Flickor gråter & pojkar slåss

Examensarbete i socialt arbete Malmö universitet

15 hp Hälsa och samhälle

Socionomprogrammet 205 06 Malmö

Maj 2018

FLICKOR GRÅTER & POJKAR

SLÅSS

SKOLKURATORERS UPPLEVELSER AV

PSYKISK OHÄLSA I RELATION TILL KÖN OCH

SOCIALA FAKTORER

FLICKOR GRÅTER & POJKAR

SLÅSS

SKOLKURATORERS UPPLEVELSER AV

PSYKISK OHÄLSA I RELATION TILL KÖN OCH

SOCIALA FAKTORER

FRIDA LAAGEN

Författare/ Laagen, F. Flickor gråter & pojkar slåss. Skolkuratorers upplevelser av psykisk ohälsa i relation till kön och sociala faktorer. Examensarbete i

socionomprogrammet, 15 högskolepoäng. Malmö universitet: Fakulteten för hälsa

och samhälle, 2018.

Allt fler barn i Sverige lider av psykisk ohälsa och siffrorna fortsätter att öka. Syftet med denna studie var att undersöka och belysa skolkuratorers upplevelser av psykisk ohälsa bland barn. Syftet fokuserade på könsskillnader och sociala faktorer kring barnet. Studien grundades i en kvalitativ metod med fem semistrukturerade intervjuer med skolkuratorer i södra Skåne. Intervjuerna analyserades sedan mot utvecklingsekologin, kommunikationsteorin och socialkonstruktivismen.

Slutsatserna från forskningen är att sociala faktorer har ett stort inflytande i huruvida barnen utvecklar en psykisk ohälsa eller inte. Det är även viktigt för återhämtningen för de barn som lider av psykisk ohälsa. En annan slutsats är att pojkar och flickor uttrycker psykisk ohälsa olika, där pojkar är mer benägna att bli fysiska medan flickor tar till gråten. Baserat på att barnen uttrycker psykisk ohälsa på olika sätt ser därmed samtalsprocessen också olika ut. Pojkar behöver där mer konkret handledning samtidigt som deras mående bearbetas, medan flickor behöver mer samtal.

GIRLS CRY & BOYS FIGHT

SCHOOL COUNSELLORS EXPERIENCES OF

MENTAL ILLNESS REGARDING GENDER AND

SOCIAL FACTORS

FRIDA LAAGEN

Author /Laagen, F. Girls cry & Boys fight. Schoolcounsellors experiences of mental illness regarding Gender and social factors. Degree project in Social

work, 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of Health and Society, 2018.

Increasing numbers of children are suffering from mental illness in Sweden, and the numbers continues to rise. The aim of this essay was to examine and

illuminate schoolcounsellors experiences of mental health among children. The aim focused on gender differences and social factors in the childs surroundings. The essay was based on a qualitative method with five semi structured interviews with schoolcounsellors in southern parts of Skåne. The interviews were analysed with the Ecological theory, communication theory and social constructionism. The findings from the essay is that social factors have a major influence in whether children develop mental illness or not. It is also important for the recovering of the children who suffers from mental illness. Another finding indicates that girls and boys express mental illnesses in different ways, where boys are more prone to being physical whilst girls cry. Based on that the children express mental illness in different ways, the counsel process also differs. Boys need more concrete coaching, while their mental health is addressed, while girls on the other hand, need more support in the counselling process.

FÖRORD

Jag vill tacka de fem kuratorer som tog sin tid och ställde upp på att bli intervjuade. Ett stort tack vill jag ge till min handledare Kent Johnsson som givit stort stöd, goda råd och förslag under uppsatsskrivandet.

Jag vill även tacka min vän Elna Nellrup och min partner Johannes Ek som båda tagit sig tid att korrekturläsa uppsatsen. Sist vill jag tacka min familj och mina vänner som varit ett stöd för mig under uppsatsens gång.

Innehållsförteckning

2.1 Uttryck för psykisk ohälsa bland barn ... 3

2.2 Psykisk ohälsa och kön ... 3

2.3 Samtalsprocessen ... 4

2.4 Könsspecifika samtal ... 5

2.5 Sociala faktorers påverkan på psykisk ohälsa ... 5

3. Teori ... 7 3.1 Bronfenbrennes utvecklingsekologi ... 7 3.2 Socialkonstruktivismen ... 8 3.3 Kommunikationsteori ... 9 4. Metod ... 10 4.1 Tillvägagångssätt ... 10 4.2 Litteratursökning ... 10 4.3 Urval ... 11 4.4 Utarbetande av intervjuguide ... 12 4.5 Intervjuförfarandet ... 12 4.6 Analysprocessen ... 12 4.7 Etiska överväganden ... 13 5. Resultat ... 13

5.1 Likheter mellan könens uttryck för psykisk ohälsa ... 14

5.2 Skillnader mellan könens uttryck för psykisk ohälsa ... 15

5.3 Barnets uttryck i samtalet ... 16

5.4 Problematikens påverkan på samtalsprocessen ... 18

5.5 Barnets uppväxtmiljö ... 20

5.6 Samverkan mellan hem och skola ... 21

5.7 Det sociala stödet ... 23

6. Diskussion ... 25 6.1 Metoddiskussion ... 25 6.2 Resultatdiskussion ... 27 6.3 Konklusion ... 29 Referenser ... 30 Bilaga 1. Informationsbrev ... 32 Bilaga 2. Intervjuguide ... 33 bilaga 3. Samtyckesblankett ... 35

1

1. INLEDNING

”Du kommer aldrig bli fulländad och alltid vara stentuff, utan du kommer må dåligt. Det kan vara viktigt att prata om det också. Alla har vi saker där vi inte känner oss starkast i världen och det kommer alltid vara så”. (Louisa,

skolkurator)

Det finns tecken på att psykisk ohälsa är vanligare bland barn och unga vuxna som lever med svåra sociala förhållanden, än hos barn som lever med trygga sociala förhållanden. Psykisk ohälsa ökar även generellt bland alla barn och unga (Andersson, 2008).

Det är ungefär 10 % av pojkar och flickor mellan tio och 17 år som lider av psykisk ohälsa. Det är först när flickor och pojkar är över 18 år som en skillnad i hur hög andel av de som lider av psykisk ohälsa blir tydlig. Då ökar andelen flickor som lider av psykisk ohälsa medan pojkarnas stannar på cirka 10 %. Det har skett en drastisk ökning av psykisk ohälsa för både pojkar och flickor. Sedan 2006 har flickor som lider av psykisk ohälsa generellt sätt ökat från 4 % upp till 15 %. För pojkar under samma period har den psykiska ohälsan ökat från 4 % upp till 10 % (Socialstyrelsen, 2017).

Psykisk ohälsa bland barn har ökat mer i Sverige under de 20 senaste åren jämfört med övriga nordiska länder. Enligt Socialstyrelsen (2017) är det kännetecknande för psykisk ohälsa att den återfinns genom hela ungdomspopulationen. Dock så är orsakerna bakom ökningen av den psykiska ohälsan bland barn okända. Det finns emellertid tecken som visar på att det kan ha att göra med ungas livsvillkor. Tecken på psykisk ohälsa återfinns i de miljöer som rör barn generellt, så som skolperioden men även inträdet i arbets- och vuxenlivet (a.a).

De vanligaste psykiatriska diagnoserna är depression och olika ångestsyndrom. De utgör även de diagnoser som ökat mest hos barn och unga. Socialstyrelsen (2017) hävdar att dessa diagnoser även med stor sannolikhet kommer att fortsätta öka den närmaste tiden framöver. Behandlingsformen av psykisk ohälsa beror på ohälsans svårighetsgrad. Några exempel på aktuell behandling för psykisk ohälsa är läkemedelsbehandling, psykoterapi och psykosocial rådgivning. Vid samtalsbehandling, kan behandlaren använda sig av olika metoder, där kognitiv beteendeterapi (KBT) och psykodynamisk terapi (PDT) är två av de vanligaste metoderna (Andersson, 2007). Psykosocial rådgivning är den term som på engelska är counselling, varav kuratorer är den svenska professionen som ligger närmast psykosocial rådgivning. Psykosocial rådgivning grundas dock i särskilda akademiska utbildningar behandlingsformen. Att få stöd eller rådgivning av kuratorer kan vara effektivt vid lindrigare former av psykisk ohälsa (SBU, 2004). Socialstyrelsen (2010) uppger faktorer som är viktiga för att hjälpa barn i skolmiljön som lider av psykisk ohälsa. Socialstyrelsen (2010) skriver om samverkan mellan de olika professioner som finns inom skolan. Utefter samverkan kan barnet ges den hjälp den behöver, då det i vissa fall räcker med insatser och stöd som skolan kan erbjuda. Bland könsskillnader och psykisk ohälsa, skriver Socialstyrelsen (2010) att det skiljer sig mellan flickor och pojkar på så vis att flickor uppvisar mer depressiva symptom och ångest, medan pojkar uttrycker psykisk ohälsa genom ett utagerande beteende. Socialstyrelsen (2010) anger dock inga förslag på könsspecifika insatser.

2

Psykisk ohälsa skiljer sig även beroende på barnens sociala förutsättningar. Människor uppger olika hög grad av psykisk ohälsa beroende på socioekonomisk position, men även beroende på var i landet de bor. För kvinnor är det lägst andel som uppger att de lider av psykisk ohälsa när de bor i norra tätbygden. Där är det ungefär 20 % som uppger att de har besvär som är kopplade till psykisk ohälsa. För män är siffran lägst bland de som bor i den norra glesbygden. Där är andelen som uppger besvär ungefär 10 %. Den psykiska ohälsan ökar hur som helst för kvinnor och män när de bor i storstäder som Stockholm, Göteborg och Malmö (Andersson, 2008).

Det är problematiskt att den psykiska ohälsan ökar i Sverige och det finns inga tecken på att ökningen kommer att avta. Eftersom allt fler barn lider av psykisk ohälsa behöver de därmed hjälp med sitt mående. Det finns belägg för att den psykiska ohälsan skiljer sig mellan pojkar och flickor, men även beroende på den miljö de befinner sig i. Det är därför nödvändigt att undersöka huruvida kuratorer som arbetar med dessa barn i samtal upplever att skillnaderna uttrycker sig. Det är även relevant att undersöka hur de upplever att samtalsprocessen skiljer sig mellan barnen utifrån deras förutsättningar.

1.1 Syfte.

Syftet med uppsatsen är att få en inblick i skolkuratorers upplevelser av psykisk ohälsa bland barn med ett könsperspektiv och sociala aspekters påverkan på psykisk ohälsa.

1.2 Frågeställningar

 Hur upplever skolkuratorer att psykisk ohälsa uttrycker sig beroende på kön?

 Upplever skolkuratorer att könet påverkar samtalsprocessen?

 Upplever skolkuratorer att sociala faktorer påverkar barnets psykiska hälsa?

1.3 Centrala begrepp

Barn, psykisk ohälsa, kön och stödsamtal är fyra begrepp för uppsatsen och

definieras som följande;

Begreppet barn definieras juridiskt sätt genom första artikeln i konventionen om barnets rättigheter som varje individ under 18 års ålder (UNICEF, 2018).

Termen Psykisk ohälsa utgår i denna studie ifrån socialstyrelsens (2017) definition av psykisk ohälsa. Det framgår att psykisk ohälsa kan innebära besvär för individen så som nedstämdhet och oro. Psykisk ohälsa kan även innebära olika sorters psykiatriska sjukdomar, så som depression eller ångestsyndrom, vilket hälso-och sjukvården både diagnostiserar och behandlar (Socialstyrelsen, 2017).

Kön kommer i denna studie utgå ifrån barnets biologiska kön, flicka eller pojke.

Övriga könstillhörigheter kommer därför inte att beaktas.

Stödjande samtal eller stödsamtal definieras som ett samtal som inte innebär en

behandling av något slag. Samtalen kan istället vara krissamtal, motiverande samtal och pedagogiska samtal. De kan även handla om allmänna ämnen, där personen som mottager stödsamtalet önskar råd eller stöd (Socialstyrelsen, 2018).

3

2. TIDIGARE FORSKNING

2.1 Uttryck för psykisk ohälsa bland barn

Flickor och pojkar som lider av psykisk ohälsa uttrycker detta på ett annorlunda sätt än vad vuxna gör. Enligt Powell Stanard (2000), kan barnet uppvisa symptom på psykisk ohälsa, genom att plötsligt ändra sin klädstil och exempelvis börja klä sig i svarta kläder. Barnet börjar eventuellt skriva sorglig poesi eller börjar lyssna på musik som uttrycker bland annat hopplöshet och meningslöshet. Det kan även handla om att barnet inte längre kommer upp på morgonen och har behov av att sova på dagen. Det är viktigt att skolkuratorn har kunskap om de olika riskbeteendena för barnen, då till exempel svart klädsel i sig inte behöver betyda att barnet mår dåligt. Kuratorn måste kunna särskilja om det är symptom på att barnet experimenterar med sin klädstil och sina uttryck i sin väg att utvecklas, eller om det är symptom på psykisk ohälsa (a.a).

För att fånga upp barn som mår psykiskt dåligt bör vuxna utgå ifrån tre sorters beteendeobservationer där tecken på att barnet mår psykiskt dåligt kan synas. Den första beteendeobservationen handlar om beteendet i klassrummet. Där kan läraren, klasskompisar och i vissa fall skolkuratorn observera om barnet till exempel börjar skolka. De kan även observera om hen inte kan koncentrera sig, om hen stör undervisningen, eller om hen uttrycker ett döds eller självmordstema i skolarbeten. Den andra observationen handlar om interpersonella beteenden. Där handlar det om ifall barnet drar sig undan från sina vänner, ger bort värdefulla ägodelar, om hen plötsligt ändrar sin vänskapskrets eller förhållanden, eller om barnet inte längre vill bli berörd av andra. Den tredje observationen handlar om personliga beteenden. Om barnet till exempel blir apatiskt, mer risktagande, påbörjar ett självskadebeteende, eller blir mer impulsiv i sitt handlande. Den tredje beteendeobservationen handlar om verbala beteendemönster. Om barnet börjar uttrycka suicidala eller depressiva tankar (Powell Stanard, 2000). Barnet bryter sålunda mot sitt tidigare beteende när hen mår dåligt. Även Steingard (2018) bekräftar att tecken på att ett barn lider av psykisk ohälsa kan tydas genom att barnet bryter sina beteendemönster. Barn som lider av dåligt psykiskt mående kan plötsligt dra sig undan, sluta göra saker hen tycker om, eller uppvisa känslomässiga symptom som att hen lättare blir ledsen, eller oftare är arg.

När flickorna kommer upp i 15-års ålder är risken att de lider av depression dubbelt så hög som bland pojkar (Hirokawa, 2005). Det finns även en studie som funnit att pojkar och flickor hanterar psykisk ohälsa på olika sätt. Flickors sätt att hantera sin psykiska ohälsa tenderar att vara mer fokuserat på känslomässiga och undvikande beteenden, än pojkars sätt att hantera det på (Olff, m.fl. 2007).

2.2 Psykisk ohälsa och kön

Det finns även olika grunder i varför barnet mår psykiskt dåligt. Enligt von Knorring, (2012) är det vanligt att flickor inte känner sig nöjda över dem själva eller över deras utseende, medan pojkar ofta har en oro för framtiden och att de inte kommer att komma dit de vill.

Pojkar som har denna oro kan därför av omgivningen uppfattas som ohövliga, negativa och uppkäftiga. När en pojke lider av psykisk ohälsa är det även vanligt att han uppvisar ett utagerande beteende. Det är vanligare att en pojke som mår

4

dåligt börjar bråka och är stökig i klassrummet än en flicka. Det är inte heller ovanligt att pojkar som lider av psykisk ohälsa börjar stjäla, skolka, ljuga och delta mer i slagsmål (Von Knorring, 2012).

Flickor brukar inte ha samma tendens som pojkar vid psykisk ohälsa. Det är där istället vanligare att de drar sig undan. Det är även vanligare att flickor utvecklar ett självskadebeteende vid psykisk ohälsa (Allmänna Barnhuset, 2004). Bertil Nordahl (1998) presenterar ett samtal med barnpsykiater Gideon Zlotnik i boken

Flickorna och pojkarna, nio samtal om könets betydelse. Där påpekar Zlotnik att flickor har mer inåtvända problem som till exempel mindervärdeskänslor, nedstämdhet, uppgivenhet och ätstörningar.

På grund av de könsskillnader som finns angående psykisk ohälsa bland barn så kan det vara svårare att fånga upp psykisk ohälsa bland pojkar än hos flickor. Det är vanligare att flickor uttrycker så kallade typiska symptom för psykisk ohälsa medan pojkar oftare förnekar att de mår dåligt och uttrycker istället, som ovan nämnt aggressiva och utagerande beteenden (Powell Stanard, 2000).

En studie gjord vid socialmedicinska enheten vid Göteborgs Universitet belyste flickors och pojkars olika förutsättningar vid utvecklingen av deras psykiska ohälsa. Flickor och pojkar har enligt den studien socialiserats in i respektive könsroller i samhället på olika sätt. Könsrollerna innebär olika möjligheter för flickor och pojkar i deras liv. En skillnad är att det för en flicka är mer accepterat att ge uttryck åt psykisk ohälsa och nedstämdhet. Däremot är det inte ett accepterat beteende för pojkar. Det är socialt accepterat att flickor kan vara ledsna och ge efter för inåtvända känslor. Pojkar förväntas vara starka och ska därmed inte visa svaghet eller må psykiskt dåligt. En flicka kan gråta men pojkar ska rycka upp sig (Mårdby & Krantz, 2010).

2.3 Samtalsprocessen

Ett gott samtal med ett barn är enligt Haldor Øvreeide (2000) en pågående process. Han menar att ett samtal är mer värdefullt än en metod man använder med barnet. Samtalet är ett centralt verktyg för att öka barnets självmedvetenhet och utveckling. Petter Iwarsson (2007) bygger vidare på Øvreeides (2000) resonemang och menar att barnet kan utveckla en förståelse av både sitt inre och yttre liv genom att kunna formulera sina tankar i ett samtal. Att barnet får berätta om sina tankar eller sitt problem kan innebära ett startskott på den process som kommer att leda till en förändring för barnet. Men det är viktigt att den professionella vuxna låter barnet berätta på sitt sätt (Iwarsson, 2007).

När ett barn uppsöker en vuxen för att samtala om något som barnet upplever vara jobbigt så befinner sig barnet i en process. Denna process börjar med punkt A där barnet är i början av processen. Det innebär att hen precis har insett sitt problem och försiktigt vill få hjälp med detta. Den vuxna som barnet går till kan vara den första som barnet berättar om problemet för. Det är därför viktigt att den vuxna låter barnet berätta utan någon press, och utan att barnet känner sig dömd. Punkt B är den andra punkten i processen. Då är barnet sent i sin process och har möjligen tänkt på sitt problem under en längre tid. Barnet kan ha pratat med andra om sitt problem och uppsöker en vuxen för att få hjälp att förändra sin tillvaro. Iwarsson (2007) påpekar att beroende på var i processen barnet befinner sig, uttrycker barnet sitt problem på olika sätt. Det är därför viktigt att den vuxna ger barnet den tid det behöver för att uttrycka sin berättelse.

5

När barnet berättar om sina tankar, placeras den vuxna i en viktig lyssnarroll. För att lyssna på barnet krävs det att den vuxna riktar sin uppmärksamhet till barnet och får barnet att känna sig förstådd. Den vuxna ska här inte uttrycka en attityd som påvisar dömande eller moraliserande av barnet. Själva lyssnandet är utefter det en viktig aspekt för att barnet ska kunna berätta. Lyssnaren ska inte bara höra vad barnet säger, utan även förstå vad barnet säger och i vissa fall även vad barnet inte säger, alltså läsa mellan raderna (Iwarsson, 2007).

Alla människor har olika förutfattade meningar om vad som är normalt, och kan därmed reagera på andra människors erfarenheter och berättelser på olika sätt. Det är viktigt att kuratorn i samtalet är medveten om sina egna reaktioner och emotioner när hen har ett samtal med ett barn. Den professionella ska uttrycka adekvata reaktioner som inte försvårar samtalet för barnet. En reaktion kan både underlätta ett samtal men även minska barnets villighet att fortsätta berätta om sin situation (Øvreeide, 2000).

2.4 Könsspecifika samtal

Samtalsprocessen kan skilja sig mellan barnen beroende på barnets kön. Det kan även skilja sig för hur barn fungerar i stödsamtalet med skolkuratorn. Att sitta ensam i ett rum med en kurator och berätta om sina tankar och känslor kan för en del barn kännas naturligt och enkelt, medan andra barn upplever situationen som svår och konstlad (Kinge, 2008). Kuratorn har kunskap om hur samtalet ska föras vidare på ett sätt så att barnet känner sig bekväm att prata om det hen vill eller behöver prata om.

Med bakgrund till att flickor och pojkar både uttrycker psykisk ohälsa på olika sätt och har olika könsroller i förhållande till samhället så behöver ett genusperspektiv finnas i samtalet. Mårdby och Krantz (2010) har i en litteraturstudie undersökt psykisk ohälsa, och har utifrån de studier de läst, dragit slutsatsen att olika sorters interventioner behövs beroende på om det är en flicka eller en pojke. Eftersom flickor och pojkar har olika förutsättningar och uttryck för sin psykiska hälsa. Även Powell Stanard (2000) betonar ett könsspecifikt samtal. Då flickor till stor del inte uttrycker psykisk ohälsa på samma sätt som pojkar. Hon anser därför att det kan vara relevant för skolkuratorn att styra samtalen åt olika håll. Samtalen kan tjäna på att vara könsspecifika då pojkar som lider av psykisk ohälsa tenderar att bli mer risktagande och utagerande. Det kan alltså bli problematiskt att använda samma sorts samtalsmall för flickor och pojkar som båda lider av psykisk ohälsa men som uttrycker det på olika sätt. Både pojkarnas beteendeproblem och deras psykiska ohälsa behöver fokuseras på i samtalen med kuratorn. skolkuratorn kan även tillföra redskap och verktyg som kan hjälpa pojken att bryta mönstret att gå in i utagerande och utmanande situationer. Med stöd av en skolkurator kan pojkarna lära sig att utveckla ett hälsosamt beteende som inte utsätter barnet för risker samtidigt som barnets psykiska ohälsa adresseras (Powell Stanard, 2000).

2.5 Sociala faktorers påverkan på psykisk ohälsa

Sociala faktorer kan påverka den psykiska hälsan på flera nivåer, både positivt och negativt. Barnets familj och uppväxt kan således vara antingen en riskfaktor eller en skyddsfaktor för barnets utveckling av psykisk ohälsa, exempelvis genom barnets anknytning till föräldern. Om barnet har en trygg anknytning minskar risken för att barnet utvecklar psykisk ohälsa. Om anknytningen istället är desorienterad ökar risken för att barnet utvecklar psykisk ohälsa (Andersson, 2013). Om barnet

6

växer upp i ett hem med kärlekslöshet, otrygghet eller om barnet blir utsatt för sexuella övergrepp ökar risken för att barnet blir deprimerad eller blir självmordsbenägen senare i livet (Forsell & Dalman, 2004).

När ett barn lider av psykisk ohälsa innefattas ytterligare en aspekt av samtalsprocessen som inte finns vid samtal med vuxna. Då omfattas oftast barnets föräldrar och lärare, men även de sociala system som barnet befinner sig i (Andersson, 2007). Alla människor inom barnets sociala system kan således vara med och påverka barnets mående både positivt och negativt.

Familjens ekonomiska situation kan även ha en inverkan i barnets mående. Barn som lever i sämre ekonomiska förhållanden under uppväxten redogör för psykisk ohälsa oftare än barn som växer upp i goda ekonomiska förhållanden (Forsell & Dalman, 2004). Forsell och Dalman (2004) skriver även om strukturen på det området barnet växer upp i som ett viktigt uppväxtvillkor. Som exempel finns det en klar boendesegregering i Stockholm. Människor som har ekonomiska problem eller de som är utlandsfödda bor mer frekvent i hyreshusområden där det oftare rapporteras om känslor av otrygghet jämfört med de människor som har en ekonomisk stabilitet.

Barnets uppväxtmiljö har således en påverkan på utvecklingen av psykisk ohälsa. Studier har visat på att psykiatrisk sjukdom oftare går att identifiera i urbana områden än i rurala områden. De anledningar som har angetts i relation till att psykisk ohälsa oftare rapporteras i urbana områden refererar till skillnaderna i stress, den ekonomiska situationen och miljörelaterade faktorer. Skillnaden är tydligast vid grova psykiatriska diagnoser så som psykossjukdomar och schizofreni, likväl som depression och missbruk. Förklaringar till varför det är en skillnad för hur stor risken är att utveckla psykisk ohälsa i de rurala och urbana områdena benämns som social kausalitet och social selektion. Social kausalitet lägger tonvikten på miljön i omgivningen och dess förbindelse till negativ stress. Social kausalitet menar att människor i urbana områden utsätts för långvarig stress till större del än människor som bor i rurala områden. Det påverkar sårbarheten och risken för att utveckla en psykisk ohälsa. Social selektion syftar emellertid på att en del människor är predisponerade för psykiatrisk sjukdom och är därmed mer sårbara för negativ stress eller trauma (Andersson, 2008).

Sociala relationer och socialt stöd är förknippat med psykisk ohälsa men även med psykisk hälsa. När barnet får ett bra socialt stöd ifrån omgivningen främjar det den psykiska hälsan. Det sociala nätverket kan bestå av både formella och informella nätverk, där det formella nätverket innefattar till exempel, vård, skola och omsorg. Det informella nätverket består av exempelvis familj och vänner. Omfånget på det sociala nätverket läggs det, enligt Forsell och Dalman (2004), ingen vikt vid. De menar att det är tillräckligt att ha en enstaka familjär relation för att stödet ska vara tillfredsställande. Tew med flera (2011) menar dock att det sociala nätverkets storlek, tillsammans med personens uppfattning om hur stödjande sociala nätverk är, kan vara en viktig faktor för effekten av en människas återhämtning ifrån psykisk ohälsa. Det kan samtidigt vara svårt för en person som lider av psykisk ohälsa att upprätthålla ett större socialt nätverk då det blir en stressfaktor för dem.

Det sociala stöd som fås av nätverket kan delas upp i känslomässigt stöd, instrumentellt stöd, socialt sällskap samt informationsstöd. Emotionellt stöd innebär erbjudandet av empati, förtroende och omsorg; instrumentellt stöd innebär

7

den praktiska hjälp som kan erbjudas inom en relation så som pengar eller arbete; informationsstöd inkluderar råd och information som leder till lösningar på problem. Slutligen innebär socialt sällskap, det som namnet antyder, att spendera tid med andra. Det är även viktigt med förtroende, att barnet litar på andra människor antingen på en formell eller informell nivå (Ferlander, 2007). Vidare menar Ferlander (2007) att det sociala kapitalet kan vara till hjälp för människor vid tillfrisknanden från sjukdomar. När en människa mår psykiskt dåligt kan familjen vara en stor hjälp för tillfrisknandet. Familjen kan ge mycket stöd samtidigt som de är en påminnelse av hur personen brukade vara när den mådde bra och kan ge ett hopp för framtiden (Topor, m.fl. 2011).

När en person lider av psykisk ohälsa kan det rubba personens syn på vem den är men även på hur den tror att omgivningen upplever hen. Effekten av återhämtningen från psykisk ohälsa innebär därför ett arbete inom både personlig förändring och socialt engagemang med fokus på vikten av att skapa accepterande sociala miljöer som är stödjande till återhämtningen. Det är viktigt att arbeta med personens sociala identiteter som är en vital del för återhämtningen av psykisk ohälsa (Tew, mfl. 2011).

3. TEORI

3.1 Bronfenbrennes utvecklingsekologi

Bronfenbrenners utvecklingsekologi syftar till att observera barnets utveckling samtidigt som den ger förslag för hur forskning i människors naturliga miljö kan konstrueras. Utvecklingsekologin visar på och betonar vikten vid att ett barns utveckling sker i ett sammanhang som består av flera olika faktorer och på flera nivåer. De nivåerna som finns är makronivå, exonivå, mesonivå och mikronivå. Dessa ligger inte hierarkiskt över varandra utan de omsluter varandra som cirklar (Andersson, 2013).

I den mittersta cirkeln finns mikronivån. Här finns barnet och denna nivå omfattar de direkta interaktioner som pågår mellan barnet och hens närmiljöer. Barnet anpassar sig efter påverkan av sin omgivning, vilket sker genom att hen deltar i olika aktiviteter. Dessa miljöer kan omfatta familjen, dagis, skolan, fritidsmiljöer, vänner eller grannar. På mesonivån inträffar interaktionerna mellan de olika närmiljöerna. Till exempel interaktion mellan familjen och skolan. Bronfenbrenner (1979) skriver om mesonivån som ett par interaktioner mellan två eller flera miljöer där det utvecklande barnet blir en aktiv deltagare. Barnet är till exempel en aktiv deltagare både i hemmet och i skolan. Ett mesosystem definieras genom att barnet kommer in i en ny miljö vilket även kallas för en ekologisk övergång från en miljö till en annan. Bronfenbrenner (1979) menade att barnets utveckling kunde få positiva effekter om hen deltog i flera miljöer med skillnader på det kulturella planet. Han menade att skillnader i kontexten som klass, religion, ålder eller andra bakgrundsfaktorer kan berika barnets utveckling.

Exonivån består av en eller flera miljöer som inte direkt innefattar barnet som utvecklas. Barnet påverkas ändå av vad som sker i de miljöerna. Dessa miljöer kan vara föräldrarnas arbetsplats, skolans organisation, lokalpolitik etc. För att exonivån ska ha en påverkan på barnets utveckling krävs två steg där det första steget innebär att händelser i den externa miljön ska länkas samman med processer inom det

8

utvecklande barnets mikrosystem. Det andra steget är att länka mikrosystemets processer till utvecklingsförändringar till en person inom den miljön (Bronfenbrenner, 1979). Exempelvis om föräldern är stressad på jobbet och tar med sig denna stressen till hemmet. Stressen är då en faktor ifrån en extern miljö som förflyttas till mikrosystemet genom att barnet blir påverkad av förälderns stress i hemmet. Det kan i sin tur påverka barnets utveckling.

I den yttersta cirkeln ligger makronivån där innehållet i mikro-, meso och exonivån samspelar med samhällsförhållanden, värderingar och normer på en samhällelig eller nationell nivå och därmed har en påverkan på barnet (Andersson, 2013). Förändringar och händelser på de olika nivåerna har antingen en direkt eller en indirekt påverkan på barnet. Barnet är ett aktivt subjekt i sin utveckling i samspelet med de människor som finns omkring barnet. Genom att studera teorin, de olika nivåerna och miljöerna kring barnet kan till exempel barns psykiska ohälsa och beteendeproblem i skolan förstås (a.a). Det eftersom barnet påverkas av det som sker omkring hen i de olika miljöerna som interageras. Det inkluderar alltså både risk-och skyddsfaktorer i barnets vardag och kan vara bakomliggande faktorer till att barnet utvecklar en psykisk ohälsa eller ett utagerande beteende.

3.2 Socialkonstruktivismen

Socialkonstruktivismen handlar om hur människan skapas i det sociala mötet i samspel med andra. Det handlar även om att vardagens verklighet är organiserad kring människans ”här och nu”-upplevelser i dess medvetande. De viktigaste upplevelserna av andra människor sker i det fysiska mötet med den andra, där båda upplever ett ”här och nu” tillsammans. I samtalet kan personerna bekräfta varandra både muntligen och kroppsligen. De kan läsa av den andras kroppsspråk och genom sitt eget kroppsspråk bekräfta den andre så som Berger och Luckmann (1991) uttrycker:

” I see him smile, then react to my frown by stopping the smile, then smiling again as I smile, and so on. Every expression of min is oriented towards him, and vice versa, and this continuous reciprocity of expressive acts simultaneously available to both of us.” (Berger & Luckmann, 1991, s.43)

Den andra människan gör alltså sig själv tillgänglig genom sina uttryck i det fysiska samtalet. De två människorna samspelar med varandra och genom att de tolkar varandras uttryck ökar förståelsen för det som sägs i mötet, men även förståelsen för varandra. En risk för att missförstånd mellan parterna uppstår finns dock alltid. Baserat på sina tidigare erfarenheter och miljöer tolkar alla människor olika uttryck på olika sätt. Den ena människan kanske uttrycker ett leende som den andra människan tolkar som ett hånflin (Berger & Luckmann, 1991).

Den subjektiva verkligheten är en viktig aspekt av socialkonstruktivism. Denna teori menar att människans identitet formas genom sociala processer. En människas identitet är inte heller statiskt utan den är omformbar och förändras genom sociala relationer. Den sociala processen innefattar både formeringen och underhållet av människans identitet och definieras genom en rad olika sociala strukturer.

9

”Den ram av sociala institutioner, roller, statuspositioner och relationer mellan grupper och individer som reglerar sociala beteendemönster och tillförsäkrar det sociala systemet kontinuitet över tid.” (Nationalencyklopedin, 2018-04-27)

Det är alltså olika sorters strukturer i samhället, genom till exempel relationer mellan individer och statuspositioner, som påverkar hur en individ utvecklar sin identitet. Berger och Luckmann (1991) menar att identiteten går att observera och verifiera. De menar även på att identitet är ett fenomen som uppstår genom diskursen mellan individen och samhället. Identitetstyper är även en social produkt och är ett relativt stadigt element av den objektiva sociala verkligheten. Vilket kan tydas genom definitionen av sociala strukturer.

Genom att identiteten formas i en social process och definieras genom sociala strukturer, är även en människas kön enligt socialkonstruktivismen socialt konstruerad och en effekt av människans omgivning. Kön är alltså enligt denna teori inte något som endast ska uppfattas som något som är kroppsligt och fysiskt. Istället är det de sociala faktorerna som gör att könen ges så stor skillnad och som belyser de kroppsliga skillnaderna mellan könen (Berger & Luckmann, 1991). Vidare skriver Berger och Luckmann (1991) att andra fysiska skillnader som till exempel en människas hårfärg skulle till lika stor del som könet vara grund för en uppdelning. De betonar med detta att det är de sociala frågeställningarna i samhället som leder till att så kallade könsskillnader får en väsentlig innebörd. En individs kön ska därmed istället för att ses som något fysiskt och kroppsligt endast ses som en socialt producerad faktor.

3.3 Kommunikationsteori

Kommunikation sker på varje plats där människor möts och samspelar med varandra. Kommunikation är ett överförande av ett budskap och är grunden för det mänskliga samspelet och för mänskliga relationer. Kommunikationens budskap kan variera från ett verbalt budskap med det talade eller skrivna språket, till det icke-verbala budskapet som kan handla om tankar, behov, kroppsspråk, känslor och värderingar (Dahlkwist, 2012). Överförandet av budskapet sker genom signaler från en sändare till en mottagare som direkt ger en återkoppling som kallas feedback. Sändaren får ett gensvar ifrån mottagaren samtidigt som budskapet skickas då sändaren registrerar mottagarens reaktioner i form av exempelvis nickningar, leenden eller axelryckningar. Överförandet av budskapet behöver inte vara en medveten handling. Signalerna som budskapet förs över genom kan vara ord men likväl genom en doft, en rörelse eller klädsel (Lundsbye m.fl. 2000).

I kommunikationen kan ett felaktigt uttryck, antingen verbalt eller icke-verbalt innebära en stor konflikt då kommunikationen kan vara känslig. Genom att ha kunskap kring hur interpersonell kommunikation fungerar blir det enklare att hantera konflikter och att undvika missuppfattningar (Dahlkwist, 2012). Det är även viktigt att budskapet är kongruent för att undvika missförstånd. Att budskapet är kongruent innebär att innehållet och innebörden av kommunikationen stämmer överens med varandra. Ett exempel på detta är att någon säger att den är glad samtidigt som kroppsspråket visar detta genom till exempel att personen skrattar och ler. Det tyder då på att budskapet är kongruent då innehållet och innebörden stämmer överens, och det är då lätt att tolka. Om samma person istället skulle säga att den är glad samtidigt som hen knyter nävarna, höjer rösten och spänner käkarna. Då stämmer inte kroppsspråket överens med de yttrade orden och budskapet blir då inkongruent.

10

Kommunikationen kan i många fall skilja sig bland män och kvinnor beroende på inlärda könsroller och beteenden. Män tar störst plats och pratar mer i offentliga sammanhang, i skolan, på konferenser etc. Kvinnor tar emellertid mer plats och talar mer i privata sammanhang. Det skiljer sig också om vad män och kvinnor helst samtalar om. Män ses som mer sakorienterade och samtalar heller om konkreta ting och produkter medan kvinnor hellre samtalar om känslor och relationer. Män är inte desto mindre intresserade av känslor och relationer men deras uttryck ter sig annorlunda. Män kan uttrycka intresset för känslor och relationer i handlingar istället för ord. Språkforskare har funnit att kvinnor till större del än män, sänder stödsignaler till den som pratar och således underlättar för samtalsprocessen och håller samtalet vid liv (Dahlkwist, 2012). Stödsignalerna varierar från person till person och beroende på samtal. Exempelvis så används ögonkontakt, hummanden, nickningar och stickord så som precis, jaha och nej. Det har även funnits skillnader i vad stödsignalerna betyder för män och kvinnor. När en kvinna nickar i ett samtal är budskapet ofta ”fortsätt att prata, jag lyssnar på vad du säger”, medan för en man betyder budskapet många gånger ”jag tycker som du, jag håller med om vad du säger”. I övrigt finns det även skillnader i det allmänna språket hos män och kvinnor. Kvinnors språk är mer svepande och utbroderande samtidigt som det även är konkret och vardagligt. Männens språk är ofta mer opersonligt och abstrakt. De lägger även vikt vid samtalets struktur medan kvinnor associerar friare. Det finns alltså en risk för missförstånd i samtalet mellan könen då deras språkliga uttryck skiljer sig (a.a).

4. METOD

4.1 Tillvägagångssätt

Forskningsprocessen inleddes genom att syftet och frågeställningarna specificerades. Därefter skrevs ett informationsbrev som skickades via mail till verksamhetschefer på 22 skolor i södra Skåne. Informationsbrevet innehöll information om studien och en förfrågan om intervju med kuratorer på respektive skolor. Från de 22 skolor som tillfrågades var det fem skolor som gav tillåtelse att intervjua deras kuratorer. Skolkuratorerna kontaktades via mail, de fem kuratorer som erbjöd sig att medverka i intervjuer fick information om undersökningens syfte. Datum för intervjuerna fastställdes i samråd med kuratorerna. Varje intervju transkriberades ordagrant samma dag som den genomfördes för att sedan kunna tematiseras och kodas.

När den transkriberade intervjun skulle analyseras strukturerades materialet upp och viktiga ord och fraser markerades. Exempel på återkommande kodord i intervjuerna är: barnets behov, frivillighet, könsskillnader, utagerande, nedstämda, individskillnad och verktyg. Efter att dessa kodord tagits fram markerades relevanta citat och skillnader och likheter mellan intervjuerna sammanställdes.

4.2 Litteratursökning

I processen för litteratursökning användes olika databaser såsom Psychinfo, Google Scholar, Psycharticles, och Malmö universitets bibliotekskatalog. Malmö universitets fysiska bibliotek användes också för att identifiera böcker som handlar om forskningsämnet. En professionell litteratursökare användes. Med hjälp av litteratursökaren identifierades adekvat forskning. Vid sökningen av forskningen

11

användes ett antal sökfraser. Exempel på sökfraser som användes är; psykisk ohälsa och barn, psykisk ohälsa och kön, könsspecifika samtal, och sociala faktorer och psykisk ohälsa. Sökfraserna användes både på svenska och på engelska. Sökandet av den forskning som presenterats har likaså utgått från ett antal inklusionskriterium och exklusionskriterium. Inklussionskriterium var att forskningen skulle innefatta psykisk ohälsa, antingen bland barn, med ett könsperspektiv, samtalsprocessen, sociala faktorer, eller en blandning av dessa. Inklussionkriterium innefattade även forskning från 2000-talet med undantag från Bronfenbrenner (1979) och Berger och Luckmann (1991). Dessa valdes för att de presenterade relevanta teorier. Den forskning som exkluderades berörde psykosomatiska besvär, skillnader mellan kön bland vuxna eller medicinsk behandling. Ett annat exklusionkriterium var den forskning som publicerades tidigare än år 2000. För att få fram vetenskaplig forskning användes endast forskning som var referentgranskad. Utöver detta användes ingen kvalitetsgranskningsmall.

4.3 Urval

För att välja intervjupersoner användes ett målinriktat urval. Valet baserades på en viss förförståelse för yrkesgruppen som valdes för intervjuerna. Skolkuratorer ansågs besitta värdefull kunskap och kunde därför tillföra god information i intervjuerna. Ett målinriktat urval valdes även för att nå en variation av intervjupersonerna i enlighet med Brymans (2011) beskrivning av ett målinriktat urval. Det eftersöktes både kvinnor och män, som arbetar med elever från sex till 17 år. För att göra undersökningen så effektiv som möjligt kontaktades 22 verksamhetschefer på skolor i södra Skåne, med en förfrågan om att utföra intervjuer med dess skolkuratorer. Av dessa 22 skolor var det endast sex skolor som svarade. En skola tackade nej medan fem skolor gav sitt medgivande. Fem kuratorer på fem skolor gav därmed sitt medgivande till att ställa upp på en intervju. Av dessa fem skolor var två skolor med elever från förskoleklass upp till femte klass. En skola var ett gymnasium med elever från första ring till tredje ring. De resterande två skolorna hade elever från förskoleklass upp till nian. En av de två skolorna hade även elever som gick i grundsärskolan.

Fem semistrukturerade intervjuer genomfördes med fem yrkesverksamma kuratorer på olika skolor i södra Skåne. Av dessa fem kuratorer var en man och fyra var kvinnor. Samtliga kuratorers namn har bytts ut med en pseudonym för att garantera deras anonymitet. Intervjupersonerna benämns nedan som Ola, Caroline, Malin, Helena och Louisa. Ola är 44 år gammal och utbildad beteendevetare och familjeterapeut. Ola har arbetat med socialt arbete i 14 år. De senaste två åren har han erfarenhet av att arbeta med barn från förskoleklass upp till ca 13 år.

Caroline är 31 år gammal och har en socionomexamen med vidareutbildning i motiverande samtal, lösningsfokuserade samtal och repulse. Hon har arbetat som kurator i ungefär 4 år och arbetar även hon med barn från förskoleklass upp till cirka 13 år. Malin som är 42 år gammal och har en socionomexamen och har arbetat som socionom i ungefär två och ett halvt år varav lite mer än ett år är som kurator på den skolan hon arbetar på nu. Malin har utöver sina vanliga arbetsuppgifter även föräldrautbildning, och arbetar med barn från förskoleklass upp till att de slutar nian. Alltså från sex-årsåldern tills att barnen är ungefär 16 år.

Helena som är 56 år gammal och även hon är utbildad till socionom, men har även utbildning i sexologi, hedersrelaterat våld samt lite juridik. Helena har ungefär 22 års erfarenhet av att arbeta på skolor och har arbetat i fem år som kurator på den

12

skolan hon arbetar på nu. Louisa är 28 år gammal och även hon har en socionomexamen. Hon har arbetat som skolkurator i ett och ett halvt år på den skolan hon arbetar på nu och ett halvt år på en annan skola. Totalt har Louisa två års erfarenhet av arbete som skolkurator. Hon arbetar med grundsärskolan och elever från förskoleklass upp till nian. Louisa har utbildning i grundstegen i motiverande samtal och använder även metoden repulse i sitt arbete.

4.4 Utarbetande av intervjuguide

Inför intervjuerna utarbetades en gemensam intervjuguide. Vid utarbetandet togs hjälp ifrån Dalen (2008), samt Bryman (2011) som beskrev viktiga delar att tänka på när en intervjuguide konstrueras. Intervjuguiden bestod av sex teman med mellan tre och sex frågor per tema. Vid varje nedskriven fråga och ämne reflekterades det över dess relevans till undersökningsämnet och frågeställningarna. Vid utarbetandet av intervjuguiden användes områdesprincipen, vilket innebär att intervjun byggdes upp på enklare och inledande frågor innan frågor om undersökningsämnet ställdes. Efter de centrala frågorna fanns även avslutande frågor för att runda av intervjun. Där hade även intervjupersonen möjlighet att ge egna reflektioner kring ämnet.

4.5 Intervjuförfarandet

Den empiriska inhämtningen gjordes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna syftade till att nå skolkuratorernas egna upplevelser och erfarenheter om barn som lider av psykisk ohälsa, vilket enligt Dalen (2008) är essentiellt vid en kvalitativ intervju. Fyra av intervjuerna utspelade sig på kuratorernas kontor i skolan och en intervju utspelade sig på ett fik i kuratorns hemstad. Innan intervjun skrev intervjupersonerna på medgivandeblanketter där intervjupersonerna informerades om att intervjun var frivillig och att de när som helst kan dra tillbaka de uppgifter de lämnat. Intervjuerna tog mellan 40 och 60 minuter. Under intervjun användes efter Brymans (2011) råd, en diktafon för att spela in intervjuerna. Diktafonen användes för att få med allt intervjupersonerna sade men även för att inte bli distraherad genom att anteckna. Dock gjordes anteckningar om icke-verbal kommunikation i varje intervju för hand. Ett par följdfrågor ställdes under varje intervju. Följdfrågorna ställdes antingen för att få intervjupersonen att berätta mer om ett ämne eller för att den ursprungliga frågan ledde intervjupersonen på andra vägar i sitt svar

4.6 Analysprocessen

Intervjuerna transkriberades ord för ord samma dag som intervjuerna genomfördes. I transkriberingsprocessen antecknades även de icke-verbala uttrycken för att ge en bättre möjlighet att utföra analysen. De transkriberade intervjuerna lästes igenom ett flertal gånger innan kodnings-och analysprocessen påbörjades. En tematisk analys av materialet gjordes med stöd från Dalen (2008) och Bryman (2011). Kodningen av materialet inleddes genom att identifiera kodord i samtliga intervjuer. Här togs det hänsyn till den icke-verbala kommunikationen. Kodorden som identifierades i de olika intervjuerna delades sedan upp i kategorier. Kategorierna jämfördes i de olika intervjuerna för att säkerställa att de likheter och skillnader som fanns i intervjuerna speglades. Kategorierna jämfördes med syftet av studien för att säkerställa att de ger svar på frågeställningarna. Därefter togs relevanta citat fram ur de olika intervjuerna, som visade på viktiga element ur kuratorernas upplevelser. Slutligen jämfördes intervjuanalysen med tidigare forskning och de utvalda teorierna för att besvara syftet och frågeställningarna.

13

4.7 Etiska överväganden

Vetenskapsrådet (2017) uppger att i kvalitativ forskning ska ett övervägande angående forskningens nytta göras. All kvalitativ forskning innefattar både risker och vinster. Det är därför nödvändigt att forskningen utförs på ett sådant sätt att vinsterna är fler än riskerna, samt att riskerna inte utsätter de som medverkar för någon fara. Därför övervägdes risker och vinster med att bedriva denna forskning innan det empiriska materialet inhämtades.

I kvalitativ forskning intervjuas människor och risker måste därför beaktas inför genomförandet av intervjuerna. Den empiriska inhämtningen inträffade med verksamma kuratorer som vid tiden för intervjuerna arbetade på en skola. Inför intervjun kontaktades chefen från skolan med en förfrågan om att intervjua personal på skolan. I vissa fall gav chefen kontaktuppgifter till kuratorer som kunde tillfrågas att medverka i en intervju, medan i andra fall kontaktade chefen kuratorerna som i sin tur tog kontakt med uppsatsförfattaren. Det finns risker med att inte kunna gå direkt till möjliga intervjupersoner med en förfrågan om en intervju. En sådan risk är att chefen säger till intervjupersonen att hen bör medverka i en intervju. Det trots att intervjupersonen eventuellt upplever att hen inte har tid för det på grund av arbetsbelastning, eller att hen helt enkelt inte vill intervjuas. Det kan emellertid vara svårt att säga nej till en chef som ber en att ställa upp. För att i största möjliga mån undvika risken med att intervjupersonen känner sig pressad eller tvingad till att ställa upp, betonades hens frivillighet i deltagandet i samråd med Vetenskapsrådets (2017) rekommendationer. Intervjupersonen fick information om att all deltagande var frivilligt, samt att hen när som helst kan dra tillbaka sitt samtycke och därmed sina uppgifter. Intervjupersonen skrev även under en samtyckesblankett inför intervjun.

En annan risk som finns är att de uppgifter intervjupersonerna lämnat påverkar dem efter att studien publicerats. Det kan ha en påverkan på deras arbetsliv om de till exempel uppger information som arbetsledningen inte anser stämma överens med deras syn på ämnet. Det finns därmed en risk för försämrade arbetsvillkor för intervjupersonen. Risken är större för den man som deltagit då han är den enda manliga deltaganden. Eftersom det finns tre kvinnor kan de därför vara mer skyddade. Det finns ändå en risk att intervjupersonernas chef kan identifiera medverkandena då de vet om att de medverkar i en studie från Malmö universitet. I enlighet med Vetenskapsrådets (2017) råd för kvalitativ forskning betonades därför intervjupersonernas anonymitet för att i största möjliga mån minska risken för intervjupersonerna. Var persons namn ersattes därför med en pseudonym och uppgifter som kan avslöja intervjupersonernas identitet maskerades. Efter transkriberingarna raderades även ljudinspelningarna av intervjuerna och informationen intervjupersonerna lämnat kommer ej att användas utöver denna forskning.

5. RESULTAT OCH ANALYS

I följande kapitel redovisas resultaten från intervjuerna med Ola, Helena, Louisa, Malin och Caroline. Intervjuerna har delats upp i fem teman vilka är, Likheter

mellan könens uttryck för psykisk ohälsa, skillnader mellan könens uttryck för psykisk ohälsa, barnets uttryck i samtalet, problematikens påverkan på samtalsprocessen, barnets uppväxtmiljö, samverkan mellan hem och skola, samt

14

det sociala stödet. Efter varje tema redovisas en analys i relation till teorierna utvecklingsekologin, socialkonstruktivismen och kommunikationsteorin som

presenterats i kapitel tre.

5.1 Likheter mellan könens uttryck för psykisk ohälsa

I frågan om barnen uttrycker psykisk ohälsa på olika sätt beroende på kön, så var kuratorerna oense. Helena uttryckte att det inte fanns några könsbaserade likheter för barnens uttryck för psykisk ohälsa:

”Det enda som är gemensamt är att det är något som inte riktigt stämmer”.

(Helena, skolkurator)

Helena menar att det enda skillnaden hon kan se hos barnen är att de kommer till henne för att de känner att någonting inte stämmer i deras vardag och de behöver hjälp med det. Både pojkar och flickor som uppsöker kuratorn lever med en känsla av att någonting inte stämmer i deras liv. De kan veta precis vad de behöver hjälp med, men ibland är även det något det behöver stöd för att ta reda på. Barnen går till kuratorn för att få hjälp med en psykisk ohälsa, och utomstående kan även lägga märke till när ett barn inte mår bra och eventuellt behöver hjälp för detta.

”Jag har några killar jag pratar med som har skilda föräldrar och som tjejerna, de upplever samma sak och så där. Så där är det nog ingen skillnad. Konflikter finns både bland killar och tjejer.” (Louisa, skolkurator)

Louisa följer Helenas mening och uttrycker att både flickor och pojkar kan ha liknande problem. De båda kan hamna i konflikter och de båda kan ha skilda föräldrar. Där kan barnen alltså uppleva samma saker. Louisa menar således på att hon inte ser någon skillnad på dessa barn. Det kan därmed finnas liknande problembakgrund hos flickor och pojkar. För att fånga upp dessa används även liknande observationer. Där barnets mående kan fångas upp genom observationer av barnets beteende i klassrummet, barnets interpersonella beteenden men även barnets personliga beteenden. På något sätt kan barnet som mår dåligt ändra sitt beteende (Powell Stanard, 2000).

”Det vanliga är att de bryter mönster, men det gör båda könen. Det som har varit normalt, eller det som har varit kultur eller kutym i klassrummet, det bryts helt enkelt. Det kan vara med klassen, det kan vara med maten, det kan vara störande moment”. (Ola, skolkurator)

Ola menar att kännetecknen för att ett barn lider av psykisk ohälsa är lika för både flickor och pojkar. Båda barnen bryter mot sina beteendemönster. Det finns flera olika sätt som barnet kan bryta mot sina mönster. Det kan handla om allt från att de klär sig annorlunda till att de slåss eller slutar äta. Det är därför viktigt att vara uppmärksam på om ett barn plötsligt ändrat sitt beteende. Även om det nya beteendet kan initialt ses som en positiv förändring, exempelvis om ett barn som brukar ha svårt att sitta stilla, plötsligt börjar dra sig undan (Powell Stanard, 2000), (Steingard, 2018).

”Sen är det klart att när det är konflikter, att de man tar till är att man kanske låser in sig på en toalett eller så, man är ledsen liksom och så där. Men det tror jag händer både killar och tjejer”. (Caroline, skolkurator)

15

Både flickor och pojkar som mår dåligt kan bli ledsna. När de är med i konflikter kan det vara svårt att inte visa att de blir ledsna. Caroline påpekar att flickor och pojkar kan i dessa situationen avlägsna sig från situationen för att de inte mår bra. De kan eventuellt gå till en toalett där ingen kan se att de är ledsna. Det beteendet är enligt Caroline lika bland könen. När barnet känner att någonting inte är som det ska, och de känner sig ledsna, kan det vara förståeligt att de vill avlägsna sig ifrån situationen och dra sig undan (Powell Stanard, 2000).

5.1.1 Analys

Utifrån socialkonstruktivismen formas en människas identitet i mötet med andra genom samhällets sociala processer. Sociala strukturer har därför en viktig roll i hur en människa utvecklas. En persons kön kan därmed ses även som en produkt av de sociala processerna. Barnets omgivning har även en roll i hur barnet utvecklas. Barnets relationer bidrar till hur barnets beteendemönster kommer att se ut. Mönstren kommer att se olika ut från barn till barn och kan ses som en del av barnets identitet. Kuratorerna bekräftar att barnets identitet är en viktig del för hur psykisk ohälsa kan uppmärksammas. När barnet inte längre följer det beteendemönster som är det normala just för den, så kan det vara någonting som inte står rätt till. Det är viktigt att uppmärksamma när barn bryter mot sina mönster och det kan även ske på olika samhälleliga plan. Ett barn som mår dåligt kan bete sig som vanligt i skolan samtidigt som den har ändrat sitt beteende i hemmet. Enligt socialkonstruktivismen kan människor bekräfta varandra, muntligen och kroppsligen. Likaså kan barnet genom sin kropp och sitt språk visa på att någonting inte står rätt till. Flickor och pojkar har kännetecknen gemensamt. Båda känner att någonting inte är som det ska, och båda bryter ett sorts beteendemönster. Det är viktigt att uppmärksamma barnen som visar tecken på att de inte mår bra, för det är inte alltid de söker hjälp från omgivningen på eget bevåg (Berger & Luckmann, 1991).

5.2 Skillnader mellan könens uttryck för psykisk ohälsa

De övriga kuratorerna upplevde att det fanns skillnader mellan könen.

”Killarna blir mer utagerande både i ord och i handling. Däremot tjejerna blir mer inbundna, tystlåtna, kan komma i form av att man inte äter och så vidare” (Ola,

skolkurator).

Ola betonar att pojkar kan vara utagerande på fler sätt än bara det fysiska att hamna i slagsmål, medan flickor blir pojkarnas motsats och istället vänder sig inåt. Ola berättar även att flickor istället för att ta till fysiskt utagerande istället skadar sig själva som även Malin bekräftar.

”Många killar vänder ganska mycket dåligt mående utåt och tjejer vänder generellt sig mycket mer inåt och med självskador och självskadebeteenden och lite mer riskbeteenden och så /…/ Killar blir lite mer utagerande kanske, när det egentligen handlar om hur de mår på insidan” (Malin, skolkurator).

Malin pratar om att självskadebeteenden är vanligare hos flickor då de vänder sitt psykiskt dåliga mående inåt och skadar sig själva, medan pojkar som egentligen också mår psykiskt dåligt istället vänder sitt mående utåt. Omvärlden kan därför misstolka pojkar som är utagerande för att vara oartiga eller elaka och negativa. Pojkar kan även när de lider av psykisk ohälsa påbörja ohälsosamma beteenden som att stjäla, skolka och ljuga vilket även är ett beteende som klassas som mer utagerande (Von Knorring, 2012). Barnet utvecklar sin identitet genom sociala

16

processer och påverkas ständigt av omgivningen. Barnet kan ha flera olika identiteter beroende på vilken miljö det befinner sig i. Det kan vara grunden till varför psykisk ohälsa skiljer sig bland pojkar och flickor.

”Jag är inte likadan här som jag är hemma och jag är inte likadan här som på jobbet och jag är inte likadan när jag är fotbollstränare” (Ola, skolkurator).

Ola beskriver här att han har olika identiteter beroende på var han befinner sig. Det är likadant med barnen, de har en social identitet hemma, en i skolan, en med sina vänner etc. De identiteter barnet har i de olika sociala miljöerna kan påverka hur barnet uttrycker psykisk ohälsa. De har olika beteendemönster i olika miljöer och därmed bryter de mönster på olika sätt. Ett barn visar kanske inte att den är ledsen på samma sätt i skolan som hemma (Steingard, 2018).

”Tjejer kan visa det mer genom tydliga tecken, som att gråta, att se ledsna ut, att uttrycka det mer öppet för fler än så och att där är det lättare att identifiera. /…/ Killarna kan uttrycka det mer genom att hamna i konflikter, slagsmål som att de är arga, att de utsätter andra, det här explosiva så” (Louisa, skolkurator).

Genom citatet ovan bekräftar Louisa att det är enklare att identifiera psykisk ohälsa hos flickor än hos pojkar då flickor visar tydliga tecken på att de inte mår bra, då de gråter och uppvisar tecken på nedstämdhet. Det styrks av Powell Stanard (2000) som menar att det är svårare att identifiera psykisk ohälsa hos pojkar på grund av könsskillnaderna i sättet barnen uttrycker psykisk ohälsa.

5.2.1 Analys

Skolkuratorerna uppger att det finns skillnader i hur flickor respektive pojkar uttrycker psykisk ohälsa. Generellt sett ser de att flickor är mer tysta, nedstämda och kan gråta medan pojkar vänder sitt dåliga mående utåt. Hur barnen beter sig när de lider av psykisk ohälsa går att koppla till socialkonstruktivismen och hur könen skapas. Barnets kön definieras vid födseln som en flicka eller en pojke, men barnets kön ses även som socialt konstruerad genom barnets omgivning. Barnet får ständigt veta hur den ska uppföra sig i olika sammanhang. Det är de sociala faktorerna kring pojken och flickan som bidrar till att skillnader finns mellan könen (Berger & Luckmann, 1991). En flicka som gråter får kanske höra att det är okej att vara ledsen. Medan en pojke som gråter får höra att han ska rycka upp sig. Alla har väl hört argumentet ”pojkar är pojkar” när pojkar slåss, medan det ses som ohyfsat när flickor slåss. Barnet får genom sin uppväxt reda på vad som är socialt accepterat beteende och om pojkar och flickor får lära sig olika saker så är det kanske inte så konstigt att de senare i livet uttrycker sig olika. För en flicka är det acceptabelt att gråta när hon är ledsen, så det är vad hon gör. En pojke får höra att han ska vara stark, så istället slåss han. Socialkonstruktivismen kan så sett bidra med en förklaring till varför pojkar och flickor uttrycker psykisk ohälsa på olika sätt. Könet är socialt konstruerat och i samhället får könsskillnaderna olika innebörd. Flickor och pojkar har fått olika förutsättningar och olika besked om hur de ska uppföra sig och vad som är ett acceptabelt beteende. Med socialkonstruktivismen i grunden är det kanske inte så svårt att förstå varför flickor gråter och pojkar slåss.

5.3 Barnets uttryck i samtalet

Samtliga skolkuratorer uppgav i sina intervjuer att det inte finns en stor skillnad bland könen i antalet barn de har samtalskontakt med. De flesta påpekade dock att de har någon mer flicka än pojke.

17

”I antalet fler tjejer men procentuellt lika många killar som tjejer”. (Helena,

skolkurator)

Helena påpekar att trots att det i antalet kan vara fler flickor som hon träffar på sina samtal så kan det vara lika uppdelat procentuellt sätt då det finns fler flickor än pojkar på skolan. Det finns dock skillnader i hur barnen uttrycker sin psykiska ohälsa i samtalen.

”Fler tjejer har redan innan klart för sig vad de vill prata om och vad de vill ha ut av det, och då är det klart att processen går snabbare”. (Louisa, skolkurator).

Samtalsprocessen kan genom ett eller flera samtal hjälpa barnet som lider av psykisk ohälsa. Till grund för samtalsprocessen finns en process för barnets psykiska ohälsa. Innan flickor söker upp skolkuratorn för att få hjälp med deras mående kan de redan kommit långt i processen. De kan ha spenderat mycket tid med att tänka på sitt problem och vet således vad de behöver hjälp med för att nå en förändring och må bra igen. När ett barn kommit långt i sin process innan de söker hjälp är det inte konstigt att processen går snabbare. Om ett barn är precis i början av processen så behöver resurser läggas på att förstå vad problematiken är innan fokus kan lägga på att nå en förändring (Iwarsson, 2007).

”Jag tror att tjejerna kan tidigare, alltså redan på mellanstadiet kan de uttrycka väldigt tydligt, kanske att de har läst eller lyssnat på andra bloggare eller youtubers och läst böcker och där kan man se att de har språket på ett annat sätt om man säger så, de vet vad de kan uttrycka. Killarna kommer ifatt när de blir äldre”.

(Louisa, skolkurator)

Louisa betonar att flickor kan uttrycka sin psykiska ohälsa på ett tydligare sätt än pojkar redan när de går i mellanstadiet. I samtalet med en skolkurator kan barnen berätta sina tankar och känslor för kuratorn och få stöd och råd. Det är olika hur lätt det är för barnen att uttrycka sina känslor för en utomstående vuxen. Med bakgrund till vad Louisa säger om att flickor har språket på ett annat sätt än pojkar, kan det antas att det faller mer naturligt för flickor att samtala med en kurator. Pojkar kanske istället känner att det känns svårt och onaturligt att samtala med en kurator om sitt mående och sina problem (Kinge, 2008). Det är viktigt att barnet känner att skolkuratorn lyssnar med hela sin uppmärksamhet för att uppmuntra barnets berättande. Kuratorn behöver även vara medvetna om sina egna uttryck i samtalet eftersom barnet tolkar kuratorns reaktioner på det barnet säger (Iwarsson, 2007), (Øvereeide, 2000). Barnen kommunicerar på olika sätt. Skolkuratorn Caroline berättar om skillnaden i barnens uttryck för psykisk ohälsa samtidigt som hon lyfter upp att sättet barnen kommunicerar på kan variera:

”Absolut att killar är mer fysiska och tjejer är mer stängda, men sen kan det också se olika ut, vissa tjejer kan också vara starka verbala men det är klart det finns en skillnad i hur de uttrycker det liksom”. (Caroline, skolkurator)

Caroline lägger till ytterligare en aspekt till barnens uttryck av psykisk ohälsa. Hon bekräftar att det finns en skillnad mellan könen då pojkar är mer fysiska än flickor samtidigt som hon betonar att flickor också kan vara verbalt starka. Det finns därmed flickor som använder verbalt starka uttryck samtidigt som det finns pojkar som sluter sig när de lider av psykisk ohälsa. Barnet använder både ord och sitt

18

kroppsspråk för att göra sig förstådd. I det fysiska samspelet tolkas barnets uttryck för att skapa en större förståelse. Om en flicka som är ledsen gråter i samspelet med andra bekräftar hon genom sitt kroppsspråk att hon är ledsen. Det ökar förståelsen för att hon är ledsen. Men om en pojke som är ledsen istället slåss, kan det innebära missförstånd i samspelet. Eftersom det är vanligare att koppla nedstämdhet till någon som gråter än någon som slåss kan det vara svårt att förstå att barnet som slåss inte är arg, utan ledsen (Berger & Luckmann, 1991). På grund av att barnen uttrycker sig olika beroende på deras kön är det viktigt att kuratorerna har kunskap om könsrollernas påverkan på psykisk ohälsa. Det är således även viktigt att det i samtalet finns ett genusperspektiv (Mårdby & Krantz, 2010).

5.3.1 Analys

Kommunikationen mellan barnet och skolkuratorn kan skilja sig beroende på barnets kön. I intervjuerna uppgav kuratorerna att de upplevde att flickor till större del än pojkarna har deras problematik klart för sig när de äntrar samtalet med kuratorn. Enligt kommunikationsteorin är flickor mer benägna att samtala om deras känslor än vad pojkar är. Det är även vanligare att flickor samtalar om känslor och relationer med sin omkrets. Utifrån teorin att flickor oftare än män samtalar om känslor är det även naturligt att flickor till större del reflekterar över sina känslor och är medvetna om när det inte är som det ska. Således söker de också hjälp snabbare för sina känslor. pojkar kan istället ha svårare att söka hjälp då det inte är lika vana som flickor att prata om sina känslor. Kanske kan det vara så att pojkar inte reflekterar lika mycket över sina känslor och att det därför tar längre tid för dem att identifiera att de mår psykiskt dåligt. När barnet kommer till stödsamtalet med en kurator är det viktigt att kommunikationen används på ett sätt som uppmuntrar barnen att prata. Kommunikation är känsligt och det är enkelt att kommunikationen störs av exempelvis missförstånd. Ämnet psykisk ohälsa kan även vara känsligt att prata om. Barnen som söker hjälp av skolkuratorn, eller som blir ombedda att prata med skolkuratorn av dess omgivning, behöver därför tillförsäkras en stödjande miljö för att få ett bra samtal, oavsett om det är en pojke eller flicka (Lundsbye m.fl. 2000) (Dahlkwist, 2012).

5.4 Problematikens påverkan på samtalsprocessen

När frågan om skolkuratorerna upplevde att barnets kön har en påverkan på samtalsprocessen svarade samtliga nej till en början. Det trots att en del av dem uppgav att barnen uttrycker psykisk ohälsa olika beroende på deras kön.

”Det handlar mer om anledningen till att någon söker mig, jag kan inte se någon könsskillnad i det”. (Helena, skolkurator)

Helena menar att barnets kön inte är relevant för hur samtalsprocessen ser ut. Samtalsprocessen kan ta olika lång tid beroende på vilken problematik som finns att arbeta med. Kuratorn arbetar med att hjälpa barnet att utveckla en självmedvetenhet och en förståelse för sig själv och sitt mående. Arbetet mellan barnet och kuratorn i samtalsprocessen kan leda till en positiv förändring för barnet (Øvereeide, 2000), (Iwarsson, 2007). I samtalet med skolkuratorn kommunicerar barnet och kuratorn med hjälp av olika budskap. De verbala och icke-verbala budskapen hjälper skolkuratorn och barnet att förstå varandra. Genom feedbacken de ger varandra kan samtalsprocessen föras vidare. Tidigare har det nämnts att människor i samtal kan missuppfatta varandras uttryck och tolka budskapen felaktigt. Likaså kan kommunikationen i samtalet mellan barnet och kuratorn missuppfattas. Kommunikationen är känslig och det är viktigt att kuratorn är