IS-ANHÄNGARE OCH RÄTTEN TILL MEDBORGARSKAP : En kvalitativ studie om samhällsdebatten i tre av Sveriges största nyhetstidningar gällande medborgarskap för IS-anhängare

IS-ANHÄNGARE OCH RÄTTEN TILL

MEDBORGARSKAP

En kvalitativ studie om samhällsdebatten i tre av Sveriges största

nyhetstidningar gällande medborgarskap för IS-anhängare

IVE, MICHELLE

STENMARK, MALIN

Kurs: Statsvetenskap 61-90, SKA204 Högskolepoäng: 15 hp

Program: Statsvetarprogrammet Handledare: Jörgen Ödalen Examinator: Joakim Johansson

ABSTRACT

Previous research, which addresses the view of the revocation of citizenship for terrorist-related persons, is seemingly critical. It illustrates a lot of problems that an initiation of this action can cause, but despite this, a social debate is underway in Sweden about introducing this particular opportunity. What is really advocated in the Swedish social debate regarding this? The purpose of the study is, by using an argumentative analysis, to see which recurring themes and arguments are expressed in the Swedish social debate. These are then linked to socialistic, liberalistic and conservative views of citizenship in terms of a discussion. The results of the study shows that a number of themes and arguments are visible in the social debate, where it is argued about everything from IS-supporters being citizens regardless of action, to not having the right to take part in the society at all. The majority of the debaters are in favor of some types of action. The conclusion points to the fact that a conservative approach in the examined social debate is dominant, based on that the arguments mostly advocates some kind of action and responsibility. Given that radicalization is a result of exclusion, the conclusion also sheds lights on that lowering the evidence requirements would probably be the most optimal solution for Sweden when it comes to dealing with returning IS-supporters.

SAMMANFATTNING

Tidigare forskning, som behandlar synen på återkallande av medborgarskap för personer med anknytning till terrorism, är till synes kritiskt inställd. Forskningen visar en hel del problematik ett införande av detta kan medföra, trots det pågår en samhällsdebatt i Sverige om att möjliggöra det. Syftet med studien är att med hjälp av en argumentationsanalys se vilka återkommande teman och argument som uttrycks i den svenska samhällsdebatten om återvändande IS-anhängare och ett återkallande av deras svenska medborgarskap. Detta återknyts sedan till socialistisk-, liberalistisk- och konservativ medborgarskapssyn i form av diskussion. Resultatet av studien visar att ett antal teman och argument synliggörs i samhällsdebatten, där det argumenteras om allt från att IS-anhängare är medborgare oavsett handling, till att de inte har rätt att ta del av det svenska samhället alls på grund av IS handlingar. Den övervägande delen debattörer är för någon typ av åtgärd. Slutsatsen pekar mot att ett konservativt synsätt i den undersökta samhällsdebatten är dominerande, baserat på att de argument som framförs mestadels argumenterar för någon form av agerande och ansvarsutkrävande. Utifrån att radikalisering är ett resultat av exkludering är slutsatsen att en sänkning av beviskraven förmodligen skulle vara den mest optimala lösningen för Sverige när det gäller hanteringen av återvändande IS-anhängare istället för att återkalla deras svenska medborgarskap.

Nyckelord: IS-anhängare, Konservatism, Liberalism, Medborgarskap, Socialism, Återkallande

INNEHÅLL

1 INLEDNING ... 7

1.1 Problemformulering och målsättning ... 7

1.1.1 Syfte och frågeställning... 8

1.2 Bakgrund... 8

1.2.1 Tidigare forskning ... 8

2 TEORETISK REFERENSRAM ... 10

2.1 Liberalistisk medborgarskapsteori ... 10

2.1.1 Thomas Humphrey Marshall... 10

2.1.2 Christian Joppke ... 11

2.2 Socialistisk medborgarskapsteori ... 12

2.2.1 Ruth Lister ... 12

2.3 Konservativ medborgarskapsteori ... 13

2.3.1 David Miller ... 13

3 METOD OCH MATERIAL ... 14

3.1 Kvalitativ forskningsansats ... 15

3.1.1 Argumentationsanalys ... 16

3.2 Urval och avgränsning ... 16

3.3 Datainsamling... 17

3.3.1 Bortfall ... 18

3.4 Databearbetning och analys ... 18

4 RESULTAT ... 22

4.1 Vilka återkommande teman syns i samhällsdebatten om medborgarskap för IS-anhängare? ... 22

4.2 Vilka argument framförs i samhällsdebatten om återkallande av medborgarskap för IS-anhängare? ... 25

5 DISKUSSION ... 26 5.1 Resultatdiskussion ... 27 5.2 Metoddiskussion ... 30 5.3 Fortsatt forskning ... 32 6 SLUTSATSER ... 33 REFERENSER ... 35

BILAGA 1: ANALYS ENLIGT PRO- OCH CONTRAMETODEN ... 40

TABELL- OCH FIGURFÖRTECKNING

Tabell 2 Exempelkodning ... 20

Tabell 3 Nyckelbegrepp för Tabell 4 ... 20

Tabell 4 Återkommande teman i samhällsdebatten ... 21

Figur 1 Den totala procentuella andelen av samtliga debattörer om frågan att återkalla medborgarskap för IS-anhängare ... 23

Figur 2 Procentuell fördelning av lösningar för hantering av återvändande IS-anhängare 23 Figur 3 Procentuell fördelning gällande kritik mot regeringen... 24

1

INLEDNING

Debatten om att svenska medborgare reser till Syrien och Irak för att strida tillsammans med IS har varit aktuell sedan 2012. Säpo beräknar att ungefär 300 personer med koppling till Sverige har åkt till Syrien och Irak sedan 2012. 150 personer av de 300 svenska IS-anhängare har återvänt till Sverige vilket har genererat i en debatt om huruvida man ska välkomna tillbaka IS-anhängarna in i det svenska samhället eller inte (Lindström, 2019).

Enligt ett pressmeddelande från Justitiedepartementet, publicerat på Regeringens hemsida den 29 oktober 2019, meddelas att en överenskommelse har skett mellan regeringen, Liberalerna och Centerpartiet. Överenskommelsen gäller en tillsatt utredning vars roll är att uppdatera lagen om svenskt medborgarskap till en mer modern version, där ska det bland annat undersökas om införande av specifika krav är möjligt. De krav som det rör sig om ska dels behandla kunskap kring svenska språket och en översiktlig kunskap om samhällsfrågor. Dessa förslag ska presenteras i maj 2021. Det som också ligger på utredningens bord är att undersöka möjligheten till frigörelse från medborgarskap (Regeringen, 2019). Denna utredning har kritiserats av bland annat Moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer som menar att regeringen villkorat utredningen genom om att uttryckligen lägga in stopp för förslag som rör grundlagsändringar. Här menar Gunnar att regeringen direkt eliminerar möjligheten för Sverige att bekämpa terrorismen genom att kunna återkalla medborgarskap för exempelvis IS-anhängare som återvänder. Ett återkallande av medborgarskap kräver nämligen en grundlagsändring i Sverige (Strömmer, 2019b; Davidsson, 2019).

I samband med regeringens medborgarskapsutredning har debatten om IS-svenskar återigen uppkommit till ytan i och med att utredningen motsätter sig en grundlagsändring, vilket omöjliggör ett återkallande av medborgarskap. Detta väcker frågan om det i den svenska samhällsdebatten förespråkas alternativa lösningar för hanteringen av återvändande IS-anhängare? Vad säger opolitiska och politiska personer om att återkalla medborgarskap? Vilka förespråkar egentligen möjligheten att återkalla medborgarskap och på vilka grunder?

1.1

Problemformulering och målsättning

Många frågor väcks i samband med den aktuella debatten och vad som uttrycks gällande att återkalla medborgarskap för IS-anhängare. Det visar sig nämligen finnas en del problematik när man ska återkalla ett medborgarskap. Det handlar bland annat om att det kräver relativt omfattande åtgärder som bland annat riskerar att inskränka en demokratisk stat på flera nivåer, men också att exkludering leder till radikalisering (Ahmed, 2016). Men trots detta

förespråkar flera debattörer, i den svenska samhällsdebatten, en grundlagsändring som ska göra det möjligt att frånta medborgarskap för IS-anhängare.

Målsättningen med studien är att, genom analysering av Sverige, kunna få fram ett resultat som kan bidra med mer kunskap inom området då den kommer att visa på hur en stor del av samhällsdebatten faktiskt ser ut. Men även vad som förespråkas i form av alternativa lösningar gällande hanteringen av återvändande IS-anhängare, vilket i sin tur kan bidra med hur en del av debatten ser ut samt hjälpa till i utvecklingen av den ganska så nyligen tillsatta utredningen.

1.1.1

Syfte och frågeställning

Syftet med studien är att identifiera ett eventuellt samband mellan synen på medborgarskap inom olika ideologier, och vad som uttrycks i den svenska samhällsdebatten om återkallande av medborgarskap för återvändande IS-anhängare. Debatten kommer analyseras genom debattartiklar skrivna år 2019 i Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet. Argument och teman som uttrycks kommer återkopplas till liberalistisk-, socialistisk- och konservativ medborgarskapteori för att belysa den eventuella kopplingen. Tillsammans med problemformuleringen leder detta oss in på att besvara följande frågeställning:

- Vilka ideologiska medborgarskapsperspektiv kan identifieras i de argument och teman som uttrycks i samhällsdebatten om medborgarskap för återvändande IS-anhängare?

1.2

Bakgrund

Undersökningen kommer att ta hjälp av tidigare forskning som behandlar synen på återkallande av medborgarskap, från ett internationellt perspektiv. Den tidigare forskningen hoppas vi kan vara behjälplig i vår studie på så sätt att den förklarar nackdelarna med att återkalla medborgarskap. Vi vill således att den tidigare forskningen om synen på att återkalla medborgarskap, tillsammans med medborgarskapsidealen och empirin, kan bidra till en bred diskussion. Och med hjälp av det fånga upp en bredare förståelse för hur olika medborgarskapsperspektiv eventuellt framträder i den undersökta samhällsdebatten.

1.2.1

Tidigare forskning

Idag föreslås möjligheten att kunna återkalla medborgarskap för personer med terrorkoppling inom både höger- och vänsterpartier i många länder som en åtgärd i bekämpningen av terrorism (Biard, 2019). Trots förslagen står partierna också kritiska till åtgärderna. Debatterna handlar inte bara om själva känsligheten i att ta ifrån någon sitt medborgarskap, det handlar även om appliceringen och omfattningen av en sådan handling (s.224-225). Kaaber (2005) är en av de som menar att en medborgares rättigheter väger tyngre än deras skyldigheter, något som nyliberala tänkare inte håller med om. Nyliberala tänkare menar, enligt Kaaber, att en medborgare måste förtjäna sina rättigheter genom att uppfylla sina

skyldigheter, och därmed tar de inte hänsyn till relationen med statens roll i det hela (s.2). Ahmed (2016) menar att skyldigheter automatiskt läggs på staten av medborgare, dessa skyldigheter märks om staten misslyckas med sina uppgifter. Det kommer vidare att resultera i att medborgarnas lojalitet, känsla av rättvisa och tillhörighet påverkas. En studie gjord i Storbritannien visade att brittiska muslimer upplever en ojämlikhet vilket har lett till en känsla av att Storbritannien inte är deras hem (s.117). Genom att koppla ihop känslan av tillhörighet med uppfattningar om bland annat rättslig status visar det hur man främmandegör brittiska muslimer, vilket med stor sannolikhet kommer bidra till radikalisering. Eftersom Storbritannien klassas som ett land i västvärlden ka det antas att resultatet från den studien kan appliceras även på Sverige.

Ahmed (2016) menar dessutom att det kommer produceras en generation som är allt mer mottaglig till att utföra terrorhandlingar på grund av känslan av att inte tillhöra sitt land. Sårbarhet är något som är förknippat med att vara mottaglig för radikalisering. Det är viktigt att brittiska muslimers tillhörighet till deras brittiska identitet är förenlig med deras islamiska identitet, för när individer upplever utanförskap är de mer benägna att inte längre känna att de tillhör deras brittiska identitet, och därmed inte längre känner lojalitet till denne identitet, vilket leder till att de reser till länder såsom Syrien i jakt på tillhörighet (s.122). För som Joppke (2016) skriver är inte den typiska personen som fråntas sitt ena medborgarskap en person med två västerländska medborgarskap. I en studie gjord på 53 britter som fråntogs sitt brittiska medborgarskap hade 52 av dessa sitt andra medborgarskap i antingen Somalia, Irak, Sudan, Afghanistan, Libanon, Ryssland, Albanien eller Egypten. Islamismens eko i västvärlden kan inte kopplas bort från en inhemsk logik för misslyckad invandrarintegration, trots att det sociologiska faktumet är att terrorister främst är medelklass och utbildade (s.743).

Forcese (2013) liknar ett återkallande av medborgarskap med en typ av straffåtgärd (s. 551), medan Joppke (2016) liknar det vid “förvisning” vilket kan likställas med handlingar som utförs av auktoritära eller totalitära stater (s.720). Dessutom menar Lenard (2017) att denationaliseringslagar inte alls hör hemma i demokratiska stater då de kränker rätten till medborgarskap (s. 99). Rätten till medborgarskap, på internationell nivå, är till för att skydda medborgaren mot statslöshet, hävdar Lenard. Medan den inhemska rätten till medborgarskap syftar till att skydda medborgares intressen för att stanna kvar (s. 100).

Trots detta visar en undersökning av Derevyanko & Zozulya (2017) att diskussionen om att införa möjligheten att återkalla medborgarskap som straff för anknytning till terrorism pågår runt hela världen. Det anses dessutom i många stater vara ett effektivt sätt att förhindra medborgare att begå terrorhandlingar (s. 2106). Författarnas slutsats belyser att ett underliggande problem ignoreras av stater när de väljer att anta lagstiftning för återkallelse av medborgarskap i kampen mot terrorism (s.2110). Där skriver även Jayaraman (2016) att de omfattande konsekvenserna som uppstår på grund av denationaliseringsplaner skadar stater mer än att inte anta lagstiftning om möjlighet att återkalla medborgarskap. Jayaraman ställer dessutom frågan om denationalisering kommer tvinga den återvändande IS-anhängaren tillbaka till konflikten och därmed minimera möjligheten för staten att bekämpa terrorismen (s. 216).

Man ser i dagens samhällsdebatt hur förslag på att återkalla medborgarskap redovisas som en lösning i bekämpandet av terrorism, men med en del kritiska inslag vad gäller känsligheten i det (Biard, 2019., s.224).

2

TEORETISK REFERENSRAM

För att undersöka hur synen på medborgarskap kan variera, kommer till uttryck och argumenteras för i samhällsdebatten kommer den teoretiska referensramen utgöras av fyra medborgarskapsteoretiker och deras definitioner av medborgarskap. Dessa teoretiker är utvalda baserat på deras medborgarskapsteori och ideologiska ståndpunkt. Med hjälp av dessa ligger förhoppningen i att se hur dess ideologiska grund och medborgarskapsideal återspeglas i det insamlade och undersökta materialet.

2.1

Liberalistisk medborgarskapsteori

T.H. Marshall står för den liberala synen på medborgarskap då hans medborgarskapsideal är en klassisk del inom det liberala synsättet (Joppke, 2007; Miller, 2005). Som reaktionär liberal bidrar Christian Joppke med en annan typ av liberal syn på medborgarskapet, precis som Marshall är den klassisk, men en aning nyanserad och utvecklad (Berkeley Sociology, u.å.).

2.1.1

Thomas Humphrey Marshall

T.H. Marshall (1950) förklarar att medborgarskap bör delas in i tre element såsom civila, politiska och sociala rättigheter. Marshalls medborgarskapsteori är en välkänd teori som många andra teoretiker använder sig av som grund för att förstå och förklara vad ett

medborgarskap innefattar. Marshalls medborgarskapsideal förespråkar främst de rättigheter en medborgare bör ha.

Civilt medborgarskap menar Marshall är framställd för rättigheterna gällande den

individuella friheten. I detta inkluderar han frihet för talet, tanken och hoppet, rättigheten till ägande av egendom, att arbeta och att ingå kontrakt samt rättigheten till rättvisa. Det

politiska medborgarskapet handlar om rättigheten att delta i utövningen av politisk makt. Institutionerna han menar att man ska ha rättighet till är kommunfullmäktige och parlament (riksdag). Slutligen talar han om det sociala medborgarskapet där hela sortimentet skall inkluderas, från rätten till den ekonomiska välfärden och säkerhet till rätten att fullt ut delta i det sociala arvet. Att leva ett civiliserat liv som uppfyller de normer som råder i samhället. Institutionerna han menar att man ska ha rätt till inom det sociala medborgarskapet är utbildningssystem och socialtjänst (Marshall, 1950).

2.1.2

Christian Joppke

Joppke (2007) förklarar att medborgarskapet har förändrats inom de olika dimensionerna status, rättigheter och identitet. Anledningen till utvecklingen av de olika dimensionerna har att göra med multikulturalismen och integrationen i världen som har lett till att nationalitet numera i princip är obefintlig i västvärlden, något som Joppke verkar tycka är negativt i den betoningen att detta suddar ut status, rättigheter och identitet vilket i sin tur påverkar ett enande och en bra integration negativt. Joppke menar att medborgarskapet har utvecklats från det civila, sociala och politiska till att även innefatta bland annat sexuellt, multikulturellt och ekologiskt medborgarskap. Han menar också att det alltid har ställts krav på staten att göra vissa saker, men att dessa krav på medborgarskap suddas ut mer och mer i takt med globalisering och otydliga statsgränser. Vi återgår mer till en ursprunglig tanke om medborgarskap där det sexuella, multikulturella och ekologiska medborgarskapet utelämnas. Medborgarskap som status betecknar formellt statligt medborgarskap och reglerna för tillträde till det. Medborgarskap som rättigheter handlar om formella förmågor och immuniteter i samband med sådan status, och medborgarskap som identitet hänvisar till beteendemässiga aspekter av individer som agerar och tänker på sig själva som medlemmar i ett kollektiv, den klassiska nationen eller de normativa uppfattningarna om sådant beteende som staten tillför. Medborgarskapet tar upp enighet och integration av samhället (Joppke, 2007).

I statusdimensionen har den mest betydelsefulla utvecklingen varit liberaliseringen av tillgången till medborgarskap, avlägsnande av sexuella och rasiella hinder för att naturalisera samt en uppgradering vad gäller ‘jus soil’ (betyder att man per automatik tilldelas ett medborgarskap i det land man föds i, oavsett om föräldrarna har medborgarskap där eller inte). Det oundvikliga resultatet av denna öppning av medborgarskap är dess interna diversifiering längs etniska, rasifierade och religiösa linjer (Joppke, 2007).

Utvecklingen inom rättighetsdimensionen har fått konsekvenser på grund av utvecklingen inom statusdimensionen. Joppke (2007) beskriver att tonvikten i rättighetsdimensionen har rubbats av den etniska diversifieringen i samhället, det har gått från sociala rättigheter till framför allt minoritetsrättigheter. Detta förklarar han beror på den liberaliserade tillgången på medborgarskap och refererar till Pierre Rosanvallons som säger:

De centrala sociala värdena (i ett multikulturellt samhälle) är tolerans snarare än solidaritet och opartiskhet snarare än jämlikhet. Det “goda samhället” är det samhälle som tillåter fredlig samexistens av skillnader, inte det samhälle som garanterar inkludering. Principen om medborgarskap innebär inte längre krav på omfördelning inom detta ramverk, utan reduceras till ett gemensamt förtroende för autonomi. (2000, s. 36)

Vidare förklarar Joppke (2007) att den viktigaste rättigheten en medborgare kunde ha i den nationella välfärdsstatens era var de sociala rättigheterna, som nu har försvagats och ersatts. Detta leder i sin tur till konsekvenser inom identitetsdimensionen. Genom att medborgarskap blir tillgängligt utan etniska, rasifierade eller kulturella restriktioner och att de primära grupperingarna skyddas eller främjas av antidiskriminering, utgör inte medlemskap i en stat

längre en specifik identitet. Genom att stänga denna status-rättigheter-identitetscykel orsakas oro gällande ett enande och integration av etniskt olika samhällen. Staters svar på detta är kampanjer, där man till och med talar om en åtstramning av tillgången till ett medborgarskap. Stater har tappat kontrollen på så många sätt i en tid av globalisering. Multikulturella rättigheter innebär att staten inte längre är en specifik identitet.

Nästan alla EU-stater ger automatiskt bort medborgarskap för andra- och tredje generationens invandrare. Den nödvändiga uppehållstiden har reducerats tillsammans med den gamla principen om absolut tillståndskänsla. I ett fåtal europeiska stater motsätter man sig dubbelt medborgarskap. Det visar sig att stater, liksom alla organisationer, inte bara letar efter effektiva lösningar på objektiva problem utan skärmar sin miljö för legitima sätt att göra saker, oavsett om det finns behov av att göra något eller inte (Joppke, 2007). Baserat på den synvinkeln finns det politik mot diskriminering, inte för att medborgarna är etniskt mångfaldiga, utan för att andra stater utövar sådan politik, för “det är så man gör saker idag” (s. 46).

Den liberaldemokratiska principen, som både är hotad och aktiverad av inter- och transnationalisering (som är det oundvikliga resultatet av migration), har varit den sanna motorn för liberaliseringen och tillgången till medborgarskap (Joppke, 2007).

Sammantaget orsakade förändringar i medborgarskapets första dimension konsekvenser och förändringar i medborgarskapets andra dimension, som slutligen orsakade förändringar i medborgarskapets tredje dimension. Avregleringen av tillgången till medborgarskap ger en etnisk pluralisering av medborgarna som gör sociala rättigheter svårare att behålla, medan minoritetsrättigheter går framåt (Joppke, 2007).

2.2

Socialistisk medborgarskapsteori

Ruth Lister är ledamot i Storbritanniens parlament sedan 2011, med partitillhörighet Labour Party (Parliament, u.å.). Hennes teori innefattar ett medborgarskap som är mer inkluderande och utifrån den bakgrunden står hon för den socialistiska synen på medborgarskapet.

2.2.1

Ruth Lister

Lister (2007) pratar om de spänningar som finns mellan medborgarskapets inkluderande och exkluderande egenskaper. Medborgarskap har studerats i stor omfattning och har på senare tid blivit ett populärt koncept förklarar hon. Konceptet kräver ständig utveckling och bearbetning för att kunna användas i kampen mot bland annat social orättvisa. En utveckling av konceptet ‘medborgarskap’ som ska innefatta mer inkludering har gjorts genom att

utmana den konservativa synen och kopplingen mellan medborgarskap och nationalstaten. Nationalstaten kommer alltid att vara den viktiga pusselbiten när det gäller bland annat reglering av medborgarrätt för asylsökanden och migranter, menar Lister.

Problematiseringen i detta syftar till att vidga medborgarskapskonceptet till att omfatta ett intimt, inhemskt och lokalt medborgarskap men också det globala. Det inhemska

medborgarskapet, enligt Lister, talar för att ett politiskt medborgarskap definitivt kan utövas inom inhemska utrymmen. Vikten för vad som utgör det politiska medborgarskapet handlar inte om var personen utför sina medborgerliga handlingar, utan hur, och med vad.

De nya formerna som analyserats och utvecklas gäller som värden för ett inkluderande medborgarskap. Värdena är utformade och framtagna av personer som någon gång har upplevt någon form av exkludering och är därmed viktiga riktlinjer det sätt människor knyter kontakt till varandra. Lister refererar till Naila Kabeer (2005) som definierar dessa värden där rättvisa innebär i detta sammanhang om när det är rättvist att behandla människor på samma sätt och när det är rättvist att de ska behandlas annorlunda. Erkännande innebär ett erkännande för allas inre värde men också en respekt för människors olikheter. Självbestämmande handlar om människors förmåga att utöva en viss grad av kontroll över sina liv. Och till sist, solidaritet är förmågan att identifiera sig med andra och agera i enlighet med dem i krav på rättvisa och erkännande (Lister, 2007).

2.3

Konservativ medborgarskapsteori

David Miller bidrar till denna studie med en konservativ syn på medborgarskap, han är förespråkare av det republikanska medborgarskapet och i det lägger han lika mycket vikt på rättigheter som på skyldigheter i ett medborgarskap (Miller, 2005)

2.3.1

David Miller

Miller (2005) är förespråkare av en republikansk medborgarskapsform. Han beskriver idén om det republikanska medborgarskapet genom att belysa två centrala ämnen inom medborgarskapsstudier, nämligen “vad medborgarskap kan betyda i dagens värld” och “om nationalitet förblir en försvarbar princip kring vilket vi ska organisera vår politik” (s. 1). Dessa två centrala frågor, beskriver Miller, kopplas samman med hans idé om republikanskt medborgarskap baserat på en sammanflätning av försvaret av republikanskt medborgarskap och nationalitet. Utifrån tanken på social rättvisa, menar och förklarar Miller att vi bör se till så att grunderna som det republikanska medborgarskapet står på fungerar som en enda politisk identitet, men som innefattar både politik och nationalitet.

Den republikanska uppfattningen om medborgarskap tar den liberala uppfattningen, som innehåller en uppsättning rättigheter, ett steg längre genom att ställa krav på medborgaren i form av att denne ska uppföra sig och agera på ett visst sätt gentemot sina rättigheter (Miller, 2005). När en stat får agera värdsamhälle, det vill säga ta emot människor på flykt, menar Miller (2008) att både värdsamhället och personen i fråga kräver rättigheter gentemot varandra. Men de bör även erkänna varandras skyldigheter. Han liknar det vid att de ingår ett ömsesidigt förpliktande så kallat kvasi-kontrakt. Kontraktet villkoras bland annat av att rättigheter förutsätter skyldigheter för båda parter, sådana skyldigheter är till exempel att den som flytt och vill bli medborgare ska följa lagen. Kvasi-kontraktet är inte juridiskt bindande men dess huvudsyfte är att upprätta villkor som är rättvisa för båda parter för att de ska kunna

samverka på bästa sätt, utan att lägga någon personlig värdering bakom. Här är det också viktigt att framhäva statens roll eftersom kvasi-kontraktet kräver ömsesidighet menar Miller, och det innebär att staten har skyldighet att skydda allas rättigheter och då även begynnande medborgares. Staten ska också säkerställa att rättigheterna kan utövas utifrån lika möjligheter.

Tillbaka till att det republikanska medborgarskapet ställer krav förklarar Miller (2005) att en medborgare ska känna ansvar för framtiden av sitt samhälle och därmed främja utvecklingen av det genom att vara aktiv i politiska debatter och beslutsfattanden, politiskt deltagande. Han argumenterar vidare för detta genom att hävda att om man ställer krav på medborgaren att ta ansvar för sitt samhälle genom att deltagande blir en del av människans goda, kommer åläggande som lagar och politik inte kännas sällsamma utan mer likna ett godtagbart avtal, vari medborgaren är en av parterna. Miller förtydligar att den republikanska uppfattningen inte kräver att man ska se politiskt deltagande som att det är det enda och det bästa för alla. Varje medborgare ska ha inställningen att politiskt deltagande absolut är nödvändigt, men alla kan ha olika relation till det utifrån varje medborgares enskilda värderingar. Men återigen, poängterar Miller (2008) det viktiga i en demokratisk stat; att alla medborgare vill och ges möjlighet att engagera sig i att lösa samhällets problem. Med detta som utgångspunkt hävdar han att människor som ej sympatiserar med idén om att det goda i en människa bör innefatta ansvar för medborgarskapet i form av politiskt deltagande inte kan anses som fullskalig medborgare utan eventuellt endast åtnjuta de formella rättigheterna. Här exemplifierar han religiösa troende individer som menar att samverkan med den sekulära världen förringar deras tro (Miller, 2005). Den liberala uppfattningen ger ingen möjlighet att uttrycka sig om individen bär på en syn på det goda som inte är liberal, och det menar Miller är på grund av att den liberala uppfattningen endast kräver acceptans. Detta bidrar vidare till att fundamentalister, som framför politiska argument som gäller sanningen i religiösa doktriner, exkluderas i den liberala uppfattningen om medborgarskap. Miller lägger här in ett argument för den republikanska uppfattningen om medborgarskapet, utifrån denna synvinkel, där det republikanska medborgarskapet inte exkluderar på det viset utifrån att det endast kräver att medborgarna, utan att ta till våld på något sätt, ska söka argumentera och övertyga för att sin sak är det rätta eller bästa. På så vis kommer de medborgare som blir exkluderade att själva ha valt att bli det, inte automatiskt som i den liberala uppfattningen.

3

METOD OCH MATERIAL

Första steget i att inleda undersökningen var att besluta om vilket material som skulle ligga till grund för insamlingen och analysen av artiklar. Tanken var från början att använda politiska tidskrifter, för att se hur debatten uttrycks i dessa och huruvida eventuell skillnad skulle komma att visas, politiskt sett. Materialet var således från början tänkt att vara tidningarna ‘Aktuellt i Politiken’, som är socialdemokraternas tidning och skulle spegla socialismen, den liberala tidskriften ‘Tidningen NU’ grundad av Lars Leijonborg som skulle spegla liberalismen och den konservativa tidningen ‘Svensk tidskrift’. Problematiken i detta urval visade sig i att

det inte fanns tillräckligt med material att hämta inom respektive tidning för att kunna genomföra en undersökning och analys. Det ledde oss istället in på spåret att välja tre av Sveriges största dagstidningar för att få ett bredare urval av material och därmed också fånga in en större del av samhällsdebatten. De tre dagstidningarna som ligger till grund för analysen blev således Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet (Kantar Sifo, 2020). Dessa tre dagstidningar har även dem valts utifrån dess politiska färg, för att på så vis bevara en ideologisk struktur i arbetet.

När urvalet var fastställt påbörjades en avgränsning och därefter en sökning med hjälp av utvalda sökord på respektive tidnings hemsida och sökmotor. Med hjälp av dessa sökord, och med beaktning till avgränsningen, togs allt material vi kunde komma över från samtliga tidningar med i analysen. Således är undersökningen gjord på ett strategiskt urval.

I och med studiens syfte, genom analysering av argument och teman i samhällsdebatten se eventuella samband, är arbetet i grund och botten idécentrerad. Betoningen ligger med andra ord på idéerna, men det ska även tilläggas att aktörerna nämns i en smärre omfattning. Efter det att materialet samlats in, inleddes en argumentationsanalys på debattartiklarna. Argumenten i undersökningen har ställts upp utifrån pro- och contrametoden (Boréus & Bergström, 2018) i Bilaga 1. Först när analysschemat var färdigt insåg vi att det bästa sättet att presentera resultatet på var att dela upp teman och argument i två separata resultat. Således påbörjades en tabell (Tabell 4) för att lista återkommande teman vi tyckte oss se i samhällsdebatten. Dessa teman plockades ut genom att noggrant granska respektive debattartikel för att se vilka som förespråkade samma idéer eller lösningar för hanteringen av IS-anhängare. Argumenten å andra sidan ansåg vi inte, på ett bra sätt, kunde listas och kategoriseras i en tabell på samma sätt som temana då vi inte ville anta, eller råka förvrida, vad argumentet egentligen säger med risk att tolka fel och således påverka resultatet. Vi valde istället att skriva argumenten som en löpande text i resultatet och kommer därför inte presenteras i analysen, där hänvisas läsaren i sådant fall till Bilaga 1.

Efter att teman listats och argument presenterats valde vi att tillsammans med teorianknytningen presentera allt under resultatdiskussion. Där delades teman och argument upp med varsin rubrik för att tydliggöra kopplingen till teorierna och den tidigare forskningen. Detta eftersom vi, som tidigare nämnt, vill följa en ideologisk struktur för att se om det på något sätt har någon roll i samhällsdebatten, om teman och argument som uttrycks kan ha ett samband med olika ideologiska medborgarskapsteorier. När resultatdiskussionen var färdigställd sammanfattades det viktigaste resultatet i slutsatsen.

3.1

Kvalitativ forskningsansats

Studien har en kvalitativ forskningsansats, vilket innebär “...att systematiskt beskriva innebörden av kvalitativa data genom att successivt kategorisera delar av ett material med hjälp av ett kodschema” (Boréus & Bergström, 2018., s. 50). Då arbetet syftar till att ge svar på vilka teman och argument som förs fram i samhällsdebatten om återkallande av medborgarskap för svenska IS-anhängare, är detta en studie av beskrivande karaktär

(Esaiasson, Giljam, Oscarsson, Towns, & Wängnerud, 2017., s.37-38), och kommer således analyseras utifrån en argumentationsanalys.

3.1.1

Argumentationsanalys

Argumentationsanalys är en del av den kvalitativa forskningsansatsen och kommer ligga till grund för analysen. Detta eftersom vi vill rekonstruera argumenten i respektive debattartikel för att sedan se relationerna mellan argumenten. Dessutom vill vi se huruvida ett argument talar för eller emot en viss ståndpunkt. Således har vår analys två syften: ett deskriptivt och ett värderande (Boréus & Bergström, 2018., s.94).

Vi använde oss av den så kallade pro- och contrametoden för att rekonstruera argument i samtliga texter. Denna teknik innebär att först och främst hitta tesen i respektive debattartikel och sedan hitta samtliga pro- och contraargument som gäller för tesen. Tesen hittades genom att kartlägga alla påståenden i texten för att sedan se om de fungerar som argument till stöd för tesen (Boréus & Bergström, 2018., s.106).

Tolkningen kan ske på två olika sätt. Antingen delar man upp meningen i de olika påståenden som uttrycks i samma mening, eller så listar man alla påståenden som inte är alltför perifera i en text. Tillvägagångssättet i denna analys är efter det förstnämnda. Detta eftersom vi då kan argumentera för de olika påståendena separat i texten, och när likartade påståenden, eller samma påståenden, dyker upp flera gånger har vi reducerat det till ett enda påstående i resultatdelen (Boréus & Bergström, 2018., s. 105).

3.2

Urval och avgränsning

Som tidigare nämnt är det tre av Sveriges största dagstidningar som ligger till grund för analysen av debattartiklarna. De har valts ut delvis på grund av deras storlek, men också med anledning av deras politiska färg som ska följa den ideologiska strukturen och spegla den teoretiska referensramen i detta arbete, det vill säga socialism, liberalism och konservatism. Aftonbladet lutar sig på socialismen (Aftonbladet, 2020), Expressen grundar sig på liberalismen (Expressen, 2015) och SvD speglar konservatismen då de enligt sin hemsida redogör för att vara en moderat obunden tidning (SvD, 2003), en definition av begreppet hittar vi i “moderata samlingspartiet” (u.å.) som beskriver dess tillhörighet i konservatismen och liberalismen.

På grund av den tillsatta utredningen 2019 valde vi att tidsmässigt avgränsa oss till samhällsdebatten samma år. Vi hade för avsikt att även ta med 2020 för att komma åt den absolut senaste samhällsdebatten, vilket vi också var öppna för under datainsamlingen. Resultatet av sökningen visade sig dock inte innehålla någon debattartikel från 2020, därav skedde en automatisk avgränsning till 2019.

Resultaten av sökorden var många: debattartiklar, ledarartiklar, nyhetsartiklar och en del klipp från tv fanns med. För att förenkla analysen valde vi att förhålla oss till enbart debattartiklar

ansågs vara det rimligaste alternativet eftersom dessa fångar upp en samhällsdebatt på ett annat sätt än exempelvis ledarartiklar, där politiken står mer i fokus. Genom att välja debattartiklar får vi även med icke-politiska debattörer vilket förhoppningsvis genererar i en bredare debatt. Dessutom var ledarartiklarna färre, vilket även det blev en anledning att förhålla oss till debattartiklarna, då vi ansåg att materialet för undersökningen skulle bli en aning för litet gentemot tidsaspekten.

Ytterligare en avgränsning som gjordes var att utesluta debatten om svenska IS-kvinnor och barn. Även det är en debatt som har blossats upp och mycket av den debatten visade sig i resultatet av våra sökord. Samtliga artiklar om IS-barnen valdes bort i syftet att enbart undersöka samhällsdebatten om hanteringen av frivilliga svenska IS-anhängare som vill återvända till Sverige. IS-barnen kan inte anses vara frivilliga anhängare då de är minderåriga och inte besitter ett självbestämmande. (T.H. Marshall, 1950., s. 25). IS-kvinnorna kan anses vara frivilliga IS-anhängare men på grund av tidsbrist uteslöts även dessa.

Kort summerat utgörs studiepopulationen av debattartiklar från Aftonbladet, SvD och Expressen, publicerade år 2019 som behandlar IS-anhängare och återkallande av medborgarskap.

3.3

Datainsamling

Insamlingen av materialet har gjorts på respektive tidnings hemsida och dess sökmotor där de utvalda sökorden har angetts. Då studien handlar om IS-anhängare var det just det ordet som sökningen började med. När ordet skrevs in i respektive tidnings sökmotor hittade den automatiskt andra ord som innehöll ‘IS’. Således kom vi över ytterligare ord som kunde användas synonymt med IS-anhängare, exempelvis ‘IS-krigare’ et. cetera (Se Tabell 1). Detsamma gällde sökandet efter debatter som innehöll ordet ‘återkalla medborgarskap’ där medborgarskap uppkom i olika former, såsom ‘dra tillbaka medborgarskap’. I och med denna process, tillsammans med nyckelord från tidigare forskning, togs sökorden fram. Orden som vi använde oss av presenteras nedan i Tabell 1, men även orden som inte gav något resultat i sökningen visas där.

Tabell 1 Sökord

Sökord som gav resultat Sökord som ej gav resultat

Återkalla medborgarskap IS-svenskar

Indraget medborgarskap IS-återvändande

Dra tillbaka medborgarskap Återkallelse av

IS-sympatisör Denationalisering IS-återvändare Avnationalisering IS-anhängare Avnationalisera IS-krigare Dra in medborgarskap IS-resenär IS-sympatisör

Sökorden som gav resultat är alltså artiklar skrivna under 2019 med relevans till avgränsningen. Sökorden som inte gav resultat var antingen skrivna tidigare, utgjorde inte en debattartikel eller existerade inte alls. Sökningen resulterade i totalt 20 debattartiklar, varav en inte gick att analysera. Således utgörs studien av 19 debattartiklar.

3.3.1

Bortfall

Debattartikeln som uteslöts i analysen är skriven av Gunnar Magnusson, nämndeman vid Stockholms tingsrätt och nämndeman vid folkrättegången i Rwanda (SvD, 2019). Rubriken till artikeln är enligt följande: “Säpo bör visa vad som sker med IS-återvändare”. Trots att rubriken skulle kunna antas vara en tes tog Magnusson upp flera andra ämnen i sin artikel vilket gjorde att tesen inte kunde identifieras. Han nämner allt ifrån hur debatten om tribunal har sett ut, till IS-barnen, till att SÄPO bör redovisa för folket vad man hittills har gjort i arbetet med återvändande IS-anhängare. Således valde vi att inte använda oss av hans artikel (Esaiasson et.al., 2017., s.155), däremot har han skrivit en till i SvD. Denna har tagits med i analysen och således är Magnusson fortfarande en del av samhällsdebatten.

3.4

Databearbetning och analys

Målet var att genomföra en dubbelkodning för att öka reliabiliteten, men på grund av tidsbrist gick inte det att genomföra. Vi är medvetna om att arbetets reliabilitet kan vara en aning försvagat på grund av utebliven dubbelkodning. Dock har en analys genomförts på två olika håll för att sedan jämföras, således kunde ett gemensamt beslut fattas kring bedömningarna vilket innebär att en överenskommelse om tolkningarna har skett (Boréus & Bergström, 2018., s.62). Det innebär att samtliga debattartiklar har lästs igenom två gånger vilket stärker reliabiliteten i arbetet.

Med hjälp av pro- och contrametoden har argumenten som hittats i debattartiklarna ställts upp utifrån den ordning de uppträder i respektive artikel. Detta för att förenkla för läsaren att följa med i texten och således kunna granska att tolkningen har gått till på rätt sätt, det vill säga ligger så nära den ursprungliga texten som möjligt för en ökad reliabilitet. Citering har använts när argumenten har tagits direkt ur texten. I de fall där citering saknas har en sammanfattning av ett stycke skett när det har ansetts att det är möjligt utan att förvrida eller förvränga innebörden av texten och argumentet (se Bilaga 1).

Eftersom olika aktörer syns i samhällsdebatten, vissa med politisk tillhörighet, andra inte, har ett system utformats för att läsaren lättare ska förstå vilken artikel det handlar om. Systemet innehåller förkortningar som talar om vem aktören är, och i vilken ordning varje debattartikel uppträder i Bilaga 1, uppifrån och ned. Exempelvis talar M1 om att det är Moderaternas första artikel i Bilaga 1, där M2 då blir Moderaternas andra artikel. Det innebär vidare att exempelvis SD4 är Sverigedemokraternas fjärde debattartikel. Vanligtvis skulle Centerpartiet betecknas med deras förkortning C, men eftersom pro- och contrametoden används i arbetet är det inte möjligt då ett contraargument betecknas med C (mer om det i nedanstående stycke), således kommer Centerpartiet betecknas CE i detta arbete. Ytterligare en benämning är OP vilket är en förkortning för Opolitisk, och på samma sätt som partiernas artiklar presenteras används också OP för att illustrera vilken opolitiskt skriven artikel det hänvisas till, exempelvis OP5 som då är den femte opolitiska debattartikeln i Bilaga 1.

I schemat för analysen (Bilaga 1) märks proargumenten (förargumenten) med P och contraargumenten (motargumenten) med C. Exempelvis innebär P1 det första proargument som stödjer tesen direkt och där exempelvis P1P1 stödjer argumentet som stödjer tesen, det vill säga inte stödjer tesen direkt (Boréus & Bergström, 2018., s. 108). På samma sätt har contraargumenten behandlats. Exempelvis innebär C1 ett contraargument direkt mot tesen och där C1C1 är ett contraargument mot contraargumentet, alltså inte ett direkt contraargument mot tesen utan något som säger emot motargumentet. De argument som däremot stödjer contraargumenten är märkta med exempelvis P1C1.

Den grekiska bokstaven Ⲫ (uttalas ‘fi’) visar när det finns en premiss (Boréus & Bergström, 2018., s. 108), det vill säga när det finns ett tredje påstående mellan två påståenden som därmed utgör en brygga mellan dessa två när något ska förutsättas eller tas för givet. Dessa kan vara implicita eller explicita och när de är implicita märks dessa påståenden med symbolen inom parentes (Boréus & Bergström, 2018., s.103). Exempelvis står (ⲪC1C1) för att man tagit något, som inte uttryckts bokstavligen i argumenten C1C1, för givet. I de fall där vi anser att argumentet som plockats ut är otydligt används (Ⲫ) för att förtydliga varför det är ett pro- eller contraargument.

Utöver att lista pro- och contraargument i analysen valde vi också att ha med namnet på debattören samt beteckningen, vilket yrke eller partitillhörighet hen har, vilken typ av artikel det är (debattartikel), i vilken tidning debattören har yttrat sig, datum för debatten och slutligen tesen. Detta för att fånga upp helheten på respektive debattör då vi inte vill missa detaljer som skulle kunna komma att vara behjälpliga resultatdiskussionen. Även idéer som framförs ligger som en spalt. Anledningen till det är att många debattörer förde fram idéer som vi ansåg kunde vara behjälpliga i studien och resultatdiskussionen. Dessa idéer uttrycktes inte

som argument och kunde därför inte tas med som ett pro- eller contra gentemot tesen, således fick idéerna en egen spalt.

Nedan exemplifieras tillvägagångssättet vid kodningen av materialet i Bilaga 1. Tabell 2 Exempelkodning Beteckning (ex: OP2, KD1, SD4) Namn Yrke/partitillhörighet Debattartikel Tidning Datum Tes:

Rubrik på artikeln Uppställning av argument utifrån pro- och contrametoden, exempelvis: P1: P2: C1P2: Idéer som uttrycks i debatten, exempelvis alternativ hantering av IS-återvändare

För att förbereda läsaren, och förenkla förståelsen av Tabell 4, visas först en kort begreppslista (Tabell 3). Den innehåller begrepp, följt av en förklaring av hur de används i Tabell 4.

Tabell 3 Nyckelbegrepp för Tabell 4

Ospecificerad Används när debattörerna inte uttrycker sig alls eller inte tydligt nog för att kunna kategoriseras/placeras i ett fack.

För/emot Används när debattörer uttrycker klart och tydligt att de är för eller emot att återkalla medborgarskap för IS-anhängare.

Opolitisk (OP)

Används för debattörer utan uttryckt politisk tillhörighet. Exempelvis försvarsadvokat, forskare, journalist eller författare.

N/A “Not available” - används i en lista för att visa när något inte kan förmedlas. (“N/A”, u.å.).

Tabell 4 illustrerar de till synes återkommande teman som uppkom i samhällsdebatten. Utifrån temana har frågor tagits fram och presenteras i spalten längst till vänster, under rubriken ”återkommande teman”. I resterande tre spalter har en uppdelning av respektive tidning gjorts för att tydligt illustrera vem som säger vad, och i vilken tidning debattören har uttryckt sig i.

Tabell 4 Återkommande teman i samhällsdebatten

Återkommande teman Aftonbladet

(Totalt 6 st artiklar)

SvD

(Totalt 10 st artiklar)

Expressen (Totalt

3 st artiklar)

Hur många och vilka debattartiklar är för respektive emot att återkalla medborgarskap för IS-anhängare? För: 4 st M1, SD1, SD2, CE1 Emot: 1 st OP1 Ospecificerad: 1 st OP2 För: 2 st M2, M3 Emot: 1 st OP7 Ospecificerad: 7 st KD1, M4 + OP3-6 + OP8 För: 2 st SD3, SD4 Emot: N/A Ospecificerad: 1 st KD2

Hur många och vilka debattartiklar har en politisk talesperson/debattör? Vilka är ideologierna? 4 st M1, SD1, SD2, CE1 4 st M2, M3, KD1, M4 3 st SD3, SD4, KD2

Hur många och vilka debattartiklar förespråkar en retroaktiv strafftillämpning? 1 st SD2 N/A 2 st SD3, SD4

Hur många och vilka debattartiklar föreslår att Sverige använder sig av befintlig lagstiftning?

N/A 2 st

OP4, OP6

N/A

Hur många och vilka debattartiklar

förespråkar en tribunal?

3 st

OP1, OP2, CE1

1 st KD1

N/A

Hur många och vilka debattartiklar förespråkar implementering av EU-direktiv? N/A 1 st OP3 N/A

Hur många och vilka debattartiklar

förespråkar en

sänkning av beviskrav för att lättare kunna döma IS-anhängare? N/A 1 st OP8 N/A Förespråkar inget av ovanstående N/A 3 st OP5, OP7, M4 1 st KD2

Hur många och vilka debattartiklar kritiserar regeringen i hanteringen av IS-anhängare? 4 st M1, SD1, SD2, CE1

Ospecificerat: OP1, OP2

4 st

M2, M3, KD1, M4

Ospecificerat: OP3,

OP4, OP5, OP6, OP7, OP8 2 st SD3, KD2 Ospecificerat: SD4

4

RESULTAT

I detta avsnitt presenteras analysen i två delar för att tydligt urskilja teman och argument. Dels för att återkommande teman är lättare att presentera i bildlig form eftersom flera debattörer förespråkar samma sak, medan argumenten är svårare att visa i en figur då det argumenteras för olika saker, och på olika sätt. Således presenteras temana från Tabell 4 med hjälp av cirkeldiagram, och argumenten från Bilaga 1 i löpande text. Att redovisa temana i bildform tror vi kan underlätta förståelsen för samhällsdebatten och hjälpa till att tydliggöra resultatet av Tabell 4. Beteckningarna för respektive debattartikel används vid hänvisning för att underlätta för läsaren att hänga med i vilken debattör som skriver vad.

4.1

Vilka återkommande teman syns i samhällsdebatten om

medborgarskap för IS-anhängare?

8 av 19 debattörer är tydliga med att de vill återkalla medborgarskap för svenskar som återvänder från att ha anslutit sig till IS (Aftonbladet, 2019; SvD, 2019; Expressen, 2019). 9 av 19 artiklar uttrycker inte någon ståndpunkt i detta (Aftonbladet, 2019; SvD, 2019; Expressen, 2019) och 2 av 19 debattörer uttrycker tydliga motargument till varför man inte bör återkalla medborgarskap för IS-anhängare (Aftonbladet, 2019; SvD, 2019).

Figur 1 Den totala procentuella andelen av samtliga debattörer om frågan att återkalla medborgarskap för IS-anhängare

Ett återkommande tema är lösningar för hanteringen av återvändande IS-anhängare. Alternativen som föreslås är tillämpning av befintlig lagstiftning såsom folkmord för att kunna straffa anhängare, sänkning av beviskraven för att på så vis enklare kunna binda IS-anhängare till brott, implementering av EU-direktivet (2017/541) för att lättare kunna hantera IS-anhängare samt införande av en tribunal som möjliggör att straffa IS-anhängare på plats (Aftonbladet, 2019; SvD, 2019; Expressen, 2019).

Figur 2 Procentuell fördelning av lösningar för hantering av återvändande IS-anhängare

Ett annat tema som framträder i samhällsdebatten är kritik mot sittande regering för deras bristfälliga hantering av IS-anhängare och terrorister. Det är 10 av 19 debattörer som uttrycker

denna typ av kritik där samtliga är politiska debattörer (Aftonbladet, 2019; SvD, 2019; Expressen, 2019).

Figur 3 Procentuell fördelning gällande kritik mot regeringen

Ytterligare ett tema som kan ses i samhällsdebatten är de politiska aktörerna och dess partitillhörighet. Inga debattörer från de rödgröna partierna syntes till i samhällsdebatten. Det var Sverigedemokraterna och Moderaterna som utmärkte sig mest då de hade flest debattörer. Kristdemokraterna och Centerpartiet framträdde med ett fåtal debattörer (Aftonbladet, 2019; SvD, 2019; Expressen, 2019).

4.2

Vilka argument framförs i samhällsdebatten om återkallande

av medborgarskap för IS-anhängare?

CE1 menar att om man har anslutit sig till terrorgrupper och utfört krigsförbrytelser har man förverkat sin rätt att ta del av det svenska samhällets trygghet, gemenskap och förmåner (Melki, Zadius, & Savran, 2019). Både M3 (Kristersson & Forssell, 2019) och SD3 (Wiechel, Söder, Marttinen, & Biele, 2019) vill ta ifrån det svenska medborgarskapet för människor som har begått terrorbrott. Dock skiljer dessa sig från varandra då M3 vill återkalla medborgarskapet för IS-anhängare som besitter dubbla medborgarskap, medan SD3 vill se att man återkallar det svenska medborgarskapet oavsett om man enbart besitter ett. SD1, SD2 och SD3 vill se ett införskaffande av en retroaktivt gällande strafflagstillämpning för personer som begått terrorbrott som en lösning för att kunna fälla IS-anhängare (Åkesson & Marttinen, 2019; Marttinen, 2019a+b; Wiechel et al., 2019).

OP4 håller med om att IS-anhängare bör straffas då man inte kan låta misstänka folkmördare gå fria på våra gator, men menar att det för nuvarande inte går att tillämpa en retroaktiv strafflagstiftning då det finns ett förbud mot detta. En lösning i dagsläget skulle istället vara att använda reglerna för folkrättsbrott som har varit tillämplig sedan 2012, innan svenskarna började resa för att ansluta sig till IS (Geer & Jönsson, 2019). Även OP6 håller med om detta och menar att det skulle kunna fälla IS-anhängare med hjälp av lagen (2014:406) för folkmord och brott mot mänskligheten. De menar alltså att samtliga IS-anhängare har gjort sig skyldiga till medverkan av folkmord och brott mot krigsförbrytelser (Magnusson, 2019). M1 beskriver att Norge har kopplat IS-anhängare med folkmord och landsförräderi och menar att Sverige borde kunna göra detsamma (Strömmer, 2019a). Däremot menar OP2 att i och med att Sverige inte var med i NATO-koalitionen i Syrien blir det svårt att döma svenska IS-anhängare för att ha krigat mot sin egen stat, således blir det svårt att döma dessa för brott mot landsförräderi (Hellman, 2019). Likaså skriver OP7, att vi inte kan påstå att de som kämpar med IS har anslutit sig till fienden eftersom Sverige inte har deltagit i kriget (Olsson, 2019).

Något som också nämns av OP4 och OP8 är att bevissvårigheterna är stora gällande möjligheten att fälla IS-anhängare. Alla typer av bevis kan läggas fram på bordet, men beviskraven är väldigt höga (Geer & Jönsson, 2019; Bauhn, 2019). OP8 menar att det i praktiken inte går att fälla någon om personen inte blir påkommen med en bekännelse i ena handen och en bomb i den andra, och därför måste principen för att en dom inte ska få grundas på ett helhetsintryck tas bort (Bauhn, 2019). Likaså säger OP6 att svårigheterna är stora när det gäller bevisning trots att finns omfattande dokumentation i form av fotografier och videoinspelningar. Det krävs nämligen att man kan visa att den tilltalade, utan några som helst tvivel, är skyldig (Magnusson, 2019). OP8 menar att domstolarna förlorar respekt från förbrytare och deras tilltänkta offer när personer frias på grund av att de inte får döma den misstänkte baserat på ett helhetsintryck (Bauhn, 2019).

Ytterligare ett återkommande tema är missnöjet gentemot regeringens bristande handlingskraft i frågan om hanteringen av återvändande IS-anhängare. KD1 menar “att det saknas en plan både för hur vi ska hantera återvändare och hur vi ska säkerställa att IS-terroristerna döms till ansvar” (Carlsson & Adaktusson, 2019). Likaså menar KD2 och M2 att regeringen har visat en oförmåga att ta tag i problem gällande terrorism och islamism. De

exemplifierar problemet med en hänvisning till att regeringen har satt sex personer, som alla har bedömts som en säkerhetsrisk, på fri fot i Sverige, samt att de misslyckades med att kriminalisera samröre med terrororganisationer våren 2019 (Busch Thor & Carlsson, 2019; Strömmer & Forssell, 2019). Terrordådet i Stockholm 2017 var enligt KD2 och SD3 det som fick regeringen att vakna till och därefter påbörjade dem en förhandling om att förbjuda samröre med terrororganisationer. Dagen innan terrordådet röstade regeringen nej till att ändra lagstiftningen om att kriminalisera samröre med terrororganisationer (Busch Thor & Carlsson, 2019; Wiechel et al., 2019). Debattören i M4 sitter i finansborgarrådet i Stockholm, även hon kritiserar regeringens hantering och agerande gällande terrorister. Hon menar att när de brister i handling landar problemen hos kommunerna vilket innebär att man i bland annat i Stockholms stad själva har fått göra vad man kan med de få medel man har, för att skydda medborgarna mot terrorangrepp i huvudstaden (König Jerlmyr, 2019). OP3 menar att om Sverige hade anammat EU:s direktiv 2017/541 gällande antiterrorism istället för att vara senfärdiga hade staten haft bredare jurisdiktion att nationellt åtala medborgare inom EU som har utfört terroristhandlingar (Herlin-Karnell, 2019).

Motargumenten som framförs gällande återkallande av medborgarskap och andra åtgärder för IS-anhängare är bland annat att det är ett hot mot vårt demokratiska rättssamhälle att anta en sådan möjlighet och att odemokratiska åsikter alltid ska bemötas med demokratiska medel, som OP7 skriver. Han menar också att personerna som har anslutit sig till IS inte har vetat vad det innebär. Dessutom hävdar han att kvinnor och barn som har vistats i IS-kontrollerade områden kommer drabbas på grund av IS-anhängares övergrepp, trots att de är oskyldiga till brott. Han anser att människor som vill hindra IS-anhängarna att komma tillbaka företräder djupt odemokratiska åsikter som grundar sig på en bristande respekt för människovärdet och de grundläggande principer som bär upp en demokratisk rättsstat. Han menar att det är djupt oroande när så många ansluter sig till en sån människosyn, som i grunden inte alls är så olik IS egen uppfattning om ett vi och ett dem (Olsson, 2019). Ytterligare ett motargument som förs fram kommer från OP1 som menar att IS-resenärer är svenska medborgare. Staten ska ge skydd och stöd till sina medborgare, oavsett handling. Han refererar till FN som säger att alla människor har rätt till ett medborgarskap. Det finns risk för att om Sverige återkallar ett medborgarskap kommer landet personen blir utlämnad till att göra samma sak (Fredblad, 2019). Fortsättningsvis hävdar OP5 att Sverige har beredskap för att hantera återvändande IS-anhängare då det finns resurser för det. Han refererar till organisationen CVE som arbetar specifikt med att utöka kunskapen inom terrorism och extremism. Han beskriver också att det bekräftas av statskontorets utvärdering av regeringens insatser mot våldsbejakande extremism att god beredskap och kompetens finns (Trolle, 2019).

5

DISKUSSION

I följande avsnitt presenteras först resultatet tillsammans med kopplingen till den teoretiska referensramen samt tidigare forskningen i form av diskussion, sedan förs en diskussion kring

metod- och materialval följt av kommentarer kring fortsatt forskning, som avslutar avsnittet och leder vidare in på slutsatserna av studien.

5.1

Resultatdiskussion

Majoriteten av teoretikerna berör i någon form att både skyldigheter och rättigheter krävs för att kunna anses vara en fulländad medborgare, förutom Marshall (1950) som i sin teori enbart betonar en medborgares rättigheter. Vi tycker oss se att det konservativa medborgarskapsidealet trycker lite hårdare på en medborgares skyldigheter gentemot staten än övriga ideologier. Miller (2005) tar den liberala uppfattningen ett steg längre genom att ställa krav på medborgaren i form av att medborgaren ska agera på ett visst sätt för att förtjäna sina rättigheter. Det inkluderar bland annat att medborgaren ska följa lagen, inte bruka våld när man söker att övertyga för att sin sak är det rätta, samt engagera sig och ta ansvar för framtiden av sitt samhälle. Miller menar att en god medborgare enbart kan uppkomma utifrån att krav ställs. Om man motsätter sig dessa krav har man själv valt att bli exkluderad. Inte i Sverige, men i ett par andra länder, ges förslag från både vänster-och högerpartier för att möjliggöra återkallande av medborgarskap för IS-anhängare (Biard, 2019., s.224). I Sverige, enligt vår studie, ser det lite annorlunda ut där alla som är för detta, eller förespråkar åtgärder för det, tillhör mitten- och högerskalan. CE1 är en intressant debattör eftersom de förespråkar att återkalla medborgarskap för IS-anhängare, trots att Centerpartiet har en liberalsocialistisk ideologi och ligger i mitten av den politiska höger- och vänsterskalan. Detta kan ses på två sätt: Centerpartiet har enbart uttryckt sig en gång i samhällsdebatten 2019, och Centerpartiet har faktiskt uttryckt sig en gång i samhällsdebatten 2019. Att de enbart har uttryckt sig en gång skulle kunna återkopplas med deras liberalsocialistiska ideologi. Det liberala anses enligt Miller (2005) en aning tafatt då man enligt honom, inom det liberala, ‘accepterar’ en medborgare utan att ställa krav. Den socialistiska ideologin har inte synts till i samhällsdebatten i form av socialistiska partier, och med tanke på att Centerpartiet enbart uttryckts sig en gång skulle deras frånvaro kunna vara ytterligare en koppling till den socialistiska idén om medborgarskap. Däremot, om man ser det som att Centerpartiet faktiskt har uttryckt sig skulle det kunna ha att göra med deras tidigare samarbete med Moderaterna och Kristdemokraterna som tillsammans utgör Alliansen. Det kan antas att man i ett samarbete delar en del värderingar. Utifrån det antagandet kan vi se ett mönster mellan den konservativa medborgarskapsteorin och de politiska debattörerna i och med att samtliga har en konservatistisk grund, eller samarbetar med konservativt inriktade partier. Baserat på detta mönster är det intressant hur samtliga politiska debattörer uttrycker sig i samhällsdebatten, och kopplingen till Millers medborgarskapssyn. Bland annat anses det att frivilliga IS-anhängare har förbrukat sin rätt att inneha ett svenskt medborgarskap då de har utövat våld mot sin egen stat, och som Miller säger kan de då inte anses vara medborgare (2005). Majoriteten av de politiska debattörerna förespråkar någon form av lösning på hanteringen av IS-anhängare. Det handlar om införandet av en grundlagsändring som möjliggör ett återkallande av medborgarskap, införandet av en retroaktivt gällande strafflagstillämpning och möjligheten ställa IS-anhängare inför rätta i en tribunal. Detta visar på en mer skärpt

inställning till hanteringen av återvändande IS-anhängare bland de konservativt lagda politiska debattörerna, tillsammans med kraven som Miller ställer inom det konservativa medborgarskapsidealet. Således kan ett samband ses mellan de konservativa politiska inriktningarna, dess idéer, och det konservativa medborgarskapsidealet.

Men om man utgår ifrån Centerpartiets ideologiska ställning, liberalsocialismen, skulle dessa vara de enda debattörerna med en liberal ståndpunkt. Således är dessa de enda vi kan koppla med den liberala medborgarskapssynen. Vad som är intressant är hur CE1 uttrycker sig i debatten. Som ovan nämnt är de hårda i sättet de uttrycker sig, och har tydliga lösningar för hanteringen av IS-anhängare som innefattar ansvarsutkrävande och att frånta deras svenska pass (Melki, Zadius, & Savran, 2019). Detta gör att CE1 är tydligt utstickande i debatten eftersom, som Miller säger, är den liberala medborgarskapssynen svag när det gäller att ställa krav på sina medborgare (2005). Men när det gäller CE1 är de inte svaga i sina argument, dock finns det utrymme att diskutera om de verkligen kan klassas som liberaler med tanke på att de anser sig vara socialliberaler.

Att inga liberala och socialistiska partier uttrycker sig i samhällsdebatten skulle kunna ha ett samband med att de liberala och socialistiska medborgarskapsteorierna inte uttrycker några tydliga skyldigheter en medborgare bör ha gentemot staten. Ingen från de socialistiska eller liberala partierna har uttalat sig i samhällsdebatten. Kan detta kopplas med det kravlösa i Millers liberalistiska medborgarskapsuppfattning? Och med tanke på att den socialistiska medborgarskapsupfattningen tar upp ännu färre medborgerliga skyldigheter än den liberala, kan det antas att den socialistiska uppfattningen är ännu svagare. Det närmsta vi kan komma en liberalistisk eller socialistisk debattör i samhällsdebatten är CE1, baserat på att de har en socialliberal ideologisk ställning. Dock kan vi inte se något tydligt samband mellan den socialistiska och liberala teorin. Vi anser snarare att CE1 har en mer konservativ medborgarskapssyn utifrån Miller (2005), och som tidigare nämnt, kan det ha att göra med deras tidigare samarbete med Kristdemokraterna och Moderaterna?

Utifrån Lister (2007) uttrycks inte tillräckligt tydliga skyldigheter som en medborgare bör ha gentemot staten. Lister pekar mer mot medborgarnas rättigheter och att staten bör erkänna dessa i form av att bland rätten över självbestämmandet och att acceptera olikheter. Hon menar att det ska finnas en rättvis grund för när människor behandlas olika. Detta leder oss in på frågan om det kan anses tillräckligt rättvist att behandla IS-anhängare annorlunda med tanke på deras terrorhandlingar? Det väcker även frågan om det är rättvist att frånta medborgarskapet för en person som innehar två, men inte för en person som enbart innehar ett, när de har begått samma typ av brott? Låt oss statuera ett exempel. Personen med dubbla medborgarskap har hela sitt liv bott i Sverige, utan någon som helst koppling till landet hen innehar det andra medborgarskapet i. Dennes svenska medborgarskap återkallas och hen tvingas till ett okänt land. Detta skulle kunna anses vara lika illa som att bli statslös. Idén om detta härstammar från det som OP1 hävdar, att landet som tar emot personen med ett återkallat medborgarskap i en annan stat också skulle kunna frånta det medborgarskapet (Fredblad, 2019). För vill man egentligen acceptera att en dömd terrorist ska få ta del av ett land hen inte har någon koppling till, förutom innehavandet av ett formellt medborgarskap?