Examensarbete i socialt arbete Malmö högskola
15 högskolepoäng Hälsa och samhälle
Socionomprogrammet 205 06 Malmö
Juni 2010
Hälsa och samhälle
GENUS, FÖRÄLDRASKAP
OCH SOCIALT ARBETE
- STÄLLT MOT BARNETS BÄSTA
ELIN BERGLUND
2
GENDER, PARENTHOOD
AND THE SOCIAL WORK
- FILED AGAINST THE BEST INTERESTS
OF THE CHILD
ELIN BERGLUND
MICHELLE ANDERSSON
Andersson, M & Berglund, E. Gender, parenthood and the social work. Filed against the best interests of the child. Degree project in Social Work, 15 points. Malmoe University: Health and Society, Department of Social Work, 2010. The work addresses the topics of gender, parenthood and social work filed against the best interests of the child. Issues highlighted are the instances of social work dealing with gender issues in relation to parenting and the best interests of the child and how this is taken into account in the investigated social work practice. Gender is not discussed under structured forms in the examined activities, but the majority of them discussed it in other forms. During the work it has become clear that the perception of father role is changing and that the father is more in their children's lives than previous research shows. However, informants lift up the problems of public accommodation, that parents and children cannot always be under the same unit of social services and a lack of father - child placements. Keywords: Attachment, father, gender, parenting, social construction, social services, the best interests of the child, treatment centers
3
TACK
Vi vill tacka samtliga informanter som medverkat i vårt arbete. Utan er kunskap och erfarenhet hade arbetet inte varit möjligt att genomföra. Vi vill även tacka vår handledare Pelle Hallstedt för alla råd och för den hjälp vi fått. Vi är tacksamma för de tips på litteratur du gett oss.
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
ABSTRACT 2
TACK 3
INTRODUKTION 6
Hur idén uppkom 6
Inledning 6
Bakgrundsfakta 6
Problemformulering 7
SYFTE 8
FRÅGESTÄLLNINGAR 8
DEFINITIONER OCH AVGRÄNSNING 8
Genus 8 Barn 9 Föräldrar 9 Missbruk 9 Avgränsning 10 METOD 10 Kvalitativa intervjuer 10 Val av intervjupersoner 11 Intervjuernas genomförande 11 Tillförlitlighet 12 Intervjuareffekten 12 Litteratur 13 Forskningsetik 13
TEORETISKA PERSPEKTIV OCH BEGREPP 13
Anknytningsteori 13 Det biologiska 14 Föräldraförmågor 14 Båda föräldrar 15 Om anknytningen brister 15 Socialkonstruktivistisk teori 17 Socialt konstruerad 17 Barnets bästa 17 TIDIGARE FORSKNING 18 Historisk faderskapsforskning 19
Fadersfrånvaro och dess negativa konsekvenser 19
Könsroller och föräldraskapet 19
Mammornas och pappornas upplevelse av socialtjänsten 20 Socialtjänsten och svårigheterna med barnperspektivet 21 Socialt arbete och ifrågasatt faderskap 23
Socialsekreterarna om föräldraskap och genusdiskurs 23 Pappornas känsla av att vara missförstådda 24 Kvinnodominans och modersfixering 24
RESULTATREDOVISNING 24
Genus på arbetsplatsen 24
5
Hänsyn till barnet 27
Synen på föräldrar 27
Pappan som resurs 29 Pappa – barn behandling 29 Barns Behov i Centrum 30
Socialtjänstens struktur 30
Boende och umgänge 31
När föräldern väljer bort sitt barn 31 När barnet inte vill träffa föräldern 32
Vikten av anknytning 33
Umgänge med de biologiska föräldrarna vid placering 33
ANALYS 34
Genus på arbetsplatsen 34
Hur genusfrågor diskuteras på arbetsplatsen 35 De strukturella svårigheterna 36
Pappa – barn behandling 37
Lika villkor för att beviljas insatser 37 När föräldern väljer bort sitt barn/När barnet inte
vill träffa föräldern 38
Vikten av anknytning 39
SLUTDISKUSSION 40
REFERENSER 43
6
INTRODUKTION
I detta avsnitt berättas det om hur idén till arbetet uppkom och den bakomliggande problematiken till syftet. De delar av FN: s barnkonvention och föräldrabalken som reglerar förhållandet mellan barn och föräldrar tas upp.
Hur idén uppkom
I samband med praktikterminen stötte vi på situationer där de från myndighetens sida räknade bort pappan i familjesammanhang. Vi har sett det i olika samband, men den situation som satte djupast spår och som fick oss att vilja lyfta detta problem var att det inte finns gemensamma boenden för pappor och deras barn efter avslutad missbruksbehandling. Detta väckte frågor hos oss som fick oss att undra om detta är generellt och avspeglar sig på andra områden inom socialt arbete.
När de insatser som ska göras som berör barn, är då socialtjänsten beredd på att se och undersöka pappans föräldraförmåga? Anser socialtjänsten att pappan som ensamstående kan ge barnet goda och trygga förhållanden?
Inledning
Ofta talas det om att vi lever i ett patriarkalt samhälle, med detta menas att mannen ses som normen. Kvinnorna har på många områden varit utestängda och inte haft samma möjligheter till att uppnå mannens position. Till exempel på arbetsmarknaden har det inte funnits samma möjligheter till avancemang och det har funnits och finns fortfarande löneskillnader för lika utfört arbete. Men i familjesammanhang kan situationen vara annorlunda. Mamman har kanske ofta tolkningsföreträde vad gäller barnet och pappan kan komma i skymundan. På detta område kan pappan ha svårare att hävda sig.
I dagens samhälle är det inte längre självklart att växa upp tillsammans med sin mamma och pappa i den traditionella kärnfamiljen. Det är allmänt känt att ungefär hälften av alla giftermål slutar i skilsmässa. Detta medför att barn ofta lever tillsammans med en av sina föräldrar, vilket gör att det idag ställs andra krav på föräldraskapet. Den förälder som barnet lever med behöver kunna tillgodose barnets alla behovsområden. Föräldern ska ensam kunna ge barnet det materiella och den emotionella omsorgen. Även i den traditionella kärnfamiljen är rollerna i hemmet under förändring. Det talas om att pappan ska kunna visa känslor och ta del av det oavlönade arbetet i hemmet. Diskussionen är inte lika stor i att
mamman ska ta del av det som tidigare skötts av mannen på hemmaplan. Bakgrundsfakta
Föräldra - barn relationen är reglerad både i FN konventionen och svensk lagstiftning, dessa specificerar inte könet på föräldern utan talar generellt om föräldrar och vårdnadshavare.
Förhållandet mellan barn och förälder regleras i föräldrabalken, det finns där i bestämmelser om bland annat barns rätt till trygghet, omvårdnad och en god uppfostran. Där regleras också vem som ska ha rätt till vårdnaden, det är antingen föräldrarna tillsammans eller en av dem. (Ewerlöf, 2004)
7
I socialtjänstlagen är det reglerat att det är kommunerna som har det yttersta ansvaret för barn och ungdomar inom kommunen. Att barn får växa upp under goda och trygga förhållanden är en grundläggande rättighet. Skulle socialnämnden få kännedom om att något barn far illa har de skyldighet att ingripa. (Ewerlöf, 2004)
En av grundpelarna i FN: s barnkonvention är den om barnets bästa. Citatet nedan pekar på vikten av att ta tillvara på barnets bästa i alla de insatser där barnet berörs, självklart finns andra intressen att ta hänsyn till men barnets intresse ska ges företräde. Varje fall ska beaktas individuellt och bedömas utifrån sin specifika situation.
”Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.” (Konventionen om barnets rättigheter, 2006 s 11)
FN: s barnkonvention ligger till grund för svensk lagstiftning och i föräldrabalken är umgänget lagstadgat och utgår ifrån vad som är barnets bästa. Barnets bästa skall vara avgörande för alla beslut om vårdnad, boende och umgänge. Vid bedömningen av vad som är bäst för barnet skall det fästas avseende särskilt vid
- Risken för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp eller att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa, och - barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna.
Hänsyn skall tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad. (Föräldrabalken 2006:458)
Problemformulering
Sverige anses vara ett av världens mest jämställda länder. Avspeglas detta i det sociala arbetet? Undersökningar och diskussioner behöver föras. Forskning om fadersrollen är näst intill obefintlig och den forskning som har gjorts har utgått ifrån mamman (Plantin, 2006). Jämställdheten är under förändring i hela samhället och frågan blir då om myndigheter och andra berörda verksamheter följer med i förändringen. Är de beredda att se pappan i nytt ljus och släppa på den stereotypa synen av att mamman är den bättre föräldern? Har pappor samma rätt till sina barn? Har myndigheter och andra sociala instanser olika syn på mammor och pappor som föräldrar?
Maria Bangura Arvidsson är en forskare som lyfter detta problem. Hon menar att det inom litteratur och forskning i socialt arbete finns en nära sammankoppling mellan föräldraskap och moderskap. Fadern har hamnat i skymundan och det talas ofta om den frånvarande fadern. Men är han frånvarande i praktiken eller är det bara i studier och de professionellas syn som han inte finns med? Av de föräldrar som kommer i kontakt med socialtjänsten är ensamstående mödrar
överrepresenterade. I de fall där socialtjänsten omhändertar barnen görs mammorna ensamt ansvariga för brister i omsorgen, hemmiljö och eventuella störningar hos barnen eller i föräldra- barnrelationen. Barnens pappor görs inte ansvariga på samma sätt och deras situation uppmärksammas och utreds inte i samma utsträckning som mammornas. (Bangura Arvidsson, 2003)
8
Gösta Emtestam, familjerättssocionom menar att i och med den nya
vårdnadslagen har fler barn fått rätt till sina båda föräldrar. Enligt honom är orsaken till detta att lagen betonar barnets behov av sina båda föräldrar. (Bangura Arvidsson, 2003) Men hur efterlevs detta av socialtjänsten? Kan det finnas ett problem i att socialtjänstlagen är en ramlag, ges det för stort utrymme för
kommunerna att tolka lagen olika? Jämlikheten mellan män och kvinnor och vilka insatser som beviljas hade kanske sett annorlunda ut om tolkningsramen
åtstramas. Då hade könstillhörighet kanske inte haft någon betydelse.
SYFTE
Det huvudsakliga syftet är att undersöka om myndigheter och behandlingshem har ett aktivt genustänkande i sitt arbete. Vi vill undersöka om dessa instanser för socialt arbete ser och gör någon skillnad på män och kvinnor i relation till föräldrarollen. Vi vill undersöka jämställdhetsarbetet hos de olika sociala instanserna och om det ger några konsekvenser för föräldrarna i relationen med sina barn. Då barnets bästa och anknytning är grundläggande rättigheter och behov vill vi diskutera detta i relation till det undersökta sociala arbetets praxis.
FRÅGESTÄLLNINGAR
- Arbetar instanser för socialt arbete med genusfrågor?
- Är synen lika på mammors och pappors möjlighet till att ta hand om sina barn?
- Ges män och kvinnor samma praktiska förutsättningar för att kunna ha en relation med sina barn?
- Hur tillvaratas barnets bästa i relation till andra mål i det sociala arbetets praxis?
- Hur kan det sociala arbetets praxis med avseende på mammans och pappans rätt till vårdnad och umgänge med sina barn analyseras utifrån anknytningsteorin?
DEFINITIONER OCH AVGRÄNSNING
För att underlätta läsningen i arbetet följer här några definitioner som används. En avgränsning av arbetet klargörs också.
Genus
”Begreppet genus syftar vanligen på de sociala och kulturella
9
utgör biologiskt kön- män och kvinnor som reproducerar varelser - en given storhet. Med utgångspunkt i kroppsliga attribut, speciellt
anknutna till fortplantning, tillskrivs manligt och kvinnligt skilda innebörder. Då denna meningstilldelning är socialt och kulturellt beroende kan genus, men inte kön variera” (Nilsson 1999, s 30)
Barn
När åtgärder som rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsyn till barnets bästa kräver. Med barn anses varje människa under 18 år. (Socialtjänstlagen 2001:453)
Föräldrar
Med föräldrar avses i detta arbete biologiska föräldrar och de benämns mamma och pappa. Hur barnet träffar och bor med sina föräldrar kan se olika ut och detta är till viss del lagstadgat.
Har föräldrarna gemensam vårdnad om sitt barn innebär det att de båda är vårdnadshavare. De skall tillsammans besluta om viktiga frågor som rör barnet. (Föräldrabalken 2006:458)
Vid enskild vårdnad är det en av föräldrarna som ensam har ansvar för barnet. (Föräldrabalken 2006:458)
Den som är vårdnadshavare för ett barn, har ansvar för dess personliga
förhållande och ska se till att barnet får trygghet, omvårdnad och en god fostran. Vårdnadshavaren har ansvar för att se till så att barnet får den tillsyn, som med beaktande av barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter krävs. Det är vårdnadshavarens ansvar att se till att barnet står under uppsikt eller att vidta andar åtgärder så barnet inte skadar någon annan. (Föräldrabalken 2006:458) Om det inte är någon av föräldrarna som är vårdnadshavare, har vårdnaden övergått till socialnämnden och det åligger dem att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare. (Föräldrabalken 2006:458)
Ett barn har rätt till umgänge med sina föräldrar, vare sig de är vårdnadshavare eller ej. Umgänget är i första hand till för barnets skull, och det åligger föräldrarna att barnets behov av umgänge tillgodoses. I de fall där föräldrarna är överens gör de själv upp om hur umgänget ska se ut. Är de inte överens finns socialtjänsten att vända sig till för att få hjälp med att komma överens hur det ska skötas. Den sista utvägen är att vända sig till tingsrätten om att få en dom utställd på umgänget. Ett barn har även rätt till umgänge med andra närstående så som mor- och
farföräldrar. (Föräldrabalken 2006:458)
Missbruk
Det finns ett par olika sätta att definiera missbruk, i arbetet utgås det ifrån DSM IV:s definition. DSM är ett amerikanskt system för att diagnostisera psykiska störningar och missbruk. Detta är fjärde utgivningen, där av DSM IV.
”Missbruk (DSM IV)
I det system som tagits fram för att tydligt kunna ställa diagnos på patienter med psykiska besvär (DSM -systemet), ska minst 1 av följande påståenden gälla under en och samma 12-månadersperiod:
10
1. Att vid upprepade tillfällen ha använt en substans, så att man misslyckats med att klara av sina skyldigheter i hemmet, skolan eller arbetet.
2. Att ha upprepat bruket i situationer där det medför stora risker för fysisk skada, t ex rattfylla.
3. Att vid upprepade tillfällen ha haft problem med rättvisan, t ex polisen, på grund av droger.
4. Att ha fortsatt med drogbruket trots att det givit upphov till återkommande sociala problem p.g.a. drogeffekterna.
5. Att symtomen aldrig uppfyllt kraven för beroende av drogen enligt vad som krävs.” (FASS, 2010)
Avgränsning
Den grupp som valts att undersökas är aktuell inom socialtjänsten och andra sociala instanser. Arbete är inriktat på att undersöka hur socialtjänsten bemöter de föräldrar som de på något sätt har kontakt med. Bakgrunden till kontakten är inte av betydelse. Dock så ger behandlingshem och delar av tidigare forskning bilden av föräldrar med missbruk som huvudsaklig problematik.
I arbetet syftas det inte på de fall där ett umgänge med mamman eller pappan inte är önskvärt eller att rekommendera. Det kan till exempel röra sig om sexuella övergrepp, misshandel och våld mot den andra föräldern, där umgänget inte är förenligt med barnets bästa och där någon av föräldern lever med skyddad adress eller identitet.
METOD
I detta avsnitt presenteras intervjupersonerna. De kvalitativa intervjuerna presenteras och hur genomförandet av dem gick till. En del i metodavsnittet tar upp forskningsetiken och intervjuareffekten. I metodavsnittet utgås det ifrån Denscombes (2006) forskningshandbok och Hellströms (2005) skrivanvisningar följs i hela arbetet.
Kvalitativa intervjuer
Kvalitativa intervjuer valdes för att på bästa sätt få fram information som eftersöktes till arbetet. Med kvalitativa intervjuer är fördelen att svaren blir fördjupade och att det blir möjligt att ställa följdfrågor. Under intervjuerna användes semistrukturerade frågor, för att på så vis ge utrymme för informanten att förklara och fördjupa sig i sina svar på frågorna. Efter att intervjuerna
transkriberats gjordes en tematisering av materialet. Detta för att kunna sortera svaren utifrån frågeställningarna. (Bilaga 1)
11 Val av intervjupersoner
Under utbildningens gång har författarna av denna uppsats fått kännedom om och på olika sätt kommit i kontakt med informanterna. Av etiska skäl går
informanterna under namnen intervjuperson (Ip) 1, 2, 3 och 4.
Ip 1 är en utbildad socionom. Han har tidigare arbetat på en socialtjänst som socialsekreterare i sex och ett halvt år där han bland annat arbetat med utredningar vid barn och familjenheten. Numera arbetar han på ett behandlingshem för vuxna män med missbruksproblematik.
Ip 2 är två socialsekreterare som valde att bli intervjuade gemensamt. I arbetet benämns de båda som Ip 2. Den ena är socialpedagog och har arbetat inom socialtjänsten i sju år. Den andra är socionom och har arbetat på barn och familjenheten i 20 år. De arbetar båda på barn- och familjenheten i en mindre kommun.
Ip 3 är socialpedagog och arbetar sedan 1999 på ett behandlingshem för vuxna män med missbruksproblematik.
Ip 4 är socionom och har arbetat som det sedan 2006. Hon arbetar på ett behandlingshem för vuxna kvinnor med missbruksproblematik.
De personer som valts ut för intervjuer är personer som arbetar inom området och besitter kunskap som överrensstämmer med arbetets syfte. Informanterna har mångårig kunskap och erfarenhet av socialt arbete med målgruppen. För att bredda perspektivet och öka trovärdigheten valdes informanter som arbetar inom skilda områden. Det finns många fler att intervjua inom socialtjänsten då deras arbetsstruktur ofta är uppdelad i många enheter. Då socialtjänsten arbetar utifrån socialtjänstlagen som är en ramlag ges det stort utrymme för kommunerna att själv styra och organisera sitt arbete. Detta medför att arbetet kan variera från kommun till kommun och detta arbete ger enbart en bild av hur de aktuella platserna som besökts arbetar. En stor och en liten kommun har besökts, detta ses som positivt då det ger en bredare bild och speglar de faktiskt skillnader som finns inom socialtjänsten.
Det hade varit intressant att få ta del av klienternas upplevelse av hur de bemöts utifrån ett genusperspektiv i sin kontakt med socialtjänsten och andra instanser för socialt arbete. Då det föreligger etiska dilemman att kontakta personer som har samröre med socialtjänsten, är detta något som författarna avstått. Det mindre positiva med att inte ha intervjuat socialtjänstens klienter är att deras upplevelser kanske inte är desamma som socialtjänsten förmedlar. Andrahandsinformationen som framkommit under intervjuerna kan dock ge en god bild av klienterna.
Personalen på behandlingshemmen har en nära relation med klienterna och kan på så vis anses ha goda möjligheter att förmedla deras upplevelser.
Intervjuernas genomförande
De fyra intervjuerna genomfördes på informanternas arbetsplatser och tog cirka en timme vardera, de spelades in och transkriberades därefter. När
12
arbetet. Frågorna till intervjuerna väcktes i samband med genomgången av litteraturen och utifrån frågeställningarna och arbetets syfte.
När intervjun med de två socialsekreterarna hade genomförts, upptäcktes det att det inte var enkelt att intervjua två personer samtidigt. Det märktes en tydlig påverkan dem emellan, då de kollade av med varandra att de uppfattat frågan på samma sätt. Även transkriberingen försvårades av att de var två personer som stundtals pratade samtidigt.
Under intervjuerna var det en som skötte huvuddelen av att ställa frågor. Anledningen till detta var för att vara tydliga inför informanten. Den andra personen kom med följdfrågor då det kan vara svårt för personen som intervjuar att ha en överblick över allt som sägs. Några av frågorna som fanns med i intervjumanualen uppfattades som svåra av informanterna. Det krävdes förtydligande av vad som menades och vilken inriktning som söktes, om det gällde till exempel boende eller ekonomiskt bistånd. Några frågor fick strykas under intervjuns gång då de inte hade relevans i besökt verksamhet.
Intervjumaterialet har blivit lätt bearbetat för att göra läsningen lättare, men i sak har inget förändrats. Informanternas åsikter som kommer fram under
resultatredovisningen är deras och behöver inte nödvändigtvis representera hela deras arbetsplats.
Tillförlitlighet
En fråga som ska ställas är vilken tillförlitlighet arbetet har. I arbetet har endast ett litet antal arbetsplatser besökts och endast en från vardera personalgrupp har intervjuats, förutom på socialtjänsten där två intervjuades. Detta arbete uttalar sig inte hur genusarbetet bedrivs generellt inom socialtjänsten och på
behandlingshem, utan ger endast en bild av de besökta arbetsplatsernas arbete. Fyra intervjuer har genomförts och dessa representerar olika delar inom socialt arbete. Det positiva med detta är att det ger en bred bild över hur olika
verksamheter bedriver de frågor som tas upp i arbetet. Fördelarna med
informanterna är att de är personer som arbetat på arbetsplatsen under en längre tid och kan förmedla arbetsplatsens synsätt och värderingar.
Det var tilltänkt att en forskare inom ämnet skulle intervjuas men personen hade inte möjlighet att medverkan. Detta kan ha påverkat resultatet genom att
informationsmaterialet blivit snävare. Forskaren har som utomstående i sitt arbete granskat denna typ av problematik, vilket kunde ha gett värdefull information. Intervjuareffekten
Vid intervjuer som genomförs finns det alltid en intervjuareffekt såsom åldersskillnad, kön och etniskt ursprung, detta är sådant som kan påverka resultatet av genomförd intervju. I fallet med de genomförda intervjuerna tros intervjuareffekten inte vara av en avgörande betydelse. Anledningen till detta antagande är att samtliga informanter är personer som arbetar professionellt inom området. De är alla äldre än intervjuarna och har erfarenhet som efterfrågas och är värdefull för arbetet. Frågorna som ställdes var inriktade på verksamheten där intervjupersonerna arbetar och arbetade. Frågorna hade inte att göra med deras privata känslor och värderingar. Det medförde troligtvis att det var lättare för dem att svara, i sina svar utgick de ifrån arbetsplatsens synsätt.
13
Litteratur
Det finns inte mycket litteratur som skrivits som kan kopplas till det valda ämnet. Det märks en tydlig brist på att det inte forskats mycket om faderskap. Precis som några av forskarna som använts som referenser i arbetet påtalat är moderskapet ofta kopplat till föräldrarollen. Litteraturen som använts är relativt ny och det är böcker som har koppling till syftet i arbetet. De har bland annat varit inriktade på frånvarande fäder och ifrågasatt faderskap, anknytning, barnets bästa och hur missbrukande föräldrar bemöts.
Forskningsetik
Under arbetets gång har det funnits i åtanke att informanterna inte ska råka ut för negativa konsekvenser av sin medverkan i uppsatsen. Nyttjandekravet tas hänsyn till, vilket innebär att informationen som kommer fram, av och om informanterna, enbart används i forskningsändamål. (Vetenskapsrådet, 2002) Informanterna har även blivit tillfrågade om de vill vara anonyma, vilket de vill. Deras önskan tas på allvar och avkodning av vem de är och var de arbetar har skett. Information som handlar om tredje person som framkommit av informanterna behandlas
respektfullt och konfidentiellt, precis som resterande material (Vetenskapsrådet, 2002). Övervägningar har gjorts om information ska tas med i arbetet som handlar om enskilda ärenden eller ett enskilt fall.
Informanterna fick information om vad arbetet handlar om både innan och vid intervjutillfället, enligt informationskravet. De fick även skriva på
samtyckesblanketter där det framgick att det är frivilligt att medverka och att de när som helst under arbetets gång kan dra tillbaka sin medverkan, utan nämndvärd förklaring. Innan intervjuerna bokades, inhämtades samtycke av deras chefer där det framgår att det går bra att intervjua de anställda. Informanterna har blivit tilldelade information om var de kan ta del av det publicerade arbetet vid intresse. (Vetenskapsrådet, 2002) Ljudupptagning har använts vid intervjutillfällena med godkännande av informanterna. Materialet har transkriberats och informanterna har fått tillfälle att läsa igenom intervjuerna. Detta för att undvika att de sedan känner sig felciterade och felförstådda i arbetet.
Etisk prövning har gjorts och blanketter om examensarbetet har skickats in till Malmö högskolas etiska råd och fått godkänt. Dnr HS06-10/210:2, datum: 2010-04-07.
TEORETISKA PERSPEKTIV OCH BEGREPP
Anknytningsteorin, socialkonstruktivistisk genusteori och principen om barnets bästa är de teorier och begrepp som kommer att används för att analysera resultatet och kopplas till tidigare forskning.
Anknytningsteori
De personer vi blir som vuxna är inte bara en produkt av det biologiska, utan vi utvecklas och formas i våra relationer med andra människor. (Howe, 1995) För att
14
barn ska utvecklas behöver de nära relationer med vuxna och för att vuxna ska växa som individer behöver de sociala sammanhang. (Körner, 2005)
För att barn ska utvecklas känslomässigt behövs en fungerande anknytning, detta är ett grundläggande behov som barn har. (Körner, 2005) Samhället har därför som plikt att ingripa om barnets anknytning är bristfällig, detta också för att inte bryta mot FN: s barnkonvention där det framgår att alla barn har rätt till att få sina grundläggande behov tillgodosedda. (Körner, 2005, Broberg m fl., 2009)
Det biologiska
Bowlby utvecklade teorin om att barn redan vid födseln har ett utvecklat
anknytningssystem, vilket är avgörande för barnets överlevnad då det inte kan ta hand om sig själv (Havnesköld & Risholm Mothander, 2002). Ett nyfött barn knyter därför an till sina vårdnadshavare oavsett om de är biologiska eller inte (Körner, 2005). Detta sker oberoende av den vuxnes lämplighet att ta hand om barnet, då barnet kommer knyta an till sina föräldrar eftersom det sker automatiskt vid fysisk kontakt dem emellan (Broberg m fl., 2009).
I anknytningsteorin utgås det ifrån att barn har rätt till sitt biologiska ursprung och att detta ursprung är starkt då barnet alltid kommer bära med sig sina föräldrar som psykologiska gestalter. Närmare innebär detta att föräldrarna kommer finnas med barnet mentalt oavsett om föräldrarna finns i dess närhet eller inte. (Körner, 2005)
När barnet är tillräckligt gammalt för att förstå att någon av föräldrarna inte finns med i vardagen skapar barnet fantasier om sin mamma eller pappa, detta gör barnet för att fylla ut tomrummet efter föräldern. Denna process är viktigt för barnets identitetsskapande, men barnet behöver kontinuerlig kontakt eller information om sin förälder för att bilden ska förbli verklighetstrogen. Lever ett barn utan en eller båda sina föräldrar blir deras mognadsprocess begränsad och alltså mer utsatt. (Körner, 2005)
Ingen kan fullt ut ersätta de biologiska föräldrarna då dessa är unika, men de kan kompletteras med fosterföräldrar för att barnet ska utvecklas känslomässigt genom en sund anknytning. Fosterföräldrar kan ersätta det mesta av de biologiska föräldrarnas föräldrafunktion, men barnet behöver mer stöd i sina
mognadsprocesser för att klara av uppväxtårens identitetsutveckling än ett barn som lever med sina biologiska föräldrar. (Körner, 2005)
Viktigt är, menar Körner, att inte utesluta föräldrarna i hela föräldrarollen om det är möjligt, då föräldrarna kan finnas med i vissa anpassade moment i barnets liv. Författaren menar också att alla föräldrar vill på något sätt bidra till sina egna barn och att alla, oavsett problematik, kan bidra med något. (Körner, 2005)
Föräldraförmågor
Föräldraförmågor är det som avgör hur anknytningen blir för barnet, är
förmågorna bristfälliga kan de kompletteras med kontakt- eller fosterföräldrar. Eftersom anknytningen bygger på det biologiska som vuxit fram under en väldigt lång evolution så är det ett tåligt system som inte fallerar enkelt, med andra ord sitter anknytningssystemet i våra gener. (Körner, 2005)
15
Får föräldrarna lämplig hjälp kan de ofta tillgodose barnets anknytningsbehov. Att tillgodose de fysiska behoven anses inte vara svårt i västvärlden. (Körner, 2005) Förutom detta behöver barnet föräldrar som ger av sin kärlek och reagerar rätt på barnets signaler, är barnet till exempel hungrigt ska det ha mat, då hjälper det inte att tillgodose barnet med lek. (Körner, 2005, Havnesköld & Risholm Mothander, 2002)
Tar föräldrarna barnet till sig både fysiskt och psykiskt utvecklas barnet och känner sig trygg och tillfreds. (Körner, 2005, Havnesköld & Risholm Mothander, 2002) Detta leder vidare till att barnet i framtiden kan ge kärlek till andra och få en bra grund till utvecklandet av sin självkänsla. (Körner, 2005)
Båda föräldrar
Ett barn ska inte behöva berövas en förälder, utan barnet ska tillåtas att älska båda sina föräldrar trots att det kanske finns en konflikt dem emellan. Det är ett primärt behov att få älska och att bli älskad tillbaka och det hjälper barnet i dess
känslomässiga utveckling. När barnet blir bekräftat med kärlek av båda sina föräldrar accepterar barnet sig själv och inser att någon kan tycka om henne eller honom. Fungerar denna relation bra kan barnet i framtiden respektera och acceptera andra. (Körner, 2005)
Som nämnts ovan har barnet rätt till sitt biologiska ursprung, men det finns en skillnad på att lära känna sina föräldrar och att känna till dem. Har någon av föräldrarna tung missbruksproblematik gynnar det inte barnets utveckling att lära känna honom eller henne, då är det bästa för barnet att endast känna till mamma eller pappan. Barnet kan få information om vad föräldern heter, hur föräldern ser ut och var den bor. När barnet blir äldre ska det få tillgång till mer information. Grunden för detta är att små barns känslomässiga utveckling inte ska hämmas och då krävs det att de inte får en alltför negativ bild av sina föräldrar. Har en förälder börjat missbruka igen efter en tids uppehåll är det bästa för barnet att istället få höra att föräldern blivit sjuk och inte kan hälsa på. Körner menar att
umgängesbedömningar är en färskvara då en missbrukande förälder kan upphöra med sitt missbruk och då kan återuppta kontakten med sitt barn igen, det kan även vara barnet som är i stort behov av att få träffa sin förälder. (Körner, 2005)
Om anknytningen brister
Vem vi är och vad vi gör baserar sig på de relationer vi haft under hela vårt liv och de erfarenheter vi fått av dessa. Det är troligt att personer som haft en osäker anknytning även kommer att ha det problematiskt i framtiden vad gäller
äktenskap, barn och andra relationer. (Howe, 1995) Om ett barn haft ett visst samspel med andra som liten är det troligt att detta barn skapar ett beteende i mötet med andra och i vuxen ålder för att provocera fram detta samspel med andra personer för att få samspelet bekräftat. Onda cirklar skapas genom negativa
förväntningar på omgivningen som i sin tur bekräftar den negativa självbilden. (Howe, 1995, Broberg m fl., 2009)
Om ett barn får mindre kärlek och blir mer kontrollerad av sina föräldrar än till exempel ett syskon under en längre tid, finns det risk att barnet bli ängsligt eller deprimerat. Det har visat sig att barn är väldigt känsliga för hur relationen mellan föräldrar och andra barn i familjen är. Dessa barn kan utveckla en känsla av att vara mindre värda. (Howe, 1995) Utvecklandet av depression antas ha att göra
16
med tankar om sig själv som mindre värd, att inte vara värd kärlek och omsorg. Det finns även en viss koppling mellan depression och att barnet brister i den känslomässiga självregleringen, barnet står alltså inte ut med svåra tankar och känslor som ett tryggt anknutet barn gör. (Broberg m fl., 2009)
Empati, att kunna sätta sig in i och förstå vad en annan människa upplever eller känner, är något som de flesta av oss utvecklar som barn. För att kunna utveckla empatin måste vi ha en förståelse för oss själva, genom att förstå våra egna tankar och känslor kan vi förstå andras. Genom att tala om känslor och leka olika
rollekar utvecklas barnets sociala kompetens, föräldern bör även bekräfta barnet och hjälpa barnet att förstå sina känslor. Får barnet inte den stimulans som behövs för att utveckla empati finns det risk att barnet blir socialt inkompetent, barnet får svårt att läsa av sociala situationer och klarar inte riktigt av relationer. Barnet får hela tiden kämpa med känslan av rastlöshet av att inte kunna behålla givande relationer och barnet kan känna sig deprimerad. Barnet kan också utveckla en ”negativ empati”, detta innebär att om ett annat barn har ont i magen och uttrycker detta kan barnet som inte utvecklat empati le och peta på det andra barnets mage om och om igen, trots att hon eller han uttrycker mer smärta. Eftersom barnet inte kan sätta sig in i andras situation, känner barnet heller ingen ånger för sitt
beteende. (Howe, 1995)
Om ett barn knutit an till en förälder och sedan separeras från denne under en lång tid visar barnet starka känslor; gråt, protest, apati, nedgång i utvecklingen och ointresse av omgivningen. (Howe, 1995, Broberg m fl., 2009) Har barnet haft en svår separation tidigare väcks dessa separationskänslor lättare till liv. (Howe, 1995) Är det ett barn som inte knutit an till sin förälder blir barnet oförmögen till nära kontakter och blir ytlig i sina relationer till andra. Barnet kan även bli asocialt i vuxen ålder. (Howe, 1995, Broberg m fl., 2009)
Kvalitén i anknytningen spelar roll, den är avgörande för barnets framtida utveckling. Finns inget nära samspel mellan barnet och föräldern kan barnet utveckla en störd personlighet och hämmas i den intellektuella utvecklingen. Är föräldern likgiltig inför sitt barn kan barnet utveckla en syn på hela samhället som fientligt och barnet kan känna att det inte har rätt till hjälp och stöd, de ger också ofta upp i krävande situationer och vid avvisande av andra. Ett barn med trygg anknytning blir mer oberoende och känner sig självständig. (Howe, 1995) Ainsworth har gjort ett klassifikationssystem av anknytning och hur många
procent av normalpopulationen som ingår i dessa system. Trygg anknytning, 60 % av normalpopulationen, dessa barn har ofta en positiv bild av sig själv och andra. Otrygg och undvikande anknytning, 25 % av normalpopulationen, dessa barn har en negativ bild av andra och litar till sig själv. Otrygg och ambivalent anknytning, 10 % av normalpopulationen, dessa barn litar på andra, den egna självbilden är ängslig. Osäker och desorganiserad anknytning, 5 % av normalpopulationen, dessa barn saknar försvar för att kunna skydda sig mot ångest. Icke anknutna, dessa barn har aldrig fått möjlighet att knyta an till någon förälder på grund av institutionsplacering, förälderns psykiska sjukdom eller grova missbruk. Barnen utan anknytning har svårt att kontrollera sina aggressiva impulser och deras utveckling är något nedsatt på grund av att de befinner sig i en icke stimulerande miljö. De barn som växt upp på institution och som har fått sina fysiska behov tillfredställda, men inte fått den kärlek dem behöver riskerar att utveckla en psykisk ohälsa. Det är på grund av dessa barn som socialarbetare jobbar för att
17
barnen ska få någon som fungerar som föräldrafigur, det är bättre med någon än ingen alls. (Howe, 1995, Havnesköld & Risholm Mothander, 2002)
Det finns ingen enkelt koppling mellan bardomens svårigheter och svårigheter i vuxen ålder, men det tros finnas en länk dem emellan. Forskningen visar på att de som har missbruksproblematik och kriminell bakgrund har haft dålig anknytning och svårigheter under sin uppväxt. Trots detta visar forskningen också på att de flesta barn som inte haft en trygg anknytning klarar sig bra i samhället. (Howe, 1995)
Det ska än en gång poängteras att barn har rätt till sitt biologiska ursprung. Barnets mognadsprocess kan begränsas om barnet inte lever med en eller båda sina föräldrar. Ett barn ska inte heller behöva berövas en förälder, barnets känslomässiga utveckling blir försämrat om barnet inte får älska och bli älskad tillbaka. (Körner, 2005) Får barnet inte knyta an till sin förälder kan barnet bli asocialt i vuxen ålder, ännu värre är det om barnet får vistas på institution, då riskerar barnet att utveckla en psykisk ohälsa. (Howe, 1995) Får föräldrar hjälp kan de ofta tillgodose barnets behov och Körner (2005) menar att föräldrarna ska finnas med i barnets liv om det är möjligt.
Socialkonstruktivistisk teori
Utifrån ett socialisationsperspektiv utgör biologiska skillnader mellan könen en grundläggande referensram som påverkas av kulturella faktorer i samhället. De teoretiker som hävdar att genus är konstruerat av samhället och den miljö vi lever i hävdar att det inte finns någon biologiska grund för könsskillnaderna. Debatten om genus handlar i grund och botten om hur mycket av det som sägs vara manligt respektive kvinnligt egentligen är inlärt och hur mycket av det som är genetiskt. Det kan utrönas tre generella synsätt, att det finns en biologisk grund, socialisation och inlärning av könsroller eller att könsrollerna är helt och hållet socialt
konstruerade. (Giddens, 2007)
Socialt konstruerad
Istället för att uppfatta kön som något biologiskt nedärvt och genus som något kulturellt inlärt, hävdar teoretiker inom den socialkonstruktivistiska
genusteorin att både kön och genus är kulturellt skapade produkter. De teoretiker som tror på en social konstruktion av genus tar avstånd från idén om att det skulle finnas någon biologisk grund för könsskillnaderna. De menar att individer
utvecklar könsrollsidentiteten utifrån de upplevda skillnader i könsroller som finns i samhället, detta bibehåller och förstärker då skillnaden dem emellan. I vårt samhälle, där mannen ses som fysisk och tuff medan kvinnan ses som vårdande och känslosam, uppmuntras och förstärks dessa beteenden av det omgivande samhället och egenskaperna reproducerar sig själva. (Giddens, 2007)
Socialkonstruktivismen har tillsammans med den symboliska interaktionismen visat sig användbar och på senare år dominerat faderskapsforskningen. Sett utifrån dessa perspektiv ses inte faderskapet som något statiskt och förutbestämt.
Snarare något som aktivt formas i samverkan med det övriga livet. (Plantin, 2001)
Barnets bästa
Principen om barnets bästa är väl förankrad i Svensk lagstiftning. Även i FN:s barnkonvention har barnets bästa en central roll. Artikel nummer 3 säger att
18
barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Principen gäller såväl offentliga organ som de åtgärder som görs inom privata sociala välfärdsinstitutioner. Detta är både en lagstiftningsfråga och en fråga om praktiskt handlande. Att huvudpunkten är barnet bästa, utesluter inte att man tar hänsyn till andra inblandade. Men barnets bästa ska vara vägledande vid alla åtgärder som rör barn, detta avspeglas i lagarna. I till exempel föräldrabalken (Föräldrabalken 2006:458) beskrivs att barnets bästa ska komma i främsta rummet vid avgörande av frågor om vårdnad, boende och umgänge. Den för barnet bästa lösningen är den som kan antas främja att barnet får sina behov tillgodosedda. (Ewerlöf, 2004)
Barn kan inte alla gånger själv ta tillvara på sin rätt, därför måste det finnas myndigheter som kan tillvarata på barns rättigheter, detta ansvar åligger kommunernas socialnämnd. (Ewerlöf, 2004)
I FN:s barnkonvention sägs det att de länder som har godtagit konventionen ska säkerställa att barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i de fall då myndigheter, underställda rättslig prövning finner detta nödvändigt för barnets bästa. I de fall då detta kan vara nödvändigt kan det röra sig om övergrepp emot eller vanvård av barnet eller att föräldrarna lever åtskilda och det måste fattas ett beslut om vistelseort. (Konventionen om barnets rättigheter, 2006)
"Konventionsstaterna skall respektera rätten för de barn som är skilt från den ena eller båda föräldrarna att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direktkontakt med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa" (Konventionen om barnets rättigheter, 2006 s 36)
De regler som finns i svensk lagstiftning angående umgänge, i de fall då
föräldrarna lever åtskilda tas framförallt hänsyn till barnet och dennes behov. En förälder har inte någon absolut rätt till umgänge med sitt barn, detta i linje med principen om barnets bästa. I lagtexten framgår det att föräldrar som lever åtskilda har ett gemensamt ansvar att se till så barnet får behovet av umgänge med sina båda föräldrar tillgodosett. På så vis betonas ansvaret och skyldigheten av umgänge för den föräldern som barnet inte bor tillsammans med. Samtidigt markeras det ansvar som åligger boendeföräldern att medverka och underlätta till att umgänget med den andra föräldern fungerar. (Ewerlöf, 2004)
TIDIGARE FORSKNING
Här nedan beskrivs tidigare forskning utifrån föräldraskap, jämställdhet och barn. Birgitta Hult (2009) har gjort en undersökning på Sofia och Avenbokens
behandlingshem, där hon även intervjuat socialsekreterare vid stadsdelsförvaltningarna i Malmö stad. Undersökningen behandlar
barnperspektivet i socialtjänstens arbete med missbrukande föräldrar. Maria Bangura Arvidssons (2003) avhandling tar upp ämnet om ifrågasatta fäder utifrån socialsekreterarnas synsätt och pappornas egna erfarenheter.
19
Historisk faderskapsforskning
Under första halvan av 1900 - talet rörde sig den forskning som gjordes inom området mest om fäders inverkan på barns utveckling. Idag ligger fokus på faderskapets innebörd, konstruktion och samspelet med omgivningen. Det finns i dagsläget dock inte många litteraturgenomgångar som omfattar det senaste decenniets faderskapsforskning. (Plantin, 2001)
Statliga institut och utredningar har sedan lång tid tillbaka kartlagt barnfamiljers liv, med syfte att undersöka behovet eller effekterna av olika socialpolitiska insatser. I detta har fokus legat på hur män och kvinnor organiserar arbetslivet, fördelar arbetet inom hemmet och på hur olika samhällsstrukturella faktorer påverkar föräldraskapet. Många av dessa frågor betraktas som viktiga i det offentliga jämställdhetsarbetet. (Plantin, 2001)
Fadersfrånvaro och dess negativa konsekvenser
Utifrån barnperspektivet är faderns närvaro i barnets liv en viktig del, i utredningar som görs rörande barnet, är det betydelsefullt att barnets hela livssituation belyses. Att ha fadern som en del i livet är viktigt för barn och tonåringar, att det finns en manligförebild både för pojkar och också för flickor. (Bangura Arvidsson, 2003)
Kvalitativa studier från olika områden visar på ett verkligt samband mellan
fadersfrånvaro, ensamhet, känsla av förlust och sorg etc. Detta har lett till problem för individen senare i livet. Det har visat sig att ju tidigare pappan försvinner från hemmet desto större konsekvenser får detta för barnet senare i livet. Är pappan borta på grund av arbete leder det inte till samma negativa konsekvenser som när barnet inte vet var han finns. (Holter & Aarseth, 1994)
Pappor som är frånvarande fysiskt och/eller emotionellt förekommer ofta i familjer där tonåringar har missbruksproblematik eller ätstörningar. Viktigt är att barnen får tillbringa mycket tid med sin pappa trots hans kriminella bakgrund då forskning visar på att dessa barn inte hamnar i stora problem då. Får barnen inte det stöd och hjälp de behöver finns det en ökad risk att de utvecklar en kriminell livsstil. (Burgess, 1997)
Könsroller och föräldraskapet
Birgitta Hult har nyligen skrivit en undersökning om barnperspektivet i den vuxne förälderns behandling och de behandlingsinsatser som görs. I en rapport, ”Det odefinierade barnperspektivet”, som hon utgått ifrån framgår det att
socialsekreterare som arbetar med barnutredningar ser att det bästa för barnet inte alltid är att träffa sina föräldrar. De menar att barnet efter att ha träffat sina föräldrar har varit ledsen och mått dåligt och att det då kan vara svårt för socialsekreteraren att avgöra vad som är barnets bästa. De frågar sig om de ska låta kontakten mellan föräldern och barnet fortgå eller avbrytas. (Hult, 2009) I olika undersökningar som gjorts framgår det att bilden som socialsekreterare har utgår ifrån traditionella könsroller. Det finns en stor modersfixering och det läggs stort ansvar på mödrarna i barnutredningar. I de sociala utredningarna ses det knappast till pappan och det läggs inte över ligga mycket ansvar på honom som på mamman. Det finns även tydliga skillnader vad gäller behandlingsinsatser där mamman beviljas detta och får mer stöd i sin föräldraroll än vad pappan får.
20
Flertalet av de behandlingsinsatser som finns inriktar sig på mamma - barn relationen, där det inte alltid förväntas av pappan att ta något ansvar. Många gånger uppmärksammas inte pappan som vårdnadshavare då mamman brister i sitt föräldraskap, barnet placeras i familjehem utan att det utreds om pappans
möjligheter till att ta hand om barnet. (Hult, 2009)
Kvinnor och män har olika traditionsbundna förväntningar på sig. En
socialsekreterare menar att kvinnorna ska ha kontakt med sina barn trots att de befinner sig i ett missbruk, medan det anses bäst för barnet att inte ha kontakt med männen när de befinner sig i missbruk. (Hult, 2009)
Vid val av behandlingsinsatser menar socialsekreterarna att det görs skillnader mellan kön.
”Ja, jag tycker att vi tittar annorlunda om det är en man eller kvinna… Man försöker vara med noga när det gäller kvinnor och barn, hitta bättre alternativ. Det betyder inte att vi inte gör det om det är en man men att vi är mer noga med att få alla länkar att fungera” (Hult, 2009 s 59)
Ytterligare skillnader finns i hur socialsekreterarnas chefer godkänner insatser beroende på hur de ser på kvinnornas och männens situationer. De anser att kvinnor är i mer behov av hjälp, de är en mer utsatt grupp. Männen är mer kriminella och utåtagerande vilket gör att det är mer accepterat att de råkar ut för våld och behöver därför inte skyddas på samma sätt som kvinnorna. (Hult, 2009)
Mammornas och pappornas upplevelse av socialtjänsten
I den undersökning som Hult gjort har hon varit inne på Sofia- och Avenbokens behandlingshem där de diskuterat två liknande vinjetter i fokusgrupper. Syftet var att klienterna skulle få diskutera föräldrarollen i förhållande till det tidigare livet och de rättigheter som föräldern har till sitt barn. När diskussionen kommer till skillnader mellan män och kvinnor i behandling i förhållande till sitt barn, lyfter papporna upp särbehandlingen som de känner sig utsatta för. De upplever att det inte tas hänsyn till deras roll som pappor och att föräldraskapet inte
uppmärksammas av socialtjänsten. Detta visar sig allra tydligast av att det inte finns behandlingshem för pappor och deras barn och att de kan ha en långvarig kontakt med sin socialsekreterare utan att det kommer fram att de är föräldrar. Männen menar att hade det varit jämlikt hade de erbjudits samma stöd i relationen till sitt barn som kvinnorna får. (Hult, 2009)
I diskussionen som kvinnorna på Sofia behandlingshem för, med anledning av vinjetten, är det en självklarhet för mammorna att uppta kontakten med sitt barn och de känner sig säkra på att de kommer att få hjälp. Männen däremot känner en osäkerhet inför detta och är rädda att de har förlorat rätten till sitt barn, de
upplever att de måste återvinna papparollen. (Hult, 2009)
Männen fortsätter med att de först och främst måste vara drogfria innan de tar upp kontakten med sina barn. Kvinnorna tar upp samma grund. Det är viktigt för männen att de känner sig klara med sig själva för att inte såra barnen om de återfaller i det gamla livet. Männen lyfter upp att de tror att de har större chans att få träffa sina barn om de har jobb och bostad. Relationen till socialsekreteraren och familjen där barnet är placerat är en annan faktor som papporna belyser. De
21
anser att socialtjänsten och familjehemmet måste ha förtroende för dem innan de kan ta kontakt med sina barn. Kvinnorna menar att så fort de är drogfria kan de i alla fall ha kontakt med sina barn via telefon. Dock ska de inte gå för fort fram, men de menar att barnet så småningom kan komma och hälsa på dem på behandlingshemmet. (Hult, 2009)
Papporna i undersökningen har tidigare erfarenheter av behandling. I deras diskussion framgår det att barnen inte är något de fått stöd och hjälp med av behandlarna. Relationen till barnen är inte ens något som har tagits upp till
diskussion i tidigare behandlingar, de har inte ens fått en fråga om det. Stöd är det som männen känner att de behöver av behandlingshemmet, både i form av att få hjälp att träffa myndigheter och att behandlarna berätta hur papporna är och vart de befinner sig. En av männen uttrycker förtvivlan (utifrån vinjetten);
”Hur ska de kunna stötta honom i det? ... Antagligen har han förlorat alla rättigheter. Han kan inte ställa några krav. Han får nog gå försiktigt fram. Hur var det, var dottern omhändertagen? Då har soc. redan tagit ställning och han har förlorat alla sina rättigheter /…/ Det är socialen som bestämmer om han är godkänd, om jag får använda det uttrycket. Som pappa, det är dom som bestämmer.” (Hult, 2009 s 18, 19)
Männen uttrycker en önskan att barnets socialsekreterare ska vara med på pappornas möten med socialtjänsten för att få till ett samarbete. Detta för att det ska fungera i slutändan. Det är svårt att få ihop ett möte med barnets
socialsekreterare, i nuläget är de ofta inte närvarande på pappornas möten. Papporna menar att det är viktigt att det ges möjligheter för barnen att ha kontakt med båda sina föräldrar om de vill. (Hult, 2009)
Socialtjänsten och svårigheterna med barnperspektivet
Hult har i sin undersökning intervjuat socialsekreterare som arbetar inom olika stadsdelar i Malmö, de ger sin bild av hur de arbetar i sin stadsdelsförvaltning. En av socialsekreterarna som medverkat i Hults undersökning menar att det behövs fokus både på missbruket och på föräldraskapet i behandling. Informanten lyfter upp avsaknaden av behandlingsinsatser för män tillsammans med sina barn, detta finns för kvinnor och det menar informanten är vanligt att de använder sig utav. (Hult, 2009)
”Vi har inte möjlighet att placera pappor tillsammans med barnen. Det är ont om sådana insatser. Det verkar som om det är mammorna som ska ta hand om barnen.” (Hult, 2009 s 31)
Alla stadsdelar påpekar svårigheten med pappa - barn placeringar. Barnen är en viktig drivkraft för både män och kvinnor att gå in i behandling, det är oftare viktigare än både bostad och jobb. (Hult, 2009)
Det framkommer i undersökningen att socialsekreterarna tycker det är svårt att alltid ha barnets bästa i åtanke när det gäller den vuxnes insatser, de försöker om möjligt att ”väga in” barnen. De menar att det är vuxenperspektivet som gäller i utredningen. Beslutet om behandling påverkas inte alltid av om det finns barn med i bilden eller inte. En annan av socialsekreterarna påtalar de svårigheter som
22
finns med att hålla kvar fokus på barnet när de arbetar med föräldrarna. (Hult, 2009)
”Det är svårt att ha fokus på barnet. Det måste man tänka på hela tiden… föräldrarna tar överhanden. De kan ringa till mig. Vem behöver vem? Barnen ringer inte och trycker på. Det är något som man måste tänka på hela tiden så man inte fastnar i de vuxnas bekymmer.” (Hult, 2009 s 29)
Socialsekreterare påpekar svårigheten med att ha fokus på barnperspektivet i behandling. Behandlingshemmen är ofta utformade för den vuxne med till exempel regler för besök som omöjliggör en kontakt under behandlingstiden. Barnets upplevelse av detta kan vara att föräldern bara försvinner.
Socialsekreteraren menar att behandlingshemmen behöver bli bättre på att tillvarata barnets bästa genom att vägleda och diskutera föräldrarollen aktivt. (Hult, 2009)
Föräldern som idag saknar kontakt med sitt barn vill socialsekreterarna ge möjlighet att återknyta kontakten, när de beviljar ett bistånd. Har föräldern inte haft kontakt med sitt barn på länge är det ofta under behandlingstiden de våga ta steget att återuppta kontakten med sina barn. Om kontakten mellan förälder och barn redan finns arbetar socialsekreterarna för att bibehålla denna och väljer behandling där det finns möjlighet för fortsatt umgänge. (Hult, 2009)
”Jag har aldrig varit med om att någon inte vill ha umgänge med sina barn. Ja, när jag blev drogfri, när jag har ett eget boende och när det börjar ordna upp sig… Har de kommit så långt att de är i behandling, där brukar samtalen om barnen komma, att de vågar ringa. De flesta behandlingshem är duktiga på att stärka den relationen.” (Hult, 2009 s 33)
När socialsekreterarna gör utredningar av klienten finns det risk att de missar att klienten är förälder då detta inte tas upp i ASI-intervjun1. Det visar sig om en klient är mamma, en socialsekreterare uttrycker ”När det är mammor är det mer så att man tittar på det” (Hult, 2009 s 29). Medan papporna ofta hamnar längre bort ifrån barnen eller där barnen glöms bort helt för att pappan inte har dem boende hos sig. Denna intervju behöver kompletteras med annat material för att föräldraskapet och barnen inte ska komma i skymundan. (Hult, 2009)
Hult menar att det finns barnsekreterare som aktivt arbetar med att barnet ska kunna få till ett umgänge med sina biologiska föräldrar, om det är ett behov hos barnet. Barnsekreteraren menar att det inte är ett barnperspektiv om de biologiska föräldrarna utesluts. Detta är en av anledningarna till att hon arbetar med att få kontakt med föräldrarna till barnet. Oftast är det pappan som inte finns med i barnets liv, då arbetar hon för att det ska finnas en kontakt och att det ska bli ett bra framtida umgänge. Blir det uppehåll i kontakten blir barnen ofta oroliga för
1
Addiction Severity index (ASI). ”ASI-intervjun används som instrument i utvärderingsstudier och som bedömnings- och uppföljningsmetod i missbruks- och beroendevård och andra närliggande områden.” (Socialstyrelsen, 2010)
23
sina föräldrar och de behöver hjälp och stöd i detta. Barnen behöver få
information om föräldern för att kunna släppa oron. För barnets skull behövs det ett samarbete mellan föräldern, behandlingshem, familjehem och barnets och den vuxnes socialsekreterare. (Hult, 2009)
Socialt arbete och ifrågasatt faderskap
Maria Bangura Arvidsson har skrivit en avhandling som handlar om ifrågasatta fäder, alltså pappor vilkas barn är eller har varit under utredning. Studien utgår ifrån barnavårdsutredningar, intervjuer med socialsekreterare och pappor. I avhandlingen framkommer det vad som står skrivet om pappor i utredningar, socialsekreterarnas syn på dessa pappor samt hur dessa pappor upplever sitt föräldraskap, relationen till sitt barn och kontakten med myndigheter. Socialsekreterarna om föräldraskap och genusdiskurs
Bangura Arvidsson menar att det finns en traditionell genusdiskurs som var tydlig i hennes intervjuer med socialsekreterarna som medverkade i avhandlingen. Deras föreställning om manligt och faderskap, kvinnligt och moderskap avspeglade sig på hur de förväntade sig att föräldrarna skulle vara och agera. Mannen ska vara bestämd, spela fotboll och göra manliga saker så som att mecka med bilen och klippa gräset. Kvinnan däremot ska vara huslig, pyssla och vara
omhändertagande. Socialsekreterare som intervjuades i Bangura Arvidssons avhandling fick frågan om de granskar mammor och pappor likvärdigt. De svarade alla att de hoppas och önskar att de gör det, men ställer sig frågande till om det verkligen är så. Socialsekreterarna anser själva att de kanske gör en skillnad de inte borde göra. I de fall föräldrarna är ensamstående är det oftast mamman som barnet bor tillsammans med och det blir därför hennes
föräldraförmåga som utreds. Inom socialtjänsten upplever de anställda att det finns en modersfixering, detta medför att pappan räknas bort i ett tidigt stadium. Pappan ses som ett alternativ först när mamman felar. Socialsekreterarna menar att föräldraskapet bedöms utifrån mammarollen och de förväntningar som finns på mamman, detta speglar sig i att de inte har lika höga förväntningar på pappan. Om föräldrarna är sammanboende så bedöms de gemensamt och kan ofta komplettera varandra, genom att de går in i traditionella könsroller, könsskillnaderna upplever de är större om föräldrarna bor tillsammans. När föräldrarna har separerat är det den föräldern som barnet bor tillsammans med (oftast mamman) som granskas mest, och den andra föräldern ses mest som en del i barnets sociala nätverk. (Bangura Arvidsson, 2003)
Socialsekreterarna talade inte så mycket om vilka förväntningar de har på papporna utan det var att de inte granskades i lika stor utsträckning som mammorna som var framträdande. En förklaring till detta menar Bangura Arvidsson kan vara att pappor i större utsträckning är umgängesföräldrar och att det då ställs lägre krav på umgängesföräldrar än på boendeföräldrar. Mamman ses som kärnan i familjen och det ställs större krav på henne, speciellt när det rör sig om små barn, det är mer accepterat att pappan brister i det vårdande ansvaret. Socialsekreterarna reproducerar de traditionella könsrollerna men samtidigt säger de sig ha ambitionen att se på papporna som moderna, ansvarstagande förebilder och gränssättare. Överlag är socialsekreterare kvinnor och det kan i ljuset av detta ses som om de utgår ifrån sina egna erfarenheter som kvinnor och mammor. Berättelserna ifrån socialsekreterarna präglades av ambivalens och en balansgång
24
mellan samhällets nya syn på den moderna pappan och socialtjänstens ifrågasättande av pappor. (Bangura Arvidsson, 2003)
Pappornas känsla av att vara missförstådda
I Bangura Arvidssons avhandling intervjuade hon ett antal pappor som på något vis hade haft kontakt med sociala myndigheter. Deras egen bild av faderskapet präglades av kluvenhet och ambivalens. De uttryckte att de kände maktlöshet, desperation, stämpling och ansåg sig vara missförstådda av socialtjänsten. De behövde kämpa för att få lov att vara aktiva och närvarande föräldrar, de behövde bevisa att de dög. (Bangura Arvidsson, 2003)
”/…/ Ja, jag existerar inte emellanåt. Och det tycker jag är fruktansvärt. Och när jag existerar då är det en massa uppoffringar jag måste göra för att det ska passa /familjhemsmamman/ för jag menar, jag skulle klara av att ha barnen hemma var fjortonde dag. Lätt utan att det är några problem, men liksom det får jag inte. Jag känner att jag mister kontakten med mina barn och så här och det har jag själv erfarenhet av för jag var på /institution/ när jag var liten.” (Bangura Arvidsson, 2003 s 185)
Kvinnodominans och modersfixering
Socialsekreterarna i Bangura Arvidssons avhandling såg kvinnodominansen inom socialtjänsten som ett problem, då en del pappor inte hade lika stor tillit till kvinnliga socialsekreterare som manliga. Hon menar att socialsekreterarnas bild av pappan domineras av modersfixering, vilket till en del kan bero på
kvinnodominansen men att det till största delen beror på ”att den sociala
barnavården är präglat av en syn på föräldrar utifrån traditionella könsmönster.” (Bangura Arvidsson, 2003 s 279)
Socialsekreterarna försöker få papporna att vara delaktiga i sina barn, genom att kontakta dem och eventuellt involvera dem. Men Bangura Arvidsson menar att detta till en del förstärker modersfixeringen, då socialsekreterarna talar om den viktiga pappan medan mamman ses som självklar. Papporna uppfattas som viktiga men kan få svårt att leva upp till sin föräldraroll då föräldraskapet värderas utifrån mammors egenskaper. Papporna bär en del av ansvaret till detta själv, då de överlämnar det grundläggande ansvaret till mammorna, särskilt under de åren då barnen är små. (Bangura Arvidsson, 2003)
RESULTATREDOVISNING
Här nedan redovisas resultatet av genomförda intervjuer. Det tas upp om genus på arbetsplatsen, lika villkor för män och kvinnor att beviljas boende, myndigheters syn på föräldraskap, socialtjänstens struktur, vikten av anknytning och när antingen föräldrar eller barn väljer bort varandra.
Genus på arbetsplatsen
Ingen av arbetsplatserna visar på att de har någon planerad genusdiskussion i arbetsgruppen. De har olika förklaringar på varför de inte har det. Ip 2 kan ha
25
diskussioner om det är ett ärende som visar på genusskillnader, men det
förekommer inga strukturerade diskussioner. Ip 4 menar att allt de gör, diskuteras. ”Det ska finnas ett tänk bakom allt det man gör. Att man ibland
vänder ut och in på saker och tänker, varför gör vi så här.” (Ip 4, 27 april 2010)
Utifrån att det är en behandling ”av kvinnor och för kvinnor”, blir det väldigt kvinnligt men de diskuterar värdet i att göra saker annorlunda. Hon menar på att de sakerna de gör är kvinnornas egna önskemål och personalen vill inte hindra kvinnorna i det.
Ip 1 var tydlig med att det inte alls förekom några genusdiskussioner på hans arbetsplats, några anledningar till detta tror han beror på att det var cirka tre år sedan han arbetade där samt att det var en kvinnodominerad arbetsplats. Han försökte lyfta diskussionen men det fick inte gehör hos chefen och han kunde inte driva det vidare. Ip 1 vill gärna tro att det handlar om en generationsfråga och han tror det kommer bli en förändring när det kommer in yngre personer på
arbetsplatserna, som har diskuterat genus under utbildningens gång. Om fler män hade funnits på arbetsplatsen hade det också kunnat se annorlunda ut. Han själv som man kan se att män faktiskt klarar av att ta hand om barn.
”Jag vill tro att det är en generationsfråga, snarare än kvinnligt och manligt. Mina jämnåriga kollegor resonerade som mig, mina äldre kolleger gjorde det inte… alltid. Det kan ju hänga ihop med kön också, det kanske är lättare för mig som man att inse att män kan klara av att ta hand om sina barn, jag vet inte. De mothuggen jag fick, fick jag inte av jämnåriga kollegor utan av äldre.” (Ip 1, 7 april 2010) Ip 2 ser gärna att det hade funnits män i deras arbetsgrupp, de kan ibland uppleva att papporna de träffar känner sig utanför och i underläge när de enbart är
omgivna av kvinnor på socialtjänsten.
Under intervjun med Ip 4 nämner hon inte avsaknaden av män på arbetsplatsen. Hon menar att den kvinnliga personalen som arbetar där representerar olika sätt att vara kvinna på. Det finns en tanke bakom det, att ge klienterna en möjlighet att fundera över hur de vill vara som kvinna efter avslutad behandling.
På Ip 3s arbetsplats ligger fokus på hur terapeuternas kön påverkar klienterna. Vilken betydelse det har om det är en kvinna eller man som tar upp ett specifikt ämne med en klient. Hon menar att det viktigaste är att inte kränka människor. Alla klienter har olika historier med sig och det påverkar deras bild av de kvinnliga och manliga terapeuterna.
”Där är ju en skillnad, genus, kultur och traditioner det ligger nära till hands, där tycker jag vi har en öppen diskussion, vi har män som kommer från balkanområden och de har en annan syn på kvinnor, utan att värdera det… jag tycker att det är viktigt att tänka på så man inte kränker människor. Att man faktiskt behåller det levande för det är olika utan att värdera det.” (Ip 3, 15 april 2010)
26
Lika villkor för att beviljas boende
På frågan om insatser beviljades lika oavsett kön svarade Ip 1 och Ip 2 att de inte tycker sig ha sett en skillnad. Båda informanterna refererade till boendet som insats på denna fråga. Ip 2 menar att de upplever att situationerna bedöms från situation till situation och att det inte läggs så stor vikt vid om det är en kvinna eller man som ansöker om boende. Ip 1 berättar att de kunde ordna boenden till familjer på ett annat sätt på den tiden han arbetade. Han antar att det har att göra med att de var en relativt liten förvaltning och att bostadsläget såg annorlunda ut. Det stora problemet med att ordna lägenheter var tiden det tog att skaffa fram det. På den tiden fanns det inga separata kvinnoboenden som de tillhandahöll utan de hade boenden oavsett kön. När han sedan tänker tillbaka kan han inte påminna sig om att det var någon man som kom ensam med barn och ansökte om boende. Han menar att det oftast var kvinnor med barn som ansökte.
”Kvinnorna var överrepresenterade, männen som dök upp och hade bostadsproblem hade inga barn, så kan man väl säga.” (Ip 1, 7 april 2010)
När Ip 1 talar om sina erfarenheter på behandlingshemmet kommer det upp att det finns skillnader på vad socialtjänsten beviljar mammor och pappor. Han menar att det är svårt för männen att få boenden där barnen kan sova över eller bo. Det boendet männen beviljas är ofta i kollektivboenden där barnen inte får bo.
”Lättare för en kvinna att få en lägenhet att bo med sina barn än det är för män att kunna umgås med sina barn över helgen och övernatta mer än en natt. ” (Ip 1, 7 april 2010)
Ip 4 tar upp att det finns problem för deras kvinnor att få ett boende efter avslutad behandling. Om de inte hittar en lägenhet, kan det hända att de kan får en plats i ett kollektiv och i dessa kan möjligheten för barn att bo och vistas variera.
”Socialtjänsten har olika kollektiv, och där kan vara begränsat vilken typ av besök man får ha där, det är inte alltid så att barnen kan komma.” (Ip 4, 27 april 2010)
Ip 3 menar att även om pappan har delar vårdnad om sitt barn kvarstår problemet om boendet, då det inte finns för pappor och barn. För kvinnor finns barnet med i planeringen redan från början och om barnets behov är tillgodosedda så tar socialtjänsten inte hänsyn till barnet i pappans planering. Det finns också
situationer då barnet bor tillsammans med mamman och pappan ska ha umgänge varannan helg och planeringen är att detta sedan ska utökas till varannan vecka. Detta blir inte möjligt eftersom pappan inte får något boende där barnet kan vistas.
”Där kan jag tycka att det är ett dilemma, har våra killar delad vårdnad om sina barn så är det inte självklart att det finns boende där barnet kan vistas. Det är väldigt ovanligt, många gånger får de boende där barnen inte kan vistas i, det finns inte den typen av boenden. För mig är det idiotiskt. Det finns alltid boende för kvinnor och barn, men inte för pappor och barn.” (Ip 3, 15 april 2010)