• No results found

Conversations about sexuality and intimacy with older people living in nursing homes: Nursing staffs’ experiences - a literature review

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Conversations about sexuality and intimacy with older people living in nursing homes: Nursing staffs’ experiences - a literature review"

Copied!
41
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Examensarbete i omvårdnad Malmö Universitet 61-90hp Hälsa och samhälle Sjuksköterskeprogrammet 205 06 Malmö Januari 2019

SAMTAL

OM

SEXUALITET

OCH

INTIMITET

MED

ÄLDRE

SÄRSKILT

BOENDE

VÅRDPERSONALS ERFARENHETER – EN

LITTERATURSTUDIE

SOFIE SCHAVON

(2)

SAMTAL OM SEXUALITET OCH

INTIMITET MED ÄLDRE PÅ SÄRSKILT

BOENDE

VÅRDPERSONALS ERFARENHETER – EN

LITTERATURSTUDIE

SOFIE SCHAVON

THERÉSE THUNELAND

Schavon, S & Thuneland, T. Samtal om sexualitet och intimitet med äldre på särskilt boende: Vårdpersonals erfarenheter - en litteraturstudie. Examensarbete i omvårdnad 15

högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, Institutionen för

vårdvetenskap, 2018.

Bakgrund: Sexuell hälsa är en mänsklig rättighet, även för den äldre populationen trots

fördomar och tabun som motsäger detta. Sexualitet och intimitet kan yttra sig på fler sätt än penetrativt sex, som handhållning och komplimanger. Vårdpersonal har som arbetsuppgift att hjälpa sina patienter att uppnå bästa möjliga hälsa och sexuell hälsa, samt att dokumentera detta, speciellt för sjuksköterskor.

Syfte: Examensarbetets syfte var att belysa vårdpersonals erfarenheter vid samtal om

sexualitet och intimitet med äldre som bor på särskilt boende.

Metod: En litteraturstudie med kvalitativ ansats skrevs. Databaserna PubMed och CINAHL

användes. Elva artiklar valdes och kvalitetsgranskades.

Resultat: Ansvarsdiffusion rådde då en del av vårdpersonalen ansåg att det var en del av

deras profession att ta upp sexualitet och intimitet, medan andra av vårdpersonalen ansåg att det var patientens ansvar att ta upp samtal om ämnet. Vårdpersonal upplevde samtalen som obekväma på grund av normer, rådande tabun kring ämnet och kunskapsbrist. Vårdpersonals bemötande varierade beroende på faktorer som uppväxt och religion. De handlade också olika beroende på sin bekvämlighetsnivå. Barriärer, kommunikationssvårigheter och normer hindrade öppen kommunikation om sexualitet mellan vårdpersonal och äldre.

Konklusion: Det framkom att vårdpersonal kände sig obekväma och dåligt förberedda inför

samtal med äldre om sexualitet och intimitet. Bristande stöd från arbetslaget och bristande eller icke-existerande rutiner till hur en ska gå tillväga spädde på tystnaden kring ämnet. Vidare utbildning inom ämnet behövs för att rutiner ska implementeras och för att vårdpersonal ska kunna utvecklas i sina professioner.

(3)

CONVERSATIONS ABOUT

SEXUALITY AND INTIMACY WITH

OLDER PEOPLE LIVING IN NURSING

HOMES

NURSING STAFFS’ EXPERIENCES - A LITERATURE

REVIEW

SOFIE SCHAVON

THERÉSE THUNELAND

Schavon, S & Thuneland, T. Conversations about sexuality and intimacy with older people living in nursing homes: Nursing staffs’ experiences - a literature review. Degree project in

nursing 15 credit points. Malmö University: Faculty of health and society, Department of

care sciences, 2018.

Background: Sexual health is a human right for everyone, including elderly people. Even

though taboos and prejudices may contradict this. Sexuality and intimacy may show itself as more than penetrative sex, such as hand holding or compliments. It is included in nursing staffs’ duties to help their patient achieve the best possible health, sexual health, and to document this, especially for registered nurses.

Aim: The aim of this literature review was to explore nursing staffs’ experiences in

conversations about sexuality and intimacy with elderly people living in nursing homes.

Method: A literature study with qualitative approach was written. The databases PubMed and

CINAHL were used. Eleven articles were selected and quality-reviewed.

Result: Diffusion of responsibility prevailed when some of the nursing staff felt that it was

part of their profession to address sexuality and intimacy, while others of nursing staff thought that it was the patient's responsibility to raise conversations about the subject.

Nursing staff experienced the conversations as uncomfortable due to norms, the current taboo about the subject and the lack of knowledge. Nursing staffs’ approach varied depending on factors such as upbringing and religion. They also acted differently depending on their level of comfort. Barriers, communication difficulties and norms prevented open communication about sexuality between nursing staff and elderly people.

Conclusion: It was found that nursing staff felt uncomfortable and poorly prepared for

conversations about sexuality and intimacy with elderly people. Lacking support from the work team and inadequate or non-existent routines on how to proceed increased the silence about the subject. Further education about the subject is needed to implement routines and to enable nursing staff to develop within their professions.

(4)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING... 1

BAKGRUND ... 1

Sexualitet och intimitet ... 1

Definition av sexualitet och intimitet ... 1

Sexuell hälsa & sexuella rättigheter ... 2

Äldres sexualitet enligt samhället och normer ... 3

Vårdpersonal ... 3

Sjuksköterskans skyldigheter ... 4

Definitioner ... 4

Den äldre individen ... 4

Det särskilda boendet ... 4

Samtalet och det professionella samtalet ... 5

PROBLEMFORMULERING ... 5

SYFTE ... 5

METOD ... 5

Studiedesign ... 5

Databaser och sökord ... 6

Exklusions- och inklusionskriterier ... 6

Datainsamling ... 6

Kvalitetsgranskning ... 7

Dataanalys ... 7

RESULTAT ... 8

Ansvar, rättighet och prioritering ... 8

Maktperspektiv ... 8

Tabu, normer och förutfattade meningar ... 9

Hantera och bemöta sexualitet och intimitet ... 10

Rutiner... 11

Kunskapsbrist ... 11

Praktiskt verktyg som hjälpmedel ... 12

Kommunikationsproblem ... 12

Humor ... 13

Brist på privatliv och tid ... 14

DISKUSSION ... 14

(5)

Arbetets styrkor och svagheter... 15

Vad som kunde gjorts annorlunda ... 16

Resultatdiskussion... 16

Sexuell hälsa - vårdpersonalens ansvar ... 16

Motverka maktperspektiv ... 17

Tabu, normer och förutfattade meningar ... 17

Brist på rutiner och vägledning ... 18

Utbildning ... 18

KONKLUSION ... 19

FORTSATT KUNSKAPSUTVECKLING OCH FÖRBÄTTRINGSARBETE ... 19

REFERENSER ... 21

BILAGA 1: SÖKSCHEMA ... 24

Sökningar i PubMed med fritext och MeSH-termer ... 24

Sökningar i PubMed med fritext ... 25

Sökningar i CINAHL med fritext och ämnesord ... 25

(6)

1

INLEDNING

Författarna upplever det som att samtal om sex med den äldre individen är sällan

förekommande. I grundskolan undervisas det om blommor och bin och i tonåren undervisas det hur en kondom används på korrekt sätt. När individen väl blir vuxen förväntas denne ha all kunskap den behöver. Men vad händer när människan blir äldre, kroppen och ens känslor ändras, blir impotent, utvecklar en sjukdom eller ens partner avlider? Vem ska den äldre vända sig till för att tala om tabubelagda ämnen såsom sex och intimitet?

Ansvaret kan hamna på vårdpersonalen som den äldre känner att hen kan lita på och som ska förhålla sig professionellt till ämnet. Detta kan ske på sjukhus efter en prostataoperation eller på särskilt boende där de nya tabletterna gör att det blir torrt i underlivet eller i öppenvården där äldre par bråkar för att de har olika uppfattning om sex. Hur ska då vårdpersonal kunna samtala om sex och intimitet? Och hur ska vårdpersonal kunna öppna upp ämnet för de blygare individerna som inte vågar fråga?

Frågor om sex och intimitet kommer uppstå hela livet. Kroppen och sinnet förändras och den sexuella hälsan är viktig eftersom det är en del av individens allmänna hälsa (Statens

folkhälsoinstitut 2012). Men alltför ofta överses den sexuella hälsan och det undviks att samtalas om (McAuliffe m.fl 2015). På grund av detta skriver vi denna litteraturstudie för att belysa vårdpersonals erfarenheter vid samtal om sexualitet och intimitet med. Författarna valde att belysa vårdpersonals erfarenheter då många professioner jobbar patientnära på särskilda boenden och för att sjuksköterskor inkluderas inom detta begrepp och detta är den yrkesgrupp som är mest intressant att utforska för författarnas framtida yrkeskompetens.

BAKGRUND

I detta avsnittet kommer huvudområdena sexualitet och intimitet och vårdpersonal att beskrivas närmre och definieras. Även definitioner av vad en äldre individ är, det särskilda boendet, och samtal kommer redovisas.

Sexualitet och intimitet

Definition av sexualitet och intimitet

World Health Organisation (WHO) sammanställde en arbetsdefinition av sexualitet och sexuella rättigheter för att bidra till att öka förståelsen för sexuell hälsa (WHO 2006). Denna arbetsdefinition bygger på tidigare internationella konsensusdokument, som International Conference on Population and Developments (ICPD) handlingsprogram (1994) och Beijings deklaration och handlingsplan (UN 1995), och speglar den utvecklande förståelsen för koncepten.

(7)

2 Sexualitet är en integrerad del av varje människas personlighet, och det gäller

såväl man och kvinna som barn. Den är ett grundbehov och en aspekt av att vara mänsklig som inte kan skiljas från andra livsaspekter. Sexualitet är inte synonymt med samlag, den handlar inte om huruvida vi kan ha orgasmer eller inte och är heller inte summan av våra erotiska liv. Dessa kan, men behöver inte, vara en del av vår sexualitet. Sexualitet är mycket mer, den finns i energin som driver oss att söka kärlek, kontakt, värme och närhet; den uttrycks i vårt sätt att känna och väcka känslor samt att röra vid varandra. Sexualiteten påverkar tankar, känslor, handlingar och gensvar och därigenom vår psykiska och fysiska hälsa. (WHO 2006)

Enligt Mattiasson och Hembergs (1998) teori existerar intimitet i olika dimensioner; fysisk, psykologisk, social och spirituell. Dessa dimensioner utgör grunden för närhet med en annan individ. I Mahieu och Gastmans (2015) artikel belyser även de ett antal dimensioner till intimitet, specifikt dimensioner som äldre anser vara viktigt i sitt vardagliga liv. Enligt deras forskning belyser de att äldre anser att emotionell intimitet, intellektuell intimitet,

icke-sexuell fysisk intimitet, och social intimitet var viktigare än sexuel-fysisk intimitet. De hittade att en nära mental relation, konversation, kärleksfullhet, respekt och support ansågs vara viktigare än en fysisk relation (a.a.).

Enligt Hajjar & Kamel (2003) finns det olika sätt att definiera sexualitet och intimitet. Det traditionella sättet att definiera sexualitet och intimitet genom samlag mellan två individer är bristfällig eftersom den inte utforskar det psykiska som händer mellan individer eller hos den enskilda. De beskriver att sexualitet kan ta uttryck i närhet, romans, omtänksamhet, beröring och att individen känner sig vacker; med andra ord olika handlingar som får en att känna sig älskad. Vidare menar Hajjar & Kamel att sexualitet och intimitet är nära knutet till en persons upplevelse av egenvärde, om personen nekas sexualitet eller sexuella tankar kan självbilden, sociala förhållanden och den mentala hälsan påverkas negativt (a.a.).

Sexualitet beskrivs av Wallace (2003) som ett mänskligt behov jämförbart med nutriering och sömn. Wallace beskriver också att behovet kvarstannar när människan blir äldre men att det yttrar sig i andra former vilket styrks av Hajjar & Kamel (2003) och Aguilar (2017).

Sexuell hälsa & sexuella rättigheter

WHO (2006) definierar den sexuella hälsan som fysiskt, mentalt, känslomässigt samt socialt välbefinnande gällande sexualiteten. Detta innebär inte enbart avsaknaden av skada och sjukdom. En respektfull och positiv inställning krävs gentemot sexualitet och sexuella förhållande till andra. Detta innefattar möjligheten att ha sexuellt säkra och njutbara upplevelser som ska vara fria från diskriminering, tvång och våld. För att kunna uppnå och uppehålla sexuell hälsa krävs det att de sexuella rättigheterna för alla individer respekteras, skyddas och uppfylls (a.a.).

Enligt WHO (2006) inkluderar de mänskliga rättigheterna, som redan är etablerade i

internationella människorättsdokument, nationella lagar och andra konsensusutlåtanden, även sexuella rättigheter. Rättigheterna inkluderar rätten för alla människor att utan diskriminering, tvång och våld erhålla den högsta möjliga standarden för sexuell hälsa. Detta inkluderar även möjlighet till hälso-och sjukvård fokuserad på sexualitet och reproduktion. De sexuella rättigheterna inkluderar även människans rättighet till att för det första: söka, erhålla och vidarebefordra information om sexualitet samt att erhålla undervisning om sexualitet. För det andra: erhålla respekt för den egna kroppsintegriteten, möjligheten att välja partner och om

(8)

3 personen vill vara sexuellt aktiv eller inte. För det tredje har människan rätten att ha

konsensuella sexuella relationer och giftermål samt rätten att bestämma huruvida, och när, hen skall skaffa barn. Människan har även rätten att sträva efter ett tillfredsställande, säkert och njutbart sexliv (a.a.).

Äldres sexualitet enligt samhället och normer

Samhällets brist på kunskap angående äldres sexualitet bidra till synen av att äldre individer inte längre är sexuellt aktiva (Wallace 2003, Aguilar 2017). Sexualundervisningen och den allmänna synen på sex när de nu äldre individerna var yngre och utvecklade sin sexualitet kan ha färgat dem till att inte samtala om sexualitet och intimitet. Skuld och skam inpräntades i tankesättet gällande sex och äldre vågar inte ställa frågor. Ämnet blir till ett tabu som den äldre och vårdpersonalen hjälper till att upprätthålla (a.a.).

Enligt Mahieu och Gastmans (2015) artikel finns det många stereotyper och föreställningar om att den äldre människan är asexuell. Denna syn är djupt invävd i det västerländska samhället och kan medföra att den äldre individen internaliserar synsättet och känner ett behov av att agera i enlighet med stereotypen. Enligt Mahieu och Gastman är äldre som bor på särskilt boende mer positivt inställd till den abstrakta idén av sexualitet hos äldre än till specifika sexuella beteenden. En del anser att det är dålig smak att vara sexuell som äldre och antyder att det är skamligt och pinsamt att delta i sexuella handlingar. Majoriteten av äldre är eniga om att sexualitet är tabubelagt och att sex endast är för yngre människor (a.a.).

Vårdpersonal

Begreppet vårdpersonal används inom vården för att översiktligt benämna personal som är i kontakt med patienter i syfte att utöva vård eller omsorg (Edberg m.fl. 2014). De professioner som är störst till mängd som är inkluderade under detta begrepp är bland annat vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor. Personal som har kontakt med vården som utför

administrativa åtgärder som till exempel vårdhemschefer och chefer för omvårdnad inkluderas även under detta begrepp (a.a.). Chefer för omvårdnad är sjuksköterskor som ansvarar för samarbetet mellan instanser och har huvudansvar att övervaka vården hos alla patienter som hen har på sin vårdenhet, de har ett mer administrativt arbete till skillnad från ordinarie sjuksköterskor (Krisztal & Appelbaum 2003).

Vård- och omsorgsassistenters, det vill säga vårdbiträden och undersköterskor, arbete är att ge en god omsorg med hög kvalitet (Socialstyrelsen 2006). Gott bemötande och hög kompetens samt hänsyn till patienters krav och önskemål, med särskild fokus på patientens välbefinnande, inkluderas i arbetsbeskrivningen. Arbetsuppgifter som vårdpersonal förväntas kunna utföra är omsorgsuppgifter, sociala uppgifter, hushållsuppgifter, medicinska uppgifter och administrativa uppgifter. Mediciniska uppgifter hanteras huvudsakligen av

sjuksköterskor, med möjlighet att undersköterskor får delegering för medicinutdelning. Administrativa uppgifter hanteras främst av vårdhemschefer och chefer för omvårdnad men är även en viktig del av sjuksköterskors arbetsuppgifter (a.a.).

Sexualitet och intimitet har en direkt inverkan på begreppen hälsa, livskvalitet och välbefinnande och är på så vis även ett ansvarsområde som vårdpersonal har (Statens folkhälsoinstitut 2012).

Enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) 25 kapitlet 1§ råder sekretess inom hälso- och sjukvården gällande den enskilde patientens personliga förhållanden och hälsotillstånd

(9)

4 om inte uppgifterna kan röjas utan att närstående eller den enskilde lider men av detta. Detta är applicerbart för alla känsliga uppgifter inom sjukvården och medicinsk verksamhet som exempelvis samtal om sexualitet då all verksam personal inom hälso- och sjukvården har tystnadsplikt.

Sjuksköterskans skyldigheter

Enligt sjuksköterskans kompetensbeskrivning (Svensk sjuksköterskeförening 2017) har den legitimerade sjuksköterskan en plikt att självständigt utöva en bra omvårdnad för sina patienter. Detta innefattar att sjuksköterskan ska erbjuda patienten förmågan att bestämma hur omvårdnaden ska gå till och hur sjukdom, hälsoproblem samt funktionsnedsättning skall hanteras. Det är sjuksköterskans ansvar att se till att patienten kan uppnå och om möjligt bibehålla bästa möjliga livskvalitet och välbefinnande genom hela livet (a.a.).

Enligt VIPS-bokens (2013) definition av VIPS-modellen innebär förkortningen

välbefinnande, integritet, prevention och säkerhet. VIPS-modellen används för att föra anteckningar gällande patientens omvårdnad i en patientjournal genom sökord. Syftet med VIPS-modellen är att patientjournalen ska bli mer enhetlig och att det ska bli enklare att få en översikt över journalen. Ett av sökorden i VIPS är sexualitet/intimitet. Här ska sjuksköterska och läkare dokumentera relevanta anteckningar gällande ämnet, som samtal om sex och intimitet eller exempelvis undervisningstillfällen relevant till ämnet (a.a.). Denna skyldighet stöds även av patientdatalagen (2008:355) samt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

I patientdatalagen (2008:355) 3 kapitlet 6§ finns etiska bestämmelser gällande journalföring samt beskrivning att sjuksköterskor och annan personal med legitimation, exempelvis läkare, har skyldighet att föra patientjournal med väsentliga uppgifter gällande patientens hälsa och omvårdnad samt vidtagna åtgärder och planerade åtgärder för framtiden.

Definitioner

Den äldre individen

Enligt Socialstyrelsen (2001) definieras den äldre människan som en kvinna eller en man som är 65 år eller äldre.

Det särskilda boendet

Enligt IVO (2018) definieras ett särskilt boende för äldre som lägenheter som är speciellt anpassade för omvårdnaden av äldre individer. De boende på det särskilda boendet är berättigade till individuellt anpassat stöd, omvårdnad och service för att behålla så mycket som möjligt av den äldre individens självständighet (a.a.).

Vidare definierar Socialstyrelsen (2011) två huvudorsaker till behov av särskilt boende för äldre. Dessa två huvudorsaker är orienteringshandikapp samt omvårdnadsbehov med korta och kritiska intervall. Orienteringshandikapp omfattar flera olika sjukdomar och skador som leder till försämrad förmåga att orientera sig till sin omgivning. Den egna omvårdnaden blir bristande på grund av oförmåga att förstå hur en specifik aktivitet ska utföras (a.a).

Den andra huvudorsaken är omvårdnadsbehov med korta och kritiska intervall vilket innebär att individen behöver hjälp, tillsyn och omvårdnad flera gånger om dagen och ofta med oförutsägbara intervall (Socialstyrelsen 2011). I den här gruppen ingår det främst individer

(10)

5 med somatiska sjukdomstillstånd samt fysiska skador. Individens fysiska förmåga att utföra aktiviteter i det dagliga livet är nedsatt (a.a).

Samtalet och det professionella samtalet

Samtalet definieras av Svenska Akademins Ordbok (2018) som ett muntligt utbyte av upplysningar eller synpunkter som vanligen sker på ett informellt sätt.

Det professionella samtalet definieras av Hägg & Kuoppa (1997) som ett samtal med tydlig metod, rollfördelning, uppläggning med ett innehåll som formats utifrån ett uttalat syfte. Ett professionellt samtal kan ske mellan exempelvis sjuksköterska och patient (a.a.).

PROBLEMFORMULERING

Det är viktigt att belysa hur vårdpersonal samtalar om sexualitet och intimitet med de äldre som bor på särskilt boende eftersom sexualitet är en mänsklig rättighet som till stor del ignoreras, alternativt undviks, på särskilda boenden (McAuliffe m.fl 2015). Äldres sexualitet är ett ämne som det har forskats lite om. Tidigare forskning indikerar kunskapsluckor

gällande samtalet om sexualitet och intimitet på särskilt boende och menar på att vårdpersonal är osäker på hur de ska bemöta och samtala kring sexualitet på grund av bristande kunskap och rutiner. Examensarbetet syftar till att sammanställa existerande kunskap inom sexualitet och intimitet samt belysa vårdpersonals erfarenheter vid samtal om sexualitet och intimitet med äldre som bor på särskilt boende. Detta för att kunna optimera äldres rättigheter till sexuell hälsa.

SYFTE

Syftet är att belysa vårdpersonals erfarenheter vid samtal om sexualitet och intimitet med äldre som bor på särskilt boende.

METOD

I detta avsnittet kommer arbetets framförande att redovisas under rubrikerna Studiedesign,

Databaser och sökord, Datainsamling, Kvalitetsgranskning och Dataanalys.

Studiedesign

Studien är en litteraturstudie baserad på vetenskapliga kvalitativa artiklar. En litteraturstudie är en sammanställning av existerande studier för att besvara ett syfte (Polit & Beck 2010). Denna typ av studiedesign används främst för att sammanställa befintlig forskning eller belysa forskningsområden där få, eller inga, studier gjorts och därmed behöver utforskas mer. En litteraturstudie kan användas som underlag för vidare studier (a.a.).

(11)

6 Polit och Becks (2010) flödesschema användes i denna litteraturstudie och tillämpades

genom hela arbetsprocessen för att upprätthålla högsta möjliga kvalité.

Databaser och sökord

Vid sökningarna användes databaserna Pubmed och CINAH. Arbetet skrevs utifrån empiriska studier med kvalitativ ansats då detta bäst uppfyllde syftet i och med att det är erfarenhet som efterfrågas. I PubMed användes MEsH-termerna ”Aged”, ”Attitude”, “Elderly”, “Nurses”, ” Nursing staff”, ”Perception”, ”Sex”, “Sexuality” och ”Qualitative research”. I CINAHL var ämnesorden (headings-termerna, MH) “sexuality”, ”nursing home personnel” och ”qualitative studies”. Samtliga sökscheman kan erhållas i Bilaga 1.

De huvudsakliga sökorden som användes var ”sexualitet”, ”äldre”, ”särskilt boende”, ”vårdpersonal” och ”vårdpersonal”. Vid sökning i PubMed utgjorde varje sökord, och likvärdiga begrepp, ett eget sökblock som redovisas i Bilaga 1 under Sökningar i PubMed

med fritext och MeSH-termer. I CINAHL användes fritextorden ”staff” och ”elder” samt

”aged” för att komplettera de bärande begreppen, det vill säga ämnesorden och

MeSH-termerna. Fritexten och sökblocken användes för att ytterligare precisera sökresultatet. För att vidga sökningarna kombinerades sökblock med “OR” (Polit & Beck 2010). “AND” användes för att specificera sökningarna och skilja på begreppen (a.a.).

Exklusions- och inklusionskriterier

Exklusionskriterierna var äldres sexualitet kopplat till demenssjukdom då valet gjordes att inte utforska vårdpersonals roll gällande specifikt demenssjukas sexualitet och intimitet. Då det råder brist på forskning inom detta ämne och det inte fanns ett flertal artiklar gjordes valet att inkludera alla artiklar som var relevanta för ämnet, men de skulle inte vara publicerade före år 1995. Detta eftersom ämnet blivit mindre tabubelagt med tiden då det har framkommit mer kunskap genom bland annat forskning. Artiklar skrivna på annat språk än svenska och engelska, hade kvantitativ ansats eller var litteraturstudier sorterades bort.

Inklusionskriterierna var artiklar med kvalitativ ansats som inkluderade människor över 65 år som bor på särskilt boende. Vårdpersonals perspektiv inkluderades, men sjuksköterskors perspektiv prioriterades, varav ett flertal artiklar endast bearbetar sjuksköterskors perspektiv. Tre av de utvalda artiklarna som hade vårdpersonals erfarenheter inkluderade även de äldres och/eller anhörigas upplevelser och åsikter. Dessa artiklar ansågs ändå vara användbara för arbetets syfte då författarna för dessa tre artiklar gjort en tydlig distinktion när det var vårdpersonals erfarenheter som redovisades och när det var boendes eller anhörigas erfarenheter. Därav kommer, med säkerhet, endast vårdpersonalens erfarenheter redovisa i detta arbete.

Datainsamling

Syftet bestämdes och de bärande begreppen, som uppges under rubriken Databaser och

sökord, för litteraturstudien fastställdes. Sedan påbörjades datainsamlingen (Polit & Beck

2010). Sökningarna i de olika databaserna gav för det mesta få men specifika resultat, med undantag för sökningen i PubMed som redovisas under Bilaga 1 under Sökningar i PubMed

med fritext och MeSH-termer. Samtliga titlar lästes igenom, först individuellt och sedan

gemensamt, och artiklar vars titel till synes belyste sexualitet hos äldre valdes ut, speciellt om titlarna nämnde vårdpersonals perspektiv. Icke relevanta titlar sorterades bort, som till

(12)

7 lästes igenom individuellt och diskuterades därefter gemensamt angående om de var

relevanta eller skulle bortsorteras. Bortsortering genomfördes genom att gallra bort artiklar vars syfte, frågeställning eller metod inte passade på de valda inklusions- och

exklusionskriterierna. Efter gallringen av abstrakten lästes de 28 resterande artiklarna i fulltext individuellt och sedan gemensamt varav 11 artiklar valdes ut.

Kvalitetsgranskning

För att avgöra artiklarnas kvalitet användes SBU:s Mall för kvalitetsgranskning av studier med kvalitativ forskningsmetodik. Kvalitetsgranskningen genomfördes systematiskt

tillsammans. Avgränsningen gjordes gällande låg, medelhög och hög kvalitet grundat på hur stor populationen var och hur många punkter som uppfylldes i SBU:s granskningsmall. De 28 artiklarna som lästes i fulltext kvalitetsgranskades, där artiklar av låg kvalitet sållades bort. Även artiklar med medel- och hög kvalitetsnivå sållades bort då de i fulltext inte uppfyllde syftet och därmed inte var relevanta. 11 artiklar av medelhög och hög kvalitet återstod och användes i examensarbetet.

Dataanalys

Examensarbetet använde sig av en kvalitativ innehållsanalys (Graneheim & Lundman 2003). Analysenhet, meningsenhet, kondensering, abstraktion, kod samt kategori beskrivs av

Graneheim och Lundman. Analysenheterna bör bygga på intervjuer i primärkällor och inte på litteraturstudier eller andra sekundärkällor. Meningsbärande enheter är ord och meningar som styrker varandra och relaterar till varandra genom innehållet, och detta är då nästa steg i dataanalysen. De meningsbärande enheterna kondenseras ner till ett fåtal ord och sedan påbörjar abstraktionen. Genom abstraktion tolkas och grupperas de kondenserade meningsbärande enheterna och placeras i olika kategorier över innehållsområden.

Innehållsområdena är de stora klusterna med information och fakta som överensstämmer med de olika primärkällorna. De meningsbärande enheterna kodas sedan och används för att skapa kategorier. Kategorier beskrivs av Graneheim och Lundman som det viktigaste steget i den kvalitativa innehållsanalysen. Kategoriernas innehåll skiljer sig från varandra men samtliga är viktiga då de besvarar syftet från olika perspektiv, de ska även vara beskrivna på ett sätt att textens innehåll enbart kan tillhöra en kategori. Texten ska alltså inte kunna passa in under flera kategorier då det behövs en tydlig distinktion mellan dem. Den subjektiva tolkningen av texten kan dock försvåra denna processen vilket leder till att vissa ämnen kan passa in under flera kategorier. Det måste då framkomma att texten har ett utmärkande drag som bäst överensstämmer med en av kategorierna. De olika kategorierna kan även ha subkategorier (a.a.).

Analysenheterna i examensarbetet var från 11 primärstudier där deras innehåll grundade sig i intervjumaterial, vilket var primärkällor. De 11 artiklarna lästes flertalet gånger för att

utveckla en djupare förståelse för innehållet och för att kunna hitta meningsenheter i texterna (Graneheim & Lundman 2003). Tolv meningsbärande enheter identifierades som stämde in på examensarbetets valda syfte. De meningsbärande enheterna kondenserades och översattes till svenska för att sedan tolkas genom abstraktion för att identifiera koder. De olika koderna skrevs ner och jämfördes mot varandra för att hitta likheter och skillnader mellan de olika texterna. Åtta huvudkategorier och två underkategorier som besvarade syftet identifierades och användes som rubriker i resultatdelen. Huvudkategorierna var Ansvar, rättighet och

prioritering; Maktperspektiv; Tabu, normer och förutfattade meningar; Hantera och bemöta sexualitet och intimitet; Rutiner; Kunskapsbrist; Verktyg; Kommunikationsproblem.

(13)

8

RESULTAT

Resultatet är baserat på 11 vetenskapliga empiriska artiklar med kvalitativ ansats. Dessa har kvalitetsgranskats, analyserats och bearbetats tillsammans. Vid kvalitetsgranskningen klassades sex som hög kvalitet och fem som medelhög kvalitet. Artiklarna var genomförda i Belgien, Brasilien, Nya Zeeland, Portugal, Sverige, USA, och två från Australien samt tre stycken från Spanien. Samtliga artiklar berörde vårdpersonals perspektiv på att samtala och bemöta sexualitet och intimitet gentemot den äldre på särskilt boende. Tio av våra elva artiklar var skrivna från 2013 och framåt, och en artikel var skriven 2004. Samtliga artiklar hade etiska övervägande.

Ansvar, rättighet och prioritering

Vårdpersonalen i Saunamäki och Engströms (2013) studie ansåg att sexualitet var en del av deras profession då de ansåg att de hade en huvudroll i att undervisa äldre för att minska okunskap gällande sexualitet och intimitet då det var de som var närmast de äldre inom hälso- och sjukvården. Vissa av vårdpersonalen uppgav att de undvek sexualitet trots att de ansåg det vara deras ansvarsområde. De ansåg att patienten inte förväntade sig, eller ville, diskutera sin sexualitet med dem. Vissa ansåg även att det var patientens eget ansvar att ta upp frågor om sexualitet och inte vårdpersonalens. Det var tydligt att ansvarsdiffusion var ett

utmärkande problem, det vill säga att ansvaret att ta upp sexualitet och intimitet tillgavs någon annan. I detta fallet tillgav vårdpersonalen ansvaret till de äldre, medan äldre upplevdes tillge ansvaret på vårdpersonalen (a.a.).

Vårdpersonalen i Rowntree och Zufferey (2015) studie uttryckte att det var känt i arbetslaget att ämnet gällande äldres sexualitet och intimitet inte hanterades på ett bra sätt vid deras institutioner. Det uttrycktes också i studien att vårdpersonal valde att inte samtala om sexualitet och intimitet och därmed undvek ämnet (a.a.) vilket Villar m.fl. (2017) studie också påvisar.

I Saunamäki och Engström (2013) och Villar m.fl. (2016) studier framkom det även att sexualitet och intimitet inte ansågs som en prioritet i förhållande till t.ex. somatiska

sjukdomar. Detta ledde till att vårdpersonal bortsåg eller ignorerade ämnet tills det blev ett problem som de inte kunde bortse från, vilket Syme m.fl. (2016) samt Villar m.fl. (2016) också tar upp.

Maktperspektiv

Vårdpersonal uttryckte Rowntree och Zufferey (2015) att sexuella och intima uttryck för de äldre på särskilt boende var ett behov som kunde bemötas på särskilt boende. Rowntree och Zufferey rapporterade att detta ledde till en skiftning i ansvarsförhållandet och maktbalansen. När vårdpersonal uttryckte att sexualitet och intimitet var ett behov tolkades detta som något vårdpersonalen kunde hjälpa till att fylla och att de skulle hjälpa de äldre. Vårdpersonalen tog på sig en hjälpande och stöttande roll men i och med detta tog de ifrån de äldre en sorts makt att ta tag i sin egen sexualitet och intimitet (a.a).

För att understryka vem som hade makten gällande de äldres sexualitet och intimitet pekade Rowntree och Zufferey (2015) studie på att vårdpersonal hade en sorts makt då de var skyldiga att dokumentera uttryckta behov hos äldre boende på särskilt boende. Det gällde att vårdpersonal tog sina boendes önskemål på allvar, dokumenterade dem, och strävade efter att

(14)

9 stötta och uppfylla dem (a.a.). Vårdpersonalen i Cook m.fl. (2017) studie såg de äldres bostad på särskilt boende som sin arbetsplats istället för en privat och egen. Vårdpersonalen väntade exempelvis inte på att bli välkomnade in när de knackade på den äldres dörr utan knackandet gjordes bara symboliskt. Detta påvisade maktmissbruk och respektlöshet (a.a.).

Förmyndarmentalitet och infantalism påverkade vårdpersonal i samtal gällande sexualitet och intimitet med äldre (Cook m.fl. 2017; Monteiro m.fl. 2017; Roach m.fl. 2004; Villar m.fl. 2016; Villar 2017). Viss vårdpersonal uttryckte att de äldre var personer som behövde skyddas och att det var vårdpersonalens ansvar att beskydda dem men att de kände osäkerhet inför om det var säkert för två boende att vara ensamma i ett rum eller inte (Cook m.fl. 2017; Monteiro m.fl. 2017; Venturini m.fl. 2018; Villar 2017). Dock ansåg en del av

vårdpersonalen att viljan att beskydda de äldre inkräktade på de äldres privatliv (a.a.).

Tabu, normer och förutfattade meningar

Rowntree och Zufferey (2015) studie underströk vikten av att normalisera samtal och uttryck om sexualitet och intimitet. Vårdpersonal som blev intervjuade i den här studien ansåg att det var essentiellt för att bryta den rådande tabun som personalen upplevde (a.a.) vilket

vårdpersonalen i Villar m.fl. (2017) studie också belyser. Samtidigt uttrycktes oro över hur personalen skulle kunna få tid för samtal med de äldre om sexualitet och intimitet (Rowntree & Zufferey 2015; Syme m.fl. 2016).

En del vårdpersonal uttryckte fördomar och förförståelse gällande ålder och intresse av sexualitet och intimitet i Monteiro m.fl. (2017) studie vilket Saunamäki & Engström (2013) och Villar m.fl. (2017) studier också stödjer. Vissa av vårdpersonalen prioriterade den somatiska hälsan över sexualitet och intimitet vilket ledde till att vårdpersonalen inte hade förståelse för den äldres sexuella och intima behov (Monteiro m.fl. 2017). Andra av vårdpersonalen som intervjuades i studien hade dock förståelse för den äldres eventuella intresse av sexualitet och intimitet, dock beskrevs sjukdomar som de äldre eventuellt hade och den åldrande kroppen som begränsande och inskränkande (a.a.).

Rowntree och Zufferey (2015) beskrev att äldre kunde känna rädsla inför att uttrycka sexuella och intima känslor och utföra handlingar som relaterade till detta på grund av att samhällets normer formade hur den äldre vågade agera. Vårdpersonalen ansåg att äldre uttryckte en rädsla inför att bli dömda av de andra boendena om de skulle samtala om sex och intimitet (Villar m.fl. 2014). Detta kunde leda till att sexuella och intima aktiviteter slutade när den äldre flyttade in på särskilt boende, trots att den äldre hade intresse av detta (Roach 2014; Rowntree & Zufferey 2015; Villar m.fl. 2016). Vårdpersonal i Cook m.fl. (2017) och Villar m.fl. (2016) studier kunde indikera en rädsla hos äldre för att påbörja nya relationer eller uttrycka sig sexuellt, som att onanera på sina rum. Vårdpersonalen uppgav att det troligtvis var för att de äldre kände rädsla inför att personalen inte skulle respektera deras integritet. (Cook m.fl. 2017; Villar m.fl. 2016). Det var därför viktigt att vårdpersonal vågade diskutera med den äldre angående deras sexualitet för att upphäva tabun och de förutfattade

meningarna för att främja den äldres hälsa (Roach 2004; Syme m.fl. 2016).

Thys m.fl. (2018) pekade på att vårdpersonal stöttade sexuella och intima uttryck som passade in i samhällets normer. Gifta par som höll hand och kysste varandra i dagrummet på särskilt boende accepterades och stöttades. Däremot blev ogifta par som nyligen träffat varandra och som gjorde samma sak i dagrummet inte stöttade lika ofta av vårdpersonal

(15)

10 (a.a.). Detta styrker Rowntree och Zufferey (2015) teori att konservativa värderingar från bland annat kyrkan påverkade hur vårdpersonal uppfattade sådana här händelser.

Hantera och bemöta sexualitet och intimitet

Thys m.fl. (2018) beskrev hur vårdpersonal hanterade intimt och sexuellt laddade situationer olika beroende på varierande faktorer. En av dessa faktorer var hur bekväma vårdpersonalen var gällande samtal om sexualitet och intimitet i allmänhet. Här spelade faktorer som uppväxt och religion roll (a.a.). Venturini m.fl. (2018) och Villar m.fl. (2017) studier belyser också vårdpersonals religion, uppväxt, och personliga åsikter som faktorer som påverkar om vårdpersonalen samtalar om sexualitet och intimitet. Cook m.fl. (2017) spann vidare på hur vårdpersonals privata bakgrund färgat hur de bemötte äldre i intima och sexuellt laddade situationer. Den kulturella mångfalden gjorde att vårdpersonal handlade olika i liknande situationer eftersom de blev påverkade av sina egna åsikter och värderingar (Cook m.fl. 2017; Venturini m.fl. 2018; Villar m.fl. 2017). Synen på sexualitet hos äldre, och hur de bemötte och samtalade om det, varierade också hos vårdpersonal beroende på vilken inställning det specifika särskilda boendet hade till sexualitet (Roach 2004). Detta kunde leda till att samtal om sexualitet och intimitet undveks eller ignorerades (Roach 2004; Thys m.fl. 2018).

Thys m.fl. (2018) beskrev tre olika handlingssätt som vårdpersonal använde sig av vid samtal gällande sexualitet och intimitet: aktivt tillåtande och främjande, tolererande, och avbrytande. Aktivt tillåtande och främjande syftade till personal som såg de äldres sexualitet och behov av intimitet som en tillgång och som något som behövdes främjas. Vårdpersonalen som följde det här sättet var mer positiva till de äldres uttryck och ville främja dessa på olika sätt, som att uppmuntra till handhållande mellan boende och att tillhandahålla dubbelsängar vid behov. De menade också att pussar på kinden och kramar mellan den äldre boende och

vårdpersonalen var ett sätt att tillfredsställa intima behov som vårdpersonalen kunde utföra om de kände sig bekväma med detta (a.a.). Det tillåtande och främjande synsättet

uppmärksammades också i Venturini m.fl. (2018) studie då vårdpersonal belyste att de aktivt hjälpte de äldre känna sig åtråvärda och attraktiva genom att hjälpa dem med förskönande aktiviteter som att sminka sig, fixa håret, välja ut fina kläder och måla naglarna. Ett tolererande synsätt på sexuella och intima uttryck syftade på vårdpersonal som inte aktivt försökte främja för de äldre genom att, till exempel, erbjuda dubbelsäng men heller inte försökte hindra aktiviteten (Thys m.fl. 2018; Monteiro m.fl. 2017). Vårdpersonal uttryckte att det var enklare att ignorera de äldres sexualitet än att bemöta den då de blev obekväma (Roach 2004; Thys m.fl. 2018; Venturini m.fl. 2018). Handlingar som inbegrep ett

tolererande synsätt var bland annat att undvika alternativt ändra samtalsämne när det kom till samtal och frågor om onani och sexuellt uttryck (Thys m.fl. 2018; Villar m.fl. 2016).

Avbrytande innebar att vårdpersonal avrådde eller satte sig emot sexuella eller intima uttryck (Thys m.fl. 2018; Venturini m.fl. 2018). Det centrala inom avbrytande var att införa tydliga gränser till den äldre när det kom till sexuella eller intima gester som vid exempelvis kindpussar eller hindra två boende från att hålla hand (Thys m.fl. 2018). I Venturini m.fl. (2018) studie kunde vårdpersonal aktivt separera äldre för att förebygga eller avsluta sexuella och intima situationer, till exempel genom att separera äldre som börjat uppvisa intresse av varandra till olika avdelningar.

När vårdpersonalen kände att hens egen integritet eller en annan boendes integritet var hotad reagerade vårdpersonalen mer negativt gentemot den äldres sexuella uttryck (Thys m.fl. 2018). Flera av vårdpersonalen rapporterade att de hade svårigheter med gränssättande och vad som var passande beteenden eller inte, då de själva hade svårigheter med att läsa av

(16)

11 avsikterna i situationerna. De valde då att gå efter sin egen “magkänsla” som de baserade i sina individuella åsikter och erfarenheter (a.a.).

Vårdpersonalen i Thys m.fl. (2018) studie rapporterade att de använde sig av strategier för att hantera oönskade sexuella närmanden mot både personal och andra boende när dessa kunde vara skadliga för den äldre. Isolering, där den äldre fick vara ensam i ett annat rum till den kände sig “lugnare”, och medicinering togs upp som sätt att hantera sexuella uttryck som onani och erektion vid exempelvis duschning. Vårdpersonalen uttryckte oro i att de inte visste om detta var det rätta sättet att agera men pekade på att bristen av handlingsberedskap

berodde på att de inte hade något annat dokumenterat och rekommenderat sätt att agera på (a.a.).

Rutiner

Ett genomgående problem som framstod i Syme m.fl. (2016) artikel var bristen på vägledning och rutiner när vårdpersonal skulle hantera sexualitet hos de äldre på särskilt boende. Enligt Syme m.fl var det endast 23% av särskilda boenden i USA som hade rutiner när det kom till sexuella uttryck hos de äldre. Detta tydde på att det rådde brist på officiella policyer och författningar gällande hur vårdpersonal skulle hantera sexualitet och intimitet (a.a.). Dessa policyer och författningar behövdes för att vägleda vårdpersonalen gällande hur de skulle agera och samtala om sexulatitet och intimitet (Syme m.fl. 2016; Villar m.fl. 2017).

Enligt Syme m.fl. (2016) borde det implementeras riktlinjer för att formalisera kontinuerlig utvärdering av sexuell tillfredsställelse hos äldre inom hälso- och sjukvården, liknande trycksårsbedömningar och nutritionsbedömningar. Det skulle framgå specifik och adaptiv vägledning gällande situationer och samtalsämnen som kunde framkomma inom ämnet (a.a.). Sexualitet behövdes integreras som en del av kontinuerlig dokumentation och planering för att göra det till en normal och självklar del av de äldres hälsa (Syme m.fl. 2016; Villar m.fl. 2017).

Cook m.fl. (2017) yrkade på att fasta rutiner och handlingsplaner kunde inskränka äldres rättigheter att uttrycka sig sexuellt och intimt. Brist på flexibilitet hos vårdpersonal inom ämnet kunde försvåra fokuset på personcentrerad vård och då leda till en mer övergriplig handlingsplan och samtalsmetodik (a.a.).

Vårdpersonal i Saunamäki och Engströms (2013) och Villar m.fl. (2017) studier ansåg att det fanns bristande stöd från arbetsplatsen och att detta bidrog till känslor av osäkerhet och att de drog sig undan från att samtala om sexualitet. Vårdpersonal upplevde att det var stöttande för dem i sin yrkesroll om det fanns rutiner för att diskutera sexualitet, t.ex. genom att ha det som ett sökord i journalprogrammet. En del upplevde att det blev lättare för dem att fråga och prata med de äldre om sexualitet om det var något standardiserat som skulle dokumenteras, speciellt om de äldre var för blyga för att själva ta upp ämnet (a.a.).

Kunskapsbrist

Enligt Saunamäki och Engström (2013) ansåg många av vårdpersonalen att de hade bristande kunskap om sexualitet och intimitet vilket Syme m.fl. (2016) och Roach (2004) också belyser i sina studier. Enligt Syme m.fl. (2016), Roach (2004) och Villar m.fl. (2017) behövdes utbildning och träning för att bli av med den negativa attityden hos personalen gentemot sexualitet hos äldre. Detta skulle göras genom att öka medvetenheten hos personalen om deras attityd gentemot sexualitet hos äldre genom att t.ex. ha diskussioner om deras egna

(17)

12 värderingar om ämnet och presentera faktiskt kunskap inom området (Syme m.fl. 2016). De skulle även bli undervisade om de äldres behov av sexualitet och att det är en av deras mänskliga rättigheter (a.a.). Vårdpersonal upplevde att det var bra att stötta och utbilda varandra sinsemellan och att det var positivt om de särskilda boendena specifikt anlitade personal med ett öppet sinne gentemot sexualitet (Roach 2004).

Vårdpersonal ansåg även att det var viktigt att öka kunskapen hos personalen för att bryta ner tabun och förutfattade meningar (Roach 2004). Detta för att kunna öppna upp för diskussion mellan vårdpersonal och äldre angående sexualitet och intimitet och på så vis öka tryggheten och tilliten mellan dem samt främja den äldres hälsa (a.a.). Okunskapen hos vårdpersonalen ledde till osäkerhet vilket gjorde att vårdpersonalen inte visste vad de skulle säga eller göra när det kom till sexualitet, vilket ledde till att de inte gjorde något alls och hellre undvek ämnet för att slippa känna sig obekväma (Saunamäki & Engström 2013; Venturini m.fl. 2018; Villar m.fl. 2017).

Viss vårdpersonal ansåg att det behövdes specialiserad personal inom beteendekunskap och hälsa och sexualitet, t.ex. en psykolog, på boendena (Syme m.fl. 2016). Andra menade att det inte behövdes en specialist och att det skulle vara bättre att undervisa existerande personal istället och ge dem stöd från verksamheten när det kom till att hantera eller samtala om sexualitet och intimitet (a.a.).

Praktiskt verktyg som hjälpmedel

Enligt Syme m.fl. (2016) förmedlade en del av vårdpersonalen bristande förtroende för de redan existerande verktygen, som formulär, riktlinjer eller rutiner, när det kom till komplexa sexuella och intima situationer och att det istället behövdes göras ett nytt verktyg för att utvärdera sexualitet och intimitet. Detta verktyg skulle fördelaktligen vara enkelt att förstå och använda för att göra det tidseffektivt. Det behövdes även kunna användas

multidisciplinärt för att ha som underlag vid diskussioner gällande de äldres hälsa och sexualitet där inte endast en grupp av vårdpersonal var deltagande. Verktyget skulle också vara tydlig när det kom till vad som skulle göras i vilka situationer, liknande andra

hjälpmedel som t.ex. suicid bedömningsformulär (a.a.). Genom att skapa ett formellt verktyg skulle det ge validitet och evidens för vårdpersonal att stödja sig mot och agera utefter (Syme m.fl. 2016; Villar m.fl. 2017).

Kommunikationsproblem

Vårdpersonal fick begränsad eller ingen träning i hur de bäst samtalar om sexualitet och intimitet med de äldre individerna (Cook m.fl. 2017; Saunamäki & Engström 2013; Venturini m.fl. 2018; Villar m.fl. 2017). Brist på utbildning inom ämnet ledde till sämre

handlingsförmåga vilket utgjorde ett hinder för kommunikationen mellan de äldre och vårdpersonal (a.a.). Kommunikationsbrist ledde till inkonsekventa handlingar i arbetslaget och att det som stöttades ena dagen hindrades den andra av en annan vårdpersonal (Cook m.fl. 2017).

Äldre ansågs som reserverade och svåråtkomliga i samtal om sexualitet och intimitet av vårdpersonalen i Monteiro m.fl. (2017) studie. Vårdpersonalen menade dock att när samtalet väl var igång uttryckte de äldre en vilja att fortsätta och ett intresse av att samtala om

sexualitet och intimitet. Ovilja att samtala om sexualitet och intimitet uttrycktes av vårdpersonal då några i Monteiro m.fl. studie menade på att de hade mindre erfarenhet av sexualitet och intimitet än de äldre, då de äldre levt ett längre liv. Rädsla för att inte kunna

(18)

13 bidra med något till samtalet eller rådgivningen ledde till att vårdpersonalen undvek samtalet helt (a.a.). Vårdpersonalen i Villar m.fl. (2017) studie uppgav att de upplevde en rädsla för att säga något fel i samtalet och på så vis påverka den äldre negativt. I Venturini m.fl. (2018) studie poängteras det att en del vårdpersonal kände att det skulle vara en invasion av den äldres privatliv att ta upp och samtala om sexualitet och intimitet och att de av denna anledningen valde att inte göra det.

Brist på kommunikation om sexualitet och intimitet ansågs vara ett hinder i Villar m.fl. (2014) studie. Villar m.fl. menade på att brist på kommunikation bidrog till att osynliggöra ämnet. Vårdpersonal i studien upplevde dock tystnaden kring sexualitet och intimitet som bekväm och upplevde det som om att de äldre också var i samtyckte om detta.

Vårdpersonalen tyckte det var pinsamt att tala om äldres sexualitet och intimitet eftersom de uttryckte att de inte visste hur de skulle agera eller vad de skulle säga. Ämnet upplevdes som svårt att ta upp och samtala kring av vårdpersonal (a.a.).

Thys m.fl. (2018) och Villar m.fl. (2016) indikerar att kommunikationen brast mellan vårdpersonal, arbetslag, den äldre och anhöriga i samtal om intimitet och sexualitet. Det talades först om intimitet och sexualitet när detta blev problematiskt, som ovälkomna

sexuella kommentarer eller publikt onanerande. Det fanns inte tid för samtal om känslor och tankar med de äldre innan de sexuella uttrycken blev problematiska, vilket gjorde att

vårdpersonal stötte ifrån sig de äldre istället för att stötta dem när beteendet blev

problematiskt. Anledningen till detta menar Thys m.fl. (2018) var att sexualitet och intimitet var ett ämne som tystades ner, ett tabu som det inte var meningen skulle diskuteras.

Vårdpersonalen menade att de kände skam i förhållande till samtalsämnena och kände sig obekväma i hur de skulle hantera samtalen (Monteiro m.fl. 2017; Thys m.fl. 2018; Venturini m.fl. 2018; Villar m.fl. 207).

Humor

Humor kunde ses som både en styrka och en svaghet när vårdpersonal talade med äldre om sexualitet och intimitet (Monteiro m.fl. 2017; Thys m.fl. 2018). Thys m.fl. (2018) beskrev vårdpersonal som skämtade om sex och intimitet både som ett konsensuellt sätt att

tillfredsställa det intima behovet hos de äldre, men också som ett sätt att hantera oönskade eller missvisande sexuella närmanden. Vårdpersonal i Venturini m.fl. (2018) studie använde sig av humor som ett sätt att bemöta sexuella och intima situationer som de kunde råka på under sitt arbete, som till exempel att hitta två äldre boende tillsammans i en säng, på ett positivt och lättsamt sätt. Humor kunde användas som ett verktyg för att starta en diskussion om sex och intimitet med de äldre (Saunamäki & Engström 2013) och som ett sätt för att få de äldre att uttrycka sina behov i samtal (Monteiro m.fl. 2017). Humor användes av

vårdpersonal som ett sätt att ta upp ämnet utan att direkt adressera det och gav patienten möjligheten att öppna upp till diskussion utan att känna press (Saunamäki & Engström 2013). Samtal om sexualitet och intimitet ansågs som mer inbjudande och avslappnat av de äldre om det hade en humoristisk jargong (Monteiro m.fl. 2017; Saunamäki & Engström 2013).

Monteiro m.fl. (2017) beskrev även hur vårdpersonal använde sig av humor i sexuellt och intimt laddade situationer för att underlätta sitt arbete och för att distrahera både de äldre och sig själva. Humor användes också som en försvarsmekanism då vårdpersonal kände sig obekväma och kunde stjälpa ett meningsfullt samtal om sexualitet och intimitet mellan vårdpersonal och äldre då detta användes som ett sätt att undvika samtalet genom att skämta bort det (a.a.). Humor kunde också användas av vårdpersonalen på ett nedvärderande sätt då

(19)

14 de skämtade om de äldres sexuella och intima handlanden i jobblaget sinsemellan eller direkt till den äldre (Villar m.fl. 2017).

Brist på privatliv och tid

Vårdpersonal kunde identifiera och analysera flera barriärer för sexualitet och intimitet (Villar m.fl. 2014). Den främsta barriären som benämndes i Villar m.fl. (2014) som förstärks av Villar m.fl. (2016) och Venurini m.fl. (2018) studier var brist på avskildhet, vilket berodde på de särskilda boendenas design där personal och andra boende lätt kunde övervaka vad som pågick i de äldres lägenheter. Detta ledde till att andra personer var närvarande hela, eller nästan hela, tiden hos den äldre och gjorde att de äldre i princip aldrig var helt ensamma (Villar m.fl. 2014). Det rådde en brist på avskildhet och, i association till detta, en brist på frihet av de som intervjuades. Utöver bristen på avskildhet indikerade även standardiserade scheman och gemensamma aktiviteter till brist på eget val för den äldre och bidrog till den upplevda bristen på frihet (a.a.).

Syme m.fl. (2016), Saunamäki och Engström (2013) samt Roach (2004) attribuerar bristen på avskildhet som ett problem för vårdpersonal när de ska samtala om sex och intimitet samt bristen på tid relaterat till underbemanning och tidskrävande arbetsuppgifter. Syme m.fl. (2016) studie påvisade också att tidsbrist och personalbrist ledde till ett undvikande beteende hos personalen, då de inte ville ta itu med samtal om sexualitet som upplevdes som

tidskrävande.

DISKUSSION

I detta avsnittet kommer resultatet och metoden diskuteras under rubrikerna Metoddiskussion och Resultatdiskussion. Metoddiskussionen har underrubrikerna Arbetets styrkor och

svagheter och Vad som kunde ha gjorts annorlunda. Resultatdiskussionen har

underrubrikerna Sexuell hälsa – vårdpersonalens ansvar, Motverka maktperspektiv, Tabu,

normer och förutfattade meningar, Brist på rutiner och vägledning och Utbildning.

Metoddiskussion

Olika forskningsmetoder har olika begränsningar, det är viktigt att veta vilka dessa

begränsningar är för att kunna hantera dem på ett bra sätt (Polit & Beck 2010). En kvalitativ metodik har begränsningen att den är subjektivt riktad istället för objektivt och är därmed svår att applicera på befolkningen som inte ingår i studien. Subjektiviteten i kvalitativa undersökningar försvårar att få en hög reliabilitet då människor inte kan vara helt objektiva när de ska ge beskrivningar eller ange uppfattningar om de egna upplevelserna (a.a.).

Inom vetenskapen är det även viktigt att en studie har en hög nivå av intern och extern reliabilitet för att studien ska uppnå en hög kvalitet (Malterud 1998). Intern reliabilitet är hur tolkningar och definitioner av termer och begrepp görs i studien. En studie kan få en hög intern reliabilitet genom att tydligt beskriva eventuella tolkningar som görs i studien. Det är även viktigt att alla författarna är överens om ett begrepps eller terms tolkning. Extern reliabilitet påvisar hur lätt det är för andra forskare att replikera och upprepa studien och återfå liknande resultat (a.a.).

(20)

15 Valet gjordes att göra en kvalitativ litteraturstudie baserad på vetenskapliga artiklar. Dock fanns det ett begränsat urval av artiklar inom det valda området då det är brist på forskning, speciellt när det kommer till studier gjorda med en större population som studeras eller intervjuas. På grund av detta var det svårt att hitta artiklar med arbetets inklusionskriterier vilket gjort att det inte funnits många artiklar att jobba med.

Arbetets styrkor och svagheter

För att författarna skulle kunna förhålla sig så strukturerade som möjligt användes Polit och Becks (2010) flödesschema. Arbetet blev mer strukturerat och då höjdes studiens pålitlighet och trovärdighet (a.a.).

Tio av elva av artiklarna var skrivna efter år 2013 och en artikel var skriven 2004. Relevant och ny forskning valdes inom ämnet för att öka examensarbetets validitet då mer relevant data påvisades som kunde appliceras på sammanhanget (Polit & Beck 2010).

Källornas kvalitet granskades enligt SBUs mall för kvalitetsgranskning av kvalitativa studier. Olika tolkningar och perspektiv kunde dock uppstå i och med kvalitetsgranskningen. Det blev då en styrka att allt material granskades av två personer som kontinuerligt avstämde och övervägde med varandra gällande studiernas kvalitet och applicerbarhet.

Flertalet studier som gjorts i de valda artiklarna är gjorda med mindre populationer, ofta fokuserade på ett, eller ett par, särskilda boenden. Detta gör att resultatet och eventuella reflektioner baseras på studier med små populationer och kanske inte representerar hur verkligheten ser ut för majoriteten (Polit & Beck 2010). Med andra ord kan resultatet ha en osäker nivå av pålitlighet och applicerbarhet i förhållande till den större majoriteten av äldre som bor på särskilt boende.

Tre av studierna har antigen anhörigas eller boendes tankar och erfarenheter utöver

vårdpersonalens erfarenhet. Detta kan enligt Polit och Beck (2010) anses vara en svaghet då deras erfarenhet inte var relevant för vårat syfte. Men efter att ha gjort en noggrann

granskning och övervägande kring dessa artiklar anser författarna att det framgår tydligt i dessa artiklar när det är erfarenheter som vårdpersonal haft och när det är anhörigas eller boendes erfarenheter. Exempelvis hade en artikel en egen rubrik där endast vårdpersonals erfarenheter bearbetades, och i de andra två artiklarna skrev författarna tydligt ut i början av varje stycke om det var vårdpersonalens erfarenhet som redovisades i det stycket. Ny styck indelning gjordes i båda artiklarna när en ny fokusgrupps erfarenhet, till exempel boendes eller anhörigas, redovisades. Därav bedömdes artiklarna som användbara så länge anhörigas och boendes perspektiv bortsågs ifrån vid resultatskrivningen.

En annan svaghet som arbetet har är att endast elva artiklar ingått i litteraturgranskningen. Det skulle ha varit fördelaktigt att ha fler artiklar till resultatet för att styrka evidensen för vad detta arbete fått för resultat och öka generaliserbarheten. Det anses också vara en svaghet att resultatet har tre artiklar från samma författare, Villar m.fl. (2014; 2016; 2017) då det finns risk att resultatet blir missvisande eller vinklat då författarna kommer ha liknande

resonemang och tillvägagångssätt för alla studierna, även om dessa kanske inte är korrekta eller bäst för ämnet. Dock anses artiklarna vara relevanta då de belyser olika frågeställningar i var studie och resultatet de kommer fram till är likvärdigt det som de andra studierna i detta arbete kommer fram till.

(21)

16

Vad som kunde gjorts annorlunda

Det skulle ha varit fördelaktigt att utföra en empirisk studie med intervjumetodik för att utforska det valda ämnet. Detta för att kunna få en mer enhetlig bild utifrån arbetets specifika syfte och utifrån vårdpersonal i Sverige, vilket skulle vara fördelaktigt för att kunna göra en mer utförlig studie. Dock så begränsas detta arbete av tids- och resursbrist därav valet att göra en litteraturstudie.

Om examensarbetet skulle genomförts på nytt skulle ämnet ha breddats för att finna mer relevant forskning. Frågeställningar skulle kunna ha lagts till för att forskarna vidare skulle kunna fördjupa sig inom ämnet (Polit & Beck 2010). Dock ansågs syftet som tydligt och ämnet hade varit svårare att avgränsa till ett examensarbete.

Något som kunde ha påverkat vår analys och därmed resultat var valet att exkludera individer under 65 år då detta utesluter yngre personer som också bor på särskilt boende. Detta val gjordes eftersom arbetets fokusgrupp är sexualitet och intimitet hos den äldre befolkningen. Om arbetet skulle skrivas igen skulle fler av den yngre demografen på särskilt boende ha inkluderats då mer data kunde använts, dock skulle en tydlig avgränsning behövas göras gällande definitionen av äldre då just äldre var fokusgruppen.

Majoriteten av de utvalda studierna var västerländska. Studierna var dock från olika kulturer vilket visade sig i form av varierande värderingar. Men alla artiklar hade liknande teman vilket gjorde att de kunde appliceras och besvara examensarbetets syfte. En styrka var att artiklarna gav flera olika perspektiv och var applicerbara på västerländsk kultur. Dock kunde generaliserbarheten bli lidande då examensarbetet inte blir lika applicerbart på exempelvis östasiatisk kultur på grund av kulturella skillnader och variationer i perspektiv (Polit & Beck 2010). För att öka arbetets generaliserbarhet kunde fler kulturer och länder utanför Europa och västvärlden ha inkluderats, men här var tidsbrist och examensarbetets omfattning ett hinder (a.a.).

Representativiteten av examensarbetet kan diskuteras. Som nämnts ovan var västerländska kulturers perspektiv beskrivna. Examensarbetet blir då representativt för den västerländska kulturen, men inte för övriga regioner i världen (Polit & Beck 2010). Diskussion kan också föras gällande intervjuad vårdpersonals kön i de utvalda studiernas då majoriteten var kvinnor. Manlig vårdpersonal och queer-personers perspektiv utforskas inte lika djupt, eller inte alls, och därför blev studierna inte lika representativa för dessa demografer (a.a.).

Resultatdiskussion

Sexuell hälsa - vårdpersonalens ansvar

God sexuell hälsa är en mänsklig rättighet (ICPD 1994; UN 1995; WHO 2006). Dock redovisar samtliga artiklar inkluderade i resultatet att den sexuella hälsan inte prioriteras på särskilt boende, genom att inte samtala om ämnet (Roach 2004; Saunamäki & Engström 2013; Syme m.fl. 2016; Thys m.fl. 2018; Villar m.fl. 2014; Villar m.fl. 2017). Vårdpersonal kände sig dåligt informerade och tvekade på sina egna förmågor att föra samtal om sexualitet och intimitet (a.a.). Vårdpersonalens ansvar är dock att utöva en god omsorg med hög

kvalitet, vilket inkluderar äldres välbefinnande samt egenvärde och därmed även deras sexualitet som en påverkande faktor av välbefinnandet (Edberg m.fl. 2014; Hajjar & Hamel 2003; Mattiasson & Hemberg 1998; Mahieu & Gastman 2015; Socialstyrelsen 2006). Självständighet när det gäller att planera och utföra omvårdnad tillhör speciellt

(22)

17 sjuksköterskors ansvarsområde vilket betyder att sjuksköterskor därmed ansvar över

patientens välmående och hälsa (Statens folkhälsoinstitut 2012; Svenska

Sjuksköterskeförening 2017). Sjuksköterskor och vårdpersonal ska till största möjliga förmåga försöka uppfylla de äldres önskemål för att förbättra deras hälsa (a.a.). Sjuksköterskor och annan legitimerad personal inom hälso- och sjukvården har

dokumentationsskyldighet där de har skyldighet att dokumentera väsentliga patientuppgifter där sex och samlevnad inkluderas (Patientdatalagen 2008:355; VIPS-boken 2013). Därför är det centralt att sjuksköterskor tar upp ämnet sexualitet och intimitet samt dokumenterar detta för att bästa möjliga omvårdnad ska kunna genomföras. Det är också centralt att patientens integritet respekteras och att deras personliga uppgifter inte hamnar i fel händer

(Offentlighets- och sekretesslagen 2009:400).

Ett problem som uppmärksammas i flertalet studier är bristen på privatliv på ett särskilt boende (Roach 2004; Saunamäki & Engström 2013; Syme m.fl. 2016; Venturini m.fl. 2018; Villar m.fl. 2014; Villar m.fl. 2016). Detta medförde att det var svårt att få den äldre i enrum för att samtala enskilt om sexualitet och intimitet utan att andra boenden råkar överhöra detta. Då all personal inom hälso- och sjukvården har tystnadsplikt och en plikt att se till att

personuppgifter inte sprids till utomstående personer blir detta ett problem för vårdpersonalen (Offentlighets- och sekretesslagen 2009:400). Författarna anser därför att det är centralt att vårdpersonal håller sekretessplikten och inte ger ut känslig information, vilket skulle strida mot Offentlighets- och sekretesslagen. När sekretessen hålls kan de äldre få mer förtroende för vårdpersonelen och därmed förlita sig till dem vid viktiga samtal om sexualitet och intimitet. Det är viktigt att vårdpersonal kan förbigå det obekväma och tabubelagda för att arbeta personcentrerat och holistiskt för att uppnå så bra hälsa som möjligt hos de äldre. Det är problematiskt om vårdpersonal inte tar deras arbetsuppgifter på allvar när de tolkas som obekväma eller svåra att hantera då detta kan leda till att patienten blir lidande när tystnaden talar om för dem att deras tankar, funderingar och sexuella uttryck inte är prioriterade eller välkomnade inom vården.

Motverka maktperspektiv

Det existerar en maktbalans mellan vårdpersonal och äldre boende där vårdpersonal har överhanden (Rowntree & Zufferey 2015; Roach m.fl. 2004). Vårdpersonal har ett ansvar över de äldre, både genom att utföra omvårdnadsåtgärder men också genom dokumentation samt att planera och genomföra vårdplaner i sjuksköterskors fall. Dock ska vårdpersonal inte bete sig som en förälder eller behandla de äldre som barn då detta negativt påverkar äldres autonomi och rättigheter (Cook m.fl. 2017; Monteiro m.fl. 2017; Roach 2004; Rowntree & Zufferey 2015; Villar m.fl. 2016; Villar m.fl. 2017). Författarna anser därför att den äldre människan på särskilt boende har en autonomi som ska respekteras och vårdpersonals jobb är att stötta och bibehålla denna autonomi. Vårdpersonal kan inte skydda och ta hand om de äldre boenden i alla avseenden utan måste också respektera de äldres självbestämmanderätt och ta deras sexuella rättigheter på allvar.

Tabu, normer och förutfattade meningar

Fastän vi är i 2000-talet och det har gjorts stora framsteg inom frihet till sexuellt uttryck så är äldres sexualitet fortfarande ett tabubelagt område med många förutfattade meningar (Aguilar 2017; Mahieu & Gastmans 2015; Monteiro m.fl. 2017; Rowntree & Zufferey 2015;

Saunamäki & Engström 2013; Villar m.fl. 2017; Wallace 2003). Detta är en stor bidragande faktor till att vårdpersonal inte diskuterar sexualitet och intimitet med äldre, då även

(23)

18 skamligt (Cook m.fl. 2017; Rowntree & Zufferey 2015; Thys m.fl. 2018; Venturini m.fl. 2018; Villar m.fl. 2017). Denna tabu och de förutfattade meningarna runt de äldres sexualitet och intimitet gjorde att vårdpersonal inte var bekväma med att ta upp och diskutera ämnet då de kände att det var något privat och skamligt att prata om (a.a.). Författarna anser därför att det är viktigt att vårdpersonal vågar ta upp och diskutera med sina patienter om sexualitet och intimitet för att bryta tabun och normalisera ämnet som något naturligt i människans liv oavsett ålder. Detta för att främja de äldres hälsa och för att kunna utöva en holistisk omvårdnad.

Genom att vårdpersonal lägger sina egna värderingar till sidan kan de arbeta utifrån fakta och data (Roach 2004; Rowntree m.fl. 2015; Venturini m.fl. 2018; Villar m.fl. 2014; Villar m.fl. 2016; Villar m.fl. 2017). De äldre blir därmed inte dömda eller kritiserade för sina behov eller uttryck och kan därmed känna en sorts frihet att uttrycka sig hur de vill (a.a.). Barriärer ska också motarbetas av vårdpersonal på särskilt boende för att kunna främja den sexuella hälsan och stötta sina patienter (Cook m.fl. 2017; Villar m.fl. 2014; Villar m.fl. 2017). Om rutiner implementeras kan vårdpersonal bli mer säkra i deras professionella roll och därmed kunna handla mer professionellt och hjälpa sina patienter (Cook mfl. 2017; Monteiro m.fl. 2017; Saunamäki & Engström 2013; Thys m.fl. 2018). Vårdpersonal är i många fall medvetna om de bristande rutiner och den bristande handlingsberedskapen som råder (Saunamäki & Engström 2013; Syme m.fl. 2016; Villar m.fl. 2014). Författarna anser därför att denna medvetenhet kan användas till vårdpersonalens fördel då de aktivt kan sträva efter

kunskapsutveckling och att hitta bästa möjliga sätt att skapa rutiner och handlingsplaner. Att vara medveten om problemet kan öppna dörrar för att bryta den rådande tabun och sätta patienten i centrum. Att även vara medveten om att aktivt motarbeta barriärer som brist på avskildhet kan vidare främja äldre på särskilt boende sexuella hälsa. Att implementera sådana åtgärder i form av rutiner och handlingsplaner skulle vara till fördel för de äldre.

Brist på rutiner och vägledning

Den rådande bristen på rutiner leder till bristande vägledning för personalen individuellt och och sinsemellan i arbetslaget (Syme m.fl. 2016; Thys m.fl. 2018; Villar m.fl. 2016; Villar m.fl. 2017). Författarna anser att om ämnet samtalades om mer inom arbetslaget kan fler slutsatser dras och känsliga ämnen kan diskuteras. Uppföljning skulle också underlättas då vårdpersonal respektfullt och icke-dömande skulle överrapportera den äldre boendes önskemål och förfrågningar så att samarbete kan ske inom personalstyrkan. Det blir då inte helt upp till en specifik grupp inom vårdpersonalen, exempelvis sjuksköterskan, att

genomföra en viss arbetsuppgift, utan en gemensam uppgift i teamet, då fri kommunikation och diskussion råder. När fri kommunikation råder kan även personal hantera ovälkomna sexuella inviter från de boende och implementera rutiner för att kunna hantera dem (Thys m.fl. 2018; Villar m.fl. 2016). Författarna anser att dessa rutiner skulle vara humana och i samförstånd med den boende för att gemensamt lösa konflikten och vara främjande för den äldres hälsa.

Utbildning

I flertalet studier tags kunskapsbrist upp som en stor faktor till att vårdpersonal undviker att samtala om sexualitet och intimitet (Monteiro m.fl. 2017; Roach 2004; Saunamäki & Engströms 2013; Thys m.fl. 2018; Venturini m.fl. 2018; Villar m.fl. 2017). I studierna framkom det att kunskapsbristen genererade känslor av obekvämhet och en känsla av att inte att ha något att bidra med inom ämnet. Detta ledde till att vårdpersonal undvek att samtala om sexualitet och intimitet (a.a.). Författarna anser att för att minska obekvämheten skulle det

References

Related documents

Finally, I discuss what I call a shift of paradigm; a care culture built on co-creating between the staff with their base of knowledge and the older person’s experiences from their

In an extensive Monte Carlo simulation the system reaches GPS performance using only a radar sensor and the map-aided navigation method.

Hence, Cram´er- Rao lower bound can be interpreted and used in design for INS systems, sensor performance or if these are given, how much terrain or depth excitation that is needed

PBL is based on students working together in small groups, which in turn means that the technology should be designed as a groupware used by multiple users.. It is always important

To investigate the effects of a nurse-led multidisciplinary programme (NMP) of pulmonary rehabilitation in primary health care with regard to functional capacity, quality of

In this thesis, encounters between people in nursing homes have been shown to be important for residents’ everyday life in terms of being visible and con¿ rmed but also for

This elucidation of thriving specific to older people living in nursing homes seems to indicate that the concept is perceived similarly in Australian and Scandinavian settings, with

Conclusions: Thriving appeared to be a relevant and meaningful phenomenon with shared understandings among nursing home residents and staff, providing valuable support for