• No results found

Hur utförs vägledning ur ett etniskt perspektiv?

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Hur utförs vägledning ur ett etniskt perspektiv?"

Copied!
50
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Malmö högskola

Studie- och

yrkesvägledarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Hur utförs vägledning ur ett etniskt

perspektiv?

How is guidance from an ethtic perspective?

Ajten Neziraj

Malin Petersson

(2)

Tack!

Vi vill börja med att tacka varandra, för ett bra samarbete och för allt stöd vi kunnat ge och få av varandra.

Vi vill också tacka våra makar och våra barn för deras förståelse, stöd och tålamod som ni har bistått med under hela utbildningens gång och inte minst under vårt examensarbete. Utan er hade det aldrig gått. Vi vill också passa på att tacka våra föräldrar för all hjälp som vi fått av er under utbildningens gång.

Vi vill säga tack till vägledaren på lärcentret för all hjälp, förståelse och det varma bemötande vi har fått av dig.

Tack Leif för ditt stöd.

(3)

Sammanfattning

Denna studie handlar om vägledning ur ett etniskt perspektiv. Syftet med denna studie är att undersöka hur den sökande ser på vägledningen samt hur den sökande anser sig bli bemött och förstådd av vägledaren. Vi vill också undersöka hur vägledningen utförs med individer som har en utländsk bakgrund på ett Lärcenter i södra Sverige. Våra forskningsfrågor är följande: Hur utförs vägledning med individer som har en utländsk bakgrund? Vad är den vägledningssökandes respektive vägledarens uppfattning av vägledningen i ett etniskt perspektiv? I vårt arbete har vi gjort en kvalitativ undersökning där vi har videoinspelat fyra vägledningssamtal. I två av samtalen var informanterna födda i Sverige och i två av samtalen var informanterna utländskt födda. Vi har därefter gjort semistrukturerade intervjuer med både informanterna och vägledaren. I resultatet kom vi fram till att språket, kroppsspråket, information om utbildningsväsendet samt respekt för den andres kulturella identitet var aspekter som vägledaren betonade och använde sig av i vägledningen. Vår studie visar hur vägledning ur ett etniskt perspektiv kan se ut.

(4)

Innehållsförteckning

TACK! ... 7 INNEHÅLLSFÖRTECKNING ... 9 Val av problemområde ... 11 Begreppsdefinition ... 11 Etnicitet ... 11 Kultur ... 12 Vägledning ... 12 Lärcenter ... 13 SYFTE ... 14 Forskningsfrågor ... 14 Forskningsläget ... 14 Avgränsningar ... 14 TEORI ... 15 Vägledningsprocessen ... 15 Vårt icke verbala språk ... 16 Kommunikation ... 16 Lifespace ... 17 Konstruktivistisk vägledning ... 18 Familjestruktur ... 22 METOD ... 23 Teknik ... 23 Urval ... 24 Genomförande ... 25 RESULTATANALYS ... 25 U1 ... 25 S1 ... 29 U2 ... 31 S2 ... 35

Intervju med informanterna efter samtal ... 38

SAMMANFATTNING ... 39

(5)

Inledningens betydelse ... 39

Figur 1. Teoretiska begrepp i studiens fyra samtal ... 41

Individualism vs kollektivism ... 42

Över- och underordning ... 42

Förståelse och bemötande ... 43

SLUTSATS OCH DISKUSSION ... 44

Hur bedrivs vägledning ur ett etniskt perspektiv? ... 45

Vägledaren: ... 45

Uppfattning av vägledningen ur ett etniskt perspektiv ... 45

Språket ... 46

Kontext och kultur ... 46

Utbildningsväsendet ... 47 FRAMTIDA FORSKNING ... 47 KÄLLFÖRTECKNING ... 48 Internetlänkar ... 49 Bilagor ... 50 Bilaga 1 ... 50

Vägledarföreningens etiska riktlinjer ... 50

Etiska rådet ... 50

Bilaga 2 ... 52

Intervjuguide sökande ... 52

Bilaga 3 ... 53

Intervjuguide till vägledaren ... 53

Brev till informanterna ... 54

Bilaga 5 ... 55

(6)

Inledning

Daniel Hailemariam beskriver att en mångkulturell vägledare är medveten om att olika länder har olika beslutsfattningsrutin och olika samhällsstrukturer. En vägledare kan vara den första personen som förklarar för den vägledningssökande hur samhället är uppbyggt och vilka referensramar som råder i Sverige. Utbildningsväsendet är en stor del i vår samhällsstruktur som behöver förklaras för individer som inte är uppvuxna i Sverige (Internet 1 s. 34).

Val av problemområde

Inspirationen till vårt arbete väcktes efter att vi läst en C-uppsats som behandlar mångkulturell vägledning. I det arbetet utgår författarna från studie- och yrkesvägledarnas syn på begreppet. I vårt arbete valde vi att utgå från de sökandes perspektiv, deras syn på vägledarens bemötande och förståelse i mötet. I stället för begreppet mångkulturell vägledning valde vi att benämna det vägledning ur ett etniskt perspektiv. Vi ville lyfta fram aspekten och tydliggöra innehållet när Sverige blivit ett samhälle bestående av många olika etniska grupper där flera har utländsk bakgrund. Vi tycker det är viktigt att i vår profession kunna möta människor från olika kulturer och ha förståelse för den situation de befinner sig i samt kunna möta dem och ge dem vägledning på ett professionellt sätt som utgår från deras behov. Under de två och ett halvt år vi läst på studie- och yrkesvägledarprogrammet känner vi fortfarande ett behov av mer kunskap om hur vi som vägledare ska förhålla oss i mötet med ovan nämnda grupper.

Begreppsdefinition

Etnicitet

Begreppet etnicitet kommer från grekiska ordet Ethnicos (Petersson & Hjerm 2007 s.15). Etnicitet betyder tillhörighet till en grupp av människor med gemensamt ursprung, gemensam kultur, religion eller tro, språk, gemensamma normer för namnskick osv. Etniska grupper skiljer sig främst genom olika kultur. De kan även skilja sig genom olika fysiologi och genetisk bakgrund. För att tillhöra en etnisk grupp beskriver Petersson & Hjerm (a.a.) att man inte behöver ha samtliga kännetecken, men att man har ett flertal av dem. Med det menar författarna att etnisk bakgrund inte är detsamma som utländsk bakgrund. Man kan vara född i samma land men tillhöra olika etniciteter. I dagens samhälle pågår en ständig debatt om begreppet etnicitet och dess betydelse; det råder delade meningar eftersom ordet etnicitet lätt får positiva eller negativa förtecken. Även om man vet att etnicitet har att göra med kultur och

(7)

härkomst så kan den relatera till olika fenomen som till exempel rasism och främlingsfientlighet, lika väl som till minoriteters rättigheter. Etnicitet är en samhällsfråga och problemen i dagens värld har att göra med möjligheterna till samlevnad inom och mellan stater (Olsson 1999 s.79).

Kultur

Begreppet kultur innefattar ytliga seder runt mat, kläder, umgängeskoder och kroppsspråk. Det innefattar också universella referenser såsom behov av arbetsetik, familjeliv, fester och ritualisering. En djupare nivå i begreppet kultur är sättet att tolka världen omkring oss, det vill säga att ha varit uppfostrad i en miljö som prioriterar vissa värden framför andra. (Ahmadi 2003 s.33)

Vägledning

Begreppet vägledning kan innefatta mycket. Man brukar säga att vägledning är en process. Vägledning sker mellan en individ som har en eller flera frågor och inte kan hantera dessa ensam och därför behöver professionell hjälp. I en vägledningsprocess hjälper vägledare individen att reda ut den nuvarande situationen. Vägledaren försöker också hjälpa individen att se klarare på sin situation för att i sin tur lättare finna lösningar på svårigheter som kommer i vägen. Genom att vägledaren hjälper individen till att lära känna sig tillfredställd med sig själv ökar dennes självinsikt och att den kan lättare hantera sig själv och omgivningen på ett effektivare sätt. Vägledning är en interaktionsprocess som underlättar för en själv, för när du vet vad du vill är det lättare att gå vidare och se möjligheterna (Hahn & Maclean 1955, Lewis 1970 och Shertzer & Stone 1980 i Lindh 1988 s.15).

(8)

Lärcenter

I dag finns det många lärcentra runt om i landet. Ett lärcenter kan ha olika benämningar som tillexempel studiecenter eller kompetenscenter. Det lokala lärcentret kan ge olika former av stöd och service, såsom hjälp med datorer och tekniskt utrustning för onlinekommunikationen samt hjälp med lokaler. På många av de olika lärcentra erbjuds också vägledning där man kan få möjlighet att diskutera yrkesval och framtidsfrågor. För den studerande eller för den som vill studera kan ett lärcenter fungera som studiemiljö eller mötesplats (Internet 2).

(9)

Syfte

Vägledning ur ett etniskt perspektiv utgår från att vi människor på många sätt är lika och samtidigt olika och att olikheter brukar tolkas bland annat i kulturella skillnader. Vi tycker själva att vi har för lite kunskap om hur vägledning ur ett etniskt perspektiv bedrivs. Vi tror att etnicitet är ett begrepp som man tar hänsyn till i vägledning. Därför vill vi undersöka hur vägledning ur ett etniskt perspektiv utförs på ett Lärcenter i södra Sverige. Vi tycket detta är intressant och vill veta mer om det. Föreliggande examensarbete syftar dock primärt till att undersöka hur den sökande upplever vägledningen samt hur den sökande tycker sig bli bemött och förstådd av vägledaren.

Forskningsfrågor

Utifrån ovan beskrivna syfte har vi valt att inrikta oss på följande problemområden. 1. Hur utförs vägledning med individer med en annan etnisk bakgrund?

2. Vad är den vägledningssökandes uppfattning av vägledning ur ett etniskt perspektiv på ett Lärcenter i södra Sverige?

Forskningsläget

Vi har i dagsläget inte kunnat finna någon forskning som direkt handlar om det som vårt examensarbete syftar till. I vårt teoriavsnitt behandlar vi dock ansatser som är direkt kopplade till föreliggande examensarbete.

Avgränsningar

Med anledning av delkursens begränsade tid har det inte funnits utrymme att utföra undersökningen på ett mer omfattande sätt. Vi har valt att göra vår undersökning med en vägledare och fyra informanter på ett lärcenter. I vårt examensarbete fokuserade vi på de sökandes perspektiv och hur de upplevde vägledarens bemötande och förståelse.

(10)

Teori

Vägledningsprocessen

Det finns ett antal modeller som beskriver hur vägledningsprocessen kan gå till. Hägg & Kuoppa har tagit fram en vägledningsmodell som är uppbyggd av tre faser. Det är genom denna modell som vi utgått ifrån när vi skrivit vårt examensarbete.

Under den första fasen klargörs situationen ur den sökandes perspektiv. Den vägledande ska ”försöka sitta på klientens stol” och se på situationen ur den sökandes perspektiv. Färdigheterna i fas ett, är att inneha förmåga till att lyssna på olika nivåer och sätt samt att försöka förstå det som sägs. De betonar att försöka är betydelsefullt då det inte alltid är möjligt att förstå. Anledningen till det kan vara missuppfattningar, det finns både språkliga, kulturella, klass-, och könsmässiga skillnader som kan skapa felaktiga tolkningar. Den sökande ska därför ges tillfälle att korrigera vägledaren om hon inte uppfattat den sökande på det sätt som var tänkt. Att omformulera och sammanfatta med egna ord är ett bra verktyg för vägledaren att försäkra sig om att hon förstått vad den sökande sagt och menat. Att respektera och härbärgera den andres version. Med det menas att ta emot det som den sökande säger utan att ifrågasätta, värdera eller komma med alternativa tolkningar. Ställa frågor som för samtalet framåt och som ger stöd åt den sökande är också en färdighet som hör till den första fasen i modellen. Vägeldaren ska vara tydlig, specifik samt ansvara för att inleda och avsluta samtalet (Hägg & Kuoppa 2007 s. 55-69). Visualisering är ett sätt synliggöra olika alternativ genom att till exempel rita. Det kan vara i form av enkla symbolbilder, mind maps. Det kan vara ett verktyg för att upptäcka mönster då den sökande hoppar från det ena till det andra i samtalet (a.a. s. 85).

Syftet med fas två är att vidga perspektiv och sätta upp mål. Här undersöker vägledaren och den sökande konsekvenser, inventerar möjligheter och granskar hinder och begränsningar. Under denna fas ska även ett realiserbart och möjligt mål upprättas som utgångspunkt för den tredje fasen. Under fas två arbetar vägledaren med sammanfattning, verbalisering, konfrontation, utmaning, listning, visualisering, rollspel och information. Verbalisering, konfrontation och utmaning har flera gemensamma drag. Vägledaren kan uppfatta känslor, motsättningar och sådant som inte sagt i klartext. Vägledaren arbetar med empati, inkännande och sin förmåga att dra slutsatser. Om något känns motsägelsefullt kan vägledaren formulera det hon hört för att tydliggöra och på så vis konfrontera den sökande (Hägg & Kuoppa 2007 s. 77-82).

(11)

Den sista och avslutande fasen, fas tre, kan vara både snabb och enkel men ibland också den svåraste. Här utformas en handlingsplan, vägledaren ger stöd för genomförandet samt görs en utvärdering av processen. Helst ska överenskommelsen vara så konkret att den kan utvärderas för att se om målen har uppnåtts (Hägg & Kuoppa 2007 s. 44, 88).

Det krävs att samtalsledaren lägger stor vikt och tid på att inleda. En god början innebär att samtalsledaren kan använda sig själv som redskap och möta den sökande på dess villkor så långt det är möjligt. Vägledaren skapar en struktur för samtalet och ett förtroendefullt klimat för att den sökande ska känna sig trygg i situationen. Det första intrycket har en tendens att stanna kvar och påverkar därmed också den fortsatta utvecklingen av samtalet. Författarna betonar inledningen som oerhört viktig för samtalets fortsatta utveckling (a.a. s 53-54).

Vårt icke verbala språk

Ett viktigt redskap i vägledningen är språket. För att minska risken för språkliga missförstånd är det av stor vikt att vägledaren uttrycker sig klart och tydligt och anpassar den språkliga nivån efter den sökande. Den icke-verbala kommunikationen är en viktig informationskälla, det gäller speciellt i känslomässiga reaktioner. Det som sägs med annat än ord kan endera komplettera, motsäga det verbalt uttryckta (Lindh 1988 s. 55). Den icke-verbala kommunikationen innefattas av fyra infallsvinklar 1.beröring 2.närhet i rummet, 3.tonfall och röstläge, 4.kroppshållning, mimik och gester. När tonläget är inkongruent med det verbala ordet väljer den sökande oftast att tro på tonläget. Vi är mycket känsliga för hur saker sägs. Det icke verbala språket är viktigt för hur trovärdigt vägledaren ter sig inför den sökande (Sampson 1971 i Lindh 1988 s. 56-58).

Kommunikation

Människor kommunicerar på olika abstraktionsnivåer. Den lägsta nivån, elementnivån, handlar om samtalsämnen som är konkreta till exempel bilar, husreparationer och ergonomi (Engquist 1996 s. 53)

Nästa nivå kallas metanivå och avser mönster, kategorier regler etc. Där blir samtalsämnena mer abstrakta och övergripande, det kan handla om hur individen ser på de konkreta värdena, till exempel värderingar. Metakommunikation, innefattar att man kommunicerar om kommunikationen och relationer i övrigt. Det gäller då inte det konkreta innehållet i kommunikationen utan handlar om på vilket sätt personerna handskas med den (Engquist,

(12)

Engquist beskriver att man kan hjälpa samtalspartnern att se mönster och detaljer genom att föra upp konkreta delar till metanivå. Genom att ställa sig på berget ger det perspektiv på livet. Genom att tydliggöra mönster kan man hjälpa människor till att handla medvetet i stället för att famla omkring i detaljer, eftersom det är först när man ser mönstret som man kan handla medvetet. Exempel på mönster är att man enbart tycks ägna sig åt sitt arbete men inte åt nära relationer eller att en person man talar med hoppar från ämne till ämne men inte tycks vilja tala om någon fråga på djupet (Engqvist 1996 s. 54).

Lifespace

En holistisk teori går ut på att helheten är mer än dess delar. Det finns många exempel på denna princip, ett av dem är exemplet med väte och syre. Även om vi vet syrets respektive vätets egenskaper så kan vi inte förutspå vilka egenskaper vattnet, alltså föreningen mellan väte och syre har. Kurt Lewins holistiska synsätt innebär att man måste förstå människan och hennes handlingar från ett helhetsperspektiv. Individens handlingar kan endast förstås i sin kontext (Lester 1995 s 119-120).

Medvetandet menade Lewin var en i tiden utsträckt enhet, inte en uppsättning rigida samband mellan distinkta delar eller element. Medvetenheten ses som en helhet och denna förändras ständigt under inverkan av inre och yttre krafter. Helheten, i detta fall medvetenheten består i många subenheter. Subenheterna behöver inte ha någon kommunikation sig emellan. De kan betraktas som centrala och som perifera. Effekten av subenheterna bestäms främst i den helhet de utgör en del av (Lester 1995 s 206).

Han beskriver vidare att människan påverkar och påverkas av omgivningen i sin Lifespace, (livsrum). I ett livsrum finns summan av all fakta, eller händelser som Lewin säger, vilka bestämmer individens beteende i ett visst tillfälle. Livsrummet innefattar individen själv samt den upplevda omgivningen både psykologiska objekt och den fysiska omgivningen. Livsrummet är alltså ett subjektivt begrepp, det vill säga hur verkligenheten uppfattas av individen, inte hur verkligenheten (objektivt) är (Lester 1995 s. 209). Livsrummet är alltså konstruerat av olika beståndsdelar, betydelsefulla individer, aktiviteter och intressen. Livsrummet är inte beständigt, utan är hela tiden i omstrukturering då beståndsdelarna kan få nya värden allteftersom individen genomgår nya erfarenheter och därefter omvärderar beståndsdelarna i livsrummet.

(13)

Konstruktivistisk vägledning

Engquist beskriver vidare att människor ofta kan hamna i handlingsmönster, som för en observatör kan framstå som uppenbart, men som inte är lika uppenbar för personen själv. Han menar att människor i slutna situationer ibland måste få hjälp utifrån för att på det hela taget kunna se de mönster som styr deras handlande. Istället för att fråga ”varför” människor beter sig på ett visst sätt, bör man fråga sig ”vilken funktion” beteendet fyller i deras vardag. När en person blivit medveten om de mönster som styr hans eller hennes handlande är det inte längre möjligt att handla som om man inte hade den kunskapen, det vill säga kunskap om mönster och funktion (Paul Watzlawick citerad i Engquist s. 121).

Peavy beskriver att yrket vägledning i högre grad än något annat yrke är ett praktiskt utövande av respekt. Respekt för det som den andra är och försöker bli och för den andras kulturella identitet. Respekt för innebörden av den dialektiska process mellan människor som fritt handlande väsen och respekt för människan som beroende och som får sitt uttryck i alla de

olika språk som en person använder (Peavy 1998 s. 10)

Det finns alltför många exempel som visar på hur människor stängs ut från samhällslivet på grund av bland annat dålig formuleringsförmåga. I boken Konstruktivistisk vägledning beskrivs tio bilder av vägledning ur ett konstruktivistiskt perspektiv. En av de tio bilderna beskriver att vägledning är en aktivitet som ger stöd för empowerment. Ge stöd åt sökande i dess strävan att kvalificera för att delta i samhällslivet till exempel genom att utveckla sin kompetens eller vidareutbilda sig (Peavy 1998 s. 14). Han beskriver vidare att vi som vägledare skapar samarbete med dem som söker vägledning, mening i tillvaron och lösningar på problem genom att visa respekt för det kulturella sammanhanget (a.a. s. 18). Vägledningen beskrivs som kontextkänslig eller kulturcentrerat. En konstruktivistisk vägledare vet att de personliga och privata aspekterna på vägledningssökandes situation är viktiga. Vägledaren anser att människan lever i en social värld som ”konstrueras” genom interaktion, kommunikation och ömsesidiga förhållningssätt mellan människor. Från den sociala relationen som grundläggande enhet och vidare till familje- och gruppnormer, samhällsskick och kulturskick, traditioner, institutioner och politisk praxis till lagar. Det vill säga, dessa fenomen samkonstrueras av samhällets medlemmar. Levnadsregler är ett resultat av mänskliga förhandlingar. Detta innebär alltså att vägledarsamtalen främst bör fokusera på den sökandes livserfarenhet och livsupplevelser (Peavy 1998 s. 38-39).

(14)

En konstruktivistisk vägledare förutsätter att språket är ett nyckelredskap för att bygga mening. Han menar att vi använder ord för att konstruera verkligheten. Det vill säga att det i praktiken är viktigt för vägledaren att använda sig av människors berättelser, som ett medel för problemlösning (Peavy 1998 s. 39).

Kommunikation mellan vägledaren och den sökande är bara meningsfull och de är överens om och kan förstå varandras grundläggande kulturella sedvänjor och uttryckstermer. Kulturer kan man födas in i och är sedan modeller för hur man ska leva. Vägledning är en process som ska hjälpa medlemmar av en kultur att välja, konstruera och navigera längs kulturens farleder. Det är också en process som ska hjälpa medlemmar av en viss kultur att lära sig hantera övergången till en ny kultur och navigera längs dess farleder. Detta innebär att man bygger upp tillfredsställande sociala relationer och kan engagera sig i den nya kulturens primära verksamhet, till exempel arbete, utbildning, politik och fritidsaktiviteter. (Peavy 1998 s. 44-45).

Författaren använder sig också av begreppet levnadsrum som är jfr Kurt Lewin ovan. För att ta sig in i någon annan människas levnadsrum skriver Peavy att man bör:

Acceptera att den sökande kan vara mycket olika dig själv, hon kan ha helt annorlunda kulturnormer.

Vara medveten om kulturnormen när du hälsar och inleder kontakt. Man kan till exempel ta reda på vilken hälsningsritual den andra är van vid, hur man tilltalar varandra och hur formella man ska vara.

Anpassa språk och ordförråd. Använd ett vardagligt språk fritt från facktermer. Var konkret. Locka fram berättelser.

Lär dig några viktiga uttryck till exempel en hälsningsfras och ett tack. Det viktigaste är att du visar en vilja att lära dig något av den andra.

Låt de själva förklara hur det är att bo i just deras levnadsrum. (Peavy 1998, s. 72-74).

Peavy har även gjort en översikt över den multikulturella vägledningen; den innefattar fyra elementpar vilka påverkar den kulturella dimensionen. De fyra elementparen innefattar individualism kontra kollektivism, vägledarmakt kontra den vägledningssökandes makt, hög säkerhet/låg osäkerhet kontra låg säkerhet/hög osäkerhet samt manlighet kontra kvinnlighet. I det första elementparet, individualism kontra kollektivism menas att vi betonar individualismen i Nordamerika och europeiska länder medan man i icke västerländska länder

(15)

mer är organiserade kring kollektiva begrepp som familj, lokalsamhälle och stam. I det andra elementparet som består i vägledarmakt kontra den vägledningssökandes makt där resonerar han kring var makten ligger. Om makten hamnar hos vägledaren hamnar vägledarens expertis och status i fokus jämfört med om makten är jämlik mellan vägledare och sökande blir relation mer informell och samarbetsinriktad. Det tredje elementet behandlar hög säkerhet/låg osäkerhet kontra låg säkerhet/hög osäkerhet, det handlar om hur teknisk-byråkratisk respektive experimentell-informell vägledningsprocessen är. Det sista elementet behandlar manlighet kontra kvinnlighet. Det kan bestå i att vissa kulturgrupper föredrar att vägledaren och den sökande är av samma kön men det består också i att utvecklingen av vägledningsteorier, utbildningen och yrkesutövandet tills helt nyligen dominerades av män. (Peavy 1998, s. 145-146).

Kulturella dimensioner

Peavys översikt över kulturella dimensioner inom vägledning

Individualism kontra Kollektivism

Jag, insikt, självkänsla - Relationer, grupp, nätverk

Främlingskap, skuldkänslor, - Skam, misslyckad förhållande till andra

ensamhet

Utveckling av - Social integration

individualiteten

Individuell integritet, - Harmoniskt förhållande till andra, balans

(16)

Vägledarmakt kontra Den vägledningssökandes makt

Dirigerande vägledning, - Personcentrerat, konstruktivistiskt

kognitiv-behavioristisk vägledning

Vägledaren som expert - Vägledaren som allierad

Vägledaren som förändrare - Vägledaren som katalysator

Konformism, social - Självupptäckt, egen potential

effektivitet

Rolldifferentiering - Överlappande roller hos

mellan vägledare och vägledare/vägledningssökande

vägledningssökande

Vägledarens position - Självhjälp, stödgrupper, nätverk, samarbete

framhävs framhävs

Hög säkerhet/ låg osäkerhet kontra Låg säkerhet/ hög osäkerhet

Genetiska, biologiska - Sociala, psykologiska förklaringar

förklaringar

Beteendeförändringstekniker - Betoning av mening, upplevelser

Samhörighet med medicinsk - Multidisciplinär orientering

vetenskap

Åberopande av ”vetenskaplig” - ”Kvalificerande gissningar”, bricolagestatus

status

Fast styrning av väglednings- - Löslig styrning av vägledningsprocessen

(17)

Familjestruktur

Ahmadi beskriver familjestruktur i ett kulturellt perspektiv. I vissa kulturer omfattar familjen hela stammen främst i vissa delar av Afrika. Medan i andra delar av världen till exempel vissa delar av Mellanöstern och Asien ingår i detta begrepp pappa, mamma, barn och närmaste släkten. På andra håll i världen mest i västländerna och Nordamerika betraktas familjen som en kärna med enbart pappa, mamma och barn. Rollfördelningen och maktutövningen inom strukturen har stor betydelse för att definiera familjestrukturen. I många delar av världen (Mellanöstern, Nordafrika, vissa delar av Asien och Latinamerika) härskar den så kallade patriarkaliska familjestrukturmodellen där pappan är överhuvud i sin familj och har familjens sociala och ekonomiska huvudroll, är huvudman inom interna relationer men också representera familjen i externa relationer (2003 s. 110-111)

Manlighet kontra Kvinnligt

Inställning fokuserad på - Inställnings fokuserad på person

organisation

Regelorienterad, konformistisk - Kreativ, empatisk, expressiv

Undvikande av känslor - Accepterande av känslor

Individualistisk - Relationsorienterad, holistisk

Kraftmobiliserande, - Omsorgsfull, närande, fostrande

handlingsorienterad

(18)

Metod

Vi har valt att videoinspela fyra vägledningssamtal i kombination med efterföljande intervjuer med både informanter och vägledare. Den typen av forskning kallas kvalitativ metod (Larsen 2007 s. 83). Syftet med denna metod är att vi vill erhålla informanternas beskrivningar av känslor och upplevelser i samtalet, vilket den kvalitativa forskningen syftar till (Kvale 1997 s. 36). Vi var inte närvarande under tiden samtalen spelats in. Informanterna fick i förväg ett brev där de kunde läsa om att uppgifterna skulle behandlas under sekretess samt syftet med vår studie. De fick även ta del av arbetets planering. Vi informerade om att det inspelade materialet förvarades på ett sätt så att inte obehöriga skulle få tillgång till det. Vi informerade om att det bara var vi, eventuellt vår handledare och examinator som skulle få ta del av det inspelade materialet. De informerades om att deras namn och vilket lärcenter de besökt inte heller skulle nämnas. Informanterna tog härefter ställning till om de ville delta i vår studie. Vi har inte talat med informanterna om eventuella konsekvenser som den publicerade rapporten kan innebära för informanterna. Vi är medvetna om denna brist som Kvale beskriver som en viktig princip under etiska frågor under forskningsprocessen (1997 s. 105). Vi har eftersträvat en hög reliabilitet vilket betyder att en annan forskare ska kunna göra precis samma undersökning och få samma resultat (Larsen 2007 s. 42). Vi är medvetna om att ett begränsat antal informanter, i denna studie – fyra informanter och en studie- och yrkesvägledare på ett lärcenter inte ger någon övergripande och generell bild över hur vägledning ur ett etniskt perspektiv utförs. Studien visar ett exempel på hur vägledning ur ett etniskt perspektiv utförs samt informanternas och studie- och yrkesvägledarens uppfattning om vägledning ur ett etniskt perspektiv på just detta lärcenter.

Teknik

Efter de videoinspelade samtalen gjorde vi en intervju med var och en av de sökande för att komplettera svaren till vår frågeställning. Vi gjorde även en intervju med vägledaren efter att vi analyserat materialet från vägledningssamtalen och vårt intervjumaterial. Det gjorde vi för att få svar på eventuella frågor som rörde samtalen vilka vi trodde kunde dyka upp när vi gjort analysen. Två av intervjuerna videoinspelades och två intervjuer spelades in via telefon. Även intervjun med vägledaren videoinspelades.

(19)

Anledningen till att vi använde oss av videokamera var att vi inte vill gå miste om kroppsspråk och ansiktsuttryck (Dalen 2007 s. 33). Härefter transkriberade vi materialet som sedan analyseras och sammanfattades i kombination med kopplingar till teorin.

Urval

Vi gjorde ett stratifierat urval (Larsen 2007 s. 83) vilket innebar att vi valde ut våra informanter. Vårt urval bestod av två utländsktfödda och två svenskfödda informanter. Vi ville att de som var utländskt födda skulle ha bott i Sverige under max fem år och inneha uppehållstillstånd och annan etnicitet än vägledaren. I urvalet beaktade vi inte grunderna för uppehållstillstånd hos dessa; de kan vara flyktingar eller arbetskraftsinvandrare.

(20)

Genomförande

Vi tog kontakt med studie- och yrkesvägledaren, som arbetar på ett Lärcentret där vi bestämde en tid för intervjuerna. Vi skickade även ett brev till både vägledaren och respondenterna där vi beskrev vilka vi var och att vi skulle skriva ett examensarbete om vägledning på ett Lärcenter. Här informerade vi även om konfidentiellitet och anonymitet samt att vi skulle använda oss av videokamera (Dalen 2007 s. 23) för att den sökande ska känna sig trygg i att informationen inte kan spåras till den personen som lämnat uppgifterna. Inför intervjuundersökningarna sammanställde vi en intervjumanual som vi utgick ifrån. Vi gjorde en pilotstudie på några av våra vänner för att prova intervjumanualen.

Resultatanalys

Informanterna kommer vi att benämna med koder, U (utländsk härkomst) och S (svensk härkomst) som är sammansatta med en siffra i den ordning som samtalen gjorts. I ett av samtalen finns tolk på plats för att underlätta kommunikationen mellan vägledare och informant.

U1

Vår första videoinspelning gjorde vi med en man som är född i Irak och är 32 år gammal. Han har bott i Sverige i tre år. U1 valde att ha en tolk i vägledningssamtalet för att underlätta kommunikationen. Tolk kan vara ett sätt att undanröja missförstånd och feltolkningar i dialogen mellan parterna (Peavy 1998 s. 14). Under samtalet vägledaren och informanten tillsammans igenom fas 1 och fas 2 i vägledningsprocessen. Dessa faser handlar om att klargöra situationen ur den sökandes perspektiv samt att inventera möjligheter och begränsningar som de inte tidigare sett och där samtalet avslutas med att sätta upp specifika och konkreta mål (Hägg & Kuoppa 2007 s.42-43).

I hemlandet utbildade sig U1 till advokat. Han har varit yrkesverksam i hemlandet och stod nu inför valet om han skulle komplettera sin utbildning för att kunna använda den fullt ut inom juridikväsendet, och kunna arbeta som domare, åklagare och kronofogden eller om han skulle söka arbete.

(21)

Anledningen till att U1 ville träffa vägledaren var att han fått ett utlåtande från Högskoleverket som han behövde hjälp med att förstå. Han ville också veta hur han skulle gå tillväga med planeringen av sina eventuella studier.

U1 började med att berätta om sin nuvarande studiesituation, det vill säga kurs D på SFI som har blivit fördröjd på grund av biverkningar av en nyligen genomförd operation. Han var dock tillbaka i sina studier varvat med praktik nu på heltid. Praktiken gjorde han som lärarassistent på en högstadieskola. Praktiken såg han som ett av stegen till att komma närmare sitt mål. Vägledaren fick utlåtandet som U1 fått från Högskoleverket, hon läste igenom och förklarade dess innehåll som tolken översatte för U1. Hans utbildning motsvarade en nivå och omfattning av en svensk kandidatexamen med rättsvetenskap som huvudämne. Vägledaren frågade vad U1 ville jobba med. U1 svarade att han ville fullfölja sina högskolestudier till exempelvis magisterexamen, alternativt skriva en doktorsavhandling inom rättsvetenskap. Men U1 påtalade även vikten av att ha en reservplan om inte det första alternativet lyckades. Därför ville han även diskutera möjligheten till arbete. Vägledaren förklarade att han utifrån utlåtandet och hans arbetslivserfarenhet kunde söka många arbeten redan i dag. Hon förklarade också att om U1 ville arbeta som domare, åklagare eller kronofogde så krävdes en komplettering av hans utbildning. Peavy (1998 s. 14) beskriver ett av målen med konstruktivistisk vägledning är att ge stöd till den sökande för att kunna kvalificera sig och delta i samhällslivet. Vägledaren försökte synkronisera U1:s kunskaper och livserfarenheter med vårt lands samhällsstruktur. Därefter berättade hon på vilka orter utbildningen gavs samt hur lång utbildningen var. Men för att han skulle kunna påbörja sin vidareutbildning måste U1 ha svenska B i sitt betyg. Hon föreslog även att han kunde läsa samma utbildning på engelska och då krävdes i stället engelska B i betyget. Vägledaren förklarade hur utbildningssystemet var uppbyggt och hur han kunde gå tillväga. Detta kan vi jämföra med hur Hailemariam (Internet 1 s. 34) beskriver vägledarens roll. En stor del av samtalet gick just till att berätta om utbildningssystemet och hur han skulle gå tillväga för att kunna använda sig av sina tidigare studie- och arbetslivserfarenheter.

Vi noterar att vägledaren inte visualiserar genom att till exempel använda papper och penna vilket är ett sätt att förenkla för den sökande att förstå (Hägg & Kuoppa 2007 s. 85).

(22)

U1 frågade hur man skulle ta reda på om utbildningen gavs på svenska eller engelska. Hon lovade att hjälpa honom med att visa hur han skulle kunna hitta det på Internet, hon gav honom även internetadressen i handen.

U1 berättade vidare att om han hittade ett arbete inom rättväsendet skulle han föredragit det framför studierna. Här gav vägledaren ansvaret till U1, hon bad honom ta kontakt med sin handläggare på Arbetsförmedlingen för att diskutera vilka möjligheter han hade till arbeten inom rättsväsendet. Genom att vägledaren betonade hans tidigare erfarenheter både i arbetslivet och tidigare studier, visade hon respekt för hans tillvaro när hon föreslog alternativa lösningar som kunde vara till gagn för U1 i beslutsprocessen (Peavy 1998 s.18). Vägledaren mötte U1 utifrån ett holistiskt synsätt som handlar om att förstå människan och hennes handlingar ur ett helhetsperspektiv. Hon valde inte att utgå från ett specifikt element exempelvis sjukskrivning, utbildningsnivå eller språkkunskaper utan såg istället att individen handlar utifrån sin kontext (Lester 1995 s.119).

Peavy (1998 s. 73) beskriver ett antal element som kan vara till hjälp för att öppna dörren till en människas levnadsrum. Ett av dem är att anpassa språket. I U1:s fall behövde inte vägledaren ta hänsyn till språk när hon läste intyget från Högskoleverket tack vare tolkens närvaro. Däremot talade hon långsamt under hela samtalet för att U1 skulle ha möjlighet att uppfatta en del av det hon sa. U1 visade att han förstod en del då han med ögonkontakt, nickningar och skratt bekräftade det vägledaren sa.

Vi visar nedan ett exempel från samtalet där vägledaren anpassade språket genom att tala långsamt där orden förstärktes med rörelser och förståelsen bekräftades med ögonkontakt.

V: Du frågade tidigare om vidareutbildning efter den här utbildningen.

U1: Mmm…

V: …och då ser du att du har en examen som ligger där. (Vägledaren pekar på ett papper). U1: Mmm.

V: Och då kan du söka vidare…

(23)

V: …till både master och magister. (Vägledaren gestikulerar de olika nivåerna i luften) U1: Aha

V: Är det så att utbildningen är på svenska så måste du ha svenska B.

U1: Mmm.

V: Är de så att du hittar en utbildning på engelska så är det engelska B som är kravet.

I vägledning spelar tonfall, röstläge, röststyrka och taltempo en stor roll för hur den sökande ska uppfatta frågan (Sampson 1971 i Lindh 1988 s. 57). Här såg vi att vägledaren använde en låg ton med tydligt och långsamt språk när hon förklarade utbildningarnas krav. Ett viktigt redskap i vägledningen är språket. För att eliminera risken för missförstånd är det viktigt att vägledaren uttrycker sig klart och tydligt och anpassar den språkliga nivån efter den sökande. Vägledningssamtalet avslutades med att U1 berättade att han har fått svar på de frågor han hade när han kom. Innan de skiljdes åt samtalade de om operationen med dess biverkningar. Samtalet utspelade sig på elementnivå (Engqvist 1996 s. 53). Det bestod av konkreta frågor och svar som handlade om de olika delarna var för sig. De berörde bara det som var nödvändigt för att U1 skulle kunna nå sitt mål. Så kallat ”varmprat” och frågor runt omkring uteslöts. Inte heller känslor framkom under samtalet. Varken vägledare eller sökande använde sig av känslor som uttrycksform. Så här valde U1 att själv kort formulera vad han ville ha hjälp med.

V: Jag kan ta en kopia på detta och så kan jag gå in söka, så vet jag ju var jag hittar det när jag…

U1: Och det är det som jag vill ha din hjälp med.

V: Mmm precis… så det gör jag inte i dag för att det kan ta lite tid att söka efter de olika utbildningarna. Så det kommer jag tillbaks till dig med.

Denna konkreta typ av meningsutbyte förekommer vid flera tillfällen under samtalet.

Det här samtalet gick ut på att U1, som var väldigt målmedveten, skulle få information om hur han skulle gå till väga med sina studier eller eventuella arbeten. Samtalet som befann sig på elementnivå bestod i konkreta och väl förberedda frågor som U1 ställde till vägledaren.

(24)

funktion i samtalet är bland annat att få den sökande till att reflektera över sin situation (Hägg & Kuoppa 2007 s. 44). I samtalet fanns inga ”runtomkringfrågor”. De samtalade bara om det som måste diskuteras för att U1 skulle kunna komma vidare och detta görs utifrån det som U1:s ansåg vara viktigt. I samtalet fanns det värme, skratt och glädje. Det som de kom fram till i samtalet var att U1 skulle ta kontakt med Arbetsförmedlingen och att vägledaren skulle undersöka utbildningsmöjligheterna för U1. Vägledaren skulle kontakta U1 på SFI när hon hade de uppgifter som hon utlovat.

S1

Följande informant var en tjej som är född i Sverige vilket S:et är en benämning för. Ettan står för att det är det första samtalet med en svenskfödd person.

S1 var i 20-årsåldern och hade läst ett program på gymnasiet som hette textil- och konfektion.

Hon har arbetat som simlärare under några år och även läst en ettårig utbildning i Sport design i Borås. Nu läste hon på Komvux där hon läste upp en del betyg samt kompletterade det hon saknade för vidare studier. Anledningen till att hon träffade vägledaren var att hon ville ha information om hur hon skulle gå till väga för att vidareutbilda sig. S1 hade funderingar kring att läsa vidare antingen inom konst eller till idrottslärare i Malmö. Av vägledaren ville hon ha tips på skolor eller möjliga program som hon kunde läsa.

Samtalet började med att vägledaren tog reda på vad S1 gjort tidigare. Vad S1 läst, vilka inriktningar och vad de innebar samt vad hon arbetat med. Vägledaren frågade sedan S1 om hennes framtida planer, vad det var hon skulle vilja jobba med. Hon beskrev att hon ville jobba med design på något sätt, antingen designa möbler, kläder eller någon annan form av produktdesign. Helst skulle hon vilja arbeta fram ett eget märke. Skulle inte det vara möjligt så kunde hon även se sig själv anställd på ett designkontor. S1 kände dock en viss begränsning. Hon trodde att det kunde vara svårt att komma in på en konsthögskola och såg därför idrottsläraryrket som ett alternativ. Hennes strävan var att slutligen driva ett eget företag med sitt eget framtagna märke, även om, som S1 beskriver det, skulle ta 40 år. Idrottsläraryrket ansåg hon kunna ha under tiden då det ändå var en hobby i S1 liv i dag. Det pratade vidare om betyg, högskoleprov, meritvärde, arbetsprover och på vilka sätt man kunde bli antagen till de olika högskolorna. Vägledaren nämnde folkhögskola vid ett par tillfällen där S1 gavs möjlighet att producera fram arbetsprover som kunde underlätta ansökningsförfarandet. Vägledaren kände viss osäkerhet i sitt kunnande om olika konstutbildningar och valde därför att hänvisa till de specifika skolornas studie- och

(25)

yrkesvägledare. Det gjorde hon även för att S1 skulle få vetskap om vad utbildningarna kunde leda till. Samtalet avslutades med att vägledaren erbjöd S1 en ny tid där de tillsammans kunde se över vilka ämnen S1 eventuellt saknade för vidare studier till idrottslärare.

Samtalet utspelade sig i Hägg & Kuoppas fas 1 och 2 (2007 s. 55,77) vilket innebär att vägledaren klargjorde situationen ur S1:s perspektiv och där de sedan satte upp realistiska mål till nästa gång de skulle träffas. Samtalet klargjordes genom att vägledaren lyssnade och gav S1 utrymme att med egna ord beskriva sitt mål. Ett exempel på det var när hon nedan beskrev sin potentiella väg till målet.

V: Har du någon tanke på hur du skulle vilja jobba? Ser du dig någonstans? S1: Alltså jag kan se mig själv, alltså… i egen butik.

V: Mmm.

S1: Där man kanske då har sitt eget märke om man då vill ha kläder. V: Ja.

S1: Och där man tar in andra märken också då V: Mmm.

S1: Om jag ska starta eget så är det en butik. Åh, fast jag skulle kunna tänka mig att stå i en konstgalleria också.

V: Okej.

S1: Ja…jobba på Adidas, designkontor. Jag vet inte, jag tycker att det är. V: Aah. Men att du vill du rita?

S1: Ja, men inte sitta och sy eller produktion. V: Ja.

S1: Kanske inte köpa in men att göra det själv. V: Göra det själv.

(26)

S1: Att ha ett eget. V: Mmm.

S1: Men målet är det, alltså att försöka satsa på att göra något eget, men visst. V: Mmm

S1: Det är jättesvårt men ändå. Blir det att man får jobba på ett annat företag så blir det ju det men…

V: Mmm

S1: Men att målet jag strävar efter är att så småningom jobba fram till… V: Ja.

S1: Om det tar 40 eller 20 år så får det bli så.

Vägledaren bekräftade att hon förstod och tog in vad S1 sa med ”mmm” och ”ja”. S1 kunde i lugn och ro med sina egna ord beskriva en eventuell framtida arbetssituation. Vägledaren avstod här från att omformulera eller sammanfatta det S1 berättade. (Hägg & Kuoppa, 2007 s. 62). Samtalet lyftes här till en metanivå (Engqvist 1996 s. 53-54) vilket resulterade i att det blev mer konkret för vägledaren att sätta sig in i S1:s eventuella framtida arbetssituation. Det blev här igenom lättare för vägledaren att vägleda S1 i sitt val av studier. Genom att samtalet lyftes till metanivå konkretiserades bilden även för S1 då hon tidigare i samtalet hoppat mellan olika utbildningsalternativ utan målbild. När målbilden blir tydligare blir det lättare att handla medvetet.

En del av samtalet ägnades åt att beskriva utbildningssystemet dock inte i samma utsträckning som i U1:s samtal. Hailemariam (Internet 1 s. 34) beskriver att vägledaren kan vara den första som förklarar och beskriver samhällstrukturen och hur utbildningsväsendet ser ut för en individ som inte är uppvuxen i Sverige. Vägledaren såg till alla de olika element vilka tillsammans utgjorde helheten, det vill säga kontexten (Lester 1995 s.119). De element som framkom i samtalet var nuvarande studier på Komvux, tidigare utbildning, idrott, arbetslivserfarenhet samt S1:s mål.

U2

U2 var en kvinna som var född i Iran. Hon var i 30-årsåldern och hade bott i Sverige i 4 år. Under samtalets gång gick de tillsammans igenom fas 1 och påbörjade fas 2 det vill säga

(27)

skapade en bild över nuläget och en överblick över eventuella vidare studier samt att vidga U2:s perspektiv, alltså att de klargjorde problemet från ett annat perspektiv genom ny kunskap om olika yrken (Hägg & Kuoppa 2007 s. 103).

Här började samtalet med att vägledaren frågade U2 hur det var. De gick härefter direkt över till att prata om U2:s betyg, hur många poäng hon hade. Hon var orolig över att hon har läst för lite och därför saknade poäng. Vägledaren tittade på betyget och förklarade att hon hade den grundläggande behörigheten nu, innan de nya reglerna skulle börja gälla. Hon saknade dock engelskan. De pratade vidare om en konstutbildning i Stockholm som U2 påbörjade men avbröt efter en månad. Vägledaren frågade om anledningen till avbrottet i studierna vilket enligt U2 berodde på att det var svårt när barnen bodde här nere. Vägledaren ville dock ta reda på om det fanns andra orsaker till studieavbrottet och valde därför att förtydliga frågan genom att konfrontera U2 (Hägg & Kuoppa 2007 s. 82).

V: Och tanken var ju när vi pratade tidigare… U2: Ja.

V: …vet du, att du skulle läsa lite i Stockholm. U2: Ja

V: Hur blev det med det?

U2: He, jag flyttade till Stockholm. V: Okej.

U2: Jag stannade en månad och började på konstskolan. V: Du började där?

U2: Ja, så jag har läst en månad. V: Ja.

U2: Så var det svårt när barnen var här nere. V: Och du var ensam där uppe?

U2: Ja.

(28)

V: Här?

U2: Ja, de hjälpte inte.

V: Okej, på grund av att du inte… U2: Ja.

V: Du känner att du inte kan bo i Stockholm. U2: Ja

Vägledaren valde att ställa korta frågor för att komma fram till vad problematiken var. U2 hade svårt att formulera sig och göra sig förstådd vilket i sin tur medför att vägledaren var tvungen att ställa följdfrågor som förtydligade innehållet i samtalet (Peavy 1998, s. 14). De pratade vidare i samtalet om svenska- och engelskakurserna som var en svårighet för U2. De hade tidigare pratat om vikten av att kunna engelska om man skulle läsa vidare på högskolenivå vilket de fortsatte att diskutera även under dagens samtal. U2 hade velat läsa en sjukvårdskurs på Komvux eftersom hon därefter vill utbilda sig till sjuksköterska. Engelskan var ett ämne som de under hela samtalet återkom till eftersom den behövdes i många vidareutbildningar, antingen i utbildningen som sådan eller i yrket som utbildningen ledde till. Sjukvårdskursen på Komvux hade U2 tidigare påbörjat men fått ett IG i betyg på grund av brister i språkkunskaper under sin praktikperiod.

Under samtalet hoppade de från utbildning till utbildning och från yrke till yrke. U2 nämnde ett yrke eller en utbildning som hon ville veta mer om, både hur studierna var upplagda vad gällde språk och om man behövde språket i arbetet. Det resulterade i att vägledaren berättade att U2 kunde ta kontakt med studieanordnare eller studie- och yrkesvägledare på respektive skola för att få veta mer i detalj hur utbildningarna såg ut. Hon visade även på datorn vilka sidor som U2 kunde använda sig av för att läsa mer om vad de olika yrkena innebar. U2 fick i uppgift till nästa gång de ska träffas, att välja ut ett antal utbildningar som hon skulle kunna tänka sig att läsa. När de sedan träffas nästa gång så lovar vägledaren att hjälpa U2 med ansökan. Vägledaren hade i uppgift till nästa gång att undersöka om U2 kunde få möjlighet att läsa sjukvårdskursen på distans nästkommande termin.

Vägledaren ville vara säker på att det inte skulle ske några missförstånd i samtalet. Nedan följer ytterligare ett exempel på hur vägledaren ville vara säker på att hon uppfattade U2 rätt.

(29)

V: Det är jättesvårt, jag fick uppfattningen om att du ville bo i x-stad. U2: Nej om jag kommer in på högskolan så vill jag flytta.

V: Då är det okej att flytta? U2: Ja.

V: Okej och då kan du flytta vart som helst? U2: Ja.

V: Är du beredd att göra det? U2: Ja, det är okej.

Andra exempel var att vägledaren ställer frågan flera gånger fast med olika formuleringar för att U2 skulle förstå hur hon menade. Att omformulera är ett verktyg som vägledaren kan använda sig av för att förtydliga innehållet (Hägg & Kuoppa 2007 s. 62)

V: Kommer du ihåg vad X sa till dig när du gjorde engelskan? Trodde hon att du skulle klara det? Var du nära att klara den nivån på engelskan?

V: Hur var konstutbildningen du kom in på? Vem var utbildningsanordnare där? Vem var det som var det?

V: Hur tänkte du? Vad skulle du göra efter utbildningen? Jag blir nyfiken på hur du tänkte? Eller hur du tänker, om du vill jobba med det? (Vägledaren lutar sig framåt mot U2, hon talar sakta och gestikulerar med händerna).

När U2 inte svarade på den första frågan fortsatte vägledaren med att ställa samma fråga igen fast med en annan formulering eller med andra ord. Vid ett annat tillfälle då vägledaren beskrivit hur särskilt urval går till i antagningsprocessen avslutade hon med att fråga om U2 förstod henne.

Vägledaren tog också hjälp av sitt kroppsspråk när hon förklarade hur man skulle rangordna de olika utbildningarna vid ansökan till högskolan. Hon gestikulerade en stege med händerna där varje steg motsvarade ett steg i utbildningsgraden för att komma till U1:s mål.

Vad som fanns i U2:s livsrum, (Lester 1995 s. 209) framkom inte så utförligt i samtalet. De

(30)

mer grundligt vilket bekräftades i intervjun med vägledaren efteråt. Anledningen till att konstutbildningen avbröts var att barnen bodde långt ifrån henne men även att hon fick svårigheter med de sociala myndigheterna. Händelserna i livsrummet som påverkade U2 då var alltså barnen och de sociala myndigheterna. Livsrummet är levande och under ständig förändring varför det är väsentligt för vägledaren att uppdatera bilden för sig och för den sökande. Även Peavy beskriver vikten av att låta den sökande berätta hur det är att bo i just deras levnadsrum (1998 s. 74).

Vägledaren försökte framhäva vikten av att U2 verkligen skulle bli påläst på vad de olika yrkena innebar, alltså vad man gör och vad man ska kunna i arbetet. Det ville hon för att U2 sedan skulle kunna se vilken utbildning hon skulle kunna läsa för att kunna arbeta inom just det yrket och därefter se om betygen är tillräckliga för att komma in. Hailemariam (Internet 1 s. 34) skriver om att vägledaren berättar om ett lands referensramar för den sökande. På samma sätt vill vägledaren att U2 förser sig med kunskap om vad diverse yrken innebär och vad man gör i de olika yrkena. Vägledaren försökte lyfta upp samtalet från elementnivå, det vill säga kunskap om ett stort antal utbildningar på ett ganska ytligt plan till en metanivå som bland annat avser mönster. Vägledaren tyckte sig se ett mönster i att U2 hoppade från det ena alternativet till det andra. Anledningen till att vägledaren lyfte samtalet från element- till metanivå var att U2 skulle få en förståelse och vetskap om vad de olika yrkena innebar innan man tittar på utbildningarna. Det gjorde vägledaren för att U2 lättare skulle kunna gå vidare och inte stå still i detaljerna (Engqvist 1996 s. 53).

S2

S2 var en kvinna i 30-årsåldern. På gymnasiet läste hon naturvetenskapligt program och under tiden tävlade hon internationellt inom ridsport. Ridsporten upptog den mesta av hennes tid varför hon prioriterade bort historia och samhällskunskap i skolan då hon inte ansåg sig behöva dem i det yrket hon senare ville utöva. Hon ville bli equiterapeut (arbeta med skador som avser hästars rörelseapparat) som hon också senare utbildade sig till. Hon var nyinflyttad hit sedan ett år tillbaka och hade under det året arbetat med administration på ett sotningsdistrikt på halvtid samt arbetat extra som ridlärare. Nu hade hon dock kommit på att hon hellre vill utbilda sig till polis. För att bli behörig krävdes att hon läste in samhällskunskap och historia på Komvux varför hon nu besökte vägledaren för information och inskrivning.

(31)

Samtalet började med att vägledaren sa att hon fått en blankett av S2 skickad till sig. Under samtalet genomgick de tillsammans alla tre faserna (Hägg & Kuoppa 2007 s. 42-44 ). I fas ett var det S2 som klargjorde situationen. Situationen var den att hon vill bli behörig till polisutbildningen. Hon var väl medveten om vad som krävdes för att bli antagen. Vägledaren försäkrade sig om att S2 hade all information som behövdes genom att ställa frågor som tydliggjorde innehållet. I fas två vidgades perspektiven genom att vägledaren informerade och att de samtalade om Komvux och studieupplägg efter S2:s önskemål. I fas tre gjordes en konkret handlingsplan upp som gick ut på att vägledaren skrev in S2 på Komvux och meddelade lärarna om S2:s start därefter skulle S2 ta kontakt med sina lärare för att göra en kursplanering.

I samtalet med S2 förklarade vägledaren utbildningsväsendet, dock inte i samma utsträckning som i samtalen med U1 och U2. S2 visste redan hur det gick till, både vad gäller betyg och övriga tester som krävdes för att bli antagen. Det visade hon genom att hon själv berättade vad hon behövde komplettera samt att hon själv beskrev antagningsprocessen. Hon visste vart hon ville och hur hon skulle gå till väga.

Ett exempel ur samtalet som beskrev S2:s medvetenhet om hur hon skulle gå till väga följer nedan.

V: Sedan gäller det att du blir behörig också så att du inte blir utkastad på grund av det. S2: Nej precis.

V: Men du har koll på simintyg och…?

S2: Ja, det har jag gjort och det har jag lämnat in. V: Ja.

S2: Och synintyget är inlämnat. Och sedan är det ju svenskaprovet och det är ju gjort. V: Mmm.

S2: Och det är ju också ett litet psykologsamtal och så test och där har jag också blivit varmt rekommenderad.

(32)

V: Okej.

S2: Och sedan är det efter det om klarar det, så är det en urvalsprocess till och då kommer man till en sådan här psykologhelg. Och då åker man…

V: Precis det är den sista biten.

S2: Precis och då gör man uppsatsskrivning och så där.

Genom att S2 själv utförligt beskrev antagningsprocessen tog vägledaren ett steg tillbaka och lyssnade till det S2 berättade. När vägledaren kände sig osäker på det S2 berättade ställer hon frågor (Hägg & Kuoppa 2007 s. 73) till S2 för att vara säker på att informationen var rätt. Vi väljer att visa ett exempel på det nedan.

S2: Så då kom jag på att jag kanske ska göra det här nu, så att jag får det gjort. V: Mmm, men du har fått göra svenskaprovet utan att du har varit behörig? S2: Mmm, man kan komplettera.

V: Okej. Även att det inte pågått under tiden? S2: Ja.

V: Mmm man lär sig nytt hela tiden.

S2 fick tid att i lugn och ro berätta om sitt alldeles egna levnadsrum där hon beskrev sin tidigare skolgång, arbetslivserfarenhet och livssituation. Peavy beskriver att förståelsen för den sökande ökar då vägledaren kan sätta sig in i dess levnadsrum (1998 s. 14). Vägledaren lyssnade medan S2 flätade ihop sin berättelse och där det behövs flätade även vägledaren på samma sätt som Peavy beskriver en av de tio delarna som vägledning innefattar (a.a. s. 14). Vägledaren visade stöd genom att hon lyssnade engagerat och uppmärksamt till S2:s berättelse och på så vis visade hon respekt för hennes kontext och beslut (1998 s. 18).

I samtalet talade de om konkreta ämnen såsom S2:s studieupplägg, tidigare studier, intressen och arbete, ren fakta på elementnivå. S2:s medvetenhet gjorde att samtalet utspelade sig på elementnivå, hon visste vart hon vill och hur hon ska gå till väga. Vägledaren behövde inte lyfta samtalet till metanivå då S2 var så medveten om sitt beslut och vad det innebar (Engqvist 1996 s. 53).

(33)

Intervju med informanterna efter samtalet

Vi har intervjuat de fyra informanterna efter vägledningssamtalen. Alla fyra beskrev att vägledaren visade intresse för deras tidigare bakgrund och erfarenheter oavsett etnicitet. De beskrev att de hade känslan av att vägledaren förstod dem. De beskrev också relationen mellan dem och vägledaren som bra med positiva känslor. U2 beskrev förståelsen på följande sätt:

U2: Man får bättre information så att man känner sig säker. De är så hjälpsamma, de ringer, och de ger information.

De hade även positiva känslor när de gick därifrån. Vi har valt att visa hur U1 beskriver sina positiva känslor i intervjun:

Jag kommer att ha fina och lugna känslor med tanke på att… jag kommer att tänka så här, när jag kom så kände jag mig som en vilsen när det gäller information kring yrkesutbildning och de här universitetsinriktningarna. När jag träffade henne så försåg hon mig med den information och det material som jag behövde och då kommer jag att kunna skilja på den tomheten och de vakuum som jag hade innan och då kommer det att kännas bra.

S1 beskriver sina känslor efter samtalet så här:

S1: Jag var väldigt positiv, för jag tycker hon hade hjälpt mig så gott hon hade kunnat och jag var positiv.

Tre av de fyra respondenterna beskrev sina känslor som positiva. Den fjärde beskrev samtalet som positivt och det var skönt att samtalet var avklarat vilket medförde att hon snabbt kunde komma igång med sina vidare studier.

På frågan om deras förväntningar svarade

S1: De ska hjälpa mig med de bekymmer som jag får på vägen. Om det är något som jag inte kommer fram till själv och som jag inte hittar på nätet.

S2: Det är ju det att ge råd och ja, hjälpa till att vägleda. Är man inte riktigit säker ska de kunna presentera på ett sätt så man mer ska förstå vad det handlar om man inte riktigt vet vad det handlar om.

U1: Att hon förse mig med den information jag behöver för att fullfölja mina studier eller att ansöka och bli antagen till högskolan eller universitetsutbildningar och dessutom att hon hjälper

(34)

mig att välja riktlinjer och ger mig råd för att välja mellan yrke och utbildning vilket som är lämpligast.

U2: Ja visste vilken typ av sjuksköterskeprogram alltså vilka poäng det var, men jag ville höra av dem för att bli säker.

Alla fyra tyckte att de blev bra och väl bemötta samt att det inte finns något de skulle vilja ändra på i samtalet.

Sammanfattning

Språk

I de fyra samtal vi analyserat kunde vi se att vägledaren tillämpade ett konstruktivistiskt förhållningssätt gentemot de sökande. En av de principer som hon tillämpade var språket. Det gjorde hon genom att tala långsamt och använda sig av en låg ton samt att hon tydliggjorde meningen med sitt kroppsspråk. En annan aspekt som hör till den konstruktivistiska vägledningen är att de sökande ska ges tid att i lugn och ro få berätta om hur det är att bo i just deras levnadsrum (Peavy 1998 s. 74). Detta förhållningssätt syntes tydligt i samtalen då hon lät de sökande med egna ord beskriva sitt levnadsrum i vägledningsprocessen.

Inledningens betydelse

Det är av stor vikt att samtalsledaren lägger ner tid på att inleda och avsluta samtal. De första fem minuterna i ett möte kan vara avgörande för en fortsatt utveckling (Hägg & Kuoppa 2007 s. 53). I ett av de fyra samtalen ägnade vägledaren åtta sekunder åt inledningen av samtalet. I den inledningen utspelade sig följande replikskifte:

V: Hej U2 hur är det? U2: Bra, inte bra.

(35)

Den sökande svarade inte vägledaren på den frågan utan gick istället direkt till det som oroade henne, det vill säga meritpoängen. I de tre övriga samtalen började vägledaren direkt prata om de frågor som de sökande kommit dit för.

Vägledaren beskrev dock i intervjun efteråt inledningen som viktig. Hon tyckte det var viktigt att de sökande blev välkomnade och kände sig väl bemötta och har svårt att förstå varför inledningen uteslutits i samtalen.

(36)

Nedan valde vi ett antal begrepp som nämndes i de olika elementen, vi har placerat in dem i de samtal de figurerade. Därefter valde vi att se på vilka olikheter och likheter som fanns i samtalen. Se tidigare beskrivning av kulturella dimensioner inom vägledning av Peavy sidan 12-13.

U1

Jag, insikt, självanalys Social integration Harmoniskt förhållande

till andra

Vägledaren som allierad Personcentrerat, konstruktivistiskt Undvikande av känslor Individualistisk Rationalistisk

U2

Relationer, grupp, nätverk Vägledaren som expert Personcentrerat, konstruktivistiskt Accepterande av känslor Relationsorienterad, holististisk

Vägledare

S1

Jag, insikt, självanalys Utveckling av individualiteten Vägledaren som näringskälla Personcentrerat, konstruktivistiskt Accepterande av känslor Individualistisk

S2

Jag, insikt, självanalys

Utveckling av individualiteten Individuellt val, ansvar

Personcentrerat, konstruktivistiskt

Accepterande av känslor Individualistisk

(37)

Individualism kontra kollektivism

U1 och U2 kom från ett kollektivistiskt samhälle där relationer, grupp och nätverk kan ha stark påverkan i olika sammanhang. Men vägledningssamtalet med U1 präglades ändå av den individualistiska synen som fokuserar på jag, insikt och självanalys. I samtalet med U2 framträdde kollektivismen tydligare. Detta bekräftade vägledaren i vår intervju med henne när hon beskrev möten med kvinnor och män från kollektivistiska samhällen. Hon sa att män från ett kollektiviskt samhälle ofta är individualistiska i sina val. De ser möjligheten utan några hinder. Jämfört med kvinnorna från ett kollektivistiskt samhälle som ser möjligheten men också hindren som bland annat kan bestå i familjen eller sociala förhållanden. Vägledaren var medveten om att valprocessen kan se olika ut beroende på vad man kommer ifrån men att hon inte lyfte fram det i samtalen. När vi sett på samtalen med de båda svenska kvinnorna som kom från ett individualistiskt samhälle såg vi att jaget, insikten och självanalysen var stark då de ej är påverkade av kollektivism. När vi tittade på hur känslor hanterades i samtalen som nämns i manligt kontra kvinnligt (se sidan 17) såg vi skillnaden tydligt. I samtalet med den manliga sökande uteslöts känsloyttringar medan i samtalen med de kvinnliga sökande accepterades känslorna i vägledningen.

Under individualism kontra kollektivism talar man också om utveckling av individualiteten och social integration. S1 och S2 kom till vägledaren med utveckling av individualiteten som intention medan U1:s samtal i stället fokuserades på integration i arbetslivet. Ytterligare en skillnad i samtalen emellan var just utveckling av individualiteten och den sociala integrationen. Delarna i elementet var det som styrde samtalens tyngdpunkt.

Över- och underordning

Vi valde även att titta på över- och underordningen i samtalen. Ahmadi (2003 s. 111-112). beskriver mannen från bland annat Mellanöstern där mannen anses vara överhuvud för familjen både i interna och externa relationer. Han innehar det ekonomiska ansvaret för familjen. Kvinnans roll är att föda barn, sköta hemmet och ibland hjälpa mannen med vissa uppgifter. Hon innehar en mer sekundär roll i familjen Både U1 och U2 kom från ett kollektivistiskt samhälle där denna typ av patriarkaliskfamiljestruktur förekommer. I U1:s samtal såg vi en tydlig bild av mannens rätt att kunna välja utan några hinder. I U2:s fall såg

(38)

snabba flyktvägar i stället för att fokusera på en sak. S1 och S2 som var uppvuxna i Sverige där familjestrukturen är mer demokratiskt uppbyggd rådde mer balans i samtalen vad gäller över- och underordningen. Vi kunde inte urskilja det klassningssystemet i de samtalen lika tydligt.

Förståelse och bemötande

Syftet med vårt arbete var bland annat att ta reda på hur de sökande kände sig förstådda samt hur de känt sig bemötta och om det kunde skilja sig mellan individer som är födda i Sverige och individer med utländsk bakgrund. I intervjuerna som vi gjort med de fyra olika informanterna framkom ingen skillnad i svaren vad gäller just bemötande och förståelse. Alla fyra ansåg sig ha blivit väl bemötta och förstådda av vägledaren. De beskrev vägledarens förståelse som positiv genom att hon lyssnade uppmärksamt till vad de sa. Vägledarens bemötande beskrev de som trevligt samt att hon var snäll och tillmötesgående. S1 beskrev också bemötandet som bra och tillade som positivt att när vägledaren var osäker på någon fråga gav hon hänvisningar till vart S1 kunde vända sig för mer detaljerad information. Upplevelsen av förståelse och bemötande var alltså likvärdigt oavsett bakgrund.

(39)

Slutsats och diskussion

Syftet med vårt examensarbete var att undersöka hur vägledning utförs med individer som har utländsk bakgrund. I praktiken har vi sett ett antal exempel på hur vägledningen kan utföras. Ett exempel var språket och tonläget (Sampson 1971 i Lindh 1988 s. 56-57). Vägledaren anpassade sitt verbala språk och sänkte tonläget för att informanterna lättare skulle förstå. Hon formulerade även om sina frågor när situationen krävdes till exempel när hon frågade U2 om hon kunde tänka sig att flytta. Hon ställde samma fråga tre gånger fast med olika formuleringar. Den typen av omformuleringar upprepades vid ett flertal tillfällen i samtalet med U2. Omformuleringar använder vägledaren för att förtydliga innehållet av det som sägs i samtalet. Anledningen till att den typen av omformuleringar inte existerade i U1:s samtal tror vi berodde på tolkens närvaro, vilket underlättade kommunikationen. Vi tror även att tolkens närvaro bidrog till de korta och konkreta frågorna. I vår intervju med vägeldaren antog även hon att effekten av tolkens närvaro visade sig i korta och konkreta frågor, men också att det kunde vara en anledning till varför frågorna runt omkring uteslöts. Hon använde även kroppsspråket och ögonkontakt tydligare i samtalen med de utländskt födda. Liksom Lindh (Sampson 1971 i Lindh 1988 s. 57) beskriver inkongruensen mellan tonläge och det verbala ordet, tror vi att vägledaren försöker kompensera den icke verbala kommunikationen genom att tala med ett tydligare språk för att minimera risken för missförstånd. U1 förstår endast ett fåtal ord av det vägledaren säger därför tror vi att tonhöjningar och ett starkt röstläge skulle kännas mer besvärligt för U1 när han inte kan koppla ihop det med ett verbalt ord.

Ett annat exempel är förklarandet av skolväsendet som även Hailemariam beskriver. Vi såg att vägledaren la ner mycket tid på att förklara hur skolväsendet var uppbyggt. Hon förklarade för oss i intervjun att hon lägger ner mycket tid i början av vägledningsprocessen på att förklara hur skolväsendet är uppbyggt för de utländskt födda. Hon förklarade också att informationen om skolväsendet brukar upprepas i samtalen, för att underlätta integrationen i samhället för de sökande (Internet 1 s. 34).

Vi vill också nämna känslor. En aspekt som Peavy beskriver, är att för att skapa samarbete måste vägledaren visa respekt för det kulturella sammanhanget (Peavy 1998 s. 18). I samtalet med U1 mötte hon honom där han var. Han valde att inte tala om känslor, vilket hon tog hänsyn till. Han kom från ett kollektivistiskt samhälle där känslor inte uttrycks på samma sätt

Figure

Figur 1. Teoretiska begrepp i studiens fyra samtal

References

Related documents

På Archikliniken har Jamila räd- dat många andra kvinnors liv men det är långt ifrån alla kvinnor i Archi som kommer till kliniken för att föda sina barn.. – De flesta

Reichenberg (2008) ser efter en undersökning av läromedelstexter att en förändring är på gång. I de läroböcker som har utkommit på 2000 – talet kan man i större

Jag tror så här därför att…….. När jag lekte så såg

Respondenterna har ett dubbelt förhållningssätt när det gällde deras förtroende för svensk media; man kan lita på media gällande viss information, men inte

I pilotstudien är detta tema och det samspel mellan personal och närstående det beskriver en förutsättning för att personalen skall kunna skapa sig en bild av patienten

Vad denna uppsats syftat till är att blottställa ordningar som domstolens bedömning i våldtäktsmål vilar på och förmedla förståelse för vilka faktorer som får

Fortsätt nästa runda på samma sätt eller utse en vinnare ifall alla rundor för ett spel avklarats.. Använd korten nedan som ordkort, eller gör/lägg

Hon såg ofta upp mot fjällkammen på andra sidan viken och mindes sina unga dagar högt uppe på åsarne bland alla rename; hur tältet flyttats från en trakt, gammal vorden, till