Fysisk aktivitet kan öka förmåga till att
utföra ADL-aktiviteter hos personer med
demenssjukdom
En litteraturstudie
Emelie Lind
Fysioterapi, magister 2017
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsovetenskap
LULEÅ TEKNISKA UNIVERSITET Institutionen för hälsovetenskap Mastersprogrammet, 120hp
Fysisk aktivitet kan öka förmåga till att utföra ADL-aktiviteter
hos personer med demenssjukdom
- En litteraturstudie
Physical activity can enhance the ability to perform activities of
daily living among people with dementia
- A systematic review
Lind, EmelieKurs: S7028H Termin: VT17
Examinator: Universitetslektor Jenny Jäger Handledare: Universitetslektor Irene Vikman
Abstrakt
Bakgrund Demenssjukdomar är ett samlingsnamn för progriderande sjukdomar som
påverkar hjärnan och vanligen ger symptom som minnessvikt, afasi, apraxi samt gång- och balanssvårigheter. Fysiska i kombination med kognitiva symptom leder till nedsatt förmåga att planera och genomföra vardagliga aktiviteter (ADL).
Syfte Studiens syfte var att sammanställa vetenskaplig litteratur vad gäller hur fysisk
aktivitet kan påverka ADL-förmåga hos personer med demenssjukdom.
Metod och Material Studien var en litteraturstudie där vetenskapliga artiklar söktes i
PubMed, CINAHL, AMED, PEDro samt The Cochrane Library. Elva artiklar valdes ut, granskades och kvalitetsbedömdes med PEDro Scale.
Resultat De elva artiklarna fick mellan två och åtta poäng av tio på PEDro Scale.
Studierna hade olika typer av fysisk aktivitet som interventioner. Denna
litteratursammanställning visar att regelbunden fysisk aktivitet och/eller fysioterapi så som styrketräning, promenader, qigong eller liknande ger förbättring eller en
bibehållen förmåga att genomföra ADL-aktiviteter samt förbättrade fysiska och kognitiva funktioner hos personer med en demenssjukdom.
Diskussion Studierna skiljde sig åt i studielängd, antal pass och typ av träning vilket
försvårar jämförelser och kunna dra slutsatser. I flera studier uteblev förbättring men visade en bibehållen förmåga att utföra ADL-aktiviteter jämfört med en snabbare försämring i kontrollgrupper. Överlag kan försiktiga slutsatser dras om att träning är positivt i flera bemärkelser och att teamet spelar en viktig roll i rehabilitering för personer med demens.
Konklussion Regelbunden fysisk aktivitet kan ha effekt på förmågan att utföra
ADL-aktiviteter hos personer med demenssjukdom men fler studier behövs för att utreda vilken typ av aktivitet, dos och intensitet som har bäst effekt.
Abstract
Dementia is a group of progressive illnesses that causes brain damage. Common symptoms are memory loss, apraxia, aphasia, impared gait and balance. Cognitive and physical sumptoms causes together great issues when to do acitivities of daily living. The purpose of this study was to examine the effect of physical activity or
physiotherapy on the ability to perform activities of daily living for people with dementia. This litterature review gathered material from five different databases, including PubMed, CINAHL, AMED, PEDro and The Cochrane Library, resulting in eleven articles that was read, reviewed and rated according to the PEDro scale. The articles were scored between two and eight out of ten points. This litteratur review shows that different types of physical exercise as strength training, walking and qigong can improve or maintain physical functioning and the ability to perform activities of daily living. The team containing different professions are important for an optimal rehabilitation. Different interventions, length of intervention and number of exercise opportunity makes it hard to draw any conclusions. In several studies didn’t any improvment occur but the ability to perform activities of daily living was maintained compared to control groups.
This litterature review shows that frequent physical acitivity and/or physiotherapy can maintain or improve the ability to perform acitivities of daily living beyond the regular effects of physical activity.
Innehållsförteckning
Abstrakt 2
Abstract 3
Bakgrund
Demens 5
Demens och fysisk funktionsförmåga 6
Aktiviteter i det dagliga livet (ADL-aktiviteter) 7
Teambaserade interventioner 7
Fysioterapeut i kommunal rehabilitering 8
Syfte 9
Frågeställningar 9
Metod & Material
Sökningar 9 Inklusionskriterier 10 Exklusionskriterier 10 Litteraturbearbetning 10 Analys 10 Etiska överväganden 11 Resultat Studiekvalitét 13
Fysisk aktivitet och träning som enda intervention 13
Interventioner med flera komponenter 14
Fysisk aktivitet och träning förbättrar många symptom hos personer med
demenssjukdom 15 Resultattabell 17 Diskussion Metoddiskussion 20 Resultatdiskussion 21 Kliniska implikationer 22 Konklussion 24 Referenser 25
Bilaga 1 – PEDro Scale 30
Demens
Demenssjukdom är ett samlingsnamn för en rad progriderande sjukdomar som orsakar hjärnskador. De vanligaste typerna av demenssjukdom är primärdegenerativa
sjukdomar som innefattar Alzheimers demens, frontotemporallobsdemens och Lewy body-demens (Larsson & Rundgren, 2010. World Health Organization, 2015). Alzheimers sjukdom ses som den vanligaste av demenssjukdomarna och svarar för uppemot 60-70 % av fallen (World Health Organization, 2015). Typen vaskulär demens som också är vanligt förekommande kan också uppstå på grund av vaskulära sjukdomar som exempelvis stroke. Demens kan förekomma i samband med
sekundärdegenerativa sjukdomar så som Parkinsons sjukdom, HIV/AIDS och syfilis. Demens kan också orsakas sekundärt så som vitamin B12-brist, överkonsumtion av alkohol och normal- eller lågtryckshydrocefalus. Hos en del personer med demens förekommer en blanddemens som kan vara en kombination av ovanstående (Svenskt demenscentrum, 2016. Larsson & Rundgren, 2010).
Demens diagnostiseras genom en basal undersökning där man samlar information genom sjukdomshistoria, personens fysiska och psykiska status, förmågan till att klara av vardagliga aktiviteter, blodprov (för att utesluta andra orsaker), datortomografi samt kognitiva tester. De vanligaste kognitiva testerna är Mini Mental State Test (MMSE) och klocktest (Svenskt demenscentrum). Enligt DSM-IV-kriterierna för demens ska nedsatt minnesfunktion (oförmåga till nyinlärning och oförmåga till att minnas tidigare inlärda processer) samt i kombination av något av följande symptom: afasi, apraxi, agnosi samt störning av exekutiva funktioner, finnas för att diagnosticera en person med demenssjukdom (Svenskt demenscentrum, 2016). Demenssjukdomar blir allt vanligare och varje år drabbas 25 000 personer av någon form av demens och sammanlagt räknar man med att det finns 180 000 personer i Sverige som har en demensdiagnos. Majoriteten av dessa är över 65 då risken ökar markant ju äldre en person blir (Socialstyrelsen, 2014. FYSS, 2015).
Demenssjukdomar yttrar sig olika och ger olika symptom beroende på vad som orsakar demensen och vilken del av hjärnan som drabbas. De vanligaste symptomen är försämring av minnet, förmåga att planera, utföra vardagliga (ADL-) aktiviteter, språk, tidsuppfattning, initiativförmåga och orienteringsförmåga. Dessa är ett samlingsnamn för så kallade kognitiva funktioner. Fysiska symptom som uppstår i
samband med demenssjukdom är till exempel stelhet, inkontinens, svaghet, ökad risk för fall etc. Det finns även en grupp symptom som tillhör sjukdomsbilden som kallas för beteendemässiga och psykiska symptom vid demens. Detta är ett samlingsnamn för symptom som aggressivitet, oro, sexuellt opassande beteende, vandrande samt apati, ångest, hallucinationer, nedstämdhet, sömnlöshet och hämningslöshet (BPSD – svenskt register för Beteendemässiga och Psykiska symptom vid Demens, 2016. Cerejeira, J. Lagarto, L. & Mukaetova-Ladinska, E. B., 2012). Ungefär 90 % av personer med demens drabbas någon gång under sjukdomsförloppet av nämnda symptom och sällan uppträder endast ett symptom utan de förekommer ofta flera samtidigt. Det är främst dessa beteendemässiga och psykiska symptom som ger upphov till hinder i vardagen och ökar vårdberoendet (Azermai, M., 2015. Cerejeira, J. Lagarto, L. & Mukaetova-Ladinska, E. B., 2012).
Det finns idag ingen medicinsk botande behandling för demenssjukdomar men det har utvecklats bromsmediciner för till exempel Alzheimers. Om demens har sekundära orsaker kan man ibland minska symptom drastiskt genom att behandla grundorsaken (Svenskt demenscentrum, 2014. Svenskt demenscentrum, 2017. World Health Organizaton, 2012).
Demens, fysisk och kognitiv funktionsförmåga
Demenssjukdom försämrar postural kontroll, gång och balans bland annat på grund av förmågan att tolka kroppens impulser samt inaktivitet. Det kan leda till konsekvenser som fall och minskad delaktighet i vardagen (Shumway & Cook, 2007). Försämring av fysiska funktioner kan också bero på nedbrytning av hjärnans vita substans (Wang, Larson, Bowen och van Belle, 2006). Auyeung, Kwok, Lee, Leung, Leung och Woo (2008) visar på att försämring av fysisk förmåga står i relation till individens
kognitiva förmåga. Personer med demens svarar på fysisk aktivitet eller träning på samma sätt som en person utan demensdiagnos. Det som skiljer sig åt är compliance på grund av bristande förmåga till att förstå instruktioner och andra symptom som apraxi (oförmåga att utföra tidigare inlärda praktiska aktiviteter) (FYSS, 2015). Tidigare studier har visat på att fysisk aktivitet/träning har en betydande roll i att bevara fysiska funktioner (Pitkälä, Pöysti, Laakkonen, et al. 2013) och kan på sikt minska hjälpbehov i vardagen hos personer med demenssjukdom (Christofoletti, Mércia Oliani, Bucken-Gobbi, Gobbi, Beinotti & Stella, 2011). Kognitiva funktioner
är något som också försämras över tid hos personer med demenssjukdom. De kan delas upp i fem olika huvudområden; minne, exekutiva funktioner, språk, visuospatial förmåga samt personlighet/beteende (Cunningham, McGuinness, Herron & Passmore, 2015). Exempel på kognitiva funktioner är uppmärksamhet, långtids- och närminne, slutledningsförmåga, koordination och planering av aktiviteter och handlingar. I samband med att kognitiva funktioner försämras får individen allt svårare att kunna utföra vardagliga aktiviteter (Beydoun, Beydoun, Gamaldo, Teel, Zonderman, & Wang, 2014). Regelbunden fysisk aktivitet kan förbättra också kognitiva funktioner (Cai, Li, Hua, Liu & Chen, 2017. Suzuki, Shimada, Makizako, et al 2013).
Aktiviteter i det dagliga livet (ADL-aktiviteter)
ADL-aktiviteter innebär aktiviteter som tillgodoser ett grundläggande personligt behov och som innebär ett självständigt liv när man genomför dem. ADL-aktiviteter brukar delas upp i två kategorier; personliga aktiviteter och instrumentella aktiviteter. Personliga aktiviteter är till exempel äta, dricka, duscha, av-/påklädning och
toalettbesök. Till de instrumentella aktiviteterna hör kommunikation, inköp,
matlagning och hushållssysslor (Foti & Kanazawa, 2008). Förmågan att utföra ADL-aktiviteter bedöms med olika instrument som exempelvis The Katz Index of
Independence in Activities of Daily Living (Katz ADL) där man bedömer huruvida personen kan utföra aktiviteten själv eller behöver guidning, stöttning, handräckning eller är helt beroende av hjälp utifrån. I Katz Index of ADLs ser man över
förflyttningar, personlig hygien, matsituationen, kontinens, på/avklädning samt toalettbesök (Wallace & Shelkey, 2008). Barthel Index of Activities of Daily Living är också ett vanligt förekommande instrument för att bedöma förmågan att utföra ADL-aktiviteter där man valt att se över 10 olika moment så som förflyttning,
påklädning, toalettbesök och i matsituation (Wade & Collin, 1988). Gemensamt för de ovanstående instrumenten är att ju högre totalpoäng desto mer självständighet och större förmåga att klara av vardagliga aktiviteter har personen (Wallace & Shelkey, 2008. Wade & Collin, 1988).
Teambaserade interventioner
Vid rehabilitering av äldre är teambaserade interventioner det som anses vara väsentligt i de nationella riktlinjerna för personer med demens enligt Socialstyrelsen (Socialstyrelsen, 2014). Då stora delar av Sverige äldre befolkning bor i kommuner
och på boenden ansvarar kommunen för vård och insatser. Som fysioterapeut arbetar man ofta tillsammans med arbetsterapeut för att se över hem, rehabilitering och hjälpmedelsbehov. Övriga professioner som ofta samarbetar kring personer med demenssjukdom är sjuksköterska, demenssjuksköterska, läkare, biståndshandläggare, hemtjänstpersonal och enhetschefer (Socialstyrelsen, 2010). Att arbeta i team kring personer med demens är nödvändigt för att kunna möta upp sjukdomens komplexitet och olika typer av symptom (Grand, Caspar & MacDonald, 2011). Det är även något som Socialstyrelsen (2016) anses som högprioriterat för att kunna möta upp personens varierande behov.
Fysioterapeut i kommunal rehabilitering
Alla fysioterapeuter som innehar en svensk legitimation arbetar för att främja hälsa genom fysisk aktivitet baserat på varje individs förutsättningar. Fysioterapeuter visar kunskap på att genom sambandet med rörelse och hälsa kan man uppnå god
livskvalitet. En fysioterapeut vänder sig till alla individer oavsett hälsa, diagnos och funktionshinder (Fysioterapeuterna, 2015). I kommunal rehabilitering spelar
fysioterapeuten en viktig roll i rehabilitering genom att ta till vara på personens funktioner och genom olika former av fysisk aktivitet förbättra, bibehålla eller minska försämring av dessa funktioner. Enligt Landstinget i Kalmar läns program för omsorg och vård till personer med demenssjukdom, som baseras på de nationella riktlinjerna, ansvarar fysioterapeut för fysiska och till viss del sociala aktiviteter för att motverka de fysiska symptomen. Fysioterapeuter ansvarar även för gång- och
överflyttningshjälpmedel (Socialstyrelsen, 2010. Landstinget i Kalmar län 2012).
Personer med demens är en växande grupp i samhället och vårdberoendet hos dessa personer ökar i samband med sjukdomsförloppet (Socialstyrelsen, 2014). Personer med demens är mindre aktiva än personer utan demensdiagnos vilket i sin tur påverkar livskvalité, fysisk funktionsförmåga, förmågan att utföra ADL-aktiviteter samt symptombild (Allan, McKeith, Ballard & Kenny, 2006). Det finns studier som visar på att ökad fysisk aktivitet för personer med demens går jämt ut med
vårdkostnader men ger möjlighet för individen att bibehålla fysiska funktioner och därmed klara sig självständigt längre (Pitkälä, Pöysti, Laakkonen, et al. 2013). Mer forskning är viktigt för att personer med demenssjukdom ska få rätt till den hjälp som behöver och för att underlätta självständighet i vardagen.
Syfte
Studiens syfte var att sammanställa vetenskaplig litteratur gällande om fysisk aktivitet förbättrar fysiska funktioner och därmed kan påverka ADL-förmåga hos personer med demenssjukdom.
Frågeställningar
Kan fysisk aktivitet sekundärt minska andra vanliga demenssymptom?
Metod & Material
Studien designades som en litteraturstudie med kvantitativ ansats (Carter, Lubinsky och Domholdt, 2011). Artiklar söktes och granskades systematiskt och
kvalitetsgranskades. Slutsatserna av litteraturstudien kan ge en vetenskaplig grund till hur man som kommunfysioterapeut ska förhålla sig till rekommendationer gällande fysisk aktivitet för personer med demenssjukdom för att förbättra ADL-förmågan.
Sökningar
I studien eftersöktes vetenskapliga artiklar i följande databaser: AMED, CINAHL, The Cochrane Library, PEDro och PubMed. PubMed var den ursprungliga
sökdatabasen vilket gör att alla dubletter grundar sig på sökresultatet i PubMed. Sökorden som användes var dementia i kombination med physical activity,
physiotherapy, activities of daily living och ADL. Följande kombinationer användes i samtliga databaser:
Dementia AND physical activity AND ADL
Dementia AND physical activity AND activities of daily living Dementia AND physiotherapy AND ADL
Dementia AND physiotherapy AND activities of daily living
Sökningarna begränsades med publiceringsår, publiceringsspråk, typ av studie samt med hjälp av ovanstående sökord.
Alla kombinationer användes vid sökningar i alla databaser för att inte missa relevanta studier. Resultat av sökningarna finns redovisade i tabell 1. Sökningar genomfördes mellan 3e och 9e mars 2016.
Tabell 1, Databaser och sökträffar.
Databas Antal sökträffar Inkluderade (dubletter)
PubMed 90 11 (17)
Cinahl 4 0 (2)
AMED 7 0
PEDro 4 0 (2)
The Cochrane Library 0 0
TOTALT 105 11
Inklusionskriterier
Randomiserad Kontrollerad Studiedesign (RCT) Studier med deltagare > 55 år
Utfallsmått - ADL-aktiviteter
Exklusionskriterier
Jämförelser med andra grupper av sjukdomar
De artiklar som inte primärt undersökte fysisk aktivitet eller träning och hade ADL-aktiviteter som utfallsmått.
Litteraturbearbetning
Artiklar valdes ut utifrån titel, abstrakt och full-text. Om titel och abstrakt inte var relevant för studiens syfte valdes dessa bort. Därefter lästes artiklarna i sin helhet varpå 11 artiklar valdes ut och inkluderades i litteraturstudien, se tabell 1. Majoriteten av artiklarna som valdes bort uppfyllde inte inklussionskriterierna, framförallt RCT-studier eller att ha ADL-aktiviteter som utfallsmått. Totalt kommer 11 artiklar redovisas i resultatet nedan.
Analys
För varje artikel extraherades data i form av författare, studiedeltagare, syfte,
intervention, utfallsmått, resultat samt poäng enligt granskning efter PEDro-scale, se tabell 2. PEDro-scale används för att bedöma den vetenskapliga kvalitén på studier, se bilaga 1. PEDro-scale innehåller 11 kriterier som bedömer studiens validitet och kvalitet. Det första kriteriet används inte och därför kommer endast 10 poäng att vara maximal poängen vid bedömning. Varje studie granskas och bedöms om det uppfyller de på förhand definierade kraven och därefter fylls protokollet i och poängsumman räknas ihop (PEDro, 1999). Poängsumman jämförs med SBU:s bevisvärde enligt
tabell 2 konstruerad efter Juhlin, Smeds-Isaksson och Tano-Nordin. I tabell 3 finns förklaringar på vad som innefattas av varje bevisgrad för studierna. Resultatet av granskningarna finns redovisade i resultatdelen av studien.
Tabell 2. Omvandling av
Poäng PEDro Scale Bevisvärde enligt SBU
0-3 Lågt bevisvärde
4-7 Medelhögt bevisvärde
8-11 Högt bevisvärde
Tabell 3, Förklaring studiers bevisvärde enligt SBU sett till totalpoäng i PEDro scale. Med stöd av http://www.sahlgrenska.se/upload/SU/HTA-centrum/Gradering%20av%20evidensstyrka%20vg.pdf
PEDro Scale Bevisvärde enligt SBU 0-3 Lågt bevisvärde
all e li a som en enda rund f r slutsatser t e studier med sele terade ontroller retrospe tiv mf relse mellan patient rupper som f tt -
respektive inte f tt behandlin stora bortfall eller andra os erheter r vri a omr den ppfyller d li t p f rhand uppst llda riterier
4-7 Medelhögt bevisvärde
Behandlingseffekter:
an vara stora studier med ontroller fr n andra eo rafis a omr den matchade grupper eller liknande.
r vri a omr den ppfyller delvis p f rhand uppst llda riterier
8-11 Högt bevisvärde
illr c li t stor studie l mpli studietyp v l enomf rd och analyserad Kan vara en stor, randomiserad ontrollerad studie n r det ller utv rderin av behandlin sform
r vri a omr den ppfyller v l p f rhand uppst llda riterier
Etiska överväganden
Då denna studie är en litteraturstudie bedöms den inte vara till risk för studiedeltagare. Istället kan studien komma till nytta i användande av resurser inom kommun och bidra till ökad livskvalité hos personer med demens, minska vårdtyngd och ge en grund till vidare utvecklingsarbete inom kommunal rehab.
I studien redovisas alla aktuella artiklar oavsett resultat då ett neutralt förhållningssätt vid granskning ger en korrekt bild av rådande forskningsunderlag.
I alla inkluderade artiklar utom en frakommer det att de har genomgått en etisk granskning och blivit godkända (Kwak, Um, Son och Kim, 2008. Stevens och Killeen, 2006. Luttenberg, Donath, Uter et al., 2010. Holthoff, Marschner, Scharf et al. 2015. Vreugdenhill, Canell, Davies och Razay, 2011. Littbrand, Lundin-Olsson, Gustafson och Rosendahl, 2009. Telenius, Engedal och Bergland, 2015. Venturelli, Scarsini och Schena, 2011. Rolland, Pillard, Klapouszczak, et al., 2007. Dechamps, Diolez, Thiaudiére, et al., 2010. Santana-Sosa, Barriopedro López-Mojares, Pérez och Lucia, 2008)
Resultat
Nedan kommer alla artiklar redovisas i olika kategorier och i text samt kort sammanfattas och redovisas i tabell 4.
Studiekvalitét
Två av studierna som har granskats har enligt SBU och Juhlin et al., (2006) ett högt bevisvärde vilket ger ett tillförlitligt resultat medan en studie (Stevens & Killeen, 2006) hade ett lågt bevisvärde. Resterande studier har ett medelhögt bevisvärde vilket innebär att de flesta studier hade ett bra antal deltagare men inte kunnat jämföra tillräcklig mellan grupper alternativt ger inte tillräckligt med information för att vidare studier ska kunna helt ta ställning till resultatet.
Fysisk aktivitet och träning som enda intervention
Rolland, Pillard, Klapouszczak, et al. (2007) valde att innefatta styrkeövningar för nedre extremitet, balansträning med hinder, rörlighetsövningar samt gångträning. Utfallet valde man att mäta med Katz ADL-score och från studiestart till studiens slut efter ett år hade interventionsgruppen gått från 3,2 poäng till 2,6 poäng medan
kontrollgruppen gick från 3,1 poäng till 2,2. Resultatet visade inte på en förbättring sett till förmågan att utföra ADL-aktiviteter under tid men samtidigt såg man att kontrollgruppen visade på en större försämring än interventionsgruppen (Rolland, Pillard, Klapouszczak, et al.2007). I Venturelli, Scarsini Och Schenas studie (2011) fick deltagarna gå i 30 minuter fyra gånger i veckan. Detta visade sig förbättra
förmågan att utföra ADL-aktiviteter från ett medelvärde på 34 till 42 poäng på Barthel Index of Activities of Daily Living i interventionsgruppen medan kontrollgruppen gick från ett medelvärde på 35 poäng till 32 poäng (Venturelli, Scarsini och Schena, 2011). Telenius, Engedal och Bergland (2015) valde att använda HIFE-programmet (High Intensity Functional Execise) utvecklat i Umeå. Studien pågick i 3 månader och övningarna bestod av både styrkeövningar för nedre extremitet samt balansövningar. Generellt sett valdes fyra övningar ut till varje träningspass för interventionsgruppen medan kontrollgruppen fick göra olika aktiviteter så som lätt fysisk aktivitet, läsning, spela spel och lyssna på musik. Efter tre månader såg man att interventionsgruppen hade 13,7 poäng på Barthel Index of Activities of Daily Living jämfört med 13,6 poäng innan studiestart. Kontrollgruppen gick från 13,4 poäng till 12,7 poäng på tre månader (Telenius, Engedal och Bergland, 2015). Även Littbrand, Lundin-Olsson,
Gustafson och Roseldahl (2009) valde att använda HIFE-programmet som
intervention. Deltagarna i interventionsgruppen fick styrkeökande övningar för nedre extremitet som exempelvis uppresningar från stol, benböj och step-up samt
balansövningar så som att vrida på huvudet i stående. Extern vikt kunde läggas till om man upplevde att deltagarna klarade av det. Kontrollgruppen fick delta i sittande aktiviteter som exempelvis lyssna på musik, se på film och konversera.
Interventionsgruppen hade 12,8 poäng, på Barthel Index of Activities of Daily Living, både vid studiestart samt vid studiens slut medan kontrollgruppen gick från ett
medelvärde på 13,4 poäng till 12,1 poäng (Littbrand, Lundin-Olsson, Gustafson och Rosendahl, 2009). Vreugdenhill, Canell, Davies och Razay (2011) valde att använda ett träningsprogram utvecklat för äldre där de fick träna tillsammans med
hemtjänstpersonal i sin hemmiljö. Programmet består av styrke- och balansövningar och valdes att kombinera med 30 minuters promenad dagligen. Interventionsgruppen gick från 99,5 poäng på Barthel Index of Activities of Daily Living till 99,6 poäng. Kontrollgruppen gick från 98,4 poäng till 94,2 poäng vilket visar en klart snabbare försämring jämfört med interventionsgruppen (Vreugdenhill, Canell, Davies och Razay, 2011). Stevens och Killeen (2006) valde att jämföra en interventionsgrupp där deltagarna fick regelbunden träning med en grupp som erhöll sociala besök under studietiden samt en kontrollgrupp utan intervention. Interventionsgruppen förbättrade sin självständighet mätt med Revised Elderly Persons Disability Scale (REPDS) jämfört med både de andra grupperna (Stevens och Killeen, 2006).
Kwak, Um, Son och Kim (2008) valde olika styrkeövningar för hela kroppen i kombination med lätt konditionsträning som intervention. Efter studiens avslut såg man en signifikant förbättring för deltagarna i interventionsgruppen. De ökade från 14,4 poäng till 19.8 på ADCS ADL total score medan kontrollgruppen försämrades från 13,33 till 12,13 poäng (Kwak, Um, Son och Kim, 2008).
Interventioner med flera komponenter – fysisk aktivitet i kombination med kognitiva inslag eller träning i ADL-aktiviteter
Flera av de elva studierna har en intervention där man kombinerar fysisk aktivitet med någon form av kognitiv uppgift. Holthoff, Marschner, Scharf, Steding, Meyer, Koch och Donix (2015) kompletterar styrketräning för nedre extremitet med ett kognitivt element genom att byta mellan aktiv, passiv och assisterad träning samt genom att byta riktning på träningsmaskinen under träningen. En jämförelse vid studiestart, efter
tre månaders träning och vid uppföljning efter tre månader har interventionsgruppen ökat från 60.55 poäng till 61.26 poäng (62,35 efter tre månaders träning) vid sista mättillfället på ADCS ADL total score medan kontrollgruppen har gått från 60.53 poäng till 53.50 vid uppföljningstillfället (Holthoff, Marschner, Scharf et al., 2015). En annan studie kombinerade enklare fysiska aktiviteter så som bowling, krocket och att balansera en boll på tennisracket med att också utföra kognitiva uppgifter så som pussel och att träna i ADL-aktiviteter där ett exempel som ingick i träningen var att förbereda en måltid. Resultatet visade på att en förbättring sett till alla
ADL-aktiviteter skedde hos åtta personer i interventionsgruppen medan en förbättring i kontrollgruppen återfanns hos fem personer. Ser man till endast instrumentella ADL-aktiviteter så förbättrades sju personer i interventionsgruppen jämfört med tre
personer i kontrollgruppen (Luttenberger, Donath, Uter at al., 2012). Santana-Sosa, Barriopedro López-Mojares, Pérez och Lucia (2008) inkorporerar även ADL-aktiviteter som en del av träningsprogrammet utöver styrke-, balans-, rörlighet- och koordinationsövningar vilket gav effekt på både den fysiska förmågan samt förmågan att utföra ADL-aktiviteter. Det är dock oklart om ADL-förmågan förbättrades mer än i studierna som inte tränade på faktiska ADL-aktiviteter. Dechamps, Diolez,
Thiaudiére, et al (2010) undersöker effekten av anpassad tai chi och sittande aktivitet med kognitiva inslag gentemot en kontrollgrupp. I den sittande aktiviteten ingick till exempel cykling, knäövningar, att rita cirklar med armarna och axelflexion samt med ett kognitivt inslag vilket innebar att be deltagarna att skicka runt bollar i olika höjd under sittande aktiviteter. I studien såg man signifikant försämring i kontrollgruppen jämfört med båda interventionsgrupperna (Dechamps, Diolez, Thiaudiére, et al., 2010).
Fysisk aktivitet och träning förbättrar många symptom hos personer med demenssjukdom
Flera av ovan nämnda studier visade positiva resultat för flera olika symptom förutom förmågan att utföra ADL-aktiviteter. Luttenberg, Donath, Uter et al., (2010), Holthoff, Marschner, Scharf et al. (2015) och Dechamps, Diolez, Thiaudiére, et al. (2010) menar på att man kan åstadkomma en förbättring sett till beteendemässiga och psykiska symptom. Kwak, Um, Son och Kim (2008) visar att totalpoäng på MMSE kan förbättras i samband med regelbunden fysisk aktivitet. Där ökade
kontrollgruppen försämrades från ett medelvärde på 13,47 till 12,27 poäng. Venturelli, Scarsini och Schena (2011) visar på att även om ingen förbättring sker under studiens förlopp kan man förskjuta en försämring sett till totalpoäng på MMSE. Interventionsgruppen går från ett medelvärde på 13 poäng till 12 poäng medan
kontrollgruppen går från ett medelvärde på 12 poäng ner till 6 poäng (Venturelli, Scarsini och Schena, 2011). Detta visar även Vreugdenhill, Canell, Davies och Razay (2011) och Holthoff, Marschner, Scharf, et al. (2015). Den sistnämnda studien visar också på att vårdbehovet hos studiedeltagarna ökar snabbare hos kontrollgruppen än hos interventionsgruppen (Holthoff, Marschner, Scharf, et al. 2015).
Tabell 4.Sammanfattning av inkluderade artiklar. Fullständiga beteckningar för nämnda utvärderingsinstrument finns i bilaga 2.
Författare &
publiceringsår Design Deltagare Syfte Intervention
Utvärderings-instrument Resultat Poäng enligt PEDro Santana-Sosa, Barriopedro, López-Mojares et al. 2008 Random-iserad block design 16 personer med Alzheimers- diagnos Studien undersökte effekt av kombinerad träning under en 12-veckors period för personer med Alzheimer sett till fysisk förmåga och förmåga att utföra ADL-aktiviteter
12 veckor (3 pass/v á 75 min) med övningar för rörlighet, styrka, balans/ koordinationsövn.
Senior Fitness Test, Katz ADL score, Barthel ADL index, Tinetti scale
Träning gav effekt på fysiska funktioner (gång, balans, styrka, rörlighet, uthållighet) samt
förmågan att utföra ADL-aktiviteter
4/10 Medel-hög
Kwak, Um, Son & Kim. 2006 RCT 30 kvinnor med demens-diagnos Studien undersökte effekt av regelbunden träning på kognitiv status, funktionell status & förmåga att utföra ADL-aktiviteter över 12 månader.
2-3 pass/v á 30-40 min under 1 års tid med stegrande intensitet. Styrke- & stretchövningar för hela kroppen samt vardagliga aktiviteter jmf med kontrollgrupp
MMSE, ACSM-metod för att bedöma fysisk förmåga (uthållighet, kondition, styrka, rörlighet & balans), 6MWD
Styrka, uthållighet, kondition, rörlighet, balans förbättrades, såväl som förmågan att utföra ADL-aktiviteter och kognitiv status enligt MMSE 5/10 Medel-hög Holthoff, Marschner, Scharf, et al. 2015 Pilot RCT 30 personer, 55 år och äldre med Alzheimers-diagnos Studien utredde effekt av träning under en 12-veckorsperiod på ADL-funktioner, kliniska symptom av Alzheimers samt vårdtyngd. 12 veckor (3 pass/v á 30 min). Passiv, assisterad och aktiv styrketräning för ben i komb. m kognitiv uppgift jmf med kontrollgrupp
ADCS ADL total score, NPI total score, MMSE, NPI total burden score
Bibehållen förmåga att utföra ADL-aktiviteter. Stabilt mående & neuropsykiatriska
symptom. Bibehållen nivå av vårdtyngd. 7/10 Medel-hög Dechamps, Diolez, Thiaudière, et al. 2010 RCT 160 personer där 94 (80 %) av studiedeltaga rna har en demens-Studien utredde effekt av anpassad tai chi och kognitiv aktivitet
6 månader med antingen anpassad tai chi
innehållande övn för hållning, andning och rörlighet (30 min 4 ggr/v), kognitiv aktivitet
Katz ADL score, NPI score, TUG, GDS
Bibehållen förmåga att utföra ADL-aktiviteter samt gångförmåga, mindre kliniska symptom så som depression i interventionsgrupperna.
7/10 Medel-hög
diagnos innehållande guidade övningar i sittande med inslag av kognitiva övningar (30-45 min 2 ggr/v) jmf med kontrollgrupp
Vilka ADL-förmågor som förbättrades skiljdes mellan interventions-grupperna Littbrand, Lundin-Olsson, Gustafsson, et al. 2009 RCT 191 deltagare där 100 (52,4 %) har en demens-diagnos Studien undersökte om högintensiv styrketräning kan öka förmåga att utföra ADL-aktiviteter hos personer på boende med fokus på demens Högintensiv styrketräning, 29 pass under 3 månader med övningar som uppresning, squats, bålrotation, step-ups, huvudrörelser under aktivitet jmf med
kontrollgrupp
Barthel ADL Index Förbättring sett till rörelseförmåga inomhus samt bättre bibehållen förmåga till ADL-aktiviteter i interventionsgruppen Luttenberger, Donath, Uter, et al. 2012 RCT 139 deltagare med primär-degenerativ demens-diagnos Studien undersökte effektivitet av en multimodal icke-farmakologisk rehabilitering sett till symptom och vårdbehov MAKS-terapi (multi-komponent icke-farmakologisk gruppterapi) bestående av motorisk och kognitiv träning samt träning i ADL-aktiviteter. 6 pass i veckan á 2 h under 6 månader jmf med kontrollgrupp
Nurses’ Observation Scale for Geriatric Patients, Barthel Index, Resource Utilization in Dementia-formal care
Resultatet visade på en förbättring på generella demens-symptom, socialt beteende och förmågan att utföra ADL-aktiviteter så som matlagning, städning och inköp. Ingen skillnad sett till vårdtyngd.
5/10 Medel-hög Stevens, Killeen. 2006 RCT 75 deltagare med demens-diagnos Studien undersökte hur träning kan ge effekt på kognitiv status i och med ADL-aktiviteter och vårdbehov
3 pass á 30 minuter/vecka i 12 veckor jmf med 2 kontrollgrupper där en var utan intervention och en grupp fick möjlighet att diskutera kring hälsa men fick ingen träning
Clock-Drawing Test, REPDS
Resultatet visade på att träning ger effekt på 7 av 9 aktiviteter i REPDS jmf med 3 av 9 i
kontrollgrupperna. Bland annat förbättrades fysisk förmåga, kommunikation och vårdbehov 2/10 Låg Rolland, Pillard, Klapouszczaket al. 2007 RCT 134 deltagare med Alzheimers Studien undersökte effekten av träning på förmåga att utföra ADL-aktiviteter,
2 pass á 1h/ vecka i 1 år. Träning består av gång, styrke-, balans- och rörlighetsträning. Jmf
Katz Index of ADLs, 6 m walking speed, get-up-and-go test, one-leg-balance test,
Neuro-Resultatet visade på bibehållen/minskad försämring i förmåga att utföra ADL-aktiviteter.
8/10 Hög
sjukdom fysisk förmåga, nutrition och beteendemässiga symptom
med kontrollgrupp psychiatric Inventory, the Montgomery and Asberg Depression Rating Scale, the Mini-Nutritional Assessment Inga beteendemässiga effekter observerades Vreugdenhil, Cannell, Davies, et al. 2012 RCT 40 deltagare med Alzheimers sjukdom Studien undersökte effektivitet av träning i hemmet sett till förmåga att utföra ADL-aktiviteter
Daglig träning under 4 månader med bland annat 30 minuters promenad samt 10 olika övningar för styrka och balans jmf med kontrollgrupp
MMSE, Alzheimer’s Disease Assessment Scale, Functional Reach test, TUG, Sit-to-stand Test, Barthel Index of Activities of daily living, Geriatric Depression scale, CI-BIC-plus, Zarit Burden Interview
Interventionsgruppen fick förbättrad styrka, balans, rörlighet samt kognitiv status. Förmågan av utföra ADL-aktiviteter bibehölls alt förbättrades
6/10 Medel-hög Venturelli, Scarsini, Schena. 2011. RCT 21 deltagare med Alzheimers sjukdom Studien undersökte om promenader kan minska nedgång i fysisk och kognitiv förmåga Individuellt utprovat gångträningsprogram med träning 4 ggr/v á 30 minuter i 6 månader jmf med kontrollgrupp 6WT, Barthel Index of Activities of Daily Living, MMSE Interventionsgruppen ökade gånghastighet så väl som förmåga att utföra ADL-aktiviteter. Man såg även en mindre försämring på MMSE än hos kontrollgruppen 6/10 Medel-hög Telenius, Engedal, Bergland. 2015. RCT 170 deltagare med demens-diagnos Studien undersökte effekt av hög-intensiv funktionell träning sett till balans, styrka, rörlighet, förmåga att utföra
ADL-aktiviteter, livskvalité och neuropsykiatriska symptom
Intensiv styrke- och balansträning 50-60 minuter 2 ggr/v i sammanlagt 12 veckor enligt HIFE-programmet (High Intensity Functional Exercises) BBS, CST, 6WT, Barthel Index of Activities of Daily Living, CDR, MMSE, NPI-Q, QUALID, Cornell Scale for Depression in Dementia
Förbättrad balans och styrka samt bibehållen förmåga att utföra ADL-aktiviteter samt minskade aggitation/apati-symptom för interventionsgruppen.
8/10 Hög
Diskussion
MetoddiskussionDenna studie genomfördes som en litteraturstudie där sökning, analys och bearbetning av littaratur utfördes endast av författaren själv. Det finns en negativ aspekt med metoddelen som innefattar granskning. För bästa möjliga resultat bör man vara två personer eller flera för att få ett så tillförlitligt resultat som möjligt genom att man individuellt kan granska och därefter jämföra granskningarna till studiens resultat (Willman, Stoltz & Bahtsevani, 2011).
Underlaget för resultatet, det vill säga artiklesökningarna genomfördes med sökorden nämnda i metoddelen. De sökord som valdes för litterautsökningen ansågs vara relevanta men studiens resultat sett till antal artiklar som inkluderades kan ha
påverkats. Detta då fler sökord eller kombinationer kunde ha genererat fler sökträffar och minskat risken för att väsentliga studier missats. Författaren valde att kombinera de valda sökorden med AND. Enligt Nordenström (2007) och Carter, Lubinsky och Domholdt (2011) kan detta öka specificiteten i sökningarna och därmed leda till att sökträffarna var mer relevanta för studien. Willman, Stoltz och Bahtsevani (2011) menar istället att man kan missa relevanta artiklar då flertalet publicerade artiklar inte har använt dessa sökord i kombination med varandra. Författaren ansåg att
kombinationerna av sökord var till nytta för att öka antalet relevanta artiklar och gallra ut det stora antal artiklar som bara nämner demens och inte i kombination med fysisk aktivitet eller fysioterapi.
Studiens inklussions- och exklussionskriterier smalnade av antalet artiklar som var relevanta. Exempelvis valde författaren att inkludera ADL-aktiviteter som utfallsmått I sökta artiklar för att finns specifika artiklar som passade ämnet.
Trots att flera av de inkluderade studierna inte valde att primärt undersöka hur fysisk aktivitet och träning kan påverka kognitiva funktioner visade det sig att flera artiklar fick positive resultat på både fysiska och kognitiva funktioner. Därför valde
författaren att ta med detta som ett avsnitt i resultatdelen då vikten av kognitiva funktioner I ADL-aktiviteter. Det är dock svårt att dra några konkreta slutsatser kring detta då författaren inte valde att specifikt söka och inkludera artiklar som undersökte hur träning kan förbättra kognitiva funktioner.
Resultatdiskussion
De inkluderade studiernas resultat har varit svåra att jämföra till följd av olika studielängd, antal tillfällen med fysisk aktivitet eller träning samt vilka instrument som användes som utfallsmått. Två av de inkluderade studierna pågick under ett år. I en av dessa studier fick deltagarna träna två gånger i veckan vilket genererade
sammanlagt 88 pass under hela studien (Rolland, Pillard, Klapouszczak, et al., 2007). Den andra studien fick deltagarna träna 2-3 gånger i veckan vilket gav mellan 100-140 pass sammanlagt (Kwak, Um, Son och Kim, 2006). Tre av studierna pågick under sex månader (Dechamps, Diolez, Thiaudière, et al. 2010., Venturelli, Scarsini & Schena, 2011., Luttenberger, Donath, Uter, et al. 2012) och resterande studier pågick under tre månader. Under de studier som pågick i tre månader fick deltagarna delta i ca 25-35 pass under hela studiens gång. Dock visar resultatet i denna litteraturstudie att oavsett studielängd och antal träningspass ses en förbättring i fysisk förmåga så som styrka, rörlighet, kondition, balans och uthållighet samt en förbättrad eller bibehållen förmåga till att utföra ADL-aktiviteter. En litteraturstudie som undersökte resultatet av fysisk aktivitet hos personer med demens kom fram till att ju högre träningsvolym och träning med flera komponenter desto större effekt på fysisk funktionsförmåga samt förmåga att utföra ADL-aktiviteter (Blankevoort, van Heuvelen, Boersma, Luning, de Jong och Scherder, 2010).
Fysisk aktivitet hos personer med demens förbättrar den fysiska funktionsförmågan. Alla studier som presenterades i resultatet visade på att oavsett vilken typ av fysisk aktivitet eller träning ökade de deras fysiska prestationer samt antingen förbättrad eller bibehållen förmågan att utföra ADL-aktiviteter. I de allra flesta fall visar studierna inte på en förbättring sett till förmåga att utföra ADL-aktiviteter utan en bibehållen förmåga samt en mer långsam försämring än hos personer som inte tränar. Resultatet är därmed positivt i den bemärkelsen och den effekten man kanske kan vänta sig med tanke på att de allra flesta typerna av demens, åtminstone primär-degenerativa, är progriderande och ger en kontinuerlig försämring sett till fysiska och kognitiva funktioner (Pitkälä, Pöysti, Laakkonen et al 2013. Shumway & Cook, 2007. FYSS, 2015). För att utföra ADL-aktiviteter krävs styrka, i framför allt nedre
extremitet, uthållighet, rörlighet och balans (Blankevoort, van Heuvelen, Boersma, Luning, de Jong och Scherder, 2010) vilket kan förklara att även de studier som inte
tränade specifikt i ADL-aktiviteter förbättrade eller bibehöll sin förmåga att utföra vardagliga aktiviteter.
Kognitiva funktioner försämras i samband med utveckling av en demenssjukdom, bland annat planeringsförmåga, initiativförmåga och språk (BPSD – svenskt register för Beteendemässiga och Psykiska symptom vid Demens, 2016). Regelbunden fysisk aktivitet eller träning har en positiv påverkan på kognitiv funktion, sett till resultat på MMSE eller liknande tester. Flera av de inkluderade studierna visade på att fysisk aktivitet förbättrar kognitivs funktioner (Kwak, Um, Son och Kim, 2008.Venturelli, Scarsini och Schena, 2011.Vreugdenhill, Canell, Davies och Razay, 2011. Holthoff, Marschner, Scharf, et al., 2015). Även Littbrand (2011) menar på i sin avhandling att kognitiva funktioner påverkas positivt av fysisk aktivitet hos personer med
demenssjukdom vilket även Heyn, Abreu och Ottenbacher (2004) instämmer i. Beydoun, Beydoun, Gamaldo, et al. (2014) menar på att försämrade kognitiva funktioner leder till försämrad förmåga att utföra ADL-aktiviteter. Detta innebär att om regelbunden fysisk aktivitet kan förbättra kognitionen hos personer med demens kan också förmågan att utföra ADL-aktiviteter bibehålls en längre tid.
Pitkälä, Pöysti, Lakkonen et al (2013) menar även att regelbunden träning i hemmiljö för personer med demens gör att personen i fråga bibehåller sin fysiska förmåga samt minskar risk för fall. Personer med demens utgör en stor kostnad för samhället i och med det degenerativa sjukdomsförloppet (Socialstyrelsen, 2014) men Pitkälä, Pöysti, Lakkonen et al. (2013) visar på att regelbunden träning inte ökar vårdkostnader och Blankevoort, van Heuvelen, Boersma, Luning, de Jong och Scherder (2010) visar på att fysisk aktivitet är fördelaktigt i alla stadier av demens.
Kliniska implikationer
Som kommunfysioterapeut är man ansvarig för rehabilitering oavsett diagnos. Istället baseras rehabiliteringen på funktionsnedsättning. I Kalmar län är fysioterapeut ansvarig för fysiska och till viss del sociala aktiviteter och samarbetet med
arbetsterapeut ligger till grund för rehabiliteringen. Tillsammans bör man utforma ett upplägg som enligt resultatet i denna studie innefattar träning för att bibehålla balans, styrka och gångförmåga då teambaserade interventioner samt träning innehållande
flera komponenter visar på bäst resultat. Kognitiva inslag för träning av kognitiva funktioner kan vara fördelaktigt med tanke på att en förutsättning för att kunna utföra ADL-aktiviteter är, förutom fysiska funktioner, även kognitiva funktioner (Beydoun, Beydoun, Gamaldo, Teel, Zonderman, & Wang, Y. 2014).
Fysioterapeut bör bedöma vilket behov individen har av träning och stöd under tiden samt tillsammans med arbetsterapeut handleda hemtjänst- och boendepersonal för ett optimalt bemötande är grunden för att personer med demens ska kunna delta fullt ut aktiviteter. Behov av olika bemötande och anpassningar kan skilja sig från dag till dag vilket olika professioner runt personer med demens måste kunna anpassa sig efter kontinuerligt (Taylor, Sims & Hill, 2015). I flertalet av de inkluderade studierna valde man att, på grund av svårigheter att förstå instruktioner, ha flera personer som kunde hjälpa till under träningen då personer med demens ofta behöver muntlig eller fysisk guidning samt påminnelse (Luttenberg, Donath, Uter et al., 2010) eller att deltagarna fick träna med deras vårdgivare (Holthoff, Marschner, Scharf et al., 2015). Det kan vara positivt då man bör ta i beaktande är att förmågan att utföra aktiviteter varierar kraftigt från dag till dag och ibland från timme till timme. Detta beror många gånger på deras fysiska närmiljö och omgivning (Dolecka, Ownsworth, Kuys. 2015). Hemtjänstpersonal och boendepersonal är de som känner personen bäst och kan vara de bästa att anpassa träning efter dagsform.
I Kalmar län är kommunfysioterapeut ansvariga för hemrehabilitering men resurser är sällan tillräckliga (2012). Förmågan att initiera en aktivitet är ofta nedsatt hos
personer med demenssjukdom vilket leder till en minskning av aktivitet eller till och med total inaktivitet trots att den fysiska förmågan ibland är intakt. Litteraturstudien kan vara underlag för ökade resurser till fördel för personer med demenssjukdom för att öka fysisk förmåga, förmåga att uföra ADL-aktiviteter samt att minska vårdtyngd.
Konklussion
Denna studie visar på att olika former av fysisk aktivitet och träning hos personer med demens har inverkan på förmågan att utföra ADL-aktiviteter trots att resultatet är blygsamt i många studier. Fler studier krävs inom ämnet för att säkert kunna utreda vilken effekt träning har och vilken typ av träning som ger bäst effekt.
Referenser
Allan, L. McKeith, I. Ballard, C. Kenny, R-A. 2006. The Prevalence of Autonomic Symptoms in Dementia and Their Association with Physical Activity, Activities of Daily Living and Quality of Life. Dementia and Geriatric Cognitive Disorders, 22: 230-237.
Alzheimer's Disease International. & World Health Organization. (2012). Dementia: A Public Health Priority [Elektronisk resurs]. World Health Organization.
Auyeung, T. W., Kwok, T., Lee, J., Leung, P. C., Leung, J. Och Woo, J. 2008. Functional Decline in Cognitive Impairment – The Relationship Between Physical and Cognitive Function. Neuroepidemiology, 31: 167-173.
Azermai, M. 2015. Dealing with behavioral and psychological symptoms of
dementia: a general overview. Psychology Research and Behaviour Management, 8: 181-185.
Beydoun, M. A., Beydoun, H. A., Gamaldo, A., Teel, A., Zonderman, A. B. & Wang, Y. 2014. Epidemiologic studies of modifiable factors associated with cognition and dementia: systematic review and meta-analysis. BMC Public Health, 14: 643: 1-33. Blankevoort, C. G., van Heuvelen, M. J. G., Boersma, F., Luning, H., de Jong, J. och Scherder, E. J. A. 2010. Review of Effects of Physical Activity on Strength, Balance, Mobility and ADL Performance in Elderly Subjects with Dementia.
Dementia and Geriatric Cognitive Disorders, 30: 392-402.
BPSD – Svenskt register för Beteendemässiga och Psykiska Symptom vid Demens. 2016. BPSD-registret. http://www.bpsd.se/om-bpsd-registret/om-svenskt-bpsd-register/
Broberg, C. Tyni-Lenné, R. 2015. Definition av sjukgymnastik som vetenskap och profession. Fysioterapeuterna.
http://www.fysioterapeuterna.se/Global/Professionsutveckling/Om%20professionen/B roschyrer%20(nytt%202014)/Definition%20av%20sjukgymnastik%20som%20vetens kap%20och%20profession.pdf
Cai, H., Li, G., Hua. S., Liu, Y. & Chen, L. 2017. Effect of exercise on cognitive function in chronic disease patients: a meta-analysis and systematic review of randomized controlled trials. Clinical Interventions in Aging, 12: 773-783.
Carter, R., Lubinsky, J. & Domholdt, E. (2011). Rehabilitation research: principles and applications. (4. ed.) Philadelphia, Pa: Saunders.
Cerejeira, J., Lagarto, L. & Mukaetova-Ladinska, E. B. 2012. Behavioral and Psychological Symptoms of Dementia. Frontiers in Neurology, 3(73): 1-21.
Christofoletti, G., Mercía Oliari, M, Bucken-Gobbi, L. T., Gobbi, S., Beinotti, F. & Stella, F. 2011. Physical acitivty attenuates neuropsychiatric disturbances and caregiver burden in patients with dementia. Clinics, 66(4): 613-618.
Conway, E. Chenery, H. J. 2016. Evaluating the MESSAGE Communication
Strategies in Dementia training for use with community-based aged care staff working with people with dementia: a controlled pretest-post-test study. Journal of Clinical Nursing, 25(7-8): 1145-1155.
Cunningham, E. L., McGuinness, B., Herron, B. & Passmore, A. P. 2015. Dementia. Ulster Medical Journal, 84(2): 79-87.
Dechamps, A. Diolez, P. Thiaudière, E. Tulon, A. Onifade, C. Vuong, T. Helmer, C. Bourdel-Marchasson, I. 2010. Effects of Exercise Programs to Prevent Decline in Health-Related Quality of Life in Highly Deconditioned Institutionalized Elderly Persons. Archives of Internal Medicine 170(2): 162-169.
Dolecka, U. E. Ownsworth, T. Kuys. S. S. 2015. Comparison of sit-to-stand strategies used by older adults and people living with dementia. Archives of Gerontology and Geriatrics, 60(3): 528-534.
Foti, D. and Kanazawa, L. Activities of daily living. ’ y:
Practice skills for physical dysfunction 6 (2008): 146-194.
Grand, J. H. G., Caspar, S. & MacDonald, S. W. S. 2011. Clinical features and multidisciplinary approaches to dementia care. Journal of Multidisciplinary Healthcare, 4: 125-147.
Heyn, P., Abreu, B. C. Och Ottenbacker, K. J. 2004. The Effects of Exercise Training on Elderly Persons With Cognitive Impairment and Dementia: A Meta-Analysis. Archives of Physical Medicine and Rehabilitation, 30: 1694-1704.
Holthoff, V. A. Marschner, K. Scharf, M. Steding, J. Meyer, S. Koch, R. Donix, M. 2015 Effects of Physical Activity rainin in Patients with Alzheimer’s Dementia Results of a Pilot RCT Study. Alzheimer's Dementia and Physical Activity, 1-11. Julin, M., Smeds-Isaksson., & Tano-Nordin, A. (2006). Effekter av
helkroppsvibrationsträning på muskelfunktion, balans och bentäthet, Systematisk litteraturöversikt. C-uppsats, Luleå tekniska universitet.
Kwak, Y. S. Um, S. Y. Son T. G. Kim, D. J. 2008. Effect of Regular Exercise on Senile Dementia Patients. International Journal of Sports Medicine 29: 471-474. Landstinget i Kalmar län. 2012. Program för omsorg och vård till personer med demenssjukdom i Kalmar län. Landstinget i Kalmar län.
http://www.ltkalmar.se/Documents/F%C3%B6r%20v%C3%A5rdgivare/Demensprog ram/Program%20f%C3%B6r%20omsorg%20och%20v%C3%A5rd%20till%20person er%20med%20demenssjukdom%20.pdf samt bilaga
http://www.ltkalmar.se/Documents/F%C3%B6r%20v%C3%A5rdgivare/Demensprog ram/Bilagor%20till%20demensprogram.pdf
Larsson, Mayethel & Rundgren, Åke (2010). Geriatriska sjukdomar. 3., [uppdaterade och utök.] uppl. Lund: Studentlitteratur
Littbrand, H. Stenvall, M. Rosendahl, E. 2011. Applicability and Effects of Physical Exercise on Physical and Cognitive Functions and Activities of Daily Living Among People With Dementia – A Systematic Review. Americal Journal of Physical
Medicine & Rehabilitation, 90(6): 495-518.
Littbrand, H. Lundin-Olsson, L. Gustafsson, Y. Roseldahl, E. 2009. The Effect of a High-Intensity Functional Exercise Program on Activities of Daily Living: A
Randomized Controlled Trial in Residential Care Facilities. Journal of the American Geriatrics Society, 57: 1741-1749.
Luttenberger, K. Donath, C. Uter, W. Graessel, E. 2012. Effects of Multimodal Nondrug Therapy on Dementia Symptoms and Need for Care in Nursing Home Residents with Degenerative Dementia: A Randomized-Controlled Study with 6-Month Follow-Up. Journal of the American Geriatrics Society, 60: 830-840. Nordenström, J. (2007). Evidensbaserad medicin i Sherlock Holmes fotspår. (4., [omarb.] uppl.) Stockholm: Karolinska University Press.
PEDro Physiotherapy Evidence Database. 1999. PEDro-scale.
https://www.pedro.org.au/english/downloads/pedro-scale/
Pitkälä, K. H. Pöysti, M. M. Laakkonen, M-J. Tilvis, R. S. Savikko, N. Kautiainen, H. & Strandberg, T. E. 2013. Effects of the Finnish Alzheimer Disease Exercise Trial (FINALEX). JAMA Internal Medicine 173(10): 894-901.
Rolland, Y. Pillard, F. Klapouszczak, A. Reynish, E. Thomas, D. Andrieu, S. Riviére, D. & Vellas, B. 2007. Exercise Program for Nursing Home Residents with
Alzheimer’s Disease A 1-Year Randomized, Controlled Trial. Journal of the American Geriatrics Society, 55:158–165.
Santana-Sosa, E. Barriopedro, M. I. López-Mojares, M. Pérez, M. Lucia, A. 2008. E ercise rainin is Beneficial for Alzheimer’s Patients International Journal of Sports Medicine 29: 845-850.
Shumway-Cook, A. & Woollacott, M. H. (2007). Motor control: translating research into clinical practice. 3. ed. Baltimore, Md: Lippincott Williams & Wilkins.
Stevens, J. & Killeen, M. 2006. A randomised controlled trial testing the impact of exercise on cognitive symptoms and disability of residents with dementia.
Contemporary Nurse, 21: 32–40.
Suzuki, T., Shimada, H., Makizako, H., Doi, D., Ito, K., Shimokata, H., Washimi, Y., Endo, H. & Kato, T. 2013. A Randomized Controlled Trail of Multicomponent Exercise in Older Adults with Mild Cognitive Impairment. PLoS One, 8(4): 1-10. Svenskt demenscentrum, 2016. Fakta om demens: Demenssjukdomar. Svenskt demenscentrum.
Svenskt demenscentrum, 2017. Fakta om demens: Demenssjukdomarna: Sekundära sjukdomar. Svenskt demenscentrum. http://www.demenscentrum.se/Fakta-om-demens/Demenssjukdomarna/Sekundara-sjukdomar/
Svenskt demenscentrum, 2014. Fakta om demens: Läkemedel. svenskt
demenscentrum. http://www.demenscentrum.se/Fakta-om-demens/Lakemedel/
Svenskt demenscentrum, 2014. Fakta om demens: Symtom. Svenskt demenscentrum.
http://www.demenscentrum.se/Fakta-om-demens/Symtom/
Sverige. Socialstyrelsen (2014). Nationell utvärdering - vård och omsorg vid demenssjukdom 2014: rekommendationer, bedömningar och sammanfattning. Stockholm: Socialstyrelsen.
Sverige. Socialstyrelsen (2010). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010: stöd för styrning och ledning. Stockholm: Socialstyrelsen. Sverige. Socialstyrelsen (2016). Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom: stöd för styrning och ledning. (Remissversion). Stockholm: Socialstyrelsen.
Taraldsen, K. Helbostad, J. L. Saltvedt, I. 2015. Fysisk aktivitet vid demens. Ståhle, A. FYSS – Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling.
http://fyss.se/wp-content/uploads/2015/02/FYSS-kapitel_Demens.pdf
Taylor, J. A. Sims, J. & Hill, H. 2015. Reflective practice and its relationship to mindfulness, situation/movement awareness and person-centredness during mobility care in nursing homes: a discussion paper. Reflective Practice, 26(4); 449-458.
Telenius, E. W. Engedal, K. & Bergland, A. 2015. Effect of a High-Intensity Exercise Program on Physical Function and Mental Health in Nursing Home Residents with Dementia: An Assessor Blinded Randomized Controlled Trial. PLoS ONE 10 (5): e0126102. doi:10.1371/journal.pone.0126102, 1-18.
Venturelli, M. Scarsini, R. & Schena. F. 2011. Six-Month Walking Program Changes Cognitive and ADL Performance in Patients With Alzheimer. American Journal of A z m ’ & O m , 26(5) 381-388.
Vreugdenhil, A. Cannell, J. Davies, A. Razay, G. 2012. A community-based exercise pro ramme to improve functional ability in people with Alzheimer’s disease a randomized controlled trial. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 26; 12-19. Wade, D. T. & Collin, C. 1988. The Barthel ADL Index: a standard measure of physical disability?. International Disability Studies Journal, 10(2): 64-67.
Wallace, M. & Shelkey, M. 2008. Katz Index of Independence in Activities of Daily Living (ADL). The American Journal of Medicine, 108(4): 67-71.
Wang, L., Larson, E. B., Bowen, J. D. och van Belle, G. 2006. Performance-Based Physical Function and Future Dementia in Older People. Archives of Internal Medicine, 166: 1115-1120.
Willman, A., Stoltz, P., & Bahtsevani, C. (2006). Evidensbaserad omvårdnad – en bro mellan forskning och klinisk verksamhet. Lund: Studentlitteratur.
World Health Organization. 2016. Dementia – fact sheet.
Bilaga 1.
Bilaga 2.
Förtydling av förkortningar av utvärderingsinstrument MMSE – Mini-Mental State Examination
BBS – Bergs BalansSkala
CST – 30 seconds chair-stand-test 6WT – six-minute walk test
6MWD – six-minute walk distance TUG – Timed Up and GO
CDR - The Clinical Dementia Rating Scale
NPI-Q - The Neuropsychiatric Inventory questionnaire QUALID - The quality of life in late-stage dementia scale
CI-BIC-plus - he linician’s Interview- Based Impression of Change plus Caregiver Input
REPDS - The Revised Elderly Disability Scale
ADCS ADL total score - The Alzheimer's Disease Cooperative Study Activities of daily living
