10-åring spårlöst borta : En studie om hur försvunna barn konstrueras i svensk press

10-åring spårlöst borta

En studie om hur försvunna barn konstrueras i svensk press

Jessica Göransson och Erika Svensson

Programmet för medieproduktion och journalistik

Examensarbete 15 hp Handledare: Anette Forsberg

Journalistik C-uppsats Institutionen för kommunikation och design

Authors: Jessica Göransson and Erika Svensson

Title: 10 year old vanished – A study on how disappeared children are represented in Swedish press

Level: BA Thesis in Journalism Location: University of Kalmar Language: Swedish

Number of pages: 56

Abstract

The purpose of our study was to examine how missing children are portrayed in media. We wanted to see if there are any recurring story patterns and characters in the texts. We also wanted to examine how the relationship between children and adults are framed and which comprehensive view of children is mediated in journalistic texts.

Our questions were: how do Swedish newspapers write about missing children? Which narrative pattern are there in the texts? How are children and adults represented in the texts? What relationship between children and adults are made visible in the texts? What a

comprehensive approach to children is constructed in the texts?

For this study, we used the media discourse, theories of representation, stereotypes and characters. And theories of narrative, dramatic turns and opposites.

We chose to make three case studies in which children suddenly disappeared, the case of Bobby Äikiä, the case of Engla Höglund and the case of Sebastian Hedman. We analyzed 93 news articles from Swedish newspapers, which were published in connection with the events. Our method was discourse analysis. We examined the characters and relationships between them, and looked at the dramaturgical construction of the articles.

In our conclusion we established that the children are portrayed as helpless and weak in contrary to the adults, who are portrayed as strong and as they who are in power. The mothers of these children all play a major part in these articles while their fathers are made invisible. These texts contribute to a discourse about the vulnerability for the children.

The texts construction of children mediates an image that says that children are helpless, innocent and unprotected. Children are represented as an inferior group to adults, and without authority in the society.

Keywords: Children, media, lost, journalism, news, Bobby, Engla, Sebastian, discourse, narrative.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning

1.1 Syfte och frågeställningar……… 4

2. Tidigare forskning

2.1 Barn och barndom genom tiderna……….. 6

2.2 Barn i medierna……….. 8

3. Teori

3.1 Diskurs……….………... 10

3.2 Representation ……… 11

3.3 Karaktärer……… 12

3.4 Narrativ och dramaturgi……….. 13

4. Metod

5. Resultat och analys

5.1 Fallet Bobby………. 20 5.1.1 Karaktärer ……….. 32 5.1.2 Dramaturgi……….. 33 5.2 Fallet Engla……….. 33 5.2.1 Karaktärer………... 43 5.2.2 Dramaturgi……….. 44 5.3 Fallet Sebastian………. 44 5.3.1 Karaktärer……… 50 5.3.2 Dramaturgi……….. 51

6. Slutsatser och diskussion

6.1 Förslag till fortsatt forskning………... 54

7. Referenser

1. INLEDNING

I april 2008 försvann en liten flicka i Stjärnsund när hon var på väg hem från sin

fotbollsträning. Försvinnandet blev snabbt uppmärksammat i medierna och letandet efter henne medförde ett stort mediepådrag.

Genom nyhetsrapporteringen följde vi polisen och flickans familj i deras sökande. När det sedan kom fram att hon blivit mördad blev vi djupt berörda, fast att vi inte kände flickan eller hade någon som helst anknytning till byn. Det fick oss att börja fundera över hur medierna skriver om barn som försvinner. Alla typer av försvinnanden är obehagliga, men vi är främst intresserade av att rikta in oss på barn. Barn uppfattas ofta som oskuldsfulla och värnlösa och vi tror att det påverkar hur medierna skriver om detta.

1.1 Syfte och frågeställningar

Vi vill undersöka svenska nyhetsartiklar som handlar om barn som försvunnit. Syftet med vår studie är att granska hur barn representeras, framställs, i medierna och vilka återkommande berättelsemönster och karaktärer som finns i texterna. Vi vill undersöka texter och se vilka aktörer som finns. Vår hypotes säger att det alltid finns ett offer, ofta en hjälte och/eller en skurk. Därför vill vi undersöka fall där det finns antingen lycklig eller olycklig utgång. Tidningarna konstruerar och förmedlar olika uppfattningar om vår värld. På så sätt erbjuder journalistiken oss att förhålla oss till vår omvärld på ett visst sätt. Barn är en del av världen, och de är en utsatt grupp som inte har någon makt och sällan kommer till tals. Därför tycker vi det är viktigt att undersöka hur synen på försvunna barn konstrueras i svensk dagspress.

Vår huvudfråga är:

Hur skriver svensk dagspress om försvunna barn?

Våra frågeställningar är:

- Vilka berättelsemönster förekommer i texterna?

- Hur konstrueras barnen respektive de vuxna i texterna? - Vilken relation mellan barn och vuxna synliggörs i texterna? - Vilken övergripande syn på barn konstrueras i texterna?

Vår undersökning hör hemma inom journalistikforskningen. Enligt de medieteoretiska perspektiv som medieforskaren Denis McQuail lyfter fram kan vår undersökning anses knyta an till hur medierna kan fungera som verktyg för att vi ska förstå och orientera oss i världen (McQuail, 2005:14).

2. TIDIGARE FORSKNING

I det här kapitlet redogör vi för barn och barndom, ur ett sociohistoriskt perspektiv. Vi tar också upp forskning om när barn får synas i medierna och hur de då framställs.

2.1 Barn och barndom genom tiderna

Enligt sociologen Jens Qvortrup (1994) är barndomen en del av varje människas liv. Den är en övergångsperiod mellan födelsen och vuxenlivet. Barnens 'uppgift' är att bli vuxna. För de vuxna är barnen en slags råvara som ska slipas och formas för att passa in i en framtida struktur.

Historikern Philippe Ariés (1996) har skrivit om barndomen och hur den har förändrats från medeltiden fram tills i dag. Under medeltiden var barn mer eller mindre precis accepterade som mänskliga varelser. Några sekel senare sågs barnen som miniatyrer av de vuxna. Barnen ansågs vara vuxna vid sex-sju års ålder och fick då börja arbeta. Numera kan barn hjälpa till med hushållsarbetet, men inte alls i samma utsträckning som förr i tiden. Att barns främsta behov är omsorg, skydd och omvårdnad är idéer som bara har funnits i drygt ett sekel. Förr i tiden var inte barnen något som man hade en speciell känslomässig omsorg om på samma sätt som man har i dag. Då funderade vuxna aldrig över att barn skulle kunna ta skada av att bli vittne till olyckor, våld och död.

Qvortrup (1994) anser att när industrialiseringen tog fart blev omgivningen farlig för barnen. Detta medförde att barnen har fått mer begränsningar och vuxna har tillsatt en oändlig mängd säkerhetsåtgärder och beskyddande insatser för att skydda barnen. Qvortrup gör en liknelse som beskriver barn som om de vore blommor.

I dag växer sällan barn upp som vilda blommor, som är utsatta för väder och vind och alla andra risker i naturen. [...] De som finns kvar odlar vi som plantor i en prydnadsrabatt - inhägnade och under behörig tillsyn. (Qvortrup, 1994:14)

Enligt den amerikanska antropologen Mary Ellen Goodman (1974) är barn precis som vuxna, medborgare i samhället. Barn är en del av samhället och utan dem skulle samhället vara dömt till undergång. Som medborgare bör man känna till vad som förväntas av en, samt veta vilka förpliktelser och skyldigheter man har. Att vara medborgare innebär inte bara att man ska känna till detta, utan också att man bryr sig om vad som förväntas av en. Det handlar om känslor, inlevelse och kunskaper. De flesta barn lär sig vad som är rätt och fel av sina

föräldrar.

Barnens huvudsakliga syssla i dagens samhälle är att leka och att ha roligt. Vuxna förväntar sig inte mycket av ett barn, mer än att de kan äta, sova, gå på toaletten och kan klä på och av sig själva. Barn förväntas också känna till sociala företeelser som är till för andras trevnad, som till exempel att man ska vara tyst när någon sover eller när någon annan pratar och göra det som man blir tillsagd att göra (Goodman, 1974).

Enligt Qvortrup (1994) tror många att barndomen är längre i dag än vad den var förr, men enligt honom är det inte riktigt sant. Qvortrup beskriver motsatsen: att barndomen har blivit kortare i och med att barnens tillvaro har blivit mer organiserad. Barn går i skolan längre, deltar i mer eller mindre frivilliga verksamheter efter skolan och allt fler barn blir

organiserade vid en tidigare ålder än förut. Barn hålls undan från allt som vuxna anser vara viktigt (Qvortrup, 1994) och enligt historieforskaren Ingrid Söderlind och socionomen Kristina Engwall (2005) har man länge utgått i från att föräldrarna är de som bäst företräder sina barn och kan tillgodo se barnens behov med deras kompetens.

Qvortrup (1994) menar att den moderna familjen har ett behov av att barn kan klara sig själva i en allt tidigare ålder och därför måste dagens barn vara mer självständiga än tidigare. De får till exempel vara ensamma hemma efter skolan medan föräldrarna är på jobbet eller ta

sig hem själva från skolan. Lekplatserna var förr en samlingsplats för barn, där alla träffades och lekte. I dag blir lekplatser och områden där barnen kan leka fritt allt mer sällsynta, samtidigt som den lokala och sociala kontrollen av barn minskar.

2.2 Barn i medierna

De amerikanska medieforskarna Dale Kunkel och Stacy L. Smith (1999) har undersökt vilken bild av barn som amerikansk press målar upp för publiken. Kunkel och Smith har studerat fem stora amerikanska tidningar samt tre kommersiella tv-bolag och då undersökt hur ofta och mycket barn syns i medierna, samt i vilka sammanhang. Resultatet av studien visar att barn främst förekommer i dessa medier i brotts- och våldssammanhang. Hit räknas både brott som är utförda av barn och brott mot barn. Dock skiljer sig siffrorna åt mellan press och tv. Studien visar att 48 procent av alla tv-nyheter om barn och 40 procent av tidningsnyheter om barn, handlar om barn som har varit inblandade i brott eller våld.

Medierna förmedlar oftast en bild av barndomen som osäker. Det anser den engelske sociologen Alan Prout (2003), som beskriver hur barn framställs i medierna. De förknippar ofta barn med utsatthet, skyddslöshet och oskuld och beskrivs via kriminalitet, våld och konsumtion. Prout anser att oavsett om publiciteten är positiv eller negativ blir konsekvensen densamma. Barnen är i behov av att vuxna kontrollerar dem, antingen för att skydda dem eller för att kunna gripa in i tid om det skulle behövas.

I sin doktorsavhandling jämför medieforskaren Ebba Sundin (2004) hur barn framställs i Helsingborgs Dagblad respektive Jönköpingsposten. Sundin utgår från FN:s definition av barn, att barn är människor i åldern 0 till 18 år. Hon menar dock att det främst är barn i

skolåldern, i synnerhet i de lägre skolåldrarna som syns i tidningarna. Jämfört med vuxna som framförallt framträder i text när det gäller redaktionellt material menar Sundin att barn oftare förekommer i bild. Många barn får framträda i grupp vilket ibland gör att de blir anonyma. Barn syns för det mesta i nyhetsartiklar eller på lokalsidorna. De förekommer främst i sammanhang som har med skola och idrott att göra.

Då Ebba Sundins undersökning gäller två lokaltidningar faller det sig naturligt att de flesta texterna om barn har lokal anknytning. De båda tidningarna har också inrikes- och

utrikessidor och där ser Sundin en tydlig skillnad när det gäller barns medverkan.

Inrikes- och utrikessidorna utmärker sig genom att barnen förekommer framförallt i artiklar som handlar om brott och olyckor. Det följer den gängse principen för nyhetsvärdering och det är därför inte heller märkligt att barn framställs framförallt negativ. (Sundin, 2004:125)

Söderlind och Engwall (2005) har undersökt tidningar, mellan åren 1970 och 2000, där barn är med på förstasidorna. Resultatet av undersökningen visar att barn främst förekommer i medierna i samband med brott, olyckor och våld. Rapportering om barn som utsatts för brott, skrevs bara om vid några enstaka tillfällen mellan åren 1970 till 1990. Tio år senare, år 2000 ökade uppmärksamheten för brottsrelaterade nyheter betydligt. Den här förändringen beror enligt Söderlind och Engwall, främst på ökad konkurrens och ökad kommersialisering och att brottsjournalistik har ett underhållningsvärde, vilket som har stor betydelse för

lösnummerförsäljningen.

Det är alltså vid speciellt tre tillfällen som barn får synas i medierna, vid brott, olyckor eller våld. Wallin, Bjerling och Lärkner (2006) har i sin arbetsrapport Barnen i nyheterna om

tsunamin tagit upp frågan om hur stor andel av nyhetsrapporteringen från tsunamikatastrofen i

Indiska oceanen 2004 som handlade om barn. Det stod tidigt klart att det var barnen som hade drabbats hårdast av katastrofen, men av rapporten att döma var det inte barnen som fick mest plats i nyhetsrapporteringen. Undersökningen omfattade samtliga medier och eftersom vi ska analysera texter i svensk dagspress i vår studie tittade vi närmare på hur nyhetsrapporteringen såg ut i tidningarna enligt Wallin, Bjerling och Lärkner. I morgontidningarna fanns barn med i uppemot 27 procent av artiklarna. I kvällstidningarna var barn med i 46 procent av texterna. De roller som barnen tilldelades i artiklarna var i största utsträckning som "ögonvittne" eller "döda och saknade". De tar upp att barn oftast får framträda i grupp, men när barnen

gestaltades i artiklar om tsunamin, fick barnen vara huvudpersoner i många artiklar och istället vara en individ. Kvällstidningarna framställde barnen som en individ i tre fjärdedelar av sina artiklar, medan morgontidningarna nästan enbart framställde barnen kollektivt i en grupp. Men bara för att barnen är huvudpersoner i artiklarna betyder det inte att det är de som har fått komma till tals. Mellan 95-98 procent av fallen där barn är huvudpersoner eller har en annan framträdande roll är det någon annan än barnet som har fått tala i morgontidningarna respektive kvällstidningarna.

3. TEORI

Eftersom vi undersöker hur relationen mellan barn och vuxna konstrueras i medierna samt vilken övergripande syn på barn som förmedlas i texterna är diskursbegreppet relevant.
Vi tar i kapitlet också upp representation och karaktärer. I vår undersökning ingår även att klarlägga berättelsemönster varför det är motiverat att gå in på narrativ och dramaturgi.

3.1 Diskurs

Medieforskarna Marianne Winther Jørgensen och Louise Phillips utgår från en

socialkonstruktionistisk grund och menar att en diskurs är ”ett bestämt sätt att tala om och förstå världen (eller ett utsnitt av världen)” (2000:7).

Enligt lingvistikforskaren Norman Fairclough (1995) bidrar mediediskurser till att konstruera sociala identiteter, sociala relationer mellan människor samt kunskaps- och betydelsesystem.

My view is that ’discourse’ is use of language seen as form of social practice, and discourse analysis is analysis of how texts work within sociocultural practice. (Fairclough, 1995:7)

Enligt medieforskarna Peter Berglez och Ulrika Olausson (2008) är kritisk diskursanalys dels en vetenskaplig teori, dels en metod som används för att analysera språk och

maktförhållanden. I all typ av mänsklig kommunikation, till exempel nyhetsartiklar, finns mer eller mindre ideologiska budskap och normer. Dessa kan vara uppenbara och/eller omedvetna. Genom kritisk diskursanalys analyseras samhällets maktstrukturer, till exempel hur vissa grupper dominerar och styr medan andra marginaliseras och förtrycks. Enligt den tidigare forskning vi redovisar kan barn ses som en underrepresenterad grupp i medierna och därför bedömer vi att kritisk diskursanalys är relevant för vår studie.

3.2 Representation

För undersökningen av hur barn gestaltas i svenska medier är begreppet representation relevant. För att kunna se vilka positioner barn tilldelas måste vi också undersöka hur andra personer runtomkring barnen framställs.

Representation means using language to say something meaningful about, or to represent, the world meaningfully, to other people. [...] Representation is an essential part of the process by which meaning is produced and exchanged between members of a culture. (Hall, 2002:15)

Medieforskaren Stuart Hall (2002) anser att representationer handlar främst om två saker; att beskriva och att symbolisera. Vi människor uppfattar världen genom att koda av och referera till saker, människor och händelser som vi känner till och som passar in i vår kulturella miljö. Enligt Hall råder det två samtidiga processer, det vill säga två representationssystem. Det första är ett kodsystem där alla sorters objekt, människor, händelser etc. är sammanställda med en mängd koncept. Utan dem skulle vi inte kunna tyda vår omvärld på ett meningsfullt sätt. För att det ska vara möjligt att representera eller utbyta meningsfullheter och koncept måste vi ha tillgång till samma språk. Därför är språket det andra representationssystemet, vilket involverar hela processen av att konstruera mening.

Medieforskaren Birgitta Höijer skriver om den sociala representationen i medietexter:

Som fenomen handlar sociala representationer om olika former av gemensamma föreställningar eller tankesystem inom ett samhälle eller grupp av människor. De är alltid relaterade till sociala, kulturella och/eller symboliska objekt, de är

representationer av någonting. (Höijer, 2008:143)

Enligt Richard Dyer, professor i filmvetenskap, använder vi människor oss av typisering för att förstå omvärlden. Han tar som ett exempel upp att vi får vetskap om någonting hos eller om en person genom att tänka på i vilken roll hon eller han framträder. Är hon eller han en förälder, ett barn, en arbetare, en älskare, chef, eller en gammal pensionär? Vi tilldelar personen medlemskap i olika grupper med hänsyn till klass, kön, ålder, nationallitet, ras, språktillhörighet, sexualitet etc. Vi bestämmer hennes eller hans personlighetstyp genom att titta på om hon eller han är glad, ledsen, seriös, deprimerad, tankspridd eller överaktiv. Vår

uppfattning av vem personen är, är uppbyggd på information vi samlat från att positionera personen i alla dessa olika fack (Dyer, 1977).

Dyer skiljer mellan arketyper, sociala typer och stereotyper. Arketyper är universella och eviga. Sociala typer är historiskt och kulturellt specifika och stereotyper är en gränssättande variant av dessa (Dyer, 2002:13f). Stuart Hall (2002) menar att stereotypisering reducerar människor till ett fåtal, enkla, väsentliga karaktärsdrag som framställs som om de vore naturgivna, och som bidrar till att upprätthålla en social ordning.

3.3 Karaktärer

För att ta reda på hur de andra personerna i texterna gestaltas och hur relationen mellan dem och barnen ser ut, behöver vi gå in på begreppet karaktär. I alla olika medier, där en historia berättas finns det ett antal karaktärer med. Medieforskaren John Fiske (2006) menar att alla karaktärer har en funktion i berättelsen. Karaktärerna representerar inte bara en individ, utan de bär på en rad olika ideologiska budskap och värderingar.

Enligt filmvetaren Kjell Sundstedt (2005) är huvudkaraktären i en film den karaktär som i de flesta fall dominerar händelseförloppet i en historia. Huvudkaraktären är ofta en god människa som publiken tar ställning för och i vissa fall också identifierar sig med. Huvudkaraktären utgår ofta från ett underläge och måste kämpa sig upp, vilket för det mesta inte är en medveten personlig utveckling utan en förändring som dramat skapar.

Men personlighetsutvecklingen behöver inte alltid vara i positiv riktning. Vid några tillfällen har jag arbetat med berättelser där huvudkaraktärens utveckling drivit henne/honom till undergång. (Sundstedt, 2005:185)

Enligt Sundstedt (2005) menade Aristoteles att handlingen i en berättelse ska för huvudkaraktären innebära en förändring från gott till ont eller från lycka till olycka. Sundstedt menar också att det inte alltid är självklart vem som är huvudkaraktär i en berättelse. Om det är oklart blir konsekvensen att historien saknar ett centrum och att åskådaren inte vet vem den ska bry sig om.

Den drivande karaktären (Sundstedt, 2005) är den karaktär som för handlingen framåt. Den har som funktion att sätta i gång det dramatiska förloppet och på något sett hota

huvudkaraktären. Bikaraktärer utgör en mindre men viktig del av berättelsen och blir ofta inte inblandade i historien på eget initiativ, utan på grund av rådande omständigheter. Ur

dramatisk synvinkel är inte alltid bikaraktären med i berättelsen från början till slut.

Det är centralt i vår undersökning att skilja på karaktärer och roller. Karaktärerna utgör byggstenarna i en berättelse. Beroende på vilken typ av berättelse det rör sig om kan karaktärerna inta olika roller. Det kan till exempel handla om en huvudkaraktär som intar rollen som hjälte, eller en bikaraktär som intar rollen som god.

Några arketypiska roller i nyhetsjournalistikens texter har identifierats av

journalistikforskaren Jack Lule: Offret, som oskyldig drabbas. Hjälten som övervinner alla motgångar och tar hem spelet till slut. Ibland kombineras de båda rollerna till en enda: Offerhjälten, dvs berättelsen utvecklas så att offret till sist blir en hjälte. En annan arketypisk roll är den goda modern som står för trygghet, omtanke och medkänsla. Den goda modern förekommer också i en motsatt variant, som den onda modern (Lule, 2001).

3.4 Narrativ och dramaturgi

Eftersom vi undersöker berättelsemönster är det relevant att gå in på begreppet narrativ. David Bordwell och Kristin Thompson beskriver det som

“…a chain of events in cause-effect relationship occurring in time and space” (2004:69). Alltså det som i folkmun menas med berättelse. Typiskt för en narrativ är att den börjar med en situation, sen uppstår en serie av förändringar enligt ett visst mönster av orsak och verkan. Slutligen uppstår en ny situation som för med sig slutet på narrativen. Bordwell och

Thompson understryker att man inte kan sätta ihop ett antal händelser och kalla det för en narrativ, utan att händelserna måste hänga ihop i ett orsakssamband och tidsmässigt. De tar upp den klassiska deckaren, att en berättelse inleds med att ett mord begåtts, som exempel. Här vet åskådaren effekten, en död person, men inte verkan, mördaren, motivet eller metoden. Det är nu nyfikenheten, åskådarens vilja att ta reda på vad som hänt som driver berättelsen vidare.

Medievetaren Jostein Gripsrud (2002) menar att David Bordwell och Kristin Thompsons definition av begreppet narrativ är alltför enkel och föreslår en egen definition:

En berättelse är en framställning av ett mänskligt (eller människoliknande) subjekt som har ett projekt (vilja, önskan, begär) och som genomlever en kausal kedja av sammanhängande händelser. (Gripsrud, 2002:235-236)

Dock brukar inte detta projekt gå att genomföra utan en konflikt, där subjektet har både motståndare och medhjälpare. Många nyheter i tidningar, radio och tv uppfyller, enligt Gripsrud, denna definition av berättelse.

Enligt Fiske (2006) finns i varje historia motsatspar som driver berättelsen framåt. Några motsatspar som är relevanta för vår undersökning är ond/god och hjälte/skurk. Det är motsatsernas kamp mot varandra som driver handlingen framåt.

För att klarlägga berättelsemönster måste vi undersöka hur en berättelse är uppbyggd.

De spelregler som nu ska presenteras kan publiken. Inte så att de medvetet kan beskriva hur en "vem-vinner"-historia är uppbyggd, men de har sett många och kan reglerna rent intuitivt. [...] Oftast till och med vet publiken hur en film ska sluta - det förälskade paret får ändå till sist varandra eller att hjälten trots allt kommer att överleva. (Sundstedt, 2005:88)

Sundstedt (2005) beskriver den klassiska "vem-vinner"-historiens dramaturgi som formen av en valfisk, indelad i tre akter. Varje akt har en huvuduppgift. I den första akten presenteras förutsättningarna och det är nästan alltid här vi får möta huvudkaraktären för första gången. Historien börjar ofta med ett anslag som på något sätt väcker publikens uppmärksamhet. Sedan går akt ett över i en presentation av bland annat karaktärer, konflikter och miljöer. En konflikt blir central och leder till vändpunkt ett. Här tar akt två vid. I den andra akten

utvecklas konflikten men också karaktärer, vilket leder till vändpunkt två. Här tar akt tre vid, som slutligen leder till den dramatiska höjdpunkten - konfliktupplösningen. Sedan sker en mjuk avtoning och historien är slut.

4. METOD

I metodkapitlet redogör vi för diskursanalys och dramaturgisk analys. Vi presenterar vårt material och hur vi genomförde undersökningen. Slutligen tar vi upp metodkritik.

4.1 Diskursanalys

Eftersom vi undersöker vilken syn på barn som förmedlas i de undersökta texterna valde vi att använda oss av Faircloughs (1995) tredimensionella analysmodell. I sin modell tittar han på textens egenskaper och den diskursiva praktiken, hur texten är producerad och hur den konsumeras, samt den sociala praktiken, vilken bild av världen som förmedlas.

För att undersöka vad som står i de texter vi valt, hur detta kan tolkas samt vad man kan dra för slutsatser om den diskurs som förmedlas, utgick vi från Faircloughs modell, när vi ställde frågorna:

- Vilka berättelsemönster finns i texterna? - Vilka roller/karaktärer finns i texterna? - Hur konstrueras barn och vuxna i texterna?

- Vilken relation mellan barn och vuxna synliggörs i texterna? - Vilken övergripande syn på barn finns i texterna?

Som ett steg i tolkningen utgick vi från nyckelord i texterna. Det kan till exempel vara hur barnet eller händelsen beskrivs. Vi tittade på ordens bakomliggande mening och hur de skulle kunna tolkas.

4.2 Dramaturgisk analys

För att i ett djupare led analysera nyhetsberättelserna tittade vi på deras dramaturgiska uppbyggnad. Här utgick vi från texternas kronologiska ordning för att bland annat undersöka hur de först ser ut när barnen är försvunna och hur de sedan förändras nyhetshändelsernas utveckling. Vi letade även efter vändpunkter i enlighet med Sundstedts (2005) modell

valfisken. Enligt Sundstedt är en vändpunkt när berättelsen komprimeras, förstärks eller får en ny vändning.

Illustration: Annika Smajic

Vi undersökte karaktärer och motsatspar i artiklarna, som enligt Fiske (2006) är viktiga för en berättelse.

4.3 Material

För att inte få ett allt för omfattande material valde vi att undersöka tre fall där svensk

dagspress har rapporterat om ett försvunnet barn i Sverige. I två av dem har barnen återfunnits döda och i det tredje har barnet hittats levande. Dessa tre fall har fått stor uppmärksamhet i medierna och vi tycker därför att det är intressant att analysera just dessa. Alla tre fallen har ägt rum under de tre senaste åren. Fallen vi har valt är:

- Bobby Äikiä som anmäldes försvunnen den 29 januari 2006. - Engla Höglund som anmäldes försvunnen den 5 april 2008.

- Sebastian Hedman som anmäldes försvunnen den 3 september 2008.

Vi valde att begränsa oss och bara granska texter från det att barnen är försvunna tills de har hittats. Detta eftersom vi ville fokusera på medierepresentationen av barnen. Efter att de har hittats skriver tidningarna mest om förövaren eller om sorgen efter barnen.

Enligt FN är man barn tills det att man fyller arton. Barnen i fallen vi har valt är tio år gamla. Vi valde dem för att vi anser att ett barn i den åldern är mer beroende av en vuxen jämfört med barn som är några år äldre. Barn i tonåren är mer utvecklade och förmodas kunna ta hand om sig själva på ett bättre sätt.

När vi letade efter texter som rör de fall vi valt, sökte vi först i databaserna Mediearkivet och Presstext. Sökdatum var 3, 6, 7 och 13 november 2008.

De sökord vi använde när vi sökte var: pojke, flicka, försv*, Engla, Bobby, Sebastian.

Fallet Bobby Äikiä

Vi hittade, och skrev ut, 51 artiklar och 3 notiser om Bobby från den 30 januari 2006 till den 20 februari 2006. Vi valde att göra en avgränsning där, då det är två dagar efter det att Bobbys kropp hittats. Därefter handlar texterna främst om förövarna. Den 15 februari anhålls hans mamma och hans styvpappa. Den 18 februari hittas Bobbys kropp.

Identiska texter från TT räknade vi som en enda text. Av 51 artiklar och 3 notiser återstod då 38 artiklar att analysera.

Fallet Engla Höglund

Många artiklar handlar om förövaren Anders Eklund. Vi valde redan i Presstext och

Mediearkivet bort de artiklar som endast handlar om honom eller om det så kallade Pernilla-mordet. Totalt skrev vi ut 77 artiklar om Engla som vi tyckte var relevanta för vår

undersökning. Artiklarna handlar främst om att hon är borta, sökarbetet efter henne och att hon hittas. Datumavgränsningen vi gjort sträcker sig från den 6 april 2008 då det först

publicerades att hon försvunnit, till den 16 april 2008, vilket var tre dagar efter att hon hittats.

När det gäller identiska texter från TT valde vi att analysera dem som en text. 43 artiklar ingår i analysen.

Fallet Sebastian Hedman

Totalt hittade vi 21 artiklar och sex notiser om detta fall i Presstext och Mediearkivet. Texterna är publicerade mellan den 4 september 2008 till den 13 september 2008. Här tog vi med alla artiklar och notiser vi hittade. Eftersom pojken inte var borta mer än ett dygn, är antalet artiklar relativt få. Från de tidningar som använt TT-material tog vi med en enda av de texter som var identiska. Vi valde även att ta bort notiserna eftersom vi anser att de var för korta för att berätta en historia. Av de 21 artiklar vi hittade i databasen valde vi ut 12 för analys.

4.4 Analysens genomförande

Vi studerade samtliga artiklar som vi skrev ut från Presstext och Mediearkivet för att se hur respektive tidning konstruerar respektive nyhetshändelse, från början till slut. Eftersom det visade sig att de olika tidningarna återgav nyhetshändelserna på ett väldigt likartat sätt valde vi att presentera den mer detaljerade analysen i form av en sammanlagd medieberättelse för var och en av de tre nyhetshändelserna. Analysen som vi presenterar bygger därmed på vår egen konstruktion av texter från de olika tidningarna.

Vi undersökte varje fall för sig. Vi började med att läsa alla texter som var publicerade samma dag och analysera dem. Vi strök under nyckelord och citat, samt gjorde anteckningar som vi sedan diskuterade gemensamt. Därefter skrev vi ner våra tolkningar tillsammans med de citat vi valt ut och sammanställde dem på ett sätt som gjorde presentationen till en berättelse om varje nyhetshändelse och dess utveckling. I slutet av presentationen av varje fall gjorde vi en sammanfattning av karaktärerna samt en analys av den dramaturgiska utvecklingen genom hela nyhetshändelsen.

4.5 Metodkritik

Kritik kan riktas mot vårt urval av material. Vi valde att göra fallstudier och valde ut artiklar utifrån vår egen uppfattning av vad som är relevant för vår undersökning. Enligt Sharan B Merriam (1998), som är professor i pedagogik, finns det både för- och nackdelar med den

forskningsmetoden. Att undersökningsmaterialet är tydligt avgränsat är en fördel med fallstudier, medan en nackdel är att resultatet bara är giltigt för de specifika fall som har undersökts. Man kan inte dra några generella slutsatser förrän man har gjort liknande undersökningar flera gånger som visar på samma resultat.

Vi valde att endast undersöka skrivna texter. Att vi inte studerade även bilder och redigering kan vara en brist i vår studie.

Kritik kan också riktas mot vår urvalsmetod eftersom alla dagstidningar i Sverige inte är anslutna till Presstext och Mediearkivet. Det finns risk att vi har missat att undersöka relevanta texter.

I vår dramaturgiska analys av respektive nyhetshändelse måste läsaren se till alla artiklar som rör det specifika fallet. Det går alltså inte att bara titta på en tidnings artiklar för att utläsa dramaturgin, utan samtliga tidningars artiklar måste läsas i kronologisk följd. När det gäller dramaturgin har vi undersökt den sammanlagda nyhetsberättelsen, i respektive fall, som den återgavs i svenska dagstidningar. Att vi i analysen presenterar varje fall i form av en

sammanlagd medieberättelse som bygger på vår egen konstruktion kan ses som en svaghet i uppsatsen, eftersom det är osannolikt att alla tidningar gemensamt skulle kunna vara berättare och att det den tänkte läsaren har tagit del av samtliga tidningars berättelse. Vi valde detta presentationssätt dels för att berättelserna var så likartade i de olika tidningarna, dels för att kunna göra analyskapitlet mindre omfattande och med färre upprepningar. Vårt val på denna punkt kan ifrågasättas.

Medieforskarna Göran Bergström och Kristina Boréus menar att vid studier som genomförs med kritisk diskursanalys bör validitetsfrågan relateras till vilket maktperspektiv man utgår ifrån. Att noggrant förklara hur en undersökning gått till ökar validiteten och i diskursanalyser har ofta citat en framträdande roll, vilket gynnar genomskinligheten i undersökningen.

Textanalysen är detaljerad och reglerna för att studera texten är förankrade inom lingvistiken (Bergström & Boréus, 2005).

5. RESULTAT OCH ANALYS

Kapitlet är uppdelat i tre delar där vi presenterar och analyserar varje fall för sig. Först i varje delkapitel gör vi en sammanställning av hur varje tidning har presenterar fallet. Sist i varje delkapitel gör vi en sammanfattning av karaktärerna samt hur den dramaturgiska utvecklingen skett genom texterna som ingår i nyhetsberättelsen. Artiklarna i respektive fall utgör

tillsammans tre berättelser där varje berättelse börjar med att ett barn är försvunnet.

Bordwell och Thompson (2004) anser att man inte kan sätta ihop ett antal händelser och kalla det för en berättelse, händelserna måste hänga ihop i ett orsakssamband och tidsmässigt. Nyhetsbevakningen skapar sådana samband att händelserna hänger ihop i en narrativ ordning.

5.1 Fallet Bobby

Aftonbladet skriver att Bobby är spårlöst försvunnen. Han försvann från sina föräldrar på en parkeringsplats. Han lider av sjukdomen Fragile X som gör honom till mycket skygg. Därför måste polisen söka efter honom mycket försiktigt. Skolchefen berättar att pojken inte varit i skolan på sex veckor och att föräldrarna anmält pojken sjuk. Det framkommer att styvpappan varit dömd för grova brott tidigare. Polisen hittar ett paket på botten av en sjö, innehållande Bobbys kropp. Modern erkänner och berättar hur hon och Bobbys styvpappa torterade Bobby till döds.

Dagens Nyheter skriver att polisen söker en pojke som försvann från sina föräldrar på en parkeringsplats vid Coop Forum på Hisingen. Pojken hade blivit ombedd att sitta kvar i bilen medan föräldrarna handlade. Pojken lider av Fragile X, vilket gör honom mycket skygg. Polisen säger till tidningen att de ska försöka locka fram pojken genom att ställa fram familjens bil och använda sig av polishäst. Bobby söks också via tv-programmet Efterlyst. Sedan blir föräldrarna anhållna, misstänkta för mord på Bobby. Pojken misstänks ha blivit mördad i parets hem. Misstankarna stärks därefter mot föräldrarna. Tidningen skriver om hur polisen bärgat en kropp ur Lovsjön som misstänks vara pojkens. Därefter väntar nya

Expressens skriver att Bobby varit mystiskt borta i nära två dygn. Pojkens mormor vädjar till allmänheten att tipsa polisen om de vet vad som hänt pojken. Alla tillgängliga resurser tillsätts i sökandet efter Bobby. Pojken försvann från en parkeringsplats utanför ett köpcenter på Hisingen i Göteborg. Hans mamma och pappa gick in i varuhuset för att handla och när de kom tillbaka var pojken borta. Bobby lider av en adhd-liknande störning, Fragile X, vilket gör att han är extremt skygg för främmande människor. Polisen säger till tidningen att de hoppas kunna locka fram Bobby. Polisen misstänker sedan att pojken blivit utsatt för brott. Det framkommer att han inte varit i skolan sedan innan jul och att föräldrarna anmält honom sjuk. En dömd sadist och våldtäktsman har hörts om Bobbys mystiska försvinnande. Polisen misstänker att mordet skett i närheten av parets hem och att Bobby aldrig var i Göteborg. Därefter publicerar tidningen att polisen misstänker att mammans sambo mördat Bobby. Även mamman misstänks och de båda häktas misstänkta för mord. Båda nekar till anklagelserna. Till slut bryter mamma ihop och berättar var sonens kvarlevor finns. Polisen gör ett fynd av ett paket som tros innehälla en mindre människokropp. Efter erkännandet talar mamman syster ut i Expressen om hur hon kände att Bobbys mamma dolde något för släkten.

Göteborgs Postens rapporterar om Bobby som försvann på en parkeringsplats utanför en stormarknad. Bobby har en adhd-liknade åkomma och beskrivs som extremt skygg och polisen tror därför att pojken håller sig gömd. Efter fyra dygn är Bobby fortfarande försvunnen och polisen trappar ner sökandet. Polisen har ingen misstänkt, men rykten om Bobbys föräldrar börjar cirkulera. Polisen vill veta vilka som har träffat Bobby efter jul, förutom hans föräldrar. Styvpappans brutala kriminella bakgrund kommer till känna och polisen gör husrannsakan i föräldrars hus. De anhålls för mord, men båda nekar till brott. Senare häktas paret skäligen misstänkt för mord på Bobby. Samtidigt hittar dykare ett paket innehållande en kropp i en sjö som de tror är Bobby.

Göteborgs Tidningen berättar om att 10-åriga Bobby Äikiä är mystiskt försvunnen. Bobbys mamma och styvpappa skulle handla på Coop och när de kom ut till bilen igen där Bobby väntade var han borta. Pojken lider av en utvecklingsstörning som heter Fragile X, som gör att han är extremt skygg för främmande människor. För att inte skrämma bort Bobby valde polisen att inte ha några patruller utanför varuhuset, utan ställde istället fram familjens bil för att locka fram pojken. Mormodern uppges vara förkrossad över att Bobby är borta och vädjar till allmänheten att höra av sig till polisen med tips. Skolskjutsföraren Göte Carlsson berättar om sista gången han träffade Bobby strax innan jul. Pojken hade varit mycket pigg och glad.

Polisen undrar om några andra förutom Bobbys föräldrar som har sett honom efter jul. Föräldrarna anhålls skäligen misstänka för mord. Föräldrarna har dumpat Bobbys kropp i en sjö. Mammans syster talar ut om händelsen.

Kvällsposten skriver att Bobby är spårlöst borta, och att han har en adhd-liknande åkomma som gör att han är extremt folkskygg. Ingen i skolan har sett Bobby innan jul och föräldrarna anmälde pojken sjuk. Skolskjutsföraren Göte Carlsson berättar att Bobby var piggare och gladare än någonsin när han träffade honom sista gången strax innan jul.

Analys av medieberättelsen om Bobby

Den 30 januari 2006 rapporteras det i tidningarna att en 10-årig pojke är försvunnen i Göteborg. Bobby Äikiä försvann utanför ett köpcentrum strax före klockan 17 på söndagseftermiddagen.

Hans mamma och styvpappa lämnade honom i bilen när de skulle handla på Coop Forum i Bäckebol på Hisingen. (Göteborgs Tidningen, 30 januari 2006)

Pojken blev ombedd att sitta kvar i bilen på parkeringen. När föräldrarna kom ut till bilen var pojken försvunnen. (Dagens Nyheter, 30 januari 2006)

Enligt tidningarna blev Bobby ombedd att stanna kvar i bilen. Vi tycker oss se ett maktförhållande mellan Bobby och de vuxna som bestämmer vad pojken ska göra.

I Göteborgs Tidningen skriver man om att Bobby lider av en utvecklingsstörning som heter Fragile X. Sist i artikeln har de en faktaruta om störningen och dess effekter. Genom faktarutan konstruerar tidningen Bobby som en avvikande pojke. Han representeras som ett barn som faller utanför gängse diskurs kring hur ett barn ska vara (Fairclough, 1995; Winther Jörgensen & Phillips, 2000; Berglez & Olausson, 2008).

– Han tycker inte om när det är mycket folk, förklarar styvpappan. Om Bobby blir pressad kan han börja slå eller bita sig själv. (Göteborgs Tidningen, 30 januari 2006)

Ordet ”styvpappa” kan enligt vår tolkning förknippas med grymhet och elakhet. Ordet för tankarna till gamla folksagor. I enlighet med Hall (2002) stereotypiseras mannen genom att benämnas som ”styvpappan”. Dyer (1977) menar att läsaren får vetskap om saker hos en person genom att tänka på i vilken roll han framträder. I det här fallet representeras mannen som en ”styvpappa”, och bär därmed också de ideologiska värderingar som tillskrivs styvpappor.

Göteborgs Tidningen låter ”styvpappan” uttala sig om Bobby. Mamman kommer inte till tals alls i texten. De uttalanden som tidningarna låter ”styvpappan” göra om Bobby framställer barnet som skygg och självdestruktiv. ”Styvpappan” konstrueras som om han inte visar något tecken på oro för pojken, då tidningen endast publicerar uttalanden där ”styvpappan” pratar om att Bobby är skygg.

För att inte skrämma bort honom valde polisen i går att inte ha några patruller utanför varuhuset, bara föräldrarnas bil med släp.

(Göteborgs Tidningen, 30 januari 2006)

Vi tolkar den här meningen som att tidningen skriver om ett djur och inte om ett barn. För att undvika att skrämma bort Bobby menar tidningen att han ska lockas fram med familjens bil.

Den 31 januari 2006 beskriver tidningarna hur sökarbetet efter Bobby fortskrider.

– Vi hoppas kunna locka fram honom när det är mindre folk på platsen. (Göteborgs Tidningen, 31 januari 2006)

– Vi ska försöka locka fram honom genom att ställa fram familjens bil, säger Tommy Axelsson, länsvakthavande befäl vid polisen i Västra Götaland.

(Dagens Nyheter, 31 januari 2006)

Bobby representeras här som ett skyggt djur. Man talar om att han ska lockas fram, likt en katt man lockar fram med en skål mjölk.

Polisen berättar i Göteborgs Posten hur man tog med polishästar och hundar till parkeringen:

– De säger att pojken tycker om djur. Förhoppningsvis tycker han att det är roligt med hästarna eller hundarna och kommer fram om han ser oss.

Enligt tidningarna finns ingen misstanke om brott, men det går inte att utesluta att brott begåtts. ”Styvpappan” berättar för Göteborgs Tidningen att han och Bobbys mamma grälade med pojken strax innan han försvann.

Familjen vädjar om hjälp att hitta tioårige Bobby. (Göteborgs Tidningen, 31 januari 2006)

– Snälla, tipsa polisen om ni vet något om vad som hänt Bobby, vädjar mormor Voukko Äikiä genom GT. (Göteborgs Tidningen, 31 januari 2006)

Här har Göteborgs Tidningen skrivit i rubriken att familjen vädjar om hjälp att hitta Bobby. Men i texten står det inte något om att föräldrarna vill ha hjälp att hitta sin son. Den som i tidningen ber om hjälp är Bobbys mormor. I enlighet med Fiskes (2006) teori om att

karaktärer bär på olika ideologiska budskap och värderingar, tillskrivs mormodern rollen som den kärleksfulla vuxna personen i Bobbys närhet som vill ge honom trygghet.

Den 1 februari 2006 rapporterar tidningarna om att letandet efter Bobby fortsätter och det framkommer att Bobby inte har varit i skolan sen före jul.

– Föräldrarna har anmält honom sjuk, säger Nils Carlsson, utbildningschef i Nässjö Kommun. (Kvällsposten, 1 februari 2006)

Både Kvällsposten och Aftonbladet skriver att Bobby inte varit i skolan på länge. Vi tolkar det som att misstankar mot föräldrarna nu börjar synas i tidningstexterna. Aftonbladet tar också upp ”styvpappans” kriminella bakgrund, att han tidigare är dömd för grova brott.

Bobbys mammas fästman är frustrerad över polisens arbete, och alla frågor under första dygnet.

– Jag förstår att de måste fråga om allt, men detta handlar ju om Bobby, säger fästmannen. (Aftonbladet, 1 februari 2006)

I går skaffade han och Bobbys mamma en varsin advokat som hjälpte dem. (Aftonbladet, 1 februari 2006)

Här anser vi att misstankarna förstärks ytterligare mot föräldrarna när tidningen skriver att fästmannen är frustrerad. Ordet frustrerad är synonymt med irriterad och arg. Fästmannen

framställs i texterna som om att han tycker det är ett känsligt ämne som han inte vill tala om. Dessutom har paret skaffat sig varsin advokat, vilket också kan tolkas som att de är

misstänkta.

Den 2 februari 2006 skriver tidningarna att polisen trappar ner sökandet efter Bobby. Länskriminalen har startat en brottsutredning. Polisen har inga misstänkta, men har förhört föräldrarna.

– Det finns ingenting i deras berättelse som ger upphov till några misstankar. Vi har en offerfamilj där en medlem saknas, så enkelt är det, konstaterar kommissarie Sven Alhbin på spaningsroteln. (Göteborgs Posten, 2 februari 2006)

Här beskrivs hela familjen som offer. Tidigare har det bara skrivits om att det är Bobby som är den utsatte, men nu framställs hela familjen som utsatt.

För första gången i vårt undersökningsmaterial uttalar sig Bobbys mamma om händelsen.

– Men vi är trötta och mår inte bra. Jag orkar inte prata om det som hänt, säger mamman. (Göteborgs Tidningen, 2 februari 2006)

När mamman enligt medierna för första gången uttalar sig säger hon egentligen ingenting om Bobby, utan talar bara om sig själv. En mamma i hennes situation förväntas visa oro för sitt barn. Medierna låter inte henne inta den klassiska modersrollen. Relationen mellan Bobby och mamman representeras som avvikande från det som brukar anses normalt, det vill säga ingår i dominerande diskurs (Hall, 2002; Fairclough, 1995; et al).

Tidningarna representerar däremot relationen mellan Bobby och skolbusschauffören som god. Enligt vår tolkning gestaltas mamman som ond jämfört med framställningen av

busschauffören. Skolskjutsföraren Göte Carlsson berättar om när han träffade Bobby senast:

– Han var piggare och gladare än jag någonsin har sett honom tidigare […] Han ville absolut sitta på passagerarplatsen närmast mig. Sedan pratade han på oavbrutet och jag skojade tillbaka. (Göteborgs Posten, 2 februari 2006)

Genom skolskjutschauffören framställs Bobby för första gången i vårt undersökningsmaterial som en pojke med goda egenskaper. Här nämns ingenting om att han skulle vara skygg. Han

konstrueras som en livfull och glad tioåring. I och med detta uttalande blir Göte Carlsson en viktig bikaraktär (Sundstedt, 2005). Han får inta rollen som den snälla farbrodern.

Den 3 februari 2006 skriver tidningarna att Bobby sökts genom tv-programmet ”Efterlyst” och att man har en förhört en sadist om försvinnandet.

En dömd sadist och våldtäktsman har hörts om tioårige Bobby Äikiäs mystiska försvinnande. […] har avslöjat att han vill döda och se blod flyta.

(Expressen, 3 februari 2006)

Nu skrivs det för första gången i tidningarna om en eventuellt misstänkt. Expressen skriver inte rakt ut att sadistmannen är misstänkt, men han beskrivs som en bov. Vi tolkar detta som att tidningarna för första gången har någon att lägga skulden på för Bobbys försvinnande.

Den 4 februari 2006 skriver tidningarna om frågetecken de har kring när någon utanför familjen senast såg eller pratade med Bobby. Kommissarie Sven Alhbin är förtegen om situationen:

Vem eller vilka är de utomstående personer som senast såg 10-årige Bobby Äikiä? Och när? Det är frågor som polisen inte anser sig öppet kunna besvara. […] Finns det – bortsätt från familjen – en enda som med säkerhet påstår sig ha träffat pojken nyligen, exempelvis efter jul?

– Jag vill inte uttala mig i den frågan, säger Alhbin. (Göteborgs Posten, 4 februari 2006)

Göteborgs Postens text andas misstänksamhet mot föräldrarna. Genom att fråga om utomstående personer har sett Bobby nyligen pekar texten indirekt ut föräldrarna som icke trovärdiga. Tidningen konstruerar föräldrarna som två mystiska karaktärer som har någonting att dölja.

Enligt Göteborgs Tidningen pratade mormodern med Bobby senast på julafton. Därefter har hon flera gånger talat om Bobby med sin dotter.

– När jag har ringt henne på hennes mobiltelefon har hon varit utomhus och sagt att Bobby är inne och leker. (Göteborgs Tidningen, 4 februari 2006)

– Jag tror att han är en sån som vill bestämma och att man får vika sig. (Göteborgs Tidningen, 4 februari 2006)

Genom mormoderns uttalanden ger texten intrycket att mamman vill undvika problem med sin sambo och att ”styvpappan” är en person som vill ha makt över andra.

Den 10 februari 2006 skriver Kvällsposten att polisen har brutit sig in hos Bobbys mamma och ”styvpappa”. Parets advokat, Per Oehme, säger till tidningen:

– De mår urdåligt, av två skäl. Dels att barnet är borta, men även all uppståndelse i media. Det har varit mycket ryktesspridning. (Kvällsposten, 10 februari 2006)

Tidningen ger intrycket av att advokaten vill tona ner det som sägs om föräldrarna genom att säga att det varit mycket ryktesspridning. Vi tolkar det som att texten vill antyda att

föräldrarna tycker det är värre med ryktesspridningen än att deras barn är borta.

Den 14 februari 2006 uppger Göteborgs Tidningen att föräldrarna är anhållna misstänka för mord.

Under det intensiva letandet har det kommit in tips och andra iakttagelser som pekar mot Bobbys mamma och hennes sambo. Enligt förundersökningsledaren,

chefåklagare Niklas Sannerholm, har misstankarna mot paret stärkts under utredningens gång. (Göteborgs Tidningen, 14 februari 2006)

– Det finns inga spår över huvud taget efter Bobby. Och det finns inga säkra iakttagelser heller, vilket är lite märkligt, säger Malin Sahlström.

(Göteborgs Tidningen, 14 februari 2006)

Tidningen framställer Bobby som ett hjälplöst barn. Det är ingen som kan hjälpa honom för att det är ingen som vet var han är.

Den 15 februari 2006 skriver samtliga tidningar om att föräldrarna är anhållna för mord på Bobby.

Polisen misstänker att Bobby, 10, mördades av sin styvpappa – efter att pojken upptäckt en hemlighet inom familjen. Bobbys kropp är fortfarande försvunnen. Bobbys mamma misstänks ha känt till allt – men inte vågat berätta sanningen för polisen. (Expressen, 15 februari 2006)

Enligt flera personer var styvfadern mycket dominant mot Bobbys mamma. (Expressen, 15 februari 2006)

Tidningen framställer ”styvpappan” som makthavande i relation till Bobby och hans mamma. ”Styvpappan” är den starka och Bobby och hans mamma är de svaga.

Den 16 februari 2006 skriver tidningarna om hur polisens undersökningsarbete går vidare.

En släpvagn, en brasa och en tingsrättsdom. Det var tre saker som väckte polisens intresse – och gjorde att försvinnandet förvandlades till en mordutredning. (Göteborgs Poste, 16 februari 2006)

Här – 20 meter från familjens hus – finkammar polisen resterna efter en omfattande öppen eld. Bobbys kropp kan finnas i askan. Polisen misstänker att Bobby, 10, blev torterad och mördad av styvpappan. (Expressen, 16 februari 2006)

Här representeras ”styvpappan” som en brutal och hänsynslös människa. Genom att Expressen använder ordet torterad antyder tidningen att det skett en grym avrättning av 10-årige Bobby.

Enligt flera samstämmiga vittnesuppgifter brann en eld under närmare två dygn i närheten av familjens bostad. Vittnen såg också hur mamman och styvpappan bevakade elden. (Expressen, 16 februari 2006)

Om Bobby blev uppeldad i närheten av sitt hem kommer polisen med största sannolikhet också att hitta spår på platsen. Det är svårt att helt förinta en kropp genom eldning. (Expressen, 16 februari 2006)

Här förstärker tidningarna ytterligare bilden av ”styvpappan” som en brutal och hänsynslös människa när de spekulerar i vad som hänt.

Den 17 februari 2006 skriver tidningarna i vårt undersökningsmaterial att Bobbys mamma och ”styvpappa” har blivit häktade. Mormodern uttalar sig om sin dotter i Expressen.

– Alltihop känns som om det inte är sant, jag vet att hon aldrig skulle göra något mot Bobby. Jag tror någon har tagit honom ur bilen, säger hon.

(Expressen, 17 februari 2006)

– Hon ville att jag skulle ringa när sambon inte var hemma, så det gjorde jag. Hon verkade rädd för honom. Han är sträng och min dotter är snäll och lugn. Hon vågade inte bråka eller säga emot. (Expressen, 17 februari 2006)

Genom mormoderns uttalande konstruerar tidningen återigen mamman som ett offer.

Mamman är svag, ”styvpappan” är stark och Bobby är den som har kommit i kläm. Han fick ta konsekvenserna av ”styvpappans” dominans och våldsamhet eftersom Bobbys mamma inte kunde skydda honom. Tidningen framställer Bobby som ett lätt byte för sin ”styvpappa” eftersom Bobby var en skygg och handikappad pojke. Här rör sig berättelsen kring

motsatsparet svag och stark (Fiske, 2006).

Den 18 februari 2006 uppger tidningarna att polisen har hittat Bobbys kropp.

Polisen bärgade på fredagseftermiddagen en kropp ur Lovsjön söder om Jönköping. Kroppen är sannolikt den saknade Bobby. (Dagens Nyheter, 18 februari 2006) Men strax efter klockan tre hittades en kropp i den frusna sjön. Polisen hade sågat upp en cirka sex meter lång vak ett par hundra meter från badplatsen i sjön och lyft upp kroppen i ett skynke. (Göteborgs Posten, 18 februari 2006)

Vid 16-tiden gjordes ett fynd av ett paket som föreföll innehålla en mindre människokropp, och tre kvart senare kunde dykarna bärga paketet. […]

– Efter bara en hastig blick i paketet kunde man se att det var Bobby, säger en källa. (Expressen, 18 februari 2006)

Här kommer fallets vändpunkt, i enlighet med Sundstedts (2005) dramaturgiska figur. En viktig pusselbit har fallit på plats och frågan var Bobby har varit är nu besvarad.

Huvudkonflikten är på väg att lösas. I de första dagarnas artiklar ligger skulden på Bobby själv, att han är borta eftersom att det var han som försvann från bilen, enligt föräldrarna.

Men vid den här vändpunkten ändras bilden av Bobby som karaktär. Nu framställs han som ett renodlat offer (Lule, 2001), som blivit utsatt för hemska brott av dem som står honom närmast. Han får inta rollen av ett sviket barn. Att ordet paket används om Bobby konstruerar honom som en sak. ”Styvpappan” och mamman har inte genomgått den rättsliga processen ännu, men pekas ut av tidningarna som skyldiga.

Enligt Expressen gav Bobbys mamma upp och berättade var Bobby fanns.

Men i torsdags orkade hon inte längre utan berättade var sonens kvarlevor fanns. Då hade hon fått veta att sambon pekat ut henne som ensam mördare.

(Expressen, 18 februari 2006)

Vi har i tidigare texter tolkat att ”styvpappan” pekats ut som ensam misstänkt och att Bobbys mamma har varit ett offer för honom. Vi anser att det här citatet visar hur konstruktionen av mammans karaktär ändras. Hon framstår nu inte som lika oskyldig längre.

Mamman såg rödgråten, åldrad och sliten ut när hon tog plats bredvid sin offentlige försvarare, advokat Anders Berggren. På vänster ringfinger glittrade en ny

förlovningsring. (Expressen, 18 februari 2006)

Tidningarna framställer mamman som ful och på så sätt förstärks hennes karaktär som en dålig mamma. Vår tolkning av vem personen är, är uppbyggd av information vi samlat genom att tänka på i vilken roll hon framträder. Beskrivningen av förlovningsringen framställer henne som en labil kvinna som vill gifta sig med sitt barns misstänkta mördare. Enligt vår tolkning framställer Expressen det som att hon väljer ”styvpappans” sida istället för Bobbys genom att texten nämner den nya glittrande förlovningsringen. Hon värdesätter relationen till ”styvpappan” högre än relationen till sin son, vilket framstår genom

kontrasterna av den fula mamman och den fina ringen.

Den 19 februari 2006 rapporteras det i Aftonbladet om hur föräldrarna torterade Bobby till döds.

Bobby skulle bestraffas och kastades enligt modern ut i snön på gården i Småland. Pojken ska ha blivit medvetslös i den stränga kylan, och burits in igen. Styvpappan ska sedan ha bundit fast Bobby vid kaminen, för att tina upp den kraftigt nedkylda pojken. Det blev hans död. Svårt skadad lades han i sin säng, där han troligen avled.

Styvpappan och mamman gömde sedan kroppen i ladugården några dagar, innan de dumpade honom i Lovsjön, en mil söder om Jönköping.

(Aftonbladet, 19 februari 2006)

Vi anser att rollerna i det här citatet är mycket tydliga (Dyer, 1977; Fiske, 2006). Bobby representeras som det hjälplösa offret och ”styvpappan” och mamman som förövarna. De undersökta texterna ger intrycket av att ”styvpappan” bär extra mycket skuld då det är han som har utfört gärningarna, men mamman är medskyldig då hon är med och gömmer kroppen.

Den 20 februari 2006 fortsätter tidningarna att skriva om hur Bobbys bragdes om livet. Polisen misstänker att Bobby redan var död när han anmäldes försvunnen.

Styvpappan lade sedan den döda kroppen i en låda som han sedan sänkte i Lovsjön med kättingar. (Aftonbladet, 20 februari 2006)

Texten konstruerar här, enligt vår tolkning, ”styvpappan” som en iskall mördare.

Mannen har tidigare dömts till tre år fängelse för sexuell tortyr av två kvinnor, som under rättegången berättade om hur de plågats med läderremmar, glödande cigaretter, nålar och klädnypor. (Aftonbladet, 20 februari 2006)

Citatet framställer ”styvpappan” som ondsint, pervers och notoriskt brutal genom att

detaljerat beskriva hur han utsatt kvinnor för, och även dömts i domstol för, ”sexuell tortyr” – vilket är en brottrubricering som inte finns rent formellt. Vi tolkar också texten som att det inte är otänkbart att han utsatt, eller är i stånd att utsätta, även Bobbys mamma för liknande handlingar.

Mammans dejt på telefon förvandlade tryggheten till ett liv i misär och skräck. I styvpappans stuga väntade bara våldet och döden. (Aftonbladet, 20 februari 2006)

Vi tolkar det som att texten lägger skulden för det som har hänt på mamman. Hade inte mamman varit så angelägen om att träffa en partner kanske Bobby hade levt i dag. Tidningen framställer att mammans förhållande med styvpappan bara kunde gå åt ett håll. I citatet stereotypiseras också kvinnor som ger sig in på att dejta okända män per telefon (Dyer, 1977; Hall, 2006). Den som dejtar per telefon riskerar sin trygghet och kan råka illa ut.

5.1.1 Karaktärer

Enligt Fiske (2006) finns, i varje mediehistoria, ett antal karaktärer som har olika funktioner i berättelsen. De viktigaste karaktärerna i Bobbyfallet är Bobby, mamman, ”styvpappan” och mormodern.

Fallet Bobby handlar om 10-åriga Bobby och hans öde. Han är den mest centrala personen i historien. Trots att hans utveckling inte går i positiv riktning är han i enlighet med Sundstedt (2005) huvudkaraktär i den här medieberättelsen.

Bobby konstrueras av tidningarna som ett handikappat och hjälplöst barn. Han tilldelas till stor del bara negativa egenskaper och beskrivs vid vissa tillfällen som ett skyggt djur. Genomgående i alla texter är Bobbys karaktär ett offer (Lule, 2001). Även om han till en början får skulden för att han är borta, är han fortfarande ett offer eftersom han beskrivs ha försvunnit från bilen på grund av sitt handikapp. Pojken beskrivs av tidningarna som ett jobbigt och krävande barn. När polisen misstänker att föräldrarna har någonting med försvinnandet att göra ändras mediebilden av Bobby. Han beskrivs då bland annat av busschauffören som en glad och livlig pojke och hans handikapp hamnar i skymundan. Tidigare gav artiklarna bilden av att det var synd om Bobby på grund av hans handikapp, men sedan det framkommit att hans föräldrar är misstänkta ändras bilden till att det är synd om honom för att han har elaka föräldrar. Bilden av pojken förändras ytterligare en gång, när det framkommer vad som har hänt med honom. Då blir han också ett fysiskt offer eftersom han har utsatts för tortyr. Bobbys karaktär utvecklas inte till att bli en stark hjälte som slåss mot ondskan. Han förblir ett offer.

Föräldrarna är två framträdande karaktärer i texterna. I början uppfattas mammans karaktär som passiv för att sedan övergå till att bli ond. Det tolkar vi utifrån att hon i de undersökta texterna aldrig uttalar någon oro för sin son och i senare texter framgår det att hon medverkat i mordet på sitt eget barn. Hon kan också uppfattas som ett offer gentemot sin sambo.

Mammans karaktär är viktig för historien.

Den drivande karaktären (Sundstedt, 2005) i historien är ”styvpappan”, som har en mer aktiv roll jämfört med mamman. Han har satt i gång det dramatiska förloppet och utgör ett hot mot huvudkaraktären. ”Styvpappan” uttalar sig redan första dagen och redan från början

förmedlas en bild av att han inte har rent mjöl i påsen. Han karaktär utvecklas från en

Svensson till att bli en iskall mördare. Det är när polisen först misstänker att ”styvpappan” är inblandad i försvinnandet som tidningarna börjar spä på hans onda egenskaper.

Mormodern är en viktig bikaraktär som får stå för det goda i medieberättelsen. I den här historien finns det ingen hjälte. Alla är förlorare.

5.1.2 Dramaturgi

Historien börjar med att Bobby, huvudkaraktären, är försvunnen. Enligt Bordwell och Thompson (2004) är det typiskt för ett narrativ att börja med en situation och att det sedan uppstår en serie av förändringar enligt ett visst mönster av orsak och verkan. Gripsrud (2002) menar att det är förändringarna som för berättelsen framåt.

Bobby anmäls försvunnen av sina föräldrar. Här vill tidningarna väcka läsarnas uppmärksamhet och intresse. Det gör man genom att berätta att han försvann från en parkeringsplats den 30 januari. Efter det att tidningarna berättat att pojken är borta följer en presentation av honom som Offret. Här läggs stor fokus på hans störning och de symptom som medföljer, bland annat att han är skygg. Här presenteras också till viss del Bobbys mamma och ”styvpappa”.

Upptrappningen av huvudkonflikten börjar med att polis och militär söker efter pojken. Efter hand förändras bilden av mammans och ”styvpappans” karaktärer. Detta leder historien framåt. Första vändpunkten inträffar när tidningarna berättar om att Bobby inte varit i skolan sedan före jul. En rad incidenter gör att föräldrarna framstår som mer och mer delaktiga i försvinnandet. Den andra vändpunkten i historien inträffar när mamman och ”styvpappan” anhålls misstänkta för mord.

Konfliktlösningen kommer när mamman bryter ihop och berättar var Bobby är. Det är då läsaren får reda på vad som hänt pojken. Det är också här utvecklingen av karaktärerna nått sitt slutgiltiga mål. Det är nu klart att det är ”styvpappan” som är skurken i historien. I fallet Bobby finns inga hjältar. Efter konfliktlösningen dyker tidningarna djupare i styvpappans kriminella bakgrund. Detta gör att balansen i historien aldrig blir återställd.

5.2 Fallet Engla

Först kommer en sammanfattning av alla tidningars artiklar som vi skrivit ut från Presstext och Mediearkivet.

Aftonbladet skriver om mamma Carina som inte ger upp hoppet. Hennes dotter Engla försvann när hon cyklade hem från sin fotbollsträning. Mamma Carina hittade sedan dotterns cykel i skogen. Desperat började mamman söka längs stigarna i närheten av cykeln. Hon larmade sedan polisen och en stor räddningsinsats inleddes. 200 frivilliga bybor gick skallgång i sökandet efter flickan. Engla beskrivs som världens goaste tjej, men också som försiktig. Mamman vädjar till hela svenska folket att leta efter hennes flicka. De letande frivilliga i skogarna kring Stjärnsund blir fler och fler. Det framkommer att en person

fotograferat Engla på väg hem precis innan hon försvann. Polisen beslagtar en röd bil som ägs av en 42-åring. Mamman får reda på att en 42-åring anhållits misstänkt för att ha fört bort hennes dotter men vill enligt Aftonbladet inte döma honom på förväg. Sökandet efter Engla fortskrider och styrs nu av en kvinnlig polis som tidningen beskriver som

”fembarnsmamman”. Över 300 personer har anmält sig frivilliga för att hjälpa till. I förhör berättar Anders Eklund om hur han kommit i kontakt med flickan och att hur han bragt henne om livet.

Borlänge Tidning beskriver hur Engla försvann när hon cyklade hem från sin fotbollsträning. På vägen mötte hon en man som var ute och testade sin nya kamera. Han tog ett kort på Engla och några minuter senare var hon spårlöst borta. Omkring 200 personer hjälper till att leta efter flickan. En 42-årig lastbilschaufför grips skäligen misstänkt för människorov, men nekar till brott. Polisen trappar ner sökandet, men Englas mamma Carina vädjar till frivilliga att fortsätta att leta efter hennes dotter. Deltagandet och engagemanget från allmänheten är mycket stort.

Dagens Nyheter berättar att Engla från Stjärnsund försvann när hon cyklade hem från sin fotbollsträning. En större skallgångskedja anordnas och flickans cykel hittas i skogen. En 42-årig man grips misstänkt för människorov. Anders Eklund bryter ihop och erkände att han har dödat Engla och pekar ut platsen där han har gömt kroppen. Han hävdar att det inte var meningen att döda henne.

Expressen skriver att Engla är spårlöst försvunnen. Engla skulle för första gången cykla hem själv från sin fotbollsträning, men hon kom aldrig hem. Polisen fruktar att hon har blivit kidnappad. När dottern inte dök upp började mamma Carina att leta och hittade Englas cykel slängd i skogen. Familj, vänner och alla i byn kämpar för att hitta flickan. Engla beskrivs av

många som en duktig flicka som var glad, hjälpsam och noga med tider. Englas biologiska far som bor i Spanien söks av Interpol. Polisen avslutar sökandet, men mamma Carina fortsätter leta. En privatperson provade sin nya kamera och fångade Engla och en röd Saab på bild, några sekunder innan hon försvann. 42-åringen som äger bilen anhålls skäligen misstänkt för människorov. Anders Eklund erkänner att han mördat Engla och visar var han har gjort av kroppen. Han hade dumpat henne mitt på en skogsväg. Familjelyckan slogs sönder och mamma Carina lever i ens förälders värsta mardröm. Engla blir en ljusbärare.

Falu Kuriren, Mora Tidning, Nya Wermlands Tidning och Västerbottens-Kuriren skriver om hur hela byn hjälper till att leta efter försvunna Engla. Falu Kuriren och Mora Tidning berättar att den misstänkte Anders Eklund har erkänt att han mördat Engla. Han pekar ut platsen där han dumpade flickans kropp.

Nya Ludvika Tidning skriver att Engla är försvunnen och att hela Dalarna engagerar sig i sökandet efter henne. Engla beskrivs som en skötsam flicka som var fixerad vid klockslag. Tidningen skriver att hennes mamma har levt en förälders värsta mardröm, hennes dotter är spårlöst försvunnen. Polisen fortsätter letandet, även efter det att en 42-årig man häktats.

Svenska Dagbladet skriver att en 10-årig flicka försvann utanför byn Stjärnsund. Hon var på väg hem från son fotbollsträning, men kom aldrig fram. Ett 50-tal frivilliga, en helikopter och åtta polispatruller sökte området. Senare skriver tidningen att polisen befarar att flickan fallit offer för ett våldsbrott. Omkring 200 frivilliga letar nu efter 10-åringen och mamman vill att hela Sverige ska ge sig ut för att leta efter Engla. Svenska Dagbladet skriver om en 42-årig man som polisen misstänker ha rövat bort flickan. Mannen nekar till brott. Sökandet efter flickan avslutas. Slutligen erkänner Anders Eklund mordet på Engla, men säger att det var en olyckshändelse. Polisen har hittat en kropp, men den är inte identifierad.

Sydsvenskan rapporterar om en 10-årig flicka som är försvunnen. Sökandet leds av en kvinnlig polis och omkring 200 personer letar intensivt efter flickan. Englas pappa som bor i Spanien söks av spansk polis, men är inte misstänkt för något brott. En privatperson testade sin nyinköpta kamera och har tagit en bild på Engla när hon cyklade förbi, bara några minuter innan hon försvann. Strax därpå fotograferade privatpersonen en röd Saab som tillhör en 42-årig man. Anders Eklund anhålls misstänkt för människorov. Han bryter ihop och erkänner att han har bragt Engla om livet och visar var han gömt hennes kropp. Mamma Carinas situation