Barns inflytande i förskolans samling

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn unga samhälle

Examensarbete

Barns inflytande i förskolans samling

The influence by children in pre-school gathering

Merjem Karaman Salkic

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Barn och ungdomsvetenskap 2012-11-02

Examinator: Johan Söderman

3

Abstract

Syftet med denna undersökning är att få en djupare förståelse för hur pedagoger arbetar med barns inflytande och delaktighet under samlingen. Studien belyser pedagogers uppfattning kring samlingens betydelse och de förväntningar de har på samlingen. Jag vill också undersöka på vilket sätt barn visar intresse för samlingen. Detta gör jag genom att intervjua pedagogerna om barns intresse för samlingen, och genom att själv observera barnen. Studien bygger även på att se skillnader i två olika förskolor, en kommunal med Reggio Emilia-inspirerad pedagogik och en privat förskola med allmän inriktning.

Studien kopplas till tidigare forskning och relevanta teorier utifrån mina fyra frågeställningar. Jag har valt att belysa samling som fenomen, barns inflytande och delaktighet, demokratisk

syn på förskolan och Reggio Emilias pedagogik.

Jag har valt en kvalitativ ansats genom att intervjua fyra förskollärare och två barnskötare. Strukturerad intervju med samma frågor har använts till alla informanter i samma ordningsföljd. Jag har också observerat tre filmsekvenser från tre olika avdelningar, som belyser samlingen.

Informanterna i min studie har framfört olika tankar kring samlingen, men det finns också likheter. I den kommunala förskolan arbetar pedagoger mycket med barns inflytande och barnen tillåts påverka verksamhetens innehåll. Barns inflytande i den privata förskolan är däremot begränsat. Där fokuserar pedagoger på att lära barn så mycket som möjligt för att de ska förberedas inför skolan.

4

Innehållsförteckning

1. Inledning 6

1.1Begreppsförklaring 7

1.2 Disposition 7

2. Syfte och Frågeställningar 8

3. Tidigare forskning och teoretisk utgångspunkt 9

3.1 Samling 9

3.2 Barns inflytande och delaktighet 11

3.3 Demokrati 12

3.4 Reggio Emilias pedagogik 14

4. Metod 16

4.1 Metodval- En kvalitativ ansats 16

Intervjuer och observationer 17

4.2 Urval 18 Krokus 18 Hyacint 19 4.3 Genomförande 20 4.4 Bearbetning av data 21 4.5 Forskningsetiska överväganden 21

5. Resultat och Analys 23

5.1 Hur ser pedagogerna på samlingens betydelse och vilka förväntningar har de på samlingen? 23 5.2 Hur arbetar pedagogerna med barns inflytande och delaktighet i samlingen? 25 5.3 Hur visar barn intresse för samlingen? 27 5.4 Skillnader mellan den kommunala och privata förskolan under samlingen? 29 5.5 Sammanfattning av resultaten och fördjupad analys 31

6. Slutdiskussion 33

6.1 Kritiska reflektioner kring undersökningen 36

6.2 Vidare forskning 37

Referenslista 37

Bilaga 1 40

6

1. Inledning

Denna studie handlar om barns inflytande och delaktighet under samlingen i förskolan. Enligt Läroplanen 98 har vi pedagoger ansvaret för:

”att alla barn får ett reellt inflytande på arbetssätt och verksamhetens innehåll”(Skolverket 1998:12).

Jag kommer att jämföra två förskolor, varav den ena, som är kommunal har Reggio Emilia- inspirerad pedagogik och den andra är en privat förskola med allmän inriktning. Jag ska undersöka hur pedagogerna organiserar samlingen och hur de ser på samlingens betydelse, samt om det finns skillnader mellan de två förskolorna. Denk betonar ”att jämföra är ett sätt att tänka” (Denk 2002:114).

I studien undersöks också hur barn visar intresse för samlingen och på vilket sätt de får inflytande i samlingens innehåll. Johannesen och Sandvik (2010) anser att” för mig innebär delaktighet och inflytande att man är lyhörd för barnens uttryck, för att sedan låta barnets uttryck påverka situationen” (2010:32).

Inspiration till detta arbete var att jag i en förskola såg hur barn själva håller i samlingen, vilket väckte mitt intresse för fortsatt forskning. I en annan förskola har jag sett att de tagit bort samlingen ur verksamheten. Anledningen till detta var att personalen på denna förskola tyckte att samlingen inte var givande längre. Dessa två förhållanden gjorde att jag valde att gå vidare med att undersöka samlingens betydelse.

Rubinstein Reich (1996) anser att samlingen medför en känsla av gemenskap och att barnen lär sig olika regler som förväntas i skolan som att lyssna på andra, vänta på sin tur och följa instruktioner. Utifrån hennes synpunkter vill jag belysa hur en samling kan ge lärorika stunder, där man också lyfter barns inflytande och delaktighet i verksamheten. Rubinstein Reich ifrågasätter hur pedagoger leder en grupp av barn under samlingen, och jag anser också att samlingens betydelse grundas i hur pedagoger organiserar samlingens innehåll på ett meningsfullt sätt. Hur mycket pedagogerna ger utrymme till barnen under samlingen är också viktigt. Det är således både pedagogers och barns upplevelser av samlingens betydelse jag vill lyfta fram här.

Undersökningen kommer att genomföras genom intervjuer med sex pedagoger samt observationer från barngruppens bilder och videofilmningar.

7

1.1 Begreppsförklaring

Nedan förklarar jag några begrepp som ofta förekommer i min studie:

Inflytande: ”möjlighet att påverka” (Wiktionary Den fria ordboken), ”ge barnen röst” (Arnér 2009:14)

Delaktighet: ”innebär att delta, ingå i eller vara involverad, att vara accepterad eller ha tillgång till nödvändiga resurser”(Socialstyrelsen, 2003:18).

Samling: ”är en stund, dvs. avgränsad tidmässigt, när alla samlas och gör något gemensamt” (Rubinstein Reich 1993:24)

Demokrati: ”en aktiv process där barnens olika handlingar utövar inflytande i förskolans vardag” (Karlsson 2009:169)

1.2 Disposition

Efter detta inledande avsnitt följer kapitel 2, syfte och frågeställningar. Därefter presenteras tidigare forskning och teori som är relevanta för arbetet i kapitel 3. I kapitel 4 redovisas metod som består av metodval, urval, genomförande, bearbetning av data och etiska överväganden. Kapitel 5 består av resultat och analys som kopplas till tidigare forskning och teorier. Arbetet avslutas med diskussion i kapitel 6, där jag sammanfattar mitt resultat med koppling till frågeställningar.

8

2. Syfte och Frågeställningar

Syftet med denna studie är att undersöka hur pedagogerna arbetar med barns inflytande och delaktighet under samlingen i två olika förskolor. Den ena är kommunal och har Reggio Emilia- inspirerad pedagogik. Den andra är en privat förskola med allmän inriktning. Jag vill undersöka hur pedagogerna uppfattar samlingens betydelse och vilka förväntningar de har på samlingen. Fokus läggs på hur pedagogerna organiserar en samling i verksamheten samt hur barn visar intresse för samlingen. Studien bygger även på om det finns skillnader mellan dessa två förskolor och varför det i så fall är så.

 Hur uppfattar pedagogerna samlingens betydelse och vilka förväntningar har de på samlingen?

 Hur arbetar pedagogerna med barns inflytande och delaktighet i samlingen?  På vilket sätt visar barn intresse för samlingen?

 Finns det några skillnader mellan den kommunala och den privata förskolan under samlingen, och vad kan detta i så fall bero på?

9

3. Tidigare forskning och teoretisk

utgångspunkt

I detta kapitel kommer jag först att beskriva samlingen som fenomen. Därefter behandlar jag barns inflytande och delaktighet, såväl som demokratibegreppet i en förskolekontext. En kort förklaring av Reggio Emilias- pedagogik avrundar kapitlet.

3.1 Samling

Samling kommer ursprungligen från Fröbels (1782-1852) pedagogik där barn och vuxna sitter tillsammans i en cirkel som karakteriserar gemenskap och samhörighet. Innehållet i samlingen var almanacka, natur, årstider, rytmik, sånglekar, rörelselekar och olika övningar med geometriska övningar, vilket Fröbel ansåg som viktigt. Rubinstein Reich (1993:15) menar att ”Med samling avses när en grupp barn och vuxna i förskolan sitter samlade, ofta i en cirkel, och har gemensamma aktiviteter under ledning av en eller flera vuxna. Det är ett regelbundet återkommande moment i förskoleverksamheten och hålls på en bestämd plats och på en bestämd tid”. Samling har alltid varit ett positivt uppfattat inslag i svensk förskola och den är traditionell i förskolans vardag (a.a). Rubinstein Reich förklarar även att samling skapar samhörighet och gemenskap, vilket kanske är det enda tillfället under dagen där barn blir bekräftade. Hon menar även att samling har olika funktioner som skapar struktur och ordning under dagen. Samling kan ses som en vardagsrutin, ordningsritual och socialt möte. Rubinstein Reich anser att det viktigaste med samlingen är att både barn och pedagoger ska ha roligt tillsammans och skapa ett meningsfullt tillfälle. För att samlingen ska lyckas krävs det att innehållet i samlingen varieras genom att pedagoger tar tillvara barns nyfikenhet. I hennes studie visar det sig att samling är återkommande moment, där innehållet och strukturen i samlingen är sig väldigt likt. Studien visar även att pedagoger ofta är så upptagna av att lära barnen ett visst ämne att de glömmer bort att bekräfta barnen. Hon menar att pedagoger istället ska föra en dialog med barnen och uppmuntra deras intresse.

Flera forskare,(se t.ex. Markström 2008 och Rubinstein Reich 1993) anser att samling är den enda stunden under dagen då barnen har tillfälle att lära sig något tillsammans i grupp, samt att samling ger positiva känslor till barn och vuxna. Barnen lär sig att lyssna på andra,

10

olika regler, sitta stilla och många andra liknande rutiner som man behöver lära sig innan man börjar skolan. Det har även visat sig att samling skapar gruppkänsla och samhörighet genom att barnen blir bekräftade vid uppropet. Studier visar att innehållet i samlingen är detsamma då man pratar om vad som hänt eller kommer att hända.

Innehållet i samlingen kan också vara förberedelse inför ett valt tema eller att lära barn olika begrepp. Flera studier visar att det är vuxna som leder samlingen och att barnen inte har möjligheter att påverka innehållet. Pedagogerna tar inte barnens idéer på allvar utan det är väldigt styrt av deras arbetsätt (Simeonsdotter Svensson 2009).

Andra studier visar att det är svårt att möjliggöra att alla barnen får utrymme att känna sig delaktiga i samlingen. Det är oftast vissa som dominerar mer än andra, vilket skapar en orättvisa i gruppen (Olofsson, 2010). Olofsson förklarar att det finns blyga barn som tar mindre plats i gruppen medan de högljudda barnen dominerar. Det blir svårt att hitta en balans så att alla får lika stor delaktighet. Ibland får vissa barn vara mer engagerade en dag och andra barn en annan dag. Enligt Olofsson behöver inte samlingen vara planerad, så länge innehållet är meningsfullt för barnen kan den byta riktning. ”För en samling ska innehålla mycket mer än upprop. Den ska räcka till allt det där som handlar om lust, utmaningar, spänning och överraskningar” (Olofsson 2010:40). Hon menar även att det är viktigt att pedagoger ser till att barnen är aktiva och delaktiga redan från början, annars blir barnen passiva och okoncentrerade. Allt beror på hur pedagoger förhåller sig till barnen genom att få alla delaktiga utifrån sina behov. Samling enligt Olofsson ska ha ett syfte och inte vara som en rutin. Pedagogers uppgift blir att se till att alla barn är nöjda med samlingen och då krävs det att pedagoger är lyhörda mot barnen. Olofssons syn på vad samlingen ska vara kan tyckas svår att genomföra, men i min mening bör man sträva efter det.

En annan syn har Granberg (1999) som menar att det är liten variation i samlingens innehåll och att samling bör bygga på underhållning. Samling ger grupptrygghet, barnen lär sig att tala inför grupp, turtagning, öva på koncentration och förmågan att lyssna på andra. Det finns således variationer i hur olika forskare ser på samlingen som forum för barns delaktighet.

11

3.2 Barns inflytande och delaktighet

I den tidiga förskolan var utbildningen inriktad på att barn skulle lära sig moral och disciplin:

När det gäller nutidens barn talar man istället om att ta barns perspektiv. Man talar om inflytande, delaktighet och lika värde, om att utgå från barns intresse och att fokusera på barns kompetens istället för på deras brister. Man beskriver nutidens barn som förhandlingsbarn, vana att bli lyssnade till och kunna påverka sin vardag. Och likafullt följer dagens samlingar i stort sett samma mönster som under 1940-talet! (Olofsson 2010:20)

Olofsson (2010) ifrågasätter dock om barnen har tillräckligt med inflytande under samlingen och anser att den fria leken är den enda stunden under dagen då barn får bestämma vad de vill leka med. Många pedagoger ser inflytande som att barnen får välja mellan två olika alternativ som de redan bestämt i förväg, men Olofsson tycker att det är falskt inflytande. Hon menar att inflytandet är mycket begränsat under samlingen och anser att barnen borde få mer påverkan

på hur deras vardag ska se ut på förskolan.

Arnér (2009) menar att om barnen ska få inflytande över sin dag på förskolan måste de få vara delaktiga i verksamhetens innehåll genom att pedagoger utgår från deras erfarenheter, intressen och idéer. Pedagoger måste även vara beredda att ändra sin planering och utveckla samlingen utifrån barnens perspektiv.

Emilson (2008) har forskat kring barns inflytande i samlingen och i hennes studie finns det två olika sidor av barns inflytande. I den ena studien visade det sig att när pedagoger tog vara på barns perspektiv och med nyfikenhet förde en dialog med barnen, blev de mer delaktiga och fick större möjlighet till inflytande. I den andra studien visade det sig att barn hade mindre inflytande och delaktighet då pedagoger styrde samlingen. Där visade det sig att pedagoger inte tog vara på barns perspektiv utan barnen fick välja utifrån färdiga alternativ. Emilson menar att barnen blev passiva när pedagogen förde kommunikationen. Barnen gavs inte möjlighet att bli delaktiga och inflytandet begränsas då inom styrda ramar. Emilson menar som Arnér (2009) att när pedagoger däremot tog barnets perspektiv fick barnen möjlighet till deltagande. Både Arnér och Emilson menar att kommunikationen mellan barn

och pedagoger är viktig, att lyssna på barnen och försöka få en förståelse för vad barn tänker. Enligt Ekström (2007) som i sin forskning deltagit i samling på olika förskolor har barnen

inte alls tagit initiativet till samlingens innehåll, utan den styrdes av pedagoger. Arnér (2009) menar att: ”Förskolan ska möjliggöra för barn att få samtala och ge uttryck för sina tankar och åsikter, men samtidigt kräver det att lärarna i förskolan intresserar sig för det barn tänker och

12

uttrycker så att relationerna mellan barnen och de vuxna utvecklas och stärks” (Arnér 2009:20). Sammanfattningsvis framstår i forskningen en brist på barns verkliga inflytande.

3.3 Demokrati

Enligt Ekelund (2011) beror ett demokratiskt förhållningssätt på hur pedagoger förhåller sig till barn, eftersom barnen inte är intresserade av samma saker vid just de tillfällen då pedagoger vill. Ekelund förklarar att man inte enbart ska ge barn möjligheter att göra egna val utan att pedagoger ska respektera barn och bejaka deras initiativ. Ekelund menar även att pedagoger i allt lärande ska ha ett barnperspektiv och ge barn möjlighet att utvecklas på sina egna villkor. Det är viktigt att barn ska ha inflytande och delaktighet i verksamheten, då pedagoger ska vara lyhörda mot barnen. ”Vi vuxna talar ofta till barn och om barn, men mer sällan med barn” (Ekelund 2011:28).

Ekelunds tankar stämmer överens med Karlsson (2009) som förklarar att: ” I min studie innebär demokrati en aktiv process där barnens olika handlingar utövar inflytande i förskolans vardag” (Karlsson 2009:169). Studien visar att barn använder olika stoff för att välja vilka barn som får delta i de gemensamma lekarna. Studien visar också att barn tar ansvar för innehållet i leken, att den inte är förhandlingsbar och att de vid andra situationer tar ansvar för allas delaktighet. ”I min studie visar sig makt som en relationell drivkraft för barnens meningskapande i det vardagliga samspelets händelseförlopp” (Karlsson 2009:175).

Enligt Skolverket (2000) har förskolan i uppdrag att utveckla demokratisk kompetens hos barn. Skolverket menar att förskolan ska arbeta för att stärka relationerna i gruppen och skapa en dialog där alla har möjligheten att delta. Dialogen är viktig för att utveckla förståelse för sina egna och andras tankar. Både barn och pedagoger ska lyssna på varandra och komma fram till en gemensam lösning, istället för att barn ska vara passiva mottagare där pedagoger förmedlar kunskaper. Skolverket menar också att kunskap utvecklas i relation till andra. ”För att lyckas skapa förutsättningar för demokratiska samtal, där barn och unga känner sig respekterade och tagna på allvar, förutsätts också ett stärkt barn- och ungdomsperspektiv där barns och ungdomars egna frågor, kunskaper och erfarenheter tas tillvara” (Skolverket 2000:30).

13

Enligt Åberg och Lenz Taguchi (2011) är samlingen ett redskap för etik och demokrati. ”Det var när jag släppte taget om min planering. När jag lyssnade på barnen och försökte följa deras tankar istället för att förmedla min egen kunskap såg jag hur det satte glöd i barnens ögon och de blev mycket mer engagerade” (2011:35). Åberg och Lenz Taguchi förklarar att de förr planerade innehållet i samlingen utifrån vad de vuxna tyckte var viktigt att barnen skulle lära sig. De tänkte att om samlingen inte lyckades berodde det på att barnen var okoncentrerade och att de aldrig tog reda på vad barn tyckte eller tänkte innan. Nu har de inte samling längre som kunskapsförmedling utan som ett redskap för demokrati. ”Det betyder att jag blev tvungen att börja använda öronen mer än munnen” (Åberg & Lenz Taguchi 2011:37). När barnen fick komma med förslag i samlingen och påverka innehållet blev samlingar roligare både för barn och pedagoger. ”Vi ger barnen en röst, vi synliggör barnen och bjuder in till delaktighet, men vi får aldrig ge upp vårt ansvar som vuxna” (Åberg & Lenz Taguchi 2011:43). Samlingen ska vara en demokratisk mötesplats där allas tankar lyfts och möjlighet till dialog mellan barnen. Dialogen mellan barnen är viktig redskap för lärdom enligt Åberg och Lenz Taguchi.

John Dewey (1859-1952) den amerikanske filosofen som ofta beskrivs som demokratins och progressivvismens huvudteoretiker är känd för sin barncentrerade pedagogik (Hartman, Roth & Rönnström 2003). Dewey sätter barnet i centrum. Barnet hamnar mellan politiker som utvecklar demokrati genom utbildning, och läroplansteoretikern som formulerar mål för undervisning och skola. Deweys intresse för barn var stort och han menade att ”De som är små har en mäktig förmåga som de vuxna förlorat” (Hartman, Roth & Rönnström 2003:27). Dewey såg demokrati som kommunicerad erfarenhet, kommunikation mellan olika människor i samhället. ”Erfarenhet är enligt Dewey en värdefull och grundläggande tillgång för all pedagogisk verksamhet, också i samband med demokratiska förlopp” (Hartman, Roth & Rönnström 2003:28). Dewey menade att erfarenheter inte kommer direkt ur praktiska aktiviteter utan genom ömsesidig påverkan mellan aktivitet och reflektion. ”Vi påverkas av andras reaktioner, vi påverkar andra, och meningen med vårt beteende bestäms socialt enligt Dewey” (Hartman, Roth & Rönnström 2003:46). Människor med olika intressen och erfarenheter ska fungera gemensamt där ”Deweys ideal grundar sig på allas samverkan med alla” (Hartman, Roth & Rönnström 2003:72). Enligt Dewey är kunskap att lära sig hantera och lösa aktuella och möjliga problem som inte består av att lära sig något som en förberedelse för framtiden. Dewey förklarade att människor lär sig erfarenheter i samspel med andra människor. För att barn ska förstå olika ämnen så måste de vara en del av samhället och

14

kulturen. Pedagoger ska bidra till att barn blir medvetna om sina egna erfarenheter och upplevelser. Avslutningsvis har barn rättighet till delaktighet och inflytande i samhället genom utbildning (a.a).

Lev Semenovich Vygotskij (1896-1934),den ryske psykologen, är känd för den kulturhistoriska teorin. Vetenskapen om människans kulturella utveckling. Vygotskij menade också som Dewey att ” Barnen behöver vara delaktiga i kulturen och aktiviteterna i sin omgivning, och vuxna måste delta med barn” (Smidt 2010:40). Vygotskij förklarar även att det är viktigt att pedagoger har kännedom om barnets individuella historia och kultur. Pedagoger ska enligt Vygotskij ha en dialog med barnen och vara lyhörda mot barnens intresse och erfarenheter. De ska även ge möjlighet till att barn ska lära sig på ett lustfyllt sätt. Vygotskij menade att barn lär sig i sampel med andra och att allt lärande innefattar kommunikation. Barn lär sig då de känner sig delaktiga i de aktiviteter som sker. I ovanstående text har jag visat hur demokrati kan konkretiseras i arbetet med barnen.

3.4 Reggio Emilias pedagogik

Det är här utifrån min studie av betydelsen att förklara Reggio Emilias pedagogik kortfattat. Olofsson (2010) menar att Reggio Emilias pedagogik innebär att ”Man talar om det forskande barnet där barn och pedagoger upptäcker och utforskar tillsammans, och där pedagogens roll är att lyssna in och ställa de rätta frågorna istället för att ge de rätta svaren” (Olofsson

2010:44). Hon menar att verksamhetens innehåll ska bestå av samarbete mellan pedagoger och barn där man skapar en dialog, som Mallaguzzi säger, att ”vi vill att diskussionen ska vara som en lykta, för barnen att söka kunskap med” (Colliander, Stråhle & Wehner- Godée, 2010:96). I Reggio Emilias pedagogik talar man om det kompetenta barnet där man lyfter allas förmågor och ger möjlighet till dem att tänka och tycka.

I Reggio Emilias pedagogik har man också samling när man ska inleda ett tema. Då brukar pedagoger inleda samlingen med något nytt på ett lekfullt sätt så att barnen lever in sig i samtalet. Lenz Taguchi (2000) påpekar att ”Det är barnet som fortsätter att vara subjekt och inte det ämne man valt. Ämnet är bara ett hjälpmedel för barnet att experimentera fram sitt tillvägagångssätt, sina strategier, sin identitet, sina utforskningsmetoder. Det viktiga är i varje

15

fall att det är barnet som fortsätter att förbli subjekt” (Lenz Taguchi 2000:75). Pedagogen är bara till för att inleda ett tema men det är barnen som utvecklar temat vidare.

Jonstoij och Tolgraven (2001) nämner att pedagoger i Reggio Emilia alltid är i ett undersökande arbestsätt. Man varierar arbetsättet och det är vikigt att våga utmana sig själva att alltid utgå från barnen. Även när man inte vet svaret ska pedagogen tillsammans med barnen utforska innehållet på förskolan.

Sammanfattning

I detta kapitel har jag visat hur tankar om barns inflytande och delaktighet blivit centrala i styrdokument för förskolan. Svenska forskare har spunnit vidare på Deweys och Vygotskijs tankar för att utveckla en demokratisk syn på arbete med barns inflytande.

16

4. Metod

I detta kapitel presenterar jag mitt metodval, urval, genomförande, bearbetning av data och etiska överväganden.

4.1 Metodval- En kvalitativ ansats

I denna studie använder jag mig av en kvalitativ forskningsansats som i detta fall består av intervjuer med pedagoger. Jag har också observerat och sammanställt inspelat materialet från barngruppen. Jag anser att denna metod är lämplig för studien eftersom den kvalitativa metoden ger en djupare förståelse av det jag vill undersöka. Genom observationer av inspelade material får jag denna djupförståelse för barnens inflytande och delaktighet i samlingen, vilket kompletterar de svar intervjuerna ger. Johansson och Olov Svedner (2001) lyfter den kvalitativa metoden och menar att man gärna ska använda den som huvudmetod för examensarbete på grund av att:

Kvalitativ intervju är viktigast att känna till, eftersom den, tillsammans med kvalitativa observationer, är den primära metoden för att få fram den information man vanligen söker vid examensarbete inom lärarutbildningen. Den ger den information som gör det möjligt att förstå elevens/ barnens attityder, förkunskaper, värderingar och intressen, resp lärarens syn på undervisning, förhållningssätt, målsättningar och planering” (Johansson & Olov Svedner 2001:24).

Anledningen till att jag valde bort den kvantitativa metoden var att jag inte var intresserad av statistik och färdiga svar. Johansson och Olov Svedner (2001) menar att den kvantitativa metoden ofta ger ett material som är svårt att tolka eftersom forskaren inte kan ställa frågor till deltagaren, direkt utan är hänvisad till enkätsvar. Jag är mer intresserad av att få en bredare förståelse om verksamhetens vardag och hur verkligheten ser ut, vilket motiverar mitt val.

17

Intervjuer och observationer

Undersökningen baseras på intervjuer med pedagoger i två olika förskolor. Syftet med intervjuerna är att se om det finns en skillnad i samlingens upplägg. Enligt Dalen (2008) får man genom den kvalitativa intervjun en bredare förståelse för hur pedagoger anpassar sig till vardagssituationer utifrån deras upplevelser och hon menar att det också är viktigt att få med deras egna ord (Dalen 2008).

Jag har valt att använda en strukturerad intervju med färdiga och direkta frågor som ställs till alla informanter i samma ordningsföljd, eftersom jag ville jämföra pedagogers tankar. Jag anser att det är viktigt att ha samma frågor till alla pedagoger, så att man tydligt kan se likheter och skillnader. Larsen (2009) menar att en strukturerad intervju underlättar bearbetning av dataanalysen eftersom informanterna svarar på samma frågor och gör det lättare att jämföra deras svar. En nackdel med kvalitativ intervju kan dock vara att informanterna kan påverkas av forskaren. De kan till exempel besvara frågor på ett oärligt sätt eller ge en falsk bild av verksamheten, utifrån en omedveten eller medveten känsla av att vilja svara det de tror förväntas (Stukat 2005).

Jag kommer även att samla in en videofilm och bilder från varje barngrupp på de olika förskolorna som behandlar både samlingen och den fria leken. Jag anser att det inspelade materialet speglar mycket av barnens vardag i förskolan och att det är viktigt att analysera deras handlingar. Pramling Samuelsson och Lindahl (1999) poängterar att videofilmningar är den bästa metoden att använda när man ska analysera barnens vardag. De menar att: ”med videons hjälp lyfts en bit av verkligheten ut och genom analysen upptäcks nya dimensioner i vardagen”(Pramling Samuelsson & Lindahl 1999:32). Även Rubinstein Reich (1996) menar att det är betydelsefullt att observera barn under samlingen eftersom man får se hur barn förhåller sig till samlingen, men även att man får reflektera över samlingen för att utveckla den så att den känns meningsfull. Min ambition med att observera det inspelade materialet är således att komplettera intervjusvaren.

18

4.2 Urval

Jag har valt att intervjua fyra förskollärare och två barnskötare i två olika förskolor, för att ta reda på om det finns skillnader i samlingarnas innehåll. Studien bygger på att jämföra förskollärares och barnskötarnas olika tankar kring syftet med samlingen. Jag vill förstå varför det eventuellt finns skillnader mellan dessa två förskolor. Från början var min tanke att ha med en tredje förskola, utifrån det faktum att de hade tagit bort samlingen. Detta hade varit intressant i ett jämförelseperspektiv. Den begränsade tid jag hade till förfogande gjorde dock att jag fick välja bort denna.

Valet av förskolorna grundas på att jag har en relation till dessa pedagoger och deltagarna visade intresse för denna studie. Förskolorna benämns Krokus och Hyacint. Valet av åldersgrupp baseras på att jag anser att 2-5 år är lämplig ålder för denna studie. Valet grundar sig också i att jag vill få en uppfattning om hur pedagoger arbetar med barn i olika åldrar.

Krokus

Krokus är en kommunal förskola där verksamheten baseras på Reggio Emilias pedagogik. Den är mångkulturell, där barn och pedagoger möts från många olika kulturer. Området kring förskolan Krokus är väldigt miljövänligt och det är nära till både natur och centrum. Majoriteten av barnens föräldrar är arbetande fast det finns också stor del som är studerande och arbetssökande. Förskolan har fyra avdelningar. Den ena är en småbarnsavdelning (1-2år) och de andra tre är uppdelade efter ålder med treåringar, fyraåringar samt femåringar. Dessa fyra avdelningar samarbetar väldigt mycket med varandra och anpassar gemensamt valt tema utifrån barnens ålder.

På Krokus har jag valt att observera avdelningen med treåringar på grund av att just denna avdelning väckte mitt intresse för studien. Här är allt anpassat till treåringar utifrån deras utveckling och mognad.

Intervjupersoner:

Förskolläraren Kajsa är nyutexaminerad lärare inom förskolan och grundskolan. Hon har nyligen börjat jobba på denna förskola och i 30- årsåldern. Innan hon började studera har

19

hon jobbat några år i en annan förskola och har lite erfarenheter av barn och hur det är att arbeta i förskolan.

Barnskötaren Pia är äldre, i 40- årsåldern, och utbildade sig för många år sedan. Pia har jobbat i denna förskola i över 20 år och har stora erfarenheter av denna verksamhet.

Hyacint

Hyacint är en privat förskola som öppnades för ungefär 20 år sen. Den utgår inte från någon speciell pedagogik utan de tar tillvara pedagogers kompetenser, och avdelningarna ser väldigt olika ut utifrån barnens ålder. Hyacint har fyra avdelningar som också är anpassade till ålder fast lite annorlunda. Den första avdelningen är en småbarnsavdelning med 1-2 åringar, den andra är för barn i 2-3 års ålder, den tredje är mellanbarnsavdelning med 4- åringar och den sista är stora barns avdelning med 5-åringar. På förskolan Hyacinten har jag valt att observera avdelningen med barn i 2-3 års ålder och avdelningen med 5- åringar. 2-3 års-avdelningen arbetar utifrån en musikprofil och 5-års-avdelningen arbetar utifrån montessori- pedagogik. I denna förskola är alla barnens föräldrar högutbildade och har bra inkomster.

Intervjupersoner:

Förskolläraren Eva är i 40års åldern och utbildade sig för 20 år sedan och har stora erfarenheter av barn. Eva började jobba på Hyacinten för 10 år sedan och arbetar nu i

5-års-avdelningen tillsammans med förskoleläraren Ingrid.

Förskolläraren Ingrid är i 30års åldern och utbildade sig till montessorilärare i förskoleklass för 15 år sedan. Hon har arbetat i Hyacinten sedan den öppnades för 20 år

sedan, och även arbetat på flera olika förskolor innan dess.

Förskolläraren Elvira är i 30års åldern och är nyutexaminerad. Hon har lite erfarenheter av barn och har arbetat på Hyacinten i ett år. Elvira arbetar nu på avdelningen där barnen är 2-3 år tillsammans med barnskötaren Lena.

Barnskötaren Lena är i 40års åldern och utbildad för 20 år sedan. Hon har stora erfarenheter av barn och har arbetat på Hyacinten i 15 år.

20

4.3 Genomförande

Eftersom jag redan hade kontakt med pedagogerna på Krokus förskola var det dem jag ringde först. Jag berättade att jag höll på att skriva examensarbete och att jag var intresserad av deras arbetsätt. Vi bestämde en dag då jag skulle intervjua förskolläraren och barnskötaren. Efter dessa intervjuer tog jag kontakt med en bekant som jobbar på en privat förskola, Hyacint. Jag berättade för henne om mitt arbete och att jag var intresserad av deras upplägg under samlingen. Hon pratade med sina kollegor och de bestämde tillsammans vilka som ville delta i min undersökning och vilken dag jag skulle intervjua dem. Pedagogen kontaktade mig via telefon om att jag skulle komma två gånger och intervjua två i taget. Jag har valt att intervjua alla pedagoger enskilt med samma frågor som består av åtta stycken, se (bilaga 1). Informanterna intervjuades i sina arbetsrum i ungefär en halvtimme var. Genomförandet av intervjuerna gick till så att jag använde diktafon för att fånga allt som pedagogerna hade att berätta. Under intervjuerna märkte jag att diktafonen inte fångade deras blickar och ansiktsuttryck. Rubinstein Reich påpekar att ”en ljudbandspelare fångar inte alls den ickeverbala kommunikationen” (Rubinstein Reich 1996:105). Därför valde jag att som komplement föra anteckningar över pedagogernas blickar och gester.

Jag har även valt att observera videofilmningar av barn under samlingen för att kunna jämföra två olika förskolor. Det är förskolornas pedagoger själva som filmat, eftersom jag antog att barnen skulle vara mer avslappnade med sina fröknar än med mig. Jag var rädd att de skulle vara blyga och inte vara sig själva om jag filmade dem. Dessutom fick jag inte alla föräldrarnas medgivande till att filma barnen. Under tiden jag observerade inspelade samlingar märkte jag att det var svårt att fånga alla barnens blickar. Detta belyser även Rubinstein Reich att ”i analysen av en inspelad samling ska man tänka på att videokamerans räckvidd är begränsad och att den inte kan fånga hela samspelet, t ex den finstilta kommunikationen som kan vara en kombination av att låta tvär på rösten men vara ”snäll i ögonen”( Rubinstein Reich 1996:105). Detta har beaktats i analysen.

21

4.4 Bearbetning av data

Jag transkriberade noga allt som spelades in för att jämföra och analysera resultatet. Larsen poängterar att ”Reliabilitet innebär också att information behandlas på ett noggrant sätt” (Larsen 2009:81). När jag transkriberade materialet fokuserade jag bara på det som var relevant till mina frågeställningar och teorin jag valt. Enligt Larsen ska man ta bort omotiverad information och använda det som besvarar studiens frågeställningar. Jag letade efter skillnader och likheter i informanternas svar och har därefter sammanfattat resultatet. Larsen (2009) menar att när man bearbetar dataanalys ska man leta efter likheter och skillnader. Därefter analyserade jag resultatet utifrån relevant teori som kopplades till tidigare forskning.

4.5 Forskningsetiska överväganden

Innan jag startade min studie var jag tvungen att som forskare utgå från Vetenskapsrådets forskningsetiska principer som består av; Informationskravet, Samtyckeskravet, Konfidentialitetskravet och Nyttjandekravet. (www.ibl.liu.se)

Informationskravet – Innan jag började intervjua pedagogerna fick jag berätta om min studie och vilka skyldigheter jag hade; att de fick delta frivilligt, att de kommer att vara anonyma och att det är endast jag som kommer att ha tillgång till materialet. I den skrivna informationsblanketten förklarade jag att barnens medverkan är frivillig och att deras identitet inte kommer att avslöjas, inte heller var förskolan befinner sig. Jag har även informerat föräldrar om att det är endast jag som kommer att ha tillgång till det insamlade materialet samt att materialet endast kommer att användas till denna studie, (se bilaga 2).

Samtyckeskravet - Innan jag började intervjua pedagogerna och observera barnen var jag tvungen att få deltagarnas samtycke till att medverka i undersökningen, men även få tillstånd från föräldrar/vårdnadshavare. Eftersom jag har en relation till dessa pedagoger fick jag deras samtycke muntligt, men att observera barnen fick jag skriva ett brev till föräldrarna om där det stod tydligt om avsikten med min studie, (se bilaga 2).

22

Konfidentialitetskravet - Allt material som jag samlat in är sekretessbelagt. Jag kommer således inte att avslöja deltagarnas identitet eller var förskolorna befinner sig. Istället kommer jag hitta på egna namn till deltagarna.

Nyttjandekravet - Denna studie kommer inte att användas utanför högskolans ramar. Dalen (2008) menar att ”uppgifter om alla i en undersökning ingående personer skall ges största möjliga konfidentialitet och personuppgifterna skall förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem” (Dalen 2008:23). Jag använder det insamlade materialet enbart till min studie.

23

5. Resultat och Analys

I detta kapitel presenterar jag mitt empiriska material vilket till övervägande del består av intervjuer och till en mindre del av observerat filmmaterial. Materialet kopplas ihop med tidigare forskning och teoretiska utgångspunkter. Analysen utgår från mina fyra frågeställningar, och avslutningsvis presenteras en sammanfattning av empirin samt slutsatser.

5.1 Hur ser pedagogerna på samlingens betydelse och vilka

förväntningar har de på samlingen?

Både i kommunala förskolan och den privata förskolan är samling en del av verksamhetens vardag och en av de viktigaste stunderna under dagen. Alla informanter är överens om att samling är en viktig del i barnens liv och att samling ger många meningsfulla stunder. Något som alla pedagoger nämner som viktigt är att barnen lär sig så oerhört mycket i samlingen som till exempel olika begrepp som är nödvändiga i vardagen, att sitta still, lyssna på andra, vänta på sin tur och mycket annat som man bör lära sig innan skolan börjar. Även i Simeonsdotter Svenssons studie (2009) framgår att i samling lär sig barn mycket; att lyssna på andra, olika regler, sitta still och andra rutiner som man ska lära sig innan skolan. Enligt Simeonsdotter Svenssons resultat är samling den enda stunden under dagen då barn har tillfälle att lära sig. Granberg (1999) menar också att barn lär sig mycket i samling som exempelvis att öva koncentrationen, förmåga att lyssna på andra, lära sig tala inför grupp och turtagning. Dewey och Vygotskij anser också att barn lär sig i samspel med andra i gruppen. En av pedagogerna på Hyacint, Lena, berättar att:

I samlingen får man en gruppkänsla man lär sig olika saker som att vänta på sin tur. Att de får en nyfikenhet att lära sig olika saker. Att barnen får komma fram och berätta saker de vill berätta om i gruppen. Det är viktigt att man lyssnar in barnen och bejakar vad de är intresserade av. Att man fångar barnen på deras nivå och väljer material utifrån de barn man har (Lena).

Åberg och Lenz Taguchi (2011) menar också som barnskötaren Lena att det är viktigt att pedagoger lyssnar på barnen och deras tankar. De menar att barnen blir engagerade genom pedagogers lyhördhet och då lär de sig på ett lustfyllt sätt. Även Olofsson (2010) menar att

24

pedagoger har ansvar för att varje barn blir nöjd med samlingen, och då krävs det att pedagogerna är lyhörda mot barn och bejakar deras intressen. Förskolläraren Ingrid på Hyacint belyser att genom samling lär sig barn:

Att barnen ska ha kul och lära sig något. Man ska hitta en arbetssätt som väcker barnens intresse att lära sig något på ett lekfullt sätt. Flexibilitet är ganska viktigt att vi är öppna för att de ska lära sig nya saker och prova något nytt. Det är viktigt att barnen har rutiner och vet vad som kommer att hända under dagen. Varje barn är unik och det är viktigt att anpassa hela tiden (Ingrid).

Olofsson (2010) menar som Ingrid att barn ska lära sig på ett lekfullt sätt och att samling ska vara utmananande för barnen och väcka deras nyfikenhet. Enligt Olofsson ska man ha ett syfte med samlingen och inte bara låta den löpa som en rutin.

En annan viktig fördel med samlingen som pedagogerna nämner och som Simeonsdotter Svensson (2009) skriver om är att det kan vara en stund då man samlar alla barnen för att förbereda dem inför ett valt tema man tänkt arbeta med under en längre period. Nya begrepp som barnen inte känner igen tas i bruk, och då kan samling vara ett bra tillfälle att förklara de olika begreppen. Man kan ställa olika frågor till barnen för att söka information om vad de är intresserade av, och kan på så sätt utveckla temat vidare. Ingrid är en av pedagogerna på Hyacint som berättar att samling är en stund då barn kan lära sig olika saker beroende på vad de väljer att arbeta med:

Om vi t ex jobbar med svenska då är målet att barnen ska lära sig bokstäver, känna igen och para ihop bokstäver. Eller om vi jobbar med verb då vi visar bilder på när ett barn hoppar och gör det till en lek. På ett lekfullt sätt lär sig barnen. Det beror på vilken typ samling vi har och vad vi vill att barnen just ska lära sig på den samlingen (Ingrid).

Enligt Rubinstein Reich (1993) är många pedagoger så upptagna med att lära ut ett visst ämne att de glömmer att bekräfta barnen. Hon menar istället att man ska föra en dialog med barnen och uppmuntra deras intresse. Förskolläraren Kajsa på Krokus berättar också att samling kan

vara ett tillfälle då man förbereder barnen inför något som ska hända och berättar att:

Och sen har vi om vi ska göra någonting om vi ska på utflykt på fredag då vi förbereder barnen att visa djuren vi ska besöka det kan vi också ha som innehåll (Kajsa).

Kajsa använder sig av Reggio Emilias- pedagogik genom att samla barnen för att inleda ett tema. Lenz Taguchi (2000) menar att det är viktigt att barnen utvecklar temat vidare och att pedagoger bara är till för att inleda ett tema men att barnen visar vägen dit.

25

Något som de flesta pedagoger nämner är att samling ger gruppkänsla, att barnen blir bekräftade genom att de ropas upp varje dag då de blir sedda och hörda. De anser att det är oerhört viktigt att bekräfta barnen eftersom det skapar trygghet i gruppen och att barnen också behöver rutiner under dagen. Även Rubinstein Reich (1993) och Simeonsdotter Svensson (2009) menar att samlingen är ett tillfälle där alla barn blir bekräftade vid uppropet och känner samhörighet. Elvira, förskolläraren på Hyacint är en av dem som förklarar att:

Barnen ska känna samhörighet och de blir tryggare i grupp. Att barnen lär sig sitta och att de får rutiner. Att barnen ska känna att de tillhör en grupp och att kunna se varje barn. Att man visar respekt genom att de blir sedda. Man anpassar sig hela tiden efter den barngrupp man har (Elvira).

Ekelund (2011) menar också som Elvira att pedagoger ska respektera barn men även att bejaka deras intressen. Rubinstein Reich (1993) betonar att om en samling ska fungera krävs det att både barn och vuxna visar glädje och har energin att skapa en meningsfull stund tillsammans. Hon lyfter samlingens betydelse och menar att genom samling får man struktur på dagen och att ”Barnet blir medvetet om sig själv genom dess relation till andra” (Rubinstein Reich 1993:236).

5.2 Hur arbetar pedagogerna med barns inflytande och

delaktighet i samlingen?

Samling ska för de flesta pedagoger vara ett tillfälle under dagen då gruppen samlas för att dela gemenskap, och det ska vara roligt för barnen. Något som pedagogerna nämner som viktigt är att man måste hela tiden anpassa innehållet efter den barngruppen man har framför sig; att man ska väcka deras nyfikenhet och lust att vara engagerade. För att barn ska vara delaktiga i samlingen anser de att det är viktigt att man hela tiden ställer frågor till barnen om vad de är intresserade av. På det sättet får barn inflytande. Informanternas arbetssätt stämmer överens med Emilson (2008) och Arnér (2009) som menar att pedagoger ska utgå från barns intresse och idéer och utveckla samlingen utifrån barnens perspektiv. Barnskötaren Pia på Krokus ger ett konkret exempel på hur hon arbetar med barns inflytande och delaktighet i samlingen:

26

Om jag väljer att läsa en bok på samlingen men barnen vill ha en annan bok då lyssnar jag på deras intressen. Man måste våga fråga barnen vad de är intresserade av. Att barnen själva får välja vilken sångkort de vill sjunga och att man frågar dem vad de vill göra under dagen. Vi ger barnen möjligheten att tänka och tycka (Pia).

Emilson (2008) och Arnér (2009) betonar också som Pia att det är viktigt att pedagoger bejakar barnens intresse och är beredda att ändra sin planering genom att utgå från barnens tankar och idéer. Pia använder sig av Reggio Emilias pedagogik där hon ger möjlighet till barnen att tänka och tycka. Pia utmanar sig själv genom att utgå från barnen (Jonstoij & Tolgraven 2001).

Ekelund (2011) menar också som Eva, en förskollärare på Hyacint, att barn kanske inte är intresserade av samma sak vid det tillfället då pedagogen vill och då är det viktigt att istället bejaka deras intressen och idéer.

Flera pedagoger tycker det är viktigt att vara flexibel när man arbetar med barn, att man ska våga avbryta den planerade samlingen man tänkt och istället anpassa efter situationen här och nu. Med detta menar pedagogerna att det kan dyka upp andra ämnen som barn visar intresse för som kan vara mer lärorikt och aktuellt just då. Lena på Hyacint är en av dem som ger ett konkret exempel:

Genom att se vad barn är intresserade av och välja det i temat. Lyssna in i samlingar vad de vill berätta och att de får känna sig delaktiga. Man får vara flexibel i sitt arbete och ta det barnen är just intresserade då och kanske får vänta med det man planerat att göra till ett annat tillfälle. Man skjuter upp det temat till en annan gång längre fram (Lena).

Även Olofsson (2010) anser att en samling inte behöver vara misslyckad om man kommer med spontana idéer: ”Att en samling tar en annan riktning än den man planerat för innebär däremot inte att mötet är misslyckat. Tvärtom kan det bli ett givande möte så länge innehållet är meningsfullt för barnen” (Olofsson 2010:51).

Några pedagoger nämner att inflytande inte handlar om att välja mellan två färdiga alternativ, utan att barnen får påverka innehållet i verksamheten och vara delaktiga i ett samarbete med de vuxna. Informanternas åsikter stämmer överens med det som Olofsson (2010) menar; att inflytande handlar om mycket mer än att välja mellan två olika alternativ som är bestämda i förväg. Inflytande handlar om att barn ska påverka förskolans vardag. Förkolläraren Kajsa på Krokus är en av dem som arbetar mycket med barns inflytande och berättar:

Det kan vara som t ex med flickan som kom med stearin lyktan som vi personalen inte alls tänkt göra utan barnen visade intresse och barnen gjorde sin lykta. Ibland vill barnen ut när det är fint

27

väder och då väljer vi att ha samling ute en stund och senare får de leka. Genom att låta barn leda samling och vara som ordförande. Barnen tycker om att leda och bli delaktiga att hålla i en grupp. Att dem får styra upp och komma med förslag vad de vill göra. Att de själva får skapa något utifrån deras intresse och inflytande över sin vardag. Att barnen får påverka och att vi inte avbryter dem. Att de får den tiden de behöver. Jag tycker inte att man ger barn inflytande om de får välja mellan två saker vi valt utan att de får påverka verksamheten och att de får leda den utifrån deras erfarenheter och intresse. Vi lyssnar på alla barnen och vi lyckas ha den stora gruppen samlad. Vi måste kämpa hela tiden med barns inflytande annars misslyckas vi. Det finns en populär låt som är modern som barnen vill att vi ska sjunga och vi vet inte riktigt hur vi ska lösa detta eftersom vi inte kan den men vi kommer ta hjälp av youtube för barnen gillar verkligen den. Barnen får ha tillgång till sångkorten och får använda dem när som helst under dagen (Kajsa).

Kajsas åsikter stämmer överens med Olofsson (2010) som menar att barnledda samlingar har en speciell betydelse. De ska dock ha en grundplanering och ett tydligt ordförandeskap, som inte alltid behöver ledas av den vuxne. Åberg och Lenz Taguchi (2011) anser också att barn ska få påverka innehållet i verksamheten och då är det viktigt att pedagoger för en dialog med barnen. Även Mallaguzzi menar att diskussionen är viktig mellan barn och pedagoger. De ska tillsammans utforska dagen på förskolan (Colliander, Stråhle & Wehner- Godée 2010).

5.3 Hur visar barn intresse för samlingen?

Alla intervjuade pedagoger är överens om att barn visar störst intresse då de har inflytande över innehållet och när de tycker något är roligt genom att visa sitt engagemang. Fyra av pedagogerna nämner att barn visar intresse för samlingen genom den fria leken. De leker att de har samling, och sjunger sånger de lärt sig under samlingen. Då sitter de i en ring. Kajsa på Krokus förklarar hur barn visar intresse för samlingen på olika sätt:

Barnen leker samling på den fria leken. Barnen tycker det är jätte kul med samlingsgubbarna, namnen och sångkort. Det bevisar att de bekräftar vår mening med samling. De vill själv leka samling flera gånger om dagen. Barnen söker själv och vill förbereda samlingen. Ibland märker vi att de inte orkar sitta för länge och då avslutar vi samlingen. Några gånger har barnen suttit själva och ritat samlingsgubbar. När barnen själva får vara ledare i samlingen att få den rollen tycker de mycket om. Den dagen då barnen inte visar intresse måste vi pedagoger ändra på innehållet (Kajsa).

Kajsas arbetsätt stämmer överens med Olofsson (2010) : ”För en samling ska ju räcka till så mycket mer än ett upprop. Den ska räcka till allt det där som handlar om lust, utmaningar, spänning och överraskningar”(Olofsson 2010:40). Hon framhåller även att barnen blir som

28

passiva åskådare när man inte ger dem förutsättningar från början. De behöver dock inte vara passiva deltagare om en vuxen leder en samling, utan det beror på hur den vuxne styr så att alla barn får delta utifrån sina behov.

Pedagogerna förklarar också anledningen till varför barnen visar intresse för samlingen. Det gör de när man lyssnar väldigt mycket på vad de vill, och det är också viktigt att utmana barnen genom att variera innehållet i samlingen. De förklarar också att det är viktigt som pedagog att hitta ett arbetssätt som väcker barns intresse och nyfikenhet. Via leken lär sig barn bäst, menar informanterna. Eva på Hyacint förklarar:

Att samling ska vara rolig för barnen att det är förskola och inte skola. Man ska göra samling på ett lekfullt sätt så att barnen blir intresserade. Att man för en dialog med barnen så att det inte blir att vi förmedlar något. Det är viktigt att ha kort och bra samling. Att man inte upprepar samma saker varje dag utan en variation (Eva).

Enligt Skolverket (2000) ska pedagoger inte förmedla kunskaper till barn utan de ska lära sig på ett lekfyllt sätt där pedagoger utmanar barn.

Granberg (1999) och Rubinstein Reich (1993) menar också som Eva att samling ska vara underhållande och då anser de att det är viktigt att ändra innehållet i samlingen. Samlingen ska innehålla allt som rörelser, sång, sagor, rim och ramsor.

De andra två pedagogerna nämner att barn visar intresse på andra sätt genom att välja det tema som barnen tycker om men även när de hoppar över någon gång då barnen saknar det. De förklarar att barnen är så vana vid rutiner att det ger dem trygghet under dagen. Ingrid på

Hyacint förklarar att:

Ja en gång var vi tvungna att hoppa över samlingen och då gick några barn hem och berättade till sina föräldrar att de inte hade samling den dagen. Många barn tycker om rutiner. Vi försöker vara lyhörda och fråga barnen vad de tycker om med samlingar (Ingrid).

Olofsson (2010) menar att man ska ha ett syfte med samlingen och inte bara hålla den som en rutin. Om man avbryter barnens lek för att ha samling måste innehållet vara mer meningsfullt än den fria leken, annars visar man dålig respekt för barnen. Olofsson anser att det är pedagogers uppgift att se till att alla barnen är nöjda med samlingen genom att lyssna på dem så att de får möjlighet att få inflytande över verksamhetens innehåll. Ett sätt kan vara att intervjua barnen.

29

5.4 Skillnader mellan den kommunala och privata förskolan

under samlingen?

Resultatet visar att det finns skillnader mellan Reggio Emilias förskola Krokus och den privata förskolan Hyacint under samlingen. På Krokus arbetar de väldigt mycket med gruppen och att barnen ska känna sig trygga, medan de på Hyacint har ett veckoschema där de varje dag har ett speciellt ämne till samlingen. De arbetar mycket med att barnen ska lära sig olika saker inför skolan. På Krokus nämner inte alls pedagogerna att de arbetar med siffror, bokstäver och andra liknade skolämnen som svenska och matte. Pedagogerna på Hyacint har som mål att barnen ska lära sig det ämnet som pedagogerna planerat för dagen. Förskolläraren

Ingrid på Hyacint förklarar hur de arbetar:

Vi har olika typ av samlingar som tema samling som vi har 2 gånger i veckan, sedan har vi etik samling där vi dramatiserar, vi har även svenska samling då vi jobbar mycket med bokstäver det visuella och där dem får använda många sinnen. Vi har även utomhuspedagogik. Dom skriver bokstäver och får skriva siffror när vi har matte. Vi följer ett schema som vi har att måndagar har vi svenska samling, tisdag och onsdag har vi tema samling, torsdagar har vi etik som samling och fredagar matte samling. Vi planerar samlingar men det är barnen som får påverka samlingen genom att berätta vad de vill. Om vi t ex jobbar med svenska då är målet att barnen ska lära sig bokstäver, känna igen och para ihop bokstäver. Eller om vi jobbar med verb då vi visar bilder på när ett barn hoppar och gör det till en lek. På ett lekfullt sätt lär sig barnen. Det beror på vilken typ samling vi har och vad vi vill att barnen just ska lära sig på den samlingen (Ingrid).

Rubinstein Reich (1993) betonar att många pedagoger är upptagna av att lära ut ett visst ämne de planerat och att de glömmer bort att bekräfta barnen, och får oftast tysta ner barnen istället för att uppmuntra till dialog.

Videoobservationer från ”Hyacint”

Följande filmsekvens visar hur pedagogerna arbetar med samlingens innehåll med sång, färger, former och siffror på Hyacint, på avdelningen med 2- 3 åringar:

Barnskötaren Lena samlar barnen och tystar ner dem för att starta samlingen. Hon börjar med att fråga alla barnen hur de mår och startar med samling sång. Vissa barn håller i lera och Lena ber dem att lägga undan. Lena börjar sjunga och barnen sjunger med. Vissa barn pratar och pedagogen tystar ner dem. Efteråt tar pedagogen fram en korg med barnens namn och ropar upp ett barn i tagen vem som är där. Hon frågar barnen om det barnet är där och barnen svarar i kör. På tavlan

30

hade pedagogen lagt fyra bilder; en bild på barn som ska föreställa barn på förskolan, den andra på ett sjukt barn, den tredje på ett barn som är hemma som föreställer att barnet är ledig och den sista på ett barn som går som betyder att barnet är på väg. Hon lägger barnens namn under den bilden där barnet befinner sig. Emellanåt försöker Lena tysta ner barnen att följa med i samlingen. Sedan tar hon fram tre korgar med siffrorna ett till tre. Ettan är röd, tvåan är blå och trean är grön. Hon tar fram en röd boll och frågar barnen i vilken korg hon ska lägga bollen och barnen ropar i den röda korgen. Hon upprepar proceduren med andra föremål i blå och grön färg. När de gått igenom alla färger tar hon fram olika former som ska föreställa olika föremål till exempel cirkel som ska föreställa solen. Till varje föremål hör en visa som de sjunger och rör sig till. Nu är alla barnen aktiva att sjunga och röra på sig. Lena avslutar samlingen med sång och frukt.

Denna sekvens visar en variation av olika moment som sånglekar, rörelselekar och geometriska övningar vilket kan kopplas till Fröbels pedagogik där barn sitter i en cirkel med en pedagog som leder samlingen. Enligt Rubinstein Reich (1993) är det viktigt med olika moment i samlingen, men pedagogen får inte glömma att bekräfta barnen och uppmuntra till diskussion, vilket saknas i denna sekvens. Sekvens nedan visar hur pedagogerna arbetar på Hyacint, på avdelningen med 5- åringar:

Förskolläraren Eva klär ut sig till en dam och inleder samlingen med att hälsa på varje barn. Barnen sitter i en halvcirkel i stolar. Hon visar en bild på en delfin och frågar barnen första bokstaven i delfinen. De övar på bokstaven D i luften med rörelse. Sedan kommer förskolläraren Ingrid fram och avslutar samlingen med att ge barnen deras bokstavshäfte som de ska träna i grupper.

Denna sekvens visar att pedagogerna i förväg har bestämt innehållet i samlingen och barnen får inte möjlighet att påverka och ändra innehållet. Sekvensen stämmer överens med Emilsons (2008) studie där barnets inflytande begränsas inom styrda ramar. Även Olofsson (2010) menar att barns inflytande begränsas och att barn borde påverka innehållet i förskolans vardag mer. Arnér (2009) menar om barn ska ha inflytande i verksamhetens innehåll bör pedagoger ge barn möjlighet att uttrycka sina tankar och åsikter. Pedagogen ska vara intresserad av vad barn tänker.

Videoobservation från ”Krokus”

Följande filmsekvens visar hur barn i Krokus förskola håller i samlingen:

Två flickor sitter framme i stolar och runt dem sitter resten av barnen. Flickorna turas om att välja vilka barn som ska sjunga. De har olika sångkort som de lägger på golvet och ett barn kommer fram i taget. Flickan räknar till tre och barnen börjar sjunga. Pedagoger sitter utanför cirkeln och observerar barnen. Barnen sjunger och tycker det är roligt. Barnen upprepar proceduren med andra sångkort. I början av sekvensen säger en av flickorna att barnen ska sätta sig ner och lyssna på dem.

31

Enligt denna sekvens har barnen fått inflytande i samlingen genom att själva få hålla i samlingen. Barnen visar delaktighet och får påverka samlingens innehåll. Denna sekvens stämmer överens med Arnérs (2009) åsikter. Hon menar att om barn ska ha inflytande över sin dag på förskolan måste de vara delaktiga i förskolans innehåll. Olofsson (2010) poängterar att barnledda samlingar har speciell betydelse.

I Reggio Emilias förskola Krokus nämner pedagogerna att det är viktigt att barnen ska känna sig trygga och att barnen har stor påverkan i deras verksamhet jämfört med den privata förskolan Hyacint. De berättar flera gånger under intervjun att barnen måste bli bekräftade i förskolan genom att man ropar upp varje dag barnen och att de arbetar mycket med varje individ ska känna sig sedd och hörd. Pedagogerna på Krokus låter också barnen vara ledare under samlingen. De anser att genom att låta barnen vara del av planeringen blir de mer delaktiga. Kajsa berättar hur de arbetar med samlingens innehåll:

Vi samlas på morgonen när alla barnen har kommit. Då har vi sådana samlingsgubbar där varje barn är med som blir bekräftad även de barnen som inte är här får synas genom att barnen får sätta upp på tavlan. Samling är jätte viktig eftersom det är en bekräftelsestund då man bekräftar alla barnen och att alla ser på varandra vem som är här. Vi väljer alltid ett barn som blir ledare för samlingen. Deras diskussioner påverkar innehållet. Vi lyfter deras intresse i grupp. När vi var på en ny lekplats började barnen prata om ormar och det lyfte vi. Vi har även sångstund då vi gör sådana fina sångkort vi ändrar då och då. Vi försöker hela tiden utmana barnen och ändrar innehållet i samlingen. Innehållet förändras hela tiden beroende på vad som händer och ska hända. Man måste försöka väcka barnens intresse hela tiden. Med barn måste man vara flexibel och komma med spontana idéer annars tappar man barns intresse och det blir för styrt om vi hela tiden ska ha planerat. Man ska utmana barnen med det de gillar (Kajsa).

Olofsson (2010) menar också att barnen kan bli mer engagerade när pedagoger släpper sin planerade samling och är lyhörda gentemot barnens idéer och erfarenheter, samt att barnen redan från början kan vara med och bestämma när samlingen är oplanerad. Hon menar också att en meningsfull samling är när barnen får gå in som aktiva deltagare och får möjligheten att ta över ledarskapet. De viktigaste skillnaderna som framstår är att Krokus förefaller arbeta mer med barns inflytande än Hyacint.

5.5 Sammanfattning av resultaten och fördjupad analys

Sammanfattningsvis kan man i den privata förskolan Hyacint tydligt se att alla informanterna nämner flera gånger hur viktigt det är att barnen ska lära sig olika saker. Informanterna anser att i samlingen är det viktigt att barnen ska förberedas inför skolan. I Reggio Emilias förskola

32

Krokus nämner informanterna inte alls detta. De anser istället att barnen ska lära sig olika begrepp som dyker upp i deras vardag. Samling ska vara ett tillfälle för bekräftelse, att barnen får påverka innehållet i verksamheten och få möjligheten att leda den utifrån sina egna erfarenheter och intressen. Informanterna på Krokus ger även konkreta exempel på hur de arbetar med barnens intressen genom att ta in populärkulturen i förskolan. På Hyacint nämner också informanterna att man ska utgå från barns intressen och erfarenheter, men inte lika mycket på Krokus. De ger inga konkreta exempel på hur de arbetar med barnens intressen och erfarenheter. I filmsekvenser syns det inte heller att barnen påverkar innehållet, vilket det gör på Krokus.

I min genomgång av tidigare forskning och teori pekar Karlsson (2009) på att när barnen får makt över verksamhetens innehåll får de mer möjlighet till inflytande i förskolan. I Karlssons studie kan jag se likheter med det jag fått fram från mina data på Krokus. Barnens engagemang växer när de får inflytande och är delaktiga i samlingens innehåll. Skolverket (2000) menar också att det är viktigt att utveckla ett demokratiskt arbetssätt, där både barn och pedagoger lyssnar på varandra. Uppdraget är att få barn att bli mer delaktiga i förskolans vardag istället för att vara passiva och ta emot kunskap. På Hyacint är, i min uppfattning, inte den demokratiska processen lika tydlig som på Krokus. På Hyacint har pedagogen mer makt över innehållet i samlingen. Både Dewey och Vygotskij påpekar vikten av barnens delaktighet i sin egen vardag, och de menar att barnen lär sig genom inflytande och delaktighet.

Avslutningsvis drar jag slutsatsen, utifrån de skillnader jag sett i svar och observationer av filmsekvenser, att Reggio Emilias förskola Krokus präglas av ett mer demokratiskt arbetssätt. Förskolan utgår från Reggio Emilias pedagogik och arbetar i dialog med barnen där barnet förblir subjektet. I den privata förskolan Hyacint har man som mål att förbereda barnen

33

6. Slutdiskussion

I detta kapitel för jag en diskussion om resultatet och analysen som jag kommit fram till med hjälp av tidigare forskning och teori. Därefter görs det en kritisk reflektion kring min undersökning och kapitlet avrundas med förslag till vidare forskning.

Jag har fått en större inblick i hur pedagoger arbetar med barns inflytande och delaktighet under samlingen. Med hjälp av informanterna och filmsekvenserna har jag besvarat mina fyra frågeställningar. Det är intervjuerna som utgör huvuddelen av det empiriska materialet, men filmsekvenserna har bidragit till mina slutsatser.

Min första frågeställning var:

Hur uppfattar pedagogerna samlingens betydelse och vilka förväntningar har de på samlingen?

Jag har kommit fram till att alla informanter uppfattar samlingen som meningsfull och att de har positiva förväntningar kring samlingen. Även i Rubinstein Reichs (1993) studie är samling i förskolor återkommande moment och har alltid haft ett positivt inslag i svensk förskola. Resultatet har dock visat att pedagogerna på de två förskolorna har olika förväntningar på samlingen. På Hyacint vill pedagogerna att barnen ska lära sig olika saker för att underlätta framtida skolgång, men fortfarande på ett lekfullt sätt. Detta kan kopplas till Simeonsdotter Svensson (2009) studie, där hon också har fått fram att man använder samling som ett pedagogiskt tillfälle då man ska förbereda barnen inför ett tema eller lära barn olika begrepp. På Krokus vill pedagogerna mer att barnen ska känna sig trygga och bli bekräftade, och i det sammanhanget är det viktigare att lyfta fram individen. Rubinstein Reich (1993) anser också att samling är kanske det enda tillfället under dagen då barnen blir bekräftade. Jag anser att i samlingen ska barnen bli hörda, sedda och få möjligheten att känna att de tillhör gruppen. Samling ska enligt mig också vara utmanande för varje barn och väcka barnens nyfikenhet till att delta. Även Olofsson (2010) menar att samlingens innehåll ska utgå från barns intresse, så att de blir överraskade och nyfikna på något nytt. Några pedagoger lägger vikten på båda delarna, vilket jag också anser är viktigt. Barnen ska lära sig på ett lekfullt sätt, men man får inte glömma att arbeta på ett demokratiskt sätt. Även Rubinstein Reich

34

(1993) anser att man inte får glömma att bekräfta barnen och hur viktigt det är att lyssna på barnens intresse. Jag menar att det är viktigt att pedagoger samarbetar med barnen och de tillsammans utvecklar samlingens innehåll på ett lärorikt sätt. Ett sådant demokratiskt samarbete mellan barn och pedagoger förefaller vara mer etablerat i Reggio Emilias pedagogik, på krokus där barn och pedagoger upptäcker och utforskar tillsammans.

Min andra frågeställning var:

Hur arbetar pedagogerna med barns inflytande och delaktighet i samlingen?

Samtliga informanter på båda förskolorna anser att när pedagoger lyssnar på barnens intresse och erfarenheter blir barnen mer delaktiga och får på så sätt mer inflytande under samlingen. Resultatet visar dock att pedagogerna på Krokus ger mer inflytande till barnen. Detta kopplar jag till Emilsons (2008) studie där hon visar två olika sidor av barns inflytande i samlingen, som jag också fått fram i resultatet. När pedagoger tar vara på barns perspektiv, och med nyfikenhet för en dialog med barnen, blir barnen mer delaktiga i samlingen och får större möjlighet till inflytande. Detta syns i resultatet från Krokus förskola där barn får möjligheten att leda en samling och påverka verksamhetens innehåll. Bara en av informanterna berättar att inflytande handlar om mycket mer än att välja mellan två olika alternativ; att barn måste få delta i verksamhetens innehåll och påverka deras vardag. Detta kopplar jag till Olofssons (2010) teori där hon också ifrågasätter om barn har tillräckligt med inflytande och att barnen måste få känna sig delaktiga i verksamhetens innehåll för att få inflytande. Hon anser också som jag att barns inflytande är mycket begränsat under samlingen och de borde kunna påverka hur deras vardag ska se ut i förskolan. Vissa informanter från Krokus och Hyacint ändrar gärna sin planering och utgår från barnen, om samlingen leder in i en annan riktning. Detta arbetssätt stämmer överens med det Olofsson (2010) lägger vikten vid, att samlingen gärna får byta inriktning så länge den är meningsfull för barnen. Ekelund (2011) menar också att man ska bejaka barns initiativ för att barnen kanske inte är intresserade av samma saker vid just de tillfällen pedagoger vill. Jag anser att pedagogens viktigaste uppgift är att man hela tiden följer barns intresse, där pedagogen alltid är i ett undersökande arbetsätt där man alltid utgår från barnen. Förskolan är, som jag ser det till för barnen att de ska ha roligt, lära sig olika saker men att de måste förbli subjektet och utveckla verksamhetens innehåll framåt. Jag hävdar att barnen lär sig mycket mer när de får påverka och ändra innehållet i samlingen.