• No results found

Närvarande pedagoger i förskolan – En studie om stress och anknytning

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Närvarande pedagoger i förskolan – En studie om stress och anknytning"

Copied!
51
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Barn–unga– samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

Närvarande pedagoger i förskolan –

En studie om stress och anknytning

Present educators in the preschool-

A study on stress and attachment

Linda Berg

Sofia Björklund

Förskollärarexamen 210hp

2017-12-12

Examinator: Linda Palla Handledare: Carolina Martinez

(2)

Förord

Valet av att göra ett arbete om stress och anknytning i förskolan var något som växte fram i olika samtal angående våra upplevelser och erfarenheter från förskolan och vad vi tyckte kunde förbättras. Vi såg ofta att barn inte verkade få det nära samspel med vuxna som är grunden för att kunna skapa en god anknytning. Vi diskuterade våra erfarenheter angående stress på förskolan och varför personalen ibland verkar ha så bråttom, vilket ledde till att vi började undra om stress på förskolan skulle kunna vara ett hinder för anknytning mellan pedagoger och barn. Under vår studie blev vi dock positivt överraskade av vad vi fick se och höra.

Vi vill tacka varandra för ett gott samarbete, god fika och allt vi har lärt oss om varandra och studien. Vi vill även ge ett varmt tack till vår handledare Carolina Martinez som har funnits där med stöd och goda råd, du har varit till stor hjälp under hela processen. Alla de som deltagit i studien vill vi tacka för deras tid och engagemang, utan er hade det inte blivit någon studie. Det har varit väldigt intressant att få en inblick i er vardag och era tankar och åsikter. Tack!

Studien började med att Linda observerade under ett flertal tillfällen under sin verksamhetsförlagda utbildning, skaffade samtycke från förskolechefen samt de som skulle medverka i studien och även informerade föräldrar om den pågående studien. Därefter åkte vi gemensamt till förskolan för ytterligare observationer, vilka vi senare diskuterade tillsammans för att komma fram till hur vi ville gå vidare. Intervjufrågor skrev vi tillsammans och vi utförde samtliga intervjuer tillsammans. Efter att

intervjuerna genomförts transkriberade vi tre var, av totalt sex intervjuer.

Vi har skrivit hela arbetet tillsammans även om vi har ansvarat olika mycket för de olika avsnitten. Linda har haft det främsta ansvaret för inledning och metod, Sofia för teori och tidigare forskning, men vi har båda varit delaktiga i samtliga arbetets delar. Sista avsnitten innehållande analys och diskussion har skrivits helt tillsammans i nära samarbete.

(3)

Abstract

Syftet med denna studie är att undersöka hur personal på förskolan arbetar med och ser på stress i förskolan, samt hur denna stress eventuellt skulle kunna påverka

förskolebarnens anknytning till förskolans personal. Detta anses relevant för yrket som förskollärare på grund av den höga nivå av stress som förekommer inom förskolan samt för anknytningens betydelse för de små barnen. Empirin kommer att analyseras utifrån Bowlbys (2010) teori om anknytning samt begreppet stress som grundades av Hans Selye (1976). Empirin har samlats in genom en kvalitativ undersökningsmetod som främst har fokuserat på intervjuer men även observationer. I resultatet framkom det att deltagande i studien upplevde stress i arbetet framförallt i vissa situationer. De hade dock olika strategier för att hantera stressen och det uppgavs att bland annat arbetslaget hade en betydande roll för hur stress upplevs och hanteras på arbetsplatsen. Samtliga deltagande var medvetna om vikten av närhet och trygghet för barn även om inte alla hade kunskap om anknytningsteorin som begrepp.

Studien visade sig ha väldigt många likheter med den tidigare forskning som tas upp i detta arbete, exempelvis administrativt arbete och fysisk- och känslomässig

överbelastning som stressfaktorer.

Nyckelord:

Anknytning, förskolebarn, förskola, pedagoger, stress, trygghet

(4)

Innehållsförteckning

Förord ... 2

Abstract ... 3

Innehållsförteckning ... 4

Inledning ... 6

Syfte och frågeställningar ... 9

Litteraturgenomgång ... 10

Teorier och begrepp ...10

Anknytningsteorin ... 10

Om stress ... 12

Tidigare forskning ... 15

Stressad personal i förskolan ...16

Metod och genomförande ... 19

Metodval ...19 Observationer ... 19 Intervjuer ... 20 Urval ... 21 Etiska ställningstaganden ... 22 Analysmetod ... 23

Resultat, analys och teoretisk tolkning ... 24

Personalens upplevelser av stress på förskolan och hur de arbetar med detta ....24

Stress är personligt ... 24

Stressiga situationer ... 25

Att tycka synd om barn ... 27

De minsta barnen ... 28

Miljö, personaltäthet och barngrupper ... 28

Krav och tidsbrist ... 30

Arbetslagets betydelse för att hantera stress ... 31

Att främja en god anknytning hos förskolebarnen ...33

Inskolning i förskolan ... 33

(5)

Närvarande ... 35

Kramens betydelse ... 35

Olika behov ... 36

Personalens uppfattningar angående stress och dess eventuella påverkan på förskolebarnen och deras anknytning ...38

Barn som saknar en god anknytning ... 38

Barns olika behov ... 39

Utåtagerande och inåtagerande barn ... 40

Stress och tidsbrist ... 41

Copingstrategier ... 42

Medvetna pedagoger ... 43

Diskussion och slutsats ... 44

Referenser... 48

Artiklar ...48

Böcker ...48

Internet ...50

(6)

Inledning

”Det viktigaste för det lilla barnet är att skapa en nära och förtrolig relation och att få utveckla en känsla av tillit”. Detta hävdar Ylva Ellneby (2008, s.40), som är utbildad förskollärare, specialpedagog och talpedagog med mer än fyrtio års erfarenhet av yrket. Ellneby skriver på sin hemsida (Ellneby 2017) att hon under sitt yrke som

specialpedagog mött allt fler stressade barn, vilket kunde märkas bland annat på en sämre förmåga att koncentrera sig och lära sig saker eller på ett försämrat hälsotillstånd. Ellneby märkte även att ”när barnet fick mycket tid, närhet och beröring, slappnade det av och i samma takt som barnet fick ett ökat förtroende för mig och kunde koppla av kunde det också lättare lära sig saker” (Ellneby 2017, http://ellneby.com).

Det Ellneby skriver angående stressade barn visar stora likheter med vad som framkommer i Bowlbys teori om anknytning. För att förklara Bowlbys teori om anknytning kommer vi använda oss av flera olika källor för att på så sätt kunna visa på en omfångsrik, källkritisk och nutida tolkning av Bowlbys teori om anknytning. Bruce och Riddersborre (2012) förklarar anknytningsteorin bland annat med att små barn behöver omsorg och anknytning för att vilja överleva och att barn med mycket bra anknytning bättre kan klara av till exempel sjukdomar. Den som inte mår bra har ingen energi eller lust att lära sig nya saker, så för att barn ska lära och utvecklas måste man först se till att de mår bra och är mottagliga för alla nya intryck (Bruce & Riddersborre, 2012).

Att ta hand om ett barn är inte ett arbete för en enda person, utan de som omger barnet med omsorg och vård är de väsentliga omsorgspersonerna som formar barnet. Barnet i dagens samhälle spenderar ofta från ett års ålder en stor del av dagen på förskolan, som då blir ansvarig för att under denna tid tillgodose barnets

anknytningsbeteende när det aktiveras för att inge trygghet, tröst och värme (Broberg, Broberg & Hagström, 2014). Familjen och förskolan utgör enligt Bremberg (2001) den vardagsmiljö där viktiga insatser för barns psykiska hälsa kan formas och Persson (2012) menar att tidiga insatser i förskolan är mycket lönsamma samhällsekonomiskt och har stor betydelse för att främja befolkningens hälsa.

Persson (2012) hävdar vidare i sin studie att den viktigaste faktorn för barns hälsa, lärande och utveckling inom förskolan är de pedagogiska relationerna mellan barnen och förskolepersonalen. Dock är förskollärarna på grund av stress i yrket några av de

(7)

mest sjukskrivna i landet enligt en artikel som skrevs av Tora Villanueva Gran och gavs ut av lärarförbundet 2015. Gran (2015) hävdar att oron för framförallt de yngsta barnen är stor hos många, inte minst av förskollärarna själva som kämpar för att få

verksamheten att fungera. Enligt Gran (2015) släppte försäkringskassan sommaren 2015 siffror över sjukskrivningstalen som visade att förskollärarna är den fjärde mest

sjukskrivna yrkesgruppen. Den vanligaste anledningen tros vara utmattning och utbrändhet. Lärarförbundets ordförande, Johanna Jaara Åstrand, är enligt Gran (2015) oroad och nämner bland annat vad hon kallar ”samvetsstress” som en bidragande faktor. Åstrand menar att ambitionerna och kraven har höjts på verksamheten samtidigt som barngrupperna vuxit och det blivit en utökad brist på utbildad personal, vilket gör att förskollärarna inte har de förutsättningar som krävs för att kunna göra allt som behövs i verksamheten. Pedagoger menar enligt Arbetsmiljöverket (2015) att stress på förskolan leder till tidspress i att möta barns behov och även i att möta föräldrarnas förväntningar vid lämning och hämtning. För att kunna visa på vår studies relevans har vi använt oss av olika typer av källor som kan visa på hur utbredd stressen är i förskolan och hur det skulle kunna påverka personal och barn.

Intresset för denna studie uppkom efter att vi upprepade gånger sett på olika förskolor att stress verkar tillhöra vardagen i förskolan, där det ofta kan verka som att personalen bara vill få allt gjort så snabbt som möjligt. Till exempel har vi lagt märke till att det ofta verkar saknas samspel vid blöjbyten då personalen enbart verkat fokusera på att det ska gå snabbt och effektivt. Detta ledde till diskussioner om varför så många som arbetar på förskola stressar och hur den här stressen skulle kunna påverka barnen negativt ur ett anknytningsperspektiv. Eftersom det inom ramen för examensarbetet inte var möjligt att genomföra en så omfattande studie som skulle krävas för att kunna studera hur de små barnen påverkas av stress, så valde vi att fokusera på

förskolepersonalens upplevelser och synsätt angående stress och anknytning. Vi ville ta undersöka hur personalen tänkte angående hur stress i förskolan skulle kunna påverka barnens anknytning till personalen.

Att stress är vanligt inom förskolläraryrket är något vi hade läst och hört mycket om, men vi hade inte hört något om hur barnen kan påverkas av stressen på förskolan. När vi tittade på vad som finns skrivet inom ämnet hittade vi mycket om hur personalen

påverkas av stress, men desto mindre om hur barnen påverkas, vilket gjorde denna studie relevant. Den här uppsatsen är också yrkesrelevant eftersom studier visar på att en god anknytning är oerhört viktig för de små barnen. Personalen har en betydande roll

(8)

för att skapa trygghet och välmående hos barnen i förskolan, vilket kan försvåras av att personalen är stressad och kanske därför inte är riktigt närvarande. Att vara medveten om att stress kan bli ett problem även för barnen och hur de kan påverkas av detta förefaller vara viktigt för alla som arbetar med barn.

(9)

Syfte och frågeställningar

Syftet är att undersöka hur personal på förskolan ser på och arbetar med relationen mellan stress i förskolemiljön och barns anknytning till förskolans personal.

Syftet preciseras i följande tre frågeställningar:

Hur upplever personalen stress och hur arbetar personalen med att hantera stress i förskolan?

Hur uttrycker sig personalen om sin roll i att främja en god anknytning hos förskolebarnen?

Hur uttrycker sig personalen angående stress och dess eventuella påverkan på förskolebarnen och deras anknytning till personalen i förskolemiljön?

(10)

Litteraturgenomgång

Teorier och begrepp

I detta kapitel presenteras de teoretiska utgångspunkter och begrepp som är centrala i studien, utifrån flera olika källor. Vi är medvetna om att alla källor inte är primärkällor. Vi har medvetet valt att även använda oss av sekundärkällor, detta för att kunna ge ett källkritiskt och nutida perspektiv på Bowlbys teori om anknytning och Selyes begrepp stress. Anknytningsteorin står i centrum för hur empirin kommer att tolkas och

analyseras. Vi använder begreppet stress och vill undersöka hur stress kan påverka de nära relationer som anknytningen enligt Bowlby (2010) kräver. Anknytningen har en stark betydelse för hur barnet nu och senare i livet skapar intima- och känslomässiga band i alla relationer (Bowlby, 2010).

Anknytningsteorin

Barn kan utvecklas positivt av goda samspelssituationer. När barn får tillräckligt med omsorg och växer upp i trygga relationer kan barnet ägna sig åt lek och lärande vilket är en förutsättning för god utveckling. Genom att barn får positiva samspel i interaktion med andra kan de utveckla sin fulla potential (Broberg, Broberg & Hagström, 2014). Barnet behöver en eller flera personer att ha som en trygg bas att utgå ifrån, för att utforska världen på ett nyfiket sätt och utvecklas genom att uppleva världen (Bruce & Riddersporre, 2012). Tidigare bekräftade Grinker (1962) att friska, lyckliga och självständiga tonåringar och unga vuxna är produkter av trygga hem, där båda

föräldrarna ägnar barnen åtskillig tid och uppmärksamhet. Däremot den som inte mår bra har ingen energi eller lust att lära sig nya saker. För att barn ska lära och utvecklas måste man först se till att de mår bra och är mottagliga för alla nya intryck hävdar Bruce och Riddersporre (2012).

I Bowlbys upplaga av En trygg bas (2010) berättar han om sin resa till att bli en av grundarna till anknytningsteorin, samt sin roll som analytiker och forskare. Han var en av de första som började studera hur barn kan ta skada av att de upprepade gånger skiljs från omsorgspersonen (ofta modern) under de tidiga levnadsåren.

(11)

omsorgspersoner och hur dessa påverkar barnet nu och i senare stadier i livet (Bowlby, 2010). Spädbarnet kan inte välja bort anknytning, utan det är något som barnet gör instinktivt. Fysisk kontakt räcker för att anknytning ska bildas, men kvalitén på

anknytningen bestäms i samspelet. När barnet föds känner det igen röster och ljud som det har hört under graviditeten, vilket hjälper barnet att känna igen framför allt sin mamma. Spädbarnet känner även igen sin mamma på bland annat lukten och

bröstmjölken. Spädbarn är väldigt inriktade på att känna igen, och behöver omsorg och anknytning för att vilja överleva (Bruce & Riddersborre, 2012). Anknytningsbeteendet är enligt Bowlby (2010) ett system som aktiveras inom barnet när det till exempel känner smärta, trötthet, när något känns skrämmande och även av att omsorgspersonen verkar eller är oåtkomlig. Positiva anknytningar hjälper barnet att behålla sin fulla intellektuella potential, sitt tänkande och sin uppfattning på ett logiskt sätt, utveckla sociala känslor och medvetenhet, och genom det börjar barnet också att lita på andra som ett resultat av detta. Kvalitetsförhållanden hjälper barnet att bli oberoende, utveckla egenvärde, bättre klara av frustration, avundsjuka och hjälper till att övervinna vanliga rädslor och bekymmer. När ett barn är väl anknutet till en omsorgsperson kan barnet lättare knyta an till andra (Bowlby, 2010).

För att barnet skall kunna gå vidare från detta stadie behöver det tröst, bli sett och få omsorg från en omsorgsperson som det har knutit an till. Detta anknytningsbeteende aktiveras olika intensivt. Vid låg intensitet räcker det med att omsorgspersonen syns eller hörs och ser barnet och är närvarande. När ett intensivt anknytningsbeteende aktiveras behöver barnet få beröring. När det mest intensiva anknytningsbeteendet aktiveras behöver barnet lång omfamning och barnet är ofta ängsligt och olyckligt. Detta är ett biologiskt beteende för beskydd mot angripare. Vilken känsla som väcks när barnet får tröst beror på hur relationen råder mellan barnet och anknytningsgestalten. Om den är god råder glädje och en känsla av trygghet uppstår. Om relationen är hotad uppstår svartsjuka, ängslan och vrede. Om den bryts känner barnet sorg och depression. Om ett barn vet att föräldern finns tillgänglig och reagerar positivt när barnet behöver den känner barnet sig tryggt att kunna utforska omgivningen runt omkring sig (Bowlby, 2010).

I en otrygg, möjligen ambivalent anknytning, är barnet osäker på om föräldrarna kommer att vara tillgängliga och finnas till hands vid barnets behov. Denna osäkerhet skapar ångest hos barnen, ofta vid separationer, så kallad separationsångest. Barnet håller sig då ofta tätt intill omsorgspersonen och är rädd för att utforska världen runt

(12)

omkring sig. En otrygg undvikande anknytning definieras av att barnet inte tror på att det skall få gensvar och hjälp när det behöver. Barnet förväntar sig att bli bortstött från omsorgspersonen, eftersom detta är barnets tidigare erfarenheter. Barnet kan då

utveckla en apatisk personlighet (Bowlby, 2010).

När anknytning uppstår skapas ett band mellan omsorgspersonen och barnet. Vid en god anknytning anpassar sig omsorgspersonen till barnet och gör långsammare rörelser, har ett milt tonläge, responderar på barnets behov och hamnar på så sätt i dialog med barnet. Barnet behöver en trygg bas för att våga ge sig ut i världen och med visshet ha en trygg bas att återvända till när barnet behöver påfyllning av trygghet, värme, tröst och energi. Då behöver barnet bli välkomnat, få fysisk och känslomässig näring, bli tröstat om det är ledset och lugnat om det är oroligt. På så sätt skapas trygga individer med goda förhållanden att utvecklas i (Broberg, Broberg & Hagström, 2014).

Om stress

Stress är den engelska benämningen för spänning eller tryck och har enligt Selye (1976) använts för att beskriva de anpassningsreaktioner som utlöses i kroppen av psykiska och fysiska påfrestningar. Selye (1976) beskriver stressreaktionen i fyra stadier: alarm, motstånd, utmattning och återhämtning. Stress innebär bland annat att puls och blodtryck höjs, andhämtningen blir snabbare och våra muskler spänns. Dessa stressreaktioner behövdes enligt Selye (1976) ursprungligen för att förbereda våra förfäder för kamp eller flykt när hot eller fara uppstod. De krav som ställs på den moderna människan framkallar samma stressreaktioner men kan nu vara mer till skada än nytta eftersom dagens påfrestningar är mer psykiska än fysiska och ofta varar länge. Detta kan leda till att vi kan gå omkring med ständigt förhöjda stresshormonnivåer då våra gamla krissystem inte är anpassade för den här sortens stresspåfrestningar. Om vi upplever intensiv stress under lång tid framkallar detta sjukdomar eftersom kroppen ständigt går på högvarv och inte hinner fylla på med ny energi (Selye, 1976).

Myntaren av begreppet stress är Hans Selye som beskriver i sin bok Stress in Health

and Disease (1976) att stress upplevs i olika variationer för människor och innefattar

olika känslor och stadier (Selye 1976). Det kan vara från kirurgiskt trauma,

känslomässig upphetsning, brännskador, en upptrappning av frustration, mental eller fysisk ansträngning, trötthet och utmattning, smärta, rädsla, miljöutsläpp och till och

(13)

med den oväntade framgången hos en individ som kräver att den skall omstrukturera sin livsstil kan orsaka stress. Det är intensiteten i situationen, vad som krävs av individen och hur väl individen kan justera och anpassa sig till situationen som avgör om situationen upplevs och blir stressande. Djup sorg och stark glädje är varandras motsatser men ändå så skapar de samma biologiska reaktion (Selye, 1976).

Richard Lazarus (1988) menar att stress är en emotion och att graden av stress dels beror på individens primära tolkning av händelsens innebörd och på en sekundär

bedömning av de egna resurserna att hantera situationen. Lazarus berättar om begreppet

Coping som har två huvudsyften för individen vilka är att hantera den stressade

situationen och reglera de emotioner den ger upphov till (Folkman & Lazarus, 1988). Enligt Lazarus och Folkman (1988) består Coping av 4 olika copingstrategier som människor använder för att hantera och bemästra stressiga och påfrestande situationer. Dessa copingstrategier är problemfokuserade, emotionsfokuserade, omdefinierande eller undvikande. Med en problemfokuserad copingstrategi försöker personen direkt lösa och minimera den stressfyllda situationen genom exempelvis handlingsplaner. I emotionsfokuserad copingstrategi fokuserar personen på att minimera de fysiska och mentala effekterna av stressen med exempelvis avslappningstekniker.

Omdefinierad copingstrategi går in på strategier som förändrar upplevelsen av

problemet genom att kognitivt omstrukturera negativa tankar och reaktionsmönster. Den undvikande copingstrategin fungerar distraherande och personen vägrar att tänka på problemet eller låtsas som det inte finns, också genom olika flyktbeteenden.

Ulf Lundberg (2014) betonar att både den fysiska och den psykiska belastningen kan skapa stress. Om människan upplever kortvarig stressexponering, medför det inte några allvarliga skador, men långvarig och upprepad stress kan på sikt orsaka störningar i olika processer. Stressen i dagens moderna samhälle är påtaglig och vanlig i

vardagslivet. Dels handlar detta om det föränderliga arbetslivet där “gränslösa” arbeten skapar oavbruten stress. Kraven på dagens arbeten är att vara flexibel, att ständigt vara tillgänglig och uppkopplad på telefon och via internet. Arbetet idag kan också ske dygnet runt och utanför normal arbetstid, bland annat på grund av kommunikation mellan olika tidszoner runtom i världen vilket skapar krav på flexibilitet. Den nya tekniken i dagens samhälle, som telefoner och sociala medier kan innebära en stress utifrån känslan att man alltid måste vara tillgängliga för alla. När människan nu också behöver stå för många val själv och har stor handlingsfrihet gör detta också att individen behöver inhämta mycket kunskap ofta om olika områden som vilken telefonoperatör,

(14)

vilken kollektivtrafik och vilka organisationer eller fonder den skall välja. Detta nya samhälle om flexibilitet, inhämtande av kunskap och uppkoppling kan göra att vilan och återhämtningen blir begränsad. Det kan då skapa störningar i sömnen och om sömnen blir sämre kan stress lättare etablera sig hos människan och kan öka stressbelastningen (Lundberg, 2014).

Vanligt tidiga förekommande tecken på stress är försämrad prestation, irritation över småsaker, koncentrationssvårigheter, apati, kronisk trötthet, sömnstörningar eller onormalt mycket sömn utan att känna sig utvilad, minnesstörningar, diffus värk i kroppen, återkommande infektioner och oförklarlig yrsel. Vidare kan en ökad mental koncentration ske, så kallat “tunnelseende”, som inriktar sig på en specifik sak eller situation där man inte ser helheten eller uppmärksammar de saker som man annars skulle gjort (Lundberg, 2014).

Stress och anknytning kan hänga ihop på så sätt att stressade personer har sämre förutsättningar för att skapa en god anknytning. Detta eftersom stress som ovan nämnt orsakar bland annat irritation, trötthet och tunnelseende vilket kan påverka kvalitén på det samspel som utspelas mellan omsorgspersonen och barnet. Stress kommer i

analysen att användas för att se på hur stress i förskolan eventuellt kan påverka barnens anknytning negativt.

(15)

Tidigare forskning

Detta kapitel fokuserar på tidigare forskning kring anknytning samt stress på förskolan. Urvalet av studier är gjorda utifrån dess relevans för studiens syfte, att studera hur förskolepersonal ser på och arbetar med stress och anknytning i förskolan.De tidigare studier somtas upputgör inte någon heltäckande forskningsöversikt över vårt ämne utan är enbart ett axplock som syftar till att ge en översikt över tidigare forskning samt styrka studiens relevans. Innan vi går över till att diskutera mer specifik tidigare

forskning är det relevant att först även nämna två rapporter som tar ett vidare grepp om barns psykiska hälsa vilket är relevant för vår studie eftersom anknytning kan vara en central del för barns välmående. Vi kommer även att kort gå in på Astrid Norbergs studier om stress hos personal inom omsorgsyrken.

Sven Bremberg, docent på Institutionen för Folkhälsovetenskap, skrev 2001 en rapport på uppdrag av Statens folkhälsoinstitut, angående hur förskolan kan förbättra barns psykiska hälsa. Rapporten är en metastudie som baseras på 47 undersökningar angående ämnet. Bremberg (2001) menar att barns hälsoutveckling i Sverige i huvudsak är positiv men att det ökade trycket på barn- och ungdomspsykiatri har tolkats som att psykisk ohälsa bland barn ökar eller är en effekt av nedskärningar i barnrelaterade verksamheter. Familjen och förskolan utgör enligt Bremberg (2001) den vardagsmiljö där viktiga insatser för barns psykiska hälsa kan formas, vilket gör frågan om hur förskolan kan förebygga barns psykiska ohälsa till en angelägen fråga.

Undersökningarna visade på minskad förekomst av utagerande psykiska problem hos barnen om förskolan använt barncentrerad pedagogik samt haft en hög andel personal med förskollärarexamen, men någon väsentlig betydelse av personaltäthet och

gruppstorlek kunde dock inte påvisas. Bremberg (2001) hävdar även att känslomässig träning av barnen förefaller kunna reducera uppkomsten av utagerande psykiska problem med upp till 90%.

Sven Persson, professor i pedagogik, presenterade 2012 en vetenskaplig

underlagsrapport som diskussionsunderlag för Kommissionen för ett socialt hållbart Malmö. Syftet var enligt Persson (2012) att få till en stor diskussion och medverkan kring hur skillnader i hälsa ska kunna minska i Malmö. Slutsatsen från den redovisade forskningen i rapporten är bland annat att tidiga insatser i förskola är mycket lönsamma samhällsekonomiskt och har stor betydelse för att främja befolkningens hälsa, samt att

(16)

den viktigaste faktorn för barns hälsa, lärande och utveckling är de pedagogiska relationerna mellan barnen och förskolepersonalen.

Astrid Norberg anger att hon tillsammans med medarbetare under flera år har forskat om hur personal inom omsorgsyrken upplever etiskt svåra situationer (Norberg et al. 2011). Hon tar bland annat upp begreppet samvetsstress som handlar om den stress man kan uppleva av att ha dåligt samvete. Samvetsstress kan enligt Norberg et al. (2011) uppstå när personalen inte anser sig ha den tid eller de resurser som krävs för att kunna göra det som de vill och känner att de behöver göra.

Stressad personal i förskolan

En studie utförd av Clipa och Boghean (2014) som är gjord i rumänska förskolor handlar om hur förskollärare upplever stress på arbetsplatsen. Studien visar på att 96% av de 150 förskollärare som var med i undersökningen ansåg att jobbet var måttligt stressigt till extremt stressigt. Det var 36% av förskollärarna i studien som ibland eller ofta tänkte på att lämna yrket på grund av stressen. 41% av de tillfrågade ansåg att det var arbetsbelastningen som låg bakom denna stress. Faktorer som administrativt arbete, stora barngrupper, små lokaler och avsaknad av material var huvudfaktorer som

påverkade denna stress hos förskolepersonalen. Situationer under dagen som upplevdes som stressiga för personalen var gråtande barn, lunchtiden, påklädning- och avklädning, fysisk, mental och känslomässig överbelastning och sovövervakning. Förskollärarna kände sig också stressade av att ständigt vara utsatta för bakterier och sjukdomar. De tyckte inte det fanns tid för lärarjobb och inte heller vila och återhämtning under dagen. De främsta faktorerna för att kunna minska stressen som förskollärarna kände var bland annat att minska barngrupperna, förse förskolan med mer material och att höja deras löner. Strategier som förskollärarna tyckte minskade stressen på fritiden var att utföra sina hobbys, spendera tid i naturen, vara med familjen och utföra bönaktivitet (Clipa, Boghean, 2014).

Även Sjödin och Neely (2017) vid Umeå Universitet har studerat hur arbetsmiljön stressar förskolepersonal samt vad det är som stressar på förskolan. För att få veta stressnivån hos personalen testade de kortisolhalten i saliven, samt genomförde observationer i arbetsmiljön. I resultaten visade det sig att gruppstorleken inte hade en större betydelse för om personalen var stressad eller inte. De i personalen som var mest

(17)

stressade var de som ägnade mycket tid till att planera pedagogiska aktiviteter och som därmed spenderade mindre tid med barnen. De lärare som kände sig mest stressade i studien var de som ofta blev rådfrågade och tillfrågade om hjälp av andra. De uppgav att de kände ett stort ansvar eftersom andra satte sin tillit till dem vilket gjorde att de kände ett stort ansvar i den dagliga verksamheten. Generellt visade studien att de som tar större ansvar i verksamheten var de som kände högre stress. De som hade barn och familj hemma var också bland dem som kände sig mer stressade. Just att det var en hög arbetsbelastning och hög stress är något som går hand i hand i förskolläraryrket menar forskarna.

Anknytning

2010 publicerade Birthe Hagström en avhandling gällande kompletterande

anknytningspersoner på förskolan. Kompletterande anknytningspersoner innebär att vissa personer får ansvar för att skapa en anknytning till barn som inte har det sedan tidigare. Studien pågick under tre år där Hagström (2010) följde fyra

anknytningspedagoger. Barnet har ett behov av en trygg och förutsägbar vuxen, och Hagström (2010) studerade förskolepedagogernas utveckling till kompletterande anknytningspersoner åt barn vars föräldrar lider av psykisk ohälsa. Hagström (2010) menar att barn till föräldrar med psykisk ohälsa växer upp under känslomässigt komplicerade förhållanden där en del barn inte får sin fysiska omsorg tillgodosedd. Hagström (2010) hävdar vidare att de konsekvenser som barn utsätts för vid bristande omsorg kan bli livslånga och medföra lidande för den enskilde individen men även innebära kostnader för samhället. De barn som valdes ut för att få en kompletterande anknytningsperson var i början tillbakadragna och hade bland annat svårt att ta kontakt med andra barn, men i takt med att barnen utvecklade en bättre anknytning såg

pedagogerna en tydlig positiv förändring i barnens beteende. En trygg anknytning och relationer med andra är enligt Hagström (2010) en grund för psykisk hälsa. Hagström (2010) menar att Bowlbys slutsats om betydelsen av samhällets bistånd till barn och föräldrar i ett tidigt skede av barnens liv fortfarande är relevant. Samhället måste ta hand om små barn och deras föräldrar menar Hagström (2010) eftersom risken annars är stor att avsevärda resurser måste användas för att stödja äldre barn, vuxna och

(18)

I en studie utförd av Ebbeck och Yim i Australien 2009, har betydelsen av trygga förhållanden för de små barnen på förskolan också visat sig viktig och en betydande del för barnens välmående. I de australiska förskolorna går 300,000 barn i åldrarna 0-5 år som har långa dagar på förskolan. Varje barn har ett snitt på 50 timmar i veckan på förskolan. Artikeln diskuterar vikten av trygga omsorgsförhållanden och dess effekt det har på barnen. Undersökningen utgick ifrån föräldrar och förskolepersonal och hur de såg på att barnen och omsorgspersonerna utvecklar en positiv relation med varandra. Både föräldrar och förskolepersonal styrker betydelsen för att det är viktigt att det uppstår ett positivt förhållande mellan barnet och omsorgspersonen. Att man spenderar kvalitetstid med barnet genom att vara emotionellt tillgänglig och mottaglig, sågs som det väsentligaste tillvägagångssättet för att främja en trygg anknytning. Personalen ansåg att det var väsentligt att ha en god kontakt med föräldrarna för att få barn trygga, samtidigt som hemmet kunde få en plats på förskolan. Det kunde vara i form av ett anknytningsobjekt som snuttefilt eller gosedjur men också att kulturen hemifrån kunde få en plats på förskolan, såsom traditioner, vardagsaktiviteter och intressen. Resultatet visade att genom att ha en god kontakt mellan förskolan och hemmet skapas en tillit gentemot varandra och barnen blir trygga på förskolan och får lättare att knyta an till förskolepersonalen.

Föräldrar, barn och förskolepersonalen på förskolan behöver alla få känslomässigt stöd för att få en trygg plats för barnets framtid. Positiva samspel och goda relationer med omsorgspersonerna hade ett stort värde och la grunden för hur barnen kommer att få en god emotionell utveckling i framtiden (Ebbeck & Yim (2009).

(19)

Metod och genomförande

Metodval

Denna studie har utgått ifrån en kvalitativ metod där insamling av empiri har bestått av observationer och intervjuer, vilka enligt Alvehus (2013) är de tillvägagångssätt som används mest vid kvalitativa studier. Den kvalitativa metoden intresserar sig för

meningar eller innebörder, snarare än statistik menar Alvehus (2013). Då studiens syfte innebär ett intresse för en inblick i förskolepersonalens uppfattningar angående

anknytning och stress anses den kvalitativa metoden lämplig eftersom fokus ligger på personliga erfarenheter och inblickar (Alvehus 2013).

Studien utgår främst ifrån intervjuerna, men vi ville inte enbart förlita oss på intervjuer eftersom de endast ger den intervjuades egna personliga perspektiv på det som undersöks. Genom att före intervjuerna utföra observationer upplevde vi att vi kunde få en bra grund av empiri som vi kunde använda i intervjuerna för att forma frågor till intervjun samt ta upp observationer i intervjuerna för att få de intervjuades upplevelser av det som observerats. Detta innebär att vi använde oss av

metodtriangulering som innebär att vi använde oss av flera metoder som kompletterar varandra, i detta fall observationer och intervjuer, som erhåller information om samma ämne men utifrån olika perspektiv. Genom att använda metodtriangulering, går det att kontrollera resultatet och det ger stöd åt analysen (Erlandsson & Sjöberg, 2013).

Observationer

Observationerna har genomförts som passiv observatör för att inte påverka

händelseförloppet och särskilt fokus har lagts på situationer som uppfattats som särskilt stressiga, däribland blöjbyten, lunch samt av- och påklädning. Flick (2009) menar att en passiv observatör vidhåller ett visst avstånd från det som observeras för att inte påverka det som sker. Flick (2009) hävdar att det bästa sättet att få observationer som är helt opåverkade av observatören är genom att observationerna sker utan att de som observerats har vetskap om det, men eftersom detta inte är godtagbart ur en etisk synpunkt så har alla som observerats varit medvetna om det och gett sitt samtycke både muntligt och skriftligt. Observationerna dokumenterades genom fältanteckningar och fokuserade på personalen snarare än barnen eftersom syftet med observationerna var att

(20)

få en inblick i hur personalen bemötte barnen och var med och mot dem speciellt fokuserat på hur de agerade under stressiga situationer med barnen. Produktionen av verklighet i text börjar enligt Flick (2009) med fältanteckningar. Forskarens selektiva fokus i observationerna har en stark inverkan på vad som kommer fram i

anteckningarna om observationerna och Flick (2009) menar att det därför kan vara bra att komplementera anteckningarna med något mer, för att inte bara förlita sig på det som observatören selektivt valt ut som viktigt. Observationerna som utfördes i studien följdes av intervjuer där de observerade själva fick ge sin syn på hur de upplevt det som observerats, som kunde stärka det vi sett eller ge oss en annan bild av situationen.

Intervjuer

Intervjuerna har utförts enligt kvalitativ metod i semistrukturerad form för att på så sätt få ut mesta möjliga av intervjupersonernas individuella och personliga åsikter och tankar. Det som utmärker kvalitativa intervjuer är enligt Bryman (2011) att de är föränderliga och flexibla där intresset är inriktat på respondentens ståndpunkter och Dalen (2007) menar att syftet med en kvalitativ intervju är att nå fram till andra människors egna känslor, tankar och erfarenheter. En semistrukturell intervju innebär enligt Alvehus (2013) att vissa frågor kan vara fastställda innan intervjun och att intervjuaren måste vara aktiv med följdfrågor.

Under diskussionen av observationerna upptäcktes situationer som kunde knyta an till teorin i goda förhållanden men också som vi som observatörer upplevt som

stressiga. Materialet från observationerna var sedan med och formade intervjufrågorna och fanns även som underlag för att diskutera vissa situationer från observationerna med den berörda personalen under intervjuerna. Intervjufrågor formades där anknytning och stress var huvudsakligt fokus. Under intervjuerna uppkom nya frågor och

följdfrågor utifrån de intervjuades svar. Till nästa intervju tillkom det därför

omformulerade och även helt nya frågor. Detta sätt att bygga vidare på intervjufrågorna kan enligt Kvale (2014) ses som en styrka i kvalitativ intervjumetod. Vi inledde

intervjuerna med allmänna frågor om stress på arbetsplatsen, för att sedan övergå till frågor om anknytning och deras tankar om detta. Sist tog vi upp hur stress och

anknytning kunde påverka varandra och om personalen hade någon erfarenhet av detta. Intervjuerna varade mellan 35-70 min och tiden varierade utefter hur mycket de

(21)

intervjuade hade att säga. Intervjuerna spelades in för att sedan transkriberas och skrivas ut. En risk med att spela in intervjuer kan vara att den intervjuade blir störd av detta och kan känna en begränsning i hur öppen hon eller han kan vara i sina svar. Ibland kan det dock kännas som en trygghet om intervjun spelas in eftersom den vederbörande vet att det som sägs kommer att uppfattas ord för ord och inte kan missförstås på samma sätt som vid enbart anteckningar då den som intervjuar väljer vad som är väsentligt att skriva ner (Alvehus, 2013). Vi valde denna metod eftersom vi inte ville gå miste om något de intervjuade berättade. Vi fokuserade i intervjuerna på öppna frågor för att få långa personliga svar och då är fältanteckningar inte någon bra metod eftersom vi då inte skulle kunna få med alla detaljer i svaren.

Urval

Observationerna utfördes under nio olika dagar under en period på fem veckor våren 2017 och har skett på en nyöppnad förskola i södra Malmö som har fyra avdelningar varav två avdelningar är för de yngre barnen på 1-3 år. Eftersom studiens syfte är att studera de yngre barnens möjligheter till god anknytning på förskolan så skedde observationerna på de två avdelningar som hade barn i åldrarna 1-3 år.

Småbarnsavdelningar valdes på grund av dess relevans för studiens syfte angående anknytning i de lägre åldrarna, detta eftersom det är där grunden till anknytning läggs samt att det är då barnen inskolas i förskolan och lämnar föräldrarna för första gången under längre perioder. Fem av de sju personer som arbetade på dessa två

småbarnsavdelningar intervjuades efter observationerna.

Förskolan är multikulturell och har ett brett spektrum av olika etniciteter och bakgrunder. Personalen som intervjuats kommer att vara anonym men består av både män och kvinnor i varierande åldrar mellan cirka 25-55 år. De har alla olika mycket erfarenhet och utbildning i yrket. Vissa har enbart arbetat på förskola i några månader medans andra har uppemot 30 års erfarenhet av yrket, några av de intervjuade är utbildade förskollärare och vissa är barnskötare. Även Pia Dunér, som är förste

förskollärare och utbildad stressterapeut och specialpedagog, intervjuades eftersom hon erhåller kunskap och erfarenhet om både stress och förskolläraryrket. Pia har valt att inte vara anonym.

(22)

Etiska ställningstaganden

Forskning med insamling av empiri från privatpersoner innebär många etiska

frågeställningar menar Johansson och Karlsson (2013) som enligt Bryman (2008) rör anonymitet, frivillighet, integritet och konfidentialitet. Johansson (2013) menar att dessa principer som innebär bland annat att de personer som berörs av studien har gett sitt godkännande, fungerar som regler och är en etisk plikt. Vetenskapsrådet (2002) har lagt fram fyra huvudkrav inom forskningsetiska principer, Informationskravet- innebär att forskaren ska lämna uppgifter till alla som berörs av studien angående studiens syfte samt eventuella villkor för undersökningen. Vidare ska deltagarna upplysas om att medverkan i studien är frivillig och kan avbrytas när som helst. Samtyckeskravet- innebär att forskaren måste inhämta samtycke från alla berörda där varje deltagare själv beslutar över sitt deltagande i studien samt att samtycke ska inhämtas från

vårdnadshavare om personer under 15 år deltar i studien. Konfidentialitetskravet- innebär att alla studiens deltagares personuppgifter ska behandlas konfidentiellt och personuppgifter ska förvaras på ett sådant sätt att obehöriga inte kan ta del av dem. Nyttjandekravet- innebär att de uppgifter som samlats in enbart får brukas inom det forskningsändamål som framställts till de berörda deltagarna.

Studiens insamling av empiri skedde enligt de etiska principer som ovan beskrivits. Förskolechefen på den aktuella förskolan fick information om studien och godkände att empiri samlades in på förskolan. Studiens deltagare fick både muntlig och skriftlig information om studien, hur empirin kommer att användas och att deltagandet var frivilligt, anonymt och kunde avbrytas när som helst. Samtliga tillfrågade deltagare godkände medverkan i studien och fick skriva på en samtyckesblankett innan observationer och intervjuer påbörjades. Eftersom studien fokuserade på personalen snarare än på barnen, samlades enbart samtycke från personalen in, men föräldrarna till barnen i barngruppen informerades även de muntligt och skriftligt om att studien skulle ske men att ingen fakta om enskilda barn samlades in. Samtliga informerade om studien förhöll sig positiva till detta.

Vi valde att, förutom förste förskolläraren, enbart intervjua personer som arbetade på samma arbetsplats och ingick i samma arbetslag eftersom det skulle kunna ge en vidare inblick i hur det funkar på just den arbetsplatsen. Genom att intervjua flera ur samma arbetslag kunde vi få inblick i hur olika personer ser på samma arbetsplats, miljö och situationer. Därmed kunde vi fånga upp lika men också olika perspektiv och synvinklar

(23)

från samma arbetsplats, vilket vi anser gav en mer trovärdig bild och ett djupare

perspektiv kring ämnet. Eftersom de intervjuade ingår i samma arbetslag och vi ville att de skulle känna att de kunde vara helt ärliga och öppna så använde vi oss av extra strikt anonymitet. Vi fingerade deras namn och uteslöt olika personliga beskrivningar såsom ålder, kön och utbildning. Vi valde dessutom att göra alla namn könsneutrala eftersom det inte skulle gå att urskilja kön.

Analysmetod

Vi transkriberade intervjuerna där vi ordagrant återgav vad som sagts under intervjun för att därefter skriva ut intervjuerna i pappersform. Vi gick igenom materialet där vi använde oss av en tematisk analysmetod och delade upp materialet i olika rubriker som utformades enligt vad de intervjuade åtskilliga gånger tagit upp i intervjuerna,

exempelvis inskolning och stresshantering (Widerberg 2002). Dessa rubriker utvecklades därefter till övergripande teman som innefattade de olika rubriker som framkommit i den första analysen. De tre teman som framkom hade en direkt koppling till studiens frågeställningar, och efter att vi tematiserat materialet valde vi ut det vi ansåg vara det mest relevanta materialet för studien och den fortsatta analysen med teori och begrepp.

När materialet delades upp i teman ingick även vissa delar från de observationer som utförts då observationerna hade direkt koppling till intervjumaterialet. Analysen

kommer dock främst att utgå ifrån intervjuerna, och observationer kommer enbart att vara en liten del av analysen som främst kommer ha som syfte att förstärka det som sägs i intervjuerna.

(24)

Resultat, analys och teoretisk tolkning

Detta kapitel kommer att analysera empirin med hjälp av teori där vi fokuserar på anknytningsteorin och stress. Vi kommer främst att använda oss av primärkällorna Bowlby (2010) och Selye (1976), men även av de sekundärkällor som tas upp i

teoridelen. Analysen är indelad i tre delar som utgår ifrån studiens frågeställningar. Den första delen handlar om stress i förskolan och om personalens upplevelser av detta samt hur de arbetar med att hantera stress i förskolan. Därefter följer den andra delen som berör ämnet anknytningsteori och hur personalen tänker om sin roll för att främja en god anknytning hos förskolebarnen. I den sista delen kommer vi att knyta ihop de två första delarna i ett avsnitt som behandlar hur personalen tänker angående stress och dess eventuella påverkan på förskolebarnen och deras anknytning till personalen i

förskolemiljön.

Personalens upplevelser av stress på förskolan och hur

de arbetar med detta

Stress är personligt

Samtliga av de intervjuade menar att stress finns inom förskolläraryrket och flera av dem associerar stressiga yrken med omsorgsyrken där man är i direkt kontakt med människor. En i personalen beskriver yrkesrollen:

Du behöver använda alla dina sinnen, du behöver se på det, göra det, till exempel jag tittar på barnet och jag tittar på de andra barnen samtidigt som jag håller ett annat barn i famnen, så mycket saker och så mycket energi som vi använder samtidigt (Alex)

Pia, som är förste förskollärare, utbildad specialpedagog och stressterapeut, menar att stress är personligt och att det är viktigt att förstå att det inte är någon utomstående som kan fixa det. Hon säger bland annat att “det är inte hur man har det utan hur man tar det, hur jag reagerar på en situation är om det blir stressande eller inte”. Även vissa ur personalen menar att stress sitter i huvudet på en själv och att alla individer har olika hög stresströskel och tålamod.

Under intervjun med Kim togs bland annat en observation upp som ägde rum under en lunch där hen var ensam i ett rum med fem barn varav två av barnen grät och skrek.

(25)

Kim hade under observationen ständigt ett av de gråtande barnen i famnen samtidigt som det andra gråtande barnet vägrade sitta vid bordet. Samtidigt som Kim bar på ett gråtande barn, såg till att alla barn fick mat och försökte fånga upp det barn som gått iväg så fick hen även gå ifrån bordet för att hämta bestick och annat som saknades. Observatören upplevde den situationen som väldigt stressig och frågade senare Kim under intervjun hur hen uppfattade situationen. Kim svarade att hen inte upplevt situationen som stressig men att det kanske såg stressigt ut utifrån. Kim beskriver att hen har strategier för att hantera situationer som denna och andra stressiga situationer där hen då ser till vem som har störst behov nu och går sedan till näste och

tillfredsställer dennes behov. Genom att ha en strategi underlättar detta också stressen. Att stress är personligt är också något som Selye (1976) styrker. Selye (1976) grundade begreppet stress och menar att det är intensiteten i situationen och vad som krävs av individen samt hur väl individen kan justera och anpassa sig till situationen som avgör om situationen upplevs som stressande eller inte. Vidare förklarar Selye (1976) att stress handlar om individens förmåga att hantera omgivningens krav och att människor

reagerar olika på en påfrestning. Detta kan förklara varför situationen upplevdes som stressig för observatören men inte för den aktuella individen.

Stressiga situationer

Samtliga ur personalen uppgav under intervjuerna vissa situationer som upplevdes som särskilt stressiga. De situationer som upprepade gånger togs upp ägde främst rum runt lunchtid då många av barnen är hungriga och trötta, samtidigt som mycket händer och flera övergångar följer varandra. Michelle säger i intervjun bland annat att det är främst situationerna innan lunchen som är stressiga eftersom det då är blöjbyte samtidigt som en i personalen ska duka och en annan i personalen ska hämta maten vilket leder till att personal försvinner från avdelningen och en pedagog ofta blir ensam med barngruppen. Även Andrea nämner i intervjun att hen uppfattar tiden innan och kring lunchen som särskilt stressig; hen menar att barnen gråter och skriker mycket innan maten och vid vilan som följer efter maten. Hen nämner även att det är mycket som händer just kring lunchen, att barnen springer runt när personalen är upptagen med att gå och hämta mat, och även att vissa barn är så trötta att de somnar under lunchen. Det som händer när barn är trötta och hungriga och nya och många situationer sker samtidigt, är enligt

(26)

Bowlby (2010) att barnen kan bli förvirrade och osäkra på vad som ska hända och en rädsla kan då uppstå hos barnen. Dessa situationer i den tidiga åldern väcker

anknytningssystemet, vilket är det system som aktiveras när barn exempelvis upplever smärta, är ledsna, rädda, trötta och hungriga, när ett behov hos barnet behöver

tillgodoses. Då söker sig barnet till en omsorgsperson, i detta fall en pedagog de känner sig trygga med. I situationer kring lunchen kan det vara flera behov hos barnen som väcks samtidigt och Bowlby (2010) hävdar att anknytningsbeteendet då kan aktiveras starkt, vilket kan leda till att många barn gråter och skriker samtidigt. Detta blir stressande enligt personalen vilket kan stressa barnen mer i sin tur. När det då är få i personalen som endast är med barnen och är med många barn som samtidigt har sitt anknytningssystem aktiverat, kan det vara svårt att tillgodose alla barns behov.

Personalen är upptagna med att ordna för vilan, hämta mat, byta blöjor och duka vilket gör att det inte finns mycket tid till att vara med barnen. Personalen är uppe och går på olika platser istället för att vara på golvet tillsammans med barnen. När barnen är trötta och hungriga är de extra känsliga för stress och behöver personal som är närvarande och ger barnen uppmärksamhet och initierar lugn. Bowlby (2010) menar att

anknytningssystemet är aktiverat tills barnet får sitt behov tillgodosett. Detta skulle kunna vara förklaringen till varför just den här tiden innan lunch, under lunch och även vilan efter lunchen, kan vara turbulent och svår att hantera eftersom pedagogerna behöver vara på många platser under denna tid och då inte har tid att tillgodose alla barnens behov.

Blöjbytet som sker innan lunchen är en situation som upprepade gånger tas upp som stressig. Michelle nämner under intervjun att hen under blöjbytet inte känner att hen räcker till för barnen. Michelle berättar om att barn står och drar hen i benet samtidigt som hen redan har fullt upp med barn i skötrummet och tar upp vikten av att det ska vara en bra situation vid blöjbyte där de ska kunna prata med barnen och ta hand om dem i lugn och ro.

Under observationer framgick att de två pedagoger som ansvarar för båda

avdelningarnas alla blöjbyten ofta är ensamma med många barn i skötrummet, samtidigt som barn står utanför och bankar på dörrarna och gråter. Bland annat Billy berättar att hen tycker att den situationen är stressande och att de som är kvar på avdelningen inte alltid kommer dit och tar de gråtande barnen. Då är det ju fullt någon annanstans och därför kommer ingen dit, men det är ju inte att vara observant på det som händer menar Billy.

(27)

Flera ur personalen tar upp stressen vid lunchen där det bland annat händer att barnen somnar när de äter, vilket gör att någon i personalen måste gå ut på vilan med barn redan under lunchen. Alex säger i intervjun bland annat “du behöver ta dem, men du kan inte lämna de andra så de börjar gråta och gnälla och du tänker, ska jag ta dem och lägga dem eller ska jag vänta tills de ätit eller vad ska jag göra”.

Efter lunchen ska barnen tvättas och kläs på med varma kläder innan de ska ut på vilan som är utomhus. Kim tar upp i sin intervju att den situationen inte funkat så bra när de ska ta barnen till badrummet för att tvätta dem för att sedan klä på dem och ta ut dem. “De är arga och ledsna och trötta också ska vi klä på dem och ta dem till utesovet. Då kom vi på att vi kanske måste slopa den idén för den var ganska dålig” (Kim). Kim berättar vidare att de nu tvättar barnen vid bordet med tvättlappar istället för att ta dem till badrummet och även klär på dem vid borden.

Att tycka synd om barn

Vilan är ännu en situation som flera av de intervjuade tar upp som väldigt stressig. Lundberg (2014) menar att vilan är viktig för barnen och att en individ som inte är utvilad lättare blir stressad. Andrea berättar att barnen skriker och gråter mycket vid vilan, vilket gör att hen blir stressad och får ont i öronen. Alex berättar att vilan är en väldigt känslig situation för hen eftersom det är så många barn som gråter och hen säger “när jag har många barn som gråter, gråter jag med dem”. Alex menar att barnen inte vill sova, de vill gå till deras mamma eller pappa och gråter tills de somnar, vilket får Alex att också vilja gråta. Alex menar att hen vill hjälpa men inte vet vad hen ska göra eftersom barnen inte kan berätta hur de känner och vad de vill. Denna känsla av maktlöshet och empati som Alex verkar plågas av när barnen gråter är säkert inte en ovanlig känsla hos förskolepersonal och flera av de intervjuade bekräftade att gråtande barn är påfrestande. Detta kan dock enligt Bowlby (2010) göra att det blir ännu svårare att trösta barnen eftersom en vuxen som inte är trygg och närvarande har svårt att göra barn tillfreds då barnet känner av att den vuxne är stressad, vilket Pia bekräftar i intervjun. Att tycka synd om barn när de är ledsna kan vara förödande menar Pia och kan leda till att de då blir otröstliga eftersom de inte känner trygghet och lugn hos omsorgspersonen. Pia menar att det är viktigt att hela tiden tänka på vilka signaler man sänder ut till barnen eftersom barnen läser av oss tidigare än vad vuxna gör. Då är det

(28)

viktigt att pedagogerna är här nu, att pedagogerna är trygga och tycker att barnen är bra som de är och är nyfikna på dem.

När barn behöver tröst, trygghet och påfyllning av energi söker barnet sig till en vuxen för att få hjälp att hantera sina känslor och få bekräftelse för dessa menar Bowlby (2010). Det är samspelet som här blir väsentligt och hur väl den vuxne kan ta sig till barnet med ett empatiskt och tryggt förhållningssätt och kunna tillgodose barnets behov. Enligt Bowlby (2010) behöver vuxna vara trygga och lugna när de tröstar barn för att barnen ska kunna gå ner i varv, ladda ny energi och känna sig trygga på förskolan, i sig själva och med pedagogerna.

De minsta barnen

Att bli stressad av barn som gråter mycket är något nästan alla de intervjuade tar upp, och det kopplar de till att arbeta med de mindre barnen. Flera av personalen nämner att det är stressigare att arbeta med de mindre barnen bland annat eftersom det då är fler inskolningar, barnen inte verbalt kan säga vad de vill, det är mycket med att barnen ska bäras och så vidare. Just inskolningen tar alla de intervjuade upp som något av det som orsakar allra mest stress i förskolan, både för personalen och för barnen. Kim menar att det finns en press från samhället och från föräldrar att barnen ska komma in i

verksamheten så snabbt som möjligt och därmed ha en kort inskolning, men Kim tycker att man ska stå på sig från trycket att släppa barnen så snabbt och tidigt.

Jag tror att inskolningsperioden är väldigt stressande […] pedagoger resonerar ofta att nej barnet är glatt, det gråter inte, den är inte arg, då är allting bra. Men jag tänker att nej även om man inte gråter och uttrycker sina känslor så har man ändå stress i sig (Kim)

Miljö, personaltäthet och barngrupper

Även yttre faktorer som miljön på förskolan, personaltäthet och storleken på barngrupper kan påverka huruvida personalen känner stress. Miljön tas under intervjuerna upp som ännu en faktor till stress. Kim menar att en god arbetsmiljö präglas till stor del av relationerna i arbetslaget och säger att “i en dålig arbetsmiljö så ser vi ju de dåliga sakerna men inte de positiva, i en bra arbetsmiljö ser man de positiva

(29)

och mindre de negativa”. Andrea tar upp renlighet som en faktor till god miljö och även att stressen kan minskas av att få vara ute och få frisk luft. Flera tog upp att arbetet kan slita på ryggen och att det är viktigt att det finns hjälpmedel som till exempel skötbord som kan hissas upp och ner för att undvika skador och smärta hos personalen. Om hur miljön påverkar personalen säger Michelle:

Hiss på skötbordet är jätteviktigt för annars får man ont i ryggen och om man får ont i ryggen är man inte helt okej och då är det lättare att bli stressad. Samma om det är hög ljudnivå och inte ljudisolerat, då kan det stressa en omedvetet, hjärnan blir ju stressad vid hög ljudnivå (Michelle)

Som Michelle säger blir hjärnan stressad vid hög ljudnivå under lång tid vilket Selye (1976) bekräftar.

Flera av de intervjuade tog upp vikten av hur miljön är uppbyggd, bland annat att det är bra med mycket fönster och att man inte ska behöva gå i trappor och så vidare med små barn. Pia menar att det viktiga med miljön snarare handlar om en själv och att det ska vara en tillåtande och lustfylld miljö där barnen har roligt. Hon säger att “vi kan få hur mycket hjälpmedel och hur mycket grejer som helst och folk är ändå lika stressade”, och menar att stressen inte ligger i miljön utan hos en själv.

Något man ofta hör om är att storleken på barngrupperna bara blir större och större men enligt Skolverket (2017) har gruppstorleken och personaltätheten i förskolan varit relativt jämn sedan 1985. Under åren som tas upp hade 1985 lägst antal barn per grupp, nämligen 13,4. 2003-2005 var det genomsnittligt 17 barn per grupp för att 2006-2015 ligga på 16 barn per grupp. 2016 hade siffran gått ner något och hamnade på 15,9 barn per grupp i förskolan. Michelle säger i intervjun att hen tycker det finns problem med stora barngrupper i yrket men även att hen i sin nuvarande barngrupp tycker att det fungerar så länge det är full personal. Tidigare har de två avdelningarna varit en stor avdelning men har nu blivit uppdelad i två mindre avdelningar där det på varje avdelning är 15 heltidsplatser på tre personal. Samtliga intervjuade tycker att detta fungerar bättre och Michelle nämner att hen upplever att hen nu kan ha bättre överblick över barnen, lär känna barnen på ett annat sätt, att hen nu får tillfälle att prata med alla barn varje dag men även att det är bättre för barnen eftersom det med färre personal är enklare för barnet att hitta rätt, att kunna välja en trygg anknytningsperson bland de vuxna. För att anknytning ska kunna utvecklas krävs det tid, engagemang och

kontinuitet i kontakt med den personen hävdar Broberg, Broberg och Hagström (2014). Barnet behöver tillräcklig kontinuerlig intensiv kontakt för att kunna skapa en

(30)

anknytning under sitt första levnadsår och det rör sig om en eller ett par personer utöver familjen. Eftersom barnet behöver en nära och intensiv kontakt för att kunna anknyta skulle det kunna tolkas som att det är gynnsamt för barnen om det inte är för många vuxna på avdelningen samt att det är samma omsorgspersoner som barnen kontinuerligt är i kontakt med på förskolan.

Samtliga intervjuade betonar vikten av att inte ha för stora barngrupper och framförallt vikten av att vara full personal. När det är full personal på arbetsplatsen anger de intervjuade att de har tillräckligt med tid och resurser för att kunna ge alla barn allt de behöver, men i ett arbetslag på tre personer kan det göra stor skillnad om en person är borta. Billy säger “det går helt enkelt inte att dela sig. Det funkar inte om man bara är två stycken”. Alex hävdar att en person ur personalen behöver ha fem eller högst sex barn för att kunna ge dem allt de behöver.

Krav och tidsbrist

Pia säger i intervjun att de enda som kan bränna ut sig är människor som jobbar med människor. Hon menar att utbrändhet handlar om att ha dränerats på energi för att du gett bort mer energi än du tagit in och att alla arbeten där du är i direkt relation med andra människor därför är mer stressiga utifrån ett utbränningsperspektiv. Samtliga av de intervjuade anger i intervjuerna att de inte känner att de har tid att göra allt som behöver göras. Anledningar till att tiden inte räcker till beror till stor del på ökade krav på personalen. Kim berättar “man vill lägga tiden på barnen men ibland hinner man inte eftersom det är så mycket med utvecklingssamtal och så vidare, vilket kan göra en stressad”. Billy menar att hen känner att de måste ha planerade aktiviteter och visa upp någonting, att det alltid är saker som planerats men som de inte hinner med och att det stressar. Michelle säger att hen upplever att de aldrig har tillräckligt med tid, att hen inte känner att hen har tid att lämna barngruppen men trots det måste göra det. “Man har alltid någonting som behöver göras” berättar Michelle och menar att det alltid ligger saker på hög som ska göras och att arbetslaget inte har den tid som behövs för att de ska kunna prata tillräckligt med varandra, vilket andra i personalen bekräftar. Kim berättar att hen ibland kan strunta i att ta rast om det är många barn som skriker och då arbetar lite till för att få det lugnt, och det tas även upp att rasterna emellanåt används för att prata om verksamheten, då de anser att de inte alltid hinner med det under den övriga

(31)

tiden. Michelle berättar att de under den tid de har avsatt för reflektion har så mycket annat de måste ta upp att de inte hinner prata om allt de vill, även om cheferna tycker det.

“Att hålla uppe kvalitén kan ju vara stressande ibland”, medger Kim, men säger även att hen ändå vill ha de här kraven för barnens skull. Flera av de intervjuade nämner att de ofta känner att de inte räcker till. Andrea berättar att hen vissa dagar kan komma på sig själv med att vilja gråta och att hen önskar att hen haft tio händer för att kunna hjälpa alla samtidigt.

Pia berättar i intervjun att hon innan hon utbildade sig till stressterapeut upprepade gånger gick in i väggen för att hon hela tiden ville vara överallt samtidigt. Idag känner hon aldrig att hon inte räcker till alla eftersom hon inte försöker. “Jag ser att pedagoger vill så väl och det är ju också stressande när de tänker att jag ska ha alla 20, jag ska ta hand om alla 20 och alla ska få lika mycket. Då blir det att ingen får särskilt mycket”. Pia menar att man för att undvika stress hela tiden bör anpassa verksamheten utifrån de krav som ställs just idag. Hon menar att vi inte kan sänka ambitionsnivån med barnen men att vi kan sänka kraven på oss själva och att det viktigaste är att se det stora i det lilla. Pia hävdar vidare att det gör mycket mer nytta att personalen är nära barnen istället för att ha många stora aktiviteter där barnen ska visa upp något.

Arbetslagets betydelse för att hantera stress

Pia menar även att kommunikationen i arbetslaget är viktig för att hantera stress och att det handlar om samarbete, vilket samtliga av den intervjuade personalen håller med om. Det som gång på gång kommer upp i intervjuerna när vi pratar om stress och hur den hanteras är just arbetslagets betydelse, att kommunikationen och samarbetet fungerar. Kim säger bland annat “Det viktigaste är nog vilka kollegor man har runt omkring sig, vilken anda man har” och menar att man i ett bra arbetslag kanske ibland bara behöver få ögonkontakt med en annan i personalen för att den personen ska förstå att man behöver hjälp. Hen säger även att man i arbetslaget måste vara som ett nät och rädda varandra, samt att man i en bra arbetsmiljö mer ser det som är positivt och mindre det som kan uppfattas som negativt. Andrea säger i intervjun att de förstår varandra i arbetslaget och därför inte behöver ha ett schema för att avgöra vem som ska göra vad och Michelle säger samma sak. Både Michelle och Andrea säger att de på grund av

(32)

förståelse, kommunikation och ett gott samarbete ser vad som behöver göras och anpassar sig efter varandra utan att behöva bestämma så mycket i förväg. Samtliga i personalen upplevde att samarbetet i arbetslagen fungerade bra, men det var inte alla som ville slopa idén med scheman. Alex nämner att hen upplever att stressen minskar när det är klargjort utifrån ett schema vad varje person ska göra, vilket Pia håller med om. Pia menar att en god struktur är väsentlig för att minska stress och berättar att hon förut själv kunde bli väldigt stressad för att hon förväntades vara på ställen där hon inte visste att hon skulle vara. Hon menar att det läggs för mycket tid i verksamheten på att prata om vem som ska göra vad och att en god struktur låter alla veta att de är på rätt plats och gör rätt sak och därför inte behöver diskuteras vilket ger en trygghet. “Jag kan lita på att folk är där de ska vara, jag behöver inte gå ifrån där jag är och folk gör det de ska göra. […] allting sköter sig självt, så att jag kan gå all in med barnen”.

Lazarus (1988) hävdar att det finns olika strategier för att hantera stress, så kallade copingstrategier. Personalen nämner i intervjuerna att de har olika strategier för att hantera stressen och utgår främst ifrån en problemfokuserad copingstrategi som fokuserar på att lösa ett problem genom exempelvis handlingsplaner och direkt

kommunikation. Att ha en gemensam strategi underlättar vidare arbete och hanteringen av stress menar Lazarus (1988)

(33)

Att främja en god anknytning hos förskolebarnen

En god anknytning präglas av ett gott samspel mellan omsorgspersonen och barnet menar Bowlby (2010), och grunden till samspelet är att barnet kan känna en trygghet, vilket är ett centralt begrepp som alla i personalen påpekar att barnen behöver känna på förskolan. “Det här är ju små barn, vi är ju de första de träffar, det är klart de måste få en anknytning till oss och känna att de kan lita på oss, att vi finns där för deras skull” (Billy). Även Michelle uttrycker sig om trygghet: “Trygghet är det första och viktigaste i förskolan” (Michelle).

Inskolning i förskolan

Eftersom inskolningen blir barnets första möte med förskolan så är det där som grunden till anknytning läggs till personalen. Kim berättar i intervjun vad hen anser om barnets första tid i förskolan:

Det grundläggande när ett barn börjar här är ju att här ska vara en plats där jag kan få andas, kan få uttrycka mig, kan få uttrycka mina åsikter och kan få vara trygg, och bli tröstad när man blir ledsen, få tid och tålamod när man är arg, kunna skratta med den när man är glad. Sen kommer ju det andra som är viktigt, att kunna få utvecklas och lära sig saker, att kunna få ha en sorts nyfikenhet till livet som gör att man får en hunger och törst för kunskap (Kim)

Flera av de intervjuade tar upp att inskolningen är väldigt stressig för barnen, vilket kan bero på att barnen då tas ifrån sina främsta anknytningspersoner, vanligen

föräldrarna. Billy säger i intervjun att inskolningen oftast går bra i förskolan när föräldrarna är med men att det blir extremt jobbigt för barnen när föräldrarna sen

plötsligt inte är där. Bowlby (2010) var en av de första som började studera hur barn kan ta skada av att skiljas från den främsta omsorgspersonen och hävdar att fysisk kontakt kan räcka för att anknytning ska bildas men att det är i samspelet som kvalitén på anknytningen bestäms. Vem barnet kan känna anknytning till och trygghet hos är något som är individuellt säger bland annat Kim och menar att barnet väljer vem det vill vara med och det ska det också få göra menar personalen. “Är det så att ett barn blir väldigt lugnt när du tar det, ja då ska du ta det, alltså det ska inte vara något snack där” (Kim).

(34)

Samtliga av de intervjuade menade att barnet under inskolningen ska ha minst två personer att välja på och anknyta till, och att man när barnet redan har anknutit till någon kan arbeta med att barnet kan anknyta till fler. Michelle säger i intervjun att det första behovet för barnet i förskolan är att hitta en ersättare för föräldern när denna går. Men hen menar vidare att det är viktigt att tänka på att inte knyta an för hårt till barnen och säger “det är viktigt att pedagogerna knyter an till barnen, men inte för hårt, man måste hitta balansen som pedagog” och menar att man inte ska bli den enda som barnet känner trygghet hos eftersom det då blir ett trauma för barnet när den personen inte är där.

Goda relationer

För att skapa en god relation menar Kim att det är otroligt viktigt att pedagogen och barnet hittar känslan tillsammans och att barnet ska känna sig trygg med att få vara arg, ledsen eller otroligt glad. Samtidigt säger Kim att det är viktigt att fånga ögonkontakt för att få ett samspel och det ofta. Det kan vara lättare att fånga alla barn i mindre grupper så att man verkligen ser alla barn menar Kim. Michelle berättar att anknytning för hen är när barnet känner tillit till en, att barnet vet att jag ser den och att barnet ska känna sig välkommet. Alex säger att “vi är inte bara här för att sova, äta och lära ut, vi är också här för att ge kärlek ömhet och närhet.” Alex berättar vidare att barnen behöver känna sig omtyckta när de är i förskolan och välkomnat av alla för att må bra. Alex berättar också att alla kanske inte får den här ömheten hemma och då är det extra viktigt att de får det här av oss.

Barnet behöver en trygg bas att utgå ifrån för att våga upptäcka världen (Bowlby, 2010) och denna trygga bas behöver vara en vuxen på förskolan när barnen är där. Pia pratar om relationsbyggande och en relationskultur som behöver vara i fokus på förskolan där pedagoger fokuserar på att skapa kontakt och positiva samspel och relationer med varje barn; pedagogerna har som huvuduppgift att se barnens intressen och behov. Michelle menar att man inte kan ge alla barn lika mycket uppmärksamhet men att man ser till varje barns behov, alla kräver olika. Sedan så tyr sig barnen olika menar Michelle, och om ett barn går mer till en annan pedagog behöver hen inte ge det lika mycket uppmärksamhet utan då är det andra som kräver hens uppmärksamhet.

References

Related documents

När vi valde informanter till vår undersökning hade vi några kriterier som vi ville ha uppfyllda, dessa är: Lärarna vi intervjuar ska ha kunskap inom ämnesområdet, de ska

När det gäller demokratins varande i förskolan kan det alltså sammanfattas med att den ska vara en del av verksamheten då den är någonting barn har rätt till, att man

Arnesson-Eriksson menar att det finns flera fördelar med metoden om den är välorganiserad och har barnet i fokus, till exempel tar hon upp att föräldrarna får inblick

I vår intervjuundersökning var samtliga pedagogerna eniga om att det är viktigt att arbeta aktivt med värdegrunden för att ge möjligheter till att barnet ska skaffa sig kunskap om hur

Expanded ataxin-7 cause toxicity by inducing ROS production from NADPH oxidase complexes in a stable inducible Spinocerebellar ataxia type 7 (SCA7) model.. Altered p53 and

Det ska vara lätt för medborgare och företag att göra rätt för sig.. Den som kommer i kontakt med myndigheterna ska få en enhetlig behandling och känna förtroende för

För att säkerställa att väljarnas förtroende förvaltas på bästa sätt menar vi att det snarast bör säkras i lag att alla i en folkvald församling representerade partier skall ha

The calculated activation barrier heights of both substrate states are in good agreement with pre- vious DFT studies of NTP hydrolysis in a protein environment 91–97 and in