Lärarutbildningen
Idrottsvetenskap
Examensarbete
10 poäng
Fysisk planering för fysisk aktivitet
-en intervjustudie om stadsplanering och hälsaSpatial planning for physical activity
-an interview-based study on city planning and healthSarah Andersson
Idrottsvetenskapligt program 120 poäng Handledare: Karin Book
Sammanfattning
Detta examensarbete beskriver vilket utrymme begreppet hälsa ges i stadsplaneringen. Vidare jämförs branschen stadsplanering och –byggandes tolkning av begreppet hälsa med Socialdepartementets, eftersom detta departement är företrädare för folkhälsofrågor i Sverige. Undersökningen gjordes med hjälp av fem kvalitativa intervjuer och syftet med den var att ta reda på om och hur hälsa främjas genom en god planering av staden, främst med fokus på ökad fysisk aktivitet bland invånarna. Resultatet visar att viljan är god bland de som arbetar med stadsplanering, men att oklara direktiv från regeringen försvårar arbetet för att öka den fysiska aktiviteten.
Abstract
This report describes how the word health affects the spatial planning of the city. Further, the interpretation of health in the industry of spatial planning and -constructing is compared to the interpretation of the Social department, since this department is the leading institution of public health in Sweden. The research consists of five qualitative interviews and the purpose is to find out if and how health is promoted by good spatial planning of the city, mainly focusing on increasing physical activity among the citizens. The result shows that the will in the industry of spatial planning to promote health is good, but indistinct directives from the government complicate its work with increasing the physical activity.
Innehåll
Kapitel 1. Inledning ... 5
1.1 Ämnesval och avgränsningar ... 5
1.2 Syfte och frågeställningar ... 7
1.3 Metod ... 8
1.3.1 Urval ... 9
1.3.2 Kvalitativa intervjuer ... 9
1.3.3 Etiska överväganden ... 10
1.4 Definition av begreppet hälsa ... 11
Kapitel 2. Folkhälsa och stadsplanering: en sammanlänkning ... 12
2.1 Tidigare forskning ... 12
2.1.1 Hälsosamma miljöer ... 12
2.1.2 Sprawl – den glesnande staden ... 13
2.2 Några faktorer som påverkar folkhälsan ... 14
2.2.1 Folkhälsoläget i Sverige ... 14
2.2.2 Individuell handlingskraft: en viktig resurs i folkhälsoarbetet ... 15
2.2.3 Folkhälsopolitiken: en horisontell angelägenhet med vertikal organisation ... 15
2.2.4 Plan- och bygglagen – en kort beskrivning i ett hälsoperspektiv ... 17
2.3 Sammanfattning och reflektion av kapitel 2, teoretisk bakgrund ... 19
Kapitel 3: Undersökningen: en intervjustudie om stadsplanering och hälsa ... 21
3.1 Vilka är intervjupersonerna? ... 21
3.2 Hur tolkar intervjupersonerna begreppet hälsa? ... 22
3.3 Hur upplever intervjupersonerna att branschen de arbetar i tolkar och arbetar med hälsa? ... 22
3.3.1 Säkerhet och trygghet ... 22
3.3.2 Diskuteras hälsofrågor i branschen? ... 23
3.3.3 Planeras det för en god hälsa och fysisk aktivitet i staden? ... 24
3.3.4 Underifrånperspektivet ... 25
3.4 Vem styr i samspelet mellan offentlig och privat sektor? ... 26
3.5 Exempel ur PBL ... 27
3.5.1 Hållbar livsmiljö ... 27
3.5.2 De boendes och övrigas hälsa ... 28
3.5.3 Lämpliga platser för motion ... 29
Kapitel 4. Avslutning ... 30
4.1 Resultat ... 30
4.1.1 Hälsobegreppet – tolkning enligt undersökningen ... 30
4.1.2 Hur används begreppet hälsa i stadsplaneringen? ... 30
4.1.3 Samspelet mellan det privata och det offentliga ... 31
4.1.4 PBL och hälsa ... 31
4.2 Analys av resultatet ... 31
4.3 Förslag på åtgärder ... 33
4.4 Avslutande diskussion ... 33
Kapitel 1. Inledning
Detta examensarbete behandlar hur människor, som på olika sätt arbetar med stadsplanering, uppfattar och använder begreppet hälsa i sina yrkesroller. I detta inledande kapitel beskrivs i huvudsak undersökningens syfte, frågeställningar och metod. För att öka förståelsen för hur intresset för ämnet väcktes presenteras först författarens tankegång vid ämnesvalet, och valet av avgränsningar diskuteras.
1.1 Ämnesval och avgränsningar
Jag bor och lever i Malmö sedan några år tillbaka. Min lägenhet är belägen i ett innerstadsområde i östra Malmö. Jag är intresserad av fysisk aktivitet och rör på mig så ofta jag kan. Mest promenader och jogging. För att kunna promenera och jogga krävs det att jag tar mig en bit bort, eftersom min närmiljö inte erbjuder mig möjligheten att utöva någon fysisk aktivitet. Det finns inga närbelägna motionsslingor och innergårdarna är avgränsade efter ägandeförhållandena vilket gör att ytorna på dessa gårdar är små. Dessa faktum har jag ofta ägnat närmare eftertanke, och har nu bestämt mig för att behandla problemet i detta examensarbete.
Nya rapporter om hur hälsoläget i Sverige hela tiden förvärras haglar över oss. Vi blir fetare och fetare vilket medför att vi blir sjukare och sjukare. Detta är inget nytt, och de flesta av oss vet att konceptet ”äta mindre och röra sig mer” är det som gäller. Varför gör vi inte det då? Jag funderade ett tag på hur jag, som är intresserad av fysisk aktivitet, ibland hoppar över att motionera på grund av olika orsaker. Ibland räcker inte tiden till, ibland är det för mörkt ute och ibland räcker inte orken till att ta sig till motionsspåret för att springa ett varv. Ofta har jag önskat att motionsspåret låg utanför min port, vad jag skulle springa då! Min poäng är följande: om en person som tycker om att motionera inte gör det på grund av olika hinder, är det troligt att en person i liknande miljö som inte gillar motion aldrig motionerar. Hindren är helt enkelt för många och för stora. För att påverka detta problem i rätt riktning är det än viktigare att motionsspåret, promenadstråket eller någon annan möjlighet att utöva fysisk aktivitet finns utanför porten. Detta ökar sannolikheten för att alla människor ökar mängden fysisk aktivitet.
Jag vill redan inledningsvis poängtera att jag i detta examensarbete inte ämnar lösa problemet
ohälsan i samhället. Däremot ämnar jag belysa en aspekt som påverkar hur mycket
befolkningen rör på sig, nämligen tillgängliga ytor som tillåter fysisk aktivitet i närmiljön. Avgörande för om sådana ytor finns och skapas, är på vilket sätt de som arbetar med stadens planering har omtanke om folkhälsan i sin yrkesroll. Eftersom möjligheter till fysisk aktivitet är i uppsatsens fokus, riktas särskilt intresse för om dessa yrkesmänniskor planerar för möjligheter till motion för invånarna i staden. För att angripa problemet bestämde jag mig för att vända mig till människor som arbetar med stadsplanering och som i sin yrkesroll på ett eller annat sätt påverkar planeringen av staden. Hur tolkar dessa människor begreppet hälsa? Hur implementeras ”hälsotänket” i deras dagliga arbete? Ger detta goda förutsättningar för att invånarna ska kunna röra på sig mer? Mer om hur jag går till väga för att besvara dessa frågor behandlas i metodavsnittet nedan (se avsnitt 1.3).
Mitt angreppssätt grundar sig i personligt intresse för yrkesgruppen som arbetar med stadsplanering. Jag har själv i perioder arbetat i anläggningsbranschen, främst med mätning och utsättning. Senast jobbade jag i ett projekt som utvecklade en villaförort till Malmö. Vi byggde såväl bostäder som serviceanläggningar såsom skola och daghem. I projektet arbetade jag med att sätta ut var olika saker skulle ligga. Det som slagit mig i efterhand är att när jag gick omkring där och mätte hade jag inte en tanke på människorna som skulle använda miljön senare när området var klart. Jag var mer intresserad av åt vilket håll regnvattnet skulle rinna, än om det fanns platser för barnen att leka på eller för de vuxna att röra sig på. Men denna planering måste ju finnas högre upp i leden, eller? Är de som jobbar i bygg- och anläggningsbranschen och med dess planering medvetna om denna typ av aspekter? Jag vet inte, och det är det som gör området så intressant att undersöka.
Som tidigare nämnts ämnar jag undersöka en aspekt som påverkar hur mycket folk rör på sig. Förutom att angripa och undersöka de som jobbar med planeringsfrågor i staden skulle man kunna undersöka till exempel lokalisering av idrotts- och motionsfaciliteter eller hur många sådana anläggningar som finns per invånare etc. Sådana undersökningar har emellertid redan gjorts1. Vidare avser min undersökning primärt behandla frågor som rör de vuxna invånarna i staden. Detta på grund av att mycket av den tidigare forskningen riktar in sig på barn,
ungdomar och äldre (över 65 år)2. Vissa säkerhets- och tillgänglighetsaspekter som är viktigare för dessa grupper kommer därför att bortses ifrån, exempelvis om övergångsställen bevakas eller inte. Genom mitt angreppssätt undersöker jag ett mig veterligen nytt forskningsområde, samtidigt som jag binder samman två fält av personligt intresse: hälsa och stadsplanering.
1.2 Syfte och frågeställningar
Huvudsyftet med undersökningen är att ta reda på hur människor som arbetar med planering
av staden och som på ett eller annat sätt har inflytande över stadsplanering och -byggande tolkar och använder begreppet hälsa i sina yrkesroller. Detta är av vikt eftersom det har direkt påverkan på människors närmiljö, och har därmed, på föreliggande grunder som nedan presenteras (se avsnitt 2.1), även mer eller mindre direkt påverkan på människors hälsa och landets folkhälsa. Vidare syftar undersökningen till att ta reda på hur dessa människors syn på hälsa förhåller sig till socialstyrelsens. Eftersom socialstyrelsen är ledande organ på området hälsa i Sverige, förefaller det rimligt att ge just detta organ tolkningsföreträde på området.
Ytterligare ett underliggande syfte är att ta reda på hur Plan- och bygglagen, PBL (beskrivs
utförligare nedan, se avsnitt 2.2.4), och dess paragrafer som innefattar hälsa styr och/eller påverkar människor som arbetar med stadsplanering och –byggande.
För att uppfylla syftet med undersökningen behöver således övergripande frågor som Hur
tolkar människor som arbetar med stadsplanering begreppet hälsa och hur påverkar denna tolkning deras arbete? och Hur förhåller sig deras syn på hälsobegreppet till socialstyrelsens? besvaras. Frågan om hur dessa människor tolkar begreppet hälsa kommer
sedan benas ur i frågor såsom hur detta implementeras i deras yrkesroll. För att ta reda på vilket inflytande deras hälsosyn har på folkhälsan är detta av vikt, det är inte troligt att deras egna, personliga levnadsvanor har så stor betydelse för folkhälsan (även om detta säkert i viss mån kan påverka hur de ser på hälsa även i sin yrkesroll). Vidare är det av intresse att ta reda på i vilken grad deras tolkning av hälsa påverkar beslut de tar, ibland kan beslutsfattare vara medvetna om saker som de tvingas bortse ifrån. Hur tungt väger hälsoaspekter i förhållande
2 Se t ex Wånell (2000), Winzer (red.) (2005) samt flera forskningsrapporter från SLU, www.slu.se, vidare ägnas dessa grupper egna avsnitt i t ex Folkhälsorapport 2005
till andra aspekter (tex. ekonomiska) när besluten ska fattas? Är detta olika beroende på om man arbetar i en privat eller offentlig organisation? Slutligen ämnar jag besvara frågan om hur PBL:s paragrafer som behandlar hälsa påverkar besluten, samt hur de som arbetar med stadsplanering- och bygge tolkar dessa paragrafer.
1.3 Metod
Inför undersökningen ville jag ta reda på lite mer om stadsplanering, folkhälsa och sambandet mellan dessa två. Jag fann att Sveriges Lantbruksuniversitet är ledande på området i landet, och undersökte därför forskning därifrån, vilket gav en bra bild av vad som verkligen kan göras i staden för att främja invånarnas hälsa. Vad som görs i realiteten undersöktes sedan med hjälp av ett antal intervjuer, men för att ta reda på vilka förutsättningar de som arbetar med stadsplanering och –byggande har för att främja folkhälsan i sitt arbete bestämde jag mig för att undersöka två saker som enligt mig är av största vikt. Dels arbetar dessa människor efter nationella direktiv, varför det var av vikt att undersöka hur folkhälsoarbetet ser ut i hela Sverige. Detta gjordes främst genom att använda styrande organs, såsom regeringen och Boverkets, hemsidor. Detta gav en bra överblick av folkhälsoarbetet utan att gräva för djupt i sakfrågor. Dels styrs dessa yrkesverksamma människor i stor utsträckning av PBL, varför jag även valde att titta närmare på lagen och då särskilt de paragrafer som handlar om hälsa i någon mening.
Eftersom syftet och frågeställningarna är av djup karaktär bestämde jag mig sedan för att utföra kvalitativa intervjuer. Observationer är helt omöjligt att genomföra eftersom det inte går att observera människors tankar, och enkäter skulle endast ge ytliga svar och ej heller tillåta följdfrågor på samma sätt som intervjuer. Vidare anses intervjuer som ett bra metodval när man söker svara på frågorna varför? eller hur?3 Eftersom frågan hur? ingår i min
övergripande frågeställning är således metodvalet korrekt.
1.3.1 Urval
Jag beskrev i inledningen om hur det var när jag arbetade i produktionen av bland annat bostäder. Inte hade jag en tanke på människorna som skulle röra sig i området senare. Och även om jag hade tänkt på det skulle det i mycket liten grad påverka mitt arbete. När ritningar och mått nådde mig som skulle sätta ut dom i verkligheten, var besluten redan fattade. På dessa grunder har jag därför i kommande undersökning valt att vända mig till människor med större inflytande än vad jag hade som utsättare, nämligen till dem som påverkar och/eller fattar besluten. En annan aspekt jag hade på urvalet var att jag på något sätt ville omfatta både kommunal och privat sektor. Intervjupersonerna består därför av projektörer och arkitekter från såväl privata företag i byggsektorn som kommunens planavdelning. Tjänstemännen på kommunens planavdelning på Stadsbyggnadskontoret arbetar i nära samarbete med förtroendevalda på Stadsbyggnadsnämnden och tjänstemän på Länsstyrelsen, varför jag även valt ut intervjupersoner från dessa båda organisationerna. Även om min undersökning inte ämnar ha några geografiska aspekter bör detta nämnas, att samtliga intervjupersoner av praktiska skäl är verksamma i Malmö. Att ha alla intervjupersoner på samma område är å ena sidan en styrka i undersökningen, eftersom de arbetar under samma förutsättningar vad gäller översiktsplan, detaljplaner osv. Å andra sidan begränsar det samtidigt den slutliga analysen geografiskt.
1.3.2 Kvalitativa intervjuer
Under intervjuerna använde jag mig av kategorier som jag diskuterade med intervjupersonerna. Jag har använt mig av denna metod tidigare och tycker att den fungerar bra, eftersom man begränsar sig till det som man vill veta samtidigt som man inte låser sig till ett antal exakta frågor. Metoden är även vida beprövad av andra4. Jag har använt mig av fem kategorier, som väl motsvarar syfte och frågeställningar:
• Yrkesroll, nuvarande arbetsuppgifter och tidigare erfarenheter
• Hälsa, hur tolkar intervjupersonen begreppet och hur påverkar detta yrkesrollen?
• Vilken roll spelar hälsa/folkhälsa i branschen som sysslar med stadsplanering allmänt?
• Offentlig/privat sektor, hur ser detta samspel ut?
• PBL, under intervjuerna visades några exempel hämtade direkt ur lagen och intervjupersonen fick beskriva sin syn på dessa. De tre begrepp som är centrala i dessa exempel är hållbar livsmiljö, de boendes och övrigas hälsa samt lämpliga
platser för motion. För att se begreppen i dess sammanhang se avsnitt 2.2.4.
Den första kategorin är inte direkt knuten till syften och frågeställningar för undersökningen, men användes som inledande kategori. Detta dels för att börja samtalet och skapa förtroende, men även för att denna bakgrundsinformation kan spela roll i den slutliga analysen. För övrigt täckte intervjukategorierna väl in syfte och frågeställningar, utan att ge för mycket överflödig information som inte är användbar i undersökningen. Totalt genomfördes 5 intervjuer à ca 45 minuter.
1.3.3 Etiska överväganden
Eftersom intervjuerna endast innefattar frågor som rör intervjupersonernas yrkesroll har jag gjort bedömningen att undersökningen inte är av känslig karaktär. Därför kommer intervjupersonerna presenteras med namn och befattning i undersökningskapitlet (kap.3). Jag har vid samtliga intervjuer avslutat med att fråga om tillåtelse för detta, och samtliga intervjupersoner har samtyckt. Eftersom jag däremot inte varit i kontakt med företagsledning för de privata företagen kommer namn på dessa företag inte att nämnas. Även om personerna kan gå att härleda till företaget där de arbetar har jag gjort bedömningen att, eftersom den enskilde anställdes uppfattning inte behöver vara organisationens uppfattning, inte nämna företagen vid namn.
1.4 Definition av begreppet hälsa
Eftersom hälsobegreppet är i uppsatsens fokus definieras det redan tidigt i uppsatsen. Den definition som används har hämtat inspiration i Folkhälsorapport 20055. Denna definition
kommer sedan att utgöra en grund för hur begreppet hälsa används i uppsatsen, och andra eventuella definitioner kommer att jämföras med denna.
I Folkhälsorapport 2005 presenteras en rad olika definitioner av hälsobegreppet, och svårigheterna med att definiera begreppet beskrivs. Definitionerna delas in i två kategorier, dels biomedicinska och dels humanistiska definitioner. Kännetecknande för de biomedicinska definitionerna är att de ser människokroppen snarare som ett system än som en individ, och definierar därmed hälsa som frånvaro av sjukdom och handikapp. Med andra ord så länge kroppen fungerar som den ska har individen hälsa. De humanistiska definitionerna skiljer sig från detta genom att de tar hänsyn till att individen är en del av ett sammanhang, ett socialt samspel med andra individer och med samhället.
Eftersom uppsatsen snarare är av humanistisk karaktär än av biomedicinsk, används därför en definition av hälsa som även tar hänsyn till människan som social varelse. Definitionen är först myntad av WHO, och har kritiserats för att vara utopisk. Den lyder: ”Hälsa är
fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande.”6 Kritiken mot definitionen är
befogad, men definitionen i uppsatsen bör ses som en urtyp snarare än som något realistiskt uppnåeligt.
5 Folkhälsorapporten är en tematisk översikt och analys, vilket innebär att det är en återkommande översikt och analys av folkhälsan i landet. Folkhälsorapport 2005 är den sjätte i raden, rapporterna överlämnas ca vart fjärde år till regeringen och utgör underlag för kommande beslut och åtgärder. Ansvarig utgivare är Socialstyrelsen.
Kapitel 2. Folkhälsa och stadsplanering: en sammanlänkning
Vanligtvis är stadsplanering inte det första man tänker på när man hör ordet folkhälsa. Därför görs nu en beskrivning av folkhälsan och hur den påverkas av stadens planering. Vidare beskrivs arbetet med folkhälsan i Sverige, både i folkhälsoområdets egna instanser men även i instanserna som handhar boende och byggande. Först presenteras tidigare forskning på området stadsplanering i ett hälsoperspektiv (avsnitt 2.1). Därefter görs en djupare beskrivning av folkhälsan och dess problem, samt av arbetet med folkhälsan i Sverige (avsnitt 2.2). Slutligen mynnar kapitlet ut i en teoretisk bakgrund inför uppsatsen.
2.1 Tidigare forskning
Här presenteras nu tidigare forskning. Som nämnt i det inledande kapitlet är det exakta området som denna uppsats behandlar ej tidigare undersökt. Därför beskrivs här kort forskning på angränsande områden, som har betydelse för aktuell undersökning.
2.1.1 Hälsosamma miljöer
Vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, bedrivs forskning kring bland annat hälsosamma miljöer. Denna forskning är främst inriktad på parkers och andra grönytors påverkan på människors hälsa och välbefinnande. Patrik Grahn är projektledare i flera av dessa forskningsprojekt. Han har bland annat bidragit med kunskap till regeringens betänkanden kring folkhälsomålen. Han skriver följande:
”I vardagslivet är det viktigt att människor kan finna möjligheter till rekreation utan att tid och kraft behöver spillas för att hitta rätt miljö och/eller innehåll. […] Fysisk aktivitet och dagsljus, natur och kultur är betydelsefulla på olika sätt. […] Grönska och natur har visat sig vara verksamma inom flera områden: Dels kan grönområden, rätt
planerade, leda till att fler människor lockas till att gå ut och ta en promenad, få dagsljus och motion.”7.
Grahn påpekar även att forskning visat att grönområden kan motverka stress samt hjälpa till i återhämtningen från en stressad situation.
Det har visat sig att grönområden i staden ofta är otillräckliga. Grahn använder måttet 5 minuters promenadavstånd från bostaden och menar att eftersom de flesta bor längre bort än så från närmsta grönyta nyttjas de sällan under vardagarna. Han påpekar även att det finns ett samband mellan bra bostadsgård och nyttjandet av andra grönytor, detsamma gäller för gårdar på skolor eller vårdboenden. Ju bättre gård en individ har tillgång till, desto flitigare besöker individen även andra grönområden.
Grahn menar att det finns hinder för vissa grupper i samhället att nyttja grönområden och parker i staden. Många kvinnor och äldre personer är rädda för att gå ut, båda grupperna på grund av otrygghet men den senare även på grund av upplevd brist på tillgänglighet. En äldre person kan till exempel vara orolig för att inte hitta en bänk att kunna vila på.
Med stöd från ovanstående sammanfattar Grahn såhär: ”Människor har ett stort behov av
återhämtning från krav i arbete och familj. Vistelse i natur, parker och grönområden ger förutsättningar för återhämtning. Det är därför viktigt att den typen av omgivning finns tillgänglig.”8
2.1.2 Sprawl – den glesnande staden
Att planera för stadsnära natur är viktigt för invånarna i staden, det har Grahn tydligt kunnat visa med sin forskning. Men kan staden bli för gles, och vilka konsekvenser får det? Planeringsforskare har myntat begreppet sprawl, som betecknar fenomenet som inträffar när städerna glesnar. Kännetecknande för detta är att det finns mycket öppna ytor i närområdena, men alla servicefunktioner ligger långt ifrån hemmet varför resandet med bil ökar. Sprawl
7 SOU 2000:91, Bilagedel A s. 123 8 SOU 2000:91, Bilagedel A s. 133
medför att den så kallade vardagsmotionen, att ta cykeln eller gå till skolan, arbetet eller affären, försvinner vilket får konsekvenser för folkhälsan. Jens Forsmark arbetar med samhällsplanering på Naturskyddsföreningen, och sammanfattar utmaningen för dagens stadsplanering på följande sätt: ”Det handlar om att undvika en utglesning som ökar
bilberoendet och exploaterar naturmark och samtidigt inte bygga sönder staden så att den blir otrevlig för människorna som bor där.”9
2.2 Några faktorer som påverkar folkhälsan
Uppsatsens genomgående problem är ohälsan i samhället. Detta avsnitt avser kortfattat beskriva faktorer som, på olika sätt från individnivå till nationell nivå, påverkar problemet. Inledningsvis presenteras kort hur folkhälsan ser ut i Sverige, vilka problem som finns och hur dessa går att arbeta med för en positiv förändring.
2.2.1 Folkhälsoläget i Sverige
Sveriges befolkning lever allt längre, medellivslängden har ökat. Sjukligheten har däremot också ökat, varför ”en angelägen fråga ur folkhälsosynpunkt är om människors allt längre liv
är ett liv med god hälsa”10. Övervikt och fetma är ett ökande problem i alla åldrar, till följd av
ett ökat energiintag och en mer stillasittande vardag. Detta får en rad följder, bland annat så kallade välfärdssjukdomar. Ett exempel är den enskilt största dödsorsaken i landet, nämligen hjärt- och kärlsjukdomar. Risken för att drabbas av sådana sjukdomar ökar med stigande ålder. Ett annat exempel på en välfärdssjukdom som ökar är diabetes, som drabbar såväl yngre som äldre. Fysisk aktivitet har visat sig ha en mycket positiv inverkan mot diabetes, eftersom den största ökningen sker bland de grupper som inte motionerar alls. Även måttlig vardagsmotion motverkar sjukdomen. De sjukdomstillstånd som ökat mest bland den yrkesverksamma befolkningen är depressioner, ångest och sömnproblem. Så många som upp till 40 % av Sveriges befolkning beräknas lida av någon form av psykiska besvär.11 Fysisk
9 Hellmark (red.) (2006) Livsviktigt – grön väg till hälsa s. 109 10Ardbo (red.) (2005) s. 46
aktivitet har visat sig ha positiva effekter även för den mentala hälsan12. Fysisk aktivitet kan med andra ord förbättra hälsan bland befolkningen på flera områden, även om det naturligtvis inte går att bota alla sjukdomar och handikapp med hjälp av att röra på sig. Dessvärre är det vanligare att resurser läggs på att bota sjukdom, i stället för på att förebygga sjukdom och främja hälsa13.
2.2.2 Individuell handlingskraft: en viktig resurs i folkhälsoarbetet
Folkhälsopolitiken i Sverige syftar bland annat till att ge individerna verktyg för att främja sin egen hälsa.14 Detta innefattar goda förutsättningar för fysisk aktivitet. Forskare inom hälso- och folkhälsovetenskaperna har konstruerat en rad begrepp för att beskriva vilka förutsättningar som krävs för att en individ ska utöva ett hälsosamt beteende. Till dessa hör
kontroll, self-efficacy och locus of control15. Samtliga av dessa begrepp går ut på att individen
behöver kontroll över en situation för att kunna utföra en handling. Detta går att applicera på hälsosamma beteenden i staden: med ökad tillgång till ytor som tillåter fysisk aktivitet, ökar sannolikheten för att individer rör på sig mer och tvärt om.
2.2.3 Folkhälsopolitiken: en horisontell angelägenhet med vertikal organisation
Folkhälsa beskrivs av regeringen som ett sektorsövergripande politikområde. Detta innebär att folkhälsofrågor bör behandlas inom samtliga politiska områden. 2003 formulerades 11 mål för folkhälsopolitiken i Sverige, dessa är följande:
12Hassmén & Hassmén (2005) Hälsosam motion – lindrar nedstämdhet och depression 13Sundin & Willner (red.) (2003) Samhällsförändring och hälsa s. 17
14http://www.regeringen.se 2007-04-26
1. Delaktighet och inflytande i samhället 2. Ekonomisk och social trygghet
3. Trygga och goda uppväxtvillkor 4. Ökad hälsa i arbetslivet
5. Sunda och säkra miljöer och produkter 6. En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård 7. Gott skydd mot smittspridning
8. Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa 9. Ökad fysisk aktivitet
10. Goda matvanor och säkra livsmedel
11. Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av överdrivet spelande
För uppsatsen är mål 9 av särskilt intresse.
Av målen framgår att folkhälsan är en angelägenhet i arbetsmarknadspolitiken, juridiken, sjukvården och så vidare. Organisationen i landet ser dock inte ut så. I spetsen för folkhälsofrågor i Sverige finns folkhälsominister Maria Larsson. Larsson är i sin roll som folkhälsominister knuten till Socialdepartementet. Detta departement arbetar med frågor som rör hälso- och sjukvården men även familjepolitik och folkhälsa. Av departementets kalendarium att döma, tar hälso- och sjukvårdsfrågorna stor plats16.
Exempel på ett politiskt ansvarsområde som borde beröras av folhälsopolitiken, och som är av intresse för denna uppsats, är boende och byggande. På regeringskansliet är detta område uppdelat på två departement: miljödepartementet och finansdepartementet. Regeringen menar själva att det är angeläget för samhällsplaneringen att se till att det finns tillräckligt med fria ytor för motion för människor i alla åldrar, inte minst i storstadsområdena. Trots detta finns det ingenting på de ansvariga departementens hemsidor som tyder på att detta tas i beaktning. På finansdepartementet finns inga som helst hälsofrågor med på agendan. På miljödepartementets hemsida17 framgår att en god livsmiljö, som beskrivs som en miljö utan föroreningar och buller, ska främjas. Inget av dessa två departement berör något av
16http://www.regeringen.se 2007-04-19 17http://www.regeringen.se 2007-04-19
folkhälsomålen. Dessa mål som enligt regeringen själv ska genomsyra all politik lyser med sin frånvaro. En systemkrock skönjas, och folkhälsopolitiken i landet kan sägas vara en horisontell angelägenhet med flera vertikala organisationer, som ser olika ut för olika departement. Förhållandet redovisas nedan i figur 1.
2.2.4 Plan- och bygglagen – en kort beskrivning i ett hälsoperspektiv
Plan- och bygglagen, PBL, är den lag som i huvudsak styr planering och byggande i Sverige. Den antogs först 1987, därefter har lagen sett i stort sett likadan ut med undantag för några små förändringar. (År 2006 gjordes en utredning av lagen, och denna utredning granskas i skrivande stund av regeringen för att ta reda på om några ändringar behövs.) I samband med att lagen antogs 1987 försvann de tidigare regleringarna av stadens grönområden, och bebyggelsen tilläts således att tätna. Detta problem uppmärksammades emellertid snart, och en revidering kom 1994, som tillåter kommuner och andra myndigheter att bevara och utveckla grönområdena i staden. Således kan kommunerna ta detta i beaktning gentemot privata aktörer i byggsektorn, men det är inget krav. I samband med förslaget som kom 1994 gavs kommunerna möjligheten att upprätta grönstrukturprogram18. I Skåne idag har cirka en
tredjedel av kommunerna ett sådant program19.
PBL behandlar övergripande frågor kring planering, såsom hur ett planeringsförfarande går till eller vilka faktorer den som bygger måste ta hänsyn till. Eftersom denna uppsats handlar om folkhälsa presenteras här några av de aspekter på hälsa som finns i lagen:
18 SOU 2000:91 Bilagedel A s. 127 19www.skl.se 2007-04-25
Folkhälsoproblematik
Socialdepartementet Miljödepartementet Finansdepartementet
Figur 1. Figuren visar hur folkhälsoproblematiken hanteras i Sverige. Även om det förefaller rimligt att
Social-departementet som handhar folkhälsofrågor fick styra folkhälsopolitiken, har varje departement sin egen tolkning och arbetssätt. Observera att endast de departementen av intresse för uppsatsen redovisas i figuren ovan.
1 kap 1 § ”Bestämmelserna syftar till att med beaktande av den enskilda människans
frihet främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden och en god och långsiktig hållbar livsmiljö för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.”20
1 kap 3 § ”Bebyggelse skall lokaliseras till mark som är lämpad för ändamålet med
hänsyn till 1. De boendes och övrigas hälsa […] Inom eller i nära anslutning till områden med sammanhållen bebyggelse skall det finnas lämpliga platser för lek, motion och annan utevistelse […]”21
Detta är två exempel på sammanhang där hälsa betonas i PBL. Även om det i det första exemplet inte skrivs hälsa, kan en god livsmiljö antas vara en hälsofaktor. Vad som i aktuell lag menas med hälsa förklaras inte. Landstingsförbundet i Stockholm har emellertid publicerat en kartläggning av författningar med betydelse för folkhälsan där PBL tas upp22. I
ett avsnitt i denna kartläggning beskrivs författningar som behandlar hälsa och miljö. Här framgår att flera myndigheter har tillsynsansvar på området, Naturvårdsverket och Socialstyrelsen har det övergripande ansvaret. Naturvårdsverket har ansvar för frågor som rör den goda miljön, biologiskt mångfald, föroreningar och utsläpp medan Socialstyrelsen ansvarar för områden som rör hälsoskydd, smittskydd och samhällsmedicin.
Boverket är en myndighet som lyder under miljödepartementet och ansvarar för frågor som rör byggande, miljö och fysisk planering. Myndigheten utför även tillsyn så att bland annat byggande i landet sker på ett kostnadseffektivt, säkert och hälsosamt sätt. Inte heller i denna skrift, publicerad av landstingsförbundet, förklaras vad som här menas med hälsa. Statens förlängda arm i regionerna är Länsstyrelsen, motsvarande instanser finns i samtliga län. Länsstyrelsen granskar statliga intressen i länet, när det gäller planfrågor används Boverkets bestämmelser som rättesnöre. Vid en sökning på ordet hälsa på Boverkets hemsida23 presenteras skrifter som handlar om bland annat kemikalier, byggmaterial och vattenkvalitet. Detta ger en indikation på vad hälsa betyder för Boverket.
20 PBL (1987:10) 21 PBL (1987:10)
22 Stockholm: Landstingsförbundet (1997) Folkhälsa i lagstiftningen […] 23www.boverket.se 2007-05-24
2.3 Sammanfattning och reflektion av kapitel 2, teoretisk bakgrund
Kapitlet ger exempel på att fysisk aktivitet är viktigt för folkhälsan, och på vilket sätt folkhälsan kan främjas genom god planering av staden. Som ovan beskrivits (se avsnitt 2.2.3) är dock inte folkhälsoarbetet enhetligt organiserat i landet, vilket kan medföra brister på olika områden. Att låta samhällsinstanser som arbetar med stadsplanering och –byggande själva tolka hälsa och hur man ska främja den behöver nödvändigtvis inte innebära en risk. Däremot borde ett folkhälsoarbete planerat av människor med god insikt på området ge de bästa förutsättningar för en god folkhälsa.
Vidare spelar PBL en relativt stor roll i stadsplaneringsarbetet. Som jag ser det finns det två problem med denna lag, sett ur ett hälsoperspektiv. Dels är den gammal, från 1987, och dels ger varken lagen eller dess kontrollinstanser något entydigt svar på vad lagen avser med begreppet hälsa. Det bör tilläggas att detta kan förändras efter regeringens pågående arbete med lagen.
Jag väljer nu att applicera en systemteori24 på ovanstående resonemang, se figur 2.
Kännetecknande för systemteorin är att alla system är öppna för kunskap från andra system, men är normativt slutna. Detta innebär problem när ett system ska föra in normer i andra system. I pågående resonemang skulle det kunna innebära att system b tar till sig kunskap från system A på området folkhälsa, men använder sig fortfarande av sina egna definitioner och arbetssätt. Ovanstående litteraturgenomgång tyder på att så är fallet. Kommande undersökning kommer att ge en indikation på hur det förhåller sig i verkligheten.
24 Se t ex Engdahl & Larsson (2006) s. 243 ff
Folkhälsoproblematik
Socialdepartementet Miljödepartementet Finansdepartementet
Figur 2. Figuren illustrerar hur Socialdepartementet och Miljödepartementet/Finansdepartementet bildar två olika system
som på olika sätt tolkar och arbetar med folkhälsofrågor. System A betecknas med versal för att visa att detta system har tolkningsföreträde på området i uppsatsen. Observera att miljödepartementet/finansdepartementet i realiteten inte arbetar tillsammans kring folkhälsofrågor. Här illustreras de som en grupp eftersom de tillsammans handhar de politiska områdena bostad och byggande.
Kapitel 3: Undersökningen: en intervjustudie om stadsplanering
och hälsa
I detta kapitel kommer empirin från den kvalitativa intervjustudien att presenteras. Strukturen från intervjuerna, med kategoriindelningen som presenterades i metodavsnittet (se avsnitt 1.3.2), används även i presentationen. Inledningsvis presenteras intervjupersonerna.
3.1 Vilka är intervjupersonerna?
Intervjupersonerna representerar såväl privat som offentlig sektor, och har på något sätt möjlighet att påverka stadsplanering och –byggande i sina yrkesroller. Efter den första intervjun, som genomfördes med en projekteringssamordnare på ett privat bygg- och anläggningsföretag, stod det klart att besluten rörande uppsatsens ämne till största del fattas i offentlig sektor. Därför har större delen av intervjuerna därefter koncentrerades till kommunen och de som arbetar i nära samarbete med denna kring planeringsfrågor. Intervjupersonerna är:
• Per Hydbom, civilingengör i väg & vattenbyggnad, idag projekteringssamordnare på ett privat bygg- och anläggningsföretag.
• Gunilla Wembe, arkitekt, idag chef för planeringsgruppen på ett privat konsultföretag som ritar och planerar åt såväl kommuner som andra privata aktörer.
• Anders Rubin (s), ordförande i stadsbyggnadsnämnden i Malmö stad.
• Anne-Lie Mårtensson, landskapsarkitekt, idag planhandläggare vid Länsstyrelsen Skåne och arbetar där med kommunerna Malmö och Burlöv.
• Sofia Öreberg, arkitekt, enhetschef på en av två planenheter på Malmö stadsbyggnadskontor.
Dessa fem täcker väl upp olika infallsvinklar på området stadsplanering och –byggande. Nedan presenteras resultatet av intervjuerna.
3.2 Hur tolkar intervjupersonerna begreppet hälsa?
Svaren på frågorna i denna kategori kan delas in i tre teman. För det första handlar hälsa för intervjupersonerna om att vara frisk, att inte bara att vara fri från sjukdom utan att känna välbefinnande såväl fysiskt som psykiskt. För det andra handlar det om att vara fri från störningar såsom buller och luftföroreningar. Detta tema behandlas noggrant i miljölagstiftningen. En tredje aspekt på hälsa som ofta dök upp i samtalen är säkerhets- och trygghetsaspekter som, av intervjusvaren att döma, är mycket viktiga frågor i arbetet med planering och byggande av staden.
3.3 Hur upplever intervjupersonerna att branschen de arbetar i tolkar
och arbetar med hälsa?
Svaren och följdfrågorna i denna kategori varierade mycket mellan intervjupersonerna. Detta beror ytterst på att de har olika befattningar och funktion i sina yrken. Därför, för tydlighetens skull, delas denna kategori in i några underrubriker där svaren delas in efter karaktär.
3.3.1 Säkerhet och trygghet
Ute i produktionen handlar hälsa ytterst om säkerhet och säkra material.
”För de som ska bygga handlar det om säkerhet och val av material. Man försöker undvika farliga material men det är inte alltid det går.” –Per Hydbom
Vidare beskriver Hydbom att man tar hänsyn till att exempelvis bostäder inte byggs nära en stor väg som genererar i både buller och avgaser. Han fick en följdfråga som handlade om planering för öppna ytor som tillåter fysisk aktivitet, men det är inget som man ute i produktionen har möjlighet att påverka. När byggandet väl satt i gång är planen redan beslutad, och då är det andra aspekter på hälsa som spelar roll. Detta bekräftade senare även andra intervjupersoner. De privata byggföretagen har med andra ord inte någon större möjlighet att främja framtida fysisk aktivitet i områden som byggs, även om ett par
intervjupersoner menade att större byggföretag som bygger hela exploateringsområden säkerligen skulle kunna ta ett större ansvar.
Det står alltså klart att ytor för fysisk aktivitet måste planeras in i ett tidigare skede, redan då områden ritas. Hur tolkar och arbetar då människor som planerar staden begreppet hälsa?
”För oss som jobbar med stadsplanering handlar det mycket om trygghet, till exempel belysning.” –Gunilla Wembe
Flera intervjupersoner håller med Wembe i trygghetsresonemanget. I staden är trygghetsfrågan avgörande för att människor ska våga röra sig utomhus dygnet runt. Människor är dock räddare än vad de skulle behöva vara, Sofia Öreberg tror att den reella tryggheten är större än den upplevda.
3.3.2 Diskuteras hälsofrågor i branschen?
Intervjupersonerna fick frågan om hälsa var något som kunde diskuteras under exempelvis ett möte. Den frågan besvarade lite olika, här följer några exempel:
”Ja indirekt, även om vi inte använder det exakta begreppet hälsa, som ju är väldigt brett, så tycker jag att vi pratar om och tar hänsyn till hälsoaspekter.” –Gunilla Wembe
”Mer indirekt i så fall, vi använder inte direkt hälsobegreppet.” –Anders Rubin
”Hälsa som begrepp diskuteras inte, istället används begrepp som risk, säkerhet och rumsliga kvaliteter.” –Sofia Öreberg
Anne-Lie Mårtensson på Länsstyrelsen förklarar att i varje fall delar av hälsobegreppet diskuteras på deras möten. Vidare tål att funderas på vad den ökande diskussionen, eller brist på diskussionen beroende på vilket perspektiv man har, beror på. Wembe menar att hälsoperspektivet diskuteras allt mer flitigt i branschen, och tror att det beror på att hälsa är ett mer och mer uppmärksammat ämne på alla områden.
En annan intressant förklaring gav Anders Rubin. Han menar att historiskt har hälsofrågor varit en bärande del av bostadspolitiken för att utrota så kallade ”fattigsjukdomar”. Med tiden har hälsan blivit en självklarhet, vilket har medfört att hälsa inte diskuteras så mycket i direkta termer i dagsläget, utan mer i indirekta perspektiv såsom trygghet och upplevelse av staden.
En tredje förklaring gav Anne-Lie Mårtensson, som menar att diskussionerna går i trender. Miljöfrågor har varit i ropet nu en period, varför mycket resurser lagts på miljöfrågor. Hälsofrågor är på väg uppåt, men har inte samma status som miljöfrågorna i dagsläget, menar hon.
3.3.3 Planeras det för en god hälsa och fysisk aktivitet i staden?
Sofia Öreberg förklarar att det finns ett grönstrukturprogram i Malmö, som främjar sammanhängande gröna stråk i staden. Detta främjar indirekt fysisk aktivitet i staden. Förutom att värna om gröna stråk arbetar de på stadsbyggnadskontoret mycket med sociala mötesplatser. Genom att på olika sätt arbeta med omsorg om staden tycker hon att en god hälsa främjas, även om hälsobegreppet inte direkt diskuteras.
Anne-Lie Mårtensson berättar att det görs hälsokonsekvensbeskrivningar ibland, men detta är inget krav som det är på att göra miljökonsekvensbeskrivningar. Liksom folkhälsomål finns det miljömål i Sverige, skillnaden är att miljömålen har en tydlig organisation. Mårtensson menar att de hälsoaspekter som behandlas i miljölagstiftningen, till exempel buller och avgaser, är mycket lättare att arbeta med eftersom det finns tydliga regler och föreskrifter. På hälsoområdet finns inga tydliga regler, utan endast förslag och riktlinjer vilket gör detta område svårare att arbeta med. Det finns inga mått på hur långt en invånare får ha till en grönyta eller hur mycket öppna ytor som måste finnas per invånare vilket medför att det är svårare att ta hänsyn till sådana aspekter.
”Tendensen är att man bygger tätt i staden, dels för att inte inkräkta på landsbygden, dels för att underlätta för kollektivtrafik. Detta medför tät bebyggelse, vilket kan medföra att det kanske inte finns tillräckligt med fria ytor.” –Anne-Lie Mårtensson
Mårtensson påpekar även att cykelstruktur är en viktig fråga i staden, som ju främjar fysisk aktivitet även om cykelbanor inte är öppna ytor. Vidare menar Mårtensson att tillgången på tysta miljöer är viktig, att staden inte enbart planeras efter biltrafiken. ”Människor ska kunna
vara fysiskt aktiva i staden”, menar hon.
Anders Rubin har en annan synvinkel på saken. Han menar att man i staden planerar för att det ska finnas tillräckligt med sol på en innergård, att det ska finnas sociala mötesplatser och att det finns en ambition att ha stora gröna ytor så att människor vill vara ute i staden. När det gäller öppna ytor, framför allt ytor för organiserad fysisk aktivitet ( tex. en fotbollsplan), finns det emellertid begränsade möjligheter i staden menar Rubin. Detta beror på det höga kvadratmeterpriset i innerstaden, vilket gör det ekonomiskt oförsvarbart att ta stora, öppna ytor i anspråk för fysisk aktivitet allt för centralt. ”Om man bor i staden får man räkna med
transport till aktiviteter”, säger han.
3.3.4 Underifrånperspektivet
Intervjupersonerna fick frågan om de tänkte på människorna som ska röra sig i den färdiga miljön, och ovanstående fråga har till viss del redan besvarat frågan. De privata aktörerna förklarar att det är ytterst kommunen som styr, vilken har till uppgift att tillgodose allmänhetens behov. Därför måste alltid den enskildes intressen tas i beaktning vid planering.
I inledningen beskrevs problemet med avgränsade innergårdar i äldre delar av staden, och flera av intervjupersonerna höll med om att dessa gårdar motverkar fysisk aktivitet. Anders Rubin förklarade en intressant sak, vilket var att i projekt som syftat till att öppna upp staketen på gårdarna är det de boende själva som satt sig emot förslaget. När de boende sätter sig emot ett sådant förslag finns det inga påtryckningsmedel. Också underifrånperspektivet kan alltså motverka fysisk aktivitet.
Eftersom nyare områden bättre planeras för att främja hälsa borde detta betyda att framtida boenden i dessa områden kommer att ha förbättrade förutsättningar för en hälsosam livsstil. Men hur är det då med gamla, befintliga områden? Gunilla Wembe nickar instämmande, och
håller med om att det inte är alldeles enkelt att föra in hälsoperspektivet i efterhand. ”Tyvärr
görs det oftast först när ett område kommer att bli betraktat som ett problemområde”, menar
hon.
3.4 Vem styr i samspelet mellan offentlig och privat sektor?
Det är ju så att offentlig och privat sektor har olika intressen. Den offentliga sektorn tillgodoser allmänhetens intressen, medan den privata har vinstintressen. Problem skulle kunna uppstå om den privata sektorn fick dominera planeringen, varför frågan är av vikt att ställa: vem är det egentligen som bestämmer?
”När det gäller sådana saker som utemiljöer och så vidare så är det kommunen som beslutar. I exploateringsområden kan företag komma med planförslag till kommunen, men det är fortfarande kommunen som tar beslutet.” –Per Hydbom
”Det hänger ihop med stadsplaneringen, detaljplanen används som ett instrument. Alla frågor vävs ihop så allmännyttan måste respekteras även om vi ritar åt en privat uppdragsgivare.” –Gunilla Wembe
Anders Rubin beskriver det på följande sätt: ”Vi sitter på bromsen.” Med det menar han att stadsbyggnadsnämnden aldrig kan tvinga någon aktör att göra något som står i planen, men däremot kan de säga nej om en aktör inte följer planen. Detta är vad det så kallade planmonopolet som kommunen sitter på innebär. Kommunen uppmanar alla som har idéer att diskutera dem, men bromsar om idéerna inte följer rådande plan. Däremot har en aktör alltid rätt att bygga det som planen säger, så följer någon planen fast kommunen inte gillar förslaget måste det godkännas ändå.
”Den enskildes önskan kompromissar alltid med samhällets intressen.” –Anders Rubin
Sofia Öreberg beskriver att de privata aktörerna såklart vill planera den egna tomten för att optimera de egna vinstintressena, men att dessa aktörer förstår att kommunen måste sätta in allt i ett större sammanhang. Öreberg menar att inställningen ”grönytor kan ligga någon
annanstans” försvinner mer och mer allt eftersom medvetenheten ökar och att de privata
aktörerna förstår att grönytor är bra i marknadsföringssyfte, eftersom det är något som de framtida boenden kommer att efterfråga.
När det gäller samspelet mellan stadsbyggnadsnämnden och stadsbyggnadskontoret är det alltid nämnden som anses ha fattat det officiella beslutet, även om kontoret i stor utsträckning har handlingsfrihet. En annan intressant fråga för uppsatsen, som ställdes till Anders Rubin var huruvida han i sin yrkesroll kom i kontakt med de politiker som arbetar med folkhälsofrågor i kommunen. På det svarade han såhär: ”Nej, jag vet vilka dom är men träffar
dom aldrig i min yrkesroll.”
3.5 Exempel ur PBL
I slutet av intervjuerna fick intervjupersonerna se exempel hämtade ur PBL, och ge sin reaktion och spontana tolkning på exemplen. Exemplen presenteras nedan vart för sig. Det som övergripande framkommit om PBL under intervjustudien är att lagen används mer som riktlinjer än som bestämmelser. Ibland kan man inte uppfylla lagens alla krav, och det accepteras. De tre begrepp som är centrala i exemplen är hållbar livsmiljö, de boendes och
övrigas hälsa samt lämpliga platser för motion. För att se begreppen i sitt ursprungliga
sammanhang se avsnitt 2.2.4.
3.5.1 Hållbar livsmiljö
Intervjupersonerna hade lite olika tolkning av betydelsen av ”hållbar livsmiljö”. För projekteringssamordnaren ute i produktionen betyder det primärt att man till exempel inte ska bygga bostäder där det tidigare legat industrier med farliga utsläpp, eller för nära en väg som medför buller och föroreningar för de boende. Intervjupersonerna från den privata sektorn nämner båda att det gått mycket framåt de senaste decennierna, tidigare använder mycket farliga material. Samtidigt som man bygger i moderna, ofarliga material får de inte vara för moderna så att ingen vill använda dem om 10 år. Det handlar alltså även om hållbarhet över tid.
Hållbar livsmiljö kan också innebära att man planerar för kollektivtrafik för att minska på utsläppen, samtidigt som en hållbar livsmiljö kan vara att bo på landet då man är beroende av bil. Det är hela tiden en fråga om avvägning mellan olika faktorer, menar Gunilla Wembe.
Anders Rubin påpekar att stadsbyggnad är ett tacksamt område att planera långsiktigt, eftersom vi har perspektiv på 50 ibland till och med på upp till 100 år. Han menar att rätt markutnyttjande plus att skapa levnadsmiljöer som är goda här och nu samt över tid är en hållbar livsmiljö.
Både Anne-Lie Mårtensson och Sofia Öreberg nämner att en hållbar livsmiljö är hållbar såväl ekologiskt som ekonomiskt och socialt. Öreberg sammanfattar det som ”en god stad” som innehåller både bra fysiska material men även gemensamma rum som främjar sociala samspel.
3.5.2 De boendes och övrigas hälsa
De boendes och övrigas hälsa är en av länsstyrelsens inkallelsegrunder, de kan alltså häva en plan som inte tar hänsyn till detta men det är sällsynt. I de fallen där det händer handlar det mer om uppenbara risker, inte för att främja folkhälsan. Det vill säga att häva en plan för att det finns för lite grönytor är mycket svårt.
”Påtala folkhälsa kan vi göra, men inte häva planer på grund av dålig hänsyn till folkhälsan, det har vi inte medel att göra. Vi kan däremot hjälpa kommunen genom att ta fram stöddirektiv.” –Anne-Lie Mårtensson
Samtliga av de andra intervjupersonerna tolkar hänsyn till ”de boendes och övrigas hälsa” som minimering av risker för exponering av till exempel föroreningar, gifter och buller. Därmed handlar det inte om främjandet av folkhälsan utan som sagt mer om minimering av risk för exponering.
Anders Rubin ger hästgårdar som exempel. Många vill anlägga hästgårdar nära staden vilken skulle kunna anses främja fysisk aktivitet och folkhälsa. På grund av risk för exponering och allergier får dock hästgårdar inte finnas närmare än på 5-600 meters avstånd till bebyggelse.
3.5.3 Lämpliga platser för motion
Lämpliga platser för motion ska ingå i planen och det är kommunen som beslutar kring detta. Det är dock endast möjligt att ta hänsyn till i exploateringsområden, att föra in det i befintlig bebyggelse är näst intill omöjligt. Det finns inga definierade, numeriska mängder av motionsytor som måste finnas i staden, men alla aktörer är överens om att man försöker tillgodose detta behov ändå.
”Rörande utemiljö i stort finns det inte så mycket föreskrifter, det kan vara svårt att hitta. Det som finns handlar mest om tillgänglighet för handikappade och liknande.” –Per Hydbom
Anders Rubin påpekar dock en nackdel med planeringsarbetet, och det är att man inte alltid klarar av att beakta alla samhällsvärden. Ibland går det inte att föra in lämpliga platser för motion, och Rubin menar att det är något man måste acceptera. ”Stadsplanering handlar om
att utnyttja varje plats på bästa möjliga sätt”, säger han.
Länsstyrelsen kan inte inkalla en plan som inte tillgodoser behovet av lämpliga platser för motion. Detta är ytterst en kommunal fråga, men Länsstyrelsen kan däremot lyfta frågan för att väcka tanken hos kommunen.
Kapitel 4. Avslutning
I detta avslutande kapitel knyts nu teori och empiri ihop. För att senare kunna analysera materialet i förhållande till den teoretiska bakgrunden (se avsnitt 2.3) inleds kapitlet med att besvara uppsatsens frågeställningar.
4.1 Resultat
I detta avsnitt används empirin för att besvara uppsatsens frågeställningar.
4.1.1 Hälsobegreppet – tolkning enligt undersökningen
Undersökningen visar att de som arbetar med stadsplanering tolkar begreppet hälsa på ett likartat sätt som definitionen som ges i uppsatsens inledande kapitel (se avsnitt 1.4). Även om intervjupersonerna inte direkt anger de sociala aspekterna i sin definition, framgår det i undersökningen att man i branschen jobbar med att skapa sociala mötesplatser, vilket kan anses främja den sociala hälsoaspekten. Utöver uppsatsens definition av hälsobegreppet, visar även undersökningen att människor som arbetar med stadsplanering lägger in värden som fri från buller och föroreningar samt trygghetsaspekter i begreppet hälsa.
4.1.2 Hur används begreppet hälsa i stadsplaneringen?
Människor som arbetar med stadsplanering har i hög grad en liknande tolkning av begreppet hälsa som socialstyrelsen. Undersökningen har emellertid visat att i deras arbete används mest de hälsoaspekter som de lägger till socialstyrelsens definition, nämligen buller, luftföroreningar och trygghetsaspekter till exempel trafikseparering25, gatubelysning etcetera.
Även om intervjupersonerna är väl medvetna om utemiljöns betydelse för att människor ska
kunna röra på sig, har de begränsade möjligheter att arbeta med detta eftersom de politiska direktiven är oklara. Detta kan även leda till att hälsoaspekter får stå tillbaka för andra aspekter, exempelvis ekonomiska.
4.1.3 Samspelet mellan det privata och det offentliga
Undersökningen har visat att det ytterst är offentliga intressen som styr stadsplaneringen. Även om de privata byggföretagen kan komma med planförslag är det kommunen som fattar alla beslut. Därmed kan medborgarnas intressen här anses tas i beaktning. Är en grönyta inritad i översiktsplanen betyder det, enligt undersökningen, för det mesta att en grönyta kommer till att ligga där. Mycket särskilda skäl ska ligga till grund för att kommunen ska rucka på översiktsplanen.
4.1.4 PBL och hälsa
Undersökningen visar att PBL inte på ett klart sätt kan påverka hur mycket befolkningen rör på sig. Även om det finns vissa föreskrifter som kan anses vara hälsofrämjande i lagen, är dessa svåra att tillämpa eftersom det inte finns klara direktiv och definitioner. Till stor del kan PBL (i samverkan med en stark miljölagstiftning) endast medverka till att eliminera hälsorisker, inte till att främja en god folkhälsa genom fysisk aktivitet.
4.2 Analys av resultatet
I avsnitt 2.1.3 beskrevs de 11 mål som ska styra folkhälsoarbetet i Sverige, och mål nummer 9, ökad fysisk aktivitet, pekades ut som extra intressant för denna uppsats. Undersökningen har visat att stadsplanering i högre grad tar hänsyn till mål nummer 5, sunda och säkra miljöer och produkter. Även om de enskilda intervjuade har påvisat god vilja att främja även mål nummer 9, har den enskildes önskan ingalunda några möjligheter att överträffa de brister som finns i folkhälsoarbetet i landet.
PBL har i sin tur påvisat ”god vilja” att främja möjligheter till fysisk aktivitet, men på grund av otydliga direktiv kan detta inte uppnås. Tiden får utvisa om pågående granskning av lagen kommer att resultera i förändringar, som kan påverka detta i rätt riktning.
Dessa brister i PBL ger aktörer möjlighet att bortse ifrån faktorer som påverkar rörligheten för invånarna i staden positivt. Detta skulle kunna medföra att ett företag, i hopp om att främja de egna inkomsterna, undviker att anlägga till exempel grönytor på egen mark. Undersökningen ger exempel på att detta tankesätt är på väg att försvinna, eftersom värdet i rekreationsytor idag är känt. Två exempel som jag kommer att tänka på i detta sammanhang är bostadsföretagen MKB och HSB som de senaste åren varit med och finansierat flera näridrottsplatser runt om i Malmö.
Undersökningen har visat att en viktig aspekt i planeringsarbetet är trygghet. Trygghet i staden kan innebära att man bygger tätt för att undvika ödsliga platser men också att man inhägnar gårdar, ibland hela områden. Detta motverkar rörligheten för invånarna i staden, och kan därmed anses vara begränsningar för utövandet av fysisk aktivitet. Sofia Öreberg på Stadsbyggnadskontoret nämner i undersökningen att den reella tryggheten är större än den upplevda, vilket innebär att människor känner sig mer otrygga än vad de verkligen är. Detta kan få effekter som gör att i arbetet mot en ökad, upplevd trygghet mister man möjligheter till fysisk aktivitet.
De antaganden som gjordes i uppsatsens teoretiska bakgrund (se avsnitt 2.3) kan anses vara bekräftade. System A har säkert påverkat system b till att ha kommit en bra bit på vägen i sitt hälsoarbete. Undersökningen har trots allt visat att stadsplaneringen på flera sätt tar hänsyn till hälsa, och har en god inställning till att arbeta med hälsa. Problemet ligger snarare i att System A har svårigheter med att förmedla direktiv för hur arbetet för en god folkhälsa i Sverige ska bedrivas. Det förefaller rimligt att detta hänger ihop med den bristfälliga organisation kring detta viktiga arbete, som beskrivs i avsnitt 2.2.3.
4.3 Förslag på åtgärder
Underökningen har visat att de aspekter på hälsa som behandlas i miljölagstiftningen är lättare att arbeta efter. Detta på grund av att denna lagstiftning innehåller klara direktiv och gränsvärden. Vidare har tidigare studier kunnat påvisa att efter 1987, då liknande direktiv togs bort från PBL, tätnade städerna. Att återinföra numeriska direktiv och gränsvärden för bland annat fria ytor borde således vara en naturlig lösning på problemet. Vid SLU har en modell för sådant arbete tagits fram, som innebär att man räknar fram hur mycket som bör finnas av olika naturtyper i staden. Denna borde regeringen ta del av, inte minst med tanke på pågående arbete med PBL, där en sådan modell säkerligen skulle vara till stor fördel.
4.4 Avslutande diskussion
Ovanstående undersökning ger svar på en rad frågor men väcker också en hel del nya. Det finns brister i arbetet med folkhälsomålen, men hur ska man gå till väga för att förmedla dessa mål på ett bra sätt? En viktig begränsning som inte diskuteras i denna uppsats är den ekonomiska begränsningen som tyvärr inte går att bortse från på något politiskt område. Säkert skulle många problem, både rörande folkhälsan men också på andra områden, kunna kommas till rätta med om det bara fanns ekonomiska medel. Personligen tycker jag denna undersökning visar att både kunskapen och resurserna verkar saknas för att på bästa sätt kunna främja folkhälsan. Miljön och dess problem verkar få mycket mer resurser, och har dessutom en tydlig handlingsplan. Dessa frågor har varit ”i ropet” en tid och miljöfrågor är säkerligen viktiga. Men vem ska orka främja miljön när folkhälsan försämras? Sverige lever av att medborgarna är engagerade i sina medmänniskor och i samhället i stort. Ju bättre folket mår, desto bättre fungerar också samhället. Därför är folkhälsan en viktig angelägenhet som borde tas på än större allvar.
Referenser
Litteratur
Andersson, Sven Ingmar (2002) Hälsopsykologi – en introduktion Sanitas Ardbo, Caroline (red.) (2005) Folkhälsorapport 2005 Socialstyrelsen
Engdahl, Oskar & Larsson, Bengt (2006) Sociologiska perspektiv – grundläggande
begrepp och teorier Studentlitteratur
Gratton, Chris & Jones, Ian (2004). Research methods for sport studies. London: Routledge
Hassmén & Hassmén (2005) Hälsosam motion – lindrar nedstämdhet och depression SISU idrottsböcker
Hellmark, Mats (red.) (2006) Livsviktigt – grön väg till hälsa Svenska Naturskyddsföreningen Kylén, Jan-Axel (2004) Att få svar intervju – enkät – observation Bonniers
Moen, Olof (1992) Från Bollplan till sportcentrum Byggforskningsrådet
Stockholm: Landstingsförbundet (1997) Folkhälsa i lagstiftningen: en kartläggning av
författningar med betydelse för folkhälsan Landstingsförbundet
Sundin, Jan & Willner, Sam (red.) (2003) Samhällsförändring och hälsa – olika
forskarperspektiv Institutet för framtidsstudier
Wintzer, Regina (red.) (2005) Kultur för hälsa – en exempelsamling från forskning och
praktik Statens folkhälsoinstitut
Wånell, Sven Erik (2000) Bostadens och bostadsområdets betydelse för äldres välbefinnande
och hälsa Stiftelsen Stockholms läns äldrecentrum
Offentliga publikationer
PBL (1987:10)
