Upplysande och vägvisande informationsmaterial för Prins Eugens Waldemarsudde

Upplysande och vägvisande informationsmaterial

för Prins Eugens Waldemarsudde

Helena Nerlund

Informativ Illustration, 180 hp

Informationsdesign

Arkivnummer: IDTIDEXG:08:55

Examensarbete Informationsdesign 15 hp KIT 158

Handledare: Jan Brandt

Examinator: Yvonne Eriksson

Eskilstuna 2008-06-02

Abstract

Denna rapport bygger på ett examensarbete inom informationsdesign. Examensarbetet gick ut på att med hjälp av de riktlinjer och principer som finns inom informationsdesign samt den kunskap jag fått under tre års studier, skapa två väl fungerande informationsmaterial för konstmuséet Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm. Det ena materialet innehåller planlösningen över byggnaderna och våningarna med information om platser såsom bl.a. utställningarna, toaletter, hissar, restaurangen och nödutgångar. Det andra materialet är en karta över parken med information om skulpturerna och deras placering samt om områdets historiska byggnader. Syftet med materialen har varit att underlätta för besökarna och ge dem en mer berikad upplevelse så att de får en överblick över det som visas, var det finns och att de själva kan välja hur de vill lägga upp sitt besök på Waldemarsudde.

Rapporten beskriver arbetsprocessen från intervju, materialanalys, framställning, utprovning, ändring till slutsatser.

Informationdesign with illustrations Information material

Art Museum Floorplan

Innehållsförteckning

1 Inledning och bakgrund

1

2 Syfte och frågeställning

1

3 Arbetssätt

1

4 Teori

2

4.1 Informationsdesign

2

4.2 Användbarhetsbegreppet

2

5 Krav

3

6 Målgruppsanalys

4

6.1 Intervju

5

6.2 Kunskap om målgruppen

6

7 Omvärldsanalys

6

7.1 Materialanalys

7

8 Produktion av materialen

12

8.1 Planlösningsmaterialet

12

8.2 Parkmaterialet

15

9 Möte med uppdragsgivare

17

9.1 Förändringar

17

10 Utprovning

18

11 Resultat av utprovning

20

12 Ändring av materialet efter utprovning

21

1 Inledning och bakgrund

På Djurgården i Stockholm ligger Prins Eugens Waldemarsudde som är ett av Sveriges mest välbesökta konstmuséer. Prins Eugen levde 1865 – 1947 och var en av sin tids främsta landskapsmålare och lyckades under sin levnadstid få ihop en stor konstsamling av samtida konstnärer.

Muséet försöker följa testamentets föreskrift om att Waldemarsudde ska vara en ”levande konstmiljö” genom att visa upp Prins Eugens hem, hans verk, hans konstsamlingar, tillfälliga utställningar samt att i hans anda bibehålla den rikliga flora som han var mycket intresserad av, både inomhus och i parken.

Waldemarsuddes två byggnader som är öppna för besökare, är Slottet och Galleriet. Slottet var Prins Eugens bostad och har än idag en välbevarad sällskapsvåning samt två övre plan med utställningsrum som alternerar mellan tillfälliga utställningar och verk ur samlingarna. I galleriet visas tillfälliga utställningar och de två byggnaderna sammanbinds med en

underjordisk gång. Waldemarsudde har också en vacker park där man som besökare kan titta på ett stort antal skulpturer, växter och historiska byggnader.

2 Syfte och frågeställning

Waldemarsudde har idag endast ett litet urval av informationsmaterial till sina besökare och det består främst av information om Prins Eugen, Slottet, Galleriet och tillfälliga utställningar. De vill ge besökaren en berikad upplevelse och eftersöker nytt material för att kunna uppnå detta.

Syftet med arbetet är att skapa två informationsmaterial som ska förhöja besökarens upplevelse genom att få dem att känna sig trygga, kunna orientera sig mellan de olika museidelarna och parken samt att i förväg kunna bestämma upplägget på sitt besök på Waldemarsudde.

Frågeställningen som utgicks ifrån var hur man med hjälp av informationsdesign kan skapa det bästa och tydligaste material som gör det lätt att förstå samansättningen och innehållet av de tre delarna: Galleriet, Slottet och gången samt parkens utsträckning och placeringen av de skulpturer som finns. Hur ska det presenteras på bästa sätt och hur gör man det bäst anpassat efter målgruppen? Hur anpassar man det till det redan befintliga materialet med hänsyn till struktur och manér?

3 Arbetssätt

Arbetet inleddes med litteraturstudier inom ämnet för att se vilket tillvägagångssätt och vilken metod som passade bäst till det material som skulle göras till Waldemarsudde. För att få en överblick gjordes en kartläggning av idé och en kravspecificering definierades. När man utformar ett informationsmaterial är det viktigt att veta vilka mottagarna är och hur deras behov och situation ser ut. En målgruppsanalys gjordes för att definiera detta och för att ligga till grund för det egna arbetet med materialet. För att ta reda på vilket informationsmaterial som finns idag gjordes en insamlig och analys av befintligt material på Waldemarsudde och material med planlösningar från andra muséer och på Internet. I materialet från

Waldemarsudde studerades manérstilen och strukturen medan materialet med planlösningar från andra muséer analyserades efter informationsdesignsprinciper. Detta ledde fram till ett

resultat. En intervju gjordes med museibesökare för att få reda på deras upplevelser av planbeskrivningsmaterial och önskemål på detsamma.

Det som kommit fram genom omvärldsanalysen, analysen av Waldemarsuddes manér och struktur på befintligt material, de principer om hur man skapar ett passande material för rätt användningsområde och den önskade effekten på det slutliga materialet, ligger till grund för den egna produktionen av bilder, text och layout i arbetet. Efter att ha tagit fram de två foldrarna gicks de igenom med ansvariga på Waldemarsudde för att få höra deras åsikter. Några saker ändrades i materialet och sedan skulle det genom utprovning av foldrarna på målgruppen resultera i vad som fungerar respektive inte fungerar. Ett användningstest gjordes på besökare på Waldemarsudde och resultatet av det ledde till att det blev tydligt vad som fungerade/inte fungerade i materialet. Efter utprovningen gjordes vissa ändringar i materialet för att göra det tydligare.

De ansvariga på Waldemarsudde var nöjda med informationsmaterialen som de fick och ska trycka upp dem till sina besökare i sommar.

4 Teori

4.1 Informationsdesign

Rune Pettersson, professor i informationsdesign vid Mälardalens högskola, säger att

informationsdesign består av undersökning av olika principer såsom analysering, planering, presentation och hur man förstår ett budskap - både dess innehåll, språk och form. (2002, s. 2) Viktiga funktionella principer för presentation av verbovisuella budskap är: förenklad

inlärning, tydlig struktur, klarhet, enkelhet, helhet, hög kvalité och minskad kostnad. Viktiga estetiska principer är harmoni och proportioner.

För att budskapet ska bli så tydligt som möjligt måste det vara utformat så att det är lätt att läsa, dvs. ha en hög läslighet, läsbarhet och läsvärde och målet i informationsdesign bör alltid vara klarhet i kommunikationen. (Pettersson 2002, s. 45)

En viktig del i informationsdesign är det tredje språket eller verbovisuell kommunikation, som beskriver hur ord, bild och form tillsammans skapar en helhet som gör budskapet enklare för mottagaren att förstå. Detta samspel omfattar design av budskap som kan sammanfattas av fem basämnen som ingår i informationsmodellen som har sitt ursprung i grafisk design, utlärning, anvisning, arkitektur och ingenjörskonst samt konstruering och tillverkning. Informationsdesignmodellens fem basämnen är: språk, konst, information, kognition och kommunikation. (Pettersson 2002, s.19)

Sammanfattningsvis kan man säga att i informationsdesign är syftet att mottagaren ska förstå hur någonting fungerar. Genom analys av kommunikationsprocesser inom informationsdesign ska sändarna få mottagarna att förstå ett budskap.

4.2 Användbarhetsbegreppet

Ingrid Ottersten och Johan Berndtsson (2002, s.14) beskriver att användbarhet är en

kvalitetsegenskap och att en produkt har hög användbarhet om den uppfyller beställarens och målgruppens syften.

ISO-definitionen (ISO 9241:11) beskriver användbarhet så här:

”Usability is the extend to which a product can be used by specified users to achieve specified goals with effectiveness, efficiency and satisfaction in a specified context of use.”

Användbarheten visar sig i samspelet mellan produkten och dess användare över en tidsperiod och för att skapa en användbar produkt finns det i huvudsak tre aspekter man måste ta hänsyn till.

Det mänskliga systemet stöder personen som använder produkten, såsom dess egenskaper,

mönster, uppfattning, minnen, kunskaper och förväntningar.

Det sammanhang där produkten ska användas stöder platsen där produkten används, såsom

dess fysiska sammanhang, psykiska sammanhang, sociala sammanhang och det organisatoriska samanhanget.

Den nytta produkten förväntas ge stöder den effekt produkten ska ge, såsom

verksamhetsnytta, ekonomisk vinst, förenkling, effektivisering och nöje.

Användbarhet är en egenskap som uppstår när produkten används. Ottersten och Berndtsson (2002, s.16) talar om guality-in-use, eller på svenska användningskvalitet där fokus ligger på produktens användning och inte på produkten i huvudsak.

Eftersom målet med arbetet är att höja museibesökarens upplevelse med hjälp av rätt sorts informationsmaterial har både informationsdesignens teorier och användbarhetsprinciper studerats. Informationsdesignen för att lyckas ta fram informationsmaterial som är lättförståligt, situationsanpassat och har ett läsvärde, och användbarhetsprinciper för att säkerställa den kvalitetsegenskap som finns hos produkten och som uppfyller beställarens och målgruppens syften.

5 Krav

Under hela utvecklingsprocessen är det viktigt att ha ett formulerat krav på produkten. Enligt Ottersten och Berntsson (2002, s.57) är krav de förväntningar som finns på produktens

presentation, beteende och innehåll samt de egenskaper som visar sig över tiden. För att samla in krav gör man en kartläggning av idé, målgruppsanalys och kravspecificering.

Kartläggning av idé

Efter möte med ansvarig på Waldemarsuddes blev deras önskemål om de två informationsmaterialen följande:

1. Informationsfolder med planbeskrivning

En planritning över Slottet, Galleriet och den sammanlänkade gången där viktig information såsom toaletter, hiss, restaurang, museibutiken, garderob mm. tydliggörs. En informationstext ska finnas på svenska och engelska. Materialet ska vara en folder med formatet liggande A4 vikt på två ställen, dvs. 6 olika ”sidor”, detta för att passa ihop med deras befintliga foldrar, samt att hålla samma manér och struktur som finns idag.

2. Informationsfolder med karta över parken och dess skulpturer

En karta över parken och dess historiska byggnader med alla skulpturer utmarkerade ska göras. Text med historik om parken och foton på alla skulpturer med kortfattad

informationstext ska finnas. Materialet ska vara en folder med formatet A3 och den ska vikas så att formatet blir detsamma på bredden som planbeskrivning har, dvs. med tre vik.

Målgruppsanalys

Efter intervju med och studier av museibesökare gjordes en målgruppsanalys. Målgruppen är: män och kvinnor från tonåren och uppåt med kvinnor i medelåldern och uppåt som

överrepresenterade. Personerna är både frekventa och mindre frekventa museibesökare. Kultur och värderingar är olika hos personerna men de har ett gemensamt intresse: konst och historia. Produkten riktar sig till alla besökare men främst förstagångsbesökare.

Kravspecificering

Funktionen med materialet är att det visar museibesökaren:

• placering av praktiska saker såsom toaletter, handikapptoalett, hissar, garderoben,

nödutgångar och museibutiken.

• muséets struktur.

• vilka delar av museet som de har tillgång till.

• var de olika utställningarna finns.

• var restaurangen finns.

• hur parken ser ut.

• vilka skulpturer som finns och vem som har gjort dem.

• var de är placerade.

• de historiska byggnaderna på området.

Effekten av materialet är att museibesökaren:

• får en större inblick i vad museet har att erbjuda.

• har en chans att själv planera sitt besök.

• hittar själv till alla praktiska saker såsom toaletter, handikapptoalett, hissar,

garderoben, nödutgångar och museibutiken.

• får en mer berikad upplevelse av muséet.

Egenskaperna av materialet är att det ska:

• ha hög läslighet, läsbarhet och läsvärde.

• vara enkel att använda.

• vara lätt.

• vara tilltalande

6 Målgruppsanalys

För att kunna skapa ett mycket väl fungerande och förståeligt informationsmaterial bör man göra en målgruppsanalys. Ottersten och Berndtsson (2002, s. 63) talar om vikten vid att göra målgruppsanalyser för att göra rätt designbeslut och användartester. Detta kommer i slutändan både spara tid och pengar och effektivisera arbetet. Olika tekniker kan användas för att

genomföra en målgruppsanalys och den teknik som valdes var intervju. Detta för att utvärdera det material som finns idag och för att få en bild av vad som fungerar/inte fungerar innan det egna bildframtagandet görs. Alla intervjuer gjordes med mer eller mindre frekventa

museibesökare för att få en så komplett uppfattning som möjligt om deras erfarenheter, kännedom och önskemål om informationsmaterial på muséer. Efterfrågas det olika typer av material beroende på om det är en van eller ovan besökare? Används materialet på olika sätt? Vad bör man i så fall ta hänsyn till?

detta kan ske genom frågor och dessa frågor bör naturligtvis vara formulerade utifrån den produkt som ska skapas.

Dessa frågor är framtagna för att definiera denna målgrupp och skapa ett underlag för arbetet med informationsmaterialet:

• Vad har användarna för kunskap om produkten? Skiljer den sig inom gruppen?

• Vilken tidigare erfarenhet finns av liknande produkter?

• Vad ska produkten visa? Är behovet olika inom gruppen?

• Vilken användningsfrekvens har produkten? Finns det skillnader inom gruppen?

• Vilka åldersgrupper kommer använda produkten? Är någon överrepresenterad?

• Är något kön överrepresenterat?

• Vad ska användarna uppnå med produkten, vad är dess syfte?

• I vilken miljö ska produkten användas?

Inför intervjun

Att hitta lämpliga personer att intervjua är viktigt och oftast görs intervjuer med representativa personer ur målgruppen. Ottersten och Berndtsson (2002, s. 67) talar om att nackdelarna med dessa intervjuer är att användaren bl.a. kan utelämna vissa saker som för denne är självklara men som inte är det för andra. Därför är det viktigt att inför detta

informationsmaterialskapande få en så bred grund och förståelse som möjligt, så att en bra produkt, som passar alla i målgruppen, kan göras.

Var intervjun sker är viktigt och för att lyckas intervjua så många som möjligt ur målgruppen valdes en plats där produkten skulle kunna användas. Detta skedde vid Nationalmuseum i Stockholm, ett populärt konstmuseum med både klassisk och modern konst och som årligen lockar många besökare; både svenskar och turister från hela världen.

Liknande informationsmaterial med planlösningar hade samlats in och studerats för att se materialens olika informationsinnehåll och presentationssätt. Dessa material fick sedan utgöra utgångspunkten för intervjun.

6.1 Intervjun

Ottersten och Berndtsson (2002, s. 68) beskriver i boken ”Användbarhet i praktiken” hur ett generellt mönster för en intervju kan se ut, så detta mönster utgicks ifrån till

målgruppsintervjun och anpassades för att få ett så precist frågematerial för denna produkt som möjligt.

Intervjun gjordes på 30 st. museibesökare varav 24 st. var kvinnor och 6 st. män. De var alla mer eller mindre frekventa museibesökare och var i åldrarna 21 – 78 år.

I intervjun fick de titta på olika planlösningar: 2D bilder som visade rakt uppifrån och 3D bilder som visade i perspektiv och berätta vilken av planlösningarna de tyckte var lättast att förstå och vilken typ de föredrog. Sedan fick de frågan vilken information de tyckte skulle vara utsatt på en planlösning för att se till deras behov. Slutligen ställdes frågan om de ville ha informationsmaterial med planbeskrivning på ett museum eller om det inte är nödvändigt.

Se bilaga för hela intervjun.

6.2 Kunskap om målgruppen

Målgruppen: Mer eller mindre frekventa museibesökare.

Kännetecken: Besökare med både mindre och mer kunskap och erfarenhet av muséer. Deras förväntan är att få ett intressant och givande besök på muséet dels genom de aktuella

utställningarna och dels genom förståelse för muséet. Besökarna är både män och kvinnor i tonåren och uppåt, med kvinnor i medelåldern och uppåt som överrepresenterade.

Användningssituation: Produkten kommer att användas främst av förstagångsbesökare som

vill få en tydlig överblick över muséet och dess erbjudanden och service. Den kommer också att användas av besökare som tidigare besökt muséet och som vill ha ett tydligt

informationsmaterial med sig under sin vistelse i muséet för att kunna orientera sig och hitta lätt till olika angivna platser på muséet. Produkten kommer att vara en överblick och ett komplement till de informationsskyltar med text som finns idag. Den vanligaste

användningssituationen på Waldemarsudde, där målgruppen kommer att använda produkten, är lugn och rofylld och den kommer att användas både av ensamma besökare och grupper. Användningssituationen kräver av produktens utformning att den är lätt att bära med sig och har ett praktiskt format.

Uppgifter: De uppgifter som kommer att göras av målgruppen är att hitta till de platser de

eftersöker, exempelvis utställningarna, toaletter och hissar. De ska likaså kunna orientera sig själva och kunna skapa en egen besöksplan på ett tillfredställande sätt. De hjälpmedel som kommer att finnas är färgkodning och symboler över speciella platser som behöver utmärkas.

Motivationsfaktorer: Målgruppens förväntningar på produkten är att på ett enkelt sett förstå

muséets uppbyggnad och platsernas placeringar, och att med hjälp av produkten kunna orientera sig själv dit. Målgruppens syfte med att använda produkten är att på det hela skapa en mer angenäm och trygg upplevelse.

Dessa delar utgick ifrån Ottersten och Berndtsson(2002, s. 69) lista på vad som ska framgå när man gör en målgruppsanalys. Detta var en bra utgångspunkt för att den ger en tydlig bild och uppfattning om målgruppen och produktens användning.

7 Omvärldsanalys

När målgruppen blivit analyserad och definierad gjordes en omvärldsanalys för att se hur liknande informationsmaterial ser ut på muséer. Material samlades in från Medelhavsmuséet, Nationalmuseum, Moderna Muséet, Armémuséet, Historiska Muséet, Nordiska muséet och Junibacken. Se bilaga för materialen

Dessutom gjordes en intervju med museibesökare för att ta reda på om planlösningsmaterial överhuvudtaget behövs, om de föredrar en planlösningsbild i 2D eller 3D och vilken

information de vill ha utsatt på ett sådant material.

Vidare gjordes en analys av Waldemarsuddes material för att studera manérstil och utformning. Se bilaga för materialen

7.1 Materialanalys

Waldemarsudde har inget befintligt material av den karaktär som det som skulle göras och därför fick den analys som skulle inleda arbetet göras i två olika faser. En del där

Waldemarsuddes övriga material analyseras för att hitta en manérstil och en del där planlösningsmaterial från andra muséer studerades.

7.1.1 Museimaterial

Vad finns det för liknande material på muséer idag? Fungerar de eller inte och varför? Detta var de tankar som fanns innan det egna arbetet skulle börja. För att få en större uppfattning av vad museibesökare idag erbjuds gjordes besök och materialinsamling på tretton av

Stockholms muséer. Sex av dessa saknade helt ett planlösningsmaterial medan de övriga hade ur informationsdesignsynpunkt mer eller mindre välarbetade material.

Rune Pettersson (Rapport 180, s. 24) skriver att beroende på vilken avsikten är med analysen kan den utformas på olika sätt, den kan ha sitt fokus på sändaren, representationen, mottagaren eller på hela kommunikationsprocessen. Vidare beskriver han ett antal moment som en bildanalys kan innehålla. Denna materialanalys har fokuserat på sändare, mottagare,

innehåll, utförande, fysisk form och estetiskt värde.

Rune Petterson (Rapport 180 s. 24) refererar till Gert Z Nordströms diskussion kring en polariserande bildanalys och denna kommer likaså användas här då den bygger på att bilder, som ingår i ett utvalt tema, ställs mot varandra och man noterar likheter och olikheter och värdet av analysen är förtydligandet av de skillnader som förekommer.

Sändare

På alla material var det tydligt vem sändaren var och vilken avsikten med materialet var. I fem av de sju materialen var planlösningarna huvudinformationen medan två hade dessa i en folder, där det även fanns övrig information om muséet. Dock hade de båda en speciell plats i foldrarna: det ena på mittuppslaget och det andra på baksidan.

Mottagare

Alla de olika planlösningarna innehåller bra grundläggande information och är gjorda för en målgrupp som kan bestå av både vana besökare och förstagångsbesökare. Alla

planlösningarna är uppbyggda på liknande sätt, förutom Junibackens som är handritad och mer lekfull och syftar tillbaka på deras mottagare.

Innehåll

Bildernas egentliga betydelse är att visa planlösningen och informera besökaren om olika platser i muséet. Alla bilder innehåller information om utställningarna och ett grundutbud av andra platser såsom hissar, toaletter, garderob, kassa, information, butik och restaurang. Materialen från Nationalmuseum och Nordiska muséet har dessutom markerat hörsal, skötrum och matsäcksrum. Det är också dessa två material som använder symboler för att märka ut alla dessa platser (ej utställningarna), medan de övriga fem material endast använder text. Det finns ingen symbolförklaring på materialen, dock är alla ikoner välarbetade och igenkännbara. Historiska muséet och Moderna Muséet har svensk och engelsk text på sitt material medan de övriga endast har text på svenska.

Utförande

Alla muséer använder datorritade bilder på planlösningen förutom Junibacken som har en handritad bild. Alla muséer utom en hade valt att göra sin planlösningsöversikt i perspektiv medan de övriga hade en vy rakt uppifrån. Moderna Muséet hade grundformerna i

planlösningen i perspektiv medan väggarna var ritade som uppifrån, dvs. de var inte synliga 3D-väggar.

Storleken på planlösningarna varierade mellan ett halvt A4 och ett vikt liggande A4 förutom Junibacken som hade sin bild på baksidan av entrébiljetten med måtten 95 x 55 mm.

Formen på planlösningarna stämmer väl överens med hur det ser ut på plats och är gjorda så att man utgår ifrån den riktning besökaren har när han/hon kommer in i museet. Dock har Armémuseet vänt på plan två och tre och detta kan förvirra besökaren. Historiska muséet har lagt sin planlösning vertikalt på baksidan så besökaren måste vrida på foldern för att förstå. Både Medelhavsmuséet, Historiska muséet och Nationalmuseum har text

(utställningsinformation) i planlösningen som ligger åt olika håll, dvs. att besökaren måste vrida på bilden i olika riktningar för att kunna läsa.

Moderna Muséet, Nationalmuseum och Historiska muséet har använt sig av färgkodning till viss del. Nationalmuséums färgkoder visar var den tillfälliga utställningen är, medan de övriga utställningarna är neutrala. Moderna Museets färgkoder visar alla de olika utställningsytorna och Historiska muséets färgkoder är på siffrorna som visar de olika utställningarna. De övriga muséerna har sitt material i svart och vitt, respektive vitt och blått.

Dispositionen av planlösningarna i materialet är att de ligger på egna sidor förutom den av Moderna Muséet som har en del av planlösningen mitt i uppviket. I övrigt är

Medelhavsmuséets och Nordiska muséets planlösning på ett enskilt blad, Armémuséets och Nationalmuséums planlösning på insidan av ett vikt blad, Moderna Muséets i mittenuppslaget i en folder och Historiska museet har sin planlösning på baksidan av en informationsfolder. Den tekniska kvalitén är bra på alla material förutom två. Nationalmuseets symboler har i trycket blivit aningen utkladdade vilket gör att de går i varandra och tappar i skärpa.

Armémuséets planlösning har mycket låg kvalité och dålig läslighet pga. en stor oskärpa i linjerna. Alla väggar, både yttre och inre, är mycket pixliga och detta stör ögat mycket.

Fysisk form

Alla bilder är tryckta på papper; tre på lite tunnare papper, ett på lite tjockare papper och två i informationsfoldrar med lite tjockare papper. Dessa är placerade vid entrén på muséerna och vid kassan.

Estetiskt värde

Nordiska muséets planlösning är stram, enkel och känns tydlig men sparsmakad.

Armémuséets planlösning är otydlig, ful och blir svårläst med både sifferkodning och text i planlösningen. Medelhavsmuséets planlösning är snygg i färgen och har en tydlig layout men blir otydlig i texten som ligger åt olika håll samt har ett hoptryckt typsnitt som gör den svårläst. Nationalmuséums planlösning känns klumpig pga. de tjocka sträcken och får ett plottrigt uttryck med punktade linjer, text i olika riktningar, utsmetade symboler och fotografier som varierar i storlek runt planlösningen. Historiska muséets planlösning känns snygg och ren, dock är markeringen för trädgården alltför iögonfallande och stör ögat. Text i olika riktningar och det faktum att man måste vrida foldern gör den mindre lättläst. Moderna Muséets planlösning är snygg och mer levande eftersom den är i perspektiv, men de gråa och för besökaren oåtkomliga ytorna är för markerade samt att isärplockningen av planen med hissen som sammanhållare gör våningarnas uppbyggnad och formen på muséet svårläst.

Junibackens planlösning är rolig och lekfull och håller ihop i ett manér som fungerar för ändamålet.

7.1.2 Resultat

Analysen av materialet fokuserar på bildspråkliga funktioner (Gert Z Nordström) som Pettersson (Rapport 180, s.24) refererar till. De två funktioner som i detta analysarbete är intressanta är informativ funktion och konativ funktion som syftar till den information som ska förmedlas respektive hur mottagaren uppfattar denna information.

Färgkodning

Ur informationssynpunkt fungerar färgkodning bra, det håller nere text i planlösningen och hjälper till att strukturera ett material. Bo Bergström (2004, s. 297) talar om hur viktig färgen är som visuellt element och hur den kan skapa översiktlighet och enhetlighet för en besökare om den görs på rätt sätt.

På de tre material där färgkodning finns fungerar de på ett bra sätt. Genom att understryka och förtydliga vissa delar av innehållet samt locka ögat till dessa ytor, visar de en tydlig skillnad mellan var de olika utställningarna finns. Historiska muséet har dock använt sig av både färgkodning och siffror för att visa utställningarna och det känns inte nödvändigt. Endast färgkodning hade räckt väl.

Någonting som skall tänkas på är som Bergström (2004, s. 295) säger att färg även har ett symboliskt värde då vi förknippar olika färger med olika saker och företeelser. Om det är möjligt att tillämpa färgassociation förhöjer det besökarens uppmärksamhet och förståelse för avläsningen av informationen om en speciell färg kan förstärka det som ska visas. Dock får man här likaså tänka på kulturelltbetingade färger och kombinationer.

Symboler

Vid användning av symboler i planlösningsmaterial är det viktigt att de är välarbetade och har ett igenkänningsvärde. Pettersson (red, 2004, s. 152) talar om hur symboler på att mycket begränsat utrymme snabbt kan förmedla ett budskap med en ganska stor mängd information. Dock behöver symboler inte föreställa det de ska representera och detta leder till att man måste lära sig vad olika symboler står för. Symboler finns överallt runt omkring oss och vi lär oss tidigt deras betydelse. Vad som bör beaktas är att människor från andra länder, i det här fallet ofta turister, kan ha helt andra uppfattningar av symboler beroende på deras lagar, förordningar och konventioner. De planlösningsmaterial, som använde sig av symboler, har valt att i större grad använda sig av symboler man känner igen. Symbolerna skiljer sig en aning och då främst symbolerna för hiss och skötrum. Eftersom symbolerna oftast är små bör de vara så tydliga och sparsmakade som möjligt för att fungera i planlösningarna och en god teknisk kvalité krävs för att de ska vara skarpa och gå att tyda lätt.

Storlek och placering

Storlek och placeringen av planlösningen på pappret är viktigt. Dels för att ge en överskådlig bild av planlösningen utan att den känns för stor eller liten, då detta kan leda till dålig

läslighet och dels för att ge besökaren ett hanterbart material. Planlösningen bör utgå ifrån besökarens riktning där materialet står eller som vanligast från entrépunkt. Musikmuséet hade tidigare ett planlösningsmaterial som var mycket svårt att tyda bl.a. för att bilden på

planritningarna var ritad utifrån kassans perspektiv dvs. det motsatta till besökarens. Detta leder till att man på en gång har svårt att läsa av bilden och veta vart man som besökare ska gå. Att hålla nere storleken på planlösningarna till den grad att de fortfarande är tydliga och samtidigt ge besökaren ett användarvänligt format på pappret är att föredra.

Text

Text i materialet kan vara nödvändigt för att informera om någonting som inte går att visa med symboler eller färgkodning. Det som bör beaktas när man lägger in text är läslighet och läsbarhet samt om något annat språk än svenska ska användas.

Pettersson (2002, s. 48) talar om hur läslighet av text styrs av det tekniska dvs. typsnitt, storlek, radlängd mm och hur viktigt det är att det är anpassat efter den typ av produkt man gör. Eftersom informationstexten i materialen oftast inte är så lång går det dock bra att ha lite mindre typsnitt, detta för att också anpassa texten till bilderna på planlösningarna som ofta har ett mindre format. Om texten är för stor i förhållande till planlösningen kommer den att ta över fokus från det som faktiskt ska visas och betraktaren kan få svårare att läsa av bilden. Pettersson (2002 s. 50) talar om hur läsbarhet av text styrs av hur mottagaren uppfattar texten med innehåll och presentation. Där symboler inte kan ersätta texten är det viktigt att skriva texten så att den är kort och lättförståelig. Texten bör om möjligt ha anknytning till det den förklarar, dvs. följa närhetenslag i Gestaltlagarna. Detta för att betraktaren ska göra en direkt koppling mellan texten och bilden. Att sätta texten vågrätt är det bästa och man bör undvika att ha text som ligger åt olika håll så att betraktaren måste vrida på pappret i olika riktningar för att kunna läsa. Detta gör helhetsuppfattningen spretig och svårläst.

Hög läsbarhet leder i de flesta fall till högre läseffektivitet, ökad läsacceptans, bättre uppfattning, förståelse och inlärning. (Pettersson 2002, s. 51)

7.1.3 Waldemarsuddes material

Sändare

På allt material är det tydligt vem sändaren är och vilken avsikten med materialet är. Det material som finns på Waldemarsudde har gjorts efter en designmanual och håller därför rakt igenom en bestämd stil.

Mottagare

De olika material som Waldemarsudde har består av grundläggande information om

utställningar eller om Waldemarsudde och är gjorda för en målgrupp som kan bestå av både vana besökare eller förstagångsbesökare som förstår svenska och engelska.

Innehåll

Materialen varierar men de innehåller i huvudsak information om årets utställningar, den just nu tillfälliga utställningen och information om Prins Eugen och hans Waldemarsudde.

Utförande

I designmanualen kan man läsa om att de tre huvudfärger som används är blå, gul och grön som symboliserar konsten, husen och trädgården. Utöver svart och vit finns en ljusblå, ljusgul, ljusgrön och röd färg som används.

På framsidan finns en platta med avsändare och rubrik. Denna text består förutom det aktuella budskapet om materialet av ”Prins Eugens Waldemarsudde”. Under plattan är det alltid en utfallande bild som består antingen av fotografier eller bilder på konstverken.

De använder sig av två typsnitt: Trade Gothic och Bembo. Till brödtexten används i huvudsak Bembo medan Trade Gothic används till rubriker och bildtexter. Om textstyckena har en rubrik är den satt i en annan färg och om textstyckena saknar rubrik har de inledande orden en annan färd. Vanligtvis den färg som syftar till textinnehållet, dvs. om konsten, husen eller trädgården. Fotografierna i materialen är oftast utfallande och har bildtext.

På baksidan finns Waldemarsuddes logga som består av en symbol med text runt och denna är enbart i svart eller vitt. Den vita används mot mörk bakgrund och den svarta mot ljus

bakgrund. Den är centrerad på baksidan på flersidigt material och på framsidan vid ensidigt.

Fysisk form

Formatet på materialen är 99 mm x 210 mm och är oftast ett liggande A4 med två vikningar. Alla bilderna är tryckta på lite tjockare papper och består antingen av en folder av ett A4 eller av en lite tjockare folder som är som en bok. Foldrarna är placerade vid entrén och boken går att köpa i shoppen.

Estetiskt värde

Waldemarsuddes material är stramt, enkelt, elegant och känns påkostat. Textens uppbyggnad med typsnitten, styckeavstånd och marginaler gör materialet luftigt och lättöverskådligt. Eftersom endast ett antal färger används känns de rena och håller ihop. Fotografierna är vältagna och välplacerade i materialet och hjälper till att förhöja känslan.

7.1.4 Resultat

Färger

Färgerna som används håller ihop materialet på ett bra sätt och gör det enkelt att följa deras visuella identitet. De färger, som används beroende på innehåll, kommer till huvudsak också att följas i arbetet med att ta fram en planlösningsfolder och en parkfolder. Detta betyder att de gröna färger som symboliserar trädgården, kommer att vara huvudfärgen i det materialet. I planlösningsmaterialet kommer det att tas hänsyn till de färger som de redan har i sitt material och representerar de olika våningarna i Slottet och Galleriet. De kommer att användas som återkommande färger för bättre förståelse och återkoppling.

Storlek

Storleken på materialet är passande och det känns lätt och behändigt för besökare som går runt med det i handen. Därför kommer planlösningsmaterialet och parkmaterialet som ska göras, också ha den storleken dvs. 99 mm x 120 mm. Då följs Waldemarsuddes linjer samtidigt som besökaren känner igen materialet.

Text

De två typsnitt som används fungerar bra både stilmässigt och storleksmässigt. Den vita texten blir möjligtvis lite svårläst på de mörka baksidorna då den i trycket krymper och blir tunnare. Detta gäller dock bara Bembo som är en sanserif.

Läsligheten är stor beroende på passande teckenstorlek, typsnitt, radavstånd och

meningslängd. Läsbarheten är också stor med ett förståeligt innehåll och en trevlig, luftig presentation.

Utförande

Eftersom utförandet är gjort efter en designmanual håller det ihop och detta på ett estetiskt tilltalande sätt. Enkelt och elegant känns som ledord i materialen och det harmonierar med platsen Waldemarsudde, som i Slottet med dess inredning vilken i och för sig kanske inte skulle kunna kallas enkel, dock sober och ren. Både husen och trädgården har strama linjer och följer samma typ av arkitektur.

Materialen som finns på Waldemarsudde idag håller med andra ord ihop konsten, husen och trädgården på ett mycket bra sätt men behöver kompletteras med planlösnings- och

parkmaterial.

8 Produktion av materialen

Resultaten av omvärldsanalysen låg till grund för det inledande skissandet av materialet. Här vägdes likaså det bestämda formatet in och den manérstil Waldemarsudde har och som skulle behållas.

8.1 Planlösningsmaterialet

Intervjun med museibesökare visade att de bäst förstår en planlösning som är ritad i 2D, dvs. rakt uppifrån. Detta och det faktum att i den bok, som Waldemarsudde hade med våningsplan, var i 2D bestämdes, att de bilder som skulle göras till planlösningsfoldern skulle ritas på detta sätt. På så vis tillgodoses både målgruppens önskemål samt att det kan göras med

Waldemarsuddes manér.

De planlösningar som finns i boken visar enbart de delar av våningen som man kan besöka och detta gör att man kan tappa uppfattningen av husets byggnad och våningsstruktur. Därför besöktes stadsbyggnadskontoret i Stockholm och ritningar på byggnaderna granskades. Lämpliga ritningar köptes och fick tillsammans med de våningsbilder i boken utföra underlaget till bilderna på våningsplanen.

Våningarna

Formatet på materialet skulle vara ett liggande A4 med två vik, dvs. att det blir tre sidor när den är uppvikt och insidan syns. Eftersom Waldemarsudde består av tre delar: Galleriet, Slottet och gången emellan blev tanken att separera dessa på var sin sida, men att samtidigt hålla ihop det så att de kändes som en enhet. Slottet består av tre våningar och dessa skulle separeras uppåt i den ordning som man som besökare möter dem. Bilderna på planlösningarna började ritas i datorn och höll samma utseende som de i Waldemarsuddes bok.

När alla fyra plan och gången ritats fanns några problem: det var inte tydligt att trappan i gångens slut ledde upp till ingången vid restaurangen och Sällskapsvåningen, och

isärplockning av byggnadens delar gjorde att helheten förlorades vilket medförde att det blev otydligt hur de satt ihop.

Olika sätt provades för att lösa problemen: 1. Att markera de ytor lika som var samma på de olika delarna. 2. Att göra restaurangdelen till viss del transparent så att gången under syntes. 3. Att markera de trappor som var samma med röda pilar. Ingen av dessa lösningar fungerade tillfredställande ur informationssynpunkt. Det såg rörigt ut och blev svårtolkat. Detta material var tänkt att underlätta för besökarna, och då är det viktigt att det är så tydligt som möjligt utan risk att förvirra.

Till sist sattes Galleriet och gången ihop och trappan i slutet placerades direkt under den plats där den finns i nästa våningsplan. För ytterligare förstärkning markerades trapporna med samma röda färg och pilar.

Symboler

Efter analysen av symboler i museimaterial gjordes även undersökning på Internet om hur symboler presenteras. De symboler som bestämts efter intervjun med besökare skulle göras i materialet var:

• Toalett – Dam, Dam/Herr, Handikappanpassad

• Garderob • Museibutik • Nödutgångar • Information • Hiss • Restaurang

Eftersom symbolerna i sitt slutförande skulle vara ca 5 mm var det viktigt att tänka på att hålla nere detaljer och fokusera på det viktiga. Peter Johansson (2004, Pettersson red, s. 71) talar om den begränsning som finns när man ritar någonting som ska vara i ett litet format. En liten bild kan inte ha för mycket detaljer då det kan ”smälta ihop” till prickar eller större fält. Detta kan leda till att symbolen inte går att läsa och förstås.

Den symbol som efter undersökningar användes mest till toalett låg till grund för den som gjordes för att ha en hög igenkänningsfaktor. Även nödutgång, restaurang, information och garderob gjordes efter redan vedertagna symboler och museibutiken fick en symbol som visade ett inslaget paket.

Den symbol som orsakade mest problem var hissymbolen. Olika symboler användes på olika muséer och ingen av dem jag studerade kändes tillräckligt tydlig. Speciellt, eftersom ytan för symbolen skulle vara så liten, valdes vissa hissymboler bort som hade blivit grötiga i det lilla formatet. Olika provades och slutligen blev det en med en pil upp och en pil ner och utprovningen av materialet får visa om denna fungerade. Se utprovning

Strukturen

För att göra strukturen av våningsplanen enkel valdes att göra en färgkodning. Resultatet av materialanalysen visade att färgkodning fungerar på ett bra sätt genom att understryka och förtydliga vissa delar av innehållet samtidigt som en tydlig skillnad mellan de olika våningsplanen och delarna görs. Lasse Frank (2004, Pettersson red, s. 223) talar om

fördelarna med att använda likhetens lag. Objekt som påminner om varandra i färg uppfattas som grupperingar och som att de hör ihop. Detta kan skapa en helhet i ett material och göra det lättare att förstå. För att hålla ihop materialet med Waldemarsuddes befintliga valdes att använda samma färger som används på de olika våningarna i boken om Waldemarsudde. De delar av byggnader som inte går att besöka, är markerade med en grå färg för att visa på byggnadernas form. Detta för att besökarna genom igenkänning av formen ska få en återkoppling och enklare kunna navigera sig genom byggnaderna. Pettersson (2002, s.131) talar om att vid användning av färgkodning bör antalet färger vara begränsade. Ju fler färger som används, desto svårare kan avläsningen bli pga. att importansen med färgkodningen kan förloras. Därför valdes att i möjligaste mån hålla nere färgerna i materialet och bara använda dem på de viktiga ställena. Fem kodningar användes till de olika våningarna och som hade förklaring samt två kodningar till som inte hade samma prioritet. För att göra en tydlig struktur och enhet i materialet gjordes färgkodningen likaså på de fyrkanter som markerar våningarnas innehåll samt våningens namn i informationstexten.

Text

Bergström (2004 s. 261) talar om hur en bra kombination mellan text och bild gör en

enhetlighet och bildar ett tempo tillsammans som lyfter fram budskapet bättre. För att lyckas med detta kan man använda sig av texter och bilder i harmoni eller disharmoni till varandra. I detta material valdes att skapa ett effektivt samspel mellan text och bild i både harmoni och disharmoni. Harmoni innebär att text och bild kompletterar och samspelar med varandra för att förstärka ett budskap, medan disharmoni innebär att bild och text säger olika saker och på så vis kompletterar varandra.

Den text som skulle finnas i materialet är en kort informationstext bredvid varje våningsplan som beskriver vad som kan ses och en text om Waldemarsudde på första bladet. Texterna vid de olika planen innehåller information om vad som tidigare varit där och vad de används till idag. Dessutom finns information om vad som finns på våningarna, t.ex. toaletter och hiss. Texterna är både på svenska och engelska och är i svart respektive grått i hela materialet. Detta för att skapa en enhet genom likhetens lag så att besökaren snabbt ska kunna se var den information finns som man är intresserad av.

Framsidan och baksidan

Framsidan följde de riktlinjer som fanns i Waldemarsuddes designmanual. För att ha samma utseende som på deras andra material och för att öka igenkänningen hos besökare lades en blå platta på sidans topp med texten: Prins Eugens Waldemarsudde, Vägvisare, Guide. Utfallande fotografier användes för att skapa en känsla av mångfalden där det visades en bild på Prins Eugens hem, en på restaurangen, en på krukor från shoppen och en på konsten.

Genom en snabb titt på någonting får vi en uppfattning vad det är vi ser. Om ett material är otydligt tar det mottagaren längre tid att uppfatta innehållet och det kan leda till kostnader, såsom att mottagaren inte förstår och då heller inte nyttjar informationen. Därför var det viktigt att placera någonting på materialets framsida som gör att besökaren direkt förstår att det är en planlösningsguide och blir intresserad av innehållet. Ett våningsplan med symboler lades således in på framsidan för att fånga besökarens uppmärksamhet.

Baksidan gjordes blå och Waldemarsuddes logga lades dit. På den vikta sidan man möts av finns en text ur ett brev Prins Eugen har skrivit.

Layout

Mattias Meldert (2004, Pettersson, red. s. 275) talar om att det är viktigt att man i ett tidigt stadium, efter att ha bestämt hur materialet ska struktureras, börjar med layoutarbetet. Det enklaste är att börja med hur strukturen på navigationen ska vara. Här tas hänsyn till formatet, vikningen, bildernas storlek och placering samt textmängd. Layoutarbetet bör ske parallellt med skissandet på bilderna så att de utvecklas tillsammans till ett så passande material som möjligt.

Pettersson (2002, s.199) talar om hur viktigt det är att skapa en bra layout av text och bild. Bilder, foton, rubriker mm. lockar betraktaren och det är deras storlek och placering som avgör hur betraktaren kommer att läsa av sidan. Vidare beskriver Pettersson (2002, s. 200) vikten av att ha en god balans på elementen i materialet, att de samspelar.

Bilderna på de olika planen gjordes efter ritningar så att de fick en skalenlig storlek och placerades i den riktning som de står, vilket gör att Slottet är ritat i vinkel. De tre sidorna på mittupplaget tänktes till en början innehålla vardera Galleriet, gången och Slottet men efter layoutarbetet gjordes uppdelningen istället som följande: Galleriet och gången hopsatta på sidan ett i uppslaget, Slottet med dess våningsplan på sidan två samt texten till våningsplanen på sidan tre. På första sidan gjordes dessutom vånings- och färgförklaring samt rubrik till innehållet. Detta balanserade innehållet då sidorna blev likvärdiga i informationsmängd men utan att konkurrera med varandra eftersom de bestod av olika element. Se bilaga för foldern

8.2 Parkmaterialet

Som research till detta material låg parkbilder i Stockholm såsom Skansen, Djurgården och Skeppsholmen samt bilder från Internet över olika typer av parker. En bildanalys gjordes av olika manérstilar på bilderna och resulterade i två typer: en väldigt stiliserad karttyp rakt uppifrån och en mer målerisk med träd och byggnaderna med detaljer. Efter att ha studerat Waldemarsuddes manér på bilder och layout i material och på plats valdes att göra ett

mellanting. Bilden över parken ska hålla en viss enkelhet och stramhet samtidigt som detaljer och perspektiv på byggnaderna och omgivningarna ska ge mera liv åt bilden.

Parkkartan

Efter bestämmandet av manérstil började arbetet i datorn där ritningen över parken som fåtts av ansvarig på Waldemarsudde låg till grund. Dock har det förändrats en del i omgivningarna sedan den gjordes och därför fick satellitbilder granskas och korrigeringar göras av

grönområden och vägarna.

Perspektivet på kartan valdes utifrån hur besökaren står när de kommer ut i parken. Sedan blir riktningarna lätta att läsa av då man kan se och följa sjökanten. Satellitbilder och fotografier låg till grund för byggnaderna som ritades i perspektiv för att få en mer levande bild. Husens storlek i materialet fanns i åtanke när detaljerna ritades. För många detaljer på liten yta kan skapa en rörighet och dra ner den tekniska kvalitén, så det är viktigt att hitta en medelväg som fungerar. För att få igenkänning av byggnaderna samt ett trevligt intryck gjordes detaljer i den största mån det var möjligt.

Ansvariga på Waldemarsudde önskade att alla byggnader på området skulle finnas med på kartan. Det är bra då hela området visas, men det gör också att området med skulpturer får mindre plats än det hade kunnat få i materialet. Totalt finns 25 byggnader och alla dessa ritades på samma sätt.

För att fokusera på skulpturområdet provades olika sätt: 1. En transparents lades över hela området förutom där skulpturerna är. 2. Byggnaderna lättades upp i färgen för att inte konkurrera med placeringen av skulpturerna.

Dock fungerade inget av dessa olika sätt tillfredställande då de bara gjorde att kartan såg lam och dassig ut i färgen. Istället gjordes de gräsområden kring skulpturerna mörkare för att dra till sig uppmärksamheten.

Numrering

Eftersom kartan skulle vara över hela Waldemarsuddes område var det viktigt att tydligt markera ut var skulpturerna står. Tanken från början var att om fokus hade legat på just skulpturområdet hade fler detaljer fått plats och möjligtvis också skulpturfotografierna på kartan. Men nu blev det mest tydligt att använda numrering och sedan ha en förklaring till skulpturerna på en annan sida. Numrering gjordes och placerades ut på kartan och olika färger provades på numreringen. Till slut föll valet på en svart rundel med vit siffra, detta för att det blev tydligt och höll ihop materialet på ett sobert sätt samtidigt som en god balans skapades. Typsnittet var en sans-serif, som bör användas om man använder vit färg på svart botten (Pettersson 2002, s.175). Den svart/vita färgen blev en färgkodning som återfanns vid siffrorna vid skulpturerna och dess information på en annan sida. Pettersson (2002, s. 131) säger att färgkodning kan öka uppmärksamhet, lärdomen samt minnet. Viktigt är dock att alltid förklara färgkodningen. Detta skedde tydligt ihop med fotografierna på skulpturerna samt folderns namn.

Text

Den text som skulle finnas i foldern bestämdes av ansvariga på Waldemarsudde. Texten på den första sidan är en inledande text om egendomen Waldemarsudde och dess park med omväxlande vegetation.

Pettersson (2002, s. 180) talar om vilken betydelse radlängden har för den som läser. Långa meningar förlänger lästiden och korta meningar förkortar den. Använder man långa meningar bör teckensnittet vara större och kortare meningar bör ha ett mindre. Radlängden sattes till 45 - 55 tecken för att kunna hålla nere typsnittsstorleken samtidigt som luftigheten runt om kunde bibehållas. Typsnittet sattes efter Waldemarsuddes designmanual för att ha samma utseende som de övriga foldrarna.

En kortare informationstext gjordes till alla skulpturer med information om skulptör, namn på verket, material, höjd samt årtal på inköpet. Denna text sattes i direkt förbindelse till skulpturerna och för att tydligt markera namnet på verket gjordes det i samma gröna färg som finns på parkmaterialets framsida och baksida. Pettersson (2002, s. 191) talar om att det aldrig får råda tvivel om vilken bild texten tillhör. För att ytterligare markera detta användes

slutenhetens lag, då varje fotografi och text fick en egen ram som markering. Detta delade

upp informationen och skapade en enklare översikt och ett bättre läsflöde.

Framsida och Baksida

Framsidan gjordes efter designmanualen med utfallande fotografier på ett antal skulpturer. Överst och underst lades en grön bård i den färg som på Waldemarsuddes material

symboliserar trädgården. Rubrik sattes likaså efter riktlinjer om typsnitt till: Prins Eugens Waldemarsudde, Trädgården och dess skulpturer. Baksidan blev grön med deras logotyp samt en textinformation om Waldemarsuddes adress.

Layout

De ansvariga vid Waldemarsudde önskade att formatet på materialet skulle i hopvikt form hålla samma bredd som planlösningsmaterialet, men skulle som uppvikt vara ett A3 eller A2. Här var inte vikningen lika förutsägbar. Problem kan ofta uppstå när man försöker vika ut och tillbaka en stor karta, och därför är det att föredra att hålla nere formatet för enkel användning. Därför valdes att arbeta med ett A3 och göra en bra vikning som förstås av besökaren och layoutförslaget hade dessa fördelar: kartan finns på insidan och eftersom skulpturområdet ligger till vänster kan den högra yttersidan användas för att visa foton av skulpturerna. På så sätt ser man både skulpturerna och deras placering på kartan samtidigt som formatet blir lätthanterligt. Vill man sedan se hela området viker man bara ut sidan med skulpturerna igen. Första sidan fick en inledande text om egendomen Waldemarsudde och parken och andra sidan fick fotografier på samtliga skulpturer och information om dessa. Att använda

fotografier har många fördelar. Dels ser besökaren direkt vilken skulptur de ska besöka dets hjälper det besökaren att minnas skulpturen efter sitt besök på Waldemarsudde.

Detta ledde till följande layout: man ser fotografier och rubriken på framsidan. Man öppnar foldern och kan läsa en bakgrundstext om parken och man ser fotografierna på skulpturerna med information. Viker man upp en gång till ser man skulpturområdet samt fotografierna på skulpturerna och viker man upp den helt ser man hela området och dess byggnader.

Under arbetet med de två materialen besöktes Waldemarsudde för att kontrollera att allt stämde i planlösningen samt för att fotografera en del byggnader som inte syntes på satellitbilderna. Detta besök gav mycket då alla nödutgångar, toaletter samt hissar kunde markeras på deras rätta platser. Det visade det sig också att materialet över våningarna i Waldemarsuddes bok inte stämde helt med hur det såg ut idag. Se bilaga för foldern

9 Möte med uppdragsgivare

Möte med uppdragsgivare skedde på Waldemarsudde för att gå igenom hur materialet i detta första skede såg ut. De synpunkter som kom fram då var:

Planlösningsmaterialet

• På framsidan behövdes inte den extra texten om innehållet finnas utan kunde tas bort

samt att fotografierna kunde flyttas upp på deras plats. Ett likadant blått fält skulle placeras längst ner precis som den som fanns överst.

• Färgkodningsinformationen om våningarna var onödig då textinformationen bredvid

varje våning sa nästan samma sak. Detta utrymme kunde ges till symbolförklaring.

• Ordet rum som likaså användes i boken skulle ändras till sal.

• En informationstext med adressen och telefonnumret skulle skrivas på baksidan.

• Ny informationstext om våningarna skulle skrivas och skickas av Waldemarsudde.

Parkmaterialet

• Rubriken skulle ändras till Skulpturerna i parken.

• En ny kortare text på första sidan skulle fås av Waldemarsudde.

• Baksidan skulle likt planlösningsmaterialet få en informationstext om telefonnumret

och adressen.

• Rubriken och/eller placeringen på kartan skulle ändras.

• Viss text på byggnaderna skulle ändras.

• Skala på kartan skulle införas.

9.1 Förändringar

De förändringar som gjordes efter mötet med uppdragsgivaren och som skulle leda till det materialet som skulle utprovas på besökare var:

Planlösningsmaterialet

Informationen om färgkodningen flyttades till texten om våningsplanen. Fyrkanten behölls med samma färg för att ytterligare förtydliga. Den nya texten om våningsinnehållet ersatte den gamla. En symbolförklaring med text infördes. Text ändrades på planlösningarna såsom

rum till sal samt att utställningssal togs bort helt. Baksidan fick telefon, adress samt hemsideadress och på framsidan togs innehållstexten bort och fotografierna flyttades upp. Detta gjorde att våningsplanet på framsidan fick minskas något och läggas i det blåa fältet.

Parkmaterialet

Rubriken på framsidan ändrades till Skulpturer i parken och på baksidan lades information om adress, telefonnummer samt hemsideadress in. Den nya kortare texten på första sidan

ersatte den gamla och på kartan över området ändrades vissa byggnadstexter. För att

besökaren ska få en uppfattning om områdets storlek samt att kunna orientera sig runt utan svårigheter gjordes en skala som beskriver längden på kartan.

Rubriken Placering av skulpturer i parken som fanns på kartan valdes att helt tas bort då den inte tillförde någonting. Rubriken på foldern samt fotografierna på skulpturerna och deras färgkodade siffror i foldern och på kartan räckte för att uppfylla ett informationsbehov.

10 Utprovning

Genom att göra ett användningstest kan eventuella problem med ett material identifieras. Ett användningstest säkerställer hur mottagarens uppfattning och förståelse för det utprovade materialet är. Om man hittar problemen och orsaken till problemen är det lättare att åtgärda dem och göra en bättre produkt.

Viktigt att tänka på vid användningstest:

• Ett användningstest ska i största möjliga mån utföras i den miljö användaren ska nyttja

materialet.

• Ett användningstest ska alltid tydligt formulera de problem som uppstod och orsakerna

till dessa.

• Användaren uppmanas ”tänka högt” samtidigt som handledaren ställer frågor om

produkten.

(Ottersten och Berndtsson, 2002 s. 98)

Ottersten och Berndtsson (2002 s. 101) talar om olika användartestsprinciper. De principer som legat till grund vid utprovning av informationsmaterial på Waldemarsudde var

strukturerat användningstest. Innan testet gjordes dessa förberedelser:

Vad ska utvärderas och hur?

Planlösningsmaterialet ska provas i dess aktuella miljö och på dess målgrupp. Besökarna kommer få planlösningsmaterialet i handen och ombes att med hjälp av det navigera sig runt på Waldemarsudde. Efter detta kommer de att få berätta om upplevelsen av materialet samt att några frågor kommer att ställas. Det som önskas testas är om materialet fungerar, om

planlösningarna och symbolerna förstås, om någonting är otydligt eller oförståeligt samt om någonting saknas som man vill ha i ett planlösningsmaterial.

Parkmaterialet kommer att provas på Waldemarsudde av dess besökare som kommer att få titta på materialet och ombes att ”tänka högt” och därefter ställs ett antal frågor. Det som önskas testas är om materialet fungerar, om det är läsbart, om man förstår upplägget med foton, texten och kartan samt om någonting är otydligt i materialet.

Ta fram realistiska uppgifter

De frågor som togs fram efter formuleringen av testet var följande: Planlösningsmaterialet

• Förstås strukturen i foldern på de olika våningsplanen? Är det tydligt/otydligt?

• Förstås symbolerna i materialet? Är någon symbol otydlig?

• Går texten att läsa?

• Är det något som är otydligt i materialet?

• Saknas något i materialet?

Parkmaterialet

• Förstår man upplägget i foldern med bild, text och vik?

• Förstår man kartan?

• Är någonting otydligt?

• Saknas något i materialet?

Säkra data och funktioner

Allt som behövs för testet kommer att finnas på plats i sitt rätta utförande, dvs. foldrar upptryckta och vikta. Testet kommer att ske på Waldemarsudde en lördag då muséet har en hög besökarfrekvens.

Praktiska förberedelser

Personalen på Waldemarsudde ska få veta att utprovning kommer att ske på deras besökare, så inget missförstånd kan uppstå. Allt tryckt material ska noggrant ses över så att de ser ut på det önskade sättet innan testet. Alla frågor ska vara klara och ett förberedande test ska göras. Ordningen av deltagare av testet kommer att bestämmas på plats allt eftersom besökare anländer och är villiga att hjälpa till. Andra förberedelser såsom medtagande av

anteckningsblock och penna ska göras.

En session

Presentation görs för besökarna om vem jag är, vad jag skulle vilja ha hjälp med och varför. Då berättas att jag testar ett planlösningsmaterial för Waldemarsudde och skulle behöva hjälp med att se hur det fungerar. Jag önskar skicka med planlösningsfoldern och ber dem använda sig av den under sitt besök på Waldemarsudde. När de är färdiga kommer jag att möta upp dem igen och be dem berätta om hur de upplevt materialet och ställa några följdfrågor.

Efter varje session

När besökarna framfört sina åsikter och svarat på frågor kommer det att kontrolleras att dessa förståtts korrekt. Sedan kommer svaren antecknas och eventuella andra åsikter som kommit upp under utprovningen.

Utarbeta lösningsförslag

När utprovningen är klar på Waldemarsudde kommer det som kommit fram gås igenom och problemen sammanfattas. Därefter kommer lösningsförslag att beskrivas hur ändringar skulle kunna göras. Slutligen kommer materialet utifrån användningstestet omarbetas och

11 Resultat av utprovningen

Tillvägagångssättet av användningstestet gick till som ovanstående. De två materialen provades på 30 besökare på Waldemarsudde. Dessa bads ”tänka högt” om sina åsikter om materialen samt att svara på ett antal frågor.(se ovan) De svar och åsikter som kom fram var:

Planlösningsmaterialet

Navigationen:

• Att navigera sig efter folderns innehåll var inget problem för testpersonerna.

Frågorna:

• Alla personer förstod planlösningens upplägg med de olika byggnaderna och

våningarna och tyckte att det var tydligt. Färgkodningen fungerade bra.

• Symbolerna var tydliga. Några tyckte att hissymbolen var otydlig.

I toalettsymbolen kunde människor ha varit lite mindre för att den skulle vara tydligare.

• Texten är lagom stor och går bra att läsa.

• Ingenting saknades.

• Det som var otydligt var hissymbolen.

Tänka högt:

• Bra med ett planlösningsmaterial, sådant behövs.

• Bra att restaurangen är utsatt.

• Textstyckena ligger lite långt från de olika planen. Om de låg närmare skulle det bli

tydligare.

• Bra med färgkodning.

• De två gula nyanserna ligger lite för nära varandra.

• Skulle vara bra om det kunde synas i vilken ordning man besöker de olika rummen.

Parkmaterialet

Frågorna:

• Upplägget förstods bra. Alla såg tanken med viket som ledde till ett användarvänligt

format.

• Kartan förstods bra, alla tyckte den var tydlig.

• Återkopplingen med de svarta siffrorna på kartan och de svarta vid fotografierna på

skulpturerna med text förstods bra.

• Ingenting var otydligt.

• Ingenting saknades.

Tänka högt:

• Trevligt och tydligt material.

• Bra format.

• Borde visa på var spårvagnen går, inte bara bussen.

• Högsta betyg.

• Saknade några årtal på skulpturerna.

• Kartan över skulpturområdet hade kunnat vara större. Dock förstås tanken med att ha

alla byggnader med.

• Bra att byggnadernas namn är utsatta.

• Bra färgskala.

• Bra med att årtalen är utsatta på skulptörerna.

• Ett material man vill behålla om man får/köper det.

• Saknar info om vem som tidigare ägde parken och när den köptes.

• Tydlig text.

12 Ändring av materialet efter utprovning

Efter sammanställningen av användningstestet gjordes vissa ändringar av materialen.

Planlösningsmaterialet: För att lyckas göra god informationsdesign ska budskapet förstås av mottagaren utan minsta tvivel. Utprovningen visade att en femtedel av besökarna tyckte att hissymbolen var otydlig. Trots att en symbolförklaring finns i materialet är det viktigt att ändå vara så tydlig som möjligt. Därför ändrades hissymbolen till en mer vedertagen symbol. Denna symbol beskrevs flest gånger av de besökare som tyckte att hissymbolen som

utprovades var otydlig. Dock var förutsättningen av detta att symbolen ökade i storlek, då den annars hade blivit mycket svår att läsa av. Detta ledde naturligtvis till att alla symbolerna ökade i storlek och de ökades med 25 %. Om de hade ökats mer hade de blivit för stora och konkurrerat ut andra viktiga delar i materialet.

För att undvika problem med att de två gula nyanserna kunde blandas ihop, ändrades

Galleriets färgkod till en grön som finns i designmanualen. Dock följde den då inte de färger som fanns av våningarna i Waldemarsuddes bok, men detta översågs för att klar och tydlig information som förstås är viktigare än att med näbbar och klor försvara en viss linje. Layouten ändrades något för ett bättre läsflöde och för att tydligt förstå vilken text som hör ihop med vilken våning. I det material som utprovades hade Galleritexten inte direkt anknytning till dess planlösning på samma sätt som de övriga våningarna. För att öka kopplingen mellan dessa användes närhetens lag, då saker som ligger närmare varandra tenderar omedvetet att grupperas tillsammans, så galleritexten flyttades ovanför Galleriplanet. Detta ihop med färgkodningen från likhetens lag bör hjälpa hopkopplingen mellan rätt

våningsplan och text. De övriga texterna flyttades likaså lite närmare respektive våningsplan. Symbolerna i symbolförklaringen ökades i storlek och arrangerades på ett sätt som gör en tydligare gruppering och översikt. Rubriken ändrades då det var en upprepning från framsidan och istället flyttades orden Vägvisare och Guide upp. Detta resulterade i en mer luftig layout och ett bättre läsflöde.

För att besökarna ska få en tydlig och snabb översikt över materialets innehåll togs

fotografierna bort på framsidan och ersattes av de ritade våningsplanen över Slottet och med dess färgkodning och symboler utsatta.

Se bilaga för färdig folder

Parkmaterialet: Användningstestet visade att parkmaterialet fungerade bra. Inga direkta åsikter om förändringar kom fram under sessionen förutom att spårvagnen borde sättas ut. Detta gjordes i kartan för att ytterligare förtydliga kartan och perspektivets position. Sedan gjordes enbart några finjusteringar av text och bilder i layouten. Se bilaga för färdig folder

13 Slutdiskussion

Målet med arbetet var att skapa två material med hjälp av informationsdesignprinciper som ska leda till att besökarna på Waldemarsudde får en mer berikad upplevelse genom att få en större förståelse för helheten, utbudet och dess utsträckning. Under hela arbetet har fokus legat på informationsmaterialet och besökaren. Dessa två delar har ett viktigt förhållande till varandra. Ett informationsmaterial kan bara fungera om besökare använder det och besökare kan bara få utökad kunskap genom att använda informationsmaterialet och därför var det viktigt att under arbetets gång balansera dessa två.

Information är till för att upplysa, lära ut eller underlätta för oss människor. Efter att ha besökt olika muséer i syfte att se vilket planlösningsmaterial som fanns tillgängligt för besökarna, väcktes en fundering om att det kanske är bättre att inte ha informationsmaterial alls än att ha dåligt informationsmaterial. Planlösningen som tidigare fanns men nu är borttagen på

Musikmuseet var ur informationssynpunkt väldigt dåligt gjord, eller man hade snarare inte använt någon informationsdesign alls när man utformat det. Upplägget på våningarna var förvillande, de var ritade från fel håll, ingen tanke bakom färgkodningen osv. Eftersom information är så viktigt i vårt samhälle idag och vi har blivit så vana att läsa av information på olika sätt är det viktigt att den är korrekt och lättförstådd. Dock gör kanske information människan latare? All information är inte gjord på ”rätt” sätt men eftersom vi är vana att information har ett syfte läser vi det ändå. Om informationen är svårläst, svårtolkad och svårförstådd leder detta till att den som läser den blir förvirrad och mycket energi används åt att försöka förstå informationen. Information är alltid viktigt att ha. Dock ska det vara tydlig information. Är det bättre att ha dålig information än ingen alls? Jag tycker inte det, i alla fall inte när det gäller planlösningsinformation. Finns det ingen planlösning är besökaren

medveten om det under sitt besök och får själv lotsa sig fram i sin egen takt. Finns dock ett dåligt planlösningsmaterial kommer detta att genomsyra besöket och skapa fler frågor än det svarar på. Detta kan leda till irritation hos besökaren och till en sämre upplevelse.

Hur viktigt är då informationsmaterial för besökare? Behövs verkligen planlösningsmaterial för att förhöja besökarens upplevelse? Intervjuerna i början visade tydligt på att

informationsmaterial är efterfrågat och uppskattat. Speciellt viktigt är det för

förstagångsbesökare att kunna få en överblick över utbudet och lokalerna. Detta resulterar i en mer angenäm upplevelse där det egna önskemålet om besöket kan styra mera. Målgruppen definierades tidigt i arbetet för att säkerställa innehållet, vad som eftersöks och är relevant. Förutom att hitta utställningarna har besökarna olika prioriteringar på sina önskemål, vissa tycker att det är väldigt viktigt att veta var toaletter finns, andra med rörelsehinder var hissar finns, och andra var nödutgångar finns. Alla dessa olika önskemål togs till vara för att kunna skapa de material som passar målgruppen och samtidigt hålla en bredd av informationen. Detta skapades efter avsikten med meddelandet som Pettersson (2002, s. 30) talar om. Material måste vara strukturerat och anpassat efter målgruppens behov och därför togs besluten om materialen så tidigt som möjligt i produktionsprocessen. Då definierades syftet med meddelandet, målgruppen och vilken representation som är mest lämplig. Dessa beslut utvärderades senare av besökare i användningstesten.

I arbetet har besökaren och dennes behov varit viktigt. För att på ett effektivt sätt kunna se om ett material fungerar bör man göra användningstester. Alla produkter borde ha en hög

användbarhet, då det kan leda till ökad produktivitet, minskad inlärningstid, minskade

kostnader och kortare tid för utveckling, engagemang hos beställare och användare, minskade livscykelkostnader, ökad tillfredställelse för användaren och ett stärkt varumärke. (Ottersten