Borde vi begränsa vår användning av sociala medier?

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Borde vi begränsa vår användning

av sociala medier?

En kvantitativ studie om studenters användning av sociala medier och

FoMO, självkänsla, ångest och depression

Should we limit our social media usage?

A quantitative study about students’ usage of social media and

FoMO, self-esteem, anxiety and depression

Caroline Dahl & Sofie Sjögren

Examen: Kandidatexamen 180 hp Examinator: Bahtijar Vogel

Huvudområde: Medieteknik Handledare: Fredrik Rutz

Sammanfattning

Flera tidigare studier som baserats på självskattning har visat på ett samband mellan användning av sociala medier och minskat välmående. När användningen däremot mättes på ett mer

objektivt sätt i en nyligen genomförd studie återfanns inga sådana samband. Grundat i detta ämnar den här studien att fortsatt pröva om det finns ett samband mellan tid som spenderas på sociala medier och minskat välmående i form av Fear of Missing Out, låg självkänsla, ångest och depression. Studien undersöker även huruvida en begränsning i användande skulle kunna leda till ett ökat välmående för användaren. Empirin utgörs av en kvantitativ webbenkät med 99 respondenter där sambandet mellan tid på sociala medier och psykisk ohälsa undersökts. Därtill genomfördes ett experiment med 10 studenter varigenom experimentgruppens användning av sociala medier halverades under en veckas tid. Studien fann inget samband av statistisk signifikans mellan tid på Facebook, Messenger, Instagram och Snapchat och de undersökta variablerna. Däremot kunde en signifikant minskning i upplevd FoMO och ångest i

experimentgruppen påvisas, jämfört med värdena i början av experimentet. Detta talar för att en begränsning i användandet av sociala medier kan leda till ökat välmående i form av minskad FoMO och ångest. Däremot identifierades ingen skillnad i självkänsla och depression.

Nyckelord

Abstract

In previous studies, self-reported social media usage have been found to correlate positively with reductions in well-being for the user. However, in a new study based on objective data on the usage no such correlation was found. Based on this, the present study aims to further examine whether a correlation exists between time spent on social media and a reduction in well-being in terms of lower self-esteem and higher levels of Fear of Missing Out, anxiety and depression. The study also aims to examine whether limiting the time spent on social media can lead to an increase in well-being for the user. The empirical data consists of a quantitative web survey with 99 respondents, examining the connection between time on social media and mental health problems. In addition, an experiment was conducted with 10 students in which the participants' usage of social media was reduced by half for a week's time. No correlation of statistical significance was found between time on Facebook, Messenger, Instagram and Snapchat and the examined variables. However, the results from the experiment showed a significant decrease in perceived FoMO and anxiety in the experimental group. This suggests that limiting social media use can lead to increased well-being in the form of reduced FoMO and anxiety. No difference in self-esteem and depression was identified.

Keywords

Innehållsförteckning

2.1 Användning av sociala medier ... 5

2.2 Sociala mediers påverkan ... 5

2.3 Sociala medier kopplat till FoMO ... 6

2.4 Sociala medier kopplat till självkänsla ... 8

2.5 Sociala medier kopplat till psykisk ohälsa ... 8

2.6 Tidigare forskning baserat på objektiv data ... 10

2.7 Sammanfattning av teoretiskt ramverk ... 11

3 Metod ... 13

3.1 Forskningsdesign ... 13

3.2 Undersökta variabler ... 14

3.3 Urval ... 14

3.4 Mätinstrument ... 15

3.4.1 The Fear of Missing Out Scale (FoMO) ... 17

3.4.2 Rosenberg Self-Esteem Scale (RSES) ... 18

3.4.3 Hospital Anxiety and Depression-Scale (HADS) ... 18

3.4.4 Pilotstudie ... 18

3.5 Enkätundersökning kring användandet ... 19

3.6 Experiment kring begränsat användande ... 20

3.7 Bearbetning av data ... 22

3.7.1 Bortfall ... 22

3.7.2 Sammanfattande modell ... 23

3.8 Metoddiskussion ... 23

3.8.3 Datainsamling ... 25

3.8.4 Bearbetning av data ... 26

3.8.5 Validitet och reliabilitet ... 26

3.8.6 Forskningsetiska överväganden ... 28

3.8.7 General Data Protection Regulation (GDPR) ... 29

4 Resultat ... 30

4.1 Enkätundersökning kring användandet ... 30

4.1.1 Demografiska egenskaper ... 30

4.1.2 Användning av sociala medier ... 30

4.1.3 FoMO, självkänsla, ångest och depression ... 32

4.1.4 Korrelationsanalys ... 34

4.1.5 Bifynd till fortsatta studier ... 34

4.2 Experiment kring begränsat användande ... 35

4.2.1 Experimentdeltagare ... 35

4.2.2 Skillnader i mående vid olika mätpunkter ... 36

4.2.3 Kommentarer från deltagare ... 38

4.2.4 Kommentarer kring FoMO, självkänsla och psykisk ohälsa ... 40

4.3 Sammanfattning av resultat... 41

5 Diskussion ... 42

5.1 Samband mellan sociala medier och variabler ... 42

5.1.1 Sociala medier och självkänsla ... 42

5.1.2 Sociala medier och psykisk ohälsa ... 43

5.1.3 Sociala medier och FoMO ... 43

5.2 Effekter av begränsningen av sociala medier ... 44

5.2.1 Ökad medvetenhet kring användandet ... 45

5.2.2 Förändrat beteende kring sociala medier ... 45

5.2.3 Användandets beroendeframkallande effekter ... 47

5.3 Avslutande kommentar ... 47

6 Slutsats ... 49

6.1 Förslag till vidareutveckling ... 50

Referensförteckning... 51

Bilaga 1 – Enkätundersökning ... 56

Förord

Föreliggande studie är ett examensarbete på kandidatnivå inom Medieteknik vid fakulteten för Teknik och samhälle på Malmö universitet. Vi vill tacka vår handledare Fredrik Rutz för givande feedback och peppande ord under arbetets gång och Henriette Lucander som hjälpt oss navigera i SPSS. Vi vill även tacka alla som gjorde det möjligt för oss att genomföra studien, det vill säga alla som svarade på enkäten och ställde upp på vårt experiment. Tack för er tid! Uppsatsen har skrivits i par och vi har därför i så stor utsträckning som möjligt delat upp arbetet mellan oss. När det gäller själva författandet av uppsatsen har vi först för varje nytt kapitel gemensamt gjort upp en plan över vad kapitlet bör innehålla, varpå vi delat upp delarna i kapitlet mellan oss och skrivit dem var för sig. Detta för att möjliggöra att vi hela tiden arbetade mot samma mål och hade samma bild över vad uppsatsen skulle innehålla, men samtidigt var tidseffektiva. När ett avsnitt var färdigskrivet gick vi igenom innehållet tillsammans för att säkerställa kvaliteten och ge ett godkännande. Det gav oss även en möjlighet att justera varandras texter och se till att vi var överens om innehållet. Vi har med andra ord båda varit delaktiga i författandet av samtliga delar av uppsatsen. När det gäller datainsamlingen utformades enkätfrågorna gemensamt och distributionen skedde dels gemensamt och dels separat för att nå ut till fler respondenter under den tid vi hade till vårt förfogande. Även till experimentet utformades frågorna och mätverktygen gemensamt. All kontakt med deltagare skedde också tillsammans för att informationen inte skulle framkomma på olika sätt.

Definition av begrepp

Sociala medier - Ett samlingsnamn på kommunikationskanaler som tillåter användare att

kommunicera med varandra genom exempelvis text, bild eller ljud och som bygger på ett innehåll som är producerat av användarna (Cross, 2014).

Fear of Missing Out (FoMO) - Kan beskrivas som känslan av att gå miste om en social

aktivitet som personen hade velat, eller skulle kunna, vara delaktig i och tar sig ofta uttryck i form av irritation, ångest och känslor av otillräcklighet (Abel, Buff & Burr, 2016).

Självkänsla - I föreliggande studie syftar begreppet självkänsla till “global självkänsla”, vilket

avser den form av självkänsla som handlar om hur människor värderar sig själva som individer. Den globala självkänslan påverkas inte i heller nämnvärt från dag till dag utan är djupare grundad (Brown & Marshall, 2006). Rosenberg (1989) beskriver den globala självkänslan som den generella attityden en individ har gentemot sig själv och hur personen känner om sig själv.

Psykisk ohälsa - Begreppet psykisk ohälsa rymmer olika former av psykiska besvär och även

kliniskt definierade sjukdomstillstånd. I föreliggande studie definieras begreppet i form av depression och ångest. Depression kan avse allt från lättare dysterhet till en djup och ihållande nedstämdhet. Vid djupare depressioner tillkommer ofta känslor av otillräcklighet och

ovärdighet. Milda symtom av ångest kan upplevas som ängslan eller oro och svårare symtom kan ta sig uttryck i form av skräck eller panik. (Nationalencyklopedin, 2019)

1

Inledning

Flera tidigare studier som baserats på självskattning har visat på ett samband mellan användning av sociala medier och ett minskat välmående. När användningen däremot mättes på ett mer objektivt sätt i en nyligen genomförd studie återfanns inga sådana samband. Samtidigt visade studien på att en begränsning i användningen av sociala medier hade positiva effekter för deltagarnas välmående. Grundat i detta syftar den här studien till att fortsatt pröva om det finns ett samband mellan tid som spenderas på sociala medier och minskat välmående. Därtill ämnar studien undersöka kausaliteten mellan ett eventuellt samband och huruvida en begränsning i användandet skulle kunna leda till ett ökat välmående för användaren. Detta för att bidra med ökad kunskap kring hur användandet av sociala medier kan påverka användarens välmående. Nedan presenteras detta mer ingående.

1.1

Problematisering

”Smartphones and social media expand our universe. We can connect with others or collect information easier and faster than ever.”

(Goleman, 2006)

I många delar av världen är mobiltelefonen och tillgången till internet en självklarhet. I Sverige äger 9 av 10 personer en så kallad smartmobil, det vill säga en kombinerad mobiltelefon och handdator (Internetstiftelsen, 2018). Smartmobilen används som flitigast av 16–25-åringar där 97 procent använder sig av den dagligen (ibid.). Den ständiga uppkopplingen har lett till en explosionsartad ökning i användandet av sociala medier till att det idag är en av de vanligaste aktiviteterna på internet (Bell, 2016). Statistik från Internetstiftelsens rapporter visar tydligt på denna ökning i användarantal. Bland unga vuxna i Sverige använder idag cirka 73 procent Facebook, Snapchat och Instagram dagligen (Internetstiftelsen, 2018). Detta i jämförelse med 2008 då endast 27 procent av de över 18 år använde sig av sociala nätverk (Internetstiftelsen, 2012). Enligt Internetstiftelsen (2018) är det också Facebook, Snapchat och Instagram som används i störst utsträckning bland 16–25 åringar, inkluderat Facebooks Messenger-funktion som används av 81 procent av svenskar över 16 år.

En fördel med användandet av sociala medier är att det kan skapa en känsla av tillhörighet och

därigenom leda till ett ökat psykosocialt välbefinnande för användaren (Allen, Ryan, Gray, McInerney & Waters, 2014). För många är det också ett sätt att hålla kontakten med familj och vänner, samt skapa och bevara mer ytliga relationer och långdistanskontakter (Benson, Hand & Hartshorne, 2018). Sociala medier används också i stor utsträckning som ett tidsfördriv, för avkoppling och som

underhållning (Aillerie & McNicol, 2016). I takt med att användandet av sociala medier ökat har dock flertalet korrelationsstudier funnit ett samband mellan självskattad användning av sociala medier och

självskattad användning och symptom på depression (Lin et al, 2016; Donnelly & Kuss, 2016), minskat välmående (Verduyn et al., 2015) och ökade känslor av avund (Tandoc, Ferrucci & Duffy, 2015) kunnat påvisas. Därtill har ett högt användande av Facebook bland universitetsstudenter i flera studier visat sig leda till lägre självkänsla (Kalpidou, Costin & Morris, 2011; Vogel, Rose, Roberts & Eckles, 2014) och känslor av Fear of Missing Out (FoMO), det vill säga ångest kopplat till en känsla av att gå miste om sociala aktiviteter eller att andra har mer händelserika liv (Oberst et al., 2016). Dessa studier har baserats på självskattad data kring hur mycket tid användarna spenderar på olika sociala medier, vilket är problematiskt eftersom det inte går att säkerställa att användarna på ett tillförlitligt sätt har kunnat återge den exakta tiden. I en experimentell studie av Hunt, Marx, Lipson och Young (2018) mättes till skillnad från tidigare studier användningen på ett mer objektivt sätt genom att deltagarna fick skicka skärmbilder över sin dagliga användning. Baserat på dessa objektiva data fann Hunt et al. (2018) inget samband mellan användningen av sociala medier och generellt välmående, depression, ångest och självkänsla. I ett nästa steg av studien ombads deltagarna istället självskatta sin användning. Forskarna fann då att den självskattade tiden inte överensstämde med den objektiva datan. Intressant nog upptäcktes även ett samband mellan den självskattade tiden på sociala medier och både självkänsla och generellt välmående. (ibid.) Studien av Hunt et al. (2018) är den enda som hittills har mätt användning av sociala medier på ett objektivt sätt och det resultat som de fick fram tyder på att tidigare studier kan ha gett en missvisande bild av användandets konsekvenser. Det är därför av intresse att fortsatt undersöka hur användning av sociala medier påverkar användarens välmående och relaterar till depression, ångest, självkänsla och FoMO.

1.2

Bakgrund

Trots att flertalet korrelationsstudier kunnat påvisa ett samband mellan sociala medier och minskat välmående är området tämligen outforskat vad gäller experimentella studier som avsett undersöka sambandets kausalitet. I en experimentell studie av Verduyn et al. (2015) undersöktes användandet av Facebook genom att en grupp deltagare ombads att passivt scrolla genom Facebook, medan en annan grupp ombads att aktivt posta och kommentera. Den första gruppen rapporterade lägre nivåer av välbefinnande och mer avund, vilket tyder på att det inte bara är själva användandet som påverkar den mentala hälsan, utan också hur Facebook används (ibid.). I en annan experimentell studie ombads deltagarna helt sluta använda sig av Facebook under en veckas tid, vilket visade sig leda till en ökad tillfredsställelse med livet (Tromholt, 2016). Hunt et al. (2018) ifrågasätter dock relevansen med Tromholts studie då de inte anser att det är realistiskt att få människor att helt och hållet sluta använda sig av sociala medier. Vidare förlitade sig Tromholt (2016) på deltagarnas egna redogörelser för huruvida de följt instruktionerna och hade inte något objektivt sätt att mäta tiden på Facebook.

I studien av Hunt et al. (2018) användes objektiv data med hjälp av funktionen Aktivitet efter app på smartmobiler av märket iPhone för att mäta användningen. De undersökte orsakssambandet genom att deltagarna i ett experiment under tre veckors tid fick begränsa sin användning till 30 minuter per dag. Till skillnad från de andra experimentella studierna undersöktes inte bara Facebook, utan även Snapchat och Instagram. Resultatet visade på ökat välmående hos deltagare som begränsade sin användning, både vad gäller ångest, ensamhet, depression och FoMO. I undersökningen fick dock deltagarna själv kontrollera sin användning utifrån instruktioner för experimentet och forskarna lyfter fram att vidare forskning skulle kunna vara att undersöka användbarheten hos appar som begränsar användningen av sociala medier och möjliggör för större kontroll kring användandet. Ett sätt att göra detta på är genom den nya funktionen Skärmtid som Apple släppte 2018 för iPhone och iPad.

Funktionen håller koll på hur mycket tid användaren spenderar framför skärmen och är inne på olika applikationer, samt möjliggör för begränsning och kontroll av användandet (Apple, 2018).

Med hjälp av denna funktion avser föreliggande studie, baserat på objektiv data på användningen, pröva om liknande samband som tidigare studier funnit (Lin et al, 2016; Donnelly & Kuss, 2016; Verduyn et al., 2015; Tandoc et al., 2015; Kalpidou et al., 2011; Vogel et al., 2014; Oberst et al., 2016) går att återfinna eller om resultatet blir detsamma som i studien av Hunt et al. (2018). Eftersom sociala medier är en så pass stor del av människors vardag är det av vikt att förstå vad användandet kan få för konsekvenser på användarens mående. Då tidigare studier som baserats på självskattning funnit ett samband mellan tid på sociala medier och minskat välmående, medan en nyare studie som inte baserats på självskattning inte fann något samband, är det av betydelse att fortsatt undersöka detta baserat på objektiva data. Vidare visar litteraturgenomgången att det finns få experimentella studier inom ämnet som prövat sambandets kausalitet. Att undersöka detta är därför av relevans och av den anledningen ämnar den här studien också undersöka huruvida en begränsning i användandet av sociala medier med hjälp av funktionen Skärmtid kan leda till ökat välmående hos användaren.

1.3

Syfte

Studien syftar till att bidra med ökad kunskap och förståelse för hur användandet av sociala medier kan påverka användarens mående. Detta genom att undersöka ett eventuellt samband mellan tid som spenderas på sociala medier och självkänsla, upplevd FoMO, depression och ångest. Studien ämnar även bidra med kunskap genom att undersöka kausaliteten mellan ett eventuellt samband och huruvida en begränsning i användandet skulle kunna leda till ökat välmående för användaren.

1.4

Frågeställningar

• Går det att se något samband mellan hur mycket tid som spenderas på sociala medier och upplevd FoMO, självkänsla och psykisk ohälsa bland eftergymnasiala studenter?

• Kan en begränsning i användandet av sociala medier leda till ett ökat välmående?

1.5

Avgränsningar

I föreliggande studie har en avgränsning gjorts till att endast undersöka de fyra sociala medier

plattformar som idag används mest i Sverige – Facebook, Messenger, Instagram och Snapchat. Det är dessa som hädanefter avses med begreppet ”sociala medier”. Studien är även avgränsad till att endast undersöka eftergymnasiala studenters mående och användning utifrån variablerna FoMO, självkänsla, depression och ångest. Andra aspekter av psykisk ohälsa behandlas inte i denna studie.

1.6

Målgrupp

Studien syftar till att bidra med ökad förståelse för hur sociala medier kan påverka användarens psykiska mående och huruvida verktyg som hjälper användaren begränsa sin användning kan leda till ökat välmående. Målgruppen är därför de som använder sociala medier och som kan gynnas av ökad kunskap kring användandets eventuella konsekvenser. Därtill är förhoppningen att studien exempelvis kan vara av intresse för forskare inom ämnet ”Cyberpsychology, Behavior and Social Networking”.

2

Teoretisk referensram

I detta kapitel presenteras tidigare forskning relaterad till användandet av sociala medier.

Inledningsvis behandlas användningen av sociala medier och dess påverkan. Därefter presenteras studier som undersökt sociala medier kopplat till FoMO, självkänsla och psykisk ohälsa.

2.1

Användning av sociala medier

Sociala medier kan enligt Cross (2014) särskiljas från traditionella medier genom att de bygger på innehåll producerat av användarna och möjliggör för tvåvägskommunikation mellan människor, där den sociala aspekten är den huvudsakliga funktionen. I likhet med detta beskriver Wang, Jackson, Wang och Gaskin (2015) sociala medier som en virtuell plats där användare kan kommunicera, ägna sig åt sociala aktiviteter och få tillgång till information. Sociala medier grundar sig ofta i en webbtjänst där ett företag äger servrarna bakom tjänsten och lagrar datan, medan användarna skapar innehållet. I en studie av Phua, Jin och Kim (2017) undersöktes bland annat hur relationen mellan användare tar sig uttryck i olika sociala medier, såsom Instagram, Facebook och Snapchat. Resultatet visade att Instagram var den plattform där relationerna till de andra användarna var som svagast. Detta till följd av dess öppna form och möjligheten att interagera med främmande människor, såsom kändisar, politiker, varumärken och organisationer. Facebook, som är ett mer slutet nätverk, används i större utsträckning för att interagera med personer som användaren har någon form av relation till, såsom vänner och familjemedlemmar. Snapchat är den plattform som är mest sluten till sin form eftersom ”Snap-meddelandena” ofta skickas till utvalda personer. Dessa personer var därför oftare personer som användaren hade en närmare relation till. Snapchat användes också i större utsträckning för att få emotionellt stöd, vilket tros bero på plattformens privata natur och att meddelandena raderas.

Utöver att relationer mellan användare tar sig uttryck på olika sätt på olika plattformar har

användningen av sociala medier visat sig se olika ut för män och kvinnor. Lin et al. (2016) fann i sin studie att kvinnor tenderar att spendera mer tid på sociala medier än män, medan Muscanell och Guadagno (2012) kunnat se att män använder sociala medier mer i avsikt att bilda nya relationer och kvinnor mer för att upprätthålla relationer. Därtill visar en studie av Haferkamp, Papadakis, Kruck och Eimler (2012) att kvinnor är mer benägna att jämföra sig med andra på sociala medier än vad män är.

2.2

Sociala mediers påverkan

av problem och hitta lösningar på dessa, såsom social isolation och ensamhet. (Benson et al., 2018) Forskning har också funnit att sociala medier kan fungera som ett socialt stöd vid känslor av stress och ångest (Drouin, Reining, Flanagan, Carpenter & Toscos, 2018) och kan göra det möjligt för människor att komma i kontakt med likasinnade eller andra med liknade erfarenheter för att få stöd och förståelse som inte alltid omgivningen kan erbjuda (Cannon et al., 2017). Detta kan i sin tur skapa en känsla av tillhörighet som kan leda till ökat psykosocialt välbefinnande för användaren (Allen et al., 2014). Sociala mediers positiva aspekter och de positiva känslor som associeras med användandet kan dock göra att de överanvänds, vilket kan leda till tvångsbeteenden som påverkar användarens välmående (Can & Kaya, 2016). Forskning av Kuss och Griffiths (2017) visar på att överdriven användning av sociala medier kan leda till symptom som traditionellt sett är associerade med substansmissbruk. För vissa individer kan användandet upplevas som den absolut viktigaste aktiviteten att ägna sig åt, vilket kan leda till en upptagenhet och ett beroende. För att uppnå samma effekt eller känsla som vissa aktiviteter kring användandet gav upphov till initialt behövs allt mer tid och energi läggas på

aktiviteten, vilket också kan liknas vid ett substansberoende där effekten avtar och dosen kontinuerligt måste trappas upp. Individer som är beroende av sociala medier och abrupt upphör med användningen kommer dessutom uppleva både psykologiska och fysiologiska besvär som kan liknas vid abstinens och gör att personen ifråga väljer att återuppta och fortsätta med det problematiska beteendet.

2.3

Sociala medier kopplat till FoMO

Utöver sociala mediers beroendeframkallande egenskaper har även Fear of Missing Out, eller FoMO, lyfts fram som en negativ effekt av användandet. FoMO kan i korta drag beskrivas som en känsla av att gå miste om en social aktivitet som personen hade velat vara delaktig i och tar sig ofta uttryck i form av irritation, ångest och känslor av otillräcklighet. Känslor av FoMO kan få människor att fatta beslut som de kanske inte annars hade gjort, såsom att välja att gå till en fest eller tillställning enbart av rädsla för att gå miste om någonting. Det kan också handla om att köpa en dyr produkt bara för att äga något ”bättre” än någon annan eller för att ”passa in”. FoMO är med andra ord inte något som nödvändigtvis uppkommer vid just användningen av sociala medier, men känslan tenderar att bli tydligare och mer påfrestande när en person är aktiv på sociala medier. (Abel et al., 2011)

Abel et al. (2016) lyfter bland annat i sin studie hur tillgängligheten till information ökar i takt med användningen av sociala medier. Enligt forskarna uppgav 83 procent av de svarande i en undersökning att de kände sig överväldigade av tillgången på information: ”There is too much to do, read, buy, and watch, to the point that it is overwhelming” (s. 35). Trots det fortsätter människor att ta in mängder av information genom att ha en ständig närvaro på sociala medier, vilket i sin tur leder till att risken för att människor jämför sina liv med andras ökar. Vidare kan relationerna som användare etablerar genom sociala medier stimulera en känsla av närhet vilket, i kombination med den ständiga

tillgängligheten som smartmobiler medför, kan intensifiera känslan och pressen av att hela tiden vara uppkopplad. Detta blir till en ond cirkel som i sin tur kan leda till känslor av FoMO. (Bell, 2016) Przybylski, Murayama, DeHaan och Gladwell (2013) har i sin studie ämnat skapa en djupare

förståelse för fenomenet. I den första delen tog forskarna fram ett mätverktyg för FoMO som de sedan i den andra delen använde för att undersöka skillnader i FoMO kopplat till demografi, individuella skillnader och engagemang på sociala medier, baserat på svar från 2079 vuxna i åldrarna 22 till 65 år. Resultatet visade att graden av FoMO varierade när de gällde skillnader i ålder och kön, där unga män tenderade att uppleva högre nivåer än resterande grupper. De fann också att de med en högre grad av FoMO tenderade att rapportera lägre sinnesstämning och lägre livstillfredsställelse. Vidare fann forskarna att FoMO fungerade som en mediatorvariabel som förklarade sambandet mellan individuella egenskaper och engagemang på sociala medier. Med andra ord påverkade de individuella skillnaderna i vilken grad FoMO upplevdes och det i sin tur påverkade användandet av sociala medier. I en tredje del av studien undersökte forskarna hur FoMO tog sig uttryck bland förstaårs universitetsstudenter, baserat på data från 87 svarande. De var då specifikt intresserade av hur FoMO relaterade till Facebook-användning och huruvida de med högre FoMO i större utsträckning använde sig av Facebook under föreläsningar. Resultatet visade att de som upplevde en högre grad av FoMO tenderade att oftare använda sig av Facebook direkt när de vaknat på morgonen, innan de gick och lade sig och under måltider. Studenter som upplevde hög FoMO visade sig även ha ambivalenta känslor till sociala medier och var mer sannolika att använda sig av Facebook under föreläsningar. Oberst, Wegmann, Stodt, Brand och Chamarro (2016) har genom sin studie undersökt huruvida tonåringar med symtom på psykisk ohälsa upplever negativa effekter av att använda sociala medier och huruvida dessa konsekvenser medieras av användningsintensitet och FoMO. Studien är baserad på en enkätundersökning med 5280 deltagare mellan 16 till 18 år. Resultatet av studien visar på flera samband av statistisk signifikans. Bland annat identifierades ett direkt positivt samband på 0.252**1 mellan depression och negativa effekter av mobilanvändning. De fann också ett positivt samband mellan negativa effekter med mobilanvändning och både FoMO (0.457**) och användningsintensitet (0.266**). Vidare visade resultatet att FoMO kan fungera som en mediatorvariabel mellan ångest och negativa effekter av mobilanvändning. Det vill säga ångest kan leda till FoMO, vilket i sin tur kan leda till negativa effekter med mobilanvändandet. Resultatet visade också att FoMO tenderade att leda till ett mer intensivt användande av sociala medier, vilket i sin tur ledde till att mobilanvändningen fick negativa effekter. Detta tyder alltså på att FoMO kan leda till maladaptiv mobilanvändning.

2.4

Sociala medier kopplat till självkänsla

Sedan internet och sociala medier började användas mer frekvent har flera forskare undersökt

huruvida användandet har någon inverkan på användarens självkänsla. Vissa forskare menar att det har en positiv inverkan och andra att det har en negativ, samtidigt som några visar på att det inte finns några statistiskt signifikanta samband alls. (Valkenburg, Peter & Schouten, 2006) Det finns olika definitioner på vad som avses med självkänsla, men den vanligaste formen är den globala självkänslan som handlar om den generella attityden en individ har gentemot sig själv (Rosenberg, 1989). Den globala självkänslan påverkas inte i heller nämnvärt från dag till dag (Brown & Marshall, 2006). Vogel et al. (2014) har undersökt eventuella samband mellan självkänsla och användningen av sociala medier i en studie bestående av två delar. I den första delen undersöktes huruvida det fanns något samband mellan frekvent Facebook-användning och självförtroende baserat på en enkätundersökning med 145 universitetsstudenter. Facebook-användningen mättes genom att respondenterna själva fick uppskatta sin totala användning per vecka och för att mäta global självkänsla användes Rosenbergs Self-Esteem Scale (RSES). Resultatet från denna del visade på ett negativt samband på -0.2* mellan tid på Facebook och självkänsla, det vill säga ju mer tid personer spenderade på Facebook desto lägre självkänsla tenderade de att ha. I den andra delen av studien användes experimentellt tillvägagångssätt för att undersöka hur deltagarnas självkänsla påverkades av att tillfälligt exponeras av olika fiktiva profiler på sociala medier. Under experimentet exponerades deltagarna för profiler som varierade mellan att framställa sig själv i en positiv eller negativ bemärkelse. Resultatet från experimentet visade att deltagarnas självkänsla sjönk när profilen de exponerades för framställde sig själv i en positiv bemärkelse, jämfört med om profilen i fråga framställde sig själv på ett negativt sätt.

Kalpidou et al. (2011) har också undersökt självkänsla kopplat till sociala medier. Deras studie bygger på en enkätundersökning med 70 svarande och undersöker hur användningen av Facebook baserat på självskattning relaterar till självkänsla. Mätinstrumentet RSES användes för att mäta deltagarnas självkänsla och resultat visade ett samband på -0.26* mellan Facebookanvändning och självkänsla. Det vill säga, ju mer tid som spenderas på Facebook desto lägre självkänsla och vice versa. Ellison, Steinfield och Lampe (2007) fann dock i deras studie, baserat på svar från 286 studenter, fördelar med att använda Facebook kopplat till låg självkänsla. Detta då användarna med lägre självkänsla genom Facebook kunde vidga sitt sociala kapital, vilket förbättrade självkänslan.

2.5

Sociala medier kopplat till psykisk ohälsa

Flera tidigare studier har påvisat ett samband mellan självrapporterad användning av sociala medier och symptom på psykisk ohälsa. Bland annat har Lin et al. (2016) funnit en tydlig linjär korrelation mellan exponeringstid på sociala medier och depression baserat på en enkätundersökning med 1,787

unga vuxna i USA. Resultatet visade att deltagare i den högsta kvartilen av tid på sociala medier per dag (≥121 min/dag) löpte en betydligt större risk för depression jämfört med den lägsta kvartilen (0-30 min/dag). Av deltagarna uppvisade 55 procent symptom på depression och medianen för total tid på sociala medier per dag var 61 minuter. Lin et al. (2016) har dock inte kunnat säkerställa sambandets riktning. Med andra ord är det inte säkert att själva användandet av sociala medier är det som har lett till depression, utan det kan även vara så att deprimerade personer väljer att använda sig av sociala medier i större utsträckning. Detta skulle enligt Lin et al. (2016) kunna bero på att personer som uppvisar depressiva symtom väljer att använda sig av sociala medier för att söka bekräftelse eller för att få kontakt med andra utan att behöva träffa dem i verkligheten. Det kan dock även vara så att de som spenderar mycket tid på sociala medier i själva verket löper en större risk för depression. I en experimentell studie av Verduyn et al. (2015) med sammanlagt 84 studenter ombads en grupp att passivt använda sig av Facebook genom att endast scrolla i nyhetsflödet, medan en annan grupp ombads att aktivt använda plattformen genom att göra statusuppdateringar, kommentera vänners bilder och inlägg eller kommunicera i privata meddelanden. Detta pågick i 10 minuter och därefter fick deltagarna svara på en enkät om deras nuvarande sinnesstämning. Studien fann att de som passivt använt sig av Facebook uppvisade 9 procent lägre nivåer av välbefinnande och mer avund än de som aktivt använt sig av plattformen. Detta tyder på att det inte bara är själva användandet av Facebook som påverkar den mentala hälsan, utan också hur Facebook används. Verduyn et al. (2015) undersökte även under en 6-dagars period hur användandet tog sig uttryck för deltagarna i verkliga livet. De fann då att deltagarna använde Facebook på ett passivt sätt 50 procent mer än de använde sig av det aktivt. Med andra ord används plattformen majoriteten av tiden på ett sätt som har en negativ inverkan på användarens mående. Forskarna hänvisar till tidigare studier som visat på sociala mediers

beroendeframkallande egenskaper som en möjlig förklaring till varför människor trots de negativa effekterna fortsätter använda sig av Facebook på ett passivt sätt. Vidare menar Lau (2017) att

effekterna av sociala medier skiljer sig åt beroende på i vilket avseende de används. Forskaren påvisar i sin studie att det i de fall då sociala medier använts för akademiska ändamål inte funnits någon negativ koppling till studieresultat, medan användandet för icke-akademiska ändamål hade en negativ effekt. Hur individer påverkas beror alltså också på i vilket avseende och på vilket sätt de används. I en studie bestående av tre delar undersökte Sagioglou och Greitemey (2014) huruvida Facebook-aktivitet har en negativ inverkan på människors känslomässiga tillstånd. I den första delen undersöktes ett eventuellt samband mellan självskattad tid på Facebook och nuvarande sinnesstämning. Resultatet visade på ett negativt samband mellan positivt humör och tid på Facebook, vilket indikerar att ju mer tid som spenderas på Facebook desto sämre sinnesstämning uppvisar användaren direkt efter

inga specifika instruktioner gavs. Resultatet från experimentet visade på ett kausalt samband mellan variablerna i det att specifikt Facebook-aktivitet ledde till försämrat humör, jämfört med de andra två grupperna. Forskarna fann även att denna effekt medierades av en känsla av att inte ha gjort någonting meningsfullt. Liksom Verduyn et al. (2015) ifrågasatte Sagioglou och Greitemey (2014) varför

användare fortsätter att använda sig av Facebook, trots dessa negativa effekter. Detta undersöktes i den tredje delen av studien, varigenom forskarna fann data som tydde på att användarna gör ett ”affektivt prognosfel” där de felaktigt förväntar sig att de ska må bättre efter att ha använt sig av Facebook. I en studie av Tandoc et al. (2015) undersöktes sambandet mellan självskattad Facebook-användning, avund och depression. Studien är baserad på data från 736 högskolestudenter och forskarna fann inget direkt samband mellan Facebook-användning och depression. Däremot fann de att de som använder Facebook i större utsträckning upplever starkare känslor av avund, samt att de som upplever starkare känslor av avund i sin tur uppvisar fler symptom på depression. Det fanns alltså ett signifikant samband mellan Facebook-avund och depression hos universitetsstudenterna. Forskarna menar att Facebook i vissa fall kan ha en positiv inverkan på depression, men att eftersom plattformen används i många olika syften kan konsekvenserna av användandet se olika ut. När Facebook däremot används i syfte att övervaka andra och användaren genom detta känner avund, kan det resultera i en depression. Vidare har Donnelly och Kuss (2016) genom en tvärsnittsstudie med 103 unga vuxna undersökt relationen mellan användning av sociala medier baserat på självskattning och beroende av sociala medier, samt huruvida en ökad användning kan leda till minskat välmående och depressiva symptom. Resultatet visade på ett positivt samband mellan tid på Instagram och depression (0.29**), samt antal inloggningar på Instagram och depression (0.30**). Resultatet visade även ett statistiskt signifikant samband mellan Instagram-användning och sociala medier-beroende, samt sociala medier-beroende och depression. Detta tyder på att ju mer en person använder sig av Instagram, desto större risk löper personen för att uppleva beroendesymptom kopplat till sociala medier, vilket i sin tur ökar risken för depression. Forskarna fann dock inget sådant samband mellan Facebook, Snapchat eller Twitter.

2.6

Tidigare forskning baserat på objektiv data

Baserat på tidigare forskning som kunnat visa på ett samband mellan sociala medier och minskat välmående valde Hunt et al. (2018) att genomföra en experimentell studie för att undersöka

kausaliteten mellan dessa. Experimentet bestod av 143 universitetsstudenter och varade i tre veckor. Under experimentet ombads experimentgruppen begränsa sin användning av Facebook, Instagram och Snapchat till sammanlagt 30 minuter per dag. För att kontrollera deltagarnas användning ombads de kontinuerligt ta skärmbilder över hur många minuter varje app använts under batterianvändningen på deras iPhones. Detta för att få objektiv data på att deltagarna följt experimentets instruktioner och

hållit sig till den bestämda tidsbegränsningen. Välmående mättes veckovis i form av uppfattat socialt stöd, FoMO, ensamhet, ångest, depression, självkänsla och autonomi/självacceptans.

Studien fann ingen korrelation mellan variablerna depression, ensamhet, ångest, uppfattat socialt stöd, självkänsla, autonomi/självacceptans och användning av sociala medier. Detta baserat från data från den första mätningen som ägde rum innan experimentet. Med andra ord tyder det på att individer med lägre välmående inte använder sig mer av sociala medier än andra. Däremot fann forskarna i studien ett positivt samband mellan FoMO och användning av sociala medier på 0.20*. Utöver den objektiva datan kring användningen av sociala medier ombads deltagarna också självskatta sin användning retrospektivt och forskarna i studien fann då ett negativt samband mellan tid på sociala medier och uppfattat socialt stöd på -0.24*, samt självkänsla på -0.23* och generellt välmående på 0.21*. Hunt et al. (2018) jämförde därefter den självskattade tiden med den objektiva datan och fann då att deltagarna inte var särskilt bra på att estimera sin användning. Vidare jämfördes hur de olika variablerna förändrats från början av experimentet till experimentets slut och efter att deltagarna i experimentgruppen begränsat sin användning i tre veckor. Resultatet visade en tydlig minskning i ensamhet, samt i depressiva symtom hos de i experimentgruppen som redan vid experimentets start visat på högre nivåer av depression. De fann även en minskning av FoMO och ångest hos båda grupperna, vilket antas bero på att deltagarna hade bättre koll på sin användning av sociala medier.

2.7

Sammanfattning av teoretiskt ramverk

Sociala medier handlar om olika former av kommunikation där innehållet är producerat av användarna (Cross, 2014). Relationerna mellan användare kan ta sig uttryck på olika sätt på olika plattformar (Phua et al., 2017) och användningen har visat sig se olika ut för män och kvinnor (Lin et al., 2016; Muscanell & Guadagno, 2012). De positiva aspekterna av att använda sociala medier kan dock göra att de överanvänds, vilket i sin tur kan resultera i tvångsbeteenden och framkalla ett beroende hos användaren (Can & Kaya, 2016; Kuss & Griffiths, 2017). Utöver användandets beroendeframkallande effekter har även FoMO lyfts fram som en negativ effekt och har i tidigare studier visat sig leda till lägre sinnesstämning och livstillfredsställelse hos användaren (Przybylski et al., 2013). Studier har även funnit samband mellan tid på sociala medier och självkänsla (Vogel et al., 2014; Kalpidou et al., 2011), samt tid på sociala medier och depression (Lin et al., 2016). Av de experimentella studier som gjorts inom ämnet visade dessutom en studie att passivt användande av Facebook kan leda till lägre välmående (Verduyn et al., 2015) och en annan studie att Facebook-användning kan leda till försämrat humör, vilket medieras av en känsla av att inte ha gjort något meningsfullt (Verduyn et al., 2015). Tidigare studier har även kunnat se ett samband mellan tid på Facebook och känslor av avund (Tandoc

Dessa studier har dock gemensamt att de alla mätt tiden på sociala medier genom självskattning. I en experimentell studie av Hunt et al. (2018), där tiden istället mättes på ett objektivt sätt, återfanns inget samband mellan tid på sociala medier och varken depression, ensamhet, ångest, uppfattat socialt stöd, självkänsla och generellt välmående. Samma studie lät dock även deltagarna självskatta sin tid och forskarna fann först då ett samband mellan tiden och självkänsla, socialt stöd och generellt välmående. I experimentet som de genomförde fann de också att en begränsning av sociala medier ledde till en tydlig minskning i ensamhet och i depressiva symtom hos de som redan vid experimentets start visat på högre nivåer av depression. De fann även en minskning av FoMO och ångest hos deltagarna.

3

Metod

För att tydliggöra processen som föregår resultatet av studien och möjliggöra för läsaren att ta ställning till dess trovärdighet, presenteras här studiens tillvägagångssätt och de metodval som gjorts, följt av en metoddiskussion. Studien är baserad på en kvantitativ enkätundersökning med 99

respondenter där sambandet mellan tid på sociala medier och psykisk ohälsa undersökts. Därtill genomfördes ett experiment med 10 personer där experimentdeltagarnas användning av sociala medier under en veckas tid halverades i syfte att undersöka en eventuell skillnad i välmående.

3.1

Forskningsdesign

Den forskningsdesign som använts för att besvara studiens forskningsfrågor är i huvudsak kvantitativ och baserad på två datainsamlingsmetoder – enkätundersökning och experiment. Enligt Henricson (2015) lämpar sig kvantitativa metoder när syftet är att kunna se ett samband mellan olika variabler. Denna studie avser att undersöka huruvida det finns ett statistiskt samband mellan tiden som studenter spenderar på sociala medier på sin smartmobil och förekomsten av psykisk ohälsa i form av FoMO, låg självkänsla, depression och ångest. De sociala medier som avses i studien är Facebook, Messenger, Instagram och Snapchat. Dessa valdes baserat på statistik från Internetstiftelsen (2018) som visar att detta är de tre största sociala medierna i Sverige i åldersgruppen 16-25 år, med 71 procent (Facebook), 73 procent (Instagram) och 73 procent (Snapchat) som använder dem dagligen. Därutöver är

Messenger, som också avses i studien, den vanligaste kommunikationstjänsten i alla åldersgrupper förutom de allra äldsta, 76 år och äldre (Internetstiftelsen, 2018). För att undersöka ett eventuellt samband inhämtades data genom en enkätundersökning bestående av 99 respondenter. I ett nästa steg genomfördes ett experiment med 10 eftergymnasiala studenter som i en vecka ombads begränsa sin användning av sociala medier med 50 procent. Enligt Kjellberg och Sörqvist (2016) är experimentell forskningsmetod ett sätt att studera orsaker bakom ett visst fenomen, vilket i studien handlar om att undersöka ett eventuellt orsakssamband mellan användningen av sociala medier och psykisk ohälsa. Studien baseras övervägande på kvantitativa data, men även viss kvalitativ data förekommer. Denna data samlades in genom öppna frågor i enkätformulären om experimentdeltagarnas egna upplevelser och tankar, samt en övrig-funktion i den första enkäten. Att kombinera olika metoder kallas inom samhällsvetenskapen för mixed methods (Barmark & Djurfeldt, 2015). Trots att kvalitativa och kvantitativa metoder kan upplevas motsägelsefulla skildrar de enligt Olsson och Sörensen (2011) verkligheten ur olika perspektiv och kompletterar därmed varandra. Syftet var alltså att komplettera de kvantitativa metoderna med kvalitativ data för att få mer förståelse för de kvantitativa siffrorna.

3.2

Undersökta variabler

Undersökningen är explorativ i sin utformning eftersom syftet är att förstå relationen mellan olika fenomen och att ta reda på ett eventuellt orsakssamband. Olsson och Sörensen (2011) menar att det vid explorativa undersökningar inte är ovanligt att flera olika tekniker används för att samla in information eftersom problemområdet måste belysas så allsidigt som möjligt för att täcka eventuella luckor. I den aktuella studiens fall handlar det om att kombinera en enkätundersökning och ett experiment. Själva orsakssambandet handlar enligt Barmark och Djurfeldt (2015) om att förstå hur en variabel påverkar en annan, där den variabel som antas påverka kallas för oberoende och den som påverkas för

beroende. För att en variabel ska kunna påverka en annan måste den dock komma först i tiden. (ibid.)

I föreliggande studie är variablerna som undersökts ”användandet av sociala medier” och ”psykisk

ohälsa i form av FoMO, självkänsla, depression och ångest”. Här görs antagandet om att användandet

av sociala medier är den oberoende variabeln, det vill säga den som infunnit sig först och påverkar den andra. Det är alltså inte i första hand psykisk ohälsa som lett till att mycket tid spenderats på sociala medier, utan sambandet antas i huvudsak gå i riktningen att användandet av sociala medier lett till psykisk ohälsa. Enligt Barmark och Djurfeldt (2015) kan det vara svårt att avgöra i vilken riktning ett samband går och det kan finnas skäl att anta att sambandet till viss del är dubbelriktat, men i regel är det alltid en variabel som påverkar den andra mer. Det kan även visa sig vara så att inget samband föreligger hos variablerna som undersöks, det vill säga att psykisk ohälsa och användningen av sociala medier inte skulle ha någon inverkan på varandra i någon riktning. Tidigare forskning inom området stärker dock antagandet om att ett samband mellan dessa variabler skulle existera.

3.3

Urval

Inom statistik är population en samling enheter från vilken data samlas in (Kjellberg & Sörqvist, 2016). Ofta görs ett urval som ska vara representativt för hela populationen, vilket är ett sätt för forskaren att spara in tid och resurser eftersom data från hela forskningsgruppen inte behöver samlas in för att rimliga och korrekta slutsatser ska kunna dras (Denscombe, 2014). I föreliggande studie avser populationen studenter på eftergymnasiala utbildningar. Inom populationen definierades två inklusionskriterier– respondenten skulle äga en smartmobil av märket iPhone och ha använt sig av Facebook, Messenger, Instagram eller Snapchat de senaste 10 dagarna. Studien avgränsades till iPhone-användare då dessa smartmobiler har en inbyggd funktion som mäter hur mycket tid användarna spenderar i olika applikationer, vilket möjliggjort för insamlandet av objektiv data. På grund av tidsrestriktioner och begränsad tillgång till andra eftergymnasiala skolor gjordes urvalet inom populationen genom ett så kallat bekvämlighetsurval där studenterna som kontaktades främst var från Malmö universitet. Enligt Lantz (2015, s. 106) innebär ett sådant urval att forskaren ”låter urvalet

bestå av de individer som är lättast att få tag i”. Detta kan exempelvis handla om personer som ingår i forskarens kontaktnät eller som finns i närområdet och därför är lättillgängliga. En fördel med denna typ av urvalsmetod är att det underlättar insamlingen av data. Det bör dock tas i beaktning att data från icke-slumpmässiga urval inte går att generalisera i samma utsträckning eftersom forskaren då inte kan försäkra sig om att urvalet är representativt för hela populationen. (Lantz, 2015)

För att ändå få så stor spridning som möjligt på svaren användes olika tillvägagångssätt vid

distributionen av enkäten. Ett tillvägagångssätt var att lärare vid Malmö universitet kontaktades och tillfrågades om enkäten kunde delas ut vid deras föreläsningstillfällen. Efter godkännande gjordes detta på föreläsningar i kurserna Grafisk Design, Programmering för webben, Affärsverksamhet i

medieindustrin och Ledarskap och organisation II. Även dessa föreläsningstillfällen valdes utifrån ett

bekvämlighetsurval då redan bekanta lärare kontaktades med förfrågan. Enkäten distribuerades också ut genom att studenter som befann sig i Malmö universitets lokaler tillfrågades om de ville besvara den. I samband med detta delades en lapp med en länk till webbenkäten ut till de som var intresserade, i syfte att möjliggöra för dem att svara på enkäten vid ett senare tillfälle. Därutöver publicerades länken på Facebook i olika klassgrupper för att nå den tilltänkta populationen med studenter. Deltagare till experimentet valdes i sin tur genom att de respondenter som svarat på enkäten i en avslutande fråga fick visa sitt intresse för att delta. Även här gjordes alltså ett bekvämlighetsurval där de som fanns tillgängliga tillfrågades. På grund av experimentets utformning hade det varit för tidskrävande att hitta deltagare på annat sätt. Urvalet kan även till viss del sägas ha varit ett

jasägarurval, vilket enligt Kjellberg och Sörqvist (2016) innebär att ”man inbjuder alla i populationen att delta i studien och att samplet blir de som tackar ja till denna inbjudan” (s. 212). I detta fall avser dock populationen endast de som ställt upp och svarat på enkäten i första delen av studien.

3.4

Mätinstrument

För att mäta tiden som respondenterna spenderat på Facebook, Messenger, Snapchat och Instagram användes funktionerna Aktivitet efter app och Skärmtid som finns på smartmobiler av märket iPhone med operativsystemet iOS 12.1.4 eller senare. Dessa funktioner visar den exakta tiden som

användaren spenderat på olika applikationer under en viss tidsperiod. Aktivitet efter app användes i enkätundersökningen för att mäta tiden som spenderats de senaste 10 dagarna och Skärmtid användes i experimentet för att säkerställa att tidsrestriktionerna följdes. Skärmtid-funktionen möjliggör även för användaren att sätta tidsbegränsningar på de olika applikationerna, vilket deltagarna i experimentet använde för att begränsa sin användning. Denna funktion varnar även användaren när det är fem minuter kvar av tiden som får användas och ”låser” sedan applikationen när maxtiden har nåtts.

Vid mätningen av variablerna Fear of Missing Out (FoMOs; Przybylski, Murayama, DeHaan & Gladwell, 2013), självkänsla (RSES; Rosenberg, 1989) och psykisk ohälsa (HADS; Lisspers, Nygren & Söderman, 1997) i enkätundersökningen och i experimentet användes redan utarbetade och beprövade mätinstrument. Detta för att stärka studiens reliabilitet och validitet (Olsson & Sörensen, 2011). Instrumenten har försökt hållas så trogna originalen som möjligt i syfte att inte påverka deras förmåga att mäta de olika variablerna. Dock har testerna FoMOs och RSES översatts till svenska på grund av att dessa endast funnits att tillgå på engelska. I tabell 1 och 2 nedan presenteras originalen jämte översättningen av påståendena. Testerna översattes för att språket inte skulle bli ett hinder för respondenterna när de besvarade enkäten. Översättningen har både kontrollerats av en engelsktalande utomstående, samt jämförts mot andra kandidatuppsatser som översatt och använt sig av testerna för att det skulle bli så korrekt som möjligt (exempelvis Lilja & Thor, 2018). I det tredje mätinstrumentet, HADS, har även en mindre justering av två svarsalternativ gjorts efter att flera deltagare i pilottestet önskat ett förtydligande av dessa (se 3.4.4 Pilotstudie). De olika mätinstrumentens reliabilitet beskrivs med hjälp av det statistiska måttet Chronbachs alfa (α), vilket är ett mått på testets interna konsistens, det vill säga hur väl olika delar av ett test mäter samma sak. Detta benämns som ett tal mellan 0 till 1. (Olsson & Sörensen, 2011) Mätverktygen, som presenterats vidare nedan, valdes dels eftersom många tidigare studier använt sig av dem och dels för att samtliga instrument har ett Cronbach’s α på 0,84 eller högre, vilket innebär att testerna mäter det som det avser att mäta på ett tillförlitligt sätt.

Tabell 1. Översättning av mätverktyget FoMO (Fear of Missing Out).

Original (engelska) Översättning (svenska)

I fear others have more rewarding experiences than me.

Jag oroar mig över att andra är med om roligare saker än mig.

I fear my friends have more rewarding experiences than me.

Jag oroar mig över att mina vänner är med om roligare saker än mig.

I get worried when I find out my friends are having fun without me.

Jag tycker det är jobbig när jag upptäcker att mina vänner har roligt utan mig.

I get anxious when I don’t know what my friends are up to.

Jag tycker det är jobbigt att inte veta vad mina vänner gör.

It is important that I understand my friends ‘‘in jokes’’.

Det är viktigt för mig att förstå mina vänners interna skämt.

Sometimes, I wonder if I spend too much time keeping up with what is going on.

Ibland känner jag att jag lägger för mycket tid på att hålla koll på vad andra gör.

It bothers me when I miss an opportunity to meet up with friends.

Jag tycker att det är jobbigt när jag missar ett tillfälle att umgås med vänner.

When I have a good time it is important for me to share the details online (e.g. updating status).

När jag har det bra är det viktigt för mig att dela med mig av det på sociala medier.

When I miss out on a planned get-together it bothers me.

När jag missar ett inplanerat evenemang påverkar det mig negativt.

When I go on vacation, I continue to keep tabs on what my friends are doing.

När jag är på semester fortsätter jag hålla koll på vad mina vänner gör.

Tabell 2. Översättning av mätverktyget RSES (självkänsla).

Original (engelska) Översättning (svenska)

On the whole, I am satisfied with myself. På det hela taget är jag nöjd med mig själv.

At times I think I am no good at all. Jag känner mig verkligen oduglig ibland.

I feel that I have a number of good qualities. Jag tycker att jag har en massa goda egenskaper.

I am able to do things as well as most other people.

Jag klarar av saker och ting lika väl som de flesta andra människor.

I feel I do not have much to be proud of. Jag känner inte att jag har mycket att vara stolt över.

I certainly feel useless at times. Då och då tycker jag att jag är värdelös.

I feel that I'm a person of worth, at least on an equal plane with others.

Jag känner att jag är en värdefull person, åtminstone lika mycket som andra.

I wish I could have more respect for myself. Jag önskar att jag hade mer respekt för mig själv.

All in all, I am inclined to feel that I am a failure.

I det stora hela har jag en tendens att se mig själv som ett misslyckande.

I take a positive attitude toward myself. Jag har en positiv inställning till mig själv.

3.4.1

The Fear of Missing Out Scale (FoMO)

The Fear of Missing Out Scale (FoMOs) är ett validerat instrument för att mäta ångest eller oro kring

att gå miste om sociala upplevelser (Przybylski et al., 2013). Mätinstrumentet består av 10 påståenden som värderas på en 5-gradig Likertskala från 1 stämmer inte alls (“not at all true of me”) till 5

stämmer helt och hållet (“extremely true of me”) (ibid., s. 1847). Originalet innehåller påståenden

såsom ”when I have a good time it is important for me to share the details online” och ”I fear others have more rewarding experiences than me” (ibid. s. 1847). Dessa har översatts till ”när jag har det bra är det viktigt för mig att dela med mig av det på sociala medier” och ”jag oroar mig över att andra är med om roligare saker än mig”. Höga poäng är en indikation på att individen upplever en hög grad av FoMO och låga poäng på en låg grad av FoMO. Instrumentet har ett Cronbach’s α på 0,87 (ibid.).

3.4.2

Rosenberg Self-Esteem Scale (RSES)

Rosenberg Self-Esteem Scale (RSES) är ett mätinstrument som med 10 påståenden avser mäta global

självkänsla, där hälften av påståendena har en positiv inställning och hälften en negativ, exempelvis ”I take a positive attitude toward myself” och ”I feel I do not have much to be proud of”. Dessa har i föreliggande studie översatts till ”Jag har en positiv inställning till mig själv” och ”Jag känner att jag inte har mycket att vara stolt över”. Påståendena i skalan är alltså en bedömning på hur en individ i överlag känner inför sig själv. Samtliga frågor mäts på en 4-gradig Likertskala från 1 stämmer helt (“strongly agree”) till 4 stämmer inte alls (“strongly disagree”). Höga poäng är en indikation på att individen har en hög självkänsla och låga poäng på en låg självkänsla. Instrumentet har ett Cronbach’s α på 0,88 och uppvisar alltså även den en stark korrelation mellan påståendena. (Rosenberg, 1989)

3.4.3

Hospital Anxiety and Depression-Scale (HADS)

För att mäta psykisk ohälsa användes den svenska versionen av självskattningsformuläret Hospital

Anxiety and Depression-Scale (HADS). Mätinstrumentet består av 14 frågor som belyser olika

symtom på ångest och depression och fokuserar på hur individen mår i nuläget. Frågorna är uppdelade i två delskalor bestående av 7 frågor vardera där en skala mäter depression (HADS-D) och en mäter ångest (HADS-A). Svarsalternativen är uppdelade på en 4-gradig likertskala och poängsätts mellan 0-3 poäng. Den maximala poängen för varje delskala är 21 där 0-7 poäng klassas som ”normalt”, 8-10 som mild ångest/depression, 11-14 som måttlig ångest/depression och ≥15 som hög ångest/depression. (Lisspers, Nygren, & Söderman, 1997) I föreliggande studie användes ett gränsvärde på ≥8 som delade upp deltagarna i grupperna ”ej depression” och ”depression”, respektive ”ej ångest” och ”ångest”. Mätinstrumentet har en Cronbach’s α på 0,84 (Lisspers, Nygren, & Söderman, 1997). I studien har svarsalternativen till två av påståendena i HADS modifierats (se 3.4.4 Pilotstudie).

3.4.4

Pilotstudie

Innan enkäten distribuerades genomfördes en så kallad pilotstudie, varigenom fristående personer fick besvara enkäten och pröva dess utformning. Enligt Lantz (2015) är detta ett sätt att hitta möjligheter till förbättringar som i sin tur kan öka studiens validitet och reliabilitet. För att uppnå bästa resultat bör respondenterna som deltar tillhöra den population som sedan är tänkt att undersökas (ibid.). I den aktuella pilotstudien deltog sammanlagt fem personer som alla vid tillfället var studenter, använde sociala medier och ägde en iPhone. Deltagarna ombads genomföra enkäten och sedan ge synpunkter på dess utformning. Överlag upplevde deltagarna enkäten som tydlig och lättförstådd. Några av dem ansåg dock att det var förvirrande att vissa påståenden var positivt formulerade och andra negativt, exempelvis ”Jag har en positiv inställning till mig själv” och ”Jag känner att jag inte har mycket att vara stolt över”. Detta eftersom det tvingade dem att tänka efter en extra gång när de svarade. Baserat

på att de mätinstrument som ligger till grund för enkäten är utformade på detta sätt togs dock beslutet om att inte göra några förändringar gällande detta. Något annat som deltagarna lyfte fram var dock en förvirring kring att skalorna från 0 till 5 på ett ställe bytte riktning från 5 till 0. För att tydliggöra detta och bättre skilja dem från varandra delades dessa delar upp i två separata avsnitt i enkäten.

Vidare hade deltagarna synpunkter på vissa svarsalternativ i mätverktyget HADS. Detta gäller påståendena ”Jag ser med glädje fram emot saker och ting” och ”Jag kan skratta och se det roliga i saker och ting”. I originalet benämns alternativen som: ”Lika ofta som tidigare”, ”Inte lika ofta nu”, ”Betydligt mer sällan nu” och ”Aldrig”. Deltagare i pilottestet hade svårt att förstå vad ”tidigare” syftade på och därför justerades dessa till: ”Lika ofta som de senaste åren/året”, ”Inte lika ofta nu som de senaste åren/året”, ”Betydligt mer sällan nu än de senaste åren/året” och ”Aldrig längre”.

3.5

Enkätundersökning kring användandet

Enkäten som ligger till grund för studien är webbaserad (se bilaga 1). Trost (2012) menar att detta är ett mer tids- och kostnadseffektivt tillvägagångssätt eftersom forskaren inte behöver skicka ut några fysiska enkäter eller manuellt registrera svaren. Webbenkäten utformades i Google Forms eftersom detta ansågs vara ett fördelaktigt enkätverktyg, både med avseende på användarvänligheten för respondenterna och på grund av enkelheten i att anpassa enkäten efter behov och att snabbt kunna få ner alla data till ett Excel-dokument. Själva enkäten innehöll frågor och påståenden med främst fasta svarsalternativ. Däremot behövde respondenterna med egna ord fylla i hur mycket tid de spenderat i de olika sociala medier applikationerna de senaste 10 dagarna och det fanns även en öppen fråga i slutet där de kunde uttrycka sig fritt. Enkäten resulterade i totalt 106 ifyllda svar. Av dessa användes sedan 99 svar, resterande utgör internt bortfall. Bortfallet diskuteras vidare under rubrik 3.7.1 Bortfall. Som tidigare nämnt under rubrik 3.4 Mätinstrument är de delar i enkäten som mäter FoMO, självkänsla och psykisk ohälsa baserade på redan validerade frågeformulär. Detta då dessa

frågeområden redan hade studerats i andra undersökningar med hjälp av utarbetade mätinstrument. Enligt Olsson och Sörensen (2011) är det bättre att använda sådana än att på egen hand försöka arbeta fram egna instrument. Däremot har de delar i enkäten som gäller mätningen av användandet av sociala medier i mobilen, inklusionskriterierna och demografiska frågor utformats på egen hand. När det kommer till dispositionen framhåller både Olsson och Sörensen (2011) och Lantz (2015) vikten av att frågeformuläret inleds med enkla och oprovocerande frågor för att sedan avancera till frågor av mer personlig och känslig karaktär, som ett sätt att undvika bortfall. Det kan även vara klokt att dela upp enkäten i olika avsnitt så att det blir tydligt när det är något nytt det kommer handla om (Trost, 2012). Den aktuella enkäten inleds därför med ett avsnitt där inklusionskriterierna stäms av. I de fall då

enkla att besvara och försäkrar personen om att den inte sitter och fyller i enkäten i onödan. Därefter följer ett avsnitt som mäter hur mycket tid den svarande spenderat i sociala medier applikationer som undersöktes. Respondenten ombads då gå in på sin smartmobil och leta fram dessa siffror, vilka går att finna i enhetens inställningar. Därefter följer tre separata avsnitt för de olika variablerna; FoMO, självkänsla och psykisk ohälsa. Dessa har strategiskt placerats i denna ordning för att långsamt trappa upp påståendenas svårighetsgrad, vilket inleds med påståenden om rädslan att gå miste om sociala upplevelser och avslutas med påståenden kring depression och ångest. Avslutningsvis tillfrågades den svarande om sitt juridiska kön och födelseår, följt av förfrågan om att delta i experimentet.

Enligt Trost (2012) finns det vissa svårigheter med enkäter som innehåller många påståenden för respondenten att ta ställning till. Detta eftersom risken är stor att den svarande efter ett tag börjar svara på måfå eller glömmer bort vad svarsalternativen handlar om. Ett sätt att undvika detta är enligt författaren att gruppera delar av påståendena och ha extra utrymme mellan varje del för att uppställningen ska se mindre besvärlig ut för den svarande. I den föreliggande undersökningen fördelades därför mätinstrumenten (FoMOs, RSES och HADS) på tre olika avsnitt. Detta för att den svarande inte skulle kunna se enkätens fulla längd och då tröttna på att svara noggrant. De två första testerna, bestående av tio påstående vardera, grupperades även till fem påståenden åt gången. På så sätt kunde respondenten hela tiden se alla svarsalternativ, utan att behöva scrolla upp på skärmen.

3.6

Experiment kring begränsat användande

Enligt Svartdal (2001) går ett experiment i korta drag ut på att forskaren manipulerar en situation för att undersöka vilka effekter detta medför. I denna studie avser manipulationen själva begränsningen i hur mycket varje socialt medium får användas under experimentets gång och därefter undersöks vilken inverkan denna manipulation fick på deltagarnas mående. Experimentet är longitudinellt då materialet inhämtades vid tre olika tillfällen under en veckas tid. Datan är övervägande kvantitativ och kommer från enkäterna som deltagarna besvarade vid de tre mätpunkterna. Enkäterna innehöll även några öppna frågor kring deltagarnas egna upplevelser och tankar, vilket resulterade i viss kvalitativ data. Som tidigare nämnt tillfrågades respondenterna i slutet av enkätundersökningen om de ville delta i experimentet. I samband med detta gavs de också en kortare förklaring till vad det skulle innebära för dem att delta (se bilaga 1) och sedan fick de respondenter som var intresserade fylla i sin e-postadress för att möjliggöra vidare kontakt. Enligt Kjellberg och Sörqvist (2016) är det viktigt att få personens informerade samtycke innan de väljer att delta i studien, vilket innebär att ge personen all information som kan vara av betydelse för beslutet att delta. Detta resulterade i 23 personer som var intresserade. Vid experiment är det även viktigt att det finns mer än en deltagargrupp, samt att dessa grupper bildats genom slumpmässigt urval och att grupperna får olika behandlingar. Detta eftersom det är först vid

jämförelsen av gruppernas reaktioner som det går att dra några egentliga slutsatser (Söderlund, 2010). Därför bildades både en experimentgrupp och en kontrollgrupp. De som tillhörde experimentgruppen fick begränsa sin användning av sociala medier, medan kontrollgruppen fick fortsätta sin användning som vanligt. Genom att sedan mäta båda gruppernas mående på samma sätt under experimentets gång gick det att se om själva begränsningen av användningen haft någon påverkan på experimentgruppen. Enligt Kjellberg och Sörqvist (2016) är det även fördelaktigt att göra en så kraftfull manipulation som möjligt eftersom det då är lättare att upptäcka en eventuell effekt av manipulationen. Därför sattes begränsningen till 50 procent av deltagarnas ursprungligt rapporterade användningstid.

Som ett första steg anonymiserades samtliga deltagare genom att de gavs en kod från D100 till D122. Dessa skrevs sedan ner på olika lappar som drogs slumpmässigt, vilket fick avgöra vilken grupp de hamnade i – experimentgruppen eller kontrollgruppen. Därefter skickades ett mejl ut till samtliga deltagare med en bifogad PDF (se bilaga 2) innehållande ytterligare information om hur experimentet skulle gå till. Informationen var dock anpassad utifrån vilken grupp de tillhörde, eftersom

instruktionerna såg olika ut för de olika grupperna. Efter att deltagarna delgivits informationen kunde de återigen välja att delta eller avstå, varpå flera valde att avstå. Slutligen var det 6 personer i

kontrollgruppen och 4 personer i experimentgruppen vars resultat gick att använda (se 3.7.1 Bortfall). Experimentet pågick under en veckas tid och kvällen innan start ombads samtliga i experimentgruppen ställa in appbegränsningar på Facebook, Messenger, Instagram och Snapchat i sina smartmobiler med hjälp av funktionen Skärmtid. Antal minuter de skulle begränsa sin användning till under veckan bestämdes utifrån hur mycket tid de uppgett att de spenderat i applikationerna i den första enkäten. Exempelvis spenderade deltagare D101 sammanlagt 280 minuter på Facebook under de 10 dagarna fram till att den första enkäten besvarades och hade då ett genomsnitt på cirka 28 minuter per dag. Deltagaren ombads därför sätta sin begränsning till 50 procent av detta, det vill säga 14 minuter per dag, under veckan som experimentet pågick. Deltagarna uppmanades även skicka en skärmbild över att begränsningen blivit gjord för att minska risken för att något blivit fel vid genomförandet. För att mäta deltagarnas mående under experimentets gång användes två enkäter som, liksom den första enkäten, mätte FoMO, självkänsla och psykisk ohälsa. Den första enkäten användes som utgångsvärde för experimentet och därefter fick deltagarna svara på en enkät halvvägs in och en i slutet av veckan. Detta för att en eventuell skillnad skulle vara möjlig att urskilja. Syftet med halvtidsenkäten var att minska risken för att deltagarnas upplevelser skulle bli förvrängda om de endast angavs retrospektivt i slutet av veckan. I den sista enkäten ombads deltagarna, utöver att besvara påståenden om sitt mående, även ladda upp bilder över sin användning de senaste 7 dagarna. Detta för att säkerställa att samtliga deltagare följt instruktionerna. De fick då också med egna ord säga om de märkt någon skillnad i FoMO, självkänsla och psykisk hälsa jämfört med i början.