Fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt : Patientens upplevelse av hinder inför fysisk aktivitet efter genomgången hjärtinfarkt

EXAMENSARBETE - KANDIDATNIVÅ

VÅRDVETENSKAP MED INRIKTNING MOT OMVÅRDNAD VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD

2020:55

FYSISK AKTIVITET EFTER HJÄRTINFARKT

Patientens upplevelse av hinder inför fysisk aktivitet efter genomgången

hjärtinfarkt

Moa Nelimarkka

Olivia Börjesson

Examensarbetets titel:

Fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt: patientens upplevelse av hinder inför fysisk aktivitet efter genomgången hjärtinfarkt.

Författare: Moa Nelimarkka & Olivia Börjesson

Huvudområde: Vårdvetenskap med inriktning mot omvårdnad

Nivå och poäng: Kandidatnivå, 15 högskolepoäng Utbildning: Sjuksköterskeutbildning GSJUK17h Handledare: Lena Hedegärd

Examinator: Åsa Israelsson-Skogsberg

Sammanfattning

Hjärtinfarkt är den enskilt vanligaste orsaken till plötslig död i Sverige. För att minska risken för återinsjuknande är fysisk aktivitet en viktig komponent i behandling och rehabiliteringsprocessen. Dock är inte individer som haft en hjärtinfarkt fysiskt aktiva enligt de rekommendationer som finns. Syftet med detta examensarbete var att undersöka

vilka hinder inför fysisk aktivitet individer upplever efter hjärtinfarkt. Denna kunskap är viktig för att sjuksköterskan i sitt hälsofrämjande ska kunna stödja och motivera individer till ökad fysisk aktivitet. Åtta artiklar granskades i denna litteraturstudie, varav sju kvalitativa och en kvantitativ. Två gemensamma teman identifierades: inre

begränsningar och yttre begränsningar. De inre begränsningarna innefattade fatigue,

motivationsbrist och rädsla inför fysisk aktivitet. De yttre begränsningarna som framkom var att otillräcklig information skapade ett hinder för fysisk aktivitet samt att socialt stöd var av stor vikt för att lyckas vara aktiv. Slutsatserna av studien var att fatigue bör uppmärksammas tidigt för att minska dess påverkan på livet. Individer har behov av individanpassad information samt träningsprogram efter hjärtinfarkt, likaså är gemenskap viktigt för att lyckas vara fysiskt aktiv.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

INLEDNING _________________________________________________________ 1 BAKGRUND _________________________________________________________ 1

Fysisk aktivitet ____________________________________________________________ 1

Fysisk aktivitet definition och rekommendationer. ______________________________________ 1 Positiva hälsoeffekter av fysisk aktivitet ______________________________________________ 2 Effekter av fysisk aktivitet vid kranskärlssjukdom ______________________________________ 2

Hjärtinfarkt ______________________________________________________________ 3

Akut hjärtinfarkt ________________________________________________________________ 3 Riskfaktorer för att utveckla hjärt-kärlsjukdom _________________________________________ 3 Fatigue efter genomgången hjärtinfarkt _______________________________________________ 4

Rehabilitering efter en genomgången hjärtinfarkt _______________________________ 4 Sjuksköterskans roll _______________________________________________________ 5 Livsvärld _________________________________________________________________ 5 Hälsa och ohälsa ___________________________________________________________ 6

PROBLEMFORMULERING ____________________________________________ 6 SYFTE ______________________________________________________________ 7 METOD _____________________________________________________________ 7 Datainsamling _____________________________________________________________ 7 Dataanalys _______________________________________________________________ 7 RESULTAT __________________________________________________________ 8 Inre begränsningar ________________________________________________________ 8 Upplevelsen av fatigue ____________________________________________________________ 8 Motivation som hinder ____________________________________________________________ 8 Rädsla associerat till kroppens kapacitet ______________________________________________ 9

Yttre begränsningar ______________________________________________________ 10

Brist på tillräcklig information _____________________________________________________ 10 Brist på socialt stöd _____________________________________________________________ 10 Diskussion __________________________________________________________ 11

Metoddiskussion __________________________________________________________ 11 Resultatdiskussion ________________________________________________________ 12

Fatigue och motivationens påverkan på fysisk aktivitet _________________________________ 12 Främja fysisk aktivitet med ökad information _________________________________________ 13 Rädsla och fysiska symtom vid fysisk aktivitet ________________________________________ 14 Praktiska implikationer och hållbar utveckling ________________________________________ 15 SLUTSATSER _______________________________________________________ 16 REFERENSER ______________________________________________________ 17 Bilagor _____________________________________________________________ 21

Bilaga 1: Sökhistorik ______________________________________________________ 21 Bilaga 2: Artikelöversikt ___________________________________________________ 22

INLEDNING

Detta examensarbete kommer att undersöka vilka hinder patienter som drabbats av hjärtinfarkt upplever för att utföra fysisk aktivitet. De senaste åren har fysisk aktivitet och dess positiva effekter varit ett uppmärksammat ämne i nyheterna och media. Sverige började följa rekommendationer från World Health Organization (WHO) för fysisk aktivitet 2010 (Folkhälsomyndigheten 2019b) och år 2017 (Anderssen et al. 2017) publicerades en reviderad upplaga av Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS) som innehåller starkare evidens för de positiva hälsoeffekterna av fysisk aktivitet. Statistik från Folkhälsomyndigheten (2016) visar trots detta att individer idag i stor utsträckning inte är tillräckligt fysiskt aktiva. Som blivande sjuksköterskor är vi intresserade av varför fysisk aktivitet inte utförs i adekvat mängd trots att evidens finns för dess goda effekter. Som sjuksköterskor kan vi ha nytta av förståelse för patienternas upplevelse för att sedan kunna motivera och stötta dem till ökad nivå av fysisk aktivitet. Individer som drabbats av hjärtinfarkt valdes som fokus då denna grupp har påvisad stor positiv effekt av fysisk aktivitet för att förhindra återinsjuknande. Det är också en grupp som allmänsjuksköterskan i stor utsträckning möter i arbetet på olika avdelningar och vårdinstanser.

BAKGRUND

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet definition och rekommendationer.

Mattsson, Jansson och Hagströmer (2017, s. 1-2) beskriver att begreppet fysisk aktivitet avser all form av kroppsrörelse som ökar energiförbrukningen i kroppen. Fysisk aktivitet kan utföras som en strukturerad aktivitet likväl som på jobbet och i hemmet. Fysisk inaktivitet innebär att kroppens energiförbrukning är nära vilonivå till följd av att brist på rörelse. Den fysiska aktiviteten kan delas in i tre olika grupper, aerob fysisk aktivitet, konditionsträning samt muskelstärkande fysisk aktivitet. Aerob fysisk aktivitet innebär att syre kan tillgodose den energiförbrukning som sker i kroppen. Intensiteten kan variera mellan låg, måttlig och hög. En variant av aerob fysisk aktivitet är konditionsträning som syftar till att förbättra eller bibehålla konditionen. Intensiteten är högre vid konditionsträning än vid aerob fysisk aktivitet och kan variera från måttlig till hög intensitet. Muskelstärkande fysisk aktivitet syftar till att förbättra eller upprätthålla muskelstyrka eller muskelmassa, vilket också kan uttryckas som styrketräning.

Jansson, Hagströmer och Anderssen (2017, s. 2) skriver att rekommendationen för fysisk aktivitet för vuxna är 150 minuter i veckan, fördelat på tre dagar, av måttlig intensitet, eller 75 minuter om intensiteten är hög. I kombination med detta rekommenderas muskelstärkande aktivitet två gånger i veckan där flera av kroppens större muskelgrupper bör involveras. För äldre individer över 65 år rekommenderas utöver detta också balansträning och för individer med stillasittande arbete rekommenderas korta pauser men någon form av rörelse för att undvika långvarigt stillasittande.

Positiva hälsoeffekter av fysisk aktivitet

Wennerberg et al. (2017, s. 4-15) skriver att regelbunden fysisk aktivitet bidrar till minskad risk för hjärt-kärlsjukdomar, diabetes typ 2 och metabolt syndrom. Fysisk aktivitet har också en viktig roll i prevention för fetma. Ett samband kan påvisas mellan nivå av fysisk aktivitet och Body Mass Index (BMI), midjemått och procent kroppsfett, där högre nivå av fysisk aktivitet är förenat med lägre BMI, midjemått och procent av kroppsfett. Fysisk aktivitet i ung ålder är viktigt för att minska risken för osteoporos i framtiden, att vara aktiv innan och tidigt i puberteten har positiva effekter för benmassan. Risken att drabbas av koloncancer och bröstcancer reduceras med cirka 20 procent hos en fysiskt aktiv individ. För individer som är fysiskt aktiva enligt rekommendation minskar också risken för depression med 20 till 30 procent, oberoende av kön, ålder och etnicitet (Wennerberg et al. 2017, s. 4-15).

Effekter av fysisk aktivitet vid kranskärlssjukdom

Ståhle, Bäck och Cider (2017, s. 5-10) skriver att begreppet kranskärlssjukdom innefattar diagnoserna anginösa bröstsmärtor, akut hjärtinfarkt, reinfarkt och kronisk ischemisk hjärtsjukdom. Fysisk aktivitet har positiva effekter vid kranskärlssjukdom och har använts som behandling sedan 1970-talet. Fysisk aktivitet påverkar kroppen genom direkta effekter och långtidseffekter. Fysisk aktivitet höjer pulsen och slagvolymen till följd av en ökad aktivitet i sympatiska nervsystemet. Det venösa återflödet till hjärtat ökar vilket leder till att hjärtats förmåga att tänjas ut ökar och således också hjärtats kontraktionskraft. Långtidseffekterna av regelbunden fysisk aktivitet enligt rekommendation är många. Bland annat innefattar effekterna minskad risk för plötslig hjärtdöd, minskad risk för sjukhusinläggning, sänkt systoliskt blodtryck, sänkta nivåer av blodfetter, sänkt hjärtfrekvens i vila samt ökad kontraktionskraft och slagvolym. Dessa positiva effekter av fysisk aktivitet utgör en viktig del i sekundärpreventionen och minskar tillsammans risken för plötslig hjärtdöd, att återinsjukna eller försämring i kranskärlssjukdomen på både lång och kort sikt. Vid kranskärlssjukdom bör fysisk aktivitet påbörjas inom 1 - 2 veckor efter medicinsk behandling i akutskedet (Ståhle, Bäck & Cider 2017, s. 5-10).

Individer med kranskärlsjukdom som är regelbundet fysiskt aktiva minskar risken för återinsjuknande och plötslig död med 30 procent menar Ståhle (2004). Vidare beskriver Ståhle att det också finns en koppling mellan kardiovaskulär orsakad död och dålig kondition. Regelbunden fysisk aktivitet vid kranskärlssjukdom har också visat sig ha positiva effekter i form av minskade angina symptom och minskat behov av åtgärder, till exempel Percutan Coronar Intervention (PCI). Dessa positiva effekter tros bero på minskad uppkomst av plackrupturer, förbättrad förmåga för kontraktion och dilatation i kranskärlen och att hjärtmuskelns syrebehov i arbete minskar (Ståhle 2004).

Hjärtinfarkt

Akut hjärtinfarkt

Enligt Ericson och Ericson (2012, s. 100-103) är hjärtinfarkt den enskilt vanligaste dödsorsaken i Sverige. Risken att insjukna ökar i takt med stigande ålder. Vid hjärtinfarkt stängs blodflödet helt eller delvis av i ett kranskärl som försörjer hjärtat med blod. Orsaker till detta är trombosbildning eller bildning av arterosklerotiskt plack i kranskärlet. Typiska symtom som ses vid hjärtinfarkt är central ihållande bröstsmärta som strålar ut mot vänster arm, rygg och nacke. Akut andnöd är ett ytterligare vanligt symptom vid hjärtinfarkt, hos äldre patienter är andnöd ofta det mest påtagliga symptomet. Andra symtom kan vara illamående, matthet, kallsvettig och svimning. Hjärtinfarkt kan delas in i akut ST- höjningsinfarkt (STEMI) och icke ST- höjningsinfarkt (NSTEMI). STEMI innebär en ST-höjningsinfarkt där ett av hjärtats större kranskärl är helt igentäppt centralt av en plackruptur eller trombos och inget blodflöde genom kärlet kan ske. Celler som försörjs av blod från detta kärl kommer att skadas och slutligen dö vilket påverkar hjärtats arbetsförmåga snabb och således också blodtryck och cirkulation. Vid en NSTEMI infarkt är kärlet inte helt igentäppt utan ett visst blodflöde finns fortfarande genom kärlet. Dessa infarkter har ofta bättre prognos då skadan på hjärtmuskeln är av mindre omfattning än vid en STEMI infarkt (Ericson & Ericson 2012, s. 100-103). Inom 4 veckor efter tillfrisknande från hjärtinfarkt finns risk att drabbas av reinfarkt, det vill säga ny hjärtinfarkt (Sjöstrand 2019).

Diagnosen hjärtinfarkt ställs genom kliniska symptom som typisk utveckling av bröstsmärtor samt EKG-analys, blodprover som innefattar infarktenzymer, CRP och LPK och en viss temperaturstegring hos patienten (Ericson & Ericson 2012, s. 104).

Riskfaktorer för att utveckla hjärt-kärlsjukdom

Ståhle, Bäck och Cider (2016) skriver att människor som har en ohälsosam livsstil löper ökad risk för att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar, där flera riskfaktorer till sjukdomstillstånden är livsstilsrelaterade. Rökning, låg grad av fysisk aktivitet, högt blodtryck, ohälsosamma matvanor och bukfetma är några av de riskfaktorer som ökar risken att drabbas av en kranskärlssjukdom. Gemensamt för dessa riskfaktorer är att de kan påverkas av en livsstilsförändring jämfört med faktorer som kön, hög ålder och ärftlighet som inte är påverkbara riskfaktorer. Människor som ligger i riskzonen för kranskärlsjukdom kan förbättra sin hälsa med hjälp av fysisk aktivitet, där fysisk aktivitet fungerar förebyggande mot hjärt-och kärlsjukdomar som till exempel minskat blodtryck och förbättrad blodfettsstatus.

Medicinsk behandling vid hjärtinfarkt

Vid en ST-höjningsinfarkt behandlas patienten enligt principen som sammanfattas “SATSA” enligt Ericson och Ericson (2012, s. 108-109). Denna innefattar smärtlindring och lindring av ångest och oro, antiischemisk behandling, trombosbehandling, sviktbehandling och arytmibehandling. Smärtlindring och lindring av ångest ges i syfte att minska den negativa stress som det utlöser på hjärtat. Antiischemisk behandling ges om inte bröstsmärtorna lindrats av smärtlindringen, åtgärden är så kärlvidgande läkemedel samt läkemedel som sänker hjärtfrekvensen. Läkemedel som hämmar

trombocyternas förmåga att aggregera ges så tidigt som möjligt i förloppet. PCI är förstahandsval av behandling för akut hjärtinfarkt, vilket innebär att det igentäppta kärlet öppnas genom en ballongdilatation. Trombolys är ett annat behandlingsalternativ som syftar till att lösa upp trombosen via läkemedel. En NSTEMI infarkt behandlas i första hand med läkemedel men omhändertas i övrigt på samma sätt som vid STEMI infarkt. PCI kan används som behandling för patienter som har riskfaktorer för att återinsjukna i NSTEMI infarkt (Ericson & Ericson 2012, s. 108-109).

Fatigue efter genomgången hjärtinfarkt

Definition av fatigue är trötthet som inte går att vila bortifrån eller brist på energi (Asp & Ekstedt 2014, s. 369-370). Tillståndet uppkommer när balansen mellan vila och stress inte tillgodoses, där tröttheten blir kronisk. Personer med fatigue upplever energiförlust som inte står i proportion till det psykiska eller fysiska arbetet som utförs. Tröttheten förvärras av långvarig sömnbrist, oro, ångest och smärta.

Fredriksson-Larsson, Alsén, Karlson och Brink (2015) undersökte kopplingen mellan fatigue och andra symtom två månader efter hjärtinfarkten. Stress, ålder, smärta, andfåddhet och sömnkvalitet hade stark koppling till fatigue. Studien visade att förebyggande åtgärder mot fatigue bör sättas in efter hjärtinfarkten inom två månader för att undvika försämring av trötthet.

Rehabilitering efter en genomgången hjärtinfarkt

Hjärtrehabiliteringens syfte är att stärka kroppens fysiska förmåga efter en hjärtinfarkt. Om hjärtinfarktförloppet varit stabilt och komplikationsfritt kan patienten mobiliseras efter något dygn. Aktiviteterna ska ökas succesivt under vårdtiden och patienterna ska lära sig att känna igen symtom på ansträngning av hjärtat. Vid slutet av vårdtiden görs ett arbetsprov för information om hjärtats prestationsförmåga. Efter en hjärtinfarkt kan patienter uppleva effortangina det vill säga andfåddhet och smärta i bröstet i samband med ansträngning (Ericson & Ericson 2012, s. 116).

Efter en hjärtinfarkt kan patienterna behöva stöd för att bearbeta situationen då många drabbas av en krisreaktion (Ericson & Ericson 2012, s. 116-118). Ericson och Ericson skriver vidare om samtalsterapi som är en viktig del i rehabiliteringen. Den sker enskilt eller i grupp tillsammans med sjuksköterska och andra professioner till exempel sjukgymnast och kurator. Målet är att lära känna kroppen och dess begränsningar samt att acceptera sin sjukdom, ett begrepp som kallas coping. Begreppet coping handlar om acceptans och anpassning efter sin sjukdom. Om coping misslyckas försämras livskvaliteten och ger upplevelsen av överdriven sjukdomskänsla, förnekelse eller ökad sårbarhetskänsla. Inför utskrivning ges råd för egenvård som innefattar rökstopp, ändrad kost samt ökad fysisk aktivitet. Den fysiska aktiviteten kan lindra oro men bör individanpassas efter deras förmåga. Dock får inte fysisk aktivitet kännas som ett krav eller överdrivas utan bör avbrytas vid smärta (Ericson & Ericson 2012, s. 116-118). Salamonson, Everett, Davidson och Andrew (2007) samlade in data gällande deltagarnas hälsofrämjande beteenden under sex månader efter insjuknande i hjärtinfarkt. De beteenden som dokumenterades var viktnormalisering, adekvat nivå av fysisk aktivitet,

lågt fettintag i kosten, följsamhet i medicinering, närvaro vid hjärtrehabilitering samt om patienternas rökvanor. Resultatet visade minskad rökning, förbättrad kost och följsamhet i medicinering. Deltagarna hade svårare att uppnå adekvat nivå av fysisk aktivitet och viktnormalisering. För de som närvarade vid hjärtrehabilitering ökade sannolikheten att lyckas förbättra sina levnadsvanor och hälsofrämjande beteenden än för de som inte närvarade.

Sjuksköterskans roll

Enligt kompetensbeskrivningen för legitimerad sjuksköterska (Svensk sjuksköterskeförening 2017) är sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig för patienten och ska kunna identifiera den enskilda patientens specifika behov av omvårdnad. Genom att arbeta personcentrerat kan sjuksköterskan uppmärksamma patientens resurser och behov för att omvårdanden ska främja hälsa och förebygga ohälsa. Sjuksköterskan ska också ha en pedagogisk kompetens och kunna identifiera patientens och närståendes behov av information och undervisning. I de nationella riktlinjerna för hjärtsjukvård (Socialstyrelsen 2018) beskrivs en risk för att information till patient och närstående efter hjärtsjukdom blir rutinmässig. Det är därför viktigt att informationen sker under dialog och utifrån patientens förutsättningar. Ekeberg och Dahlberg (2016, s. 129-143) beskriver att det är i det vårdande och lärande samtalet som sjuksköterskan möter patientens livsvärld. I ett sådant samtal kan sjuksköterskan hjälpa patienten att tillägna sig den kunskap hen behöver för att hantera sin situation. Det lärande samtalet kan också stödja och stärka patientens förmåga att kunna genomföra nödvändiga livsstilsförändringar till följd av sjukdom. Som en del i det lärande samtalet kan sjuksköterskan också motivera patienten till att följa lämpliga rekommendationer och ordinationer gällande till exempel fysisk aktivitet. Enligt Socialstyrelsen (2018) kan sunda levnadsvanor, där fysisk aktivitet är inkluderat, förebygga en stor del av alla insjuknanden i kranskärlssjukdom. Därför är det en betydelsefull del av hjärtsjukvården att sjuksköterskan samtalar med patienten om vilka livsstilsförändringar som är adekvata att genomföra.

Livsvärld

Livsvärlden kan definieras som en människas värld av erfarenheter och upplevelser. Livsvärlden ligger till grund för det dagliga livet och påverkar upplevelsen av andra människor och omvärlden (Ekebergh 2016a, s. 19). I sjuksköterskans arbete är livsvärldsperspektivet användbart för att öka förståelsen för hur patienter upplever olika sammanhang, genom att förstå livsvärlden kan sjuksköterskan hitta vad som är betydelsefullt för den enskilda patienten och bidra med ökat välbefinnande (Ekebergh 2016c, s. 68–72). Vidare menar Ekebergh att patienter som drabbas av samma diagnos kan uppleva sjukdomssituationen olika. Upplevelsen av sjukdom delas in i inre och yttre horisonter. Den inre horisonten fokuserar på hur sjukdomen förstås och påverkar individen emotionellt medan den yttre horisonten fokus är på det dagliga livet så som möjlighet till en meningsfull vardag. När patienter drabbats av sjukdom påverkas inte bara det existentiella utan också den levda kroppen. Hur patienter upplever sin levda kropp har stor betydelse för dagliga aktiviteter som tidigare varit självklara.

Najafi Ghezeljeh Yadavar Nikravesh och Emami (2014) genomförde intervjuer för att ta reda på hur patienter med hjärtsjukdom upplever sitt liv. Deltagarna upplevde hjärtat som

en symbol för livet och nu var det drabbat av sjukdom. Det väckte känslor som till exempel rädsla, osäkerhet och hopplöshet över framtiden. De beskyllde sig själva över tidigare livsstilsvanor som orsak till hjärtsjukdomen. Majoriteten av deltagarna upplevde att självbilden hade förändrats och uppfattade sig själva som svaga och beroende av andra. Fysiska förändringar av hjärtsjukdomen påverkade förmågan att vara fysisk aktiva.

Hälsa och ohälsa

Hälsa är ett fenomen som är mångdimensionellt, där upplevelsen skiljer sig åt mellan olika individer och påverkar hela individen (Ekebergh 2016b, s. 28-32). Att uppleva hälsa innebär känsla om inre balans och jämvikt till livet. Hur den upplevs påverkas av både biologiska och existentiella dimensioner. Den biologiska dimensionen påverkas av kroppsliga möjligheter och hinder som ger olika förutsättningar medan den existentiella ger människor möjlighet att forma sitt liv. Livet stannar upp och blir sårbart när människan drabbas av sjukdom vilket kan leda till känsla av illabefinnande. För att kunna uppleva hälsa igen vid en sjukdom krävs det att sjuksköterskan hittar vad som ger livskraft. Ur ett livsvärldsperspektiv med hälsa som fokus kan sjuksköterskan stödja och stärka livskraften hos patienterna, genom att se möjligheter och hinder (Ekebergh 2016b, s. 28-32). Forskning (Najafi Ghezeljeh Yadavar Nikravesh & Emami 2014) visar att individer med hjärtsjukdom som delar med sig av erfarenheter lättare kan finna motivation till att acceptera sjukdomen.

PROBLEMFORMULERING

Vi vet idag att adekvat nivå av fysisk aktivitet är en skyddsfaktor för att drabbas av hjärtinfarkt samt för att minska risken för återinsjuknande. Det är också en skyddsfaktor för andra sjukdomar, bland annat diabetes typ 2. Forskning visar dock att individer som drabbats av hjärtinfarkt i stor utsträckning inte ägnar sig åt fysisk aktivitet enligt rekommendation för att den ska fungera som skyddsfaktor.

Efter en hjärtinfarkt förändras individens förutsättningar för hälsa då både den biologiska och existentiella dimensionen påverkas av sjukdom. Livsstilsförändringar, till exempel att vara fysiskt aktiv, blir nödvändiga att genomföra vilket kan upplevas på olika sätt av individer. Symptom som fatigue kan uppkomma och påverka individens förutsättningar för fysisk aktivitet.

Sjuksköterskan är omvårdnadsansvarig och omvårdnaden ska syfta till att främja hälsa och förebygga ohälsa. Sjuksköterskan kan i sitt omvårdnadsarbete stödja och motivera individerna till ökad fysisk aktivitet. Kunskap om varför individerna inte utför fysisk aktivitet enligt rekommendation kan därför vara värdefull för sjuksköterskan. Genom att undersöka vilka hinder individer upplever inför fysisk aktivitet kan rehabiliteringen och vården anpassas för att underlätta dessa, vilket kan resultera i att fler individer lyckas vara fysiskt aktiva enligt rekommendation.

SYFTE

Syftet var att beskriva patienters upplevelse av hinder för att utföra fysisk aktivitet efter genomgången hjärtinfarkt.

METOD

Detta examensarbete har gjorts utifrån Fribergs modell (Friberg 2017, s. 141-152) för litteraturstudier. En litteraturstudie innebär att studien utgår från tidigare forskning i ett avgränsat område för att skapa en kunskapsöversikt. Tidigare forskning bearbetas och analyseras för att en ny helhet ska framkomma. Att använda litteraturöversikt som metod ansågs lämpligt eftersom det finns mycket forskning sedan tidigare inom området.

Datainsamling

Datainsamlingen gjordes genom sökning av vetenskapliga artiklar i databaserna Cinahl och Pubmed. Dessa databaser användes eftersom de är inriktade på omvårdnad samt hälso-och sjukvård. Sökorden Myocardial infaction, physical activity och experience användes som utgångspunkt och kombinerades med synonymer, se bilaga 1. Sökningarna gjordes först i Cinahl och sedan i Pubmed, i Pubmed blev sökresultatet liknande som i Cinahl och ingen ytterligare artikel som var relevant för studien hittades. Svensk MeSH användes för att få en korrekt översättning från svenska till engelska av de sökord som användes i artikelsökningen. Antal artiklar som sökningen generade var tillräckligt för att finna artiklar som svarade på syftet.

I litteraturöversikten har både kvalitativa och kvantitativa artiklar inkluderats. Artiklarna skulle vara skrivna mellan år 2010-2020 samt vara peer rewied och vårdvetenskapliga. Studiedeltagarna i artiklarna var både män och kvinnor över 18 år som haft en hjärtinfarkt. Deltagarna var inte begränsade till ett geografiskt område och tillhörde olika kulturer. Ett exklusionkriterium för studien var att deltagarna i artiklarna inte hade en demenssjukdom. Artiklarna sorterades ut genom att läsa titlarna på de träffar som sökningen genererade. För de artiklar vars titlar var intressanta lästes abstract. Om artikeln var fortsatt relevant lästes hela artikeln och inkluderades sedan i studien om resultatet svarade an till syftet. Sex artiklar inkluderades i studien efter genomläsningen, ytterligare två artiklar hittades genom referenslistan i andra artiklar. Totalt inkluderades åtta artiklar i litteraturstudien.

Dataanalys

Dataanalysen utgick ifrån Fribergs modell där en tabell över artiklarnas innehåll skapades för att ge en god översikt och grund till analysprocessen. Utifrån tabellen kan likheter och skillnader identifieras i artiklarna för att sedan urskilja och skapa teman (Friberg 2017, s. 148-159). Analysens första steg var att läsa igenom de valda artiklarna noggrant för att skapa en uppfattning om innehållet. Sedan sammanställdes syfte, metod, urval och resultat i en tabell, se bilaga 2. Tabellen användes för en översikt av artiklarnas innehåll. Nästa steg i dataanalysen var att författarna var och en för sig läste artiklarnas resultat och identifierade meningsbärande enheter som svarade an till syftet. Dessa antecknades, sedan jämförde och diskuterade författarna likheter och skillnader som hittats i artiklarna. Meningsbärande enheter som båda författarna hade antecknat användes för att skapa en

ny helhet. Den nya helheten delades in i delar för att skapa två nya helheter som bildade teman, till dessa urskildes fem subteman.

RESULTAT

Dataanalysen ledde fram en ny helhet där två gemensamma huvudteman framkom: inre

begränsningar och yttre begränsningar. Ur den ny helheten identifierades också

subteman, se tabell 1. Tabell 1.

Tema Subtema

Inre begränsningar • Upplevelsen av fatigue

• Motivation som hinder

• Rädsla associerat till kroppens kapacitet

Yttre begränsningar • Brist på tillräcklig information • Brist på socialt stöd

Inre begränsningar

Huvudtemat inre begränsningar beskriver följande subteman: Upplevelsen av fatigue,

motivation som hinder och rädsla associerat till kroppens kapacitet. Dessa subteman

beskriver vilka inre begränsningar som kan utgöra hinder för att utföra fysisk aktivitet. Upplevelsen av fatigue

I resultatet framkom att efter hjärtinfarkt drabbas de flesta individer av fatigue som påverkar hela deras livssituation, och således också förutsättningarna för fysisk aktivitet. Tröttheten påverkar hela individen både fysiskt och mentalt. Andersson Kazimiera, Borglin och Willman (2013) skriver att en konstant känsla av mindre energi begränsar individerna att utföra aktiviteter, för att genomföra dem krävs planering. Galdas, Oliffe, Kang och Kelly (2012) beskriver att tröttheten bidrog till att individerna inte kände sig redo för fysisk aktivitet. Individerna ville vara fysisk aktiva enligt de instruktioner och den information de fått, men bristande ork orsakade att de inte klarade av det.

Fredriksson-Larsson, Ahlsen och Brink (2013) skriver att tröttheten var oförutsägbar och svår att hantera, vilket försvårade möjligheten till att vara fysiskt aktiv. Enligt Gwaltney, Reaney, Krohe, Martin, Falvey och Mollon (2017) var fatigue det symptomet som individer upplevde i störst utsträckning efter en hjärtinfarkt. Tröttheten beskrevs som en känsla av generell fysisk utmattning och sömnighet som resulterade i att de längtade efter att få sova, vilket de inte gjort innan hjärtinfarkten. Individerna upplevde fysisk svaghet och uttryckte att de var oförmögna att utföra fysisk krävande aktiviteter eftersom de inte hade energi nog.

Motivation som hinder

Motivation påverkar förutsättningar för fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt. Hanna et al. (2019) skriver att individerna ansåg att ta ansvar för konsekvenserna av sitt tidigare beteende var en stor motivation för livsstilsförändring. Direkt efter hjärtinfarkten var

motivationen till att ändra sin livsstil störst men minskade med tiden. Motivation var dock inte tillräckligt för att lyckas utan det krävdes kunskap för en livsstilsförändring. Individerna hade större vilja att förändra sina livsstilsvanor om de ansågs vara tillfredsställande. Studien visade också att individerna hade svårast att hitta motivation till följsamhet för rekommendationer de inte tyckte om, till exempel fysisk aktivitet, vilket resulterade i att detta inte utfördes. I en annan artikel (Junehag, Asplund & Svedlund 2014) beskrivs att nödvändiga livsstilsförändringar ej genomförs om individen inte anser att påverkar deras liv på ett positivt sätt. En individ började vara fysiskt aktiv men slutade då hen upplevde det tråkigt och således inte bidrog med något som var tillräckligt positivt för att fortsätta.

Fredriksson-Larsson, Ahlsen och Brink (2013) beskriver att motivationen minskade på grund utav fatigue vilket bidrog till att aktiviteterna inte utfördes i samma utsträckning. Detta framkommer också i Gwaltney, Reaney, Krohe, Martin, Falvey och Mollons (2017) studie. De beskriver att brist på motivation var en bieffekt av tröttheten vilket ledde till att individerna inte ville eller orkade utföra fysisk aktivitet. Andersson Kazimiera, Borglin och Willman (2013) beskriver att individerna kämpade för att följa sin nya livsstil med att äta hälsosamt och utföra fysisk aktivitet. Rehabiliteringen bestod av flera sessioner som bland annat var träningsfokuserade. Individerna upplevde att den fysiska aktiviteten var anpassad för äldre och önskade istället individuell tid med fysioterapeut. Att delta i rehabiliteringen upplevdes för många krävande och obligatoriskt vilket var en bidragande faktor till att deras motivation minskade.

Rädsla associerat till kroppens kapacitet

Att drabbas av en hjärtinfarkt blir en vändpunkt för många individer. Andersson Kazimiera, Borglin och Willman (2013) beskriver hur individerna upplevde att livet var skört vilket bidrog till en rädsla att livet ska ta slut, de vågade inte vara ensamma om hjärtat skulle stanna. Det skapades en osäkerhet om hur framtiden skulle bli och individerna vågade inte lita på sin kropp, som upplevdes svag och främmande. En annan artikel (Simonÿ, Petersen, Dreyer & Birkelund 2015) beskriver hur osäkerheten till kroppen skapade en försiktighet hos individerna vid fysisk aktivitet, med oro över hur mycket hjärtat klarar av. När den fysiska aktiviteten gav andfåddhet och hög puls fick de flesta deltagare ångest med rädslan för att det var en ny hjärtinfarkt. Osäkerheten påverkade deras möjlighet till att utöva fysisk aktivitet fritt. Liknande upplevelser beskrivs av Gwaltney, Reaney, Krohe, Martin, Falvey och Mollon (2017) som skriver att symptom som bröstsmärta, tryck överbröstet och obehag uppkom i samband med fysisk aktivitet. Dessa upplevelser ledde till att deltagarna kände sig begränsade inför att vara aktiva. Ytterligare en studie belyser att medicinering som sänker hjärtfrekvensen utgjorde ett hinder för fysisk aktivitet. En individ beskriver att hen under promenader med sin hund var tvungen att stanna, då hon fick svårt att andas samt att benen och armarna var för svaga för att fortsätta gå (Junehag, Asplund & Svedlund 2014).

Galdas, Oliffe, Kang och Kelly (2012) beskriver att deltagarna upplevde rädsla relaterat till osäkerhet gällande vilken ansträngningsnivå som kan uppnås när de utförde fysisk aktivitet på egen hand. Individerna uppgav att de under hjärtrehabiliteringen kände sig trygga när de fick träna under professionell handledning där blodtryck, puls och saturation kontrollerades kontinuerligt under träningen. Deltagarna hade svårigheter att applicera

råd och kunskap som de fått från hjärtrehabiliteringen när de senare skulle vara fysiskt aktiva utan övervakning och handledning, då uppstod istället en rädsla.

Efter hjärtinfarkt var individer rädda för att återinsjukna och drabbas av ytterligare en hjärtinfarkt (Junehag, Asplund & Svedlund 2014). De var osäkra på vilken fysisk aktivitet som var lämplig och i vilken grad de kunde belasta hjärtat. Alla fysiska förändringar tolkades av deltagarna som symptom på hjärtinfarkt vilket skapade rädsla. Rädslan fanns också i relation till fysisk aktivitet där deltagarna var rädda att träningen skulle orsaka en ny hjärtinfarkt. Deltagarna var rädda att lämna sitt hem första tiden efter hjärtinfarkten och avstod då ifrån aktiviteter utanför hemmet.

Yttre begränsningar

Detta huvudtema beskriver följande subteman: Brist på tillräcklig information och brist

på socialt stöd. Dessa teman beskriver hur yttre begränsningar kan vara ett hinder för att

utföra fysisk aktivitet.

Brist på tillräcklig information

Andersson Kazimiera, Borglin och Willman (2013) skriver att information om hjärtinfarktens orsak och effekter har betydelse för individernas möjlighet att fokusera på framtiden. Fredriksson-Larsson, Ahlsen och Brink (2013) beskriver att bristen på information skapade osäkerhet för hur individerna ska skapa en hälsosam livsstil, oklarheter bidrar till riskbeteende som till exempel inaktivitet. Det upplevdes vara svårt att hitta balansen mellan det hälsosamma och det riskfyllda livet. Deltagarna i rehabilitering hade ökad chans att behålla en hälsosamlivsstil, det professionella stödet hade betydelse för följsamheten (Hanna et al. 2019). Galdas, Oliffe, Kang och Kelly (2012) beskrev att merparten av deltagarna i studien inte hade erfarenhet strukturerad fysisk aktivitet sedan tidigare. Detta gjorde att deltagarna upplevde svårighet att implementera daglig fysisk aktivitet i vardagen, då de inte ansåg sig ha tillräcklig kunskap för att till exempel gå på gym eller gruppträning.

Doležel och Jarošová (2019) beskriver i sin studie att brist på information och utbildning från sjuksköterskor har betydelse för hur individernas livsstil och livssituation blir i återhämtningsprocessen. De deltagare som tillhörde kontrollgruppen, där sjuksköterskeledd utbildning inte ingick, var fysiskt aktiva i betydligt lägre grad än deltagarna i interventionsgruppen. I kontrollgruppen minskade nivån av fysisk aktivitet under hela perioden som studien pågick medan interventionsgruppen ökade sin aktivitetsnivå redan efter en månad.

Fredriksson-Larsson, Ahlsen och Brink (2013) skriver att individer kände sig övergivna och att sjukvården inte besvarade deras frågor om fatigue. Information om strategier för att hantera fatigue var viktig för att kunna återgå till ett normalt liv och kunna genomföra aktiviteter igen.

Brist på socialt stöd

Enligt Simonÿ, Petersen, Dreyer och Birkelund (2015) upplevde individer ett behov av stöd från andra patienter med samma diagnos. När hjärtrehabiliteringen var avslutad

försämrades motivationen för att utföra fysisk aktivitet, då individerna skulle klara av att utföra fysisk aktivitet själva. Hanna et al. (2019) skriver att patienter som inte fick professionellt stöd via hjärtrehabilitering utförde mindre fysisk aktivitet. De deltagarna som fick möjlighet att delta i hjärtrehabilitering upplevde mer stöd. Dock försämrades följsamheten till hälsosamma livsstilsvanor efter att hjärtrehabiliteringen avslutats, då deltagarna upplevde ett fortsatt behov av ökat stöd för att fortsatta vara hälsosamma. Brist på stöd och gemenskap var en orsak till att individer inte vågade utföra fysisk aktivitet enligt Junehag, Asplund och Svedlund (2014). Deltagarna var rädda för att lämna hemmet ensamma, för exempelvis en promenad, om symptom från hjärtat skulle uppstå. Att lyckas vara fysiskt aktiv och genomföra livsstilsförändringar utan socialt stöd var en stor utmaning för individerna.

Ett litet socialt nätverk upplevdes som ett hinder för fysisk aktivitet enligt deltagarna i studien av Galdas, Oliffe, Kang och Kelly (2012). Många av individerna hade invandrat till Kanada i vuxen ålder och hade således inte något stort socialt umgänge. Detta ledde till att de upplevade det svårt att implementera fysisk aktivitet som en del av vardagen då de saknade sällskap. En deltagare uttryckte att i hemlandet var fysisk aktivitet en naturlig del då de kunde promenera under tiden de pratade, i dagsläget saknades sociala kontakter för att göra detta.

Diskussion

Metoddiskussion

En litteraturstudie ansågs lämplig eftersom det finns mycket forskning som beskriver upplevelsen av fysisk aktivitet efter en hjärtinfarkt. Fribergs modell (2017) för litteraturbaserade examensarbeten användes för att strukturera arbetsprocessen och ansågs passande eftersom den har fokus på omvårdnad. Databaserna Cinahl och PubMed användes för att hitta lämpliga vårdvetenskapliga artiklar. Sökningen genomfördes i båda databaserna med liknande resultat därav användes Cinahl för att begränsa sökningen. Den avgränsade sökningen gjordes för att begränsa antal artiklar till en rimlig nivå. Om fler databaser hade använts i studien hade sökningen blivit bredare och kunnat resultera i fler artiklar med nyare forskning. Söktermerna användes tillsammans med synonymer och gav relevanta artiklar med viktig forskning inom området. Ett bredare antal söktermer hade ökat sannolikheten att hitta fler artiklar, dock kan det ge ett sökresultat med större antal icke relevanta artiklar.

I studien inkluderades både kvalitativa och kvantitativa artiklar. Syftet med studien var att beskriva individers upplevelse av hinder inför fysisk aktivitet efter genomgången hjärtinfarkt, vilket ledde till att resultatet främst består av kvalitativ forskning. Kvantitativ forskning inkluderades då dessa studier har fler deltagare och gav då ett bredare resultat. En faktor som möjligtvis påverkat litteraturstudiens pålitlighet är att studien inkluderade deltagare över 18 år men ingen övre åldersgräns användes. Detta kan ha påverkat på resultatet då äldre individer kan vara fysiskt inaktiva av åldersrelaterade orsaker. Artiklar som innefattade individer med demenssjukdom exkluderades i litteraturstudien av anledning att dessa individer på grund av sin sjukdom kan ha svårt att redogöra för sin

upplevelse. I studien inkluderades totalt åtta artiklar. Fler artiklar hade möjligtvis bidragit till ett bredare resultat med fler teman eller att resultatet som framkommit styrkts då det grundas på ytterligare forskning. I relation till den tidsbegränsning som fanns för att genomföra studien ansågs dock åtta artiklar som en rimlig mängd data, samt tillräckligt med data för att skapa ett tillförlitligt resultat.

I dataanalysen läste båda författarna igenom samtliga artiklar och identifierade teman var för sig. Sedan diskuterades vad författarna kommit fram till och gemensamma teman utformades. Detta arbetssätt anses bidra till att minska risken för att relevant information missas samt att två olika individer tolkat artiklarnas resultat, vilket ger en bredare syn på innehållet.

Författarna till litteraturstudien valde att studera det beskrivna syftet eftersom ett intresse fanns för ämnet. Förförståelsen hos författarna var att individer inte är tillräckligt aktiva efter genomgången hjärtinfarkt, därför blev studiens syfte vilka hinder som upplevs för fysisk aktivitet. Friberg (2017, s. 143) skriver att det finns risk för att urvalet i en litteraturstudie sker på ett selektivt sätt för att det ska svara an till författarnas förförståelse. I denna litteraturstudie anser författarna att det var en fördel för studiens objektivitet att hinder för fysisk aktivitet valdes istället för exempelvis upplevelsen av fysisk aktivitet efter genomgången hjärtinfarkt, som var ett alternativt syfte. Om hela upplevelsen skulle studerats hade förförståelsen kunnat påverka urvalet av artiklar. Eftersom ett snävare syfte valdes minskade risken för ett selektivt urval utifrån förförståelsen.

Resultatdiskussion

I studien identifierades två kategorier och fem subkategorier gällande vilka hinder individer upplever inför fysisk aktivitet efter genomgången hjärtinfarkt. Dessa kommer att diskuteras i relation till varandra samt fristående nedan. Resultatet kommer också att diskuteras i förhållande till hållbar utveckling.

Fatigue och motivationens påverkan på fysisk aktivitet

I resultatet framkom att fatigue är det vanligaste symptomet patienter uppger efter hjärtinfarkt (Gwaltney, Reaney, Krohe, Martin, Falvey & Mollon 2017). Tröttheten påverkar individen både fysiskt och mentalt och därmed förutsättningarna för fysisk aktivitet. Den mentala aspekten av fatigue kan ha inverkan på individens motivation till fysisk aktivitet. På grund av tröttheten hade de inte lust att göra någonting och inget upplevdes som roligt. Dessa två teman kan därför anses påverka varandra i stor utsträckning. Kunskap om fatigue anses viktigt för att sjuksköterskan ska kunna identifiera symptomet och stödja patienten att finna strategier för att hantera tröttheten. Detta skulle troligt öka individens motivation till fysisk aktivitet samt generera mer ork till att utföra den. Fredriksson-Larsson, Alsén, Karlson och Brink (2015) styrker denna tanke då de presenterar forskning som visar att förebyggande åtgärder mot fatigue som sätts in inom två månades efter hjärtinfarkt minskar risken att tröttheten blir tilltagande. Denna litteraturstudie poängterar i resultatet att en orsak till motivationsbrist är att hjärtrehabiliteringen var anpassad för äldre individer. Önskemål om att rehabiliteringen kunde individanpassats i större grad beskrevs, vilket hade stärkt motivationen till att genomföra den. Enligt kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska (Svensk

sjuksköterskeförening 2017) ska sjuksköterskan arbeta personcentrerat där den enskilda individens behov och resurser identifieras, respekteras och tas till vara på. I patientlagen (SFS 2014:821) står det att sjukvården i största möjliga utsträckning ska utföras i samråd med patienten. Detta styrker argumentet att hjärtrehabiliteringen bör individanpassas utefter behov för att stärka individernas motivation för utförandet. Om motivationen ökar för utförandet av fysisk aktivitet bidrar det till många positiva hälsoeffekter vilket beskrivits tidigare i studien. Därför anser författarna att det finns stort behov av att sjuksköterskan möter patientens livsvärld med behov och tillgångar för att individanpassa vården och således öka motivationen till fysisk aktivitet. En studie av Uysal och Özcan (2012) jämförde effekten av individanpassade och standardiserade träningsprogram till patienter efter hjärtinfarkt. Resultatet visade att individerna i interventionsgruppen upplevde livskvalité i högre grad samt var mer fysisk aktiva. Deltagarna reducerade också andra riskbeteenden i större utsträckning än de som fick det standardiserade träningsprogrammet. Denna studie styrker påståendet att individanpassning skulle ge positiva effekter.

I resultatet framkom att individerna hade svårt att finna motivation att genomföra rekommenderade livsstilsförändringar om de inte ansåg att det påverkade deras liv positivt eller upplevde det vara roligt. Detta är ett liknande resultat som Rogerson, Murphy, Bird och Morris (2012) presenterar i sin studie om hinder patienter upplever vid fysisk aktivitet. De skriver att patienter inte är motiverade till fysisk aktivitet då de inte anser sig ha någon anledning att vara aktiv. Motivationen för fysisk aktivitet minskade eftersom det upplevdes tråkigt eller på grund av att den träningsform som föredrogs inte kunde utövas. Dessa bidragande orsaker till motivationsbrist uppgavs trots att individerna var medvetna om de positiva effekterna av fysisk aktivitet. En fråga att reflektera över i relation till detta resultat är när patientens val att vara fysiskt inaktiv ska accepteras och när sjuksköterskan ska försöka påverka individen. Hälsa innebär enligt Ekebergh (2016b, s. 28 - 32) inte enbart den biologiska dimensionen utan också den existentiella. Varje individ har egna behov som behöver uppfyllas för att må bra och uppleva hälsa. Därför behöver inte den fysiska aktivitetens positiva effekter i kroppen per automatik leda till välbefinnande och hälsa för alla individer.

Främja fysisk aktivitet med ökad information

I resultatet framkom att individer upplever en brist på information efter en hjärtinfarkt vilket skapar osäkerhet (Fredriksson-Larsson, Ahlsen & Brink 2013). Osäkerheten om hur en hälsosam livsstil skapas är ett hinder i individers rehabilitering. Individer vågade inte leva fullt ut då information om hjärtinfarktens orsak och effekter inte var tillräcklig. Om individerna skulle få information innan utskrivning från sjukhuset skulle det troligtvis minska osäkerheten. Behovet av tillräcklig information om hjärtinfarkt är stort och kan främja hälsan. Jokar, Yousefi, Yousefy och Sadeghi (2017) skriver att medvetenhet om vilka tidigare livsstilsvanor som är ohälsosamma kunde bidra positivt till rehabiliteringen. Galdas, Oliffe, Kang och Kelly (2012) påvisar också att informationsbrist till exempel om fysisk aktivitet påverkar individers möjlighet att implementera det i vardagen. Detta stärker litteraturstudiens resultat om informationens betydelse för fysisk aktivitet efter en hjärtinfarkt.

En del av sjuksköterskans ansvarsområde är att se patienters behov av information och undervisning. Sjuksköterskan kan använda livsvärlden som utgångspunkt och få ett helhetsperspektiv för att anpassa kunskapen efter individuella behov. Genom ökad information kan sjuksköterskan arbeta hälsofrämjande och bidra till välmående hos individer som haft en hjärtinfarkt. Rehabiliteringen efter en hjärtinfarkt bör fokuseras på att ge tillräcklig med kunskap, det kan skapa trygghet och förutsättning för att våga vara fysiskt aktiv. Ekebergh och Dahlberg (2016, s. 129-131) skriver om vårdande samtal som kan användas för att ge information och stödja patienten i sina hälsoprocesser.

I Doležel och Jarošová (2019) studie framkom att sjuksköterskeledd utbildning har betydelse för mängden fysisk aktivitet individerna utförde efter rehabiliteringen. Därför är det betydelsefullt för sjuksköterskan att känna till vilka hinder individer efter en hjärtinfarkt upplever. I Rogerson, Murphy, Bird och Morris (2012) forskning framkommer det att deltagarna var osäkra på vilka fördelar som fanns för fysisk aktivitet, vilken intensitet och mängd som den skall utföras. Sjuksköterskan kan bidra med information om vilka rekommendationer för fysisk aktivitet som är lämpliga efter hjärtinfarkt. Om individer följer dessa rekommendationer kan risken för återinsjuknande i hjärtinfarkt förebyggas. Risken för att drabbas av andra sjukdomar än hjärtinfarkt minskar för alla individer som är fysiskt aktiva till exempel minskas risken för diabetes typ 2 (Jendle & Tornberg 2017, s. 4-5).

Rädsla och fysiska symtom vid fysisk aktivitet

Ett av hindren som uppmärksammats i resultatet var rädsla vid fysisk aktivitet. Individer upplevde hjärtinfarkten som en traumatisk upplevelse vilket skapade en rädsla för att avlida. I Simonÿ, Petersen, Dreyer och Birkelunds (2015) artikel framkommer att individerna inte vågade anstränga sig tillräckligt då symtom som andfåddhet och förhöjd puls skapade ett obehag.

När livets existens hotas skapas nya perspektiv med insikt om livets ändlighet och värde, vilket beskrivs av Arman (2016, s. 84-85) som en existensöppning som leder till omvärdering av livet. Att förändra sin livsstil till att bli mer hälsosam efter en hjärtinfarkt kan ha betydelse för den framtida hälsan. Fysisk aktivitet bör inledas inom två veckor efter en hjärtinfarkt men inte orsaka smärta eller obehag (Ståhle, Bäck & Cider 2017, s. 10). I resultatet framkom att individer var osäkra på hur mycket fysisk aktivitet deras hjärta klarade av. Om patienter skulle få individanpassad information om vilken mängd och ansträngningsnivå fysisk aktivitet skall utföras, kan troligtvis osäkerhet lindras. Ericson och Ericson (2012, s. 116-118) skriver om begreppet coping som innebär att veta om sin begränsning och acceptera sin sjukdom. Om individen inte upplever coping kan det ge överdriven rädsla och bidra till mindre fysisk aktivitet. Sjuksköterskan kan erbjuda individer professionellt stöd efter en hjärtinfarkt för att hjälpa dem att uppnå coping, och därmed främja deras rehabiliteringsprocess. Pryor, Page, Patsamanis och Jolly (2014) skriver att patienter var i behov av professionellt stöd för att fortsätta sina livsstilsförändringar, till exempel utföra fysisk aktivitet. Det fanns också en önskan om ytterligare uppföljning av sjuksköterska efter avslutat rehabiliteringsprogram. Denna forskning stärker tanken om att det finns behov av ytterligare stöd ifrån sjuksköterska.

Att minska rädslan och osäkerheten för individerna efter en hjärtinfarkt är av betydelse för den fysiska aktiviteten. Många av individerna upplevde en rädsla av att lämna hemmet med risk för att aldrig mer komma hem igen. Simonÿ, Petersen, Dreyer och Birkelund (2017) beskriver individers rädsla för att lämna hemmet som en begränsning för att utföra dagliga aktiviteter. Rädslan begränsar individerna att leva fritt eftersom det kan vara nödvändigt att lämna hemmet för att kunna utföra fysiska aktiviteter. Detta resultat framkom också i denna studie. Dock visade resultatet att rädsla kunde minska med gruppaktiviteter till exempel gruppträning. Det minskade inte endast rädsla att utföra fysisk aktivitet utan bidrog till gemenskap och stöd. Det är inte endast professionellt stöd som är viktigt utan också stöd från familj och vänner betydelsefullt för rehabiliteringsprocessen. Om sjuksköterskan kan motivera individer att delta i gruppträning för att skapa gemenskap kan det förebygga rädsla vilket skulle generera positiva hälsovinster för deltagarna.

Praktiska implikationer och hållbar utveckling

Att vara fysisk aktiv har många hälsofördelar för alla människor i världens befolkning, men framförallt människor som löper ökad risk för sjukdomar. I Sverige år 2018 var endast 64 % av befolkningen fysisk aktiva mer än 150 minuter/vecka. Att vara fysiskt inaktiv ökar risken för bland annat cancer men framförallt kardiovaskulära sjukdomar, där konsekvensen av fysisk inaktivitet visar sig många år senare (Folkhälsomyndigheten 2019a). Det innebär att statistik över vilka hälsokonsekvenser som blir utav fysisk inaktivitet kommer att synas hos befolkningen om flera år.

Denna studie belyser vilka hinder patienter upplever för att utföra fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt. Att uppmärksamma dessa hinder är viktigt för att kunna främja fysisk aktivitet i slutenvård och öppenvård. Tidiga interventioner för att stödja patienter i deras livsstilsförändringar efter hjärtinfarkt är av betydelse för att förhindra återinsjuknande. Sjuksköterskan kan använda denna studie som stöd i arbetet med patienter som är fysiskt inaktiva för att identifiera orsaken till beteendet och öka den fysiska aktiviteten upp till rekommenderad nivå. Fysisk aktivitet har positiva effekter på andra sjukdomar som diabetes typ 2 och stroke. Norris, Kilbride, Mohagheghi, Victor, Jones och Dean (2013) skriver om hur fysisk aktivitet efter en stroke har effekt på välmående till exempel våga utmana sig själv och bli tryggare i sin kropp. Fysisk aktivitet som gruppträning hade också en positiv påverkan på välmående. Detta är ämnen som också belysts i denna litteraturstudie och talar för en överförbarhet inom andra områden. Enligt Graneheim och Lundman (2004) är överförbarhet ett kvalitetsmått på trovärdighet i kvalitativa studier. En variation av deltagare gällande kultur, kön och etnicitet i forskningsstudier är värdefullt för överförbarheten samt belyser forskningsfrågan ur flera aspekter. Anåker och Elf (2014) har gjort en omfattande litteraturstudie med syfte att beskriva betydelsen av hållbar utveckling i sjuksköterskans arbete. Det framkommer i studien att sjuksköterskan är en del av arbetet för hållbar utveckling på grund av målet att arbeta hälsofrämjande. Att som sjuksköterska främja fysisk aktivitet hos människor leder till fler kan få ett hälsosammare liv. Ur ett ekonomiskt perspektiv är fysisk aktivitet en kostnadseffektiv omvårdnadsåtgärd som gynnar den hållbara utvecklingen.

Den förebyggande effekten av fysisk aktivitet kan kopplas till de globala målen agenda 2030, där det beskrivs att tidig varning av hälsorisker behöver förbättras för att förebygga

hälsa (Förenta Nationerna 2018). Ett annat mål är att minska dödligheten i icke smittsamma sjukdomar som exempelvis hjärtinfarkt, där fysisk aktivitet kan användas förebyggande. Denna studie kan bidra till att minska de negativa följderna av fysisk inaktivitet genom att identifiera de bakomliggande orsakerna till fysisk inaktivitet hos individer efter hjärtinfarkt.

SLUTSATSER

• Fatigue är ett vanligt förekommande symptom hos individer efter hjärtinfarkt. Tröttheten har stor inverkan på vardagen och utgör ett hinder för att utföra fysisk aktivitet. Genom att sjuksköterskan uppmärksammar symptomet tidigt kan individen få stöd att hitta strategier som underlättar tröttheten och minskar hindret för fysisk aktivitet.

• Individer upplever brist på motivation som ett hinder för fysisk aktivitet efter hjärtinfarkt. För att höja motivationen bör rehabiliteringen individanpassas utefter behov och intressen.

• Att inte få tillräcklig information angående fysisk aktivitet framkom som ett hinder för utförandet. Det är av stor vikt att sjuksköterskan kan ge individanpassad information för att patienten ska ges goda förutsättningar till att vara fysiskt aktiv efter hjärtinfarkt.

• Rädsla förekommer hos de flesta individer efter en hjärtinfarkt. Det fanns en osäkerhet hos individerna om hjärtats kapacitet vid fysisk aktivitet vilket bidrog med att de inte vågade träna fritt. Sjuksköterskan kan hjälpa individerna genom att förklara hur mycket deras kropp klarar av.

• Gemenskap som innefattade stöd från familj och vänner var en viktig del i rehabiliteringsprocessen. Om individerna kunde träna med andra patienter under rehabiliteringen skapades en trygghet och de vågade utmana sig själva vid fysisk aktivitet.

• Fysiska symtom upplevdes vara ett hinder efter hjärtinfarkten för att utföra fysisk aktivitet. Det begränsade deras fysiska aktivitet och skapade obehag.

REFERENSER

Andersson Kazimiera, E., Borglin, G. & Willman, A. (2013). The experience of younger adults following myocardial infarction. Qualitative Health Research. Vol 23(6). ss. 762-772. doi:10.1177/1049732313482049.

Anderssen, S. A., Beckvid Henriksson, G., Bjerstam, M., Börjesson M., Hagströmer, M., Jansson, E., Ståhle, A. & Sundberg, C. J. (2017) FYSS- vägen till bättre folkhälsa.

http://www.fyss.se/om/det-har-ar-fyss/ [2020-05-25]

Anåker, A. & Elf, M. (2014). Sustainability of nursing: A concept analysis. Scandinavian

Journal of Caring Science. 28(2). ss. 381-389. doi: 10.1111/scs.12121.

Arman, M. (2016). Patientens värld med problem, behov och begär. I Arman, M., Dahlberg, K., Ekebergh, M. (red.). Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber. ss. 82 - 89.

Asp, M. & Ekstedt, M. (2014). Trötthet, vila och sömn. I Edberg, A-K & Wijk, H. (red.).

Omvårdnadens grunder – Hälsa och ohälsa. 2. uppl., Lund: Studentlitteratur AB. Ss

363-419.

Doležel, J., & Jarošová, D. (2019). Educational process in patients after myocardial infarction. Central European Journal of Nursing and Midwifery, 10(2). ss.1026-1034. DOI: 10.15452/CEJNM.2019.10.0010

Ekebergh, M. (2016a). Vårdvetenskap och dess betydelse för sjuksköterskans omvårdnadsarbete. I Arman, M., Dahlberg, K., Ekebergh, M. (red.). Teoretiska grunder

för vårdande. Stockholm: Liber. ss. 16 – 22.

Ekebergh, M. (2016b). Hälsa – ett livsvärldsperspektiv. I Arman, M., Dahlberg, K., Ekebergh, M. (red.). Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber. ss. 28 – 37. Ekebergh, M. (2016c). Att förstå patienten ur ett livsvärldsperspektiv. I Arman, M., Dahlberg, K., Ekebergh, M. (red.). Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber. ss. 66 – 75.

Ekebergh, M. & Dahlberg, K. (2016). Vårdande samtal och lärande samtal. I Arman, M., Dahlberg, K., Ekebergh, M. (red.). Teoretiska grunder för vårdande. Stockholm: Liber. ss. 129 - 144.

Ericson, E & Ericson, T. (2012). Medicinska sjukdomar. 4. uppl., Lund: Studentlitteratur. Ss 100-103, 116- 118

Fredriksson-Larsson, U, Ahlsen, P & Brink, E. (2013). I´ve lost the person I used to be – Experiences of the consequenses of fatigue following myocardial infarction.

International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being. 8(1), ss. 1-9. doi:

Fredriksson – Larsson, U., Alsén, P., Karlson W, B. & Brink, E. (2015). Fatigue two months after myocardial infarction and its relationships with other concurrent symptoms, sleep quality and coping strategies. Journal of Clinical Nursing. 24. ss. 2192–2200, doi: 10.1111/jocn.12876

Friberg, F. (2017). Att göra en litteraturöversikt. I Friberg, F. (red.) Dags för uppsats:

Vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Lund: Studentlitteratur, ss. 141-152.

Folkhälsomyndigheten (2016). Folkhälsans utveckling- Årsrapport 2016. Halmstad: Folkhälsomyndigheten.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/cc89748e004743c39ff4c03fec24c5 70/folkhalsan-i-sverige-2016-16005.pdf [2020-02-12]

Folkhälsomyndigheten (2019a). Folkhälsans utveckling - Årsrapport 2019.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/publicerat-material/publikationsarkiv/f/folkhalsans-utveckling-arsrapport-2019/ [2020-02-12] Folkhälsomyndigheten. (2019b). Rekommendationer för vuxna.

https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/fysisk-aktivitet-och-matvanor/fysisk-aktivitet--rekommendationer/ [2020-03-03]

Förenta Nationerna. (2018). Mål 3: God hälsa och välbefinnande. https://fn.se/wp-content/uploads/2018/03/M%C3%A5l-3.pdf [2020-02-12]

Galdas, P. M., Oliffe, J. L., Kang, H. B. K., & Kelly, M. T. (2012). Punjabi Sikh Patients’ Perceived Barriers to Engaging in Physical Exercise Following Myocardial Infarction.

Public Health Nursing, 29(6). Ss. 534-541. doi: 10.1111/j.1525-1446.2012.01009.x

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education

today, 24(2), 105-112. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001

Gwaltney, C., Reaney, M., Krohe, M., Martin, M. M., Falvey, H., & Mollon, P. (2017). Symptoms and functional limitations in the first year following a myocardial infarction: a qualitative study. The Patient-Patient-Centered Outcomes Research, 10(2). Ss. 225-235. doi: 10.1007/s40271-016-0194-8

Hanna, A., Yael, E-M., Hadassa, L., Iris, E., Eugenia, N., Lior, G., Carmit, S. & Liora, O. (2019). ”It´s up to me with a little support” – Adherence after myocardial infarction: A qualitative study. International Journal of Nursing Studies. Vol. 101, 103416. ss. 1-9. doi: doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2019.103416

Jansson, E., Hagströmer. M och Anderssen, S. A. (2017). Rekommendationer om fysisk aktivitet för vuxna. I FYSS 2017: Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och

sjukdomsbehandling. Stockholm: Yrkesföreningar för fysisk aktivitet & Statens

folkhälsoinstitut.

http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2017/09/Rekommendation_om_FA_for_vuxna_FINAL_2016-12.pdf

Jendle, J. & Tornberg, Å. (2017). Fysisk aktivitet vid diabetes mellitus – typ 2-diabetes. I FYSS 2017: Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm: Yrkesföreningar för fysisk aktivitet & Statens folkhälsoinstitut. http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2018/01/Diabetes-TYP-2.pdf [2020-04-20]

Jokar, F., Yousefi, H., Yousefy, A., & Sadeghi, M. (2017). Begin again and continue with life: a qualitative study on the experiences of cardiac rehabilitation patients. Journal of

Nursing Research, 25(5). ss.344-352. doi: 10.1097/JNR.0000000000000220

Junehag, L., Asplund, K., & Svedlund, M. (2014). Perceptions of illness, lifestyle and support after an acute myocardial infarction. Scandinavian Journal of Caring Sciences,

28(2). Ss. 289-296. doi: 10.1111/scs.12058

Mattsson, C.M., Jansson, E. & Hagströmer, M. (2017). Fysisk aktivitet – begrepp och definitioner. I FYSS 2017: Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm: Yrkesföreningar för fysisk aktivitet & Statens

folkhälsoinstitut. http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2017/09/FA_Begrepp-och-definitioner_FINAL_2016-12.pdf [2020-04-14]

Najafi Ghezeljeh, T., Yadavar Nikravesh, M. & Emami, A. (2014). Coronary heart disease patients transitioning to a normal life: perspectives and stages identified through a grounded theory approach. Journal of Clinical Nursing. Vol.23(3-4). Ss .571-585. doi: 10.1111/jocn.12272.

Norris, M., Kilbride, C., Mohagheghi, A., Victor, C., Jones, T. M., & Dean, C. M. (2013). Exercise instructor-led functional training programme for community dwelling stroke survivors: A qualitative study. International Journal of Therapy and Rehabilitation, 20(12). Ss. 597-605. doi: doi-org.lib.costello.pub.hb.se/10.12968/ijtr.2013.20.12.597 Pryor, T., Page, K., Patsamanis, H., & Jolly, K. A. (2014). Investigating support needs for people living with heart disease. Journal of Clinical Nursing, 23(1-2). Ss. 166-172. doi: 10.1111/jocn.12165

Rogerson C, M., Murphy M, B., Bird, S. & Morris, T. (2012). ”I don’t have the heart”: a qualitative study of barriers to and facilitators of physical activity for people with coronary heart disease and depressive symptoms. International Journal of Behavioral

Nutrition and Physical Activity. 9(1),140. ss. 1 - 9. doi: doi.org/10.1186/1479-5868-9-140 Salamonson, Y., Everett, B., Davidson, P., & Andrew, S. (2007). Magnitude of change in cardiac health-enhancing behaviours 6 months following an acute myocardial infarction. European Journal of Cardiovascular Nursing, 6(1), ss. 66-71.

doi.org/10.1016/j.ejcnurse.2006.04.004

Ståhle, A., Bäck, M., Cider, Å. (2017). Fysisk aktivitet vid kranskärlssjukdom. I FYSS 2017: Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm: Yrkesföreningar för fysisk aktivitet & Statens folkhälsoinstitut. http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2018/01/Kransk%C3%A4rlssjukdom.pdf [2020-04-14]

Ståhle, A. (2004). Kranskärlssjukdom kräver livslång regelbunden fysisk träning.

Läkartidningen, 101(39) ss. 2988-2990.

Simonÿ P, C, Petersen D, B, Dreyer, P & Birkelund, R. (2015). Dealing with existential anxiety in exercise-based cardiac rehabilitation: A phenomenological-hermeneutic study of patients´ lived experiences. Journal of Clinical Nursing. 24(17-18). Ss. 2581-2590. doi: 10.1111/jocn.12867.

Simonÿ, C. P., Dreyer, P., Pedersen, B. D., & Birkelund, R. (2017). It is not just a Minor Thing–A Phenomenological‐Hermeneutic Study of Patients’ Experiences when afflicted by a Minor Heart Attack and Participating in Cardiac Rehabilitation. Scandinavian

Journal of Caring Sciences, 31(2). Ss. 232-240. doi: 10.1111/scs.12334

Socialstyrelsen (2018). Nationella riktlinjer för hjärtsjukvård - stöd för styrning och ledning. Stockholm. https://www.socialstyrelsen.se/globalassets/sharepoint-dokument/artikelkatalog/nationella-riktlinjer/2018-6-28.pdf [2020-05-20]

SFS 2014:821. Patientlag. Stockholm. Socialdepartementet.

Sjöstrand, J. (2019). Diagnoskriterier vid kranskärlssjukdom.

https://vardgivarguiden.se/kunskapsstod/vardriktlinjer/akut-hjartsjukvard/AKS/Diagnoskriterier-vid-kranskarlssjukdom/ [2020-]

Svensk sjuksköterskeförening. (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-

sjukskoterskeforening/publikationer-svensk- sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning-legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf [2020-04-14]

Uysal, H. & Özcan, S. (2012). The effect of individual training and counseling programe for patients with myocardial infarction over patients’ quality of life. International Journal of Nursing Practice, 18, ss. 445-453. DOI:10.1111/j.1440-172X.2012.02058.x

Wennerberg, P., Cider, Å., Hellénius, M.-L., Trolle Lagerros, Y., Grahn Kronhed, A.-C., Ribom, E., Roos, E., Johnsson, A., Rundqvist, H., Wengström, Y. & Jonsdottir., H. (2017). Fysisk aktivitet som prevention. I FYSS 2017: Fysisk aktivitet i

sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling. Stockholm: Yrkesföreningar för fysisk

aktivitet & Statens folkhälsoinstitut. http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2017/09/FYSS-kapitel_FA-som-prevention_FINAL_2016-12.pdf [2020-05-20]

Bilagor

Bilaga 1: Sökhistorik

Databas Sökord Antal

träffar

Valda artiklar Cinahl Myocardial infarction OR heart attack AND physical

activity OR exercise OR rehabilitation AND experience OR attitude OR patient’s experience

152 0

Cinahl Coronary disease AND physical activity OR exercise OR rehabilitation AND experience OR attitude OR patient’s experience AND fear OR anxiety

34 1

Cinahl Myocardial infarction OR heart attack AND physical activity OR exercise OR rehabilitation AND experience OR attitude OR patient’s experience AND nursing OR caring

19 2

Cinahl Myocardial infarction AND physical activity AND experience

21 2

Cinahl Myocardial infarction AND physical activity AND effects OR inpact OR consequences OR infuence