• No results found

ATT GE PERSONCENTRERAD VÅRD : UTIFRÅN SJUKSKÖTERSKORS PERSPEKTIV

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "ATT GE PERSONCENTRERAD VÅRD : UTIFRÅN SJUKSKÖTERSKORS PERSPEKTIV"

Copied!
42
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Akademin för hälsa, vård och välfärd

ATT GE PERSONCENTRERAD VÅRD

Utifrån sjuksköterskors perspektiv

TESFU GOITOM

YOHANA BERHANE HAILE

Huvudområde: Vårdvetenskap med

inriktning mot omvårdnad

Nivå: Grundnivå Högskolepoäng: 15 hp

Program: Sjuksköterskeprogrammet Kursnamn: Examensarbete i vårdvetenskap

med inriktning mot omvårdnad

Kurskod: VAE209

Handledare: Anna Hjalmarsson, Camilla

Svanberg

Examinator: Jessica Höglander Seminariedatum: 2021-01-14 Betygsdatum: 2021-02-24

(2)

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Personcentrerad vård är en vård som möjliggör att hela personen ses, inte bara

sjukdomen. Att vårda personcentrerat innebär att ge tid till och lyssna på patienter om sitt hälsoproblem. Detta leder till patientdelaktighet och till att vården utgår från

patientensberättelsen. Patienter och anhöriga upplever att de inte får tillräcklig med tid och information om patientens hälsotillstånd, vilket gör att personcentrerad vård kan bli

nedprioriterad. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård. Metod: En kvalitativ litteraturstudie med beskrivande syntes där elva

vårdvetenskapliga artiklar användes till resultatanalys. Resultat: Sjuksköterskor erfor att relationen till patienter och rätt förutsättningar för personcentrerad vård var grunden till att kunna ge personcentrerad vård. Att se personen bakom patienten och motivera

patientdeltagande i sin egen vård möjliggjorde personcentrerat arbetssätt. Att samarbeta med kollegor, ägna mer tid till patienter och personliga förutsättningar var både möjlighet och hinder för att vårda utifrån personcentrerat arbetssätt. Slutsats: Att se personen bakom patienten och göra patienter delaktiga i sin vård är centralt för att kunna vårda

personcentrerat. Det krävs även rätt förutsättningar så som mer tid, kunskap och fungerande samarbete för att kunna ge adekvat personcentrerad vård.

Nyckelord: Helhetssyn, kvalitativ metod, personcentrerad vård, sjuksköterskeperspektiv,

(3)

ABSTRACT

Background: Person-centred care is a care model that favors the whole person to be seen,

not only the disease. Caring person-centred means giving time and listening the patient about their health problems. This promotes the patients’ involvement in their care and that the care is based on the patients’ story. Patients and relatives experience that receiving insufficient time and information about the patient’s state of health makes person-centred care downgraded. Aim: To describe nurses' experiences of providing person-centred care.

Method: Qualitative literature study with descriptive synthesis where eleven caring science

articles used for result analysis. Results: Nurses experienced that the relationship with patients and the right conditions for centred care were basics for caring person-centred. Seeing the person behind the patient and motivating patients’ participation enabled a person-centred approach. Collaborating with colleagues, devoting more time to patients and personal conditions were both an opportunity and an obstacle to provide a person-centred caring. Conclusion: Seeing the person behind the patient and making patients involved is central in caring person-centred. It also requires the right conditions such as extra time, knowledge and functional cooperation for providing appropriate person-centred care.

(4)

INNEHÅLL

1 INLEDNING ...1

2 BAKGRUND ...1

2.1 Personcentrerad vård... 1

2.2 Lagar och riktlinjer ... 3

2.3 Tidigare forskning ... 3

2.3.1 Patienters upplevelse av personcentrerad vård... 3

2.3.2 Avsaknad av personcentrerad vård ... 4

2.3.3 Anhörigas upplevelse av att vara delaktig i personcentrerad vård ... 4

2.4 Vårdvetenskapligt perspektiv ... 5 2.4.1 Helhetssyn ... 5 2.4.2 Vårdande ... 6 2.4.3 Vårdrelation ... 6 2.5 Problemformulering ... 7 3 SYFTE ...7 4 METOD ...7

4.1 Urval och datainsamling ... 8

4.2 Genomförande och analys ... 9

4.3 Etiska övervägande ...10

5 RESULTAT ... 10

5.1 Relationen till patienter ...11

5.1.1 Att göra patienter delaktiga ...11

5.1.2 Att se personen bakom patienten ...12

5.2 Förutsättningar för personcentrerad vård ...13

5.2.1 Att ge tid till patienter...13

5.2.2 Personliga förutsättningar ...14

5.2.3 Att samarbeta ...15

(5)

6.1 Resultatdiskussion ...16

6.2 Metoddiskussion ...19

6.3 Etikdiskussion ...21

7 SLUTSATSER ... 22

7.1 Förslag på vidare forskning ...22

REFERENSLISTA ... 24

BILAGA A. SÖKMATRIS

BILAGA B. KVALITETSGRANSKNING BILAGA C. ARTIKELMATRIS

(6)

1

INLEDNING

En förutsättning för att arbeta utifrån personcentrerad vård är att patienter ska sättas i centrum, det vill säga att patienters delaktighet i sin egen vård motiveras samt att patienters berättelse används som en utgångspunkt i vårdplaneringen och genomförandet av vården. Enligt en forskningsgrupp inom hälsa, vård och välfärd (Comcare) på Mälardalens högskola behövs kunskap om innebörden av ett personcentrerat arbetssätt utifrån sjuksköterskors perspektiv. Under sjuksköterskeutbildningsgång finns flera kurser som fokuserar på att vårda personcentrerat, där börjar intresse om personcentrerad vård. Intresset för ämnet växte ytterligare på den verksamhetsbelagda utbildningen som sjuksköterskestudenter på äldreboende där ett visst antal patienter träffades, men fokus var på en specifik patient. Därpå vårdandet utgår från att närvara specifikt med den enskilda patienten och vårda utifrån patientens behov samt önskemål. Detta gav tillräckligt med tid för en bättre uppfattning och möjlighet till förståelse om patientens upplevelse om sin hälsa och innebörden av personcentrerad vård för patienten. Det kan finnas behov av att

sjuksköterskor rustar sig med en bättre förståelse och kunskap om personcentrerad vård för att uppnå en förbättrad omvårdnad. En sjuksköterska spelar en viktig roll i att främja patienters hälsa genom att planera vård som anpassar och uppfyller patienters önskemål samt behov.

Som blivande sjuksköterskor anser författarna att det är viktigt att sjuksköterskor ökar sin förståelse om personcentrerad vård. Att lyssna och bekräfta patienter samt deras närstående bidrar till ökad trygghet och tillit vilket kan leda till ökad vårdkvalité. Genom att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att ge personcentrerad vård kan det anses leda till en ökad förståelse bland sjuksköterskor, och bidra ytterligare till utveckling av ämnet.

2

BAKGRUND

Bakgrundsavsnittet inleds med beskrivning av personcentrerad vård. Vidare presenteras beskrivningar av lagar och riktlinjer samt tidigare forskning kring intresseområde, vårdteoretiskt perspektiv och problemformulering.

2.1

Personcentrerad vård

Enligt Edvardsson (2020) började personcentrerad vård appliceras inom demensvården genom Tom Kitwood. Kitwood bestred att ändra den dåvarande synen på demenssjuka patienter, vilket var att demenssjuka patienters personlighet successivt förstördes och patienter betraktades som en levande död eller ett tomt skal. Kitwood menade att en person

(7)

finns gömd bakom demenssjukdomen och dess symtom som behöver lika mycket samvaro, uppskattning, kärlek och meningsfulla relationer samt sysselsättning som alla patienter med andra slags av sjukdomar. Denna syn på vården fick ett stort genomslag såväl inom

demensvården som även senare inom hälso- och sjukvården. Wilberforce m.fl. (2018) samt McCormack och McCance (2019) beskriver att personcentrerad vård numera är ett allmänt förekommande begrepp över hela världen och att det är en central del av de strategier som används för att förbättra samt utveckla hälso-och sjukvården.

Det finns flera termer som används synonymt till personcentrerad vård. Personcentrerad, patientcentrerad, kundcentrerad och individualiserad vård är bland begreppen som används omväxlande till personcentrerad vård (McCormack & McCance, 2010; Naldemirci m.fl., 2017). Personcentrerad vård definierades i början som en individualiserad vård allt mer fokuserad på patientspecifik information, det vill säga att varje patient betraktas som en unik människa vid genomförandet av den personcentrerade vården (Maassen m.fl., 2017).

Begreppets exakta betydelse varierar bland olika vårdsektorer men generellt kan det uppfattas som att det omfattar vårdtjänster som inriktar sig till att respektera, bekräfta och bemöta personers unika karaktärer (Wilberforce m.fl., 2018). Svensk sjuksköterskeförening m.fl. (2019) beskriver att personcentrerad vård är en vård som möjliggör att hela människan ses, inte bara sjukdomen. Det skapar lika möjlighet för att bemöta det holistiska behovet hos patienter, det vill säga de fysiska, andliga, sociala, existentiella och psykiska behoven.

Vårdandets strävan utgår från respekt och bekräftelse för patienters upplevelse och förståelse för sjukdomen. Personcentrerad vård tar hänsyn till patienters unika perspektiv på hälsa och ohälsa samt möjliggör att patienters unika perspektiv får samma vikt som vårdgivarens professionella perspektiv (Svensk sjuksköterskeförening m.fl., 2019).

Att arbeta utifrån det personcentrerade arbetssättet beskrivs medföra effektivitet och ökad patienttillfredsställelse. Detta menas att patienters vårdande kan effektiveras genom att vårda personcentrerat vilket eventuellt ökar patienters välbefinnande (Maassen m.fl., 2017). Centrum för personcentrerad vård vid Göteborgs universitet (GPCC, 2019) beskriver att arbete utifrån personcentrerad vård byggs på tre nyckelbegrepp vilka är partnerskap,

patientberättelse och dokumentation. Skapande och upprätthållande av partnerskap utgör en central roll i personcentrerad vård. En relation mellan patienter eller deras närstående och vårdpersonal som grundar sig på ömsesidig respekt för varandras kunskap bör skapas, det vill säga patienters upplevelse och kunskap om sin sjukdom och vårdprofessioners kunskap om vården. Noggrant och respektfullt lyssnande på patienter eller närstående om sitt

medicinska och psykosociala hälsoproblem tillsammans med övriga hälsoundersökningar är en förutsättning för tillämpning av personcentrerad vård. Parterna kommer överens och planerar tillsammans en vårdplan som omfattar genomförande av strategier och önskade mål, samt en plan för vidare kort- och långsiktig uppföljning. Vårdplanen och

patientberättelsen skapas till en levande dokumentation som ska vara tillgänglig för patienter och övriga vårdparter för vidare referens. GPCC (2019) uppvisar resultat på evidensbaserad personcentrerad vård i olika sjukvårdssammanhang i Sverige, vilket visade på kortare vårdtider, högre och bättre livskvalité, lägre kostnader och positiva effekter hos patienter. Däremot riktar Edvardsson m.fl. (2010) kritik mot personcentrerad vård, och de menar att idén med personcentrerad vård bara är politiska slogans.

(8)

2.2

Lagar och riktlinjer

Patientlagen (SFS 2014:821) fastslår att patienters rätt till delaktighet, integritet och självbestämmanderätt i vården ska respekteras. Lagen säkerställer att vården inte ska tillämpas utan patienters samtycke till den aktuella vårdåtgärden som ges samt att patienter har rätt att avböja behandlingen när som helst. Lagen syftar också till att patienter ska få information om sitt hälsotillstånd, vård och behandling samt behandlingsförlopp. Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2017:30) beskriver att det yttersta målet med vården är att möjliggöra för att alla människor ska få vård med god kvalitét, vård som ser till att patienter får den trygghet, säkerhet och kontinuitet i vården som patienter behöver. Det tydliggör också att vården ska byggas på respekt för allas lika värde och för individens värdighet. Detta bekräftas även av Patientlagen (SFS 2014:821) att vården ska grunda sig på allas lika värde.

Svensk sjuksköterskeförening (2017) beskriver personcentrerad vård som en av

sjuksköterskors kärnkompetens som strävar efter att patienter och närstående ska ses som unika individer med unika behov, preferenser, värderingar, möjligheter och förväntningar. Sjuksköterskor ska använda patientberättelse som ett redskap till att bedöma, planera genomföra och utvärdera omvårdnad i samråd med patienter och deras närstående.

Sjuksköterskor har ett ansvar att skapa ett partnerskap med patienter och närstående samt att skapa en gynnsam förutsättning för fortsatt kontakt och vårdkontinuitet.

2.3

Tidigare forskning

Under rubrikerna beskrivs patienters upplevelse av personcentrerad vård samt anhörigas upplevelse av att vara delaktig i den personcentrerad vården.

2.3.1

Patienters upplevelse av personcentrerad vård

Det har visats genom tidigare forskning att patienter upplever en god personcentrerad vård när vårdpersonal ser patienter som unika människor. Detta menas att patienter ska ses som unika med egen historia, preferenser, behov och intressen. Patienter förklarar att vården förväntas att betrakta, respektera och värdera patienter som unika individer med egna liv även fast de har medicinska och psykologiska behov (Edvardsson m.fl., 2010; Greenfield m.fl., 2014; Marshall m.fl., 2012; Sharp m.fl., 2016). Patienter upplever att delaktighet i sin egen vård är en viktig del av personcentrerad vård. Meningsfulla och individualiserade aktiviteter beskrivs bidra stort till en god vård, det vill säga till en personcentrerad vård. Detta kan exempelvis vara att utföra en hobby, ha kläder som patienter önskar samt att sällskap med familj och vänner är något som upplevs vara viktigt för patienter (Edvardsson m.fl., 2010).

Patienters upplevelse av ömsesidig respekt och förståelse från vårdpersonal bidrar till att patienter skapar en god relation och interaktion med vårdpersonal oavsett maktskillnaderna mellan dem. Det är en viktig aspekt av tillit och förtroende för vårdpersonal där patienter upplever respekt och att bli sedd (Marshall m.fl., 2013). Det beskrivs av patienter att

medkänsla är en vital aspekt för personcentrerad vård. Det kan innebära att vårdpersonal ser patienters behov och bekräftar patienters känslor vilket i sin tur upplevs grundläggande och tröstande. Patienter upplever att viss vårdpersonal bara närmar sig och tröstar patienter

(9)

(Sharp m.fl., 2016). Patienter och familjemedlemmar upplever att ett gott bemötande medför en mänsklig och varm stämning. Vidare beskrivs att upplevelsen medför att patienter återfår sin identitet som hjälper att uppfatta sig själva som mer än bara diagnosen (Bilodeau m.fl., 2015; Edvardsson m.fl., 2010; Marshall m.fl., 2012; Sharp m.fl., 2016).

2.3.2

Avsaknad av personcentrerad vård

Laird m.fl. (2015) redogör patienters upplevelse vid avsaknad av personcentrerad vård. Patienter upplever att vården inte är personcentrerad när patienter inte motiveras till en aktiv deltagande i beslut kring sin vård, när information som ges inte är adekvat, när vårdpersonal har hög arbetsbelastning och när bemötandet inte är tillräcklig till att

tillfredsställa patienter. Detta ledder till en ökad känsla av maktlöshet och frustration. Flera forskare (Bilodeau m.fl., 2015; Greenfield m.fl., 2014; Sharp m.fl., 2016) redogör också att patienter upplever frustration och rädsla när vården inte betraktar patienter som unika människor. Det kan även leda till att patienter försöker försvara sig och stå upp mot

vårdpersonal för att göra sig förstådda och lyssnade på, för att deras behov och önskemål ska synliggöras. Patienter upplever att viss vårdpersonal inte visar medkänsla på grund av personliga beteenden och hög arbetsbelastning. Patienter upplever även att de väntar länge innan deras behov bemöts eftersom vårdpersonal är tvungna att utföra andra arbetsuppgifter som pappersarbete (Laird m.fl., 2015; Marshall m.fl., 2012; Sharp m.fl., 2016). Det

framkommer även genom tidigare forskning att patienter känner sig passiva och att de inte spelar en aktiv roll i sin egen vårdplan på grund av tidsbrist (Bilodeau m.fl., 2015; Greenfield m.fl., 2014). Patienter indikerar att bättre delaktighet och kommunikationsmöjlighet kan skapa en atmosfär där patienter deltar aktivt i sin vård, istället för att enbart vara passiva vårdtagare (Greenfield m.fl., 2014; Marshall m.fl., 2012).

Forskning visar att patienter upplever att det finns maktskillnader som hindrar att etablera en god relation, samt att viss vårdpersonal mestadels fokuserar på den formella relationen och själva sjukdomen (Greenfield m.fl., 2014; Marshall m.fl., 2012). Det framkommer också att patienter visar ett betydande behov av att bli lyssnade på och att få fullständig

uppmärksamhet för att kunna berätta om sin historia (Greenfield m.fl., 2014; Marshall m.fl., 2012). Vidare visar forskning att patienter känner sig maktlösa på grund av en maktobalans mellan patienter och vårdpersonal samt den fysiska begränsningen som uppkom på grund av sjukdomen (Marshall m.fl., 2012).

2.3.3

Anhörigas upplevelse av att vara delaktig i personcentrerad vård

Anhöriga beskriver att lära känna patienter är en förutsättning för vårdpersonal att kunna vårda personcentrerat. Att lära känna patienter beskrivs av anhöriga att det innefattar att lära sig om patienters historia, preferenser, behov samt intressen vilket uppfattas vara

grundläggande i att ge personcentrerad vård. Miljöanpassning och planering av meningsfulla aktiviteter för patienter beskrivs också vara grundläggande aspekter i att vårda

personcentrerat. Anhöriga uttrycker också att inkludering av familjemedlemmar i patienters liv och vård är en viktig aspekt i personcentrerad vård (Edvardsson m.fl., 2010). Vidare beskriver Clissett m.fl. (2013) och Edvardsson m.fl. (2010) att involvera anhöriga med patienter är ett sätt som överensstämmer med personcentrerad vård. Anhöriga beskriver att bra relationskapande med vårdpersonal ökar förutsättningar för att involvera anhöriga i vården kring beslutfattande och att vårda personcentrerat. För att kunna ge personcentrerad

(10)

vård beskrivs av anhöriga att tid är en viktig del. Detta beskrivs genom en önskan att vårdpersonal ska tillsätta tid för att sitta ned och samtala med anhöriga samt behandla anhöriga på ett sätt som får dem att känna sig hemma. Flera forskare beskriver dock (Bilodeau m.fl., 2015; Clissett m.fl., 2013) att anhöriga upplever en stor skillnad i

vårdpersonals professionella attityd och förmåga att vårda personcentrerat. Bilodeau m.fl. (2015) och Edvardsson m.fl. (2010) beskriver vidare att anhörigas önskan att få information om patienters hälsosituation är något som är nödvändigt och detta anses som en början till patienters hälsouppföljning.Anhöriga upplever oro och otrygghet när vårdpersonal inte tar till sig tid för att informera och kommunicera gällande patienters tillstånd.

2.4

Vårdvetenskapligt perspektiv

Katie Erikssons (2014, 2015) teori som rör helhetssyn, vårdrelation och vårdande utgör det teoretiska perspektivet för arbetet. Helhetssyn valdes för dess övergripande syn på

människans olika delar vilket omfattar kropp, själ och ande och det anses att ha en stark koppling till personcentrerat arbetssätt. Vårdrelation valdes för dess roll att bidra till ett sant möte mellan vårdpersonal och patienter med utrymme för växt. Vårdandet valdes för att det handlar om en gemenskap som skapas för att upprätthålla hälsoprocessen. Detta sker genom att ansa, leka och lära patienter, vilket de beskrivs som vårdandets kärna. Val av teoretiker grundar sig på teoretikerns starka inflytande gällande vårdens syn på hur människan ska ses, förstås och behandlas. Vårdvetenskapliga perspektiv enligt Eriksson (2014, 2015) tillämpas i examensarbetet för att visa vad att se den hela människan har för betydelse i patienters hälsoprocess samt att tydliggöra vikten av att skapa relation mellan patienter och vårdpersonal för att göra patienter delaktiga.

2.4.1

Helhetssyn

Eriksson (2015) konstaterar att människan är hel och att hälsan är hel, vilket innebär att en hel människa är hälsa. Teoretikern beskriver även att människan är en unik hel människa som byggs av många delar. En helhetssyn på människan handlar om att se människan från ett mångdimensionellt perspektiv, det vill säga en kroppslig, själslig och andlig dimension. Den kroppsliga delen utgör den medicinska, fysiska, somatiska eller biologiska delen hos människan, den själsliga delen utgör psykologiska aspekter och den andliga delen utgör andligheten hos människan. Dessa dimensioner samverkar med varandra och har överlappande effekter men är i sig separata enheter. Eriksson (2014) beskriver även att vårdpersonal ska tillgodose alla dessa dimensioner hos patienten även om det aktuella hälsoproblemet visar sig vara koncentrerad till någon del. Vårdpersonal ska då ständigt utveckla sin förståelse på dessa delar för att öka sin yrkesskicklighet och förmåga i att få patienter uppleva hel. ”Att vårda är att hela” betonar Eriksson (2015, s. 57) och förklarar att det är ett påstående som resulterats av en helhetssyn inom vården. Eriksson (2014, 2015) skriver att helhetssynen tar exempelvis hänsyn till patientens somatiska hälsoproblem, tro, sociala relationer, önskemål och känslor. Eriksson (2014) beskriver även att helhetssyn överväger patienters vilja att vara delaktiga och bidra i att skapa sitt eget liv. Enligt Eriksson (2015) vårdandet som överväger dessa aspekter betraktas som en helande vård.

(11)

2.4.2

Vårdande

Eriksson (2015) beskriver att vårdandet ursprungligen kommer från begreppet ”vårda” som betyder att ansvara för, bry sig om, vara av vikt, akta och angå. Vårdandet är ett samspel som sker mellan vårdare och patienter genom att ansa, leka och lära patienter för att upprätthålla patienters hälsoprocess. Dessa är grundläggande substanser för vårdandet. Ansningen beskrivs skapa en känsla av renlighet och kroppsligt välbefinnande hos patienter. Det är en hälsoprocess som strävar efter att göra patienter självständiga genom vänskap. Ansningen karakteriseras av vårdpersonalens verkliga välvilja på patienter genom att ge beröring, värme och närhet. Lekandet tillhör patienters beteendemönster, och det beskrivs skapa känsla av tillit samt tillfredsställelse. Lekandet karakteriseras av interaktion och

uttryck för olika slags av patientönskningar. Lärandet är en inlärning som leder till utveckling och en ständig förändring. Genom lärandet skapas nya möjligheter och val av olika vägar hos patienter. Vårdpersonal bör sträva då efter att möjliggöra och underlätta lärandet. Lärandet bör skapa en känsla av glädje då det betyder att människan reser upp från en lägre till en högre fullkomlighet. Alla dessa vårdandets substanser påverkar varandra och spelar en viktig roll i att främja patienters hälsa. Vårdaren ska utgå från patienters situation och hälsobehov för att kunna förstå och ta en bedömning till när ansa, leka och lära ska inledas hos patienter. Skickliga sjuksköterskor ska vara uppmärksamma, ha förmåga att förstå, visa empati,

sympati och kunna ge en god vård till patienter. God vård menas att den ska grunda sig på ansvar och kärlek till medmänniskan (Eriksson, 2015).

2.4.3

Vårdrelation

Eriksson (2014) påstår att vårdrelation bygger på relation mellan patienter och vårdpersonal. Ömsesidighet beskrivs vara en viktig del av en vårdrelation för ett äkta möte ska kunna skapas mellan dessa parter. Detta äkta möte möjliggör för vårdpersonal att förmedla en äkta kärlek vidare till patienter. Vårdpersonal får inte påskynda relationen utan relationen ska skapas som en möjlighet för inbjudan. Genom denna relation skapas ett utrymme för att växa, vilket innebär att utrymmet öppnar möjligheter för patienter att uttrycka sina aktuella behov, begär och problem. Det aktuella behovet utgör människans begär, vilket som betyder människans innersta längtan och önskan. Begäret kan relateras till människans strävan efter mening i sitt liv, längtan efter att få vara med någon samt längtan efter att vara delaktig med andra. Problemet utgör något som patienter inte kan lösa i relation till det aktuella

hälsohindret. Vårdpersonal ska jobba på att lösa hindret för att patienten ska kunna utveckla och leva som en hel människa.

Eriksson (2014) beskriver vidare att vårdrelationen skapar möjlighet för patienter att lära sig om att ta emot och att ge. Vårdpersonal bör förstå då att motta är något som kräver

kunnighet men även att det kan innebära för patienter som att lämna ut sig själva.

Kontinuitet i vårdrelation beskrivs vara viktigt för att stödja patienters hälsoprocess och att den ska utvecklas mot optimal hälsa. En djup och trygg vårdrelation ökar vårdpersonals strävan för en djupare kunskap om patienter som gör att vårdprocessen blir vårdande. Vårdrelation beskrivs vara en av kärnorna i vårdprocessen, där vårdprocessen har tre delar; patientanalys, prioritering samt vårdhandling. En god vårdrelation skapar en förutsättning för en optimal vårdprocess, och en vårdprocess som saknar den goda vårdrelationen riskerar vårdandets kvalitet, att vårdpersonal tenderar att fokusera bara på att utföra en rad uppgifter (Eriksson, 2014).

(12)

2.5

Problemformulering

Personcentrerad vård är i dagsläget tillämpbar inom olika sjukvårdssammanhang och det visar sig leda till ökad effektivitet och patienttillfredsställelse. Den strävar efter att patienter ska betraktas som unika människor med unika karaktär. I det vårdvetenskapliga perspektivet beskrivs att en god sjuksköterska ska vara uppmärksam och arbeta med en helhetssyn på patienter. Tidigare forskning visar att patienter och anhöriga beskriver att ömsesidig respekt och förståelse mellan vårdpersonal och patienter kan skapa en god relation och interaktion vilket ökar tillit och förtroende för vårdpersonal. Problemet kring det här är att patienter upplever frustration, maktlöshet och rädsla när vården som ges inte betraktar patienter som unika människor samt att bemötandet och informationen som ges inte är adekvat. Problemet som framkommer i tidigare forskning visar även att patienter känner sig passiva och att de inte spelar en aktiv roll i sin egen vårdplan på grund av tidsbrist och hög arbetsbelastning. Det framkommer också att patienter och anhöriga upplever att viss vårdpersonal inte visar medkänsla i samma utsträckning som annan vårdpersonal vilket anses skilja sig åt beroende på personliga beteenden. En ökad kunskap och djupare förståelse för personcentrerad vård kan bidra till att patienter får en hög vårdkvalité vilket i sin tur kan leda till bättre

patienttillfredsställelse. Att beskriva sjuksköterskors erfarenheter är relevant då detta skapar en ökad förståelse och kunskap om att ge personcentrerad vård, vilket kan utrusta

sjuksköterskor med en bättre kunskap för att utföra vårdande.

3

SYFTE

Syftet är att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård.

4

METOD

Metoden som användes till att utföra arbetet var en kvalitativ litteraturstudie med

beskrivande syntes. Grunden till valet av analysmetoden baserades på examensarbetets syfte vilket var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård. Friberg (2017a) beskrev att en kvalitativ studie bland annat kan användas för att beskriva

människors erfarenheter vilket var fokus i arbetet. Analysmetod utfördes i fyra steg enligt Evans (2002). Det första steg innefattade att hitta relevanta studier genom en

databassökning. Nästa steg var att läsa artiklarna flera gånger för att få djupare förståelse om artiklarnas innebörd och identifiera nyckelfynd. Nyckelfynden var centrala i studien som också kunde kopplas till examensarbetets syfte. I steg tre skapades teman och respektive subteman utifrån nyckelfynden. Det sista steget innefattade att skriva fram resultat där varje tema erhölls som rubrik. Evans (2002) konstaterade vidare att en beskrivande syntes syftade till att beskriva vad som har rapporterats i studier samt att göra så lite omtolkning som möjligt av de publicerade data.

(13)

4.1

Urval och datainsamling

Evans (2002) skriver att det första steget i en litteraturstudie handlar om att samla in tillräckligt med datamaterial från vetenskapliga databaser och ta fram de mest relevanta artiklar. Dessa artiklar ska ha besvarande möjligheter gällande syftet, och gå igenom kvalitetsgranskande kriterier. Kvalitativa artiklar söktes i databaserna CINAHL Plus och PubMed som nåddes genom det digitala biblioteket hos Mälardalens högskola. Sökorden i databaserna användes för att ta fram vetenskapliga artiklar som var relevanta för syftet. För att underlätta sökandet i databaserna användes Svensk MeSH som översatt sökord från svenska till det korrekt användbara engelska ord. Sökkombinationer utfördes i CINAHL Plus och PubMed med orden “person centred care”, “nurse perspective ”, ”nurse experience”, ”nurse- patient relation”, “interview” och “qualitative”. Sökorden användes i olika

kombinationer med ordet AND för att söka fram artiklar som innehöll intresseämnet, vilket redovisades i en sökmatris i bilaga A. Östlundh (2017) skriver att AND är en sökoperatör i booleska sökteknik som användes för att koppla två sökord och styr databasen för att söka artiklar som innehåller båda sökorden.

För att begränsa sökningarna användes inklusions- och exklusionskriterier beroende på om artiklarna var väsentliga för arbetets syfte. Inklusionskriterier innefattade att artiklarna som söktes i CINAHL Plus skulle vara publicerade mellan det egenvalda årsintervallet 2010–2020 och hade krav om att vara Peer Reviewed (expertgranskade) samt uppfylla strukturen IMRaD (Introduction, Method, Result and Discussion). Artiklarna som söktes i PubMed skulle vara publicerade mellan det egenvalda tidsintervallet 2010–2020 för att avgränsa

sökningsresultat. Artiklarna som söktes i PubMed hade inga begränsningar, därför används Ulrichsweb (2020) för att kritisk granska artiklarna om tidskriften var Refereed. Östlundh (2017) säkerställer att Refereed har samma betydelse som Peer Reviewed, vilket betyder att artiklarna är granskade och publicerade i vetenskapliga tidskrifter. Exklusionskriterier innefattade att exkludera artiklarna av kvantitativa studier och artiklar som beskrev

patienters- eller anhörigperspektiv av personcentrerad vård. Även artiklar som verkade vara relevanta till syfte men med låg kvalitetskriterier valdes bort till resultatdelen.

Vid sökningen framkom över 100 artiklar från både databasen CINAHL Plus och PubMed. Artiklar vars rubrik verkade vara relevanta för syftet lästes vidare artikelns abstrakt och de som bedömdes vara irrelevanta till syftet togs de bort. De återstående artiklarna abstrakt som var relevanta till syftet lästes sedan vidare. Efter att ha läst hela artikeln och om dess innehåll var relevanta till examensarbetet sparades den i en mapp för att underlätta arbetet. Av

urvalet sparades tretton artiklar, åtta från CINAHL Plus och fem artiklar från PubMed. Enligt Friberg (2017a) är kvalitetsgranskning nästa steg i processen. Från Fribergs (2017a) utvaldes endast tio frågor för kvalitetsgranskning som sedan sorterades och omformulerades till JA- eller NEJ-svar för att kunna sätta poäng. Artiklarna fick en poäng för varje JA-svar och noll poäng för varje NEJ-svar. Artiklar som fick mellan en till fyra JA-svar bedömdes vara av låg kvalité, artiklar som fick fem till sju JA-svar bedömdes ha medelkvalité och artiklar som fick åtta till tio JA-svar bedömdes ha hög kvalité. Kvalitetsgranskningen redovisas i bilaga B. Efter kvalitetsgranskningen valdes elva artiklar med hög poäng. I bilaga C redovisades elva utvalda artiklarna, där visas även artiklarnas författare, titel, syfte, metod och resultat samt poängen artikeln fick.

(14)

4.2

Genomförande och analys

Det andra steget enligt Evans (2002) är att läsa det insamlade datamaterialet flera gånger för att se en helhetsbild, och sedan identifiera nyckelfynd från varje utvald artikel. Nyckelfynd är viktiga meningar som tas från varje artikels resultat som är relevanta för studiens syfte (Evans, 2002). Utvalda artiklar lästes igenom flera gånger för att få en djupare förståelse samt kunna identifiera nyckelfynd som var mest framträdande och kunde kopplas till arbetets syfte. En tabell som innehåller artikeltitel, författare och år skapades och alla

nyckelfynd som hittades kopierades och klistrades in i tabellen. Nyckelfynd markerades med olika färger för att underlätta arbetet. Arbetets syfte var skrivet i tabellen för att hela tiden bli påmind om nyckelfyndens innehåll kunde besvara syftet.

Evans (2002) skriver att det tredje steget är att gå igenom nyckelfynd som är framtagna samt identifiera likheter och skillnader. Likheter och skillnader som identifierats ska sedan

jämföras, och utifrån det relaterade nyckelfyndet ska ett övergripande tema respektive subtema skapas. Nyckelfynd som fanns i den skapade tabellen lästes noggrant flera gånger för att urskilja likheter och skillnader mellan fynden. Nyckelfynd som beskriver liknande erfarenheter grupperades under respektive huvudsakligt innehåll i tabellen. Efter gruppering av nyckelfynden, utifrån gemensamma likheter diskuterades flera förslag för tema och subtema. Efter detta skapades två teman och fem subteman. I tabell 1 redovisades exempel på nyckelfynd som hittades i artiklarnas resultat, tema och subtema vilket genomfördes i enlighet med Evans (2002) analysmetoden. I tabellen presenterades två nyckelfynd för var och en subtema och detta visar hur teman och subteman skapades. Det sista steget var att varje tema och subtema beskrevs utförligt med citat som understöd samt med referens från analysartiklarna (Evans, 2002). Tema och subtema skrevs ned i löpande text under rubrikens resultat. Citat angavs i varje subtema för att ge exempel från originalartikel samt för att styrka arbetets syfte vilket var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård.

Tabell 1: Exempel på tillhörande nyckelfynd till första temat respektive subteman.

Nyckelfynd Tema Subtema

“By providing options and allowing patients to choose, nurses promoted active patient involvement.” (Oxelmark m.fl., 2018, s. 615).

Relationen till patienter

Att göra patienter delaktiga

“Nurses viewed patients as unique

individuals with a variety of attitudes and levels of willingness, who could not be forced to participate.” (Tobiano m.fl., 2015, s. 2746). “Caring was conceived as ‘seeing through’ the patient, i.e., the person behind the patient.”

(Andersson m.fl., 2015, s. 4). Att se personen bakom

patienten “Participants stressed that they strove to see

the patient as a person and not as a patient suffering from a diagnosis.” (Cederwall m.fl., 2018, s. 34).

(15)

4.3

Etiska övervägande

CODEX (2020) beskriver att en forskare har ett eget ansvar att dennes forskning är moraliskt acceptabel och av god kvalité. Det förklaras vidare behov av att ange källor samt att en

forskare aldrig får fabricera, förfalska, missleda eller plagiera vetenskapliga data eller resultat. Det kan undvikas genom att ordagrant citera och hänvisa till originalkällan för att underlätta spårning av texten till läsaren. Det har enbart valts bearbetat material för att utföra examensarbetet, det innebar att en etikprövning inte blev aktuellt i arbetet. Däremot var det krav att de utvalda artiklarna skulle vara Peer-reviewed och uppfylla vetenskapliga krav. CODEX (2020) skriver vidare att vetenskapligt material granskas kritiskt utifrån olika aspekter, exempelvis argumentativa, källkritiska och metodologiska aspekter. Peer-reviewed betyder att artiklarna är bedömda av erkända forskare inom det aktuella ämnesområdet. Det användes APA-referenser så att läsarna själva kan hänvisas till originalkällan och kontrollera om informationen angivits i examensarbetet överensstämmer med originalkällorna.

Artiklarna som användes i arbetet var skrivna på engelska och författarna har använt sig av Google translate och lexikon för att översätta texten med så lite förändring av textens innebörd som möjligt.

5

RESULTAT

Examensarbetet syftade till att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att ge personcentrerad vård. Resultatet redovisades i två teman med respektive två subteman för första teman och tre subteman för andra teman. Temat Relationen till patienter inkluderade två subteman: Att

göra patienter delaktiga och Att se personen bakom patienten. Andra temat var

Förutsättningar för personcentrerad vård. I temat redovisade tre subtema: Att ge tid till patienter, Personliga förutsättningar och Att samarbeta. Teman och subteman presenteras i

tabell 2.

Tabell 2: Teman och subteman.

Tema Subteman

Relationen till patienter

Att göra patienter delaktiga Att se personen bakom patienten

Förutsättningar för personcentrerad vård

Att ge tid till patienter Personliga förutsättningar Att samarbeta

(16)

5.1

Relationen till patienter

Det första temat som framkom var Relationen till patienter. I temat redovisas två subtema:

Att göra patienter delaktiga och Att se personen bakom patienten. Temat handlar om

sjuksköterskors erfarenheter av att skapa relation med patienten och relationens betydelse. Sjuksköterskors erfarenheter av att skapa relation utgick från att få patienter delta i sin egen vård och se fram personen som var gömd bakom sin sjukdom eller symtom. Att lära känna patienter ansågs av sjuksköterskor vara första steg för att kunna ge personcentrerad vård. Detta möjliggjorde då att kunna urskilja den personen som ligger bakom sjukdomen och den lidande personen.

5.1.1

Att göra patienter delaktiga

Sjuksköterskor erfor att patienters delaktighet i sin egen vård hade en viktig roll i att vårda personcentrerat (Andersson m.fl., 2015; Bolster & Manias, 2010; Harper m.fl., 2020;

Kullberg m.fl., 2018; Oxelmark m.fl., 2018; Tobiano m.fl., 2015). Genom att visa patienter en inbjudande attityd samt respektera patienters kunskap möjliggjordes patientdelaktighet. Det beskrevs även av sjuksköterskor att patienters deltagande i sin egen vård var patienträttighet (Oxelmark m.fl., 2018). Sjuksköterskor erfor även att patientdelaktighet förbättrades när kommunikation underlättades genom olika hjälpmedel, och olika aktiviteter delades till patienter (Harper m.fl., 2020; Kullberg m.fl.,2018; Oxelmark m.fl., 2018). Sjuksköterskor erfor också att patientdelaktighet åstadkoms när patienter fick lika mycket möjlighet för dialog, vilket var när information utbyttes mellan patienter och sjuksköterskor (Kullberg m.fl.,2018). En sjuksköterska beskrev; “They are the experts, they know what is best for them, take advantage of that, let them rule. I try to take in their knowledge.” (Oxelmark m.fl., 2018, s. 616). Sjuksköterskor ansåg att skapa möjlighet för patienter att välja att delta var ett sätt att göra patienter delaktiga. Sjuksköterskor beskrev även att det behövdes att visa lyhördhet för patientval genom att bland annat informera patienter om vilka alternativ fanns att välja (Tobiano m.fl., 2015). Att dela ansvar med patienter också beskrevs av

sjuksköterskor vara positiv eftersom det skapade möjligheter för sjuksköterskor att avlasta arbetet samt att patienter tog på sig ett ansvar. Sjuksköterskor erfor att få patienter att aktivt delta hjälpte patienters förståelse över vad som behövde göras. Det var även ett sätt att uppmuntra patienter till att ta hand om sig själva (Oxelmark m.fl., 2018).

För att göra patienter delaktiga erfor sjusköteskor att det var först viktigt att bekanta sig med patienter och skapa relation med dem (Bolster & Manias, 2010; Ross m.fl., 2014) för att kunna skapa en känsla av trygghet och lugn hos patienter (Vassbø m.fl., 2019; Tobiano m.fl., 2015). Att arbeta aktivt för patienters delaktighet genom att använda olika metoder erfor sjuksköterskor att patientdelaktighet kunde motiveras. Detta handlade om att skapa en bekväm atmosfär där patienter kände sig lättnad att delta. Metoder att motivera

delaktigheten innefattade bland annat att använda gott humör, optimal hälsning samt

anpassade kommunikation (Tobiano m.fl., 2015). En sjuksköterska uttryckte: “. . . I always do a bit of a joke with them, like ‘You’re the boss you have to tell me what you need and I’m here just following orders, you’ve got your own routine, . . .” (Tobiano m.fl., 2015, s. 2746).

Sjuksköterskor erfor att ha relation sedan tidigare vårdtillfälle var som en fördel för det kunde underlätta patientvården (Tobiano m.fl., 2015). Sjuksköterskor erfor att det var också en viktig del att lära känna patienters familj. På det sättet kunde patienters önskemål togs upp när patienter själva inte kunde göra sina önskemål hörda. Sjuksköterskor erfor att det var nödvändig att bygga upp såväl en god relation som kommunikationsmöjlighet med

(17)

patienter och deras familj för ett ökat förtroende till sjuksköterskor hos patienter, och eventuellt ökat aktivt deltagande. Detta kunde uppnås genom att vara lättillgänglig för patienter (Ross m.fl., 2014). En sjuksköterska beskrev: “I think the PCC allows more time to spend with the patient and it provides a way of the patient contributing to their care planning process.” (Harper m.fl., 2020, s. 3). En del sjuksköterskor erfor att skapa relation med

patienter tog tid, däremot erfors det också att det blev lättare för patienter att lita på sjuksköterskor när relationen var väl etablerade (Bolster & Manias, 2010). Sjuksköterskor erfor dock att det fanns vissa aspekter som kunde hämma patientdelaktighet, exempelvis när sjuksköterskor stod upp runt patienters säng och tittade nedåt mot patienter istället för att sitta ned på samma nivå. Detta medförde snarare att patienter kände sig mindre, och detta uppvisade att det fanns hierarkiska struktur därmed patientdelaktighet hämmades (Kullberg m.fl., 2018).

5.1.2

Att se personen bakom patienten

Sjuksköterskor beskrev vikten av att se personen bakom patienten och dess roll i att ge personcentrerad vård (Bolster & Manias, 2010; Cederwall m.fl., 2018; Kullberg m.fl., 2018; Oxelmark m.fl., 2018). Sjuksköterskor erfor att en strävan till att se personen bakom patienten var en utgångspunkt för att möjliggöra ett personcentrerat vårdande. Att förstå patienters erfarenhet av deras situation och diagnos ansågs av sjuksköterskor vara väsentlig för att kunna ge personcentrerad vård. Sjuksköterskor lyfte fram att de strävade efter att se patienten som en person, och inte bara som en patient som lider av sjukdomar. Det

betonades av sjuksköterskor att de inte förvärvade sig information enbart från patienters mediciniska historia, utan reflekterade också med patienter över vilket liv patienter hade utanför sjukhuset. Det ledde till förståelse för patienters resurser och förmågor samt ansågs som ett tillfälle som var viktig till att motivera patienter att möta sina utmaningar som sjukdomen kunde medföra. Genom att sträva efter patientmotivation kunde patienters självförtroende återfås och detta ansågs ha stor vikt vid en personcentrerad vård (Cederwall m.fl., 2018). En sjuksköterska uttryckte sig; “Learn to know the patient and form an opinion about – what person I have here and what they have gone through.... what do they have to fight for?” (Cederwall m.fl., 2018, s. 35). Att göra det lilla extra såsom att promenera med eller servera en kopp te erfors även av sjuksköterskor kunna skapa en lugn stämning och underlätta till att lära känna patienter (Ross m.fl., 2014; Vassbø m.fl., 2019).

Sjuksköterskor betonade att en personcentrerad vård handlade om att ge individanpassad vård till patienter (Andersson m.fl., 2015; Bolster & Manias, 2010), med uppfattning om att se igenom patienten, det vill säga att se personen som var gömd bakom sin sjukdom eller symptom (Andersson m.fl., 2015). Att förstå personers åsikter, planer och mål var avgörande i att förstå patienters behov, förväntningar och preferenser, vilket innefattades i att vårda personcentrerat (Bolster & Manias, 2010; Oxelmark m.fl., 2018). Det betonades av sjuksköterskor att en personcentrerad vård innebar att patienten sattes i centrum. Detta menades att det var viktigt att se människan som en unik individ och bygga en bättre

förståelse samt lära deras behov, då alla människor med samma sjukdom lider på olika sätt. Att bekanta sig med personens dagliga rutiner och skapa en vårdande relation bidrog till att patienter öppnade upp sig och berättade om sina bekymmer. Detta ansågs av många

sjuksköterskor som nyckeln till att centrera patienter och vårda personcentrerat (Bolster & Manias, 2010). Genom att se personen bakom patienten erfor sjuksköterskor att det

(18)

möjliggjorde för patienter att bli motiverade och därmed fick tillbaka sina självförtroende samt tillit till sig själva (Bolster & Manias, 2010; Cederwall m.fl., 2018).

Sjuksköterskor beskrev att se personen bakom patienten möjliggjorde ett utforskande av patientens personlighet, behov, prioriteringar, förmågor och resurser (Bolster & Manias, 2010). Att kunna lära känna patienter hjälpte sjuksköterskor att förstå patienters existentiella dimensioner vilket var viktigt för att kunna tillämpa personcentrerad vård snabbare

(Kullberg m.fl., 2018). Sjuksköterskor uppfattade att ge personcentrerad vård innefattade att ett äkta möte skapades mellan sjuksköterskor och patienter, där sjuksköterskor utgick från att se den unika och hela människan. Detta menades att sjuksköterskor strävade efter att utforska och bilda förståelse för personen bakom sjukdomen samt sjukdomens inverkan på patienters vardag. Genom att skapa denna förståelse kunde patienter vårdas personcentrerat. En genuin önskan av att lyssna och hjälpa som var baserad på kärlek till medmänniskan ansågs vara kärnan i processen att centrera personen och vårda personcentrerat.

Sjuksköterskor ansåg att öppenhet, förståelse, reflekterande och kreativitet spelade en viktig roll i att lösa individuella vårdproblem (Andersson m.fl., 2015).

Sjuksköterskor erkände dock att se patienter som låg i sängen med flera hälsoproblem ledde till en problembaserad vård eftersom detta skiljde patienter från deras normala förhållande och interaktioner. Problemet kunde lösas då genom kontinuerlig kommunikation med patienter. Att kunna förstå mer om personen och dennes personliga identitet ansågs av sjuksköterskor att det medförde till att underlätta och vårda patienter personcentrerat. Att ge personcentrerad vård beskrevs också som en kombination mellan standardiserad och

individualiserad vård. Detta innebar att ta till sig vikten av patienters önskemål samt behov och synkronisera detta med rådande vårdrutiner. Även om patienter själva inte kunde fatta vårdbeslut borde sjuksköterskor tillsammans med patienters anhöriga överväga vårdbeslut som passade bäst för patienterna (Ross m.fl., 2014).

5.2

Förutsättningar för personcentrerad vård

Det andra temat som framkom var Förutsättningar för personcentrerad vård. I temat redovisas tre subteman: Att ge tid till patienter, Personliga förutsättningar och Att

samarbeta. Det ansågs av sjuksköterskor att vissa förutsättningar påverkade i vilken grad de

kunde vårda personcentrerat. Dessa förutsättningar som behövdes för en gynnsam atmosfär mellan sjuksköterskor och patienter för en lämplig personcentrerad vård innefattade

tillräcklig med tid, adekvat kompetens och fungerande samarbete.

5.2.1

Att ge tid till patienter

I arbetet med att vårda personcentrerat erfor sjuksköterskor att patienter behövde få

tillräcklig med tid och möjlighet för att uttrycka sina behov utifrån sin egen takt och förmåga. Att vara närvarande både fysiskt och mentalt i mötet med patienter erfors av sjuksköterskor skapade känslor av trygghet och förtroende samt hjälpte för att få patienter att känna att sjuksköterskor var där för just dem (Cederwall m.fl., 2018). En sjuksköterska uttryckte sig: ‘‘I feel that in first meeting with the patient, that you put a lot of time initially on the session so that they really feel that you are there for them here and now. . . .” (Cederwall m.fl., 2018, s. 35). Sjuksköterskor erfor dock att brist på tid var en begränsande faktor för att utföra adekvat

(19)

personcentrerad vård (Bolster & Minias, 2010; Cederwall m.fl., 2018). Tidsbrist betraktades som ett hinder för sjuksköterskor från att nyttja alla delar av personcentrerad vård

(Cederwall m.fl., 2018) och främja adekvat interaktion med patienter som kunde vara viktigt vid relationsskapande (Bolster & Minias, 2010). Sjuksköterskor beskrev att medicinska prioriteringar och annan nödvändig patientvård samtidigt lämnade personinriktade åtgärder åt sidan vilket kunde vara resultat av en tung arbetsbelastning samt otillräcklig arbetskraft, vilket medförde otillräcklig tid i mötet med patienter (Andersson m.fl., 2015; Harper m.fl., 2020; Tobiano

m.fl., 2015

). En sjuksköterska beskrev: “when we are busy the care planning is not done well, we minus out the writing down, because we can get time poor” (Harper m.fl., 2020, s. 3). Olika strategier såsom att skapa en tyst miljö i patienters rum, justera rummets ljus efter dygnets rytm och adekvat smärtlindring innan omvårdnadsåtgärder ansågs vara som underlättande faktorer för patienter därmed mer tid för personcentrerad vård (Cederwall m.fl., 2018).

Sjuksköterskor erfor även att otillräcklig personal, hög arbetsbelastning och akuta situationer bidrog till tidsbristen som uppkom, varpå ett personcentrerat vårdande nedprioriterades. Detta kunde innebära att sjuksköterskor var tvungna att avsätta tiden till att fokusera på lösningar gällande akuta situationer (Bolster & Minias, 2010; Cederwall m.fl., 2018; Esmaeili m.fl., 2014; Harper m.fl., 2020; Tobiano m.fl., 2015; Walker & Deacon, 2016). Sjuksköterskor erfor också att arbetsuppgifter som inte hade direkt koppling till omvårdnad, exempelvis olika uppgifter som rör administration, bidrog till att patienter inte fick tillräcklig

uppmärksamhet (Esmaeili m.fl., 2014). Vissa rutiner som exempelvis rond mellan sjuksköterskor och andra professioner ansågs av sjuksköterskor att det hindrade

patientdeltagande, varpå mindre tid ägnades till patienter (Oxelmark m.fl., 2018). Walker och Deacon (2016) redogjorde att en sjuksköterska uttryckte sig: “His wife . . . she was so upset and the only thing you could do at that point was to give her a hug.” (s. 42). Detta presenterade att sjuksköterskors erfarenheter av att ge personcentrerad vård även inkluderade att ägna tid för patienters anhöriga på olika sätt, exempelvis genom att vara tillgänglig vid stunden, visa empatiska gester, beröra och lyssna på dem (Walker & Deacon, 2016).

5.2.2

Personliga förutsättningar

Sjuksköterskors personliga egenskaper och kunskaper om personcentrerad vård beskrevs vara viktiga i möten med patienter samt i att uppmuntra andra sjuksköterskor inom ett team till ett positivt tänkande och för att vårda personcentrerat (Esmaeili m.fl., 2014; Harper m.fl., 2020; Ross m.fl., 2014). Sjuksköterskor erfor att personliga värderingar och övertygelser spelade en vital roll i att ge personcentrerad vård. Sjuksköterskor beskrev även att när sjuksköterskor tog nytta av varandras kunskaper och erfarenheter möjliggjordes det att kontinuitet i vården kunde säkerställas (Ross m.fl., 2014). Sjuksköterskor erfor även att hög vårdkvalité förknippades till personliga syn på omvårdnad och sjuksköterskeprofession. Sjuksköterskor menade att kärleken till professionen och acceptans till dess filosofiska principer var viktig faktor som påverkade positivt i att ge personcentrerad vård (Esmaeili m.fl., 2014). För att ta emot och bekräfta patienters livshistoria erfor sjuksköterskor att det inre styrkan och självkännedom hade stor betydelse. Personliga beteenden som kopplades till jobbtillfredställelse ansågs också vara avgörande för uppvisande av medkänsla till patienter (Esmaeili m.fl., 2014; Ross m.fl., 2014). Att ha kunskap, vara empatisk och medkännande

(20)

erfors också av sjuksköterskor vara grund till att kunna ge personcentrerad vård (Andersson m.fl., 2015). Detta beskrevs av en sjuksköterska:

Then you need that knowledge in order to (pause) what can you call that kind of knowledge? (pause) In a way it’s knowledge of people (pause) knowledge of human nature, that you’re able to read another person and dare to (pause) be open to what they say and dare to accept that. ... (Andersson m.fl., 2015, s. 4).

Sjuksköterskor erfor dock att brist på kunskap, motivation och erfarenhet medförde hinder för en lämplig tillämpning av personcentrerad vård (Esmaeili m.fl., 2014; Oxelmark m.fl., 2018; Walker & Deacon, 2016). Avsaknad av personliga förutsättningar kunde innebära brist på kompetens, inaktuell kunskap och dåligt intresse samt förmåga att etablera vårdrelation men även brist på ett holistiskt förhållningsätt (Esmaeili m.fl., 2014). Sjuksköterskor erfor också för att kunna öka, inbjuda och motivera patienter behövdes erfarenhet och färdighet (Oxelmark m.fl., 2018). Detta kunde innebära att vissa sjuksköterskor undvek vissa

omvårdnadssituationer, exempelvis att nyutbildade sjuksköterskor bara fokuserade på att utföra vissa rutiner eller oerfarna sjuksköterskor avstod från att närvara när svåra besked lämnades till patienter, och därmed avstod från en del av den personcentrerade vården (Kullberg m.fl., 2018; Walker & Deacon, 2016). En sjuksköterska uttryckte sig: “I don’t think I’m anywhere near experienced enough to do anything like that.” (Walker & Deacon, 2016, s. 44). Det kunde motverkas genom formella utbildningar, medarbetarstöd samt

erfarenhetsmässigt lärande vilket ansågs ha bidragande effekt på sjuksköterskors utveckling och förmåga att möta patienters behov (Walker & Deacon, 2016).

5.2.3

Att samarbeta

I arbetet med att ge personcentrerad vård erfor sjuksköterskor att samarbete och relationer mellan personal inom ett vårdteam var en avgörande faktor (Andersson m.fl., 2015; Esmaeili m.fl., 2014; Harper m.fl., 2020; Oxelmark m.fl., 2018; Ross m.fl., 2014). Sjuksköterskor erfor att varje sjuksköterska var en viktig resurs, att var och en bidrog individuellt, och att

teamsprestation kunde medföra lämplig personcentrerad vård (Andersson m.fl., 2015; Harper m.fl., 2020). Fungerande kommunikation inom vårdteam samt mellan

sjuksköterskor och patienter ansågs av sjuksköterskor främja samarbete, därmed kunde ändamålsenlig vård ges till patienter (Bolster & Manias, 2010; Harper m.fl., 2020). Detta kunde innebära att effektiv kommunikation och samarbete möjliggjorde att patienter fick rätt medicinering i rätt tid eller adekvat förberedelse inför utskrivning (Bolster & Manias, 2010). Personcentrerad vård var även beskriven av sjuksköterskor som ett tillfälle för

tvåvägsinformationsutbyte mellan patienter och sjuksköterskor samt en möjlighet att planera en daglig vårdplan tillsammans med patienter. Det beskrevs av sjuksköterskor att samarbete med patienter medförde en känsla av deltagande hos patienter (Kullberg m.fl., 2018). För att samarbeta med patienter erfor sjuksköterskor att det var viktigt att respektera patienters syn på sin sjukdom och inkludera patienter som en del av vårdteamet (Oxelmark m.fl., 2016). Sjuksköterskor erfor också att bygga upp förtroende, tillit och stark relation mellan

teammedlemmar främjade bäst resultat i att ge personcentrerad vård (Harper m.fl., 2020; Vassbø m.fl., 2019). Samarbete främjade intrakollegialt lärande där nyexaminerade eller

(21)

oerfarna sjuksköterskor aktivt fick stöd och uppmuntran för att se patienten som en person samt prioritera uppgifter vilket i sin tur utvecklade principen om att ge personcentrerad vård (Esmaeili m.fl., 2014; Kullberg m.fl., 2018). Dessutom instämde sjuksköterskor att samarbete bidrog till minskade stressnivåer bland sjuksköterskor samt förbättrade patienters och deras familjs upplevelse av vården (Harper m.fl., 2020; Ross m.fl., 2014). Erfarenhet av att

samarbeta beskrevs också av sjuksköterskor som att det skapade en atmosfär där

sjuksköterskor såg på och stöttade varandra vilket medförde en känsla av tillfredsställelse samt mening i deras arbete (Vassbø m.fl., 2019). Samarbete med andra professioner ansågs av sjuksköterskor att det spelade en viktig roll i att åstadkomma personcentrerade vård (Esmaeili m.fl., 2014). En sjuksköterska beskrev:

I’m trying to provide good care as far as I can. Well, maybe sometimes a nurse could not do this because working in a hospital involves teamwork. Although the nurse plays a major roll, they could not complete their role alone. (Esmaeili m.fl., 2014, s. 4).

Sjuksköterskor erfor dock att brist på samarbete med patienter och brist på

interprofessionellt samarbete utsatte patienter beträffande patientbehov och preferenser, vilket kunde innebära att patienter exempelvis fick fördröjd information om sina

omvårdnadsåtgärder (Esmaeili m.fl., 2014; Oxelmark m.fl.,2016).

6

DISKUSSION

I diskussionsavsnittet diskuteras resultat, metodval och etiska överväganden. En

resultatdiskussion presenteras där resultatet diskuteras i förhållande till tidigare forskning, teoretiskt perspektiv samt relevanta lagar och riktlinjer. Vidare diskuteras styrkor och

svagheter gällande metodvalet under genomförandet av arbetet. Avslutningsvis diskuteras de etiska överväganden som gjordes kring examensarbetet.

6.1

Resultatdiskussion

Resultatdiskussionen lyfte det som var viktig i resultatet i förhållande till tidigare forskning, teoretiskt perspektiv, lagar och syfte. Syftet med examensarbetet var att beskriva

sjuksköterskors erfarenhet av att ge personcentrerad vård.

Examensarbetets resultat visade på att personcentrerad vård utgick från att göra patienter delaktiga i sin egen vård. Att respektera patienters kunskap om sin sjukdom och visa en inbjudande attityd ansågs av sjuksköterskor vara nyckeln till att kunna göra patienter delaktiga. Att underlätta kommunikation och motivera patienter till att berätta sin historia

(22)

gjorde det lättare för sjuksköterskor att samla information och skapa ett sätt där patienter blev aktiva i sin egen vård. Det framkom även i resultatet att partnerskap och delat ansvar mellan sjuksköterskor och patienter ansågs av sjuksköterskor medföra att patienter förstod sjuksköterskor bättre samt tog initiativ till att ta hand om sig själva. Tidigare forskning visar även att patienters upplevelse om att främja patientdelaktighet är en viktig del av

personcentrerad vård (Edvardsson m.fl., 2010). Det kan innebära att genom en bättre kommunikationsmöjlighet skapas partnerskap och att patienter i högre utsträckning deltar i planering samt genomförande av deras vård (Greenfield m.fl., 2014; Marshall m.fl., 2012). Detta överensstämmer med sjuksköterskors kärnkompetens gällande personcentrerad vård då sjuksköterskor har ansvar att göra patienter delaktiga i planering och genomförande av egen vård (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Tidigare forskning visar även att

individanpassade aktiviteter såsom sällskap med anhöriga och påklädning som patienter önskar bidrar till att patienter upplever en god vård och aktiv deltagande (Edvardsson m.fl., 2010). Resultatet och den tidigare forskningen om delaktighet styrks av Patientlagen (SFS 2014:821) där det står att patientvården ska utformas och genomföras i möjligaste mån i samråd med patienter så att patienters delaktighet, integritet och autonomi möjliggöras. Delaktighet styrks även av Eriksson (2014) där patienter är naturligtvis villiga att delta och skapa sitt liv tillsammans med andra. I enlighet med Erikssons (2014) teori beskrev

sjuksköterskor vikten av att vara med patienter och skapa relation vilket som främjar vidare delaktighet. Eriksson (2015) beskriver att vårdande utgör ett samspel mellan vårdpersonal och patienter där genom att ansa, leka och lära patienter främjas patienters utveckling, självständighet, tillfredställelse och val av olika möjligheter. Dessa vårdandets substanser leder till att patienter utvecklar en känsla av tillit, glädje och interaktion vilket som främjar vidare till deltagande.

Resultatet påvisade att sjuksköterskor erfor att en väsentlig utgångspunkt att vårda personcentrerat var att etablera äkta möte mellan sjuksköterskor och patienter. Detta krävdes att sjuksköterskor strävade efter att bilda förståelse för människan gömd bakom sin sjukdom. Sjuksköterskor erfor att sätta patienten i centrum och förstå dennes unika åsikter, planer, mål och förväntningar bidrog till att skapa tillit och en god relation, vilket ansågs som en nyckel för att uppnå personcentrerad vård. Det beskrevs även i resultatet att genom att lära känna patienten kunde sjuksköterskor se personen bakom patienten. Sjuksköterskors erfarenhet av att kunna se den unika människan bakom patienten handlade om att utforska patientens personlighet, behov, förmågor och resurser. Det kan relateras till tidigare

forskning som visar att målet med personcentrerad vård är att skapa en god relation och interaktion mellan vårdpersonal och patienter, där kraven är att patienter ska ses som unika individer. Det framkom även att patienter förväntar sig att vården ska bedrivas utifrån patienters unika bakgrund, preferenser, behov och intressen (Edvardsson m.fl., 2010; Greenfield m.fl., 2014; Marshall m.fl., 2012; Sharp m.fl., 2016). Teoretikern Eriksson (2015) stärker också detta med att en människa är en unik, hel människa samt att patients unika hälsobehov och tillstånd ska vara utgångspunkt för vårdaren i att etablera en god vård. Svensk sjuksköterskeförening (2017) förtydligar även att personcentrerad vård betonar att se och förstå patienter och anhöriga som unika personer med egna individuella behov,

förmågor, förväntningar och värderingar, vilket också beskrevs av sjuksköterskor i resultatet. Eriksson (2014) beskriver också att vårdpersonal bör vårda utifrån helhetssyn, vilket

innefattar att se patienters kroppsliga, själsliga så väl andliga delen. Vårdandet ska då

tillgodose alla dessa dimensioner hos patienten, även patienten visar sig vara påverkad av en del. Helhetsvårdande kan få patienter uppleva hel däremot obalans mellan dessa

(23)

sjuksköterskor erfor att patientmotivation lyfte upp patienters självförtroende vilket som underlättade att vårda personcentrerat. Detta kan relateras till det i tidigare forskningen förekommer, att ett gott bemötande medför till att patienter återfår sin identitet och se sig själva som personer (Bilodeau m.fl., 2015; Edvardsson m.fl., 2010; Marshall m.fl., 2012; Sharp m.fl., 2016). Kopplad till detta beskriver Eriksson (2014) att underlätta för patienter att ta emot gör det möjligt att vara i relation med vårdpersonal vilket beskrevs av

sjuksköterskor i resultatet att möjlighet för relationskapande var viktig aspekt i att ge personcentrerad vård.

Utifrån resultatet framkom det att sjuksköterskor erfor att det var viktig att patienter fick extra tid och möjlighet för att kunna bemöta deras behov utifrån såväl sin egen takt som förmågan. I samband med detta beskriver Eriksson (2015) att vårdpersonal skapar nya möjligheter hos patienter genom lärande. Detta menas att vårdpersonal ska använda sig av ett undervisande förhållningssätt i vårdandet för att patienter ska kunna återvinna sitt

oberoende. Det beskrevs även i resultatet att sjuksköterskors tillgänglighet spelade avgörande faktor i patienters känsla av trygghet. I relation till detta beskriver Eriksson (2014) genom att bjuda in patienter till samvaro och närvaro utövar sjuksköterskor lyhördhet gentemot

patienter. Genom denna inbjudan finns möjlighet att patienter får mer tid för deltagande vilket det kan innebära hälsoresurser för patienter. Däremot framkom det att sjuksköterskor erfor att de ofta utmanas av tidsbrist i mötet med patienter och därmed utmanas att utföra den personcentrerad vården. Däremot betonar Eriksson (2015) att vårdpersonal genom lekandet, där olika övningar och prövningar tillämpas, ska ge patienter nödvändig tid och utrymme för lämplig utveckling. I resultatet erfor sjuksköterskor att tidsbristen medförde att de inte kunde hinna etablera en adekvat interaktion och relation med patienter vilket i sin tur motverkade förutsättningen att vårda personcentrerat. Det framkom även i resultatet att vissa uppgifter bortprioriterades för att sjuksköterskor ska hinna med att bemöta viktiga patientbehov. Tidigare forskning visar att patienter upplever att vårdpersonal ofta har för lite tid och att patienter väntar länge innan deras behov bemöts. Andra uppgifter såsom

dokumentation och pappersarbete medför att vårdpersonal behöver kompromissa gällande personcentrerad vård (Marshall m.fl., 2012; Sharp m.fl., 2016). I resultatet visades det även att otillräcklig vårdpersonal och hög arbetsbelastning gjorde att sjuksköterskor blev tvungna att prioritera medicinska åtgärder och bortprioritera interaktion med patienter. Det ansågs av sjuksköterskor att arbete med andra professioner också medförde att tiden som kunde ägnas till patienter förbrukades varpå mindre tid ägnades för patienter. Tidsaspekten gällande personcentrerad vård berör även anhöriga då det ansågs av sjuksköterskor att personcentrerad vård även inkluderade att ge tid till anhöriga. Beskrivningar i tidigare forskning visar att patienters upplevelse liknar anhörigas upplevelse där det förekommer att anhöriga önskar att tid ska ägnas för information och kommunikation kring patienttillstånd (Bilodeau m.fl., 2015; Edvardsson m.fl., 2010).

I resultatet framkom att sjuksköterskor erfor att personliga egenskaper, kompetens och samarbete mellan varandra och med patienter var viktigt för att kunna tillämpa alla delar av personcentrerad vård. Det beskrevs att sjuksköterskor i den personcentrerade vården bör ta nytta av varandras kunskap och erfarenheter för att kunna öka, bjuda in och motivera patienter samt säkra kontinuitet i vården. Sjuksköterskors inre styrka och tillfredsställelse gällande deras jobb beskrevs påverkade sjuksköterskors förmåga att visa empati och

medkänsla till patienter. Vidare framkom det att brist på kunskap, kompetens och erfarenhet medförde att sjuksköterskor saknade förutsättningar till att vårda personcentrerat. Marshall m.fl. (2012) och Sharp m.fl. (2016) beskriver i den tidigare forskningen på liknande sätt att

(24)

patienter upplever att personliga beteenden och hög arbetsbelastning medför att

vårdpersonal visar mindre medkänsla. Tidigare studier beskriver även att anhöriga upplever att vårdpersonals professionella attityd och förmåga påverkar vårdpersonals förhållningssätt till patienter (Bilodeau m.fl., 2015; Clissett m.fl., 2013). Även Eriksson (2015) uttrycker att sjuksköterskors professionella kunskap ska kunna hjälpa sjuksköterskorna att vara

uppmärksam och visa empati samt sympati. Eriksson (2015) redogör även att den

professionella omvårdnaden förutsätter att sjuksköterskor ska vara väl kunskapsutrustad kring omvårdnad. Det framkom även i resultatet att sjuksköterskor erfor att det krävde samarbete mellan sjuksköterskor och patienter samt bland sjuksköterskor, för att ge

personcentrerad vård. Samarbete beskrevs vidare att det främjade interkollegiala relation och lärande vilket i sin tur skapade en möjlighet för patienten att ses som en person.

Sjuksköterskor erfor även att samarbete med patienter kunde etablera partnerskap där information utbyttes och vård planerades tillsammans med patienter. Därtill visades också i resultatet att brist på samarbete utsatte patienter på ett sätt där patienter fick sämre

kommunikationsmöjligheter och fördröjd information gällande omvårdnadsåtgärder som borde utföras. Tidigare forskning visar på liknande sätt att patienter uttrycker behov av fullständig uppmärksamhet för att kunna berätta sin historia (Greenfield m.fl., 2014; Marshall m.fl., 2012). Detta kan också relateras till Svensk sjuksköterskeförenings (2017) beskrivning av sjuksköterskors roll i att skapa partnerskap med patienter och anhöriga. Svensk sjuksköterskeförening (2017) menar att sjuksköterskor ska sträva efter att etablera partnerskap med patienter och anhöriga för fortsatt kontakt och kontinuitet i vården. Resultatet visade på sjuksköterskors erfarenheter av att vårda personcentrerat, vilket var syftet på examensarbetet. Sjuksköterskor erfor att en förutsättning för att kunna ge personcentrerad vård var en ömsesidig relation mellan sjuksköterskor och patienter.

Eriksson (2014) och GPCC (2019) beskriver i likhet med detta att relation mellan dessa parter spelar en central roll i vårdandet av patienter. Relationskapandet till patienter visade sig möjliggöra att se personen gömd bakom patienten eller symtomen och deltagande av patienter i sin egen vård. Resultatet visade även vikten av väsentliga förutsättningar som spelade viktig roll för att kunna ge personcentrerad vård. Dessa beskrevs vara adekvat

kunskap, tillräcklig tid samt fungerande samarbete som innefattade såväl sjuksköterskor som patienter. Många av sjuksköterskors erfarenhet av att vårda personcentrerad starkt liknade med det patienter och anhöriga erfor om personcentrerad vård, exempelvis tidsutmaning samt arbetsbelastning vid tillämpning av personcentrerad vård.

6.2

Metoddiskussion

Syftet med examensarbetet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge

personcentrerad vård. Val av metoden var en litteraturstudie av kvalitativ ansats enligt Evans (2002). Metodvalet motiverades för att göra fördjupad analys och ökad förståelse av

sjuksköterskors erfarenhet av fenomenet personcentrerad vård. Friberg (2017a) påpekade att en kvalitativ studie används för att öka förståelsen för olika fenomenen, som innefattade upplevelse och erfarenhet. Litteraturstudien utfördes i enlighet med Evans (2002) genom att identifiera viktiga fynd som svarade på syftet från kvalitativa artiklar vilket som sedan sammanställdes till ett nytt resultat utan att förvränga artiklarnas innehåll. Andra metoder som kunde vara relevant till examensarbetet var empirisk studie i form av intervjuer.

Figure

Tabell 1: Exempel på tillhörande nyckelfynd till första temat respektive subteman.
Tabell 2: Teman och subteman.

References

Related documents

Vi ved, at allerede Saxo brugte at udspsrge vidner om samtlds- historiske forhold, så metoden som sadan er ingenlunde ny. Hvad der kendetegner den moderne

GUXNBR EKHOLM, docent, Uppsala: HandelsvHgarna nse89an Skars-.. En litteratair-hisbriografisk

Duali­ teten mellan centrum-periferi och nu-då upplöstes (s. Kommunikationen mellan Stockholm och be­ fålhavaren i Skåne skedde genom ett utbyggt och täm­ ligen effektivt

På bilden av barnet framför datorn går det att tillämpa flera av de diskurser som Johansson berör i detta kapitel: barnet som har rätt till en dator, det kompetenta barnet, det

Här uppmärksammas särskilt dryckesvanor, våldsbeteen- den gentemot poliser och gentemot konkurrerande ag- gressiva eller utmanande grupper i Malmö, och husa- rernas relationer

Men det är viktigt att betona att vi inte upplever att det finns risk för att det kommer fler EU-migranter till Stockholm om vi gör en bra verksam- het - än det hade gjort

Syfte med denna pågående studie är att få ett bredare underlag för att kunna belysa hur ett större antal yngre personer med stroke uppfattar sin kognitiva och fysiska förmåga,

Men som bevis för att Kökars konvent varit tillägnat S:ta Anna duger plattan givetvis icke. Vad man kanske kunde önska, vore en undersökning av metallege- ringen i