• No results found

Pojkar kan inte dansa balett – Representation av barns kön i "Unga mammor"

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Pojkar kan inte dansa balett – Representation av barns kön i "Unga mammor""

Copied!
42
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

JOSEFINE WIEDEKAMM JOSEFINE WIEDEKAMM

POJKAR KAN INTE DANSA BALETT

REPRESENTATION AV BARNS KÖN I UNGA MAMMOR

KK429A Examensarbete 2020

Medie- och Kommunikationsvetenskap Examinator: Tindra Thor

Handledare: Margareta Melin

Konst, Kultur och Kommunikation (K3) Malmö universitet

(2)

Abstract

Syftet med denna studie är att utifrån ett genusperspektiv studera hur barn representeras i realityserien Unga mammor. Med utgångspunkt i genus, framing och representation har jag genomfört en kvalitativ semiotisk analys och en framinganalys på fem medverkande familjer i 31 utspridda avsnitt i serien. Resultaten har pekat på att barnen representeras utifrån stereotypa könsroller, som placerar flickor i feminina fack och pojkar i maskulina, där det finns en acceptans för flickor att överskrida de osynliga gränserna könen emellan men en rädsla för pojkar att göra detsamma. Det har visat sig att barnens attribut, framför allt kläder, spelar en betydande roll i konstruktionen av deras kön. Jag ställer mig kritisk till Unga mammors representation av barn och ifrågasätter seriens roll i att normalisera

könskoder. De normbrytande avvikelser som får synas förblir undantag.

Rubrik: Pojkar kan inte dansa balett – Representation av barns kön i Unga mammor Författare: Josefine Wiedekamm

Examensarbete i Medie- och kommunikationsvetenskap, 15 hp Konst, kultur och kommunikation (K3)

Fakulteten kultur och samhälle Malmö universitet

Handledare: Margareta Melin Examinator: Tindra Thor Vårterminen 2020

Sökord: genus, femininitet, maskulinitet, hegemoni, performativitet, framing,

(3)

English Abstract

The purpose of this study is to from a gender perspective study how children are being represented in the reality show Unga mammor. I have from the outset gender, framing and representation driven a qualitative semiotic analysis and a framinganalysis of five

participatory families in 31 scattered episodes throughout the series. The results have shown that children are being represented from stereotypical gender roles, that places girls in feminine boxes and boys in maculine, where it is accepted for girls to overrun the invisible barriers seperating the sexes but a fear for boys to do the same. It has shown that childrens attributes, especially clothes, are playing a substantial role in the construction of their gender. I am critical towards Unga mammors representation of children and question the series role in normalising gender codes. The norm-breaking anomalies that are shown remain exceptions.

Heading: Boys Can’t Dance Ballet – Representation of Childrens Sex in Unga mammor Author: Josefine Wiedekamm

Final Exam Project in Media and Communication Studies School of Arts and Communication (K3)

Faculty of Culture and Society Malmö University

Supervisor: Margareta Melin Examiner: Tindra Thor Spring of 2020

Keywords: gender, femininity, masculinity, hegemony, performativity, framing,

(4)

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 6 2. Syfte ... 6 2.1 Frågeställningar... 7 3. Kontextualisering ... 8 3.1 Genusrepresentationer då och nu ... 8 3.2 Reality-TV ... 8 3.2.1 Unga mammor ... 9 4. Forskningsöversikt ... 10

4.1 Könsroller hos barn ... 10

4.1.1 Leksaker ... 10

4.1.2 Kläder ... 11

4.2 Reality-TV och framing ... 12

5. Teoretiskt perspektiv ... 14 5.1 Genus ... 14 5.1.1 Performativt kön ... 15 5.1.2 Maskulinitet ... 15 5.1.3 Femininitet ... 16 5.2 Framing ... 17 5.3 Representation ... 18 5.4 Uppsummering ... 19

6. Metod och material... 20

6.1 Metodologi och metoder ... 20

6.1.1 Kvalitativ semiotisk analys... 20

6.1.2 Framinganalys ... 21

6.1.3 Genomförande ... 22

6.2 Urval och material ... 23

6.2.1 Familjer... 23

6.2.2 Säsonger och avsnitt ... 24

6.3 Validitet och etik ... 25

7. Resultat och analys ... 26

7.1 Skillnad på pojkar och flickor ... 26

7.2 Kläders betydelse ... 27

(5)

7.5 Att stärka tjejer ... 32

7.6 Underhållning framför allt ... 32

8. Sammanfattning och slutdiskussion ... 34

8.1 Sammanfattning ... 34

8.1.1 Hur representeras pojkar respektive flickor i serien och vad finns det för likheter och skillnader? ... 34

8.1.2 Vilka likheter och skillnader finns det i barnens attribut när det kommer till kön? ... 34

8.1.3 Vilka förväntningar uttrycker vuxna i barnens omgivning sig ha på pojkar respektive flickor och vad finns det för likheter och skillnader? ... 35

8.1.4 Slutsats ... 35

8.2 Slutdiskussion ... 35

9. Referenslista ... 38

(6)

1. Inledning

”Balett kan han väl inte gå på, det är för fjolligt” är endast en utav många kommentarer som har fått mig att reagera sedan min son föddes en novemberdag 2018. Sedan beskedet kom att vi skulle få en pojke har nära och kära i min omgivning, med enstaka undantag, verkat ha en klar bild över vad min son bör och inte bör bära för typ utav kläder, leka med för leksaker och utföra för aktiviteter. Vad han en dag ska göra och vem han ska vara tycks till viss del vara förutbestämt, redan innan han ens har kommit tillräckligt långt i livet för att lära sig prata eller äta på egen hand.

Under de 17 månader jag nu varit förälder har jag hunnit uppmärksamma ett stort antal uttryck från min omgivning, och mig själv, som jag upplever på något sätt sänder ut, medvetna eller omedvetna, signaler om vad som är maskulint och feminint. Vad säger egentligen meningen ”klart att lilleman ska ha en skinnjacka och vara lika cool som sin pappa” om vilka förväntningar och förhoppningar som finns på barnet? Utifrån mina upplevelser genomsyrar dessa signaler vardagliga situationer där man genom bland annat uppförande och ordval för över sina (ofta stereotypa) åsikter och uppfattningar på barnet. I detta examensarbete har jag valt att undersöka hur flickor och pojkars kön konstrueras i en medial kontext, mer specifikt i realityserien Unga mammor. Som den första i min

kompiskrets som fick barn använde jag serien för att söka efter igenkänning, förståelse och inspiration till mitt nya liv som mamma. Eftersom Unga mammor visas på en kanal med stor publik (MMS, 2020) finner jag det intressant att undersöka vilka underliggande budskap som förmedlas. Därför vill jag i denna studie titta närmare på hur könsroller formas redan hos små barn samt hur det uttrycks i serien.

Inledningsvis kommer jag att presentera arbetets syfte och frågeställningar. Därefter sätter jag studien i en historisk kontext, som följs av tidigare forskning inom ämnet. I nästa kapitel presenteras mitt teoretiska perspektiv samt de begrepp som hör där till. Utifrån det presenterar jag mitt metodval och material, och därefter analyserar jag och drar slutsatser. Slutligen sammanfattar jag studien och gör en avslutande diskussion.

2. Syfte

Mitt syfte är att utifrån ett genusperspektiv studera hur barn representeras i realityserien Unga mammor. Eftersom medier styr vilka samtal som förs människor emellan i samhället och därmed formar de referensramar vi ser på världen utifrån, är det viktigt att anta ett genusperspektiv för att undvika att allmänhetens intressen blir detsamma som enbart manliga intressen (Jarlbro, 2006:8).

För att undersöka hur barns könsroller ges uttryck för i Unga mammor studerar jag de deltagande vuxnas förhållningssätt gentemot barnen samt hur det skildras av seriens skapare. För att få förståelse för hur mening uttrycks genom serien har jag valt att studera dess semiotiska resurser samt vilka tolkningar de kan framkalla. Utifrån framing tittar jag på hur serien utformas, vilka aspekter som synliggörs och vad som hamnar i skymundan, för att kunna besvara hur flickor och pojkar gestaltas.

(7)

2.1 Frågeställningar

1. Hur representeras flickor respektive pojkar i serien och vad finns det för likheter och skillnader?

2. Vilka likheter och skillnader finns det i barnens attribut när det kommer till kön? 3. Vilka förväntningar uttrycker de vuxna i barnens omgivning sig ha på flickor

(8)

3. Kontextualisering

Hur vi idag ser på kvinnor och män och vad vi upplever som maskulint och feminint har starka förbindelser till vår historia. För att få en förståelse till varför vi gör skillnader på kön är det därför viktigt att se på genus ur en historisk kontext (Fagerström & Nilsson, 2008:8). Jag tar även upp reality-TV som koncept och presenterar Unga mammor.

3.1 Genusrepresentationer då och nu

Så länge vi kan minnas har det gjorts skillnader på kvinnor och män. I den västerländska historien har kvinnor betraktats som männens tjänare som ska finnas till huvudsakligen för att föda barn. På 1700-talet förändrades uppfattningen till att könen är varandras

dikotomier, som majoriteten av samhällets diskussioner om genus betonar än idag

(Fagerström & Nilsson, 2008:9-10). Det var inte förrän den andra vågens kvinnorörelse på 1970-talet som det började växa fram kvinnoforskning som ämnade undersöka varför kvinnor inte syntes i lika stor utsträckning som män. Kvinnors synvinklar lyftes inom forskning, för att frambringa resultat som inte enbart baserades på män. Det utvecklades härmed nya begrepp och teorier som tog avstamp ur kvinnors perspektiv (Jarlbro, 2006:9-10).

När det kommer till hur kvinnor och män historiskt sett har representerats i TV syns ett tydligt mönster. Under 1950-70-talet bestod ledande roller (i USA) i diverse TV-program endast utav 20-35 procent kvinnor. När det på 1980-talet syntes fler kvinnor än män med huvudroller var det fortfarande mer än dubbelt så många deltagande män sammanlagt. Studier visar att på 1970-talet framställdes kvinnor som måna om familjen, giftermål och föräldraskap i större utsträckning än män. Mannen visades upp som beslutsfattande, stark och aggressiv och kvinnan som stöttande, svag och passiv (Gauntlett, 2008:47). Medier i olika former har till stor del anspelat på stereotypa representationer och framställt män i större omfattning och som intelligenta och modiga. Trots att kvinnor syns betydligt mer idag än förr och att det finns undantag tycks detta fortsätta vara just undantag från normen (Gauntlett, 2008:60-61).

3.2 Reality-TV

Konceptet av reality-TV blev populärt på 90-talet av såväl publik som producenter då produktionen av programmen, jämfört med andra genrer, inte är fullt lika kostsam men ändå får höga tittarsiffror. Den så kallade verklighet genren påvisar utgår ifrån att deltagarna inte är skådespelare som följer ett manus, utan riktiga människor (Lacey, 2009:242). Trots att publiken är medvetna om att innehållet är tillrättalagt av en aktör, är det just förhoppningen att få se något verkligt och äkta som är en av lockelserna

(Fagerström & Nilsson, 2008:111). Det är en genre som väcker mycket känslor och skapar diskussioner vars innehåll ofta präglas av en hegemonisk maskulinitet. Kvinnliga tittare uppfattar ofta könsrollerna som konservativa och stereotypa, vilket bidrar till att det riktas mycket kritik mot programmen (Jarlbro, 2006:112-113). De anspelar till stor del på traditionella genusmönster det tillhör vanligheten att porträttera kvinnor som sexobjekt (Fagerström & Nilsson, 2008:111).

(9)

År 2009 släppte MTV serien 16 and Pregnant som har fått många uppföljare, bland annat Teen Mom och Teen Mom 2, som samtliga har blivit populära hos tonåringar. Trots att programmen utfyller en nisch är dess innehåll relativt outforskat och många ifrågasätter vilka lärdomar publiken får och hur tonårsgraviditeter egentligen representeras (Guglielmo, 2013:viii). Unga mammor är en svensk ”spinoff” av dessa som jag kommer beskriva nedan. 3.2.1 Unga mammor

Unga mammor är en svensk realityserie som visas på Viafree och TV3. Den första säsongen släpptes 2017 och serien blev samma år nominerad till Kristallen som ”Årets reality-program” (Kristallen, 2017). Därefter har ytterligare fem säsonger släppts som alla har mellan 20-30 avsnitt vardera som var och ett varar i cirka 20 minuter. De 31 avsnitt som studien kommer att utgå ifrån är utspridda över samtliga sex säsonger. I varje ny säsong introduceras nya ansikten och några försvinner, samtidigt som vissa är återkommande. Serien handlar om ett antal unga kvinnor som alla har blivit gravida och fått barn i ung ålder. Som tittare får vi följa med familjerna i deras vardagliga liv och tar del av såväl stunder av glädje som svårigheter. Vi får en inblick i aktiviteter och händelser som inträffar i deras liv, allt från när de handlar till när de föder barn. Vi får följa med dem på

familjefotografering, när de sorterar barnkläder, lär sig rida och anordnar dop. Vi lär dessutom känna mammorna på en djupare nivå, då de berättar och delar med sig om sina tankar, drömmar och förhoppningar.

(10)

4. Forskningsöversikt

Utifrån forskning som är relaterad till min studie har jag valt att dela in

forskningsöversikten i två delar. Först tittar jag närmare på studier inom könsroller hos barn, specifikt hur genus skildras genom deras användning av leksaker och kläder. Därefter behandlar jag forskning inom reality-TV som genre och framing som metod.

4.1 Könsroller hos barn

Perales, Jarallah och Baxter (2018:268-269) når slutsatsen att när män och kvinnor blir föräldrar för första gången antar de en mer traditionell inställning till könsroller, där de med förstfödda döttrar får en mer traditionell attityd än de som får förstfödda söner. Detta sker trots att föräldrar till flickor förutspås ställas inför situationer som följer könsstereotyper som är ogynnsamma för döttrar och därmed borde utveckla en större medvetenhet gällande denna orättvisa struktur (Perales et al. 2018:255-256). Raley och Bianchi (2006:417) menar att barns kön spelar roll för hur föräldrar förhåller sig till pojkar respektive flickor. Trots att en del forskning inom ämnet är ofullständig och att det finns undantag, talar helheten för att det finns en skillnad i hur barnen behandlas och investeras i av sina föräldrar. Detta behöver inte ske medvetet, men ändå är det mer troligt att barn utvecklar intressen som efterliknar sin förälders av samma kön. Föräldrar kan anta att pojkar förlitar sig på sina pappor mer än vad flickor gör för att vägledas, vilket kan forma skilda relationer dem emellan. Söner kan förväntas uppnå större ekonomisk vinst i sina liv, när döttrar istället förväntas ta en omhändertagande roll, vilket kan motivera investeringar som leder dem i motsvarande riktning. Dessa förväntningar kan bidra till att föräldrar uppmuntrar olika beteenden från sina barn med skilda kön (Raley & Bianchi, 2006:404-405). Nedan kommer jag rikta in mig på vilka skillnader som finns i barnens användning av leksaker och kläder.

4.1.1 Leksaker

Berg och Nelson (2006:125) menar att leksaker spelar en viktig roll i barns utveckling och identitetskonstruktion. Enligt läroplanen har exempelvis förskolor i uppgift att motverka traditionella könsroller, vilket gör det intressant att undersöka hur bland annat leksaker representerar genus. Genom att observera barn i förskolemiljö kom de fram till att flickor och pojkars förhållningssätt till leksaker och lekar skiljer sig ifrån varandra. Flickorna visade sig vara mer flexibla och berättande i sin lek när pojkarna istället lekte ordnat och

gestaltande. När det gäller leksakerna i sig var det betydligt vanligare med leksaker som anspelar på könsstereotypa representationer (Barbie och Batman) än leksaker som riktas åt fler kön (Berg & Nelson, 2006:128, 136).

Enligt Nelson (2005:93) finns det forskning som visar att flickor och pojkar väljer vilka leksaker de vill leka med baserat på maskulina och feminina egenskaper. Detta kan bland annat bero på den attityd som människor i barnens omgivning har gentemot könsroller men kan även ha att göra med det medieinnehåll barnen exponeras för. Hans studie visade att flickor ägde fler leksaker inom det privata (hushåll, inredning och kläder) och pojkar ägde övervägande leksaker inom det publika (verktyg, bilar och utrustning för officiella

(11)

yrken). Utifrån annan forskning fann Nelson det inte förvånande att studien visade att pojkar och flickor ägde fler leksaker som enligt sociala regler uppfattas representera deras kön (Nelson, 2005:99-100).

4.1.2 Kläder

Stadin (2010:174, 176) beskriver att i varje samhälle existerar olika koder gällande bland annat hur vi klär oss och vilka färger vi använder. Utöver dessa koder finns även tecken som på något sätt, medvetet eller ej, symboliserar makt eller status. Just färg kan ses som ett socialt fenomen då det är människor som gör kläder. Med detta menas att det är vi som ger en färg mening och definierar dess betydelse. Det är så kulturella koder skapas, som bidrar till att styra hur någonting uppfattas. Stadin (2010:106) menar att varje persons val av kläder berättar för omgivningen hur denne vill bli uppfattad. Ett plagg förmedlar vem vi är, för oss själva och andra, och hur vi vill bli uppfattade.

Genusforskaren Fanny Ambjörnsson (2005:1) skriver i sin studie, som utgår ifrån

föräldraintervjuer, att tidigare forskning har visat att kläder spelar en betydande roll när det kommer till iscensättningen av genus. Hon befinner sig vid en fotografering, där det tydligt går att urskilja flickorna från pojkarna (med endast ett undantag), då flickornas kläder är genomgående rosa och röda och pojkarna har på sig blått, brunt, grått och vitt. Även Paoletti (1987:136) menar att små barn kläs i specifika färger för att deras kön ska vara identifierbara. Redan innan barn börjar skolan får de lära sig vilka plagg som signalerar traditionellt maskulina och feminina attribut. Hon ifrågasätter den ”traditionella” aspekten av barnkläder, då det inte var förrän på 1920-talet som nyfödda flickor började kläs i rosa och pojkar i blått.

Flera av föräldrarna i Ambjörnssons studie visar sig dock ha en negativ inställning till att klä sina döttrar i just rosa klänningar. De menar att färgen idag ger uttryck för en

gammaldags bild där de framställs som söta och gulliga, vilket bidrar till en orättvis och ojämställd representation av flickor (Ambjörnsson, 2005:2-3). Det finns även en tydlig ovilja att klä sin pojke i just rosa utifrån rädslan att han ska uppfattas som en flicka. Yvonne Hirdman pratar här om ett genussystem som menar att pojkar idag upplevs som det

normativa och flickor som det avvikande och mindre värda. Trots detta verkar lösningen finnas hos flickorna då det är enklare att klä sin dotter i blått än sin son i rosa. Här existerar troligen även en rädsla för att pojkar ska uppfattas som homosexuella. Ambjörnsson menar att föräldrarnas val av kläder även bottnar sig i en identitetspolitisk markering där kläderna säger något om vem man är och vad man står för. Genom att välja att exempelvis inte klä sin dotter i rosa kan också vara ett sätt att visa att man är en modern svensk som aktivt går emot stereotypiska könsroller (Ambjörnsson, 2005:6-7).

Likt Ambjörnsson och Stadin menar även Huopalainen och Satama (2019:102) att kläder är viktig aspekt i presentationen av sig själv och menar att kläder kan användas för att

framhäva och konstruera bilden av vilka vi är. Kläder är ett sätt att göra (eller inte göra) kön och de kläder vi klär på våra barn berättar en historia om vilka de är. Material, färg, form, design och märke är bara några aspekter som formar ett klädesplagg och anspelar på stereotyper. Trots att det har blivit mer accepterat för vuxna att klä sig i könsvarierade kläder finns det fortfarande en spärr för en pojke att klä sig i feminina plagg eller tvärtom.

(12)

Det tycks vara okej så länge det tros vara experimentellt eller en fas (Huopalainen & Satama, 2019:109).

4.2 Reality-TV och framing

Jacqueline S. Anderson och Sharmila Pixy Ferris (2016:2-3) undersöker realityserien Jersey Shore.De menar att reality-TV är planlagt och att det, trots avsaknad av manus och skådespelare, ändå är till stor del influerat och manipulerat av ett produktionsteam. De finns bakom kameran och hjälper till att styra dialoger eller händelser i en viss riktning. En av de slutsatser Anderson och Pixi Ferris drar är att vid studier som involverar realityserier bör man ha i åtanke den process som sker när det filmade materialet redigeras. Tillverkaren av serien samlar under filmningen in stora mängder material. Därefter sker ett urval där vissa delar väljs bort och andra framhävs. Material klipps ihop för att skapa en intressant historia för att locka mottagaren. Det vi ser behöver därmed inte vara en korrekt

återspegling av vad som inträffade vid inspelningen. Detta får Anderson och Pixy Ferris att ifrågasätta om det som syns reality-TV är verkligt över huvud taget. Karaktärerna är

förvrängningar av sina äkta jag och framhävs istället utifrån de stereotypiska egenskaper som hör deras kön till (Anderson & Pixy Ferris, 2016:12).

Annabel Tremlett (2014:324), som i sin studie behandlar realityserien Big Fat Gypsy

Weddings, håller med och menar att det är när skaparna väljer ut och ändrar om i materialet som det skapas konstruerade stereotyper och rasifiering. Hon tar upp begreppet framing och menar att det beskriver den metod seriens skapare använder sig av. Förutom det Anderson och Pixy Ferris nämner tar hon upp att seriens introduktion och narrativa röst är ytterligare verktyg som används för att förmedla mening. Vad en rom är förmedlas genom serien med hjälp av repetitiv framing som representerar de stereotypa uppfattningar inom rasidentiteter och könsroller som hör romer till (Tremlett, 2014:329).

Även Wheadon och Duval-Couetil (2018:1678) pratar om framing och beskriver att framing som process kan vara såväl en medveten som en omedveten sådan men att den oavsett uppmuntrar mottagaren till en specifik tolkning. De menar att framing har effekter på hur människor, i både personliga och samhälleliga nivåer, tolkar något och att mediers framställning av ett specifikt ämne spelar stor roll gällande hur begreppet uppfattas. Deras studie handlar om att undersöka hur entreprenörskap förmedlas genom realityserien Shark Tank. De använder sig av framinganalys som metod för att undersöka hur uppfattningar skapas samt för att få förståelse för vilken roll reality-TV spelar i en kulturell kontext när det kommer till att berätta vad entreprenörskap är (Wheadon och Duval-Couetil,

2018:1680). Därefter diskuterar de likt Anderson och Pixi Ferris och Tremlett vilka faktorer i serien som bidrar till att skapa en mening, i deras fall hur entreprenörskap som koncept målas upp. De tittar bland annat på hur människorna i serien framställs och hur deras kön, etnicitet och läggning ser ut, men även varför en specifik individ är utvald att delta i serien. Här hör det även till att fundera över vilka som exkluderas och därmed vilka stereotyper som framhävs. Utöver detta studerade de även hur innehållet berättas i form av hur materialet klipps, vilken musik som spelar och så vidare (Wheadon & Duval-Couetil, 2018:1683). Det är utifrån detta som de i slutändan drar slutsatser gällande vad seriens roll är i skapandet av entreprenörskap.

(13)

XinXin Jiang (2019:461) utgår ifrån realityserien Where Are We Going Dad? (WAWGD) som har fått höga betyg och är omtalad i Kina då den väcker kontroversiella diskussioner angående barnuppfostran. Till skillnad från författarna till de tidigare artiklarna utgår Jiang inte ifrån att seriens innehåll är konstruerat i samma bemärkelse, utan han pratar om reality-TV som någonting genuint och verklighetstroget. De flesta som följer serien gör det med syftet att lära sig mer om barnuppfostran. Jiang menar att reality-TV är en viktig plattform som gör det möjligt att följa och observera den moderna kinesiska familjen och det är utifrån serien som han drar sina slutsatser gällande hur familjerna ser ut och fungerar. Han menar att trots att den ”verklighet” som reality-TV producerar ofta ifrågasätts, tar

branschen på sig den svåra men viktiga uppgift att exponera och framställa de sociala interaktioner som sker i en vardaglig situation (Jiang, 2019:462-463). När Anderson och Pixi Ferris (2016:12) menar att redigeringsprocessen bidrar till en förvrängd bild av verkligheten som begränsar deras studie menar Jiang (2019:470) istället att serien utgör en ideal plattform att utföra sina observationer genom.

För att sammanfatta, så utgår samtliga vetenskapliga artiklar i detta avsnitt från att skaparen till en realityserie besitter en viss makt när det kommer till hur innehåll framställs och hur en berättelse blir berättad. Medvetet eller inte kan den som står bakom kameran vinkla innehållet för att framhäva eller exkludera något, vilket kan framkalla tankar eller beteenden hos publiken. WAWGDs tittare verkar uppfatta serien som informativ och pålitlig. De litar på seriens konstruktion och innehåll, tar det till sig och gör eventuella nödvändiga

förändringar i sitt liv för att efterlikna det de ser. Seriens skapare har med andra ord i detta fall makten att genom innehållet forma människors syn på barnuppfostran. Eftersom publiken till de andra nämnda serierna inte förhåller sig på samma sätt till dem skapas de inte heller i samma syfte.

När det kommer till Unga mammor kommer jag att utgå ifrån att tittarna ser på serien i underhållningssyfte. Däremot utesluter jag inte det faktum att den som tittar inte ändå anammar vissa förekommande företeelser i serien, medvetet eller inte. Som det står i mitt syfte går studien ut på att undersöka de representationer som sker i programmet. Redan här menar jag att reality-TV är, som namnet låter, baserad på verkligheten men utgör endast en representation utav den. Precis som Tremlett och Wheadon och Duval-Couetil kommer även jag att utgå ifrån framing som perspektiv, vilket jag kommer diskutera vidare i mitt teoretiska perspektiv.

(14)

5. Teoretiskt perspektiv

I detta avsnitt kommer jag att presentera och redogöra för de teoretiska perspektiv jag utgår ifrån genom studiens gång. Jag genomför studien ur ett genusperspektiv, vilket utgör mitt huvudsakliga teoretiska ramverk. Från detta har jag funnit de begrepp jag kommer använda i studien: performativitet, maskulinitet och femininitet, samt Gramscis begrepp hegemoni. Utöver dessa kommer även Stuart Halls representationsteori och Erving Goffmans teori om framing att användas. Tillsammans bildar dessa mina teoretiska perspektiv som kommer vägleda mig i processen att besvara hur (framing) flickor respektive pojkar (genus) representeras (representation) i Unga mammor.

5.1 Genus

Konstvetaren Linda Fagerström och litteraturvetaren Maria Nilsson (2008:7) menar att vi utifrån ett genusperspektiv kan studera hur det som uppfattas som maskulint och feminint kommer till liv samt vilka betydelser det kan komma att ha. Genusforskaren Nina Lykke (2009:64) beskriver kön som en process och hänvisar till genusteoretikern Judith Butler, som diskuterar skillnaden mellan kön och genus samt deras relation till varandra. Hon menar att kön karaktäriserar biologiska förutsättningar och därmed är konstant och oföränderligt. Genus utgör istället betydelser som könet anammar (Butler, 2007:55). Behandlingen av kön som dikotomier grundar sig enligt maskulinitetsforskarna Connell och Pearse (2015:24) i den biologiska uppdelningen av kön och sträcker sig vidare till en motsvarighet som behandlar kulturella och sociala skillnader kvinnor och män emellan Enligt denna syn tros kvinnor vara omvårdande, känslosamma och lättpåverkade, och män antas vara rationella, utmanande och envisa (Connell & Pearse, 2015:68). Denna definition anses däremot av många vara oberättigad, då mänskligt liv inte är simpelt nog att delas in i två kategorier (Connell & Pearse, 2015:24). Lykke (2009:35) lyfter fram att genusteoretisk forskning har påvisat det problematiskt att behandla kön och genus som dikotomier. Även Butler är kritisk till denna uppdelning då hennes poäng, emellertid, är att en manskropp inte nödvändigtvis är sammanknuten till vad det traditionellt innebär att vara en man. Likaså behöver inte heller kvinnokroppar identifiera sig som kvinnor. Om vi kan anta att kön och genus inte är direkt kopplade till varandra finns det heller ingen anledning att tro att det endast skulle existera två varianter av genus: det manliga och kvinnliga (Butler, 2007:56).

Connell och Pearse (2015:17) menar att män, under sin uppväxt, förbereds för våld och att kvinnor uppmuntras reparera våldets konsekvenser. Pojkar lär sig sociala resurser, som bygger på att de förväntas framställa sig själva som modiga och undvika att vara fjolliga. Genusordningar tar stor plats i samhället och distinktionen har blivit så pass vanlig att de kan tros vara det naturliga. Detta synsätt leder till att händelser som skiljer sig från mönstret kan väcka skandal. En homosexuell man som dansar balett kan därför upplevas som utmanande och onormalt (Connell & Pearse, 2015:18).

“Man föds inte till kvinna, man blir det” är ett känt citat av filosofen Simone de Beauvoir (2002:325) som både Lykke (2009:68) och Connell och Pearse (2015:19) utgår ifrån. De

(15)

menar att detsamma gäller för män, och att det inte är ett givet tillstånd att vara man eller kvinna. Även Butler (2007:12) menar att genus inte beskriver något man är, utan något man agerar och beskriver genus som en kulturell konstruktion som, enligt Lykke (2009:68), styrs av sociala diskurser. Vidare påpekar Connell och Pearse (2015:20) att människor, trots kulturella normer, konstruerar sig själva som feminina eller maskulina. Så som vi väljer att agera intar vi själva en plats i genusordningen.

Medieforskaren Dan Laughey (2007:113-114) menar att hur genus framställs av en individ speglar den underliggande bild personen utgår ifrån gällande vad genus är. Detta kopplar jag till Connell och Pearses diskussion om hur människor tolkar världen. De hänvisar till ett extensivt system som har utvecklats och formats under vår kulturella historia och består av uppfattningar, förutsättningar, undertoner och anspelningar. När vi pratar om exempelvis manligt och kvinnligt finns det underliggande innebörder som grundar sig i dessa

komponenter. Meningen ”bete dig som en man” hänvisar exempelvis inte enbart till det biologiska förutsättningarna en man har, utan föreställningen av vad en man är i ett kulturellt och socialt sammanhang (Connell & Pearse, 2015:123). Den bild människor har av vad genus är förändras och varierar, beroende på bland annat tid och rum, och ser därför olika ut beroende på var och när i världen man befinner sig (Laughey, 2007:114). För att vidare förstå hur genus uttrycks använder sig Butler av performativitetsteorin. 5.1.1 Performativt kön

Butler (2007:213-214) använder sig av begreppet performativitet för att beskriva den genuspräglade kroppen. Hon menar att handlingar konstrueras, enligt heterosexuella principer, i linje med allmänna normer. Detta kallas för performativa handlingar, och medför en felaktig och fabricerad bild av vad genus är. Det skapas en illusion att det finns en genuskärna, som utnyttjas för att reglera människors sexualitet. Dessa normer är vad som agerar fram bilden av vad ”en sann kvinna” innebär (Butler, 2007:219). Hon pratar även om performativa yttranden som inleds från det ögonblick ett barns kön konstateras. När någon utbrister ”ni ska få en pojke!” inleds konstruktionen av det performativa könet (Fagerström & Nilsson, 2008:17).

Butler menar att performativitet innebär ritualer eller upprepningar som blir till naturliga kulturella pelare utifrån vilka vi baserar förståelsen gällande vilka vi är (Butler, 2007:28). Lykke beskriver, också utifrån Butlers teori, att dessa upprepningar är vad som ger individer en könsidentitet. Produktionen av kön som performativ leder till att den bild av könet som konstrueras framstår som grundläggande och verklig. De normer som finns gällande vad ett kön är fastställs och neutraliseras (Lykke, 2009:65).

5.1.2 Maskulinitet

Likt ovannämnda genusteoretiker pratar även Connell (1996:96) om genus som en process och social praktik, där handlingar gestaltar maskulinitet och femininitet. Därmed existerar inte endast ett bestämt attribut som kan beskriva eller placera alla män och kvinnor i separata, konstruerade fack. Maskulinitetsforskarna Marcus Herz och Thomas Johansson (2011:41) pratar om att maskulinitet ofta kopplas ihop med den manliga kroppen,

(16)

hormoner och fysiologi. Män förknippas med våld, muskler och styrka. Den kulturella bilden av vad en man är förenat med en stark auktoritet. Trots detta visar statistik att fler män dör tidigare än kvinnor, begår självmord och missbrukar droger, vilket gör denna bild motsägelsefull.

Connell (1996) utgår från Antonio Gramscis begrepp hegemoni, som beskriver den dynamik som gör det möjligt för en grupp att anta den ideologiska ledarrollen i ett

samhälle. Denna beskriver den genuspraktik som utgör patriarkatets grund. Meningen med denna form av maskulinitet är att framhäva män som dominanta och kvinnor som

underordnade. Vad som utgör den hegemoniska maskuliniteten, menar Connell, är en strategi som är allmänt accepterad och kan därför komma att förändras. Hur den ideala mannen ser ut skiljer sig därmed under historiens och ser olika i olika delar av världen (Connell, 1996:101). I det nutida västerländska samhället erhålls kulturell dominans av vita, heterosexuella, attraktiva och framgångsrika män, så till den grad att det är ytterst få som lever upp till denna eftertraktade bild (Fagerström och Nilsson, 2008:19).

Herz och Johansson (2011:61-62) menar att pojkar redan i förskolenivå förstår innebörden av vad det innebär för deras rykte att anamma feminint kodade tendenser. För en pojke som leker med en så kallad ”flickleksak” tillkommer det en social kostnad. Till skillnad från pojkar gör flickor ingen uppoffring när de intresserar sig för ”pojkleksaker”. Istället anses det som statushöjande för en flicka att agera som en pojke. Eftersom barn är medvetna om vilka normer som styr hur ett kön ska vara är det inte svårt att se de homogena mönster som existerar. Trots detta visar forskning att det även går att identifiera oväntade sätt att göra kön på och att det är möjligt att se förbi hegemoniska mönster och ta del av förändrade genusstrukturer som utmanar denna normativa utgångspunkt.

Idag pratar man om en feminisering av manlighet. De egenskaper som hör den klassiska mannen till håller på att luckras upp. Den hegemoniska mannen övergår till att visa mer empati och förmedla känslor på ett annat sätt (Herz & Johansson, 2011:26). Herz och Johansson (2011:42) pratar om en ny man vars maskulinitet är mer närvarande och intim. De reagerar på Connells hegemoniska maskulinitet och i kritiken beskriver en kultur med uppluckrade gränser mellan det maskulina och det feminina. En värld med minskad homohysteri där män vågar ge uttryck för intimitet är en värld där maskulinitet inte längre är det standardiserade facket att automatiskt placera alla män (Herz & Johansson,

2011:148).

5.1.3 Femininitet

Feministisk forskning behandlar hur den aktuella genusordningen i samhället är gynnsam för män och oförmånlig för kvinnor, samt hur detta skulle kunna förändras (Jarlbro, 2006:14). Feminism har, genom många olika perspektiv, lett till att man idag ser på femininitet utifrån nya synvinklar. Genusforskaren Rosalind Gill menar att mediala representationer av femininitet skildras på olika sätt. Från ett håll syns ”girl power” där kvinnor framställs som självsäkra och kraftfulla som inte är i behov av att förlita sig på en

(17)

man för att lyckas. Ur ett annat perspektiv målas kvinnor istället upp utifrån traditionella, stereotypa infallsvinklar med normativa och feminina skildringar av utseende (Gill, 2007:2). Mediesociologen David Gauntlett menar att, till skillnad från maskulinitet, är inte

femininitet som begrepp en beskrivning av hur den generella kvinnan faktiskt är. Istället är femininitet en stereotypisk bild som lever kvar från förr gällande vad och hur en kvinna bör vara. Gauntlett beskriver att vi idag ser på femininitet som ett passivt tillstånd från förr varifrån kvinnor utgår ifrån att mannen är överlägsen och vet bättre. Den moderna kvinnan har idag istället en strävan efter att själv vara framgångsrik och inte behöva förlita sig på någon annan (Gauntlett, 2008:11-12).

Gauntlett menar att populariteten hos leksaker som riktar sig mot unga flickor håller på att förändras allt eftersom individer börjar separera sig från det feminina. Den passiva,

attraktiva barbiedockan byts ut mot den äventyrslystna, intelligenta ”Dora utforskaren”. Han menar att leksaker som uppfattas som för ”flickiga” endast går hem hos de allra yngsta eftersom de inte förrän de blir äldre lär sig att eftersträva andra attribut som uppfattas som mer önskvärda (Gauntlett, 2008:12). Den moderna kvinnan är enligt Gauntlett idag

medveten om de negativa associationer som hör till traditionell femininitet och något som aktivt väljs bort. Däremot kan kvinnor fortfarande använda sig av feministiska drag med fördel i vissa situationer då det även fungerar som ett socialt kapital. Det kan fungera som ett sätt att medvetet charma, distrahera eller tillfredsställa på något sätt, exempelvis vid en dejt eller arbetsintervju, för att uppnå det man är ute efter (Gauntlett, 2008:12-13). Trots det motsägelsefulla, menar även Gill att kännedom om den traditionella femininiteten är precis vad en modern kvinna behöver ha i strävan efter självständighet och framgång (Gill, 2007:97).

5.2 Framing

Framing, både som teori och analys, har länge agerat utgångspunkt i studier som behandlar relationen mellan medier och feministiska rörelser (Askanius & Møller Hartley, 2019:22). Det var sociologen Erving Goffman (1986) som tog fram framing som teori. Framing kan beskrivas som en process där en aktör kommunicerar en mening till en specifik publik. Goffman menar att människor ser och upplever världen genom sina ”frames” och att det är genom dessa referensramar som vi bildar uppfattningar om omgivningen (Goffman, 1986:39). Askanius och Møller Hartley beskriver framing som symboliska representationer som bland annat journalister använder sig av i skapandet av en text. Här bakar de in konstruerade tolkningspaket vars mening de riktar åt önskvärd mottagare. De använder sig av framing för att besitta kontrollen över materialet och kunna styra hur det uppfattas (Askanius & Møller Hartley, 2019:22).

Goffman menar att beroende på vilket perspektiv den som tittar utgår ifrån tas information emot och uppfattas på olika sätt. För att beskriva hur processen fungerar använder sig Goffman utav begreppet primary frameworks. Dessa beskriver den inramning som

mottagaren utgår ifrån när det kommer till att tolka ett innehåll och det är därmed utifrån den som mening uppkommer. Anledningen till att han talar om frameworks som primary är eftersom tolkningarna som görs inte nödvändigtvis kopplas samman till någon form av

(18)

korrekt eller originell utgångspunkt. Istället är det är den första, primära, uppfattningen av varje specifik mottagare som spelar roll i meningsskapandet (Goffman, 1986:21).

Goffman skiljer på naturliga och sociala frameworks. Naturliga frameworks innefattar händelser som sker naturligt, som inte styrs av någon eller baseras på ett mål eller en vilja att åstadkomma något. Det helt enkelt bara inträffar av sig självt. Sociala frameworks

beskriver det motsatta. Alltså skeenden som involverar en styrd och formad riktning där en aktör utgår ifrån egen vilja och därmed påverkar något att inträffa (Goffman, 1986:22-23). Ett naturligt framework är alltså när snön faller och det sociala när vi väljer att skotta undan den.

5.3 Representation

Ferdinand de Saussure var en lingvist som menade att semiologi som vetenskap skulle behandla tecken. Det är både en teori och metod som används i sammanhang där det på ett eller annat sätt kommuniceras mening (Gill, 2007:45). Kulturteoretiker Stuart Hall (2013:20) utgår ifrån semiotiken, och förklarar att representation är vad som binder samman språk och mening till kultur. En representation sker när språk i någon form för fram en mening eller ett koncept. I detta fall innefattar språk såväl tal och text som bilder, videos och objekt då samtliga kan laddas med betydelser och framföra eller stå för en mening eller åsikt (Hall, 2013:4). Medievetaren Jostein Gripsrud (2011:27–28) menar att representation inte är en objektiv avspegling av något utan en konstruktion. I relation till representation finns stereotyper, som kategoriserar människor utifrån, ofta missvisande, karaktärsdrag. Här upprätthålls symboliska och sociala ordningar som separerar normer från avvikelser (Hall, 2013:247-248). Det är genom dessa oändliga representationer som vi uppfattar världen (Hall, 2013:1).

De uppfattningar vi har beror på hur meningar förs fram vilket förklarar varför vi uppfattar saker omkring oss på olika sätt. Utifrån denna utgångspunkt antar vi att människor inte har en konkret, fullständig mening i sig själva. Det är istället människor som tillsammans i samhället formar en kultur som berättar för andra hur vi ska vara och hur saker är. Vem mottagaren är och vilka erfarenheter och åsikter som tillkommer har stor betydelse för hur ett innehåll tolkas (Hall, 2013:45).

Hall använder sig utav sin receptionsteori som innefattar de två begreppen inkodning (encoding) och avkodning (decoding). Inkodning är vad som sker vid produktionen av ett innehåll och en mening planteras. Avkodning är nästa steg, då innehållet når fram till sin mottagare som bildar en uppfattning (Hall, 2013:132-133). Laughey uppmärksammar att trots inkodning och avkodning är två separata processer är de inte oberoende av varandra. När något inkodas laddas det med så kallade ”föredragna meningar” som spelar stor roll gällande hur det i sin tur avkodas. Dessa meningar är dock inte konstanta då de kan påverkas av andra kringliggande faktorer innan budskapet når fram. Eftersom innehåll kan avkodas annorlunda färdas inte meningar direkt från en sändare till en mottagare utan hinder. Precis som Goffman menar även Hall att tolkning av innehåll kan skilja sig beroende på rådande omständigheter, vilket är anledningen till att medier inte speglar sitt innehåll på ett objektivt sätt (Laughey, 2007:61-62).

(19)

5.4 Uppsummering

Eftersom det är skildringen av och diskussionen om genus som är studiens syfte ville jag förklara vilka egenskaper som vi kopplar till olika kön och vad femininitet och maskulinitet är. Genom att utgå ifrån Butlers teori om att kön är performativt fick jag dessutom

möjlighet att undersöka hur, utifrån seriens framställning, barnen lär sig att agera utifrån sitt kön. För att återkoppla till mina frågeställningar som berör barnens attribut, samt de förväntningar som finns på barnen, kan jag utifrån hegemoni få förståelse för vad en viss typ av klädsel eller ett specifikt ordval kan ha för underliggande innebörd som förs vidare till barnet. Här menar jag att leksaker som exempelvis svärd eller vapen har en direkt koppling till lekar där man kanske antar rollen som en hegemonisk man. Här vill jag även uppmärksamma att jag kommer att skilja på modern femininitet och hegemonisk

femininitet. Jag kommer att utgå ifrån Schippers (2007:94) beskrivning av hegemonisk femininitet, som enligt henne består av egenskaper som uppfattas som kvinnliga och inrättar ett hierarkiskt och kompletterande förhållande till hegemonisk maskulinitet, som upprätthåller patriarkatets grund.

Eftersom jag dessutom utgår ifrån Goffmans teori om framing förutsätter jag att det, i skapandet av Unga mammor som program, har skett ett medvetet urval utifrån hur innehållet förväntas tas emot och tolkas av publiken. I varje liten aspekt av hur serien är tillverkad, som exempelvis val av kameravinkel, miljö och synliga karaktärer, finns en bakomliggande tanke som är förankrad med seriens syfte. I förhållande till min studie menar jag att det inte alltid finns en klar separation av sociala och naturliga frameworks. Med tanke på människors skilda uppfattningar och förhållningssätt till genus som ämne, kan ett socialt framework även neutraliseras. Därför väljer jag inte att se på skaparna av serien som det ena eller andra, utan en kombination av frameworks. Utifrån Hall utgår jag ifrån att serien för med sig en konstruerad, inkodad, mening och kommer därmed försöka fastställa hur innehållet uppfattas, avkodas, av den som tittar. Detta gör jag för att få förståelse för hur Unga mammor bidrar till att måla upp en bild av hur genus hos barn ser ut i vår kultur.

(20)

6. Metod och material

I denna del av studien kommer jag att motivera och redogöra för mina metoder: kvalitativ semiotisk analys och framinganalys. Därefter kommer jag att prata om genomförandet, urvalsprocessen samt presentera det empiriska materialet som analysen i sin tur baseras på. Avslutningsvis tar jag även upp begreppen validitet och etik.

6.1 Metodologi och metoder

Båda mina valda metoder är tolkande vetenskaper som erhåller såväl styrkor som svagheter. Då de grundar sig i just tolkning ifrågasätter vissa deras subjektiva metodologi (Ekström & Larsson, 2010:15-16). Som forskare besitter man alltid en mängd förkunskaper, fördomar och individuella erfarenheter som kan styra ens tolkning och ge texten en ny innebörd. Eftersom detta inte går att undvika är det viktigt att man är medveten om att denna förförståelse existerar och ha det i beaktning (Bergström & Boréus, 2000:26-27). Det är således väsentligt att jag är transparent i min analys och gör klara motiveringar till varför jag drar en viss slutsats eftersom studiens resultat baseras på mina tolkningar. Därför vill jag tydliggöra att jag är medveten om studiens subjektivitet och att jag inte heller strävar efter objektivitet.

Trots denna problematisering poängterar Ekström och Larsson (2010:16) att det är just en forskares individuella tolkning som är det intressanta. Den förförståelse som finns behöver inte hindra tolkningarna från att vara sanna. Metodernas styrkor ligger i att studera en underliggande mening och ta sig an en djupare förståelse, utöver det rent manifesta, för vad något har för betydelse (Ekström & Larsson, 2010:15). Eftersom det som förmedlas genom Unga mammor inte är mätbart krävs det att jag tillämpar tolkande forskningspraktiker för att kunna besvara mina frågeställningar. Med detta i åtanke menar jag att min studie bidrar med kunskap till den forskningslucka som finns gällande representation av barn i reality-TV.

Eftersom jag har undersökt multimodala texter används den kvalitativa semiotiska analysen med fördel för att studera hur tecken framkallar en tolkning och vilka betydelser som skapas (Vigsö: 2010:235). Som sagt handlar även representation om text som

kommunicerar mening och hur det uppfattas (Hall, 2013:4), vilket gör metoden relevant med mitt syfte i åtanke. Framinganalysen appliceras utifrån Goffman (1986), för att få förståelse för hur skaparna av Unga mammor kommunicerar mening. Framing som metod är fördelaktig vid studier som behandlar just text. Med hjälp av denna analys kommer jag kunna få en djupare förståelse för textens kontexter och semiotiska resurser (Fogde, 2010:181; Nilsson, 2010:140). Nedan kommer jag att beskriva metoderna.

6.1.1 Kvalitativ semiotisk analys

Den kvalitativa semiotiska analysen är en form av textanalys som innefattar analys av allt som kommunicerar mening (Gill, 2007:45), exempelvis Unga mammor. Jag kommer här att introducera ett antal begrepp som jag kommer att förhålla mig till under analysens gång, dessa är: det betecknande, det betecknade, symboler, ikoner, index, denotation och konnotation.

(21)

Saussure menar att ett tecken är uppdelat i två delar: det betecknande (the signifier) och det betecknade (the signified). Den förstnämnda är det som betecknar och genom en faktisk form ger uttryck för något. Den andra utgör det som betecknas och beskriver själva innehållet av det som kommer till uttryck. Det handlar om den tanke som associeras med det

förstnämnda. För att tydliggöra kan det betecknande vara en tallrik med mat och det betecknade den idé om hur maten kommer att smaka. Komponenterna är således båda nödvändiga för att skapa en mening, men däremot är det relationen dessa emellan som uppehåller representation. Då mitt syfte ämnar besvara hur barn representeras är dessa begrepp relevanta för att få förståelse för hur mening kommuniceras samt vad den

uppfattas förmedla. Därför söker jag i serien betecknanden som ger uttryck för tankar som är förankrade med studiens utgångspunkt. Vidare förklarar Saussure att det inte finns någon permanent eller bestämd länk mellan formen (det betecknande) och konceptet (det betecknade). Precis som att en form inte erhåller en förutbestämd mening är dessutom de meningar som skapas föränderliga (Hall, 2013:16-17).

Forskaren Charles Sanders Pierce delade in tecken i tre separata delar: symboler, ikoner och index. Symboler pratar han om som arbiträra tecken. Här ingår bland annat det språk vi talar då det är något som sker naturligt, utan förutsättningar eller kopplingar till andra omständigheter (Gripsrud, 2011:156). Ikoner är tecken som används för att representera något. En bild på en person representerar den personen. Slutligen är index ett tecken som pekar vidare till en koppling eller betydelse. En mage som kurrar är en indikation på att personen är hungrig och ett leende indikerar glädje. Vid användningen av ikoner och index finns det en koppling mellan det betecknande och det betecknade, då formen kan utgöra ett konkret koncept. Under analysen hjälper dessa begrepp mig att finna verktyg som används, av såväl seriedeltagare som skapare, för att framkalla koncept kopplade till kön. Finns det några symboler, ikoner eller index som talar för exempelvis femininitet, vem tycks konceptet tillhöra och hur skildras detta (Gill, 2007:47-48)?

Slutligen kommer jag även att ta hjälp utav de två teoretiska begreppen: denotation och konnotation. Begreppen är centrala inom semiotiken då de bidrar till förståelse för en texts nivåer av betydelse (Gill, 2007:48). Först observerar jag vad som denoteras genom att identifiera vad det är jag ser. När vi ställs inför en text är denotation den direkta betydelsen som är det första vi lägger märke till. Den tolkning som sker är objektiv. Därefter följer konnotation, som då är den indirekta betydelsen. Här skapar tecken gemensamma, kulturella associationer som jag kommer att urskilja och tolka (Fogde, 2010:181-182; Gripsrud, 2011:148; Vigsö: 2010:235). Det är emellan dessa analyssteg som jag gör en framinganalys.

6.1.2 Framinganalys

Framing som analys handlar om att undersöka strukturen av medieinnehåll och hur det framkallar en viss tolkning. Efter att ha identifierat vad jag ser går jag vidare till att studera dess semiotiska resurser och gör slutligen tolkningar (Fogde, 2010:181). Analysmetoden är till för att hjälpa mig besvara hur seriens skapare arbetar med innehållet för att förmedla för tittaren vad en pojke respektive flicka är, och därmed hur de representeras. Här vill jag tydliggöra att de medverkande familjernas handlingar, uttryck och val bidrar till hur barnens

(22)

kön representeras men att det är seriens skapare som i utformningen av serien besitter makten att klippa, radera och framhäva material, och därmed är det dem som framar. Framing behandlar textens kontextuella förutsättningar och resursernas förhållningssätt till varandra, då den kontext ett innehåll placeras i spelar stor roll gällande hur det tas emot. Vid framinganalysens genomförande ska jag därför arbeta med materialet utifrån dess kontext. Detta gör jag genom att titta på genom vilken vinkel något filmas, vilka aspekter som blir inkluderade, vilka som utesluts, hur materialet klipps samt hur de kan relateras gentemot varandra. Jag studerar hur ett visst ämne betonas och hur berättarstrukturen ser ut för att kunna dra slutsatser gällande vad textens sändare utifrån detta vill förmedla (Nilsson, 2010:140; Moberg, 2010:197; Fogde, 2010:181-182). Framinganalysen bidrar till att öka min förståelse för varför materialet klipps som det gör samt hur sektionerna tillsammans arbetar för att skapa önskvärda tolkningar hos mottagaren.

Utifrån Wheadon och Duval-Couetil (2018:1681) valde jag att titta närmare på: 1. Hur barnen ser ut och vad de gör

2. Vilka kontexter som associeras med barnens kön

3. Vilka synliga värderingar och filosofier som tycks tala för flickor respektive pojkar Finns det exempelvis val av ord, aktiviteter eller attribut som kopplas ihop till det ena könet oftare än det andra? Precis som, enligt Butler (2007:28), att en könsroll förstärks genom upprepning av stereotypa normer kan, enligt Tremlett (2014:329), repetitiv framing bidra till att upprätthålla dessa normer i en medial kontext. Genom att filma, klippa och konstruera serien som de gör – hur bidrar det till att familjerna, och därmed barnen, porträtteras? Detta ämnar jag under analysens gång besvara.

6.1.3 Genomförande

Utifrån båda metoder inledde jag min analys med att titta på materialet på en denotativ nivå för att kunna avgöra hur barnen ser ut och vad de gör. Därifrån gick jag vidare till att på en konnotativ nivå finna semiotiska resurser som jag med hjälp av framinganalysen kunde få en djupare förståelse för, bland annat genom att titta på vilka kontexter som associeras med barnens kön. Exempelvis om jag genom den semiotiska analysen fann en symbol kunde jag utifrån framing studera dess roll i texten. På så sätt kunde jag, utifrån textens tecken, även besvara vilka idéer som kopplades ihop med respektive kön. Metoderna går med andra ord hand i hand och genom att arbeta med dem tillsammans har målet i analysen varit att skapa en tydlig berättelse. Därför har jag valt att utifrån materialet koppla samman resultat med analys och diskussion i form av sex teman: skillnad på pojkar och flickor, kläders betydelse, fokus på män, en mini-jag, att stärka tjejer och underhållning framför allt. Därför kommer strukturen i analysen att baseras på dessa (Lindstedt, 2019:242). För att studien ska ha en röd tråd valde jag att tematiseringen i analysen länkades till syftet och frågeställningarna (Ekström & Larsson, 2010:59). Därför behandlar samtliga teman hur barnen representeras utifrån sitt kön, från olika perspektiv. Jag inleder med att behandla de skillnader som syns flickor och pojkar emellan, för att gå vidare till specifika attribut. Därefter behandlar jag vilka förväntningar som tycks finnas och avslutar med att prata om hur seriens skapare förmedlar en mening.

(23)

6.2 Urval och material

Eftersom innehållet i Unga mammor är omfattande har jag i denna undersökning inte haft möjlighet att studera varje avsnitt och har därför tvingats vara selektiv. Efter att själv ha tittat på serien på min fritid hade jag en viss förförståelse till vissa av deltagarnas roll. Utifrån detta gjorde jag en förstudie i form av en kartläggning, för att komplettera mina uppfattningar och få en bredare överblick över innehållet med studien i åtanke. Det är denna förstudie jag baserar urvalet på. Här diskuterar jag hur jag har resonerat när det kommer till vilka delar av programmet jag har valt att inkludera i studien samt presenterar de utvalda familjer och avsnitt som utgör studiens empiriska material.

6.2.1 Familjer

Efter kartläggningen tog jag beslutet att, för att göra studien så omfattande som möjligt, fokusera på ett antal familjer istället för att välja ut specifika säsonger eller delar. På så sätt utesluter jag inte stora delar av materialet som kan komma att ha betydelse för

undersökningen endast eftersom det råkar tillhöra fel säsong. Istället valde jag på ett närmare plan ut vilka familjer, som i relation till varandra, var intressanta att följa med studiens syfte i åtanke. Materialet blir sammanhängande samt med tanke på att några familjer återkommer i flera säsonger ger det även en bredare inblick i hur deras liv ser ut, då det går att jämföra situationer under barnens uppväxt.

När det kommer till mitt urval av familjer har jag haft som utgångspunkt att vara så mångsidig som möjligt. Det har varit viktigt att inkludera familjer som har barn med olika kön så att det blir möjligt att se eventuella likheter och skillnader. Jag har även strävat efter att variera familjer som har olika många barn, samt familjer med mer än ett barn där deras kön både skiljer sig och är detsamma.

Totalt i serien är det 15 familjer som är med vid olika tillfällen. Utav dessa är det 8 familjer som deltar i mer än en säsong. Utifrån detta har jag valt ut 5 familjer att basera

undersökningen på som jag nu kommer att presentera och förklara varför jag valde just dessa.

1. Natalie Eklind och hennes fyra döttrar, Alicia, Ronja, Joline och Cornelia, är den enda familjen som har medverkat i seriens samtliga säsonger. Av den anledningen valde jag att inkludera familjen i studien och därmed kunna följa dem i större utsträckning och kunna se eventuella likheter och skillnader under säsongerna. 2. Linn Andersson introduceras i slutet av säsong 2 som gravid med sitt första barn

Tindra och är därefter med i de två säsongerna som följer (3 och 4). Utifrån min kartläggning framställs Linn och hennes dotter till stor del med stereotypiska feminina egenskaper, vilket motiverade mig att studera familjen närmare. 3. Fayme Elmén har tre barn: Colin, Leo och Mila. Familjen syns först i säsong 3

och återkommer även i de två senaste säsongerna (5 och 6). Fayme är, utifrån vad jag har kunnat notera i min kartläggning, den enda mamman i serien som aktivt pratar om genus vilket motiverade mig att inkludera hennes familj.

(24)

4. Luma Alalawis familj är med i säsong 5 och 6. Hennes barn heter Elias, Kevin och Leonora. Lumas familj valde jag för att inkludera fler pojkar i undersökningen men även för att variera deltagarnas etnicitet något.

5. Ellinor Bjurström med nyblivna sonen Aaron syns i säsong 5 och 6. Den sista familjen tillför den enda med enbart en pojke i sitt hushåll. Det gör variationen på mitt urval större och bidrar till en mer mångsidig och tillförlitlig analys.

För att sammanfatta så har två familjer ett barn i sitt hushåll där en är en pojke och den andra en flicka. De andra tre familjerna har flera barn, två hushåll med blandade kön (i båda fall två pojkar och en flicka) och ett med bara flickor. Tillsammans är det dessa utifrån vilka jag kommer att genomföra analysen.

6.2.2 Säsonger och avsnitt

Efter att ha valt ut familjer var nästa steg att specificera vilka avsnitt som skulle bli delaktiga i studien. Även här har mitt syfte fungerat som en riktlinje för att identifiera innehållets relevans. Eftersom jag valde att fokusera på familjer istället för specifika säsonger gav det mig möjligheten att få en inblick i samtliga säsonger, i en eller annan nivå, vilket gjorde det möjligt för mig att titta på Unga mammor som helhet. Eftersom innehållet varierar skiljer sig exponeringen av familjerna såväl som avsnittens relevans. Detta gör att vissa säsonger och avsnitt prioriteras framför andra och har en mer betydande roll i undersökningen.

I processen att välja ut avsnitt skummade jag igenom materialet och läste varje avsnitts beskrivande text som sammanfattar vad det handlar om. Det var utifrån detta som jag beslutade vilka avsnitt som skulle lägga grunden för min undersökning. I varje säsong valde jag att titta på det inledande avsnittet då där sker en presentation av de nya familjerna. Sammanlagt har jag valt ut 31 avsnitt att analysera. Här är radar jag upp specifikt vilka de består utav.

(25)

6.3 Validitet och etik

För att min studie ska besitta en vetenskaplig kvalitet har jag strävat efter att hålla en hög validitet (giltighet) och en god forskningsetik. Då validitet handlar om att ett argument ska vara relevant för att hålla en hög kvalitet (Ekström & Larsson, 2010:14) har jag

genomgående i studien tänkt på att vara transparent och tydligt motiverat mina val av begrepp, tillvägagångssätt och material. För att studien ska ha en inre validitet har jag baserat mitt teoretiska perspektiv på mitt syfte och utifrån det valt relevanta metoder (Bryman, 2011) som strävar efter att studera det som ska studeras (Wibeck, 2010:144-145). Gällande mitt urval valde jag medvetet material som var relevant till mina frågeställningar. Istället för att välja ett antal avsnitt som råkar följa varandra har jag istället valt innehåll som aktivt tillför något till studien för att höja validiteten. Målet var att materialet skulle vara varierat och på så sätt höja dess validitet ytterligare. Hade jag enbart valt familjer med liknande konstellationer hade det begränsat undersökningen och lett till att jag inte sett lika tydliga mönster och därmed inte kunnat uppnå samma nivå av förståelse.

Innehållet i Unga mammor är offentligt, vilket de som medverkar är informerade om och har samtyckt till. Trots deras medvetenhet gällande granskningar av serien förhåller jag mig till forskningsetiska principer för att visa respekt till människorna som syns i programmet. Jag lägger inga personliga värderingar i analysen och tror mig inte kunna fastställa vad som är rätt eller fel. Därför strävar jag efter, utifrån Lindstedt (2019:49-50), att tala sanning, vara öppen och transparent i min redovisning och använda tydliga och korrekta referenser.

(26)

7. Resultat och analys

I detta kapitel kommer jag att analysera mitt material och redogöra för mina slutsatser och resultat. Detta gör jag utifrån mina teman genom att applicera tidigare forskning och teoretiska perspektiv. Det är alltså med utgångspunkt från genus (Butler, 2007) och relaterade begrepp, representation (Hall, 2013) samt framing (Goffman, 1986) som jag analyserar materialet.

7.1 Skillnad på pojkar och flickor

Under analysen har jag iakttagit två dop, ett för Linns dotter Tindra i S4, A21 (säsong 4, avsnitt 21) och ett för Ellinors son Aaron i S6, A16. Jag inleder på en denotativ nivå med att beskriva hur tillställningarna och barnen såg ut. Färgtemat på Tindras dop är rosa, vitt och guld med ballonger, tallrikar och detaljer i dessa färger. Även tårtorna går i samma tema, med texten ”Tindra” på toppen i rosa bokstäver. Tindras vita klänning är utsmyckad med volanger vid kragen och en stor rosa rosett. På Aarons dop är tårtan är blå med gröna detaljer och överst står det skrivet ”Aaron” i blått. Just grönt och blått var de färger som även prydde övervägande dekorationer. Aarons klänning är simpelt vit med en liten marinblå rosett och detaljer.

Genom att jämföra två snarlika, traditionella event blir det tydligt att se hur de skiljer sig åt samt vilka attribut och filosofier som associeras till en pojke respektive flicka. Den

traditionella, vita dopklänningen är synlig i båda fall, men trots alla likheter skiljer sig dopen åt när det kommer till detaljer. Utifrån detta finner jag ett flertal betecknanden som vid närmare observation ger uttryck för en djupare mening. Dessa består av bland annat en grön ballong, en blå text eller en rosa rosett. Både kläder och materiella ting kan vara symboler som refererar till ett större koncept. Dessa koncept är de betecknade som jag i den följande konnotativa nivån kommer att tolka. Som tidigare nämnt har inte tecken en specifik betydelse, utan kan tolkas på olika sätt (Gripsrud, 2011:148), precis som att de samtidigt kan innehålla mer än en mening. Hall (1995:355) menar att tecken är polysemiska, eller mångtydiga. Färgerna som tematiserar de båda dopen menar jag hänvisar till de

kulturella kontexter som kopplar färgen blå till maskulinitet och rosa till femininitet. Båda barnen bär klänning då det är den traditionella klädseln för ett barn som ska döpas, och precis som Huopalainen & Satama (2019:109) konstaterar anses det vara socialt accepterat för en pojke att bära ett feminint plagg, så länge det inte är permanent. Trots att barnen bär samma plagg går det ändå att utläsa, utifrån stereotypa könsnormer, vilket kön de båda har. Färgerna kan med andra ord ses som index, då de indikerar ett visst kön.

Utifrån teorin som ser på genus som ett koncept som utövas (Lykke, 2009:64) beskriver även Huopalainen & Satama (2019:102) kläder som ett sätt att göra kön och att genom dem går det att konstruera en identitetsbild. När mammorna planerar sina barns dop målar de upp en bild över hur det ska se ut. Det bestäms ett tema, tårtor beställs och det inhandlas pynt. I S4, A10 får vi se när Linn gör egna inbjudningskort inför dopet. Korten pryds med blommor, pärlor, rosa rosetter, lila diamanter och vita fjärilar. Namnet ”Tindra” står skrivet i guld, med ett hjärta istället för en prick ovanför i:et. Precis som att kläder kan uttrycka en identitetsbild menar jag att denna i process och i de val som görs kommuniceras en

(27)

mening. De bär med sig något utöver det denotativt synbara. Jag gör tolkningen att övervägande komponenter anspelar på den hegemoniska femininiteten och gör det

omöjligt att missa att det är en flicka som ska döpas. Dopet iscensätter ett genus med hjälp av verktyg som är laddade med kulturella tecken som talar för femininitet. Detta kopplar jag till Butlers (2007) teori om det performativa könet, då Tindras såväl kläder som

materiella ting, utgår ifrån kulturella regler som har en direkt förbindelse till konstruktionen av kvinna och femininitet. Utifrån Butler (2007:219) menar jag vidare att en flicka eller en pojke kan ses som en ikon. De representerar sig själva, sitt kön och därmed könets innebörd. Utifrån könsdikotomier hör kopplingen mellan en flicka, det betecknande, och konceptet flicka, det betecknade ihop. Enligt performativitetsteorin medför dopets

sammanställning en felaktig bild av vad en flicka är. En flicka föds inte med en automatisk förkärlek till rosetter. Här går det även att se hur handlingar är vad som gör könet och att genom att anspela på feminina attribut ageras något ”flickigt”. Aaron och Tindra har dop som ser så pass annorlunda ut och hanteras på olika sätt eftersom vi har olika

föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt och vad man redan som barn bör eftersträva i enlighet med sitt kön.

7.2 Kläders betydelse

Linn (S4, A10) sitter i sitt vardagsrum och rensar ut Tindras urvuxna barnkläder. Kläderna är genomgående rosa, lila och vita med volanger, spets och blommor. Endast en mintgrön body sticker ut från samlingen. Linn förklarar att till nästa barn vill hon köpa nya kläder för att hänga med i aktuella trender.

Och sen vet man inte, det kanske blir en pojke och jag har bara typ rosa klänningar med spets […] Nu när jag som är så himla rosa och tjejig av mig har fått en liten dotter så får jag passa på nu när hon är liten […] (Linn, 2018:S4, A10. Tid 16.01).

Jag tolkar hennes uttalande som att om hon hade fått en pojke hade den stora mängden av Tindras kläder inte varit lämpliga för honom. Vidare förklarar hon att hennes dotter inte kommer ta någon skada av att bli klädd i rosa och att kläder inte spelar någon roll.

Barn påverkas inte av vad de har för kläder. Det viktiga är att man uppfostrar dem till fina människor som accepterar alla som de är (Linn, 2018:S4, A10. Tid 17.13).

På en denotativ nivå, hemma hos Fayme (S5, A14), sitter hon tillsammans med sina barn och barnens mormor vid matbordet och pysslar. Fayme och Colin pratar om att det är viktigt att alla ska få klä sig i vilka plagg och färger man vill. Mormor verkar inte hålla med och säger att hon inte bryr sig om vilka färger det är. Till skillnad från Fayme, tycker varken Linn eller barnens mormor att val av kläder eller färger har någon större betydelse. Fayme menar att för att det ska ske någon förändring måste man bry sig om färger. Hon

ifrågasätter varför pojkar i rosa ses som ett ”statement” och förklarar att när hennes son har klänning tolkar människor det som att hon tvingar på sina barn kläder (och är en ”politisk jävla feministragata”) men när de har blått har de fått välja själva. Enligt Fayme räcker det inte att berätta för sina söner att klänning är okej utan hon måste visa att det är det.

Både Linn och Fayme pratar om hur viktigt det är att få vara sig själv och acceptera andra för den de är. Trots det förhåller de sig på väldigt olika sätt till sin gemensamma

References

Related documents

Då palliativ vård ska bidra till att patienternas livskvalitet upprätthålls och lidande lindras anser författarna till detta examensarbete att sjuksköterskors grundläggande

The method of examining, reporting and visualising preference-based patient participation proposed in this paper offers a novel approach; while there are particular quality of

[r]

Genom att utgå från ett socialkonstruktivistiskt perspektiv, intervjuas här åtta mammor för att undersöka hur de konstruerar moderskap i samband med alkoholdrickande, samt för

There are arguably important aspects to consider when evaluating candidate learning algorithms or classifiers for a certain application: (i) some metrics are more suitable than

Med hänvisning till ovanstående föreslår jag riksdagen att besluta att tillsätta en utredning, denna gång med en jämn fördelning av experter från näringsliv, SKL, myndigheter

Samtidens polisverksamhet skildras också i bo- kens tionde och sista kapiteL Det avviker från de andra genom att vara ett reportage aven av Nor- diska museets gänstemän, Bo

rat. Undersökningen hade kunnat fördju- pas i olika avseenden - vilket Leopold Kretzenbachers senare studier visar - men för Sveriges vidkommande hade Sig- frid