"Myror i brallan" : Barn med koncentrationssvårigheter

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Lek Fritid Hälsa

Examensarbete

10 poäng

”Myror i brallan”

Barn med koncentrationssvårigheter

”Ants in the pants”

Children with difficulties in concentration

Christina Mårtensson

Christina Rosander

Lärarexamen 140 poäng

Barndoms – och ungdomsvetenskap Höstterminen 2005

Examinator: Fredrik Nilsson Handledare: Gunnel Olsson

”Myror i brallan”

Barn med koncentrationssvårigheter

Christina Mårtensson Christina Rosander

Mårtensson, Christina & Rosander, Christina. (2006). ”Myror i brallan” Barn med

koncentrationssvårigheter. . ”Ants in your pants.” Children with difficulties in

concentration. Malmö: Lärarutbildningen.

Examensarbetet inriktar sig på de elever som har svårt att koncentrera sig under lektionerna och på så vis brister i sin koncentration. Arbetet omfattar inte de elever som har en diagnos, som t.ex. Damp eller ADHD. Syftet är att undersöka hur man som pedagog ska bemöta elever med koncentrationssvårigheter på bästa sätt, försöka förstå elevernas handlande, se eventuella skillnader hos pojkar/flickor och klarlägga orsaker till dessa svårigheter. Huvudfrågan är: Hur kan pedagogen förstå och bemöta elever med koncentrationssvårigheter?

De metoder vi väljer att använda är intervjuer och enkäter. Intervjuerna omfattar åtta pedagoger fördelade på två skolor i södra Sverige. Enkäterna delar vi ut till 20 pedagoger i åk F-6 på båda skolorna.

I vår undersökning kom det fram att det finns en del elever med denna svårighet i alla undersökningsklasser. Ett rätt bemötande betyder mycket för alla elever, dock speciellt för barn med koncentrationssvårigheter. Även en bra strukturerad och planerad skoldag är viktig.

Nyckelord: Koncentrationssvårigheter, undervisning, pedagogiskt bemötande, arbetsmetoder.

Förord

Under vår C-uppsats har vi haft stor hjälp av vår handledare Gunnel Olsson, som vi riktar ett stort tack till. Vill även rikta ett tack till alla pedagoger som tog sig tid, att delta i våra intervjuer och vår enkätundersökning. Till sist vill vi även tacka våra familjer som har stöttat oss till 100 % under hela vår utbildning.

Innehållsförteckning

Introduktion

... 9 Problemområde... 9 Syfte ...11 Problemformulering ...11

Metodbeskrivning

...12 Metodval...12 Urval...13 Genomförande ...15 Analysbeskrivning ...16 Forskningsetiska övervägande...16

Vem har gjort vad?...17

Kunskapsbakgrund

...18

Pedagogens roll...18

Bemötande – relationer...18

Arbetsmetoder...21

Koncentration: vad är det?...22

Olika typer av koncentrationssvårigheter...24

Primära koncentrationssvårigheter...24

Sekundära och situationsbundna koncentrationssvårigheter ...25

Orsaker till koncentrationssvårigheter ...27

Andra orsaker/svårigheter ...28 Motorik….…. ...28 Perception ...29 Språk………. ...29 Kognition………...30

Resultat

...31

Pedagogens tankar om orsaker...32 Problemsituationer ...33 Arbetsmetoder/arbetssätt ...34 Skillnader pojke/flicka...35 Enkätsvar ……….. ...36 Slutsatser...36

Diskussion

...38

Referenslista

...41

Bilagor

Introduktion

Nedanstående text är en kort beskrivning av hur ett barn med koncentrationssvårigheter kan uppföra sig och ger en bild av hur det kan se ut i klassrummet.

Hanna, 9 år.

Vi startar dagen med tystläsning. Hanna sitter några minuter med alla fyra stolsbenen i golvet. Sedan börjar det … Hon gungar på stolen, länge, länge, sedan helt plötsligt ligger hon på knä på stolen med överkroppen över bordet och boken framför sig. Hon rör sig lite hela tiden, kasar fram och tillbaka. Men hon läser! Hon har hittat en bra bok! Sedan gungar hon igen.

Under hela dagen är det likadant. Det spelar ingen roll om det är genomgång eller eget arbete. Hon sitter nästan aldrig med stolsbenen i golvet, utan antingen gungar hon, ligger på bordet, går runt och vässar pennan eller kommer och påpekar något om klasskamraterna för mig: Anna ritar, får hon det?; Erik läser inte i boken, han bara sitter och titta… osv.

Vid ett tillfälle säger jag: - Hanna, snälla du. Kan du inte sitta på stolen utan att gunga. Jag är så rädd att du ska ramla i golvet. Då slår du kanske i nacken och det vill jag inte! Du har svårt att sitta riktigt på stolen, va? Ja, jag vet, svarar Hanna. Jag har myror i brallan (ha, ha)!

Problemområde

Vårt examensarbete inriktar sig på de elever som har svårt att koncentrera sig under lektionerna och på så vis brister i sin koncentration. Arbetet omfattar inte de elever som har en diagnos, som t.ex. Damp eller ADHD. Vi vill utforska vad det är som gör, att en del elever har ”myror i brallan”. Koncentrationssvårigheter är ett komplicerat men vanligt begrepp som många lärare använder för att beskriva elevers skolsvårigheter. Det är ett väldigt komplext begrepp och det finns många olika grader av svårigheter som försvårar en definition. Senare i arbetet gör vi en beskrivning av den definition som vi valt.

Anledningen till vårt intresse för detta ämne är att vi under vår VFT och under tillfälliga vikariat i olika klasser, sett att det finns ett eller flera barn i varje klass som har svårt att koncentrera sig, svårt att sitta still. Då infann sig följande tankar; hur ska jag som pedagog möta dessa barn och hur ska jag göra skolgången tillfredsställande för den elev det gäller, för oss lärare och för de övriga barnen i klassen. Finns det något bra sätt? Naturligtvis är inte ett sätt bra för alla utan här gäller det också individualisering. Vår förhoppning är att få mer kunskaper och en bättre beredskap att möta de här eleverna i det kommande arbetslivet.

Eftersom det finns tendenser till att detta problem ökar i skolorna, tycker vi att det behövs mer och djupare kunskaper om detta problemområde. Under arbete har vi läst mycket bra litteratur angående barn med koncentrationssvårigheter, men däremot finns det inte så mycket forskning om hur pedagogerna bör bemöta och anpassa undervisningen för dessa elever. Vår förhoppning är att undersökningen ska ge pedagogerna ett redskap att möta elever med koncentrationssvårigheter. Det ingår i skolans uppdrag att ta hand om och skapa bra förutsättningar för alla barn, alltså även för dem som är ”besvärliga”, som har koncentrationssvårigheter. Det är inskrivet i läroplanen (Lpo 94) att:

• Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. • Hänsyn ska tas till elevernas olika förutsättningar och behov.

• Skolan har ett särskilt ansvar för de elever som av olika anledningar har svårt att nå målen för utbildningen.

• Skolan ska präglas av omsorg om individen, omtanke och generositet. • Skolan ska sträva efter att vara en levande och social gemenskap som ger

trygghet och vilja och lust att lära.

• Varje elev har rätt att i skolan få utvecklas, känna växande glädje och få erfara den tillfredställelse som det ger att göra framsteg och övervinna svårigheter.

Ovanstående citat stärker vår tro på att det är viktigt att pedagoger har kunskaper om dessa barn och hur de ska bemötas och gör vårt examensarbete viktigt. Även i Skollagens 2 § står det inskrivet att det i utbildningen ska tas hänsyn till elever i behov av särskilt stöd.

Syfte

Det övergripande syftet med uppsatsen är att undersöka hur pedagoger bemöter elever med koncentrationssvårigheter på bästa sätt och, om det är möjligt, också försöka förstå elevernas handlande. Vi vill ta reda på vilka olika undervisningsmetoder som lämpar sig för de här eleverna. Kan man bedriva en ”vanlig” undervisning om det hela tiden finns oroliga elever som påkallar uppmärksamhet?

Det andra syftet är att försöka förstå orsakerna till dessa elevers svårigheter att koncentrera sig och om det finns skillnader mellan pojkar och flickor när det gäller detta slag av motorisk orolighet.

Problemprecisering

Genom ökad förståelse och kunskap hos oss pedagoger, blir det lättare att bemöta och förstå orsakerna till varför eleverna gör som de gör och utifrån det genomföra bra undervisning som lämpar sig för de här eleverna.

Vår huvudfråga är: Hur gör pedagogen för att förstå och bemöta elever med koncentrationssvårigheter på ett bra sätt? Våra underfrågor är följande:

• Vilka kan orsakerna vara till koncentrationssvårigheter? • I vilka situationer uppstår problemen?

• Vilka arbetsmetoder eller arbetssätt kan pedagogen använda sig av för att underlätta för eleven?

Metodbeskrivning

Metodval

I vårt arbete har vi valt att arbeta med intervjuer. Med intervjuer kan man få djupare svar på våra problemställningar genom att ställa följdfrågor och skapa en dialog med den intervjuade. Eftersom våra frågeställningar gäller att försöka förstå eller hitta former för att bemöta dessa elever så är en kvalitativ studie bäst lämpad för vårt arbete. En kvalitativ intervju kan ge information om lärarens syn på undervisning, förhållningssätt och agerande när det gäller barn med koncentrationssvårigheter. Jan Trost, (2001), docent och universitetslektor som forskar i sociologi och socialpsykologi skriver att om man är intresserad av att försöka förstå människors sätt att resonera eller reagera, eller av att särskilja eller urskilja varierande handlingsmönster skall man göra en kvalitativ studie. Även Pål Repstad som är docent i samhällsvetenskap (1987/1999) skriver om kvalitativa metoder och han menar också att en kvalitativ metod går på djupet. Vidare förklarar han att man då enbart studerar en eller några få miljöer och att de studeras som en helhet. I vårt fall ser vi de två skolor som ingår i undersökningen som en helhet. Ett annat kännetecken på en kvalitativ metod är flexibilitet. Det kan dyka upp nya problem eller frågeställningar under en datainsamling som kan påverka det kommande arbetet och det utgör inget problem om det blir så. Flexibilitet kan också förekomma i intervjuerna, vilket kan göra dem lite olika.

Vid kvalitativa intervjuer är inte svaren givna utan består av öppna frågor och öppna svar som kan leda till följdfrågor. Bo Johansson som är filosofie doktor i psykologi och Per Olov Svedner, universitetsdoktor i svenska (2001) skriver: ”Syftet med den kvalitativa intervjun är att få den intervjuade att ge så uttömmande svar som möjligt om det intervjun behandlar.” Intervjun bör likna en dialog där den ena repliken ger den andra, där man lyssnar och försöker förstå vad den intervjuade säger. Eftersom människor använder olika tonfall, pauseringar och avbrutna meningar när de pratar för att markera olika betydelser, så använder vi oss av bandspelare om den intervjuade tillåter det. Att använda bandspelare rekommenderar Repstad (1987/1999) och han menar att fördelarna är många. Man kan koncentrera sig på vad som sägs och helt och hållet engagera sig i intervjun. Även i analysfasen är det en fördel att ha en ordagrann återgivning av intervjun för att kunna gå tillbaka och lyssna flera gånger om det uppstår oklarheter. Trots att bandspelare används anser vi att en transkribering av intervjuerna

är nödvändig. Då bearbetar man materialet under tiden man skriver och för att det är omöjligt att hålla allt i huvudet. Risken finns att man missar viktig information. Man kan också använda det inspelade för att kritiskt granska sig själv som intervjuare och förhoppningsvis förbättra tekniken till en annan gång. Fördelarna är många, men vi inser att det också finns nackdelar med att intervjua med bandspelare. Dessa nackdelar är att man förlitar sig för mycket på bandspelaren och inte koncentrerar sig på att komma ihåg vad som sagts i dialogen. Fungerar då inte bandspelaren som den ska, eller att ljudet försvinner på grund av andra ljud runt omkring blir det svårt att ordagrant återge vad som sagts. Man kan då tappa viktig information och även helheten.

Vi har även bestämt oss för att göra en liten enkät som ska delas ut till varje klasslärare på våra respektive skolor. Den handlar om hur många elever det finns i varje klass på skolan som har koncentrationssvårigheter. Enkäten görs för att en av grundtankarna till vårt examensarbete är: Finns det en eller flera elever med koncentrationssvårigheter i varje klass? Det var vår upplevelse efter VFT-praktiken. Det förekommer även frågor om ifall det är flickor eller pojkar och hur elevernas svårigheter visar sig. Detta blir bara en väldigt liten undersökning som ger oss en fingervisning, en känsla av hur vanligt det är med elever som har koncentrationssvårigheter. Vi är medvetna om att enkäter inte bör ingå i en kvalitativ studie men har ända valt att göra den för att få en lite bredare bild av hur vanligt problemet är. En fördel med enkäter är just att få en bredare bild av problemet. Nackdelen är att den ligger ”utanpå” vår egentliga undersökning. Med det menar vi den inte är direkt kopplad till våra syften men vi tycker den fyller sin funktion och stärker våra övriga resultat. En annan nackdel är om bortfallet blir för stort, då minskar tilliten för det resultat den ger.

Urval

Undersökningen görs på två olika skolor, båda belägna i sydvästra Skåne. Skolorna omfattar årskurserna F-6. En av skolorna, som döpts till Storskolan och ligger i en stad, är mångkulturell med ganska hög invandrartäthet. Den andra skolan, som döptes till Lillskolan är belägen i en mindre ort på landet. Den är i stort sett inte alls mångkulturell. Att det blev just dessa två skolor beror på att de finns i vår egen närmiljö och vi har haft kontakt med dem innan som VFT-skola och som tidigare vikarie.

Undersökningsgruppen för intervjuerna är fyra pedagoger på varje skola i de olika årskurserna, sammanlagt åtta intervjuer. Alla pedagoger vi intervjuat är kvinnor och de är i åldersgruppen 27 – 52 år. Att det blev just dessa åtta, är för att de här pedagogerna kan ge oss ett representativt material. De har alla olika erfarenheter och utbildningar i bagaget och de täcker den åldersgrupp elever som arbetet inriktar sig på. Så här blev fördelningen:

• En förskoleklass: Förskollärare och resurspedagog som vi kallar Anna. Hon arbetar på Lillskolan. Klassen är åldersblandad och omfattar förskoleklass - åk 2. Det finns 23 elever i klassen.

• En tredjeklass: Lärare i Sv/So och heter Malin. Malin arbetar på Storskolan och har en klass med 22 elever.

• Två tre – fyror: Här finns två pedagoger, den ena heter Agneta och är mellanstadielärare och den andra heter Karin. Hon är Sv/So-lärare. Båda arbetar på Lillskolan, med ca 25 elever i varje klass.

• En fjärdeklass: Denna pedagog heter Rosa och arbetar på Storskolan. Hon har 25 elever i klassen.

• En fem – sexa: Den här pedagogen heter Monica, är Sv/So-lärare och arbetar på Lillskolan. Det är 25 elever i klassen.

• Två sjätteklasser: En av lärarna heter Marie och är Sv/ So-lärare och den andre är lärare i Ma/No och heter Stina. Marie har en klass på 18 elever och Stina 17 elever. Båda arbetar på Storskolan.

Att det är pedagoger som ingår i urvalsgruppen är för att fokus ska ligga på själva klassrumssituationerna. Det är pedagogerna som finns ”på plats”, ser och upplever och har kunskap och erfarenhet om ämnet ifråga.

Däremot delar vi ut enkäten till alla klasslärare i åk F-6 på de respektive skolorna. Det blir sammanlagt 20 enkäter. Det urvalet som gjorts är enligt Trost (1993) ett bekvämlighetsurval – för att få ett strategiskt urval så använder man sig av personer som finns tillhands - alltså pedagoger på våra skolor. Enkäten görs för att få en anvisning om många lärares upplevelser av hur vanligt det är med elever som har koncentrationssvårigheter.

Genomförande

Arbete startade med att vi skrev och skickade/delade ut en förfrågan (se bilaga 1). Under vecka 43 och 44 gjordes detta och intervjuerna skulle ske vecka 46 och 47. Detta gjordes på olika sätt. Christina Rosander (CR) skickade först ut ett e-postmeddelande till sin skola medan Christina Mårtensson (CM) gick dit personligen. Trots att vi var ute i god tid var det svårt att hitta tider att göra våra intervjuer. CR åkte ut till skolan och bokade in fyra intervjuer men CM hade problem att få fyra pedagoger som ville/kunde ställa upp. Nu löste det sig till slut och vi fick genomföra våra åtta intervjuer som planerats från början. I samband med tidbokningen informerades vederbörande om att de fick välja tid och plats, de fick förklaring på vad intervjun skulle användas till och att det garanterades anonymitet. De fick även förfrågan om bandspelare kunde användas.

Under intervjun användes en intervjuguide (se bilaga 2) som stöd. Det var angeläget att vara observant på den icke verbala kommunikationen och att efter intervjun skriva ner sådant som observerats. Detta för att kroppsspråket är viktigt och säger ibland mer än ord. Det kan också vara så att man säger något med ord och kroppsspråket visar något annat. När man ställer frågor är det vissa saker som är viktiga att tänka på. Trost (2001) skriver att man ska undvika negationer, endast ta en fråga per fråga och inte använda krångliga ord.

Eftersom vi också beslutat oss för att göra en enkät (se bilaga 3) skrevs den och även nu kom Trost (2001) till användning. Han beskriver hur man skriver en enkät på ett riktigt sätt och hur viktigt det är att frågorna formuleras rätt. Det var relevant litteratur både till intervjuguiden och till enkäten. Det kändes viktigt att enkäten inte blev för stor. Det skulle inte kännas betungande för lärarna att besvara den. Detta med tanke på bortfallet, som skulle bli så litet som möjligt. Enkäterna delades ut personligen till varje lärare med en förfrågan om de ville delta i vår undersökning. Responsen blev att den var lätt att fylla i och de ville delta. Insamlingen gjordes lite olika: CM hade kommit överens med en lärare på skolan att hon skulle samla in dem och sedan skulle CM hämta dem. CR lade ett svarskuvert i personalrummet med ett sista datum (sju arbetsdagar) antecknat. Utav de 20 enkäter som delades ut lämnades endast tolv tillbaka. Bortfallet blev större än vad vi räknat med och innebär att resultatet inte är tillförlitligt.

Ett problem som uppstod som inte ingått i planerna var svårigheten att få tag på bandspelare. Att tro att det fanns att låna på Malmö högskola var inte lyckat. Antalet bandspelare som fanns på skolan täckte absolut inte behovet. Trots svårigheterna lyckades vi ordna bandspelare till sju av åtta intervjuer.

Analysbeskrivning

När vi bearbetade våra intervjusvar så beskrev Johansson och Svedner (2001) tre huvudalternativ att välja mellan och de är:

• Gruppering efter uppfattningar

• Beskrivning av representativa individer • Gruppering av individer

Valet blev att gruppera utifrån de svar och uppfattningar som berör samma sak. Grupperingarna gjordes med utgångspunkt från våra frågeställningar. Vi tog varje fråga, läste igenom och sammanfattade alla svaren till en helhet. Widerberg (2002) menar att valet bestäms av vad materialet tillåter och vilken slags resultatredovisning man tänkt sig. Vår resultatdel delades in så att varje problemställning utgjorde en underrubrik.

Eftersom vår undersökning inte är så stor har vi diskuterat resultatets reliabilitet. Vi är medvetna om att reliabiliteten inte är så hög som vi kanske hade önskat. Detta beror på att det finns en begränsad tid för att genomföra undersökningen och intervjuerna har genomförts på olika sätt. De varierar beroende på att vi är två olika personer som gjort intervjuerna, vid ett tillfälle hade vi inte bandspelare och en av intervjuerna genomfördes snabbt och stressigt, beroende på lärarens tidsbrist. Vår förhoppning är ändå att validiteten ska ge så sann bild som möjligt, om hur det är för pedagogerna med elever som har koncentrationssvårigheter.

Forskningsetiska överväganden

Etiken i forskningen är väldigt viktigt för oss att känna till. Eftersom det inte finns någon lagstiftning som skyddar individer mot oetisk forskning ligger ansvaret på oss som forskare att se till att undersökningarna görs på ett etiskt riktigt sätt. Det finns fyra

huvudkrav för att göra bra etisk forskning och det är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.

När det gäller informationskravet så har vi informerat om syftet med vårt arbete, de inblandade pedagogerna har upplysts om att deras deltagande är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan. Eftersom våra intervjupersoner är vuxna har det inte behövts något samtycke från förälder/vårdnadshavare. Konfidentialitet dvs. anonymitet har garanterats alla våra intervjupersoner även om det inte finns något etiskt krav på anonymitet när man granskar en yrkesroll. Vi har gett löfte om att allt insamlat material ska antecknas, lagras och avrapporteras på ett sätt som inte går att härleda eller identifieras av utomstående. Nyttjandekravet gör oss medvetna om att det material som samlats in under vår studie enbart ska använda till detta forskningsprojekt och inte användas eller lånas ut för andra icke-vetenskapliga syften. En rekommendation som tas upp är att uppgiftslämnaren ska få ta del av känsliga avsnitt innan arbetet publiceras. Detta har inte vi använt oss av, men däremot vill flera deltagare ta del av arbetet när det är färdigt (Vetenskapsrådet 2002).

Vem har gjort vad?

Under planeringen av examensarbetet kom vi fram till att det skulle göras åtta intervjuer, vars fyra, och att enkäterna skulle delas ut/hämtas var för sig på respektive skola. Transkription av intervjuerna har gjorts individuellt. Kunskapsbakgrunden delades upp och vi skrev hälften var. Sen har vi träffats under tiden och gått igenom och diskuterat våra respektive avsnitt. Övriga delar i arbetet har diskuterats, analyserats och skrivits tillsammans.

Kunskapsbakgrund

Vår kunskapsbakgrund är omfattande, det är vi medvetna om. Samtidigt är det sådant vi valt ut under våra litteraturstudier som är viktigt och bra att ha samlat på ett ställe. Eftersom uppsatsens målgrupp är pedagoger blir det en hjälp i läsandet att ha all information samlad.

Pedagogens roll

Pedagoger som har kontakt med elever flera timmar varje dag har stora möjligheter att fungera som en fast punkt i elevens skiftande vardag. Om pedagogen är tillgänglig, behandlar eleven positivt och på ett konsekvent sätt samt ger konkret hjälp i skolarbetet, utgör de skolans viktigaste resurs. Det är ett krävande arbete som både har en mänsklig och en teoretisk, kunskapsmässig sida. Det är inte alla som har de förutsättningar som krävs för ett så krävande arbete. Man måste vara konstruktiv i konflikter, tåla motgångar, kunna formulera många idéer och ha en genuin respekt för eleverna, även de svåraste av dem (Ogden, 1993/2001).

Bemötande – relationer

Alla barn har sina svagheter och misslyckas i vissa situationer. Men för det barn som ständigt upplever besvikelser, som inte hänger med i skolan, som inte platsar i fotbollslaget, som bråkar på gården och som tröttnar på spellektionerna, får svagheter och misslyckanden en annan dimension. Det leder till att barnet får en känsla av att inte kunna påverka det som det är med om och ett allt sämre självförtroende. Vikten av att få deltaga och påverka sin situation har en stor betydelse för barn och deras utveckling. Dessutom väcker barnet irritation hos många i sin omgivning med negativa reaktioner som följd (Kadesjö 2001:151)

Ovanstående är vikigt att tänka på i sitt arbete med dessa elever. Att arbeta med barn med koncentrationssvårigheter ställer stora krav på personalen. Det gäller inte bara pedagogiskt utan det handlar i stor utsträckning om psykologiska krav. Man måste kunna hantera känslofyllda situationer. Psykologen Johan Hintze, och Christer Sandberg, idrottslärare (1999), beskriver tre grundförutsättningar för att kunna arbeta med barn med koncentrationssvårigheter på ett utvecklande sätt:

• Att kunna förstå och se dynamiken bakom barnets beteende • Att hitta arbetsmetoder för att kunna bemöta barnen på rätt sätt • Själva personalen, som bör ha psykologiska kunskaper (se text ovan)

Även Marie- Louise Folkman, (1998), barnpsykolog med specialistbehörighet i pedagogisk psykologi, beskriver svårigheter i bemötandet av barn med koncentrationssvårigheter. Boken handlar om förskolan, men det tycks inte finnas någon skillnad när det gäller bemötandet av äldre barn, det torde vara samma oavsett ålder. Författaren tar upp svårigheter som uppgivenhet och egna negativa känslor, brist på gensvar hos barnet, de onda cirklarna och föräldrakontakt och samarbete med andra verksamheter. Det stöd som hon anser behövas för personalen är tillfälle att ventilera sina känslor, samt få konstaterat om man är på rätt väg eller inte och hjälp att diskutera hur man ska gå vidare i arbetet med någon utanförstående.

Ett av de bästa sätten att hjälpa barn med koncentrationssvårigheter är att försöka identifiera problemen innan de uppstår (Hintze & Sandberg 1999). De menar att personalen som befinner sig runt barnet kan klara detta genom att hitta de situationer där barnet får svårigheter. Det kan vara:

• När barnet inte får omedelbar uppmärksamhet. • När barnet ska vänta i köer.

• När barnet ska vänta på hjälp.

• När barnet inte får vara med i leksituationer.

• När barnet ska finna nya strategier och byta aktivitet. • När barnet ska gå från undervisning till lek.

• När barnet ska lämna sin plats och hämta något på ett annat ställe i rummet. • När barnet ska fatta egna beslut.

• När barnet ska välja.

• Vid olika slag av sociala samspelssituationer.

När personalen hittat de kritiska situationerna kan de tillsammans med barnet enas om hur de ska agera i de här situationerna, för att minska barnets svårigheter. Om

personalen kan hitta gemensamma handlingsstrategier och vara konsekventa ökar känslan av trygghet.

Fasta rutiner och en tydlig struktur på vad som ska hända under dagen hjälper de flesta barn. Nya och okända situationer i vardagen gör barn med koncentrationssvårigheter osäkra. Då kan barnet behöva hjälp, konkret sådan, som t ex att man talar om vad som ska hända eller visa med hjälp av bilder. Det kan göras med hjälp av olika sorters dagordningar/dagsscheman.

Björn Kadesjö (2001) som är skolöverläkare skriver att varken förmaningar, tjat eller bestraffningar har någon större effekt, utan om man kan förstå vad som ligger bakom ett beteende och inse att det inte rör sig om ovilja eller olydnad hos barnet brukar det vara lättare att bemöta barnet utan att bli irriterad och arg. Att bemöta eleverna på ett lugnt sätt är viktigt. Om man kan se ett mönster i de svåra situationerna och då förutse när de kommer, kan man förhindra en del av barnets misslyckanden. Även våra förväntningar på vad barnet ska klara av måste utgå från barnets förmåga (ska det sitta kvar under hela samlingen, ska det ha rast samtidigt med de andra osv.).

Att barn med koncentrationssvårigheter även har fina sidor är lätt att glömma bort när bekymren är många. För att barnet ska få en chans att utveckla ett gott självförtroende och för att de fina sidorna ska komma till sin rätt behöver de uppmuntras och berömmas istället för att vi vuxna tjatar och kritiserar. De behöver också hjälp att skapa sammanhang och struktur i sin tillvaro. Alltså är nedanstående punkter mycket viktiga för dessa barn:

• Uppmuntran och beröm • Struktur och rytm • Tydlighet och gränser

Även snabb, tät och tydlig feedback på det de gör behövs för att de ska förstå att handling och respons hör ihop (Kadesjö 2001).

Arbetsmetoder

Hos barn som har stora koncentrationssvårigheter inverkar problemen direkt på inlärningsförmågan och de får svårt att följa med i undervisningen om man inte tar hänsyn till detta. För att eleven ska kunna tillgodogöra sig undervisningen och för att den inte ska bli utanför och kanske utstött, är det viktigt att planera elevens skolgång utifrån dess individuella förutsättningar. Hela klassrumssituationen behöver tillrättaläggas och ha en genomtänkt strategi för hur man pedagogiskt ska möta barnet. De flesta barn behöver en pedagogik som är välstrukturerad och det är viktigt att ta hänsyn till att barn lär på olika sätt och har olika behov i inlärningssituationen.

All inlärning kräver en viss förmåga av koncentration och uthållighet, men för att kunna lära sig läsa och skriva ställer pedagogerna krav på uppmärksamhet. Kraven innebär att, i den mån eleverna kan, ta del av den information pedagogen förmedlar så att de klarar att lösa den uppgift de blir tilldelad. Har inte eleverna uppmärksamheten, så lär sig inte eleverna någonting och på så vis utvecklas de inte (se Ericsson 2003).

Faktorer som man bör tänka på i sin planering är:

• Att undervisningen ska vara konkret och så mycket som möjligt utgå ifrån elevens egna upplevelser.

• Arbetspassens längd. De bör vara korta och uppgifterna överblickbara. Eleven ska kunna se slutet och målet med uppgiften.

• Sättet att tillgodogöra sig kunskap genom att bygga upp den från små delar till en helhet är lättast för de flesta. Sedan kan det vara tvärtom för andra.

• Använda korta instruktioner och ett konkret språk. Att visa och ge exempel är bra, att lägga till ytterligare ord om de inte förstår hjälper inte.

• Uppmuntran behövs mer än hos andra barn för att ge dem en positiv självbild. Befogat beröm och uppmärksamhet stärker eleven.

• Motivationen är viktig. Därför är allt arbete som utgår från barnets behov och intresse mer motiverande och då också mer utvecklande. Genom att iaktta elevens koncentration, märker pedagogen om uppgiften har någon mening för just denna elev. Eleven börjar omedelbart ta sig an uppgiften och bearbeta den. Elevens tidigare erfarenheter, kunskaper och intellektuella energi är fokuserad

• Eleven måste känna att vi har krav och förhoppningar på den och att de varje dag nått en bit på väg.

• Tävlingsmoment och konkurrens bör i möjligaste mån undvikas. Barnet behöver lära sig att tävla, vinna och förlora och det görs bäst tillsammans med en vuxen, först ensam och sedan tillsammans med andra barn.

• När en elev själv ska välja arbetsuppgifter väljer de ibland för svåra uppgifter. Då kan det vara bättre att pedagogen bestämmer uppgiften åt eleven.

• Moment av rörelse under lektionen bör läggas in för att lätta på de spänningar många har och som visar sig i söndersmulade radergummin, söndertuggade pennor, plockande och pillande.

• Svårigheter vad gäller perception, koncentration och uppmärksamhet märks i stor grad vid igångsättning av en uppgift. Eleven behöver hjälp med att definiera uppgiften och höra färdigt instruktionen för att förstå vad som ska göras. Hon/han behöver hjälp att komma igång att arbeta och efterhand kunna utvärdera sin insats. Här är individuell träning och handledning nödvändig.

• Läxläsning kan skapa problem hemma. Föräldrarna bör få hjälp av skolan så att hemuppgifterna anpassas så att de är möjliga att göra i hemmet. Det bör vara uppgifter som eleven känner sig trygg med. Det är inte möjligt att kompensera elevens svårigheter i skolan genom att ge mer läxor. I många fall måste de få mindre läxor än andra barn, relativt sett (Hintze & Sandberg 1999).

Det finns många teorier om hur lärandet går till. Jean Piaget betonar att barn måste vara aktiva och tillåtas göra både fysiska och intellektuella erfarenheter för att utvecklas och lära. Det är en teori som känns relevant för pedagoger att använda sig av, när det gäller barn med koncentrationssvårigheter eftersom deras rörelsebehov är extra stort (Säljö 2000).

Koncentration: vad är det?

När man tittar på eleverna i dagens skola, så finns det många som brister i sin koncentration, menar Ingegerd Ericsson, (2003). Ingegerd är gymnastikdirektör med doktorsexamen i pedagogik. Att en del elever i dagen skola har koncentrationssvårigheter, är ett övervägande antal pedagoger inom skolan överens om.

När man talar om begreppet koncentration, så omfattar det en mängd hjärnfunktioner och en del av vårt tänkande. Att vara koncentrerad innebär att vi söker information med våra sinnen och omvärderar informationen, så att allt viktigt för problemlösning finns med, medan överflödig information utesluts. En elev som ska koncentrera sig, måste rikta sin uppmärksamhet, perception, tankar och känslor mot uppgiften som ska lösas. Det är också viktigt att eleven kommer igång, håller fast och avslutar uppgiften (Ericsson 2003).

Kadesjö (2001) menar att koncentration är en process där vi värderar information, vilka intryck kan vi dra nytta av och vilka tycker vi är irrelevanta. Genom koncentrationen skapar eleverna en tillvaro där de kan orientera sig, skapa mening och sammanhang, men även känner sig trygga och skyddade mot diverse faror. Koncentration omfattar ett möte mellan individens inre och yttre värld. För att nå koncentration är det viktigt att en känslomässig och betydelsefull överensstämmelse råder mellan omvärldens intryck och individens egna förutsättningar både känslomässigt och utvecklingsmässigt.

Det krävs en del olika faktorer, för att koncentrationen ska nå sin optimala funktion, se figuren nedan:

Vakenhet Motiv

Koncentration

Sinnen Perception Motorik

Koncentrationsmodellen (Hintze & Sandberg 1999).

Elevernas koncentrationsförmåga är en aspekt av tänkandet, men även en övergripande förmågan till styrning av deras handlingar och tankar. Dessa kan ta sig uttryck enligt följande:

• Fokusering, där eleverna riktar sin uppmärksamhet och begränsar mängden av diverse sinnesintryck och tankeprocesser.

• Fördelad uppmärksamhet, att kunna fördela arbetet så eleven kan göra två saker samtidigt (se Ericsson 2003).

För att nå koncentrationen krävs det att eleverna är uppmärksamma. Men när man talar om uppmärksamhet, så är det ett begrepp som innefattar en rad olika kognitiva funktioner. Dessa är i sin tur beroende av andra processer, såsom t.ex. perception (varselblivning), minne, språk och motorik. Uppmärksamheten och koncentrationen påverkas av en rad faktorer, som t.ex. uthållighet, aktivitetsgrad, simultankapacitet och vakenhet. Dessa egenskaper har i sin tur inverkan av andra aspekter, som är sinnesrelaterade t.ex. oro/lugn, hunger/törst, eller kroppsligt välbefinnande/sjukdom.

Olika typer av koncentrationssvårigheter

Det är som sagt inte ovanligt att pedagoger säger att ett visst barn har svårt att koncentrera sig. Det är ett utryck man använder för att benämna olika beteenden. Koncentrationssvårigheter är ett ord som vi lärare, föräldrar, barn och vuxna väljer när vi ska beskriva svårigheter med att rikta in och hålla kvar uppmärksamheten.

Kadesjö (2001) skiljer på primära, sekundära och situationsbundna koncentrationssvårigheter, medan Ericsson (2003), i sin avhandling diskuterar två slags av koncentrationssvårigheter, en passiv dagdrömmande slag av ouppmärksamhet som har svårt att välja fokus och en annan där uthållighet, distraherbarhet och impulskontroll dominerar. Vi har i vårt arbete valt att dela in och förklara enligt Kadesjös indelning. Under våra litteraturstudier har hans namn ofta förekommit. I olika böcker, avhandlingar och examensarbete har hans teorier använts. Hans sätt att se på barn och koncentrationssvårigheter är ett sätt som överensstämmer med vår syn på problemet.

Primära koncentrationssvårigheter

Barn vars koncentrationssvårigheter visar sig i de flesta situationer de befinner sig i och som återkommer och skapar bekymmer i barnets vardag har primära svårigheter. Det handlar om stora och varaktiga koncentrationssvårigheter som skapar bekymmer inte bara för barnet utan också för föräldrar, förskollärare och lärare. Detta kan ta sig uttryck på många olika sätt och de beskrivs som ett biologiskt betingat tillstånd som innebär

problem med att rikta uppmärksamheten på en uppgift, att utesluta ovidkommande stimuli och dessutom hålla fast vid en uppgift tills den är avslutad. En hypotes är att tillståndet har sitt ursprung i medfödda eller tidigt uppkomna brister i hjärnans funktion (Ericsson 2003, Kadesjö 2001). Många av de här barnen blir aktiva och uppvarvade medan andra blir överdrivet passiva och drömmande.

Kadesjö (2001) beskriver några typiska problem som barn med primära koncentrationssvårigheter brukar ha. Det är:

• Uppmärksamhetsstörning • Impulsivitet

• Svårighet att finna en lämplig aktivitetsnivå

• Svårighet att uppfatta och följa instruktioner och regler

Sådana typiska svårigheter märks ofta tidigt i livet och följer dem sedan under uppväxten. Det är emellertid viktigt att påpeka att vart och ett av dessa problem finns hos alla barn i särskilda situationer eller utvecklingsfaser. Det är svårighetsgrad, omfattning och påverkan på barnets vardag som avgör hur de ska värderas. Det kan också variera mellan olika barn vad gäller svårighetsgraden eller vad som är mest framträdande och hos samma barn från en tid till en annan. De ovan beskrivna svårigheterna kan också ta sig olika uttryck beroende på situationen och miljön. Alla personer behöver inte uppfatta barnets svårigheter på samma sätt.

Sekundära och situationsbundna koncentrationssvårigheter

Sekundära koncentrationssvårigheter är en följd av eller reaktion på förhållanden i barnets yttre miljö t.ex. en följd av brister eller stressfaktorer i barnets uppväxtmiljö. När de här faktorerna är avhjälpta så har barnet inte längre några speciella svårigheter.

Vardagens påfrestningar är ofta så stora att de kan framkalla koncentrationssvårigheter hos betydligt fler barn än de som har primära koncentrationssvårigheter. Både i förskolan och i skolan måste barn anpassa sig till stora barngrupper som ska fungera som en helhet. Barn tvingas ständigt växla mellan aktiviteter på ett sätt som kan

Det finns stor anledning att tänka över vilket ansvar vi vuxna har för att skapa en vardagsmiljö som är bra inte bara för dessa barn utan också för alla andra barn. Det är säkert så att en betydligt större grupp barn än de som har primära koncentrationssvårigheter utsätts för orimligt stora

påfrestningar, inte minst i förskola och skola (Kadesjö, 2001:59).

Koncentrationssvårigheter hos barn i vissa situationer eller under vissa förhållanden kallar man situationsbundna koncentrationssvårigheter. De kan uppträda när uppgiftens karaktär inte överrensstämmer med barnets förmåga, när förutsättningar för ett möte mellan barnet och uppgiften inte finns. Exempel på situationer som kan frambringa svårigheter är: ett barn ställs inför en uppgift som inte motsvarar dess erfarenheter eller intellektuella förutsättningar, det kan vara ett barn med stora kunskapsluckor som försöker följa med på lektionen i skolan, det kan vara ett barn med dyslexi som får för svåra uppgifter.

Om ett barn har motoriska svårigheter när det gäller balans, rörlighet och koordination kan detta påverka koncentrationen. Om ett barn är klumpigt eller fumligt, så att det t.ex. knuffar till andra barn eller slår omkull saker, kan detta störa och ta uppmärksamheten från den uppgift barnet ska utföra. Motoriska svårigheter kan alltså leda till koncentrationssvårigheter då barnet är beroende av en väl fungerande motorik (Ericsson 2003).

Problem att samordna och tolka sinnesintryck – perceptionssvårigheter – kan leda till att ett barn får svårt att uppfatta och förstå den situation det befinner sig i och att det därför beter sig splittrat och okoncentrerat (Kadesjö 2001).

Barn som föredrar att arbeta i ett lugnt tempo kan verka ha koncentrationssvårigheter om kravet på ökat arbetstempo blir för högt. Det kan vara svårt att hålla kvar uppmärksamhet och koncentration när svårighetsgraden ökar eller kraven är för högt ställda. Specifika inlärningssvårigheter kan leda till koncentrationssvårigheter (Ericsson 2003).

I sin avhandling tar Ericsson (2003), upp en rad andra faktorer som kan ha betydelse för koncentrationsförmågan när det gäller att hålla kvar uppmärksamheten, att reglera aktivitetsnivå och att arbeta koncentrerat med en uppgift. Sådana faktorer är: tid på dagen, uppgiftens komplexitet, grad av motivationshöjande stimulering, grad av omedelbar feedback och frånvaro av vuxen under arbetet med uppgiften.

Orsaker till koncentrationssvårigheter

Enligt Kadesjö (2001), föreligger det inte enbart en förklaring till att elever har koncentrationssvårigheter, utan en rad olika faktorer som påverkar varandra ömsesidigt. En del av dessa faktorer kan vara elevernas olika bakgrunder. För att kunna förstå koncentrationssvårigheten, krävs kunskaper om biologiska, men även psykologiska faktorer och hur dessa samverkar. Det är också viktigt att betrakta samspelet mellan eleven och föräldrarna, men också övriga omgivningen och hur diverse påfrestningar i elevens miljö samverkar med problemet.

Ericsson (2003) påvisar att i många fall beror koncentrationssvårigheterna på brister i den sensomotoriska utvecklingen. Hon menar även att arv och miljö har betydelse. Påfrestning under förlossning, kan utvecklas till koncentrationssvårigheter. Ärftlighet visar sig också vara en viktig bakgrundsfaktor vid primära koncentrationssvårigheter.

Även om man idag vet att primära koncentrationssvårigheter har en biologisk grund, där ärftliga faktorer har störst betydelse, så måste man, för att förstå det enskilda barnets situation och problembild också beakta hur samspelet med såväl föräldrar som andra i närmiljön samverkar med dess ursprungliga problem (Kadesjö, 1992:50).

Även de sociala faktorerna påverkar vilka svårigheter ett barn får. Med de sociala faktorerna menar vi den närmiljö och de människor som finns närmast barnet, det kan vara samhället i sin helhet, kamrater, släkt och familjen. Vilka attityder föräldrarna och andra vuxna har i barnets omgivning påverkar också graden av problem och vilka beteendeavvikelser som eleven har. Stress är också en bidragande orsak till elevers brister i koncentrationen. Dagens skola och samhälle ställer alldeles för höga krav på

självständigt beteende med bra impulskontroll. En del elever klarar inte av att ha detta krav på sig.

Ericsson (2003) skriver att pojkar har en lägre mognadsnivå än flickor, vilket också medför att pojkar oftare brister i sin koncentration. Detta beror på att pojkarnas hjärna vid födseln är större än flickornas, mer omogen och mer skadekänslig (se Ericsson 2003). Den gemensamma nämnaren för olika bakgrundsfaktorer, när det gäller koncentrationssvårigheter tros vara en rubbning i hjärnan, som styr uppmärksamheten, aktivitetsregleringen och impulskontrollen. Denna rubbning gör att eleverna får svårt att utesluta ovidkommande stimuli och begränsa aktivitetsnivå. Ericsson (2003) skriver vidare att en rimlig teori är att beteendet hos barn med koncentrationssvårigheter beror på en omognad i hjärnan. Dessa barn visar ofta tecken på sen neurologisk utveckling, så som t.ex. språkligt och motoriskt (rörelsekombination, röra armar och ben samtidigt). För många barn med koncentrationssvårigheter går det åt mycket energi, för att tänka ut varje steg i allt de företar sig. De tröttnar lätt efter några svåra uppgifter. Det är därför mycket viktigt att pedagogen finns till hands och hjälper barnet, så att de får mer energi över till socialt samspel och inlärning.

Andra orsaker/svårigheter

Barn med primära koncentrationssvårigheter, hyperaktivitet och impulsivitet har inte sällan andra problem t.ex. med perception, motorik, språk och kognitiva funktioner. Dessa problem har nära samband med varandra och har liksom koncentrationssvårigheterna att göra med hur hjärnan fungerar (Ericsson 2003). Även om dessa problem inte är den direkta orsaken till koncentrationssvårigheterna kan de ha stor betydelse för på vilket sätt och hur starkt problemen kommer till uttryck.

Motorik

Vuxna i omgivningen konstaterar ofta att barn med koncentrationssvårigheter också har motoriska problem. Ett barn som tar i för häftigt, inte stannar i tid utan krockar med kompisen, välter mjölkpaket osv. uppfattas som klumpigt men i själva verket är det koncentrationssvårigheterna som ligger bakom. I vissa fall kan koncentrationssvårigheter vara en följd av ett barns motoriska svårigheter. Motorik och koncentration påverkar varandra ömsesidigt och därför är det inte enkelt att avgöra vad som är orsak och verkan.

De flesta barn med koncentrationssvårigheter har en så kallad omogen motorik (se Kadesjö 2001). De fungerar motoriskt som ett yngre barn. Rörelserna är dåligt samordnade, slängiga och oprecisa, barnet rör sig klumpigt och gesterna blir yviga.

Perception

Kadesjö (2001) beskriver begreppet perception:

Våra sinnen registrerar det som sker utanför och inom vår kropp. Information sänds i form av impulser i nervbanorna i hjärnan. Utan att vi är medvetna om det organiseras och bearbetas impulserna i den så kallade perceptionsprocessen så att vi kan använda dem för att orientera oss i tillvaron. För att hjärnan skall kunna tolka vad intrycken betyder måste de hela tiden relateras till våra tidigare erfarenheter som finns lagrade i olika minnessystem. Denna koppling till vad vi tidigare varit med om och lagrat i minnet avgör också vad hjärnan väljer ut att uppmärksamma av allt som är möjligt att reagera på i omgivningen (Kadesjö 2001:99)

Problem med att samordna och tolka sinnesintryck kan leda till att barn har svårt att uppfatta och förstå de situationer de befinner sig i och de kan därför verka splittrade och okoncentrerade. Barnet får problem med att förstå vilka intryck som är väsentliga och värda att reagera på och upplever därför ofta situationer med många intryck som kaotiska (Kadesjö 2001). Enligt ovanstående är perception nära förbundet med motorik, olika kognitiva funktioner som minnet och med uppmärksamhetsförmåga.

Ulla Axner (1991) menar också att hennes erfarenheter som speciallärare visar att perceptionen spelar roll vid problem som läs – och skrivsvårigheter, bristande koncentration, motorisk långsamhet, svag tillit samt negativ självuppfattning och problem med kamratkontakter.

Språk

Enligt Kadesjö (2001) är en del barn med primära koncentrationssvårigheter sena i sin tal – och språkutveckling, ofta i så hög grad att de behöver logopedhjälp. Somliga barn

däremot med att använda språket praktiskt som redskap för att kommunicera. Lyhördheten för lyssnaren finns inte och då får andra barn svårt att förstå vad som menas och det blir inget riktigt samtal. Språkproblemen kan vara av olika slag, det kan vara uttalssvårigheter, talet kan vara skenande eller hackande som vid stamning.

Kognition

Barn med stora koncentrationssvårigheter har ibland också olika kognitiva eller begåvningsmässiga svårigheter. Koncentrationssvårigheter kan ses som en kognitiv brist, en oförmåga att tillägna sig ändamålsenliga strategier för uppmärksamhet. Elever med inlärningssvårigheter har ofta problem med sin selektiva uppmärksamhet och hur de ska angripa uppgifterna (Axner 1991).

Ericsson (2003) pekar på att studier visar att barn med lätta och stora koncentrationssvårigheter i kombination med motoriska brister visar sig ha större problem med kognitiv inlärning än barn med enbart koncentrationssvårigheter. Författaren menar att dessa barn är mer i behov av både medicinsk och pedagogisk hjälp. Det finns också resultat som visar att barn med koncentrationssvårigheter utan motoriska brister inte har samma negativa utveckling i ett långtidsperspektiv som barn med kombinationen motorik – och koncentrationssvårigheter har.

Kunskapsbakgrunden visar hur komplext koncentrationssvårigheter är och vilka höga krav på kunskap och psykologisk inlevelse som behövs för att professionellt möta elever med dessa svårigheter. I nästa kapitel redogör vi för de svar som uppkommit i vår studie.

Resultat

Under denna rubrik ska vi redogöra för de svar som vår undersökning gett. Följande text delas in i stycken som motsvarar våra frågeställningar.

Pedagogens bemötande

När det gäller vår huvudfråga: Hur pedagogerna bemöter och förstår eleverna som har koncentrationssvårigheter, har våra intervjuer gett olika svar. Ett svar som förekommer i flera intervjuer är att eleverna behöver en lugn miljö dvs. avskildhet och inte för mycket stimuli. Flera lärare påpekar att man som pedagog ska bemöta eleverna på ett lugnt sätt och inte skrika.

Sen kan de behöva lugn och ro. Mycket lugn och ro. Ofta mår de bättre av att få sitta för sig själv [ …] Jag brukar ha dom så att de inte sitter mitt i smeten och hör allt som händer och ser allt som händer och på så vis registrera allt, utan dom kan få komma ifrån lite (Monica:2).

Men det är inte alla elever som behöver det här lugnet för att kunna koncentrera sig. De elever som har svårigheter med att komma igång med att arbeta, de finns ju också. Dessa kan man inte sätta att arbeta enskilt. ”Man får testa olika saker med olika elever, för alla är olika”, menar Monica.

Under våra intervjuer kom det upp hur viktig den fysiska rörelsen är för koncentrationen. Malin på Storskolan menar, att ”rörelsefriheten är en viktig aspekt i klassrummen”. Även Monica poängterar vikten av att röra sig, ”de här eleverna klarar inte katederundervisning hur länge som helst, utan måste själv vara aktiva och lära något”. I vår undersökning har det kommit fram att koncentrationen hos många elever ökar om de får möjlighet till pauser under lektionen, t.ex. gå ut och gå en runda eller göra vissa rörelselekar.

Ett direkt svar på vår fråga om bemötande ger Karin såhär; ”- Ja, det får man göra på olika sätt, naturligtvis. Man får liksom känna av varje barn på något vis. Det är klart att det inte är lätt, ibland gör man ju fel”. Ytterligare aspekter som har kommit upp under

framhäver att det är mycket viktigt att se och lyfta upp det positiva hos eleven. Det är också viktigt att inte peka ut eleven som har svårt med koncentrationen, utan bara lugnt och tyst påpeka det för vederbörande, kanske lägga en hand på axeln eller göra ett litet tecken så att eleven förstår.

Pedagogens tankar om orsaker

Vi har fått flera intressanta svar på frågan om vad pedagogerna tror kan vara orsak till koncentrationssvårheter. Övervägande antal pedagoger i våra intervjuer påpekar att eleverna kan ha en stressad och orolig hemmiljö. När pedagogerna talar om en stressad hemmiljö menar vissa på kaotiska familjeförhållanden, där de inte får möjlighet att koncentrera sig. ”Många har en jobbig hemsituation, ofta många syskon och få rum. TV och dator står på alldeles för mycket”. Eftersom eleverna inte får den ro de behöver på grund av familjeförhållanden gör det att de är trötta och okoncentrerade i skolan. Andra pedagoger avser att stressade hemförhållande bygger på att barnen har ett högt tempo i livet. Dagarna fylls med diverse aktiviteter som driver på eleverna. Oro hemma speglar sig väldigt mycket på barnen. Umgås man med eleverna dagligen så märker man när det är något, man kan då misstänka att det hänt något i hemmet.

Sen har vi ju barn som har det oroligt hemma, så är det bara. Där föräldrarna inte håller sams, skilsmässa, föräldrarna inte pratar med varandra, kanske där föräldrarna har det jobbigt, i sin situation. Självklart så påverkar allting barnen (Monica:3).

Ett annat intressant svar var att samhället och skolan har en viss del i elevernas okoncentration. Rosa tycker att tendensen är att fler och fler elever lider av koncentrationssvårigheter. Hon anser att det beror på samhällets och skolans krav på eleverna. Eleverna får ta större ansvar för sin egen utbildning och utveckling. Även Monica tror att skolan har en viss del i det hela, hon säger följande:

För det här sättet vi arbetar på passar inte alla. Förr arbetade man mer stilla i sin bänk och gjorde det man blev tillsagd. Både skolan och samhället kräver att man själv ska ta mer initiativ och arbeta friare så att säga. Det passar inte alla människor. Oavsett om det är barn eller vuxna. Då tror jag att de barnen märks, de hade kanske inte märkts i den gamla skolan på samma sätt, för att på något sätt hade de fått en väldig tydlig struktur. … Vi har fått en grupp som inte märktes för femton år sedan. För då hade vi inte denna skola. När jag gick i skolan plockades dessa bort. De var på

klinik, i obsklasser och allt vad man kallade det. Idag har vi alla barnen inne i klassrummet alltid. Det är också en skillnad och det kan jag tänka mig, att det stressar upp eleverna som ligger lite på gränsen. Dessa elever hade kanske klarat sig rätt bra om det hade varit hyfsat lugnt här inne, men så har vi någon riktig ”störing”, som får med sig de andra, som kanske inte hade blommat upp annars. Förr plockade man bort den enstaka individen och då klarade sig de andra, de som ligger på gränsen och kan styra sig om det är hyfsat lugnt (Monica:4).

Problemsituationer

Många av våra pedagoger anser att om strukturen förändras så har det en negativ inverkan på eleverna. Om man vet att det ska hända något utöver det ”vanliga”, så är det bra om vi har en framförhållning och berättar för eleverna vad som ska hända t.ex. åka på utflykt. Detta kan lugna dem lite så att de känner sig lugnare. Ytterligare en strukturförändring som tas upp är när klassen har vikarie. Hon/han känner inte barnen och har på så vis svårare att läsa av dem. Det skapar svårigheter för både eleverna och vikarien. Just kunskapen om eleven är viktig för att underlätta och undvika problemsituationer.

Det är väldigt viktigt att lära känna barnen och läsa av dem på rätt sätt. Kan man det så vet man om det är lönt att kräva något just nu, eller man ska vänta fem min. Då går det kanske bättre (Agneta:1).

Om pedagogen inte har en speciell struktur när det gäller t.ex. köbildning, så uppstår genast ett orosmoment. Det är speciellt viktigt att veta hur och var man ska placera barnet. Oftast är först eller sist det bästa, för en del elever vill ha koll vilket kan lugna dem. Då är det bra att placera dessa längst bak i kön. Är det ett barn som alltid vill vara först för att bli lugn, placeras först i kön. Samma saker gäller för placering i klassrummet. Det är pedagogen som fattar beslutet och överlåter inte det på eleverna. Genom att göra så underlättar man för eleven och för sig själv.

Karin menar att om man har möjlighet att inte slaviskt följa schemat, utan ha lite flexibilitet i undervisningen kan det underlätta för eleverna. ”De här barnen med koncentrationssvårigheter, har dom kommit igång och så plötsligt bryter vi … då ska de

Agneta säger:” Problemen kan uppstå när som helst. Det kan vara tiden på dagen som avgör. Stress, om de känner sig stressande och kanske samtidigt har krav på sig att prestera något så kan det gå fel.”.

Arbetsmetoder/arbetssätt

På frågan vilka arbetsmetoder/arbetssätt pedagogerna kan använda för att underlätta för elever med koncentrationssvårigheter har några pedagoger svarat att det krävs korta arbetspass. De tappar fort koncentrationen och måste bryta för att göra något annat en stund. Detta bör man som lärare tänka på vid lektionsplanering.

Struktur är det många som framhäver. Strukturen behövs för alla elever men främst för de här eleverna. Stina menar att ”Jag har samma ordning varje dag, så att eleverna känner sig trygga och vet vad som händer”. Monica och Karin håller med om detta, men samtidigt kan man inte alltid ha den struktur som så väl behövs. Det inträffar saker som t ex att man ska åka skridskor eller gå till badhuset. ”Vi vet att sådana dagar är jobbiga. Då klättrar de här ungarna på väggarna”.

Dagordning eller dagsschema är det flera som använder sig av. En veckoplanering blir för lång och svårhanterlig för elever med koncentrationssvårigheter. Vissa elever klarar bara av att dela upp dagen i en lektion i taget. Detta måste göras varje dag, även om det är en alldeles vanlig dag. För de elever som har individuella scheman/lektionsplanering får det inte finnas för många uppgifter åt gången. ”De måste känna att det finns ett slut, att de klarar av det. Ser de massor framför sig så orkar de inte ens börja” menar Agneta. Även Rosa tänker i dessa banor, ”jag försöker ha kortsiktiga mål”.

Undervisningen bör planeras och anpassas så att den passar alla elever. Att vara väldigt tydlig med tydliga instruktioner, både muntligt och skriftligt är viktigt. ”Jag blir överpedagogisk. Jag är väldigt tydlig … det är inte alla elever som behöver den övertydligheten, men den är inte heller skadlig” säger Anna.

Andra aspekter som framkommit är att läraren måste ha goda ämneskunskaper och verkligen försöka fånga elevernas intresse. Oengagerade lärare kan vara en orsak till okoncentrerade elever.

Skillnader pojke/flicka

Koncentrationssvårigheter kan ta sig uttryck på så många olika vis. Enligt Marie är det svårt att precisera svårigheterna, för det kan vara så många olika saker. Här redovisas de olika svaren som pedagogerna angivit när det gäller hur koncentrationssvårigheterna visar sig:

• Svårt för att sitta still, rör på sig hela tiden, vässar pennan, dricker, går på toaletten.

• Pratar rakt ut i luften och med kompisar. • Har svårt att vänta på sin tur.

• Måste ha något i händerna t.ex. penna, suddgummi. • Svårt att komma igång.

• Hänger inte med i undervisningen. Sitter och tittar på alla andra och har inte en aning om vad som sagts eller vad som ska göras (drömmer sig bort).

• Måste hela tiden ha kontroll, se vad som händer.

Vi är väl medvetna om att det inte går att generalisera utifrån vår undersökning, men våra svar visar att pojkar är mer utåtagerande och flickor är mer inbundna. Pojkarna är mer tydliga i sitt kroppsspråk, de tar mer plats och är mer högljudda. Anmärkningsvärt är att på Storskolan framgår det att pojkarna inte kommit över sin grovmotoriska utveckling (åla, krypa). Marie menar ”Vem är det som ligger på golvet och sist kommer ner i bänken? Det är nog en mognadsfråga som flickorna fortare kommer upp till”. På Lillskolan finns det ingen av pedagogerna som talar om att pojkarna har svårt med grovmotoriken. Det enda som framkommer där är att de rör sig mycket, går runt i rummet, ska dricka och gå på toaletten.

Flickorna däremot är mer stillsamma och tystlåtna. Monica anser att det inte märks så tydligt hos flickor, för de har förmågan att drömma sig bort. ”Man ser att de sitter och ritar hjärtan och så …” De sitter ofta stilla på sin plats medan det sker mycket annat inne i huvudet på dem. ”Man kan ha en flicka som sitter och tittar men hennes huvud är fullt med andra saker. När jag sen frågar om hon förstått vad jag sa då vet hon inte. Det tycker jag är en skillnad mellan pojkar och flickor” poängterar Anna.

Sen är det ju så att ”ingen regel utan undantag”. Naturligtvis finns det flickor med samma beteende som vi beskrivit att pojkarna har och troligtvis tvärtom.

Enkätsvar

Den viktigaste frågan i enkäten är: Finns det ett barn i varje klass med koncentrationssvårigheter? På den frågan kan vi utläsa att pedagogerna svarat ja. Alla svarade att de har minst ett. Det har visat sig att det vanligaste är att det finns två eller flera elever i klassen med koncentrationssvårigheter.

På nästa fråga, om hur koncentrationssvårigheterna visar sig, skiljer sig inte svaren från de vi fått i våra intervjuer. I enkäterna anger alla samma svar och bekräftar intervjusvaren. Eva beskriver det såhär: ”De verkar trötta, orkar ej lyssna, rör på sig mycket i bänken … pratar i mun på den som talar, avbryter och lyssnar inte … tänker på annat t.ex. sitter och pillar på pennor ock ritar på suddgummi och bänk”.

Vår enkät visar att det är övervägande pojkar som utmärker sig mest. Av våra svar visar det sig att ca 83 % har svarat så. Med detta menar vi inte att det är så överlag, utan det kan skilja sig åt på olika skolor och hur stor undersökningen är. Vår är ju bara liten! Ett par svar avviker, då en menar att beteendet är det samma oavsett kön medan en annan menar att det är både pojkar och flickor som har svårigheter men visar det olika.

Slutsatser

I vår undersökning har det framkommit många kloka tankar, synpunkter och åsikter angående begreppet koncentrationssvårigheter och hur man ska bemöta elever med sådana svårigheter på ett bra sätt. Några pedagoger har gett många, långa och uttömmande svar på våra intervjufrågor, medan andra gett kortare, svävande svar. Det har märkts att de som har ett intresse och engagemang i frågan ger de mest uttömmande svaren. Alltså har de mer kunskap, i alla fall inom detta område. Den forskning vi har bedrivit har inte gett några nya och revolutionerande resultat utan allt som kommit fram finns redan dokumenterat i diverse litteratur som vi studerat under arbetet. En sak som inte är så vanligt förekommande i den litteratur vi använt är vikten av att eleverna behöver lugn och ro. Flera pedagoger påpekar detta i intervjuerna. De menar att eleven

behöver avskildhet och inte så mycket stimuli. Författarna Hintze & Sandberg (1999) tar upp följande:

Det har hävdats under lång tid, att barn med koncentrationssvårigheter behöver en stimulifattig miljö. Detta är till stor del sant, men barnen behöver också en stimulerande och spännande miljö. De måste få tillfälle att lära känna sin miljö och pröva och undersöka. Viktigt är dock att det inte är en orolig omgivning (s.63).

Något som överraskade oss, och som ger hopp inför framtiden när det gäller elever med koncentrationssvårigheter, är de lärare som reflekterar över skolans och samhällets roll när det gäller orsaker till koncentrationssvårigheter. Att man som en del i systemet kan se brister i sin egen verksamhet är starkt och gör att det kan blir öppningar för förbättringar.

En viktig slutsats som kan dras är att pedagoger i barnets omgivning måste ha goda kunskaper om, samt vara väl insatta i problematiken för att arbetet ska fungera och ge

Diskussion

I alla våra kontakter med pedagoger, vare sig i enkäten eller i intervjuerna, har alla svarat att de har elever med koncentrationssvårigheter i klassen. Det tycker vi är oroande då det visat sig att kunskap inom området krävs för att bedriva en god undervisning för elever med koncentrationssvårigheter. I den nya lärarutbildningen har inte ingått någon specialpedagogik, om man inte väljer det som sidoämne. I den verksamma yrkeskåren beror det på den enskildes intresse om man skaffar sig kunskaper. Svaren kunde ha blivit annorlunda om vi i vår fråga hade definierat och preciserat vad vi menar med begreppet koncentrationssvårigheter. Nu har pedagogerna sin egen tolkning på detta begrepp och den är lika stor som antalet pedagoger. Det spelar i och för sig ingen roll, för det viktiga är hur pedagogen upplever sin situation i klassen. Deras upplevelse ska inte förringas, utan upplever de att de har problem så ska det tas på allvar.

När det gäller bemötande så har det framkommit i vår undersökning att det är oerhört viktigt att kunna se det positiva, och inte fastna i allt negativt som finns runt barnet. Även röstläget spelar en avgörande roll, det gäller att prata på ett lugnt sätt. Får eleven ett positivt bemötande så växer de, och självbilden blir därmed också positiv. Detta är viktigt att tänka på under skoldagen och ge beröm och uppskattning direkt när eleven gjort något bra. Även Kadesjö (2001) beskriver dessa faktorer som ytterst betydelsefulla för dessa elever.

Dagens samhälle, däribland skolan, påverkar barnens koncentration genom att det ställs för höga krav på ett moget och självständigt beteende hos barnen. Skolans verksamhet går mycket ut på att eleven ska vara delaktig i sin egen utveckling och ta eget ansvar för sitt lärande. Många barn klarar inte dessa krav utan blir stressade och okoncentrerade. Detta har framkommit i vår undersökning och det är något som vi också tror. Det är positivt att eleverna ska vara delaktiga men vissa, eleverna med koncentrationssvårigheter, behöver extra hjälp och stöd av pedagogen för att klara av det. Det höga tempot för barnen, både i skolan och på fritiden, kan också påverka koncentrationen. Många av barnen har så många fritidssysselsättningar att det hela tiden ”snurrar” runt dem, och kombinationen med mycket i skolan och mycket hemma kan bli för mycket. De får aldrig någon chans att varva ner.

Vi har tidigare påpekat i vårt arbete att det är många krav som ställs på pedagogen i arbetet med dessa elever. Vid en snabb sammanställning över de egenskaper som de intervjuade tycker krävs, blev resultatet att en pedagog bland annat bör vara: lugn, tydlig, bestämd, engagerad, flexibel och tålmodig. Som så ofta, så kommer funderingar om ifall tiden räcker till allt som bör göras. Att få tiden att räcka till extra planeringar, konflikthantering, att uppmärksamma och ge extra mycket feedback kan vara svårt. Den perfekta pedagogen verkar vara en sorts övermänniska som inte finns i verkligheten.

Något som är anmärkningsvärt angående orsaker till barns koncentrationssvårigheter, är att flertalet pedagoger uppger hemmiljön som en faktor till dessa problem. Många svarar att eleverna kan ha en stressad och/eller orolig hemmiljö. Kan det möjligtvis vara så att man inte vill rannsaka sig själv och sin verksamhet och se det som en orsak?

Ett ämne som är intressant och kan diskuteras är orsaken till att beteendet hos flickor och pojkar ofta skiljer sig åt. Vi har konstaterat att pojkar är mer utåtagerande och flickor mer inbundna. Varför är det så här? En orsak som uttalats i studien är omognad hos pojkarna. Deras grovmotoriska utveckling (ex åla, krypa) är inte så utvecklad som hos flickorna. En annan orsak är att de gamla, stereotypa könsrollerna finns djupt rotade i oss. Oddbjørn Evenshaug och Dag Hallen (1992/2001) är båda forskare och lärare och skriver att de kulturella normer som finns i samhället, ofta ger upphov till dessa stereotypa uppfattningar. Detta tror vi kan vara en orsak till att pojkar har ett bråkigare beteende än flickor.

Helt klart behövs speciella arbetsmetoder för att tillmötesgå de här eleverna. Liksom hos barn i allmänhet så kan man inte använda ett och samma arbetssätt till alla elever med koncentrationssvårigheter. Även för dessa barn behövs en individuell undervisning. Alla barn lär på olika sätt och har olika behov. Exempel på bra arbetsmetoder är korta arbetspass, tydlighet, struktur, dagsschema, motivation och intresse för det som görs. Moment av rörelse bör också läggas in i undervisningen. Dessa exempel har uppkommit i vår empiri och i den litteratur vi läst. En så enkel sak som att ställa sig i kö kan skapa problem om man inte i förväg har en tydlig idé om hur kön ska se ut. Att låta barnet