Implantatforskning på bred front

Benintegrerade orala implantat är i dag en mycket vanlig terapi för att ersätta förlorade tänder i syfte att återställa en god tuggfunktion och estetik. Upp-skattningsvis inopereras 15–20 miljoner implantat årligen runt om i världen. Sedan implantatbehand-ling blev en allmänt accepterad terapi i mitten av 1980-talet har implantaten ändrats avsevärt med avseende på material, design och ytegenskaper. Ända från början har det dominerande materialet varit kommersiellt rent titan (commercially pure titanium, c.p. Ti). Av de i Sverige sålda implanta-ten var designen oftast ett skruvformat implantat med en gängstegring om 0,6 mm och en extern an-slutning till distansen. Ytan var den som blev efter den maskinella teknik varmed implantaten fram-ställdes (svarvning), det vill säga en anisotropisk yta med klart synliga svarvspår samt med en mi-nimal ytråhet.

Även om kommersiellt rent titan (numera oftast grad 4) ännu används i de allra flesta implantat, är cirka 5 procent tillverkade av titanlegeringar eller zirkonia. Den vanligaste titanlegeringen är Ti6Al4V. Zirkonia har fått viss popularitet, till exempel på den tyska marknaden, men ingen vet egentligen om ma-terialet är tillräckligt hållbart sett över en tioårspe-riod. Implantatet är fortfarande oftast designat som en skruv, men numera ofta med mikrogängor i den marginala delen av implantatet. Den svarvade ytan har i stort sett helt ersatts av ytmodifikationer som ger en moderat ytråhet [1], det vill säga en

höjdav-Implantatforskning

på bred front

Nya studier på material, design och framställningsteknik

Författare:

vikelse på omkring 1,5 µm och en ytförstoringsgrad på minst 50 procent. För att åstadkomma sådan ytstruktur används oftast en blästrings- eller oxi-deringsteknik, ibland i kombination med etsning. Med de moderat råa implantatytorna har det kli-niska utfallet signifikant förbättrats för implantat i maxilla, för korta implantat och för rökare. En för-bättrad primär stabilitet är troligen en viktig orsak till de förbättrade behandlingsresultaten.

Även om behandlingsresultaten i dag oftast över-stiger 92 procent i så kallat success/survival efter 5–10 års uppföljning finns det patientgrupper med avsevärt sämre resultat. För dessa patienter kan ytterligare förbättrade egenskaper av implantaten och implantatkomponenterna ha stor betydelse. Vidare kan en ökad förståelse för varför implantat misslyckas leda till bättre behandlingsplanering, men också till bättre implantat som kan skräddar-sys för olika kliniska behov.

Aktuell forskning är riktad mot andra biomaterial än rent titan, implantatdesign, nanoteknologi inklu-sive kemisk modifikation och nya digitala tekniker. MATERIAL

Ett ökande antal frakturer har under de senaste åren observerats kliniskt. Ett flertal av dessa frakturer har uppkommit på implantat med liten diameter (< 3,3 mm). En FEA* av simulerad misspassning av den protetiska konstruktionen om 50–100 µm fann att uppkomna stresskoncentrationer orsakade av den-* FEA (Finite Element

Analysis) är en matema-tisk metod att beräkna kraftöverföring.

Sedan implantatbehandling blev en allmänt accepterad terapi på

1980-talet har implantaten ändrats avsevärt vad gäller material, design

och ytegenskaper. Forskningen i dag är riktad mot andra biomaterial

än rent titan, implantatdesign, nanoteknologi inklusive kemisk

modifikation och nya digitala tekniker.

Referentgranskad – accepterad för publicering 12 maj 2015.

TEMA IMPLANTAT

Tandläkartidningen 9 • 2015 77 na misspassning stämde väl överens med de

obser-verade frakturerna och att en ogynnsam stress steg vid ökad misspassning samt var störst om den pro-tetiska konstruktionen gjordes på fixturnivå [2] (fi-gur I a–b). Denna ogynnsamma stresskoncentra-tion kan leda till mekaniska såväl som biologiska komplikationer (figur II).

Ett möjligt sätt att i fortsättningen undvika dessa komplikationer kan vara att använda ett hårdare material än kommersiellt rent titan. Ett sådant ma-terial kan vara en alloy mellan titan och zirkonium under förutsättning att alloyen visar minst lika goda möjligheter till osseointegration.

TiZr

Med syfte att jämföra TiZr:s och c.p. Ti:s förmåga att integrera i ben gjordes en djurexperimentell studie med utvärderingstid efter 2, 4 och 12 veckor. I den-na undersökning hade TiZr något sden-nabbare benläk-ningsprocess efter 4 veckor och jämförbar förmå-ga till osseointegration som Ti efter 12 veckor [3].

PEEK

Ett annat intressant material är PolyEtherEther-Keton (PEEK). Det har använts i ortopediska sam-manhang, då speciellt för spinal diskoperation. Fördelen med PEEK är dess mekaniska egenska-per som betydligt mer liknar benets än vad till ex-empel metalliska material gör. Inom odontologi kan materialet vara intressant för stabilisering av till exempel käkfrakturer. En nackdel med mate-rialet i detta sammanhang är dock att det integre-rar dåligt i benvävnad. Ett sätt att utnyttja materi-alets goda mekaniska egenskaper och samtidigt få

en god benintegration kan vara att belägga mate-rialet med nanopartiklar av hydroxylapatit (HA). I samarbete med protetikavdelningen på odontolo-giska institutionen vid Göteborgs universitet har en serie studier utförts med nanoHA-belagda PEEK-implantat. Jämfört med obelagd PEEK får de belag-da implantaten signifikant större benintegration, speciellt vid de tidiga inläkningstiderna, 3–4 veck-or. Vid senare tidpunkter verkar den positiva effek-ten av nanoHA att avta något [4, 5] (figur III a–b).

Magnesium

Magnesium, strontium och kalcium är exempel på ämnen som är involverade i benmetabolismen och som hypotetiskt kan användas för att förstärka in-läkning av implantat. Magnesium är resorberbart vilket gjort att magnesiumbaserade alloyer rönt in-tresse där biodegraderbara implantat är önskvär-da, till exempel inom ortopedi, ortodonti och

käk-Figur I b. Stressfördelning vid en misspassning på 20 µm. De röda områdena stämmer bra överens med var frakturer observeras kliniskt.

Figur II. Mar-ginal implan-tatfraktur samt benresorption i anslutning till frakturområde, det vill säga mekaniska såväl som biologiska komplikationer.

Figur III a. Ett experimentellt PEEK-implantat.

Figur III b. En SEM-bild som visar nanoHA-beläggning. Partiklarna är avlånga med en ungefärlig storlek på 20 nm.

a

b

” Ett ökande antal frakturer har

under de senaste åren observerats

kliniskt. Ett flertal av dessa

frakturer har uppkommit på

implantat med liten diameter.”

TEMA IMPLANTAT

Forskning

front – accepterad för publicering 12 maj 2015.

kirurgi. Magnesiumalloyer är lätta material, har en elasticitetsmodul likande benets och alloyerna tros korrodera över tid till atoxiska produkter (biodegra-derbarhet). Emellertid är korrosionsmekanismen och materialets effekt på beninläkningsproces-sen otillfredsställande undersökt. De resorberba-ra magnesiumalloyer som forskargruppen under-sökt med avseende på resorptionshastighet och hur fort materialet ersätts med nybildat ben (osteosyn-tes) är Mg2Ag, Mg10Gd och Mg-Y-RE. Med hjälp av synkrotron tomografi kunde olika resorptionshas-tigheter in vivo observeras, där Mg2Ag uppvisade den allra snabbaste resorptionen och ingen benin-tegration till skillnad från de två andra undersökta alloyerna (figur IV a–b).

Hydroxylapatit, tricalciumfosfat och zirkonia

Både hydroxylapatit (HA) och zirkonias (ZrO2) os-teokonduktiva och induktiva egenskaper undersöks djurexperimentellt i ett pågående doktorandarbe-te. I syfte att bredda benet har så kallade domer till-verkats. Under denna ”byggnadsställning” har ben bildats och både hydroxylapatit och zirkonia har vi-sat god bennybildning [6] när dessa domer place-rats på skallben från kanin (figur V).

Både beta-tricalciumfosfat (β-TCP) och HA har använts som syntetiska benersättningsmaterial i samband med implantatbehandling. β-TCP som ett helt resorberbart material och HA som ett ej resorberbart material. Båda materialen har för- och nackdelar, för att behålla volym kan HA vara att föredra medan det i andra fall är bättre om det Figur IV a. Ett

Mg-Y-RE-implantat efter tre månaders inläkning. Implantatet är i stort sett opåverkat av kor-rosionsprocess.

Figur IV b. Ett Mg2Ag-implantat. Implantatet är betydligt mer korroderat än i figur 4 a.

Figur V. En hydroxylapatit-dome fäst på skallbenet av en kanin. Bennybildning kan tydligt ses inuti domen.

a

b

” Magnesium, strontium och kalcium är exempel

på ämnen som … hypotetiskt kan användas för

att förstärka inläkning av implantat.”

Tandläkartidningen 9 • 2015 79 syntetiska materialet långsamt ersätts med nybildat

ben. En kombination av materialen är av hypotetiskt intresse, en 20/80-blandning av HA/β-TCP har i en experimentell studie visat sig användbar för större bendefekter (figur VI).

IMPLANTATDESIGN

Hur effektivt kraftöverföringen sker från ett im-plantat till omgivande benvävnad har sannolikt stor betydelse för hur väl man kan få benintegra-tion kring implantatet och senare bibehålla ben-vävnaden över tid. Därmed har kraftöverföring en direkt inverkan på det kliniska utfallet. En gängfor-mad implantatdesign används för att ge god primär stabilitet genom att maximera möjlig benkontakt via ytförstoring av implantatet och på så sätt möj-liggöra fördelaktig kraftöverföring. Skruvformad design dominerar den kommersiella orala implan-tatmarknaden men kunskap om hur gängorna op-timalt ska utformas saknas fortfarande.

Med hjälp av FEA har det gått att visa att olika gängformer fördelar stress olika bra och att betydel-sen av gängdesign med avseende på överförd spän-ningsnivå till omgivande benvävnad är större vid im-plantatinstallation än när implantaten väl är inläkta i ben. Spänningsfördelning påverkades dessutom gynnsamt av kombination korta (mikrogängor) och större implantatgängor (figur VII a–b). Resultaten av

Figur VII a. Ett experi-mentellt implantat med makrogängor.

Figur VII b. Ett experimen-tellt implantat med makro- och mikrogängor. Makro-gängor för primär stabilitet, mikrogängor för att fördela kompressionsspänningar jämnt till omgivande ben.

a

b

” … kunskap om hur gängorna optimalt

ska utformas saknas fortfarande.”

denna teoretiska modell kunde verifieras djurexperi-mentellt [7]. De korta gängorna stimulerade troligen benet genom kompression medan makrogängorna bidrog till den primära stabiliteten. Kompression eller det statiska tryck som implantatet överför till benet och dess effekt på inläkning har undersökts i ytterligare en avhandling som försvarades av Anders Halldin den 28:e maj i år [8]. Matematisk simulering användes även i denna avhandling i kombination med experiment in vivo. Resultaten visar att en måttlig statisk belastning stimulerar benbildning och ökar implantatstabiliteten under inläkningsprocessen. Vidare kunde konstateras att FEA-analys är en möjlig metod för att uppskatta implantatstabilitet för olika grad av statisk belastning.

IMPLANTATETS YTEGENSKAPER

Som nämns i den inledande texten till denna artikel domineras dagens implantat av en moderat rå yta, denna har visat sig ge god mikromekanisk retention. För att ytterligare påverka den tidiga inläknings-processen har försök gjorts med nanoteknik. En hypotes är att nanostrukturer ska kunna utgöra adhesionsställen för de första blodproteinerna som kommer i kontakt med implantatytan och att dessa proteiner sedan via signalsystem kan påskynda läk-processen. Nanopartiklar har antingen belagts på ytan eller uppkommit genom oxidering eller etsning

av titanets ytoxidskikt. Dessa nanostrukturer har visat sig påverka bencellers adhesion och prolifera-tion i in vitro-försök, men också visats ge förstärkt benintegration i in vivo-experiment. Exakt hur stora nanopartiklarna ska vara eller vilken form de ska ha är ännu inte känt, många försök har dock gjorts med cirka 20 nm stora avlånga partiklar. Som ovan nämnts används också nanobeläggningar på andra material än titan och titanalloyer, till exempel PEEK. Nanostrukturer kan också utgöras av nanorör, så kallade mesoporösa ytor. Dessa nanorör kan lad-das med olika joner för att dessutom kemiskt kunna förstärka och påskynda inläkningsprocessen. KEMISK MODIFIERING AV

NANOSTRUKTURERADE YTOR

Mg

I två pågående doktorandarbeten används en me-soporös titanyta för att ladda med Mg-joner. Nano-porerna gjordes med en diameter av 6–7 nm (figur VIII). Mängd och hastighet av frisatt Mg analysera-des [9]. Kontroller utgjoranalysera-des av mesoporös titanyta utan Mg-laddning. Benbildande markörer (osteo-calcin, RUNX-2 och IGF-1) var signifikant mer utta-lade för de magnesiumladdade implantaten, lika-så uppvisade testimplantaten större motstånd mot urvridning, detta som ett mått på benintegration och större mängd bildat ben i implantatgängorna [10, 11]. Samma typ av magnesiumladdad yta un-dersöktes senare på ovarieektomerade möss i syf-te att undersöka masyf-terialet under ossyf-teoporösa för-hållanden. Denna studie är för närvarande under bearbetning. Ovan nämnda studier ger god möjlig-het att studera Mg-osteokonduktiva och -osteoin-duktiva egenskaper.

FYSIKALISK MODIFIERING

UV-ljus

Att ändra ytans vätbarhet kan teoretiskt ändra in-läkningsbetingelserna genom att de första blodpro-teinerna som når implantatytan sprids jämnt över ytan omedelbart vid implantatinstallation. Titan i sig är hydrofilt med en kontaktvinkel på cirka 45– 50 grader. Till superhydrofila ytor räknas ytor med en kontaktvinkel på < 5 grader. Ett sätt att få den-na superhydrofilicitet är att belysa med UV-ljus.

In vitro-försök har visat på större

adhesionskapa-citet och större proliferationsgrad av benceller på superhydrofil Ti jämfört med Ti. En in vivo-under-sökning har också verifierat uppreglering av gener relevanta för benbildning, såsom ALP, RUNX-2 och IL-10 [12].

KLINISK UPPFÖLJNINGSFORSKNING

Som redan nämnts är implantatbehandling i dag en väl accepterad och dokumenterad behandlings-metod som fortsätter att öka i volym, både i Sveri-ge och internationellt. År 2009 behandlades, med stöd av Försäkringskassan, 21 769 patienter med im-Figur VIII. En SEM-bild

(Scan-ning Electron Microscopy) av en mesoporös yta. Diametern av porerna är 7 nm.

” … en måttlig statisk belastning stimulerar

ben bildning och ökar implantatstabiliteten

under in läknings processen.”

TEMA IMPLANTAT

Forskning

Tandläkartidningen 9 • 2015 81 plantat i Sverige, totalt antal inopererade

implan-tat var 54 233 [13]. År 2011 var motsvarande siff ror 24 373 patienter och 63 856 implantat. År 2009 var 40 procent av dessa patienter äldre än 65 år, 2010 hade denna siff ra ökat till 47 procent och 2011 var den 49 procent, det har alltså skett en kontinuer-lig ökning av äldre patienter som behandlas med implantat. Även om den citerade rapporten från Försäkringskassan bara omfattar tre år, visar den under denna tidsperiod en ökning av behandlade implantatpatienter med 12 procent, en ökning av antalet inopererade implantat med 18 procent och en ökning av implantatpatienter äldre än 65 år med 23 procent. Dessa siff ror bör jämföras med en total populationsökning i Sverige under samma tidspe-riod med 1,5 procent och en ökning av invånare 65 år eller äldre med 5,6 procent [14].

Eftersom så många implantat inopereras per år, blir antalet patienter som drabbas av komplika-tioner stort även om den procentuella siff ran av komplikationer och misslyckanden är relativt låg. Det fi nns därför stort behov av att forskningsfokus fl yttas från rapporter om bara behandlingsresultat i form av success/survival-data till identifi kation av faktorer som kan associeras med behandlingskom-plikationer och/eller misslyckanden. I en nyligen publicerad studie har troliga faktorer relaterade till patienten, till behandlande tandvårdsteam och till implantatens egenskaper som leder till ökad kom-plikationsrisk och risk för implantatförlust kunnat sammanställas [15]. Därefter har ett fl ertal systema-tiska översiktsartiklar publicerats som undersöker implantatförluster och marginal benresorption i relation till exempelvis diabetes, rökning, parodon-tal sjukdom och strålningsbehandling och som en respons på den främmande kropp som ett implantat innebär [16–20].

I samarbete med Region Skåne pågår ett forsk-ningsprojekt där vi undersöker hur olika implan-tatmaterial påverkar det infl ammatoriska svaret. Cellulära och molekylära analyser sker med hjälp av ljusmikroskopi, genanalys med qRT-PCR (quanti-tative Real-Time Polymerase Chain Reaction) och immunohistokemi. I projektet ingår också en prospektiv klinisk studie som syftar till att iden-tifi era faktorer som kan korreleras till benförlust runt implantat.

Resultaten av projektet förväntas avsevärt kunna öka förståelsen för faktorer som ligger bakom mar-ginell benförlust runt implantat och möjligheten att analysera faktorer som leder till

implantatmisslyck-ande. Vi hoppas därmed ge förutsättningar för att bättre kunna prognostisera en behandling för en specifi k patient och optimera terapival.

NYA FRAMSTÄLLNINGSTEKNIKER GENOM DIGITAL TEKNIK

Konventionell protetisk behandling har under lång tid följt en speciell arbetsgång: preparation av tand eller tänder, avtryck, modellframställning, uppvax-ning, göt, inprovning och cementering. I de fall kro-nor eller broar framställts tillkommer steg för på-bränning av fasadmaterial. Implantatbehandling har i stort följt samma procedur. Varje steg innebär en felkälla och risk för misspassning av den slutgil-tiga konstruktionen. Med nya snabbt växande tek-niker inom 3D-scanning och 3D-printing fi nns en möjlighet att reducera antalet steg i processen och följaktligen kunna förbättra precision och minska biologiska komplikationer och tillverkningskost-nader. Ett forskningsprojekt pågår där precision av digitala avtryck och digitala printers (3D-prin-ting) undersöks.

I en inledande studie med syfte att undersöka passform på helt nya komponenter har toleransen för intern respektive extern koppling mellan im-plantat och distans undersökts. Toleransen är det spelrum som fi nns mellan komponenterna (fi gur IX). Resultaten visade att metalliska komponenter uppvisade den minsta toleransen, < 50 µm för den externa kopplingen och < 90 µm för den interna. De prefabricerade plastkomponenterna visade större tolerans, < 100 för extern koppling och 130 µm för intern [21], det vill säga ett större accepte-rat spelrum från fabrikanterna. Dessa uppgifter är viktiga att kartlägga innan passformsstudier görs efter funktionsslitage. ●

Figur IX. Förklaringsmodell till det spelrum som finns, i större eller mindre grad, i kopplingen mellan fixtur och distans. Här visas extern koppling.

finns en möjlighet att reducera

antalet steg i processen …”

82

Referenser

1. Wennerberg A,

Albrekts-son T. Suggested guide-lines for the topographic evaluation of implant surfaces. Int J Oral Maxillo-fac Implants 2000; 15: 331–44.

2. Jimbo R, Halldin A, Janda

M, Wennerberg A, Vande-weghe S. Vertical fracture and marginal bone loss of internal-connection implants: a finite element analysis. Int J Oral Maxillo-fac Implants 2013; 28 (4): 171–6.

3. Jimbo R, Naito Y, Galli S,

Berner S, Dard M, Wen-nerberg A. Biomechanical and histomorphometrical evaluation of TiZr alloy implants: an in vivo study in the rabbit. Clin Implant Dent Relat Res 2015 Apr 16. doi: 10.1111/cid.12305. [Epub ahead of print]

4. Barkarmo S, Andersson M,

Currie F, Kjellin P, Jimbo R, Johansson CB, Stenport V. Enhanced bone healing around nanohydroxy-apatite-coated polyethe-retherketone implants: An experimental study in rab-bit bone. J Biomater Appl 2014 Nov; 29 (5): 737–47.

5. Johansson P, Jimbo R,

Kjellin P, Currie F, Chrca-novic BR, Wennerberg A. Biomechanical evaluation and surface characteriza-tion of a nano-modified surface on PEEK implants: a study in the rabbit tibia.

Int J Nanomedicine 2014 Aug 14; 9: 3903–11.

6. Anderud J, Jimbo R,

Abra-hamsson P, Isaksson SG, Adolfsson E, Malmström J, Kozai Y, Hallmer F, Wen-nerberg A. Guided bone augmentation using a ce-ramic space-maintaining device. Oral Surg Oral Med Oral Pathol Oral Radiol 2014; 118 (5): 532–8.

7. Chowdhary R. On eff icacy

of implant thread design for bone stimulation. PhD thesis 2014, Faculty of Odontology, Malmö University.

8. Halldin A. On a

biomecha-nical approach to analysis of stability and load bearing capacity of oral implants. PhD thesis, Dept Prosthodontics, Faculty of Odontology, Malmö University, Sweden 2015.

9. Cecchinato F, Xue Y,

Karls-son J, He W, Wennerberg A, Mustafa K, Anders-son M, Jimbo R. In vitro evaluation of human fetal osteoblast response to magnesium loaded me-soporous TiO2 coating. J Biomed Mater Res A 2014; 102 (11): 3862–71.

10. Galli S, Naito Y, Karlsson J,

He W, Miyamoto I, Xue Y, Andersson M, Mustafa K, Wennerberg A, Jimbo R. Local release of magne-sium from mesoporous TiO2 coatings stimu-lates the peri-implant

expression of osteogenic markers and improves osteoconductivity in vivo. Acta Biomater 2014; 10 (12): 5193–201.

11. Galli S, Naito Y, Karlsson

J, He W, Andersson M, Wennerberg A, Jimbo R. Osteoconductive poten-tial of mesoporous titania implant surfaces loaded with magnesium: an experimental study in the rabbit. Clin Implant Dent Relat Res 2014 Feb 20. doi: 10.1111/cid.12211. [Epub ahead of print]

12. Hayashi M, Jimbo R, Xue

Y, Mustafa K, Andersson M, Wennerberg A. Pho-tocatalytically induced hydrophilicity influen-ces bone remodeling at longer healing periods: a rabbit study. Clin Oral Implants Res 2014; 25 (6): 749–54. 13. Socialförsäkringsrap-port;2012:7:58 http:// www.forsakringskas-san.se/wps/wcm/ connect/15ee3d74- 8200-46c1-a410-01b19ff a8846/socialfor-sakringsrapport_2012_7. pdf?MOD=AJPERES 14. Statistiska centralbyrån 2013. Befolkningsstatistik. Folkmängden efter re-gion, civilstånd, ålder och kön. År 1968–2012. http:// www.ssd.scb.se/databa-ser/makro/MainTable.asp? yp=tansss&xu=C9233001 &omradekod=BE&omrad etext=Befolkning&lang=1 15. Chrcanovic B, Albrekts-son T, Wennerberg A. Reasons for failures of oral implants. J Oral Rehabil 2014 Jun; 41 (6): 443–76.

16. Chrcanovic B,

Albrekts-son T, Wennerberg A. Diabetes and oral implant failure: A systematic review. J Dent Res 2014; 93 (9): 859–67.

17. Chrcanovic BR,

Albrekts-son T, Wennerberg A. Smoking and dental implants: a systematic review and meta-analysis. J Dent 2015 Mar 13. pii: S0300-5712(15)00060-3. doi: 10.1016/j. jdent.2015.03.003. [Epub ahead of print] 18. Chrcanovic BR, Albrekts-son T, Wennerberg A. Periodontally compromi-sed vs periodontally heal-thy patients and dental implants: A systematic review and meta-analysis. J Dent 2014; 42 (12): 1509–27.

19. Chrcanovic BR,

Albrekts-son T, Wennerberg A. Dental implants in irradia-ted versus non-irradiairradia-ted patients: A meta-analysis. Head Neck 2014 Sep 20. doi: 10.1002/hed.23875. [Epub ahead of print]

20. Trindade R, Albrektsson

T, Tengvall P, Wennerberg A. Foreign body reaction to biomaterials: on

me-chanisms for buildup and breakdown of osseointe-gration. Clin Implant Dent Relat Res 2014 Sep 25. doi: 10.1111/cid.12274. [Epub ahead of print] 21. Braian M, De Bruyn H, Fransson H, Christers-son C, Wennerberg A. Tolerance measurements on internal- and external hexagon implants. Int J Oral Maxillofac Implants 2014; 29 (4): 846–52.

TEMA IMPLANTAT

Forskning

front – accepterad för publicering 12 maj 2015.

framtidslabbet

595:-MK CoCr broled

895:-E-max krona

995:-Zirkonium krona

Tel: 08-410 320 80 info@keydental.se www.keydental.se Sendoline AB, t: 08-445 88 30, e: info@sendoline.com

www.sendoline.com Följ whnordic på Instagram

is a registered trademark of Sendoline AB.

S5 Rotary System

®

Kontakta gärna vår produktspecialist Maria Flodin på tel.: 0703-51 01 25 för beställning eller demonstration.

Kombinera vårt S5 Rotary System®

med S5 Apex Locator!

Nytt mentorprogram, vill du vara med?

Vi söker både mentorer

och adepter. Läs mer på

Tandläkarförbundets hemsida

eller kontakta Gulistan Akkurt,

e-post mentorprogrammet@

tandlakarforbundet.se om du vill

veta mer eller anmäla dig!