• No results found

En glimt in i barns fria lek

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "En glimt in i barns fria lek"

Copied!
40
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

1.

Barn–unga– samhälle

Examensarbete i Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

En glimt in i barns fria lek!

A glimpse into children’s free play!

VERONICA AMIRI

Förskollärarexamen, 210 Högskolepoäng Examinator: Despina Tzimoula

(2)

2.

Abstract

Detta examensarbete handlar om att försöka redogöra för vad barn gör i sin fria lek men även vilka hinder och möjligheter de möter när de leker fri lek på förskolan. Jag har utfört en kvalitativ undersökning med etnografisk ansats med observation som metod för att försöka svara på de frågeställningar och syfte för denna undersökning.

De resultat som framkom i min studie var att när barn väljer att leka något i sin fria lek så är det alltid något av värde. Att genom fri lek lär de och utvecklas de, ensamma eller i samspel med andra barn eller vuxna. Annat resultat som framkom i min studie var även att det som barn lekte i sin fria lek gav mig intrycket att pedagogerna i vissa fall inte ansåg barns lekar som något vettigt och meningsfullt. Det var även så att det var pedagogerna som satte hinder i barnens fria lekar, barn fick inte röra sig hur som helst mellan de olika rummen och de fick inte använda eller flytta leksaker från rum till rum. Inte heller leka som pedagogerna upplevde det, livligt och stökigt det var bara i vissa rum som denna lek var tillåten.

Slutsatser som jag kan dra är att barns fria lek innebär gemensamt lärande, samspel, kamratskap, kommunikation som bidrar till utveckling och lärande, om barn ges möjligheter till det. Att den fria leken påverkas av hur tillåtande miljön och förhållningssättet pedagogerna har men även hur de skapar möjligheter för fri lek.

(3)

3.

Förord

”Allt stort som skedde, skedde först i någon människas fantasi”

– Astrid Lindgren

Jag vill tacka alla barn och pedagoger som i detta arbete låtit mig observera och närma mig er vardag i förskolan. Utan ert medgivande hade jag inte kunnat lyfta fram så många värdefulla aspekter och resultat från barns fria lek. Jag hade inte heller kunnat komma fram till och dra slutsatser som vi förskollärare kan ha nytta av i vårt yrke.

Jag vill tacka min fina man som förstått att detta har varit en period i mitt och vårt liv som är övergående och något som gynnar vår framtid. Mina små barn Keyaan och Aliyah som fått stå ut med en koncentrerad och nervös mamma, det är för er jag gjort allt.

Jag vill tacka alla lärare och professorer som jag fått möjlighet att lära och inspireras av under min utbildning och framför allt min handledare Fanny Jonsdottir sådan gnista och styrka att fått vägledning av dig. Din feedback och hjälp i min skrivprocess har varit betydelsefull på alla sätt.

Det här examensarbetet har varit på många sätt tufft men samtidigt jättespännande, intressant och lärorikt. Allt som jag har fått ut av denna undersökning kommer jag att ha med mig när jag kommer ut i arbetet.

(4)

4.

Innehållsförteckning

Abstract ... 2

Förord ... 3

1 Inledning ... 6

1.2 Syfte och Problemformulering ... 8

2 Teorier och tidigare forskning ... 9

2.1 Teoretiska utgångspunkter ... 9

Lekens betydelse för barn ... 9

En sociokulturell blick på barns lek och lärande ... 10

Teorier som berör barns olika lekstilar och lärandet ... 11

Den fria leken ... 12

2.2 Tidigare forskning ... 12

Pedagogers förhållningssätt för fri lek ... 12

Miljöns betydelser för fri lek ... 13

3 Metod ... 15 3.1 Beskrivning av metodval ... 15 3.2 Observation ... 15 3.3 Urval ... 16 3.4 Etiska övervägningar ... 17 3.5 Genomförande ... 18

3.6 Bearbetning och analys ... 20

3.7 Tillförlitlighet och giltighet ... 20

4 Analys och diskussion ... 21

4.1 Innehållet i barns fria lek och möjligheter samt hinder de möter ... 21

Kortspel ... 21

En lek i ”dockvrån” ... 23

Barn prövar roller från deras verkliga liv ... 24

Att välja samma lek men inte leka tillsammans ... 26

Lek med kapsyler ... 27

Lek med rock ringar ... 28

Musik och danslek ... 29

4.2 Sammanfattning ... 30

4.3 ”Lek är mer än bara lek” ... 31

(5)

5.

4.5 Om barn ges möjligheter i den fria leken kan allt hända ... 34

6 Avslutande diskussion ... 35

6.1 Fri lek och närvarande pedagoger ... 35

6.2 Metoddiskussion ... 35

6.3 Didaktiska följder ... 37

6.4 Vidare forskning ... 37

Referenslista ... 38

(6)

6.

1 Inledning

I det första kapitlet kommer en bakgrund att ges till följande undersöknings ämnesval, varför detta är relevant för förskollärare samt vad syftet med denna studie är. Här kommer även en problemformulering samt de frågeställningar som jag valt att utgå från i denna studie att tas upp.

Under min utbildningstid och mina VFU perioder har jag fått upp ögonen för hur viktig och betydelsefull leken samt miljön är för barns samspel, lärande och utveckling. I boken Lärande och miljö (2005) framlägger författaren att det är i leken som barn kan skapa möjlighet att lära samt utforska världen omkring. Genom leken kan barn utveckla de sociala, känslomässiga, motoriska samt intellektuella kompetenserna (Björkelid, 2005). Jag har noterat samt fått ett starkt intryck av att pedagoger ser barns fria lek som bara lek. Alltså barnen leker och nu kan pedagogerna passa på att göra sådant som ska hinnas med, samtidigt håller de ett vakande öga på barnen så att ordningen hålls och barnen inte skapar kaos. Därför känner jag att det är relevant att undersöka detta närmre. I nationella styrdokument som t.ex. förskolans läroplan kan man läsa:

”för att främja varje barns utveckling och lärande skall verksamheten i förskolan medvetet använda leken” (Lpfö 98 rev, 2010:6).

Det går att synliggöra att lek och lärande hänger starkt samman. Därför är denna undersökning betydande för oss pedagoger. Vi behöver få mer kunskap och förståelse för vad som försiggår när barn får leka fritt, lyfta fram mönster i leken, miljön, liknelser, skillnader på det sättet kan vi bli bättre på att ta tillvara, fånga och värdesätta sådant som vi anser/tror bara är ”lek” men som har en djupare mening och ett innehåll av värde.

I boken De små mästarna (1996) skriver författaren att fri lek innehåller både möjligheter samt begränsningar. I hennes lekprojekt kunde slutsatser dras som att det viktigaste i barns lek hänger på pedagogernas förhållningssätt och deras syn gentemot barn, barndom, lek samt lekfullhet. En annan avgörande faktor i verksamheten som hon

(7)

7.

lyfter fram i studien var pedagogers engagemang för lek (Knutsdotter, Olofsson, 1996). I förskolans läroplan står det att:

”Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar” (sid. 5) samt: ”Ett medvetet bruk av leken för att främja varje barns utveckling och lärande ska prägla verksamheten i

förskolan”(sid.6).

Med detta citat från förskolans läroplan samt de iakttagelser jag redan stött på i verksamheten finns det även relevans i att synliggöra och lyfta vad de möjligheter samt hinder barns sätts inför i förskolan kan orsaka.

(8)

8.

1.2 Syfte och Problemformulering

Syftet med denna undersökning är att synliggöra men även bidra med större kunskap och förståelse om barns fria leksituationer i förskolan. Ett annat syfte är att synliggöra hur pedagoger med miljön förhåller sig i barnens fria lekstunder.

Dessa frågeställningar är centrala för min undersökning:

Vad gör barn när de leker fri lek?

(9)

9.

2 Teorier och tidigare forskning

I detta kapitel presenterar jag kortfattat de teorier och därefter den tidigare forskning som jag tar användning och stöd av i denna studie.

2.1 Teoretiska utgångspunkter

Lekens betydelse för barn

I denna studie vill jag lyfta fram att lek och lärande hänger ihop därav har jag utgått ifrån en professor som heter Birgitta Knutsdotter Olofsson som omfattat forskat och studerat barns lek. Med hennes forskning ger hon förklaring till vad lek är, vad barn behöver för att kunna leka och hon belyser också varför leken är så viktig, lärorik och utvecklande för barn.

I hennes bok I lekens värld (2014:1) skriver hon ”leken sätter en guldkant på livet

och ger det en mening utöver det vardagliga”, likt Vygotskijs teori om Fantasi och

kreativitet (1995), åskådliggör hon att genom leken kan barn bearbeta sina upplevelser och erfarenheter. Barns kreativitet och språk kan med lek både stimuleras och med detta utvecklas. Vidare i boken skriver Knutsdotter Olofsson (2014) att när barn leker låtsas

lek, en lek där barn ofta transformeras flera gånger om, kan det verka som om att de är

under hypnos, man kan se samt även höra på när barn är djupt inne i en lek. När barn leker ser de in i sig själva för att ta användning av det material de samlat på sig under livets gångs, de erfarenheter, upplevelser och minnen som de har med sig från sitt verkliga liv.

Birgitta Knutsdotter Olofsson (2014) framlägger att det finns olika sätt som vuxen att se på hur barn agerar när de leker och hur de sedan kategoriserar deras lekbeteenden på. När barn leker signalerar de olika uttryck som kan vara svåra att tolka. Genom att se leken i ett utifrånperspektiv så är oftast bråk-barn som dunkar på skåp och väsnas, kaos-barn som springer runt eller klättrar och hoppar i soffan, stökigt-bilar som är spridda här och där runt en bilbana, om leksignalerna uppfattades hade leken skildrat att den är

(10)

10.

något som är meningsfullt för barnen, något av värde. Författaren belyser värdet av att se leken inifrån då detta leder till att pedagoger kan tillägna ett visst förhållningssätt, som bidrar med att erfara en särskild känsla av förståelse. Allt i detta tillstånd upplevs helt annorlunda, med denna blick och inställning går det att glimta in i leken och få syn på vad det är som barn försöker att säga eller ge uttryck för i leken. Detta medvetande inifrån om lek belyser Knutsdotter Olofsson (2014) som något betydelsefullt för barns hälsa och efterlämnar många gånger känslor av eufori.

En sociokulturell blick på barns lek och lärande

Jag har tänkt att utgå ifrån ett sociokulturellt perspektiv när jag analyserar mina resultat av denna studie därför att detta perspektiv har sin grund i Lev Vygotskijs tankar och teorier om att lärandet sker i en social och kulturell kontext samt att människan ständigt lär i alla situationer de bemöter och med alla människor de stöter på i en social

interaktion (Vygotskij, 1981).

Vygotskij (1981) belyser att leken är viktig för barns utveckling och är ledande i den aktivitet barnet har. Han menar att leken kan uppfylla en inre önskan barnet har och att barn med deras iver vill uppnå denna på direkten. Här uppstår då en inre konflikt för barnet mellan vad det vill och kan. Leken för barnet verkar som lösningen för denna inre konflikt (Vygotskij, 1981).

I boken Kreativitet och fantasi i barndomen (1995) tar Vygotskij upp att kreativitet är ett fenomen som kan utveckla något nytt. Barn gör två saker i sin lek. Först

återskapar de minnen som de har erfarit från det verkliga i livet. Därefter skapar de sig en inre bild av hur det kommer att se ut därefter. Fantasin blir grundpelaren för varje kreativ aktivitet som uppkommer när barn leker (Vygotskij, 1995).

Vygotskij belyser även den potentiella utvecklingszonen när det gäller barns lärande, vilket innebär att barn kan ha ett gynnsamt lärande om de har en vuxen vid sin sida som ger vissa instruktioner och som vägleder barnet mot det som ska göras. Han menar att aktiviteter som barn tar sig an och klarar av i samarbete med en vuxen, eller andra och mer kompetenta barn sätter igång en hel del gynnsamma lärandeprocesser i barnet (Vygotskij, 1981).

(11)

11.

Teorier som berör barns olika lekstilar och lärandet

I boken Barn och ungdomspsykologi (2001) går det att läsa om olika lekformer. Det finns en lekform som kallas för den sensomotoriska leken vilken även kan kallas för övningslek. Här beprövar barn sina olika förmågor med hjälp av kroppen och sina sinnen, de tränar sig att få kontroll över sina rörelser. Här är det rörelsen och

upprepandet som är det viktiga. Hit räknas alla former av fysiska aktiviteter som barn utför som att springa, leka tafatt, gunga, rutschkana, cykla, lyfta, släpa, plocka i och ur saker från lådor, skåp, ta isär, plocka ihop, lyfta rundor, flytta föremål, kasta runt saker, slå på föremål (Evenshaug & Hallen, 2001).

Vidare beskriver Evenshaug och Hallen (2001) en lekform som kallas för parallellek även kallad för rollek. Vid det förstnämnda så leker barn helt självständigt från varandra men väljer samma aktivitet men här leker barnen utan samspel med varandra. De kan vara bredvid varandra och leka samtidigt men inte tillsammans utan var för sig. Denna lek är grunden för det som kallas för rolleken. I den leken härmar barn de vuxnas sysslor. De leker oftast mamma, pappa och barn. Föremål kan här vara något helt annat än vad de är i verkligheten och detta kan man även kalla för låtsaslek. De leker allt som de erfar från deras liv, de åker buss, de går till skolan, de har samlingar, laga mat och de städar. När låtsas leken utvecklas övergår den till rollek där barn mer och mer beprövar olika roller men även andra identiteter. I låtsasleken får de möjligheter att bearbeta upplevelser från sina liv. Här leker de både ensamma eller i samspel med andra (a.a.).

I boken Lek för livet (1999) tar författaren upp att när barn leker rollek kan alla kommunikativa färdigheter att utvecklas. Här lär de sig att lyssna på varandra, ta andras perspektiv, anpassa sig in till andras idéer i leken samt ge egna lekförslag (Knutsdotter Olofsson, 1999).

I leken utvecklas även barns sociala förmågor, de lär sig att komma överens i leken, att man kan bli arg på någon utan att behöva använda sina händer, att kompromissa med varandra, visa empati och sympati för varandra. För att kunna leka måste de kunna förstå de olika lekkoder som finns. (Pramling Samuelsson & Sheridan, 1999).

(12)

12.

Evenshaug och Hallen (2001) beskriver också en lek som kallas regellek. Här har barn regler att förhålla sig efter och oftast så är det många barn som är i samspel i denna lek. Hit räknas kortspel, sällskapsspel eller andra grupplekar som innefattar regler. Det är många gånger så att barnen själva skapar reglerna efter deras olika behov och med åldern ökar även vikten av att förhålla sig till dessa regler för barn (a.a.).

Ann Granberg (2000) beskriver i sin bok en lek som kallas för konstruktionslek detta innebär att barn skapar och konstruerar olika material och föremål t.ex. bygg med klossar, legobygge, tågbanor, sandlådelek, pinnar, blommor och löv, räknas till denna lekform. I min studie kommer jag att försöka att synliggöra om dessa teorier om olika lekstilar går att se och lyfta fram i mina observationer av barns fria lek.

Den fria leken

Jag anser att det inte finns så omfattat med teorier och forskning om barns fria lek då jag inte hittade så mycket för min studie men professor Birgitta Knutsdotter Olofsson (2003) redogör för att fri lek är när barn själva får tid till att välja vad de vill leka eller sysselsätta sig med men detta innebär inte att den fria leken nödvändigtvis måste eller bör vara helt fri från vuxna (Knutsdotter Olofsson, 2003).

Björklid (2005) åsyftar att för att barn ska kunna leka utan att bli distraherade är det betydelsefullt att de ges möjligheter till att bli lämnade ifred och få välja vad de vill leka fritt med (Björklid, 2005).

2.2 Tidigare forskning

Pedagogers förhållningssätt för fri lek

Till min studie lyfter jag forskning som gjorts i förskolor som synliggör lek och lärande, pedagogers närvarande och även miljöns betydelser i barns fria lekar. I boken Våga

satsa på leken (1990) skriverNorén- Björn att barn ska kunna leka behöver de känna sig trygga och pedagogernas roll är att skapa denna miljö. Författaren menar att i barns hem

(13)

13.

men även på förskolan behövs det regler för att skapa ordning så att alla kan må bra. Författaren anser även att pedagoger ska förhålla sig till dessa regler men ständigt ha överseende med att lek frodas i en tillåtande miljö (a.a.).

Professor Birgitta Knutsdotter Olofsson (1996) anser att pedagoger ska medverka i barns lekar men de ska inte styra utan istället låta sig styras av barnen. Pedagogen ska stötta och vägleda barn i leken. Detta gäller särskilt för de barn som kanske inte kan leka eller förstå de olika leksignalerna. När de bemästrat detta och tillägnat sig förståelse för miljön runt omkring kan de gå vidare och leka själva samt med sina kamrater. Knutsdotter Olofsson (1996) menar att pedagogik är att kunna bemöta barn i deras lekvärld och däri hjälpa dem att utvecklas. Hon framlägger vidare att för barn är den vuxne, pedagogen den bästa lekvännen. För att kunna vara en god kamrat måste man förstå hur man ska ta sig i och ur leken.

Annica Löfdahl (2002) kunde i sin studie framlägga att det innehåll som går att skildra i barns lek är en del av deras dagliga tillvaro som yttrar sig när de leker. I dessa skapar de lösningar på konflikter som de kan stöta på. Innehållet är ett uttryck för vad barn kan och på vad de förstår. I leken kan de få reflektera om livet, de maktrelationer de måste ta sig an, från både familjen men även de som samhället utger (Löfdahl, 2002).

Miljöns betydelser för fri lek

Björklid (2005) framlägger i sin bok att miljön på förskolor ser olika ut då de beror på de pedagogiska idéer pedagoger valt att använda sig av när de inreder miljön och verksamheterna (Björklid, 2005). I boken Pedagogiska miljöer och barns

subjektskapande (2013) menar Nordin-Hultman att det går att se ett mönster i hur rum

är inrättade på förskolor samt vilka aktiviteter som de används för. Det går även att se gränsdragningar mellan de olika rummen. Dessa är laddade med olika normer samt värderingar som barn omedvetet blir präglade av.

Björkelid (2005) framlägger att det är viktigt att pedagoger är medvetna och tar hänsyn till att alla människor inte upplever miljöer på samma sätt. Författaren belyser även vikten av att miljöns utformning i förskolan bör vara så flexibel att den går att ändra efter de barn och de aktiviteter som hålls där. Björkelid menar att barn ska få

(14)

14.

tillgänglighet till alla rum och få tillåtelse att ändra om på möbleringen så att det passar deras lek. Som pedagog är det viktigt att respektera och visa hänsyn för detta samt ge barn det utrymme och den frihet de har behov av (a.a. 2005). Nordin-Hultman (2013) redogör för att barns sätt att vara på beror på vilka hinder de stöter på i verksamheten, vilka möjligheter de får samt de normer som verksamheten präglas av.

Ingrid Granbom (2011) menar att förskolors lokaler ser väldigt skilda ut vilket i sin tur leder till att miljöerna i förskolor ser olika ut. Med detta åsyftar hon att detta kan i sin tur påverka hur barn uppför sig i sina lekar. Vid små utrymmen ökar närkontakten mellan barn då det är trångt och begränsat med plats. Detta kan leda till alltfler konflikter mellan barnen samt att det sociala samspelet som är gynnsamt för barn blir lidande. Granbom (a.a.) betonar att det därför är viktigt att reflektera över lokalernas utformning så man planlägger miljö och verksamheterna i rummen. För min studie är denna forskning relevant då det framläggs i dessa att pedagogers närvaro eller inte har en betydelse i barns fria lek, men även hur miljön på verkar den fria leken.

(15)

15.

3 Metod

I detta kapitel kommer jag att redogöra för studiens tillvägagångssätt men även motivera val av metoder och studiens genomförande.

3.1 Beskrivning av metodval

I denna undersökning tar jag användning av kvalitativa undersökningsmetoder med en etnografisk ansats. Kvalitativ forskning innebär att den datainsamling som görs har sitt fokus på ”mjuk” data, där man använder sig av verbala analysmetoder som kvalitativa intervjuer och observationer (Patel & Davidson, 1994).

En etnografisk fältstudie som jag valt att utföra innebär att jag undersöker en miljö under en kortare tid. Det går att använda sig av olika metoder för att beskriva denna miljö utifrån olika perspektiv för att få en så helbeskrivande bild som möjligt (Löfdahl; Hjalmarsson & Franzén, 2014).

3.2 Observation

För att fånga barn i den fria leken och studera miljön så naturligt som möjligt valde jag att först fungera som en deltagande observatör, som det går att läsa om i boken Att

involvera barn i forskning och utveckling (2013) vilket innebär att observatören bör

försöka innefattas i miljön och det som sker utan att förlora de frågeställningar och det syfte studien har. Detta för att kunna bevara ett inifrånperspektiv så mycket som möjligt. I boken står det att närhet skapar gynnsamma förutsättningar till att bidra med relevant empiri (Johansson & Karlsson, 2013).

Då det inte blev som jag tänkt som deltagande observatör dag 1, valde jag istället att använda mig av öppen observation vilket Repstad (2000) beskriver som en bra metod då de som deltar i undersökningen är medvetna om den som ska observera och att detta är

(16)

16.

godkänt av alla inblandade. Det är även en bra metod då den följer de etiska principerna och inte kränker de som deltar i studien (Repstad, 2000).

I boken Forskningsmetodikens grunder (2011) framlägger Patel & Davidson (2011) att när det ska samlas in empiri som berör uppförande och händelser i naturlig miljö är observationer särskilt gynnsamma. Vidare beskriver de två sorters tekniker att använda vid observation. Strukturerad vilken innebär att observatören vet precis de händelser som ska studeras samt ostrukturerad som innebär att man som observatör försöker att samla ihop så mycket, för studien relevant information som möjligt under studiens gång.

Jag använde mig av de båda sätten, strukturerad då jag hade mina färdiga

frågeställningar att utgå ifrån, vad barn gör i sin fria lek och vilka hinder, mönster möter barn i sin fria lek. Men samtidigt använde jag den ostrukturerade metoden då jag förde anteckningar under observationernas gång som gav en större inblick i det område som jag studerade. Jag flyttade mig runt i verksamheten och följde de barn som det hände något hos samtidigt som jag tittade på vad barn gör och vilka hinder och möjligheter som de bemötte i den fria leken (Patel & Davidson, 2011).

För att kunna gå tillbaka och lyssna på barnens skildringar så har jag spelat in barns kommunikation i leken med diktafon samt även filmat deras lekar. I boken Att involvera

barn i forskning och utveckling skriver Johansson & Karlsson (2013) att det kan

upplevas påträngande att bli filmad eller fotad och forskare bör därmed vara lyhörd för när det är passande att filma. Vidare kan man läsa att om forskaren antecknar under observationens gång, är det lätt att gå miste av detaljer som videoklipp kan visa, genom att det går att titta på dessa filmklipp flera gånger om för att se detaljer, såsom barns kroppsspråk och olika uttryck.

3.3 Urval

Förskolan som jag utfört undersökningen på är en mellanstor förskola med omkring 70 barn fördelade på 3 olika avdelningar. Två avdelningar för barn 1-4 år. Avdelningen som jag har valt att utföra studien går barn i åldern 4-6 år. På den avdelningen är det 23 barn inskrivna, 1 förskollärare och 2 barnskötare som arbetar där. Jag valde att utföra

(17)

17.

min studie på en och samma förskola i sex dagar, 3 dagar respektive vecka. Jag har observerat 18 barn men kommer bara benämna de barn som beskrivs i min analysdel. Förskolan ligger i en liten by utanför Helsingborg och är en kommunal förskola. Lekens plats i förskolans verksamhet är central, man ser att barn får leka så mycket som möjligt under dagarna med ett fåtal inplanerade aktiviteter i veckan. Avdelningen är stor med många olika rum. De har en stor hall där barnen har sin plats och korg där de har sina extra kläder och dylikt. Hallen används för samling när man varit ute och ska in, där finns även toaletterna, kontoret. Sedan kommer man in i det rum som jag kallar för det centrala rummet, här finns två matbord, platt tv:n, samlingpunkter på golvet, hyllor med spel, papper och pennor. Här finns även ett litet kök, det är här som radion spelas hela dagen lång och det är här som pedagogerna brukar befinna sig. Till vänster om när man kommer in finns det ett litet rum där står ett matbord och hyllor med olika lekmaterial som mini lego och bilar. På golvet finns en matta med en bilbana. Lite längre fram i det centrala rummet till vänster om finns ännu ett rum, där inne finns ett litet målarskrubb, och ett större rum med en soffa, en liten hylla med några slott och en låda med

actiongubbar. När man kommer in från hallen till det centrala rummet till höger finns ett stort rum, barnen kallar för lekhallen, där inne sover de middag och där inne finns ”dockis” grejerna.

3.4 Etiska övervägningar

Jag har långt innan min studie genomfördes delat ut ett informationsbrev (Bilaga 1) till alla barns föräldrar på avdelningen samt till de pedagoger som jobbar där, för att det är viktigt att berätta men även klargöra för alla parter syftet med min studie och upplysa alla som deltar om de forskningsetiska principerna som de har rätt till att ha kännedom om (Vetenskapsrådet, 2011).

Genom informationsbrevet har jag följt informationskravet som innebär att forskare bör informera alla berörda innan studien utförs om studiens syfte och till viss del tillvägagångssätt att genomföra detta på. I informationsbrevet berättar jag också om att deras medgivande är betydelsefullt för min undersökning samt att jag lovar alla högsta anonymitet samt konfidentialitet (Patel & Davidson, 2003).

(18)

18.

Vidare har jag efterföljt samtyckeskravet som innebär att berörda själva får besluta om de vill delta eller inte. Innan jag påbörjade min studie var det ytterst viktigt att alla svarat och skrivit på. I informationsbrevet har jag även upplyst om att de som deltar kan få avbryta när de så än vill.

Avslutningsvis har jag följt och lovat alla berörda i min undersökning att den information som jag samlar in endast kommer att användas i forskningsändamål (Vetenskapsrådet, 2011).

3.5 Genomförande

Jag ringde förskolan och vi bokade in dagarna som jag skulle komma till förskolan. Redan dagen därpå var min första fältdag. Jag var i förskolan från kl. 8,00–14,30 tre dagar i streck och veckan därpå tre dagar i streck samma tider. Utav de timmar jag vistades i förskolan hade jag en och halvtimme på förmiddagen att observera och cirka två timmar på eftermiddagarna. Dessa tider gällde samtliga 6 dagar som jag var ute i verksamheten. Jag har under min fältstudie observerat barns fria lek på en avdelning som varje dag har fri lek och som ger barn möjligheter att få välja vad, hur och med vem de vill leka med. Jag har noterat att det är mycket rörelse och aktiviteter som försiggår på denna avdelning då barnen har fri lek. Barn flyttar sig från rum till rum, de byter spel, lekar, aktiviteter flera gånger om. De har allt lekmaterial tillgängligt. Pennor, papper, pärlor, spel, Ipad, platt tv, radio, bilar, allt är placerat lättillgängligt och synligt så att barn själva kan ta dem.

Den första dagen berättade jag för barn och pedagoger i en samling att jag skulle vara där och vad jag tänkte göra så att alla vara medvetna om det. Detta gjorde jag för att påminna barnen om min närvaro. Dag 1 höll jag mig till deltagande observation som jag bestämt mig för, jag följde med barn in i ett rum och försökte bli bjuden in i deras lek, det var svårt att hinna med att anteckna och barnen såg mig som en pedagog så större delen av tiden gick åt att förmedla vid konflikter mellan barn, delta i deras lekar och andra aktiviteter.

Så de återstående 5 dagarna bestämde jag mig för att verka mer passivt och använde mig istället av en öppen observation. Dag två talade jag om för pedagogerna att första

(19)

19.

dagen inte gick som jag tänkt och att jag bestämt mig för att använda mig av öppen observation, så att de var medvetna om jag inte tänkte ingripa vid konflikter eller delta i andra aktiviteter. Detta fungerade bra och jag hann anteckna flera av relevanta

sekvenser på små lappar som jag hade i fickorna. Dessa anteckningar blev

sammanställda i en löpande text och omfattade omkring 25-30 (A4) sidor. Vid ett tillfälle spelade jag in ljud, ljudklippet lyssnade jag på flera gånger om men det var inget som var relevant för min studie så det valdes bort. Barnen var väl medvetna om att jag var där men såg mig mer som en del av miljön. De lekte som vanligt utan att störas av min närvaro (Patel & Davidson, 2003).

Dag 2 valde jag att följa med barn i de olika rummen vid olika tillfällen. Eftersom barnen rörde sig fritt och snabbt från rum till rum tänkte jag att jag skulle följa efter och se vad som hände i rummet, vad gjorde de där, vilka hinder och möjligheter möttes de av när de förflyttade sig i de olika rummen. Tredje dagen kunde jag se ett mönster i vilka rum barnen använde, vilka barn som återkommande lekte med varandra, vilka som höll sig till ensamlek, vilka lekar som lektes.

Dag 4, 5 och 6 följde jag dessa olika grupperingar eller individuella barn från rum till rum. Efter varje fri lek stund på förmiddagen gick jag iväg för att reflektera och skriva ner men även att jag pratade in på diktafon det som jag sett under observationen. Detta gjorde jag även på eftermiddagen när den fria lekstunden var över.

När dag 6 var klar hade jag sammanlagt samlat in empiri som uppkom till cirka 30 sid A4 sidor av notiser, cirka 20 sid A4 sidor med egna reflektioner efter varje dag och ett ljudklipp på 20min som skulle transkriberas. Slutligen återberättas och analyseras de resultat som framkom i min undersökning med hjälp av egna reflektioner, tidigare forskning och teorier.

(20)

20.

3.6 Bearbetning och analys

När jag fått in all data var det dags att bearbeta den. Jag läste igenom alla mina

anteckningar och notiser därefter sammanställde jag samt plockar ut det mest relevanta utifrån syfte och mina frågeställningar. Därefter analyserade jag de fall och resultat jag finner i studien, dessa lyfts fram med egna reflektioner samt tolkningar och som ni får ta del av längre ner i arbetet under rubriken Analys. Slutligen diskuterar jag de resultat som framkommer utifrån det socio kulturella perspektivet och annan tidigare forskning samt teorier för att stärka resultaten.

3.7 Tillförlitlighet och giltighet

I boken Forskningsmetodiken grunder (2013) går det att läsa om att validitet innebär kvalitén i undersökningar. Den omfattar hela forskningsprocessen då man vill lyfta fram fenomen, göra tolkningar, försöka förstå livsvärldar, beskriva olika uppfattningar eller kulturer (Patel & Davidsson, 2013). Detta handlar om forskaren har lyckats samla in data som är tillräckligt bra för att kunna tolka det som ska studeras på ett trovärdigt sätt, om dessa tolkningar tillför undersökningen något intressant och hur man väljer att presentera detta.

När det gäller tillförlitligheten även kallad för reliabiliteten för min studie, som Patel & Davidsson (2013) beskriver så är den relativt låg, men validiteten är hög då jag kunnat anteckna under tiden som jag utfört mina observationer. Detta stärks då jag vid ett tillfälle även spelat in ljud från när barn kommunicerar i leken och därmed kunna kontrollera, genom att gå tillbaka flera gånger om för att se så att det jag antecknat stämmer med den ljudupptagningen. Samtidigt måste jag framhålla att min studie inte är generaliserbar då observationerna är gjorda på en och samma förskola samt avdelning under en kortare tid.

(21)

21.

4 Analys och diskussion

I detta kapitel presenteras analys samt diskussionen av min empiri. Här kopplas resultatet ihop med studiens frågeställningar som var att synliggöra vad barn gör i sin fria lek och vilka möjligheter och hinder de möter i den fria leken.

4.1 Innehållet i barns fria lek och möjligheter samt hinder

de möter

Här kommer jag att skildra de mest relevanta fallen från barnens fria lekar som framkommit i studien och sammanfatta dessa. Alla barnens namn och ålder är fiktiva.

Kortspel

I detta fall så observeras fem barn. Först har vi de tre pojkarna som spelar kort som heter Elvin 4 år, Linus 5 år, Kalle 5 år. Sen kommer pojken som ställer sig bredvid Lukas 3,5 år och flickan hon heter Anna 5 år. Slutligen kommer en till pojke in Odd 4,5 år. Jag kommer in på avdelningen på morgonen klockan är 8.10 barnen har ätit frukost och nu har de fri lek. Tre pojkar Elvin, Linus och Kalle, sitter vid ett bord och spelar kort. ”Finns i sjön”. En annan pojke Lukas, ställer sig bredvid tyst och tittar på. Efter ett tag går han iväg. En flicka som heter Anna, ställer sig jämte och tittar på, sedan sätter hon sig bredvid och tittar på. Elvin tar upp ett kort från bordet.

Då reagerar de andra samtidigt: Nej, så får du inte göra!

Kalle: Du måste först fråga har du en tvåa, inte bara ta, sen får du ta om ingen har det kortet.

Så Elvin lyssnar på de andra och frågar om ett ess. Ingen har det kortet och han tar i sjön. De fortsätter att spela. Efter 5 minuter går Kalle iväg han återkommer efter två min, under tiden han är borta pausas spelet och de andra tittar på vart han går och väntar kvar vid spelet. När han återvänder så fortsätter de bara att spela igen. Efter tre min går Kalle bort från bordet igen och då stoppar pedagogen han.

Pedagog: Vart ska du nu? Om du ska spela får du sitta kvar där borta vid bordet och inte springa rundor.

(22)

22.

Så går Kalle går tillbaks och sätter sig med de andra. Efter ett tag säger han till de andra; nu vill jag inte spela mer. Så de andra Elvin, Linus hänger på först samlar de ihop korten och Anna som suttit och tittat tar därefter över korten. Hon vill spela och börjar plocka ut korten igen, en annan pojke Lukas kommer in och frågar:

Lukas: får jag vara med?

Anna: Ja, här får du dina kort, här är mina, vi spelar ”Finns i sjön” Lukas: kan du det?

Anna: ja man gör bara så här, jag frågar om ett kort om du har det så får du ge mig det om du inte har det så får jag ta i sjön och det är korten här (pekar på bordet)

En annan pojke Odd kommer in i rummet och ställer sig bredvid Anna och Lukas.

Odd: om man gissar rätt får man fråga flera gånger, tills man får ta i sjön. Anna och Lukas tittar men säger inget utan fortsätter spela.

Sammanfattning:

Då det är min sista observationsdag, (dag 6) har jag noterat att dessa pojkar flera gånger om dagen sitter och spelar detta kortspel ”Finns i sjön”. Detta är något återkommande som de väljer att göra när de har fri lek. Jag ser även ett mönster i hur andra barn gärna ställer eller sätter sig bredvid för att titta på och på hur de upprepande gånger lär

varandra spelreglerna. Kalle går iväg de andra väntar, han kommer tillbaka de fortsätter spela. Han går iväg kommer tillbaka. Jag tolkar detta som att han vill ha koll på vad som händer i andra rum samtidigt som han spelar här. Så han sätter detta i mönster att lämna för att komma tillbaka. Detta kunde jag se flera gånger om dagarna när jag gjorde studien.

Jag uppmärksamma även flera gånger att pedagoger visste att pojkarna spelade men närvarade inte alls och om någon av pojkarna lämnade bordet blev de tillrättavisade direkt. Något annat återkommande jag noterar är att barn som sitter och tittar på när pojkarna spelar oftast är de som tar över och fortsätter spela när pojkarna när spelat klart.

(23)

23.

En lek i ”dockvrån”

Jag följer efter 5 flickor Lisa 4 år, Melissa 5,5 år, Carro 5,5 år, Alice 4 år, Elisa 5 år, in i ”dockisvrån” när jag hör att de tänker gå in där för att leka. Jag sätter mig på golvet vid ett hörn för att observera. Och flickorna börjar direkt att leka. En av dessa flickor (Carro) hennes mamma föder upp hundar och de andra flickorna vet om detta. Detta är dag 1/6 för min studie.

Lisa: Vi leker mamma, pappa, barn! De andra: Ja!

Melissa: Jag heter Polly! Nej Holly, nej Dolly! Carro: Jag vet vi leker hundar, valpar!

De andra: Ja!

Carro: jag är valp, du är valp pekar på Melissa, du får också vara valp Lisa, Anna du får vara mamman och du (pekar på Elisa) du får vara människan, man måste ha en människa!

Anna. Men jag vill vara valp jag också, vi behöver ingen mamma Carro: JO det måste man ha, en mamma och en människa!

Anna: Men Elisa kan vara mamman så kan jag vara valp

De andra tjejerna snurrar rundor som valpar under tiden rätt som det är: Melissa: vänta nu börjar vi om

De andra: ok

Så samlas de igen och börjar.

Carro: Melissa, jag, Anna vi är valparna, Lisa mamman och du (pekar på mig) du får vara människan.

Så säger hon till de andra:

Carro: Fast vi låtsas bara att hon är människan för hon behöver bara vara tyst och sitta där.

Så sätter de igång leken. Valparna kryper rundor på golvet, de luktar på varandra, de klättrar, skäller, hoppar upp och ner för sängen, de rullar sig. Det är en ganska livlig lek. Pedagog går igenom rummet. Leken fortsätter. Pedagog återkommer igenom rummet och då:

Pedagog: Tjejer sådana här vilda lekar får ni leka ute, det går inte här inne!

Flickorna lyssnar dovt, pedagogen lämnar rummet och leken fortsätter 5 min till. Två byggarbetsmän går igenom rummet. Leken stannar inte till. Flickorna slänger sig runt deras ben och fortsätter leka valpar, de skrattar och busar, byggarbetarna kämpar med att ta sig igenom skämtsamt. Pedagog kommer in:

Pedagog: nej vet ni vad tjejer detta går inte mer, nu får ni göra något vettigt, det här stökiga funkar inte här inne!

Så stannar hon, tittar och väntar på flickorna som samlas vid spegeln tyst. Pedagogen lämnar rummet och leken sätter igång igen på precis samma sätt.

(24)

24. Sammanfattning:

Här synliggörs för mig hur Carros verklighet återspeglas i lekens fantasi. Jag ser också hur de andra flickorna rättar sig efter Carro och hur hon styr denna lek genom att dela ut de olika rollerna. Återkommande är det hon som bryter leken, de börjar om, jag ser ett mönster här det är hon som åter delar ut rollerna och bestämmer. Det sker en

förhandling men Carro vinner den igen. Carro ger även mig en roll, den som ingen vill ha, hon visar på att hon är välmedveten om att jag bara ska sitta där och vara tyst.

Jag kan notera här hur flickorna leker som valpar och de härmar hur valparna gör i verkligheten. De tittar och imiterar varandra. De alla verkar veta hur valpar beter sig. Det ser ganska så vilt ut men roligt har de, de skrattar så de kiknar. Då jag sett flickorna leka denna lek 4/6 dagar kan jag återkommande se hur pedagog kommer in och hindrar barnens lek. Pedagogen visar åter igen inget intresse för vad flickorna leker utan markerar för flickorna att denna lek inte är vettig. För mig skildras även hur flickorna väntar på att pedagogen ska gå så de kan fortsätta leken igen.

Barn prövar roller från deras verkliga liv

Två flickor Lisa 5,5 år och Anna 5 år, går in i dockrummet. Jag följer efter, sätter mig i hörnet och observerar.

Lisa: ska vi leka mamma, syster? Anna: ja fast jag vill vara systern

Lisa: jag vet vi leker systrar båda, jag är storasystern och du lillasystern Anna: ok

Anna börjar krypa runt på golvet, hon kryper fram till barnsängen och stannar där och gråter, på bebisspråk säger hon:

Anna: jag vill upp, ja är tjött ja vill sova nu

Lisa kryper fram och lyfter, drar upp henne i sängen, de landar på varandra och börja skratta. Sedan lägger de sig bredvid varandra, drar upp täcket och skrattar.

Två andra flickor (Elsa 5 år) och (Alice 4 år) kommer in. De ska också leka, den ena går fram till dockvagnen, där lägger hon i ordning och bäddar in dockan, den andra går till köket och plockar fram en liten kopp och börjar duka bordet.

Lisa: jag vet ska vi leka mamma, pappa, barn? Anna: jag är systern

De två andra tittar och svarar: Alice: jag är mamman

(25)

25.

Lisa: jag är systern och Anna också då får Elsa vara pappan Elsa: jag vill vara mamman

Lisa: då får ni båda vara mamma det kan ju vara så, två mammor det har Jennifer, hon har två mammor fast en pappa som bor någon annanstans.

Så börjar de leka. Mamman tar hand om bebisen i vagnen, hon matar, byter blöja och sen i vagnen igen. Då tar hon upp en mobil (låtsas) och ringer:

Alice: Hej hej jag ska gå och handla i affären ska du med? Elsa: ja jag kommer hem till dig så går vi.

De två andra Lisa och Anna de kryper rundor och leker bebisar, de pratar med varandra på bebisspråk. Stannar till framför spegeln och börjar utforska sig där med grimaser. Elsa och Alice träffas och går iväg de leker att de ska till affären men på vägen börjar bebisen gråta. Alice tar upp den från vagnen och tröstar den, som att se en vuxen mamma hur hon skulle gjort. Lägger ner bebis i vagnen i med nappen och så tar hon upp mobilen och låtsas ringa till någon.

Sedan samlas de alla vid speglarna, de börjar titta och skratta. Sedan ställer sig de upp och börja sjunga och dansa. De gör en låt med danssteg, de kommer fram till mig och visar upp den, flera gånger om. De går ut från rummet och återvänder inte. Jag följer efter dem ut i det centrala rummet, där vill de visa upp för pedagogerna, men de är upptagna.

Pedagog: ni får vänta nu för jag måste titta på detta just nu

Flickorna väntar och väntar, efter knappt två min går de tillbaka in i ”dockisvrån” då kommer pedagogen efter:

Pedagog: Vad ville ni visa?

(Flickorna ställer sig upp och börjar sjunga och dansa och skratta) Lisa: denna dans gör hon på melodifestivalen

Pedagog: det var ju jättebra vad duktiga ni är, ni kanske skulle kunna dansa något sådant när vi har sommarfesten här på avdelningen för era föräldrar.

Tjejerna: JA!

Pedagogen: då planerar vi det imorgon när vi ska öva, det blir jättekul! Tjejerna skrattar och ställer sig framför spegeln och gör den igen och igen.

Sammanfattning:

Jag noterar här hur barn återkommande förhandlar och delar ut olika roller, som de hämtar från deras verkliga liv. Jag kan notera här hur den stora hjälper den lilla, de ändrar sina röster på liknande vis när de pratar bebisspråk. Jag kan se ett mönster i att det ofta är det barn som börjar leken och som återkommande är den som delar ut de olika rollerna. Återkommande är det Lisa som gärna delar ut rollerna. Kanske gör hon

(26)

26.

det för att det är hennes lek från början eller för att hon är äldst. Kanske är det för att hon återkommande tar maktpositionen när de leker och de andra orkar inte stå emot utan rättar sig efter hennes lekkoder.

Elsa vägrar att vara pappa, här ger Lisa med sig och berättar för de andra att man kan ha två mammor för det har hennes kamrat Jennifer. Hon hämtar från verkligheten in i leken. Jag får det intryck och tolkar detta som att flickorna återkommande hämtar mycket från verkligheten. De härmar och imiterar de mammor de sett i verkligheten i deras lek. Hur mammorna gör med bebisen, hur de gör med telefonerna och hur mammor står och hur mammor pratar. Jag noterar här hur glad flickorna blev när pedagogen bekräftar deras lek och hur de därefter börjar att träna mer och mer framför spegeln. Att det finns skillnader på pedagogers sätt att möta barn i deras lek och hur de skapar möjligheter för barnen och inte hinder.

Att välja samma lek men inte leka tillsammans

Jag upptäcker två pojkar Edvin 4 år och Emil 3,5 år inne i lego och bil rummet. Emil ligger på golvet, på en bilbanematta, han har två bilar en i varsin hand som han kör runt med och leker. Han gör olika ljudläten med munnen. Det låter som en bil som brummar runt. Samtidigt så leker det andra barnet. Han har en stor bil som han undersöker. Han sitter med ryggen till Edvin. Efter ett tag börjar han köra runt sin bil sittandes, han tar ett hus, han försöker få in bilen i huset, den andre sätter sig upp vänder sig om med sina bilar och försöker också få in dem i huset. Dem säger inte ett ord till varandra alls. Emil släpper huset ställer sig upp och går fram till hyllan med alla bilar och sådant, han ställer sig där och leker. Strax därpå kommer Edvin efter och ställer sig bredvid. Rätt som det är så böjer han sig ner och tar tag i Emils strumpa, Emil drar sin fot så strumpan åker av och börjar gråta hysteriskt. Han går ut till det centrala rummet där pedagog finns.

Emil: Edvin drog av mig strumpan!

Pedagog: Du Edvin så kan du bara inte göra kom här Edvin går in till det centrala rummet, Emil gråter

Pedagog: Nu får du ta på honom strumpan, kan du ta av den så kan du ta på den!

Emil gråter fortfarande och Edvin bara står inget händer, tillslut tar pedagog på strumpan. Emil går in i rummet fortsätter leka och Edvin går någon annanstans.

(27)

27. Sammanfattning:

Här noterar jag två pojkar som väljer att leka samma lek med bilar men inte i samverkan mellan varandra. Jag noterar även hur Emil leker med bilarna medan Edvin undersöker bilen och vad som kan göras med den. Jag ser likheter på dem båda då de leker tyst och för sig själva. När den Emil ställer sig upp så följer den andre på. Jag tolkar det som att Emil vill se vad Edvin ska göra och det uppstår en konflikt, eller eftersom de inte alls pratar med varandra, så kan inte Edvin förklara vad han vill och uttrycker det kroppsligt istället genom att dra tag i den andres strumpa. Strumpan åker av och Emil börjar gråta och tar sig ut där pedagogerna är.

Pedagogerna försöker som jag återkommande noterat att medla i något de själva inte sett utan bara hört. Istället för att muntra barnen att bli vänner och hjälpa de tillbaks i leken lämnas de själva att ta det beslut. Vilket innebär att de går åt varsitt håll. Jag tolkar detta som att pedagogerna här med inte hjälpt barnen att lösa konflikten och bli vänner igen utan konflikten läggs på is och barnen lämnas utan att få förståelse för hur man är en god lekkamrat.

Lek med kapsyler

I det centrala rummet händer mycket olika aktiviteter när barnen får leka fritt. Här sitter barn och ritar, de pärlar, de pusslar, spelar spel, spelar på ipaden. En flicka Isabelle 5 år, tar en låda och sätter sig på golvet. Hon vänder den upp och ner och häller ut flera hundra kapsyler i alla dess olika färger/stilar. Så sitter hon först och känner på dem lite, sen börjar hon att vända de lite en och en. Hon tittar på dem. Sen ser jag hur hon börjar att lägga dem i någon ordning, så jag frågar:

Jag: Vad har du tänkt att göra?

Isabell: jag ska lägga alla samma här, och dem där (pekar på en annan sort) och dem där.

Jag: ok så du sorterar dem då, vad fräckt! Isabell: ja

En pojke Eric 3,5 år, kommer och sätter sig bredvid. Han tittar lite sen börjar han leta sådana som hon behöver utan att säga ett ljud. Och så sitter de i tio min, sen ser jag hur hon börjar göra en cirkel av de rosafärgade så:

Jag: vad tänker du göra nu då?

Hon: jag ska bara göra en blomma av alla dessa (pekar på den rosa högen).

(28)

28.

Jag ser hur denna flicka utforskar dessa kapsyler, hur hon först undersöker dem. Hon tar på dem, flyttar dem nära ögat och granskar dem, drar med händerna på dem när de ligger där på golvet och känner in dem. Sedan börjar hon skapa någon form eller ett mönster av dem, det smittar av sig till ett annat barn som sätter sig ner och hjälper henne, han räknar ut (med tyst kommunikation) utan att hon behöver säga något vilka färger hon letar efter och börja samla dem till henne.

När hon kommit halvvägs bryter pedagogen.

pedagog: nej nu får vi städa undan för nu är det ”mellis”! Isabell: oh kan jag inte få spara detta till efter ”mellis”?

Pedagog (funderar kan jag se): jo men vad är det du gör med dem? Isabell: titta jag gör blommor

Pedagog: ok men låt det vara kvar så får du leka med det sen efter ”mellis” då!

Sammanfattning:

Här kan jag se hur olika pedagoger ser på barns lek, denna pedagog ger möjligheter, bekräftar och visar intresse för vad barnet gör i sin lek och låter barnet få fortsätta sitt projekt efter ”mellis”. Jag noterar hur stolt flickan blir att hon får spara sitt projekt, hur de andra barnen går förbi och tittar och att de säger åt sina kamrater titta vad Isabell har byggt akta så ni inte förstör detta, hon fick spara det till efter ”mellis”.

Lek med rock ringar

Jag upptäcker två barn Albin 4 år och Alex 5,5 år i hallen. De har varsin rock ring som de rockar runt magen. Albin kastar ringen fram och säger:

Albin: kan du detta? Man kastar den och så ska den komma tillbaka så står båda barnen och testar, testar igen, och igen.

De lyckas inte men ingen av dem ger upp utan provar flera gånger om, när Albin till slut klarar det:

Han: titta hur jag gjorde nu då haha (skrattar) Därefter provar Alex att snurra ringen på armen: Alex: kolla på mig då, kolla

Så snurrar de ringen runt magen länge, länge. Ett annat barn (Elsa 5.5 år) kommer in och får ta över. Pojkarna lämnar rummet. Elsa snurrar lite, hänger sedan upp rockringen på sin plats och när hon går ut ur rummet kommer ett annat barn Anna 5,5 år in, tar en

(29)

29.

rock ring och börja rocka, ett till barn Alice 3,5 år kommer också in i hallen. De snurrar med ringarna runt sina magar sedan hänger de upp ringarna och springer ut ur rummet. Pedagoger går igenom rummet flera gånger utan att säga något.

Sammanfattning:

Jag noterar här att barnen tränar och testar att få kontroll på sina kroppsliga förmågor. Under tiden som de försöker har de roligt då jag återkommande hör hur de skrattar, jag kan se lärande och utveckling i detta då jag ser hur de försöker bemästra olika rörelser ser även ett mönster i att när de klarar av något så vill de gärna visa upp detta och då söker de bekräftelse av varandra.

Jag tolkar detta att hallen är en plats de får möjlighet att använda när de vill leka något livligt. Pedagogerna ser hallen som en tillåten miljö som ger barn möjligheter till att träna och bepröva sina kroppsliga förmågor. Jag kunde se ett mönster i hur barn flera gånger om dagen sprang in tog en rock ring rocka lite och sedan sprang ut igen och så vidare. Här notera jag även att pedagogerna gick igenom rummet flera gånger om utan att bli störda av barnens skratt och uttryck, återkommande så bekräftade de istället barnen flera gånger med ringarna.

Musik och danslek

Under de sex dagar jag var ute i verksamheten för observation kunde jag notera att radion i det centrala rummet på avdelningen gick i bakgrunden från morgon till stängning. Flera gånger om dagarna kunde jag notera att om det spelades en låt som barn tyckte om kom de snabbt till pedagogerna för att få tillåtelse att höja volymen, när de fick möjligheten till detta så dansade nästan alla barn till musiken och de som inte ville dansa fortsatte bara med sina grejer. Flera gånger om dagen hände detta.

En av mina observationsdagar så kom jag in på avdelning strax efter kl. 8.00, då stod 5 pojkar och dansade till Mickel Jackson på tv:n. Detta var inte första gången de gjorde detta utan detta hände nästan varje dag. Alla härmade de sångarens rörelse i dansen och hur han höll micken och sjung med på engelska. Runt killarna samlades andra barn vissa tog en stol för att titta på, andra ställde sig bredvid och prövade att dansa, de tittade på killarna men även han på tv:n. När en låt var slut förhandla de mellan

varandra och kom överens vilken som var nästa att spela, de blev aldrig bråk. Efter fem låtar ville andra barn välja. Då blev det lite melodifestival och där förhandla de också vilka låtar som skulle spelas utan bråk, och nästan alla barn sjung med. När barnen sen valde årets vinnarlåt på melodifestivalen då slöt sig även pedagogerna dit och alla dansa och sjung. Sedan dämpades ljudet av och alla barnen fortsatte med fri lek.

(30)

30. Sammanfattning:

Jag notera även att pedagogerna gjorde samma sak. Kom det en låt som de tyckte om höjdes musik, alla sjöng med och dansade glatt. Ofta satte de igång musik på storbilds tv:n på väggen och spelade upp Youtube klipp som barnen ges chanser att välja. Jag tolkar detta som att musik är något som återkommer i verksamheten flera gånger om dagen på ett tillåtande och lustfyllt sätt. Jag ser ett mönster i hur samma pojkar gärna startar upp det hela eller även hur pedagogerna är dem som startar upp aktiviteten. Jag ser hur detta smittar av sig till nästan hela barngruppen. Jag ser inga skillnader här när det gäller pojkar och flickor utan de blandar sig och imiterar den som sjunger på tv:n.

Jag kan återkommande se att där pedagogerna är tillåtande sker inga tillsägelser eller hinder för barnen utan de får skratta, liva upp sig, röra sig fritt. Jag ser även ett

gemensamt lärande, barnen lär från varandra, de samspelar, de säger inte så mycket men de tittar på varandra, de tittar på sin kamrat hur dennes dansar och försöker att själv bemästra detta. De förhandlar och kommer överens, väntar på sin tur när de väljer låtarna själva, de samspelar med en demokratisk anda som de lärt sig efterhand. Deras språkliga kompetenser utvecklas även här då nästan alla låtarna är på engelska och de sjunger med i texterna, de lär sig nya ord och begrepp.

4.2 Sammanfattning

Jag har i min undersökning noterat att miljön är viktig för barn. Jag kan se ett mönster i hur pedagoger tillåter mer livliga lekar i hallen och i det centrala rummet, detta är tydligt då det återkommande är det centrala rummet där musik spelas från radion hela dagarna samt i hallen där barnen gärna får använda rockringar.

Det framkommer även ett mönster när det gäller hur pedagoger i de fall de

bekräftade och visade intresse för barns lekar, då de genom att bekräfta barnen skapa de nya vidare möjligheter för barn att få synliggöra vad de gör när de leker men även spara och få fortsätta sin lekprocess vilket är gynnsamt för barns utveckling och lärande.

I de flesta fall kunde jag se att barn många gånger hindrades i deras fria lekar, då pedagogerna inte visar något intresse som jag åskådliggör i flera av mina fall i kapitel 4

(31)

31.

analysdel, utan i de flesta fall hindras barns fria lekar för att de är för livliga, högljudda eller för att barn flyttar sig mellan de olika rummen. Leken avbryts i de flesta fall direkt och återkommande utan att pedagogerna ens sett vad som egentligen hänt då de oftast är i ett annat rum

4.3 ”Lek är mer än bara lek”

”I lekens och det lustfyllda lärandets olika former stimuleras fantasi, inlevelse,

kommunikation och förmåga till symboliskt tänkande samt förmåga att samarbeta och lösa problem. Barnet kan i den skapande och gestaltande leken få möjligheter att uttrycka och bearbeta upplevelser, känslor och erfarenheter” (Lpfö 98 rev 2010).

I Annica Löfdahls studie (2004) redogör hon att genom leken kan barn utvecklas socialt, motoriskt, känslomässigt och intellektuellt. Ur ett sociokulturellt perspektiv där Löfdahl (2004) bygger vidare på Vygotskijs teorier och tankar, framläggs ur hennes studie att barns lek innebär för pedagoger att förstå vad barn gör när de leker, och att lära sig läsa av de lekmönster och sociala sammansättningar som skildras i barngruppen. Hon hänskjuter även vikten av att se barn som sociala aktörer men även att de bör få vara medskapare i kunskapen, kulturen och med de identiteter som har en inverkan på deras liv (Löfdahl, 2004).

Detta kan även jag koppla till min studie om barns fria lek då jag försöker ge en inblick i vad barn leker i sin fria lek för att lyfta fram och skapa mer förståelse för att leken är lärorik och utvecklande för barn på ett mångfaldigt sätt. Jag anser att ett sociokulturellt perspektiv här ger oss möjligheter att blicka in i de olika interaktioner barn ingår i med andra barn men även pedagoger. Det hjälper att åskådliggöra att när barn leker så lär de av varandra. I min studie utifrån ett sociokulturellt perspektiv skildras att i den fria leken kan det ske ett gemensamt lärande som kan vara gynnsamt för barn om miljön och pedagoger skapar möjligheter och inte hinder i barns fria lek. Dessa olika interaktioner barn ingår i har en betydelse för deras utveckling och lärande.

(32)

32.

I min studie kan jag dra slutsatserna i att när barn får leka fri lek så väljer de alltid att leka eller att göra något som de tycker är intressant, som de kan eller vill bepröva. I barns fria lek kan man i min studie se att barns fria lek är något av värde.

Corsaro (2005) menar att barn gör en egen tolkning av återskapandet och den ursprungliga meningen som ändras om och de gör en egen tolkning som passar deras aktivitet, en så kallad ”tolkande reproduktion” -(Corsaro, 2005). Detta går i hand med de resultat som synliggjorts med min studie då flickorna väljer att leka rollek och under lekens gång ändrar de temat för leken samt rollerna flera gånger om. Leken och rollerna de spelar hämtar de från deras verkliga liv men skapar om dessa så de passar leken.

Jag kan även dra slutsatser i att då pojkarna valde att återkommande leka

konstruktions och regellekar när det var fri lek går här att se det sociokulturella draget då dessa lekar och spel innehöll regler som barnen kunde eller lärde sig av varandra. Dessa spellekar innebar även turtagningar, samspel och kommunikation barnen emellan och jag kunde tydligt känna av en både medveten och omedveten demokratisk anda som framställdes i barnens fria lek.

4.3 Hinder i leken lämnar sina avtryck

”Barnen ska få stimulans och vägledning av vuxna för att genom egen aktivitet öka sin kompetens och utveckla nya kunskaper och insikter” (Lpfö 98 rev 2010).

Jag kunde återkommande se att pedagogerna ofta fick medla vid konflikter mellan barn fast de inte sett vad som hänt då de alltid höll sig i det centrala rummet. Jag noterade att pedagogerna gick in i de olika rummen och bröt barnens lek utan att fråga vad de lekte, utan att visa något intresse. Knutsdotter Olofsson (1991) menar att den vuxnes närvaro när barn leker och dennes inställning och stimulans har betydelser för hur lekar kan utvecklas särskilt i förskoleåldern (Knutsdotter Olofsson, 1991).

Jag kan dra slutsatserna att det var pedagogerna i miljön som satte hinder i barnens fria lekar då jag kunde se ett mönster i att lekar som ofta avbröts var de som lektes i pysselrummet, eller i ”dockisvrån”. Återkommande kunde jag höra pedagogerna säga

(33)

33.

att ”nu räcker det” eller ”sådant gör vi inte här inne”. Här kan jag dra slutsatser som att pedagogerna inte såg dessa situationer som lek utan som kaos och störande moment då barnen skrattade högt, hoppade runt, kröp runt, väsnades, de var för livliga. Att vissa rum var mer tillåtande än andra, de var pedagogerna som hade makten i vilket rum som där fick lekas och på vilket sätt. Pramling Samuelsson och Sheridan (2006) framför att då leken har en betydelse för barns utveckling och lärande har den vuxne ett ansvar att skapa möjligheter för alla barn att leka. De bör även regelbundet skapa om, tillsammans med barnen, de olika miljöerna på avdelningen som kan bidra med att stimulera barns lekar och som kan skapa goda tillgångar med innehåll men även händelseförlopp (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2006).

Flera gånger noterar jag att flickorna kommer ut ur ”dockvrån” med dockvagnar, dockor och utklädda, de blev direkt tillbakavisade in i dockis igen, leksakerna skulle vara på sina platser, de fick inte förflyttas. Barnen hindrades i sina lekar, de hindrades genom att pedagoger inte skapa möjligheter för dem i deras lek. Deras miljö

begränsades då leksaker inte fick förflyttas vidare till andra rum och följa impulserna från deras lek. Björklid (2005) menar att miljön påverkar barn i den fria leken vilket innebär att barn anpassar sig efter miljön genom att flytta föremål, skapar egna platser för lek samt de lär att samspela med den miljön genom samspel med varandra (Björklid, 2005).

Många gånger så bröts barns lekar utan att pedagogerna visa något intresse eller bekräftade deras lek. Pedagogerna var heller inte närvarande utan kom in och bröt leken utan att reflektera över vad de bryter och varför. Som jag såg det i min studie var det i de flesta fall för att barnen var för livliga och högljudda eller vid konflikter. Knutsdotter Olofsson (2011) menar här att pedagogerna ska bemöta barn i deras nivå i leken för att kunna hjälpa barn att göra deras lek samt kreativitet vidare utvecklat och utvecklande (Knutsdotter Olofsson, 2011).

Om de hade använt sig av ett inifrån perspektiv hade de kunnat närma sig barnens lek och se vad som pågick inifrån, istället för att se kaoset och bryta en lekprocess hos barnen. Pramling & Johansson (2009) framlägger att pedagoger istället borde använda leken på ett mer målinriktat sätt, då man antar att leken i grund kan stimulera det lärandet på ett lustfyllt sätt och därmed bidra till att barn utvecklas på ett mångfaldigt sätt (Pramling & Johansson, 2009).

(34)

34.

4.5 Om barn ges möjligheter i den fria leken kan allt hända

”Barnen ska kunna växla mellan olika aktiviteter under dagen. Verksamheten ska ge utrymme för barnens egna planer, fantasi och kreativitet i lek och lärande såväl inomhus som utomhus” (Lpfö 98 rev 2010).

Resultat som framkommer i min studie skildras i musik och dansleken som jag

beskriver i kapitel 4, här framkommer att när barn genom samspel och samverkan med andra barn men även pedagoger får släppa loss till musik som spelas på olika språk skapas möjligheter för barn att utveckla sitt språk men även sinnen och kroppsliga förmågor. De hör ord och begrepp på andra språk i sångerna, de kanske frågar vad dessa betyder och kommer sedan ihåg detta. Knutsdotter Olofsson (2003) menar att barn kan utvecklas vidare när det gäller ord och nya begrepp, genom att barn lånar från tidigare erfarenheter. Där de tidigare erfarenheterna hämtas från tv serier, filmer, musik

(Knutsdotter Olofsson, 2003). När pedagogerna bryter det som barnen är upptagna med och sätter igång något oplanerat, som de höjer plötsligt musiken och börjar sjunga med i en låt, så samlar sig barn efterhand bredvid. De som kan sjunger med, andra tittar och iakttar ett litet tag sen gör de likadant, andra bara kommer nära och närvarar utan att göra något särskilt. Då händer det något som professor Birgitta Knutsdotter Olofsson (1991) belyser betydelsen av, vilket är att pedagoger bör försöka släppa på kontrollen så mycket som möjligt vilket inbegriper; färre planerade aktiviteter och rutiner. Istället bör de verka mer tillåtande och även skapa större utrymmen och tid för fri lek och i den fria leken bör man som pedagog fungera deltagande och vägleda på ett pedagogiskt sätt (Knutsdotter Olofsson, 1991).

Jag kan dra som slutsats här att genom att barn får möjligheter i sin fria lek att oplanerat sjunga, dansa och röra på sig skapas det möjligheter för barn att undersöka men även få kontroll över sina kroppsliga men även de sinnliga förmågorna. Jag anser att man ur ett sociokulturellt perspektiv här kan se att miljön har en betydelse för hur barn kan få leva ut sina inre och kroppsliga förmågor, även genom rytmik och rörelser då i samklang med Lev Vygotskij (1995), han menade att barns lärande i sin storhet börjar i det samspel de har med andra barn samt hur de integreras i den miljö som de befinner sig i (Vygotskij, 1995).

(35)

35.

6 Avslutande diskussion

I detta kapitel redogör jag för min undersöknings viktigaste resultat, kopplar det till studiens syfte och frågeställningar. Diskuterar även mitt metodval och vilka didaktiska innebörder min undersökning kan ge och avslutningsvis ger jag förslag till vidare forskning.

6.1 Fri lek och närvarande pedagoger

För att på mest givande sätt kunna besvara syftet för min undersökning ställde jag två problemformuleringar. Det som skulle synliggöras ur frågorna var, vad barn gör i sin fria lek men även vilka möjligheter och hinder de möter i den fria leken. Utifrån studiens syfte och den analyserade empiri har det synliggjorts anblickar som är mycket iögonfallande.

Här är det viktigaste och mest framträdande resultat som framkommit i min

undersökning av barns fria lek, att när barn leker fri lek är det alltid något av värde och meningsfullt för dem, studiens resultat skildrar då att lek är mer än bara lek.

Den stora slutsatsen som jag kan framlägga ur denna studie är att om pedagoger visar intresse samt närvarar när barn leker fri lek kan de få syn på vad barn gör när de leker fri lek och då få en större förståelse för vad som sker och därmed skapa möjligheter för barn istället för hinder, vilket blir betydande för barns lek processer och gynnar deras utveckling och lärande.

6.2 Metoddiskussion

Först så valde jag att utgå från den etnografiska ansatsen med deltagande observatör, för att man med denna metod kan glimta in och försöka närma sig miljöer, beskriva och förstå dessa främst ur ett kulturellt perspektiv. Jag ville synliggöra barns fria lek, försöka förstå och se vad de gör i sin fria lek men även hur pedagogerna med miljön bidrar i den fria leken, sedan reflektera över detta för att därefter kunna göra en analys.

(36)

36.

Jag tänkte först verka som en deltagande observatör i min undersökning och delta samtidigt som jag observerar så detta gjorde jag första dagen. För mig blev det snabbt tydligt att detta inte var en bra metod för mig då jag inte hann att anteckna, att barnen ofta ville att jag skulle förmedla i konflikter, det gick inte att få en blick in då jag ständigt var med i de aktiviteter som fortgick. Så när jag reflekterat efter första dagen kom jag fram till att byta och prova öppen observation. Jag talade om till pedagoger och barn dagen efter att jag inte skulle vara med, inte lösa bråk eller delta utan bara vara, bara följa. Denna metod fungerade mycket bättre. Jag kunde följa efter barn som lekte och hela tiden föra notiser och anteckningar. Barnen lämnade mig ifred och såg mig mer som en del av miljön. Detta gav mig möjligheter att sätta mig i ett hörn och bara studera barns olika lekar. Med öppen observation som metodval fick jag gott om tid för att anteckna, jag kunde gå iväg och reflektera när den fria leken var över.

Genom mina observationer har jag fått fram resultatet att när barn leker fritt så gör de något av värde. De gör något de kan lära och utvecklas av. När barn har fri lek kan de välja vad de behöver träna på, vad de känner för att bearbeta mer. De kan välja att leka med en kamrat eller självständigt. I den fria leken använder barnen hela sin kropp och sina sinnen att utforska med och därmed kan de utveckla och få kontroll över sin kropp. Jag har noterat i min studie att barn återkommande byter lekar ofta och rör sig mycket och de förflyttar sig gärna från rum till rum. I de olika rummen hämtar eller fångas barnen av något som sätts igång inom dem som oftast utvecklas till en lek. Här har jag noterat ett mönster i hur flickorna gärna leker rollekar och att det nästan alltid är den som börjar leken som delar ut de olika rollerna. Barnen tar återkommande hjälp från verkliga händelser när de leker, och skapar om med hjälp av fantasin.

Här har jag även antecknat att det är en skillnad på pojkar och flickors lek, då flickorna väljer att alltid leka rollek medan pojkarna håller sig oftast till regellek och konstruktionslekar. Här skiljer det sig då flickorna ibland spelar spel, leker med lego, bygger, ritar och pärlar medan pojkarna inte alls valde att leka någon rollek de dagar jag var där för att observera.

(37)

37.

6.3 Didaktiska följder

De resultat som framkommit från min studie är värdefull för förskolans pedagoger då dessa kan ta del av mina resultat som visar på att barns fria lek innehåller något av värde för dem. Genom detta kan pedagoger ta till sig och ha mer förståelse för barns fria lek och därmed inte sätta hinder för barn utan verka närvarande när barn leker och genom detta skapa möjligheter i barns fria lek.

Jag anser att pedagoger bör närvara när barn leker fri lek så att vi vet vad barnen gör när de leker och därmed kan verka mer demokratiskt och gynnsamt när vi väljer att gå in vid konflikter eller bryta en lek. Men även för att vi ska kunna skapa en miljö som är mer flexibel och tillåtande i barns fria lekar, om vi har mer förståelse för vad barn gör när de leker kan vi också förstå varför de leker livligt, varför de måste byta till ett annat rum eller flytta på någon leksak eller möbel.

6.4 Vidare forskning

Jag hade kunnat se att samma undersökning görs på fler förskolor och på olika

avdelningar för att ännu mer lyfta hur viktig den fria leken är för barns utveckling och lärande och bidra till mer kunskap och förståelse för oss pedagoger om den fria leken, miljöers betydelser för lek och lärande och för pedagogers förhållningssätt till fri lek.

References

Related documents

Of the three local stiffness measurements that were calculated from the common carotid artery in the present study, arterial distensibility was the measure with the

Pueblo Vocational Community College; Daniel Black, Deputy Treasurer, State Board of Agriculture, and Director, Planning and Budgets, Fort Lewis College; Dr.. Schoemer,

imkleiirt krig eller passivt acsepterande av mo"rtånldarens i11kr5k- tande på den egna intressesfären som enda svarsmöjPighet - ville man skapa förutsätbingarna

H an berättar om sina upplevelser där, om hur utvecklingen på biblioteksområdet snabbt gick framåt och om hur han senare som länsbibliotekarie i Karlstad varit med om

Günther-Hanssen menar att detta exempel kan kopplas med begreppet översättningar (Günther- Hanssen 2014, s. 37) beskriver att aktörer, mänskliga som ickemänskliga kommer

Förskollärarna beskriver den som den lek barnen själva väljer, vilket kan ha att göra med att de inte tycker att leken ska vara helt fri från vuxna då det kommer fram i

The fact that the hydrogen content in the deposited films decreases with increasing plasma power could be an indication that such C n H m species are active in film deposition and

yaroslava zhulina earned her medical degree from the Faculty of General Medicine at Bogomolets National Medical University, Kiev, Ukraine in 1996.. After moving to Sweden, she