Sjuksköterskors attityder till handskar. En empirisk studie om att använda handskar i vården där det kan förekomma risk för blodsmitta

Examensarbete i omvårdnad Malmö högskola

46-55 p Hälsa och samhälle

Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö

Juni 2006 e-post: postmasterhs.mah.se

Hälsa och samhälle

SJUKSKÖTERSKORS

ATTITYDER TILL

HANDSKAR

EN EMPIRISK STUDIE OM ATT ANVÄNDA

HANDSKAR I VÅRDEN DÄR DET KAN

FÖREKOMMA RISK FÖR BLODSMITTA

RENATA GARDNER

KRISTINA MIRKOSKA

SJUKSKÖTERSKORS

ATTITYDER TILL

HANDSKAR

EN EMPIRISK STUDIE OM ATT ANVÄNDA

HANDSKAR I VÅRDEN DÄR DET KAN

FÖREKOMMA RISK FÖR BLODSMITTA

RENATA GARDNER

KRISTINA MIRKOSKA

Gardner, R & Mirkoska, K. Sjuksköterskors attityder till handskar. En empirisk studie om att använda handskar i vården där det kan förekomma risk för

blodsmitta. Examensarbete i omvårdnad, 10 poäng. Malmö högskola: Hälsa och Samhälle, Utbildningsområde omvårdnad, 2006.

Sjuksköterskor har flera arbetsuppgifter som innebär en möjlig kontakt med patienters blod och risk för en blodsmitta. Enligt föreskrifter från Arbetsstyrelsen ska handskar användas av vårdpersonal för att förebygga smitta. Trots dessa föreskrifter varierar användningen av handskar bland sjuksköterskor. Syftet med denna studie var att undersöka sjuksköterskors attityder till att använda handskar i vården där risk för blodsmitta kan förekomma. En empirisk studie med kvalitativ ansats genomfördes. Datainsamlingen skedde med hjälp av sju enskilda intervjuer med legitimerade sjuksköterskor. Analysmetod som användes var inspirerad av innehållsanalys. Genom analys identifierades fyra kategorier: Intryck av

bakomliggande omständigheter, Intryck av medvetenhet, Intryck av förförståelse samt Intryck av trygghet. Kategorierna bildade tillsammans huvudkategorin Influenser till attityder. Resultatet visade att sjuksköterskors attityder till att använda handskar är något som utvecklas med tiden och påverkas av åtskilliga faktorer.

NURSES’ ATTITUDES TO

USING GLOVES

AN EMPIRICAL STUDY OF USING GLOVES IN

NURSING WHERE THERE IS A RISK OF

BLOOD INFECTION

RENATA GARDNER

KRISTINA MIRKOSKA

Gardner, R & Mirkoska, K. Nurses’ attitudes to using gloves. An empirical study of using gloves in nursing where there is a risk of blood infection. Degree project,

10 Credit points. Nursing programme, Malmö University: Health and Society,

Department of Nursing, 2006.

Nurses’ have several worktasks that put them in contact with patient’s blood and a possible risk of infection. According to guidelines from the Occupation

committee, health care personnel should use gloves to prevent spreading infection. Despite the guidelines, nurses’ use of gloves varies. The aim of this study was to investigate nurses’ attitudes to using gloves where there is a risk of blood

infection. An empirical study with a qualitative approach was conducted; collection of data was done by interviews with seven registered nurses. The method for analyzing was inspired by content analysis. Through analyzing, four categories where identified: Impression of causes from before, Impressions of awareness, Impressions of judgments and Impressions of safety. These categories all formed one main category: Influences for attitudes. The results showed that nurse’s attitudes to using gloves are something that develop over time and are influenced by many factors.

Keywords: Attitude, Blood infection, Interview, Nurse, Nursing, Protective

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Kunskap och medvetande 7

Användning av handskar 8

Orsaker till samt inverkan på riskbeteende 8

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR 9

METOD 10 Urval 10 Genomförande 10 Analys 11 Etiska överväganden 11 RESULTAT 11

Intryck av bakomliggande omständigheter 12

Intryck av medvetenhet 14 Intryck av förförståelse 16 Intryck av trygghet 17 DISKUSSION 19 Metoddiskussion 19 Resultatdiskussion 21 SLUTREFLEKTIONER 25 REFERENSLISTA 26 BILAGOR 28

INLEDNING

Enligt Socialstyrelsen (1998:12) ska handskar alltid användas vid all kontakt med kräkning, urin, avföring, blod och sekret. Detta är något som alla

sjuksköterskestudenter får lära sig under utbildningens gång. Vidare går det att läsa i Kompetensbeskrivning för sjuksköterskor att en del i sjuksköterskans arbete består av att främja hälsa och förebygga ohälsa, bland annat genom att förhindra smitta och smittspridning (SOSFS, 1995:5).

Under den kliniska utbildningen har författarna på samtliga arbetsplatser noterat att dessa föreskrifter inte alltid följs. Vid ett flertal tillfällen har det även

observerats att sjuksköterskor i arbete med risk för blodsmitta inte har använt handskar. Därför känns det angeläget att ta reda på sjuksköterskors attityder och synen på att använda handskar i vården när det kan förekomma risk för

blodsmitta. Förhoppningen är att öka förståelsen för sjuksköterskors attityder till handskar.

BAKGRUND

Arbetsstyrelsen, i samråd med socialstyrelsen har utarbetat föreskrifter om skydd mot blodsmitta. Föreskrifterna gäller särskilt riskutsatt arbete, d v s arbete som kan innebära kontakt med blod som kan antas vara smittförande. Enligt

föreskrifterna skall denna typ av arbete planeras, organiseras och utföras på det sätt att kontakt med blod genom stick- och skärskador samt hud- och

slemhinnekontakt undviks. Hjälpmedel och personlig skyddsutrustning som förebygger stick- och skärskador och hud- och slemhinnekontakt med blod skall således användas (AFS, 1986:23).

Historik

Florence Nightingale (1820-1910) var den första sjuksköterskan som avsevärt förbättrade vårdhygienen efter observationer på ett fältsjukhus under Krimkriget. Nightingale och hennes sällskap mötte där förhållanden som var kaotiska och under all kritik (Kristoffersen, 2002). Amputationer och andra operationer utfördes i sjuksalen bland de andra soldaterna, dricksvattnet var nersmittat av avloppsvattnet och det kröp maskar i de infekterade såren hos de sårade. Genom enkla hygienrutiner lyckades Nightingale att få ner dödligheten bland soldaterna från 42 % till 2 % (Ericson & Ericson, 2003).

Upptäckten och kartläggningen av mikroorganismer utvecklades mycket under första hälften av 1900-talet, men det var inte förrän på 1960-talet som det sjukhushygieniska arbetet började ta form (Almås, 2002).

På 1960-70-talet skedde en hepatit B epidemi bland sjukvårdspersonal i Sverige. Med hjälp av lansering av hygieniska skyddsåtgärder minskade antalet nya fall påtagligt. När metoden att identifiera smittbärare trädde i kraft ledde detta till att ytterligare förebygga smittspridning. Trots detta förekommer fortfarande fall av smitta som orsakats av blodkontakt i arbetet (AFS, 1986:23).

Nutid

Nutidens smittskyddsarbete inom hälso- och sjukvården engagerar många

instanser t ex Socialstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Smittskyddsinstitutet samt smittskyddsläkarna. Dessutom finns lokala smittskyddsenheter med hygienläkare och hygiensjuksköterska (Almås, 2002).

I Socialstyrelsens definition av sjukhusinfektion ingår förutom infektioner som drabbar patienter dessutom infektioner som personal har drabbats av till följd av arbetet (a a).

Blodsmitta

Blodburen smitta har alltid utgjort ett särskilt problem inom hälso- och

sjukvården. Även små hudskador eller stick kan leda till blodsmitta (Ericson & Ericson, 2003). Det är bakterier, parasiter, svampar och virus som orsakar blodsmitta. Bland dessa är de viktigaste smittämnena humant immunbrist virus (HIV), hepatit B, hepatit C och hepatit D (Sos-rapport, 1998:12).

Smittförande blod kan orsaka en infektion. För att detta ska hända krävs det att smittat blod tränger in i mottagarens kropp, t ex genom stickskada eller

blodkontakt på skadad hud eller slemhinna (AFS, 1986:23).

Risken för blodsmitta beror på vilket smittämne det gäller, den mängd blod personen utsätts för, koncentrationen av smittämnet i blodet samt på vilket sätt personen kommit i kontakt med blodet (a a).

Det är under själva sjukdomsperioden som blodet är mest smittförande, men smitta kan förekomma under själva inkubationstiden också. Även hos tillfrisknade, t ex från hepatit B, kan blodet under en längre tid innehålla smittämnen i tillräckligt stor koncentration för att orsaka infektion vid kontakt med blodet (a a).

Hepatit B virus smittat blod har en hög smittsamhet, det innebär att smitta kan överföras med små mängder blod, t ex via stick av blodkontaminerad sprutspets eller via stänk av blod på slemhinnor. Smitta kan också överföras via blodiga förband och andra blodkontaminerade föremål. Viruset har dessutom visat sig ha förmåga att överleva i intorkat blod under en längre tid. Som skydd mot hepatit B virus finns det i dagens läge vaccination (a a).

I USA där många personer med HIV och AIDS vårdas har man under en längre tid undersökt personal som har blivit utsatta för arbetsskador i form av t ex nålstick. Genom dessa undersökningar har man funnit att risken för att smittas i samband med vårdarbete eller annat arbete där risk för blodkontakt förekommer är liten. Genom att följa upp familjemedlemmar som har väldigt nära kontakt med smittade har det dessutom visat sig att sociala kontakter med smittade personer inte medför några risker för smitta. Trots att HIV har en avsevärt lägre

smittsamhet än hepatit B virus, är det viktigt att följa samma skyddsåtgärder, eftersom följden av denna infektion är väldigt allvarlig (a a).

Inkubationstiden av HIV, hepatit B, C och D kan vara mycket lång, ibland flera år. Den som är infekterad kan således känna sig helt frisk men ändå vara smittad (a a).

Därför kan den som kommer i kontakt med blod inte alltid avgöra om blodet är smittat. Av denna anledning är det viktigt att vara försiktig vid all kontakt med blod (AFS, 1986:23).

Tidigare forskning

Ett antal studier har berört ämnet handskanvändning bland sjuksköterskor och vårdpersonal i Sverige och globalt.

Exponering för blodsmitta

Bland sjuksköterskor, undersköterskor och studenter är den vanligaste orsaken till exponering av blodsmitta en stickskada. I 35 % av fallen sker det i samband med att skyddshylsan sätts tillbaka på kanylen. Trots rätt utbildning, kan det i

studenternas fall troligen bero på att de tar efter sina handledares beteende och sedan behåller dessa vanor (Lymer et al, 1997).

Exponering för blod via nålar förekommer oftare hos sjuksköterskor som inte använder handskar vid hantering av blod/blodredskap (Knight et al, 1998). Infektioner upptäcks inte alltid förrän efter exponering. Fall där patienten har visat sig ha hepatit C efter en stickskada har rapporterats (Lymer et al, 1997).

Kunskap och medvetande

Bland sjuksköterskor inom akutsjukvården finns en större medvetenhet om smittorisker än bland andra sjuksköterskor. Sjuksköterskor som arbetat längre än tre år har även större medvetenhet om smittorisker än nyutexaminerade

sjuksköterskor (Gould et al, 1994).

Av sjuksköterskor som arbetar på en avdelning där större andel patienter har blodsmitta anser 48 % att det finns en hög teoretisk risk för att själv bli smittad men alla försiktighetsåtgärder tas för att reducera denna risk (Leliopoulou et al, 1999).

Inom akutsjukvården anser 39 % av sjuksköterskorna att de är mer riskutsatta eftersom de i högre grad kommer i kontakt med blod och kroppsvätskor. På medicinavdelningar är den lägre frekvensen av kontakt med blod och kroppsvätskor en anledning till att sjuksköterskor ser sig själva som mindre riskutsatta (Gould et al, 1996).

Risken att smittas av HIV betraktas av en tredjedel av sjuksköterskorna som tio gånger lägre än den verkliga risken. En betydande del sjuksköterskor anser

dessutom att risken för att drabbas av hepatit B och C är avsevärt mindre än det är i verkligheten (Trim et al, 2003).

En stickskada med kontaminerad nål anses av mer än hälften av sjuksköterskorna vara en osannolik källa till smitta. En fjärdedel av sjuksköterskorna anser

dessutom en smitta efter en stickskada kontaminerad av HIV-infekterat blod som ytterst osannolikt. Detta tyder på att sjuksköterskor underskattar riskerna inom sitt yrke och förbiser därför skyddsåtgärder. Trots att det fanns en viss teoretisk medvetenhet betraktas inte risken som verklig av sjuksköterskorna. Om inte patienten har en känd blodsmitta eller uppenbara symtom på sådana finns det ingen anledning att vidta skyddsåtgärder enligt sjuksköterskorna (Leliopoulou et al, 1999).

Sjuksköterskor med högre medvetenhet om smittspridning använder skyddsåtgärder i högre grad (Gould et al, 1996).

Användning av handskar

Bland undersökta sjuksköterskor anger 93 % att de använder handskar vid

blodprovtagning. Vid intramuskulära injektioner används handskar endast av 61% (Trim et al, 2003).

Om handskar används beror på tillgänglighet, passform och känsel (Lymer et al, 2004). Dålig tillgång på handskar samt tidsbrist anges som en orsak till en lägre frekvens för användning av handskar (Gould et al, 1994).

Handskar används i mindre utsträckning vid blodprovstagning hos sjuksköterskor inom hemsjukvården än sjuksköterskor inom sjukhuset. De huvudsakliga

orsakerna till detta anses vara försämrad fingerfärdighet, brist på utrustning samt handskallergi (Bennett et al, 2004).

Trots goda resultat i interventionstudie med syftet att förbättra rutinerna kring handtvätt samt användandet av handskar hos vårdpersonal visar det sig att vårdpersonalen snart faller tillbaka till gamla rutiner (Moongtui et al, 2000).

Orsaker till samt inverkan på riskbeteende

Det är under den kliniska utbildningen som sjuksköterskestudenter kan omvandla den teoretiska kunskapen om smittskydd till praktiskt kunnande. Den sociala kulturen kring säkerhetstänkande på praktikplatsen leder i många fall till att den teoretiska kunskapen försvagas (Lymer et al, 2003).

Under den kliniska utbildningen är studenter beroende av att ha en bra relation med personalen, eftersom de blir prövade. De förväntas att observera samt lära sig snarare än att lära andra, och om de uppmärksammar riskbeteenden krävs det mycket för att de ska våga försöka förändra (Lymer et al, 2004).

Nyutexaminerade sjuksköterskor har ofta en vilja att följa föreskrifterna gällande barriärvård, men det sociala klimatet på den nya arbetsplatsen kan leda till att dessa normer förändras, detta på grund av att sjuksköterskan vill passa in i arbetsgruppen. Personer som har ett riskbeteende framställs generellt som lugna, självsäkra och metodiska, medan personer motvilliga till detta beteende framställs som rädda, ängsliga, nervösa och slarviga. Med andra ord ger ett riskbeteende högre status i arbetsgruppen (Lymer et al, 2003).

Informella ledare på arbetsplatser kan påverka resten av arbetsgruppen till ett säkerhetstänkande men de kan också påverka gruppen åt motsatt håll (Lymer et al, 2004).

Handskar ses ofta som en olägenhet i arbetet bland vårdpersonal, då

fingerfärdigheten anses vara ett tecken på professionalism. Ett skickligt utfört arbete kännetecknas av snabbhet, precision och smidighet och handskar anses som ett hinder för detta (Lymer et al, 2004). Att ta på sig handskar före ett

arbetsmoment gör att det blir längre. Vid stor arbetsbelastning anses vårdpersonal som skyddar sig själv riskera patientens brådskande behov genom att låta dem vänta (Lymer et al, 2003).

Sjuksköterskor som kommer i kontakt med okända patienter använder sig av sin förförståelse för att avgöra om handskar ska användas eller inte. Äldre, barn, personer som inte skiljer sig från normerna samt personer som inte visar tecken på missbruk bedöms inte som smittbärare (Lymer et al, 2003).

Användning av handskar förändras inte bland sjuksköterskor vid ökade arbetsuppgifter. Vid akuta situationer anges tidsbrist som en faktor att

sjuksköterskor inte tar på sig handskar förrän senare, vilket gör att de utsätter sig själva för risker (Gould et al, 1996).

Stress och ökad arbetsbelastning är en bidragande faktor till ett riskbeteende (Lymer et al, 2004). Vid brister av rapportering om en stickskada anges orsaken vara arbetsbelastning eller att patientens serologi är känd sen innan.

Sjuksköterskans uppfattning om patienters hälsostatus utifrån hur de ser ut är en annan orsak till brister i rapportering av stickskada (Trim et al, 2003).

Vid exponering för blod rapporterade inte 75 % av sjuksköterskorna händelsen då de ansåg att exponeringen inte var riskfylld (Knight et al, 1998).

Säkerhetstänkandet hos sjuksköterskor ökar när det föreligger en känd smitta hos patienten (Lymer et al, 2004).

SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet är att undersöka sjuksköterskors attityder till att använda handskar under arbete där det kan förekomma risk för blodsmitta.

Frågeställningar

Vilken syn har sjuksköterskorna på att använda handskar enligt gällande föreskrifter?

Har denna syn förändrats under deras yrkesverksamma tid som sjuksköterskor? Hur upplever sjuksköterskor generellt andra sjuksköterskors attityder till att använda handskar?

Definitioner

o Attityder handlar om en persons åsikt om något. Personens attityder visar hur denne tror att verkligheten hänger ihop, detta utifrån normer, idélära, samband mellan orsak och verkan som individen uppfattar som förklaring till saker och ting (Hartman, 2004).

o Med blodsmitta avses alla mikroorganismer som överförs mellan individer via blodprodukter eller blodtillblandade kroppsvätskor (Sos-rapport 1998:12).

o Risk för blodsmitta innebär i denna studie kontakt med blodprodukter eller blodtillblandade kroppsvätskor utan handskar.

METOD

För att besvara frågeställningarna valdes en empirisk intervjustudie (Kvale, 1997) med en kvalitativ ansats (Dahlberg, 1997). För analys av materialet användes kvalitativ innehållsanalys inspirerad av Burnard (1991).

Urval

Sex till åtta informanter söktes på tre avdelningar på en medicinklinik vid ett universitetssjukhus i södra Sverige.

Inklusionskriterierna för deltagande i studien var att informanterna skulle vara legitimerade sjuksköterskor, varit kliniskt verksamma i minst ett år samt arbetat på en klinik där risk för blodsmitta förekommer.

Genomförande

Studien genomfördes som en analytisk induktion. Den analytiska induktionen karaktäriseras av att forskaren arbetar på ett linjärt arbetssätt. Undersökningen består av olika faser och när forskaren har arbetat igenom alla faser steg för steg så är undersökningen färdig (Hartman, 2004).

Med hjälp av avdelningsföreståndarna på respektive avdelning samlades

sjuksköterskorna till ett möte där författarna informerade om studien samt delade ut informationsblad till intresserade.

Datainsamlingen skedde i form av semistrukturerade, ej standardiserade

intervjuer. Intervjuguide inspirerad av Kvale (1997) användes. Sjuksköterskorna fick på ett beskrivande sätt berätta om vilken syn de hade på användandet av handskar i arbetet. De övergripande frågorna var: Kan du berätta för mig om hur

du känner inför att arbeta med handskar?, Tycker du att din syn på att använda handskar har förändrats under tiden du har arbetat som yrkesverksam

sjuksköterska? samt Hur upplever du andra sjuksköterskors attityder till att använda handskar? För att inringa områden som skulle täckas användes

sonderande frågor såsom: Kan du säga något mer om det? Skulle du vilja

vidareutveckla det du har sagt nu? Vad tänkte du då? (a a).

Intervjuerna delades upp mellan författarna. Vid varje intervju var båda

författarna närvarande. En av författarna intervjuade och den andra var åhörare med möjlighet att inflika följdfrågor eller fråga kring oklarheter vid slutet av intervjun. Intervjuerna sträckte sig över en period på tre veckor.

Intervjuerna spelades in med hjälp av MD-spelare och Mp3-spelare. Varje intervju blev ca 20-30 minuter lång.

Transkriberingen av materialet utfördes ordagrant och skedde fortlöpande i anslutning till intervjuerna. Arbetet delades upp mellan författarna. När transkriberingen var slutförd träffades författarna och lyssnade igenom inspelningarna tillsammans, samtidigt som den utskrivna texten lästes. Intervjuerna skrevs ut i textstorlek 12 punkter med enkelt radavstånd. Datamaterialet blev sammanlagt 40 A4-sidor.

Analys

Den kvalitativa innehållsanalysen enligt Burnard (1991) går ut på att skapa en detaljerad och systematisk beskrivning av begrepp och företeelser som

framkommit i intervjuerna och att sammanlänka dessa till omfattande kategorier. Detta görs i 14 steg. Författarna arbetar genom att analysera, kategorisera, koda och fördjupa sig i texten för att förstå innebörden av vad som sägs i intervjun. Metoden modifierades till åtta steg:

1. Efter transkribering lästes materialet enskilt ett flertal gånger. När materialet lästes skrevs minnesanteckningar eller så kallade ”memos” i marginalerna som framhävde egenskapen av texten.

2. När detta hade genomförts diskuterades de begrepp som hittats i texten gemensamt. Diskussion ägde rum tills samstämmighet om tolkningen av texten nåddes.

3. Materialet lästes igen och kodades efter de begrepp eller egenskaper i texten, som noterats i marginalen. Texten grupperades sedan under kategorier, där egenskaperna av texten karaktäriserar varje kategori. 4. Alla begrepp sågs över och grupperades till större kategorier.

Kategorierna markerades med olika färgpennor.

5. Utskriften bröts ner genom att de markerade textmassorna klipptes ut och grupperades i olika högar.

6. Analysen diskuterades tills consensus nåddes.

7. Innehållet i kategorierna bearbetades till en sammanhängande text.

8. Citat från intervjuerna valdes ut till varje kategori för att styrka trovärdigheten och öka reliabilitet.

Etiska överväganden

Tillstånd att genomföra studien inhämtades av den lokala Etikprövningnämnden vid Hälsa och Samhälle, Malmö högskola, samt behörig vårdchef på den

medicinska kliniken. Deltagarna i studien erbjöds fullständig konfidentialitet och informerades om att ljudinspelningar och transkriberingar skulle förstöras efter studiens avslutande. Inför varje intervju fick informanterna skriva under en samtyckesblankett, som informerade dem om att deltagandet var frivilligt och att de när som helst och utan närmare förklaring kunde avbryta sitt deltagande (bilaga 3). Ingen av intervjuerna återges i sin helhet, endast kortare citat används.

RESULTAT

Genom analys av data har fyra kategorier identifierats: ”Intryck av bakomliggande

omständigheter”, ”Intryck av medvetenhet”, ”Intryck av förförståelse” och

”Intryck av trygghet”. Att inleda kategorierna med ”intryck av” valdes då

kategorierna beskrivs utifrån författarnas intryck av vad kategorierna omfattar. De fyra kategorierna har gemensamt resulterat i en huvudkategori vilken namngavs

till ”Influenser till attityder”. Huvudkategorin ”Influenser till attityder” valdes då alla informanter på olika sätt berör influenser som ett led i synen på att använda handskar. Dessa influenser upplevs olika bland informanterna men varje kategori visar någon form av inflytande på synen på att använda handskar. Nedan

presenteras resultatet av analysen.

Intryck av bakomliggande omständigheter

Det är märkbart att bakomliggande omständigheter har ett inflytande på

användningen av handskar. Bakomliggande omständigheter beskrivs här i form av studier, arbetsplatser samt vanor.

Alla informanter, oavsett när de gick utbildningen fick någon form av teoretisk kunskap i att använda handskar i omvårdnad av patienter. Trots denna kunskap har synen på handskar formats olika bland informanterna. Två informanter upplevde skillnader mellan att lära sig att använda handskar teoretiskt och att omsätta det i verkligheten. En av dessa informanter berättade att det på en praktikplats inte användes handskar, och att informanten då inte lärde sig att använda det från början.

”Allt man lär i skolan /…/ det är ju rätt rent teoretiskt, men det ska ju kunna

omvandlas i praktiken också.” (Ssk 6)

Handledarens syn på att använda handskar på praktikplatser under utbildningens gång uppgavs av tre informanter ha påverkat dem till attityden de har idag. Fem informanter tror att handledares attityd har betydelse för hur studenters syn på handskar blir i framtiden. Fyra informanter uttryckte att attityderna i

arbetsgruppen kan forma synen på handskar och användandet av dem, både som studerande och som nyutexaminerad sjuksköterska. En av dessa informanter berättade att det är lätt att påverkas till att inte använda handskar.

”… hon använde inte handskar då tog jag efter henne och sen när man

började jobba så var det ingen annan heller som gjorde det så då blev man liksom aldrig inkörd till att använda handskar.” (Ssk 2)

Handledarens syn kan också leda den studerande till en gynnsam inställning till handskar. En informant nämnde att alla handledarna använde handskar, så det blev en självklar del i lärandet.

”Sen var det också under alla praktikerna, man gör ju som sin handledare

gör, alla mina handledare hade handskar på sig.” (Ssk 1)

Tre informanter pratade om svårigheter med att vilja använda handskar när sjuksköterskan kommer till en arbetsplats där det inte används mycket. En

informant beskrev det som en okunskap hos de andra, att det kan vara känsligt att komma som ny sjuksköterska och vilja förändra rutinerna då alla inte är ödmjuka inför ny kunskap.

”… man har ju en kunskap och så ifrågasätter man ju lite, varför använder

inte ni /…/ `det har vi aldrig gjort`, man ryckte lite på axlarna sådär. Och då vill man ju inte, som ny och studerande, man är ju inte så påstridig utan då, då blev det mer att man litade på dem /…/ och så är det gruppkänslan tror

Tre av informanterna tror att det finns en skillnad på användningen av handskar bland yngre och äldre sjuksköterskor. En av informanterna uttryckte det som att det är gamla attityder, att de som har arbetat väldigt länge och inte lärt sig att använda handskar från början kanske har svårt att bryta den vanan.

”Det är svårt att säga varför man gör så men det är väl att man genom åren

får in en viss rutin /…/ Alltid svårt att lära gamla hundar sitta, som man brukar säga.” (Ssk 4)

Två informanter uttryckte att de upplever en mer positiv attityd till handskar på deras nuvarande arbetsplats där det arbetar övervägande yngre sjuksköterskor. Fem informanter bedömde att sjuksköterskorna på deras avdelning använder handskar i högre grad än andra ställen de har arbetat på.

”På denna avdelningen som jag arbetar nu så är det många, alltså är det fler

som använder handskar än det har varit på andra avdelningar jag arbetat på.” (Ssk 5)

Samtliga informanter pratade om att använda handskar vid blodprovtagningar samt insättning av pvk som en vana. Alla informanterna pratade om känsel i samband med att använda handskar. Tre av informanterna tror att sjuksköterskor kan uppleva användning av handskar som besvärligt på grund av svårigheter med att känna blodkärl vid blodprovstagning samt insättning av pvk. En informant tror att vissa sjuksköterskor börjar med att inte använda handskar för att de är osäkra och tycker att det är lättare att känna kärlen utan, och att detta sen blir en vana.

”… det argumentet man har oftast, det är det att du kan inte känna /…/ inte

sätta en nål, eller jag kan inte sticka en patient med handskar...” (Ssk 7)

Två informanter uttryckte själva att de upplever svårigheter med att känna kärl då handskar används. En av informanterna berättade att känseln är bättre utan, en annan tyckte att storlekarna på handskar som finns tillgängliga inte passar händerna, de gör så att finkänsligheten försvinner och det blir svårt att arbeta. Trots detta berättade båda att det nog är en vanesak och har med övning att göra. En informant som inte började använda handskar i stor utsträckning förrän på sin nuvarande arbetsplats beskrev det som klumpigt i början, att det inte kändes lika lätt, men det gick att vänja sig, och nu känns det konstigt utan.

”… när det gäller just känslan för att sticka och sätta nålar och så, så tycker

jag att man har bättre känsel utan, men det vet jag ju också att det är en vanesak, och jag har väl vant mig vid fel teknik…” (Ssk 6)

Även fast det uttrycktes vissa svårigheter med att känna kärl tycker alla informanter att de latex- och vinylhandskar som finns på de flesta avdelningar idag är bra. Förutom större variation på storlekarna nämnde ingen hur

finkänsligheten på dessa kan förbättras. Dock upplever tre informanter de så kallade ”musse pigg” handskarnad v s de tunna genomskinliga plasthandskarna av polyetylen som finns på några avdelningar som svåra att använda.

”…det har kommit andra material, det är lättare att använda handskar, det är

typ de här ”musse pigg” handskarna /…/ och det kan ju inte ha varit lätt att arbeta med dem.” (Ssk 4)

Intryck av medvetenhet

Medvetenhet om risker har inflytande på sjuksköterskors attityder till att använda handskar. Denna medvetenhet kan komma ifrån sjuksköterskor själv, från

utbildningen eller från arbetsplatsen.

Att handskar finns tillgängliga och väl synliga på arbetsplatsen visar på en medvetenhet bland ledningen och de som arbetar där. Tillgängligheten till handskar har en inverkan på om de används eller inte. Finns handskar nära till hands blir det lättare att ta handskar på vägen in till patienten. I en beskrivning av en före detta arbetsplats av en informant framkom det att det gick åt mycket extra tid till att leta efter handskarna, då de endast fanns på stickvagnarna. Detta ledde till att informanten slutade tänka på att använda dem. En annan informant upplevde tillgängligheten av handskar på vissa platser på avdelningen som ännu bättre på sin före detta arbetsplats jämfört med sin nuvarande. Fem informanter beskrev lättillgänglighet till handskar på sin nuvarande arbetsplats som en inverkan på att de användes i högre grad.

”…där har handskarna varit väl exponerade, så att man har naturligt plockat

dem…” (Ssk 5)

Tre informanter upplever att tillgängligheten av handskarna blir särskilt viktigt i akuta situationer, eftersom det inte finns tid till att springa och leta. I akuta

situationer upplever dessutom fyra informanter att handskanvändning försvåras på grund av tidsbrist. Dessa informanter tycker att det i vissa akuta situationer, exempelvis vid hjärtstillestånd, inte finns någon tid till att ta på sig handskar från början även om de finns inom räckhåll. Tre informanter berättade att de ibland påbörjar hjärtmassage och att handskarna sen tas på i ett senare skede.

”Sen givetvis, om det blir hjärtstillestånd och så, så kanske man får på ta på

sig handskar i ett senare skede.” (Ssk 1)

Trots detta, fanns det i den akuta situationen, då handskar inte alltid användes, hela tiden en medvetenhet om viljan att ha på sig några handskar. En informant beskrev att det är obehagligt att vara utan dem.

”… är det en stressig situation, man säger att man har ett hjärtstillestånd /…/

då tänker man inte så mycket på det men hela tiden så har man i bakhuvudet, att det skulle vara en /…/ ”(Ssk 4)

Medvetenhet och samarbete mellan kollegor ökar också användandet av handskar. En informant berättade om en situation där möjligheten att ta på sig handskar inte fanns i början, men då en kollega observerade detta så fick informanten handskar av denne.

”… det känns jätteskönt att veta /…/ jag vet att jag kan börja utan handskar

för det är någon som kommer med dem när de ser att man inte har handskar på sig /…/ vi brukar samarbeta bra med det faktiskt.” (Ssk 2)

Hur avdelningen ser på kostnaden av handskar har effekt på i vilken omfattning de används. En informant har upplevt att kostnadsfrågan har påverkat

användningen av handskar på en tidigare arbetsplats.

”… skulle man använda handskar skulle man använda de här billiga `Musse

Pigg`-handskarna /…/ då brydde man sig inte om att använda det…” (Ssk 2)

Ingen uttryckte att kostnaden för handskarna skulle vara ett problem på nuvarande arbetsplats. Det finns en medvetenhet om att handskarna är dyra, men

uppfattningen är att ingen skulle gå med på att minska sin användning av handskar på grund av kostnaden.

”… ledningen, vår avdelningschef /…/ säger att det är bara att använda

handskar liksom, det ska inte stå tillbaka, ekonomin…” (Ssk 7)

Medvetenheten om att handskar innebär ett skydd för både sjuksköterskan och patienten ökar användningen av handskar i all form av omvårdnad. En informant uttryckte att handskar i första hand används för att skydda patienten och menar att många patienter hade kunnat slippa sjukhusrelaterade infektioner om vårdpersonal överlag hade varit mer noggrann med användning av handskar. Hos den ena informanten som inte alltid använder handskar vid blodprovstagningar samt insättning av pvk framkom inte denna medvetenhet om patienten.

”Man måste ha i åtanke att det är både, alltså inte bara för dig själv, att

skydda dig själv, utan det är lika mycket patienten också.” (Ssk 1)

En informant anser att eftersom inte alla patienter vet om att de har en blodsmitta, kan de också uppleva det som obehagligt om en sjuksköterska skulle sticka sig och riskera att bli smittad. Två informanter uttryckte att det är patientens rätt att kräva att sjuksköterskan använder handskar vilket de själv skulle ha gjort om de ställts inför detta. Två av informanterna har upplevt att sjuksköterskan inte har använt handskar i samband med att de själva har varit patienter.

”… däremot har jag ju varit patient själv /…/ då har jag ju frågat någon

gång, ja varför använde du inte handskar /…/ de tror att det bara är för att skydda sig själva mot blodsmitta eller vad det är, men de kan liksom inte tänka att de själva har väldigt mycket bakterier på händerna och som de för in till patienten.” (Ssk 2)

Tre av informanterna betonade sin egen roll som handledare och det finns en medvetenhet om att synen på att använda handskar påverkar studenten. Att handledaren säger att studenten ska arbeta på ett visst sätt och sedan själv gör annorlunda är något som berördes av flera. Det framkommer att det är viktigt att studenten som handleds inte ska anamma ett riskbeteende. Två informanter uttryckte att det är viktigt att vara ett bra föredöme i sin roll som handledare.

”… nu när jag är handledare för en kommande sjuksköterska så tänker jag

alltid på nu ska du göra som du lär /…/ påtalar för henne att använd nu handskar så du vänjer dig vid det från början.” (Ssk 6)

Medvetenhet om risker med långtidshandhavande med antibiotika gör att fem informanter pratar om vikten av att använda handskar i dessa situationer också. En

informant avslutade intervjun med att poängtera hur viktigt det är att skydda sig mot antibiotika eftersom effekterna av överexponering är stora. En informant upplever de handskar som ska användas vid administrering av antibiotika som besvärliga att använda eftersom de är svåra att ta på och av, och inte speciellt följsamma.

”… även idag bland kollegor och så, så finns det ju de som inte har handskar

när de blandar antibiotika för att de är vana även om det är fel.” (Ssk 7)

Intryck av förförståelse

Sjuksköterskans förförståelse har inverkan på i vilka situationer handskar

används. Fem informanter talade om att sjuksköterskor nog ofta väljer att använda handskar beroende på vad det är för patient. En informant uttryckte det som att sjuksköterskor ibland dömer folk efter utseende, hudfärg och kläder.

”… ser du ut som en missbrukare så är det garanterat att de har handskar på

sig.” (Ssk 3)

Tre informanter pratade också om faran med denna förförståelse. En av

informanterna beskrev det som att en blodsmitta är inget som står med stämpel i pannan på någon människa utan det kan vara vem som helst, var som helst. En annan informant sade att det är farligt att döma folk på hur de ser ut eftersom helt fel bedömningar kan göras. Ytterliggare en informant pratade om att eftersom människor reser mycket nuförtiden och kan få en blodsmitta på resan så är det omöjligt att veta vem som är smittad.

”… ja man tror att man vet, man invaggar sig själv i någon falsk trygghet, att

vi vet vem som har blodsmittor minsann, med det gör vi inte.” (Ssk 3)

Två informanter skiljer på omvårdnadsarbete och arbete vid risk för blodsmitta. En av dessa informanter använder handskar i större utsträckning vid

omvårdnadsarbete i form av personlig hygien än vid blodprovstagning. Den andra informanten tror att alla sjuksköterskor använder handskar i omvårdnadsarbete med urin och avföring och hälften vid venösa blodprovstagningar, detta på grund av att sjuksköterskor kanske uppfattar urin och avföring som mer orent.

Handskar används av två informanter inte alltid vid venösa blodprovstagningar samt insättning av pvk. En av dem bedömer kapillära blodprovstagningar som mindre riskfyllda, därför används inte handskar vid dessa tillfällen.

”Jag måste erkänna att jag… att jag inte är så glad för det faktiskt /…/. Jag är

väldigt försiktig, men jag jobbar väldigt mycket mot hel och ren hud men visst det finns ju… men jag är inte helt positiv där även om jag vet att man ska vara det.” (Ssk 6)

En informant tror att det är vanligare att det inte används handskar vid

blodprovstagningar bland sjuksköterskor inom äldreomsorgen, att sjuksköterskor där kanske upplever att de äldre inte har levt det livet och att det glöms bort att blodtransfusioner kan ha förekommit.

”Jag inbillar mig att det är vanligare att man inte använder handskar kanske i

De två informanter som inte alltid använder handskar vid blodprovtagning och pvk ger själva uttryck för viss förförståelse. En informant berörde detta genom att påpeka att handskar alltid används när patienten har en känd blodsmittad, eller är hemlös och missbrukare.

”… är det en patient som kanske är född 1917 eller som man ändå tycker inte

borde ha varit exponerad så använder jag inte handskar men är det en patient som kanske har haft ett före detta missbruk eller så /…/ man betraktar den mer som en blodsmittad patient.” (Ssk 5)

Intryck av trygghet

I vilken form sjusköterskan upplever trygghet med att använda handskar påverkar synen på framtida bruk av handskar. Trygghet beskrivs här i form av vana, rutiner och erfarenhet.

Att använda handskar är för fem av informanterna en given del av all form av omvårdnadsarbetet. De som alltid använder handskar uttryckte det som något självklart och helt naturligt i all form av arbete. Tre informanter uppgav att de inte funderar över användningen av handskar längre, att det har blivit en del av

yrkesvardagen. En informant beskrev det som ett nödvändigt ont men poängterade dock sin syn som absolut inte negativ, utan bara en given del av det vardagliga arbetet.

”… det är helt naturligt för mig i alla situationer faktiskt, inte bara vad det

gäller rent sjuksköterskesaker som att ta blodprover, sätta pvk och så utan även när man har omvårdnad, när man direkt vårdar patienten. Så ja i princip alla situationer så använder man handskar.” (Ssk 4)

Alla informanter ser rutin som en trygghet. Sex av dessa informanter menar att om man har lärt sig att använda handskar och gjort det till en rutin, blir det en naturlig sak. Tre av dessa informanter uttryckte att det känns naket och konstigt utan.

”… i mitt dagliga arbete tänker jag inte på när jag har… alltså jag har ju

gjort det till en rutin och sen går det bara av själva farten…” (Ssk 2)

Samma informanter betonade vikten av att lära sig att använda handskar från början och att försöka få in en bra rutin. Fem av informanterna pratade om att det är svårt att ändra rutin, att börja använda handskar när man inte har gjort det innan. Sex informanter tror att det är svårt att bryta en vana och att detta kan vara en anledning till att handskar inte alltid används. En informant beskrev ändring av rutin.

”… jag tror att det är extra viktigt när man är ny att man ser till att skaffa sig

en bra rutin /…/ alltid använda handskar eller att du dukar upp på ett visst sätt, jag assisterar doktorn på ett visst sätt och man använder de hjälpmedlen som finns, för sen sitter det, sen är det inga problem.” (Ssk 3)

Fyra informanter ansåg att deras syn på att använda handskar har förändrats i takt med att de har fått större erfarenhet. Tre informanter upplevde att de har samma syn som när de gick utbildningen. Tre andra informanter upplevde att deras syn på att använda handskar har blivit mer positivt under tiden de har varit

yrkesverksamma. En informant menade att anledningen till förändringen är byte av arbetsplats, att synen då förändrades till en mer positiv attityd till att använda handskar. En annan informant uttryckte det som att det under den

yrkesverksamma tiden har känts viktigare och viktigare att använda handskar. Ytterliggare en informant upplever att synen på att använda handskar har blivit mer negativ med tiden, eftersom handskarna nu upplevs som ett irritationsmoment

”... under tiden man studerar så väljer man ju att ta till sig /…/ olika

handledares egenskaper, och formar sin egen yrkesroll /…/ när man får mer erfarenhet så väljer man ju kanske att utveckla vissa delar av det och väljer bort andra delar som man inte tyckte stämde så bra med det som man har lärt sig i skolan.” (Ssk 5)

Rädsla för blodsmitta förekommer inte hos någon av informanterna. Två av informanterna uttryckte sig ha respekt för blodsmitta, men ingen rädsla. En av informanterna känner heller ingen rädsla vid blodprovtagning av en känd

blodsmittad patient. Tre av informanterna funderade nästan aldrig över risken för blodsmitta eftersom de alltid använde handskar.

”… kanske om det är lite våldsamma patienter, att man är mer vaksam på om

de skulle röra sin arm väldigt häftigt eller så där, så att man själv sticker sig, och det är inte direkt att man är rädd för att få någonting, utan det är att man är rädd för att bli stucken. Sen konsekvenserna av det hela tänker man nog inte så mycket på. Det kan ju också vara så att man intalar sig själv att man inte tänker så mycket på det, att man förtränger det, men så känner jag, att jag inte tänker så mycket på det.” (Ssk 1)

På alla avdelningar används tjockare lila handskar vid känd blodsmitta, vilket upplevs som en trygghet av fyra informanter.

“Egentligen är ju de här lila allra bäst /…/ det är också nåt att jobba på att vi

alltid ska använda det istället /…/ använda lila handskar vid stickningar.”

(Ssk 7)

Av två informanter uttrycktes att rädslan för blodsmitta har minskat med åren och nu försvunnit helt. En av dem beskrev det som att rädslan och oron som kändes i början, gradvis försvann när informanten vande sig vid att träffa patienter med blodsmitta.

”… alltså i början kände jag att det var mer laddat, när jag var ny och första

HIV och AIDS patienten /…/ och det är klart att det var rätt så speciellt. /…/ alltså med tiden så… man lär sig det också, så blir man lugnare.” (Ssk 3)

Tre informanter framförde att som sjuksköterska är det viktigt att inte vara för rädd i omvårdnadsarbete med risk för blodsmitta. En informant uttryckte det som att det är då det inträffar misstag och snedsteg. En annan poängterade att det är viktigt att skaffa bra rutiner vid blodprovtagning samt insättning av pvk för att minska risken för tafatthet, vilket kan leda till nervositet och större fara.

”Det tror jag samtidigt är viktigt, att man inte är rädd. Det är då det inträffar

DISKUSSION

Diskussionen är indelad i två delar; en metoddiskussion och en resultatdiskussion. Metoddiskussion

Enligt Hartman (2004) är intervjun den kanske mest använda metoden för kvalitativa undersökningar. I inledningen till sin bok ”Den kvalitativa forskningsintervjun” säger Kvale (1997) ”Om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem?” Intervjun som insamlingsmetod valdes då syftet var att undersöka informanternas egna synsätt och upplevelser gentemot att använda handskar. Enligt Dahlberg (1997) är hälso- och sjukvården en komplicerad verksamhet vars fenomen är svåra att mäta och kvantifieras, därför valdes en kvalitativ ansats.

Eftersom syftet var att undersöka sjuksköterskors syn på att använda handskar, var ett av kriterierna att deltagarna skulle vara legitimerade sjuksköterskor. Det

ansågs dessutom vara nödvändigt att sjuksköterskorna hade en viss erfarenhet, för att ge ett djup åt resultatet. Det andra kriteriet var därför att sjuksköterskan skulle ha varit yrkesverskam i minst ett år. För att informanterna skulle kunna ge sin syn på upplevelsen av att använda handskar då risk för blodsmitta förekommer var det tredje kriteriet att sjuksköterskan skulle ha erfarenhet från en klinik där det

förekom risk för blodsmitta. Författarna valde inte själva den klinik där studien skulle genomföras, då Malmö Högskola kräver att empiriska studier beställs av respektive klinik. Detta kan ha påverkat resultatet då studien var beställd av en klinik där det finns en större medvetenhet om blodsmitta.

Att begränsa antalet deltagare till sju grundade sig på den begränsade tid som fanns för studiens genomförande. Ålder på informanterna togs inte med som något kriterium, trots detta blev det en varierande ålder på deltagarna. Blandningen av åldrar har inneburit att svaren har blivit mer mångfacetterade.

För att samla informanter hölls ett informationsmöte, som arrangerades av avdelningsföreståndarna på respektive avdelning. Erbjudandet att sjuksköterskor från de olika avdelningarna skulle väljas ut av avdelningsföreståndarna avböjdes, då det ansågs att det var lättare att få igång en diskussion om deltagandet var baserat på intresse. Trots en medvetenhet om att detta kunde leda till alltför likartade uppfattningar om användning av handskar, bedömdes det att intresset hos informanten skulle ge ett större och mer innehållsrikt material. Efter två informationsmöten fanns det sex informanter som var intresserade. Det bedömdes som tillräckligt och därför bestämdes det att fler informationsmöten inte skulle hållas. Efter mötet planerade författarna att sätta upp informationsblad på respektive avdelning men eftersom intresset bland sjuksköterskorna var stort genomfördes inte detta.

Intervjuerna gjordes som semistrukturerade, ej standardiserade. Hartman (2004) beskriver det som att frågorna dels inte är färdiga från början och att informanten till stor del själv tillåts bestämma vad som diskuteras. Tanken bakom detta är att ta reda på vad som är utmärkande för en grupps upplevelser, i detta fall

sjuksköterskornas. Det nås bäst genom att låta sjuksköterskorna prata om det som de tycker är viktigt. Intervjuarens roll i samtalet är att försöka hålla

Varje informant fick själv bestämma var och när intervjun skulle äga rum. Två informanter valde att intervjuas före arbetspassets början, en informant

intervjuades mitt under arbetspasset och fyra intervjuades efter. Vetskapen om att arbetsdagen snart skulle börja och att arbetsuppgifterna lämnades åt sidan kan ha inneburit en stressituation för informanten. Att precis ha avslutat ett arbetspass kan ha påverkat kvalitén på intervjun då informanten kanske var trött efter en hel arbetsdag. Informanterna fick välja var intervjun skulle ta plats. Alla informanter valde att genomföra intervjun på sin arbetsplats vilket kan ha inneburit

ytterliggare en stressfaktor. Samtliga intervjuer ägde rum i ett avskilt rum, därför bedömdes risken för påverkan av arbetsmiljön som liten.

En intervjuguide utformades som stöd för intervjun. Efter den första intervjun visade det sig, att intervjuguiden inte gav den diskussion som eftersträvades. Svaren blev för korta och intervjumaterialet inte tillräckligt. Intervjun i sin helhet varade bara fyra minuter. På grund av detta gjordes en omarbetning av

intervjuguiden, inspirerad av Kvale (1997). Efter omarbetningen kontaktades informanten och ombads ställa upp på ytterliggare en intervju. Den reviderade intervjuguiden bedömdes vara av god kvalitet och användes sedan genom resten av studien.

Enligt Kvale (1997) ökar förmågan att skapa ett trygg och stimulerande samspel i intervjusituationen om forskaren tränar i form av pilotintervjuer innan studiens inledning. Avsikten var att genomföra en pilotintervju. Efter den första intervjun insågs det att en pilotintervju hade behövts. Anledningen till att detta inte utfördes var det snabba tillträdet till den första intervjun.

Tekniska problem med inspelningsutrustning ledde till att ytterliggare en intervju fick göras om. Efter incidenten med inspelningsutrustningen spelades de

resterande intervjuerna in med både mp3-spelare och MD-spelare.

Medvetenhet finns om att de två intervjuer som fick göras om kan ha påverkat resultatet då informanterna visste vilka typer av frågor som skulle ställas.

Intervjuerna delades upp mellan författarna. Detta gjordes eftersom det ansågs att båda hade likvärdig kunskap om forskningsämnet samt intervjutekniken. Då avsikten var att intervjun skulle likna ett samtal, användes intervjuguiden flexibelt utifrån hur samtalet tog form. Under intervjuerna var båda författarna närvarande, den ena som intervjuare, den andra som åhörare. Den som inte intervjuade ställde följdfrågor och frågor kring oklarheter vid slutet av intervjun. Detta på grund av att det ansågs att en åhörare har större möjlighet att se sådant som intervjuaren har missat. Intervjun rundades av då det uppfattades som att informanten upprepade sig eller när det var tydligt att de inte hade fler reflektioner. Längre intervjuer hade kanske gett fler och mer djupgående reflektioner i resultatet.

Vid ett flertal tillfällen fick intervjuerna skjutas upp, då informanter glömt bort intervjun eller ställt in på grund av sjukdom. Ett bortfall skedde då informanten hade missat en av inklusionskriterierna, vilken var att sjuksköterskan skulle ha arbetat i minst ett år. Eftersom sjuksköterskan hade mindre än ett års erfarenhet innebar det att sjuksköterskan inte kunde inkluderas. På grund av detta fick nya deltagare sökas och ett nytt informationsmöte hållas. Efter det nya

perioden för intervjuerna från två till tre veckor. Ambitionen var att intervjua mellan sex och åtta sjuksköterskor, men då den sista informanten ställde in på grund av sjukdom, och ingen möjlighet fanns att utöka intervjuperioden ytterliggare på grund av den snäva tidsramen för denna studie, godtogs sju intervjuer. Trots reducerat antal informanter överensstämmer antalet intervjuer med vad som kan anses rimligt för en kvalitativ intervjustudie (Kvale, 1997). Studien genomfördes som en analytisk induktion. Vid analytisk induktion väntar forskaren med att analysera materialet tills all data är insamlad. Detta för att insamlingen av data ska vara så neutral som möjligt. Om forskaren börjar

analysera materialet under insamlingen finns det en risk att tidigare idéer påverkar genomförandet av kommande intervjuer (Hartman, 2004). Detta följdes trots den förlängda intervjuperioden. Även om ambitionen var att vara så neutral som möjligt, kan förförståelsen ha haft en viss påverkan.

Enligt Kvale (1997) är en intervju en form av maktsituation. Eftersom båda författarna var närvarande under intervjuerna kan maktsituationen ha blivit mer påtaglig. Trots detta upplevdes inte någon synbar påverkan från informanterna, utan varje intervju uppfattades som positiv. Under två intervjuer satt författarna mittemot informanten. Det upplevdes att maktsituationen blev mer påtaglig då den ena informanten verkade påverkad av placeringen. Efter uppmärksammandet valdes medvetet en annan placering i rummet, i form av en cirkel, under resterande intervjuer.

Transkriberingen delades upp mellan författarna, då tiden inte räckte till för att genomföra detta gemensamt. För att försäkra sig om att transkriberingen var rätt, träffades författarna och lyssnade igenom intervjuerna gemensamt, samtidigt som transkriberingen lästes.

Burnard (1991) innehållsanalys valdes som inspiration, då denna ansågs vara lämpad för studier inom omvårdnad och var enkel att utföra.

Trots en strävan efter avskilda kategorier förekommer viss överlappning i resultatet. Citat användes från intervjuerna för att styrka trovärdigheten och öka reliabilitet. För att säkra konfidentialiteten beslöts det att endast namnge

informanterna till Ssk 1-7. Resultatdiskussion

Utgångspunkten för denna studie var att undersöka sjuksköterskors syn på att använda handskar. När synen på att använda handskar bland sjuksköterskor undersöktes erhölls ett resultat som visar på hur synen på att använda handskar har influerats av olika faktorer. Resultatdiskussionen följer kategorierna i resultatet.

Studien visar att bakomliggande omständigheter kan haen påverkan på om handskar används i vården där det kan förekomma risk för blodsmitta. Samtliga sjuksköterskor i denna studie hade i sin utbildning fått lära sig att använda handskar men ändå utvecklat olika synsätt på vikten av att använda dem. En faktor som från början kan påverka sjuksköterskor till synen på att använda handskar är arbetsgruppen, ofta då studenter är under praktik eller när sjuksköterskor arbetar som nyutexaminerad. Detta är i likhet med studien av Lymer et al (2003) som säger att det sociala klimatet på den nya arbetsplatsen kan

påverka sjuksköterskor till ett visst beteende. Denna studie visar att arbetsgruppen i helhet kan ha en påverkan. En mer djupgående intervju där samtalet berört ämnet mer ingående hade kanske visat samma resultat som en annan studie av Lymer et al (2004), som kom fram till att informella ledare på arbetsplatsen leder

arbetsgruppen till ett visst tänkande.

Att få in en bra yrkesvana kring att använda handskar börjar under utbildningen. Den teoretiska kunskapen att handskar används för att skydda sig själv och

patienten ges, och ska i den kliniska utbildningen omvandlas till praktisk kunskap. För många studeranden blir det en skillnad mellan teori och praktik, då det på arbetsplatsen inte går till som i teorin. Det kan innebära att studenten lär in ett beteende som innebär risker i framtiden. Detta är i likhet med Lymer et al (1997) som säger att studenters riskbeteende med att exempelvis sätta tillbaka

skyddshylsan på kanylen kan orsakas av att de tar efter sina handledares beteende och sedan har kvar det i yrkeslivet.

Att handledaren under utbildningen har en betydande roll för många

sjuksköterskor visar denna studie. Handledarens syn på att använda handskar kan påverka sjuksköterskan i det framtida yrkeslivet. Samma resultat kom Lymer et al (1997) fram till. Eftersom flera av sjuksköterskorna upplevde sig ha blivit

påverkade av sin handledares syn på att använda handskar är det viktigt att framtida handledare ökar sin medvetenhet om detta.

Att under klinisk utbildning märka att handskar inte alltid används bland

sjuksköterskorna kan förbrylla studenter som ser ett tankesätt som inte är förenligt med utbildningen. Lymer et al (2004) menar att studenter befinner sig i en

beroendeställning under sin kliniska utbildning, därför krävs det mycket för att de ska ifrågasätta och påverka. Studenten förväntas lära sig av handledaren och det kan uppfattas som att komma med pekpinnar om studenten har egna åsikter och förslag på förändringar. Rädslan att säga ifrån eller att inte passa in i

arbetsgruppen kan påverka studenten till att inte använda handskar. Liknande resultat påvisas i denna studie, då det har getts uttryck för påverkan under klinisk utbildning. Det antyds att konsekvenserna kan bli att handskar ses som en

besvärlig del av arbetet, en syn som kan följa med ut i yrkeslivet. Det kan därför ses som viktigt att det underlättas för studenter i klinisk utbildning att använda handskar, rutinen lärs då in från början och handskarna innebär en trygghet för både sjuksköterskor och patienter, inte ett hinder för att utföra arbetet.

Denna studie visar att uppfattningen bland sjuksköterskorna var att en negativ syn på att använda handskar oftare förekommer bland äldre sjuksköterskor som har arbetat längre än bland nyutexaminerade sjuksköterskor. Detta går emot Gould et al (1994) studie som säger att sjuksköterskor som har arbetat längre än tre år har en större medvetenhet om smittorisker än nyutexaminerade sjuksköterskor. Informanterna i denna studie menar att det ofta är en vana och om sjuksköterskan inte har lärt sig det från början så kan det vara svårt att bryta den vanan.

Liksom Lymer et al (2004) pratar sjuksköterskorna i denna studie om att handskar kan ses som en olägenhet i arbetet. Minskad känsel anges som en anledning till att de ibland inte använder handskar vid blodprovtagning samt insättning av pvk. Att alla sjuksköterskorna talar om att använda handskar som en vana visar också på hur viktigt det är att sjuksköterskan vänjer sig vid arbete med handskar från

Arbetsplatsen visar på en medvetenhet om risker med smittspridning genom att tillhandahålla en bra tillgång på handskar. Det leder till att handskar används i större utsträckning. I denna studie har det visat sig att tillgängligheten har en betydelse för hur mycket handskar som används. Det är i likhet med Lymer et al (2004). När handskar finns lättillgängligt och väl synligt är det lättare för

sjuksköterskan att använda dem. Att flertalet sjuksköterskor påpekade att

handskar fanns lättillgängligt kan tolkas som att det finns en stor medvetenhet om smittskydd för sjuksköterska och patient på kliniken där studien genomfördes. I akuta situationer är lättillgängligheten ännu viktigare, eftersom det inte finns tid att leta efter handskar. Det stämmer överens med Gould et al (1994) som anger att tidsbrist och dålig tillgång på handskar är en orsak till mindre användning.

Sjuksköterskorna i denna studie sätter sin egen säkerhet åt sidan för att hinna hjälpa patienten i akuta situationer. Lymer et al (2003) beskriver det som att om vårdpersonal i akuta situationer lägger ner tid på att skydda sig själv anses de riskera patientens behov. Detta skulle möjligtvis kunna vara en orsak till att sjuksköterskorna i denna studie handlar på så sätt.

Samarbete med att tillhandahålla handskar när en kollega inte har hunnit få på sig ett par tyder på en medvetenhet bland personalen i denna studie att det är viktigt att använda handskar. I detta fall har arbetsgruppen en positiv inverkan på att handskar används. Vid mer djupgående intervjuer kanske liknande resultat hade påvisats som Lymer et al (2004) som menar att informella ledare kan påverka arbetsgruppen till ett säkerhetstänkande.

Att det finns handskar som är lätta att arbeta med är viktigt för sjuksköterskorna, något som också framkommer hos Lymer et al (2004). Exempel på handskar som informanterna i denna studie anser är bra att arbeta med är latex- eller

vinylhandskar. Att avdelningen tillhandahåller denna typ av handskar istället för ”musse pigg” handskar underlättar för sjuksköterskor att arbeta mer säkert. Smittskydd är viktigare än kostnaden för handskar anser sjuksköterskorna i denna studie. Då intervjuerna tog plats på en klinik där medvetenheten om smittor kanske är större än på andra kliniker kan detta också ha påverkat

sjuksköterskornas syn på handskar.

Enligt Gould et al (1996) använder sjuksköterskor skyddsåtgärder i högre utsträckning om de har större medvetenhet om smittspridning. Liknande resultat visar denna studie. När kunskap finns om smittspridning ökar användningen av handskar. Kunskapen visar sig i form av att sjusköterskan ser handskar som inte bara ett skydd för sig själv utan också för patienten. I denna studie är det tydligt att omtanke om patienten ökar medvetenheten om att använda handskar.

Erfarenheten av att själv ha varit patient ökar förståelsen för hur patienter kan uppleva sjuksköterskors användning av handskar. Två av sjuksköterskorna hade observerat olika attityder till handskanvändning när de själva varit patienter, vilket gjort att de fått en större medvetenhet om upplevelsen för patienten.

Trots att samtalet var riktad kring synen på att använda handskar där det kan förekomma risk för blodsmitta var det flera sjuksköterskor som påpekade hur viktigt det är att handskar också används vid administrering av antibiotika. Detta

är något som borde lyftas fram då konsekvenserna av överexponering av antibiotika är att sjuksköterskan kan utveckla resistens (Sos-rapport 1998:12). Att sjuksköterskans säkerhetstänkande ökar när patienten har en känd smitta tar Lymer et al (2004) upp i sin studie. Detta framkommer också i denna studie. Trots att två av sjuksköterskorna inte alltid använde handskar vid blodprovstagning samt insättning av pvk var de noga med att påpeka att de alltid använder handskar om patienten har en känd smitta.

Trim et al (2003) menar att sjuksköterskor brister i rapportering av en stickskada då de själv bedömer att patienten antagligen inte har en blodsmitta. Denna bedömning av patienters hälsostatus framkommer även i denna studie. Det visar sig då sjuksköterskor ibland väljer att inte använda handskar när de uppfattar patienten som inte smittbärare på grund av ålder eller utseende. Att sjuksköterskor tänker på detta sätt skulle kunna vara en möjlig förklaring till varför handskar inte alltid används till äldre patienter.

Denna studie visar att sjuksköterskor har en medvetenhet om att alla patienter borde behandlas som om de har en blodsmitta. Trots detta väljer ibland

sjuksköterskor att inte använda handskar då de själva bedömer patienten som icke smittbärare. Detta är i likhet med Lymer et al (2003) som säger att sjuksköterskor använder sig av sin förförståelse för att avgöra när handskar ska användas. Av sjuksköterskorna i denna studie som alltid använder handskar ses denna

bedömning av patienters hälsostatus som särskilt farligt eftersom blodsmitta inte alltid är något som är uppenbart hos patienten. Studien visar dessutom att

sjuksköterskor ibland upplever handskanvändning vid personlig hygien som mer relevant än blodprovstagning eftersom urin och avföring ses som mer obehagligt än blod.

Att ha bra rutiner är en grund för att utföra ett säkert omvårdnadsarbete. När bra rutiner finns leder det till trygghet i arbetet. Med bra rutiner minskar rädslan för att sticka sig eftersom sjusköterskan känner sig mer bekväm vid exempelvis blodprovtagning. Att risken finns för att sticka sig förekommer bland

informanterna i denna studie men inarbetade rutiner gör att rädsla inte upplevs i samband med arbetsmoment då det förekommer risk för blodsmitta. Rädsla anses istället vara en orsak till fler misstag sker i samband med till exempel

blodprovtagning. I interventionsstudien av Moongtui et al (2000) visade det sig att vårdpersonalen inom kort föll tillbaka till sina gamla rutiner kring användning av handskar. Informanterna i denna studie anser att om sjuksköterskan lär sig en bra rutin från början blir det mer naturligt i det fortsatta arbetet. Eftersom användning av handskar ses som en vana är det angeläget att lära sig detta redan från start då en rutin kan vara svår att ändra.

Ökad erfarenhet kan leda till förändrad syn på att använda handskar. Den ökade erfarenheten kan göra att sjuksköterskan med tiden upplever det som viktigare att använda handskar. Att sjuksköterskor med längre erfarenhet har större

medvetenhet om smittorisker visar också Gould et al (1994). En annorlunda syn på handskanvändning bland sjuksköterskor vid byte av arbetsplats kan också leda till förändring i synsätt. Ökad erfarenhet kan även göra att sjuksköterskan

upplever mer trygghet i sin yrkesroll och därför inte låter sig påverkas av andra i samma omfattning som tidigare. Synen på att använda handskar kan därför anses

SLUTREFLEKTIONER

Genom att uppmärksamma olika synsätt var förhoppningen att få en ökad förståelse för sjuksköterskors olika attityder till att använda handskar. Under studiens gång har de olika faktorer som spelar in i bildandet av attityder

uppmärksammats. Det som bör lyftas fram är handledarens roll som förebild för studenter. Det har framkommit i studien att handledarens syn på att använda handskar kan påverka studenters framtida attityder. Arbetsgruppens påverkan är också något som borde uppmärksammas då det sociala klimatet kan leda till att attityder hos sjuksköterskor kan förändras för att möjliggöra en anpassning till de osynliga normer som finns på en arbetsplats. Något som också har stor betydelse är att få in en rutin med att använda handskar från början. Handledare har även här en uppgift i att leda studenter till att få in en bra rutin. Då studien visar att större medvetenhet om smitta leder till ökad användning av handskar är det viktigt att under utbildningens gång förmedla kunskap om smitta.

Sjuksköterskors attityder till handskar är något som bör uppmärksammas då brister av rutiner kring att använda handskar kan ha konsekvenser för både sjuksköterskan och patienten i form av smittspridning.

Genom att öka förståelsen för de influenser som spelar in i utformandet av sjuksköterskors attityder till handskar är viljan att föra fram en diskussion som kan leda till fler positiva influenser och ersätta negativa attityder.

För att hålla kunskapen om blodsmitta uppdaterad och att skydda patienter och sjuksköterskor kan avdelningar hålla årliga möten som handlar om attityder till att använda handskar. Eftersom handledares syn på att använda handskar kan forma kommande sjuksköterskors attityder borde detta lyftas upp i

handledarutbildningen. Att ge information till alla nyanställda på alla kliniker kan leda till att medvetenheten ökar om hur sjuksköterskor och patienter skyddas i vården.

Eftersom denna studie visar att attityderna till att använda handskar kan skilja sig mellan diverse områden är förslag till fortsatt forskning att undersöka hur

sjuksköterskors attityder till handskar är inom olika områden, t ex geriatrisk vård, barnsjukvård m m, samt att jämföra dessa. Även fortsatt forskning om vad som kan ha format förförståelsen i valet att använda eller inte använda handskar föreslås.

REFERENSLISTA

AFS 1986:23: Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse med föreskrifter om skydd mot

blodsmitta. Arbetarskyddsstyrelsen: Stockholm

Almås, H, red. (2002) Klinisk omvårdnad. Stockholm: Liber

Bennett, G, Mansell, I (2003) Universal precautions: a survey of community nurses’ experience and practice. Journal of Clinical Nursing 13, 413-421 Burnard, P (1991) A method of analysing interview transcripts in qualitative research. Nurse Education Today 11, 461-466

Dahlberg, K (1997) Kvalitativa metoder för vårdvetare. Lund: Studentlitteratur Ericson, E & Ericson, T (2003) Klinisk mikrobiologi. Falköping: Liber

Gould, D, Ream, E (1996) Nurses’ views of infection control: an interview study.

Journal of Advanced Nursing 19, 1121-1131

Gould, D, Wilson-Barnett, J, Ream, E (1996) Nurses’ infection-control practice: hand decontamination, the use of gloves and sharp instruments.

International Journal of Nursing Studies 33, 143-160

Hartman, J (2004) Vetenskapligt tänkande, Från kunskapsteori till metodteori. Lund: Studentlitteratur

Knight, V M, Bodsworth, N J (1998) Perceptions and practice of universal blood and body fluid precautions by registered nurses at a major Sydney teaching hospital. Journal of Advanced Nursing 27, 746-751

Kristoffersen, N J, red.(2002) Allmän omvårdnad. Stockholm: Liber

Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Leliopoulou, C, Waterman, H, Chakrabarty, S (1999) Nurses failure to appreciate the risk of infection due to needle stick accidents: a hospital based survey. Journal

of Hospital Infection 2, 53-58

Lymer, U-B, Richt, B, Isaksson, B (2003) Health care workers´ action strategies in situations that involve a risk of blood exposure. Journal of Clinical Nursing 12, 660-667

Lymer, U-B, Richt, B, Isaksson, B (2004) Blood exposure: factors promoting health care workers’ compliance with guidelines in connection with risk. Journal

of Clinical Nursing 13, 547-554

Lymer, U-B, Antonsson, A, Isaksson, B (1997) A descriptive study of blood exposure incidents among healthcare workers in a university hospital in Sweden.

Moongtui, W, Gauthier, D K, Turner, J G (2000) Using peer feedback to improve handwashing and glove usage among Thai health care workers. American Journal

of infection control 28 (5), 365-369

Sos-rapport 1998:12: Att förebygga infektioner i vården II. Socialstyrelsen, Stockholm: Nordstedts tryckeri

SOSFS 1995:5: Socialstyrelsens allmänna råd: Kompetensbeskrivning för

sjuksköterskor och barnmorskor. Stockholm: Socialstyrelsen

Trim, J C, Adams, D, Elliott, TSJ (2003) Healthcare workers’ knowledge of inoculation injuries and glove use. British Journal of Nursing 12 (4), 215-221 .

BILAGOR

Bilaga 1: Informationsblankett Bilaga 2: Intervjuguide