Skyddar kontaktlinserna dina ögon vid strålande väder? : En litteraturstudie om effekten av UV-skydd i kontaktlinser

(1)

Skyddar kontaktlinserna dina ögon vid strålande väder?

– En litteraturstudie om effekten av UV-skydd i kontaktlinser

Besarta Sahiti

Optikerprogrammet 180 hp

Högskolan i Kalmar, Naturvetenskapliga Institutionen Examensarbete 15 hp, VT 2008

Handledare:

Johanna Enbuske: BSc Optometry, Naturvetenskapliga Institutionen

Leg. Optiker Högskolan i Kalmar

Universitetsadjunkt 391 82 Kalmar

Examinator:

Peter Gierow: Docent Naturvetenskapliga Institutionen Högskolan i Kalmar

391 82 Kalmar

Abstrakt

Ultraviolett (UV) strålning är kortvågigt ljus som har visat sig orsaka skador på kroppens vävnader. Skadeeffekterna beror på UV-strålningens våglängdsintervall, samt exponeringens längd och intensitet.

Att UV-strålningen har en påverkan på ögats vävnader är konstaterat. Hur denna påverkan sker och vilka konsekvenserna är, har undersökts i olika studier. Pterygium, fotokeratit och cataract är några av de tillstånd som antingen kan orsakas eller påskyndas av UV-strålningen.

Ansiktsformen hos en person kan bidra med skydd för ögat mot UV-strålning, till exempel genom ögonfransar och ögonlock. Solglasögon är en annan skyddsform och numera finns det även kontaktlinser som har UV-absorberande egenskaper som skydd mot den farliga strålningen.

Syftet med denna litteraturstudie är att se om det finns en påvisad effekt av UV-skydd i kontaktlinser. Målet är att genom en sammanställning av sju stycken vetenskapliga artiklar kunna besvara frågeställningen och dra en relevant slutsats.

De valda analysartiklarna har på olika grunder som syfte att bevisa effekten av UV-skydd i kontaktlinser. Genom olika metoder har egenskaper hos ett antal varierande typer av kontaktlinser med UV-filter undersökts.

Slutsatsen, som kan dras av denna studie, är att den UV-absorberande effekt som kontaktlinser med UV-filter ger är tillräcklig för att skydda ögat mot sjukdomstillstånd

(2)

Summary

The sun is the main source of ultraviolet radiation (UVR) and this radiation has a negative effect on human body tissue. A large amount UVR passes through the ozone layer which means that some of this amount remains to be absorbed by the human body and cause damage. How extensive the damage is depends on the exposure intensity and duration, but also on the wavelength of the light. Studies have shown that UVR induces a number of ocular diseases or diseased states, such as pterygia and cataract.

A person’s facial structure contributes with some protection against UVR, as well as using sunglasses or contact lenses with UV-absorption.

The purpose of this literature study is to find out if contact lenses with UV-protection contribute with enough protection to the eye from hazardous UVR. Reviews of seven scientifically based articles were made to draw conclusions on the subject. All of the analyzed articles in this study have for different reasons assessed the UV-absorbing properties of contact lenses with UV-filter.

This study concludes that the exposure of UVR can be reduced to safe levels by wearing contact lenses with UV-absorber. Therefore prescriptions of these contact lenses should be considered as an option by eye care practitioners, especially for people that spend a lot of time outdoors.

With this in mind and the fact that the addition of UV-blocking properties does not affect the contact lens’ clinical performance, there should not be any doubt about prescribing these contact lenses when needed. Sunglasses should not be replaced by UV-absorbing contact lenses or forgotten because the two forms of eye protection complement each other. The sunglasses protect a larger part of the eye but do not offer protection against peripheral incident light and light that pass through the sunglasses, which the UV-absorbing contact lenses do.

(3)

Innehållsförteckning

1 Introduktion ... - 1 -

1.1 Ultraviolett strålning ... - 1 -

1.2 Påverkan på ögat ... - 3 -

1.3 Skydd mot UV-strålning ... - 5 -

1.4 Syfte ... - 8 -

1.5 Avgränsning ... - 8 -

2 Metod och material ... - 9 -

2.1 Litteratursökning ... - 9 - 2.2 Urvalskriterier ... - 10 - 2.3 Analys av material ... - 10 - 3 Resultat - Artikelanalys ... - 11 - 3.1 Walsh et al (2007)... - 11 - 3.2 Moore et al (2006) ... - 13 - 3.3 Walsh et al (2003)... - 15 - 3.4 Walsh et al (2001)... - 17 - 3.5 Quesnel et al (2001) ... - 19 - 3.6 Faubl et al (2001) ... - 20 - 3.7 Tønnesen et al (1997) ... - 21 - 4 Diskussion ... - 22 - 4.1 Metod ... - 22 - 4.2 Resultat ... - 23 - 4.3 Slutdiskussion ... - 24 - 5 Slutsats ... - 26 - 6 Tackord ... - 27 - 7 Referenser... - 28 - Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3

(4)

Introduktion

1 Introduktion

Optikerns ansvar gentemot sina patienter är att alltid tillhandahålla den information och de hjälpmedel som behövs för att patienterna ska ha så bra synhälsa som möjligt 1. Numera har både patienter och optiker förståelse för faran med ultraviolett (UV) strålning 2 och det finns mycket skrivet inom området 2-5.

Ozonlagret förtunnas i samband med klimatförändringarna 3,4. Mängden UV-strålning som når jordytan påverkas av ozonlagrets tjocklek, eftersom solljus är den vanligaste källan till UV-strålning på jorden 3. Vikten av skydd för ögat mot UV-strålning är stor, inte minst för personer som vistas eller sportar mycket utomhus 5, då de utsätts för UV-strålning i större utsträckning. Enligt en uppskattning får en inomhusarbetare endast tio till tjugo procent av den exponering som en utomhusarbetare får 3. UV-exponeringen ökar även beroende på vilket underlag som solljuset träffar 3-5. En gräsmatta reflekterar c:a en procent UV-strålning, jämfört med nyfallen snö som kan reflektera upp till c:a åttio procent och sand som kan nå upp till tjugofem procent. Det visar hur stor betydelsen av UV-skydd är vid till exempel skidåkning.

1.1 Ultraviolett strålning

Solljuset består av ultraviolett strålning, synligt ljus och infraröd strålning (IR). Våglängderna för ljuset varierar mellan 100–400 nm (nanometer) för UV-ljus, 400– 800 nm för synligt ljus och 800–1300 nm för infraröd strålning 3,6,7. Värmekänslan som upplevs under soliga dagar beror på IR-strålningen medan UV-strålningen bidrar med den fotokemiska responsen som leder till solbränna 3. Under molniga dagar sprids strålningen av molnen, vilket innebär att även värmen sprids och omgivningen upplevs inte lika varm. En hög dos UV-strålning når kroppens vävnader trots att molnen sprider ut en stor del av strålningen och därför är det även under dessa dagar viktigt med UV-skydd 5,8. Det ljus som inte transmitteras (släpps igenom) av till exempel en biologisk vävnad, attenueras istället, vilket innebär att ljuset antingen sprids eller absorberas (tas upp) av vävnaden 9.

(5)

Introduktion

Den ultravioletta strålningen är uppdelad i tre områden 3,6 (cirkavärden):

 UVA – sträcker sig mellan 315–400 nm

 UVB – sträcker sig mellan 280–315 nm

 UVC – sträcker sig mellan 100–280 nm

I stort sett all UVC från solen absorberas av ozonlagret i stratosfären, likaså en stor mängd UVB 3,6-9. Detta innebär att UVA och UVB, med våglängder över c:a 290 nm, transmitteras genom atmosfären och kan därmed absorberas av ögonens vävnader och på så vis göra skada i vävnaden 6,8. UVC och UVB med våglängder under c:a 300 nm, från källor som solarier, absorberas av cornea (hornhinnan) och den mesta strålningen mellan c:a 295–320 nm absorberas av den kristallina linsen. Då cornea och lins absorberar en stor mängd UV-strålning, är den lilla mängd strålning som når retina (näthinnan) mestadels UVA 6.

(6)

Introduktion

Tabell I (Baserad på tabell ur Borish’s Clinical Refraction 8)

De våglängder som kan ge biologisk påverkan (aktionsspektrum), på respektive ögonvävnad.

Ögonvävnad Cornea Conjunktiva Kristallina linsen _Retina

Våglängdsområde 200–320 nm 270–310 nm 295–320 nm _{310–380 nm}

Minsta erytem dos (MED) kallas den dos av UV-strålning som ger minsta synliga hudrodnad (erytem) och detta värde används för att uppskatta skadorna som uppstår vid UV-exponering. Den vanligaste biologiska verkan av UV-strålning är solbränna, vilken uppstår när huden bildar pigmentet melanin som ett skydd mot UV-strålning 9. Skadeeffekterna av UV-strålning på huden beror på våglängdsintervallet samt på exponeringens längd och intensitet. Kortare våglängder ger exempelvis större cellskada medan långa våglängder tränger djupare ner i vävnaden 5,9. Hudcellerna påverkas av UV-strålning på så sätt att det uppstår skador i DNA-molekylerna. Dessa DNA-skador ger konsekvenser av olika grad och i värsta fall uppstår malignt melanom, en typ av hudcancer 9.

1.2 Påverkan på ögat

1.2.1 Conjunktiva

De våglängdsområden som absorberas och kan ge skador på conjunktiva (bindhinnan) är lika de som påverkar cornea 6,8. Pterygium är en inväxt av conjunktiva över cornea och växer oftast in som en vinge nasalt. Den exakta orsaken till pterygium, men även till pinguecula som är en förtjockning av conjunktiva, är fortfarande okänd men en trolig orsak är UV-exponering 6. Dessa degenerationer av conjunktiva är ofarliga och behandlas oftast inte men täcks pupillområdet kan pterygium avlägsnas genom kirurgi. Förklaringar till varför tillstånden är vanligare nasalt har diskuterats och olika teorier5,10 har uppkommit. Teorierna säger att det kan vara ett resultat av att ljus som bryts lateralt genom cornea fokuseras på limbusområdet nasalt (Peripheral Light Focusing, PLF, se bild 2) men även att en mängd av det ljus som träffar näsan reflekteras på nasala conjunktiva.

(7)

Introduktion

Figur 2

Figuren visar hur snett infallande ljus bryts genom temporala cornea och fokuseras på nasala delen av ögat, vid nasala limbus och conjunktiva. Limbus är det område där övergången mellan cornea och conjunktiva sker.

1.2.2 Cornea

Studier har visat att skador sker djupare in i corneas lager ju längre våglängder som absorberas av vävnaden 8. Då ett öga utan skydd utsätts för stora mängder UV-strålning kan fotokeratituppkomma, även kallad snöblindhet och svetsblänk. Fotokeratit innebär att små, ytliga sår uppstår på corneala epitelet och de brukar läka inom något dygn 6,7,9. Symptom som upplevs kan vara torrhets- och gruskänsla, ljuskänslighet och även intensiv värk 7,9. Det är inte bara epitelet som skadas vid UV-exponering, utan skadan når corneas djupare lager och kan även ge minskad corneal känslighet. En av de djupare strukturer som påverkas är exempelvis endotelet och då kan bland annat en förtjockning av cornea uppstå. Detta sker som ett resultat av minskad pumpeffekt i endotelcellerna 6.

Cornea

Nasala Conjunktiva Temporalt infallande ljus

(8)

Introduktion

1.2.3 Kristallina linsen

Med stigande ålder stelnar den kristallina linsen och ackommodationsförmågan minskar 7, ögats förmåga att ställa om mellan avståndsseende och närseende avtar. I samband med att den kristallina linsen börjar stelna börjar den även bli mindre transparent och får en mer gultonad och gråaktig färg. Detta leder till att ljuset får svårare att nå retina6,7. När kristallina linsen utsätts för långvarig UV-strålning sker en förändring av linsproteinerna och att denna typ av strålning skulle vara en riskfaktor för cataract har visats i epidemiologiska studier 6. Enligt en avhandling gjord vid Karolinska Institutet (KI) har det uppskattats att en ökning av cataract i världen med 100 000–150 000 fall kan bli resultatet av en procents minskning av ozon i atmosfären3.

1.2.4 Retina

Som tidigare nämnts är det inte en stor mängd UV-strålning som når retina, men trots detta har studier 6,11 visat att ultraviolett strålning kan skada retina och det retinala pigmentepitelet. Vid afaki (avsaknad av kristallin lins) ökar betydelsen av UV-skydd då den strålning som vanligtvis absorberas av den kristallina linsen når retina istället, därför är det även viktigt för cataractopererade att de intraokulära linserna har UV-skydd 7. Det retinala pigmentepitelet har stor betydelse för retinas funktion och påverkan på denna vävnad kan därmed ge en försämrad syn. Vid exponering av UV-strålning under en längre tid kan skador i maculas pigmentceller uppkomma, vilka kan utlösa den process som ger ögonsjukdomen åldersrelaterad maculadegeneration (AMD) 11.

1.3 Skydd mot UV-strålning

1.3.1 Ansiktsform

Ögat skyddas från ovanifrån infallande solljus av ögonlocket, ögonbrynen och ögonfransarna men även kinden bidrar till viss del med skydd från ljus som reflekteras nerifrån 5. Vid olika ljus omgivning varierar ögonöppningens storlek 5,6, vilket innebär att kisande till viss del ökar skyddet för ögat. Även näsan sägs bidra med en skyddande skugga 5.

(9)

Introduktion

1.3.2 Solglasögon

Numera är det inte bara i solglasögon det finns skydd mot UV-strålning utan även i kontaktlinser. Att lägga till UV-absorberande egenskaper i solglasögon och kontaktlinser innebär inte att ett tillräckligt skydd mot UV-strålning erhålls5. Solglasögon med hög skyddsfaktor skyddar ögat mot UV-strålning längs optiska axeln men perifert ljus kan passera genom och vid sidan om solglaset och på så sätt nå ögat5,6. Då de mörka glasen gör att ögat inte kisar lika mycket, kommer en större mängd perifert ljus att nå ögat 6.

1.3.3 Kontaktlinser med UV-skydd

För att kontaktlinser ska få ett skydd mot UV-strålning tillsätts UV-absorberande komponenter i kontaktlinsmaterialen. Dessa komponenter kallas för kromatoforer och de fungerar på så sätt att de absorberar och neutraliserar UV-strålning genom att omvandla strålningsenergin till värme 12,13. Förutom egenskaperna från kromatoforerna är även kontaktlinsens material och tjocklek av betydelse för UV-skyddet 12,14. American National Standard Institute (ANSI) har klassificerat UV-absorptionen och delar in kontaktlinserna i Klass 1 och 2. För Klass 1 gäller att kontaktlinserna transmitterar mindre än tio procent UVA-strålning och mindre än en procent UVB-strålning, vilket innebär att kontaktlinserna ska absorbera minst nittio respektive nittionio procent UVA och UVB. Klass 2 kräver däremot inte lika mycket skydd. Det som gäller för kontaktlinser i klass 2 är högst trettio procent transmission för UVA och fem procent för UVB 12. För att göra det lättare att jämföra kontaktlinsers skydd mot UV-strålning har uttryck som Protection Factor (PF) och Safe Exposure Duration (SED) använts. PF beskriver den minsta dos av UV-strålning som behövs för att orsaka skador i ögats vävnader och SED är den tid som ögat är säkert från skador vid UV-exponering. För båda uttrycken gäller att högre värden visar på bättre UV-skydd 12,13. Hur mycket skydd en kontaktlins bidrar med vid limbusområdet är viktigt att veta med tanke på att stamcellerna som finns i detta område kan skadas vid UV-exponering. Dessa stamceller ansvarar för corneas cellnybildning och skada på dessa kan därmed orsaka exempelvis pterygium 14.

(10)

Introduktion

100 -

0 -

1.3.4 Mätning av ljuset

För att mäta ljusintensitet och våglängd för bland annat UV-strålning kan en spektrofotometer användas 15. En spektrofotometer mäter ljusintensiteten som en funktion av ljusvåglängden och en så kallad transmissionskurva görs utifrån registreringen av den mängd ljus som faller på instrumentet 2. Spektrofotometern kan på så sätt visa effekten av UV-blockerande kontaktlinser i transmissionskurvor 15.

Figur 3

Figuren visar hur en transmissionskurva för en kontaktlins kan se ut. Kurvan fås från en spektrofotometer och visar förhållandet mellan transmissionen för ett visst föremål (till exempel en kontaktlins) och våglängden för det ljus som passerar föremålet 2.

Våglängd (nm) Transmission (%)

(11)

Introduktion

1.4 Syfte

Syftet med denna studie är att, genom en sammanställning av ett antal vetenskapliga artiklar, se om det finns en påvisad effekt av UV-skydd i kontaktlinser. Dessutom skall den granska i vilken mån dessa kontaktlinser skyddar mot sjukdomstillstånd som kan orsakas av ultraviolett strålning.

1.5 Avgränsning

Då examensarbetets arbetsform är en litteraturstudie har det fallit sig så att det inte getts utrymme för en marknadsundersökning. Att använda båda arbetsformerna under detta examensarbete hade blivit en alltför stor uppgift på den begränsade tid som tilldelats. Marknadsundersökningen vore intressant att göra då den tillsammans med en litteraturstudie skulle ge ett större perspektiv kring området.

(12)

Metod och material

2 Metod och material

Metodbeskrivningen av denna litteraturstudie berör hur materialet i studien söktes fram och hur urvalet av detta material gjordes.

2.1 Litteratursökning

Informationskällor som användes för litteratursökning var tidskriftsdatabaserna Pubmed och ELIN@Kalmar för att leta artiklar och även ”related articles” på pubmed. Sökord som användes var: UV, UV-filter, contact lenses, eye, pterygium, cataract, retina och kombinationer av dessa (se tabell II). Efter att ha hittat artiklar på detta sätt var det även till hjälp att komplettera med kedjesökning, det vill säga att använda referenslistorna på de artiklar som hittades för att gå vidare och hitta fler inom området. För att underlätta sökningen och få relevanta artiklar i sökträffarna användes även MeSH sökverktyg, där sökorden ibland valdes som huvudämne (major topic). De flesta artiklar som inte hittades i fulltext fick beställas genom fjärrlån eller hittades genom kontakt med en av artikelförfattarna, Jan P.G. Bergmanson O.D., Ph.D. vid University of Houston, College of Optometry.

Tabell II

Sökmatris

Sökord ELIN PubMED PubMED* Använda

artiklar 1. UV 84102 63690 2. UV-filter 146 123 3. contact lenses - - 4. eye - - 5. pterygium 281 1875 6. cataract 11179 41094 7. 1 AND 3 30 66 28 7 8. 1 AND 4 397 1588 803 9. 1 AND 5 4 43 24 10. 1 AND 6 115 335 118 11. 2 AND 4 46 32

(13)

De böcker som användes i studien valdes utifrån relevans till ämnet och de lånades på biblioteket vid Högskolan i Kalmar. Bibliotekskatalogen LIBRIS användes för att hitta vissa böcker och avhandlingar men även att leta i skolans bokhyllor bland böcker inom området var till hjälp. För vägledning kring studiens struktur, analys och innehåll användes metodböcker för litteraturstudier 16,17. Ett antal artiklar som på olika sätt berör området analyserades och i studiens resultat sammanfattades respektive artikels syfte, metod och resultat. Allt detta för att ett resonemang kring studiens syfte sedan kunde göras.

2.2 Urvalskriterier

Kriterier som litteraturen i studien skulle uppfylla var att den skulle vara skriven på engelska eller svenska och den skulle vara högst 15 år gammal. Artiklarna som skulle användas för jämförelse i studiens resultat skulle vara skrivna mellan juli månad år 1997 och juli månad år 2007. En begränsning till några speciella forskningsgrupper eller till någon del av världen gjordes däremot inte, då detta skulle försvåra materialinsamlingen.

2.3 Analys av material

En analys gjordes på de artiklar som klarade urvalskriterierna och det togs då hänsyn till hur artiklarna var skrivna, hur upplägget var och hur testerna genomfördes. Hänsyn togs även till vilka resultat som uppgavs, hur dessa resultat kom till och hur hög signifikans dessa hade. En textanalys gjordes för att kunna ta ställning till ifall artiklarna passade till syftet med studien. Bortsett från kriterierna som nämnts ovan skulle artiklarna på olika sätt och på olika grunder beröra effekten av UV-skydd i kontaktlinser. De artiklar som nämnde detta men inte hade det som syfte, togs inte med i studien. I analysen lades stor vikt på bland annat vilka kontaktlinser som använts och hur många tester som gjorts på varje kontaktlinssort.

(14)

Resultat - Artikelanalys

3 Resultat - Artikelanalys

Se bilaga 1 för mer information om kontaktlinssorterna som använts i studierna. För sammanställning av resultat och metod se bilaga 2 respektive 3.

3.1 Novel method for determining Hydrogel and Silicone Hydrogel Contact Lens transmission curves and their spatially specific ultraviolet radiation protection factors 14

Walsh, J., Koehler, L., Fleming, D. & Bergmanson, J.P.G. (2007)

Syfte

Syftet med studien är att bestämma transmissionskurvorna för silicon-hydrogellinser med UV-block samt att undersöka hur dessa kurvor varierar på olika punkter på kontaktlinsen.

Med hjälp av en spektrofotometer mättes transmissionskurvor för olika punkter (centralt, mittperifert och perifert) på ett antal kontaktlinser för att bestämma kontaktlinsers optiska egenskaper, såsom tjocklek. Kontaktlinserna som användes i studien hade en styrka på -3.00 D och var av märkena:

 Acuvue 2

 Acuvue Advance

 Acuvue Oasys

 Focus Night & Day

 O2 Optix

Mellan varje mätning togs kontaktlinsen ut ur hållaren och sköljdes med saltlösning och mätningarna gjordes fem gånger på varje punkt för varje kontaktlins. Studien visar de våglängder där kontaktlinserna absorberat 50 % av UV-strålningen, det vill säga då endast 50 % av strålningen når ögat. Med hjälp av kurvorna kunde PF (se sida 6) för varje kontaktlinssort och varje punkt räknas ut för UVA, UVB och UVA+UVB.

(15)

Resultat

Resultaten visar, precis som teorin i studien nämner, att en minuskontaktlins har lägst absorption centralt och att absorptionen ökar ju tjockare kontaktlinsen blir. För en kontaktlins med plusstyrka gäller det motsatta då kontaktlinsen är tjockare centralt och tunnas ut i periferin. Även kontaktlinserna utan UV-absorberande egenskaper visade ökad UV-absorption vid ökad kontaktlinstjocklek. Acuvue Oasys och Acuvue Advance visade på bäst resultat då de absorberade 50 % av UV-strålningen vid längst våglängder, vid 378 nm för Acuvue Advance och 381 nm för Acuvue Oasys.

(16)

3.2 Ultraviolet transmittance characteristics of daily disposable and silicone hydrogel contact lenses 18

Moore, L. & Ferreira, J.T. (2006)

Syfte

Syftet med studien är att undersöka de egenskaper i ett antal kontaktlinser, som skyddar mot UV-strålning, samt ta reda på PF (se sida 6) för dessa kontaktlinser som hjälp till kontaktlinstillpassare.

I studien testades hydrogel- och siliconhydrogel-linser, med och utan UV-block:

 1-day Acuvue Moist

 Acuvue Advance

 Acuvue Oasys

 Focus Dailies

 Night and Day

 O2Optix

 Soflens 1-day

 Purevision

Fem stycken kontaktlinser (med styrka på -3.00 D) av varje sort testades och på varje kontaktlins gjordes mätningarna tre gånger. En spektrofotometer användes för att få ett transmissionsspektrum för de testade kontaktlinserna. Även en kontaktlinshållare för att hålla kontaktlinsen fuktad och i stabilt läge under mätningarna användes. Transmissionen mättes för en provhållare som innehöll saltlösning och en kontaktlins, och en referenshållare som bara innehöll saltlösning. Transmissionen för vardera kontaktlins och respektive strålningsområde (UVA, UVB och UVC) togs sedan fram genom att räkna ut förhållandet mellan provhållaren och referenshållaren. PF kunde enkelt räknas ut genom att ta inversen av transmissionen vid en viss våglängd.

(17)

Resultat

Alla siliconhydrogel-linser visade en minimal transmission i UVC-området. Acuvue Oasys och Acuvue Advance kan båda klassas som UVA- och UVB-blockerande kontaktlinser enligt ANSI klass 2. Acuvue Moist visade på bra värden och var nära klassificeringsgränsen, men ingen av endagslinserna kunde ändå klassas enligt ANSI standard.

(18)

3.3 Can UV Radiation-blocking soft contact lenses attenuate UV Radiation to safe levels during summer months in the Southern United States? 19

Walsh, J.E., Bergmanson, J.P.G. & Saldana, G. (2003)

Syfte

Studien syftar till att värdera frekvensen av ljusintensiteter som anses vara ohälsosamma, genom att analysera MED (se sida 3) i Houston, Texas. Syftet är även att uppskatta ifall UV-blockerande kontaktlinser skyddar ögat mot dessa intensiteter.

Kontaktlinserna som testades i studien hade en styrka på -3.00 D och var av följande sort:

 Precision UV

 Acuvue 2

 Surevue

 Biomedics UV 55

 Biomedics 55 utan UV-skydd

Två laborativa metoder användes för att ta reda på effekten av UV-filter hos kontaktlinserna ovan och metoderna jämfördes sedan:

 Metod 1: Mätningar av MED-nivåer, som regelbundet utförs på Houston University, användes. Dessa värden var gjorda under middagstid och under en tvåmånadersperiod. En spektrofotometer mätte transmissionskurvor för kontaktlinserna och dessa kurvor i kombination med MED-värdena användes för att matematiskt värdera skyddet som kontaktlinserna i studien gav.

 Metod 2: Kontaktlinser av samma sort användes även i denna metod, men här på ett annat sätt. En speciell strålnings-mätare (UV-radiometer) mätte MED från omgivningen och samma mätning gjordes därefter fast med en kontaktlins på mätarens sensor. Ytan på mätarens sensor minskades till 14 mm för att en kontaktlins skulle täcka hela ytan. Ju mer MED-värdet sjönk vid andra mätningen desto bättre absorberade kontaktlinserna UV-strålning.

(19)

Resultat

Resultaten visar att MED, under middagstid, överskred de rekommenderade säkerhetsnivåerna vid c:a 90 % av den totala mätningsperioden. Den första metoden visar på mindre skydd än det som visas av metod 2 men båda ger samma resultat, vilket är att kontaktlinser med UV-skydd får ner MED-värdet på säkra nivåer. Metod 1 visade att Biomedics 55 utan UV-skydd sänker MED-värdet med c:a 6 % och Precision UV med c:a 84 % medan metod 2 visade värden på c:a 8 % och 91 % för respektive kontaktlinssort. Bland de kontaktlinser som har UV-absorberande egenskaper var Precision UV den kontaktlins som visade mest UV-skydd och Biomedics UV 55 den med minst skydd.

(20)

3.4 Quantification of the ultraviolet radiation (UVR) field in the human eye in vivo using novel instrumentation and the potential benefits of UVR blocking hydrogel contact lens 20

Walsh, J.E., Bergmanson, J.P.G., Wallace, D., Seldana, G., Dempsey, H., McEvoy, H. & Collum, L.M.T. (2001)

Syfte

Denna studie syftar till att tillverka och testa två nya sensorsystem, på humana ögon, för att bekräfta de teorier (PLF och nasal reflektion, se sida 3) som tros bidra till att UV-exponeringen är högre på ögats nasala delar. Syftet är även att värdera hur effektivt UV-blockerande kontaktlinser filtrerar strålningen mot ögat.

Metoden i denna studie är uppdelad i två delar för att bekräfta reflektionsteorin och brytningsteorin (PLF). En testomgång gjordes först på ett dockhuvud och sedan gjordes mätningar på 12 försökspersoner, fem gånger på varje person. Kontaktlinserna som användes i studien var i stort sett utan styrka (± 0 D) och av märkena Precision UV och Acuvue 2.

 För att bevisa reflektionsteorin placerades ett plastskal på ögat. På detta skal fästes fem stycken fotodioder längs horisontalplanet, med de två första dioderna temporalt om ögat, den tredje över pupillen och de två sista nasalt. Fotodioderna fungerade som sensorer, vilka reagerade på våglängder över 300 nm.

 För att bevisa brytningsteorin användes en modifierad spaltlampa där två fiberoptiska instrument placerades, ett temporalt och ett nasalt om ögat. Den temporala detektorn belyste cornea och den nasala detektorn kände av mängden ljus som träffade ögat nasalt. För att mäta transmissionskurvor för cornea och conjunctiva har en spektrofotometer använts. Vävnadernas spektrum mättes genom att ta skillnaden mellan belysningsspektrumet och ljuskällans spektrum.

(21)

Resultat

Resultaten visar på att ögats nasala del hade högre ljusintensiteter än den temporala delen hos tio av de 12 försökspersonerna. En av försökspersonerna hade dock mindre ljusintensitet nasalt. Undersökningarna visar att c:a 20 % av det ljus som bryts igenom cornea fokuseras nasalt på conjunktiva. Vid jämförelse av teorierna ses att det ljus som bryts från temporala cornea har större effekt på ögat än det ljus som reflekteras från näsan. Båda kontaktlinserna i studien visar på skydd mot UV-ljus som fokuseras på nasala limbus och conjunktiva. Precision UV visade sig ha bättre skydd än Acuvue 2.

(22)

3.5 Evaluation of the spectral transmittance of UV-absorbing disposable contact lenses 13

Quesnel, N-M., Fares, F., Verret, E. & Giasson, C. (2001)

Syfte

Syftet med studien är att mäta transmissionen för ett antal kontaktlinser för att se om de bidrar med tillräckligt skydd mot UV-strålning.

Ett antal kontaktlinser med UV-skydd användes i studien och som kontroll även några utan skydd. Tre kontaktlinser av varje sort användes och mätningar gjordes tre gånger för varje kontaktlins, alla med styrkan -0,50 D. Mätningarna gjordes på följande linser:

 Acuvue  Precision UV  Speciality Sport  Surevue  Permaflex UV  Boston ES (RGP-lins)

 Acuvue utan UV-skydd

En spektrofotometer användes och mätningar gjordes först på en hållare med endast saltlösning och sedan på en testkontaktlins. Därefter sköljdes kontaktlinserna med saltlösning för att pH och osmolaritet skulle vara densamma genom mätningarna. PF och SED (se sida 6) beräknades för att kunna jämföra kontaktlinsernas UV-skydd.

Resultat

Alla kontaktlinser visade transmission i UVC-området, hur mycket och i vilka våglängder varierade mellan linssorterna. Gemensamt för alla linser var även att PF var högre för UVB än för UVA-strålning. Precision UV och Surevue var de linser som fick lägst transmission och därmed även högst PF, Precision UV för UVA och Surevue för UVB och UVC. Acuvue utan UV-skydd visade på 90 % transmission. Den stabila kontaktlinsen som testades i studien visade höga PF-värden i alla våglängdsområdena.

(23)

3.6 Spectra of UV-absorbing contact lenses: Relative Performance21

Faubl, H. & Quinn, M.H. (2001)

Syfte

Syftet med studien är att genom noggranna metoder bestämma transmissionsspektra för ett antal kontaktlinser. Studien jämför kontaktlinsernas förmåga att absorbera strålning i olika våglängdsområden.

UV-spektra för ett antal kontaktlinser med styrka på +2.00 och -4.00 D mättes. Det gjordes mätningar på fem kontaktlinser av varje märke och styrka och även på dess tjocklek. En spektrofotometer med integrerad sfärdetektor användes för att få transmissionsspektra för kontaktlinserna nedan:

 Actifresh 400  Acuvue  Biomedics 55 UV  DuraSoft 3 UV  Frequency Disposables UV  FreshLook UV  Hydrogenics 60 UV  Omega 56  Permaflex UV  Precision UV  Rythmic UV  Surevue Resultat

Resultaten visar att alla kontaktlinser som testades transmitterade mer än 98 % synligt ljus mellan 440–800 nm. De flesta kontaktlinser transmitterade mindre än 10 % av UVB-strålningen och en tredjedel av alla kontaktlinser transmitterade runt 10 % UVA-strålning och lika mycket av den totala mängden UVA och UVB. Actifresh 400 har fått ungefär 3 % transmission för i stort sett alla våglängdsområden som mättes, denna

(24)

3.7 Ultraviolet transmittance of monthly replacement lenses on the Scandinavian market 22

Tønnesen, H.H., Schjelderup Mathiesen, S-E. & Karlsen, J. (1997)

Syfte

Denna studie syftar till att bedöma de transmitterande egenskaperna hos kontaktlinser med UV-skydd för att uppskatta effekten av dessa linser. Studiens syfte är även att ta reda på om dessa egenskaper förändras då kontaktlinserna utsätts för UV-strålning.

En spektrofotometer användes även i denna studie för att mäta den spektrala transmissionen på ett antal kontaktlinser, med och utan UV-absorption. Fem mätningar gjordes på vardera lins och en styrka på -3,00 D användes i studien för följande linser:

 Actifresh  Review  Eye Q  Melodic UV  Precision UV  Medalist 66  Sureview  Focus

PF-värden räknades ut för alla kontaktlinser och därefter utsattes linserna för UV-ljus motsvarande 30 timmars solljus för att sedan göra alla mätningar igen.

Resultat

Alla kontaktlinser i studien visade transmission i UVC-området och kontaktlinserna med UV-skydd visade märkbart bättre resultat än de utan skydd. Trots detta fanns det skillnad mellan de olika märkena, transmissionen mellan dem varierade mellan 0,2 % – 18 % vid 315 nm. Efter att kontaktlinserna hade utsatts för UV-strålning var det tre av fem UV-skyddande kontaktlinssorter som hade signifikant ändring i transmissionen. Actifresh var den kontaktlins som gav bäst resultat i alla tre våglängdsområden, både före och efter bestrålning.

(25)

Diskussion

Se bilaga 1 för mer information om kontaktlinssorterna som använts i studierna. För sammanställning av resultat och metod se bilaga 2 respektive 3.

4 Diskussion

4.1 Metod

Många studier 14,18,19,22 använder kontaktlinser med en styrka på -3.00 D då dessa linser har en tunn optisk zon och eftersom de vanligtvis används som standard för mätningar av till exempel syregenomsläpplighet. För att få en överblick på metoderna som använts i de analyserade artiklarna se bilaga 3. Endast Faubl et al 21 har gjort mätningar på kontaktlinser med både minus- och plusstyrka. Vilka delar av kontaktlinserna som mätningarna gjorts på och storlek på mätytan varierar också mellan studierna. Studien av Walsh et al 14 visar hur absorptionen varierar med kontaktlinsens tjocklek, vilket tydliggör att de resultat som presenteras på kontaktlinsers absorption kan variera. En tjock pluskontaktlins som mäts centralt visar på högre absorption än en minuskontaktlins som är tunnare centralt. Då samma kontaktlinssort kan få olika värden i olika studier, beroende på exempelvis dess styrka men även på mätytans storlek, bör dessa värden tas hänsyn till. Däremot kan slutsatser ändå dras om UV-skyddets effektivitet.

Det är ett stort urval av kontaktlinser i de olika studierna (se bilaga 1), vilket gör det svårt att visa generella resultat och dra slutsatser av det. Det bästa för denna studie vore att jämföra resultat på den svenska kontaktlinsmarknaden, men eftersom det inte har gjorts några sådana studier inom min tidsbegränsning har jag fått nöja mig med studier gjorda i USA och Norge. Den amerikanska kontaktlinsmarknaden ser annorlunda ut än den i Sverige och därför finns det kanske ett flertal kontaktlinser i studierna som många svenska optiker inte tillpassar. Den stora variationen av kontaktlinserkan även bero på att det händer mycket under kort tid på kontaktlinsmarknaden 23 men även att samma linssort ibland har olika namn i olika studier.

(26)

Diskussion

hur dessa mätningar ska ske och vilka kontaktlinsparametrar som ska användas, utan detta verkar variera mellan olika studier. Ändå kan det tyckas vara bra att ha något sorts mått på kontaktlinsernas skydd som tillpassare, då transmissionskurvor kan vara svåra att läsa av och förstå. Därför skulle det även önskas att en standard för dessa mätningar utformades i framtiden.

Alla studier 13,14,18-22 har använt sig av spektrofotometrar för mätningarna, Walsh et al 19-20 har även använt sig av andra mätinstrument såsom UV-radiometer. Trots att de flesta studierna har använt liknande instrument, blir det svårt att jämföra resultaten mellan studierna då instrumenten är av olika sort. När resultaten i studierna skulle jämföras, försvårades analysen av de olika våglängdsintervallen. Då vissa kurvor börjar vid längre våglängder än andra, går det inte att jämföra kontaktlinsernas transmission vid dessa våglängder. Detta eftersom värden inte finns för alla kontaktlinser vid alla våglängder. Mätningarna görs sent i UV-området i vissa studier.20,21, med förklaringen att ozonlagret absorberar det mesta ljuset i UVC-området men det känns som att man då valt att se förbi andra UV-källor som inte kommer från solljuset, exempelvis solarier.

4.2 Resultat

De flesta transmissionskurvorna i studien har jämförts med de kurvor som gjorts av leverantörerna och som tidigare nämnts kan dessa resultat variera. Ett val har därför gjorts att ta upp få värden på transmission i studien eftersom det lätt kan bli svårt att ta till sig information om det blir många siffror att hålla reda på. Det sammantagna målet med denna studie är trots allt att få upp ögonen på läsarna för kontaktlinser med UV-absorption samt ge dem en helhetsbild kring detta område.

Alla kontaktlinser i Acuvue-sortimentet har numera UV-skydd 12. I de studier som Acucue Advance och Acuvue Oasys har testats har det visat sig att dessa silicon-hydrogellinser fungerar lika bra som andra kontaktlinser med UV-skydd gör, vad gäller de UV-absorberande egenskaperna. De tillhör enligt Moore et al 18 ANSI:s klass 2, vilket innebär att de absorberar (tar upp) minst sjuttio procent UVA-strålning och nittiofem procent UVB-strålning. Detta i samband med det faktum att kontaktlinsers kliniska egenskaper inte påverkas vid tillsats av UV-absorberande komponenter, leder till drömmar om fler ”framtidskontaktlinser”. Fler av de kontaktlinser som svenska

(27)

Diskussion

optiker idag föredrar att tillpassa, kanske i framtiden kan ha UV-absorberande egenskaper? Det vore det ultimata eftersom optiker då förhoppningsvis inte behöver kompromissa med andra egenskaper hos kontaktlinserna som erbjuds idag.

Actifresh-linsen har testats i två studier 21,22 och har i båda fått väldigt bra resultat. Enligt den ena studien 22 påverkas kontaktlinsens transmission väldigt lite efter bestrålning med UV-ljus och kontaktlinsen kan i denna studie tillhöra klass 1 i ANSI:s standard, vilket den inte kan i studien av Faubl et al 21. Precision UV undersöks i fem av totalt sju studier 13,19-22 och transmissionskurvorna i de flesta studierna visar på bra skydd. I studien gjord av Tønnesen et al 22 är denna kontaktlins bland de tre bästa när det gäller UV-skydd och transmissionen ändras ytterst lite vid bestrålning med UV-ljus.

När SED och PF (se sida 6) används för att jämföra skyddet som kontaktlinserna tillför, kan skillnaden ses mellan mjuka kontaktlinser, med och utan UV-skydd, och stabila kontaktlinser med UV-skydd 13. De stabila kontaktlinserna har ofta mycket höga absorptionsvärden och ger bra UV-skydd men de täcker inte hela cornea 12. Walsh et al14 diskuterar i deras studie vikten av att skydda limbusområdet, då de stamceller som finns där kan påverkas och sjukliga ögontillstånd kan därmed uppkomma.

Solglasögon skyddar mer av ögats yttre delar, såsom ögonlock, än vad de UV-absorberande kontaktlinserna gör, men enligt Walsh et al 20 skyddar kontaktlinser med UV-skydd mot snett infallande ljus och ljus som fokuseras i limbusområdet. Jag anser att det görs ett indirekt val av vilka delar av ögat som önskas skyddas då valet mellan olika skyddsformer görs. Därför kan en kombination av de båda formerna ses som det bästa alternativet för att få bästa möjliga skydd, vilket är bra att informera patienten om.

4.3 Slutdiskussion

Patienten bör få information om skadorna som kan uppkomma av UV-strålning och de bör även få förslag till skydd för ögonen. Solglasögonen ska inte bytas ut då de skyddar en stor del av ögats yttre men att komplettera med kontaktlinser som också skyddar mot

(28)

Diskussion

Det skulle vara bra om optikern kunde ha UV-skydd som ett av de kriterier kontaktlinser bör ha. Jag anser att en patient som bär kontaktlinser endast för dagligt bruk och vistas mycket utomhus skulle ha nytta av kontaktlinser med UV-absorberande egenskaper. I vissa patienters fall kan en kontaktlins med UV-filter och godkänd syregenomsläpplighet vara bättre än en kontaktlins med endast hög syregenomsläpplighet. Patienters ögon är olika och en extremt hög syregenomsläpplighet är inte lika kritiskt viktig för alla på bekostnad av UV-skydd. Detta innebär givetvis inte att ögat inte får den hälsosamma mängd syre som behövs eftersom kontaktlinser med UV-skydd ändå har godkänd syregenomsläpplighet. Då det har visats att UV-skyddet inte påverkar kontaktlinsens funktion i allmänhet 12, kan detta ses som en tillräckligt relevant aspekt att beakta i valet av kontaktlins.

En fråga som ständigt kommer upp under arbetets gång är varför inte alla kontaktlinser har UV-skydd om det finns en bevisad effekt? Ett möjligt svar på frågan är att det troligen inte beror på UV-skyddet, utan anledningen till att inte fler kontaktlinser har UV-skydd kan vara för att optikerna inte kräver det. Kontaktlinsleverantörerna ger optikerna det de efterfrågar och behöver, kontaktlinser som inte tillpassas görs helt enkelt inte. Eftersom det är optikern som i kundens ögon är expert på kontaktlinsområdet, väljer de flesta patienter troligen att följa optikerns rekommendationer. Därför finns det eventuellt en chans att tillpassning av kontaktlinser med UV-skydd skulle öka om optiker ville rekommendera dessa. Det kan vara ett bra försäljningsargument för optikern då människor generellt blir alltmer medvetna om hur kroppen ska tas omhand och de verkar vidta alltfler åtgärder för att uppnå bästa möjliga hälsa.

Det skulle vara intressant att se hur kontaktlinsoptiker ute på arbetsmarknaden ser på kontaktlinser med UV-filter. Hur ofta tillpassas dessa kontaktlinser ute och finns det någon speciell inställningen till dem? Som en fortsättning och påbyggnad av denna studie skulle avgränsningen, som gjordes här, kunna vara ett bra spår att fortsätta på. Denna litteraturstudie är en bra grund till en enkätstudie för att besvara fler frågor och få en större helhet inom området.

(29)

Slutsats

5 Slutsats

Denna studie konstaterar att kontaktlinser med UV-filter absorberar en stor mängd UV-strålning och hur stor denna mängd är varierar mycket beroende på kontaktlinssort. Absorptionsegenskaperna beror bland annat på vilken absorptionskomponent som har tillsatts i kontaktlinsmaterialet och på kontaktlinsens tjocklek, vilket bör tas hänsyn till vid tillpassning av dessa kontaktlinser.

Att de UV-absorberande kontaktlinserna bidrar med bra skydd mot UV-strålningen, finns det vetenskapliga bevis på, men de kan inte ersätta skyddet som solglasögon ger. Det bästa skyddet är en kombination av de båda, då de kompletterar varandra. Denna information kan vara bra att ge kunden vid köp av solglasögon men även vid köp av kontaktlinser.

Denna studie kan ses som en grund för fortsatta studier, då det skulle vara intressant att se hur optiker och kontaktlinsleverantörer ute på marknaden ser på UV-skydd, främst i kontaktlinser men även i solglasögon. I vilket fall som helst kommer förhoppningsvis en diskussion kring ämnet att uppstå.

(30)

Tackord

6 Tackord

Ett oändligt tack tillägnas min familj, som har funnits vid min sida inte bara under examensarbetet utan under hela utbildningen.

Mina vänner ska inte glömmas bort heller, tack ska ni ha!

Jag vill även tacka min handledare, Johanna Enbuske, som har gett råd under arbetets gång.

Tack även till Jan P.G. Bergmanson O.D., Ph.D. vid University of Houston, för det material som jag fick.

Besarta Sahiti

(31)

Referenser

7 Referenser

1. Socialstyrelsen – SOSFS 1994:5

http://www.sos.se/sosfs/1995_4/1995_4.htm Datum: 08-04-15

2. Jalie, M. (2008) Ophthalmic Lenses and Dispensing 3rd edition (p. 97-99, 103) Philadelphia: Butterworth Heinemann

3. Dong, X. (2005) Safety limit estimation for cataract induced by ultraviolet radiation. Doktorsavhandling vid KI, Universitetsservise AB, Stockholm

4. World Health Organization, WHO (2003) Climate change and human health - risks and responses. Summary, WHO

5. Moore, L.A. (June 2003) Ocular protection from solar ultraviolet radiation (UVR) in

sport: factors to consider when prescribing. The South African Optometrist, vol. 62, 72-79

6. Bergmanson, J.P.G. & Söderberg, P.G. (January/February 1995) The significance of

ultraviolet radiation for eye diseases – A review with comments on the efficacy of UV-blocking contact lenses. Ophthalmic and Physiological Optics, vol. 15, 83-91

7. Grosvenor, T. (2002). Primary Care Optometry 4th edition (p. 369-372) Boston: Butterworth Heinemann

8. Benjamin, W.J. & Borish, I.M.- Consultant (2006) Borish’s Clinical Refraction 2nd

edition (p. 1175-1180) Philadelphia: Butterworth Heinemann

9. Nylén, P., Bergqvist, U., Fischer, T., Glansholm, A., Hansson, J., Surakka, J.,

Söderberg, P. & Wester, U. (2002) Ultraviolett Strålning och hälsa: Ett

kunskapsunderlag. Arbetslivsinstitutet

http://hdl.handle.net/2077/4288 Datum: 08-04-15

10. Kwok, L.S., Kuznetsov, V.A., Ho, A. & Coroneo, M.T. (April 2003) Prevention of

the Adverse Photic Effects of Peripheral Light-Focusing Using UV-blocking Contact Lenses. Investigative Ophthalmology & Visual Science, vol. 44, 1501-1507

(32)

Referenser

12. Giasson, C.J., Quesnel, N-M. & Boisjoly, H. (2005) The ABCs of

ultraviolet-blocking contact lenses: an ocular panacea for ozone loss? International

Ophthalmology Clinics, vol. 45, 117-139

13. Quesnel, N-M., Fares, F., Verret, E. & Giasson, C. (January 2001) Evaluation of

the Spectral Transmittance of UV-absorbing Disposable Contact Lenses. The Contact

Lens Association of Ophthalmologists Journal, vol. 27, 23-29

14. Walsh, J., Koehler, L., Fleming, D. & Bergmanson, J.P.G. (March 2007) Novel

Method for Determining Hydrogel and Silicone Hydrogel Contact Lens Transmission Curves and Their Spatially Specific Ultraviolet Radiation Protection Factors. Eye &

Contact Lens, vol 33, 58-64

15. Millodot, M. (2000) Dictionary of Optometry and Visual Science. 5th edition (p. 284) Oxford: Butterworth Heinemann

16. Friberg, F. (2006) Dags för uppsats – vägledning för litteraturbaserade examensarbeten. Danmark: Studentlitteratur

17. Hart, C. (1998) Doing a Literature Review London: SAGE Publications

18. Moore, L. & Ferreira, J.T. (March 2006) Ultraviolet (UV) transmittance

characteristics of daily disposable and silicone hydrogel contact lenses. Contact Lens

& Anterior Eye, vol. 29, 115-122

19. Walsh, J.E., Bergmanson, J.P.G. & Saldana, G. (January 2003) Can UV

Radiation-blocking soft contact lenses attenuate UV Radiation to safe levels during summer months in the Southern United States? Eye & Contact Lens, vol. 29, 174-179

20. Walsh, J.E., Bergmanson, J.P.G., Wallace, D., Seldana, G., Dempsey, H., McEvoy,

H. & Collum, L.M.T. (February 2001) Quantification of the ultraviolet radiation (UVR) field in the human eye in vivo using novel instrumentation and the potential benefits of UVR blocking hydrogel contact lens. British Journal of Ophthalmology,

vol. 85, 1080-1085

21. Faubl, H. & Quinn, M.H. (October 2001) Spectra of UV-absorbing Contact

Lenses: Relative Performance. International Contact Lens Clinic, vol. 27, 65-74

22. Tønnesen, H.H., Schjelderup Mathiesen, S-E. & Karlsen, J. (July/august 1997)

Ultraviolet Transmittance of Monthly Replacement Lenses on the Scandinavian Market. International Contact Lens Clinic, vol. 24, 123-127

23. Sveriges kontaktlinsförening. (2008) KLASS 2008. Ronneby: Ergo Opto Program

(33)

Bilaga 1

Nedan följer information om linsmaterial och leverantör för de kontaktlinser som använts i de olika studierna 12,13,18,21-23

ActiFresh 400 – MMA/VP copolymer, Cooper Vision Nordic AB ACUVUE® – etafilcon A, Johnson & Johnson Vision Care AB ACUVUE® 2 – etafilcon A, Johnson & Johnson Vision Care AB

ACUVUE® Advance™ – galyfilcon, Johnson & Johnson Vision Care AB 1-day ACUVUE® Moist™ – Johnson & Johnson Vision Care AB

ACUVUE® Oasys™ – senofilcon, Johnson & Johnson Vision Care AB Biomedics 55 UV (Eye Q) – ocufilcon D – Cooper Vision Nordic AB Boston ES (RGP) – flourosiliconacrylat, Nordiska Lins AB

Durasoft 3 UV – phemfilcon A, Ciba Vision

Focus® DAILIES® - nelfilcon A, Ciba Vision Nordic AB

Focus® Night & Day™ – lotrafilcon A, CIBA Vision Nordic AB Frequency 58 UV – metafilcon A, Cooper Vision Nordic AB Hydrogenics 60 UV – Ocular Sciences Inc.

Medalist 66 – Bausch & Lomb Melodic UV - Essilor

O2 Optix™ Night & Day™ – lotrafilcon B, CIBA Vision Nordic AB Omega 56 - Igel

Permaflex® UV – vasurfilcon A, Cooper Vision Nordic AB Precision UV – vasurfilcon A, CIBA Vision Nordic AB Purevision™ - Balafilcon A, Bausch & Lomb Nordic AB Review – MJS Sientific Ltd

Rythmic UV - Essilor

SofLens™ one day disposable – hilafilcon A, Bausch & Lomb Nordic AB Speciality Sport – Speciality UltraVision

(34)

Bilaga 2

Tabell III (Baserad på bilaga ur Dags för uppsats 16) Sammanställning av artiklar

Författare, År, Land

Titel Tidskrift Syfte Metod Resultat

Walsh et al(14) 2007

USA

Novel method for determining hydrogel and silicone hydrogel contact lens transmission curves and their spatially specific ultraviolet radiation protection factors

Eye & Contact Lens

vol. 33 58-64

Bestämma transmissionskurvorna för silicon-hydrogellinser med UV-block samt att undersöka hur dessa kurvor varierar på olika punkter på linsen.

Med en spektrofotometer mättes transmissionskurvor för olika punkter på fem

kontaktlinssorter för att bestämma deras optiska egenskaper. Samt beräknades PF med hjälp av kurvorna

En kontaktlins tjocklek har betydelse på hur effektivt linsen blockerar UV-ljus. PF för kontaktlinserna visar att UV-block i silicon-hydrogellinserna är effektiva. Moore et al(18) 2006 USA Ultraviolet transmittance characteristics of daily disposable and silicone hydrogel contact lenses

Contact Lens & Anterior Eye vol. 29 115-122

Uppskatta de UV-skyddande

egenskaperna hos ett antal kontaktlinser och ta reda på PF för dessa

kontaktlinser

Transmissionskurvor mättes med spektrofotometer för hydrogel- och silicon-hydrogellinser. Mätningar gjordes på åtta olika linssorter och PF räknades ut

Alla siliconlinserna visade liten transmittans i UVC området. Vissa linser kan klassas som UVA- och UVB-blockerande enligt ANSI

USA

Can UV Radiation-blocking soft contact lenses attenuate UV Radiation to safe levels during summer months in the Southern United States?

Eye & Contact Lens

vol. 29 174-179

Analysera MED-värden i Houston för att värdera frekvensen av ohälsosamma ljusintensiteter samt att uppskatta ifall UV-blockerande kontaktlinser skyddar mot dessa ljusintensiteter

Två metoder användes för att ta reda på effekten av UV-filter i fem kontaktlinssorter samt mäta MED-nivåerna i Houston, Texas. I den ena användes en spektrofotometer och i den andra en UV-radiometer

I 90 % av mätperioden överskred MED de rekommenderade säkerhetsnivåerna. Studien visar att kontaktlinser kan få ner MED-värdet på säkra nivåer

USA

Quantification of the ultraviolet radiation (UVR) field in the human eye in vivo using novel instrumentation and the potential benefits of UVR blocking hydrogel contact lens

British Journal of Ophthalmology vol. 85

1080-1085

Tillverka och testa två nya

sensorsystem för att bekräfta att PLF och nasal reflektion bidrar till att UV-exponeringen är högre på ögats nasala delar. Även att värdera hur effektivt UV-blockerande kontaktlinser filtrerar strålningen mot ögat.

12 försökspersoner användes i undersökningen och två metoder för att bevisa två teorier. Transmissionskurvor för cornea och conjunktiva mättes, samt kurvor för två olika kontaktlinser

Ögats nasala del visades ha högre ljusintensiteter än den temporala delen.Båda linserna i studien visar på skydd mot UV-ljus som fokuseras på nasala limbus och conjunktiva

(35)

Quesnel et al(13) 2001 USA

Evaluation of the spectral transmittance of UV-absorbing disposable contact lenses The CLAO Journal vol. 27 23-29

Att mäta transmissionen för ett antal kontaktlinser för att se om de bidrar med tillräckligt skydd mot UV-strålning

Transmissionskurvor mättes med spektrofotometer för sju olika linssorter. SED (mellan 290-310 nm) och PF

beräknades

Alla kontaktlinser släpper igenom en liten mängd UV-strålning som varierar mellan linssorterna. Alla linser hade högre PF för UVB än för UVA Faubl et al(21)

2001 USA

Spectra of UV-absorbing contact lenses: Relative Performance International Contact Lens Clinic vol. 27 65-74

Syftet med studien är att bestämma transmissionsspektra för ett antal kontaktlinser. Studien jämför

kontaktlinsernas förmåga att absorbera strålning i olika våglängdsområden.

Mätte transmissionskurvor för 12 olika linssorter med en spektrofotometer som hade en integrerad sfärdetektor.

En tredjedel av kontaktlinserna transmitterade ca 10 % UVA och lika mycket av UVA+UVB. De flesta linser transmitterade mindre än 10 % UVB-strålning Tønnesen et al(22) 1997 Norge Ultraviolet transmittance of monthly replacement lenses on the Scandinavian market

International Contact Lens Clinic vol. 24 123-127

Uppskatta effekten av kontaktlinser med UV-absorberande egenskaper samt att ta reda på om dessa egenskaper ändras då kontaktlinserna utsätts för UV-strålning

Använde en spektrofotometer för att mäta transmissionen för nio olika linssorter. PF räknades ut för alla linser och slutligen utsattes linserna för UV-strålning

Kontaktlinserna med UV-skydd visade bättre resultat än de utan skydd. Efter att linserna utsattes för UV-strålning hade tre av fem linssorter ändrad transmittans

(36)

Bilaga 3

Tabell IV

Sammanfattning på vilka metoder som har använts i studierna

SB: Single Beam Spektrofotometer DB: Double Beam Spektrofotometer FO: Fiberoptisk Spektrofotometer

Studie Var på linsen mätningarna gjorts Kontaktlins- styrka (D) Våglängds- Intervall (nm) Mätt eller räknat ut PF/SED Använt spektrofotometer / Typ Mätningar gjorda på öga eller laborativt Storlek på mät-ytan (mm) Förvaring av linser vid mätning Walsh et al(14) Centralt Mittperifert Perifert

-3.00 200-800 Ja / Nej Ja / FO Lab. - Saltlösning

Moore et

al(18) Centralt -3.00 200-400 Ja / Nej Ja / DB Lab. - Saltlösning

Walsh et

al(19) Centralt -3.00 250-900 Nej / Nej Ja, bl.a. / FO Lab. 14 / 5 Luft

Walsh et al(20)

Över hela

linsytan ± 0 350-550 Nej / Nej Ja, bl.a. / FO Öga - Luft

Quesnel

et al(13) Centralt -0.50 200-800 Ja / Ja Ja / SB Lab. 2 Saltlösning

Faubl et

al(21) Centralt

+2.00

-4.00 350-800 Ja / Ja Ja Lab. 6 Saltlösning

Tønnesen