Malmö högskola
Lärarutbildningen Barn Unga Samhälle
Examensarbete
15 högskolepoäng
Hur stimulerar pedagogerna flerspråkiga
barn i förskolan?
How do the pedagogues stimulate bilingual children in
the preschool?
Khadija El-idrissi
Vinka Primorac
Barndoms- och ungdomsvetenskap 120 hsp Examinator: Caroline Ljungberg Handledare: Thom Axelsson
Abstract
Syftet med det här examensarbetet är att få kunskap om hur pedagogerna inom förskolan arbetar med språkutveckling. Vi har inriktat oss på barn med utländsk bakgrund i förskolan. Vi vill undersöka pedagogernas syn på och sätt att möta flerspråkiga barn. För att få svar genomfördes kvalitativa intervjuer med pedagoger inom förskolan. Informanterna svarade att de bland annat använder sagoläsning, teckenstöd samt konkret material i sitt arbete med flerspråkiga barn. Det visade sig att pedagogerna stimulerar barnen i deras språkutveckling genom att använda olika arbetsmetoder som t.ex. språkpåsar, rim och ramsor, musik och matematik. Författaren Ladberg anser att sagor och berättelser är ett material som är språkligt rikt där barnen får tillgång till nya ord och språkliga vändningar som de inte brukar få höra. Hon poängterar även vikten av att läsa sagor i små grupper där barnen ligger i ungefär samma språkliga nivå. Man kan läsa sagor på olika sätt till exempel med teckningar eller flanomaterial (Ladberg, 2003).
Innehållsförteckning
1 Inledning
………..71.1 Syfte och frågeställningar………7 1.2 Disposition ………8
2 Teori ……….
82.1 Lev Vygotskij och Pierre Bourdieu ……….8 2.2 Tidigare forskning ……….10 2.3 Identitetsutveckling ………..11 2.4 Miljöns betydelse för språkutveckling ……….13 2.5 Modersmålets betydelse ………..13 2.6 Tvåspråkighet ……….15
3 Metod
………163.1 Urval ………17 3.2 Genomförande ……….17 3.3 Etiska frågor ………..18 3.4 Bearbetning ………18
4 Presentation av empirin
……….194.1 Identitetsutveckling ………..19 4.2 Modersmålsstöd ………..21 4.3 Flerspråkighet ………21
5 Analys
………..246 Diskussion
………..28 6.1 Förslag till förbättring och fortsatt forskning………..30Referenser
………..31Intervjufrågor
………..33
1. Inledning
Det är vanligt att man möter flerspråkiga barn i Sverige idag och därför är vi intresserade av mångfalden inom svenska förskolor. Vårt arbete handlar om hur pedagoger bemöter barn med ett annat modersmål än svenska. Vi vill undersöka hur pedagoger arbetar språkutvecklande med flerspråkiga barn och därför vi vill fördjupa oss i ämnet om hur pedagogerna stimulerar flerspråkiga barn, samt vilka metoder som används och varför.
Enligt läroplanen för förskolan (Lpfö, 98) ska pedagogerna i förskolan anpassa verksamheten till alla barn och ta hänsyn till att de lever i olika miljöer och har olika erfarenheter. Alla barn i förskolan ska känna sig accepterade oavsett vilken bakgrund de har. I förskolans läroplan (Lpö, 98) poängteras det att:
Språk och lärande hänger oupplösligt samman liksom språk och identitetsutveckling. Förskolan ska bidra att barn med annat modersmål än svenska får möjlighet att både utveckla det svenska språket och sitt modersmål. (Lpfö, 98 s. 10)
Läroplanen för förskolan (Lpfö, 98) tar upp en viktig aspekt om hur vi inom förskolan ska tänka för att få en bättre förskola i samarbete med föräldrar som har en invandrarbakgrund. Det menas att en medvetenhet om det egna kulturarvet och delaktighet i andras kultur ska bidra till att barnen utvecklar förmågan att förstå och leva i andra villkor och värderingar. Förskolan kan bidra till att barn som tillhör de nationella minoriteterna och barn med utländsk bakgrund får stöd att utveckla dubbel kulturtillhörighet.
1.1 Syfte och frågeställningar
Vår undersökning vill belysa hur pedagoger i förskolan kan medverka för att ge flerspråkiga barn stöd att utveckla sitt modersmål. Syftet med vårt arbete är att utifrån Vygotskijs och Bourdieus teorier om språkutveckling om flerspråkighet, undersöka och beskriva vilka metoder förskolepedagogerna använder som språkstödjande arbetssätt som stödjer flerspråkiga barns utveckling av modersmål. Vi vill även studera hur pedagogerna upplever arbetet med flerspråkiga barn.
Vad finns det för olika sätt att kommunicera med barn som inte kan svenska? Hur dokumenterar och utvärderar pedagogerna mötet med invandrarbarn?
1.2 Disposition
Först kommer en genomgång av olika teorier om språkutveckling därefter presenteras tidigare forskning om miljöns betydelse för språkutveckling samt modersmålets betydelse. Vi valde en kvalitativ metod. Vårt fokus är att ta reda på hur pedagogerna i förskolan arbetar för att främja flerspråkigheten hos barn. Vi valde att intervjua pedagogerna, man kan säga att det är en fördel att göra personliga intervjuer för att det är relativt enkelt. Vi behövde bara koncentrera oss på en person åt gången. Sedan kommer vi att skriva om vår undersökning och resultat där vi presenterar empirin. Vi avslutar med analys och slutdiskussion.
2. Teori
2.1 Lev Vygotskij och Pierre Bourdieu
I vår undersökning har vi valt att utgå från Vygotskijs och Bourdieus teorier. Ett viktigt begrepp i modern forskning om andraspråksinlärning är den sociokulturella aspekten på den språkliga utvecklingen. Den ryske psykologen Lev Vygotkij (1896-1934) formulerade sina sociokulturella teorier om språklig utveckling på 30-talet. Han menade att ”barnet lär sig behärska och förstå omgivningen genom samspel med mer erfarna personer som hjälper barnet att lägga en innebörd i ord” (Svensson, 1998). Vygotskij (1999) anser att barnet är socialt redan från födelsen och språket har en social funktion som utvecklas i dialog med andra människor. Det innebär att ur samtalet med vuxna utvecklas både språk och tänkande. Han ansåg att kommunikationen är länken mellan det inre (tänkandet) och det yttre (interaktionen). Enligt Vygotskij går barnets språkutveckling från det sociala till det individuella. Språket är till början endast socialt och kommunikativt, men sedan utvecklas även ett egocentriskt språk som används som tankeredskap.
Det är med språket som verktyg som det mänskliga tänkandet utvecklas. Därför framhävde Vygotskij att det är lärarens uppgift att utmana elevernas tänkande. Hans teorier gäller alla barn och inte bara flerspråkiga barn. Vad vi vill belysa är att den här teorin kan vara viktig för utvecklingen av arbetsätt och metoder för att stimulera flerspråkighet. I sociokulturell teori betonas vikten av att lärande sker i meningsfulla sammanhang. För att hitta dessa meningsfulla och språkutvecklande sammanhang är det viktigt att vi har kunskap om barnens bakgrund, både etniskt och klassmässigt. Den franske sociologen Pierre Bourdieu har studerat händelser i människors vardagsliv. Bourdieu menar att habitus är tänkandets struktur. Habitus är inte något medfött utan socialt inlärt och det är något som man lär sig och är fostrad till, exempelvis språket och tankesättet. Man påverkas av den nya omgivningen. Habitus delas av många människor i samma miljö och kan förändras om den sociala positionen förändras. Vår sociala förankring införlivar vårt sätt att tänka och att leva men också genom kroppshållning och rörelsemönster. Det är viktigt att man accepterar de nya ”spelreglerna” och är villig att ”spela spelet” om man vill anpassa sig till den nya omgivningen och blir accepterad. Man ska ha känsla för ”spelet”- överblick, strategi, men man måste också improvisera. Dessutom vill inte människan enligt Bourdieu (1991) vara unik utan anpassa sig efter den nya miljön.
Vygotskij (1999) menar att det yttre som sker och händer runt en människa skapar en inre process, som gör att människan utvecklas och lär. Det är tänkandet, talandet, läsning, lärandet, emotioner och vilja som är aktiviteter. Det är vad man gör i förskola och skola som har betydelse för deras utveckling. I boken Vygotskij i praktiken (Strandberg, 2007), hittar man kännetecken för aktiviteter i den sociokulturella historiska traditionen.
Interaktion med andra är ett kännetecken. Det betyder att det inre egna tänkandet utvecklas först då det funnits ett yttre tänkande tillsammans med andra (Vygotskij, 1999).
Ett kännetecken är att vi har hjälpmedel i aktiviteter. Exempelvis ingen huvudräkning utan fingerräkning (Strandberg, 2007). Att barn har en bra miljö där de lär sig läsa och skriva är stimulerande för dem. Barnen ska ha tillgång till material såsom böcker och annat som väcker deras nyfikenhet till att vilja skapa. Ett annat kännetecken är att människan lär genom att vara kreativt aktiv. Genom att barn och ungdomar omvandlar
det de ser till sitt eget lär de sig. De provar sig fram för att sedan lära sig det de inte kan (Strandberg, 2007; Vygotskij, 1999).
2.2 Tidigare forskning
Om barnets flerspråkighet ska utvecklas, krävs att föräldrarna är aktiva och positiva till att utveckla barnens språk. Pedagogernas förhållningssätt och kunskap om flerspråkighet har stor betydelse när barnen börjar förskolan. För att barnet ska kunna bli flerspråkigt så är det viktigt att barnet har tillgång till språklig stimulans av de olika språken. Förskolan ska medverka till att modersmålet utvecklas samtidigt som det svenska språket stimuleras. Om man legitimerar modersmålet i förskolan så gynnar det språk- och identitetsutvecklingen. Om barn ska kunna utbilda sig och engagera sig i vårt samhälle krävs en positiv identitetsutveckling och en språkutveckling på barnens samtliga språk. Organisation, samarbete och planering är av stor betydelse om modersmålet ska kunna integreras i verksamheten. Dessutom är det viktigt att visa intresse, nyfikenhet och att vara positivt inställd till flerspråkighet. Det är ett sätt att stödja modersmålet mentalt och att legitimera det. Det är viktigt att vi ser föräldrarna som en resurs oavsett deras etniska eller socioekonomiska bakgrund. Man måste våga ställa frågor och våga lyssna på svaren - utan att fördöma eller betona olikheterna. Som pedagog ska man vara medveten om hur den egna kulturen (kön, klass, språk, etnicitet) påverkar det pedagogiska arbetet. Om vi ska använda oss själva och våra erfarenheter i mötet med andra människor måste vi vara klara över vilka värderingar som styr oss och vilket socialt arv vi har. Man ska skapa interkulturell verksamhet som innebär att olika typer av dialog är tillåtet och olika meningar och åsikter är accepterade. Förskolan ska vara en mötesplats där alla språk och kulturella perspektiv är viktiga. Arbete med diskussioner och reflektioner måste alltid finnas med på agendan (Benckert, Håland & Wallin, 2008).
I en rapport från Myndigheten för skolutveckling poängteras hur viktigt det är att barn som har ett annat modersmål får hjälp och stöttning från förskolan. På det viset får barnen möjlighet att utveckla sitt modersmål och det svenska språket. Man kan säga att lärandet är en livslång process.
För föräldrar och barn med utländsk bakgrund blir förskolan den första kontakten med det svenska samhället. För föräldrarna blir pedagogerna en representant för samhället och pedagogernas sätt att bemöta både barnen och föräldrar får en stor betydelse. Personalen på förskolan måste ge trygghet både till barnen och också till deras föräldrar och dessutom är det viktigt att visa respekt. Det gemensamma uppdraget för föräldrar och pedagoger är att fostra barnet så att han eller hon kan leva och fungera i det samhället vi lever (Benckert, Håland & Wallin, 2008).
Det är även viktigt att uppmuntra barnen att använda sitt modersmål i förskolan eftersom det är en grund för att lära sig nya språk. För barnen är det viktigt att det vidgar sina kunskaper för att kunna möta samhället i framtiden. Boken Komma till tals tar upp hur viktigt det är för pedagoger att skaffa sig kunskaper om samhällsförändringar. Vårt samhälle är mångkulturellt och det kräver att pedagogerna på förskolan har kunskaper för att de ska kunna möta barn som har ett annat modersmål. Om pedagogerna ska kunna stödja barn som har ett annat modersmål behöver pedagogerna utveckla ett interkulturellt förhållningssätt och som pedagog måste man bemöta alla barn på samma villkor. Om det finns modersmålslärare på förskolan så kan han/hon lära pedagogerna hur man lättast kan kommunicera med barnen som har ett annat modersmål (Benckert, Håland &Wallin, 2008).
Ladberg (1996) skriver att om barngruppen har tvåspråkiga barn med ett första språk
som är ett minoritetsspråk, t.ex. invandrarbarn, behöver språket särskilt lyftas fram. Pedagogerna lärde sig de vanligaste hälsningsfraserna och andra viktiga ord på barnets
första språk. På det viset visar man barnen och deras föräldrar samt de andra i barngruppen, att man respekterar och intresserar sig för deras språk och bakgrund. När barnen fyller år så sjunger barnen och pedagogerna en födelsedagsång på de olika språk som representerades i förskolan.
2.3 Identitetsutveckling
Undersökningar visar att tonåringar från minoritetsgrupper har haft svårt att klara av sin dubbla identitet. Därför är det viktigt att få hjälp med att utveckla en positiv tvåspråkig och tvåkulturell identitet under förskoleåren. På det viset kan
identitetsproblem lindras under tonåren. En viktig uppgift för samhället är att hitta vägar som stödjer dubbelkulturell tillhörighet på alla nivåer (Arnberg, 1998).
Barn som är flerspråkiga har en stor fördel av detta. Det öppnas möjligheter för barnen att arbeta och leva i ett annat land och dessutom är det en positiv upplevelse för barnen att lära känna människor från en annan kultur. Föräldrarna upplever att deras barn har en bredare tillgång till idéer och erfarenheter och det är en berikande upplevelse att ha kontakt med fler kulturer. Pedagogers uppgift är att stödja föräldrarna som har möjlighet att odla en tvåspråkighetsresurs hos barnen. Den bästa perioden för barnen att bli flerspråkiga är under förskoleperioden. Det kan bli svårigheter med integrationen och att bli accepterad med en tvåkulturell tillhörighet kan vara svårt. Det finns en risk att man hamnar i anomi vilket innebär en känsla av desorientering, ängslan och social isolering. Man växer ifrån sin kultur på grund av förändringar i hemlandet och det är viktigt att man träffar andra från sin kultur för att känna samhörighet. För föräldrarna är det lättare att falla tillbaka till sin egen kultur och barnen kan uppleva en lojalitetskonflikt mellan attityder (Arnberg, 1998).
Pedagogen Bozarslan beskriver hur viktigt det är för pedagoger att ta ansvar för att reflektera över samhällets värderingar. Dessutom är det viktigt att vi förmedlar vårt samhälles värderingar till förskolebarnen. Vi som arbetar inom förskoleverksamheten har till uppgift att invitera flerspråkiga barn och deras föräldrar in i kulturen. En annan uppgift som är viktig för pedagoger är att mångfalden ska synas i det dagliga arbetet. Det är också viktigt att lyfta fram likheter och olikheter bland olika kulturer och dess språk. Förhoppningsvis kommer barnen att lära sig att bli fördomsfria (Bozarslan, 2001).
Att pedagogen är deltagare och utmanare gör att barnen utvecklar sig genom utvecklingszoner i förskolan. Pedagogen måste se till barnets aktuella utvecklings- nivå. Det vill säga ta reda på hur barnet ligger till mognadsmässigt just nu. Sedan måste pedagogen hitta barnets närmaste utvecklingsnivå och genom stöd och hjälp utvecklas barnet. Det är pedagogens ansvar att hjälpa barnet för att barnet ska ta sina erfarenheter till en ny zon. Barnet utvecklas genom sina gamla erfarenheter och begrepp och tillsammans med någon som kan mer (Vygotskij, 2005). Innan barnet tar steget till den nya zonen befinner det sig i den proximala utvecklingszonen, och det är
barnets intellekt som utvecklas i den nya zonen. Barnet får skjuts i sin vidare utveckling mot en ny zon.
2.4 Miljöns betydelse för barns språkutveckling
Pedagogerna bör fundera över de miljöer barnen vistas i på skolan och förskolan. Miljöer påverkar barnen och deras lärande. Begreppet lärandemiljö är något som Strandberg tar upp i sin bok och han menar att vi kan nå en bättre lärandemiljö på ett enkelt sätt. En förskola eller skola kan förbättra sin lärandemiljö genom att materialet och läromedlet finns tillgängligt för barnen. Strandberg har valt att betona Vygotskijs perspektiv och visar vad en pedagog kan tänka på vad gäller lärande miljö. Vad finns för möjligheter till interaktion? Vilka aktiviteter kan utföras? Vad finns för verktyg som barnen kan använda sig av? Vilka förväntningar finns det på barnen, förväntas de utvecklas? Finns det utrymme för barnens egen kreativitet? (Strandberg, 2007).
Det är viktigt att barnen är med och skapar, att de får möjlighet till samtal med varandra och att det finns utrymme för kreativitet, möjligheter och förväntningar på barnen. Språkandet ska vara aktivt och det ska finnas gott om stimulerande böcker och annat material. Det bör finnas platser för möjlighet till olika aktiviteter, till exempel, plats för samling, plats för läsning i grupp och enskilt. Barnen tycker om små mysiga vrår. Det bör finnas material till framställning av barnens egna texter och material såsom olika slags böcker bör ha sin plats. Andra alster de skapat eller skrivit bör placeras så att de kan inspireras av detta (Björk & Liberg, 2003).
2.5 Modersmålets betydelse
Förskolan ska ge möjlighet för barn med ett annat modersmål att utveckla sitt språk. Mellan 1990 och 1997 var modersmålsstödet mycket starkt. Det har sjunkit kraftigt efter 1990 och orsaken till detta är ekonomisk tillbakagång och brister i organisationen (Skolverket, 2002). Skolverket menar att modersmålsstödet är väldigt lågt prioriterat. Det har gjorts en attitydundersökning och de flesta människor är positiva till modersmålsstöd. Om man ska anpassa sig till det svenska samhället så måste man ha förståelse för den egna bakgrunden. Politiker och beslutsfattare tror att barnen har
större nytta av att lära sig svenska i första hand och det här ser man inom fördelningen av resurser i förskolan.
Einarsson skriver att om man ska lyckas med att utveckla modersmålet måste attityder förändras hos beslutsfattare och kommunala tjänstemän. Dessutom är det viktigt att attityderna förändras om de ska kunna fatta beslut om åtgärder som stödjer modersmålet från förskolan. Om man ska kunna få bra resultat och låga kostnader bör modersmålet integreras och modersmålets status bör stärkas (Skolverket, 2002). Det står i förskolans läroplan (Lpfö, 98) att barn måste få möjlighet att träna sitt modersmål och det svenska språket. Forskningsresultaten visar att det endast är de barn som har svårigheter med språket som har möjlighet till modersmålsstöd. Om man tycker att barnet behärskar språket får barnet inte modersmålsstöd (Einarsson & Ek, 2007).
Om barnet behärskar sitt modersmål så är det en nyckel till förståelse för andra kulturer (Skolverket, 2002). De barn som har utvecklat sitt hemspråk bra brukar lära sig det svenska språket lättare. Barnen brukar inte behärska de två språken lika bra. Det mest troliga är att ord som är kopplade till hemsituationer är fler på modersmålet. De ord som barnen möter i förskolan är fler på det svenska språket (Håkansson, 2003). Om barn har modersmålsstöd i förskolan så blir föräldrarna mer motiverade att använda modersmålet hemma med barnen. Barn har stora möjligheter att utveckla flera språk på hög nivå. Det krävs att förskolans personal ska ge förutsättningar för barnen om de ska kunna utveckla de olika språken. Forskningsresultaten visar att barnen inte får stimulans på sitt modersmål. Språkutvecklingen brukar ske i stora grupper på svenska (Bengtsson & Nyström, 2006).
Arnberg (1998) anser att barn ska ha modersmålsträning i skolan och förskolan. Om pedagoger och modersmålstränare inte har ett bra samarbete så påverkar det barnen negativt. Dessutom är det viktigt för barnen att de känner att deras språk och kultur är betydelsefullt och då måste modersmålstränaren respekteras av övrig personal. Författaren anser att det borde anställas många tvåspråkiga pedagoger för att täcka upp språk som finns i förskolan. Förskolans personal måste skaffa sig kunskaper för att förstå vad ett barn med ett annat modersmål än svenska behöver och vad det innebär att lära sig ett nytt språk. Om personalen på förskolan ger stöd då blir språkinlärningen
2.6 Tvåspråkighet
I boken Tvåspråkighet (1981) kombinerar Skutnabb-Kangas olika kriterier från olika definitioner om två- eller flerspråkighet och skapar sin egen definition om tvåspråkiga individer som lyder så här:
Tvåspråkig är den som har möjlighet att fungera på två (eller flera) språk, antingen i enspråkiga eller tvåspråkiga samfund i enlighet med de sociokulturella krav på en individs kommunikativa och kognitiva kompetens som dessa samfund och individen själv ställer, på samma nivå som infödda talare, samt en möjlighet att identifiera sig positivt med båda (eller alla) språkgrupperna och kulturerna eller delar av dem. (Skutnabb-Kangas, 1981 s. 93)
Det finns tre hörnstenar som är viktiga för att förskolan ska vara språkutvecklande. Hörnstenarna är atmosfär, inflöde och organisation. Man måste organisera verksamheten för att barnen på bästa sätt ska kunna använda sina språk. Någonting som pedagogerna ska tänka på är tid, utrymme, lekmaterial och hur man delar upp barngruppen. Dessutom är det viktigt hur man bemöter varandra som vuxen och barn, då det blir förebilden för barns samvaro. Om de vuxna talar sitt språk fritt på förskolan blir det en självklarhet för barnen att använda sitt språk. Språkligt material som barnen använder i leken och barnens samtal har stor betydelse. Berättelser, sagor, bokläsning och samtal är av stor vikt (Ladberg, 2003).
Det är en stor utmaning för pedagogen att skapa möjligheter för barnen och dessutom stimulera varje barns språkutveckling i både det svenska språket och i barnets modersmål. Gisela Håkansson (2003) professor i allmän språkvetenskap och språkutveckling, anser att andra språket bara delvis utvecklas enligt samma principer som första språket. När det lilla barnet lär sig sitt modersmål utvecklas det kognitivt samtidigt som språkutveckling sker. Däremot har de barn som är andraspråksinlärare redan ett språk och har också nått en viss kognitiv mognadsnivå. De barn som lär sig
svenska språket först har alla ungefär samma utveckling och de har ungefär samma språkstrukturer vid ungefär samma ålder. Skillnader som finns i olika typer av inlärning kan observeras i barnens språkliga produktion. Det har stor betydelse att pedagogen har en grundläggande respekt för barnens kultur och språk. Dessutom är det inte pedagogens uppgift att ersätta barnets första språk och kultur med svenska och svensk kultur (Bjar & Liberg, 2003).
Ett material som är språkligt rikt är sagor och berättelser. Dessutom får barnen tillgång till nya ord och språkliga vändningar som de inte brukar få höra. Det som är viktigast är att barnen förstår så pass att det blir intressant för dem att lyssna, då det annars kan bli att barnen tappar koncentrationen, tröttnar och stänger av språket. Någonting som är bra är att läsa sagor i små grupper där barnen ligger i ungefär samma språkliga nivå. Sagor kan man läsa på olika sätt till exempel med teckningar eller flanomaterial. Man kan välja ut en saga och ha det som tema. Barnen möter berättelser i olika uttrycksformer där de får lyssna på sagan och gestalta den. Vid sådana här tillfällen växer språket starkt (Ladberg, 2003).
3. Metod
Vi valde att göra kvalitativa intervjuer med pedagogerna på deras arbetsplatser eftersom vi ville ta reda på hur de stimulerar språkutveckling i förskolan, vilka metoder pedagogerna använder samt vilken syn de har på flerspråkighet och språkutvecklande arbete i allmänhet.
Med kvalitativa intervjuer var syftet att få innehållsrika och öppna svar. Vi genomförde undersökningen för att få en överblick om vilka skillnader och likheter det finns i pedagogernas förhållningssätt till invandrarbarn och deras språkutveckling. Kvalitativa intervjuer har en låg grad av standardisering vilket innebär att frågorna ger utrymme för den som blir intervjuad att svara med egna ord (Patel & Davidson, 2003). Vi formulerade många huvudfrågor med många följdfrågor och på det viset hade vi ett öppet samtal med pedagogerna så att de kunde berätta så fritt som möjligt om sina tankar.
Patel och Davidsson (2003) skriver att intervjupersonerna ska få maximalt utrymme att besvara frågorna utifrån deras egen inställning och erfarenhet.
Vilka lärdomar än det blir så är det en utgångspunkt för fortsatt inlärning. Om man tror på sig själv då har man större energi för att klara av olika uppgifter, om man är osäker på sig själv då är det mycket svårare vid motgångar (Ladberg, 2000). Barnets lärdomar om sig själva kan vara mer eller mindre sanna eller falska.
Alla intervjupersonerna var kvinnor som arbetar aktivt med språkutveckling. Samtliga pedagoger är i medelåldern och har arbetat i 10 – 15 år. Alla fyra har svensk bakgrund. Det var svårt att hitta tid för intervjuerna, men alla ställde upp för att hjälpa oss och vi genomförde intervjuerna utanför våra ordinarie arbetstider. Vi var på förskolan när intervjuerna genomfördes.
3.1 Urval
När vi bestämde oss för att ha intervjuer som metod i vår undersökning började vi undra om vilka pedagoger vi skulle intervjua. Våra krav på urvalsgrupp var att pedagogerna har svensk bakgrund och att de aktivt arbetar med barns flerspråkiga utveckling på förskolan. Pedagogerna vi valde att intervjua arbetar på förskolan som har en stor andel barn med invandrarbakgrund. Vi valde att intervjua fyra förskollärare.
Det har varit svårt att hitta tid för att genomföra intervjuer med pedagogerna. Intervjuerna genomfördes på pedagogernas arbetsplatser. Vi satt ostört i personalrum och ställde frågorna. Det gav utrymme för en bredare och mer användbar information. Pedagogerna var positiva till vår undersökning.
3.2 Genomförande
Vi tydliggjorde för pedagogerna att de är anonyma i undersökningen. Alla intervjuer skedde individuellt efter arbetstid. Vi ställde frågorna en och en och intervjupersonerna fick god tid på sig att svara. De svar vi fick spelade vi in.
När man sitter och antecknar samtidigt som man lyssnar är det lätt att tappa bort något och därför bandade vi alla intervjuer. Bland andra menar Repstad (1987) att fördelarna med att använda bandspelare är många. Intervjuaren kan koncentrera sig på att anteckna. Ytterligare en fördel är att bandspelaren tar upp både det som sägs och hur det sägs (tonfall) vilket kan vara bra. Det finns dock en negativ aspekt vilket är att intervjuaren kan bli spänd och nevös. För att inte skapa missförstånd frågade vi alla om det var okej att använda bandspelaren. Intervjuerna kunde tidmässigt variera mellan en halv timme och en timme. Innan intervjun avslutades fick intervjupersonerna frågan om de hade något att tillägga. Efter att intervjuerna var utförda skrevs alla svar ner. Svaren sammanställde vi i en löpande text och fick då ett mer lätthanterligt arbetsmaterial.
3.3 Etiska frågor
Stukat (2005) skriver att en forskare har rätt att göra en undersökning. För intervjupersonerna måste man förklara den etiska rätten. Man måste förklara vad informationskravet innebär för de som intervjuas och det innebär att om intervjupersonen känner att han eller hon inte vill vara med längre så behöver de inte medverka i undersökningen . Vi som intervjuare ska inte tvinga någon till att fullfölja undersökningen.
Vi som intervjuare måste ta hänsyn till att inte röja några identiteter såsom ålder, namn, kön och vilken förskola man har gjort undersökningen. Nyttjandekravet betyder att den information vi har samlat in får endast användas i forskningsändamål.
När vi tog kontakt med förskolorna presenterade vi oss. Vi talade om vad som var syfte med våra intervjuer och frågade om det fanns personer som kunde ställa upp och bli intervjuade. Pedagogerna på dessa här förskolor ställde välvilligt upp.
3.4 Bearbetning
Vi började bearbeta vårt analysarbete genom att först skriva ner våra intervjuer ordagrant för att sedan läsa igenom dem och skapa oss en bild av hur den intervjuade
personen tänkte. Efter det sammanställde vi svaren. Vi tyckte att detta arbetssätt var smidigast för oss.
När intervjuerna var utskrivna markerade vi svaren på frågeställningarna. Därefter jämförde vi de olika svaren inom frågeställningarna och fann mönster. Sedan jämförde vi svaren med de teorierna vi skrivit om i vår kunskapsbakgrund, som t.ex. Vygotskijs och Bourdieus teorier. Vi använde citat från vad pedagogerna hade sagt för att förtydliga vår analys och vi kopplade våra resultat till kunskapsbakgrunden.
4. Presentation av empirin
I det här kapitlet presenterar vi sammanställningen av våra intervjuer från två förskolor som ligger i två invandrartäta områden. Vi beskriver hur pedagogerna möter flerspråkiga barn och hur de formar verksamheten efter barnens erfarenheter och vad de har med sig i bagaget. Intervjupersonerna trivdes med att arbeta i en mångkulturell förskola. I förskolan var 99 % av barnen flerspråkiga. Pedagogerna var erfarna och har arbetat med flerspråkighet i många år.
Pedagogerna nämnde att de känner sig förberedda och de har lärt sig av sina erfarenheter, men påpekade även att man aldrig blir fullärd och gärna vill lära sig mer. Eftersom samhället förändras och man träffar nya människor från olika kulturer som talar olika språk måste de till viss del anpassa sig till dessa förändringar, till exempel möta föräldrarna i hemmet och använda tolk. Alla pedagogerna kände att de vill främja samarbetet med språkutveckling.
Enligt Ladberg (1996) formas barns identitet tidigt och barnen lär sig snabbt att reagera på omgivningens reaktioner. Eftersom språk och identitet är starkt förknippade, kan barn som möter negativa reaktioner tveka att tala sitt modersmål.
4.1 Identitetsutveckling
Pedagogerna tror att det kommer att finnas fler och fler invandrarbarn i våra förskolor. En pedagog säger.
”Det kommer barn från olika delar av världen och tyvärr blir det mycket segregerat”.
Som invandrare vill man behålla sitt språk och sin kultur levande, därför väljer man område med samma kulturella bakgrund.
”Det kommer att finnas flerspråkiga barn även bland homogena svenska barngrupper”.
”Man hoppas att föräldrar som bor på Holma eller Rosengård kommer att köpa hus eller lägenhet på annat område”.
Pedagogerna menar att om invandrarfamiljer bosätter sig i andra områden där de kan höra och använda svenska språket, då får man familjer som blir integrerade i det svenska samhället och deras barn får möjlighet till bättre utbildning och förhoppningsvis ett bra arbete i framtiden. Om de flyttar till andra områden där de blandas med svenska familjer då blir integrationen mer lyckad.
Pedagogerna tycker att det är viktigt att de utvärderar verksamheten för att få en bild av verkligheten och se hur barnen utvecklar sin identitet. En pedagog sade att personalen har ett bra samarbete med föräldrar och de firar både föräldrarnas och svenska högtider tillsammans på förskolan. En pedagog berättar, att föräldrarna och barnen känner sig trygga och att det finns personal som talar deras språk och kan förstå dem.
”På det sättet visar vi barnen att deras och svenska traditioner är viktiga”. Pedagogerna utvärderar verksamheten genom att föräldrarna är mycket nöjda med deras verksamhet.
”Vi brukar ha alla syskonen i familjen. Det har hänt att familjen flyttar till en annan stadsdel, de kommer hit och lämnar sina barn. Vi tycker att det är bra betyg för oss. Vi har hört från skolan att våra barn klarar sig bra. Vi tycker att vi har glada och nöjda barn”.
En pedagog nämnde att de inte har märkt att det finns fördomar bland barnen och att alla känner sig accepterade.
”Jag kan tycka att det är bra betyg på vår arbetssätt. För att om vi skapar en trygg miljö för barnen stärks deras språk och de kommer att lär sig mycket”.
4.2 Modersmålsstöd
Barnen på förskolan där personalen intervjuades hade modersmålsstöd. Pedagogerna var positivt inställda till modersmålträning och de samarbetar med varandra och har nytta av varandra. Modersmålstränarna är brobyggare i förskolan mellan familjerna och det bidrar till att missförstånd inte uppstår mellan svensk personal och familjerna. En av pedagogerna sa att de lägger stor vikt vid barnens modersmål och undviker att se det som ett problem. Barnen delas in i grupper efter de språk de talar och de arbetar med sång och sagor.
”Barnen som inte förstår får hjälp av sina kompisar på sitt eget språk. På det sättet visar vi barnen att det är positivt att de kan kommunicera med varandra på båda språken och att alla språken är viktiga”.
”Vi har modersmålstöd i vissa språk, men inte i alla. Man hade önskat att språkpedagog hade jobbat parallellt med oss, tyvärr är det inte så. Många stänger in sig i ett rum och arbetar på egen hand”.
Två av pedagogerna har modersmålstöd en gång i veckan och ansåg att samarbetet kunde vara bättre. En gång i veckan är alldeles för lite och barnen skulle behöva mer ansåg de. En av pedagogerna har haft en språkpedagog som var med hela dagarna och hon tyckte att det fungerade bättre för att de var med hela dagarna. De hade väldigt mycket arabisktalande barn och gruppen blev för stor för modersmåltränaren. En av pedagogerna menade att det skulle vara önskvärt med samplanering med modersmålstränaren. Som det såg ut idag så arbetade de mest på egen hand.
När pedagogerna planerade så gjorde de det för hela barngruppen. Det var ingen skillnad mellan flerspråkiga barn eller barn som har svenska som modersmål. De försökte ha tillgång till material där pedagogerna kan arbeta med sagor, sånger och bilder och att man visade de flerspråkiga barnen att det finns tillgång till flera språk. Sagor kan finnas på barnens hemspråk och föräldrarna kan låna hem dem. Pedagogerna kan välja ut en saga och ha den som tema.
Alla pedagoger tyckte att det var roligt att arbeta med flerspråkiga barn. De tyckte att det var positivt att barnen redan från förskoleåldern lär sig att människor är olika och att det var en tillgång i gruppen. De svenska barnen var nyfikna och vill lära sig några ord på de andra barnens hemspråk. En av pedagogerna menade att man lär sig nya saker hela tiden, om barnens kultur, språk, seder och värderingar. Det ger tillfälle att lära sig av varandras erfarenheter och man blir aldrig fullärd ansåg hon. Hon tyckte att det var viktigt att lära känna föräldrar och deras kulturer, värderingar och seder. Något som pedagogerna ansåg bör tas tillvara och bygga vidare på är den möjlighet som barn har av sin kulturella bakgrund. Vår roll som pedagog är att hjälpa barnen med det svenska språket och att uppmuntra modersmålet. Många invandrarbarn som varit i förskolan länge lär sig inte riktigt det svenska språket.
En av pedagogerna tyckte att flerspråkiga barn har vissa brister i det svenska språket. Ibland kändes det att barnen förstår pedagogerna, men när man frågar barnen så märker pedagogerna att barnen inte har förstått. Därför är det viktigt att pedagogerna hela tiden kollar upp att de flerspråkiga barnen har förstått och deltar.
Pedagogerna gjorde vad de kunde för att hjälpa dessa barn. Fördelen för alla barn är att de lär sig att acceptera varandra och nackdelen för invandrarbarn är att det inte finns så många barn med svenska som modersmål i förskolan. En pedagog sa:
”För att barnen ska lära sig svenska språket så måste de ha svenska kamrater. Det handlar inte bara om invandrarbakgrund, det handlar också om klasstillhörighet, föräldrarnas utbildning, det är många saker som har stor betydelse”.
Alla pedagoger tar hjälp av modersmåltränarna när barnen inte kan det svenska språket. Genom konkretisering växer språket snabbt.
Två av pedagogerna tog hjälp av föräldrarna för att barnen skulle förstå vad de sa, om modersmåltränarna inte var tillgängliga. Alla pedagoger berättade att de använde sig av teckenspråk och konkreta bilder för att beskriva vad som skulle hända under dagen. De ansåg att det var viktigt att ge barnen upplevelser.
”Vi ska ge barnen upplevelser. Exempel om vi pratar om tåg så kan man ordna utflykt där man åker tåg, för detta ger rätt sammanhang till det vi lär ut”.
En pedagog tyckte att man ska läsa samma bok och sjunga samma sånger flera gånger för att barnen ska hinna smaka av orden och veta vad orden betyder.
”Vi får inte vara rädda för upprepningar speciellt när det gäller flerspråkiga barn”.
En pedagog tyckte att det var viktigt med tryggheten för barnen i förskolan och genom att vi pedagoger visar för föräldrarna att vi är intresserad av att förstå dem växer tryggheten.
Pedagogerna upplevde sitt arbete med flerspråkiga barn som positivt. En pedagog tyckte att jobbet med tvåspråkiga barn var stimulerande och lärorikt. Hon ansåg att det kändes bra att kunna hjälpa och stötta dem i deras lärande och uppmuntra dem i vardagliga sysslor. Hon menade att flerspråkiga barn oftast lär sig ett vardagsspråk, men om man höjer ribban lite grann och envisas med att lära dem ord som är okända för dem så lär sig barn vad orden betyder. En pedagog som vi intervjuade tyckte att det var stimulerande att följa barnens framsteg i sin språkliga utveckling och se hur
fantastiskt fort de tillägnade sig ett språk. Pedagogen önskade sig i framtiden att få arbeta med barn i mindre grupper eller att arbeta mer individuellt med varje barn och fånga upp vad barnen är intresserade av. Alla pedagogerna ansåg att det är positivt att ha flerspråkiga barn i barngruppen. Det är inte bara de flerspråkiga barnen som
upplever ett nytt språk och en ny kultur, utan även svenska barn får nya kunskaper om andra länder och andra språk. De menade att det är viktigt att flerspråkiga barn vistas i barngruppen eftersom de lär sig av varandra. Barn som har ett annat modersmål lär sig svenska normer och värderingar genom att vistas i svensk förskola. Pedagogerna trodde att det kommer att tillkomma fler och fler flerspråkiga barn i barngrupperna. Pedagogerna tyckte att lärarutbildningen skulle kunna fokusera mer på flerspråkiga
barn och hur man som pedagog ska hjälpa de barn som har ett annat modersmål. Pedagogerna ansåg att det är viktigt och ha en grundkunskap om olika länder. Två av pedagogerna menade att man ska vara tydlig och att man ska ha ett rikt språk när man pratade med barnen. De ansågs dessutom det man gjorde med svenska barn i
verksamheten kan man också göra med flerspråkiga barn. En av pedagogerna ansåg att det var viktigt att barnen var en del i barngruppen och att flerspråkiga barn var med på det svenska barnen gjorde.
Hur kommer lärarutbildningen att se ut i framtiden och vad krävs av lärarutbildningen Två av pedagogerna visste inte vad som krävs av lärarutbildningen. En pedagog sa att hon utbildat sig för många år sedan och hade inga kunskaper om flerspråkighet och nu får hon utbildning om flerspråkighet. Hon gick en kurs som heter ”svenska som andra- språk” och hon lärde sig mycket som hon har nytta av i sitt jobb. Hon tycker att man ska förbereda lärarstudenter på det mångkulturella Sverige och därför är det viktigt att lärarutbildningen ger studenterna kunskap om detta. En pedagog önskade att lärarstudenter får möjlighet att praktisera i mångkulturella förskolor. Hon har förstått att lärarutbildningen har mycket teorier och lite praktik. Dessutom poängterar hon att det är viktigt det man lär sig teoretiskt ska man också föra ut i praktiken. På det viset får man en bild av det verkliga arbetet med flerspråkiga barn.
5. Analys
I vår undersökning var vi intresserade av att få kunskap om hur pedagogerna organiserade det språkutvecklande arbetet och vilka metoder som användes. Samtidigt sökte vi information som kunde ge oss idéer och tips om att arbeta med flerspråkiga barn. Vi vill ge en överblick om den teorin som intresserat oss, nämligen Vygotskijs teori. Han menar att lärarna ska utmana elevernas tänkande och att språket kan hjälpa till att lyfta barnet från de konkreta handlingarna. Barnet kan styra sina handlingar genom språket. Vi måste se den flerspråkiga miljön som en tillgång. Språkinlärningen sker bäst genom socialt samspel och detta samspel är en av de viktigaste och mest meningsfulla metoderna.
I verksamheten märkte vi att det inte går att uppnå en interaktion med barnen som främjar ett bra lärande om pedagogerna saknar kunskaper om barnens bakgrund. Det språkutvecklande arbetssätten ser olika ut i förskolorna. För att inlärning ska vara effektiv krävs att barnen ska känna sig trygga och tro på sig själva.
Barnens lärdomar om sig själva kan vara mer eller mindre sanna eller falska. Oavsett vilket så blir dessa lärdomar en utgångspunkt för fortsatt inlärning. Den som tror på sig själv griper sig an en uppgift med större energi än den som är osäker på sig själv, och har också större uthållighet vid motgångar. (Ladberg, 2000, s 29-30) Pedagogerna menar att genom att dela gruppen i små språkgrupper ökade tryggheten. De barn som kände sig osäkra i en stor grupp blev mer trygga och säkra. Ladberg (1996) skriver att om man i barngruppen har tvåspråkiga barn med ett förstaspråk som är minoritetsspråk, behöver språket lyftas fram. Pedagogerna lärde sig de vanligaste hälsningsfraserna och andra viktiga ord på barnets första språk. På det sättet visar man barnet och deras föräldrar samt andra i barngruppen att man respekterar och intresserar sig för deras språk och bakgrund. När något barn fyllde år i förskolan sjöng pedagogerna och barnen en födelsedagssång på de olika språk som fanns representerade på förskolan.
Barnen ska kunna bli aktivt tvåspråkiga. Därför behöver modersmålstödet stärkas i förskolan. Tidigare forskning visar att modersmålet spelar en stor roll i andraspråksinlärningen och även är viktigt för de yngsta barnens identitetsutveckling. Förskolan ska bidra till att modersmålet utvecklas för att barnen ska kunna bli aktivt tvåspråkiga. Förmågan att tala ett språk försvinner snabbt om den inte underhålls. Därför behöver modersmålstödet stärkas hemma och i förskolan (Arnberg, 1998; Svensson, 1998).
Samtliga pedagoger var eniga om att modersmålet har stor betydelse för andraspråksutvecklingen. Modersmålet utgör den grund man bygger andra språket på. Pedagogerna på förskolan var positiva till modersmålsstöd. Myndigheten för skolutveckling (2002) skriver att om barnen ska kunna anpassa sig till det svenska samhället så måste de ha förståelse för den egna bakgrunden. Behärskar barnet sitt modersmål så är det nyckeln till förståelse för andra kulturer. Barn som har utvecklat
sitt hemspråk bra brukar lära sig det svenska språket lättare. Författaren Arnberg (1996) beskriver hur viktigt det är att pedagoger på förskolan och modersmålstränare har ett bra samarbete. För barnen är det viktigt att de känner att deras språk och kultur är betydelsefullt. Dessutom är det viktigt att personalen skaffar sig kunskaper för att kunna bemöta tvåspråkiga familjer (Arnberg, 1996).
Läroplanen för förskolan (Lpfö, 98) är pedagogernas styrdokument och verksamheten ska planeras utifrån den. (Lpfö, 98) anser att barn ska utveckla sin kulturella identitet och tvåspråkighet och barnen ska kunna kommunicera på båda språken. Man kan till exempel arbeta med tema som har anknytning till barnens länder. På de viset känner sig barnen respekterade.
Lpfö, 98 tar upp hur viktigt det är att pedagoger respekterar både barn och föräldrar. En pedagog sa att det viktigaste i det här arbetet är att man har förståelse både för föräldrar och barn. Om man har en bra relation med föräldrarna så känner barnen att de är accepterade. En viktig uppgift för pedagoger och föräldrar är att de ger omsorg och fostran till barnen.
Alla pedagogerna var eniga om att i en småbarnsgrupp där barnen håller på med att erövra språket, är det naturligt att upprepa, namnge och konkretisera till exempel sagor, sånger och bilder. Genom det visar man att barnen har tillgång till två språk. Författaren Ladberg (2003) beskriver hur viktigt det är att läsa sagor i små grupper där barnen ligger på i ungefär samma språkliga nivå. Sagor kan man läsa på olika sätt som till exempel med teckningar eller flanosagor. Man kan välja ut en saga och ha den som tema. Barnen möter berättelser i olika uttrycksformer där de får lyssna på sagan och gestalta den. Vid sådana här tillfällen växer språket sig starkt (Ladberg, 2003). Om man läser sagan på svenska så kan modersmålslärare översätta sagan på det språk som behövs. Då finns det ett samarbete mellan pedagoger och modersmålslärare. Barnet känner att kulturen och språket respekteras.
En av pedagogerna vi intervjuade tyckte att det var stimulerande att se barnens framsteg i sin språkliga utveckling och de såg hur fantastiskt fort de tillägnade sig ett språk. Ladberg (2003) beskriver att det finns tre hörnstenar som är viktiga för språkutveckling. De här hörnstenarna är atmosfär, inflöde och organisation. Någonting som pedagogerna ska tänka på är tid, utrymme, lekmaterial och hur man delar upp
barns samvaro (Ladberg, 2003). I vår undersökning tyckte pedagogerna att de ska vara förebilder för barnen. Om pedagoger kan möta barnen på ett bra sätt så lär sig barnen av dem. De måste ha en tillåtande atmosfär på förskolan. Man ska kunna prata sitt hemspråk med någon och det ska inte vara konstigt.
Att pedagoger lägger stor vikt vid barnens modersmål, vilket gör att de undviker att se flerspråkighet som ett problem. Ett målmedvetet arbete för att lära flerspråkiga barn svenska är en självklarhet och det ska vara viktigt att respektera minoritetsspråk. Den tvåspråkiga personalen i förskolan är en brobyggare mellan familjerna och personal och de gör också att missförstånd inte uppstår.
Pedagogerna skall genom sina kunskaper om språkutveckling och metoder som främjar språkutvecklingen arbeta på ett sådant sätt att språket utvecklas. De måste lägga märke till både hinder och möjligheter i barnens språkutveckling. Har pedagogerna kunskaper så vet de hur de ska lägga upp arbetet. Språk är en färskvara som enligt Håkansson (2003) måste användas för att inte gå förlorat. Aktiveringen av vissa ord kan bli problematisk såsom ordklasserna substantiv och verb. Även prepositionerna kan vara svåra om man inte kommunicerar på sitt modersmål (Håkansson, 2003).
Under barnets andraspråksinlärning är det viktigt att barnet får många möjligheter att höra och tala språket i fråga. Det är viktigt att barnet har en positiv inställning till personerna som talar barnets andra språk, för att kunna identifiera sig med dem. Barnets personlighet har också stor betydelse, och det kan ses som positivt om barnet är spontant och vågar tala sitt språk och vara med i gemenskapen med andra barn. Enligt Ladberg (1999) är det lämpligt att organisera barngrupperna i förskolan på ett sådant sätt att barnet utvecklar sitt språk och sin identitet. För att varje barn ska bli uppmärksammat bör det inte vara många språkgrupper representerade i en barngrupp. Barnen får större möjlighet att använda sitt modermål med färre språk i barngruppen. Det blir lättare för pedagogerna att lära sig något om allas språk och kultur. Barn med samma språk bör vara i samma grupp för att få möjligheten att använda sitt språk. En grupp med färre språkgrupper bidrar till att barnets identitet blir synligt. I en grupp med många språkgrupper bli det att man väljer bort barnets språk och endast talar svenska. En förskola med personal som är medveten om betydelsen av utvecklingen av identitet och självkänsla som lyfter fram olikheterna och mångfalden i gruppen, är
en idealisk skola för barn som håller på att bli tvåspråkiga, men också för barn med endast ett språk (Ladberg, 1999).
Den teoretiska bakgrunden stämmer bra överens med våra resultat. Det som vi har skrivit om flerspråkiga barns språkutveckling kan användas i det pedagogiska arbetet på förskolan.
5.1 Sammanfattning
I undersökningen har vi valt att ta reda på hur pedagogerna stimulerade tvåspråkiga barn och vilka metoder de använde. Förskolan där vi intervjuade pedagoger arbetade medvetet för att utveckla barns språk. De hade många olika metoder för att hjälpa barnen i deras arbete. Genom erfarenheter hade pedagogerna skaffat sig kunskaper om vilka metoder som passade bäst. Pedagogerna var medvetna om att varje barn är unikt och att en metod inte kan passa varje barn. Det var viktigt att lära känna barnen och att veta vilka metoder som passar dem bäst.
Ladberg (1999) hävdar att det finns stora möjligheter i leken att utveckla ett varierat språk då barnen hela tiden kommunicerar med varandra om vad som händer i leken. Vidare anser Ladberg att barngruppens sammansättning har betydelse för barnets utveckling och språk. En barngrupp med färre språk underlättar för pedagogerna när de ska lära sig om barnets språk och kultur och barnen får också större möjligheter att använda sitt språk.
Idag finns det många flerspråkiga barn i förskolan. Pedagogerna måste ha tillräckliga kunskaper så att barnens språk utvecklas på ett bra sätt. Pedagogerna arbetar medvetet och satsar på att utveckla barnens språk och identitet. Om pedagogerna är medvetna om vilka hinder det finns i invandrarbarns språkutveckling kan vi lättare förebygga dessa hinder och tillämpa metoder som främjar deras språk- och identitetsutveckling. Förskolans inställning till hur de bemöter invandrarbarn och deras föräldrar har betydelse för språkutvecklingen.
För att skapa många möjligheter att utveckla barns språk ska pedagogerna och hemmet ha en god kontakt. Detta leder till att barnen känner sig trygga i vardagen. Vi har möjligheter att träna språket under vardagssituationer där vanliga ord upprepas som
utvecklar ord- och begreppsuppfattningen. Det framkom i vår undersökning att det viktigaste i arbete med flerspråkiga barn är att man för en kommunikation med barnet. Saknas den här kommunikationen utvecklas inte heller språket. Att vara verbal med dessa barn och sätta ord på det du gör bidrar till att utveckla deras språk. Som pedagog behöver man ha en språklig medvetenhet för att kunna hjälpa barnen att utveckla sitt språk. Med det menar vi att man som vuxen ska prata mycket med barnen och använda sig av upprepningar, då det hjälper barnet att komma ihåg fler saker. Pedagogernas inställning och hur de bemöter föräldrarna påverkar hur kontakten kommer att bli. Enligt Ladberg (1999) så är det viktigt att personalen är öppen och nyfiken inför familjerna och deras kultur för att kunna skapa en bra kontakt. Ladberg menar att det är pedagogernas vilja och inte kunskaper som är viktigast. Kunskaper kan lärarna skaffa sig men det måste finna en vilja att möta det okända. Pedagogerna skall genom sina kunskaper om språkutveckling och metoder som främjar språkutvecklingen arbeta på ett sätt så att språket utvecklas. De måste lägga märke till både hinder och möjligheter i barnens språkutveckling. Har pedagogerna kunskaper så vet de hur de ska lägga upp arbetet.
Rollekar är viktiga och språkutvecklande. Genom att spela olika roller förstärks språkinlärningen anser vi. När pedagogerna är med och sätter ord på det de gör tillsammans utvidgas barnens ordförråd. Genom att dokumentera de olika inlärningsmomenten med digitalkamera kan man tillsammans med barnen se en utvecklingsprocess.
Man kan inte dra några generella slutsatser utifrån vårt arbete eftersom undersökningen inte var så omfattande. Det viktigaste målet i det här arbetet har varit att ta reda på hur man som pedagog kan främja barnens språkutveckling när det gäller flerspråkiga barn. Vi ville fördjupa våra kunskaper om flerspråkighet och hur vi kan arbeta språkutvecklande med invandrarbarn. Vi tycker att våra kunskaper inom ämnet har utvecklats. Vad vi har kommit fram till i undersökningen är att man måste stödja flerspråkighet och det svenska språket för att båda språken är lika viktiga. Om flerspråkiga barn ska lära sig svenska språket så måste de ha svenska kompisar och så var inte fallet i den här undersökningen. De här områdena är väldigt segregerade och flerspråkiga barn möter inte svenska språket i vardagen. Eftersom det inte finns tillräckligt många svenska barn på förskolor så hör de inte heller det svenska språket.
Konsekvensen av det hela blir att barnen inte lär sig svenska och att de inte blir integrerade i det svenska samhället.
7. Diskussion
Någonting som vi anser är mycket viktigt är att det anordnas fler föreläsningar om flerspråkighet. Det är viktigt att pedagogerna får kunskap om flerspråkighet eftersom det finns flerspråkiga barn på våra förskolor. Dessutom är det bra för pedagoger att veta hur man ska bemöta barn och deras föräldrar. Om man som pedagog inte har någon kunskap om det, kommer varken barn eller föräldrar att känna sig trygga. Vi tycker inte att man ska placera alla flerspråkiga barn på samma förskola då det inte gynnar det svenska språket. Barnen kommer inte att få sina behov tillgodosedda. Redan idag vet man att pedagoger har ont om tid för barnen eftersom barngrupperna har blivit stora. Kontentan av det hela kan bli att man som pedagog gör bara det absolut nödvändiga. Tid kommer inte att finnas för planering och reflektion.
Det skulle vara intressant om Skolverket kunde initiera forskningsprojekt i hur man kan integrera flerspråkiga barn i det svenska samhället. Det ska kännas naturligt för svenska och flerspråkiga barn att mötas i vardagen. Med det menar vi att detta underlättar för pedagoger att utveckla det svenska språket hos barnen.
Vi tycker att kommunerna ska ge pedagogerna möjlighet till utbildning för att kunna hjälpa barnen på ett bra sätt. Kompetensutveckling betyder trygghet för pedagoger och för barn, vilket ger en glädje vid språkutvecklande arbeten. Eftersom vi studerade hur språkutvecklingen stimuleras hos flerspråkiga barn i två förskolor, skulle det vara intressant och se hur det bedrivs i hela landet. Finns det kommuner som följer vad Läroplan för förskolan tar upp om modersmålets betydelse i andraspråkinlärning? Hur stimulerar pedagogerna barnen i förskolan i andra kommuner? Det finns även intresse att forska i andra förskolor där det finns få flerspråkiga barn och vilka förhållningssätt har pedagogerna. Man skulle behöva skapa ett samhälle där alla är inkluderade. Är man född i Sverige då räknas man som svensk med en annan kulturell bakgrund tycker vi.
Referenser
Arnberg, Leonore Negrin. (1996). Invandrarbarn i förskolan – den svenska modellen. I: Hyltestam, Kenneth (redaktör) Tvåspråkighet med förhinder? Invandrar –och minoritetsundervisning i Sverige. Lund: Studentlitteratur.
Benkert, Susanne, Håland, Pia och Wallin Karin (2008) Flerspråkighet i förskolan Stockholm: Liber Distribution.
Carle, Jan ”Pierre Bourdieu och klassamhällets reproduktion” I: Per Månson (red) Moderna samhällsteorier. Traditioner, riktningar, teoretiker. 3 uppl. Stockholm: Prisma.
Bengtsson, Maria & Nyström, Fredrik (2006). Hur stimulerar förskollärare språkutveckling hos barn med utländsk bakgrund? C uppsats från Lärarhögskolan i Luleå tekniska universitet.
Bjar, Louise & Liberg, Caroline (2003). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur.
Bozaslan, Aikan (2001). Möte med mångfalden: förskola som arena för intergration. Stockholm: Runa förlag.
Davidsson, Bo & Patel, Rune (2003). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. Lund: Studentlitteratur.
Einarsson, Emma & Ek, Frida (2007). Ett intellektuellt förhållningssätt i förskolan. C uppsats Stockholm: Lärarhögskolan.
Håkansson, Gisela (2003). Tvåspråkighet hos barn i Sverige. Lund: Studentlitteratur. Ladberg, Gunilla (1996). Barnen och språken: tvåspråkighet och flerspråkighet i familj och förskola. Lund: Studentlitteratur.
Ladberg, Gunilla (2003). Barn med flera språk. Stockholm: Liber, 3:e upplagan.
Läroplan för förskolan/Lpfö98. Utbildningsdepartementet Stockholm: Skolverket/Fritzes
Skolverket (2002). Fler språk – fler möjligheter. Stockholm: Fritzes
Skolverket (2001). Att undervisa elever med svenska som andra språk ett referens- material. Stockholm: Statens skolverk.
Repstad, Pål (1987). Närhet och distans. Lund: Studentlitteratur, 3:e upplagan Svensson, Ann-Katrin (1998). Barnet, språket och miljön. Lund: Studentlitteratur. Skutnabb-Kangas, Tove (1981). Tvåspråkighet. Lund: Liber Läromedel.
Strandberg, Leif (2006) Vygotskij i prakten. Stockholm: Nordstedts Akademiska förlag
Bilaga 1
Intervjufrågor
1. Vad anser du är bra eller mindre bra med flerspråkiga barn? 2. Hur tror du framtidens barngrupper kommer att se ut?
3. Vad tror att det kommer att krävas från lärarutbildningen i framtiden?
4. När man får barn som inte kan svenska språket, hur arbetar man med dessa barn så att de förstår vad pedagogen säger och vill lära ut?
5. Hur ser planeringen ut för de flerspråkiga barnen?
6. Hur skulle du dokumentera och utvärdera ert sätt att bemöta invandrarbarn?
7. Vad finns det för olika sätt att kommunicera med barn som inte kan det svenska språket?
8. Finns det modersmålsstöd i verksamheten?
9. Hur tycker du att det är att samarbeta med modersmålstränare? 10. Vad skulle du vilja tillägga som inte har kommit i intervjun?
