Kandidatarbete i kriminologi Malmö högskola
15 hp Hälsa och samhälle
Kriminologi III 205 06 Malmö
Juni 2015
"ETT SVART DATUM FÖR
YTTRANDEFRIHETEN"
– EN DOKUMENTANALYS AV SVENSKA
MEDIERS KARTLÄGGNING AV
TERRORDÅDET I PARIS
2
"ETT SVART DATUM FÖR
YTTRANDEFRIHETEN"
– EN DOKUMENTANALYS AV SVENSKA
MEDIERS KARTLÄGGNING AV
TERRORDÅDET I PARIS
LINNÉA KINOS
Kinos, L. "Ett svart datum för yttrandefriheten" – En dokumentanalys av svenska mediers kartläggning av terrordådet i paris.
Examensarbete i kriminologi 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för
hälsa och samhälle, institutionen för kriminologi, 2015.
Utifrån den dödliga attacken som ägde rum mot tidskriften Charlie Hebdo i janu-ari 2015 har en dokumentanalys av svenska mediers bevakning av händelsen ge-nomförts. Utgångspunkten i arbetet är Cohens moralpanikbegrepp.
Frågorna som ställdes var hur bevakningen av attentatet såg ut, om konceptet för moralpanik kan appliceras på den svenska mediebevakningen, samt vilken definition som ligger till grund för mediernas rubricering av dådet som en terror-attack. Resultaten visar att attentatet ägnades mycket utrymme i den tryckta pres-sen, dock med vissa interna skillnader i innehållet, samt att delar av moralpanik-begreppet går att applicera på mediebevakningen. Det framkom även att media inte följer lagstiftarens definition då dådet rubricerades som en terrorhandling.
3
"A BLACK DAY FOR THE
FREEDOM OF SPEECH"
- A DOCUMENT ANALYSIS OF THE SWEDISH
MEDIA MAPPING OF THE TERRORIST
ATTACK IN PARIS
LINNÉA KINOS
Kinos, L, "A black day for the freedom of speech" – A document analysis of the Swedish media mapping of the terrorist attack in Paris.
Degree project in criminology 15 högskolepoäng. Malmö University: Faculty of
health and society, Department of criminology, 2015.
Based on the deadly attack that took place against the journal Charlie Hebdo in January 2015, a document analysis of the Swedish media coverage of the event is performed. The premise of the work is Cohen's moral panic concept.
The questions that were asked was how the coverage of the attack was por-trayed, if the concept of moral panic can be applied to the Swedish media cover-age, and what the basis are for the media's characterization of the crime as a ter-rorist act. The results show that the attack was devoted much attention in the press, with some internal differences in the content, and that parts of the moral panic concept can be applied to the media coverage. It also emerged that the me-dia did not follow the legislature's definition when the deed was classed as a ter-rorist act.
4
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
INLEDNING ... 6
MEDIER, MAKT OCH BROTT ... 6
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8
TIDIGARE FORSKNING ... 9 Moralpanikens inventeringsfas ... 11 Efter inventeringen ... 12 KRIMINOLOGISK RELEVANS ... 12 METOD ... 13 Tematisk textanalys ... 13
Material och källor ... 13
Inklusions- och exklusionskriterier ... 14
Bortfall ... 15
Tillvägagångssätt ... 15
ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 16
RESULTAT OCH ANALYS ... 16
Mediedokumenteringen ... 17
Tidningen Charlie Hebdo ... 17
Attentatet mot Charlie Hebdo ... 17
Attacken mot det fria ordet ... 18
Terrorism ... 18
Den allmänna uppslutningen ... 19
Gärningspersonerna ... 19
Polisens arbete ... 19
Tidigare attacker mot Charlie Hebdo ... 20
Effekterna av dådet ... 20
Tidningen lever vidare ... 21
Övergripande skillnader i det analyserade materialet ... 21
Medias terrorrubricering ... 22
Moralpanik inom Svensk media ... 23
Förvrängningar ... 23 Förutsägelser om framtiden ... 23 Symboliseringar ... 24 DISKUSSION ... 24 Metoddiskussion ... 25 Resultatdiskussion ... 25 STUDIENS KVALITETSASPEKTER ... 26
5 SLUTSATSER ... 26 FRAMTIDA FORSKNING ... 27 REFERENSER ... 28 BILAGOR ... 30 Bilaga 1. ... 30 Bilaga 2. ... 32
6
INLEDNING
Den franska tidningen Charlie Hebdo grundades 1970 i Paris som en vänsterriktad satirisk tidskrift med veckovisa utgivningar (Nationalencyklopedin, u.å.). Inte sällan har religiösa ledare och politiska makthavare stått i centrum för tidningens innehåll, och detta ofta genom kontroversiella teckningar (a.a.). Tidskriften har ofta hamnat i blåsväder på grund av dess narr med etablissemanget och har under perioder varit nedlagd (a.a.). Flertalet namnbyten har också skett genom åren (a.a.).
Under den senaste tiden har tidningen vid ett flertal tillfällen blivit omtalad i media på grund av dess satir med den muslimska tron, något som tydligt exempli-fierades i samband med publiceringen av de omstridda Muhammedteckning-arna1(NE, u.å.). Detta var en händelse som ledde till att flera muslimska organisationer stämde tidningen för rasism och förtal (a.a.). Tidningen utsattes senare för ett brandattentat och har under en längre tid stått under polisiärt skydd (a.a.).
Den 7 januari 2015 utsattes tidningen för ännu en attack då beväpnade män tog sig in på redaktionens lokaler och sköt ihjäl totalt tio av tidningens medarbetare, samt två poliser (NE, u.å.). Nyheten kablades ut över hela världen och inte långt efter dådet tog terrororganisationen al-Qaida på sig ansvaret för händelsen (Sveri-ges Radio 2015). Dessförinnan hade dock redan händelsen hunnit att av bland annat svenska medier rubricerats som ett terrorbrott.
Av intresse för den här uppsatsen är att belysa relationen mellan media och brott utifrån den specifika händelse som ägde rum mot Charlie Hebdos redaktion i ja-nuari tidigare i år. Som utgångspunkt för arbetet står Stanley Cohens arbete om moralpanik och frågan som ställs är om hans arbete kring detta kan appliceras på svenska mediers dokumentation av dådet.
MEDIER, MAKT OCH BROTT
Medier i form av radio, TV och dagspress har en stor roll i människors vardagsliv och sedan 1600-talet då den första svenska tidningen gavs ut har nyheter i tryckt form haft ett starkt fäste bland de svenska invånarna (Hadenius, Weibull & Wad-bring 2011). Enligt statistik från 2010 når morgonpressen ut till ungefär två tred-jedelar av Sveriges befolkning, den resterande andelen står kvällspressen för och enligt Hadenius et al (2011) lägger svenskar cirka fem timmar per dag på att ta till sig nyheter genom tv, radio, press och internet. Som framgår finns det, trots de tryckta nyheternas nedgång, ett stort intresse av att ta till sig information genom läsning (a.a.).
Begreppet "media" innefattar en mycket omfattande informationskanal som inbe-griper många olika verksamheter och organisationer (Pollack 2008). Här rymmer sig allt från kritisk journalistik och granskning till förmedling av ytliga
1
Detta refererar till en serie teckningar föreställande den muslimska profeten Muhammed som publicerades i danska Jyllands-Posten 30 september 2005. En händelse som uppfattades som grovt kränkande och i strid med rådande restriktioner kring avbildandet av profeten. Detta ledde till starka internationella protester och demonstrationer (NE, u.å.).
7
heter, något som är viktigt att bära med sig under läsning och diskussioner kring medier och journalistik (Pollack 2008).
Medias huvudsakliga arbetsuppgift är att förmedla nyheter och information till sin publik, ett arbete som kan ordnas in under den breda kategorin kommunikation (Hadenius et al 2011). Där information ska kommuniceras mellan två parter är det några grundläggande komponenter som krävs; en avsändare, en mottagare, ett meddelande samt någon form av system som gör detta möjligt (a.a.). Vilket sy-stem som används beror på vilken typ av media vi talar om (a.a.). Det som tradi-tionellt sker inom det aktuella systemet är att avsändaren kodar och mottagaren avkodar meddelandet, något som förutsätter att båda parter använder ett gemen-samt språk, det vill säga brukar samma kod (a.a.). Av intresse för denna studie är dock inte tekniken bakom budskapet utan snarare budskapet själv, det som Hade-nius et al (2011) kallar för "symbolisk kommunikation" (s. 18). Begreppet mass-kommunikation brukar kallas den mass-kommunikation som går genom massmedia (Hadenius et al 2011). Enligt McQuail (2010) kommer begreppet från medias am-bition att nå ut med sitt budskap till allmänheten, massorna. Kommunikationspro-cessen här skiljer sig något från den traditionella bilden då den i stor utsträckning är enkelriktad (a.a.). Som avsändare står oftast en organisation (eller en av organi-sationen anlitad individ) och det som representerar mottagaren är en större grupp anonyma konsumenter (a.a.). Det råder oftast ett både fysisk och socialt avstånd mellan avsändaren och mottagaren där den förstnämnda anses vara den som be-sitter mer auktoritet och expertis av de två. (a.a.). Förutom att förhållandet mellan dessa två inte endast ses som asymmetriskt så påpekar McQuail (2010) att det även är manipulativt och kalkylerande.
Den traditionella bilden av makten i samhället säger att den är osynlig och kom-mer uppifrån, vilket avvisas av Ohlsson (1997). Han önskar istället att argumen-tera för Foucaults linje där makten varken har någon grundläggande nivå eller överordnad motsättning (a.a.). Makten är förekommande i alla konfrontationer och kan både ses som sofistikerad och brutal (a.a.). Gällande den makt som media besitter så citerar Pollack (2001) i sin avhandling Jan Ekencrantz som pekar på att medias makt ligger i dess sätt att organisera diverse förhållanden i samhället, samt att definiera grupper och kategorier. Vidare poängteras journalistikens nyckelroll i konfliktsituationer där medierna har möjlighet att favorisera en av parterna vilket kan ha stor inverkan på opinionsbildningen i samhället (a.a.). Ytterligare en makt-faktor som media besitter ligger i dess vardagliga arbete att sålla mellan vilka ny-heter och händelser som ska rapporteras om (Hadenius & Weibull 2003). Människor har inte möjlighet att själva ta del av allt som händer omkring oss så vi vänder oss till massmedier för kunskap (a.a.). Media har då genom sin kommuni-kation auktoritet över vilken information som når oss, och problemet med detta är att budskapet ofta gått igenom diverse processer (Hadenius & Weibull 2003; Cohen 2002). Innan informationen når publiken har den passerat flertalet filter, både rörande definitioner av vad som anses vara nyheter, hur detta ska sättas samman och slutligen hur det ska presenteras (Hadenius & Weibull 2003). Informationen struktureras utifrån både kommersiella och politiska skäl och syf-ten (a.a.).
Hur väl media lyckas i sitt arbete att förmedla nyheter mäts i hur publiken tar del av och reagerar på innehållet (Hadenius & Weibull 2003). Begreppet medieeffekt är en term som belyser medias påverkan på människor (Shehata 2012). Effekten kan både vara direkt och indirekt och uppstår då människor exponeras för, tar till
8
sig, bearbetar och slutligen agerar utifrån medias budskap (Shehata 2012). Detta kan bland annat märkas i vilka samhällsfrågor som anses vara relevanta samt hur dessa frågor uppfattas och bedöms (a.a.).
Trots att media anses besitta stor makt så finns det även röster som talar för att medierna idag har mindre makt än tidigare. Det omfattande antalet kanaler gör att människor själva kan välja vilka medier vi låter oss exponeras för och de traditio-nella massmediernas makt har därmed minskat (Shehata 2012). Massmedia står dock, trots omfattande tekniska förändringar, fortfarande kvar som en stadig grundbult för opinionsbildning och traditionella massmedier fungerar ännu som en av de främsta informationskällorna (a.a.).
Brott och medier står sedan länge i tät relation till varandra, och att diskutera det ena utan att nämna det andra är svårt (Pollack 2001). Enligt Pollack (2001) råder en besatthet på temat brott vilket gjort att både kriminologer, sociologer och me-dieforskare under det senaste decenniet har börjat föra mer intensiva diskussioner kring denna relation. Medierna är den naturliga plattformen för människor att ta del av, bilda sig en uppfattning om samt föra diskussioner kring samhällets brottslighet och Pollack (2008) menar att media är den "dominerande källan" då vi önskar få information kring brottslighet, lagstiftning och rättssystemet (s. 423). Att brottsligheten har fått detta stora medieutrymme kan förklaras av att brotten står för det avvikande och annorlunda i samhället, och det är just i detta element av onormalt som nyhetsvärdet ligger (Pollack 2008).
I resonemanget kring media och brott förekommer ofta begreppet moralpanik vilket syftar på medias dokumentering av händelser som bland publiken orsakar en mycket kraftig medieeffekt (Pollack 2001). Inom forskning kring media och brott står moralpaniken för ett alternativt sätt att se på media (Pollack 2001). Att medier endast skulle fungera som en spegel som utan någon bakomliggande agenda rapporterar om händelser ifrågasätts och istället ses medier som delaktig i skapandet av attityder och fördomar (a.a.). Inom fältet för moralpanik ställer sig forskare frågan om det är möjligt att föra rationella debatter inom det offentliga rummet samt vad som anses som verkligt i en värld mättad av medias bilder och budskap (Carrabine 2008).
Blomberg, Kroll, Lundström, & Swärd (2004) ser moralpanik som överdrivna reaktioner från olika samhällsaktörer på en verklig eller inbillad problematik. Pa-niken uppstår ofta i tider av social förändring och är därmed förknippade med oro över att samhällets moraliska normer och värderingar är otydliga (Blomberg et al 2004).
SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR
Centralt för denna uppsats är attacken mot tidningen Charlie Hebdo som ägde rum i Paris den 7 januari 2015. I uppsatsen ämnas föra diskussioner kring medias do-kumentering av denna händelse. Ämnen som kommer att tas upp är medias roll som informationskanal och maktutövare. Det avses också att föras en diskussion kring anledningarna till medias tidiga rubricering som attentatet som ett terrordåd. Arbetet är centrerat kring nedanstående frågeställningar:
9
– Vilka rekvisit och kriterier använde media då de rubricerade attentatet mot Charlie Hebdo som ett terrorbrott?
– I vilken utsträckning är det möjligt att applicera Cohens moralpanikbegrepp på den svenska dags- och kvällspressen?
TIDIGARE FORSKNING
Flyghed (2007) menar att media utgör en av fem viktiga samhällsaktörer som ar-betar för att minska och bekämpa brottsligheten. De övriga fyra i denna grupp är politiker, polisen, den privata kontrollindustrin och experter, och var och en av dessa institutioner arbetar utifrån individuella mål (a.a.). I dessa aktörers arbeten finns det både uttalade och outtalade syften, vika Flyghed (2007) benämner som
extern och intern rationalitet. För medias del ligger dess externa rationalitet i att
förmedla information till massorna (a.a.). Den interna rationaliteten å andra sidan motsvaras av medias intresse att locka stor publik och sälja lösnummer (a.a.). Det monetära målet menar Flyghed (2007) leder till en fokusering på mer dramatiska och exceptionella händelser, något som kan resultera i skevhet i brottsrapporte-ringen. Den i högre utsträckning förekommande vardagsbrottsligheten hamnar ofta i skymundan till förmån för de större och mer omfattande händelserna, vilka ur mediesynpunkt anses som mer intressanta och därmed vinstbringande (a.a.). Då det i media rapporteras om en sällsynt händelse utifrån syftet att öka de eko-nomiska vinsterna finns det enligt Flyghed (2007) en risk för att hotbilder blåses upp bortom rimliga proportioner, tills att det snart inte ligger någon egentlig san-ning i meddelandet (a.a.). Efterhand börjar den nya hotbilden att uppfattas som normativ och det råder en uppfattning om att det finns ett ständigt överhängande hot mot samhället (a.a.). Händelser som inte är representativa för hela brottslig-heten ses som normala, något som Flyghed själv (2007) kallar för "normalise-ringen av det exceptionella" (s. 63). Det påstådda permanenta krisläget legitimerar för större polisiära och/eller militära insatser och hårdare sanktioner (a.a.). Även allmänheten kan ses ha en roll i denna process, enligt Ulväng (2007) anpassar sig medias publik till den nya verkligheten och börjar ofta sympatisera för föränd-ringar och ställer krav på kraftigare skyddsåtgärder. Han påpekar dock att det i vissa sammanhang kan vara rationellt att reagera med rädsla och oro (a.a.). Där-emot, om rädslan i grunden är konstruerad utifrån konkurrens om konsumenters uppmärksamhet ses reaktionen snarare som överdriven vilket kan leda till att samhällets resurser satsas på fel hotbilder och att det i förlängningen skadar re-spekten för integritet och rättssäkerhet (a.a.).
Under 1970-talet presenterade den brittiske forskaren Stanley Cohen begreppet moralpanik, vilket grundar sig i en fallstudie av massmedias bevakning av en brittisk semesterort där ungdomsgrupperna mods och rockers sades orsaka om-fattande problem och förödelse (Cohen 2002). Cohen var dock inte den första att bruka detta begrepp utan även Young såg att media väljer vilka nyheter de doku-menterar, vilket kan leda till felaktiga presentationer av samhälleliga problem (Pollack 2001). Genom denna urvalsprocess kan media både enkelt och effektivt påverka befolkningens känsloläge kring en viss situation, och således fabricera en moralisk panik (Carrabine 2008). I sin studie riktade Cohen sitt intresse mot me-diernas delaktighet i förstärkningen av attityder, föreställningar och fördomar, något som utmanade den dåvarande bilden av media (Pollack 2001). Genom att
10
ställa det onda mot det goda, det konventionella mot det avvikande i allt högre utsträckning och med mer stereotyper och överdrivna framställningar byggs en spiral av ömsesidig förstärkning upp (Pollack 2001). Genom sin nyhetsrapporte-ring riskerar alltså massmedia och journalister att skapa moralpanik och samtidigt förstärka det avvikande beteendet (Pollack 2001). Paniken är en massmedial pro-dukt som innehåller de effekter och dramaturgi som krävs för att framställa något ganska oskyldigt som ett stort samhällsdrama (Ohlsson 1997).
Enligt Cohen uppstår moralpanik när en händelse eller en grupp av människor presenteras som ett hot mot de konventionella värderingarna och intressena i sam-hället (Pollack 2001). De samhällsgrupper som anklagas ligga bakom hotet be-nämns som folk devils vilket tydligt illustrerar hur de målas upp; som personifie-ring av ondska och således mycket tydliga bevis på hur människor inte bör bete sig (Cohen 2002; Pollack 2001). Detta är ett kännetecken för moralpanik; att det tydligt går att urskilja individer och/eller grupper som anses ansvariga för det upplevda hotet (Pollack 2001). Ett "vi" och ett "de" upprättas, vilket givetvis är tacksamt för mediedramaturgin eftersom detta innebär att föreställningarna sprids och omfattas av flera (a.a.).
Cohen hävdar att samhällen då och då drabbas av moralpanik, på samma sätt som de drabbas av katastrofer och omfattande händelser (Cohen 2002; Pollack 2001). Paniken kommer som i vågor och blåses upp mycket stort innan den senare mattas av (Pollack 2001). Cohen liknar detta fenomen med det allmängiltiga beteendet vid större tragedier (a.a.). Moralpaniken går igenom tre faser, från inventering till eskalering och vidare till avmattning (Cohen 2002). Enligt Thompson (1998) kan i princip alla händelser fungera som en upprinnelse till hysterin. På samma vis är inte moralpaniken endast bunden till ett visst geografiskt område eller region utan den är något som kan utspela sig på många olika platser i världen (a.a.). Det finns alltså ingen mall över hur moralpanik "bör" se ut, utan den varierar i fråga om utseende, omfattning och innehåll, precis som orsaken till och effekterna av pani-ken (Garland 2008).
Flera forskare har byggt vidare på Cohens moralpanik, bland annat Thompson (1998) som stadgar upp dess innehåll i det följande; (i) något eller någon uppfattas som ett hot mot värden och intressen, (ii) hotet avbildas av media som enkelt att känna igen, (iii) en rädsla mot hotet byggs snabbt upp bland publiken, (iv) det finns ett gensvar bland opinionsbildare och auktoriteter, och (v) paniken trappas så småningom ned eller resulterar i sociala förändringar. Thompson (1998) illu-strerar moralpaniken med ett korståg eller en kampanj liknande sådan som nor-malt föreligger större samhällsförändringar. Karaktäriserande för fenomenet är att det ska ske över en viss tid (lång- eller kortvarig), det ska även tilltalas av männi-skor som oroar sig för splittringar av den sociala ordningen (a.a.). Ytterligare ett rekvisit sägs vara att politiker eller delar av media är angelägna om att leda kam-panjen för åtgärder som ska kunna minska hotet (a.a.). Carrabine (2008) hävdar att centralt för konceptet är att den fientliga reaktionen på vissa händelser står bortom rimliga proportioner, samtidigt som andra händelser som ibland anses som mer omfattande blir förminskade eller ignorerade av media.
Även om man försöker att bygga vidare på eller förtydliga Cohens begrepp finns det enligt Garland (2008) två centrala enheter i den ursprungliga definitionen som inte får gås förbi, vilka är (i) den moraliska dimensionen av reaktionen, och (ii) att det avvikande beteendet framställs som mycket karaktäristiskt. Varför dessa två
11
komponenter är viktiga beror på att de tillsammans utgör det mest väsentliga i moralpaniken; oron över att det finns ett hot riktat mot ett i samhället etablerat värdesystem (Garland 2008). I begreppet 'moralpanik' finns en outtalad antydan om att hotet är riktat mot något som av samhället ses som mycket fundamentalt (Thompson 1998). Att just ordet 'moral' ryms i begreppet syftar på att det inte handlar om något världsligt, utan att hotet riktas mot den sociala ordningen själv (a.a.).
Åkerström (1996) ifrågasätter dock begreppets terminologi. Hon menar att ordet 'panik' är alltför känslomässigt laddat och föreslår istället ordet 'rädsla' (a.a.); "...'panik' är ett starkt ord, som ger vid handen att människor kommer att reagera kraftigt." (Åkerström 1996, s. 234). Vidare menar Åkerström (1996) att moralisk panik kanske inte drabbar allmänheten så som vissa forskade föreslår. Hon argu-menterar för att detta snarare speglar mediernas moraliska kampanjer än allmänhetens panik (a.a.). Utöver Åkerström är det fler som har riktat kritik mot just ordvalet (Carrabine 2008). Cohen har själv bemött denna kritik och ansett att ordvalet kan ses olyckligt då det tyder på något mycket irrationellt och helt utom kontroll (a.a.). Dock menar Carrabine (2008) att termen fortfarande täcker in den dramatik som vissa medieberättelser bär med sig.
Sedan Cohen på 1970-talet lade fram sitt arbete om moralpanik har mycket hänt, inte minst på den massmediala fronten (Garland 2008). De händelser Cohen lade sitt fokus på dokumenterades av en sammanhållen mediekår, vilket ger intryck av en mer enhetlig reaktion bland offentligheten (a.a.). Idag, då antalet mediekanaler är betydligt fler, förekommer i högre utsträckning åtskilda åsikter vilka kan be-strida varandras påståenden och en gemensamt uttryckt oro är inte lika vanligt förekommande som tidigare (a.a.).
Moralpanikens inventeringsfas
I den är uppsatsen kommer fokus att ligga på inventeringen, vilket är den inle-dande fasen i moralpaniken (Cohen 2002). Här byggs en negativ bild upp av de grupper man ämnar illustrera, och vad som karaktäriserar denna period är främst tre faktorer; förvrängningar, förutsägelser om framtiden samt symboliseringar (Cohen 2002; Pollack 2001).
Förvrängningarna yttrar sig i medias rapportering genom att tydligt överdriva
allvaret i situationen (Cohen 2002). Detta kan vara i antalet inblandade, i beskriv-ning av skadorna och förödelsen, eller i uppskattade monetära summor för reparering och återställning (a.a.). Ordval i både rubriker och brödtext kan tyda på medias vinklingar av historien, och något som tacksamt används vid rapporte-ringar är kraftiga och tydligt målande beskrivningar (a.a.). Detta är dock inte nå-got som är specifikt enbart för kriminaljournalistiken enligt Cohen (2002) gäller detta för media i stort. Det har till och med gått så långt att det råder en acceptans kring denna överrapportering; både massmedia och publiken känner till detta och vet att det kanske inte alltid finns så stor sanning bakom löpsedlarna (a.a.). Dock behöver förvrängningarna inte alltid innebära en förvanskning av sanningen, utan enligt Cohen (2002) kan de vara mer subtila. En metod är att förändra singular till plural samt att rapportera om samma händelser vid två tillfällen (a.a.).
Förutsägelser om framtiden är också ett inslag i moralpanikens inventeringsfas
(Cohen 2002). Detta handlar om att media i sin rapportering implicit talar om att liknande händelser kommer att ske igen (Cohen 2002). Att det som har skett
en-12
dast skulle vara en engångshändelse eller en incident med övergående karaktär talas det inte om (Cohen 2002). Istället tillfrågas experter, poliser och exempelvis boende i närområdet om hur liknande händelser i framtiden ska undvikas och hanteras (a.a.).
Symbolisering innebär att ord, namn och geografiska platser laddas med negativa
värderingar (Cohen 2002). Även sätt att klä och agera kan komma att omtalas i negativa ordalag för att ytterligare förstärka budskapet (a.a.). Enligt Pollack (2001) leder symboliseringen till en ökad känslighet bland omvärlden och att människor börjar definiera sådant som tidigare uppfattades som harmlöst som problem.
Efter inventeringen
När den inledande fasen har passerats kommer det som Cohen (2002) benämner
eskaleringsfasen. Här börjar intressegrupper och experter att mobiliseras och det
ställs krav på åtgärder för att komma tillrätta med problemen (Pollack 2001). Nå-got som också sker är att hysterin sprids bortom det lokala till att även få natio-nella dimensioner (a.a.). När nyheten sprids verkar människor i större utsträckning att engagera sig i problematiken, och något som verkar vara avgörande för hur pass upprörda människor blir är det fysiska avståndet från den faktiska händelsen (a.a.). I den sista fasen, avmattningen, genomförs olika åtgärder och konkreta handlingar (Pollack 2001). Garland (2008) påpekar att moralpanik inte endast står för något negativt utan också har en inneboende produktivitet i sig; moralpanik får saker och ting att hända i samhället. Genom nya lagar och förordningar har mo-ralpaniken möjlighet att skapa en form av infrastruktur i samhället, vilka ofta varar under en betydligt längre tid än själva paniken (a.a.).
KRIMINOLOGISK RELEVANS
Enligt Dowler (2003) mynnar allmänhetens uppfattning om brottsoffer, gärnings-personer, och brottsbekämpning till stor del ur informationen vi får från massme-dia. Tidigare forskning har också visat att konsumtion av brottsjournalistik riske-rar att öka människors rädsla för att själva viktimiseras (a.a.). Utifrån detta är det därför av relevans att granska den effekt media har på publiken och dennes attity-der om brottslighet och hur den ska bekämpas. Att komma ihåg att det ofta finns ett outtalat syfte bakom tidningarnas rubriker och nyhetspresentationer är överlag viktigt att bära med sig vid konsumtion av nyheter.
Som kriminolog är det av vikt att ha kunskap om medieeffekter och det outtalade mediala syftet som Flyghed (2007) talar om. Det som rapporteras om i tidningar, radio och TV kan leda till publika protester och krav på åtgärder från samhällets sida. Att det då existerar någon motvikt i form av kritiskt tänkande för att, som Ulväng (2007) säger, inte riskera att samhällets siktar på att bekämpa "fel" brotts-lighet är centralt utifrån frågan om resursfördelning. Ur ett större perspektiv är detta också viktigt utifrån ett demokratiskt synsätt och en önskan om befolkning-ens medbestämmande och en öppen samhällsdebatt.
13
METOD
Ett verktyg inom de kvalitativa forskningsmetoderna är dokumentanalys (May 2013). Här söks svar på de uppställda forskningsfrågorna i diverse text- och bildkällor (Bryman 2011). Definitionen för dokument är i detta sammanhang mycket brett men generellt menar Bryman (2011) att dessa dokument ska vara tillgängliga för läsning och tolkning, av relevans för samhällsvetare men inte vara skapade i specifikt samhällsvetenskapligt syfte. Inom dessa ramar faller således dokument producerade av massmedia (a.a.).
Vald analysmetod är den tematiska textanalysen beskriven av Malterud (2014). Detta är en tydligt beskriven metod som tar sin utgångspunkt i Giorgis feno-menologiska arbetssätt (Malterud 2014).
Tematisk textanalys
Enkelt förklarat genomförs analysen i fyra steg där den inledande åtgärden är att bekanta sig med allt av det aktuella materialet, vilket lättast görs genom att läsa igenom det empiriska underlaget (Szklarski 2011; Malterud 2014). Sedan läses materialet igenom på nytt, men nu mer ingående och systematiskt. Under läs-ningen plockas meningsbärande enheter ut (Malterud 2014). Detta är ord, fraser och meningar som belyser ett eller flera fenomen (a.a.). Avslutningsvis grupperas vi de meningsbärande enheterna så att de är samlade i mer tydligt avgränsade grupper (Malterud 2014).
Tredje steget är kondensering vilket innebär att kortare texter sammanställs för att bringa mer sammanhang till de meningsbärande enheterna (Malterud 2014). Dessa sammanfattningar ska spegla innehållet i varje kodgrupp (a.a.).
Det avslutande steget står i att skapa sammanhängande analytiska texter utifrån det kondenserade materialet (Malterud 2014). Kunskapen från varje enskild kod-grupp sammanfattas för att ge en så övergripande bild som möjligt av innehållet (a.a.). Under arbetes gång bör kontinuerliga efterkontroller genomföras för att se till så att tolkningarna är korrekta (a.a.).
Material och källor
Som arbetsmaterial för denna analys är tidningsartiklar hämtade ur Aftonbladet och Dagens Nyheter som publicerats inom de 14 första dagarna efter händelsen. Båda dessa tidningar grundades under 1800-talet och har således ett stort fotfäste inom nyhetsförmedlingen i Sverige (Hadenius et al 2011).
Nedan följer en kortare redogörelse för dessa respektive källor.
Aftonbladet är en socialdemokratisk kvällstidning som sedan 1910 ges ut sju
da-gar i veckan (Nationalencyklopedin u.å.). Aftonbladet ses som en av Sveriges största nyhetskällor som med sin tryckta upplaga i december 2014 såldes i 132 100 exemplar (a.a.).
Dagens Nyheter är en oberoende liberal morgontidning som dagligen distribueras
till läsare över hela landet (Nationalencyklopedin u.å). Den tryckta upplagan och webbplatsen läses av totalt omkring 1,3 miljoner människor dagligen (Dagens Nyheter 2008).
Dessa källor valdes båda utifrån deras omfattande antal läsare och således dess möjlighet till att nå ut till en stor del av den svenska befolkningen. Att valet föll
14
på just en kvälls- och en morgontidning, med olika politiska åskådning, samt att den ena säljer lösnummer och den andra främst riktar sig till prenumeranter kom-mer ur frågeställningen om det går att skönja olika sätt att rapportera om samma händelse.
Tidningsartiklarna hämtades från Mediearkivet, en webbplats som samlar artiklar från ett stort antal tidskrifter (Mediearkivet u.å.). Arkivet uppdateras dagligen, samma dag som artikeln publiceras i tryckt form finns en digital kopia tillgänglig i databasen (a.a.). Uppsatsen är uteslutande baserad på material ur papperstidning-arna, och således inte på material som endast publicerats på tidningarnas webbsi-dor (a.a.).
Webbplatsens omfattande innehåll och dess kontinuerliga uppdatering gör att den anses som lämplig för den valda metoden. Då det inte görs något urval kring vilka artiklar som ska finnas tillgängliga torde det inte finnas någon risk att bety-dande dokument gåtts förbi under sökningarna.
Inklusions- och exklusionskriterier
Endast artiklar ur Aftonbladet och Dagens Nyheter har inkluderats i analysen. Som nämndes tidigare kan dokument även innefatta illustrationer och bilder, men i detta fall kommer analysen endast att omfatta skrivet material. Bildtexter kom-mer heller inte att ligga till grund för analysen. Tidsmässigt har datasökningarna avgränsats till att endast innefatta artiklar publicerade från datumet för dådet (7 januari 2015) och två veckor framåt, till den 21 januari. Exkluderat material är sådana artiklar publicerade i övriga tidskrifter, samt utanför den uppställda tids-rymden.
Vidare har endast artiklar som handlar om själva terrordådet mot Charlie Hebdo2 inkluderats och dessa skulle vara återfunna i tidningens nyhetssektion. Således har artiklar publicerade bland exempelvis sport- och på kultursidorna inte tagits med. Förutom detta skulle artikeln vara författad av en av tidningen anställd journalist, artiklar skrivna av politiker, författare och andra skribenter och opinionsbildare är uteslutna. Även reportage med politiker och makthavare har uteslutits. Detta för att innehållet i artikeln i så stor utsträckning som möjligt skulle spegla tidningens och inte författarens åsikt i den aktuella frågan. Av denna anledning har även krö-nikor och debattartiklar exkluderats, då dessa fungerar som utrymme för en en-skild individ att yttra sina åsikter. Ledare, och artiklar publicerade på ledarsidan, finns dock med i analysen. Anledningen till detta är att innehållet på ledarsidorna i stor utsträckning speglar tidningens generella ståndpunkt i en viss fråga.
Till sist har artiklar som ansågs inkräkta på någons integritet eller privatliv uteslu-tits, detta rör sig bland annat om reportage om offer och anhöriga.
De valda sökorden är Charlie Hebdo* och terror*, och för att dokumentet skulle finnas med i urvalet ställdes krav på att dessa ord gick att återfinna i artikeln. Genomförda datasökningar resulterade i ett träffantal på 65 artiklar från Aftonbladet och 103 från Dagens Nyheter. Efter gallring utifrån ovanstående kri-terier resulterade det totala antalet artiklar i 30 stycken; 16 från Aftonbladet och
2 Efter terrordådet mot Charlie Hebdos redaktion skedde ytterligare attacker i Paris och även en
incident i Belgien tog plats, men dessa händelser och gärningspersoner kommer alltså inte att avhandlas här.
15
14 från Dagens Nyheter. Längden på artiklarna varierar något men det genom-snittliga antalet ord uppgår för Aftonbladet till 662 och för Dagens Nyheter till 695 ord per artikel. För mer utförlig information kring det analyserade materialet hänvisas till Bilaga 1.
Bortfall
Gallringen av det aktuella materialet resulterade i att totalt 138 artiklar har valts bort. Det främsta kravet till exkludering var om artikeln i fråga handlade om attacken mot Charlie Hebdo eller inte. Av de funna artiklarna visade det sig att 69 av dem inte gjorde det och har av den anledningen exkluderats. 38 av de återstå-ende togs bort då de var publicerade i andra delar än tidningens nyhetssektion (exempelvis på framsidan, kultursidorna, sportdelen). Där fanns 6 artiklar som var skrivna av andra än journalister på den aktuella tidskriften, 7 artiklar var krönikor, 4 placerade sig som debattartiklar, 5 artiklar ansågs vara bildreportage och därför föll dessa dokument bort ur analysen. Slutligen togs 6 artiklar bort då de uppfatta-des som att kunna inkräkta på individers privatliv.
För mer information kring bortfallet, se Bilaga 2.
Det kan uppfattas som att 138 exkluderade artiklar är ett stort antal, men det ska kommas ihåg att sökkriterierna var mycket breda. För att artiklarna skulle komma med bland träffarna skulle endast orden Charlie Hebdo* och terror* kunna gå att återfinna någonstans i artikeln. Här kan då argumenteras för användningen av fler sökord vilket skulle minska antalet träffar, men för att inte riskera att gå miste om relevant material i sökprocessen valdes att göra på detta vis.
Tillvägagångssätt
De valda artiklarna sparades elektroniskt i en speciellt avsedd mapp på den dator som har använts under hela arbetet. För att förhindra intrång från andra är datorn lösenordsskyddad. Av etiska skäl har allt material avidentifierats genom att samt-liga bilder och personnamn har tagits bort. Även tillhörande bildtexter har exklu-derats. Namn på offentliga personer, som politiker och större makthavare, har dock lämnats kvar i dokumenten. Mot bakgrund av att deras offentliga titel oftast nämns i samband med deras namn ses det inte som en nödvändighet att avkoda dessa individer.
Enligt Malteruds (2014) rekommendationer inleddes arbetet med att noggrant läsa igenom alla de valda artiklarna. Några preliminära teman började framträda, vilka sedan reviderades något i det efterföljande arbetet.
Materialet dekontextualiserades genom att meningsbärande enheter plockades ut. Rent konkret gjordes detta genom att ord, meningar och fraser i texten marke-rades, vilka sedan flyttades in i ett annat elektroniskt dokument. Var och en av de mindre enheterna fick varsin etikett utifrån de olika temana och för att göra mate-rialet mer överblickbart delades vissa teman upp i mindre underkategorier. I denna del av arbetet finns det flera alternativa metoder för hur de meningsbä-rande enheterna grupperas, och ett av alternativen är att göra en matris där de mindre textavsnitten ordnas efter sitt ursprung och tema. Men då det personligen upplevdes som tillräckligt att arbeta med enheterna endast utifrån deras märkning så användes här ingen matris.
16
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
För samhällets vinning och vidareutveckling är forskning enligt Vetenskapsrådet (2002) av betydande vikt. Att forskning bedrivs, riktas mot centrala frågor samt håller hög kvalitet är något som fastslås i rådets formulering av forskningskravet (a.a.). Vad som sägs är alltså att forskning bör och ska bedrivas. Dock, för att inte riskera att människor drabbas av skador, kränkning och privata intrång, måste detta vägas mot det så kallade individskyddskravet (a.a.). Generellt är det inte möjligt att uttala sig om vilket av dessa argument som väger tyngst, utan för att de ska få meningsfull innebörd måste de i varje enskild studie ställas mot varandra (Vetenskapsrådet 2011). Vetenskapsrådet (2002) hävdar dock att forskningskravet ofta väger mycket tungt, och att "avstå från att bedriva forskning kring faktorer som kan ... förbättra människors hälsa och livsvillkor" snarare vore att ses som oetiskt (s. 5).
Den allra viktigaste etiska aspekten som finns att ta hänsyn till i den föreliggande dokumentanalysen är att behandla det aktuella datamaterialet enligt korrekta rikt-linjer. Som student och författare till en kandidatuppsats ställs det krav på att jag håller mig objektiv till dokumenten som analyseras. I all återgivning får inte egna åsikter och/eller fördomar lysa igenom, utan resultaten och hur dessa nåtts ska präglas av transparens så att andra efter mig kan nå liknande resultat genom samma tillvägagångssätt. Utöver detta är det viktigt att ha i åtanke vilken typ av data det är som analyseras i detta projekt; en dödlig attack med flertalet avlidna och skadade offer. De i artiklarna omskrivna individerna är verkliga personer, med vänner och familj och således ställs krav på att deras anhöriga behandlas på ett respektfullt vis.
Efter genomförd uppsatskurs kommer den färdiga uppsatsen att publiceras och göras tillgänglig inte enbart för studenter och anställda på Malmö Högskola. Mitt arbete kan komma att läsas av både gärningspersoners och offers
anhöriga, och då är det avgörande att analysen har genomförts korrekt och inte inkräktar på någons privatliv. Av den här anledningen har uppsatsen genomgått en etikprövning av Malmö Högskolas etikråd som i sitt utlåtande inte hade några invändningar mot projektet.
RESULTAT OCH ANALYS
I det nedanstående avses uppsatsens tre frågeställningar att besvaras vilka, för att återknyta, var följande:
– Hur såg svenska mediers dokumentering av attentatet mot Charlie Hebdo ut? – Vilka rekvisit och kriterier använde media då de rubricerade attentatet mot Charlie Hebdo som ett terrorbrott?
– I vilken utsträckning är det möjligt att applicera Cohens moralpanikbegrepp på den svenska dags- och kvällspressen?
Den första frågeställningen besvaras genom en redogörelse av resultaten från genomförd dokumentanalys. Uppsatsens andra frågeställning besvaras genom en jämförande diskussion kring innehållet i de utvalda artiklarna och lagtextens
for-17
mulering av terrorbrott. Slutligen, för att besvara frågan om moralpanik kan skönjas i mediebevakningen, görs en jämförande analys mellan medias framställ-ning och Cohens centrala begrepp från inventeringsfasen.
Mediedokumenteringen
Utifrån de meningsbärande enheterna och kodningen av dessa (se metodavsnittet) har tio teman kunnat urskiljas, vilka har döpts enligt nedanstående. I det följande kommer vart och ett av dessa teman att gås igenom för att visa på det samlade innehållet i artiklarna ur Aftonbladet och Dagens Nyheter (vilket hädanefter be-nämns "materialet"). Vissa av temana har på grund av omfattande och varierande innehåll delats upp i mindre kategorier. Avslutningsvis kommer interna skillna-derna inom materialet att redogöras för.
Tabell 1. Teman i det analyserade materialet.
Tidningen Charlie Hebdo Gärningspersonerna
Attentatet mot Charlie Hebdo Polisens arbete
Attacken mot det fria ordet Tidigare attacker mot Charlie Hebdo
Terrorism Effekterna av dådet
Den allmänna uppslutningen Tidningen lever vidare
Tidningen Charlie Hebdo
I Frankrike har satiren sedan länge spelat en stor roll i samhällsdebatten och Charlie Hebdo har ett stort fotfäste på denna arena. Tidningen omskrivs som en liten tidskrift, dock med en stabil läskrets, med en upplaga på normalt mellan 60 000 - 75 000 exemplar per utgivning. Tidningen har "gjort provokationen till sitt kännetecken" och dess anställda skriver under pseudonym (Dagens Nyheter 2015-01-08). Dock är det inte alla som uppskattar Charlie Hebdos arbete, utan det på-pekas att minoriteter tidigare har retat sig på dess innehåll. Trots detta har Charlie Hebdo behållit sin ställning i den franska debatten, eftersom "bra satir fungerar på det sättet" och Charlie Hebdo har fortsatt att vara en förespråkare för "urgammal fransk satirtradition" (Aftonbladet 2015-01-08; Aftonbladet 2015-01-09).
Attentatet mot Charlie Hebdo
Stora delar av materialet berörde givetvis den dödliga attacken mot Charlie Hebdo och på grund av nyanser inom detta tema har det delats upp i mindre kategorier.
Dådets rubriceringar. Dags- och kvällspress är känd för sina rubriksättningar
och i fallet kring Charlie Hebdo har attacken blivit omskriven med flera olika ru-briker. Den vanligast förekommande av dessa är "massaker" som antas tagits till för att tydliggöra både dådets omfattning och grovhet. För att beskriva karaktären på dådet är ordet "blodigt" tacksamt använt. Både innan och efter att terrororgani-sationen al-Qaida tagit på sig ansvaret för dådet blev det också benämnt som ett "terrordåd" (se mer om detta nedan).
De oskyldiga offren. Attacken ägde rum under en på tidningsredaktionen vanlig
nyli-18
gen avlutat det sedvanliga veckomötet, där de diskuterade nästa nummers inne-håll, då attentatsmännen öppnade eld mot dem. För att belysa graden av oskuld bland offren går det i (Dagens Nyheter 2015-01-09) att läsa att offren "dog när de satt och diskuterade kampen mot rasism". Detta citat kan också ses fungera som ett förtydligande i skillnaden mellan de fredliga journalisterna och de beväpnade förövarna.
Attentatsmännen. Under denna rubrik rymmer sig uttalanden som både ämnar
förklara de aktuella gärningspersonernas grundläggande karaktärsdrag men även deras beteende under det aktuella dådet. Det konstaterades tidigt att det rörde sig om minst två män som både maskerade och tungt beväpnade tagit sig in på redak-tionen. Under dådet ska männen ha tilltalat minst ett av offren vid namn innan de sköt ihjäl honom, något som visar på lugn och sinnesnärvaro under en stressad situation. I en analys av en expert på området påpekas att männen ser ut att veta exakt vad de gör, eftersom de uppträder "lugnt, kyligt och professionellt" (Aftonbladet 2015-01-08). Att det skulle vara första gången gärningspersonerna hanterar vapen är också något som tillbakavisas av media.
Attacken mot det fria ordet
Dådet mot Charlie Hebdo ses inte endast som en attack mot en tidningsredaktion, utan detta tas till en vidare bemärkelse och det talas om att det är en attack mot både yttrande- och pressfriheten. Attentatet är riktat mot det fria ordet, samt hela det öppna samhället, vilket även innefattar ett attentat mot demokratin. Yttrande-frihetens centrala roll i det västerländska samhället poängteras, och att få yttra sig och skämta är en grundläggande rättighet för invånarna. För att läsaren verkligen ska förstå vidden av attacken förklaras också satirens och pressfrihetens roll i det franska samhället.
Samtidigt som detta nämns ses också starkt motstånd mot händelsen, samt yttranden kring hur samhället bör svara, exempelvis "vi måste slå vakt om yttran-defriheten" (Dagens Nyheter 2015-01-15). Attentatet benämns som en konflikt mot det fria samhället och att skydda de grundläggande principerna är något som måste prioriteras, av alla.
Terrorism
Tidigt efter att dådet i Paris ägde rum blev det av tidningarna rubricerat som ett organiserat attentat med terroranknytning. Utifrån det faktum att gärningsperso-nerna både talat arabiska och sagt sig ha "hämnats profeten" drogs slutsatserna att dådet var en terroristaktion (Aftonbladet 2015-01-08). Det fick ändå dröja minst tre dagar efter attacken innan al-Qaida trädde fram och tog på sig ansvaret för at-tacken (det har inte ur materialet gått att fastställa något exakt datum för när detta skedde).
Muslimska kopplingar. I samband med de i materialet återkommande
spekula-tionerna kring ett terroristbrott förekommer också flera funderingar på att brottet har kopplingar till islam. I en artikel ur Dagens Nyheter (2015-01-08) läses att gärningsmännen genomgått vapenträning "sannolikt i ett jihadistläger", vilket vi-dare bör gå att återfinna "någonstans i den islamska världen". Även inom detta tema återfinns fördömanden av attacken då det konstateras att det inte finns någon religion som förespråkar terrorism och de som trots detta utför sådana dåd "gör sin religion djup skada" (Aftonbladet 2015-01-08).
19
Den allmänna uppslutningen
Trots att dådet riktades mot ett tydligt avgränsat mål är det mycket viktigt att alla sluter samman och visar att vi inte låter oss kuvas av några enskilda människors våld och hat. Av media har detta tydliggjorts genom att berätta hur många männi-skor som samlades till det stora antalet manifestationer som efter dådet ägde rum i Paris och hela Frankrike. I samtliga av dessa delar i materialet talas det om befolkningen i plural; "fransmännen", "hela Frankrike" och "hela Europa" är en-dast tre exempel på detta.
Efter dådet kom det franska uttrycket Je suis Charlie att användas av många. Detta översätts till Jag är Charlie och visar på det allmänna stödet för offren och tidningen. Att attacken ägde rum mot utpekade individer hade ingen betydelse, attacken riktades trots allt mot det allmänna jaget.
Gärningspersonerna
Precis som det vigdes stort utrymme åt att förklara dådets karaktär och händelse-utveckling handlar också givetvis stora delar av materialet om dådets gärningsper-soner. Även detta tema fick på grund av dess stora innehåll kategoriseras.
Gärningspersonernas tidigare liv. Kort efter att gärningspersonerna identiteter
blivit kända fokuserades det på att dokumentera deras tidigare leverne och upp-växt. De båda männen var bröder, föräldralösa och hade vuxit upp på barnhem, i fosterhem och på anstalter. De var uppvuxna i Frankrike och var vid tiden för då-det boende i Paris. På grund av tidigare kriminella erfarenheter var de kända av både polis och media och en av dem hade under en period avtjänat tid i fängelse. Åtminstone den ena av dem var troende muslim som "frekvent besökte" en lokal moské för att be (Aftonbladet 2015-01-09). I beskrivningen av gärningsperso-nerna som två "småkriminella" föräldralösa och muslimskt troende individer ges implicit bilden av den 'typiske terroristen' (Aftonbladet 2015-01-09).
Precis som alla andra. Trots att gärningsmännen hade genomfört något som för
de flesta av oss varken är möjligt eller ens tänkbart så delar de många av de ka-raktärsdrag som gäller för resten av befolkningen. Genom att berätta att de talade "felfri franska" tydliggörs att de trots allt är vanliga fransmän (Aftonbladet 2015-01-08). I intervjuer med grannar berättades att de båda var trevliga och hjälp-samma människor som alltid hälsade i trappuppgången. Men trots att gärningsper-sonerna framställdes som både familjefäder och goda grannar så framställs de samtidigt som mycket farliga. När man läser de båda tidningarnas rapportering förmedlas en känsla av oro; att det faktiskt inte går att lita på någon. Även en vänlig intillboende kan till slut visa sig bli en av landets mest efterlysta personer.
Polisens arbete
Samtidigt som materialet innehåller mycket information om gärningsmännen så vigs också stort utrymme till att dokumentera polisens arbete efter dådet.
Oändliga resurser. I den efterföljande jakten på förövarna gick det inte att ta
miste på polisernas övertag på dem, och det trots att attentatsmännen konstatera-des ha tränats av en terrororganisation. Detta var något som gått att utröna både i polisernas stora antal men även i deras arsenal av tekniska resurser. På flera punkter går det att läsa om hur terrorberedskapen i landet hade höjts till den högsta möjliga och polis och militärs resurstillgång verkade inte se några be-gränsningar. Några av de hjälpmedel som användes var helikoptrar,
värmekame-20
ror och givetvis tunga vapen. För att få tag i de misstänkta gärningsmännen mobi-liserades en speciell insatsstyrka som enligt uppgift var "utrustade för att operera i flera dygn i sträck" (Aftonbladet 2015-01-09). Precis som det tidigare påpekats att gärningspersonerna var de som hade kommandot inne på tidningsredaktionen så var det nu polis och rättsväsende som tydligt dominerade över terroristerna.
Förutom att jaga attentatsmännen ägnades också stora polisiära insatser till att skydda allmänheten. I de många manifestationerna och proteserna mot våldet på-pekades vid flera tillfällen hur polisen tog till exceptionella insatser för att garan-tera medborgarnas säkerhet. En hel artikel i Aftonbladet används för att förklara endast det omfattande skydd som polis och militär utgjorde vid en stor demon-stration i Paris. Både civila och uniformerade poliser "specialutbildade för käns-liga miljöer" kallades in och för allas säkerhet lades en "järnring kring Paris" (Aftonbladet 2015-01-11; Dagens Nyheter 2015-01-11).
Det intensiva arbetet. För att få tag i, och senare döda, de skyldiga
attentatsmän-nen sjösattes en omfattande polisiär insats. Under den pågående "operatioattentatsmän-nen" genomförde poliserna både husrannsakan och genomsökningar av bilar (Aftonbladet 2015-01-08). Jakten ledde till en skog norr om Paris där ett "120 kvadratkilometer" stort område "finkammades" av tungt beväpnade poliser (Aftonbladet 2015-01-09).
Jakten, som vid det här laget hade pågått i lite mer än två dygn avslutades med att gärningspersonerna omringades i den industrilokal där de hade tagit gömme och sköts sedan till döds av polis. Dock, för att tydliggöra den onda och goda si-dan i jakten förklaras att det var gärningspersonerna som först öppnade eld mot polisen. När jakten sedan var över konstaterades att den franska insatspolisen hade "satt stopp för landets värsta mardröm i modern tid" (Aftonbladet 2015-01-10).
Tidigare attacker mot Charlie Hebdo
Attacken den 7 januari var inte den första som riktades mot den franska satirtid-skriften. Tidningen har vid flertalet tillfällen tidigare blivit offer för attacker, och den som verkar inneburit störst skadegörelse var då en brandbomb kastades in på redaktionen. Denna incident ledde till att hela redaktionen "brann ner till grunden" (Aftonbladet 2015-01-09).
De tidigare attackerna, och vetskapen om den ständiga hotbilden ledde till att tidningen ställdes under konstant polisskydd. Dock uppges att hoten avtagit på senare tid och att skyddet därmed minskat något. Kanske ett något kontroversiellt konstaterande som återfinns i materialet är att "skyddet räckte ändå inte till" (2015-01-08).
Effekterna av dådet
Under de fjorton dagarna som följde efter dådet var det ännu för tidigt för att ut-tala sig om vad attacken resulterar i för effekter, men det hindrar inte dags- och kvällspressen från att spekulera i frågan.
En farligare värld. Att dådet mot Charlie Hebdo får efterverkningar på
omvärl-den är något som går att finna på flera ställen i materialet. I Dagens Nyheter från 2015-01-08 konstateras att "världen inte mer är densamma" som den var innan attentatet. Materialet innehåller också intervjuer med och berättelser kring vanliga medborgare för att tydliggöra hur dådet mot Charlie Hebdo påverkar oss alla. I samband med att det går att läsa om världen har blivit "mörkare, kallare och on-dare" förekommer argument för vilka polisiära insatser som kan bli aktuella
21
(Aftonbladet 2015-01-08). Exempelvis nämns det politiska förslag som säger att personlig information ska lagras hos flygbolagen under fem års tid.
Ett mer delat samhälle. Samtidigt som det talas om en förändrad och farligare
värld så finns också spekulationer kring vad dådet kan resultera för effekter poli-tiskt sett. I materialet förs resonemang kring att attentatet mot Charlie Hebdo kan leda till att högerextrema politiker och partier får ett uppsving i debatten och att främlingsfientligheten och islamofobin bland allmänheten blir mer utbredd. Spe-kulationer kring att muslimskt troende över hela Europa kommer att skuldbeläg-gas för detta dåd går även att finna.
Tidningen lever vidare
Kort tid efter attentatet meddelades under en "känslofylld presskonferens" att ett nytt nummer av Charlie Hebdo skulle tryckas upp till försäljning (Aftonbladet 2015-01-18). I protest mot attentatet skulle ett nytt nummer av tidningen ges ut, eftersom att "idiotin inte får vinna" (Dagens Nyheter 2015-01-09). Av denna an-ledning skulle det nya numret tryckas i en upplaga av tre miljoner exemplar (vil-ket kan jämföras med den vanliga upplagan på 60 000) samt översättas till 16 språk. Då tidningens redaktionslokaler fortfarande var avstängda hade de som överlevt attacken blivit erbjudna utrymme på en annan fransk tidning för att fär-digställa det som kom att kallas 'De överlevandes nummer'.
"De överlevandes nummer". Den 14 januari gavs det nya numret av tidskriften
ut. Dess omslagssida pryddes av ännu en karikatyrteckning av profeten Muham-med och innehållsmässigt gick den sedvanliga satiren att återfinna. Bland annat fanns där satirteckningar på de attentatsmän som hade skjutit ihjäl tio av tidning-ens medarbetare. Bland fransmännen var efterfrågan mycket stor och för att för-säkra sig om att få tag i det nya numret hade läsarna köat i timmar. Men inte alla ville delta i försäljningen, av rädsla för ilska mot det nya numret rapporterades att vissa av Frankrikes tidningsstånd höll stängt för dagen. Trots stor efterfrågan på-pekades samtidigt att intresset faktiskt inte delades av alla Frankrikes invånare. I en "multikulturell" stadsdel av Paris gick inte att skönja något av uppståndelsen kring tidskriften (Dagens Nyheter 2015-01-15).
Även om den nya upplagan hade femtiodubblats så tog tidningarna ändå slut, och redaktionen tvingades trycka upp ytterligare två miljoner exemplar. Charlie Hebdos distribution drivs ideellt, och tidningen har vid tidigare tillfällen haft eko-nomiska bekymmer. I samband med det nya numrets utgivning påpekades därför att terroristernas dåd på god väg kan ha "säkrat tidningens överlevnad" (Dagens Nyheter 2015-01-14).
Övergripande skillnader i det analyserade materialet
En märkbar skillnad som råder inom det analyserade materialet är antalet me-ningsbärande enheter som funnits i de respektive artiklarna. Artiklarna från Da-gens Nyheter innehåller i viss utsträckning fler ord och något längre texter, men de flesta av de meningsbärande enheterna är trots detta hämtade från Aftonbladet. Trots att språket i artiklarna inte står för det huvudsakliga intresset för studien, så upplevdes artiklarna från Dagens Nyheter som generellt bättre skrivna och med mer genomarbetade texter. I de texterna fanns också något fler nyanser och man kunde stöta på åsikter från fler olika håll.
22
Vidare fanns det innehållsmässigt en del skillnader inom materialet. En stor diffe-rens är att Aftonbladet i högre utsträckning har vigt utrymme åt att förklara hän-delseutvecklingen för själva dådet, förödelsen inne på tidningens lokaler och karaktärsdrag hos gärningspersonerna. Dagens Nyheter har å sin sida lagt mer vikt på att förklara hur dådet påverkar omvärlden och yttrandefriheten. Dagens Nyhe-ter är den mer liberala av de två tidningarna och det märks framför allt inom temat för allmänhetens uppslutning. Här finns långt fler paroller för vad världen bör ta till för motvapen mot terrorismen.
Kring temat för tidigare attacker mot Charlie Hebdo skiljer sig också källorna åt. I Dagens Nyheter är detta mer av ett konstaterande, då endast två av artiklarna be-rättar att det funnits tidigare hot och att tidningen har stått under polisskydd. Aftonbladet ger en heltäckande bild av samtliga tidigare incidenter, både mot tid-ningen och mot enskilda journalister och tecknare och på något vis får man här uppfattningen av att det som hände den 7 januari nästan var väntat. Citatet "de har slagit hejvilt åt alla håll" tydliggör dels att tecknarna drev med stora delar av maktapparaten, samt att hot och motattacker kanske är oundvikligt i samband med sådant beteende (Aftonbladet 2015-01-09).
Medias terrorrubricering
Nationalencyklopedin definierar terrorism som våldshandlingar som syftar till att påverka samhället eller ett lands politik (NE u.å.). Detta inbegriper våld som be-gås utan hänsyn till om oskyldiga drabbas (a.a.). Ofta används terrorism av ex-trema höger- eller vänsterinriktade politiska organisationer, eller av grupperingar av religiöst, nationalistisk, etniskt och revolutionärt slag (a.a.).
För att en person ska kunna dömas till terroristbrott i Sverige krävs att handlingen allvarligt kan skada en stat eller en mellanstatlig organisation (SFS 2003:148). Utöver detta sägs att syftet med handlingen ska vara att sprida skräck, att tvinga en organisation eller ett organ till att vidta eller avstå från att vidta en handling, eller att allvarligt destabilisera grundläggande strukturer inom ett samhälle (a.a.). Som framkommer av lagtextens formulering är det alltså inte händelsen i sig som avgör om ett brott klassas som terrorism eller inte, utan det är det föreliggande syftet samt omfattningen på skadan som avgör (Sarnecki 2014).
Av de artiklar som har analyserats är de äldsta publicerade den 8 januari, alltså dagen efter dådet, och redan här återfinns ord som "terror", "extremism" och "ter-rorism". Här ska kommas ihåg att vid detta tillfälle hade ännu inte några gärnings-personer identifierats och någon terrororganisation hade heller inte tagit på sig ansvaret för dådet ännu. Grunden till tidningarnas rubricering ligger alltså i något annat, och detta verkar bero på målet som attentatet riktades mot. En tidningsre-daktion vars medarbetare inte sällan riktar sin satir mot den rådande makten, poli-tiken och samtiden. Journalister som enligt Dagens Nyheter inte "gjort sig skyl-diga till annat än utövande och försvar av demokrati" (2015-01-08). Att dådet är utfört mot individer som viger sitt yrkesliv åt att utöva, och tänja gränserna, för yttrande- och pressfriheten samt den sedan tidigare tydliga hotbilden verkar vara det som gör att attentatet mot Charlie Hebdo så pass tidigt ses som ett terroratten-tat. Svensk media följer alltså inte lagtextens beskrivning när de namnger attenta-tet som ett terrorbrott, utan de verkar gå efter en egen checklista.
Dock finns det fortfarande, i den efterföljande diskussionen kring terrorhand-lingar, vissa inslag som går att knyta samman med lagstiftarens resonemang. I en
23
artikel återfinns exempelvis följande citat: "terror handlar om att sprida skräck och en känsla av otrygghet hos människor" vilket ju direkt går att jämföra med lag-textens formulering (Aftonbladet 2015-01-08).
Moralpanik inom Svensk media
För att avgöra om svenska medier kan ses som ansvariga för att sprida moralpanik utgås från de tre begrepp som rymmer sig inom inventeringsfasen, vilka är
förvrängningar, förutsägelser om framtiden samt symbolisering (Cohen 2002).
Här genomförs en form av komparativ analys för att se om dessa kriterier kan ses förekomma i analyserade materialet.
Förvrängningar
Som tidigare nämnts är medieinnehåll producerade verk som kan ha blivit påver-kade av sådana av utgivaren uppsatta filter, och redan här stöter vi på problem (Hadenius & Weibull 2003). Utifrån ett sådant material är det givetvis svårt, eventuellt omöjligt, att uttala sig om huruvida berättelserna i tidningarna är kor-rekta eller inte. Det allra tydligaste tecknet på någon typ av förvrängning eller eventuell felaktighet kan vara det faktum att tidningarna berättar om al-Qaidas faktiska inblandning i dådet vid två olika datum. I en artikel publicerad i Aftonbladet från den 10 januari hävdas att det var terrororganisationen som utfört dådet. I Dagens Nyheter publiceras samma nyhet först fem dagar senare. Vad da-tumskillnaden här beror på går endast att spekulera i, om det kanske rör sig om olika källor till tidningarna eller om Dagens Nyheter möjligtvis ville vänta med att publicera nyheten tills den var bekräftad. Dock kan man ställas frågande till att det råder så stor tidsmässig differens inom materialet. Speciellt när övrig information i dessa artiklar är rörande överens; att informationen kommer från en video, vars äkthet inte går att bekräfta.
Vad gäller det resterande materialet så är de ovanstående temana resultaten av dokumentens samlade analys. Således ser vi att det råder stora likheter inom den aktuella datan, trots att materialet kommer från två skilda källor. Med detta beak-tat borde det vara möjligt att utesluta att större förvrängningar förekommer i de aktuella texterna. Däremot inte sagt att det inte förekommer förvanskningar, utan Cohen (2002) argumenterar ju också för att förvrängningarna kan vara mer sub-tila. Problemet med detta blir att eventuella felaktigheter blir ännu svårare att upptäcka. För att helt kunna avgöra denna fråga krävs nästan att dokumentanaly-sen kompletteras med annan datainsamling, exempelvis intervjuer, som kan an-vändas som referensmaterial mot vilket övrig data jämförs. Detta för att kontrol-lera äktheten i de aktuella dokumenten.
Sammanfattningsvis kan då slutsatserna om ett nollresultat dras, det finns egentligen inga tecken på att innehållet i materialet är förvrängt. Givetvis kan också detta vara ett gott tecken; att det inte går att finna några tydliga felaktigheter i texterna kan ju innebära att några sådana inte finns, och att tidningarna har rap-porterat om händelsen så som den faktiskt gick till.
Förutsägelser om framtiden
Under denna rubrik rymmer sig enligt Cohen (2002) uppgifter om att liknande händelser kan komma att ske igen, och spekulationer i vad som från ordnings-maktens sida bör göras för att undvika detta. Det har i materialet förekommit ut-talanden om nya attacker, och även yttranden om nya polisiära insatser för att för-hindra sådana.
24
I en artikel i materialet finns en kortare intervju med en tidigare anställd på Char-lie Hebdo som berättar att det sedan tidigare har funnits en oro för en attack bland de anställda. Detta uttalande kan ses som ett tecken på att andra tidskrifter med liknande syften som Charlie Hebdo eventuellt bör vara på sin vakt, för att undvika att bli nästa måltavla.
Utifrån terroristernas koppling till den muslimska tron spekuleras i muslimers utsatthet på flera håll i Europa. "I USA är muslimerna ganska väl integrerade i samhället, medan de på många håll i Europa lever mer isolerat" går att läsa här, vilket kanske kan ses som ett argument om att i ett mindre grupperat samhälle än Frankrike så hade detta inte skett (Dagens Nyheter 2015-01-08). I samma artikel nämns också att terrorismen generellt är svår att skydda sig mot, för alla samhäl-len, men i de länder där muslimer lever mer sammanhållet finns en samtida risk för att extremism också existerar, eftersom dessa områden är en "grogrund för radikaliserade yngre" (Dagens Nyheter 2015-01-08).
De åtgärdsförslag som nämns i materialet har ett gemensamt tema; gärningspersonernas tidigare vistelse i utlandet. Enligt uppgift hade de genomgått träning inför attentatet i Jemen och från detta dras paralleller till det nu aktuella ämnet med individer som återvänder från strider i andra länder. Här finns argu-ment kring hur de stridande bör tas emot då de kommer tillbaka för att undvika att radikalismen sprids i samhället. På temat tidigare utlandsvistelse nämns också det politiska förslaget om att resenärers information (exempelvis personnummer och kreditkortsuppgifter) under lång tid ska lagras av flygbolagen, och det skickas en uppmaning till EU att ytterligare överväga att införa detta.
Symboliseringar
Angående det av Cohen (2002) presenterade tredje kriteriet så finns inom materialet viss antydan till symbolisering. Detta om att ord, namn och platser blir negativt laddade, samt att även vissa typer av beteenden och utseenden kan komma att uppfattas som negativa, utifrån medias dokumentering (a.a.).
I de analyserade artiklarna förekommer vid flera tillfällen namnet Charlie Hebdo, namn (och även bilder) på attackens offer samt namn på geografiska plat-ser. Bland annat tidningens gatuadress, stadsdelen där gärningspersonerna bodde samt området där de efter attacken sköts ihjäl förekommer.
Symboliseringen yttrar sig genom beskrivningar av gärningspersonerna och deras liv. Angående gärningspersonernas yttre nämns deras etniska ursprung, och även utseendemässiga attribut förekommer i materialet. Ett exempel på detta är då det yttras att en av dem "började odla skägg" (Aftonbladet 2015-01-10). Detta innebär givetvis inte att tidningen anklagar samtliga individer med ansiktsbehå-ring för att vara terrorister, men kanske ändå att vissa läsare börjar utveckla en känslighet för arabisktalande individer som råkar ha skäggväxt.
I delar av materialet förekommer i samma text ord som exempelvis "terrorist", "immigrant" och "islam". Det går inte att finna något uttalat syfte med detta, men det kanske ändå kan ifrågasättas varför det anses som betydande att dokumentera personers religiösa åskådning. Speciellt då samma tidning i en annan artikel spe-kulerar i hur alla samtliga muslimer kan komma att anses som skyldiga i frågan om vem som utförde attentatet mot Charlie Hebdo.
Ifall denna terminologi är något som är återkommande och som används av flera medier kan det såklart resultera i att orden och dess innebörd till slut att är svåra att separera från varandra. Här kan tilläggas att detta språkbruk
inte yttrar sig i samtliga artiklar, utan detta var något som var mer påtagligt i do-kumenten från Aftonbladet.
