Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Juni 2010
Hälsa och samhälle
AGGRESSION
REPLACEMENT
TRAINING - ART
HUR FÅR MAN EN HÅLLBAR FÖRÄNDRING?
LOTTA HOLMSTRÖM
THERES KARLSSON
2
AGGRESSION
REPLACEMENT
TRAINING - ART
HOW DO YOU GET A SUSTAINABLE
CHANGE?
LOTTA HOLMSTRÖM
THERES KARLSSON
Holmström, L & Karlsson, T. Aggression Replacement Training – ART. Hur får man en hållbar förändring? Examensarbete i socialt arbete 15 hp. Malmö
högskola: Hälsa och Samhälle, enheten för socialt arbete, 2010.
Syftet med denna C-uppsats har varit att undersöka hur metoden Aggression Replacement Training (ART) används i arbetet med ungdomar. I ART tränas den unge i att förändra sitt aggressiva beteende och sina värderingar och ersätta dessa med positiva tankar och handlingar. Metoden är multimodal vilket innebär att den kombinerar olika delar i en och samma metod för att genom strukturerade
övningar komma fram till bäst resultat. I vår undersökning har vi gjort fem kvalitativa intervjuer som vi sedan har jämfört med varandra och tidigare forskning. Vi fann att killar var överrepresenterade på ART träningen, att killar tenderar vara mer aggressiva och utåtagerande än tjejer. För övrigt användes metoden på samma sätt oavsett om det var killar eller tjejer i gruppen. Dock menar en av våra informanter att han ser att trenden håller på att förändras och att fler tjejer är utåtagerande än tidigare. Teorin och våra informanter visar att ett hållbart resultat av ART främst uppnås genom användning av alla tre
komponenterna: socialfärdighetsträning, ilskekontroll samt moralträning. Forskning visar också på att det aggressiva beteendet är grundlagt i hemmet och att detta går att förändras genom träning och positiv förstärkning. Slutligen är det viktigt med ett nätverk och den unges motivation för att lyckas förändra sitt beteende.
Nyckelord: Aggression Replacement Training, ART, aggressivitet, gruppdynamik,
3
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
TACK 5 INLEDNING 6 Problemformulering 6 Syfte 7 Frågeställningar 7 METOD 7 Urval 7 Beskrivning av informanterna 8 Kvalitativa intervjuer 8 Tillvägagångssätt 8 Analys av intervjuerna 9 Avgränsningar 9 Tillförlitlighet 9 Etiska överväganden 10 Etisk prövning 10 Forskningsetiska principer 10 BAKGRUND 11Aggression Replacement Training 11
ART i praktiken 12
Social färdighetsträning 12
Ilskekontroll 12
Moralträning 12
Vilka metoder fungerar? 13
Asocialitet och aggressivitet 13
Utvecklandet av en antisocial personlighet 14 Negativ förstärkning från omgivningen 14 Flickors och pojkars utvecklingsfaser 15
TEORI 15 Kognitiv beteendeterapi 16 KBT i grupp 17 Inlärningsteori 17 Nätverk 18 Perspektiv på kön 18
Tjejer och killars egenskaper 19
RESULTAT OCH ANALYS 19
Möjligheterna med ART 19
Behovet av ART 21
ART i förebyggande syfte 23
Aggressivitet som ett inlärt beteende 24
Betydelsen av ungdomens nätverk under träning 26 Medverkar ART till en hållbar förändring av 29 det aggressiva beteendet?
Gruppens inverkan på en ungdom i träning 30
4
Diskussioner kring kön på ART lektionen 36
SLUTDISKUSSION 37
Betydande element i arbetet med ART 37
Beteende och värderingsförändringar leder till en 38 varaktig utveckling
Användningsområde för ART 39
Könsskillnader i arbetet med ART 40
5
TACK
Vi vill först och främst tacka våra informanter för att de har tagit sig tid att låta oss ta del av deras arbete med Aggression Replacement Training (ART). Utan deras medverkan hade inte vår studie varit möjlig att genomföra. Stort tack också till utbildarens chef som hjälpte oss i sökandet av andra informanter.
Tack till Karin Ingvarsdotter som har varit vår handledare och vårt stöd i denna process. Vi vill även tacka medlemmarna i vår grupphandledning för de råd och tips vi har fått i skrivandet. Sist men inte minst vill vi också tacka varandra för ett gott samarbete i C-uppsats skrivandet.
Lotta Holmström och Theres Karlsson Juni 2010
6
INLEDNING
När barn och ungdomar far illa väcker det starka reaktioner hos
samhällsmedborgarna. Barn är sårbara. De påverkas och formas i miljön de är uppväxta i och på så sätt bär inte alltid ungdomarna skulden för sin aggressivitet. Detta beteende utvecklas snarare i samspel med samhället i stort och människor omkring dem såsom föräldrar och vänner (Lardén, 2002).
Barn och ungdomar som har svårigheter i samspelet med andra människor och som uppvisar ett antisocialt beteende kan lättare utveckla en kriminell livsstil. Dessa faktorer, tillsammans med sämre socioekonomiska förhållanden och avsaknaden av en förälder, kan ha inverkan på om den unge utvecklar ett kriminellt beteende (BRÅ, 2006). Brottsstatistik från år 2007 visar på att antalet ungdomar misstänkta för brott följer befolkningsmängden, alltså ökar inte brotten i procent utan det är den svenska befolkningsmängden som gör det (BRÅ, 2008 a). Utifrån BRÅ:s statistik från 2008 visar den att ca 28 800 ungdomar mellan 15 till 20 år dömdes för brott under det året (BRÅ, 2008 b). För dessa barn och ungdomar finns det ett antal behandlingar som kan arbeta mot ett aggressivt beteende (Gibbs et al, 1998) (Hammerström, 2006). Ett aggressivt och ett kriminellt beteende visar sig ofta tillsammans med andra riskfaktorer (BRÅ, 2006), vilket kan påverka det breda utbudet av behandlingsmetoder som finns i Sverige. Aggression Replacement Training (ART) är en av dessa metoder och denna har vi valt att skriva om i vår C-uppsats. I ART tränas den unge i att förändra sitt aggressiva beteende och sina värderingar för att ersätta dessa med positiva handlingar. Metoden är multimodal vilket innebär att den kombinerar olika komponenter i en och samma metod för att komma fram till bäst resultat. Dessa komponenter kallas för social färdighetsträning, ilskekontroll och moralträning (Hammerström, 2006). De personer som först utvecklade ART metoden är Arthur P. Goldstein, Barry Glick och John C. Gibbs, som alla har arbetat med ungdomar och deras beteendeproblemtik i USA, men det var inte förrän i slutet på 1990-talet som ART introducerades i Sverige. Sedan dess har metoden spridit sig inom verksamheter såsom skola, socialtjänst och kriminalvård (Kaunitz & Strandberg, 2009).
Problemformulering
När vi frågar oss själva varför ART behövs funderar vi kring om dagens
ungdomar i allmänhet blivit mer stressade och om kriminalitet figurerar allt oftare längre ner i åldrarna. Kriminaliteten har vi inget belägg för, men att barn och ungdomar tenderar att vara stressade i större utsträckning kan enligt
Hammerström (2006) bero på att skolarna idag har stora grupper med barn där stress och andra faktorer kan förekomma. Om ungdomen upplever detta
stressande och inte har kunskaper i exempelvis sociala färdigheter, tror vi det kan bidra till att ungdomen får ett ”inre kaos” (Hammerström, 2009, s. 15). Detta inre kaos tolkar vi är en del av det negativa beteende som ungdomarna inom ART har och behöver hjälp med att träna bort.
Vi tänker även att ungdomar ofta består av flera tjejer och killar i ett gäng som tillsammans påverkar varandra. Därför vill vi genom våra frågeställningar
undersöka hur viktigt kompisgänget är för den enskilda individen som tränar ART och vad instruktörerna anser kring detta. Kanske spelar inte gänget någon roll eller är det ytterst viktigt för att ungdomen inte ska falla tillbaka i sin negativa
7 spiral.
Ungdomens familjenätverk är förmodligen betydelsefullt för att ungdomen ska ha en gynnsam utveckling. Dock kan detta familjenätverk troligtvis ha motsatt effekt om det förekommer missbruk, kriminalitet eller brist på kärlek och omsorg till den unge. Därför undrar vi över nätverkets betydelse för den unge som tränar ART. Berit Andersson (1998) har undersökt personalens uppfattningar på en institution för flickor om hur de uppfattade tjejer och killar. Hennes slutsats var att killar upplevs som mer våldsbenägna och utåtagerande, och tjejerna som lugna och känslosamma med psykologiskt förankrade problem. Utifrån dessa faktorer, samt våra egna uppfattningar om att fler killar är utåtagerande, vill vi studera hur ART används beroende på om det gäller tjejer eller killar. På detta vis får vi reda på hur metoden används för båda könen, om den går att använda i blandade grupper och om ungdomarnas föreställningar och värderingar om varandra diskuteras på träningen.
Syfte
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur metoden Aggression Replacement Training (ART), används i arbetet med ungdomar, samt vad metoden fokuserar på för att förändra aggressiva ungdomars beteende och attityder. Detta gör vi genom att jämföra och analysera fem olika ART instruktörers uppfattningar om deras arbete med vår teori och bakgrund kring metoden.
Frågeställning
De frågor vi vill ha svar på är följande: Hur använder instruktörerna ART?
Är ART en metod som bidragit till att förändra ungdomarnas beteende och värderingar enligt instruktörerna?
Inom vilka behandlingsområden kan ART användas i arbetet med ungdomar?
Skiljer sig arbetet med ART beroende på vilket kön man arbetar med?
METOD
Nedan följer en noggrann genomgång av hur vi har gått tillväga i vår
undersökning. Vi har gjort fem kvalitativa intervjuer som vi har jämfört med varandra och med teori kring ämnet. Under uppsatsens gång har vi utgått från Hellströms (2007) skrivanvisningar gällande typsnitt, rubriksättning mm. Urval
Vi kom i kontakt med ART under vår praktik, dessförinnan visste vi inte vad ART var för metod. Vi har förstått att metoden även går att använda på vuxna men vi har valt att fokusera vår studie på ungdomar, vilket metoden ursprungligen är utvecklad för.
Utifrån detta hade vi tagit reda på vilken informant vi först ville ha kontakt med. Detta innebär att vi gjorde ett subjektivt urval eftersom vi visste att informanten arbetade med ART och att denna hade god kunskap kring ämnet. När vi
8
men verksamma inom andra områden. På detta vis använde vi oss av ett
snöbollsurval där vår första informant rekommenderade till en annan informant, som i sin tur tipsade oss vidare till ytterligare informanter (Denscombe, 2000). Detta underlättade mycket i det uppsökande arbetet för att vi redan då fick tips på spridda informanter, vilket var precis det vi ville ha.
Att få intervjua ART instruktörer verksamma inom olika yrkesområden gav oss ett bredare perspektiv på vår information. Att de är utbildade i ART innebär att de innehar speciell kompetens inom sitt område. Deras kompetens och enskilda åsikter var det vi ville ta del av för att studera just deras tillämpning av ART.
Beskrivning av informanterna
Kuratorn arbetar på en skola för årskurs 1-9. Hennes arbetsuppgifter är också att
arbeta med tjej och killgrupper på olika sätt efter olika metoder som till exempel ART. Kuratorns uppgift är att hålla i samtal.
Socialsekreterare 1 arbetar inom socialtjänsten med förebyggande arbete och har
arbetat med ART i sju år. Han är även utbildare i ART.
Socialsekreterare 2 arbetar i fältgruppen. Han arbetar uteslutande på skolor i
förebyggande syfte. Han arbetar med olika metoder och inte enbart med ART.
Socialrådgivare är verksam inom öppenvården. Socialrådgivarens arbetsuppgifter
är att på uppdrag av socialtjänsten hjälpa ungdomar mellan 13-18 år. Kontakten är frivillig eller en del i behandling.
Utbildare arbetar som utbildare av ART instruktörer och har även ART - grupper
för ungdomar.
Kvalitativa intervjuer
Vi har valt att använda oss av kvalitativa intervjuer i syfte att få en djupgående och analytisk förståelse om ART. Vi har genomfört fem intervjuer där vi har mött informanterna ansikte mot ansikte. Detta har varit till fördel för oss då vi har kunnat få informanten att hålla sig till frågorna och finna gemensamma trådar (Denscombe, 2000).
Intervjuerna har varit delvis strukturerade för att vi har haft kontroll över vilka frågor som ställts, men även semistrukturerade då våra informanter har svarat på alla frågor själva men inte i någon specifik ordning. Våra frågor har varit öppna vilket inneburit att informanten själv fått bestämma svarets längd och innebörd. På detta vis får vi studenter mer och rikligare information där svaren kan vara mer uttömmande. Nackdelen med denna metod kan vara att den är mer tidskrävande då det tar lång tid att bearbeta data (Denscombe, 2000).
Tillvägagångssätt
Vi kom i kontakt med våra informanter genom telefonsamtal. Efter kontakt med intervjupersonerna inhämtades skriftligt samtycke från samtliga
verksamhetschefer, vilket är ett krav från etiska rådet. I samband med detta, i de fall informanten var närvarande, gavs ett informationsblad om uppsatsen till både chef och informant. Före intervjuerna hade samtliga informanter tagit del av skriftlig information. Vidare hade intervjufrågor mailats ut till informanterna innan intervjutillfället. Samtliga intervjuer bandades. Innan vi gjorde våra
9
intervjuer hade vi läst litteratur kring ART vilket medförde att vi hade en del förkunskaper om metoden (Denscombe, 2000).
Analys av intervjuerna
När intervjuerna var gjorda transkriberade vi dem direkt, detta för att ha samtalet aktuellt i huvudet innan nästa intervju genomfördes. När samtliga intervjuer var genomförda läste vi igenom intervjuerna ett flertal gånger för att uppmärksamma både likheter och olikheter mellan dem. Vi uppmärksammade specifika teman som var extra tydliga och förekommande i samtliga intervjuer. Varje tema fick sedan ett sammanfattande namn för att underlätta bearbetningen av materialet och analysen.
Vidare jämförde vi teman från alla intervjuer för att uppmärksamma likheter och skillnader. Eftersom våra informanter har olika arbetsuppgifter har vi fått vara uppmärksamma på att skillnader eller likheter kan bero på detta och inte endast på hur de använder metoden. Våra teman har sedan varit vägledande i vår analys av intervjuerna i förhållande till teoretiska perspektiv och begrepp samt tidigare forskning.
Avgränsningar
Enligt Malmö Högskolas direktiv ska det i en C-uppsats ingå fyra till sex intervjuer för en kvalitativ studie. Utifrån detta valde vi att ha fem informanter, alla utbildade ART instruktörer men med olika arbetsuppgifter. Uppsatsens storlek är i och med detta också begränsad.
När vi har sökt litteratur kring vårt teoretiska avsnitt har vi utgått från vad våra informanter har sagt. Vid intervjutillfället hade vi kunskap om ART som metod men inte vilken teoretisk grund metoden utgår ifrån. Därför har vi utgått från vad våra informanter har berättat. Informanterna har sagt att ART utgår från delar inom olika teorier och dessa har vi valt att belysa. Eftersom informanterna har olika arbetsuppgifter har vi fått olika svar på teorier, därför har vi beskrivit alla dessa fyra för att täcka in dessa perspektiv.
Vidare har vi berört varför ungdomar blir aggressiva samt hur man kan stödja dem i att utvecklas konstruktivt och förändra deras negativa beteende och värderingar. Vi har också vävt in ett könsperspektiv i uppsatsen för att undersöka om metoden används lika för båda könen.
Tillförlitlighet
Vi antog att informanternas svar troligtvis skulle skilja sig något på grund av de har olika arbetsuppgifter. Detta har vi varit medvetna om, men samtidigt är det studiens syfte att lyfta in deras åsikter och kunskaper på hur de uppfattar och arbetar med ART. Därför går det kanske inte att jämföra deras arbete rakt av utan att tänka på detta.
Vi valde att delvis ha strukturerade intervjufrågor för att underlätta jämförelse mellan intervjuerna och öka tillförlitligheten. Denna upprepning av frågor kan kallas för standardisering (Rosengren & Arvidson, 2002). Detta är något som kan komma att rubbas med tiden eftersom nya frågor kan dyka upp efter intervjuerna när vi fått ny kunskap. Därför tänkte vi att följdfrågorna kan se olika ut i varje intervju för att informanterna kanske inte berättar om något som den förra
10
att vi som intervjuare skulle bli mer bekväma i vår intervjuarroll med tiden som gick och att detta skulle kunna påverka följdfrågorna. Detta var något som vi efterhand har kunnat se var riktigt.
Vi vill påpeka att vi är två personer som skrivit uppsatsen tillsammans, vilket kan påverka arbetet då vi är två olika individer som tolkar och diskuterar materialet. Detta tror vi dock kan öka trovärdigheten på så vis att det vi skriver ner, har vi tolkat lika utifrån den information vi fått fram. Trovärdigheten i arbetet är också stor för att vi har låtit våra informanter läsa igenom transkriberingen av intervjun i efterhand så inga misstolkningar gjorts.
ART lanserades på 1990-talet och den litteratur som finns skriven i Sverige är ny på så vis att författare har gjort sin tolkning och översättning ifrån grundarnas bok. Detta medför att den ursprungliga litteraturen till viss del är gammal men att man ändå utgår från denna.
Etiska överväganden
Våra informanter är professionella i sin yrkesroll men trots detta bör vi som intervjuare beakta etiska överväganden i mötet. Därför resonerade vi innan projektet startade kring olika etiska överväganden som skulle kunna bli aktuella i vårt fall. Vi kom fram till att det inte är lämpligt att ifrågasätta informantens kompetens då informanten är den professionella, och att intervjun inte ska bli något förhör. Om informanterna råkar nämna några namn eller annan känslig information så beaktar vi sekretessen.
När informanterna tillfrågades om att medverka i studien lovades dem avidentifiering. Därför har vi gjort detta på allt material som kan härledas till dem personligen eller till deras arbetsplats.
Etisk prövning
Den information som vi tilldelat våra informanter har genomgått en etisk prövning och blivit godkänt den 16/4 – 2010, med diarienummer: HS60-10/276:4. Detta för att säkerhetsställa informanternas integritet. I denna information och
informationsbrev fick informanterna reda på att materialet kommer att
avidentifieras och att de när som helst, utan närmare förklaring, kunde välja att avbryta sin medverkan i intervjun. Denna information, samt att endast vi studenter kommer ta del av den samtyckesblankett de fyller i, tilldelades informanterna muntligen vid intervjutillfällena.
Forskningsetiska principer
Enligt Vetenskapsrådet (2009) bör den enskilda forskaren följa vissa etiska principer i sin forskning. Dessa har även vi följt i vår uppsats. Principerna ska fungera som en underlagsmall där forskaren själv måste ta sitt ansvar i
förhållandet mellan sig själv och sin informant. Principerna är: informationskravet – att forskaren ska delge informanten uppsatsens syfte, samtyckeskravet – att forskaren ska ha informantens eller vårdnadshavarens samtycke och att de har rätt att bestämma över sitt deltagande, konfidentialitetskravet – att tystnadsplikt, anonymitet och sekretess råder över informationen som getts ut, samt
11
BAKGRUND
Följande kapitel beskriver ART som metod och vad som kan påverka hur ett aggressivt beteende utvecklas. Vidare tar vi upp tidigare studier på behandlingar som fungerat samt vad som kan skilja pojkar och flickor åt i deras utveckling. I denna beskrivning har vi delvis använt oss av två källor, Lardén (2002) och Hammerström (2006). Dessa två personer har översatt grundarnas bok om ART och gett sin tolkning på hur metoden kan användas i Sverige.
Aggression Replacement Training
ART utvecklades för att kunna förändra bråkiga och utagerande elever där man ser aggressivitet som ett inlärt beteende (Hammerström, 2006). Psykolog Lardén har översatt ART metoden för att förbättra behandlingsprogrammen för ungdomar placerade på institution i Sverige. Lardén menar att ungdomar med antisociala beteenden saknar tre färdigheter, nämligen interpersonell (social)
färdighetsträning, ilskekontroll samt moralträning och att personal och elever i flera fall upplevt att dessa brister har förminskats när de har använt sig av ART i arbetet med ungdomar (Lardén, 2002). Med tiden har användning av metoden även visat goda resultat för barn som är introverta, antisociala, egocentriska, nedstämda och oroliga. Detta menar Hammerström (2006) kan bero på att alla kan lära sig av ART:s generella metod. Larsdotter (2009), lärare och utbildare av ART instruktörer, anser att ART utgår från kognitiv beteendeterapi och även är en bra metod för introverta barn, liksom för de ungdomar som har koncentrations svårigheter eller ångest över skolsituationen (Larsdotter, 2009). ART är ett multimodalt program vilket innebär att flera olika metoder eller delar används samtidigt för att förändra ett negativt beteende. Gibbs et al (1998) skriver att de tror att multimodala program ger mer långvariga resultat. Därför menar de att ART:s tre komponenter bidrar till att ungdomar kan förändra sitt beteende. De menar att social färdighetsträning och ilskekontrollträningen kan ge kortsiktiga resultat, men att om de tränas samtidigt som moralträning ger det upphov till ett långsiktigt resultat. De säger att detta beror på styrkan i multimodala program då man följer en struktur och att behandlingen syftar till att ändra ett uppenbart beteende.
I träningen använder man sig av rollspel vars tanke är att ungdomarna så verkligt som möjligt, ska få träna på att bemästra sig själv i sociala kontexter. Detta kan medföra att den unge med större trolighet utövar det han eller hon lärt sig utanför gruppen (Hammerström, 2006). Ungdomarna får lära sig i gruppen hur de kan kontrollera sin ilska och aggression för att på det viset känna igen de saker som framkallar aggressionen och lära sig tekniker för att stoppa dem. Vidare diskuterar ungdomarna i grupp olika moraliska dilemman där de lär sig att göra
värderingsövningar (Andreassen, 2003).
ART kan enligt Hammerström (2006) fungera bra i skolan i förebyggande syfte. ART:s grundtankar passar in och kan bidra till att det blir en mer behaglig skolmiljö där man verkar för att stärka klassens positiva egenskaper. Även inom kriminalvården har ART använts just för sin struktur tillsammans med andra behandlingsmetoder. Socialtjänsten är också en arena för ART där man i vissa fall kan arbeta med familje-ART. Att involvera ungdomens föräldrar bidrar till att familjen lättare kan vara med och stötta ungdomen och ge positiv förstärkning när den unge gör något bra. Hammerström (2006) poängterar att det är viktigt att
12
ungdomens närmsta personer får veta vad ungdomen går igenom för att kunna hjälpa till att reducera det negativa beteendet den unge har.
ART är en av flera metoder som kan användas för att stödja ungdomar i dess problematik (Hammerström, 2006). Dess relativt snabba spridning och popularitet har gjort att metoden, eller delar av den, används på nästan hälften av SiS (Statens Institutionsstyrelse) hem för ungdomar (Kaunitz & Strandberg, 2009). I en
kartläggning av ART gjord av Kaunitz & Strandberg (2009) kommer de fram till att 80 % av storstadsdelarna förmedlar ART som insats, men att bara en del följer manualen fullt ut. Kortfattat säger manualen att ART ska fortlöpa under 10 veckor, med tre lektioner i veckan för att träna respektive del i ca 50 minuter åt gången av ART tränare. Ungdomarna som får ART som insats av socialtjänsten är vanligtvis pojkar mellan 13 -18 år som kan ha svårigheter i nära relationer och som har visat ett aggressivt, drog eller kriminellt beteende. Artikeln visar att en utvärdering av hur ART fungerar i det svenska samhället saknas och att den forskning som finns är motsägelsefull (Kaunitz & Strandberg, 2009).
Gruppens sammansättning är av stor vikt för ungdomens påverkan. Att arbeta med blandade grupper – både tjejer och killar, kan vara ett minus då en del deltagare inte vill eller vågar uttala sig eller rollspela inför varandra. Detta är faktorer som instruktörerna måste ta ställning till. Gruppsammansättningen kan verka negativ i den meningen att ungdomarna tar lärdom av varandras beteenden. Det kan även vara svårt för en enskild gängmedlem att praktisera sina inlärda kunskaper ute i fältet om han är den enda från gänget som tränat ART (Hammerström, 2006). ART i praktiken
Aggression Replacement Training – ART, är ett manualbaserat program som innebär att det finns tydliga instruktioner och ramar för hur träningen ska utföras (Lardén, 2002). Syftet med träningen är att hjälpa ungdomarna att finna nya handlingsvägar i sina möten med andra människor och öka ungdomarnas empati och moral när de får sätta sig in i andra deltagares situationer (Hammerström, 2006).
Social färdighetsträning
För att förändra de beteenden som inte är konstruktiva kan man arbeta med de sociala färdigheterna som ingår i ART. Social färdighetsträning innehåller 50 övningar som man tränar genom rollspel i så verklighetstrogna situationer som möjligt. Tränaren modellerar först en situation där färdigheten finns med och som ungdomarna sedan ska rollspela kring. Detta får de feedback på och till sist läxa på hur de kan träna hemma (Gibbs et al, 1998) (Kaunitz & Strandberg, 2009).
Ilskekontroll
I ilskekontrollträningen arbetar man med de känslor och handlingar som resulterar i aggressivitet genom att rollspela olika situationer. I denna del får ungdomen träna sig i att känna igen de signaler som utlöser ilskan, för att sedan utnyttja sina tankar genom att utföra andra mer korrekta handlingar. Ilskekontrollen brukar vara den del av ART träningen som ger ungdomarna insikt om att de själva kan påverka utgången av sitt beteende (Hammerström, 2006).
Moralträning
Den tredje komponenten i ART är moralträningen. Denna genomförs med hjälp av diskussioner i gruppen kring olika moraliska dilemman. Eleverna får på så vis
13
träna sin empati och förståelse för hur deras beteenden kan inverka på
omgivningen (Larsdotter, 2009) (Hammerström, 2006). Moralträningen har haft sin utgångspunkt från Kohlbergs (1984) teorier om moralisk utveckling. Han delar in moralutvecklingen i sex stadier tillhörande tre delar (stadie ett och två tillhör första delen, osv.). Kortfattat innebär detta enligt Hammerström (2006) att aggressiva ungdomar ofta befinner sig på de två lägsta stadierna i sin moraliska utveckling. För att utvecklas behöver ungdomarna ta del av ett resonemang från de högre stadierna för att det ska skapas en konflikt hos ungdomen. Denna konflikt ger insikt om att de tänkt fel vilket motiverar dem att utveckla sin moral. Vilka metoder fungerar?
Ungdomar som utför negativa och antisociala gärningar har gått igenom en utvecklingsfas där de utvecklats till att genomföra dåliga handlingar. Detta kan härledas till att den unge inte har haft en tillfredsställande påverkan av vuxna. För att kunna motverka detta beteende har behandlingsmodeller som innefattar social inlärningsteori och kognitiv beteendeterapi det bästa och dominerande stödet i den erfarenhetsmässiga forskningen. Daleflod & Lardén (2004) skriver att
institutionsbehandling inte alltid ger det resultat man vill. När klienten kommer ut i verkligheten kan den nämligen falla tillbaka i sitt gamla livsmönster. Detta beror på att miljön där vården utförs inte liknar den värld klienten kommer ifrån. Om behandlingen istället genomförs i den sociala värld som klienten lever i får detta bättre resultat (Daleflod & Lardén, 2004).
I en forskningsrapport från 2005 menar Holmqvist et al, att för att nå en framgångsrik behandling kan man genom forskningen synliggöra vilka delar i behandlingen som inte fungerar. Vidare menar de i sin utvärdering att det är ett risktagande då man placerar ungdomar på institutioner för att det kan medföra att ungdomarna breddar sin kunskap gällande destruktivitet. Författarna menar att när ungdomarna inte får vara delaktiga i samhället, när de särskiljs från samhället genom institutionsplacering, blir resultatet en negativ gruppkultur. Genom att arbeta med gruppens normer och värderingar skapar man en resultatrik
utveckling. Viktiga faktorer i arbetet med ungdomarna är också personalens sätt att bemöta dem och agera föredömligt genom att vara positiva förebilder. Detta avspeglar sig på ungdomarna som sedan tar efter detta beteende. Forskarna menar att ART:s komponenter är delar av program som har varit resultatrika, men att det finns så få studier på att ART, med dessa tre komponenter, varit det. Därför menar författarna att ART är en bra metod att kombinera med andra metoder i
behandlingsarbete (Holmqvist et al, 2005).
Asocialitet och aggressivitet
När ett antisocialt beteende visar sig redan i förskoleåldern, menar forskare att beteendet är ett genetiskt arv eller att det har grundlagts när barnet var litet. Forskningen tyder även på att en stor del av de barn som har en tidig antisocial debut även som vuxna visar denna form av beteende. Däremot menar man att då det kriminella beteendet börjar och slutar under tonårstiden är det miljöns påverkan som har varit avgörande för utvecklandet (Lardén, 2002). Forskare inom utvecklingspsykopatologin har jämfört utvecklingen hos
normalutvecklade med de som har psykologiska störningar, och tittat på faktorer som kan påverka en antisocial utveckling, såsom riskfaktorer och skyddsfaktorer. Dessa kan vara avgörande för huruvida en person utvecklar ett antisocialt
14
öka risken för en antisocial utveckling medan skyddsfaktorer såsom kamrater, bra vuxna förebilder, en positiv utveckling i skolan, har motsatt effekt som gör att återhämtningen efter en tragisk händelse löper på fortare (Lardén, 2002).
Aggression kan läras in på två sätt, direkt eller vikariellt. Direkt innebär att våldet ger den önskade konsekvensen, direkt lydnad. Exempelvis att den unge lyder sin mamma för att hon slår honom. Vikariellt innebär att barnet ser ett aggressivt beteende som leder till en belöning, exempelvis att barnet ser någon slå en annan person för att ta deras mobiltelefon (Gibbs et al, 1998). Aggression kan läras in genom ett samspel med föräldrar som är inkonsekventa, som visar brist på värme och kärlek. Uppfostran kan skifta mellan att vara likgiltig till att vara sträng, med straff och fysiska slag. Då barnen har lärt sig av föräldrarna att använda våld och hot för att få som man vill härmar barnen detta beteende och använder det mot sina kamrater för att få igenom sin vilja. Gibbs et al, (1998) menar att
aggressivitet tidigare har varit ett accepterat beteende, men att det nu ses som ett inlärt beteende som kan förändras och läras om.
Gibbs et al (1998) menar att det finns olika forum för inlärning av aggression: hemmet, skola och massmedia. I hemmet, som är den starkaste faktorn till att forma aggressivitet, detta för att barnets oönskade beteende upphör vid fysisk uppfostran, fortsätter ofta föräldrarna med aga för att det verkar fungera. Detta leder till att barnet uppfattar situationen som att den som är starkast, är den som har mest makt och får sin vilja igenom. Om eleverna observerar och tar del av våld och aggressioner, lär de in detta beteende. Författarna menar även att
effekterna av medias belysning av våld har lett till en ökad inlärning och en ökad aggressivitet (Gibbs et al, 1998).
Utvecklandet av en antisocial personlighet
För att barnet ska kunna utesluta risken att skapa en antisocial personlighet är det viktigt att bemästra viktiga utvecklingsmoment såsom social färdighetsträning, ärlighet, respekt för auktoriteter, respekt för egendom samt oberoende. Social färdighetsträning innebär att barnet ska kunna lösa konflikter på ett konstruktivt sätt utan att använda våld eller att genom ord skada någon annan. Ärlighet är också en viktig del av utvecklingen hos barnen och genom den så minskar risken att utveckla ett antisocialt beteende. Respekt för auktoriteter är nästa viktiga grundsten vilken grundläggs av föräldrarna. Finns respekten för lärare och föräldrar så leder det också till respekt för auktoriteter genom att föräldrar och lärare är förebilder för barnet och visar hur barnet bör bete sig. Respekt för egendom lär sig barnet i förskoleåldern genom att skilja på sina egna saker och andras. Oberoende utvecklas hos barnet allt eftersom det växer och blir mer självständigt. Dessa bitar är viktiga för att barnet/ungdomen inte ska utvecklas till en antisocial individ (Lardén, 2002).
Negativ förstärkning från omgivningen
Genom att barnet använder sig av aggressivitet är det lätt att lärare och övrig personal ser barnet som krävande och ger honom eller henne tillrättavisningar vilket kan leda till att barnet får negativ uppmärksamhet. Detta måste barnet leva upp till och fortsätter därmed att bete sig på det sätt som han eller hon får sin uppmärksamhet eller bekräftelse (Gibbs et al, 1998).
Tonåringar kan hamna i en negativ spiral och utveckla en negativ identitet. Detta kan hända för de ungdomar som inte syns eller får bekräftelse för någonting
15
positivt de gör exempelvis inom vänkretsen, av föräldrar och lärare. Om ungdomen inte får bekräftelse för det goda som den åstadkommer, söker den negativ uppmärksamhet. Detta för att den tycker att det är bättre att synas för något dåligt än att inte synas alls. Denna negativa självbild kan lätt förstärkas av omgivningen, genom den bild som nätverket har kring ungdomen om hur den unge skall vara och vilket sätt den ska bete sig på. Detta kan då leda till ett destruktivt beteende som kan vara svårt att bryta. Tonåringens inre konflikter, valet mellan den positiva och negativa sidan kan vara förvirrande för denne och då kan tonåringen ta den enkla vägen genom att välja det negativa beteendet (Wrangsjö, 1995).
Att få positiv kritik är något som ungdomarna som tränar ART inte har fått särskilt mycket av. Detta beror på att de utför aggressiva handlingar och blivit uppmärksammade för det. Därför behöver dessa ungdomar mer positiv
förstärkning än andra ungdomar på det som de gör bra, för att de ska kunna bryta sitt beteende. Det kan exempelvis handla om att komma i tid och berömma detta, som i andras ögon är självklara (Hammerström, 2006).
Flickor och pojkars utvecklingsfaser
Bolin & Lövgren (1995) menar att gränserna mellan verklighet och fantasi kan vara diffusa, samt att det finns en psykologisk skillnad mellan flickor och pojkar under förpuberteten. Flickor tenderar att vid 10-11 års ålder komma in i denna utvecklingsfas medan pojkarna är cirka två år senare. I denna period av barnets utvecklingsfas kan driftstyrkan öka och oro, rastlöshet, tics, magsmärtor,
nagelbitning, ökade konflikter med föräldrarna samt en frigörelse från dem starta. Under förpuberteten kan man för pojkarnas del se tecken av en ökad aggressivitet men det är även vanligt att pojken är ointresserad av flickor och håller ett visst avstånd till dem men även ett ökat behov av att vara en av ”gänget”. Det är även vanligt med att barnet blir nyfiken på att snatta och söker mer spänning än tidigare. När sedan puberteten sätter igång kan den kännetecknas av att vännerna blir allt viktigare samtidigt som humörsvängningarna blir allt mer påtagliga. Som förälder kan man uppleva att tonåringen beter sig på ett ambivalent sätt då den visar ett behov av närhet och samtidigt som den har en negativ inställning till föräldrarna. Ångesten kan också bli mer tydlig och för att dämpa denna kan tonåringen kanalisera sin energi i någon idrottsaktivitet om det sker på ett konstruktivt sätt. Dock är inte detta alltid fallet utan ibland sker det på ett destruktivt sätt, som kan vara att använda droger eller att annat kriminellt beteende (Bolin & Lövgren, 1995).
Under de senare tonåren kan det hända att tonåringen tror sig kunna mer än vad den egentligen gör. Detta kan innebära att tonåringens självuppfattning leder till att den utsätter sig själv för risker och söker spänning utanför lagens gränser så som exempelvis kriminella aktiviteter. Enligt Bolin & Lövgren ger det pojkar i den senare delen av puberteten en viss energi och stimulans när de utsätter sig för risker och faror (Bolin & Lövgren, 1995).
TEORI
Nedan följer beskrivningar av tre teoretiska begrepp, nämligen kognitiv
beteendeterapi, inlärningsteori och nätverk. Det är genom våra intervjuer som vi fått fram att ART utgår ifrån dessa tre teorier och perspektiv och inte enbart från
16
en teori. Utifrån dessa begrepp har vi också valt att studera hur ett könsperspektiv kan genomsyra ART, detta avsnitt finner ni sist i teoridelen.
Kognitiv beteendeterapi
ART grundar sig på kognitiv beteendeterapi (KBT) för att man i träningen arbetar med ungdomens handlanden och tankar kring detta (Kaunitz & Strandberg, 2009). ART, precis som KBT, syftar till att om man förändrar sina tankar och förmågor, kan man förändra sig själv mot omvärlden. Enligt Perris (2000) grundar sig KBT på att ”innehållet i en människas kognitioner bestämmer hennes
känsloupplevelser och leder till vissa bestämda affektiva svar” (s. 22). För att
förklara detta lite mer så betyder kognition att lära sig och behärska saker. Ett annat sätt att förklara kognitiv terapi på är att se till sambandet mellan människans kognitioner, tankar och gärningar som inte enbart är riktad åt ett håll utan även att feedback och återkopplingar kan göras på människans handlingar (Perris, 2000). Kortfattat kan man då säga att kognitiv terapi kan fungera som ett kretslopp där man ser samband mellan tanke och handling som en process. Vidare tänker man inom terapin att händelser som uppstod tidigt i livet präglar hur vi är som
människa och hur vi uppfattar vår omgivning. Vårt sätt att arbeta med, ge uttryck åt och lagra fakta från omgivningen och hur vi föreställer saker är beroende av detta (Perris, 2000). Ytterligare finns det fem begrepp som kan beskriva kognitiv terapi. Det första är struktur som menar att metoden och mötet har ett redan bestämt program som båda parter kommit överens om och följer. Detta kan ses i likhet mot ART som är en manualbaserad metod (Lardén, 2002). Det andra begreppet är aktiv och direktiv. Detta innebär med att terapeuten förhåller sig aktiv i arbetet med sin klient och inte likgiltig i mötet, och även förmedlar
uppgifter som klienten ska genomföra mellan mötena. Dessa uppgifter utvärderas sedan tillsammans med exempelvis rollspel för att förstå sin problembild. Det tredje begreppet är humanistiskt, vilket står för att man ser klienten som en unik person som själv, i viss mån, kan påverka sin situation, med undantag om personen har en diagnos av något slag. Fjärde begreppet är att metoden är tidsbegränsad och fortlöper under kort eller lång sikt, beroende på klientens problematik och vilket resultat man vill åstadkomma. Det femte och sista
begreppet är insiktsfrämjande vilket är terapins målsättning. Terapin strävar efter att få klienten att lära känna sig själv och sin inställning till omgivningen och sin kommande tid. Samt att kunna se sambandet mellan tanke, känsla och handling och att till slut kunna ersätta sina felaktiga beteenden med nya och bättre tankar (Perris, 2000).
KBT kan användas i arbetet med ungdomar med utgångspunkt i att man arbetar med samhällsfarliga problem såsom missbruk och kriminalitet. Behandlingen riktas då till att dels ”förändra kriminella attityder och tankemönster, missbruk
och våldsbeteenden, dels på att lära in nya färdigheter som brister i klienternas beteenderepertoar” (Daleflod & Lardén, 2004, s. 21). Exempel på brister kan
vara att personen inte kan lösa problem, inte kan kontrollera sig, har dåliga sociala kunskaper och brister i sitt moraliska tänkande. Som behandlare försöker man involvera de möjligheter och utbud som finns i klientens närhet. Det gäller då främst klientens nätverk, dens intressen och färdigheter. Genom att lära känna sin klient och använda sig av ovannämnda exempel i behandlingen lär man klienten att inte ta till sig negativa beteenden och kunna hantera bekymmer (Daleflod & Lardén, 2004).
17
KBT i grupp
Barn befinner sig ofta i stora grupper exempelvis i skolan där sociala kunskaper är ett faktum. Alla barn har inte med sig detta hemifrån och då kan gruppen istället få en stressande inverkan på barnet ifråga. ART:s tanke är att träna upp dessa kunskaper i grupp genom rollspel och diskussioner, som för många är
grundläggande (Hammerström, 2006). I gruppterapi fokuserar terapeuten på klienternas individuella problem. Det som blir viktigt här är att man med hjälp av hela gruppen tar itu med varje klients problem. Terapins upplägg är detsamma som för individuella möten – strukturerade och går efter samma principer. Gruppmötet inleds med att man går igenom agendan där varje klient får komma till tals. Vid första mötet kan det enligt Perris (2000) vara bra att gå igenom den kognitiva terapins huvudsakliga grunder för att alla ska vara medvetna om vad som händer. Vidare är det viktigt att alla deltagare får komma till tals och ta itu med sina negativa tankar eller handlingar för att det ska kunna behandlas och diskuteras. Som terapeut är det av yttersta vikt att vara vaksam så att klienterna inte påverkas negativt av varandras depressioner. I slutet av varje möte ges deltagarna läxor som de ska genomföra hemma som sedan gås igenom vid nästa tillfälle. I övrigt läggs fokus på samverkan, individens egna problem, på
ifrågasättande istället för svar på frågorna och strukturen (Perris, 2000). Enligt Antony et al (2008) följer KBT sessionerna för en grupp en struktur: genomgång av läxor, ny information läggs fram, övningar med hjälp av ex. rollspel och slutligen delas nya läxor ut.
Perris (2000) skriver att det finns dokumentation och studier gjorda på hur kognitiv terapi fungerar i grupp men att terapins avgörande område är sessioner för enskilda individer. Gruppterapi var vid bokens utgivning mest utpräglad i USA vilket enligt Perris (2000) beror på den sällskapskära amerikanska livsstilen (s. 203), samt ekonomiska skäl och brist på terapeuter (Antony et al 2008). Miljön i gruppterapi kan bli en verklighetstrogen återskapning av situationen där klienten får kommentarer, insikt om sitt beteende, hur det kan drabba medmänniskor och de följder som kan uppstå. På detta vis fick klienten se hur den andre kan uppleva situationen och därför tränas i att känna empati och tänka i andra banor (Fog, 2000).
I uppsatsen beskriver vi gruppdynamiken som gruppens inverkan på den enskilda individen ute i samhället och inte i den terapeutiska gruppen. Gruppen erbjuder, menar Johansson & Lalander (2007) ”frihet, makt, trygghet och bekräftelse” (s. 55). Den får individen att känna delaktighet och fungerar som stärkande för identiteten när individen gör som andra. I ART träningen använder man sig mycket av rollspel för att återspegla verkligheten och skapa tankar och reflektion kring rollspelet (Hammerström, 2006).
Inlärningsteori
ART utgår från att aggressivitet är ett inlärt beteende som kan läras om (Hammerström, 2006). Social inlärningsteori syftar till att ungdomarna har präglats av sin miljö runt omkring sig och att ungdomarna av vissa orsaker inte tagit till sig kunskaper vad gäller moral och sociala färdigheter. Här fungerar inlärningspsykologin enligt Andreassen (2003), som ett verktyg för att få
ungdomarna att inse och sätta ord på sina handlingar. På detta sätt tränas individen i att behärska sig själv och sitt uppförande (Andreassen, 2003).
18
sektorn (exempelvis ART instruktörer) att veta om sin klients sociala bakgrund för att kunna analysera dennes beteende. Om man förstår den miljö och de normer som finns i miljön där man arbetar kan man lättare se samband med hur beteendet lärts in och varför. Breakwell hävdar även att det finns skillnader i hur kvinnor och män kan tänkas uttrycka sina aggressioner just för att detta tillhör
subkulturen, alltså små grupper i den stora gruppen. Vidare finns det också kulturella skillnader på vad som anses vara aggressivt beteende och i vilken grad det utförs (Breakwell, 1999).
Nätverk
Nätverket, exempelvis familjen, är en viktig del när en ungdom tränar ART. När familjen involveras i träningen och får information kring denna vill man att det ska verka stärkande för individen (Hammerström, 2006). Man kämpar för att ungdomen ska stödjas och få förstärkning när den gör rätt, precis som Klefbeck & Ogden (2003) menar. De vänder sig med sin bok Barn och nätverk till
yrkesutövare som till exempel socionomer och menar att barn befinner sig i sociala sammanhang och därmed gör intryck på och berörs av andra. Om barn har föräldrar eller andra närstående personer som stödjer och ger omsorg minskar risken för att barn kan utvecklas negativt. Om dessa personer däremot inte finns i barnets närhet främjas inte barnets individuella och mentala utveckling och barnet får då växa upp under dåliga förhållanden. Barnets sociala nätverk, familjen, skolan och deras fritid, är enligt Klefbeck & Ogden (2003) viktigt för
utvecklingen och bidrar även till bättre hälsa. Om man inte har ett nätverk, eller ett svagt, kan detta leda till att personen ifråga lättare drabbas av sjukdomar. Det är även lättare för personen att klara av besvärligheter om man har ett större nätverk som bryr sig och förmedlar kärlek. Man skiljer mellan det informella och det formella nätverket. Det förstnämnda är ”föräldrar, syskon, släkt, vänner och
grannar” (Klefbeck & Ogden, 2003, s. 62), och det andra innefattar
professionella kontakter som sker via en anmälan, tidsbokning eller annat. För barn betyder vuxna personer på skolan mycket då de träffar barnen regelbundet. Barnets vänner är enligt ovanstående författare ofta svårare än familjen att involvera i terapeutiska sammanhang, och därför finns det mindre forskning om deras betydelse för barnet.
Perspektiv på kön
Nedan har vi valt att belysa två olika perspektiv på kön, ett som något fast och bestämt samt ett där kön är socialt konstruerat. Vi har valt att nämna dessa två för att visa på en del av komplexiteten i könsdebatten. I vår analys av ART kommer vi mestadels att använda oss av det sistnämnda, nämligen att kön blir konstruerat i ett sammanhang, för att kunna ifrågasätta och kritiskt granska vårt resultat.
Vilket könsperspektiv man har när man exempelvis betraktar ungdomar blir avgörande för vilket resultat man får och är ute efter. Utifrån detta kan man använda ett perspektiv som tar fasta på det olika och motsatta i könen vilket gör att man kan få fram egenskaper som kan tillskrivas manligt och kvinnligt. Om man istället använder sig av ett annat perspektiv som ser kön som något socialt konstruerat bortser man från traditionella mönster och man kan då vara mer ifrågasättande kring varför saker blir på ett visst sätt (Johansson & Lalander, 2007). Enligt det socialkonstruktivistiska perspektivet betraktar man inte en människas handlingar som naturliga utan som något socialt konstruerat, och som kan vara olika och ifrågasättas (Wenneberg, 2001).
19
Tjejer och killars egenskaper
Johansson & Lalander (2007) tar upp att killar i större utsträckning lär sig att hantera den ”offentliga arenan”, alltså gatans normer och språk, och skapar grupper med gängkulturer. Tjejerna bildar istället vänner i små grupper som skapas i den privata arenan såsom familjen och den närmsta relationen. Johansson & Lalander exemplifierar provrummet för att beskriva att tjejer skapar mer intima relationer. I detta lilla rum kommer tjejerna varandra nära där de resonerar kring känslor, förhållanden och dilemman (Johansson & Lalander, 2007).
I en studie gjord på en institution för flickor, (tidigare för pojkar) av Berit Andersson (1998) fick hon fram resultat som visar att personalen upplever att flickor är mer känslosamma och djupa och pojkarna som mer aggressiva, kriminella och rakt på sak. Flickorna upplevs som att de döljer saker och att de spelar ett spel mot personalen, medan pojkarna upplevs vara mer ärliga. En annan slutsats var att personalen upplevde att institutionen präglades mer av lugn och ordning när endast flickorna behandlades då de ansågs vara mindre våldsbenägna än pojkarna. Man ansåg att flickornas problem var mer psykologiskt förankrade och att de hade ett kaotiskt inre som man var tvungen att utreda på djupet och pojkarna som mer utagerande och aggressiva (Andersson, 1998).
RESULTAT OCH ANALYS
I följande kapitel framförs de teman som blev särskilt tydliga under intervjuerna. Dessa teman analyseras sedan med stöd av teoretiska begrepp. Vår första
frågeställning är hur instruktörerna använder ART och svaret på denna fråga anser vi genomsyrar hela resultatet. Därför finns det inget stycke som tar upp enbart detta, utan svaret följer under hela kapitlet.
Möjligheterna med ART
Sammanfattningsvis säger våra informanter att ART kan användas inom många olika områden då ART följer en manual som ska vara lika för alla. Hammerström (2006) menar att dessa områden kan vara skolan, socialtjänsten och
kriminalvården. Kuratorn menar att det på hennes arbetsplats fanns många elever som var utåtagerande och hade hög frånvaro. Hon beskriver att:
”det var många elever som kom på ART lektionerna men som inte ville vara på de vanliga lektionerna, så vi fångade upp dessa elever genom ART”.
Därför fyller ART en funktion i att man lär sig arbeta med sin aggressivitet och vilka verktyg som finns för att försöka lugna ner sig. Detta kan man göra genom att ha många diskussioner om olika situationer som eleven kan hamna i och få eleven till att förstå vilka fördelar det finns med att använda sig av sina verktyg. Hammerström (2006) menar just detta att ART utvecklades för aggressiva och utåtagerande ungdomar som genom träningen skulle lära sig att kontrollera sin ilska och sina aggressioner samt tekniken för att ta kontroll över dessa känslor. Kuratorn berättar att det var länge sedan hon fick sin ART utbildning och menar att det kan ha betydelse för hur hon arbetar. Utifrån detta tror vi att instruktörernas arbetssätt kan variera beroende på när och vart de gick sin utbildning och hur ofta de använder metoden. De instruktörer som använder metoden håller sig
20
förändringar. Denna jämförelse kanske kan vara svår att göra då våra informanter har olika arbetsuppgifter, men samtidigt ska metoden användas lika då den följer en manual och därför har vi valt att göra denna. Vi funderar också kring att ju mer frekvent instruktörerna arbetar med ART, desto bättre och säkrare blir de
antagligen i sin ledarroll vilket också kan påverka hur de arbetar.
Socialrådgivaren kombinerar ART med andra metoder och annat psykosocialt arbete i form av samtal osv. Hon tror mer på kombination än att ART skulle fungera som enda metod eftersom hon anser att det är mer effektivt om man blandar arbetsmetoderna. Socialrådgivaren tror också att man kan använda metoden på behandlingshem, fängelser osv. Hammerström (2006) skriver också att ART tillsammans med andra behandlingsmetoder kan användas t.ex. inom kriminalvården just för sin tydliga struktur. Socialsekreterare 1 menar att ART kan användas inom institutioner, för ungdomar som är placerade enligt LVU eller SoL, kriminalvården, socialtjänsten och i skolorna. Socialsekreterare 2 tror att man skulle kunna använda ART nästan överallt. Han menar att han använder ART i olika former och i olika sociala sammanhang. Han tycker att grunden är bra, men för att träna ren ART måste man ha en grupp som ser ungefär likvärdig ut då metodens tankar och delar kan användas var som helst, såsom på behandlingshem och i fängelser. Denna tanke delar han med socialrådgivaren då han anser att metoden passar sig på dessa ställen för att den är enkel och lätt att förstå. ART är en generell metod som alla kan lära sig av, menar Hammerström (2006). Metoden kan fungera på exempelvis introverta och antisociala barn med gott resultat (Larsdotter, 2009). Lardén (2002) menar att antisociala barn har brister i sina sociala färdigheter, i sin ilskekontroll samt moral. Därför är ART en bra metod för dessa barn då den innehåller dessa tre komponenter. Utbildaren håller inte med om detta då han syftar till att metoden inte är skapad för introverta ungdomar. Lardén (2002) har översatt ART för att metoden ska lämpa sig bättre inom
institutioner för ungdomar. Dock menar Daleflod & Lardén (2004) att ART ibland inte ger den effekt man söker inom institutioner eftersom livet där inne inte
speglar verkligheten. Holmqvist et al (2005) hävdar också detta, att när ungdomar utesluts från samhället genom exempelvis en institutionsplacering kan det verka negativt. Socialrådgivaren tänker att det är svårare att utöva och överföra träning på verkligheten då det är en sluten verkstad. Hon beskriver:
”De kan funka utmärkt i den miljön men ute… svårt kanske. Och då har man tappat mycket, det är viktigt att förstå tycker jag att ART-träningen inte bara sker i rummet utan minst lika mycket egentligen handlar om
överföringsträning”.
Utbildarens erfarenhet är att de är svårare att motivera dömda ungdomar då man måste vilja ändra på sig och att ART går att användas på behandlingshem samt inom öppenvården. När informanten tar emot ungdomar som är dömda till att träna ART, körs ART helt enligt boken. Annars är ART:s styrka att den är flexibel, men om man lägger till andra delar eller tar bort vissa delar menar utbildaren att metoden inte längre kan kallas för ART.
”jobbar man med ART ”by the book” så ger det bäst resultat. Det finns
många versioner av ART men då ska man inte kalla det för ART”.
21
då många inte följer manualen fullt ut utan gör sina egna tolkningar av hur träning ska läggas upp.
Utbildaren menar att det inte sker mirakel på tio veckor eftersom förändringar kan ta tid, men att ART är en fantastisk metod. Det är viktigt att den unge vill
förändras och om de inte får några konsekvenser över sitt handlade, finns det ingen anledning att förändra sitt beteende. Utbildaren beskriver de olika komponenterna:
”I social färdighetsträning lär ungdomarna sig att ta kontroll över känslan och tänka igenom vad de ska göra i stället, reflektera över vad som gör att de vill slåss och hur de kan välja att göra något konstruktivt istället. Tanken är att ungdomen ska välja den mest prosociala lösningen som t.ex. att prata med den person som sätter i gång dig i stället för att slåss och genom detta skapa ett lyckligt slut. Moralträning är en del av ett empatiskt program, en träning där man informerar ungdomarna om att det finns andra åsikter och sätt att tänka på som t.ex. att det inte är rätt att stjäla, varför man inte skall slåss osv. Denna träning leder till att ungdomen lär sig förstå att det finns andra synpunkter än deras egna”.
Utbildaren uppmärksammade oss att ART inte är en behandling, utan en träning där man ser aggressivitet som ett inlärt beteende som kan läras om. Bara detta, att ungdomarna inte genomgår en behandling tror vi kan motivera dem till att träna ART.
Behovet av ART
Utbildaren menar att ART utvecklades för att det inte fanns någon metod som fungerade i arbetet med aggressiva ungdomar. Vidare berättar han att ART är en metod som består av tre komponenter som tränas tre gånger i veckan, under tio veckor och som är skapad för människor med en bristande impulskontroll och för de som är aggressiva. De faktorer som är viktiga i förändringsarbetet med
ungdomar är ART:s tre komponenter. Detta har vi även förstått utifrån vår tidigare forskning där rollspel och diskussioner är en viktig del (Gibbs et al, 1998)
(Hammerström, 2006).
Kuratorn menar att ART fyller ett stort behov och att ungdomarna har gjort stora framsteg, samt att relationerna till dessa elever blev tätare. Hon menar att det som stärker barn är en relation där man blir sedd och bekräftad av någon annan
människa och vad metoderna är, är egentligen ointressant så länge man kan uppnå det här resultatet. Dock vet kuratorn inte om eleverna slåss mindre för att de tränar ART, men de kanske lär sig att ta i tu med sin situation på ett annorlunda sätt och lär sig att reflektera över att det finns andra sätt att handskas med problem och konflikter. Vad gäller den positiva förstärkningen är den viktig enligt Wrangsjö (1995) för att bryta en negativ utveckling. Resultatet man vill uppnå är att ungdomen istället ska få positiv uppmärksamhet och se och höras för de bra handlingar de utför och därmed minska uppsökandet av negativ förstärkning. Dock menar han att tonåringen under puberteten kan välja att bete sig på ett destruktivt sätt för att det är lättare att fortsätta i detta spår än att ändra sig. De aggressiva ungdomarna är en grupp barn som fått mycket negativ förstärkning och därför utvecklat detta beteende lättare. Därför är det ytterst värdefullt att dessa barn får blir sedda för de små värdefulla saker de gör menar Hammerström (2006). Barn och ungdomar fortsätter ofta att bete sig på det vis som de får
22
uppmärksamhet för. Personal och lärare kan därför uppleva barnet som störande och därmed uppstår en negativ spiral där barnen blir sedda utifrån detta perspektiv (Gibbs et al, 1998).
Socialrådgivaren tycker att alla skulle kunna träna ART men menar att de flesta vet hur man ska bete sig och agera. ART handlar om att fortsätta träna på sina sociala färdigheter, vissa kanske inte har tränat så mycket på detta beroende på hur och vart du är uppväxt, men de flesta har ändå lite erfarenhet av det menar socialrådgivaren. I hemmet är denna träning speciellt viktig eftersom det är det forum där barnets beteende lättast främjas enligt Gibbs et al (1998). Inlärningen kan ske genom observation av våldet, både genom media och vuxna förebilder, men även genom aga. Socialrådgivaren poängterar vikten av inlärningen:
”ART handlar om att man som ungdom aktivt får träna på dessa saker, och inte bara tala om hur man ska agera, utan det krävs att man handlar”.
Socialrådgivaren tillägger att man inom ART försöker leta upp den ungdom i gruppen som verkar ha störst moral och sedan låta han eller hon prata lite mer. Socialrådgivaren menar att det är lättare för ungdomar att ta efter sådant som någon i deras egen ålder säger eller gör.
”Ja, ART kan behövas för alla, för alla kan bli bättre på det man redan
kan”.
Utbildaren delar denna tanke att ungdomar tar efter sina kompisars och idolers livsstil. Vidare menar han att ART är kognitivt och det är upp till varje individ att handla utefter vad de har lärt sig.
Socialsekreterare 2 tycker att ART är en utmärkt grund för många barn och ungdomar som har svårigheter i samhället och i hemmet. Metoden innehåller tre bitar som är tämligen enkla att förstå då man har färdiga övningar vilket gör att man behöver inte improvisera särskilt mycket. Ungdomarna lär sig ganska fort vad som ska göras och man försöker sedan överföra det till verkligheten. Lardén (2002) skriver att ART är ett multimodalt program som har en tydlig inramning där det beskrivs hur man ska gå till väga för att träna ART, med målet är att finna nya tankemönster (Hammerström, 2006). Socialsekreterare 2 säger om ART att:
”Det är en bra grund om man uttrycker sig så. Det här med strukturen och sådant, den är bra. De andra grupper som vi arbetar med har varit mer ”lösa” och inte riktigt så strukturerade som ART. För ungdomar är ART bra för den är enkel att förstå och strukturerad” /…/ ”Vi har olika grupper, vissa där vi följer det rena ART programmet och andra där vi har flera inslag av olika metoder. I dessa grupper kanske inte barnen eller ungdomarna inte är lika besvärliga som i ART grupperna”.
Socialsekreterare 2 menar att man inte alltid behöver använda hela metoden utan att man kan använda sig av vissa delmoment i andra sammanhang. Hammerström (2006) menar att eftersom ART är en multimodal metod innehållande tre olika komponenter, går dessa att använda var för sig i andra behandlingssyften.
Utbildaren, socialsekreterare 1, samt socialrådgivaren menar alla att man inte får kalla denna behandling för ART om man inte använder alla tre delarna.
23
tänka utifrån, vilket är boken. Tanken med ART är att man ska jobba med de ungdomar som framför allt är antisociala, har ett kriminellt tänkande och är aggressiva. Han menar att dessa ungdomar behöver den strukturerade form som ART erbjuder.
”Det har visat ge gott resultat på många ungdomar med ett aggressivt beteende. Och vi har idag ett samhälle som visar på ett alltmer utagerande beteende, några fler pojkar men det är många flickor också”.
ART i förebyggande syfte
Samtliga informanter delar tanken om att ART går att använda i förebyggande syfte, vissa arbetar enbart med detta. Då arbetar man ofta med olika delar av ART, men samtidigt benämns inte denna träning som ART då hela programmet ska användas för att kunna göra detta.
Kuratorn anser att man kan använda ART i förebyggande syfte för att man kan lära sig hantera ett beteende innan man har ett. I princip tror kuratorn att man kan använda ART överallt, om barnen har liknade behov. Kuratorn har t.ex. jobbat med ART när det gäller sexualitetsfrågor - hur man agerar i olika situationer, och även haft kollegor som använt metoden med små barn. Kuratorn vet inte hur pass effektiv metoden är, men menar att man ska använda sig av hela ART
programmet och inte enbart vissa delar.
”Metoden förespråkar också detta, men det är svårt att arbeta med hela
metoden eftersom den är så pass krävande som den är och tar så pass mycket tid eftersom man måste arbeta med den fler gånger i veckan. Men vid samtal kan det hända att man använder sig av olika kontrollövningar och då använder man vissa delar av ART”.
Kuratorn berättar att metoden är tidskrävande, vilket vi tänker kan vara en anledning till att de tre komponenterna används separat, men även en brist på personal som bidrar till att man gör på detta vis.
Socialrådgivaren tycker att man kan använda ART i förebyggande syfte genom att exempelvis träna på sociala färdigheter. Hela ART programmet kan också
användas och då anpassar man det efter gruppen man tränar.
”Är det en grupp med 10-åringar får man lägga moralen och dilemmorna
på deras nivå. Då tar man kanske inte med svåra begrepp utan man kanske diskuterar om bråk och så”.
När det gäller ilskekontrollen menar socialrådgivaren att många små barn har ilska och att man kan prata med barnen om detta i förebyggande syfte. Det gäller bara att vara lyhörd för vilken nivå man ska lägga träningen på. Dock anser hon att det inte är lätt att veta om förebyggande arbete fungerar då det är svårt att forska på det, men tror att man kan det. Då kan man använda vissa delar av ART, men då benämner man inte träningen för ART. Socialsekreterare 2 använder ART nästan enbart i förebyggande syfte och jobbar idag inne på skolan för att bygga allianser med ungdomar som befinner sig i riskzonen. Han tror att alla skulle må bra av att få ta del av vissa ART moment.
24
så det går alldeles utmärkt. Barn älskar ART, de får lov att synas, de får lov att prata och spela teater. De tycker verkligen om det. Just det momentet att man ger dem beröm och försöker få deras omgivning att också göra det, så det har fungerat väldigt bra i förebyggande syfte, trots att eleverna kanske inte har haft ett så utpräglat beteende. Så jag tror att det fungerar alldeles utmärkt i förebyggande syfte just för att ungdomarna inte är helt själva om saker utan blir en del i gruppen”.
Vi håller med socialsekreterare 2 om att alla människor kan må bra av att träna ART. Detta för att man får reflektera över sin moral och sina värderingar vilket kan leda till en bättre kännedom om sig själv. Vi resonerar kring att människan inte är fullärd utan förändringsbar och kan påverkas under livets gång då vi ständigt möter nya människor där moralen kan sättas på prov.
Socialsekreterare 1 menar också att man kan använda ART i förebyggande syfte och anser att det handlar mycket om att man är ute i skolorna då det är lärarna som oftast ser tendenser på aggressivitet hos ungdomarna först.
”Det kan börja med att ungdomarna uttrycker sig verbalt, till att de ser upp
till äldre ungdomar och påverkar varandra. Då ser ofta lärarna att någonting inte stämmer. Det kan vara killgäng och blandgäng med både killar och tjejer som drar runt på skolan och där kan man då börja arbeta med ART i ett tidigt stadie”.
Socialsekreterare 1 menar att det i regel är de ungdomar som redan är aggressiva, psykiskt och fysiskt, eller de som riskerar att bli det som tränar ART. Han hävdar att vissa kör delar av ART i förebyggande syfte och bygger upp träningen utifrån gruppens behov. Det kan exempelvis vara att man enbart tränar ilskekontroll eller moralträning (att man diskuterar olika dilemman), men att man då inte benämner lektionen för ART. Utbildaren anser i sin tur att ART kan användas till att identifiera ungdomar i tidig ålder som har behov av hjälp och att man då kan arbeta med vissa delar av ART, såsom social färdighetsträning och ilskekontroll med rollspel. Kaunitz & Strandbergs (2009) utvärdering av ART visar att bara en del som använder ART följer manualen fullt ut. Kanske beror detta då på att många använder ART i förebyggande syfte där någon komponent tränas enskilt. Alltså blir gruppens behov och uppdelningen av ART:s komponenter det som mest genomsyrar det förebyggande arbetet med ART. Hammerström (2006) anser också att ART är lämpligt att använda i förebyggande syfte, speciellt i skolan för att stärka ungdomarnas egenskaper. Socialsekreterare 2 berättar att ungdomarna älskar ART för att de får synas och höras vilket kan kopplas samman med att man förstärker deras positiva egenskaper. Vi tänker att det är bra för barn och
ungdomar att få beröm så de blir stärkta och utvecklas på de saker de gör bra. Förmodligen vet de flesta barn och ungdomar om de brister de har och det
beteende som de gör felaktigt och därför behöver inte detta förstärkas utan istället ignoreras. Som förälder kan detta säkert vara svårt då barn och ungdomar kan vara påfrestande i sin utveckling där de pendlar i sitt humör (Bolin & Lövgren, 1995). Men även som förälder behöver man tränas i att uppfostra sina barn konstruktivt och ge kärlek, tänker vi.
Aggressivitet som ett inlärt beteende
Flertalet av informanterna menar att man inom ART ser aggressivitet som ett inlärt beteende, som behöver fyllas på med positiva förstärkningar för att kunna
25
ändras. Forskningen tyder på att ett antisocialt beteende antingen är grundat i förskoleåldern eller är ett arvsanlag och att ungdomarna i den här
utvecklingsfasen har lärt sig utföra negativa handlingar, orsakat av en brist på goda förebilder (Daleflod & Lardén, 2004) (Lardén, 2002). ART utgår från kognitiv beteendeterapi vilket av vissa författare anses vara en av de bästa metoderna för att stoppa ett antisocialt beteende (Larsdotter, 2009) (Kaunitz & Strandberg, 2009) (Daleflod & Lardén, 2004). Detta menar de också att forskningen stödjer. Perris (2000) menar att KBT-inriktade behandlingar exempelvis ART, kan bidra till att individen förändrar sitt tankemönster och tar kontroll över sitt handlande. Inom KBT ser man miljön som en påverkansfaktor på ungdomens inlärning då tidigare händelser i livet formar individen. Han beskriver att en KBT träning innehåller faktorer som gör att individen får insikt i sitt beteende och hur det kan påverka andra människor (Perris, 2000). Vi tänker att KBT förmodligen kan hjälpa barn att skapa en trygg plattform, då metoden följer en struktur som barn behöver, speciellt de barn som saknar gränser och tydliga riktlinjer hemifrån. Det är dessa barn som vi tror kan utveckla ett
aggressivt beteende och därför ger KBT:s tydliga inramning i detta syfte, i form av ART träning, en emotionell stabilitet i ett otryggt barns liv.
Socialrådgivaren och socialsekreterare 2 anser att ART utgår ifrån det kognitiva tänkandet, att ens handlingar styrs av ens tankar och känslor och att aggressivitet är ett inlärt beteende som man kan lära om eller ersätta.
”Det handlar om betingning. Exempelvis om ett barn söker uppmärksamhet
och får detta när han eller hon kastar pennan i golvet. Då lär den sig att det är så här man får uppmärksamhet, och det är på den vägen det blir ett inlärt beteende. Får man uppmärksamhet bara för det negativa kommer man fortsätta att utföra negativa handlingar, för alla vill få
uppmärksamhet”.
Vidare menar hon att beteendet till stor del handlar om att man blir
uppmärksammad, respekterad, kanske t.o.m. fruktad för sitt beteende. I denna mening verkar Lardéns (2002) begrepp om respekt och konflikthantering i negativ mening, där den status, identitet den unge får av sin omgivning exempelvis
föräldrar, lärare och vänner kan förstärka den unges kriminella eller aggressiva beteende. Om individen då ska lära om ett redan inlärt beteende tror vi, att det är viktigt att omgivningen ändrar sin syn på individen och börjar förstärka de bra sakerna istället för de negativa. Wrangsjö (1995) hävdar också att nätverket kring den unge kan förstärka det redan insocialiserande beteendet. Socialrådgivaren förklarar detta genom att:
”om du sällan eller aldrig får uppmärksamhet för något bra du gör,
fortsätter du ganska självklart med det som folk ser dig för. Och ja, klart kan en vinst i form av en mobiltelefon förstärka beteendet, och t.ex. hur ”lätt” det var att begå brottet, och vilka andra ev. konsekvenser ungdomen fått påverkar självklart, ex känslor, brottsofferreaktioner, föräldrarnas reaktioner, samhällets konsekvenser osv. Men man ska komma ihåg att även negativa konsekvenser/negativ uppmärksamhet, ex bestraffning av olika slag, också ofta är förstärkande”.
Här tar socialrådgivaren upp hur negativa förstärkningar kan ta sig i uttryck och hur man kan förändra detta.
