Och de ha?danga?ngnas andar skall nu vittna da?rom..

(1)

Magisteruppsats i Historiska Studier

15 högskolepoäng, avancerad nivå

Och de hädangångnas andar skall nu vittna därom…

En kritisk diskursanalys av hur ’den andra sidan’ koloniserades

av det imperialistiska ideologimaskineriet i den spiritualistiska tidningen Efteråt?

And the departed spirits will now bear witness thereof…

A critical discourse analysis of how the imperial ideological machinery

colonised ‘the other side’ in the spiritualistic magazine Efteråt?.

Elisabet Kedziora

Magisteruppsats 15 hp Handledare: Thomas Småberg

Augusti 2019 Examinator: Emma Lundin

LÄRANDE OCH SAMHÄLLE HISTORISKA STUDIER

(2)

(3)

Abstract

This essay examines how articles in the Swedish spiritualistic journal Efteråt? – which por-trayed the afterlife – were affected by imperialistic discourse and its associated power struc-tures. The source material for the investigation is articles that were published between 1891-1919 as channelized messages through mediums, and which depict what throughout the essay is referred to as ’the other side’: realms beyond death.

Any inherent magical aspect of the channelling phenomenon has been removed and the essay treats the mediums as authors and the written messages as their textual produtions. These have been assessed with a postcolonial perspective focused on eurocentrism, christocentrism, evolu-tionary theory, otherness and the idea of Western progress. Using Norman Fairclough’s critical discourse analysis, the texts’ actual use of language, its discursive influences and its reflecting of imperialistic ideologies have also been assessed.

The result shows that the imperialistic discourse that dominated the Western knowledge produc-tions in the Victorian age, is directly mirrored in the way the articles in Efteråt? portrayed ’the other side’ and its inhabitants. Westernized conceptions are being treated as universal which shows in how ’the other side’ is structured around evolutionary principles that glorifies progress and development. ’Ethnic others’ are held as less developed, barbaric, stupid and in the need of help from Western experts. The texts also reflects the christocentric essence that places West-ern theology as the ultimate developed spirituality. And they portray hierarchical power struc-tures and imperial dominance in a normalizing and moralizing way.

Even if the Spiritualistic movement often is contextualized as a radical, progressive new spiritu-ality and seen as the dawn of ’New Age’, this essay shows that the construction of ’the other side’, as it is narrated in the analyzed articles of Efteråt?, is merely a discursive cultural expres-sion of the imperialistic ideologies that dominated the Western society at the time the articles where written and published.

Key words: Spiritualism, Imperialism, Ideology, Postcolonial, Eurocentrism, Evolution, Chan-neling

Nyckelord: Spiritualism, Imperialism, Ideologi, Postkolonialism, Eurocentrism, Evolution, Kan-alisering

(4)

(5)

Innehållsförteckning

1. Inledning __________________________________________________________ 7

1.1 Syfte och frågeställningar _______________________________________________ 10 1.2 Disposition ____________________________________________________________ 11

2. Spiritualismens bakgrund ___________________________________________ 12

2.1 Spiritualism ___________________________________________________________ 12 2.2 Den spiritualistiska tidningen Efteråt? _____________________________________ 16

3. Metod ____________________________________________________________ 18

3.1 Textanalys och Norman Faircloughs CDA _________________________________ 18 3.2 Hur mediet osynliggörs och magin skrivs ur ________________________________ 22 historien _________________________________________________________________ 22 3.3 Urval och utgångspunkter _______________________________________________ 24

4. Teoretiska utgångspunkter - postkolonialismens teoretiska paraply och

imperialismens ideologimaskineri _______________________________________ 26

4.1 Postkolonialism ________________________________________________________ 27 4.2 Imperialismens ideologimaskineri ________________________________________ 28 4.3 Eurocentrism __________________________________________________________ 32 4.4 Kristocentrism ________________________________________________________ 33 4.5 Utvecklingstanken _____________________________________________________ 34

5. Tidigare forskning _________________________________________________ 36

6. Analysdel; Hur ’den andra sidan’ koloniserades av imperialismens

ideologimaskineri ____________________________________________________ 42

6.1 Erik och Gud __________________________________________________________ 43 6.2 Utveckling och utopiska subjekt __________________________________________ 47 6.3 Vilden och kristocentrismen _____________________________________________ 51 6.4 Anarkism och anti-Gud _________________________________________________ 57 6.5 Tolkning och sammanfattning av empirin __________________________________ 62

6.5.1 Evolutionsteori och utvecklingstanken ______________________________________ 62 6.5.2 Kristocentrism och missionstanken ________________________________________ 63 6.5.3 Hierarkisk makt och dominans ____________________________________________ 64

7. Slutdiskussion _____________________________________________________ 65

7.1 Vidare forskning _______________________________________________________ 69

Epilog ______________________________________________________________ 71

8. Käll- och litteraturförteckning _______________________________________ 72

8.1 Källmaterial __________________________________________________________ 72 8.2 Litteraturförteckning ___________________________________________________ 72 8.2.1 Artiklar: ______________________________________________________________ 72 8.2.2 Litteratur: ____________________________________________________________ 73 8.2.3 Länkar: ______________________________________________________________ 75

(6)

(7)

1. Inledning

”Andeverlden är icke längre ett helt och hållet okändt land, ty just det, som man trott vara en omöjlighet, har inträffat. De hädangångnas andar hafva kommit tillbaka för att inför vår tvifvelsjuka och materialistiska tid bära vittnesbörd därom, att det gives ett efteråt, och huru detta gestaltar sig.”1

Inbäddat i citatet bor en förnimmande känsla av ett genombrott – en förvissning om att kunskap som tidigare varit fördolt nu uppenbaras. ’Den andra sidan’ har gjort sig tillgänglig, och börjat kommunicera med mänskligheten som nu kommer få ny kännedom om hur det gestaltar sig ef-teråt, efter döden. Eftersmaken är en känsla av hoppfullhet, av befrielse - äntligen uppenbaras sanningen.

Citatet är taget från en artikel som år 1891 publicerades i tidskriften Efteråt? - Tidskrift för Spiritism och dermed beslägtade ämnen. Tidningen gavs ut mellan 1891 - 1922 av Spiritualistiska Sällskapet i Stockholm, och kan ses som en tidning inspirerad av ockultism, esoterism - och ka-nalisering av andar. Detta var ett fenomen som hänförde många spiritualister och kan sägas var essensen i den spiritualistiska rörelsen. Medier sades upprätta en kontakt med andar från ’andra sidan’ som förmedlade budskap och berättelser genom dem - oftast i skrift, men mediet upplät emellanåt sina kroppar och andarna talade, gestikulerade och agerade genom dem. Det är ett fa-scinerande fenomen. Företeelsen blir inte lika förtrollande, men intressant på andra vis, om en väljer att avskriva all potentiell magi och aktivt välja att inte tro på att det var döda som talade genom medierna. Vad som då finns kvar är berättelser. Nedskrivna noveller och myter som vittnar om sin samtids verklighetsuppfattningar. Som att tidens föreställningsvärldar vore en färgpalett som mediet målar ’den andra sidan’ med - skapar himmelska porträtt av, som likt kyrkokupoler-nas takmålningar, häver sig över människors sinnevärldar. I den konstformen bor det en enorm makt. Det går att påstå att det är en slags mental erövring av människors världsbilder - en slags kolonisering av medvetandet.

Med det i åtanke blir berättelserna från ’de hädangångnas andar’ allt annat än oskyldiga vitt-nesbörd. De blir budskap - skildringar som kan cementera idéer och koncept. De tillskrevs auten-ticitet, publicerades och lästes av många som autentiska. Att de var signerade av ’någon från andra sidan’ gav dem i vissa kretsar, inte minst i spiritualistiska, en brännande legitimitet. Men om eftervärlden nu väljer att avskriva den magiska aspekten ur kanaliseringarna och enbart titta på berättelserna som berättelser så blir andarna pseudonymer, och medierna ingenting annat än för-fattarna bakom dem. De blir skribenter som genom tidningen Efteråt? tilläts att vittna om livet efter döden, om himmelska och helvetiska förhållanden, predika teologiska åskådningar i

(8)

liserande ton, och likt små små kugghjul i 1800-talets imperialistiska ideologimaskineri koloni-sera den mentala bilden av ’den andra sidan’ med västerländska narrativ. En hypotes som denna uppsats grundar sig på.

’Imperialism’ är i sin enkelhet ett engelskt ord som betyder ’styre eller överordnad makt’. I början av 1900-talet fick det en mer ekonomiskt semantisk innebörd när författare som bland annat Lenin kopplade det till ett specifikt skeende i kapitalismens utveckling.2 Enligt den post-koloniala teoretikern Ania Loomba bör en försöka närma sig ’imperialism’ utan att nagla fast termen vid någon specifik innebörd, och snarare använda ’imperialism’ som begreppet ’patriar-kat’ används i feministiska studier. Patriarkatet har fungerat som ett användbart tecken för att förmedla bilden av en maktdominans och ojämlikhetsstruktur som tar sig i uttryck genom varie-rade former, men som alltid samexisterar med andra sociala strukturer.3 Loombas förhållningssätt till termen imperialism är också uppsatsens förhållningssätt, och formuleringen ’imperialismens ideologimaskineri’ bör läsas som ett tecken för hur den imperialistiska ideologin inte bara påver-kade och dominerade samexisterande diskurser utan också människors mentalitet och verklig-hetsuppfattningar. Imperialismen var vad Loomba kallar för en ’herreberättelse’, ett master nar-rative, som genomsyrade det mänskliga varandet.4

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur konstruktionen av ’den andra sidan’, såsom den framställs i den spiritualistiska tidningen Efteråt?, dominerades av detta imperialistiska ideologi-maskineri och dess tillhörande maktdiskurser. Detta görs genom att problematisera hur eurocentr-ism, evolutionslära och utvecklingstanke speglas i framställningen.

Ägandeskapet av människors föreställningar om skapelsehistorien har varit en av de främsta maktmedlen genom historien. Att besitta berättelsen om vad som genererar straff och belöningar efter döden är att också besitta makt över levande människors rädslor inför att dö, vilket inverkar på deras självpositionering i relation till skapelsen och i sin förlängning på deras livsval. Gro Steinsland understryker hur religiösa mytbilder legitimerat och upprätthållit maktförhållanden i samhället genom att göra dem till världsordningar i skapelseberättelsen. Det har givit dem en gudomlig legitimitet som varit straffbart att opponera sig mot, inte bara i livet utan också i döden.5

’Den andra sidan’ har med andra ord länge varit koloniserad av olika mänskliga grepp och idéer. Spiritualismen kontextualiseras av många samtidsforskare som en progressiv nyandlig rörelse som lät sig inspireras av österländsk filosofi och gav nytänkande spirituella alternativ till ’mainstream kristendom’. Exempelvis skriver Hugh Urban i New Age, Neopagan, & New

2_{Lenin, Vladimir, Ilyich, Imperialism, the Highest Stage of Capitalism, Foreign Language Publishing}

House, Moskva, 1947 (1916)

3_{Loomba, Ania, Kolonialism/Postkolonialism, TankeKraft Förlag, Stockholm, 2005, sid. 31} 4_{Loomba, Ania, Kolonialism/Postkolonialism, TankeKraft Förlag, Stockholm, 2005, sid. 26} 5_{Steinsland, Gro, Fornnordisk religion, Natur och Kultur, Stockholm, 2007, sid. 435}

(9)

ligious Movements att spiritualismen försköt idéer om att det efter döden stundade straffande gu-domar och helvete till förmån för rosprydda föreställningar om en oändligt älskande Gud och andlig utveckling.6_{Spiritualismen konkurrerade således med de etablerade religionerna om}

por-trätteringen och greppet om ’den andra sidan’. Den spiritualistiska rörelsen, och dess kulturella yttring i form av tidningen Efteråt?, var västerländska fenomen. De medier som ägde berättel-serna i tidningen var européer och levde i ett Europa som under sekelskiftet var starkt präglat av den imperialistiska diskursen.7_{Uppsatsen ämnar alltså visa hur den imperialistiska}

’herreberät-telsen’, master narrative, dominerade de europeiska mediernas verklighetsuppfattningar genom att undersöka hur dessa textuellt konstruerade ’den andra sidan’.

Postkoloniala studier är ofta textbaserade och behandlar text som språkliga representationer av verkligheten. Samtidigt bär de ofta en teoretisk essens som till sin natur vill synliggöra imperi-alismens påverkan på kunskapsdiskurser från 1800-talet och fram till vår egen samtid. Det faller sig därför naturligt att placera uppsatsen längst med postkolonialistisk teori och retorik. Sekel-skiftets imperialistiska dominans var både militär och ekonomisk, men hade antagligen inte skör-dat samma framgångar om det inte vore för den ideologiska uppbackningen - det imperialistiska maskineriet. Kolonialismen var ett resultat av dominansen - och även om kolonialism inte kan existera utan imperialism, så existerar imperialism utan kolonier. Åtminstone kan den imperial-istiska ideologin det. ’Den andra sidan’ är ingen geografisk plats och existerar inte i den fysiska världen - att påstå att den koloniserades kan tyckas vara en kreativ formulering. Men den är ta-lande. Genom att vår bild av ’den andra sidan' ockuperades med imperialistisk kunskapsprodukt-ion, legitimeras den imperialistiska diskursen som universell sanning. Maktapparaten samverkar alltså fortfarande med religionen.

Uppsatsen konstruerar samtidigt medierna som författare, vilket inordnar dem i en existerande forskningstradition kring spiritualism där magin skrivs ut ur fenomenet kanalisering och medierna istället närmas såsom aktörer i sin samtid. Aktörerna har analyserats ur många olika teoretiska synvinklar, men i forskningen som likställer dem med författare och historieberättare är Tatiana Kontou en återkommande teoretiker. Hennes retoriska utgångspunkter är att kanaliseringarna bör läsas och analyseras som en fiktiv berättargenre och underhållning - ett synsätt där vi också finner forskare som Sarah Goldingay, Simone Natale och Cathy Gutierrez, samt det kölvatten som denna uppsats formulerar sig utmed. Forskning som applicerar ett postkolonialt perspektiv på berättar-genren är skral, och mer centrerad kring mediernas performativa- än textuella framställningar. Exempelvis analyserar Elisabet Lowry hur mediet Nettie Colburn stereotypt och fördomsfullt framställde ’Pinkie’, anden av en ursprungsindian, och hur tidens imperialistiska ideologier och fördomar effektivt kan läsas ur Netties mimik, utövande och kroppsspråk, när hon ’blev’ anden

6_{Urban, Hugh B., New Age, Neopagan & New Religious Movements. Alternative Spirituality in}

Contem-porary America, University of California Press, Berkerley, 2015, sid. 71-73

(10)

Pinkie. Det finns ingen forskning som explicit och uteslutande tittar på spiritualismens innebo-ende imperialism, än mindre finns det forskning som fokuserar sig på att belysa den ideologiska dominansens uttryck inom den svenska spiritualismen.

1.1 Syfte och frågeställningar

Uppsatsens syfte är att undersöka hur berättelser om ’den andra sidan’ som finns i tidningen Ef-teråt?, domineras av västerländska narrativ, och utifrån postkolonial teori problematisera hur maktstrukturer och eurocentrism, evolutionslära och utvecklingstanken genomsyrar porträtte-ringen av ’den andra sidan’.

Analysen är textbaserad och behandlar de kanaliserade berättelserna som en social praktik, en språklig representation av sin samtid som formulerades av och reproducerade en verklighetsupp-fattning färgad av imperialism. Det centrala är att syna på vilket sätt imperialismen genomsyrar framställningarna, och hur ’den andra sidan’ användes för att cementera västerländska narrativ. Fokus ligger på själva texten – berättelserna - och medierna som skrev dem kommer rubriceras som författare och osynliggöras. Deras medvetna eller omedvetna aktörskap och eventuella agen-dor - personliga, religiösa eller politiska - är inte brännpunkten i analysen, och de behandlas end-ast som företrädare för sin tids föreställningsvärldar. Inom postkolonial teori anses texter aldrig vara neutrala; det bor alltid makt och definitionsrätt i dem och motivet bör alltid ifrågasättas. Att analysera hur ’den andra sidan’ porträtterades i en del av sekelskiftets ockulta och alternativa andliga rörelser kan ge ett viktigt perspektiv på hur ideologin återfanns i den ’nyandlighet’ som med tiden skulle komma att kallas New Age.

Uppsatsens övergripande frågeställning är:

Hur kommer imperialistisk ideologi till uttryck i de kanaliserade berättelser från ’den andra sidan’ som mellan åren 1891-1922 publicerades i den spiritualistiska tidningen

Ef-teråt??

För att kunna besvara den frågan har den brutits ner till specifika frågeformuleringar. Med dessa kan analysen på detaljnivå plocka ut specifika västerländska narrativ och gestaltningar:

• Hur lyser evolutionsteorin och utvecklingstanken genom i berättelserna?

• På vilket sätt utövas eurocentrism och kristocentrism – vilka föreställningar om ’de andra’ och ’de andras’ religioner speglas i berättelserna?

(11)

1.2 Disposition

I kapitel ett fanns en inledning som visar på problematiken kring de kanaliserade berättelserna från ’den andra sidan’. Det följs av uppsatsens syfte och frågeställningar.

I kapitel två ges en kortare historiografisk bakgrundsbild till spiritualismen; både som filosofi och som rörelse vilket positionerar fenomenet tidsligt och rumsligt. Detta kapitel kontex-tualiserar även tidningen Efteråt? som är material för uppsatsen.

Metodfrågor behandlas i kapitel tre. Här presenteras Norman Faircloughs kritiska diskursana-lys, CDA, som är metod för uppsatsen, och tankar kring textanalys och diskurser diskuteras. Ka-pitlet problematiserar även medierna som aktörer och visar hur de skrivs ut ur uppsatsens historia. Avslutningsvis demonstreras även hur urvalen gjorts och varför.

I kapitel fyra beskrivs de teoretiska utgångspunkter och det tvärvetenskapliga perspektiv som uppsatsen håller och står på. Här introduceras postkolonialismen som är uppsatsens teoretiska paraply. Vidare diskuteras imperialism och hur dess ideologiska maskineri tog sig i uttryck, samt de teoretiska perspektiv och begrepp som används i analysen; maktdominans, västerländskt nar-rativ, ’de andra’, eurocentrism, kristocentrism, missionstanken och utvecklingstanken.

Kapitel fem ger en översikt över relevant tidigare forskning och ger en bild av hur uppsatsen positioneras längst med den.

Kapitel sex innehåller den huvudsakliga analysen. Intentionen är att syna de idéer och den ideologi som lyser genom i de kanaliserade berättelserna. Analysen är uppdelad efter de teoretiska teman som diskuteras i teoridelen.

Kapitel sju innehåller en diskussion och slutsatser. Här finns även en avslutning som förhopp-ningsvis kastar blicken framåt och ger förslag till vidare forskning.

(12)

2. Spiritualismens bakgrund

Spiritualismen var under 1800- och 1900-talet en populär ockult rörelse som utvecklade en teo-logisk filosofi och andliga praktiker vilka haft enormt inflytande på i princip alla senare former av New Age spiritualism.8_{Att kontextualisera spiritualismen är en komplex berättelse eftersom}

det inbegriper både en nyandlig rörelse, ett trossystem, ett filosofiskt och moraliskt förhållnings-sätt till sin omvärld, samt ceremoniella handlingar och ritualer. Inget av detta är statiskt eller öronmärkt såsom ’spiritualism’ och både de abstrakta tankebanorna och praktikerna existerar både i sig själva samt i andra sammanhang. Ändå fanns det människor som under 1800-talet de-finierade sig såsom ’spiritualister’ och det uppkom flertalet författare, böcker och tidningar över hela västvärlden som skrev ut att de var ’spiritualistiska’. Madame Helena Blavatsky, grundare till teosofin och det Teosofiska samfundet, omnämnde, kritiserade och tog avstånd från spiritual-ismen som hon ansåg var en naiv och fanatisk rörelse. Hon hävdade att de andar som spiritualist-iska medium oftast kom i kontakt med var ’lågt stående’ andar, ibland enbart en skugga av en ’riktig’ ande.9 Begreppet är således inte en efterkonstruktion utan användes under 1800-talet och inbegrep uppenbarligen gränser för ’vad som ansågs vara’ och ’vad som inte ansågs vara’ spir-itualism. Det görs inga egna avgränsningar i denna uppsats gällande vad som bör och inte bör finnas under spiritualismens paraply, och konceptet används antingen såsom nutida forskare ur-skilt det, eller såsom det lät sig användas mellan åren 1882-1922 i den spiritualistiska tidningen Efteråt? som är det material uppsatsens analys utgår från.

2.1 Spiritualism

Redan på 1740-talet började den svenske filosofen och vetenskapsmannen Emanuel Swedenborg ha sina mystiska uppenbarelser, drömmar och visioner. År 1759 publicerar han Heaven and Hell i vilken han redogör för hur han kanaliserat ner budskap från andar högre upp på evolutionsstegen som berättar för honom att han kommer vara en del av kristendomens omformulerande.10

Swe-denborgs gedigna skriftsamling hade en enorm inverkan på nya ockulta och religiösa rörelser

Contem-porary America, University of California Press, Berkerley, 2015, sid. 68

(13)

under de nästkommande seklerna, inte bara i Sverige utan i hela Europa och på den Nordameri-kanska kontinenten.11 I Sverige var andeskådandet det som först fick fotfäste, och då redan under 1770-talet, när kung Karl XIII samlade en esoterisk societetskrets runt sig på kungliga slottet. De som dominerade denna krets var medierna Karl Anders Plommenfelt, Gustav Björnman och Hen-rik Gustaf Ulvenklou, och det hävdas att det var de som höll Sveriges första kända seanser.12_Ett

decennium senare kom Baron Carl Göran Silfverhielm hem till Sverige från en längre vistelse i Paris där han inspirerats av ockulta läror. Han grundade Exegetiska och Philantropiska sällskapet i Stockholm och började praktisera och lära ut kunskapen för personer från samhällets övre skikt. Intresset för hypnos och paranormala fenomen spred sig därom snabbt inom medicinska samfund under början av 1800-talet.13_{Vetenskapsdiskursen var nyförlöst och gränserna mellan}

vidskep-lighet, fysik, esoterism, filosofisk ockultism och vetenskap var luddiga. Denna gränslösa tanke- och kunskapsmetamorfos inspirerade till att olika mer eller mindre sluta och sällskap, som ansåg sig förstå och förmedla en särskild kunskap eller ’sanning’, föddes under denna tid. I Sverige instiftades exempelvis år 1735 Frimurarordern vars syfte till en början var att slå vakt om yr-kesknep, samtidigt som det också fanns en andlig dimension som inbegrep alkemi, Kabbalah och ceremoniell magi.14_{Eftersom resterna från historien vittnar om att esoterism till en början främst}

var förbehållet aristokratiska kretsar, är det enkelt att tankarna sållar sig till den föreställningen. Men det behöver inte heller vara en opposition mot den kulturhistoriska traditionen att påminna om existensen av handlingar, personer och sedvänjor som inte bevarats in till vår tid. Den kunskap och de lärdomar som definierades som ’ockulta’, ’hemliga’ och ’nyandliga’ under 1700-talet och 1800-talet, må ha varit så för människor som indoktrinerats till en europeisk världsbild, färgad av kristendom, feodalism, imperialism och det helenistiska kunskapsarvet. Men världens kulturarv och andliga rötter sträcker sig långt djupare och mångt bortom Swedenborg, Frimurarordern och kung Karl XIII’s hov, inom vilket för övrigt även kvinnor befann sig, men vars roll i andeskådan-det sedan länge ligger dolt i tomrummet mellan de bläckskrivna orden.

Eftertiden har etsat in systrarna Fox i historien genom att repetitivt tillskriva dem som start-skottet för den spiritualistiska rörelsen. I mars 1848 började ljud och knackningar höras från väg-gar och tak hemma hos familjen Fox i Hydesville, New York. Möblerna flyttades runt, bord

12_{Carleson, Robert & Levanden, Caroline, Spiritualism in Sweden, in Bogdan, Henrik & Hammer, Olav}

(eds.), Western Esotericism in Scandinavia, Brill Esotericism Reference Library, Koninklijke Brill, Leiden, Netherlands, 2016, sid. 521

(14)

jade dansa, sängar skakade och saker försvann spårlöst utan en till synes mänsklig faktor inblan-dad. Maggie och Katie Fox, 12 och 15 år gamla, påstod sig börja kommunicera med de främ-mande elementen genom att besvara knackningarna med att knäppa med fingrarna, vissla och efterlikna ljuden. Familjen började bjuda hem grannar och bekanta för att komma och bevittna fenomenet, och systrarna utarbetade efter ett tag en ’ja’ och ’nej’ -kod som gjorde att frågor och svar kunde förmedlas mellan de knackande elementen och systrarna. Denna kommunikation ut-vecklades ganska snart och systrarna började stava ut meningar genom att recitera alfabetet högt och spela in när en knackning inträffade. Nya steg togs så småningom och meddelanden från andar och andra dimensioner expanderade både bortom knackningar och systrarna Fox. Det första meddelandet från andevärlden som lät sig skrivas genom en telegraf kom år 1855 och löd: ”Vi är alla dina kära vänner och släktingar”. Från det ögonblicket hänförde möjligheten att tala med avlidna nära och kära fantasin, och nyfikenhet vaknade hos allmänheten.15

Spiritualismen växte ut som en av de mångtaliga nyandliga rörelser som började spira i väst-världen under 1800-talet. ’Ny kultur’, nya filosofiska diskurser, nya idévärldar, upptäckts och upplevs i tidseran som formulerade ’den moderna människan’. ’Modernitet’ som koncept har varit omdebatterat av historiker men det kan fungera som ett hjälpmedel för att periodisera historiska epoker. 1800-talet var en tid när levnadsförhållanden i västvärlden förändrades revolutionärt och människans inre kognitiva och kulturella landskap reformerades lika radikalt.16_{Det var en tid när}

den industriella revolutionen inte bara förändrade den västerländska världens sätt att producera utan hela vårt sätt att leva och socialisera.17 Det mänskliga förnuftet ansågs överlägset och höjdes över naturen, det skedde ett uppbrott från de etablerade religionernas vidskepelse, vetenskapen krävde kontroll över den naturliga världen, och paroller om jämställdhet och rättvisa återspegla-des i rättssystem och politiska strukturer. Industrins snabba utveckling reglerade arbetskraften och konsumtionsmarknaden, nationalstater och nationalistisk identitetspolitik såg sin gryning, by-råkratiseringen av de europeiska statsskicken ökade och den sekulariserade kulturen, var alla pa-rallellt verkande nyckelaspekter till att tidsepoken betitlas just med narrativet ’modernitet’.18 Spir-itualismen förlöstes således i en pro-vetenskaplig, pro-medicinsk och post-kristen kontext. Vilka kanske kan ses som förutsättningar för att rörelsen och de fenomen de intresserade sig för skulle komma att ha det stora genombrott de hade. Den spiritualistiska nyandligheten var ett barn av sin tid.

15_{Gutierrez, Cathy (eds.), Handbook of Spiritualism and Channeling, Brill Handbooks on Contemporary}

Religion, Vol. 9, Koninklijke Brill, 2015, sid. 14-15

16_{Frykman, Jonas & Löfgren. Orvar, Den kultiverade människan, Gleerups Liber Läromedel, Lund, 1979,}

sid 72

17_{Frykman, Jonas & Löfgren. Orvar, Den kultiverade människan, Gleerups Liber Läromedel, Lund, 1979,}

sid 27

18_{Owen, Alex, The Place of Enchantment, British Occultism and the Culture of the Modern, The University}

(15)

Spiritualismens filosofi smälte samman föreställningar om Anden med tidens evolutionära ut-vecklingsidéer; också människans själ mognade längst med en mognadsstege. Teologiskt fanns ingen tilltro till en upphöjd gudom, existensen förklarades snarare som en universell kraft utifrån vilket allting härstammar. En andlig gemenskap kopplades till lägre och högre dimensioner, och ett släktskap till mindre utvecklade djur och natur, samt till högre utvecklade entiteter, utmynnade till övertygelsen att människan kunde kommunicera med dessa andra dimensioner. Kunskap, vis-het och vägledande budskap kanaliserades från högre utvecklade andar, men kontakt kunde också upprättas med ’de dödas’ dimension.19 Spiritualismen var därför lika mycket en praktik som en filosofi som inledde breda försök att kontakta andra dimensioner genom olika förbindelser. Främsta kanalen var mediet, som tjänade som länk mellan dimensionerna, men även tarotkort, pendlar, ouija-brädor och automatskrift användes.20 Sittningar och seanser förekom först och främst i privata slutna rum men rörde sig ganska snart ut till det offentliga rummet där det blev en spektakulär och populär form av underhållning. Medierna var ofta unga kvinnor som under seanserna talade i tungor under transtillstånd samtidigt som ektoplasma bubblade ur deras mun när de hjälpte andarna att materialiseras framför publikens ögon under teatraliska och pompösa förhållanden. Under 1800-talets sista decennier hölls stora tillställningar med biljettförsäljning som förde publiken genom känslor av spänning, dramatik, sorg och skepsis.21

Det första svenska Spiritualistiska sällskapet etablerade sig 1877 under namnet Spiritualistiska Lånebiblioteket. Medlemmar i dess styrelse hade ofta högt uppsatta positioner i samhället och kom från dess övre ekonomiska och sociala skikt. Organisationens syfte var att samla och bevara spiritualistisk litteratur men också att hålla seanser. Efter tre år hade de samlat ihop ett nämnvärt litteraturbibliotek och ändrade sitt namn till Spiritualistiska Litteraturföreningen. Vid denna tid-punkt var överste Erik Gustav Klingenstierna ordförande i föreningen och de första seanserna hölls i hemmet hos en läkare vid namn A. Dahlin, mediet var porträttmålaren och fotografen Bertha Valerius.22_{Som styrelsemedlem i föreningen satt också Emma Mathilda Nilsson, ansvarig}

publicist för tidningen Efteråt?, som utgavs med syftet att informera den del av allmänheten som kunde tänkas vara intresserad, om ”den sanna meningen med spiritualism”.23

Religion, Vol. 9, Koninklijke Brill, 2015, sid. 4

Religion, Vol. 9, Koninklijke Brill, 2015, sid. 1

(eds.), Western Esotericism in Scandinavia, Brill Esotericism Reference Library, Koninklijke Brill, Leiden, 2016, sid. 523

(16)

2.2 Den spiritualistiska tidningen Efteråt?

Tidningen Efteråt? är det material som ligger till grund för analysen i denna uppsats. Tidningen kom ut med ett nummer i månaden mellan åren 1891 och 1922 med Emma Matilda Nilsson som ansvarig utgivare. Efteråt? är den första tidningen med tema spiritualism eller spiritism som pub-licerades i Sverige, men under dess levnadsår uppkom och samexisterade flera andra tidningar inom samma ämne. Svenska Spiritualisten (start 1894) och Lifsgåtor (start 1908) publicerades av Anders August Alexandersson, grundare till Spiritualistiska Föreningen i Stockholm. Tidningen Psyche (start 1898) var inriktad på ockultism, men influerades av Theosofin, Antroposofin och mysticism likaledes som spiritualism, och behöver ses som en mer övergripande tematidning. Carl Söderling, ‘ett känt medium’ som höll seanser i början av 1900-talet, publicerade Spiritist-iska Meddelanden (start 1912), som innehöll kanaliserade automatskrifter han fått under trans. Samt startade tre kvinnliga publicister tidningen XX:e 1902 under temat spiritualism/spiritism.24

Efteråt? varvade artiklar från svenska författare med artiklar från internationella spiritualist-iska tidningar. Artiklarna inleddes oftast med författarens namn och då det är artiklar från andra internationella källor så framgår det exakt vilken tidning de är transkriberade från. Frankrike, England, Italien, Tyskland, Ungern, Ryssland, Österrike, Danmark och USA finns representerade. Artiklarna varvas med poesi, små korta tankeställare, utrop till sina läsare, och kanaliserade med-delanden ’från de Andra’. Det finns långa kanaliserade berättelser på uppe emot 25 sidor som blir en följetång genom flera nummer, samt korta snabba kanaliseringar på ett par sidor, vissa till och med på ett par meningar. Det finns minst en kanaliserad berättelse i varje utgivet nummer, men det bor en skillnader i vilken typ av budskap som kanaliseras.

Om den upprättade kontakten är med en avliden människa så berättar denna antingen om det liv den lämnade bakom sig eller om hur ’andra sidan’ upplevs och beskriver ’världsordningen’ som existerar där. De kan också ’blicka ner’ och berätta om världsliga, politiska, moraliska och själsliga situationer och förutsättningar på jorden, antingen i en uppfodrande eller bedjande ton, eller i en varnande ton som kan liknas vid profetior.

Om transmeddelandet kommer från en ’utomdimensionell’ entitet är det nästan uteslutande teologiskt till sin karaktär. Berättelserna porträtterar den själsliga evolutionen och hur existensen ter sig på högre dimensioner. Det är sfärer som nästintill är onåbara för människosjälar, men det är till dessa ’icke-fysiskt bundna’ och ’transcendenta nivåer’ som kollektivet bör vilja sträva. Det redogörs exempelvis för hur livet var och är på andra planeter, eller så berättas det om ’vad’ änglar

(17)

egentligen är, samt om den hierarki som finns på änglars dimension. Innehållet i dessa kanali-seringar förhåller sig sällan till de stora och vedertagna västerländska berättelserna, än mindre till den etablerade historiografin.

(18)

3. Metod

Här motiveras och diskuteras valet av diskursanalytisk metod för undersökningen. Valet att göra en textanalys är ganska naturligt eftersom det är skrivna berättelser som ska undersökas. Den postkoloniala teorin genomsyrar metodvalet och finns hela tiden med som en analytisk och teo-retisk bas. Kapitlet inleds med en kortare redogörelse för textanalys, diskursanalys och Norman Faircloughs Critical Discourse Analysis, som hädanefter kommer förkortas till CDA. Detta följs av en övergripande insikt i hur uppsatsen positionerar sig i relation till det analyserade materialet och vilken utgångspunkt som tas. Eventuell magi eller faktiskt andekontakt skrivs ur uppsatsen, och mediet behandlas som en författare, en historieberättare. Detta diskuteras mer utbroderat, tillsammans med kritiska perspektiv över hur den västerländska akademin räds för att ta med magiska fenomen i sin forskning. Därefter argumenteras det för de urval som gjorts, samt hur urvalsprocessen gått till.

3.1 Textanalys och Norman Faircloughs CDA

Det finns ingen textanalys som kan berätta allt som finns eller bor i en text eftersom det är en omöjlighet att belysa alla perspektiv och dimensioner som döljer sig i ord. Men den grundläg-gande utgångspunkten för textanalyser är förståelsen för att texter har sociala, kognitiva, politiska, moraliska och materiella konsekvenser och effekter. Det anses vitalt att förstå hur stora efterdy-ningar ord och texter har, för att vidare kunna titta på vad som låtit sig manifesteras i samhällen och dess kulturer.25

Det finns olika sorters textanalyser, men för att tillfredsställande kunna svara på hur väster-ländsk teologi, retorik och ideologi lyser genom i beskrivningarna av ’den andra sidan’, har dis-kursanalytisk metod valts. Diskursanalyser är sammanhangsintresserade och kopplas till sam-hällsvetenskapliga teorier. Intresset ligger ofta i att titta på hur ekonomiska, materiella aspekter och maktanspråk är kopplade till hur olika föreställningar skapats eller skapas. Eftersom uppsat-sens analys bygger på intresset att titta på vilka medvetna, men ibland även omedvetna (eller kanske till och med dolda), föreställningar som lyser genom i de till synes neutrala och oberoende berättelserna från ’andra sidan’, så är metoden givande att använda då den skapar en möjlighet att se till hur berättelserna bekräftar västerländska narrativ och idévärldar. I språkbruk dväljs makt-aspekter som är formulerade genom diskurser men som både kan förändra eller cementera existe-rande ordningar och uppfattningar. Orden vi väljer att använda oss av beror på vilken positioner-ing eller föreställnpositioner-ing vi har, genom att välja vissa ord kan språket vinklas eller riktas och med

25_{Fairclough, Norman, Analysing Discourse, Textual analysis for social research, Taylor & Francis Ltd.,}

(19)

det påverka diskurser och i förlängningen föreställningar och attityder. Allt språk är därför en kommunikativ händelse.

Norman Fairclough ser på språket som sociala event, sociala händelser, eftersom det sätt som människor agerar, interagerar och kommunicerar genom – är att tala eller skriva till varandra.26 Förlängningen av ordet är tillexempel gester, rörelser, kläder, smink eller mimik, som i ännu vi-dare förlängning blir till ett kulturellt utövande. Att bryta ner språket och försöka tyda vad som kommuniceras och hur det förmedlas, öppnar upp för insikten för de större och mer abstrakta bakomliggande dimensioner, diskurser, som bor i språket. Norman Fairclough utvecklade en dis-kursanalytisk teori och metod, CDA, som tydliggör språkets utsträckning, påverkan och beroen-den till övre dimensioner. Hans modell för CDA består av tre kategorier, dimensioner, som på-verkar och är beroende av varandra i växelverkan;

Dimension 1: Texten. Det är här forskaren kan komma fram till sin tolkning i de två andra di-mensionerna. På denna nivå skådas och analyseras de ordval, resonemang, meningar och struk-turer som bor i texten. Performativiteten som bor i uttrycket. Varje ord, ensamstående i sitt eget varande eller i sitt (kon)textuella sammanhang, bär på identifikation, identitetsskapande och sym-boliska tolkningar. Fokus ligger på att studera vilka identiteter och personligheter som framhävs i texten genom att analysera vilka ord och fraser som valts och används, men även genom att titta på vad som utelämnats och osynliggjorts.

Dimension 2: Diskurser/diskursiv praktik. Här analyseras vilka och hur diskursiva praktiker lig-ger bakom uppkomsten och produktionen av texten, samt formar den. Den diskursiva praktiken står i nära relation till textanalysen. Syftet är att väva in textens mening; vem som är avsändaren och i vilket syfte texten är formulerad. Hur en text tolkas är en form av diskursiv praktik eftersom tolkningen sker i samspel mellan avsändarens och mottagarens förförståelse. Analys sker av vilka attityder, värderingar och inneboende tolkningar som lyser genom texten, samt om det kan berätta något om mottagaren eller om avsändarens intresse? Vilken genre som texten används i är också av betydelse eftersom det visar vilka sammanhang texten är konstruerad för. Många genrer är tydligt målmedvetna och inom de flesta råder specifika regler och ritualer, som kan komma att ändra ords kodning och symbolspråk.27 Frågor som kan ställas är vilka föreställningar som för-fattaren har om mottagarna till texten? Vilken ton kan tolkas ur texten? Finns det ett genomgående dominerande tema i den eller är den kanske motsägelsefull?28

London, 2003, sid. 21

London, 2003, sid. 71

(20)

Dimension 3: Föreställningsvärldar/Social praktik. Här är syftet att se texten och dess diskursiva praktik i en vidare och bredare omfattning. I analysen av denna dimension uppmärksammas de ideologier som existerar kring fenomenet: normer, traditioner, samhällsstrukturer, sociala relat-ioner och allmänna opinrelat-ioner. Föreställningar skapar språket, men språket och kommunikation utformar också föreställningar och är starkt kopplat till hur samhället vi lever i är uppbyggt. Denna nivå ger möjlighet att diskutera ideologiska konsekvenser och kräver sin teoretiska bas och ut-gångsläge.

CDA sker alltså i tre steg utifrån textanalytisk utgångspunkt att språket aldrig är neutralt utan berättar någonting och förmedlar attityder till mottagaren. CDA har etablerat sig som ett fält inom humaniora och samhällsvetenskap där den i viss mån har politiserats som en metod att ’förklara befintliga överenskommelser och resultat av maktförhållanden och maktkamper’29_med.

Fair-clough menar att den teoretiska avsikten med CDA är att rätta till vad han anser är en omfattande underskattning av språkets betydelse vid skapande, upprätthållande och förändringen av maktför-hållanden. Samtidigt som dess praktiska syfte är att bidra till ökad medvetenheten om hur språk bidrar till vissas dominans över andra, där medvetenhet är det första steget till upplysning och utveckling.30 CDA är inte politiskt neutral eftersom den ställer sig på den undertrycktas sida, en grundinställning CDA också kritiserats för, bland annat av sociologiprofessorn Martyn Ham-mersley som pekar på att redan begreppet ’critical’ signalerar att ’någonting inte stämmer’. Han menar att CDA expanderat bortom att vara en metodisk analys som belyser diskurser när den även ger sig på samhällsproblematik och diskuterar förändringsmöjligheter.31 Problematiken ligger i att CDA tenderar att bli en filosofisk ståndpunkt och frågan blir då om CDA överhuvudtaget kan producera vetenskaplig kunskap.32 J. R. Martin vrider på perspektivet och luftar tanken att dis-kursanalytiker som önskar social förändring inte enbart bör peka på ’det negativa’ utan också borde entusiasmera människor genom att bredda perspektiven och belysa ’positiva’ diskurser; diskurser som inspirerar, uppmuntrar, engagerar, värmer, osv.33 Det är intressanta åsikter samti-digt som det kanske också är ofrånkomligt att CDA politiserats när den förlösts ur diskursteorier, som till sin natur synliggör makt och maktrelationer. I postmodernismens era borde även insikten att forskaren i de flesta fall är ideologiskt positionerad, och medvetet eller omedvetet påverkar sin analys, bo i ryggraden på humanister och samhällsvetare. Ingen forskning är helt oskyldigt

29_{Fairclough, Norman, Language and Power, Longman, London, 1989, sid. 2} 30_{Fairclough, Norman, Language and Power, Longman, London, 1989, sid. 1}

31_{Hammersley, M., On the foundations of critical discourse analysis., i Language and Communication Vol.}

17, No. 3, sid. 237-248, 1997. Reprinted in Toolan, M., Ed. Critical discourse analysis: critical concepts

in linguistics, Vol. 3, sid. 240-252, London, Routledge, 2002, sid. 238

32_{Hammersley, M., On the foundations of critical discourse analysis., i Language and Communication Vol.}

17, No. 3, sid. 237-248, 1997. Reprinted in Toolan, M., Ed. Critical discourse analysis: critical concepts

in linguistics, Vol. 3, sid. 240-252, London, Routledge, 2002, sid. 241

33_{Martin, J.R., Grace: the logogenesis of freedom, i Toolan, M., Ed., Critical discourse analysis: critical}

(21)

neutral. Då en av utgångspunkterna i denna analys är att ’den andra sidan’ ockuperades av väs-terländska narrativ och användes för att bekräfta imperialistiska kunskapssystem, byggs under-sökningen på premissen att ’den andra sidans’ berättelser inte är neutrala eller oberoende speg-lingar. Tvärtom utgår analysen från antagandet att berättelserna är skapade i syfte att bekräfta rådande ordningar. Det innebär att analysen redan från början är vinklad både genom frågeställ-ningarna, men också genom det urval som gjorts i materialet, samt vad som utesluts i urvalspro-cessen. Undersökningen har således skapats genom ett filter och i viss mening själv konstruerat den diskurs som den ämnar undersöka.

En aspekt som är viktig att ta med in i analysen, är vilken diskurs som bor i tidningen Efteråt?. Artikelförfattarna är många och kan inte klumpas ihop eller förenklat sammanfattas som en enhet. Deras personliga, politiska och ideologiska ambitioner kan lysa genom berättelserna, men de re-presenterar ändå sig själva, och blir i förlängningen kanaler för samtidens föreställningar. Det är åtminstone en utgångspunkt som hålls i uppsatsen, och som följande kapitel mer detaljerat åter-kommer till.

Däremot kan en utgå från att artikelförfattarna trodde på, eller åtminstone var inspirerade av spiritualismens filosofi och teologi. Då redaktörerna för tidningen Efteråt? var medlemmar i Spi-ritualistiska Sällskapet i Stockholm, och tidningen publicerades med syfte att informera allmän-heten om ’den sanna meningen med spiritualism’34_{, så kan en se att den hade ett tydligt ändamål}

och en tydlig riktning. Den kommunicerade och debatterade för spiritualistiska syn- och förhåll-ningssätt till verkligheten. Även om vissa artiklar tog upp ’motsättningar’ och ’kritik’ mot rörel-sen eller dess omkringliggande fenomen, så vinklades debatten för att bekräfta den egna överty-gelsen.

Den spiritualistiska rörelsen sållade sig inte uttalat till etablerade religioner. Tvärtom ansågs den suga upp österländska och alternativa teologiska skildringar, och skapade en föreställnings-värld som var inspirerad av olika religioner, men också av vetenskapen. Efteråt? kan därför inte kontextualiseras som en religiös tidning som motiverat talar för etablerade religioner, utan bör mer liknas vid dagens New Age-tidningar, där ’alternativ’ andlighet och metafysik förmedlas. En kan kanske lite förenklat se det som att Efteråt?’s inneboende diskurs är en slags andligt överty-gad populärvetenskap. Artiklarna, och de kanaliserade berättelserna, är skapade inom den diskur-sen och vill samtidigt bekräfta den.

(22)

3.2 Hur mediet osynliggörs och magin skrivs ur

historien

De texter och artiklar som analyseras i denna uppsats är berättelser som nedskrivits av mediet själv i så kallad automatskrift. Det innebär att mediet tömmer sig själv för att fyllas av ’den andre’, och orden anses tillhöra denne. Eller så är det en tredje part som skrivit ner berättelsen under tiden som ’den andre’ talat genom mediet. Berättelserna har utformats, vinklats och publicerats som autentiska där mediets roll inte ifrågasätts i samband med skildringen av ’den andre’ eller ’den andra sidan’.

Artikeln bär alltid en rubrik, exempelvis ’Ett bref från helvetet’, ’Skolor i andevärlden’ eller ’Några erfarenheter från vår ambulans’, och ibland är ’den andre’ namngiven och erkänd, exem-pelvis verkar ett spöke vid namn Erik återkomma ofta, och ’af Erik’ går då att läsa mellan titel och namnet på det medium som tagit emot meddelandet. Mediet som kanaliserat berättelsen är oftast namngiven, exempelvis ’meddelande genom O. B.’, ’Tisdagsgruppen’ eller ’Carl Söder-ling’, men det förekommer artiklar där mediet förhålls anonymt och rubriceras såsom ’med-delande erhållet i februari 1898’ eller ’med’med-delande erhållet genom automatisk skrift’. Även om det är mer sällsynt så förekommer även helt anonymiserade artiklar såsom exempelvis ’Skild-ringar från Helvetet af En, som varit där’, då varken mediet, ’den andre’ eller tiden för kanali-seringen återges. Det kan i dessa emellanåt tyckas svårt att urskilja om det är ett spöke som be-rättar eller om det är en levande människa som ’varit på andra sidan’ och återvänt.

Alla variationer hanteras i uppsatsen som ord från ’den andre’ eftersom de retoriskt är fram-lagda och publicerade som så. Syftet är inte att analysera agenten som kanaliserar, och mediet kommer därför osynliggöras och endast behandlas som brygga mellan föreställningsvärldar och porträtteringen av ’den andra’ och ’den andra sidan’. Detta blir samtidigt paradoxalt eftersom uppsatsens syfte är att analysera hur ’den andra sidan’ koloniseras av västerländska föreställningar och mediet är onekligen både kanal och röst för ’den andra’. Ett sätt att komma runt detta är att utgå från att det aldrig upprättades en kontakt med någon från andra sidan och förhålla sig till mediet som en historieberättare, en skald och en författare. De blir då representatörer för sin tids diskurser och föreställningsvärldar och i förlängningen en representation av historiens och kul-turens utformande. Deras person, samt deras politiska, ideologiska och moraliska agendor, vapo-reras och bäddas in som en del av en samhällskontext och en tidsepok. Medierna blir förespråkare för sin samtid, och de berättelser de förmedlar behandlas som en författad text, en social praktik, som kan synliggöra och bekräfta hur ’den andra sidan’ koloniserades av ett västerländskt narrativ.

Det kan tyckas oetiskt och orätt att avskriva all potentiell magi ur denna specifika del av histo-rien eftersom vi aldrig kommer veta om mediet var övertygad om att det var en verkligt existe-rande källa och genuin information de förmedlade, om det var medvetet bedrägeri, en psykisk ohälsa eller en personlighetsklyvning. Eller, för den delen, om fenomenet existerar och medierna

(23)

verkligen hade kontakt med döda andar. Detta är en viktiga poänger som kan tas i beaktning i vidare forskning eller analyser grundade på en annorlunda frågeställning, men i denna analys behandlas de kanaliserade berättelserna som kommunicerade attityder.

För att inte reproducera enkelspåriga tankebanor lyfts här Wouter J. Hanegraafs omdebatte-rade idéer om västvärldens akademiska ignorans gentemot magi och magiska fenomen. Han me-nar att den västerländska idévärlden format den akademiska diskursen, som i sin tur producerar historia som bekräftar den rådande idévärlden. Han ser det som ett problem att det kollektiva minnet är så selektivt och formbart, att magi degraderats och förpassats från våra västerländska ’moderna’ föreställningsvärldar.35_{’Den moderna människan’ är indoktrinerad till vetenskapliga}

föreställningsvärldar som hyllar evolution, förnuft, och en stark individualism. Magi, trolldom och ’onaturliga ting' tillskrivs idag vara motsatsen till vetenskap, och blir då en motsats till den kollektiva världsbild som dominerar västvärlden idag. Det blir ett slags ’icke-förnuft’ som den västerländska akademikern försöker förhålla sig till, och med logiken rationalisera främmande koncept och föreställningar. Många avfärdar de magiska elementen med det faktum att det inte kan vara sant eller verkligt, utan just som ’icke-förnuft’.36 Hanegraff vill dock se att det sker dis-kursiva metamorfoser, att det kollektiva medvetandet och de dominerande föreställningsvärldar som färgar vår vision och kunskap är redo att kassera fördomarna och revidera våra förutbestämda uppfattningar mot bakgrunden av en ny kunskap. I den absoluta samtiden formuleras en ny före-ställningsvärld och vi överger vår dualistiska perception, uppbyggd utifrån symboliska motsatspar som i sin essens genererar en motsats, en ’den Andra’. Exempelvis skapar motsatsparet ’förnuft’ och ’icke-förnuft’ en separation där ’icke-förnuft’ blir motsatsen till vad den moderna västerlän-ningar identifierar sig med och därför också blir ’den Andra’.37_{Dessa teorisatser är självklart inte}

nya, men Hanegraaff lyfter perspektivet till andliga dimensioner och belyser hur västvärlden kon-struerat också ’den ockulta, mystiska och esoteriska Andra’ som dissekerats, teoretiserats, exoti-fierats och med stor sannolikhet, avlegitimerats. Det är med tankar och ord, undermedvetet fär-gade av dessa föreställningar, som den akademiska historieskildringen av spiritualism, dess ma-giska fenomen och aktörer, skrivits. Denna uppsats sållar sig till det ledet och reproducerar en forskning inom vilken magi inte får existera.

Det finns en inneboende intertextuell spänning när mediets roll vid kanaliseringar osynliggörs. De analyserade artiklarna är ofta skönlitterära i sin karaktär, påminner om fiktiv genre och dikt-konst. Om en i sin analys inte ger utrymme för att det är ’de andra’ som talar och skriver genom

35_{Hanegraaff, Wouter J., Esotericism an the Academy, Rejected Knowledge in Western Culture, Cambridge}

University Press, Cambridge, 2012 , sid. 375-376

36_{Hutton, Ronald, The Witch. A history of fear, from ancient times to the present, Yale University Press,}

U.S., sid. 207-208

37_{Hanegraaff, Wouter J., Esotericism an the Academy, Rejected Knowledge in Western Culture, Cambridge}

(24)

medierna, likställs de med regissörer och författare. Lingvisten Tatiana Kontou förhåller sig ge-nomgående i sin forskning till medierna som aktiva producenter.38 Hon landar i att medierna kon-struerade historien, regisserade den, och därför är historieförfattare, likasom dagens historiker.39

Med detta perspektiv blir mediumskapet nästintill en performativitetsakt; en konstform där mediet ’företräder’ någonting bortom människans tid och rum. Sarah Goldingay menar att spiritual-ismens mest lyckade medier var de som med störst övertygelse mötte publikens förväntningar, det vill säga, de som var bäst på att konstruera samtidens symbolspråk.40

Historieskrivningens inneboende imperialism har kritiserats från flera flanker, inte minst från postkoloniala röster. Om medierna görs till historieberättare, så konstruerade de både sin dåtid och sin samtid, i lika hög grad som dagens historiker gör. Den historia om ’den andra sidan’ som berättas genom dem, är då egentligen mer en historia om deras egen tid. Det ger en nyansskillnad till uppsatsens hypotes - att ’den andra sidan’ koloniserades av västerländska narrativ och impe-rialistisk ideologi och representerar också de föreställningar som fanns under sekelskiftets Sve-rige.

Så, avslutningsvis förenklas och förtydligas det förhållningssätt som analysen tar gentemot medierna;

• Det finns ingen ’på andra sidan’ som förmedlar objektiva skildringar. • Medierna är aktörer, även om de är omedvetna om sitt aktörskap. • De kan likställas med författare och historieberättare.

• Deras roll osynliggörs, de finns bara bitvis med i analysen och representerar endast sin tids diskurser.

• Deras berättelser är sociala praktiker, språkliga representationer av sin samtid.

3.3 Urval och utgångspunkter

Eftersom CDA i sin grund är en textanalys, och det är texter som undersöks är det viktigt att hitta och använda relevanta artiklar i Efteråt?. Det är såsom tidigare påstått en omöjligt att se till alla aspekter av en kontext, och CDA kräver att ett urval görs i de analyserade texterna som

38_{Kontou, Tatiana, Spiritualism and Womens Writing, From the Fin de Siècle to the Neo-Victorian,}

Pal-grave MacMillian, Basingstoke, U.K., 2009, sid. 1-2

39_{Kontou, Tatiana, Spiritualism and Womens Writing, From the Fin de Siècle to the Neo-Victorian,}

Pal-grave MacMillian, Basingstoke, U.K., 2009, sid. 5

40_{Goldingay, Sarah, To Perform Possession and the Possessed in Performance: The Actor, the Medium}

and an ’Other’, in Schmidt, Bettina E. & Huskinson, Lucy (eds.), Spirit possession and Trance. New

inter-disciplinary perspectives, Continuum Advances in Religious Studies, Continuum, New York, 2010, sid.

(25)

ligen utelämnar vissa synvinklar och lyfter andra. För att avgränsa diskussionen och försöka be-hålla en mer samlad iakttagelse, så stannar uppsatsen vid kanaliseringar som skett genom svenska medium. Artiklar som hämtats från andra tidningar eller översatts från andra språk, har utelämnas. Utav de svenska kanaliseringarna har sedan artiklar som skildrar andarnas ’tillbakablickar’ på sina tidigare jordiska liv, eller hur de dött, sållats bort. Så har även kanaliseringar där andarna ’blickar ner’ på jorden och levererar moralpredikningar, beskriver världssituationen, upphöjer el-ler räds över teknologins framfart, lägger sig i politiken elel-ler förutspår framtiden på jorden. Kvar finns berättelserna som skildrar och berättar om livet, ordningen, föreställningarna, strukturerna och känslorna på ’den andra sidan’. Dessa urvalsartiklar spänner över perioden 1891-1922.

Avgränsningen är baserad på uppsatsens frågeformuleringar. Då avsikten är att analysera be-rättelser från och om ’den andra sidan’, och hur västerländska narrativ appliceras på förhållandena där, så är berättelser om förhållandena på jorden inte av relevans. De berättelser som skildrar ’hur döden inträffade’, eller ’hur livet på jorden var’ för döden, vittnar inte heller explicit om ’den andra sidan’. Det är klart att perspektiv och influenser kan ha utelämnats genom detta urval, men att stanna vid enstaka meningar eller ord när det finns långa epiloger och skildringar som direkt beskriver ’den andra sidan’ kändes som ett godtaget val.

CDA kräver sekundär litteratur. För att kunna kontextualisera urvalstexterna och sätta dem i relation till sin samtids ideologiska, politiska och materialistiska strömningar, krävs ett referens-material som texterna kan relateras till och speglas genom. Dessa är inte uppsatsens källor och undersöks inte som sådana i analysen, utan de används i syfte att visa på föreställningar som influerade sekelskiftets Sverige - för att visa på diskurser, skapa poänger eller stärka teser. Dessa referenser är baserade på valet av teori, vilket i denna uppsats är postkolonialism, och tillsammans bildar de den ram som håller uppsatsens analys. Den sekundära litteraturen blir till en del av den bakgrundsbild som analysens diskussion och teorier vilar mot och därför är urvalet av den sekun-dära litteraturen viktig då de blir relationen som de kanaliserade berättelserna relateras till. Det är genom dem som uppsatsens retorik skapas och vinklas. Detta går aldrig att frångå och som historiker får en kanske nöja sig med att sålla sig till Erling Sandmo och hans beskrivning av historieskrivningen som en text, en text som alltid gör ett urval, och i urvalet anläggs ett perspek-tiv, en form - inom vilken skildringen stannar.41

41_{Sandmo, Erling, Tid för historia: en bok om historiska frågeställningar, Studentlitteratur, Lund, 2017,}

(26)

4. Teoretiska utgångspunkter

- postkolonialismens teoretiska paraply

och imperialismens ideologimaskineri

Följande avsnitt inleds med en redogörelse för de teoretiska perspektiv som är utgångspunkter i analysen. Uppsatsens grundtes tar avsats från en postkolonialistisk plattform, och är den lins frå-geställningarna utgår från. Postkolonialistisk teori öppnar upp perceptionen för hur européer har modellerat narrativ, normer, representationer och föreställningar på flera av de dimensioner som människan verkar och lever inom. Perspektivet är en process som kopplar samman nutidens hän-delser, kulturer och kunskapssystem med historiens imperialistiska och koloniala arv. Ania Loomba skriver i Kolonialism/Postkolonialism att imperialismen bor i det mesta av den väster-ländska kunskapsproduktionen, som därför borde synas utifrån postkoloniala glasögon.42

Uppsatsen förhåller sig till postkolonialismen som ett teoretiskt paraply. Postkoloniala teo-retikers inneboende essens är att visa på hur imperialismens ideologimaskineri slingrar sig genom det mesta av västvärldens producerade kunskapskodex. Det är också kärnpunkten i frågeställning-arna och analysen. Uppsatsens teoretiska perspektiv är därför grundat i ett postkolonialistiskt forskningsfält och ämnar undersöka västerländsk narrativ maktdominans främst utifrån begrep-pen eurocentrism, evolutionsteori och utvecklingstanken. Som i sina förlängningar skapar före-ställningar om makthierarkier, om ’de andra’, samt kristocentrism och dess sammankopplade fenomen missionstanken och missionärer. Koncept som också används i analysen. Alla nämnda begrepp är fenomen som förutsätter och när varandra, vilket resulterar i att de ofta vävs samman och kan vara svåra att separera. Men alla är ett resultat av en verklighet som dominerades av imperialism, och inga av dem skulle förekomma om det inte vore för ideologimaskineriets ex-istens.

Det ges en kortare introduktion till postkolonialistiska studier som följs av en längre kontex-tualisering av imperialismen - både av dess fysiska existens, men främst hur dess ideologi tog sig i uttryck och formulerade 1800-talets diskurser. Avsnittet förtydligar vad som menas med ’den imperialistiska ideologin’ och hur den upprätthölls av vetenskap och evolutionsteorin, och disku-terar Edward Saids idé om orientalism och framställningen av ’den andra’. Begreppet eurocentr-ism har plockats ut och får en mer enskild genomgång som också lyfter vad som menas med västerländskt narrativ. Kapitlet efter behandlar kristocentrism, och redogör även kort för feno-menen missionstanken och missionär. Avslutningsvis skildras utvecklingstanken.

(27)

4.1 Postkolonialism

Postkoloniala studier är till sin natur samhällskritiska och till sin karaktär tvärvetenskapliga, då de inbegriper allt från litteraturanalys till ekonomisk teori.43_{Det gör det svårt att på ett}

tillfreds-ställande sätt ringa in hela det postkolonialistiska forskningsfältet, och en bör snarare närma sig postkolonialismen genom att se det som ett intersektionellt angreppssätt med motivet att syna diskursiva makthierarkier.

Postkoloniala teorier vilar på strukturalistisk och poststrukturalistisk filosofi vars rotsystem rör sig från utgångspunkten att verkligheten aldrig kan nås eller upplevas. Det enda människan kommer åt är språkliga representationer av verkligheten. Dessa är avspeglingar av verkligheten samtidigt som de skapar den.44

Den postkoloniala skolan kritiserar hur västerländska idétraditioner formulerat språket, och i förlängningen ’verkligheten’ och ’universella sanningar’. Denna grundläggande dogm, som fram-håller språkets betydelse i skapandet av hierarkier och maktförhållanden, bidrar till att postkol-oniala analyser främst är textbaserade, och ligger nära diskursanalyser. Dess teorier kopplas till centrala diskussioner kring subjektivitet, språk och ideologi - och aspekter av poststrukturalistisk-, marxistisk-poststrukturalistisk-, feministisk- och postmodernistisk- teoripoststrukturalistisk-, har därför varit viktiga för det postkoloni-ala fältet.45 En kan kanske lite förenklat se postkoloniala studier som en förgrening av en disciplin vars centrala vilja är att analysera begrepp som makt, kultur, identitet och tolkningsföreträde. Men med specifikt syfte att problematisera kolonialismen, dess historia, och hur spår fortfarande exi-sterar i världens ekonomiska, kulturella och politiska, strukturer. Det har bidragit till att det skap-ats alternativa skildringar till historiens stora och vedertagna berättelser - retroaktiva omformule-ringar som visar något som tidigare negligerats. En intresseväckande vinkel är insikten att kolo-niseringen (och avkolokolo-niseringen) i lika hög grad påverkat de koloniserande samhällena som de koloniserade.46

Prefixet ’post’ refererar till någonting som ’kommer efter’, och postkolonialism kan enkelt tolkas som ’efter kolonialismen’. I viss utsträckning har det skett en militär och geografisk avko-lonisering i världen, men maktutövande kvarstår och är fortfarande i hög grad närvarande genom kulturella, ideologiska, materiella och politiska yttringar. Postkolonialism skall alltså inte ses som

43_{Loomba, Ania, Kolonialism/Postkolonialism, TankeKraft Förlag, Stockholm, 2005, sid. 61}

London, 2003, sid.125 (min kursivering)

46_{Hall, Stuart, När inträffade det ”postkoloniala”? Tänkade vid gränsen, i Eriksson, Catharina, Eriksson}

Baaz, Maria & Thörn, Håkan, red., Globaliseringens kulturer: Den postkoloniala paradoxen, rasismen och

(28)

någonting som efterträder kolonialism, eller förkunnar den koloniala periodens slut, utan bör sna-rare ses som ett ifrågasättande av den koloniala dominansen och dess konsekvenser.47 Postkol-onialism täcker all kultur som påverkats av imperialism och kan därför aningens förenklat förkla-ras som det kritiska perspektiv som intas när imperialistiska diskurser ifrågasätts.48

Ania Loomba hävdar att postkolonialism inte kan reduceras till att enbart vara en effekt av den språkliga vändningen, eller av akademins nyupptäckta intresse för textualitet. Det vore enligt henne närmst att förminska och förvränga den intellektuella utvecklingen.49_{Både hon och andra}

postkoloniala teoretiker som exempelvis Stuart Hall, försvarar teorins relevans även fast ’det post-koloniala’ blivit ’en psykologiskt laddad term’ som bland annat kritiserats för sin oförmåga att förklara globaliseringens komplexa förhållande.50_{Eller för att inte vara tillräckligt radikal.}

Paral-lellt uttrycker klagomål från mer konservativa håll, att den postkoloniala teorin är en politisering av den akademiska världen, kanske framförallt av de humanistiska ämnena. Dock ses motståndet och invändningarna som tecken på att postkoloniala studier lyckats synliggöra den europeiska imperialismens kultur, historia och arv.51_{Imperialismen var ett prisma som omformulerade det}

mänskliga vetandets tankebanor, dessa präglar fortfarande världen, våra samhällen och vårt iden-titetsskapande - postkolonialismens huvudsakliga mål är att visa hur maktutövandet ådrat sig ge-nom historiens otaliga diskurser och fram tills idag.52

4.2 Imperialismens ideologimaskineri

Begreppen imperialism och kolonialism har definierats olika genom historien. Ett kreativt sätt att skapa klarhet kan vara att skilja dem åt rumsligt istället för tidsligt. Imperialismen kan ses som ett fenomen som uppstår i maktens metropol, processen som genererar dominans och kontroll. Det imperialistiska landet är det centra som makten flödar från - kolonin är platsen som makten penetrerar och kontrollerar, ett resultatet av den imperialistiska dominansen. Kolonialismen kan inte existera utan imperialism, men imperialism kan fungera även utan kolonier. Imperialism är nämligen en ideologi.53

48_{Loomba, Ania, Kolonialism/Postkolonialism, TankeKraft Förlag, Stockholm, 2005, sid. 26-27 (min}

kur-sivering)

50_{Hall, Stuart, När inträffade det ”postkoloniala”? Tänkade vid gränsen, i Eriksson, Catharina, Eriksson}

Baaz, Maria & Thörn, Håkan, red., Globaliseringens kulturer: Den postkoloniala paradoxen, rasismen och

det mångkulturella samhället, Nya Doxa, Nora, 1999, sid. 81

52_{Spivak, Gayatri Chakravorty, Kan den subalterna tala? (Berntsson, M. & Lundahl, M. övers.), in}

Post-koloniala Studier, Skriftserien Karios nr. 7. Raster förlag, Stockholm 2002 (1988), sid. 105