• No results found

"Anknytning är professionell" - en kvalitativ undersökning av förskollärares syn på samt strategier för anknytning i förskolan

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share ""Anknytning är professionell" - en kvalitativ undersökning av förskollärares syn på samt strategier för anknytning i förskolan"

Copied!
43
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

1 BARN–UNGA–SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

(Barndom och lärande)

15 högskolepoäng, grundnivå

"Anknytning är professionell"

- en kvalitativ undersökning av förskollärares syn på samt

strategier för anknytning i förskolan

"Attachment is professional"

- a qualitative study of preschool teachers' view and strategies for attachment

in preschool

Carina Nilsson

Erika Larsen

Förskollärarexamen 210hp

Datum för slutseminarium (2019 -06-11)

Examinator: Andrea Wiszmeg Handledare: Elsa Andersson

(2)

2

Förord

Detta examensarbete är genomfört under våren 2019 och ingår i förskollärarprogrammet. Arbetet är obligatoriskt för en förskollärarexamen. Redan tidigt under utbildningen fick vi båda upp intresset för anknytning och har sedan dess brunnit för vikten av att arbeta med anknytning i förskolan. Därför var det en självklarhet för oss att examensarbetet skulle

behandla just detta. Arbetsfördelningen har redan från första början varit jämn och även om vi har tagit på oss olika roller i skrivandet, så har allt ifrån den första skissen till skrivandet av detta förord gjorts tillsammans. Vi har dagligen träffats i biblioteket på Malmö Universitet och arbetat.

Främst vill vi tacka förskollärarna som deltog i studien och gjorde föreliggande arbete möjligt. Näst vill vi tacka varandra för ett gott samarbete och värdefull stöttning under alla dagarna som arbetet pågått. Vi vill även ge ett stort tack till vår handledare Elsa.

(3)

3

Abstract

Föreliggande studie har sin utgångspunkt i en redogörelse för anknytningens användning i den svenska läroplanens olika revideringar samt i att anknytning kan ses som en förutsättning för lärande. Syftet för studien är att undersöka vilken syn på, samt vilka strategier förskollärare använder i arbetet med anknytning i förskolan. De teoretiska utgångspunkterna för arbetet är John Bowlbys teori om anknytning samt begreppen barns perspektiv och barnperspektiv. Insamlingen av det empiriska materialet genomfördes genom tre semistrukturerade intervjuer med förskollärare och i sorteringen av det empiriska materialet användes den

fenomenografiska metodens grundtanke om variation för att urskilja olika variationer i svaren. Intervjuerna utgick ifrån åtta formulerade frågor, där det gavs utrymme för djupare

reflektioner. Resultatet för undersökningen visade en syn på anknytning som trygghet, ett professionellt fenomen samt att där finns två faktorer som ställer krav på arbetet med anknytning. Vidare framkommer det att flera strategier används i arbetet med anknytning: olika variationer av lyhördhet, inskolningen, relationen till vårdnadshavare samt de professionskunskaper som förskollärarna besitter.

(4)
(5)

5

Innehållsförteckning

Förord………...2 Abstract………3 Innehållsförteckning………...5 1. Inledning………..8

1.1 Syfte och frågeställningar……….9

2. Teoretiska perspektiv och begrepp……….10

2.1 Anknytningsteorin………..10

2.1.1 Den trygga basen………...10

2.1.2 Att etablera anknytning ………10

2.1.3 Anknytningsmönster……….11

2.1.4 Anknytning i förskolan……….11

2.2 Barns perspektiv och barnperspektiv……….12

2.3 Sammanfattning och användning ………..13

3. Tidigare forskning………14

3.1 Syn på anknytning………..14

3.2 Strategier för anknytning………14

3.3 Sammanfattning av tidigare forskning………...15

4. Metod……….17 4.1 Intervju………17 4.1.1 Dokumentation………...17 4.2 Urval………18 4.3 Etiska överväganden ………...19 4.4 Genomförande……….20 4.4.1 Fenomenografi………20

4.4.2 Bearbetning av det empiriska materialet……….21

5. Resultat och analys………22

5.1 Pedagogers syn på anknytning ………22

5.1.1 Den trygga basen ………22

5.1.2 Anknytning som professionell.………23

5.1.3 Krav för anknytning……….24

5.2 Pedagogers strategier för anknytning………26

(6)

6

5.2.2 Tillbakadragenhet som strategi………...27

5.2.3 Inskolning som en strategi………. 28

5.2.4 Relationen till vårdnadshavare som strategi………...29

5.3 Sammanfattning……….……….30

6. Diskussion………...32

6.1 Resultatet kopplat till tidigare forskning ………32

6.2 Yrkesrelevans ……….33

6.3 Ett kritiskt förhållningssätt………..33

6.4 Fortsatt forskning. ………..34

7 Referenslista………...…36

Bilaga 1 Samtyckesblanketter……….39

(7)
(8)

8

1. Inledning

“Förskolan ska erbjuda barnen en trygg omsorg och har en viktig roll för att bidra till att grundlägga barnens trygghet och självkänsla” (Lpfö98, rev.18. s.10). Läroplanen markerar tydligt att pedagoger som arbetar i förskolan ska arbeta för att barnen ska känna sig trygga genom att erbjuda en så kallad trygg omsorg. Denna omsorg kan ges inom ramen för begreppet anknytning, där det trygga är centralt (Broberg, Hagström & Broberg, 2012). Begreppet anknytning handlar om relationen mellan två ting som är beroende av och hänger samman med varandra: något större och något mindre (Broberg et.al. 2012).

Anknytningsrelationen i fokus för detta arbete är den mellan pedagoger och barn i förskolan, där barnet ses som något mindre som är beroende av den vuxna som representerar något större. Som nämnts tidigare är trygghet centralt för begreppet anknytning och framför allt för anknytningsteorin (Broberg et al. 2012). Detta eftersom en anknytningsrelation mellan barn och vuxna bygger på två aspekter av trygghet: att utgöra en säker trygghet när barnet utforskar sin omvärld samt att vara tillgänglig så att barnet kan återkomma till den tryggheten när utforskandet av någon anledning hotas (ibid.).

Vidare är det etablerat i forskning att relationen och samspelet mellan pedagog och barn har betydelse för barnets lärande (Strandberg, 2006. Brebner, Hammond, Schaumloffel & Lind, 2014). Den sociokulturella teorin refereras ofta till i samband med lärande genom samspel och grundaren för teorin, Lev Vygotskij, menade att människor lär av och med varandra i samspel under hela sin livstid (Strandberg, 2006). I förskolan arbetar pedagoger efter läroplanen och i den specificeras vilka områden som ska arbetas med i den pedagogiska verksamheten (Lpfö98, rev.18). Mot bakgrund av att relationen, anknytningen, är betydande för lärande har vi utfört en genomgång av den svenska läroplanen och dess tre revideringar för att se i vilken bemärkelse begreppen omskrivs. Detta för att undersöka om läroplanen

återspeglar tidigare forskning om relationernas betydelse för barns lärande och utveckling. Nedan presenteras resultatet av begreppens omfång i alla versioner av läroplanen. Begreppen trygg och trygghet har också räknats, då dessa begrepp utgör en central del i anknytningen.

Läroplan: Anknytning: Trygg/Trygghet: Lärande:

(9)

9

2010 0 ggr 6 ggr 35 ggr

2016 0 ggr 9 ggr 40 ggr

2018 1 ggr 13 ggr 47 ggr

I tabellen ovan synliggörs att även om alla begreppen ökar i omfång genom de olika

revideringarna, så omskrivs lärande i betydligt större utsträckning än vad både trygg/trygghet och anknytning gör. Detta resultat väcker frågor om hur verksamma förskollärare ser på anknytning och hur de arbetar med det praktiskt. Mot bakgrund av dessa anledningar, bristen på skrivningar om anknytning och forskning som bekräftar anknytningens vikt för lärande, kommer föreliggande arbete ha som syfte att undersöka hur pedagoger ser på samt arbetar med anknytning.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syftet med detta arbete är att undersöka förskollärares syn på anknytning i förskolan samt vilka strategier de använder i sitt arbete med anknytning.

 Vilken syn har verksamma förskollärare på anknytning?

(10)

10

2. Teoretiska perspektiv och begrepp

Vi kommer först att presentera anknytningsteorin och sedan begreppen barns perspektiv och barnperspektiv. Dessa har använts för att analysera det empiriska materialet. Slutligen

presenteras den fenomenografiska metoden som används i föreliggande arbete i sorteringen av det empiriska materialet.

2.1 Anknytningsteorin

Anknytningsteorin anses idag vara den viktigaste psykologiska teorin vad gäller hur såväl barn som vuxna förhåller sig till närhet, beskydd och omsorg å ena sidan, och självständighet, upptäckarglädje och betoning av egen styrka och förmåga å den andra

(Broberg et al. 2012. s. 33) Anknytningsteorin handlar, som nämnt i inledning, om relation där den mindre är beroende av den större (Broberg et al. 2012). Teorins upphovsman, John Bowlby, utvecklade teorin genom att observera beteenden (Bowlby, 2010) och studerade reaktionen hos barn som separerats från sina vårdnadshavare (Broberg et al. 2012). Bowlby visade på att barnens förtvivlade gråt under denna separation var ett tecken på deras behov av anknytning med vårdnadshavarna, snarare än den orolighet forskare först trodde. Genom Bowlbys forskning kunde det alltså bevisas att barnens reaktioner var ett hälsosamt symptom på bristen av anknytning (ibid.). Mary D. Salter Ainsworth kan sägas vara den som tillsammans med Bowlby definierade anknytningsteorin (Broberg et al. 2012) och det var även Ainsworth som myntade teorins mest centrala begrepp: den trygga basen (Bowlby, 2010).

2.1.1 Den trygga basen

Den trygga basen syftar till tryggheten i den relation som sedan kan utvecklas till en anknytningsrelation. Bowlby (2010) menar att den trygga basen främst handlar om att den vuxne ska utgöra en trygghet för barnet i dess upptäckande av omvärlden. En metafor skulle kunna vara att likt båtar som avgår och återkommer till en hamn efter sina resor i världen, utgår barn ifrån och återkommer till sin trygga bas, sin anknytningsperson (Bowlby, 2010).

(11)

11

Att vara en anknytningsperson och trygg bas, oavsett som vårdnadshavare eller pedagog, innebär att ha intresse av att finnas där för barnet och kunna erbjuda stöd i olika situationer (Broberg et al. 2012). För att skapa en anknytningsrelation behöver den vuxne spendera tid med barnet, vara lyhörd för barnets behov samt giva den omsorg som barnet kräver. Ytterligare strategier är att som vuxen erbjuda barnet trygghet i form av tröst och att finnas tillgänglig närhelst barnet behöver stöd (ibid.).

Det är sålunda inte alla relationer som kan klassas som anknytningsrelationer. Följande faktorer kännetecknar en anknytning: att den är beständig över tid, gäller en oersättlig individ, har stor emotionell innebörd för individerna och kännetecknas av ett ömsesidigt

kontaktsökande samt obehag vid separation mellan två individer (Broberg et al. 2012).

2.1.3 Anknytningsmönster

Inom anknytningsteorin (Bowlby, 2010) lyfts det fram tre olika mönster för anknytning: trygg, otrygg ambivalent/motspänstig samt otrygg undvikande anknytning. En trygg

anknytning är när relationen mellan barn och anknytningsperson är stabil och barnet kan lita på att hens anknytningsperson finns till hands vid behov. En otrygg anknytning som är ambivalent/motstridig innebär att barnet är osäker på anknytningspersonens tillgänglighet och en otrygg undvikande anknytning kännetecknas av att barnet vet att anknytningspersonen inte är tillgänglig (ibid.).

Vidare menar Bowlby (2010) att en otrygg anknytning går att vända till en trygg. När en otrygg anknytning ska vändas till en trygg handlar det främst om att den primära anknytningspersonen behöver förändra sitt bemötande och behandla barnet på ett annat sätt än som tidigare gjorts. Detta görs exempelvis genom att vara lyhörd för barnet och dess signaler, trösta och ge fysisk samt känslomässig närhet (ibid.).

2.1.4 Anknytning i förskolan

De flesta barn går idag i förskolan och har etablerat något mönster för anknytning till den personal som arbetar där. Pedagoger i förskolan kan sägas agera som vikarier för

(12)

12

anknytningsperson handlar i stor utsträckning om att tillmötesgå barnens omsorgsbehov. För förskollärarprofessionen, den utbildade läraren, kan detta upplevas som mindre viktiga arbetsuppgifter och att professionalismen försvinner. Broberg et al. (2012) menar dock att dessa omvårdnadssituationer främjar personkemi som snarare stärker yrket och kan ses som en resurs i arbetet med barn. Vårdnadshavarna i sin tur, vill veta att personalen i förskolan är kompetent och kan ta hand om deras barn (Broberg et al. 2012). Inom anknytningsteorin finns en syn på att både vårdnadshavare och barn ska inskolas i den pedagogiska verksamheten, liksom att trygga relationer ska etableras till både barn som vuxen. Detta då vårdnadshavaren känner sig trygg och förlitar sig på pedagogernas kompetens, är större sannolikhet att barnen också gör det (ibid.).

Inom anknytningsteorin talas det även om kopplingen mellan trygghet och nyfikenhet. Tryggheten, den trygga basen/anknytningspersonen, ligger till grund för om barnets utforskande är nyfiket eller begränsat (Broberg et al. 2012). Om barnet upplever en trygg anknytning till sin trygga bas så vågar hen nyfiket utforska sin omvärld och upptäcka nya saker, medan en otrygg anknytning begränsar utforskandet (ibid.).

2.2 Barns perspektiv och barnperspektiv

Barns perspektiv handlar om att se barnet som subjekt och där fokus ligger på barnets egna erfarenheter och uppfattningar om sin omvärld (Sommer, Pramling Samuelsson & Hundeide, 2011). Detta perspektiv är svårt att anta som vuxen eftersom det grundar sig i barnets egna upplevelser av sin omvärld, vilket en vuxen inte kan sätta sig in i. Barnperspektiv handlar om att se barnet som objekt och där den vuxnes tolkningar av barnet ligger i fokus. Detta

perspektiv kan sägas vara skapat av vuxna som försöker inta ett barns perspektiv. Då den vuxne i detta perspektiv baserar sig på tolkningar av barnet snarare än barnets faktiska erfarenheter, når hen inte fram till ett barns perspektiv (ibid.).

Vidare menar Sommer et al. (2011) att utgångspunkten för att nå barns perspektiv är att ha ett barnperspektiv. Om en vuxen är medveten om sitt barnperspektiv och att detta utgår från den vuxnes tolkningar och inte utifrån barnet, är det lättare att se barnets perspektiv (ibid.).

(13)

13

2.3 Sammanfattning och användning

Anknytningsteorin används i analysen där informanternas syn på och strategier för anknytning undersöks. De aspekter av anknytningsteorin som används kopplat till empirin är följande: den trygga basen kopplas till pedagogens syn på anknytning samt deras roll som

anknytningsperson på förskolan. Strategier för att etablera anknytning kopplas till de strategier som pedagogerna säger sig använda anknytningens roll i förskolan kopplas till professionalismen, relationen till vårdnadshavare och trygghetens relevans för nyfiket utforskande.

Barns perspektiv och barnperspektiv kommer användas i analyskapitlet där informanternas syn och strategier för anknytning analyseras. Detta för att undersöka om dessa utgår från barnet som ett subjekt eller objekt.

(14)

14

3. Tidigare forskning

Detta avsnitt behandlar tidigare forskning som är vald utifrån textens syfte. Kapitlet presenterar forskning om anknytning, trygghet och lärande i förskolan. Slutligen

sammanfattas dessa i en sammanställning där forskningens relevans för föreliggande text också lyfts fram.

3.1 Syn på anknytning

Brebner, Hammond, Schaumloffel och Lind (2014) skriver i Using Relationships as a Tool: Early Childhood Educators' Perspectives of the Child-Caregiver Relationship in a Childcare Setting om sin forskning i förskolan. Deras studie är genomförd i Australien och fokus för deras undersökning är relationen mellan pedagoger och de barn som de har omsorg om (Brebner et al. 2014). Författarna använder förkortningen ECE för pedagoger, vilket innebär early childhood educators. Metoden som använts är intervjuer och genom två

semistrukturerade intervjuer med pedagoger samt videoinspelningar av deras samverkan med barn, har de samlat in sitt empiriska material. I sitt resultat kommer författarna fram till att relationer och utbildning är genomgående teman i empirin och pedagogerna som intervjuats menar att deras relation till barnen kan fungera som en strategi för att främja barnens utveckling och lärande (ibid.).

Konstantina Rentzou (2013) skriver i Exploring parental preferences: care or education: what do Greek parents aspire from day care centres? om sin studie av grekiska

vårdnadshavares förväntningar på barnomsorgen. Rentzous (2013) syfte är att ta reda på vilken aspekt av barnomsorgen som de grekiska vårdnadshavarna tycker är viktigast för deras barn, om det är utbildning eller om det är omsorg och trygghet. Metoden som användes var enkätfrågor och totalt deltog 301 vårdnadshavare i studien (ibid.). I sitt resultat kommer Rentzous (2013) fram till oberoende av barnens ålder så lägger vårdnadshavarna större vikt vid omsorg och det relationella mellan lärare och barn, än utbildning och lärande.

(15)

15

Birthe Hagström (2010) har i sin avhandling Kompletterande anknytningsperson på förskola till syfte att undersöka pedagogers utveckling som anknytningspersoner till barn vars

vårdnadshavare har psykisk ohälsa och som bedöms behöva kontinuitet och trygghet. Genom en kartläggning, loggböcker och muntliga berättelser från pedagoger har författaren samlat in sitt empiriska material om hur pedagoger tänker kring ämnet (ibid.). I sitt resultat kommer Hagström (2010) fram till att pedagogerna anser att vissa faktorer är speciellt betydelsefulla för anknytning. Några av dessa faktorer är: omsorg, sensitivitet, tillit, kontinuitet, samspel och separation (ibid.).

Quan-McGimpsey, Kuczynski och Brophy (2011) skriver om sin forskning på lärare i artikeln Early education teachers’ conceptualizations and strategies for managing closeness in child care: The personal domain. Deras syfte är att undersöka lärares upplevelse av nära relationer till barn i barnomsorgen (Quan-McGimpsey et al. 2011). Författarna genomförde 24 stycken intervjuer med kvinnliga lärare i Kanada. I sitt empiriska material framkommer tre perspektiv på lärarnas syn på närhet, ett av dessa rör strategierna för att upprätthålla nära relationer till barnen. I resultatet kommer författarna fram till att fyra strategier används av lärarna: proaktiv, underhåll, avlägsnande och reparation. Den proaktiva strategin innebär att vara förekommande och initiera sig själv i sammanhang där barnet deltar medan den underhållande strategin vill bevara den relation som redan finns och innebär att bekräfta den genom

exempelvis fysisk beröring. Avlägsnande innebär att läraren drar sig tillbaka från barnet vid tillfällen när det passar sig och reparation innebär att återställa relationer efter konflikter genom exempelvis kramar och annan fysisk kontakt (ibid.).

3.3 Sammanfattning av tidigare forskning

Den tidigare forskningen berör ur någon aspekt samma ämne som syftet för föreliggande arbete, nämligen anknytning, trygghet och lärande i förskolan.

Kopplat till studiens första frågeställning rörande synen på anknytning är Brebner et al. (2014) och Rentzous (2013) resultat relevanta. Brebner et al. (2014) kommer fram till att relationen mellan pedagog och barn kan ses som ett verktyg för att främja utveckling och lärande. Medan Rentzou (2013) kommer fram till att grekiska vårdnadshavare, oberoende av åldern på deras barn, lägger störst vikt vid den relation omsorg som finns mellan lärare och

(16)

16

barn snarare än undervisning. Dessa är relevanta eftersom de behandlar synen på relationer, anknytning, i förskolan.

Kopplat till den andra frågeställningen i föreliggande arbete, rörande pedagogers strategier för anknytning, kan resultatet från Hagströms (2010) och Quan-McGimpseys et al. (2011)

forskning vara relevant. Hagström (2010) kommer i sin avhandling fram till att faktorer som bland annat tillit och samspel ligger till grund för anknytningsrelationer. Dessa faktorer kan ses som strategier för anknytning och är därför relevant för detta arbete. Vidare kommer Quan-McGimpsey et al. (2011) i sitt resultat fram till fyra strategier som används i

upprätthållandet av nära relationer mellan barn och vuxna i förskolan. Dessa strategier kallar författarna för: proaktiv, underhåll, avlägsnande och reparation. Denna forskning är relevant för föreliggande studie eftersom de handlar om olika strategier för att arbeta med anknytning och relationer i förskolan.

(17)

17

4. Metod

Vår undersökning utgår från en kvalitativ forskningsmetod, vilket enligt Justesen & Mik-Meyer (2011. s.13) innebär en metod som “lämpar sig till att beskriva fenomen i deras kontext, för att mot denna bakgrund presentera en tolkning som ger ökad förståelse av fenomenet”. Vi har valt en kvalitativ metod eftersom vi vill komma åt kvalitativa data (Larsen, 2009), nämligen förskollärares strategier för anknytning och syn på anknytning.

4.1 Intervju

Metoden vi valt är intervjuer, eftersom vi vill inta ett pedagogperspektiv och komma åt hur förskollärare ser på och praktiskt arbetar med anknytning i förskolan. Alvehus (2013) menar att intervjun är en utmärkt metod om forskaren vill komma åt individers tankar och erfarenheter kring ett fenomen. Vidare kan en intervju struktureras på olika sätt beroende på vilket resultat som vill nås. Alvehus (2013) lyfter den semistrukturerade intervjun som innebär att frågor kombineras med spontana utsvängningar och fördjupningar. Den här strukturen i en intervju innebär att den som blir intervjuad kan göra fördjupade reflektioner och att den som intervjuar behöver vara alert och lyssna effektivt för att kunna formulera följdfrågor (ibid.). Intervjuerna är enskilda, istället för i grupp, då individuella intervjuer ökar sannolikheten för att den som blir intervjuad vågar uttrycka sig vilket ofta är ett hinder vid gruppintervjuer (Larsen, 2009). Vidare lyfter Larsen (ibid.) gruppintervjuer som en lämplig metod om syftet är att ta del av kollektiva åsikter. Då föreliggande undersökning intresserar sig för enskilda pedagogers synsätt och tankar kring anknytning fyller gruppintervjuer inget syfte.

4.1.1 Dokumentation

För att dokumentera intervjuerna används diktafon för att göra ljudupptagningar som sedan transkriberas. Alvehus (2013) menar att ljudupptagning är fördelaktigt eftersom det försäkrar den intervjuade om att alla uttalanden kommer registreras ord för ord och att risken för missförstånd minskar. Däremot kan ljudupptagning hämma den som blir intervjuad, vilket ofta leder till att skriftliga anteckningar förs istället (ibid.). I fallet att förskollärarna inte samtycker till

(18)

18

ljudupptagning kommer skriftliga anteckningar föras. Nackdelen med skriftliga anteckningar är att förvrängningar och fullföljande av uttalanden samt följdfrågor kan påverkas på ett negativt sätt om inte den som intervjuar är tillräckligt effektiv (Alvehus, 2013).

När det kommer till antalet intervjuer menar Alvehus (2013) att det på förhand kan vara problematiskt att ange hur många intervjuer som ska genomföras i en studie. Detta eftersom mycket hänger på det material och information som kan fås ur varje intervju (ibid.). Då syftet med undersökningen är av kvalitativ natur och inte kvantitativ så kommer relativt få intervjuer genomföras. Detta eftersom syftet handlar om att gå på djupet hos några pedagoger snarare än att se hur ett stort antal pedagoger besvarar en rad frågor.

4.2 Urval

Metoden för arbetet kräver ett visst urval, för att avgöra vilka individer som ska bli intervjuade. Alvehus (2013) pratar om olika sorters urval, däribland det strategiska urvalet som innebär att forskarna väljer respondenter utifrån sitt vetenskapliga problem och utifrån det som ska undersökas. Denna strategi, utifrån de insamlade samtycken, kommer ligga till grund för urvalsprocessen.

Ytterligare en aspekt av urvalsprocessen är om respondenterna ska vara totala främlingar eller bekanta med intervjuaren. Lantz (2013) lyfter vikten av trygghet i en intervjusituation, där den intervjuade med större sannolikhet uttrycker sig fritt om hen känner sig trygg. Utifrån denna ståndpunkt, kommer förskollärare som är bekanta med författarna av detta arbete att väljas, för att de ska våga uttrycka sig fritt samt känna sig trygga. Vidare kommer enbart förskollärare och inte barnskötare att intervjuas, då förskollärare har en bredare utbildning och därmed djupare kunskap om anknytning än vad barnskötare har: “Förskollärare ska ansvara för att varje barn [...] får goda förutsättningar att bygga upp tillitsfulla relationer och känna sig trygga i gruppen” (Lpfö98, rev.18. s, 15).

När man talar om urval är det också av relevans att titta på hur den slutliga urvalsgruppen ser ut. Alvehus (2013) lyfter begreppen homogen och heterogen i förhållande till urval. Han menar att en heterogen grupp med olika individer kommer ge varierande svar i en intervjusituation, medan

(19)

19

en homogen grupp med individer som liknar varandra tenderar att svara överensstämmande (ibid.). Vår slutliga urvalsgrupp består av kvinnliga förskollärare, vilka kan ses som en homogen grupp. Denna grupp kan, trots samma kön och profession, ses som en heterogen grupp eftersom de bär med sig olika erfarenheter. När förskollärarna genomförde sin utbildning, samt antalet år inom yrket är faktorer som bidrar till att gruppen blir heterogen. Yrkeskunskapen som

förskollärare besitter är av vikt för att besvara vårt syfte och även om manliga förskollärare hade bidragit till en mer heterogen grupp, så arbetar det inte någon man bland förskollärarna som tillfrågades.

4.3 Etiska överväganden

Inför att en empirisk undersökning ska utföras och material samlas in finns det etiska överväganden som måste göras. Det främsta kravet som forskare att anpassa sig efter är individskyddskravet, vilket innebär att de som blir beforskade på har rättigheter kring sin integritet som måste respekteras (Vetenskapsrådet, 2002). Forskare ska alltså behandla dessa uppgifter på ett korrekt sätt i enlighet med de etiska riktlinjer som finns inom vetenskapen. Fyra av dessa riktlinjer kan sägas utgå ifrån individskyddskravet: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet, 2002).

Informationskravet innebär att som forskare informera om sin forskning, vad den ska undersöka och vad den ställer för krav på deltagarna (Löfdahl, 2014). I förevarande arbete innebär det att på förhand, men även vid insamlingen av empirin, informera om syftet för undersökningen samt vilka krav den ställer på respondenterna. Vidare innebär

informationskravet även att informera om att deltagandet är frivilligt och att deltagandet kan avbrytas när som helst (Löfdahl, 2014). All information om undersökningen kommer finnas på de samtyckesblanketter som deltagarna mottar. Samtyckeskravet handlar om att forskaren måste få tillåtelse att genomföra sin undersökning av de personer som ska delta i denna (Löfdahl, 2014). Respondenternas samtycke kommer samlas in genom skriftliga godkännanden av delaktighet där även tillåtelsen av ljudupptagning kommer tas upp. Konfidentialitetskravet innebär att uppgifter rörande deltagarna i en undersökning ska hanteras med konfidentialitet och förvaras oåtkomligt för icke behöriga (Vetenskapsrådet, 2002). Alla personuppgifter i samband med Samtyckesblanketterna kommer förvaras inlåsta på Malmö Universitet och eventuella personuppgifter i intervjusammanhanget kommer

(20)

20

fingeras så att den sanna identiteten inte kan undanröjas. Nyttjandekravet är den riktlinje som säkerställer att empirin som en forskare samlar in enbart används för dennes arbete och inte till något annat (Löfdahl, 2014). Detta innebär att svaren från intervjuerna endast får användas till förevarande arbete och får inte delges till någon annan eller användas i något annat arbete. Alla ovanstående krav tas ställning till samt förmedlas till respondenterna.

4.4 Genomförande

Vi genomförde totalt tre individuella intervjuer med förskollärare, två stycken på en förskola och den tredje på en annan förskola. Då vi ansåg oss få mer än tillräckligt med material efter tre intervjuer valde vi då att inte genomföra fler. Vi använde oss av den semistrukturerade intervjuformen och utgick ifrån åtta stycken, på förhand formulerade frågor med följdfrågor, men ställde även spontana följdfrågor under intervjuerna. Dessa frågor bifogas som externa bilagor till föreliggande arbete. Eftersom det fanns rum för utsvävningar varierade

intervjuerna i tid. Två intervjuer varade i 17 minuter och den tredje i 28 minuter. Intervjuerna dokumenterades med diktafon eftersom alla tre förskollärare gav sitt samtycke till

ljudupptagning.

4.4.1 Fenomenografi

Fenomenografi används i föreliggande arbete som en metod för att sortera och bearbeta det empiriska materialet.

Fenomenografins centrala idé är att undersöka hur människor ser på olika fenomen snarare än på hur något faktiskt är (Marton & Booth, 2000). Vidare är det variationen i hur dessa

människor erfarar fenomenet som är intressant att undersöka, alltså vad de upplever (ibid.). För att undersöka variationen samlas empiri, ofta i form av berättelser in, från relativt fåtal individer som specifikt valts ut utifrån undersökningens syfte (Marton & Booth, 2000). Fenomenografi, likt den kvalitativa forskningen, vill åt en djupare förståelse för fenomen snarare än storskaliga siffror som kännetecknar den kvantitativa forskningen.

Inom Fenomenografi talas det om första- och andra ordningens perspektiv (Marton & Booth, 2000). Första ordningens perspektiv kan sägas handla om världen och de uttalanden som görs

(21)

21

om denna, medan andra ordningens perspektiv handlar om människors sätt att uppleva världen (ibid.). Eftersom föreliggande arbete intresserar sig för enskilda individers svar är det relevant att använda ett andra ordningens perspektiv. Fenomenografins grunddrag kan slutligen sammanfattas i följande punkter:

“1. Vårt forskningsobjekt är andra ordningens perspektiv - hur omvärlden ter sig för människor.

2. Vår utgångspunkt är intervjuer med människor - den empiriska grunden.

3. Vi strävar efter att beskriva skilda sätt att föreställa sig något - variationen i kvalitativt skilda uppfattningar av ett fenomen.

4. Våra beskrivningskategorier är bundna till det unika innehåll som beskrivs och representerar fundamentala skillnader i sätt att uppfatta något -

uppfattningsnivån.” (Larsson, 1986. s. 21–22)

4.4.2 Bearbetning av det empiriska materialet

När ljudupptagningen skulle transkriberas gjordes det rakt av, inga omformuleringar eller ändringar gjordes, alla ord och ljud skrevs ner. Detta resulterade i 27 sidor ren empiri. Till pedagogerna valdes namnen P1, P2 och P3 (pedagog 1, 2, 3) för att undanröja deras identitet och när detta var gjort skrevs det ut och klipptes i bitar efter innehåll. De olika bitarna sorterades sedan med hjälp av den fenomenografiska idéen om variation, där pedagogernas olika variationer av svar skulle synliggöras för att sedan kunna analyseras. Tanken med att använda fenomenografin i sorteringen är att den ska hjälpa till att förstå förskollärarnas syn på och strategier för anknytning genom att titta på variationerna av det de säger. Flera

förskollärare talar exempelvis om fenomenet på liknande sätt, men hur skiljer sig deras syn åt? Pedagogernas svar kopplades sedan till arbetets frågeställningar och en analys kunde påbörjas.

Valda citat ur det empiriska materialet är renskrivna för att öka läsvänligheten. Detta innebär att onödiga ord som: mm, eh och öhm har tagits bort. Även uttryck i talspråk har formulerats om till skriftspråk, för att gå i linje med det akademiska språket.

(22)

22

5. Resultat och analys

I följande avsnitt kommer vårt empiriska resultat presenteras och analyseras med hjälp av de analytiska verktyg som redogjorts för i teorikapitlet. Sorteringen och kategoriseringen har gjorts med grund i den fenomenografiska metoden där syftet varit att finna variationer i det empiriska materialet.

5.1 Pedagogers syn på anknytning

Detta avsnitt behandlar undersökningens första frågeställning, hur förskollärare ser på anknytning i förskolan.

5.1.1 Den trygga basen

I bearbetningen av det insamlade materialet framkom det hos alla tre pedagogerna en syn på anknytning som trygghet: “Anknytning för mig är trygghet, och vikten av att se och lära känna varje barn. Det är nog det viktigaste, tryggheten” (P1). Pedagogen i citatet menar att det viktigaste med anknytning är trygghet, vilket även grundarna för anknytningsteorin menar (Broberg et al. 2012). P1 talar även om att se och lära känna varje barn, kopplat till trygghet. Att som pedagog se och lära känna varje barn för att skapa trygghet kan ses som en strävan att närma sig barns perspektiv. När P1 menar att anknytning handlar om trygghet och i sin tur att se och lära känna barnet visar hon ett intresse av barnets upplevelser. Utgångspunkten i ett barns perspektiv är att se barnet som subjekt och där det är barnets egna upplevelser av sin omvärld som är i fokus (Sommer et al. 2011). Vidare är det svårt för vuxna att utgå ifrån ett barns perspektiv och även om syftet är att göra det, så hamnar den vuxne ofta i ett

barnperspektiv (ibid.).

En av de andra pedagogerna framhäver att anknytning och trygghet hör samman och visar en medvetenhet kring anknytningsteorins centrala begrepp den trygga basen: “anknytning för mig är den trygga basen, som är vår skyldighet enligt läroplanen, att vi ska erbjuda” (P3). I samband med att pedagogen använder det teoretiska begreppet trygg bas, kan det tolkas som en medvetenhet om anknytning ur ett teoretiskt perspektiv. Kanske har P3 kunskap om Bowlbys teori och applicerar den i sitt dagliga arbete med barnen. Den trygga basen, som

(23)

23

tidigare presenterats som anknytningsteorins mest centrala begrepp (Broberg et al. 2012), lyfts fram av pedagogen och kopplas till den egna pedagogiska verksamheten. En metafor för den trygga basen skulle kunna liknas vid en hamn, och likt skeppen avgår och återkommer till hamnen kan barnet utgå och återkomma till sin trygga bas (Bowlby, 2010). P3 visar på en medvetenhet om sin roll som barns hamn när hon gör ordvalet den trygga basen.

Den tredje pedagogen lyfter en tredje variation av trygghet för barn i förskolan: “Anknytning för mig handlar om att barn ska känna trygghet i alla lägen hos iallafall minst en vuxen på förskolan” (P2). P2 lyfter att barn ska känna trygghet hos minst en pedagog i förskolan, vilket innebär att minst en pedagog bör vara den trygga basen eller anknytningsperson till varje barn. Broberg et al. (2012) lyfter vikten av att varje barn har minst en anknytning till en pedagog i förskolan. Pedagogerna i förskolan agerar som tillfälliga vårdnadshavare när barnet är i förskolan (ibid.) och spelar därför stor roll för barnets trygghet samt indirekt för lärandet. I citatet kan också urskiljas en syn på anknytning som handlar om att tryggheten ska finnas i alla lägen. Exakt vad P2 menar med alla lägen kan vi inte veta, men en tolkning skulle kunna vara att hon likt P3 har kunskap om den trygga basen. Att barnen kan finna stöd i henne, oavsett vilka hot de upplever i sin omvärld och utforskande på förskolan och att hon finns där för de när de kommer tillbaka från sina utforskningar.

5.1.2 Anknytning som professionell

En andra syn på anknytning som också framkom i sorteringen av empirin var förskollärarnas egen kunskap: “Genom den forskning jag vet om hur viktig anknytningen är. Att en måste ha en god anknytning till en vuxen för att kunna lära sig och utvecklas. Min utbildning vet jag att den är viktig… ” (P2). Pedagogen i citatet lyfter sin egen professionskunskap och den

kunskap hon besitter som viktig. P2 visar även en medvetenhet om att anknytning kan ses som en förutsättning för lärande.

Vidare lyfter P3 att trots anknytningens koppling till relationer, är det viktigt att inte vara för personlig i sin relation till barnen: “...anknytningen är inte personlig, utan anknytning är professionell [...] du ska inte vara privat utan du ska vara professionell, det är en gräns” (P3). En tolkning av citatet kan vara att anknytningen är en balansgång mellan att vara personlig å ena sidan och professionell å andra. Att vara personlig i sin relation gentemot barnen behöver inte nödvändigtvis utesluta professionaliteten. Broberg et al. (2012. s. 82) menar att

(24)

24

professionaliteten i ett yrke som förskollärares inte handlar om att negligera “sin egen personliga historia i mötet med barnet utan att acceptera betydelsen av denna historia”. Det personliga som pedagogerna bär med sig i sina relationer till barnen kan ses som en resurs istället för ett hinder, då det ökar förståelsen för barns olika sätt att vara på (ibid.).

Ytterligare lyfter P1 betydelsen av denna balansgång i relationen till vårdnadshavare: ... man ska inte ha en för nära relation privat till föräldrar som man har på sin avdelning, för det kan skapa, jag ska inte säg irritation men det är svårt att hålla sig professionell. För får man en för nära relation till föräldrar. [...] för barnen blir det ju jättesvårt (P1).

Pedagog 1 lyfter i citatet att relationen till vårdnadshavare inte bör vara för nära eftersom detta kan påverka barnen på ett negativt sätt. För att förklara på vilket sätt det blir svårt för barnen lyfter hon vidare att: “du sa inte till mig igår när du satt hemma hos mig och fikade. Men du säger till mig nu att jag inte kan hoppa i soffan…”. Om relationen mellan pedagog och vårdnadshavare är så nära att de umgås privat kan det skapa förvirring för barnen i mötet med pedagogen på de olika platserna. Det kan tolkas som att en för nära relation kan leda till svårigheter för barnet att förstå sin egna relationen till pedagogen.

Förskollärarnas svar kan sammanfattas i en syn på anknytning som en balansgång mellan att vara personlig och professionell i sitt relationsskapande. Det innebär att pedagoger använder sina kunskaper om anknytningens betydelse i bemötandet av barn och vuxna. Vidare kan detta ses som en syn på anknytning ur ett barnperspektiv där yrkeskunskapen tillsammans med en tolkning av barnet används för att agera i barnets bästa intresse.

5.1.3 Krav på anknytning

Utöver den egna professionskunskapen lyfter de intervjuade pedagogerna ytterligare två krav som finns för att etablera anknytning till barnen i förskolan: styrdokumentens direkta krav och indirekta krav från vårdnadshavare.

Läroplanen

Läroplanen är förskolans styrdokument, likt skolan som har läroplaner och kursplaner. Förskollärarna i föreliggande studie visade en stor medvetenhet om de krav som finns i läroplanen: “Jag har krav. Läroplanen kräver att omsorg, lärande och utveckling är en helhet

(25)

25

[...] vår verksamhetsplan med värdegrund där omsorg är en viktig del, är anknytningen också med” (P2). Pedagog 2 tar upp anknytningens plats i läroplanen, tillsammans med andra faktorer som lärande och utveckling. En av de andra pedagogerna lyfte också fram läroplanen som det främsta kravet för anknytning i förskolan, och detta kan ses som en medvetenhet om sitt uppdrag hos dessa två pedagoger. Läroplanen (Lpfö98, rev.18) tar tydligt upp vikten av att all personal i förskolan ska arbeta med den trygga omsorgen, för att på så sätt främja

utveckling och lärande.

Den tredje pedagogen lyfter också kravet från läroplanen men anser att det finns brister när det kommer till anknytning: “Är tyvärr så att det inte har så mycket utrymme i våra

styrdokument. Där tycker jag iallafall att man inte låter läroplanen styra utan man gör det ändå. För man sätter anknytningen i fokus” (P1). Pedagog 1 menar att innehåll angående anknytning saknas i läroplanen och att verksamma pedagoger ser förbi detta och arbetar med det ändå.

Vårdnadshavare

Det andra kravet som framkom i empirin rör vårdnadshavares krav på att pedagoger i förskolan etablerar anknytning gentemot deras barn.

Men sen har vi också lite indirekta krav från föräldrarna. För de lämnar ju trots allt det dyrbaraste de har i mina händer, i min vård, i min närvaro. Det förtroendet, det är ett ganska tungt förtroende och ansvar och det måste man ta vara på [...] för man kan bara tänka sig själv: att jag lämnar någonting till någon annan. Litar jag på den här personen? för det är jätteviktigt (P1).

Pedagog 1 lyfter fram det ansvar som vårdnadshavare ger pedagoger i förskolan genom att lämna sina barn där dagligen och att det hos vårdnadshavarna behöver finnas tillit till pedagogerna för att det ska fungera. Tilliten som vårdnadshavare ger pedagoger i förskolan handlar till stor del om att deras barn ska bli sedda och omtyckta under sin vistelse i

verksamheten (Broberg et al. 2012). Pedagogerna kan ses som vikarier för vårdnadshavarna den tiden som barnen spenderar på förskolan. När Pedagog 1 talar om det ansvar som

vårdnadshavarna lämnar över kan hon sägas ha en medvetenhet om sin vikarierande roll, och i detta intar hon ett barnperspektiv. Att gå in i en vikarierande roll för vårdnadshavarna kan tolkas som att med vuxna ögon se på barnet och utifrån det avgöra vilken omsorg som barnet behöver.

(26)

26

5.2 Pedagogers strategier för anknytning

Detta avsnitt behandlar undersökningens andra frågeställning, vilka strategier förskollärare använder i sin praktiska verksamhet för att arbeta med anknytning.

5.2.1 Lyhördhet som strategi

På frågan om vilka strategier som används för att etablera en anknytning i förskolan så gav förskollärarna olika svar. Broberg et al. (2012) menar att grunden i att etablera en

anknytningsrelation ligger i att som vuxen vara lyhörd för de behov som barnen uttrycker. Två av de intervjuade pedagogerna lyfter vikten av att vara just lyhörd och lyssna på barnen. Den första pedagogen resonerar såhär: “Jag är alltid lyhörd på barnens behov, jag finns där när dom behöver stöd. Allt från när dom är ledsna eller arga, glada och när dom blir rädda. Att man finns där utifrån det barnets behov…”(P2). Den första pedagogen lyfter att finnas där och erbjuda det stöd som varje enskilt barn behöver. Detta innebär att varje enskild individ i förskolan har olika behov och behöver därför olika sorters stöd. Broberg et al. (2012) menar att en lyhördhet för barnens behov samt vilka reaktioner anknytningspersonerna besvarar behoven med, är väsentliga för om den relation som etableras blir trygg eller otrygg. Att som pedagog vara lyhörd för barnens behov kan alltså, utöver grunden till att etablera anknytning, också vara det som avgör vilket typ av anknytningsrelation som bildas. Hur pedagogerna agerar på barns uttryck för behov, om de bemöter dessa eller inte, kan sägas avgöra kvaliteten på den anknytning som etableras.

Den andra pedagogen betonar lyssnandet som väsentligt för att etablera anknytning till ett barn: “... att lyssna på dem är liksom det som är det viktigaste tycker jag [...] att se varje barn och lyssna på dem…”(P3). Att lyssna till barnen i förskolan ingår i förskollärarnas

demokratiska arbete för att alla barn ska få uttrycka sig (Lpfö98, rev.18). Att lyssna är en strategi för att få kunskap om barns tankar och kan ses som den främsta strategin för att få information om barnets tidigare erfarenheter (Smidt, 2010). Vidare kan lyssnandet ses som starten på, och ett redskap för att bibehålla en anknytningsrelation (ibid.). Genom lyssnandet får pedagoger i förskolan kunskaper om barns liv och dessa kunskaper kan sedan ligga till grund för hur arbetet med anknytning fortskrider. Att utgå ifrån kunskaper om barnen i förskolan kan sägas ske inom ramen för ett barnperspektiv. Att inta ett barnperspektiv innebär

(27)

27

att den vuxne har en ambition att utgå från barnens perspektiv (Sommer et al. 2011), men eftersom den vuxne agerar på barnens uttalande sker det någon form av tolkning. När vuxna i förskolan tolkar det barnen säger för att arbeta med anknytningsrelationen dem emellan finns det risk för att tolkningarna blir felaktiga. Detta eftersom tolkningarna resulterar i ett agerande som är vuxenstyrt, även om det från början utgått från barnen.

5.2.2 Tillbakadragenhet som strategi

Den tredje pedagogen nämnde inget om att vara lyhörd eller lyssna på barnen som en strategi för anknytning, däremot lyftes tillbakadragenhet som en strategi:

Många pedagoger som jag har jobbat med och träffat under årens lopp, dem är väldigt på. När de kommer i hallen så “HEJ” och de presenterar sig för barnet och absolut ska man göra det. Men, håller man sig lite tillbakadragen så kommer barnen när de är redo. För barn är ofta observanta och kollar in en först. “Ja, är hon okej? kan man prata med henne? (P1).

Pedagogen här lyfter fram att man som pedagog ska vara tillbakadragen och vänta tills barnen är redo att etablera en relation, att själv inte storma mot barnet och söka kontakt. Detta kan tolkas som en form av lyhördhet och inlyssnande av barnet. Att som pedagog invänta barnets initiativ till att skapa anknytning kan ses som att pedagogen lyssnar in barnet och dess behov utan att fysiskt närma sig barnet. Att anknytningen sker på barnets initiativ och önskan kan ses som ett försök att närma sig barns perspektiv. Kännetecknande för barns perspektiv är att som vuxen utgå ifrån barnet som subjekt (Sommer et al. 2011), vilket pedagogen skulle kunna sägas göra när hon talar om att invänta barnets initiativ till en relation.

Att ta utgångspunkt i barnets perspektiv och vara lyhörd på ett tillbakadraget sätt innebär nödvändigtvis inte att som pedagog vara passiv. P1 lyfter en aktiv strategi där det fortfarande är barnets initiativ som inväntas: “...man kan inte gå på barnen utan man får liksom sätta sig, observera barnen. Dra sig tillbaka lite. Kanske sätta sig bredvid ett eller två barn som leker och bredvidleka lite grann” (P1). Bredvidlek, kan förklaras som att leka bredvid en redan pågående lek och P1 syftar i sitt citat till att det kan användas som en strategi för att etablera anknytning till ett barn. Att den vuxne närmar sig barnen, men ändå håller sitt avstånd utan att inkräkta på barnens pågående lek kan visa barnen att den vuxne fortfarande inväntar deras initiativ. Om barnen inte vill skapa en anknytning till pedagogen så kan de välja att bortse från hens närvaro. Detta gör att pedagogen fortfarande inte tvingar på en relation till barnet och att det fortfarande sker när barnet visar sig redo för detta. Även om en pedagog använder en

(28)

28

tillbakadragen strategi kan hen ändå vara aktiv i sitt anknytande till barnen och utgå från ett barns perspektiv.

5.2.3 Inskolning som en strategi

Ytterligare en strategi som framkom i sorteringen av det empiriska materialet var inskolningen. Inskolningen är oftast barnets första möte med förskolan, där barnet

introduceras för och ska integreras in i verksamheten. Ofta förefaller inskolningen i samband med att vårdnadshavarna ska återgå till arbetet efter föräldraledighet. De intervjuade

pedagogerna menade att det är under inskolningen som grunden för anknytning läggs: “Jag tycker att det är grundstommen med inskolningen och att vi vuxna kan finnas tillgängliga att kunna skapa en god anknytning” (P2). P2 talar om att som pedagog finnas tillgänglig för att kunna etablera en anknytning. Hur barnet blir bemött av pedagoger i förskolan och av vem spelar roll för barnet. Om barnet blir bemött av en för denna, trygg person, så kan pedagogen både säkra tryggheten och främja utforskande för barnet (Broberg et al. 2012). I början av en inskolning är de flesta pedagogerna nya för barnet och då kan situationen underlättas genom att pedagogen lockar barnet (Broberg et al. 2012) med exempelvis att bjuda på sig själv eller spännande material för att distrahera barnen:

Under många inskolningar har vi haft lera som ett hjälpmedel. För är det nya barn så är dem lite osäkra och då är leran väldigt spännande och rolig. Då kan man locka bort barnen lite från mamman, även om hon sitter i soffan. Man kan fånga barnet och där kan man få en dialog och en diskussion med barnet beroende, naturligtvis, på vilken ålder där är på barnet. Men just det här att man kan få barnet att släppa lite och bli nyfiken (P1).

I citatet lyfter P1 leran som ett verktyg för att få barnen att släppa fokus från sin trygghet (vårdnadshavare), men även som en strategi för att väcka barnens nyfikenhet. Samspelet mellan trygghet och nyfikenhet menar Broberg et al. (2012) är en grundläggande tanke inom anknytningsteorin. Detta eftersom trygghet kan sägas främja nyfikenhet och utforskande (ibid.). Ett barn som känner trygghet kan ägna sig åt att utforska utan att oroa sig, till skillnad från ett barn som inte är tryggt och därmed inte kan tillåta sig att undersöka sin omgivning. P1 kan med denna strategin sägas hjälpa barnet att nyfiket utforska, genom att erbjuda ett för barnet nytt material. Tryggheten, i detta fall mamman, finns i närheten och detta vet barnet. När P1 får barnet att tillfälligt glömma bort sin mammas närvaro blir det också en chans för barnet och P1 att arbeta på sin egna anknytningsrelation.

(29)

29

Att använda inskolningen som en strategi för anknytning kan varken ses ur ett barnperspektiv eller ett barns perspektiv då denna strategi utgår ifrån verksamhetens behov av att välkomna barnet och vårdnadshavarens behov av att återgå till arbetet. Motivet härstammar alltså inte ur barnets behov. Är denna strategi då relevant för förskollärare att arbeta med? Anknytning ska ju handla om barnens relationer och tryggheten i dessa. Blir barnet tryggt av en strategi som inte utgår ifrån hans eller hennes perspektiv?

5.2.4 Relationen till vårdnadshavare som strategi

I det empiriska materialet synliggörs en strategi för anknytning som involverar att skapa en anknytning till vårdnadshavarna som en förutsättning för att sedan kunna etablera en anknytning till barnen. “Föräldrarna är det viktigaste i början av en inskolning. För lär du känna föräldrarna då lär du känna barnen. Får du föräldrarnas förtroende så får du

automatiskt, i alla fall det är min erfarenhet, så kommer barnen” (P1). Pedagogen menar här att anknytningen kan överföras från vårdnadshavare till barnet, om vårdnadshavarna anser sig ha tillit till pedagogen. Denna tillit handlar i stora drag om att vårdnadshavare vill lämna över omsorgsrollen till pedagoger som tar på sig den och kan ge den omsorg som barnet behöver när inte vårdnadshavaren själv kan (Broberg et al. 2012). Att etablera en trygghet gentemot vårdnadshavare skulle då kunna handla om att visa sig kompetent som omsorgsgivare för deras barn när de själva inte kan vara detta. Att relationen till vårdnadshavarna påverkar och förutsätter en relation till barnen kan tolkas som ett överförbart fenomen. Detta innebär då att anknytningen mellan pedagog och vårdnadshavare kan överföras och appliceras på relationen mellan pedagog och barn.

Broberg et al. (2012) menar att om vårdnadshavarna är trygga i förskolan så är sannolikheten större att barnen också blir det.

... jag brukar säga att under inskolningen så går man med ett leende på läpparna hela tiden så att man nästan har ont i både huvudet och allting för man är så trött. Men det är så viktigt, att man blir vänligt bemött och man har igen det. Man får fjäska och smöra den här

inskolningsperioden, så har man igen det sen (P3).

P3 talar om vikten av ett vänligt bemötande gentemot vårdnadshavarna vilket inte enbart kan ses som en strategi för att skapa god anknytning till barnen genom en god anknytning till vårdnadshavarna, utan även är ett av förskolans ansvar. I läroplanen skrivs det fram att en

(30)

30

tillitsfull relation ska finnas mellan förskolan och hemmen för att erbjuda förutsättningar för barnens lärande och utveckling (Lpfö98, rev.18).

Även denna strategins ursprung kan ifrågasättas utifrån barns perspektiv och barnperspektiv. Att etablera en relation till vårdnadshavaren för att sedan etablera en anknytning till barnet, placerar barnet i andra hand och utgår då inte från ett barns perspektiv. Däremot kan strategin sägas utgå från ett vuxet barnperspektiv, både ur vårdnadshavarnas och pedagogernas

perspektiv. Detta eftersom vårdnadshavarna måste arbeta och vill då lämna sitt barn på bästa tänkbara plats under tiden, och pedagogerna vill ge barnen denna plats eftersom det är deras profession. De intervjuade pedagogerna lyfter denna strategi som effektiv och kan utifrån både pedagogers och vårdnadshavares perspektiv tolkas som ett agerande för barnets bästa.

5.3 Sammanfattning

Den första frågeställningen undersöker vilken syn förskollärare har på anknytning. I resultatet framkommer tre variationer: anknytning som den trygga basen, anknytning som professionell samt krav på anknytning i förskolan. Anknytning som den trygga basen lyfts främst fram som en trygghet i relationen mellan barn och pedagog. Även en medvetenhet om den teoretiska aspekten av anknytning framkommer samt innebörden av att utgöra en trygg bas för barnen i deras utforskande. Anknytning som professionell syftar till förskollärarnas yrkeskunskap rörande anknytning. I resultatet framkommer en medvetenhet om anknytning som en förutsättning för lärande. Hur en anknytningsrelation bör vara problematiseras också då pedagogerna menar att anknytningen är professionell och personlig. Slutligen lyfts två krav på att etablera anknytning i förskolan: läroplanens direkta krav och vårdnadshavares indirekta krav. Läroplanens skrivningar ligger till grund för arbetet med relationer i förskolan samtidigt som en av de intervjuade förskollärarna menar att läroplanen brister i dessa skrivningar. Med vårdnadshavarnas indirekta krav menar pedagogerna att det är ett ansvar som överlämnas och handlar mycket om tillit.

Den andra frågeställningen undersöker vilka strategier förskollärare använder sig av för att arbeta med anknytning i förskolan. Flera strategier lyfts fram och dessa som presenteras är ett urval av variationerna i det empiriska innehållet. Strategierna lyhörd och tillbakadragen lyfts fram. Två pedagoger menar att lyhördhet för barnens behov och att lyssna till dem är viktigt medan en tredje pedagog lyfter vikten av att vara tillbakadragen och invänta barnets initiativ.

(31)

31

Utifrån dessa förhållningssätt kan det talas om att inta ett barnperspektiv eller ett barns perspektiv. Analysen kommer även fram till att tillbakadragenhet kan ses som en variation av lyhördhet. En annan strategi som lyfts fram är inskolningen. Detta är barnets första möte med förskolan, där anknytningsrelationerna först ges möjlighet att etableras. Under

inskolningsstrategin framkommer en mindre strategi där nya material används som avledare från vårdnadshavaren och där pedagogen ges möjlighet att bli en trygghet för barnet. Detta eftersom barnet blir nyfiket och kan släppa fokus från sin trygga punkt, men ändå upplever trygghet eftersom en vårdnadshavare är i närheten. Relationen mellan vårdnadshavare och pedagog lyfts också fram som en strategi för att etablera anknytning och då de känner trygghet och tillit gentemot pedagogen är sannolikheten större att barnen också gör det.

(32)

32

6. Diskussion

Det övergripande syftet med föreliggande arbete har varit att undersöka hur pedagoger ser på och arbetar med anknytning i förskolan. Detta redogjordes för i inledningen som relevant då läroplanen brister i skrivningar om anknytning och vilka strategier som ska användas i arbetet med det, samt att tidigare forskning visar på förhållandet mellan anknytning och lärande gynnas av samspel mellan barn och pedagog.

6.1 Resultatet kopplat till tidigare forskning

Studiens första frågeställning handlar om förskollärares syn på anknytning. I resultatet framkommer att anknytning kan ses som olika aspekter av trygghet, professionskunskap samt de krav som finns på att arbeta med det. Pedagogernas syn på anknytning som den trygga basen och grunden för lärande i förskolan kan liknas vid Brebner et al. (2014) resultat. Brebner et al. kommer i sin forskning fram till att relationen mellan pedagoger och barn kan ses som ett redskap för att främja lärande (ibid.). Relationen mellan pedagog och barn kan här ses som anknytningen som ligger till grund för lärande. Vidare kommer Rentzou (2013) fram till att det ur en grekisk vårdnadshavares perspektiv är av störst betydelse med det relationella i förskolan, snarare än undervisning. Vilket kan tolkas som en medvetenhet om relationernas betydelse för främjandet av lärande.

Undersökningens andra frågeställning handlar om att undersöka vilka strategier för

anknytning som pedagoger i förskolan använder. I resultatet kommer det fram att lyssnande, lyhördhet och tillbakadragenhet är strategier som används. I analysen framkommer att alla dessa tre kan ses som variationer av lyhördhet. Den största skillnaden är att en

tillbakadragenhet kan sägas utgå från barns perspektiv medan lyssnande och lyhördhet utgår från ett barnperspektiv. Utöver tre variationer av lyhördhet kommer undersökningen fram till att inskolningen och relationen till vårdnadshavare är ytterligare strategier som används. Den tidigare forskningen lyfte strategier som att vara proaktiv, ge underhåll, vara avlägsnande, reparera (Quan-McGimpsey et al. 2011), ge omsorg, visa sensitivitet och tillit samt samspela (Hagström, 2010).

Variationen av lyhördhet som härstammar i en tillbakadragenhet kan liknas vid att vara proaktiv och avlägsnande. En proaktiv strategi innebär att initiera sig själv i sammanhang där

(33)

33

barnet deltar och att vara avlägsnande innebär att dra sig tillbaka vid olika tillfällen. Dessa strategier har liknande innebörder med den tillbakadragna strategin där pedagogen kan befinna sig i sammanhang där barnet deltar genom bredvidlek, men samtidigt dra sig tillbaka och invänta barnets initiativ. De andra två variationerna av lyhördhet, att lyssna och vara lyhörd, kan liknas med den underhållande strategin då denna syftar till att bevara den relation som redan är etablerad. Vidare kan lyssnandet och lyhördheten även kopplas till

omsorgsgivande, sensitivitet, samspel samt tillit. Att lyssna på barn och vara lyhörd för deras behov är en förutsättning för att kunna erbjuda den omsorg som barnen behöver. Detta kan sägas handla om ett samspel mellan barn och pedagog, där pedagogen visar sig vara pålitlig för barnet genom att lyssna och vara lyhörd. Även sensitivitet grundar sig i en lyhördhet för barnets känslor och behov, detta för att skapa sig en förståelse för barnet. Strategier som inskolningen används för att uppfylla verksamhetens och vårdnadshavarnas behov av

barnomsorg. Respondenterna lyfter strategier som tillit och samspel som betydelsefulla under en inskolningsstrategi. Relationen till vårdnadshavare som en förutsättning för anknytning till barn hänger ihop med ett samspel mellan de vuxna och en tillit från vårdnadshavaren till pedagogens kompetens att ta hand om deras barn.

6.2 Yrkesrelevans

Med bakgrund i studiens resultat finns det olika syn på samt strategier för att arbeta med anknytning i förskolan. För att återkoppla till inledningen där bristen på skrivningar i läroplanen tas upp, kan konstateras att bristen inte påverkar det praktiska arbetet. Resultatet för studien visar att förskollärare har flera olika strategier för detta i sitt arbete och är i sin syn på anknytning medvetna om dess betydelse för barns utveckling och lärande. I studien har strategiernas effektivitet inte studerats eftersom detta inte var syftet för arbetet. I vår framtida roll som förskollärare kan vi med fördel applicera dessa strategier i skapandet av

anknytningsrelationer och testa deras legitimitet. Vi tror även att flera syner på och strategier för att arbeta med anknytning finns och ser fram emot att undersöka detta i framtiden.

6.3 Ett kritiskt förhållningssätt

Kritik kan riktas mot intervjun som metod, då olika faktorer kan påverka den negativt. Eriksson (2018) lyfter bland annat intervjuareffekten och centraltendensen. Intervjuareffekten

(34)

34

går ut på att interaktionen mellan intervjuaren och den som blir intervjuad kan leda till normativa åsikter och värderingar som i sin tur kan påverka utfallet, och centraltendensen innebär att respondenter ofta avstår från att uttala extrema åsikter i intervjusituationer (ibid.). Om detta varit fallet i våra intervjuer och om vi påverkat resultatet är svårt att avgöra, dock upplevde vi att förskollärarna uttryckte sin mening oberoende av vår närvaro. Intervjuformen var semistrukturerad, med några frågor formulerade på förhand och utrymme för

utsvävningar. En mer strukturerad intervju med helt förutbestämda frågor hade med fördel kunnat bidra till mer direkta svar (Larsen, 2009), men då syftet med intervjuformen var av kvalitativ och inte kvantitativ natur ansågs detta inte relevant.

Antalet intervjuer i föreliggande arbete kan bidra till minskad validitet för vår undersöknings resultat, eftersom vi endast genomförde tre intervjuer. Ett resultat baserat på tre förskollärare går inte att dra några generella slutsatser från, och om studien varit större hade annan kunskap om vilka strategier för anknytning som är etablerade i förskolan kunnat finnas. Vi

argumenterar än en gång för att studien är av kvalitativ natur och att det därför är högst relevant att intervjua tre förskollärare för att få tillgång till deras tankar och strategier. Vidare hade en större undersökning med fler intervjuer kunnat ge fler perspektiv på hur anknytning och lärande hänger samman.

Genomförandet, alltså intervjusituationen, kunde med fördel gynnats av att en provintervju först genomförts (Lantz, 2013). En provintervju hade gett oss som intervjuare en bild av hur intervjun tar form och vi hade haft möjlighet att göra förbättringar före de riktiga intervjuerna. Även bearbetningen av det empiriska materialet kan ses ur ett kritiskt perspektiv då denna genomfördes med fokus på variation, i enlighet med fenomenografi. Detta kunde gjorts med andra “glasögon” och då hade resultatet högst troligt visat något helt annat än vad det gjorde nu. Resultatet är därför kontextbundet till vår undersökning och inte universellt.

6.4 Fortsatt forskning

Resultatet av studien är, som ovan nämns, inte universellt utan begränsad till den kontext som den studerades i. Det går alltså inte att dra några generella slutsatser utifrån resultatet eftersom den är baserad på ett fåtal förskollärares uttalande. Vi anser däremot att det finns ett behov av att studera det praktiska arbetet med anknytning i den svenska förskolan, eftersom den forskning som finns är begränsad. Vilka olika strategier som används i arbetet med

(35)

35

anknytning i förskolan skulle kunna undersökas i en större undersökning där resultat som är generella skulle kunna nås. Om detta genomförs hade anknytningen kunnat få en mer betydande roll för professionen och det hade blivit mer naturligt att införa skrivningar om fenomenet i läroplanen. Vidare hade det även varit av intresse att undersöka hur barnskötare ser på anknytning och vilka strategier de använder i det praktiska arbetet med detta. I föreliggande undersökning har endast förskollärares syn på och strategier för anknytning undersökts, men i vidare forskning föreslår vi ett fokus på barnskötare.

Utifrån resultatet för föreliggande undersökning kan vi även se ett behov att lyfta begreppet anknytning som just ett professionsbegrepp. En av de intervjuade pedagogerna lyfte att anknytning talas för lite om i verksamheterna och därför anser vi det relevant att forska mer om anknytning. Vi har en förhoppning om att anknytningens plats i läroplanen ska stärkas och att den mer utförligt ska beröra det praktiska arbetet med anknytning samt dess relevans för barns utveckling och lärande.

(36)

36

7. Referenslista

Alvehus, Johan. (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber.

Brebner, Chris; Hammond, Lauren; Schaumloffel, Nicole & Lind, Christopher. (2014). Using Relationships as a Tool: Early Childhood Educators' Perspectives of the Child-Caregiver Relationship in a Childcare Setting. Early Child Development and Care, Vol. 185, No.5, Page 709–726.

https://www-tandfonline-com.proxy.mau.se/doi/pdf/10.1080/03004430.2014.951928?needAccess=true

Broberg, Malin; Hagström, Birthe & Broberg, Anders. (2012). Anknytning i förskolan. Vikten av trygghet för lek och lärande. Stockholm: Natur & Kultur.

Bowlby, John. (2010). En trygg bas: kliniska tillämpningar av anknytningsteorin. 2. utg. Stockholm: Natur & kultur

Eriksson, Lars Torsten. (2018). Kritiskt tänkande. Tredje upplagan. Stockholm: Liber

Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. (2002). Stockholm: Vetenskapsrådet.

http://www.gu.se/digitalAssets/1268/1268494_forskningsetiska_principer_2002.pdf

Hagström, Birthe. (2010). Kompletterande anknytningsperson på förskola. Diss. Lund: Lunds universitet.

http://hdl.handle.net/2043/9891

Justesen, Lise & Mik-Meyer, Nanna. (2011). Kvalitativa metoder: från vetenskapsteori till praktik. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur

Lantz, Annika. (2013). Intervjumetodik. 3., [omarb.] uppl. Lund: Studentlitteratur.

Larsen, Ann Kristin. (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. uppl. Malmö: Gleerup.

(37)

37

Larsson, Staffan. (1986). Kvalitativ analys: exemplet fenomenografi. Lund: Studentlitteratur.

http://liu.diva-portal.org/smash/get/diva2:253401/FULLTEXT01.pdf

Läroplan för förskolan: Lpfö 98. (1998). Stockholm: Utbildningsdep., Regeringskansliet.

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. uppl.] (2016). Stockholm: Skolverket.

https://www.skolverket.se/undervisning/forskolan/laroplan-for-forskolan/laroplan-lpfo-98-for-forskolan

Läroplan för förskolan: Lpfö 18. (2018). Stockholm: Skolverket.

https://www.skolverket.se/publikationsserier/styrdokument/2018/laroplan-for-forskolan-lpfo-18?id=4001

Löfdahl, Annica. (2014). God forskningssed - regelverk och etiska förhållningssätt. I: Löfdahl, Annica., Hjalmarsson, Maria., Franzén, Karin. (2014). Förskollärares metod och vetenskapsteori. Stockholm: Liber.

Marton, Ference & Booth, Shirley. (2000). Om lärande. Lund: Studentlitteratur.

Rentzou, Konstantina. (2013). Exploring parental preferences: care or education: what do Greek parents aspire from day care centres? Early Child Development and Care, Vol. 183, No. 12, Page 1906–1923.

https://www.tandfonline.com/doi/pdf/10.1080/03004430.2013.767247?needAccess=true

Smidt, Sandra. (2010). Vygotskij och de små och yngre barnens lärande. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Sommer, Dion, Pramling Samuelsson, Ingrid & Hundeide, Karsten. (2011). Barnperspektiv och barnens perspektiv i teori och praktik. 1. uppl. Stockholm: Liber.

(38)

38

Strandberg, Leif. (2006). Vygotskij i praktiken: bland plugghästar och fusklappar. Stockholm: Norstedts akademiska förlag.

Quan-McGimpsey, Sharon; Kuczynski, Leon & Brophy, Kathleen. (2011). Early education teachers’ conceptualizations and strategies for managing closeness in child care: The personal domain. Journal of Early Childhood Research. No. 9, Vol. 3. Page 232–246.

(39)

39

Bilaga 1 samtyckesblanketter

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE BARN-UNGA-SAMHÄLLE Datum

Samtycke till medverkan i studentprojekt

Vi är två studenter på förskollärarprogrammet på Malmö Universitet, Carina och Erika. Vi läser på termin 6 och ska inleda vårt examensarbete. Vi kommer ta vår lärarexamen i januari 2020. Vårt examensarbete ska handla om anknytning, dess innebörd samt vilken plats den får i den pedagogiska verksamheten. Vi kommer genomföra en kvalitativ studie med enskilda intervjuer av förskollärare.

Intervjuerna kommer dokumenteras med hjälp av ljudupptagning eller anteckningar med papper och penna. Inga personuppgifter kommer samlas in, utöver yrkesrollen som förskollärare. Det insamlade materialet kommer ligga till grund för vårt arbete och endast vi kommer ha tillgång till det.

Samtyckesblanketterna kommer förvaras på Malmö Universitet och det färdiga arbetet lagras på Malmö universitets server under arbetets tid.

Vi arbetar efter Vetenskapsrådets forskningsetiska principer:

- Medverkan baseras på samtycke och detta samtycke kan när som helst återkallas. Varje deltagare har alltså rätt att avbryta sin medverkan när som helst, utan några negativa konse-kvenser.

- Deltagarna kommer att avidentifieras i det färdiga arbetet.

……… Erika Larsen Studentens underskrift och namnförtydligande

……… Carina Nilsson Studentens underskrift och namnförtydligande

På förskollärarutbildningen vid Malmö universitet skriver studenterna ett examensarbete på sjätte terminen. I detta arbete ingår att göra en egen vetenskaplig studie, utifrån en fråga som kommit att engagera studenterna under utbildningens gång. Till studien samlas ofta material in vid förskolor, i form av t.ex. intervjuer och observationer. Examensarbetet motsvarar 15 högskolepoäng, och utförs under totalt 10 veckor. När examensarbetet blivit godkänt publiceras det i Malmö universitets databas MUEP (http://dspace.mah.se/handle/2043/599).

(40)

40

Kontaktuppgifter

Kontaktuppgifter till student (e-mail):

Carina: Carina-t@hotmail.com Erika: ikis_lennart@hotmail.com Ansvarig handledare på Malmö universitet:

Elsa Andersson

Elsa.andersson@mau.se

Kursansvarig på Malmö universitet: Sara Berglund

sara.berglund@mau.se

Kontaktuppgifter Malmö universitet:

www.mah.se 040-665 70

References

Related documents

Terrass M4 Överbyggnad htot=tjä|dju p Terrass Dagar/år FalI 54B Klimatzon Terrass mtrl Marksten Säüsand Bänager Förstärkningsl.. Terrass mtrl 5 Tjocklek h (mm) Marksten 80

Utbildningsinsatsen tillkom för att öka samsyn, klar- göra roller och utveckla samverkan vid barns behov av insatser från ­flera­ ­aktörer.­ Med­ barnkonventionen­

The calculated activation barrier heights of both substrate states are in good agreement with pre- vious DFT studies of NTP hydrolysis in a protein environment 91–97 and in

Resultatet presenteras genom att inledningsvis beskrivs och diskuteras på vilka grunder lärandeobjektet valdes ut samt hur dess kritiska aspekter identifierades genom

Negativt betyder detta, att kyrkan icke är en förening av likasinnade, icke heller en organisation till tjänst för vissa förnuftiga ändamål, re- ligiösa,

Framför allt på de platser, där vi inte ha någon beskickning eller något konsulat, får han alltid vara beredd att söka tillmötesgå önskemål från olika håll om

För- slitningen av människorna kommer inte en- bart att begränsa sig till dem, som direkt arbetar i produktionen. I allt flera familjer arbetar båda

Om Barraclough inhämtat upplys- ningar från sina nationalekonomi- kollegor och anlagt det femtioåriga per- spektiv man kan begära av en historiker, hade han inte missat så