En bro, två världar?

(1)

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och samhälle

Examensarbete

10 poäng

En bro, två världar?

Hur grannlandets historia framställs i danska och svenska läroböcker.

One brigde, two worlds?

How the neighboring countries history are described in Danish and Swedish schoolbooks.

Johan Söderström

Patrik Rosenkvist Nilsson

Lärarexamen 180 poäng Historievetenskap och lärande 2007-02-27

Examinator: Mikael Ottosson Handledare: Ulrika Holgersson

(2)

(3)

Sammanfattning

Syftet med vår undersökning har varit att se hur grannlandet och dess historia skildras i danska och svenska läroböcker. Vi undersöker även hur bilden av Skåne gestaltas i svenska och danska läroböcker i historia från sekelskiftet 1900 till idag. Vi tittar även närmare på hur läroböckerna förhåller sig till gällande läroplaner.

Vi har i vår undersökning kommit fram till att den äldsta svenska och den nyaste danska läroboken formulerar ett starkare särskiljande mellan de svenska och danska folken. I flera av böckerna förmedlar man dock en gemenskapskänsla, men talar inte om ett nordiskt folk, utan två skilda folk. De äldre danska läroböckerna har en neutral hållning till Sveriges historia. En gemenskapskänsla mellan länderna, s.k. skandinavism förmedlas på olika sätt. Flera av böckerna uppvisar också ett förhärligande av den egna nationen.

Skåne behandlas i de flesta läroböcker framförallt som ett viktigt ekonomiskt och militärstrategiskt område. I den nyaste svenska läroboken, Levande historia, behandlas grannlandets historia mycket lite. Danmark framstår dock som Sveriges fiende. Båda länderna tilldelas lika mycket skuld för krigens negativa konsekvenser för den svenska och danska befolkningen. Vad gäller läroplanerna ser vi ett klart samband mellan dem och läroböckerna.

(4)

(5)

Innehållsförteckning Sida

Sammanfattning 3

1. Inledning 8

1.1. Syfte och frågeställning 9

1.2. Metod och teori 11

1.3. Forskningsläge 12

1.4. Material presentation 14

1.4.1. Fäderneslandets historia 15

1.4.2. Lærebog i historie II Nordenshistorien 15 1.4.3. Sveriges historia för folkskolan 1-2 16 1.4.4. Historie for mellemskolen, første og anden del 16

1.4.5. Levande historia 6 17

1.4.6. Historie 2, Danmarks historie fra 1550-1864 17 1.5. Historieämnet och läroboken i förändring 18 1.6. Läroboken som fenomen och dess relation till

styrdokumenten läroplaner 20

2. Läroböckerna 24

2.1. Odhner, C.T – Fäderneslandets historia 24 2.1.1. Attityd gentemot Danmark och danskarna 24

2.1.2. Skåne 26

2.2. Møller, Ejler og Busk, C.J – Laerbog i historie II

Nordenshistorien 27

2.2.1. Attityden mot Sverige och svenskarna 27

2.2.2. Skåne 30

2.3.1. Sammanfattande jämförelse mellan Odhners

Fäderneslandets historia och Møller och Busks Lærebog i

historie II Nordenshistorien 31 2.4. Grimberg, Wirsén och Svanström – Sveriges historia

för folkskolan 1-2 32

2.4.1. Attityden gentemot Danmark och danskarna 34

(6)

første og anden del 38 2.5.1. Attityd gentemot Sverige och svenskarna 38

2.5.2. Skåne 40

2.6.1. Sammanfattande jämförelse mellan Hatting och Møllers Historie for mellemskolen første og anden del och Grimberg,

Wirsén och Svanstöms Sveriges historia för folkskolan 1-2. 41 2.7. Hildingson, Holm och Åsgård – Levande historia 6 42 2.7.1. Attityd gentemot Danmark och danskarna 43

2.7.2. Skåne 44

2.8. Skovmand, Sven – Historie 2, Danmarks historie

fra 1550-1864 45

2.8.1. Attityd gentemot Sverige och svenskarna 45

2.8.2. Skåne 47

2.9.1. Sammanfattande jämförelse mellan Skovmands

Historie 2 och Hildingson, Holm, Åsgårds Levande historia 6 49

3. Sammanfattning 50

3.1. Skåne 53

(7)

(8)

1. Inledning

Vi har valt att göra en analys av läroböcker i historia. Läroböcker har alla i skolan fått bekanta sig med. Som elever har vi fått använda dem som studiematerial och mer eller mindre fått memorera delar av dess innehåll inför prov eller andra redovisningsformer. För lärare kan läroboken betyda olika saker. Vissa lärare bygger helt sin undervisning kring dess innehåll medan andra använder dem mer sporadiskt. Det finns även dem som undviker in i det längsta att använda sig av dem. Vi tycker att fenomenet läroböcker är intressant. Frågor om vad läroböcker innehåller, hur innehållet formuleras, vad som bestämmer böckernas innehåll samt vilken användning vi som blivande lärare har av dessa böcker tycker vi är viktiga frågor. Dessa frågor är samtidigt väldigt omfattande.

Sveriges och Danmarks nationella historia ligger mycket nära varandra och under långa perioder kan man tala om att dessa länder har en gemensam historia. Relationerna mellan länderna under olika tider har starkt påverkat den historia elever på båda sidorna av Öresund möter i skolan och i läroböcker. Historien som presenteras i olika läroböcker är inte alltid överensstämmande. Det blir tydligt när man jämför läroböcker från olika perioder. Vilken historia är det egentligen som svenska och danska elever möter i skolans läroböcker? Den undersökning av innehållet i läroböcker vi har valt berör främst inte hur bilden av den egna nationens historia tecknas utan hur grannlandets historia framställs. Författarna till läroböcker i historia förhåller sig olika till andra nationer och kulturer. Deras subjektiva och selektiva urval av händelser tecknar en egen bild av det historiska förloppet. Deras olika uttryck kan både ge en positiv och en negativ bild av grannlandet.

Skåne har en intressant historia. För inte så länge sedan tillhörde regionen vårt grannland Danmark. För att få en regional prägel på vårt arbete har vi valt att undersöka hur svenska och danska läromedel skildrar den period i historien då ländernas nuvarande gränser

utkristalliserades.

Skånes historia blir en gemensam beröringspunkt när vi undersöker innehållet i läroböcker från de båda länderna.

Som bosatt i Skåne funderar man även kring hur den skånska historien förmedlas i de svenska och danska läroböckerna. Att Skåne övergick till att bli ett svenskt landskap under 1600 – talet finns skildrat i båda ländernas läroböcker i historia. Vi kommer att undersöka hur det historiska förlopp som ledde fram till detta behandlas i läroböckerna och hur författarna värderar regionen.

(9)

1.1. Syfte och frågeställning

Syftet med den här uppsatsen är att jämföra hur grannlandets historia och relationen mellan Sverige och Danmark, särskilt med avseende på Skåne, skildras i svenska och danska

läroböcker i historia från sekelskiftet 1900 till idag. Vi ska titta närmare på vilka signaler läroplaner och andra styrdokument har skickat till lärobokförfattarna och hur det har påverkat läroböckernas innehåll.

Läroböcker i historia är och har varit ett led och en faktor i ämnets undervisning. Politiska beslut som kommer till uttryck i läroplaner, lärobokstraditioner, tidens anda och författarnas subjektiva värderingar har till stor del präglat innehållet i läroböckerna och därmed

undervisningens innehåll.

I historieförmedlingen spelar läroböckerna ofta en bestämd roll. Naturligtvis är

förmedlingen beroende på hur lärarna har valt att arbeta med böckerna samt hur eleverna tar till sig dess innehåll. Frågor om hur undervisningen kan ha sett ut berör vi inte i vårt arbete eftersom vi bara studerar texten i sig och inte hur den tillämpats praktiskt. Hur lärarna agerade och lade upp undervisningen, hur böckerna användes, vilka förkunskaper eleverna hade och vilka kunskaper de fick av undervisningen är dessutom mycket svårt att undersöka 100 år tillbaka i tiden.

Marianne Poulsen, som bedrivit forskning om historieförmedlingen i danska läroböcker, skriver att läroböckernas betydelse visar sig först på allvar i den sociala kontexten som historieundervisningen är en del av.1 Vi har som sagt inte valt att undersöka den sociala kontexten. Då blir frågan vad man kan vinna av att göra en sådan undersökning som vi ämnar göra. Poulsen skriver:

Alligevel er der grund til at beskæftige sig med disse bøger. De udgør nemlig et af de få solide udtryk for meninger om historieundervisning. Ikke alene formidler de nemlig et indhold, de formidler det også på en bestemt måde og er dermed med til at bestemme ikke kun, hvad der undervises i, og hvad der læres, men også hvordan. Bøgerna sender signaler om, hvordan de skal læses, og former derved bevidsthed om, hvorvidt den formidlede historie kan fortolkes på andre måder. Derved medvirker de til at indsnævre eller åbne historiens univers for elevernes fortidsfortolkninger, nutidsforståelse og fremtidsforventninger. Historiebøgernes forfattare har som så mange andre meninger om disse spørgsmål. Deras meninger er indlejret i bøgerne.2

1

Marianne Poulsen, ”Marked og meninger” i Marianne Poulsen, Torben Weinreich & Karl Johann Hemmersam, Historien fortalt, 1998, s. 20.

2

(10)

Vad historieböckerna innehåller och på vilket sätt det förmedlas påverkar elevernas

uppfattning av det förflutna men även av nuet och framtiden. Böckernas historieförmedling är intressant ur ett identitetshänseende. Den bild av den egna nationen och grannlandet som ges och gavs till eleverna genom läroböckerna påverkar deras självbild och syn på sin omgivning.

Från början tänkte vi undersöka vad som finns med i framställningen samt vad som har utelämnats i de olika läroböckerna. Vi har dock kommit fram till att en sådan undersökning hade blivit alldeles för omfattande och invecklad. Vi har istället valt att undersöka de mer övergripande tendenserna i fråga om innehållet i de läroböcker vi undersöker.

Från mitten av 1800-talet spreds tanken om nationalstaten. Historieskrivningen kom att präglas av en nationalistisk hållning där den egna nationen stod i centrum och eleverna skulle fostras till fosterlandskärlek.3 Vi vill undersöka hur sådana strömningar kom att inverka på lärobokens innehåll.

Vi kommer först att titta närmare på hur synen på läroböcker förändrats inom Sverige och Danmark under den aktuella perioden. Det kommer att stå som underlag för den diskussion vi senare gör kring vilka skolpolitiska beslut som kan ha påverkat läroböckernas utformning. Efter det kommer vi att undersöka de styrdokument som varit härskande under tiden böckerna skrivits. Även detta för att ha underlag för att undersöka vad läroboksförfattarna har haft att rätta sig efter.

Vi har valt att titta närmre på dessa frågor:

1 Hur skildras grannlandet och dess historia i danska och svenska läroböcker, samt hur skildras relationerna mellan Danmark och Sverige för tidsperioden Kalmarunionen (1397) till svenska stormaktsväldets fall, som vi definierar till ca år 1720?

2 Hur gestaltas bilden av Skåne i svenska respektive danska historieläroböcker från sekelskiftet 1900 till idag?

3 Vad säger läroplanerna i respektive land om Danmark respektive Sverige och hur förhåller sig läroböckerna till läroplanerna?

3

Kenneth Nordgren, “Vad är en god historielärarutbildning?” i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red),

(11)

1.2. Metod och teori

Vår undersökning bygger på en läroboksanalys samt textanalyser av innehållet i läroböckerna.

Textanalysen är kvalitativ och komparativ och syftar till att jämföra hur bilden av Sverige och Danmark med tyngdpunkt på Skåne, gestaltats i danska respektive svenska läroböcker i historia. Sammanlagt gör vi en jämförelse mellan sex läroböcker i historia, tre från Sverige och tre från Danmark. Den komparativa analysen kommer att ske mellan böckerna från samma tidsperiod. Den textanalys och läroboksanalys vi gör bygger till viss del på de analysmetoder som presenteras i Staffan Selanders bok Lärobokskunskap. Staffan Selander är forskare i pedagogik vid Högskolan för lärarutbildning i Stockholm samt vid Institutet för pedagogisk textforskning i Härnösand. Selander lägger fram i sin bok en teoretisk och metodisk grund för analys av lärobokstexter. Enligt honom är ett vanligt sätt att analysera läroböcker att granska värderingar och stoffurval. Det är mer ovanligt att studera framställningen och de förklaringar som har getts till olika skeenden och företeelser som läroboken behandlar. Här kommer andra frågor i förgrunden. Bland annat: Har värderingar i form av partiskhet påverkat

historieskrivningen (tas legender för sanna)? Återspeglar urvalet av information bara en tilltro till den egna nationen? Beskrivs främmande folkgrupper med termer som är belastade med ofördelaktiga associationer?4 Det här är frågor vi kommer att återkomma till i vår

undersökning.

Utifrån Selanders teoretiska och metodiska analysunderlag kommer vi att undersöka bl.a. vilken historia som presenteras i böckerna. Är det en politisk, social, ekonomisk eller kulturell historia? Står den egna nationen i centrum, eller är det mer en internationell historia som presenteras? Vad har präglat författarnas urval och hur ser framställningen ut? På vilket sätt är texterna värderande? Alla dessa frågor är intressanta när man undersöker hur grannlandets historia och hur relationerna mellan länderna formuleras i läroböcker i ämnet.

Enligt Selander kan vi genom att studera läroböcker få en god bild av en epoks historiemedvetande och den grundläggande tankefigur som varit förhärskande.5

Vi kommer att koppla olika forskares teorier kring historieskrivning och historieuppfattning till vår undersökning. Utifrån Thomas Hylland Eriksen bok Historia, Myt och Identitet kommer vi att diskutera myter och deras funktion i historieskrivningen. Enligt Eriksen bidrar nationella och etiska myter till att inge människor en känsla av trygghet, tillhörighet och riktning. Eriksen

4

(12)

undersöker bl.a. personlig och kollektiv identitet, gränsdragning och fiendebilder och

förhållandet mellan förflutna händelser och mytologiseringar av dem.6 Han kommer bl.a. fram till att människors identitet och gemenskaper skapar ett behov av myter.7

Utifrån Klas-Göran Karlsson och Ulf Zanders (red.) bok, Historien är nu, diskuterar vi historieförmedling och samhällets historiekultur. Klas-Göran Karlsson ger en översikt över de teoretiska och analytiska problem och utmaningar som historiedidaktiken står inför och behandlar bl.a. begreppen historiebruk, historiedidaktik och historiemedvetande.8 Karlsson skriver att bruket av historia blir till missbruk då historiebruket våldför sig på mänskliga värderingar och rättigheter. Han skriver också att en historia som diskriminerar skapar

konflikter.9 Medförfattarna Kenneth Nordgren och Niklas Ammert behandlar bl.a. vad en god

historielärarutbildning är och läroboken som en historiekulturell yttring.10

1.3. Forskningsläge

Det har bedrivits mycket forskning kring Öresundsregionen och relationerna mellan Danmark och Sverige. En stor del av forskningen har haft en ekonomisk och kulturhistorisk prägel.

Forskningsläget kring Öresundsregionen är brett. Många läromedelsanalyser har gjorts och en av de som påminner mest om vårt arbete är en granskning som heter ”Nordens läroböcker i historia” från 1937. I den granskas Nordens läroböcker i historia och de har bl.a. kommit fram med kritik från danskarnas sida i undersökningen för att de har beskyllts för ansvariga för krigsutbrotten, särskilt 1658, 1700 och 1808.11

Forskning kring hur Sveriges grannländers historia har behandlats i ett urval svenska

läroböcker i historia har tidigare gjorts. Den här undersökningen är gjord av Nils Gruvberger och är utförd som en rapport till den fjärde nordiska historiedidaktikkonferensen 1990.12 Gruvberger undersöker hur det nordiska inslaget i historieböcker har förändrats. I rapporten

6

Thomas Hylland Eriksen, Historia, Myt och Identitet, 1996, s. 6.

7

Thomas Hylland Eriksen, 1996, s. 106f.f.

8

Klas-Göran Karlsson ”Historiedidaktik: begrepp, teori och analys” i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu, 2004, s. 14.

9

10

Niklas Ammert ”Finns då (och) nu (och) sedan?” och Kenneth Nordgren ”Vad är en god

historielärarutbildning?” i Klas-Göran Karlsson & Ulf Zander (red.), Historien är nu, 2004, s. 275f. och s. 335.

11

Nils Gruvberger, Våra nordiska grannländer i folkskolans och grundskolans historieläroböcker sedan mitten

av 1800-talet, 1990, s. 22.

12

(13)

gör man dock ingen jämförelse mellan ländernas historieförmedling i läroböcker. Flera av de slutsatser vi drar i vår undersökning kommer även Gruvberger fram till i sin rapport. Ett par av de läroboksförfattare vi har med i vår undersökning återfinns även i rapporten. Gruvberger behandlar bl.a. C. T. Odhner och Carl Grimberg. Rapporten beskriver Odhners starka

inflytande på lärobokstraditionen och hans syn på Kalmarunionen som ett nordiskt försvar mot Tysklands expansion. Det här blir även tydligt i vår undersökning. Liksom Gruvberger kommer vi fram till att det är främst i de målande personskildringarna som attityderna mot grannlandet befästs hos eleverna. Vi drar även liknande slutsatser om Grimbergs historieframställning, bland annat att hans målande berättarteknik, hans beskrivningar av inrikesförhållanden i

grannländerna och hans mer neutrala framställning av Kristian II. Gruvberger kommer fram till att nyare läromedel innehåller mera integrerat nordiskt stoff än tidigare och att grannländernas historia har blivit synlig i läromedel. Trots att historieframställningen i ökad grad präglas av respektive länders synvinkel på historien menar Gruvberger att ingen ännu har vågat skriva Nordens historia ur ett samnordiskt perspektiv.13 Ett försök till en sådan historieskrivning har

vi funnit på internetsidan www.oresundstid.dk.14 Här har danska och svenska lärare försökt sammanställa Öresundsregionens gemensamma historia och kulturarv från medeltiden fram till idag.

I centrum för Danmarkstudier vid Lunds universitet är Hanne Sander verksam. Hon arbetar med jämförelser mellan danskt och svenskt – i historien och i dag. Sanders undersöker hur historien används i Sverige och Danmark idag. Enligt henne kan man få en djupare förståelse för både grannlandet och den egna nationen och hur samhällena fungerar genom att undersöka historiebruket.15

Fredrik Persson är doktorand i historia vid Lunds universitet och forskar just nu om det organiserad regionala skånska användandet av historia 1866-2002. Där undersöker han framförallt hur skånska organisationer har använt sig av historia. Vilken historia är det som framkommer, och vilken historia förtigs m.m.?16

I Danmark har ett stort forskningsarbete bedrivits och en skriftserie getts ut av Center for Humanistisk Historieformidling vid Danmarks Lærerhøjskole. Centret har haft till uppgift att forska kring den humanistiska historieförmedlingens kännetecken och villkor i dagens

13

Nils Gruvberger, Våra nordiska grannländer i folkskolans och grundskolans historieläroböcker sedan mitten

av 1800-talet, 1990, s. 48f.f.

14

(14)

Danmark. I boken Historien fortalt , som är skriven av Karl-Johann Hemmersam, Marianne Poulsen och Torben Weinreich redovisas forskning som gjorts kring historieförmedlingen i läroböcker i historia för gymnasiet och folkeskolan. I boken diskuteras läroboken som fenomen och vad som påverkar den historiska framställningen. Författarna undersöker vilken historia som förmedlas och på vilket sätt. Forskningsprojektet har bl.a. visat att den traditionella nationella historien fortfarande lever kvar i läroböckerna i historia, trots en nyorientering inom pedagogiken. Poulsen har undersökt den danska lärobokstraditionen i historia. Hennes rön kommer vi att delvis redovisa och återkoppla till i vår undersökning av de danska

läroböckerna.17

1.4. Material presentation

I vår jämförelse använder vi oss av tre läroböcker från Danmark och tre från Sverige. Läroböckerna är skrivna under tre olika tidsperioder. Vi har valt ut en svensk och en dansk lärobok i historia utgivna i början av 1900-talet, två läroböcker från 1950-talet samt två aktuella läroböcker.

Läroböckerna vi undersöker skiljer sig åt i fråga om vilken åldersgrupp den riktar sig till. Det gör vår undersökning till viss del mer komplicerad, men även ur vissa hänseenden mer intressant. Skolformen och åldersgruppen böckerna riktar sig till påverkar till viss del framställningen och problematiseringen av innehåll. Vi anser dock att det inte sätter några hinder i vägen för den undersökning vi vill göra. Undersökningen av läroböckerna är meningsfull oavsett om den vänder sig till olika åldersgrupper p.g.a. att det är grannlandets historia som vi är intresserad av.

I Danmark har det givits ut en mängd läroböcker i historia. Där har det inte funnits samma hegemoni när det gäller läroböcker som i Sverige. Sture Långström skriver i sin

doktorsavhandling att under perioden 1970-1985 kom det ut ett tiotal historieböcker för gymnasiet i Sverige, medan i Danmark under samma tidsperiod utkom ca 350.18 Men detta innebär inte att det har varit lättare att välja ut danska läroböcker. Danmarks Pædagogiske Bibliotek har hjälpt oss att hitta passande danska läroböckerna. Liksom de svenska riktar de sig till olika åldersgrupper och har varit flitigt använda i danska skolor. Nedan följer en

presentation av de läroböcker vi ämnar undersöka.

16

htpp://www.hist.lu.se/hist/personal/hemsidor/FredrikPersson.htm

17

Marianne Poulsen, Torben Weinreich & Karl Johann Hemmersam, Historien fortalt, 1998

18

(15)

1.4.1. Fäderneslandets historia

Den första svenska läroboken vi valt att titta närmare på är Fäderneslandets historia av Clas Theodor Odhner (1836-1904). Den gavs ut 1903 för undervisning i historia i folkskolan. Boken är den sextonde upplagan. Den första upplagan av boken utkom i början av 1870-talet. Intressant att notera är att den sista läroboken där han stod som medförfattare utgavs 1964. I bokens förord nämns att omkring tio sidor har tillkommit sedan den förra utgåvan. Enligt Odhner har dessa tillkommit: ”… dels genom en utförligare framställning af den inre historien, dels genom fylligare skildringar af vissa epokgörande personligheter och tilldragelser, hvilka böra företrädesvis fästa sig i lärjungens minne”.19

Det tideskeende som vi undersöker har fått stor plats i boken. Hela 65 sidor har använts för att behandla denna tid. Den historia som presenteras i boken är kronologiskt uppbyggd och det finns tidsangivelser konsekvent i sidkanten. Boken är uppdelad i huvudrubriker och

underrubriker.

Den historia Odhner skriver är starkt kopplad till kungarna som aktörer och de många krig som Sverige var inblandat i under den tidsperioden vi undersöker. Odhner skriver främst en politisk historia. Aktörer och personligheter står i centrum för berättandet och deras motiv och handlingsalternativ för berättelsen. I de metodiska anvisningarna om hur den historiska

undervisningen ska gå till skriver Odhner att man bara ska nämna namn och data i den mån de är betydelsefulla för vårt folk, samt är behövliga för bevarande och klargörande för det

historiska sammanhanget och överskådligheten.20

1.4.2. Lærebog i historie II Nordenshistorien

Den första danska lärobok som vi har valt att titta närmre på är Lærebog i historie II

Nordenshistorien av Ejler Møller (1871-1938) och C.J. Busk. Boken kom ut 1905 och skrevs

för den högre undervisningen dvs. seminarier och gymnasier. Enligt författarna är det är en lärobok i nordisk historia. Norden är i detta fall Danmark, Norge och Sverige. Övriga länder nämns inte mer än i förbifarten. Årtal förekommer i texten, de är dock inte lika utmärkande som t.ex. hos Odhner. Längst bak i boken finns vad som anses vara viktiga årtal för Danmark,

19

Clas Theodor Odhner, Fäderneslandets historia, 1903, s. förord.

20

(16)

Norge och Sverige.

Det tideskeende som vi undersöker har precis som i Odhners bok fått stor plats. 67 sidor har använts för att behandla denna tid. Den historia som presenteras i boken är till största delen kronologiskt uppbyggd och regenterna står i centrum för framställningen. Krigen Danmark varit inblandade i behandlas även utförligt. Motsättningarna mellan adeln på den ena sidan och kungarna och allmogen på den andra är också väldigt tydliga. Boken ger en politisk historia.

1.4.3. Sveriges historia för folkskolan 1-2

Den andra svenska läroboken vi har valt att använda i vår undersökning är Sveriges historia

för folkskolan 1-2, som är skriven av Grimberg, Wirsén och Svanström. Det är egentligen två

böcker där den första behandlar tiden t.o.m. 1660 och den andra tiden från och med 1660. Den första boken utkom 1950 och den andra 1952. Läroböckerna är en reviderad upplaga av Carl Grimbergs Sveriges historia för folkskolan, som kom ut första gången 1909.

Carl Svanström har enligt förordet haft i uppgift att genomgå och granska manuskriptet för den nya reviderade upplagan av Grimbergs lärobok och betydande ändringar har gjorts. Det står dock att boken emellertid är utarbetad på grundval av dr. Grimbergs framställning. Hans stoffurval, främst då det gäller den politiska historien, har i allt väsentligt iakttagits.21

De andra författarna har även lagt till bl.a. kulturhistoriskt stoff för att komplettera det politiska händelseförloppet. Dessutom har Ragnar Wirén försökt anpassa språket till de åldersstadier boken är avsedd.

Liksom titeln påvisar skriver författarna främst en nationell historia för folkskolan.

1.4.4. Historie for mellemskolen, første og anden del

Den andra danska läroboken vi har valt att undersöka är Historie for mellemskolen, første

og anden del, som är skriven av Jørgen Hatting och Poul Møller. Liksom den svenska boken

från samma tid består den danska läroboken av två band vilka utgavs 1949 respektive 1952. Läroböckerna är riktade till mellemskolen. Mellemskolen var en fortsättning på folkeskolen. Den andra delen fortsätter där den första slutar och böckerna är tänkta att användas ihop vilket framgår i böckernas förord.

Läroböckerna ger en internationell historia där det nationella och nordiska står i fokus.

21

(17)

Liksom i tidigare läroböcker behandlas den utvalda tidsperioden utförligt i böckerna.

Historieskrivningen bygger till största del på de regenter och andra framstående aktörer som författarna värderar som viktiga och vars handlingar fört historien framåt. Den internationella historien är samlad i egna kapitel och berör främst utvecklingen i övriga Europa. Det är intressant att Sveriges historia både är inbakad i det nationella historieberättandet men har också fått egna kapitel i böckerna. Kapitel som Sveriges opgang och Fre adelsvælde til

enevælde i Sverige är helt avsatta för att berätta om utvecklingen i Sverige.

1.4.5. Levande historia 6

Den tredje svenska läroboken vi har undersökt är Levande historia 6, som är skriven av Lars Hildingson, Kristina Holm och Ingrid Åsgård. Vi har undersökt den andra utgåvan som trycktes 1999. Läroboken är riktad till grundskolans senare år och är enligt författarna utformad enligt riktlinjerna i Lpo 94. Boken är uppdelad i sju arbetsområden som börjar med

Stormaktstiden och slutar med Gustav III. Författarna försöker knyta ihop arbetsområdena

med avsnitt som man kallar Den röda tråden. Varje arbetsområde och kapitel avslutas med uppgifter och faktafrågor. Till skillnad från flera av de andra läroböckerna vi undersöker är det inte främst kungarnas historia som presenteras. I några kapitel berättar författarna om

regenterna under perioden, men historien kretsar inte kring dem i lika stor utsträckning som tidigare. Istället är det folket och den svenska samhällsutvecklingen som står i fokus. Det är heller inte bara männens historia, utan flera kapitel är helt avsatta för att beskriva och diskutera kvinnornas och barnens situation.

1.4.6. Historie 2, Danmarks historie fra 1550-1864

Den tredje danska läroboken vi har valt att titta på är Historie 2, Danmarks historie fra

1550-1864 av Sven Skovmand. Boken riktar sig till folkeskolens sjundeklass och första

utgåvan kom 1981. Den bok vi har tittat på är andra utgåvans första upplaga från 1995. Det har tillkommit ca 50 sidor sedan första utgåvan. Som titeln antyder så behandlas inte hela Kalmarunionens tid i boken. Men förutom det så behandlas den tid vi har valt att undersöka utförligt.

Sven Skovmand är den läroboksförfattare i Danmark som säljer bäst. Enligt Marianne Poulsen så skriver Skovmand en traditionell historia. Skovmand har kritiserat historieskrivare

(18)

som enligt honom avskärmat kungamakten från historien.22

Enligt Poulsen har Skovmand en auktoritär historiesyn som vilar på den äldre lärobokstraditionen.23

1.5. Historieämnet och läroboken i förändring

Det svenska skolsystemet består idag främst av en allmän nioårig grundskola, samt en frivillig gymnasieskola. 1840-41 kom ett beslut från riksdagen att en obligatorisk folkskola skulle inrättas. Kyrkan och dess församlingar ansvarade då för undervisningen. Allmän skolplikt infördes i praktiken först i slutet av 1800-talet då beslutet kom om att en läroplan skulle upprättas för varje skola.24 1962 kom beslutet om att införa en obligatorisk 9-årig grundskola. Det innebar att realskolorna och flickskolorna avskaffades.25 Under olika tider har historieämnet varit sammanslaget med andra ämnen. Mellan 1856-1895 var det sammanslaget med geografi, mellan 1878-1928 med statskunskap och mellan 1928-1960 med samhällslära.26

I början av 1800-talet ansåg man att ämnet var viktigt därför man ansåg att antiken var ett etiskt föredöme. Senare kom Sveriges historia i blickfånget. Clas T. Odhner föreslog 1869 att Sveriges historia skulle ingå i läroböcker om Nordens historia.27

I början av 1900-talet lade man fokus på den nyare tiden medan äldre epoker fick mindre utrymme i historieämnet. Enligt Selander utbröt en häftig debatt om ämnet på grund av det här. Debatten pågick under några decennier och stod mellan de som förespråkade en betoning statshistoria och utvalda individers handlande och de som menade att kulturhistoria och samhällsförhållanden skulle prägla ämnet.28 När statskunskapen blev ett eget ämne avtog debatten. Efter andra världskriget lades större vikt vid ett internationellt perspektiv.29

I Danmark har man ett liknande skolsystem. Grundskolan kallas där för folkeskolan. Inom det danska skolväsendet har det funnits en traditionell innehållsmässig uppdelning i

historieämnet mellan folkeskolan och gymnasiet. Det samma gäller därmed läroböckerna. Arbetsindelningen har traditionellt varit att i folkeskolan har man behandlat Danmarks historia medan i gymnasiet har man behandlat Norden och världshistorien. Poulsen menar dock att Danmarks historia har gömt sig bakom benämningen Nordens historia för gymnasiet. 22 Marianne Poulsen, 1998, s. 51f. 23 Marianne Poulsen, 1998, s. 51f. 24 Staffan Selander, 1988, s. 48. 25 Staffan Selander, 1988, s. 49. 26 Staffan Selander, 1988, s. 64. 27 Staffan Selander, 1988, s. 64. 28 Staffan Selander, 1988, s. 65.

(19)

”De bøger, der haft det navn, har i udstrakt grad været danmarkshistorier med lidt om de andre nordiske lande hægtet på.”30

Världshistoria har främst utgjorts av Europas historia. Historia har varit ett obligatoriskt ämne i gymnasiet sedan 1903.31 De första läroböckerna i historia kom under andra halvan av 1800-talet. Dessa var oftast reducerade, förkortade utgåvor av redan skrivna böcker om Danmarks historia. Eleverna skulle få samma historia som de vuxna fast i mindre doser. Enligt Poulsen formade traditionen en speciell texttyp för läroböckerna i ämnet. Denna var

nationalistisk med föreställningen om det danska folket och den danska nationen som en separat och välordnad helhet. De händelser som var bra för Danmark och danskarna värderade man i historieskrivningen som moraliskt riktiga. Texttypen var även pedagogisk och byggde upp en episk framställning av Danmarks historia. Enligt Poulsen följer denna tradition en nästan obruten linje från de första historieböckerna till skolböckerna och fram till folkeskolans lärobokssystem efter andra världskriget. Historieböckerna för gymnasiet tecknar samma bild.32

1958 kom nya läroplaner för både folkeskolan och gymnasiet. Den blå betænkningen gällde folkeskolan och den røde betænkningen gymnasiet. De nya läroplanerna utlöste en häftig debatt under 1960-talet. Läroplanerna ställde krav på att undervisningen och läroböckerna anpassades till de nya bestämmelserna.33 Den debatt som fördes kring läroböckerna i historia handlade inte

hurvida man behövde dem eller inte. Istället handlade det om att komma bort från

udenadslæren (lära sig utantill).34 Man ville ha böcker som kunde fungera som underlag för en kvalificerad undervisning. Poulsen menar att inom folkskolan hade ett stort antal kommuner valt den historiebok de gillade bäst och sedan lagt upp en läsplan utifrån bokens

innehållsförteckning.35 Mycket av debatten kring läroböcker var att lärarna inte skulle vara så beroende av dem och att undervisningen inte helt skulle bygga på det som stod i dem. Man efterfrågade en diskussion kring innehållet i klassrummet. Det här gällde både för folkeskolan och för gymnasiet. Debatterna ifrågasatte även den traditionella uppdelningen av ämnet historia. Det berodde på att många ansåg att problem och källkritik inte diskuterades nog i skolan. Många lärare ansåg att de endast förväntades ge en bestämd kunskap om gårdagen. Debatten kring historieundervisningen har pågått sedan dess under olika namn, exempelvis 29 Staffan Selander, 1988, s. 65. 30 Marianne Poulsen, 1998, s. 71. 31 Marianne Poulsen, 1998, s. 71. 32 Marianne Poulsen, 1998, s. 23-24. 33 Marianne Poulsen, 1998, s. 24. 34 Marianne Poulsen, 1998, s. 24.

(20)

indoktrineringsdebatten, metoddebatten, historiesyndebatten, debatten om långa linjer eller utvecklings- och sammanhangsförståelsedebatter samt debatten om historiemedvetande. Enligt Poulsen handlar alla dessa om vilka kriterier som skall ligga till grund för valet av innehåll både i undervisningen och i läroböckerna.36

Genom debatterna och de nya läroplanerna gjorde man upp med den gamla föreställningen om att undervisningen och läroböckerna skulle täcka hela historien. Det fragmentariske

princip lanserades redan 1933 i skolbogsbetænkningen, men slog igenom först i 60-talets

läroplaner. Den innebar att undervisningen skulle behandla utvalda perioder och ämnen på djupet.37 Under 1960-talet kom en mängd nya läroböcker som resultat av debatterna och läroplanerna. Innehållet i läroböckerna förändrades dock mycket lite.

”Historiebogssystemerne fra 1960érne(…) viderefører den statsloyale og

klasseharmoniserende linje og foretager ingen omlægning af kriterierne for stofudvælgelse.”38

1.6 Läroboken som fenomen och dess relation till styrdokumenten läroplaner

Läroboken är pedagogiskt utformad och enligt Selander kan den betraktas som en del i ett informationsbärande system.39

”Detta system omfattar flera komponenter och delprocesser: vetenskap och politiska värderingar, teknologiska och ekonomiska möjligheter, läroplaner och kursplaner, undervisningen i klassrummet m.m.”.40

Man kan beskriva läroboken som en social konstruktion där ett urval och avgränsning i innehållet alltid måste ske. Texten i läroböckerna syftar till att återge redan befintlig kunskap och förmedla ett visst sätt att värdera och strukturera omvärlden och att disciplinera eleverna.41 Läroböcker kommer till för att användas i undervisningen.

Staffan Selander skriver att en pedagogisk text måste ha ett urval och en avgränsning och att kunskap och moral ofta är sammanvävt på ett sätt som inte är uppenbart utan ligger fördolt i texten, men är officiellt sanktionerat.42

Genom att studera det innehållsmässiga urvalet och framställningen av det i en lärobok kan 36 Marianne Poulsen, 1998, s. 27. 37 Marianne Poulsen, 1998, s. 28. 38

Marianne Poulsen, 1998, s. 29./ Skyum-Nielsen 1981, s. 99.

39 Staffan Selander, 1988, s. 11. 40 Staffan Selander, 1988, s. 11. 41 Staffan Selander, 1988, s. 38. 42 Staffan Selander, 1988, s. 17.

(21)

man se vad man under tidigare epoker bedömde som viktig historisk kunskap och hur den epokens världsbild och moral är utformad.

Hur det utvalda innehållet presenteras bestäms i stor utsträckning av författaren och

förlaget. De måste dock till viss grad förhålla sig till politiska beslut kring skolans undervisning som kommer till uttryck i läroplaner.

Selander skriver att läroplaner är uttryck för en politisk kompromiss som handlar om hur vi bör uppfatta skolan och de olika ämnena, men att läroboken är formad på en annan arena, av andra aktörer.43 Selander menar dock att det är mer givande att betrakta både läroplan och lärobok som samtida uttryck för periodens värderingar av kunskap och moral, än att tala om att läroplanen rationellt styr lärobokens innehåll och form.44

När vi har undersökt de läroplaner och andra styrdokument som varit rådande då de läroböckerna vi valt författades har vi sett en uppenbar förändring i det politiskt centralstyrda förordningarna. De tidigaste styrdokumenten är mycket mer specifika i vilka historiska händelser och aktörer som ska omnämnas i läroböckerna.

I Normalplan för undervisning i folkskolor och småskolor år 1900 finns en mängd personer och händelser omnämnda som viktiga att ta upp. Bland andra ”Kristiern tyrann och

Stockholms blodbad; Gustaf Vasa i Dalarne; Gustaf Vasas befrielsekrig…Gustaf II Adolf som den protestantiska trons försvarare.” 45

Det här styrdokumentet var gällande då C. T. Odhners lärobok kom. Odhner förhåller sig exemplariskt till dessa förordningar. Kristian II omnämns som tyrann och Stockholms blodbad behandlas utförligt.46 Gustav Vasas äventyr i Dalarna behandlas och hans uppror kallas för befrielsekrig i läroboken.47 Gustav II Adolf kallas även för protestanternas förkämpe.48

När det gäller de metodiska anvisningarna kan man notera att namn och data endast bör tas upp i den mån, de är betydelsefulla för vårt folk, samt är behövliga för bevarande och

klargörande för det historiska sammanhanget och överskådligheten.49

I Undervisningsplan för folkskolor av b-formen år 1919 finns precis som i 1900 års undervisningsplan anvisningar med exempel på vad som är lämpligt att ha med i

43 Staffan Selander, 1988, s. 19. 44 Staffan Selander, 1988, s. 19. 45

Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor år 1900, s. 39

46

Clas Theodor Odhner, 1903, s. 26.

47

48

(22)

historieundervisningen.50 Det är ungefär samma personer och händelser som nämns. Skillnaden mot 1900 års undervisningsplan är rubrikerna inte är lika värdeladdade. Exempel på det är: ”Stockholms stad på Sturarnas tid”, ”Gustav Adolf i trettioåriga kriget” och ”Sverige får naturliga gränser”.51

I anvisningarna betonas också att: ”Historieundervisningen bör så planläggas och så bedrivas att dess ledande tråd blir den fredliga odlingens och samhällsordningens utveckling genom tiderna.”52 Och:

Men därvid bör framhållas, att i samma mån kulturen går framåt, har kriget allt starkare framstått såsom en olycka och ett fördärv, och uppmärksamheten bör fästas på de lidanden kriget alltid medfört, varjämte för lärjungarna bör betonas skillnaden mellan sådana krig, som förts till försvar…. 53

Vi kan gissa att man har haft 1: a världskriget i färskt minne när man har skrivit läroplanen. När Grimberg, Wirsén och Svanström skrev sina läroböcker har dessutom 2: a världskriget utspelats och de är inte lika negativt värderande och kritiska gentemot gamla fiender som t.ex. Odhner.

Författarna till läroboken följer anvisningarna kring vilka händelser och aktörer som bör tas upp.

I den följande Undervisningsplanen för rikets folkskolor år 1955 finns det stor skillnad från tidigare svenska läroplaner när det gäller vilka händelser som ska nämnas. Här nämns

överhuvudtaget inte vad som tas upp i den svenska historien. Här nämns bara vilka tidsperioder som skall behandlas.54

I Lpo-94 är man ännu mer sparsam i sina anvisningar av vad som måste behandlas inom ämnet. Med undantag av förintelsen nämns inte längre några speciella händelser som måste behandlas. I läroplanen konstaterar man att historien skall gälla alla. Enligt läroplanen är det inte längre bara männens historia och inte heller bara svenskarnas eller nordens historia som ska vara gällande. Ytterligare anvisningar säger att framsteg, fredssträvande, men även

folkmord, revolutioner och krig bör finnas med i undervisningen. 55 I Levande Historia 6 säger

50

Skillnaden mellan skolor av A-form och B-form är att i skolorna med A- form har varje klass sin läraravdelning, medan läraravdelningarna i B-formsskolorna består av två eller flera klasser.

51

Undervisningsplan för folkskolor av b-formen, 1919, s. 90.

52

Undervisningsplan för folkskolor av b-formen, 1919, s. 90.

53

Undervisningsplan för folkskolor av b-formen, 1919, s. 86-94.

54

Undervisningsplan för rikets folkskolor den 22 januari 1955, 1958.

55

(23)

man i förordet att man följer Lpo-94. I den här boken är det främst Sveriges historia som behandlas. Att författarna har tagit hänsyn till kritiken mot att historien främst kretsat kring män visar sig genom flera avsnitt som ägnas helt till att beskriva kvinnornas och barnens situation. Kritik mot krig och vilka negativa konsekvenser de har får även en framträdande plats i läroboken.

Vi har inte lyckats finna en läroplan för den äldsta danska läroboken som riktar sig till gymnasiet. Den närmsta läroplanen vi spårat är Bekendtgørelse om undervisningen i

mellemskolen år 1904, som var gällande när Møller och Busk skrev sin lärobok. Här skriver man att eleverna ska ges positiva kunskaper som ska orientera dem i människosläktet. Man ska ta upp betydande personer och händelser som ska hjälpa till att få intresse och förståelse för det land man tillhör. Precis som i Normalplan för undervisning i folkskolor och småskolor år 1900 står också att man bör vara försiktig med att ta med för mycket årtal. Det är endast då det är fråga om viktiga händelser som det kan vara bra att knyta an till årtalen.56 I bekendtgørelsen specificerar man vad som är lämpligt att behandla i läroböckerna och Møller och Busk följer dessa anvisningar.

Den läroplan som var gällande då Hatting och Møllers lärobok kom är

Undervisningsvejledning for den eksamensfri folkeskole från 1941, som också är också kallad ”Den gule betænkning”. Här står det att historieundervisningen är ett medel varmed skolan väcker barnens medvetande för folk och fädernesland och deras förståelse av forntidens betydelse för vårt lands historia. Förståelsen och samhörigheten med de föregående släkterna betonas. Skildringar av Nordens historia anses viktig för förståelsen av vårt nära släktskap. Öresundshistoria och alla de nordiska krigen bör behandlas som inbördes fejder mellan broderfolk och inte ha större plats än de fall som vittnar om samarbete och våra grannars utveckling i det 19:e och 20:e århundradet.57 Hatting och Møllers lärobok behandlar Nordens historia och en gemenskapskänsla mellan de nordiska länderna förmedlas i boken.

Det senaste styrdokumentet för undervisning i folkeskolen är Bekendtgørelse om formålet med undervisningen i folkeskolens fag og obligatoriske emner med angivelse af centrale kundskabs- og færdighedsområder (slutmål) og trinmål år 2003.

Målet med historieundervisningen är att eleverna ska kunna tolka viktiga händelser i

Danmarks historia. Till skillnad från de tidigare styrdokumenten specificeras inte vad som man bör ta upp i undervisningen. Ytterligare ett mål med undervisningen är att eleverna ska kunna

56

(24)

sätta Danmarks historia i relation till Nordens, Europas och Världens historia. Eleverna ska kunna tolka historiska händelser och kunna sätta in dem i tid och rum.58

2. Läroböckerna

2.1. Odhner, C.T – Fäderneslandets historia

Som titeln antyder är det Sveriges nationella historia som Odhner behandlar. Den tidsperiod vi valt att undersöka behandlas utförligt i texten. Odhner skriver väldigt berättande. Kunskap och moral vävs samman och författaren låter sina värderingar och ideal klart framgå i texten. Odhner ger ofta ingående beskrivningar av händelseförloppen och lämnar sällan utrymme för flera tolkningsalternativ. Vi tolkar det som om Odhners pedagogiska syn är auktoritär. Framställningen är utformad utifrån hans uppfattning om vad som är rätt och fel. Samtidigt strävar Odhner efter att levandegöra texten och föra fram sina kunskaper på ett berättande sätt till sina studenter.

2.1.1. Attityd gentemot Danmark och danskarna

På grund av att Odhner är så värderande i sin historiska framställning och kring de aktörer som för historien framåt kan man lätt spåra den attityd som han håller gentemot vårt

grannlands historia under de olika tidsperioderna. Sett över hela framställningen kan man generellt säga att attityden mot Danmark och danskarna är negativ. Det är vanligt att Odhner framställer de danska regenterna i negativa ordalag. Danskarna framställs i princip

genomgående som Sveriges ärkefiende och det största hotet mot nationens självständighet och folkets frihet.

Den danska regent som Odhner ger en mest positiv framställning av är drottning Margareta. Det beror på att Odhner anser att hon har gynnat Sverige och svenskarna. Margareta, som var drottning över Norge och Danmark och senare Sverige, hyllas p.g.a. att många av de svenska herrarna vände sig till henne efter att de hade gjort uppror mot kung Albrekt af Mecklenburg. Det står att Margareta styrde över Sverige, Danmark och Norge med stor klokhet.59

Den nordiska unionen ses som positiv därför att Albert af Mecklenburgs makt och den tyska hansan expanderade och hotade Sveriges självständighet. Erik af Pommern är inte alls lika omtyckt. Det står att så länge Margareta levde så rådde harmoni mellan länderna, men sedan

58

(25)

Erik tagit makten drabbades Sverige av förtryck och olyckor.60

Kristian II beskrivs som hård till sinnes. Enligt författaren hatade han Sverige.61 Om Stockholms blodbad skriver han:

”… i sitt sinne hade han blott våld och svek… Den grymme konungen har allt ifrån denna tid blifvit kallad Kristian Tyrann.”62

Här står också att Danmark under det tyska kriget visat sig ovänligt mot Sverige och begagnat alla tillfällen att skada landet. Det är dock inte så konstigt att Danmark och kanske främst Kristian II framställs i negativt laddade värderingar. Som tidigare nämnt ger läroplanen, som gällde då Odhners lärobok kom, anvisningar om att personer som bl.a. Kristian Tyrann ska omnämnas i undervisningen.

Odhner framför ett helsvenskt perspektiv där de krig som har förts mellan länderna värderas utifrån en svensk synvinkel. Odhner kostar dock på sig att beskriva danskarna och några regenter som tappra och modiga i de krig som fördes mellan länderna. Odhner lyfter bl.a. fram Kristian IV och danskarnas tapperhet till sjöss under sjöslagen på 1600- talet.63 Något danskt

perspektiv på de motsättningar som präglade tidsperioden presenteras inte. Danskarna framställs som svenskarnas fiender. Värt att notera är att fientligheten riktas mot regenterna och det ledande skiktet. Det är den översta samhällsgruppen som gör den danska nationen till ett hot mot den svenska. En gemenskapskänsla mellan länderna förmedlas inte i boken.

Nationalkänslan hos Odhner är stark. Svenska regenter hyllas och deras betydelse för fäderneslandet lyfts fram. Enligt författaren ska vi vara stolta över vår historia.

Odhner skriver om Gustav Vasa:

”Svenska folket reste sig inom kort mot sina förtryckare, och Gud uppväckte åter en ädel hjälte till Sveriges räddning.” Och” Gustaf intogs då af en oemotståndlig längtan att få komma hem och kämpa för det älskade fäderneslandet. Förklädd lyckades han fly från Danmark…”64

Gustav Vasa hyllas för att han genom det så kallade befrielsekriget hade räddat

fäderneslandet från det danska förtrycket. Han hyllas också för att han renat trosläran från de katolska villfarelserna och genom upprättandet av ett arvrike grundat en konungamakt som var i stånd att upprätthålla fred och ordning i landet.65 Förutom Gustav Vasa är det främst de

59

60

61

62

63

64

(26)

svenska regenterna från stormaktstiden som hyllas. Ett utdrag ur läroboken säger:

”Sällan har något land ägt en sådan rad af utmärkta, kraftfulla konungar som Sverige från Karl IX till Karl XII.”66

Före Gustav Vasa hyllas Engelbrekt Engelbrektsson och Karl Knutsson för deras insats för fäderneslandet och deras motstånd mot danskarnas förtryck.67

Odhners text är uppfostrande genom att moral och dygder är något som hela tiden återkommer. Det framgår tydligt vilka ideal som fodras för att bli en god medborgare. Ädla ridderliga ideal som mod och handlingskraft sätts i främsta rummet. De goda idealen och förebilderna tillskrivs mestadels de svenska kungarna. Det är deras personliga egenskaper som lyfts fram och som spelat en avgörande roll i historien. Odhner skriver att Karl XI vid slaget vid Lund genom ord och sitt goda föredöme livade upp svenskarna. Efter det var alla redo att följa sin konung i döden.68

Det är oftast de positiva egenskaperna som lyfts fram. Men negativa formuleringar kopplade till de inhemska regenterna förekommer också. Så är fallet med drottning Kristina. Drottning Kristina beskrivs som begåvad men nyckfull och slösaktig. Hon slösade bort statens pengar på praktfulla Hovfester, gåvor och belöningar av alla slag.69

Fosterlandskänsla och gudfruktighet är också något som värdesätts av författaren. Det kan illustreras av ett citat rörande Gustav II Adolf: ”För religionens och fäderneslandets sak hade Gustaf Adolf gått i döden, och därför skall hans namn alltid lefva i ett välsignadt minne.”70

2.1.2 Skåne

Det är tydligt att Odhner anser att Skåne är ett landskap som alltid borde ha tillhört Sverige. Han skriver att efter danskarna förklarade Sverige krig tågade Karl X Gustav i januari 1658 över Stora och Lilla Bält och vid det följande slaget var svenskarna modiga och vann lätt. Odhner skriver att Sverige erhöll sina naturliga gränser vid freden i Roskilde då Sverige tog Skåne, Halland, Blekinge och Bohuslän samt några andra områden.71

Slaget vid Lund och Karl XI anfall mot Danmark värderas som särskilt betydelsefulla. Det var ett av de blodigaste och viktigaste striderna för: ”… ty därigenom bevarades Skåne

66

67

68

69

70

71

(27)

åt Sverige.”72

Odhner skriver att svenska flottan var illa utrustad och led flera nederlag. Kriget fortsatte sedan med växlande lycka. Fred slöts i Lund 1679. För att bekräfta freden gifte sig Karl med den danske konungens syster Ulrika Eleonora.73

Hösten 1709 landsteg en betydlig dansk här i Skåne. Magnus Stenbock hyllas då han, trots sin outbildade krigshär för vilken han hånades av danskarna, lyckades besegra den betydande danska hären. Det står att många av de svenska soldaterna var klädda i getskinnspälsar och träskor.74 Om slaget vid Helsingborg skriver Odhner: ”… kort därpå vände danskarna åter till sitt land, och de hafva sedan dess aldrig såsom fiender öfvergått Öresund.”75

Odhner värderar Skåne som en naturlig del av Sverige. I läroboken står det ingenting om regionens försvenskning eller skåningarnas motstånd mot att bli svenskar. Författaren konstaterar kort och gott att nu har Sverige fått sina naturliga gränser.

2.2. Møller, Ejler og Busk, C.J – Laerbog i historie II Nordenshistorien 2.2.1. Attityden mot Sverige och svenskarna

Läroboken är nationalistisk men möjligen ännu mer skandinavistisk. Attityden till Sveriges historia spårar man främst genom att titta på hur författarna formulerar sig kring de svenska regenterna.

Boken återger en kungarnas historia. Det är kungarna som tillskrivs de ärofyllda och hjältemodiga attributen. I en del fall förekommer också mindre hedervärda omdömen. Jämfört med Odhner ger författarna mer neutrala omdöme om regenterna. Gemensamt med Odhner är att författarna anser att det är personen vid makten som är ansvarig för rikets välbefinnande.

Även här är man positiv till drottning Margareta. Författarna tar bl.a. upp att hon

förhandlade med missnöjda svenska stormän och besegrade Albrekt af Mecklenburg.76 Flera svenska kungar får positivt omdöme av författarna trots att förhållandena mellan länderna under deras regering präglades av motsättningar och krig.

Ett exempel på det är Gustav Vasa. Gustav Vasa värderas av författarna som en stark kung. I läroboken står det att Gustav Vasa hjälpte Kristian III och jagade bort lybeckarna från Skåne

72

73

Clas Theodor Odhner, 1903, s. 70f.

74

75

(28)

då han ansåg att deras makt var en fara för Norden. Så länge det var en fara att Kristian II skulle kunna återvända uppger författarna att förhållandet mellan Kristian III och Gustav Vasa var gott. Vänskapen upphörde då Kristian III blev avundsjuk på att Gustav Vasa gjorde Sverige till arvrike.77

Gustav II Adolf framställs som en av Nordens härligaste regenter. Han var enligt författarna en klok regent, en ädel människa, tapper som få och sin tids största fältherre.78 Han erbjöd Kristian IV hjälp i 30 åriga kriget, men den tyske kejsaren ville hindra en nordisk

sammanslagning och erbjöd Danmark en bra fred. Karl Knutsson beskrivs som ridderlig och duktig och flera av Sveriges framstående generaler under krigen ges positiva omdömen.79

Sveriges historia skildras även i negativa ordalag. Sverige kallas på några ställen i boken för arvfiende.80 Man skriver att bevisen om Sveriges storhet fyllde alla svenskar med stolt

självkänsla och tar upp exemplet med Olof Rudbeck. Rudbeck försökte i ett lärt verk påvisa att Sverige var det äldsta och ädlaste riket på jorden och blev stiftat av Noahs sonson Magog.81 Jämför man detta med Odhners syn på Rudebeck så skiljer sig det väsentligt åt. Odhner beskriver honom som den mest berömda vetenskapsmannen på Karl XI tid och som en mångkunnig man, som både var professor, naturforskare, fornforskare och läkare.82

Precis som hos Odhner är moral och dygder något som hela tiden återkommer.83 Läroboken är i högsta grad fostrande och det framgår klart vilka ideal som fodras för att bli en god

medborgare. Även här lyfter författarna fram mod och handlingskraft. Fosterlandskänsla och gudfruktighet är också något som framhävs. Johan III beskrivs t.ex. ha svag karaktär då hans hustru drog honom bort från hans evangeliska tro.84

När det gäller de riktigt negativa omdömena är det framförallt den inhemska adeln som står i skottgluggen. Den som får mest kritik är adelsmannen Korfits Ulfeld. Han är enligt författarna synonym med ondska och alla dåliga dygder. Författarna ser honom som landsförrädare.85

Flera danska regenter som t.ex. Erik af Pommern får mer positivt omdöme av Møller och Busk än av Odhner. Erik af Pommern får dock även utstå en del kritik av de danska

författarna: ”Kong Erik var en höj smuk Mand med mange kongelige Egenskaper; han var

77

Ejler Møller & C.J Busk, 1905, s. 93.

78

79

80

81

82

83

84

85

(29)

ridderlig og veltalende, men paa den anden Side hidsig og fremfusende.”86

I läroboken står det att han vann de danska och svenska stormännens förtroende genom att visa sig mild och rättfärdig.87 Det är inte samma bild som framställs hos Odhner. Odhner beskriver honom som en skurk som övergav Sverige.88 De danska författarna skriver att Erik av Pommern var så upptagen med sina Sönderjydske planer att han glömde sina plikter mot Sverige. De fogdar som han satte att styra i Sverige var dessutom våldsamma och orättfärdiga. Han ville dock Danmarks bästa.89

Kristian II framställs som folkets beskyddare mot adeln.90 Här står att de ofria ständerna jämförde kung Kristian med örnen:

”Det var den gamle Ørn, han blev saa vred i Hu, saa slog han den stolte Høg alt med sin skarpe Klo. Derved da glædtes de andre smaa Fugle og synger hver med sin Stemme; i Lunder var Fry dog Fuglesan, lat der som Ørnen var hjemme.”91

Att kungarna slåss för det vanliga folket mot adeln är ett genomgående tema. Det får större betoning än att kungarna slåss mot en yttre fiender som Sverige. Att Danmark tappade makt i förhållande till Sverige under Kristian IV:s regering menar författarna spelar en underordnad roll. Viktigare var att han försvarade bönderna mot den giriga adeln.92

När det gäller händelser som t.ex. Stockholms blodbad står det att många oskyldiga blev avrättade. Kristian II försökte försvara sig mot dessa anklagelser genom att hävda att det inte var oskyldiga som blev avrättade utan kyrkans fiender.93

Den danska läroboken är nationalistisk, men håller en ganska neutral hållning till Sverige och svenskarna. I läroboken hyllas många svenskar. Den innehåller många objektiva och neutrala värderingar kring både danskar och svenskar.

2.2.2. Skåne

Møller och Busk behandlar utförligt krigen mellan Danmark och Sverige under tidsperioden vi undersöker. Ländernas kamp om Skåne återkommer som en följetång i läroboken. Møller

86

87

88

89

Ejler Møller & C.J Busk, 1905, s. 73f.

90

91

92

(30)

och Busk berättar att så fort de danska kungarna fick en möjlighet så försökte de rädda

skåningarna tillbaka till Danmark. Freden i Roskilde beskriver man som mycket hård. Både för att Danmark tvingades avstå Skåne, Halland, Blekinge, Bohuslän, Trondheim och Bornholm, men också därför freden innebar att landsförrädaren Korfits Ulfeld skulle få tillbaka sina förlorade gods.94

Författarna nämner också den ekonomiska betydelsen Skåne hade för Danmark. Skåne hade bördiga jordar och Öresundstullen var en viktig ekonomisk faktor.95 Det skånska kriget 1675-1679 har en egen rubrik och författarna säger att Skåningarna ställde sig till övervägande del på danskarnas sida i kampen om landskapet. Sveriges seger vid slaget vid Lund 1676 omtalas bara kort. Författarna poängterar att ännu höll danskarna en stor del av Skåne besatt och de skånska snapphanarna hjälpte dem mot svenskarna.96

Møller och Busk lyfter även fram att den svenska regeringen under Karl XI verkade ivrigt för att införliva det skånska landskapet med det övriga Sverige. Universitetet i Lund menar författarna upprättades 1668 för att skåningarna inte skulle resa till Köpenhamns universitet.97

Svensk rätt och det svenska språket som kyrko- och rättspråk infördes snart i Skåne.98 Författarna lyfter fram de åtgärder som svenskarna företog sig för att försvenska området.

Det stora nordiska kriget 1700-1721 behandlas i läroboken. Början av 11 års kriget, 1709-1720, får störst fokus. Nu skulle Danskarna återta Skåne efter Sveriges nederlag vid Poltava. Møller och Busk skriver att det danska fältropet var: ”>>Nu eller aldrig!<<.”99

Man skriver att Fredrik IV av Danmark såg chansen att vinna tillbaka Skåne nu när Sverige hade fått en så ung kung. Slaget vid Helsingborg lyfts fram som betydelsefullt för utgången. Författarna berättar att Stenbock och hans här hånades för de hade getskinnspäls och träskor. Trots det vann de i Helsingborg och danskarna fick än en gång lämna Skåne.100

2.3.1 Sammanfattande jämförelse mellan Odhners Fäderneslandets historia och Møller och Busks Lærebog i historie II Nordenshistorien

Jämför man Odhner med Møller och Busk så ser man en del likheter, men också flera olikheter. Odhner är klart nationalistisk, medan Møller och Busk har mer antydan till att vara

94

95

96

97

98

99

100

(31)

skandinavistisk.

I båda böckerna är det kungarna och krigen som behandlas utförligt. Gemensamt för båda läroböckerna är att det är personerna och deras egenskaper som påverkar historien i positiv eller negativ riktning. Båda böckerna är berättande och kunskap och moral vävs samman. Det betonas vilka dygder och ideal som fodras för att bli en god medborgare. Fosterlandskänsla och gudfruktighet samt de ädla ”ridderliga” idealen värdesätts i båda böckerna.

När det gäller hur grannlandets historia skildras och vilka attityder till det som kan spåras är det stora skillnader mellan Odhner och Møller och Busk. Med undantag från början av

Kalmarunionen skildras relationen mellan Sverige och Danmark som väldigt negativ hos Odhner. Danmark sägs vara Sveriges ärkefiende och boken innehåller i stort sett bara negativa skildringar av danskarna. Viktigt att notera är att det är mot de danska regenterna och det ledande skiktet i Danmark som fientligheten främst riktas mot. Med tanke på att det är till övervägande del denna samhällsgrupps verksamhet som kommer till tals hos både Odhner och Møller och Busk så är det kanske inte så konstigt. Enligt Hylland Eriksen är offermyterna de farligaste myterna. Med offermyterna menar han historierna om hur ens eget folk utstått övergrepp i det förflutna. Enligt honom är det dessa hämndmyter som uppmuntrar och stärker fiendebilder och ärans återupprättande.101 Offermyter och en syndabocksmentalitet riktad mot den danska nationen hittar vi bl.a. i Odhners bok. Ett exempel på det är Stockholms blodbad där Kristian II och danskarna framställs som syndabockar. Enligt Hylland Eriksen beror sådana tendenser på ett behov av att stärka den egna identiteten och gemenskapen.102

Møller och Busks skildring av Sveriges historia och relationen mellan Sverige och Danmark ser något annorlunda ut. Møller och Busk försöker ge en mer neutral skildring av händelser som präglade relationen mellan länderna. Både danska och svenska regenter får beröm såväl som kritiseras. Visserligen talar författarna om arvfienden Sverige på ett par ställen i läroboken (se ovan), men framlägger flera neutrala framställningar och värderingar kring händelser där Odhners framställning präglas av en nationalistisk hållning. Møller och Busk väljer att rikta större delen av sina negativa värderingar mot den danska adeln istället för mot Sverige och svenskarna.

När vi tittar på hur bilden av Skåne gestaltas i de båda läroböckerna så är det också stor skillnad. Odhners attityd till Skåne framgår tydligt i texten. Odhner uttrycker tydligt att Skåne tillhör Sveriges naturliga gränser och hyllar därför freden i Roskilde och Sveriges framgångar

101

(32)

att försvara det erövrade området. Man får fram mycket av vad som inte nämns i texten. Till exempel nämns ingenting om det motstånd som fördes av skåningarna mot att bli svenskar. Den försvenskningspolitik som bl.a. Karl XI förde berättar han heller ingenting om. Att nämna att skåningarna gjorde motstånd mot att bli svenskar rimmade troligen dåligt med Odhners nationalistiska bild av hur historien borde förmedlas.

Møller och Busk gestaltning av Skåne är annorlunda. Møller och Busk lyfter fram de danska kungarnas försök att återerövra regionen och dess befolkning. Man nämner också den

ekonomiska betydelsen Skåne hade för Danmark. Skåne hade bördiga jordar och

Öresundstullen var en viktig ekonomisk faktor. Man berättar i läroboken att skåningarna till största delen stod på danskarnas sida och att snapphanarna hjälpte dem mot Sverige. Man nämner också den försvenskningsoffensiv som Karl XI och hans regering gjorde i de skånska landskapen. Jämför man Odhners och Møller och Busks syn på hur skåningarna såg på att bli svenskar så nämns det inte som något problem hos Odhner medan man hos Møller och Busk ser man ett klart motstånd.

Frågan blir vilka konsekvenser en historisk framställning såsom Odhners kan orsaka. Klas-Göran Karlsson skriver att om vi använder historien till att visa hur ”de andra” från den tidiga historien och framåt har varit fientligt inställda till ”oss”, är det mycket som talar för att fiendskapen kvarstår och sätter sina konfliktfyllda spår i nuet. Sannolikheten att en sådan förståelse av det förflutna och en sådan upplevelse av nuet blir en självuppfyllande profetia som även gör framtiden konfliktfylld är därtill stor. De förväntningar vi har på framtiden färgas alltså av både vår historietolkning och vår nutidsförståelse. Därför är det också väldigt viktigt hur våra relationer till andra länder skildras i våra läroböcker.103

2.4. Grimberg, Wirsén och Svanström – Sveriges historia för folkskolan 1-2

Som vi nämnt ovan är boken till största del skriven av Carl Grimberg som har gjort sig känd för sitt pedagogiska och målande sätt att skriva historia. Språket är berättande och författarna framlägger tydligt sina värderingar av händelser. En berättarteknik som är återkommande är att författarna använder källmaterial direkt i texten. På många ställen finns utdrag ur bl.a. Olaus Petris Svenska krönika och Peders Svarts Gustav Vasas krönika.104 Dessa källor är dock de enda som det finns hänvisning till. Grimberg lägger ofta in samtal mellan olika aktörer utan att

103

104

(33)

uppge varifrån dessa är hämtade. Som exempel kan nämnas när författarna beskriver ett samtal mellan Engelbrekt och Erik av Pommern: ”Då besökte Engelbrekt honom en gång till och framförde böndernas klagomål »Du klagar jämt» sa kung Erik »Gå din väg och kom aldrig igen!»-»Än en gång kommer jag nog igen» mumlade Engelbrekt.”105

Här dramatiserar författarna historien och för in ett samtal mellan Erik av Pommern och Engelbrekt. Ofta i texten beskrivs aktörernas aktiviteter med målande språk. Många av de sägner, myter och ögonvittnesskildringar som finns med i framställningen värderar författarna som antingen trovärdiga eller berikande för kunskapsframställningen.106

Spänningen mellan myt och kunskap gör läsningen mycket intressant. Framställningen av Gustav II Adolfs krig mot Preussen kan stå som exempel:

En annan gång, när konungen var omringad av fiender, fattade en fientlig ryttare tag i hans värgehäng för att göra honom till fånge. Men innan mannen visste ordet av hade Gustav Adolf »viftat» gehänget över huvudet, och fiendens byte blev bara gehänget och konungens hatt.»Aldrig har jag varit i ett hetare bad» sade Gustav när han efter stridens slut steg av sin springare.107

Wirsén, Grimberg och Svanström beskriver händelseförloppen mycket ingående.

Texten är pedagogisk genom att man har med ordförklaringar och begreppsförklaringar. ”De skandinaviska länderna var alltså förenade. En sådan förening mellan länder kallar man en union.”108

Vid flera tillfällen i böckerna gör man jämförelser mellan då och nu. Det gör man bl.a. genom att omräkna den lösen som danskarna krävde för Älvsborgs fästning efter freden 1613, och uppskatta hur mycket pengar det skulle handla om då boken skrevs. Författarna gör även återkopplingar mellan nutida företeelser och deras historiska bakgrund. Det gör man bl.a. då påskkärringar diskuteras.

”I våra dagar gör vi »påskkärringar» till påskhelgen och skämtar om deras flykt till Blåkulla på skärtorsdagsnatten. Det bruket är dock en påminnelse om den tid, då tron på häxor var ett fruktansvärt och blodigt allvar.”109

2.4.1. Attityden gentemot Danmark och danskarna

Den tidsperiod som vi undersökt präglas till stor del av krig och motsättningar mellan

105

Grimberg, Wirsén, Svanström, 1950, s. 125.

106

107

108