"Hon är ju nästan smartare än mig"

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet

“HON ÄR JU NÄSTAN

SMARTARE ÄN MIG”

- UTREDNINGSARBETE DÅ EN FÖRÄLDER

HAR EN INTELLEKTUELL

FUNKTIONSNEDSÄTTNING

ANNIKA SVENSSON

MIRANDA GUNNARSSON

“HON ÄR JU NÄSTAN

SMARTARE ÄN MIG”

- UTREDNINGSARBETE DÅ EN FÖRÄLDER

HAR EN INTELLEKTUELL

FUNKTIONSNEDSÄTTNING

ANNIKA SVENSSON

MIRANDA GUNNARSSON

Svensson, A & Gunnarsson, M. ”Hon är ju nästan smartare än mig” - Utredningsarbete då en förälder har en intellektuell funktionsnedsättning. Examensarbete i socialt arbete 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa och samhälle, 2019.

Denna studies syfte är att beskriva socialsekreterares upplevelse av utredningsarbetet när en eller båda föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning. För att svara på studiens syfte har vi intervjuat sex socialsekreterare som arbetar med och har erfarenhet av föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning. Studiens empiriska material bygger på en kvalitativ semistrukturerad intervjuform. Studiens insamlade datamaterial har analyserats med hjälp av tidigare forskning samt socialkonstruktionism och stigma som är studiens två teoretiska perspektiv. Resultatet är uppdelat i två huvudtema, vilka är Föräldraförmåga och Utredningsarbete. Huvudtema A har två underteman och huvudtema B har tre underteman. Studiens resultat visar att samtliga av de intervjuade socialsekreterarna upplever att barnets bästa är ett komplext begrepp, då varje barn är unikt med unika behov. Resultatet visar även att det kan finnas svårigheter för en förälder med en intellektuell funktionsnedsättning att tillgodose sitt barns behov, men att det inte är knutet till den intellektuella funktionsnedsättningen utan alla bedömningar måste göras individuellt.

"SHE IS ALMOST SMARTER

THAN ME"

- INVESTIGATION WORK WHEN A PARENT

HAS AN INTELLECTUAL DISABILITY

ANNIKA SVENSSON

MIRANDA GUNNARSSON

Svensson, A & Gunnarsson, A. “She is almost smarter than me.”

-

Investigation work when a parent has an intellectual disability. Degree project in social work. 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of social work, 2019.

The purpose of this study is to describe the social secretary's experience of investigation work when one or both parents have an intellectual disability. To answer the study's purpose, we interviewed six social secretaries who work with and have experience with parents with an intellectual disability. The empirical material of the study is based on a qualitative semi-structured interview form. The study's collected data has been analyzed using previous research on social constructionism and stigma, which provide the study's two theoretical perspectives. Result are divided into two main themes: parental ability and investigation work. Main theme A has two sub-themes and main theme B has three sub-themes. The study shows that all of the interviewed social secretaries feel that the child's best interests are a complex concept, since each child is unique with unique needs. It may be difficult for a parent with an intellectual disability to meet their child's needs, but that this is not directly linked to the intellectual disability, therefor all assessments must be made individually.

Keyword: Parents with an intellectual disability, best interests of the child, child perspective, the child's needs, stigma, social constructivism, parenting skills

Tack!

Vi vill rikta ett stort tack till våra nära och kära som stöttat oss i skrivandet av denna uppsats. Vi vill även tacka intervjupersonerna för deras medverkan.

Utan er hade studien inte varit möjlig. Avslutningsvis vill vi tacka vår handledare Oskar Krantz för hans engagemang och vägledning i

uppsatsskrivandet.

Annika & Miranda Malmö våren 2018

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1 INLEDNING 5 1.1 Problemformulering 6 1.2 Syfte 6 1.3 Frågeställningar 6 2 BAKGRUND 7 2.1 Förändring i samhället 7 2.2 Intellektuell funktionsnedsättning 8 2.3 Barnperspektiv 9 2.4 Föräldraförmåga 10 3 TIDIGARE FORSKNING 11 3.1 Barns situation 11 3.2 Socialsekreterares situation 12 3.3 Föräldrars situation 14 4 TEORI 16 4.1 Socialkonstruktionism 16 4.2 Stigma 17 5 METOD 19 5.1 Intervjupersonerna 19 5.2 Datainsamling 20 5.3 Analysgenomförande 21

5.4 Tillförlitlighet och äkthet 22

5.5 Forskningsetiska aspekter 23

5.5.1 Informationskravet 23

5.5.2 Samtyckeskravet 23

5.5.3 Konfidentialitetskravet 24

5.5.4 Nyttjandekravet 24

6 RESULTAT OCH ANALYS 25

6.1 Presentation av intervjupersonerna 25

6.2 Tema A: Föräldraförmåga 25

6.2.1 Socialsekreterarnas anpassning och kunskap 25

6.2.2 Förmåga att se sitt barn 28

6.3 Tema B: Utredningsarbete 32 6.3.1 Barnperspektiv 32 6.3.2 Alliansskapande 35 6.3.3 Individuella bedömningar 36 7 DISKUSSION 40 7.1 Sammanfattning 40 7.2 Metoddiskussion 40 7.3 Resultatdiskussion 41 7.4 Vidare forskning 43 REFERENSER 45 BILAGA 1 – INFORMATIONSBREV 47

BILAGA 2 – SKRIFTLIGT SAMTYCKE 48

1 INLEDNING

“Mamma funderar en lång stund, sedan går hon fram till diskbänken och plockar fram ett paket. “Gör rent där annat går bet. Gör glänsande rent utan att repa”, heter det i reklamen. Hon tar en bit stålull och doppar den i det heta vattnet. Sedan skrubbar hon mig med stålullen. Jag sitter i en evighet på det där köksbordet. Inte gråta, inte gråta. Trots att jag bara är fem år gammal har jag lärt mig att min mamma inte tål barn som gråter. När mamma skrubbat bort all färg och massor av hud går hon bara iväg från mig, jag sitter kvar en stund på bordet och följer henne med blicken. Kollar vilket humör hon är på. Sedan kryper jag tyst och försiktigt ner från bordet. Mamma häller ut vattnet, sedan gör hon sig klar att gå igen. Men innan vi går iväg byter hon kläder på mig. Det river i skinnet som stålullen sårat”(...)“Många av rivsåren blir variga och det tar hela sommaren innan de sista är läkta. Men jag får inga ärr, inga som syns utanpå i alla fall” (Pipping, 2001:35- 36).

Lisbeth Pipping (2001) skriver i sin bok, Kärlek och stålull, om sin uppväxt med sin mamma som hade en intellektuell funktionsnedsättning. Pipping (2001) beskriver sin skolstart som en helt ny värld som öppnade sig. I skolan fick hon mat varje dag och hon hade en fröken som tog på henne och berättade att hon var en fin flicka. Att höra sådana ord och att få känna närhet från någon vuxen var inte något hon var van vid. Hemma var det tufft och känslokallt. Pipping (2001) fick ta mycket ansvar för sina syskon och enligt henne själv fick hon vara som en mamma för båda sina två systrar och för sin mamma. I skolan berättar hon att hon kunde vara ett barn för första gången och där slapp hon att ta ansvar för allt (Pipping, 2001).

I takt med att samhället förändras utvecklades även synen på barnet och deras sociala rättigheter växer sig starkare (Hafstad & Øvreeide, 2013). I både den nuvarande lagstiftningen och i barnkonventionen, som Sverige har ratificerat, ligger barns grundläggande behov som grund. I SoL, Socialtjänstlagen (SFS 2018:1894) och i FB, Föräldrabalken (SFS 1949:381) finns bestämmelser som rör föräldrars skyldigheter gentemot barnet (Socialstyrelsen, 2005). Samhällsförändringarna ställer högre krav på socialsekreterare i möte med föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning, då barnets behov skall vara den centrala utgångspunkten samtidigt som socialsekreterare måste förstå båda sidorna av relationen (Hafstad & Øvreeide, 2013). Pipping (2010) hävdar att föräldraskap och intellektuell funktionsnedsättning är en svår kombination och när det framkommer att föräldrarna inte har tillräckligt bra föräldraförmåga bör barnet omhändertas. Detta är enligt Pipping ett känsligt och tabubelagt ämne, men hon menar att det inte räcker med att en förälder gör så gott hen kan utan det är barnets behov som ska vara det avgörande i beslutet (Pipping, 2010).

1.1 Problemformulering

Det råder delade meningar om föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning kommer att klara av rollen som förälder med eller utan stöd och hjälp. Enligt Lagerberg och Sundelin (2000) befinner sig en förälder med en intellektuell funktionsnedsättning i en riskgrupp och de menar att föräldern troligtvis kommer att behöva stöd och hjälp för att klara rollen som förälder (Lagerberg och Sundelin, 2000). Med denna vetskapen ställs socialsekreterarna i sitt utredningsarbete med familjerna inför ett dilemma. Att med både praktisk och etisk frågeställning utreda om föräldern har förmågan att kunna tillgodose barnets fysiska och känslomässiga behov, samt ge barnet den trygghet som det är i behov av (Hindberg, 2003). För att kunna bemöta och förstå föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning finns det ett behov av tillräckligt god kunskap, vilket både forskning och de intervjuade socialsekreterarna anser att utredande socialsekreterare saknar (Hindberg, 2003; Hafstad & Øvreeide, 2013). Föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning har utifrån de svårigheter som funktionsnedsättningen innebär inte alltid en tillräckligt god förmåga att bemöta och se barnets behov. Samtidigt skriver Socialstyrelsen att forskning visar att med hjälp och utbildning kan föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning bli en tillräckligt bra förälder. Vidare tyder forskning på att det inte bara är den intellektuella funktionsnedsättningen som är den avgörande faktorn för föräldraförmågan (Socialstyrelsen, 2005). Kollberg (1989) menar att det inte är den intellektuella funktionsnedsättningen som är den avgörande faktorn för att klara av rollen som förälder, utan menar att det är förälderns emotionella och sociala bakgrund som är den mest betydande faktorn (Kollberg, 1989).

Vad som framgår är att det är många faktorer som har påverkan på föräldraförmågan hos en förälder med en intellektuell funktionsnedsättning. Föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning är ingen heterogen grupp som går att generalisera och alla barn har inte samma behov. Det är ett komplext förhållande som socialsekreterare ställs inför i sitt utredningsarbete med de här familjerna.

1.2 Syfte

Syftet med denna studie är att beskriva socialsekreterares upplevelse av utredningsarbete när en förälder har en intellektuell funktionsnedsättning, samt att undersöka hur socialsekreterarna beaktar barnperspektivet under utredningsarbetet.

1.3 Frågeställning

 Hur upplever socialsekreterare utredningsarbete när en eller båda föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning?

 Hur beaktar socialsekreterare barnperspektivet i utredningsarbetet där en eller båda föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning?

2 BAKGRUND

Utifrån denna studies syfte och forskningsområde kommer detta kapitel belysa den historiskt förändrade synen på personer med en intellektuell funktionsnedsättning och barnet i utredningsarbetet, samt relevanta begrepp. Detta för att sätta in läsaren i ämnet och redogöra för forskarnas förståelse av de begrepp som kommer att användas hädanefter. De begrepp som kommer tas upp är intellektuell funktionsnedsättning, barnperspektiv och föräldraförmåga.

2.1 Förändring i samhället

Under 1800-talet började man att kategorisera de människor som var intellektuellt funktionsnedsatta och benämna de som sinnesslöa. Det fanns en tanke om att de skulle bli av med sin intellektuella funktionsnedsättning genom att bli inlagda på de privata uppfostringsanstalter som inrättades. Synen på personer med en intellektuell funktionsnedsättning var att de var avvikande och ett ekonomiskt hot mot samhället eftersom de inte kunde försörja sig själva. Dessutom utvecklades en oro över att personer med en intellektuell funktionsnedsättning skulle öka till antalet. Till följd av den oron antogs år 1941 steriliseringslagen som gav rätt att sterilisera människor med en intellektuell funktionsnedsättning mot deras vilja. Denna lagen avskaffades först år 1976. Under 1970-talet och 1980-talet ändrades synen på att kategorisera in människor i olika fack och pratade istället om normalisering, integrering och alla människors lika värde. Risker som denna synen medförde var att de bortsågs från de stödinsatser som personer med en intellektuell funktionsnedsättning var i behov av (Kollberg, 1989). Sättet att se på personer med en intellektuell funktionsnedsättning förändrades under 1900-talet och på 1990-talet kom antidiskrimineringslagstiftningen. Den gav alla människor samma grundläggande rättigheter och möjlighet att delta i samhället (Lindqvist, 2012). Som förälder med en intellektuell funktionsnedsättning har man rätt till stöd och hjälp enligt LSS, Lag om stöd och service till vissa funktionshindrade (SFS 1993:387).

Sverige ratificerade år 1990, Förenta Nationernas, barnkonventionen om barns rättigheter, vilket medförde att barn och ungdomar i Sverige garanteras alla de rättigheter som finns i konventionen. Konventionens grundtanke vilar på att barn ska ha rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda samt bli respekterade som människor. Till en följd av det kom barnperspektivet in i det sociala arbetet och i alla beslut gällande barn ska barnets bästa beaktas (Brodin, 2010). Begreppet barnets bästa återfinns inte bara som utgångspunkt i barnkonventionen utan även i FB, Föräldrabalken (SFS 1949:381), SoL, Socialtjänstlagen (SFS 2018:1894) och i LVU, Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga(SFS 1990:52). Att vara förälder medför både skyldigheter och rättigheter mot sitt barn. Detta framkommer i FB, Föräldrabalken (SFS 1949:381) där det står att föräldrar bär ansvar för att ge sitt barn en trygg uppväxt och att tillgodose barnets grundläggande behov (Socialstyrelsen, 2005).

Tidigare baserade socialsekreterare sin bedömning i utredningsarbetet utifrån ett vuxenperspektiv. En bedömning av barnets situation gjordes baserat på inhämtad information från barnets nätverk och barnet fick inte komma till tals. Även insatser som beviljades var riktade åt föräldrarna för att de på så sätt skulle kunna ge barnet

centrum, för att göra en bedömning av barnets levnadsförhållanden. Systemet utgår från barnets behov som ställs emot föräldrarnas förmåga och faktorer i familjen och miljön. Detta visar ett helhetsperspektiv på hur de olika delarna tillsammans påverkar barnets utveckling. I Sverige finns inget specifikt bedömningsinstrument för att bedöma ett barns behov vars förälder har en intellektuell funktionsnedsättning, vilket det finns i England. Instrumentet heter PAM, Parent Assessment Manual, och gör en bedömning av föräldrarnas resurser, förmågor och behov istället för att belysa de brister som finns (Socialstyrelsen, 2007).

När föräldraförmågan brister hos en förälder är det socialtjänstens skyldighet att enligt SoL, Socialtjänstlagen (SFS 2018:1894) “verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden, i nära samarbete med hemmen främja en allsidig personlighetsutveckling och gynnsam fysisk och social utveckling hos barn och ungdom som har visat tecken till en ogynnsam utveckling” samt “i nära samarbete med hemmen sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och stöd som de behöver och om hänsynen till den unges bästa motiverar det, vård och fostran utanför det egna hemmet.” (Lagerberg och Sundelin, 2000:14)

2.2 Intellektuell funktionsnedsättning

En person med en intellektuell funktionsnedsättning förstår och uppfattar det som sker runt om på ett mer konkret sätt än andra. De kan ha en begränsad förmåga att förstå abstrakta symboler, vilket begränsar möjligheten att lära sig att läsa, skriva och räkna. Du kan ha svårigheter med att förstå konsekvenserna av ett handlande som du inte tidigare har erfarenhet av, svårigheter med att planera framåt i tiden och att se saker i ett sammanhang. Vidare kan en person med en intellektuell funktionsnedsättning även ha svårigheter med att känna empati för andra (Socialstyrelsen, 2007).

Intellektuell funktionsnedsättning omfattar både intelligens och adaptiv förmåga. Socialstyrelsen (2007) menar att det finns forskning som definierar intellektuell funktionsnedsättning som en nedsättning i intelligens, vilket medför begränsning i utbildningsrelaterade färdigheter, sociala kunskaper och praktiska kunskaper. Dessa kunskaper ingår i det som kallas adaptiv förmåga, vilket är den typen av kunskaper som är nödvändiga för att kunna leva ett självständigt liv och klara av vardagen. Nedsättning i adaptiv förmåga och i intelligens är enligt socialstyrelsen återkommande i alla definitioner av intellektuell funktionsnedsättning. Båda de definitionerna är avvikelser från den normativa människans sätt att lösa abstrakta och intellektuella problem, samt lösa de vardagliga problem som kan uppkomma (Socialstyrelsen, 2007).

Enligt socialstyrelsen har två tredjedelar av personer med intellektuell funktionsnedsättning ett biologiskt arv av intellektuell funktionsnedsättning (Socialstyrelsen, 2007). Intellektuell funktionsnedsättning är något man föds med och det går inte att bota, men personen kan med hjälp och olika strategier leva ett vardagligt liv (Hindberg, 2003).

2.3 Barnperspektiv

Barnets bästa är ett komplext begrepp då alla barn är unika med unika behov. Och ännu svårare kan det vara att veta barnets bästa då föräldern på grund av en intellektuell funktionsnedsättning inte själv har förmågan att veta vad som är bäst för barnet, sig själv eller för familjen (Brodin, 2010). Det krävs ett helhetsperspektiv på barnet där olika bitar läggs ihop för att möjliggöra en utveckling för barnet. Alla barn utvecklas olika och därför har bitarna olika stor betydelse. Ur ett barnperspektiv ser man “med barns ögon” och utifrån det gör man en bedömning av vad som är bäst för barnet. Detta betyder därför att det som är bäst för ett barn inte behöver vara det bästa för ett annat barn (Hindberg, 2001).

Hindberg (2003) skriver om barnets behov som måste tillgodoses för att barnet inte ska få skador som är svåra att reparera längre fram i livet. Barnet har fysiska behov och där ingår att barnet får den omvårdnad och tillsyn som det är i behov av samtidigt som det får skydd mot saker som kan vara skadligt. Barnet har ett behov av mat och dryck, som ska vara tillräckligt näringsrik och serveras i lagom mängd och varken för mycket eller för lite. Regelbunden och god sömn är ett annat behov som barnet har, samt rätten att få nödvändig vård vid sjukdom och att få känna fysisk beröring. Barnet ska ha tillgång till kläder som är rätt anpassade till årstiden, barnets ålder och kön samt ha en god hygien (Hindberg, 2003).

Barnet har ett behov av känslomässig närvaro, trygghet, kärlek och respekt, vilket är en förutsättning för att barnet ska kunna utforska världen. Barnet behöver få känna att det är uppskattat för den människan hen är. Detta kommer genom att det finns goda relationer till några vuxna personer som ger en känsla av trygghet, värme och tröst. Goda och starka relationer mellan barn och föräldrar leder enligt Hindberg (2003) till en upplevelse av respekt för barnet. Barnet upplever att det blir sett och hört (Hindberg, 2003).

Barnet har ett behov av trygghet, stabilitet och förutsägbarhet, vilket kan ges genom att barnet får växa upp i en miljö där det finns möjlighet att utveckla och hålla fast vid trygga relationer som är stabila, lugna och med en vetskap om vad barnet kan förvänta sig. Trygga relationer kan skadas vid miljöombyte som till exempel en flytt. Barn som tvingas flytta ofta har ingen möjlighet att bygga upp stabila och trygga relationer. Hemmet som barnet befinner sig i måste även det kännas tryggt och stabilt. Ett hem med missbruksproblematik, våld eller om det flyttar personer in och ut ger ingen trygghet för barnet. Förutsägbarhet fås genom rutiner och planering vilket ger barnet en möjlighet att se vad som kommer att ske och på så sätt kunna påverka framtiden (Hindberg, 2003).

Barnet har ett behov av att ha någon att kommunicera med för att kunna utveckla sitt språk. Kommunikation genom bland annat samtal, bokläsning och att föräldrarna låter barnet lära känna olika miljöer ger barnet ett ökat ordförråd, samt en kunskap om det sociala samspelet mellan personer. Språket spelar i sin tur en viktig roll för den kognitiva utvecklingen och är en förutsättning för att kunna ta in och reflektera över kunskap och förstå världen (Hindberg, 2003).

Barnet har ett behov av intellektuell stimulans för att kunna utvecklas normalt. Det ligger ett ansvar hos föräldern att tillgodose barnets behov av stimulans efter ålder och mognad. Detta genom att det ges en möjlighet att kunna leka och socialisera

förväntas engagera sig i barnets intresse och bekräfta barnet med engagemang och beröm för att barnet ska känna sig “duktigt” (Hindberg, 2003).

2.4 Föräldraförmåga

Hindberg (2001) skriver att föräldraförmåga handlar om att se barnet som en egen person med egna rättigheter och att ha förmåga att tillgodose barnets behov som beskrivits ovan. Detta blir möjligt då föräldern sätter barnets behov framför sina egna behov och visar en förmåga att empatisera med barnet. När föräldrar inte visar förmåga att se barns behov i tillräcklig grad handlar det enligt Hindberg om bristande föräldraförmåga (Hindberg, 2001).

3 TIDIGARE FORSKNING

I detta kapitel kommer tidigare forskning inom det valda forskningsområdet att presenteras. Forskningsöversikten är uppdelad utifrån tre olika områden. Den tidigare forskning som tas upp i detta kapitel kommer senare att kopplas till resultatet av studien.

3.1 Barns situation

Hindberg (2001), Lagerberg och Sundelin (2001) menar att barn som växer upp med föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning befinner sig i en riskgrupp, vilket betyder att de riskerar att fara illa eller riskerar att utveckla sociala problem och på så sätt komma i kontakt med socialtjänsten. Här blir de risk- och skyddsfaktorer som finns i barnets liv avgörande om förälderns omsorgsförmåga är tillräcklig eller inte. Förälderns omsorgsförmåga påverkas negativt av intellektuell funktionsnedsättning och föräldern kommer i varierande grad vara i behov av stödinsatser för att klara rollen som förälder (Hindberg 2001; Lagerberg & Sundelin 2000). Lagerberg och Sundelin (2000) delar in riskfaktorer, som kan påverka barnet, i tre olika kategorier. Den första kategorin berör riskfaktorer som går att härleda till barnets kön, fysisk hälsa, ålder, psykiska problem, beteende och kamratrelationer. Den andra kategorin berör riskfaktorer som går att härledas till föräldrar: psykisk sjukdom, missbruk, kriminalitet, intellektuell funktionsnedsättning och arbetslöshet. Den tredje kategorin berör riskfaktorer som går att härleda till familjen: familjekonstellation, social status, förälder - barn relation samt livshändelser. Utifrån detta bör det utvecklas riskgruppsstrategier där det redan från början erbjuds insatser för de som befinner sig i en riskgrupp, det vill säga de barn som växer upp med en förälder med en intellektuell funktionsnedsättning (Lagerberg & Sundelin, 2000). Enligt en studie är föräldrar med psykisk funktionsnedsättning och föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning överrepresenterade inom den australiensiska barndomstolen (Glaser, 2011). Detta överensstämmer även med andra studier som visar att barn till mödrar med en intellektuell funktionsnedsättning förekommer i högre utsträckning i rättsliga förfaranden än barn till mammor utan en intellektuell funktionsnedsättning (Wickström, m.fl. 2017; McConnell & Llewellyn, 2002). Riskfaktorernas påverkan på barnet kan bero på dess varierande belastning, art, antal, varaktighet och individens upplevelse av riskfaktorerna (Hindberg, 2001). Skyddsfaktorer som motverkar riskfaktorer kan vara en stabil förskolevistelse och ett socialt nätverk. Vid bedömningen av de riskfaktorer som finns och dess risk att påverka att barnet ska fara illa använder sig socialsekreteraren av BBIC. BBIC är en manual som ger socialsekreterare ett stöd och en struktur i sin bedömning (Socialstyrelsen, 2018). Brodin (2010) menar att barn har olika förmåga att stå emot riskfaktorer som finns i den utsatta miljön som de lever i. Här talar man om barnets motståndskraft, resiliens, och flexibilitet att stå emot svårigheter. En del barn klarar av stress och en oförutsägbar miljö bättre än andra barn, medan en del barn kan vara i behov av rutiner och struktur för att må bra. Detta är anledningen till att barn som lever i en utsatt livsmiljö ändå kan klara sig bra i livet. Andra saker som kan stärka barnets förmåga att stå emot riskfaktorer är att barnet har ett bra socialt nätverk och en stabil och bra kontakt med skola eller förskola (Brodin, 2010).

3.2 Socialsekreterares situation

Hindberg (2006) menar att det finns en tanke om att majoriteten av barnen i Sverige lever ett bra liv och att de barn som inte får sina grundläggande behov tillgodosedda av sina föräldrar tas om hand av samhället. Det framgår dock att det finns brister i kunskap, resurser och metoder hos de socialsekreterare som arbetar med barnutredningar, för att kunna upptäcka och hjälpa utsatta barn. Vidare betyder bristen på kunskap att det finns barn i samhället som inte får sina grundläggande behov tillgodosedda (Hindberg, 2006). För att socialsekreterare ska kunna utvecklas och kunna sätta barnets bästa i fokus ställs det krav på organisationen. Ledningens roll är att tillhandahålla både professionellt och personligt stöd åt socialsekreterare. Arbete med utsatta barn är både psykiskt påfrestande och komplicerat (Hindberg, 2001). Ökade resurser och en rimlig arbetsbörda menar Hindberg (2006) kan ge socialsekreterare en möjlighet att hinna med sitt arbete och leda till en känsla av att arbetet är meningsfullt. En rimlig arbetsbörda och en fungerande samverkan ger socialsekreterare en möjlighet att upptäcka fler utsatta barn och tillhandahålla adekvata hjälpinsatser för de föräldrar som är i behov av det (Hindberg 2006). Feldman (2004) delar Hindbergs (2004) mening att det är viktigt att personer som arbetar med socialt arbete och kommer i kontakt med föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning har rätt kunskap om intellektuell funktionsnedsättning. Med rätt kunskap kan de bemöta föräldrarna på rätt nivå och förmedla den kunskap som föräldrarna är i behov av för att kunna förändra sitt beteende och förbättra sin föräldraförmåga (Feldman 2004).

I utredningsarbetet med föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning anser Lagerberg och Sundelin (2000) att socialsekreterare bör beakta sin erfarenhet, empiriskt grundad forskning och etiska aspekter och utifrån detta göra en avvägning mellan rätten att vara en förälder med en intellektuell funktionsnedsättning och barnets rätt till ett tryggt och hälsosamt liv. När analysen i utredningen tyder på icke adekvat kognitiv utveckling hos barnet på grund av föräldrarnas bristande föräldraförmåga är en insats nödvändig (Lagerberg & Sundelin, 2000).

Hafstad och Øvreeide (2013) skriver att i arbetet med föräldrar och barn har socialsekreterare en möjlighet att vara en hjälpande hand och ett utvecklingsstöd till både föräldrar och barn. För att barnet ska ges en möjlighet att utvecklas är socialsekreterares uppgift att utveckla föräldrars förmåga att tolka, stödja, observera och skydda sitt barn. Möjligheten för socialsekreterare att utveckla förälderns förmåga och hjälpa barnet blir möjlig först när socialsekreteraren når människan bakom föräldrauppgiften. Barnet skall vara den centrala utgångspunkten samtidigt som socialsekreterare måste förstå båda sidor av relationen. Socialsekreterare måste vara införstådda och lyhörda för föräldrarnas psykologiska och sociala tillstånd samt hur de upplever sitt sociala tillstånd. Detta för att vara medvetna om vilken position och situation föräldrarna står inför när de sedan i sin tur står inför sitt barns behov av stöd och omsorg (Hafstad & Øvreeide, 2013).

I möte med barn under utredningsarbete är det betydelsefullt att, enligt Hafstad och Øvreeide (2013), förstå att innebörden av samtalet kan upplevas olika av barn. Det kan dels ge barnet en känsla av delaktighet, samtidigt som det kan ge en känsla av utsatthet. Vidare belyser författarna vikten av att närma sig barnet försiktigt och låta barnet visa vägen i samtalet (Hafstad & Øvreeide, 2013). Tillvägagångssätt i samtal med barn varierar beroende på barnets ålder, skriver Fridh och Norman (2008). Varje samtal måste förberedas och anpassas efter barnets ålder. När det rör sig om små barn som ännu inte har utvecklat ett språk, observerar man hur barnet, i olika

situationer, förhåller sig till föräldern och på så sätt får en uppfattning om barnets röst. När barnet är lite större, men fortfarande inte är stort nog att föra en kommunikation med, observerar man barnets beteende och språkutveckling. Här tittar man också på hur förälder och barn förhåller sig gentemot varandra. Inför samtal med stora barn bör socialsekreterare anpassa språket så att barnet förstår, bygga upp en relation och ställa relevanta frågor utifrån den oro som finns i anmälan (Fridh & Norman, 2008).

Enligt Killén (1999) kan det finnas en onyanserad bild av föräldrarollen, som är att antingen är man en bra förälder eller en dålig förälder. Hos föräldrar kan det finnas en rädsla och negativ bild av socialtjänsten baserat på tidigare upplevelser. Utifrån det kan det därför vara känsligt för socialsekreterare att ta upp den oro som finns med föräldern. Det blir ett övertramp som kan vara svårt att ta. För att kunna utveckla ett bra samarbete mellan förälder och socialsekreterare handlar det om att skapa en allians med föräldern och etablera en bra och hållbar kontakt. Detta görs genom att visa respekt och försiktigt ta upp den oro som finns med föräldern. Misslyckas man med den alliansen kan detta leda till att föräldern drar sig undan och vägrar att samarbeta (Killén, 1999)

McConnell och Llewellyn (2002) menar att det finns en stereotyp föreställning av föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning hos myndigheter, vilket kan ge en svår och missgynnande bild av dem som föräldrar. Även om mycket forskning pekar på att föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning är överrepresenterade inom det sociala arbetet så betyder det inte att alla föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning inte är tillräckligt bra föräldrar. Föreställningar som finns leder till en generalisering av föräldrar med intellektuell funktionsnedsättning och föräldrarnas individuella förmåga förbises. Författarnas slutsats är att varje förälder med en intellektuell funktionsnedsättning behöver individuellt anpassade resurser för att vara en tillräckligt bra förälder. McConnell och Llewellyn (2002) menar att det är viktigt att lyfta att det finns ett behov av hjälp till föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning för att de ska kunna få det stödet de behöver, för att kunna fortsätta att vårda sina barn och slippa att försvara sin föräldrakompetens (McConnell & Llewellyn 2002). Resultatet av Llewellyns m.fl. (2003) forskning visar att större andel av barn med en förälder med en intellektuell funktionsnedsättning än de barn med en förälder med en psykisk funktionsnedsättning blev långsiktigt placerade utanför hemmet. Anledningen till domstolens beslut anses bero på den stereotypa bild som finns av föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning och att de brister som finns betraktas som permanenta och opåverkbara (Llewellyn, McConnell & Luisa Ferronato 2003). I en studie av kammarrättsdomar i LVU-ärenden, som gjordes av socialstyrelsen, framgick det att i knappt tio procent av de domar som ingick i studien var huvudproblemet i ärendet att en eller båda föräldrarna hade en intellektuell funktionsnedsättning. Vid en närmare studie av utredningsmaterialet kunde man genom att läsa mellan raderna förstå att problemet var större än så. Att skriva om diagnos i barnutredning kan tolkas som ett tabubelagt område. Anledningen till att det skrivs otydligt om diagnos kan även bero på att socialsekreterare saknar kunskap om föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning (Hindberg, 2003).

3.3 Föräldrars situation

Kollberg (1989) gjorde år 1989 en studie som omfattade 32 mödrar med en lindrig intellektuell funktionsnedsättning. Studien visar att de mödrar som hade vuxit upp under emotionellt stabila förhållanden klarade av föräldrarollen bättre jämfört med de mödrar som inte vuxit upp under stabila förhållanden. Slutsatsen i studien är att det inte är den intellektuella funktionsnedsättningen som är den avgörande faktorn för föräldraförmågan hos en förälder med en intellektuell funktionsnedsättning, utan det är förälderns emotionella och social bakgrund som avgör föräldraförmågan (Kollberg 1989). Killen (1999) skriver att föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning har många brister. De är konkreta och rigida i sitt tankesätt, det vill säga de tänker enkelspårigt och har svårt att se ett samband mellan saker som till exempel, att om man gör si så blir det så. De har svårt för att ta till sig information och sedan använda den i praktiken. Föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning har även svårt att förstå instruktioner, läsa bruksanvisningar, lära sig klockan och att planera för framtiden. Detta är saker som anses nödvändiga för att klara rollen som förälder och sköta de dagliga rutinerna med ett barn. De saknar även förmåga att förstå att omsorgen måste anpassas efter barnets ålder (Killen 1999). I takt med barnets utveckling måste även gränser anpassas, vilket Hindberg skriver kan vara svårt, för föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning då de saknar förmåga att uppfatta både sin egen och barnets utvecklingsnivå. Den lägre intelligenta nivån på en förälder med en intellektuell funktionsnedsättning begränsar även möjligheten att hjälpa barnet med skolarbete (Hindberg 2001). Detta intygas även av Pipping (2010) som menar att hon var tvungen att bli stor tidigt och fick redan i tidig ålder ta hand om sin mamma och sina tre syskon (Pipping 2010). Enligt Glaser (2011) har föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning en bristande förmåga att känna empati, vilket i sin tur kan leda till att föräldern inte kan tolka och se barnets signaler. Resultat blir att barnets behov inte tillgodoses. Föräldrarna har även brister i att ge barnet emotionell närhet, vilket skadar barnet genom försummelse. Att bevisa att ett barn har utsatts för försummelse är svårt, menar Glaser (2011), eftersom det saknas bevis då det inte ger några synliga skador på barnet. Vilken skada barnet får beror på barnets motståndskraft som enligt forskaren förklaras utifrån två huvudfaktorer. Den ena är de medfödda faktorer som till exempel begåvning, temperament och eventuella funktionshinder. Den andra är förekomsten av faktorer i barnets närmiljö och då främst av en närvarande person, som ger barnet trygghet och inte utsätter det för någon fara. Glaser (2011) beskriver försummelse som en form av emotionell misshandel som kommer till följd av att det saknas interaktion mellan föräldern och barnet. Social isolering kan även det leda till att barnet försummas. Eftersom försummelse är svåridentifierat krävs det stort behov av definitioner för att socialsekreterare i samtal med föräldrar ska kunna få fram om det är frågan om försummelse (Glaser, 2011).

Hindberg (2003) menar att föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning är en svår grupp för socialtjänsten att arbeta med eftersom problembilden kan vara svår att identifiera. Föräldern har ibland inte själv vetskap om sin funktionsnedsättning och socialtjänsten kan vara den första kontakten som ifrågasätter om det finns en problembild. Att sätta en diagnos på personen anses viktigt för en del men inte för alla. Motståndare menar att fastställandet av en diagnos, med avseende att få fram en om det finns en intellektuell funktionsnedsättning, kan ses stigmatiserande. Personen placeras i en kategori som avviker från normen i samhället. De som är för en diagnostisering menar att en diagnos ger en större förståelse för personen och en

möjlighet för personen att få den hjälp och det stöd som personen är i behov av och enligt lagen har rätt till (Hindberg, 2003). Personer med en intellektuell funktionsnedsättning förstår inte alltid själva att de är annorlunda, eftersom förmågan att tänka abstrakt kan saknas. Diagnosen intellektuell funktionsnedsättning kan upplevas som en stigmatiserande diagnos, vilket kan leda till att personen inte accepterar den. Detta leder till att personen inte får den hjälp som hen är i behov av. Enligt Socialstyrelsen kan stigmatisering även leda till en känsla av utanförskap och få personer att isolera sig från den social omgivningen. Väljer en förälder med en intellektuell funktionsnedsättning att isolera sig uteblir kontakten med ett socialt nätverk och barnet får för lite stimulans. Understimulans kan påverka den språkliga och kognitiva utvecklingen negativt (Socialstyrelsen 2007).

Wickström, m.fl. (2017) menar att barn till föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning har en ökad risk för att bli utsatta för skador, barnmisshandel och försummelse. Skador som är orsakade av fall förekommer oftare hos barn till föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning än hos barn till föräldrar utan en intellektuell funktionsnedsättning. Det kan finnas fler än de dokumenterade fallen av fallskador och anledning till det kan vara att färre föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning söker läkarvård jämfört med föräldrar utan en intellektuell funktionsnedsättning (Wickström, m.fl., 2017).

4 TEORI

I detta kapitel presenteras socialkonstruktivism och stigma vilka är studiens teoretiska perspektiv. Tillsammans med tidigare forskning kommer de två teorierna utgöra analysverktyget för det empiriska materialet.

Inom socialt arbete tar man hjälp av teorier för att fånga in flera olika synvinklar av livet. Med hjälp av teorier bedöms situationer i livet ur olika infallsvinklar för att få en så övergripande och heltäckande bild som möjligt. Teorierna blir som glasögon som vi människor använder oss av för att få fram olika perspektiv, vilket bidrar till förenklingar av verkligheten. Å ena sidan hjälper dessa förenklingar oss att förstå och få en överblick över situationen och andra sidan finns det inte en teori som täcker alla aspekter av ett fenomen, därför bör en vara medvetna om teoriers begränsningar. För att förstå människan i sitt sammanhang kan det vara viktigt att testa olika teorier då mänskliga relationer är komplexa (Aga Askeland, 1996).

4.1 Socialkonstruktionism

Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv skapas människans kunskap om världen genom dagliga sociala konstruktioner. I alla sorter av sociala interaktioner, särskilt genom språket, delar och återskapar vi människor vår upplevda förståelse och kunskap med vår omvärld. Hur människan uppfattar världen är dock individuellt då varje individ ser världen från sitt perspektiv. Vad som är en persons sanning behöver inte var en annans vilket utmanar antagandet om att det bara skulle finnas en sanning. Inom socialkonstruktionism betonas att människan bör vara kritisk mot hur vi förstår oss själva och vår värld och inte ta det omedelbara eller direkta för givet. Med ett socialkonstruktionistiskt synsätt är det omedelbart givna ett falskt sken som står framför den egentliga verkligheten. Med detta tankesätt utmanas människan att kritisk granska det som ögat på ett naturligt och oproblematiskt sätt först observerat i sin omvärld. Människan sätt att använda sig av kategorier för att sortera, begripliggöra och uppfatta sin omvärld är ett exempel på detta. Dessa uppdelningar behöver nödvändigtvis inte referera till verkligheten (Burr, 2015). Människan är född in i en värld där kategorier redan är en del av förståelsen i ett existerande kulturellt sammanhang. Människans vetande och kunskap är socialt konstruerat. I motsats till iden om att språk och tankar skulle vara två åtskilda fenomen, skriver Burr (2015) att språket och en människas tankar är oseparerbara och att språket är en grund för alla tankar. Människan använder språket för att sätta ord på och beskriva de tankar och känslor som redan existerar inom oss själva, för andra individer. För att ett barn ska utveckla ett språk krävs begrepp och kategorier och dessa reproduceras varje dag av de personer som delar samma kultur och språk. Lärandet av ett språk har bidragit till att människan utvecklats till en tänkande varelse och är baserat utifrån de begrepp och kategorier som språket konstruerar. Individen kan se ett bord på grund av att hen förstår själva ordet bord. Världen konstrueras på så sätt utifrån hur människor interagerar med varandra och är därmed en aktiv handling. Människors upplevelser och uppfattning om sin omvärld kan skilja sig åt då det är bunden till sitt sammanhang och de erfarenheter en människa bär med sig genom livet (Burr, 2015).

Hur vi förstår världen är även kontextuellt bundet till tid och rum. Exempelvis har sättet att se på barndom förändrats otroligt mycket under de senaste århundradena. Vad som förr ansågs normalt för ett barn att göra och vad som förväntades av föräldrar ser idag väldigt annorlunda ut. Förståelsen för barns sårbarhet och deras behov av en vuxen person har vuxit och barns rättigheter får större utrymme i samhället. Med detta menas, ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv, att vårt sätt att se och förstå vår värld är historiskt och kulturellt relaterade. Hur barndomen var förr och hur den är idag är inte bara specifik utifrån en viss kultur och historisk period, utan den är också en produkt av den specifika kulturen och historien vilken samtidigt är beroende av den tids sociala och ekonomiska situation vid just det tillfället (Burr, 2015).

I utredningsarbetet med barn gör socialsekreterare dagligen bedömningar utifrån en aktuell situation vilken är kopplad till den samtid och omvärld vi lever i. Det språk som socialsekreterarna använder sig av speglar deras förståelse och kunskap av sitt yrke. Utifrån studiens syfte är socialkonstruktionism en relevant teori för att analysera det insamlade materialet.

4.2 Stigma

Goffman (2011) menar att människor, utifrån samhällets utformning, delas in i kategorier. Varje kategori omfattar människor med liknande och utmärkande egenskaper. Den sociala miljön bestämmer vilken kategori som är den normativa kategorin. Hos den normativa kategorin finns det en föreställning om att de är de normala människorna. Goffman (2011) definierar begreppet stigma som ett kännetecken för de människor som avviker från den normativa kategorin och således anses onormala. Det är först i interaktion mellan människor som det sker en kategorisering och stigma synliggörs (Goffman, 2011).

Goffman (2011) menar att det finns en förväntan på människans egenskaper i en interaktion. Den identitet som vi tillskriver människan bara genom beskådning, kallas den virtuella sociala identiteten. När vi sedan genom en närmare kontakt ser människans verkliga egenskaper är det den faktiska sociala identiteten. När människans egenskaper inte lever upp till förväntan betecknas hen som avvikande från det normala och blir därmed stigmatiserad. Vidare säger Goffman (2011) att det är den normativa kategorin som utifrån sina förväntningar tillskriver de avvikande människorna stigmat i förhållande till sin egen normativa kategori som utgångspunkt för det normala. Goffmans (2011) teori kan tolkas som att de människorna med ett stigma är omänskliga (Goffman, 2011).

Goffman (2011) skiljer på tre olika typer av stigma. Det första är det fysiska stigmat med kroppsliga missbildningar av olika slag. Nästa är det psykiska stigmat, där den personliga karaktären på något sätt ha befläckats och lett till exempel till kriminalitet, psykiska rubbningar, missbruk, homosexualitet och arbetslöshet. Det tredje är det tribala stigmat som har att göra med nation, ras och religion. Kategorin, människor med intellektuell funktionsnedsättning, besitter det psykiska stigmat men många gånger även det fysiska (Goffman, 2011).

Det finns människor som döljer sina defekter och misskrediterande egenskaper för att undvika stigmatisering. Goffman (2011) skriver vidare att stigmatisering inte nödvändigtvis behöver leda till ett utanförskap, utan de stigmatiserade söker sig till

människor kan ge en känsla av att vara i ett sammanhang där de bemöts som normala människor och inte behöver känna sig annorlunda (Goffman, 2011). Goffmans teori om stigma är en relevant teori att använda för att studera studiens syfte. Med hjälp av Goffmans teori om stigma kommer författarna att kunna analysera föräldrarnas med en intellektuell funktionsnedsättning upplevelse av kontakten med socialsekreteraren under utredningsarbetet, men även socialsekreterares upplevelse av att utreda föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning.

5 METOD

I detta kapitel kommer studiens metodologiska ansats att presenteras. Därefter redovisas studiens intervjupersoner, datainsamling och analysgenomförande, samt tillförlitlighet och äkthet. Avslutningsvis presenteras forskningsetiska aspekter. Studiens syfte är att kvalitativt beskriva socialsekreterares upplevelse av sitt utredningsarbete med föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning, således är studien deskriptiv. Detta genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer. Denna metod syftar till att förstå det valda forskningsområdets upplevda vardagsvärld ur intervjupersonernas egna perspektiv (Kvale & Brinkmann, 2017, Bryman, 2018). Författarna till denna studie har under intervjuerna haft ett fenomenologiskt förhållningssätt gentemot de intervjuade socialsekreterarna för att försöka förstå vad intervjupersonerna förstår. Med detta menas att forskarna har haft ett intresse av att förstå det sociala fenomenet som forskats på utifrån informanternas egna perspektiv och hur de beskriver sin sociala verklighet (Kvale & Brinkmann, 2017). Inom kvalitativa metoder är det inte ovanligt att forskaren är nära knuten till forskningsområdet, vilket stämmer överens med denna studie. Denscombe (2016) påpekar vikten av att bejaka sin identitet och de övertygelser och värderingar hen har och vara medveten om hur dessa påverkar forskningen. Dessa tankar har författarna tagit till sig under arbetets gång, då grunden till studien är intresset för barn och barns rätt till utveckling. I användandet av intervjuer blir forskaren en integrerad del av datainsamlingstekniken och hen bör ställa sig frågan om resultatet och slutsatserna blivit annorlunda om undersökningen genomförts av en annan person. Denscombe (2016) menar att det är inte finns något säkert sätt att avgöra den frågan på, samtidigt som författarna till denna studie är medvetna om att deras intresse och livserfarenhet utgör riktningen i undersökningen och att deras kunskap kan få de att uppfatta och tolka material på ett visst sätt. Med det sagt har författarna i insamlandet och bearbetandet av materialet, försökt lägga personliga övertygelser och värderingar åt sidan och arbetat på ett opartiskt sätt genom studien, vilket är ett måste för kvalitativa forskare. Författarna har i denna studie försökt stå med öppna och nyfikna ögon inför det de påträffat (Denscombe, 2016).

5.1 Intervjupersoner

För att besvara studiens syfte har socialsekreterare, som arbetar med och har erfarenhet av föräldrar med en intellektuell funktionsnedsättning, valts ut som intervjupersoner. Valet har gjorts för att få en bredare förståelse för socialsekreterares tillvägagångssätt och utredningsarbete med föräldrar som har en intellektuell funktionsnedsättning. I studien har ett målstyrt urval använts, vilket är den vanligaste inom kvalitativ forskning. Ett målstyrt urval är kopplat till valet och formuleringen av forskningsfrågorna. Urvalet i denna studie är på så vis strategiskt utvalt utefter vad som är relevant i förhållande till hur forskningsfrågorna är formulerade (Bryman, 2018). Ett snöbollsurval, som utgår från att urvalet växer då intervjupersonerna ger förslag på andra personer som kan vara relevanta för studien, har även använts i studien. De personer som föreslagits, av de redan deltagande informanterna, har därefter blivit kontaktade och antalet intervjupersoner har på så vis ökat (Denscombe, 2016).

På grund av forskningens storlek och tidsram, utgår denna studie från sex socialsekreterare. För att få ett bredare perspektiv och uppfattning om forskningsområdet har socialsekreterare från olika arbetsplatser i tre kommuner i Skåne valts ut. Samtliga deltagare är kvinnor i åldern 26–45 år och de har mellan sex månader till tjugo års erfarenhet av arbete inom socialtjänsten rörande arbete som berör barnfrågor. När en undersökning av ett visst område önskas en så stor variation som möjligt inom urvalsgruppen, för att kunna generalisera och få en så representativ bild av en population som möjligt. Eftersom urvalet i denna undersökning är målstyrt och består av en mindre grupp deltagare bygger resultatet på de personer som deltagit och inga andra. Det är i denna studie exempelvis omöjligt att dra övergripande slutsatser om hur socialsekreterare över hela landet arbetar med utredningsarbete då föräldrar har en intellektuell funktionsnedsättning (Bryman, 2018).

5.2 Datainsamling

Förfrågan om deltagande i studien har skickats ut via mejl med ett bifogat informationsbrev till chefer vars anställda arbetar med barnutredningar i olika kommuner i Skåne. Efter samtycke från chefen har kontaktuppgifter och information om studien, samt ett skriftligt samtycke, gått vidare till de deltagande intervjupersonerna. I informationsbrevet blir intervjupersonerna informerade om vilka författarna är, studiens syfte och förslag på lämplig plats för intervjun. I brevet fanns även information om beräknad längd på intervjun och att det kommer att ske ljudupptagning under intervjun. I både informationsbrevet och det skriftliga samtycket tydliggörs vad intervjupersonernas medverkan innebär, att deltagandet är frivillig och att de har lov att avbryta utan att det medför några konsekvenser. Vidare förklaras att intervjupersonernas namn kommer att behandlas anonymt och att informationen de ger endast kommer att användas till studien och inget annat. Med ett skriftligt informationsbrev kan intervjupersonerna redan på förväg sätta sig in i studien och bli medveten om vad deras medverkan innebär. Om en intervjuperson längre fram skulle invända eller kritisera en redan färdig studie har forskaren till studien ett underskrivet samtycke i sin hand (Bryman, 2018, Denscombe, 2016).

Studien bygger på semistrukturerade intervjuer som utgår från att det finns en bestämd uppsättning frågor. Frågorna som intervjuerna bygger på har utgått från en intervjuguide, vilket är ett slags manus och ett forskningsredskap som används för att samla in information från intervjupersonerna. Enligt Denscombe (2016) bör en intervjuguide uppfylla tre kriterier för att karaktäriseras som ett forskningsmässigt frågeformulär, vilket har tagits i beaktande i utformandet av studiens forskningsredskap. Enligt det första kriteriet bör intervjuguiden syfta till att upptäcka saker. Med studiens intervjuguide undersöks hur socialsekreterares utredningsarbete ser ut då en eller båda föräldrarna har en intellektuell funktionsnedsättning. De upptäckter som görs under intervjuerna presenteras som resultat i kommande kapitel. Utformningen av studiens intervjuguide, i likhet med det andra kriteriet, innehåller en serie nedtecknade frågor så att alla intervjupersoner i studien besvarar en identisk uppsättning frågor. På så vis blir formuleringen av frågorna exakta och identiska samtidigt som det underlättar bearbetningen av svaren (Denscombe, 2016). Upplägget i studiens intervjuguide börjar med att gå igenom vad som tidigare nämnts för informanterna i informationsbrevet och att de bör svara på frågorna utifrån sin roll som socialsekreterare. Intervjun inleds därefter med fyra inledande frågor om intervjupersonernas ålder, kön, nuvarande yrke och deras tidigare yrkeserfarenhet inom socialt arbete. De inledande frågorna i

intervjuguiden följs av 18 frågor, som är kopplade till forskningen och rymmer en flexibilitet och ger intervjupersonerna möjlighet att svara på hur de upplever sitt liv och sin omvärld. Att organisera frågorna efter teman och en viss ordningsföljd är enligt Bryman (2018) användbart, då det underlättar för det kommande arbetet. För att hålla fokus under intervjun och underlätta det fortsatta arbetet av materialet är de 18 frågorna i intervjuguiden indelade i tre olika teman vilka är: Föräldraförmåga, Barnets bästa/barnets behov och Utredningsarbete (Bryman, 2018). Enligt det sista kriteriet ska informationen samlas in genom frågor riktade till de personer som berörs av studien och dess forskningsområde, vilket är de intervjuade socialsekreterarna i studien. Detta innebär att information har kommit direkt från källan (Denscombe, 2016).

Av studiens sex intervjuer har fyra utförts på intervjupersonernas arbetsplatser. De två andra intervjuerna har utförts i informanternas hem, då deras arbetsgivare inte gett dem tillåtelse att genomföra intervjuerna under arbetstid. Inför intervjun har det skriftliga samtycket som tidigare skickats ut till intervjupersonerna samlats in. Längden på intervjuerna har varit mellan tjugofem och sjuttiofem minuter. Intervjupersonen är ett av de viktigaste forskningsverktygen i en studie. Av den anledningen har författarna noga studerat och satt sig in i ämnet och för att få förståelse för forskningsområdet, vilket bidragit till bättre intervjuer (Kvale & Brinkmann, 2017). Författarna har förhållit sig lyhörda och flexibla under intervjuprocessen och fördjupat de svar som framkommit med följdfrågor och på så vis fått ytterligare insikter om hur intervjupersonerna uppfattar sin omvärld, vilket är en fördel med att använda sig av semistrukturerade intervjuer (Bryman, 2018). Denna studie bygger på en deskriptiv intervjuform i vilken den kvalitativa mångfalden återges genom att fokusera på nyanserade beskrivningar. Detta innebär att fokus har legat på att uppmuntra informanten att så exakt som möjligt beskriva hur hen handlar, känner och upplever (Kvale & Brinkmann, 2017).

Intervjun är en levande social interaktion mellan de deltagande individerna. Kroppsuttryck och tonläge blir direkt tillgängliga under intervjun för både intervjuare och intervjuperson. Då de sex intervjuerna transkriberats transformeras samtalet från en form till en annan och utgör därefter forskningsprojektets empiriska kärna. Det går inte att återskapa de intervjuer som utspelat sig mellan författarna och intervjupersonerna fullt ut i text. En del av intervjupersonernas icke-verbala språk har gått förlorat, som exempelvis andning, gester och kroppshållning. Alla intervjuer i studien har spelats in, vilket gett forskarna möjlighet att lättare koncentrera sig på informanten framför sig och själva forskningsområdet (Kvale & Brinkmann, 2017).

5.3 Analysgenomförande

Som tidigare nämnts har samtliga intervjuer i studien spelats in med hjälp av ljudinspelningar. Därefter har intervjuerna transkriberats ordagrant och skrivits ut på papper. Samtliga intervjupersoner har avidentifierats och benämns som socialsekreterare 1-6 i både transkriberingarna och resultatdelen. Både texterna och ljudinspelningarna har lästs igenom och lyssnats på vid upprepade tillfällen, för att hålla materialet i färskt minne och för att så långt som möjligt inte missa det som inte går att återskapa fullt ut med en transkribering (Kvale & Brinkmann, 2017). Studien bygger på en tematisk innehållsanalys, vilket innebär att varje fråga i intervjuguiden har gåtts igenom var för sig och utifrån informanternas svar, har

utredningsarbete. Under huvudtema A har två underteman plockats ut, socialsekreterares anpassning och kunskap samt förmåga att se sitt barn. Under huvudtema B har tre underteman plockats ut. Dessa underteman är barnperspektiv, alliansskapande och individuella bedömningar. De teman som plockats ut ur datamaterialet utgör studiens teman i analys och resultatkapitlet. Materialet har analyserats med hjälp av tidigare forskning och de två teoretiska perspektiven, socialkonstruktionism och stigma, för att undersöka förklaringar till intervjupersonernas berättelser. Analysarbetet har utförts med studiens syfte och frågeställningar i åtanke (Bryman, 2015).

5.4 Tillförlitlighet och äkthet

Bryman (2018) skriver att det är viktigt att etablera metoder som värderar och bedömer kvaliteten på innehållet i forskningen. Tillförlitlighet och äkthet är två grundläggande kriterier som är användbara i bedömningen av studien. Inom det första kriteriet, tillförlitlighet, finns fyra delkriterier, vilka är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet och en möjlighet att styrka och konfirmera. Bryman (2018) skriver om författarna Lincoln och Guba som ställer sig kritiska till att det bara skulle finnas en absolut och realistisk sanning om den verklighet som forskare vill undersöka. Författarna menar istället att det finns flera olika sanningar och beskrivningar bakom den verklighet som forskare avslöjar (Bryman, 2018). Om en social verklighet kan bestå av flera sanningar är det hur forskaren beskriver sin egen upplevda verklighet som ger den trovärdighet och sanningen kan därmed även bli accepterad i andra människors ögon. För att resultaten skall uppfattas som trovärdiga är det nödvändigt att följer de reglerna som finns. Vidare är det även viktigt att resultatet rapporteras till de personer som lever i den social verklighet som forskaren studerat. På så sätt kan personerna bekräfta att resultatet speglar den verklighet de lever i. Genom att följa anvisade regler och påvisa tydlighet under forskningsarbetets gång styrker författarna sin trovärdighet. Till skillnad från kvantitativa studier handlar kvalitativa studier oftare om djup än om bredd. Studiens resultat har haft fokus på det unika i sammanhanget och på betydelsen av och meningen med den social verklighet som undersökts. Täta och fylliga beskrivningar av det studerade området, ger en detaljerad databas för andra personer att göra en egen bedömning över överförbarheten av resultatet från en miljö till en annan. Delkriteriet pålitlighet har uppfyllts då författarna antagit ett granskande synsätt under sitt arbete. För att alla faser i forskningsprocessen ska säkerställas krävs det en tillgänglig och tillförlitlig redogörelse över arbetet. För att ha en möjlighet att styrka och konfirmera studien har författarna agerat i god tro och uppenbart inte har låtit utförandet av studien och dess slutsatser medvetet påverkas av någon teoretisk riktning eller personliga värderingar (Bryman, 2018).

Det andra grundläggande kriteriet, äkthet, består också av delkriterier men rör i det här fallet forskningspolitiska konsekvenser i allmänhet. Dessa kriterier innebär att en rättvis bild återges av studien och att de intervjuade socialsekreterarnas olika uppfattningar och åsikter presenteras i resultatets. Med kriteriet ontologisk autenticitet bör frågan ställas om studien hjälpt de medverkande att få en bättre förståelse för den sociala situationen och miljön de lever i. De intervjuade socialsekreterare har uttryckt att de tyckte valet av ämne varit intressant och att intervjufrågorna fick dem att tänka till hur de faktisk går tillväga under utredningsarbetet. Vidare har kriteriet pedagogisk autenticitet uppfyllts då författarna uppmärksammat att de intervjuade socialsekreterarna ansågs sig få en bättre bild av hur andra personer i den studerade miljön upplever sin omvärld.

Katalytisk autenticitet berör frågan om forskningsstudien påverkat de medverkande till att kunna förändra sin situation. Det sista kriteriet taktisk autencitet, ställer frågan om studien har bidragit till att de medverkande ges förbättrade möjligheterna att vidta åtgärder utifrån sin situation. Det är svårt att veta om intervjuerna har bidragit till förändringar och åtgärder inom de studerade området men författarnas förhoppningar är att det iallafall har startat nya tankar hos de intervjuade socialsekreterarna som kan leda till något längre fram (Bryman, 2018).

5.5 Forskningsetiska aspekter

För att samhället och individer ska ha möjlighet att utvecklas, är forskning betydelsefull. Den forskning som bedrivs bör vara av hög kvalitet och beröra väsentliga frågor. Forskningskravet, som ställs inom forskning, innebär att metoder förbättras samt att tillgängliga kunskaper fördjupas och utvecklas. Samtidigt har medborgare i ett samhälle ett berättigat krav på skydd mot obehörigt intrång i sina liv. Med detta krav som heter individskyddskravet, får medborgarna inte utsättas för någon fysisk eller psykisk skada, kränkningar eller förödmjukelse. Den självklara utgångspunkten i forskningsetiska överväganden är individskyddskravet (Vetenskapsrådet, 2002).

I vetenskapliga studier bör forskningskravet och individskyddskravet alltid vägas mot varandra. Såväl långsiktiga som kortsiktiga följder ska beaktas i avvägningen av värdet av det förväntade kunskapstillskottet mot de eventuella riskerna i form av negativa konsekvenser för deltagarna i undersökningen. Eventuell tredje part ska även tas i beaktning. Individskyddskravet, som är ett grundläggande krav, kan konkretiseras ner till fyra allmänna huvudkrav på forskningen. Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet är de fyra huvudkrav som kommer att presenteras närmare i följande avsnitt (Vetenskapsrådet, 2002). Forskningskravet och individskyddskravet, med de fyra allmänna huvudkraven, har i denna studie beaktats av forskarna och uppfyllts. Informanterna har blivit informerade om samtliga krav både i informationsbrev och muntligt inför intervjuerna.

5.5.1 Informationskravet

Informationskravet ställer krav på forskaren att informera studiedeltagare och uppgiftslämnare om den aktuella studiens syfte och vilka villkor som gäller för de deltagande. Det är viktigt att deltagarna får ta del av all information som kan tänkas påverka deras medverkan och att det insamlade materialet endast kommer att användas till forskning. Informanterna ska därmed informeras om att deltagandet är frivilligt och att de när som helst kan avbryta sin medverkan utan angiven anledning (Vetenskapsrådet, 2002).

5.5.2 Samtyckeskravet

Detta krav innebär att studiedeltagarna och uppgiftslämnarna själva har rätt att bestämma över sin medverkan i studien, både i fråga om hur länge och på vilka villkor hen väljer att delta. Om en deltagare väljer att inte delta eller avbryta sin medverkan i studien ska det inte medföra några negativa konsekvenser. Vidare får deltagarna inte utsättas för påverkan eller otillbörlig påtryckning i sitt beslut att delta, avbryta eller att välja att inte medverka i studien. Samtyckeskravet kräver att forskaren samlar in samtycke från studiedeltagare och uppgiftslämnare (Vetenskapsrådet, 2002).

5.5.3 Konfidentialitetskravet

Det tredje huvudkravet berör frågan om offentlighet och sekretess och innebär att alla personer som ingår i studien skall ges största möjliga konfidentialitet. Konfidentialitetskravet medför att alla personuppgifter som är identifierbara skall antecknas, lagras och avrapporteras så att utomstående inte kan identifiera enskilda individer. Avidentifieringen är extra viktig då det gäller individer eller grupper som anses särskilt utsatta och svaga och/eller har utmärkande särdrag som är lätta att känna igen. Vidare skall även de personuppgifter som studien berörs av förvaras på ett sådant sätt att inga obehöriga kan ta del av uppgifterna. Vad etiskt känsliga uppgifter är kan variera från tid och rum och därför bör forskaren utgå från vad de berörda och deras efterlevande kan tänkas uppfatta som kränkande eller obehagligt (Vetenskapsrådet, 2002).

5.5.4 Nyttjandekravet

Nyttjandekravet syftar på att de insamlade personuppgifterna endast får användas till det aktuella forskningsprojektet. Uppgifterna har samlats in till forskningsändamål och får inte användas till icke-vetenskapliga syften eller användas eller utlånas för kommersiellt bruk. Det insamlade materialet får heller inte användas för åtgärder eller beslut, som direkt kan komma att påverka den deltagande individen med undantag av att den enskilde själv gett sitt medgivande till det. I samband med att studiedeltagare och uppgiftslämnare på egen begäran söker hjälp eller vård via exempelvis sociala myndigheter bör den enskilde deltagaren kunna åberopa forskningsresultatet (Vetenskapsrådet, 2002).

6 RESULTAT OCH ANALYS

I detta kapitel introduceras först intervjupersonerna i en kort presentation. Därefter presenteras studiens datainsamling, som har analyserats med hjälp av två teoretiska perspektiv och tidigare forskning, vilket lett fram till studiens resultat. Studiens två teoretiska perspektiv, vilka är socialkonstruktivism och stigma, fungerar som studiens analysverktyg. Studiens resultat presenteras utifrån två huvudteman, Föräldraförmåga, som följs av två underteman, samt Utredningsarbete, som följs av tre underteman. I denna studie presenteras resultat och analys tillsammans, för att läsaren på ett övergripande sätt ska få en helhetsbild av studien.

6.1 Presentation av intervjupersonerna

Intervjupersonerna i denna studie består av sex socialsekreterare. Samtliga socialsekreterare är utbildade socionomer och arbetar med barn och unga inom socialtjänsten. Socialsekreterarna har mellan 2,5 och 20 års erfarenhet inom yrket och arbetar i Skåne län. Genom hela resultat- och analysdelen kommer vi att benämna intervjupersonerna som socialsekreterare 1–6.

6.2 Tema A: Föräldraförmåga

I huvudtema A presenteras socialsekreterares upplevelse av föräldrars med en intellektuell funktionsnedsättning förmåga att vara en förälder. I första undertemat beskrivs socialsekreterares anpassning under utredningsarbete utifrån föräldrars med en intellektuell funktionsnedsättning förmåga och socialsekreterares kunskap om utredningsarbete med samma målgrupp. I det andra undertemat presenteras socialsekreterares upplevelse av föräldrars med en intellektuell funktionsnedsättning förmåga att se sitt barns behov, samt förmåga att ta hjälp och stöd.

6.2.1 Socialsekreterarnas anpassning och kunskap

Detta avsnitt tar upp socialsekreterares anpassning under utredningsarbete utifrån föräldrars med en intellektuell funktionsnedsättning förmåga och socialsekreterares kunskap om utredningsarbete med samma målgrupp.

Samtliga intervjuade socialsekreterare säger att en central del i arbete med barnutredningar är att få till en förändring i familjens situation och för att en förändring ska vara möjlig krävs det att socialsekreterare och förälder förstår varandra. För att göra sig förstådd berättar de intervjuade socialsekreterarna att de på olika sätt anpassar både det verbala och skriftliga språket, för att föräldern med en intellektuell funktionsnedsättning ska förstå dialogen bättre. Socialsekreterarnas medvetliga anpassning överensstämmer med Hafstad och Øvreeide (2013), som skriver om vikten av att föräldern förstår dialogen med socialsekreterare (Hafstad & Øvreeide, 2013). Med ett socialkonstruktionistiskt perspektiv menar Burr (2015) att en människa tänker och förstår sin omvärld utifrån språket och att språket är en del av det kulturella sammanhanget som det är skapat i (Burr, 2015). Då de intervjuade socialsekreterarna och föräldrarna kan ha olika förståelse utifrån deras individuella förmågor och livserfarenheter, kan det genom ett socialkonstruktionistisk perspektiv ge en förklaring till varför de intervjuade socialsekreterarna anpassar sitt språk. De intervjuade socialsekreterarna säger att de inom arbetet använder sig av ett språk som föräldrar med en intellektuell