Hur ser elever på sin kunskap före och efter APU?

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng, grundnivå

Hur ser elever på sin kunskap före och

efter APU?

How do students view their knowledge before and after APU?

Matthias Arvidson

Lärarutbildning 90hp

2010-08-30

Examinator: Anders Lindh Handledare: Nils Andersson

Sammanfattning

Syftet med undersökningen är att kunna anpassa utbildningen tiden efter en APU period om det visar sig att eleven snabbare utvecklas i sin kunskap under praktik perioden. Undersökningens frågeställningar är hur elever som går en yrkesutbildning ser på sin kunskap före och efter en APU period. Skiljer elevens synsätt på sin egen kunskap markant efter en APU period? Metoden som används är en enkätstudie som analyseras kvantitativt med hjälp av SPSS. Respondenter har varit 59 elever som går praktiska yrkesinriktade program på två gymnasieskolor i Halland. Resultatet visade att elevernas syn på sin yrkeskunskap före och efter APU perioderna inte skilde sig nämnvärt åt men en tydlig åsikt var att eleverna önskade arbeta mera praktiskt i skolan.

Innehållsförteckning

2.1. Historisk tillbakablick, skola - arbetsliv. 2.2. Programmål-APU. 2.3. Praktiskt lärande. 3. Metod 3.1. Enkäten. 3.2. Urval. 3.3. Genomförande. 3.4. Bortfall. 3.5. Analysmetod. 4. Resultatredovisning 5. Analys. 6. Diskussion. 7. Referenser. 8. Bilaga.

1:1 Bakgrund

I gymnasieskolan har elever olika långa perioder med arbetsplatsförlagd utbildning, APU. APU kan förekomma i alla årskurserna under en treårig utbildning och i olika långa perioder beträffande hur man disponerar den avsatta tiden på sammanlagt minst 15 veckor. APU är en nutida självklar koppling mellan arbetslivet och skolan i en yrkesutbildning och i många fall knyts viktiga kontakter för en framtida fortsättning inom företaget. Vilken betydelse har APUn för elevens utveckling? Får eleven en möjlighet att vidareutveckla sina färdigheter i den miljö där kunskaperna är tänkta att användas? Är det kanske så att det vore bättre att lägga mer tid i skolan och utveckla färdigheterna till en högre nivå redan innan en kontakt med arbetslivet etableras? Förutsättningarna ser olika ut på olika APU företag men grundtanken är att alla elever ska ges samma möjligheter till utveckling på sin praktikplats. Att som elev få komma ifrån skolans värld vilken man brukar vara mätt på efter många år innebär en chans att prova vingarna. Något jag vill undersöka närmare är hur elevernas syn på sin yrkeskunskap ändras av en period ute på APU. Tycker eleverna att kunskapen är oförändrad eller har man fått en bekräftelse på att ”ligga rätt” med sin inlästa kompetens? Kommer man till någon slags insikt om att behöva jobba hårdare i skolan när praktik tiden är slut?

Mitt intresse för ämnet grundar sig i min egen gymnasietid från början av 90-talet då vi praktiserade betydligt kortare period än idag. Trots den korta tiden på företaget tyckte jag att jag då lärde mig så mycket mer än i skolan. Då förstod jag inte att under praktiktiden fick mina inlärda kunskaper från skolan chansen att knytas ihop med det som yrket verkligen skulle innebära. Som ung elev undrade man varför man överhuvudtaget gick i skolan då man kunde lära så snabbt ute på ett företag och med nyvunnet självförtroende klarade man av det mesta. Har eleverna idag samma syn på sin kunskap efter sin praktiktid?

I en undersökning gjord av regionala kompetensrådet i Halland bland företagare i länet ansåg intervjupersonerna att nyutbildade ofta saknade ”kvalitativa egenskaper hos den ideale industrimedarbetaren” (Regionala kompetensrådet, 2007). Undersökningen belyser en uppfattning bland företagarna att gymnasieutbildningarna inte är i fas med det som krävs på arbetsplatserna idag och att man vill ha ett arbetssätt som mer liknar det som förekommer på företagen i skolan. När jag läser en undersökning som denna tycker jag att det är viktigt att ta reda på hur eleverna själva ser på sin kunskap före och efter en APU period.

Kan jag som lärare kanske påverka eleverna till att vara flitigare efter en APU period om undersökningen visar att eleverna inte tycker sin kunskap vara tillräcklig? Om många elever

får ett bättre självförtroende i yrket under en APU period skulle skolan då kunna höja svårighetsgraden på kursen efter praktiktiden? Skulle eleverna klara ett högre tempo i kunskapsintagandet när de har fått se vad som krävs i arbetslivet? Att undersöka detta ämne på ett djupare plan lämnar jag till framtida forskning men med min undersökning vill jag få fram åsikter och attityder från eleverna och försöka tyda dessa. Att lösa problemet med helt anpassade utbildningar efter industri och hantverksföretags önskemål är en svår uppgift, kanske omöjlig och en fråga för det politiska systemet som styr innehållet i skolans läroplaner.

1:2 Syfte

Syftet med undersökningen är att kunna anpassa utbildningen tiden efter en APU period om det visar sig att eleven snabbare utvecklas i sin kunskap under praktik perioden. Att ta tillvara på elevernas nyvunna kunskap och självförtroende torde vara intressant för varje lärosäte.

1:3 Frågeställning

Att undersöka hur elever som går en yrkesutbildning ser på sin kunskap före och efter en APU period. Skiljer elevens synsätt på sin egen kunskap markant efter en APU period?

2:1 Historisk tillbakablick - skola arbetsliv

Inom flera hantverksyrken som t.ex. byggnads och elektrikeryrket är det fortfarande ett krav på en lärlingstid innan man räknas som fullärd och kan få betalt därefter. Även inom många andra praktiska yrken behövs inslag av praktik i utbildningen för att få en bild av hur det fungerar i arbetslivet utanför skolan. Historiskt sett var det bara vägen som lärling som fanns att gå in i många yrken och att lära ett hantverk från en mästare som kunde sitt jobb var den utbildningen som var tillgänglig. Sverige var länge ett land med låg teknisk nivå som sysslade med skogs och jordbruk och även inom dessa områden lärde man sig av varandra, en ren nödvändighet för att överleva. Från början 1900-talet har Sveriges tekniska utveckling gått i en rakt uppåtstigande spiral fram till nutid. I skolverkets undersökning ”skola – arbetsliv” (Skolverket, 2000) beskrivs hur barnen från ”de breda folklagren” styrdes mot utbildningar som inriktades mot olika yrken från att tidigare gått folkskola med en mer allmän kunskapsinriktning. Olofsson (2003) beskriver hur det i början av 1900-talet fanns en brist på offentligt understödd yrkesutbildning och efter ett riksdagsbeslut 1918 uppkom lärlingsskolor och yrkesskolor. I praktiken blev utbildningarna begränsade till små elevantal och det var fortfarande en stor del av de som arbetade inom industrin som saknade utbildning.

Efter trettiotalets krisår och världskrig som Sverige stått utanför utvecklades industrin i en snabb takt och behovet av arbetskraft ökade i sektorn. Den tekniska nivån inom svensk industri utvecklades snabbt och behovet av arbetskraft med speciella kompetenser ökade. Framförallt under femtiotalet utvecklades kommunala och landstingskommunala yrkesskolor, dessa var förlagan till det som skulle bli gymnasieskolan.

Hela svenska skolsystemet reformerades och detta sammanfattas bra i följande citat. ”Fackskolorna och yrkesskolorna avvecklas och delar av deras kursutbud förs in i de tvååriga yrkesförberedande linjerna i den organisatoriskt sammanhållna gymnasieskolan som med Lgy-70 får en gemensam läroplan” (Skolverket, 2000). Här börjar det som är dagens gymnasieskola med en gemensam läroplan, Lgy- 70. Fram till sjuttiotalet hade industrin i Sverige ökat och expanderat i en hög takt men nu kommer konkurrensen från övriga världen ikapp och skolan blir ifrågasatt om man ska utbilda ungdomar till sysslolöshet efter en yrkesutbildning. ”Ungdomars arbetslöshet blir ett utbildningsproblem som man försöker hantera med olika insatser för att underlätta övergången mellan utbildning och arbete” (Skolverket, 2000). Diskussioner mellan olika parter som fack och företagarrepresentanter visar på behovet av en bra kontakt mellan skola och arbetsliv. Skolan har haft lite olika former för praktik i arbetslivet med namn som pryo, prao och i gymnasieskolan miljöpraktik. När en reviderad och omarbetad läroplan började användas under nittiotalet (Lpf 94, läroplan för de frivilliga skolformerna) fick praktiken det namnet som gäller idag, APU, som står för arbetsplatsförlagd utbildning. Läroplanen som gäller idag är fortfarande Lpf 94 men den reviderades år 2000, begreppet APU kvarstår.

2:2 Programmål - APU

Denna undersökning är utförd bland elever från energiprogrammet, elprogrammet, fordonsprogrammet och industriprogrammet. Dessa program har gemensamma programmål under rubriken ”Samverkan med arbetslivet”(Lpf 94, Skolverket). Med gemensamma menar jag att innehållet under varje programs rubrik ” Samverkan med arbetslivet” är snarlika med några få ord som undantag om man läser i programmålen. Målet att skolan skall samverka med arbetslivet är en naturlig koppling som är helt nödvändig, företagen skall förhoppningsvis anställa elever från yrkesutbildningarna och på så vis växa och utvecklas i en framtid. Programmålet för fordonsprogrammet säger att ” Den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen är viktig för att knyta ihop teori och praktik. Elevens erfarenhet från arbetsplatsen kan på olika sätt utnyttjas i skolan och vice versa.” (Skolverket, 2000). Programmålen för industriprogrammet är i det närmaste identiska; ” Utbildningen i skolan och den arbetsplatsförlagda utbildningen utgör tillsammans en helhet som motsvarar programmets mål. Den arbetsplatsförlagda delen av utbildningen är viktig för att knyta ihop teori och praktik. Elevens erfarenheter från arbetsplatsen kan på olika sätt utnyttjas i skolan och vice versa.” (Skolverket, 2000). Målet att utnyttja den kunskap som eleven lär in på sin praktikplats i skolans miljö är en del av frågeställningen för detta examensarbete och frågan är om vi gör det? Programmålet föreskriver en APU period på minst 15 veckor i samtliga av ovan nämnda utbildningsprogram och detta delas upp över tre läsår. Det är möjligt att lägga hela kurser ute på APU om det är att föredra för den aktuella skolan. De uttalade målen för APU perioden beskrivs mycket bra i fordonsprogrammets slutrader om arbetsplatsförlagd utbildning. ”Den arbetsplatsförlagda utbildningen är viktig för att eleven skall få möta de reella krav som yrket ställer och förstå den yrkeskultur som råder inom branschen. Arbetsplatsförläggningen bidrar också till utveckling av bland annat servicekänsla, kvalitet i det tekniska utförandet och förståelse av företagandets villkor.” (Skolverket, 2000) En bra beskrivning som finns i liknande ord för industriprogrammet, energiprogrammet och elprogrammet.

2:3 Praktiskt lärande.

Eleverna som deltar i undersökningen går alla en yrkesutbildning med praktisk inriktning och med det som utgångspunkt har jag sökt efter teorier som går att koppla till praktiskt lärande. Hantverk har lärts i många generationer genom lärlingssituationer med någon form av mästare som lärare eller handledare. Yrkesutbildning på gymnasiet är en slags vidareutvecklad form av lärlingsutbildning, det var ur det systemet som yrkesutbildningarna utvecklades. Spåren av lärlingssystemet är tydligast i sättet man faktiskt lär ett hantverk på i många fall, någon som vet hur man gör visar det praktiskt innan du själv får pröva. Nilsen och Kvale (2000) ger en bra bild av vad som beskriver lärandet i en lärling/ mästarlära situation. ”När mästarlära används som en metafor, betecknar den ett asymmetriskt förhållande mellan någon som behärskar yrkets färdigheter (mästaren) och någon som inte gör det(lärlingen)” (Nilsen, Kvale, 2000, s31). I min undersökning förekommer kopplingar till mästarlära och Nilsen och Kvale beskriver vidare praxisgemenskapen för mästarlära så här; ”mästarlära sker i en social organisation, i sin traditionella form som en yrkesmässig gemenskap i hantverksproduktion. Genom legitimt, perifert deltagande i gemenskapens produktiva aktiviteter tillägnar sig lärlingen gradvis hantverkets väsentliga färdigheter, kunskaper och värden genom att röra sig från ett perifert deltagande till att bli en fullvärdig medlem av yrket” (Nilsen, Kvale, 2000, s29). Beskrivningar av ett sätt att lära som oundvikligen kommer in på en av de största inom pedagogiskt tänkande, John Dewey och han mest kända uttryck ”learning by doing” går inte att förbise i detta sammanhang. Gustavsson skriver i ”Vad är kunskap”(Gustavsson, 2000) att Deweys uttryck blir till en tom fras om man inte utvecklar vad Dewey menar. ”Han menar att skolan bör vara en del av samhället och inte en del av något isolerat för sig. För det ska de arbetsmetoder och de förhållningssätt som finns i skolan inte vara särskilda för den” (ibid.) Deweys teori kan man sätta in i sammanhanget undervisning i skolmiljö kontra APU period och lärande i arbetslivet. Miljön styr vad vi lär, något som Vygotskij uppmärksammade under sin tid som forskare. Egidius beskriver att ”den pedagogiska konsekvensen av Vygotskijs teori är att läraren har stor betydelse som handledare av elevers och studenters lärande.”(Egidius, 2003, s84) Vygotskijs teori går ut på att läraren ska ta reda på i vilken fas eleven är i sin utbildning och tilldela uppgifter efter kunskapsnivå. Här kommer yrkesläraren in med sin professionalism och stöttar eleven med delaktighet så att eleven tillslut blir självständig och utvecklar en förtrogenhet i t.ex. yrket som lärs in.

Här skulle denna undersöknings resultat kunna vara en antydan om hur yrkesläraren ska tänka med elever som praktiserat i arbetslivet på en APU plats en tid och ska jobba praktiskt i skolans värld igen. Ger undersökningen svaret att 95 % av eleverna vill ha svårare uppgifter i skolan efter APU perioder så kan man tänka sig att svårighetsgraden i skolan är för låg.

Yrkesutbildningens sätt att koppla ihop teori och verklighet genom att studera grunderna för ett hantverk och sedan praktisera färdigheterna i skolan eller ute på en APU plats passar in på hur pragmatismen beskrivs. Egidius beskriver pragmatismen, en filosofisk inriktning som kort beskrivet kopplar torier och praktik ihop till kunskaper(Egidius, 2003, s64). Dewey har ett pragmatiskt tänkande och menade att ”kunskap uppstår när vi prövar oss fram i arbete och handling.” (ibid.) Åter passar beskrivningen av en teori och då pragmatismen bra in på en nutida yrkesutbildning. Molander har i boken ”Kunskap i handling” (1996, s164) citerat Nordenstam i en beskrivning av pragmatismen. ”Att behärska en praxis innebär inte bara att ha lärt sig att utöva vissa slags operationer. Det innebär också att vara förtrogen med de tysta förutsättningar och samlade erfarenheter som styr handlandet på området i fråga. Och det innebär vidare att man känner till praxisens plats i vår livsform.” (Ibid.) Ändrar sig då elevernas självuppfattning om sin kunskap efter en APU period? Hörnqvist beskriver under rubriken ”Att känna sig duktig” (Alerby, Kansanen, Kroksmark, 2000) hur elever ser på sig när de är duktiga. En elev, enligt Hörnqvist, ser ofta till sin senaste prestation som kan vara t.ex. att man skrivit många sidor i en övningsbok eller att behärska matlagning på ett tillfredsställande sätt. Detta kan förklara varför en förhållandevis oerfaren elev kan bedöma sin förmåga högt upp på en skala trots en oerfarenhet som novis i t.ex. ett yrke. Dreyfus (Nilsen, Kvale, 2000) resonerar om hur man tar till sig lärandet i olika stadier som novis, avancerad novis, kompetens, skicklighet och expert. Novisen beskrivs som en elev påbörjar undervisningsprocessen med enkla basövningar. Den avancerade novisen börjar lära sig av sina handlingar och kan identifiera viktiga inslag i lärandet som för utvecklingen framåt. Dreyfus beskriver stadiet kompetens som en för eleven mentalt påfrestande fas då man är osäker och tror sig aldrig kunna behärska sitt yrke. Skicklighet beskrivs som en fas där eleven fått en förtrogenhet och kan välja och ta rätt beslut i en handling. Experten är den förtrogne eleven som inte bara vet hur man gör något utan också varför. I en skola med individuella utbildningsplaner kan man anpassa utbildningen efter en APU period om det visar sig att eleven mognat från t.ex. avancerad ”novis” till ”kompetens”. Detta skulle kunna vara ett sätt att lyfta yrkesutbildningarna en ytterligare nivå och förbereda eleverna ännu bättre inför ett krävande yrkesval där kompetens och erfarenhet alltid skattas högt.

3:1 Metod

Redan tidigt i planeringen av denna undersökning bestämde jag mig för att göra en enkätundersökning för att få in mitt empiriska underlag. I min plan för arbetet tänkte jag mig att undersöka ”hur elever ser på sin kunskap före och efter APU” på yrkesförberedande program och hade en förhoppning om att kunna fånga en bredd genom att få svar från elever på flera olika program. Alternativet till en enkät är en intervjustudie och i vetenskapliga termer kallas det något förenklat för kvalitativ eller kvantitativ metod. Vad valet faller på styrs av olika parametrar, några personliga och några på förhand givna. Ejvegård skriver inledande i kapitlet om vetenskapliga metoder ”Med metod avses ett vetenskapligt sätt att närma sig det ämne man skall skriva om och hur man ämnar behandla ämnet” (Ejvegård, 2007, s31). Som oerfaren examensarbetare kan det vara svårt att se vilken metod som passar för just mitt arbete. Enligt Ejvegård är intervju den vanligaste forskningsmetoden. Johansson och Svedner är inte lika säkra i sitt antagande men skriver ändå att ”Kvalitativ intervju kanske är den vanligaste metoden vid lärarexamensarbeten” (Johansson, Svedner, 2006, s30). Man skriver vidare att metoden ofta ger djupa och intressanta undersökningsresultat. En parameter som kan styra ett val av en kvalitativ undersökning är en begränsad tillgång på respondenter. Intervjumetoden lämpar sig bäst i mindre undersökningar om man inte har så stora resurser och/eller mycket tid. Detta kan då jämföras med vad Ejvegård skriver om enkäten i de inledande raderna, ”Ett betydligt enklare, billigare och mindre tidskrävande sätt att samla in material på än intervjun är enkäten” (2007, s53). Ejvegård skriver vidare att intervjuer lämpar sig bäst när experter ska utfrågas och enkäter när vanligt folks åsikter efterfrågas och då när nyanser som attityder, smak och åsikter är intressanta. I undersökningen om hur elever ser på sin kunskap före och efter APU är det åsikter och attityder som söks. Vidare är det ett större antal respondenter som är aktuella än vad som är hanterbart i en intervjustudie. Förvisso är mitt underlag åt det mindre hållet med ca 60 respondenter men valet föll ändå på en enkätstudie som metod.

3:2 Enkäten

Efter ett beslut att använda sig av en enkät som undersökningsmetod i mitt arbete skulle ett formulär med frågor utformas. Utgångspunkten för enkätarbetet är projektplanens frågeställningar. I bakgrundsbeskrivningen finns ett antal frågeställningar som har utgjort en grund för enkätens frågor. I metodlitteraturen poängterar Ejlertsson (2005) vikten av ett välplanerat tillvägagångssätt vid enkätarbete för att nå ett slutresultat som är tillfredställande. Ejlertsson skriver att ” Man måste inleda sin undersökning med att tänka igenom och skriva ner de problemområden som man ämnar ägna sig åt. Det är ur de egentliga problemformuleringarna som ett frågebatteri så småningom ska växa fram” (2005, s15). I metodlitteraturen uppmanar man till att använda gamla enkätfrågor från tidigare undersökningar om det är möjligt (Johansson, Svedner, 2006). Detta kan underlätta om man är en ovan frågeskrivare och även vara intressant ur forskningssynpunkt då det redan finns tidigare resultat av frågorna. Efter en litteraturstudie konstaterade jag att inga undersökningar med frågor som passade in i mitt arbete fanns tillgängliga så egenkonstruktion och undersökning var nödvändig. Däremot var det nyttigt att läsa igenom undersökningar med liknande undersökningsområden och det hjälpte till i utformningen av mitt eget arbete. För att enkäten ska vara enkel att hantera och distribuera var min ambition att hålla den kort och koncis. För en person med normal läs och skrivförmåga skulle det ta max tio minuter i anspråk att besvara enkäten. Detta ökar förutsättningarna för att få in många besvarade enkäter istället för ett stort bortfall som är vanligt vid fall med många och svårtolkade frågor.

3:3 Urval

Min inriktning som lärare är inom industriprogrammet och det utgör naturligtvis grunden för mitt tänkande för det är där jag har mina erfarenheter. I urvalet till undersökningen har jag jobbat med två olika gymnasieskolor i Halland och valt att göra underlaget helt anonymt och avpersonifierat. Respondenter är:

 Elever från energiprogrammet med två inriktningar, vvs och kylteknik.

 Elever från industriprogrammet med inriktning maskin samt plåt och svets teknik.  Elever från fordonsprogrammet med inriktning personbilsteknik.

 Elever från el tele programmet.

Dessa program har en likande uppbyggnad ur praktik och teorisynpunkt och passar därför att jämföra tillsammans i undersökningen och därför har ingen uppdelning skett i

resultatredovisningen. En aspekt är anonymitet, på en programinriktning var det få elever i klassen och kanske skulle enskilda svar kunna utskiljas? Nu är inte undersökningens frågor av utlämnande karaktär men vid ett sådant tillfälle ska frågan beaktas. När projektplanen för undersökningen gjordes var avsikten att undersöka i alla tre årskurser men utmed arbetets gång ändrade jag mig av olika skäl. Först och främst tidsaspekten. I boken ”Examensarbetet i lärarutbildningen” (Johansson, Svedner, 2006) listar författarna forskningsetik och en punkt är ”Om inte deltagarna är myndiga skall målsman informeras och tillfrågas om barnen får medverka” (s30). Kring frågan att ta kontakt med elevernas föräldrar och dessutom få svar med ett medgivande gjorde jag avgörandet att det skulle vara både svårt och tidskrävande, en problematik som även beskrivits i andra examensarbeten jag läst. Efter en tid med arbetet bestämde jag mig för att utelämna årskurs ett av ett annat starkt skäl och det var att i ettan har man mycket liten erfarenhet av både praktiskt arbete på skolan och av APU tid. Deras svar skulle kunna skilja sig mycket åt och inte vara rättvisande för undersökningen där jag söker åsikter från respondenter med mer erfarenhet av APU än man har i årskurs ett. Således delas undersökningen ut i årskurs två till elever som fyllt 18 år och till elever i årskurs tre.

3:4 Genomförande

Tillvägagångssättet var att jag först tog kontakt med respektive rektor och undrade om jag fick göra enkätundersökningen. Jag presenterade min undersökning och efter klartecken kontaktade jag lärarna och bestämde tider för genomförande av enkätskrivningar. Respektive lärare hade förberett eleverna på att jag skulle komma och var behjälplig vid samlingen av gruppen. Efter en presentation av mig och varför jag gör undersökningen delades formuläret ut. Sammanlagt är det vid fem tillfällen som respondenter svarat på enkäten och vid tre av undersökningstillfällena medverkade jag själv och var tillgänglig för frågor från respondenterna. Vid ett tillfälle genomförde en lärare som var behjälplig vid första undersökningstillfället och väl insatt i min undersökning en enkätskrivning och vid ett tillfälle utfördes en enkätskrivning av en lärare som erbjöd sig att genomföra skrivningen när hans elever var på plats vid senare tillfälle. Anledningen till att lärare skötte två tillfällen var att det saknades två klasser som var ute på APU och skulle vara på skolan vid senare då jag inte hade möjligheten att medverka.

forskningsetik så frångår jag möjligheten för deltagarna att ställa frågor när som helst under svarstillfället. Lärarna som skött enkätutdelningen har dock varit väl införstådda i syftet med enkäten och har kunnat vara behjälpliga vid eventuella frågor.

3:5 Bortfall

Bortfall definieras av Ejlertsson (2005) med två termer, externt bortfall och internt bortfall. När en person som är utsedd att delta i en undersökning inte vill eller kan deltaga kallas det externt bortfall. Internt bortfall uppstår om en respondent inte svarar på en fråga i exempelvis en enkät eller att t.ex. formuläret blir felaktigt ifyllt och svaren blir svårtolkade. Vid tillfälle då man skickar en enkätundersökning med post är ett visst externt borfall att räkna med, Ejlertsson skriver att ca 70-75% är en vanlig svarsfrekvens och upp till 90 % efter en eller fler påminnelser. I genomförandet av denna undersökning har antingen jag själv eller en lärare medverkat och detta påverkar det externa bortfallet så i den utsträckningen att det inte förekom något externt bortfall överhuvudtaget på 59 utdelade enkäter. En orsak till ett stort bortfall skriver Johansson och Svedner (2006) kan vara att det ofta utförs ett stort antal undersökningar bland elever och lärare i skolan av examensarbetande studenter, respondenterna är helt enkelt trötta på undersökningarna. Vi tillfällena då jag medverkade under enkätskrivningarna frågade jag några av eleverna om hur de ställde sig till frågan om det var för mycket enkäter fick jag svaret att de aldrig var med i några undersökningar och det är förmodligen en bidragande orsak till mitt minimerade bortfall. Internt bortfall förekom på en hel del frågor, t.ex. uteblivet svar eller att respondenten hade fyllt i flera olika alternativ.

3:6 Analysmetod

Vid analyser av enkätundersökningar är det vanligt att någon form av statistikprogram används. I detta arbete har jag haft möjligheten att arbeta med ett program som heter SPSS och är vanligt i sammanhang där data ska behandlas statistiskt. SPSS har funnits på marknaden sedan 1968 och är en förkortning av ”Statistical Package for the Social Sciences” (http://www.spss.com/corpinfo/history.htm). Respondenterna har svarat helt anonymt på

undersökningen men för en hantering av enkäterna där det ska vara möjligt att t.ex. rätta eller kontrollera en inmatad variabel har jag numrerat dem med ett löpnummer, något som enligt Ejlertsson är att rekommendera av konfidentialitetsskäl (Ejlertsson, 2006). Numrering ger även möjligheter att följa en enskild respondents svar genom frågeformuläret. Detta är möjligheter som inte utnyttjats i någon större utsträckning i detta arbete mycket på grund av undersökningen är så pass liten och det statistiska underlaget förhållandevis begränsat. SPSS ger alla tänkbara möjligheter till analys av materialet och jag har använt frekvenstabeller som visar resultatet sammanställt fråga för fråga redovisat i person och procent per svarsalternativ. Utifrån frekvenstabellerna skapas diagram över svarsförhållanden från enkäten och det går även att göra korstabeller. Korstabeller kan vara till hjälp när två frågors resultat ska jämföras för att se en tendens åt något håll i svaren, det går t.ex. att se om respondenterna är konsekventa i sina svar.

4. Resultat

Undersökningen har besvarats av 59 respondenter. Enkäten som respondenterna svarade på finns som bilaga, formuläret består av 21 frågor samt ett bifogat ark för eventuella kommentarer. Då det inte var någon av respondenterna som valde att ytterligare kommentera någon av frågorna faller posten ”kommentarer till frågorna” bort. I resultatdelen har en del av frågorna valts ut för redovisning samt analys, dessa frågor är de som jag anser är relevanta för ämnet. Procentsatsen redovisas utifrån de respondenter som fyllt i formuläret korrekt, vid internt bortfall på en fråga räknas den enskilda respondenten bort i sammanställningen.

1. Vilken årskurs går du i?

Inledande frågan delar de svaranden om man så vill i två grupper, årskurs två (16,9%) och årskurs tre (83,1%). I både resultat och analysdelarna har inte årskursfaktorn använts då fördelningen var så ojämn mellan de båda grupperna men det kan ändå vara av intresse att se fördelningen.

6. Tycker du att dina förkunskaper var tillräckliga för att kunna göra en bra insats på APU företaget?

Av de fem olika svarsalternativen har ingen svarat att de känt sig okunnig, och endast 3,4 % svarade att de kände sig otillräckligt förberedda. Med 44,8% av svaren känner sig majoriteten

förberedda och kunde jobba med hjälp under APU perioden. En nästan lika stor del på 43,1% visste vad som krävdes och kunde sina arbetsuppgifter och 8,6 % var helt förberedda på vad yrket krävde och kunde göra en bra insats.

9. Skulle du vilja ha mer yrkeskunskaper innan din första APU?

På frågan om yrkeskunskaperna har majoriteten på 38,6% av de svarande eleverna tyckt att de vill jobba mer praktiskt innan sin första APU. Ytterligare 10,5% av eleverna vill jobba mer

praktiskt tillsammans med sin lärare och 14,0% vill jobba praktiskt enskilt. Tillsammans

utgör delen som vill ha mer praktiskt arbete som förberedelse inför sin första APU 63,1%. 10,5% kände att mer yrkesteori var viktigt och 26,3% ville inte ha någon förändring alls.

11. Hur bedömer du din yrkeskunskap innan senaste APU perioden?

Huvuddelen av eleverna vet vad yrket innebär, 53,4% medan 3,4 % och 1,7 % säger sig

osäkra eller kan inget alls om yrket. 32,8% svarade att de känner sig säkra i yrket och

12. Hur bedömer du din yrkeskunskap efter senaste APU perioden?

Nu har delen som svarat att de vet vad yrket innebär minskat något till 44,8% men det är istället 31 % av eleverna som svarar att de är säkra i yrket och 19 % är mycket duktiga och

säkra. Bara 5,2 % svarar att de är osäkra och ingen fyller i svarsalternativet att de inte vet något om yrket.

13. Skulle du klara av svårare uppgifter i skolan efter en APU period?

På en för undersökningen viktig fråga får svarsalternativet vet ej största antalet val och blir 47,4% av elevernas svar. En liten del på 1,8 % svarar att det redan att det är för svårt och 12,3% väljer alternativet där man tycker dagens nivå är bra på utbildningen efter APU perioden. Av de som vill ha lite mer utmaningar svarar 15,8% att det är för lätta uppgifter i

15. Har du känt efter en APU period att nu måste jag jobba hårdare i skolan för att klara av det som krävs på en arbetsplats i ditt yrke?

Det stora flertalet av eleverna 44,8%, svarar att de klarade sig med sina kunskaper från skolan och känner inte att de behöver jobba hårdare men en betydande del på 32,8% hade insett vad som krävs och som frågan var ställd behöver jobba hårdare i skolan. 22,4% kunde inte ta ställning till frågans påstående och valde alternativet vet ej.

18. Har du känt att du vill ha svårare uppgifter i skolan efter en APU period?

Endast en liten del på 1,9 % svarar att skolans uppgifter är för svåra efter en APU period. 28,8% svarar att det är bra som det är medan 13,0% vill ha mer avancerade uppgifter och 18,5% har svarat att de vill ha uppgifter efter egna önskemål. En stor grupp på 35,2% valde alternativet vet ej på frågan om de vill ha någon förändring.

21.Om du skulle ändra på upplägget i skolan efter en APU period stämmer något av följande påstående?

På frågan om en ändring av upplägget är majoriteten av eleverna intresserade av mer praktiskt

jobb i skolan, 52,7% av eleverna som svarat valde detta alternativ. Ytterligare 12,7% vill jobba mer praktiskt tillsammans med sin lärare och 14,5% av eleverna som svarat vill jobba praktiskt enskilt. 9,1 % svarade att de ville jobba mer med yrkesteori och 10,9% valde

5. Analys

Analysdelen är uppdelad fråga för fråga med korsvisa jämförelser. I texten finns förkortningar av frågornas svarsalternativ och dessa är i kursiv stil. Undersökningen ska försöka ta reda på elevernas syn på sin kunskap och i analysen börjar vi med fråga 6, Tycker du att dina

förkunskaper var tillräckliga för att kunna göra en bra insats på APU företaget? Denna fråga

kommer att jämföras med fråga 11, Hur bedömer du din yrkeskunskap innan senaste APU

perioden? Med ett resultat där svarsalternativen ”Ganska bra, jag kunde jobba med hjälp”

och ”Ja, jag vet vad som krävs och kan mina arbetsuppgifter” och ”Ja det var lätt att göra en

bra insats för jag är helt förberedd på vad yrket kräver” fick sammanlagt 95,5% av de

svarande elevernas instämmande är det tydligt att eleverna känner sig trygga i sin yrkesroll innan en APU period. Resultatet stämmer väl in på vad eleverna svarat på fråga 11 ” Hur

bedömer du din yrkeskunskap innan senaste APU perioden? ” där sammanlagt 94.9% svarar

att man vet vad yrket innebär, är säker i yrket, är duktig och säker i yrket. I jämförelsen mellan dessa frågor ser man att eleverna svarat konsekvent på liknande typ av fråga, en bra utgångspunkt för analysen. En slutsats av dessa båda resultat kan vara att målen som Lpf 94 sätter upp uppnås på flera plan. Skolans mål att sträva mot är bl.a. att eleverna ska utveckla sin självkänsla, att individen ” tror på sin egen förmåga och sina möjligheter att utvecklas” (Lpf 94, Skolverket). Vidare är det elevens ansvar att han/ hon ”stärker sin tilltro till den egna förmågan att själv och tillsammans med andra ta initiativ, ta ansvar och påverka sina villkor.” Samverkan med arbetslivet är ett mål som förekommer hos alla de program som medverkat i denna undersökning. Även där kan man se en koppling till att skolan lyckats förbereda eleverna, kanske inte till sin första APU period men väl till senare perioder.

På fråga 9 som handlade om huruvida eleverna skulle vilja ha mer yrkeskunskaper innan den

första APUn fick eleverna fem svarsalternativ. Fyra av svarsalternativen handlade om att göra

någon förändring gentemot hur det ser ut idag medan det sista alternativet var att man ville ha det oförändrat mot dagens upplägg av utbildningen. Andelen elever som ville ha mer praktiskt arbete som förberedelse inför sin första APU var sammanlagt 63,1%. Detta tolkar jag som att det praktiska arbetet värderas högt hos eleverna, kanske inte helt oväntat då det är praktiska utbildningar som eleverna i undersökningen uteslutande går. Ett svars alternativ som 10,5% av eleverna valde var ”jag vill jobba mer praktiskt tillsammans med min lärare”. Detta kan tolkas som att man kanske önskar en situation som liknar mer av en mästare- lärling situation

är kanske inte så konstigt, om man tittar historiskt har hantverksyrken lärts ut i lärlingsform under många år. 10,5% av de svarande är inte någon större del av deltagarna i undersökningen men dock så pass stor att åsikterna inte är oviktiga.

Undersökningen är helt avpersonifierad och anonym men i inmatningen av resultaten i SPSS får varje besvarad enkät ett löpnummer. Genom detta kan varje enskild svarande följas upp på olika svarsalternativ och här har jag jämfört två lika svarsalternativ från fråga 9 med fråga 21. På fråga 9 var ett av svarsalternativen ”jag vill jobba mer praktiskt tillsammans med min

lärare”, av de sex (10,5%) som svarade att de ville jobba mer praktiskt med läraren på frågan

svarade endast två av personerna med samma alternativ på fråga 21. Sett över hela svarande gruppen så har alternativet att jobba med sin lärare ökat till 7 personer på fråga 21 (12,7%).

Detta kan tolkas som att de första eleverna inte efterfrågar en mer utvecklad mästarlära situation i skolan efter APUn men att flera andra elever efter en APU period skulle vilja jobba mer tillsammans med sin lärare. Situationen att jobba tillsammans med sin lärare kan liknas vid förhållandet från APU perioden med en handledare som guidade eleven i det praktiserade yrket, en form av lärling/ mästare situation. I fortsatt analys av fråga 9 och 21 ser man att det största antalet av eleverna, 38,6% svarade med alternativet jag vill jobba mer praktiskt och ytterligare 14,0% valde jag vill jobba mer praktiskt enskilt och träna på uppgifter inför APU

perioden. En tydlig vilja till att jobba praktiskt finns bland eleverna och jag gör kopplingar till

Deweys teorier runt lära av praktiskt arbete, ”learning by doing”(Egidius, 2003). Deweys teori har ett pragmatiskt tänkande där teori och handling förenas och resultatet blir till kunskap. ”Dewey kallade sin form av pragmatism för instrumentalism eller experimentalism. Kunskap uppstår när vi prövar oss fram i arbete och handling”(Egidius, 2003, s64). Känner eleverna som vill jobba mer praktiskt igen sig i skolan jämfört med arbetsplatsen där de gör sin APU tid? Då kan en del av svaret på detta arbetes frågeställning vara att det inte behövs någon förändring i skolan efter en APU period och det är ett bra betyg till skolans gymnasieutbildningar. Att eleverna föredrar det praktiska arbetet har vi konstaterat tidigare och att praktik tiden ökar intresset ytterligare.

Hur eleverna ser på sin yrkeskunskap efter senaste APU perioden kan fråga 11 ge en bild av. Det är fortfarande några få som är osäkra men den stora delen av respondenterna är säkra i yrket och flera ser sig till och med som både säkra och duktiga. Att så stor del av eleverna känner sig trygga i yrkesrollen efter några APU perioder är bra inför framtida arbete med valt yrke. En stark självkänsla och ett bra självförtroende kan behövas på en arbetsmarknad som är

krävande och tidvis ganska svår att komma in på direkt efter en utbildning. Om man däremot frågar en erfaren yrkesman om en elevs nivå på kunskap skulle förmodligen yrkesmannen säga att en elev har mycket kvar att lära innan han/ hon kan säga att man kan ett yrke. Det är dock inte den erfarna yrkesmannens åsikter som efterfrågas i undersökningen utan elevernas självuppfattning om sin kunskap efter en APU period. Hörnqvist beskriver under rubriken ”Att känna sig duktig” (Alerby, Kansanen, Kroksmark, 2000) hur elever ser på när de är duktiga. Yrkesmannen som beskrivs ovan ser helheten medan eleven enligt Hörnkvist ser t.ex. sin senaste APU period som grund för att man kan yrket och är säkra i utövandet. Elevernas självskattning är alltså hög och det är också en del i pusslet till svaret på denna undersöknings frågeställning; hur ser eleven på sin kunskap före och efter en (flera vore mer riktigt) APU

period. Med elevernas höga självskattning kunde man vänta sig ett visst utfall på fråga 13

som var om de skulle klara av svårare uppgifter i skolan efter APU perioderna. Svarsfrekvensen blev något förvånande ”vet ej” för 47,7% av de svarande respondenterna. Detta kan tolkas som att det inte finns något svarsalternativ som passar den stora gruppens uppfattning i frågan. Jag tycker att frågans olika alternativ täckte upp ett antal bra åsikter och kan inte se att det saknas några viktiga svarsalternativ. En annan möjlighet kan ju även vara att frågan är väldigt öppen, hur mycket svårare uppgifter menas? Detta kan kanske till viss del förklara den höga andelen vet ej. Det kan ju vara svårt att göra en bedömning av sin kapacitet när man inte vet vad som kommer att krävas av en. En grupp på 12,3% tycker att det är en bra nivå på skolans arbetsuppgifter, jämfört med fråga 9 (Skulle du vilja ha mer yrkeskunskaper

innan din första APU?) var gruppen som inte ville förändra något 26,3% så det är en mindre

grupp som svarade att de ville fortsätta oförändrat efter APUn på fråga 13. Två av svarsalternativen innebar svårare uppgifter efter APU och om man slår ihop alternativet Ja jag

tycker det är för lätta uppgifter i skolan och alternativet Ja, mer liknande det jag gjorde på APU företaget blir det 38,6%, 22 av de svarande eleverna.

Fråga 13 söker svaret på om eleverna skulle klara svårare uppgifter och det är inressant att jämföra med fråga 18, Har du känt att du vill ha svårare uppgifter i skolan efter en APU

period? På denna fråga har de eleverna som valt ”vet ej” alternativet minskat till 35,2%.

Detta kanske beror på att frågan är formulerad så att den efterfrågar en åsikt om en vilja, inte om resultat som fråga 13 kanske mer handlar om, och det är kanske därför enklare att ta ställning till. Problematiken att svarsalternativen inte helt täcker in de möjliga åsikterna får även vägas in här. Den näst största andelen svarande som valde alternativet att ”nej, det är bra

alternativ som visar en åsikt. Två av svarsalternativen innebar att respondenten ville ha en förändring till svårare uppgifter efter en APU period, ja jag skulle kunna jobba med mer

avancerade uppgifter, 13 %, och ja, men jag vill få önska vad jag behöver träna på 18,5% .

Slår man ihop resultaten av dessa båda blir det 31,5%, samma resultat som det utan förändring. 1,9 %, tyckte att det redan var för svårt och får då räknas till en egen kategori som vill ha det enklare istället. Avslutningsvis jämför jag med fråga 15, har du känt efter en APU

period att nu måste jag jobba hårdare i skolan för att klara av det som krävs på en arbetsplats i ditt yrke? Frågan hade tre svarsalternativ, Ja jag har insett vad som krävs av mig som yrkesman och Nej, klarade mig bra med mina kunskaper från skolan och slutligen Vet ej

alternativet. Största gruppen svaranden, 44,8%, ansåg att deras kunskaper från skolan räckte och den åsikten passar in i mönstret från tidigare frågor där man är nöjd med skolan och nivån på uppgifterna. 32,8% svarade att man hade insett vad som krävdes och behövde arbeta hårdare i skolan. Svaret kan jämföras med fråga 12 där den stora delen svarande hade bra insikt i vad det handlade om. Dreyfus (Nilsen, Kvale, 2000) resonerar om hur man tar till sig lärandet i stadier som novis, avancerad novis, kompetens, skicklighet och expert. Här kan man följa utvecklingskurvan för en elev och med svaret att man insett vad som krävs och behöver jobba hårdare i skolan tyder det på en insikt i sitt lärande när mer kunskap efterfrågas. I Dreyfus skala tycker jag att en del av eleverna i undersökningen uppnått nivå ”kompetens” och det beskrivs bl.a. om hur kunskapen kan vara skrämmande i takt med insikten om vad som krävs i t.ex. ett yrkesutövande.

Något entydigt svar av den här undersökningen går inte att utläsa med hjälp av underlaget som finns tillgängligt. Man kan se att merparten av eleverna i undersökningen vill jobba mer praktiskt både innan och efter APU perioder, eleverna är trygga i sin yrkeskunskap och är väl medvetna om vad som förväntas i yrkeslivet. Eleverna skulle i viss mån klara svårare uppgifter i skolan efter APU perioder men vill arbeta utan förändring som man gjort tidigare. Undersökningen visar inte på någon direkt skillnad på elevernas syn på sin kunskap före och efter APU men man ser gärna mer praktisk undervisningstid.

6. Diskussion

Hur ser elever på sin kunskap före och efter en APU period eller flera perioder om man ska vara helt korrekt? När undersökningen påbörjades var naturligtvis ambitionen att finna ett entydigt svar på frågan men utmed vägen blir ett entydigt resultat alltmer avlägset. Undersökningen bygger på en enkät med 21 frågeställningar som 59 elever svarat på. Enkäten hade fått ett lite annorlunda innehåll idag om jag gjort om den. Jag har inte använt mig av alla frågornas resultat i resultat och analysdelarna. Ett antal av frågorna var formulerade så att de inte tillförde undersökningen något, frågeformuleringen gav egentligen inte svar på hur eleverna såg på sin kunskap utan mer om hur APU platsen uppfattades och det är en annan undersökning. I metodlitteraturen benämns uttrycket som ”operationalisering” ”en nedbrytning av frågeområdena (enligt problemformuleringen) till konkreta, mätbara frågor.” (Ejlertsson, 2005). I fråga 17 däremot var svarsalternativen felformulerade och det missade jag trots en förvisso för liten, men ändå en förstudie. Jag hade som mål att få in enkätsvaren innan vårterminen 2010 övergick till sommarlov och det uppsatta tidsmålet begränsade min förundersökning. En bättre förstudie hade kunnat uppmärksamma mig på bristerna i enkäten och det är en lärdom för framtida projekt där en kvantitativ metod används. Gällande frågeformuleringarna i enkäten hade jag till en annan gång noga tänkt över svarsalternativet ”vet ej”. Min uppfattning är att det var lite enkelt att välja det alternativet istället för ett mer ställningstagande svarsalternativ. Å andra sidan kanske fler hade hoppat över frågorna helt utan ”vet ej” alternativet och det är inte bättre för undersökningens resultatmöjligheter med många uteblivna svar. Vet ej är ju ett ställningstagande det också om man verkligen överväger de andra svarsalternativen.

Om jag hade gjort om min undersökning hade det varit intressant att ha med frågor kring t.ex. hur eleven tror att insatsen på APU platsen uppfattades av företaget och handledaren? Vad tror du APU företaget tycker att du behöver fördjupa dig ytterligare i när du är tillbaka i skolan? Denna typ av frågor kunde gett en ytterligare bild av vad eleven tror om sin insats på APU förtaget. I undersökningen har jag försökt få en bild av om eleverna efter en APU period har känt att man behöver jobba hårdare i skolan för att fylla eventuella kunskapsluckor men majoriteten av elevernas åsikt var att deras kunskap räckte till. Denna uppfattning bland eleverna strider mot åsikter från intervjuer med företagare i undersökningen av regionala kompetensrådet där åsikter uttrycks som att skolan behöver ändra sitt upplägg och mer

efterlikna förhållanden ute bland företagen (Regionala kompetensrådet, 2007). En bättre dialog mellan skola och närningsliv kan säkert bättra förutsättningarna för båda parter och det är ett ämne till framtida forskning som det förhoppningsvis redan arbetas med.

Syftet med undersökningen var att undersöka om man kunde anpassa utbildningen tiden efter en APU period om det visar sig att eleven snabbare utvecklas i sin kunskap under praktikperioden. Det var elevens åsikt som efterfrågades och resultatet av undersökningen gav inga entydigt svar men summerat vill de flesta av eleverna behålla upplägget i skolan efter APU perioderna som det är. Svaret på frågan om man vill jobba mer praktiskt blir dock ett stort genomslag för utökad tid för praktiskt arbete i skolan så en slags förändring vill många elever trots allt ha i skolan men detta oberoende av APU perioder. Praktiskt arbete står alltid högt i kurs på yrkesutbildningar så det är väl inget överraskande resultat i sig men man kan tolka resultatet av frågan att elever på yrkesutbildningar känner att det är för lite praktiskt arbete i dagens skola. På undersökningens frågeställning att undersöka hur elever som går en yrkesutbildning ser på sin kunskap före och efter en APU period visade sig elevens åsikt vara att man har en god insikt i vad yrket innebär och kände sig bra förberedda på uppgifterna. Eleverna i stort visar ett bra självförtroende och ändrar inte sin syn på kunskapen efter APU perioden i någon nämnvärd utsträckning. Min egen personliga tolkning av undersökningen är att eleverna i stort är nöjda med dagens upplägg men att den uppfattningen ligger i elevens betraktelse av situationen och som lärare ska man vara lyhörd för den utveckling som eleven gör under APU perioden och tillvarata en eventuell personlig utveckling.

7. Referenser

Alerby, Eva, Kansanen, Pertti, Kroksmark, Tomas (2000) Lära om lärande. Studentlitteratur, Lund.

Aronsson, Åke (1999) SPSS- En introduktion till basmodulen. Studentlitteratur, Lund. Ejlertsson, Göran (2005). Enkäten i praktiken. En handbok i enkätmetodik. Lund: Studentlitteratur.

Ejvegård, Rolf (2003) Vetenskaplig metod. Lund: Studentlitteratur

Egidius, Henry (2003) Pedagogik för 2000‐talet. Stockholm: Natur och kultur

Gustavsson, Bernt (2002) Vad är kunskap? En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap. Myndigheten för skolutveckling.

Gymnasieförordningen, http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3911&bet=1992:394

Hartman, Jan (2004). Vetenskapligt tänkande. Från kunskapsteori till metodteori. Studentlitteratur, Lund

Johansson, Bo, Svedner, Per Olof (2006) Examensarbetet i lärarutbildningen.

Undersökningsmetoder och språklig utformning. Kunskapsföretaget i Uppsala Ab, läromedel och utbildning.

Lpf94 (2006). Läroplan för de frivilliga skolformerna Lpf94. Fritzes

Molander, Bengt (1996) Kunskap i handling. Bokförlaget Daidalos, Göteborg.

Nilsen Klaus, Kvale Steinar(2000) Mästarlära, lärande som social praxis. Studentlitteratur, Lund.

Olofsson Jonas (2003:8) Grundläggande yrkesutbildning och övergången skola – arbetsliv -en jämförelse mellan olika utbildningsmodeller. http://www.ifau.se/upload/pdf/se/2003/r03-08.pdf. 2010-09-08

Regionala kompetensrådet, Den långsiktiga kompetensförsörjningen inom teknikföretagen i Halland (2007:1) http://www.teknikforetagen.se/templates/page____1436.aspx 2009-01-20 Säljö, Roger. (2005). Lärande och kulturella redskap. Om lärprocesser och det kollektiva

minnet. Norstedts Akademiska Förlag

Skolverket, programmål.

http://www.skolverket.se/sb/d/585;jsessionid=4A7928CCE99446632F5EB06FE1817993

, 2010-09-08

9. Bilaga

Hej

Jag som ber dig om hjälp med denna undersökning heter Matthias Arvidson och arbetar som lärare på Lernias CNC utbildning i Halmstad. Samtidigt med det läser jag på lärarhögskolan i Malmö med inriktningen att bli behörig lärare på industriprogrammet. I utbildningen har jag nu examensarbetet kvar och jag vill undersöka hur du som elev ser på dina kunskaper före och efter en APU period. I formuläret finns ett antal frågor som besvaras med ett kryss i den ruta du tycker stämmer med din åsikt, tänk på att bara välja ett svarsalternativ. Har du mer att berätta än vad frågans svar beskriver? Skriv gärna en kommentar med numret på frågan utmärkt på det bifogade bladet längs bak.

Stort tack för ditt deltagande i mitt arbete / Matthias Arvidson.

1. Vilken årskurs går du i? □ Åk 1

□ Åk 2 □ Åk 3

2. Har du haft någon APU plats? □ Nej.

□ Ja.

□ Ja, två olika platser. □ Ja, tre olika platser. □ Ja, fyra eller fler platser.

3. Har du fått platsen/platserna tilldelade eller skaffat fram egna? □ Tilldelad/tilldelade.

□ Egen/Egna.

4. Har du praktiserat på företag som intresserat dig? □ Nej, det har inte intresserat mig alls.

□ Det har intresserat mig i ganska låg grad.

□ Det har varken intresserat mig i låg eller hög grad . □ Ja, det har intresserat mig i ganska hög grad. □ Ja, det har intresserat mig i mycket hög grad.

5. Fick du arbetsuppgifter som överensstämde med utbildningen du går? □ Nej, praktikplatsen hade inget med utbildningen att göra.

□ Delvis, en del arbetsuppgifter känner jag igen från skolan. □ Jag vet inte vilka arbetsuppgifter som ingår i mitt valda yrke. □ Ja, det mesta stämde med utbildningen.

6. Tycker du att dina förkunskaper var tillräckliga för att kunna göra en bra insats på APU företaget?

□ Nej, jag var helt okunnig på det jag skulle göra. □ Nej, jag kände mig otillräckligt förberedd. □ Ganska bra, jag kunde jobba med hjälp.

□ Ja, jag vet vad som krävs och kan mina arbetsuppgifter.

□ Ja, det var lätt att göra en bra insats för jag är helt förberedd på vad yrket kräver. 7. Tycker du att du fick för lätta arbetsuppgifter på APU platsen?

□ Nej, jag var helt okunnig på det jag skulle göra. □ Nej, jag kände mig otillräckligt förberedd.

□ Lagom svåra, jag kunde jobba med mycket handledningshjälp. □ Ja, jag vet vad som krävs och kan mina arbetsuppgifter.

□ Ja, det var alldeles för lätta uppgifter och ingen utmaning alls för mig.

8. I åk 3 har du praktiserat flera gånger. Tycker du att din insats på APU företaget blir bättre i takt med att du kommer längre i utbildningen?

□ Nej, jag lär mig ingenting.

□ Nej, det är för svåra arbetsuppgifter på företaget. □ Ja, en liten förbättring sker hela tiden.

□ Ja, jag gör vad som förväntas av mig.

□ Ja, jag klarar av alla arbetsuppgifter på företaget nu. 9. Skulle du vilja ha mer yrkeskunskaper innan din första APU?

□ Jag vill ha mer yrkes teori. □ Jag vill jobba mer praktiskt.

□ Jag vill jobba praktiskt tillsammans med min lärare.

□ Jag vill jobba praktiskt enskilt och träna på uppgifter inför APU perioden. □ Jag vill inte förändra något.

10. Vill du ha APU i alla årskurserna eller är det för tidigt i åk 1? □ Nej, i åk1 var det för tidigt.

□ Nej, jag visste för lite om yrket.

□ Ja, det var roligt att se vad yrket innebar.

□ Ja, det lärde mig vad som krävdes i yrket redan tidigt. □ Vet ej.

11. Hur bedömer du din yrkeskunskap innan senaste APU perioden? □ Jag kan nästan inget om yrket.

□ Jag känner mig osäker i yrket. □ Jag vet vad yrket innebär. □ Jag är säker i yrket.

12. Hur bedömer du din yrkeskunskap efter senaste APU perioden? □ Jag kan nästan inget om yrket.

□ Jag känner mig osäker i yrket. □ Jag vet vad yrket innebär. □ Jag är säker i yrket.

□ Jag känner mig mycket säker och duktig i yrket.

13. Skulle du klara av svårare uppgifter i skolan efter en APU period? □ Nej, det är redan alldeles för svårt.

□ Nej, skolan håller en bra nivå jämfört med arbetsuppgifterna under apu perioden. □ Vet ej.

□ Ja, jag tycker det är för lätta uppgifter i skolan. □ Ja, mer liknande det jag gjorde på apu företaget.

14. Är APU praktiken fylld av så svåra arbetsuppgifter att det är skönt att komma tillbaks till skolan och jobba med de vanliga övningarna?

□ Nej det är tråkigt i skolan.

□ Nej, jag vill arbeta mer på företaget med svåra saker som apu perioden innebär. □ Vet ej.

□ Ja, det är tryggt att känna igen sig.

□ Ja, jag vill öva mer och bli duktigare till nästa apu period.

15. Har du känt efter en APU period att nu måste jag jobba hårdare i skolan för att klara av det som krävs på en arbetsplats i ditt yrke?

□ Ja, jag har insett vad som krävs av mig som yrkesman. □ Nej, jag klarade mig bra med mina kunskaper från skolan. □ Vet ej.

16. Du som nu går i avgångsklass, känner du att APUn förberett dig på vad ditt yrke kräver?

□ Jag kan mycket lite om yrket. □ Jag känner mig osäker i yrket. □ Jag vet vad yrket innebär. □ Jag är säker i yrket.

□ Jag känner mig mycket säker och duktig i yrket.

17. Tycker du att uppgifterna i skolan är för lätta efter att ha praktiserat yrket? □ Jag kan mycket lite om yrket.

□ Jag känner mig osäker i yrket. □ Jag vet vad yrket innebär. □ Jag är säker i yrket.

18. Har du känt att du vill ha svårare uppgifter i skolan efter en APU period? □ Ja, jag skulle kunna jobba med mer avancerade uppgifter.

□ Nej, det är bra som det är nu. □ Vet ej.

□ Ja, men vill själv få önska vad jag behöver träna på. □ Nej, det är redan svårt nog.

19. Vilken betydelse har APUn för din utveckling inom yrket du utbildar dig till? □ Vet ej.

□ Ingen betydelse alls. □ Ganska liten betydelse. □ Ganska stor betydelse. □ Mycket stor betydelse.

20. Tycker du att din kunskap är oförändrad eller har du fått en bekräftelse på att ”ligga rätt” med din inlästa kompetens efter din senaste APU?

□ Oförändrad.

□ Jag har helt rätt kompetens. □ Vet ej.

□ Om jag jobbar på i skolan kan jag kanske nå rätt kompetens. □ Nej, jag är långt ifrån att passa in med rätt kompetens.

21. Om du skulle ändra på upplägget i skolan efter en APU period stämmer något av följande påstående?

□ Jag vill ha mer yrkes teori. □ Jag vill jobba mer praktiskt.

□ Jag vill jobba praktiskt tillsammans med min lärare.

□ Jag vill jobba praktiskt enskilt och träna på mina nya kunskaper från APU perioden. □ Jag vill inte förändra något.

Här är det slut så tack för hjälpen. Har du kompletterande kommentarer använd nästa sida och skriv vilken fråga det gäller.

Kommentarer till frågorna.