Demokrati i förskolan - en studie i pedagogers syn på barns delaktighet och inflytande

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Barn Unga Samhälle

Examensarbete

15 högskolepoäng

Demokrati i förskolan

– En studie i pedagogers syn på barns delaktighet och inflytande

Democracy in preschool

- A stud of teachers' views on children's participation and influence

Ida Björebro

Dennis Sjöberg

Lärarexamen 210hp Handledare: Ange handledare

Barn och Ungdoms vetenskap 2010-11-03

Examinator: Bjørg Kjær Handledare: Fredrik Nilsson

Abstract

Titel: Demokrati i förskolan

Författare: Ida Björebro och Dennis Sjöberg

I detta examensarbete är syftet att undersöka hur pedagoger inom förskola arbetar med barns inflytande. Vi använder oss av kvalitativa intervjuer med pedagoger på en förskola. Frågeställningarna är; vilken uppfattning har pedagogerna om barns inflytande; vilka

styrdokument utgår pedagogerna från; samt vilka metoder arbetar pedagogerna med. Vi

skriver om kommunikation, det kompetenta barnet, demokrati och Vygotskijs teorier som viktiga delar av tidigare forskning och viktiga begrepp. Slutsatsen av undersökningen är att pedagogerna som deltagit i undersökningen tycker sig arbeta aktivt för att barn ska vara delaktiga och ha inflytande samt att demokrati i förskolan anses vara viktigt.

Förhoppningen är att undersökningen kan vara givande för både blivande pedagoger och redan verksamma. Kanske kan arbetet utmana till reflektion och förändring.

Nyckelord:  Delaktighet  Demokrati  Förskola  Inflytande  Kommunikation  Kompetenta barnet

Förord

Under hela arbetets gång har vi tillsammans arbetat med tidigare forskning, analyser av det empiriska materialet samt skrivandet av arbetet. Vi valde att skriva arbetet tillsammans för att vi ville få en jämn kvalitet på texten. Diskussioner har förts genom hela arbetets gång vilket har bidragit mycket till arbetet.

Vi vill frambringa ett stort tack till den förskola som deltagit i undersökningen och speciellt till er pedagoger som tog er tid att medverka i intervjuerna. Vi vill även tacka vår handledare Fredrik Nilsson som har stöttat och guidat oss genom arbetets gång.

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 9

1.1 Syfte och frågeställningar ... 11

1.2 Disposition ... 11

2 Viktiga begrepp och tidigare forskning ... 12

2.1 Demokrati ... 12

2.2 Det kompetenta barnet ... 13

2.3 Kommunikation ... 15 2.4 Vygotskij ... 16 3 Metod ... 18 3.1 Metodval ... 18 3.2 Urvalsgrupp... 20 3.2.1 Forskningsetiska överväganden ... 21 3.3 Genomförande... 21 3.4 Analysbeskrivning ... 23 4 Analys ... 24 4.1 Styrdokumentens betydelse ... 24 4.2 Demokrati i förskolan ... 25

4.3 Metoder för att arbeta demokratiskt ... 27

4.4 Barnet som resurs i verksamheten ... 29

4.5 Kommunikation i fokus ... 30

5 Sammanfattning och slutsatser ... 33

5.1 Styrdokumentens betydelse ... 33

5.2 Demokrati i förskolan ... 34

5.3 Metoder för att arbeta demokratiskt ... 35

5.4 Barnet som resurs i verksamheten ... 36

5.5 Kommunikation i fokus ... 37

7 Referenser ... 40 7.1 Internet ... 41 8 Bilaga 1 ... 42

9

1 Inledning

De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten (Lärarens handbok, 2006 s.32).

Citatet är hämtat från Läroplanen för förskola (Lpfö 98) och beskriver barns betydelse i verksamheten. Att fokus bör ligga på barnet när pedagogerna planerar och strukturerar verksamheten framhävs som en viktig faktor i arbetet på förskolan. Enligt Lpfö 98 ska alla som arbetar i förskolan verka för att varje barn utvecklar sin förmåga att vilja ta ansvar och ha inflytande i förskolan. Vidare står det att förskolan ska ”sträva efter att varje barn ska utveckla sin förmåga att uttrycka åsikter och tankar och på så sätt få möjlighet att påverka sin situation” (Lärarens handbok, 2006 s.32). Med detta i åtanke väcktes intresset för att undersöka om barns delaktighet i förskolan förekommer och i vilken grad. Arbetar förskolor aktivt med barns inflytande eller styrs planering och strukturering endast av pedagogerna utan barnens medverkan? Barns inflytande över lag är ett aktuellt ämne att diskutera i samhället och vi har valt att precisera det inom förskolans ramar. I Lpfö 98 står det tydligt beskrivet att barn ska ha inflytande i förskolan och det är pedagogernas skyldighet att arbeta på ett sätt som gör att barn får de rättigheter de har (Lärarens handbok, 2006 s.25-33). Undersökningen är därmed relevant i förhållande till det pedagogiska uppdrag som pedagoger i förskolor ska arbeta efter.

Undersökningen kommer att handla om demokrati och inflytande i förskolan. Fokus kommer att ligga på pedagogerna som arbetar i den förskola där undersökningen genomförs och inte på barnen. Empirin samlas in genom intervjuer med pedagoger på den förskola som ska medverka i undersökningen. Förskolan är belägen i en mindre stad i Skåne. Undersökningen kommer att beröra punkter som kanske kan uppfattas som känsliga för den enskilde pedagogen. Punkter som utmanar pedagogen att se på sitt eget agerande och som kanske uppmanar till förändring. Tanken är inte att undersökningen ska uppfattas som kritik gentemot de pedagoger som arbetar i förskolan, utan att den kan fungera som ett stöd för vidare utveckling i arbetet med delaktighet i förskolan.

10

Förhoppningen är att undersökningen kommer att beröra, vilket medför att både blivande pedagoger och verksamma pedagoger ska våga utmana sig själva i arbetet med delaktighet i förskolan. Johannesen och Sandvik (2009 s.42) menar att utmaningen i det här fallet kan röra sig om att släppa kontrollen. Att våga ta till sig barns budskap genom lek, stillhet, med deras verbala och kroppsliga uttryck. De diskuterar även att: ”Barns röster är viktiga och bör få påverka gemenskapen. Ett sådant tänkande kan öppna för barns delaktighet och inflytande” (Johannesen & Sandvik, 2009 s.26) Att barn pratar och berättar om sina upplevelser, idéer och tankar tror vi inte är något främmande för de som arbetar inom barnomsorgen. Barn hörs på förskolan men hör pedagogerna verkligen vad barnen säger?

11

1.1 Syfte och frågeställningar

Problemområdet som behandlas i denna undersökning är demokrati och inflytande i förskolan ur ett barnperspektiv. Begreppet barnperspektiv är ett svårtolkat begrepp. I denna undersökning menar vi att barnperspektiv är pedagogens syn på barnet, barnets miljö och barnets situation (Arnér, 2009 s.29). Alltså kommer fokus ligga på pedagogerna som arbetar i den förskola där undersökningen genomförs. Att förskolan ska främja demokratin är tydligt i Lpfö 98 och därför anser vi att undersökningen är relevant för arbetet inom förskoleverksamheten. Syftet är att undersöka hur pedagogerna på förskolan arbetar med barns inflytande.

Nedan följer de frågeställningar som är relevanta för undersökningen.  Vilken uppfattning har pedagogerna om barns inflytande?  Vilka styrdokument utgår pedagogerna från?

 Vilka metoder arbetar pedagogerna med?

1.2 Disposition

Uppsatsen består av sex kapitel där första kapitlet består av en inledande text där vi beskriver vad arbetet handlar om samt syfte och frågeställningar. I kapitel två tas viktiga begrepp och tidigare forskning upp inom området demokrati. Kapitel tre handlar om de metoder vi använder oss av i undersökningen för att få fram empirin samt vilka överväganden vi gjort. I fjärde kapitlet analyseras empirin mot tidigare forskning. Femte kapitlet består av en sammanfattning av undersökningen samt de slutsatser som framkommit. Under kapitel sex finns en kritisk reflektion och diskussion om examensarbetet.

12

2

Viktiga begrepp och tidigare forskning

2.1 Demokrati

I detta examensarbete ska demokrati i förskolan behandlas och därför det viktigt att begreppet demokrati tydliggörs samt att klargöra vad demokrati i förskolan kan vara. Detta för att kunna analysera och bearbeta den insamlade empirin.

Enligt Lpfö 98 vilar förskolan på en demokratisk grund och verksamheten ska utformas i linje med grundläggande demokratiska värderingar. Alla som verkar inom förskolan ska arbeta för varje människas egenvärde och värna om den gemensamma miljön (Lärarens handbok, 2006 s.25). För att förstå vad demokrati i förskolan är måste först begreppet demokrati klargöras. Enligt Nationalencyklopedin betyder demokrati folkmakt eller folkstyre men denna belyser även begreppet beslutsdemokrati. Med detta menas att beslut som fattas ska stämma överens med vad de flesta tycker, besluten ska fattas tillsammans med alla och inte av en enskild individ. Alltså ska alla människor ha lika stor rätt till inflytande och varje individs röst ska vara lika mycket värd. Besluten kan vara politiska men det rör sig även om beslut i föreningar och andra verksamheter (www.ne.se), som till exempel förskolan. Alltså ska de beslut som tas stämma överens med vad de flesta i verksamheten tycker utifrån varje människas åsikter och tankar. Även barnen borde räknas in som en del av verksamheten samt inkluderas i beslutsfattandet. Professorn i utvecklingspsykologi Dion Sommer menar till exempel att ”demokratisering i vardagslivet betecknar det förhållande att barn är medbestämmande i en rad angelägenheter som rör dem själva” (2005 s.167). Enligt Sommer ska barn vara med och bestämma i förskolan men han betonar att det handlar om de områden som berör barnen närmast. Alltså ska det finnas skillnader mellan vuxnas och barns inflytande i verksamheten. Vidare säger Sommer att i det sammanhanget är innebörden i demokratibegreppet inte lika högtidlig som vad annars många förknippar demokrati med, det vill säga folkmakt och folkstyre (2005 s.167-168). I förskolan handlar det om att vara delaktig och ha inflytande i verksamheten.

13

Med utgångspunkt i vad Sommer (2005) och vad Lpfö 98 säger handlar således demokrati i förskolan om att alla ska vara delaktiga i hur verksamheten utformas. De beslut som tas ska vara förankrade i personalstyrkans samtycke. Även barnen i förskolan ska vara delaktiga i förskolans utformning men på andra premisser än pedagogerna (Lärarens handbok, 2006 s.32). Med detta menas att barnen ska vara delaktiga i beslutsfattandet men det är pedagogerna som i slutändan fattar besluten. Det är viktigt att pedagogerna synliggör barns tankar och utifrån dessa utformar, planerar och strukturerar verksamheten (Lärarens handbok, 2006 s.30, 32). Med bakgrund av ovanstående texter tolkar vi att barns delaktighet i förskolan är en del av den demokratiska grund förskolan vilar på. Barnen är medbestämmande vilket betyder att deras tankar, åsikter och idéer ska tas tillvara på, detta gör barnen delaktiga.

Genom att veta vad demokrati betyder i samhället blir det lättare att förstå vad demokrati i förskolan betyder. I förskolan handlar demokrati om att vara delaktig och ha inflytande i hur verksamheten utformas vilket Lpfö 98 även styrker. Sommer belyser även att barns delaktighet i verksamheten handlar om medbestämmande om det som berör barnen närmast (2007 s.167).

För att barnen ska kunna vara medbestämmande i förskolans verksamhet behövs en viss syn på barnet, det vill säga att pedagogerna ser det enskilda barnet som kompetent (Brodin & Hylander, 2007 s.19).

2.2 Det kompetenta barnet

Från första stund när barnet föds söker det aktivt kontakt och försöker att frambringa en sorts mening och sammanhang med livet och även kunskap. En individ föds med en personlighet vilken är olika från barn till barn. Det alla barn har gemensamt är att de hör, smakar, känner och minns. De relaterar detta till människorna som är i dess omgivning den första tiden. På småbarnsavdelningar talas det om lärande, att den vuxne har i uppgift att se barnet som medskapare och delaktig i verksamheten. Utifrån vad barnet förmedlar för budskap i form av talspråk, kroppsspråk, bilder, lek, känslor och stillhet ska den vuxne ge vägledning i deras kunskapssökande och meningsskapande, utifrån detta utvecklas och stimuleras det kompetenta barnet (Brodin & Hylander, 2007 s.19). Denna bild av barnet var inte lika vanlig förr då ofta barnet sågs som inkompetent. Sommer beskriver begreppet det inkompetenta barnet med förklaringen att ”barnet är ingenting annat än en mottagare som passivt låter

14

miljöns penna skriva in personligheten på livets blad” (2005 s.42). Under 1970-talets början ändrades synen på barnets och förskolans roll i samhället genom en kritisk granskning av förskolans form och innehåll. Ett pedagogiskt innehåll mot barns omsorg skulle utformas i verksamheten och synen barnets delaktighet och inflytande omvärderades. (Tallberg Broman, 1995 s.100). Ser vuxna inte det barn förmedlar och tar tillvara på detta så ses barnet som inkompetent istället för kompetent.

I nyare forskning om de minsta barnen har fokus ökat på det kompetenta barnet. Forskningen visar att små barn har vilja, åsikter och intentioner (Johannesen & Sandvik, 2009 s.16). Det intressanta i detta sammanhang som handlar om delaktighet och inflytande är att barn inte är konstruerade som tomma kärl som skall fyllas med social kompetens och kunskap från vuxna i deras omgivning. De vuxnas ansvar är att lyssna på barnens upplevelser av deras liv i förskolan, vilket gör att barnen ses som kompetenta (Johannesen & Sandvik, 2009 s.16). Informationen som de vuxna får ut av lyssnandet på barnen är viktigt i genomförandet av den pedagogiska verksamheten samt i planeringen anser Johannesen och Sandvik (2009 s.16). Genom att se barnet som kompetent och ta tillvara på det barnet säger, gör och visar blir barnet delaktig i förskolans verksamhet och barnets självförtroende stärks. Detta kan förstärkas i det Campner och Persson diskuterar att barn måste lite på sina egna idéer och ta egna initiativ för att bli framtidens leverantörer (2000 s.188).

Ett aktivt lyssnande innebär att alla sinnena är igång och inte enbart hörseln. Både synen och kroppsspråket används aktivt för att tolka hur motparten reagerar på det som sägs. Det gäller för en aktiv lyssnare att ha ögonkontakt med personen man talar med, inte avbryta samt att tala i samma samtalsrytm. Med hjälp av sinnena, kroppspåk och mimik måste intresse visas till det samtalspartnern talar om och samtidigt visa respekt och empati för motparten. Att anpassa sig efter motparten i diskussionen är viktigt för att kunna föra en diskussion som båda parter förstår och kan få användning för. Detta gäller såväl för vuxna som för barn och ännu viktigare i samtalet mellan barn och vuxen, där den vuxne måste föra samtalet på en nivå som barnet kan förstå och ta till sig av det som sägs (Maltén, 1998 s.19). Det är viktigt att lyssna efter vad som sägs, hur det sägs och hur det känns för en själv. Det handlar om att tolka den andres budskap, med hjälp av sin intuition gäller det även att lyssna på det som inte sägs och det man inte ser och hör. Detta kallas för att lyssna intuitivt och handlar om att lyssna mellan raderna av det som sägs (Maltén, 1998 s.20).

Om utgångstanken är att barn är kompetenta följer en utmaning att ta tillvara på det kompetenta barnet. Pedagogerna måste vara lyhörda med alla sina sinnen och se och höra det barnet förmedlar via talet och kroppsspråket för att få in det kompetenta barnet i

15

verksamheten. I detta examensarbete vill vi utgå från det kompetenta barnet när vi undersöker barns delaktighet och inflytande i förskolan. Att se barnet som kompetent krävs för att kunna ta tillvara på barnets intresse, åsikter och tankar i verksamheten. Därför anser vi att det är viktigt att belysa begreppet det kompetenta barnet i denna undersökning

För att lyfta barnet och ge det möjlighet till att vara delaktig och ha inflytande i den verksamhet som barnet befinner sig i och ha ett väl fungerande samspel ligger kommunikationen som grund för den möjligheten och har en avgörande roll (Maltén, 1998 s.11).

2.3 Kommunikation

Ordet kommunikation kommer ursprungligen från det latinska ordet ”communicare” som kan översättas med betydelsen att dela något med någon eller att ha någonting gemensamt (Maltén, 1998 s.11). För att kunna få ut något av den kommunikation, förmedling av budskap, som förekommer mellan två eller flera människor måste kunskap i området belysas, vad är

viktigt att tänka på, hur kommunicerar man och vilka sorter av kommunikation som finns för

att bilden av kommunikation ska bli tydlig och lättförstålig. Kommunikation är ett stort och komplicerat område med många olika delar som har betydelse i mötet med andra människor, vuxna som barn. Maltén förklarar begreppet kommunikation utifrån ett vardagsperspektiv att ”kommunikation är utbyte av kunskap” (1998 s.12). Vidare beskriver Maltén vikten av att människan kommunicerar, att behovet av gemenskap och kontakt med andra människor är viktigt för människans välmående (1998 s.11).

Det finns olika sorters kommunikationer där envägskommunikation är en av dem och tvåvägskommunikation är en annan. I envägskommunikationen finns en avsändare och en mottagare där avsändaren ger ut ett budskap som mottagaren tar emot men kan inte ge respons på. Detta gör att samtalet eller budskapen inte kan utvecklas utan stannar vid vad den ena parten tycker, tänker och känner och utbyte av kunskap förekommer inte. När avsändaren sänder ut ett budskap i form av tillexempel tal eller bild tar mottagaren emot budskapet, tolkar och bearbetar informationen och har möjlighet att ge respons. Då sker en tvåvägskommunikation där två parter kan föra en dialog och utveckla och utbyta tankar, känslor och kunskaper. Skillnaden mellan envägskommunikation och tvåvägskommunikation är avgörande i mötet med barnen (Maltèn, 1998 s.12, 15).

16

I arbetet med barn där barnet ses som kompetent är det som Maltén (1998) säger viktigt att tänka på hur den vuxna kommunicerar med barn och låta de vara delaktiga och ha inflytande i verksamheten. Johannesen och Sandvik (2009 s.41) diskuterar begreppet kontroll där de menar att man ska släppa taget men inte släppa ansvaret. Den vuxne måste ta ansvar i varje möte och uppfatta mötet som unikt. Att inte veta varför barn reagerar och agerar som de gör är något den vuxne måste acceptera i mötet med barnen. Att släppa in barnen i verksamhetens planeringar och upplägg betyder inte att den vuxne mister kontrollen utan ser barnet som kompetent och fler möjligheter öppnas för barnets utveckling. Kontrollen förändras till ett plan där både den vuxne och barnet har ansvar i verksamheten (Johannesen & Sandvik, 2009 s.42). Kommunikationen är en viktig del i arbetet med barn i förskolan, men det finns fler delar som bör uppmärksammas som det sociala samspelet och den vuxnas stöd i barnets utveckling.

Forskningen visar att kommunikationen spelar en viktig roll i mötet med barnet och hur kommunikationen går tillväga är avgörande. Att kommunikationen mellan barnet och den vuxne har en viktig roll för oss i examensarbetet beror på att utan kommunikation förmedlas inga budskap, tankar och idéer. Förmedlas inte detta blir barnet inte delaktigt och får inget inflytande i verksamheten. Genom att pedagogerna tar in det barnet förmedlar blir barnet mer självsäkert och förstår att det han/hon säger är vikigt och har betydelse.

2.4 Vygotskij

Den ryske utvecklingspsykologen Lev Vygotskij lyckades under sin korta livstid mellan åren 1896-1934 utveckla teorier om den intellektuella utvecklingen hos barn (Evenshaug & Hallén, 2001 s.117). Vygotskij är känd för den sociala konstruktionismen, kunskapen och utvecklingen hos barn vilket anses komma utifrån det sociala samspelet med andra, samt att språket har stor betydelse (Evenshaug & Hallén, 2001 s.118). Om inte det sociala samspelet finns mellan pedagogen och barnet kan inte en dialog föras och det barnet är intresserat av och vill lära sig tas inte in i verksamheten. Det sociala samspelet är en viktig del i den demokratiska processen, att alla i verksamheten har rätt till inflytande och delaktighet (Evenshaug & Hallén, 2001 s.136). Vygotskij menar att barn föds med ett litet antal grundläggande mentala funktioner, där barnens omgivning och de vuxnas kultur tillför nya funktioner. Olika kulturer ger barn de mentala funktionerna som krävs i miljön de befinner

17

sig i vilket ger barnen rätt anpassning. Barn vill lära sig nya saker vilket märks genom deras nyfikenhet och utforskande (Evenshaug & Hallén, 2001 s.136). Vykotskij valde att lägga vikten på det didaktiska samarbetet mellan den vuxne och barnet. Vygotskij menar att det finns en zon där barnet har möjlighet till lärande och utveckling där den vuxne fyller en viktig funktion. Denna zon har han valt att kalla den proximala utvecklingszonen. I den proximala utvecklingszonen ska den vuxne vara handledare för barnet med sitt verbala språk och genom detta visa hur barnet kan genomföra en handling. Den vuxnes information övergår till att barnet försöker förstå informationen och sedan överför den till sin egen aktivitet (Evenshaug & Hallén, 2001 s.136). Med uppmuntran från erfaren handledare guidas barnet till rätt lösning. Detta är en stödstruktur för barnet i dess utveckling och den vuxne ska efterhand som barnet utvecklar förståelse inom problemområdet bli mindre delaktig och ge barnet större spelrum. När detta sker kan det väntas en utveckling inom det intellektuella hos barnen, därför är det viktigt att barn får samarbeta med andra samt att ge dem det stöd de behöver i nya uppgifter (Evenshaug & Hallén, 2001 s.136). Återigen tycker vi att det blir tydligt att pedagogen har en viktig roll i att främja barns delaktighet och inflytande i förskolan genom att pedagogerna är lyhörda och vakna för vad barnet säger, visar och gör.

Vygotskij menar att alla har rätt till delaktighet och inflytande i verksamheten och att det sociala samspelet mellan pedagogen och barnet fyller en viktig funktion i detta. Mycket av det som står skrivet i Lpfö 98 anser vi kan förankras i de idéer och teorier som Vygotskij förespråkar. Vi anser att Vygotskijs idéer och teorier är viktiga för denna undersökning i den bemärkelsen att han diskuterar det sociala samspelet mellan barnet och den vuxne. Att det finns ett fungerande socialt samspel mellan barnet och den vuxne anser vi är viktigt för att barnet ska ses som kompetent och kunna vara delaktig och ha inflytande i verksamheten.

18

3 Metod

3.1 Metodval

När valet att undersöka demokrati i förskolan hade tagits diskuterades vilket tillvägagångssätt som skulle användas för att få den information som vi ville komma åt. Valet att använda intervjuer som grund för undersökningen anser vi är den mest effektiva arbetsmetoden för att få så djup inblick i undersökningsområdet som möjligt. Nackdelen med intervjuer anser vi kan dock vara att intervjupersonerna ställer sig i en försvarsposition, medvetet eller omedvetet, i och med att de försvarar sin yrkesroll och position och vi som intervjuare kan ses som kontrollanter i deras verksamhet. Intervjupersonerna vill visa sig duktiga i sitt yrke och därför kan informationen vi får ut av intervjuerna till viss del vara missvisande. Detta anser vi är ett mänskligt beteende och svårt att undvika vilket vi har förståelse för och accepterar i undersökningen. Empirin vi får fram av intervjuerna kan till viss del ge en mer positiv bild av verksamheten än vad den verkligen är.

Intervjufrågorna behöver bearbetas väl för att de ska kunna besvaras på ett tillfredställande sätt. Intervjufrågorna ska kunna förstås av samtliga som deltar i intervjuerna, det ska inte gå att missförstå frågorna, svarsalternativen ska vara tydliga och ordningen på frågorna är viktigt att tänka på. Frågor som är ledande, förutsättande och frågor som kan upplevas värdeladdade ska undvikas för att intervjuerna ska bli tillfredställande för alla parter (Stukát, 2005 s.37-39).

Skulle undersökningen grunda sig i observationer där undersökarna endast observerar barns inflytande, utan att intervjua pedagoger, anser vi att det finns en risk att frågorna inte besvaras för att det kan vara svårt att se barns inflytande i verksamheten under så få besök. Skulle möjlighet funnits att besöka verksamheten vid flera tillfällen under en längre period hade möjligen observationer kunnat vara ett bra komplement till intervjuerna. I denna undersökning finns inte tid till detta.

För att få en intervju så givande som möjligt är det många olika aspekter som bör tänkas på och det är viktigt att planera intervjun noga. Första steget är att veta varför intervjuer är valda

19

som grund för undersökningen (Häger, 2007). Nästa steg är att bestämma vem som ska intervjuas, vem som är mest lämpad för undersökningen och vem som är mest villig att delta i undersökningen. I detta fall är undersökningen inte beroende av att intervjupersonerna har en viss utbildning eller anställning. Det viktiga är att intervjupersonerna arbetar som pedagoger i förskolan och är intresserade av att delta för att få en givande intervju.

Det finns olika sorters intervjutekniker och den metod som vi kommer använda är kvalitativa intervjuer med en låg grad av standardisering. Med detta menas att frågorna intervjuaren ställer ger intervjupersonen utrymme till att svara öppet och med egna ord (Patel & Davidsson, 2003 s.78). Låg grad av standardisering betyder även att intervjuarna anpassar sig efter intervjupersonen, till exempel efter språkbruk, hur följdfrågor formuleras och att intervjupersonen kan styra ordningen (Trost, 2010 s.39). Vi vill undvika att ställa frågor där svaren enbart blir ja eller nej. Denna typ av strukturering av intervjun är relevant för undersökningen för att öppna svar efterfrågas och att en dialog ska kunna föras med intervjupersonen.

Delaktigheten i undersökningen bygger helt på individens egen vilja och intresse att medverka. Därför är det viktigt att de som gör undersökningen presenterar arbetet på ett positivt och tydligt sätt och att syftet med undersökningen klargörs för att få personer att vilja delta. Det är även viktigt att förklara att den enskilde individens medverkan är betydelsefull för undersökningen och på vilket sätt den enskilde individens medverkan kommer att användas (Patel & Davidson, 2003 s.70). Den personliga relationen som uppstår mellan intervjuaren och intervjupersonen kommer att påverka motivationen att delta i undersökningen. Det är viktigt att visa intresse och förståelse för intervjupersonen. Intervjupersonen kan lätt hamna i en försvarsattityd om han eller hon upplever att intervjuaren dömer eller kritiserar hans eller hennes åsikter. Det kan medföra att intervjun inte bli lika givande. Det är inte enbart genom ord utan också genom de blickar och gester, som är en del av kommunikationen, som kan påverka hur klimatet i intervjun blir som i sin tur påverkar resultatet av intervjun (Patel & Davidson, 2003 s.71).

För att det empiriska materialet ska vara överskådligt och gå att använda transkriberas intervjuerna. Det betyder att intervjuerna som är inspelade på en ljudfil i datorn skrivs ut ordagrant till ett textdokument (Arnér & Tellgren, 2006 s.122).

20

3.2 Urvalsgrupp

Undersökningen utfördes genom intervjuer med pedagoger som arbetar i en förskola. Vi intervjuade pedagogerna och inte barnen eftersom att intresset låg i att få pedagogernas synvinkel och inte barnens uppfattning om delaktighet och inflytande. Valet att inte ta med barns tankar är för att det inte fanns tid till detta i undersökningen. Undersökningen avser inte till att jämföra olika förskolor utan fokus ligger på pedagogens arbete med barns inflytande och delaktighet. Därför var det inte nödvändigt att intervjua pedagoger från olika förskolor vilket gjorde att vi valde en stor förskola där det arbetar många pedagoger. Att ha möjligheten till att kunna intervjua flera personer i verksamheten hjälpte oss att se om det fanns ett samband mellan svaren intervjupersonerna gav oss. Svaren som gavs ska kunna jämföras med varandra för att se vilka likheter och olikheter som finns i verksamheten.

Vi tog ingen hänsyn till vilken utbildning pedagogerna har som ska intervjuas i undersökningen eftersom det inte är relevant i förhållande till undersökningens syfte om de som intervjuas är barnskötare eller förskollärare. Alla som arbetar i verksamheten ska utgå från Lpfö 98 oavsett utbildning. Fokus ligger på hur pedagoger arbetar med barns inflytande gentemot uppdraget ur Lpfö 98. Det hade varit intressant att jämföra förskollärare och barnskötares uppfattning om demokrati i förskolan, men i denna undersökning vill vi få med alla pedagoger som arbetar inom förskolan och inte skilja dem åt. Åtta stycken pedagoger från förskolan intervjuades för att få god inblick i hur pedagogerna arbetar med barns delaktighet och inflytande, vilket vi ansåg var tillräckligt för undersökningen. Vi valde inte ut vilka som skulle medverka utan det fick bestämmas av verksamheten, de som hade tid och intresse av att delta blev intervjuade. Namnet på verksamheten är fiktivt vilket betyder att det riktiga namnet är utbytt mot ett påhittat. Detta görs för att det inte ska gå att spåra var undersökningen har genomförts, intervjuerna ska vara konfidentiella. Detta betyder att undersökarna känner till intervjupersonerna men lämnar inga uppgifter om dem i undersökningen (Patel & Davidson, 2003 s.70).

Förskolan som deltog i undersökningen ligger i en mindre stad i Skåne. Förskolan består av fyra avdelningar med sammanlagt 72 barn mellan åldrarna ett till fem år. Varje avdelning har relativt stora utrymmen som erbjuder varierande aktiviteter och utomhusmiljön är en stor gård med lekställningar och ett stort utbud av olika aktiviteter och närhet till grönområden. Förskolan är hopbygd med en grundskola samt bostadshus. Det fiktiva namnet på förskolan är Rosens förskola. Vi valde den här förskolan för att det arbetar många pedagoger där vilket

21

gjorde att det blev lättare för pedagogerna att kunna medverka i intervjuerna. Vi hade viss kännedom av förskolan sedan tidigare vilket medförde att denna förskola valdes ut.

3.2.1 Forskningsetiska överväganden

När personer i en undersökning är anonyma ska varken namn, nummer eller annan möjlighet till identifiering finnas med, detta kallas en anonym intervju. Varken de som gör undersökningen eller de som läser den vet vem som deltagit i undersökningen. Är en intervju däremot konfidentiell betyder det att de som gjort undersökningen vet vem intervjupersonerna är men delger inte informationen i undersökningen, det är bara intervjuarna som vet vilka deltagarna är. Informationen om vilka som är delaktiga i intervjuerna ska förstöras när arbetet är klart för att det inte ska gå att spåra (Patel & Davidson, 2003 s.70). I undersökningen kommer förskolan förklaras men namnet kommer att vara fiktivt, vilket betyder att det riktiga namnet har bytts ut mot påhittat. Ingen i undersökningen kommer att benämnas med namn, istället kommer deltagarna att benämnas med pedagog 1, pedagog 2 och så vidare. I denna undersökning delgav vi all information som deltagarna bör ha innan intervjuerna påbörjades vilket Patel och Davidson menar är viktigt att göra (2003 s.70).

3.3 Genomförande

Första kontakten med förskolan togs via telefon våren 2010, där vi presenterade undersökningen och att den skulle äga rum i början av höstterminen samma år, samt frågade om de var villiga att delta. Vi var välkomna och ombads att kontakta förskolan igen efter sommaren med ett datum om när vi skulle komma. Innan sommaruppehållet började intervjufrågor formuleras för att ha en grund att stå på inför det forstsatta arbetet till hösten.

Vid höstterminens start 2010, kontaktades förskolan igen för att kunna boka in ett datum för besöket samt berättade att vi ville intervjua åtta pedagoger. Innan intervjutillfället reviderades intervjufrågorna som skrivits innan sommaruppehållet. De nya frågorna blev mer preciserade och tydliga för undersökningens syfte.

Vid besökstillfället på förskolan presenterade vi oss för personalgruppen och frågade personalen vilka som var villiga och hade möjlighet att delta i intervjuerna. Vi fick tillgång

22

till ett avskilt rum för intervjuerna där vi kunde arbeta ostört och inte bli avbrutna av varken personal eller barn. Detta rum var tillgängligt under de första tre intervjuerna sen var vi tvungna att byta till ett annat rum pågrund av att barnen skulle äta middag där. Därför blev det en paus på två timmar där vi fick möjlighet att diskutera de gjorda intervjuerna samt samla nya krafter till nästa intervjupass. Efter pausen fick vi tillgång till ett annat rum där arbetet också kunde utföras ostört. Den enda gången vi blev avbrutna var när vi fick kaffe serverat. Annars fick vi arbeta ostört och vi upplevde att intervjupersonerna fick tid och möjlighet att besvara frågorna utan att känna press att gå tillbaka till barngruppen. Att vi blev avbrutna vid serveringen av kaffet störde inte nämnvärt eftersom vi visste att vi skulle bli avbrutna.

Innan intervjuerna påbörjades förberedde vi oss genom att läsa igenom frågorna, diskuterade vem som ska ställa vilka frågor samt att vi riggade inspelningsanordningen. Intervjuerna spelades in via våra bärbara datorer med hjälp av mikrofoner. Båda två var närvarande vid samtliga intervjuer och hjälptes åt att föra flytande dialoger med intervjupersonerna. En pedagog per gång blev intervjuad för att få den enskilde individens åsikter utan att de ska bli påverkade av varandra. Inför varje intervju presenterade vi oss, varför vi var där och vad arbetet handlar om samt att intervjuerna är konfidentiella. Vi intervjuade totalt åtta pedagoger och i genomsnitt varade varje intervju i cirka tio minuter. Uppskattningen var att varje intervju skulle ta cirka tjugo till trettio minuter vilket de inte gjorde. Detta medförde dock inte att intervjuerna blev otillfredsställande utan vi anser att det blev givande intervjuer. Intervjuerna blev som en dialog mellan intervjuarna och intervjupersonerna där samtal och diskussioner förekom. Under en del av intervjuerna uppkom nya frågor samt att en del av de frågor vi hade blev besvarade i samtalen utan att de behövde ställas.

Vi delade upp intervjuerna och tog fyra intervjuer var att transkribera och sedan lades dessa i ett textdokument. Textdokumentet skrevs sedan ut i pappersform för att det skulle vara lättare att hantera dokumentet vid analysen. Vi har läst och diskuterat intervjuerna många gånger och tagit ut de delar som vi anser är viktigast i undersökningen. Dessa textdelar har sedan använts som citat eller skrivits om i brödtexten. Intervjuerna har under hela arbetets gång funnits som ett dokument där vi har återkopplat våra tankar med pedagogernas samt vad tidigare forskning anser. Utifrån detta har diskussioner förts vilket har lett till den skrivna texten. Under processen där vi skrev har vi under de flesta tillfällena skrivit tillsammans. Detta har gjorts för att det har varit viktigt att föra diskussioner om texterna undertiden vi skrivit.

23

3.4 Analysbeskrivning

När det empiriska materialet var insamlat och transkriberats följde diskussioner kring intervjuerna. Vi valde att inte kategorisera intervjuerna för att vi ansåg att det skulle försvåra analysen av intervjuerna. Istället valdes det att bearbeta intervjuerna genom att läsa och diskutera innehållet många gånger tillsammans för att få flera vinklar på det. Vi har under hela processen fört anteckningar samt strukit under det som ansågs var väsentligt för undersökningen. Efter diskussioner och bearbetning av intervjuerna har citat valts ut som förankras i tidigare forskning. Vi har även skrivit texter där vi förklarar vad pedagogerna i undersökningen har sagt utan att citera dem och sedan knutit an det till tidigare forskning.

24

4 Analys

Under analysen kommer tidigare forskning och det empiriska materialet vävas samman under fem rubriker. Styrdokumentens betydelse är det första avsnittet där pedagogerna i undersökningen beskriver vikten av att arbeta utifrån styrdokumenten. Andra avsnittet heter

Demokrati i förskolan och beskriver vad demokrati betyder samt varför det är viktigt med

demokrati i förskolan utifrån pedagogernas åsikter kopplat till Lpfö 98. I det tredje avsnittet,

Metoder för att arbeta demokratiskt, kan läsaren följa de metoder som pedagogerna i

undersökningen använder i arbetet kring demokrati och delaktighet i förskolan. Fjärde avsnittet, Barnet som resurs i verksamheten, beskriver vikten av att ta tillvara på barns tankar och se det kompetenta barnet. Kommunikation i fokus är det femte och sista avsnittet där kommunikationens betydelse diskuteras som ett redskap i mötet med barnet.

4.1 Styrdokumentens betydelse

Lpfö 98, kommunens verksamhetsplan och förskolans handlingsplan och riktlinjer är de styrdokument som pedagogerna i undersökningen utgår från i arbetet med barnen. De mål och riktlinjer som är beskrivna i kommunens verksamhetsplan som förskolan ska arbeta efter grundar sig i Lpfö 98 och lika så förskolans handlingsplan. Pedagogerna anser att samtliga styrdokument är betydelsefulla och används flitigt i verksamheten, men bland dessa lyftes Lpfö 98 som det styrdokument pedagogerna ansåg vara viktigast i arbetet med barnen i verksamheten. Därför ligger fokus på att diskutera Lpfö 98 framför de andra styrdokumenten i denna undersökning. Bland annat en pedagog beskrev Lpfö 98 som sin bibel och att den alltid bör finnas med:

Ja, det är ju vår grund, vår bas så det har ju väldigt stor betydelse./…/ Så det finns ju med oss som en bibel kan man säga. Nä men alltså man borde gå med den i bakfickan just för att man hela tiden kan titta i den och liksom tänka hur vi utgått här och hur jag har tänkt här utifrån läroplanens olika grundtankar (Pedagog 1).

25

Att Lpfö 98, som pedagog 1 pratar om i citatet, har en betydelsefull del i verksamheten framgår tydligt under intervjuerna. Samtliga pedagoger anser att arbetet med och kring styrdokumenten fyller en viktig funktion för verksamheten och är självklar att arbeta utifrån. Vid planeringar och utvärderingar används alltid Lpfö 98 i form av ett kontrolldokument eller checklista, att de aktiviteter som gjorts fyller de mål och riktlinjer som står i styrdokumentet. Pedagog 4 menar att styrdokumenten fungerar: ”…som ett stöd så att man inte glömmer någonting, kan jag tycka” och pedagog 6 förklarar det som: ”Man har det som en backup för sig själv…”. Pedagogerna menar att de aktiviteter som planeras och utförs i verksamheten kan och ska återkopplas till Lpfö 98. I varje moment som genomförs på förskolan lutar sig pedagogerna tillbaka på styrdokumenten för att kontrollera att de utformat verksamheten utefter de mål och riktlinjer som är uppsatta. Genom att ständigt utgå och reflektera kring Lpfö 98 menar pedagogerna att kvalitén i verksamheten säkerställs och att de känner trygghet i arbetet:

Ja de är ju hela tiden att vi kan återkoppla. Har jag gjort vad jag egentligen ska göra, har jag gjort min uppgift, mitt uppdrag. Och sen är det nog om jag ser för förskolans del att det stärker själva utbildningsprocessen (Pedagog 5).

Förutom att pedagogerna anser att Lpfö 98 fungerar som en kontroll för verksamheten, att pedagogerna har ett dokument att luta sig mot, beskriver även Lpfö 98 vilken grundsyn som verksamheterna ska vila på, att: ”förskolan vilar på demokratins grund” (Lärarens handbok, 2006 s.25).

4.2 Demokrati i förskolan

Som tidigare nämnt kan demokrati uppfattas som ett svårt begrepp. Nationalencyklopedin förklarar demokrati med orden folkmakt och folkstyre men förklarar även med ordet

beslutsdemokrati. När alla får vara med i beslutsfattandet och det inte är en person som står

för makten menar Nationalencyklopedin att det är beslutsdemokrati (www.ne.se ).

Samtliga pedagoger frågades i intervjuerna vad demokrati i förskolan är för dem. Vidare ställdes följdfrågorna varför är det viktigt att barn i förskolan får vara delaktiga och ha inflytande i verksamheten och att förskolan arbetar demokratiskt? Pedagogerna i undersökningen menar att det viktigaste med att låta barnen vara delaktiga och ha inflytande

26

är att de ska växa som människor. ”Arbetar förskolan demokratiskt, det vill säga att barnen tillåts vara delaktiga och ha inflytande, stärks deras självförtroende och självkänsla” (Pedagog 5). Pedagogernas tankar stämmer överrens med vad den amerikanska psykoanalytikern och spädbarnsforskaren Daniel Stern säger. Stern diskuterar begreppet självet där han menar att: ”genom ett bekräftande samspel med andra blir sig själv, tydlig för sig själv och tydlig för andra” (Brodin & Hylander, 2007 s.22). Stern menar att om barnen får vara delaktiga i verksamheten stärks deras självbild och självförtroende vilket även pedagogerna ansåg. Pedagog 5 lyfter fram att om barnen får vara med och bestämma känner de sig viktiga och behövda. Samma pedagog säger även att det är här i förskolan den demokratiska grunden börjar byggas, barnen är som byggstenar och det är viktigt att de får igång det demokratiska tänket tidigt som vidare följer med upp i åldrarna. Pedagog 6 betonar vikten av att barn ska redan i tidig ålder guidas in i det demokratiska samhället:

I dagens samhälle är uppbyggt så att hörs man inte och syns man inte så finns man inte. Så barn idag måste få lära sig att det jag har att säga är viktigt också. Och då tror jag att det är viktigt att vi redan i de små åldrarna, tidiga åldrarna, börjar med att dem är också viktiga att man uppmärksammar dem (Pedagog 6).

Pedagogernas tankar stämmer överens med det Campner och Persson diskuterar, att barn är framtidens leverantörer och för att kunna bli det så måste de lita på sina idéer och ta egna initiativ (2000, s.188). Även Lpfö 98 lyfter att demokratins grund läggs i förskolan och att de som arbetar i förskolan ska aktivt arbeta med demokrati:

Förskolan vilar på demokratins grund. Därför skall dess verksamhet utformas i överensstämmelse med grundläggande demokratiska värderingar. Var och en som verkar inom förskolan skall främja aktningen för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö (Lärarens handbok, 2006 s.25).

Lpfö 98 förklarar med olika infallsvinklar och tydliggör i samband med demokratifrågor olika begrepp, som till exempel ansvar, trygghet, empati, självkänsla, lika värde, inflytande,

hänsyn, identitet, påverka och, delaktighet vad demokrati i förskolan innebär och betyder

(Lärarens handbok, 2006 s.25-33). Dessa begrepp anser vi hänger väl ihop med den grundsyn

som förskolans verksamhet ska vila på. Under intervjuerna betonade flertalet av pedagogerna dessa begrepp som centrala, att begreppen är grundpelare för demokratin i förskolan. ”Alltså just det här att göra barnen självsäkra och stärka sin identitet. Känna trygghet i sig själv på något vis och lite att de får lära känna sig själv” (Pedagog 2). Vidare säger pedagog 3 att som pedagog ska man ta hänsyn till barnens behov, intressen och att alla ska behandlas på samma

27

sätt. Pedagogen menar att barnen har rätt till att uttrycka sina tankar och känslor. Detta kan styrkas i det som står i Lpfö 98 under rubriken Barns inflytande: ”De behov och intressen som barnen själva på olika sätt ger uttryck för bör ligga till grund för utformningen av miljön och planeringen av den pedagogiska verksamheten” (Lärarens handbok, 2006 s.32).

Att barnens intresse, idéer och kompetenser ligger i fokus uppfattades som en självklarhet under intervjuerna. Samtliga pedagoger ansåg att det är viktigt att förskolan arbetar demokratiskt och lyfter barnen i verksamheten som en viktig resurs. Detta är viktigt i den mening att pedagogerna vill att barnet ska utveckla sitt självförtroende, stärka sin identitet och känna trygghet i sig själv, barnen ska växa som människor: ”Man visar att deras individ, alltså att de är viktiga, att de får ett självförtroende vidare med sig i sin utveckling (Pedagog 2).

För att pedagogerna ska kunna arbeta demokratiskt anser vi att det behövs mer än idéer och teorier kring demokratisering, det krävs metoder för att väva in demokratin i verksamheten.

4.3 Metoder för att arbeta demokratiskt

Under intervjuerna förklarade pedagogerna att de tycker att barnen ska ha rätt till inflytande och delaktighet, att det är en självklarhet. Men när vi ställde frågan vilka metoder de använder för att barnen ska vara delaktiga reagerade pedagogerna på just ordet metod. Det arbetssätt som pedagogerna använde sig av för att få barnen delaktiga i verksamheten såg pedagogerna inte som några metoder:

Kanske inte direkt metoder, utan det är mer att vi, att vi faktiskt försöker och vi tänker mycket på att barnens ska få sitt utrymme. Att inte följa våra ramar till punkt och prickar utan att vi alltså vi reflekterar /…/ Så om vi har några speciella metoder, nja (Pedagog 6).

Även om pedagogerna inte ansåg att de arbetade efter några speciella metoder framgick det i intervjuerna att pedagogerna faktiskt hade metoder som de utgick från. Metoderna var i stort sätt lika på hela förskolan men skillnader fanns beroende på vilken ålder på barnen pedagogerna arbetade med. I arbetet med de äldre barnen var intervjuer med barnen en metod som pedagogerna ansåg var effektiv för att få reda på barnens intressen, tankar och idéer. I intervjutillfällena med barnen ansåg pedagogerna att barnen får tid och utrymme att berätta

28

vad de är intresserade av och genom att ha intervjuer med samtliga barn glöms ingen bort. En metod som de pedagoger som arbetar med de yngre barnen lyfte fram var att ge barnen valmöjligheter i form av att de presenterar ett antal aktiviteter, föremål eller platser, sen får barnen själva välja vad de vill göra: ”Vill de vara inne på den ena eller den andra avdelningen, eftersom det är öppet vill jag vara inne i dockis och leka eller vill jag vara inne och bara sitta och pussla eller vill jag bara sitta bredvid en pedagog. Det är sådana saker våra barn kan bestämma” (Pedagog 5). Pedagog 1 berättade i intervjun om ett temaarbete där pedagogerna presenterade digitalkameran som användningsområde men innehållet i temat styrde barnen:

Jag lägger ju upp en strategi, liksom det här med kameran, hur den används och sådär. Men sen är det ju på vägen till deras mål som jag följer dem så det blir ju ändå deras intresse som ligger i fokus även om jag har tagit ett material så att säga (Pedagog 1).

Att barnens intresse ska uppmärksammas och tas till vara på i förskolan är viktigt men det är även viktigt att samtidigt arbeta för att barnen ska intressera sig för det som pedagogerna vill att barnen ska utveckla förståelse om (Statens Offentliga Utredningar, SOU, 2003 s.10-11). Genom att pedagogen valde ett område utan att bestämma innehållet tillgodosågs både det pedagogen ansåg var viktigt att arbeta med samt det som barnen tyckte var intressant att veta mer om. Pedagogerna i undersökningen var alla överens om att barnen ska vara med och bestämma på förskolan och att det ska finnas ramar kring barnens bestämmande var de flesta överens om, vilket Sommer även menar. Det ska finnas skillnader mellan vuxnas och barns inflytande i verksamheten (Sommer, 2005 s.167). Detta sätt att tänka framgick ett flertal gånger i intervjuerna där bland annat en pedagog sa: ”Visst ska man få lov att bestämma men det finns vissa gränser, du kan inte bestämma precis allt, det går inte” (Pedagog 5). Barnet kan och ska alltså vara delaktig, i beslutsfattandet enligt pedagogerna men de menar även att det ska vara saker som barnet är mogen till att bestämma över. Pedagog 5 menar att medbestämmandet ska utgå från det enskilda barnets mognadsnivå: ”Jag ska kunna bestämma men upp till en viss gräns, alltså vad jag är mogen för att bestämma. Vissa saker är du inte mogen till att bestämma”.

Pedagogerna gjorde observationer av barnen i verksamheten oavsett ålder. Även om pedagogerna som arbetar med de äldre barnen använder intervjuer som metod, ansåg de att observationer av barnen är en metod där man kan uppmärksamma deras intressen. På avdelningarna med de yngre barnen, där talet inte alltid förekommer, arbetar pedagogerna med att tolka barnens kroppsspråk och observerar barnen i leken. Pedagogerna ansåg att

29

denna metod var mest användbar i och med att flertalet av barnen inte kan prata. ”Vi försöker observera vad de är intresserade av…” (Pedagog 4). Pedagogerna observerar genom att de tittar på vad barnen är intresserade av samt vad de förmedlade via kroppsspråket ”För det första kan inte alla våra barn tala så man ser lite på kroppsspråk vad de vill göra för något. Det får man liksom tyda lite och vissa kan man fråga vad vill ni göra idag” (Pedagog 5). Begrepp som att vara lyhörd och öppen för det barnen förmedlar, via kroppsspråket eller talet ansåg pedagogerna var en viktig faktor för att lyckas fånga barnens intresse och idéer. Lyhördhet kan tolkas i detta sammanhang med hörseln vilket Johannesen och Sandvik diskuterar. De belyser begreppet med att det inte enbart handlar om det man hör utan hörseln inkluderar alla sinnena. Det handlar om att lyssna med hela kroppen, att observera vad barnen gör och visar via kroppsspråket och vilka känslor som förmedlas (2009 s.94). ”Att uppfatta en annan människas icke-verbala signaler kräver lyhördhet” (Brodin & Hylander, 2007 s.60). Brodin och Hylander menar att vuxna ska ge vägledning i barnets kunskapssökande och meningsskapande och genom att ta tillvara på de budskap barnet förmedlar via kroppsspråket, talet, lek, känslor och stillhet gör att det kompetenta barnet utvecklas och stimuleras (2007 s.60). Enligt Brodin och Hylander måste pedagogen se det enskilda barnet som kompetent för att kunna arbeta för att barnen ska vara delaktiga och ha inflytande (2007 s.19).

4.4 Barnet som resurs i verksamheten

Begreppet det kompetenta barnet framkom inte under intervjuerna men att pedagogerna arbetade efter synsättet att barn är kompetenta var tydligt. Pedagogerna ser barnen som en viktig resurs i verksamheten och de arbetar aktivt för att ta tillvara på de idéer och tankar som barnen har. Barnen fyller en viktig funktion i förskolan där pedagogen menar att barnen sitter på information som pedagogerna inte har: ”Ja, alltså, de har ju så många kloka tankar och idéer och ser på saker som inte riktigt vi ser alltid” (Pedagog 2). Det finns skillnader mellan hur vuxna och barn tänker och pedagogen tycker att allas tankevägar är viktiga att ta tillvara på och se det som en resurs istället för något negativt.

Att se barnet som komptent betyder inte att barnet är fullärt i alla sammanhang. Johannesen och Sandvik menar att man måste hitta balansen mellan det barnet redan kan och det som barnet behöver mer kunskap om (2009 s.16). Då blir samarbetet mellan barnet och pedagogen betydelsefullt där den vuxne fungerar som vägledare i barnets kunskapssökande.

30

Utifrån att den vuxna tar tillvara på de budskap som barnet förmedlar och fungerar som vägledare utvecklas och stimuleras det kompetenta barnet (Brodin & Hylander, 2007 s.19). Detta kan även styrkas i Vygoskijs teorier, om att den vuxne ska fungera som handledare i barnets utveckling (Evenshaug & Hallén, 2001 s.136). Att pedagogerna i undersökningen arbetar på detta sätt framkom tydligt. Samtliga pedagoger menade att i planeringen utgår de från det barnen visat intresse för genom observationer eller samtal. En pedagog som arbetar med de yngre barnen menar att: ”Man brukar ju se, alltså i leken, så ser vi liksom vad de leker med rätt mycket” (Pedagog 7). I detta fall är observation den mest lämpade metoden för att se barns intresse medan en pedagog som arbetar med de äldre barnen använde sig av intervjuer: ”De har ju sin syn på det, vi har vår syn men det har ju sin syn och då kom det fram rätt mycket information i intervjuerna” (Pedagog 1). I båda fallen tar pedagogerna tillvara på det som barnen visar intresse för och vill utforska fast genom olika metoder. Oavsätt metod anser vi att barnet blir en tillgång i verksamheten där barnets röst har betydelse och det kompetenta barnet lyfts i verksamheten. Precis som Brodin och Hylander menar att samspelet är viktigt och att pedagogen ska fungera som vägledare menar pedagogerna i undersökningen att detta är något som är centralt för arbetet på förskolan (2007 s.19). En pedagog förklarade det enkelt när vi ställde frågan varför anser du att barn ska ha inflytande i verksamheten genom att säga ”…det är roligare att jobba så därför att det då blir det ju mer vi, det blir inte vi och dem liksom. Utan det blir vi tillsammans” (Pedagog 1).

4.5 Kommunikation i fokus

Tidigare i undersökningen har begreppet kommunikation diskuterats. Kommunikation är en viktig faktor i det demokratiska arbetet i förskolan, därför anser vi att kommunikation ska behandlas och fördjupas i ett eget avsnitt.

Med utgångspunkt i att barnet ses som kompetent och som en viktig resurs i verksamheten anser vi att kommunikation kan användas som ett redskap i mötet med barnen. Enligt Maltén har kommunikationen människor mellan en viktig roll:

I samspelet mellan människor spelar kommunikation en avgörande roll. Men hjälp av den överför vi budskap till och mottager information från andra; påverkar andra vad gäller tankar, åsikter, värderingar, attityder och avsikter (Maltén, 1998 s.11).

31

Maltén menar att människan måste kommunicera: ”Behovet av gemenskap och mänsklig kontakt är angeläget, för att inte säga livsnödvändigt för oss alla” (1998 s.11). Även under intervjuerna utmärkte pedagogerna kommunikation som en viktig del i arbetet med barnen. Pedagog 4 lyfte fram i intervjun att kommunicera och föra diskussioner med barnen är grunden för det demokratiska arbetet på förskolan. Pedagogerna har genom kommunikationen med barnen, samt diskussionerna, ett socialt samspel med barnen där den vuxne kan vägleda barnen i det sociala mötet, vilket även Vygotskij påpekar där han menar att den vuxne fungerar som handledare. Detta sker med det talade språket där den vuxna ska hjälpa och stötta barnet i dess kunskapssökande genom det dialogiska samarbetet (Evenshaug & Hallén, 2001 s.136). Att pedagogerna pratar med barnen om vad de vill göra och är intresserade av fungerar som en metod för att barnen ska få vara delaktiga och ha inflytande i verksamheten. Detta sätt att arbeta sågs som en självklarhet för samtliga pedagoger i undersökningen.

Maltén menar att ”kommunikation är utbyte av kunskap” (1998 s.12) och han betonar även vikten av att en god kommunikation existerar (1998 s.15). Att en tvåvägskommunikation mellan barnet och pedagogen, där båda parter fungerar som mottagare och sändare existerar, där både barnet och pedagogen har möjlighet till utbyte av idéer och tankar, har en avgörande roll (Maltén, 1998 s.15). Vid ett sådant möte är det viktigt att pedagogen är medveten om sitt bemötande. Pedagogen ska möta barnet på dess nivå och kommunikationsformen ska vara kongruent, det vill säga att de budskap som förmedlas i kroppsspråk, ord och känslor ska överensstämma med varandra (Maltén, 1998 s.15). Precis som Maltén säger menar pedagog 6 att man ska tänka på att inte prata över barnens huvud utan att det ska vara tillsammans med barnen och på deras nivå. Pedagogerna i undersökningen menar att det är viktigt att lyssna och samtala med barnet och föra dialoger för att få reda på vad barnet till exempel tycker är roligt och intressant att göra på förskolan. ”Sen är det ju att man har samtal där de får lägga fram vad de tycker” (Pedagog 2). Utifrån dessa samtal eller möten planeras och struktureras verksamheten. Då låter pedagogerna barnen vara delaktiga och ha inflytande i verksamheten på ett plan som passar barnen.

Som tidigare nämnt betyder inte att kommunicera enbart att förmedla budskap via talet utan det innefattar även det som förmedlas via kroppsspråket: ”De flesta budskap överförs

verbalt, men en förvånande stor del förmedlas via icke-verbala signaler, det vill säga med

hjälp av kroppsspråket” (Maltén, 1998 s.14). När barnen inte kan kommunicera via talet använder de sig istället av kroppen, de pekar, visar eller gestikulerar vad de menar eller vill göra (Evenshaug & Hallen, 2001 s.103). Pedagogerna försöker tolka budskapen och föra in det som förmedlas i verksamheten. Detta leder i sin tur, anser vi, till att barnen kan uppleva

32

delaktighet och att de får påverka sin situation i förskolan. De pedagoger som arbetade med de yngre åldrarna menar att för att fånga upp barnens tankar, idéer och intressen måste den vuxne se och tolka det som barnen förmedlar via kroppsspråket. Pedagog 4 berättade i intervjun att det är självklart att barnen ska ha inflytande och att de får det genom att kommunicera. Pedagogen menar att det ska ske på det sättet som barnet kan kommunicera på och menar att det är kroppsspråket som får försöka tolkas när inte talet finns.

33

5 Sammanfattning och slutsatser

Syftet med examensarbetet var att undersöka hur pedagogerna på förskolan arbetar med barns inflytande. Undersökningen är relevant med tanke på att Lpfö 98 hävdar att barn har rätt till delaktighet och inflytande samt att förskolan vilar på en demokratisk grund (Lärarens handbok, 2006 s.25). Utgångspunkten har varit att intervjua pedagoger på en förskola för att få reda på hur de arbetar med demokrati, delaktighet och inflytande i förskolan. Frågeställningarna har under arbetet varit: Vilken uppfattning har pedagogerna om barns

inflytande; Vilka styrdokument utgår pedagogerna från; Vilka metoder arbetar pedagogerna med.

Utifrån frågeställningarna och frågorna (se bilaga 1) som användes i intervjuerna fick vi fram ett empiriskt material ur vilket vi kunde utläsa intressanta synpunkter, idéer och tankar. Pedagogerna belyste ofta frågorna med starka ord som gjorde att diskussionerna kändes genuina och att innehållet i frågorna var viktigt för pedagogerna.

5.1 Styrdokumentens betydelse

I undersökningen framgick det att pedagogerna använde sig av ett antal betydelsefulla styrdokument men de ansåg att Läroplanen för förskolan, Lpfö 98, var den viktigaste för dem. Styrdokumentet fyller en viktig funktion på förskolan och ansågs vara självklar att arbeta utifrån och används kontinuerligt i planeringar och utvärderingar. Det fanns dock stora skillnader i hur pass mycket vikt det låg i beskrivningen av läroplanen. Några pedagoger beskrev Lpfö 98 som sin trygghet, att de kan använda styrdokumentet som stöd för att

kontrollera att de uppnått de mål och riktlinjer som står beskrivet i Lpfö 98. De menade även

att Lpfö 98 hjälper dem att stärka verksamhetens kvalité på förskolan. En del pedagoger förklarade även Lpfö 98 som en checklista och en backup för sig själva. Även dessa ord användes för att säkerställa så att pedagogerna inte hade missat något i Lpfö 98. Dessa ord är

34

starka i den meningen att det belyser vikten av att använda läroplanen i verksamheten. Två pedagoger förklarade Lpfö 98 som deras bibel vilket vi tycker är ännu starkare än vad de andra pedagogerna sa. Inte för att det är fel alls, men att lyfta det till den nivån, som ett ”heligt dokument”, är intressant. Att lyfta läroplanen och beskriva den som en bibel visar verkligen hur stor betydelse den kan ha i verksamheten och att pedagogerna känner ansvar och plikt att bygga upp det pedagogiska arbetet i verksamheten utefter den, för att verksamheten ska hålla hög kvalité.

Precis som pedagogerna tycker anser vi att Lpfö 98 fyller en viktig funktion i förskolan. Styrdokumentet bör ligga som grund i planeringen av verksamheten och användas kontinuerligt för att verksamheten ska hålla hög kvalité och att barnen ska vara i fokus.

5.2 Demokrati i förskolan

Demokrati i förskolan handlar om att alla ska vara med och bestämma och att även barnen ska vara medbestämmande och ha delaktighet och inflytande i den verksamhet de befinner sig i, vilket står beskrivet i Lpfö 98 (Lärarnas handbok, 2006 s.25-33). Pedagogerna anser att det viktigaste med att arbeta demokratiskt i förskolan är att barnen ska växa som människor. De arbetar med att stärka barnens självförtroende, självkänsla och självbild genom att låta barnen vara delaktiga i och ha inflytande i verksamheten vilket psykoanalytikern Daniel Stern menar är viktigt för att de ska växa som människor (Brodin & Hylander, 2007 s.22). Arbetar inte pedagogerna för att barnen ska våga vara delaktiga och ha åsikter känner de sig inte viktiga och behövda vilket resulterar i att de inte växer som människor. Får barnen däremot vara delaktiga redan i förskolan anser vi att det blir lättare för barnen att våga vara delaktig och få inflytande senare i livet. Pedagogerna i undersökningen tänker framåt i verksamheten och vill att barnen skall få ett demokratiskt tänk från början som de kan ta med sig vidare i livet. Pedagogerna ser utanför sin egen verksamhet för att främja barnens utveckling och vill att det arbetet de lägger ner i förskolan ska ligga som en demokratisk grund för barnen. I läroplanen beskrivs det här som ett viktigt område att arbeta med, att förståelse för demokrati ska grundläggas för barnen i förskolan (Lärarnas handbok, 2006 s.32). Likheterna mellan det som läroplanen säger och hur pedagogerna upplever att de arbetar är stora. Läroplanen säger att barnens tankar, idéer och intressen bör ligga till grund för planeringen av verksamheten (Lärarnas handbok, 2006 s.32) Det framgick i intervjuerna att pedagogerna menar att de

35

arbetar efter detta på förskolan och det görs för att stärka barnens identitet och självförtroende. Det ska skapa trygghet för barnen att våga delta i förskolans verksamhet, de ska våga säga vad de tycker och tänker. Barnen ska få känna sig viktiga och behövda vilket vi anser är grunden till att barnen ska våga vara delaktiga i verksamheten.

5.3 Metoder för att arbeta demokratiskt

Under intervjuerna frågades pedagogerna vilka metoder de använder sig av för att barnen ska vara delaktiga och ha inflytande i verksamheten men svaren vi ofta fick var att pedagogerna inte riktigt ansåg att de hade direkta metoder. Vi fick dock fram att det fanns metoder de arbetade efter men att pedagogerna inte såg det som metoder beror på att det var väl inarbetade i verksamheten och användes dagligen. Detta ser vi som bådepositivt och negativt. Det positiva kan vara att pedagogerna inte behöver planera in speciella moment för att få reda på barnens intresse, idéer och tankar utan det görs automatiskt. Den negativa aspekten kan just vara att pedagogerna gör det automatiskt. Görs det automatiskt anser vi att risken finns att observationerna av barnens intressen görs flyktigt vilket vi menar med att viktiga detaljer eller buskapen barnen sänder kan missuppfattas. Barnens verkliga intressen kanske inte framkommer tillräckligt tydligt. Detta är inget vi kan lägga större vikt i eftersom vi inte har undersökt genom observationer i verksamheten om det är på det ena eller andra sättet.

Pedagogerna använde sig av olika metoder beroende på barnens åldrar. Intervjuer användes med de äldre barnen för att de har talet som största kommunikationskälla. I de individuella intervjuerna med barnen kan de tala om och berätta sina åsikter, idéer och intressen samt att inga barn glöms bort. I arbetet med de yngre barnen, där talet inte förekommer i samma utsträckning som bland de äldre barnen, arbetade pedagogerna mer utifrån att barnen fick valmöjligheter. Pedagogerna presenterar ett antal föremål eller aktiviteter som barnen får välja mellan. Denna metod är givande i arbetet med barn som inte kan tala. Barnen får vara delaktiga och ha inflytande genom att de själva väljer vad de vill göra, detta anser vi är demokrati i förskolan. Att observera barnen i leken eller i andra aktiviteter förekom på hela förskolan. Pedagogerna ser vad barnen är intresserade av och planerar verksamheten utifrån det.

Förutom att det är viktigt att fånga det barnen vill lära sig är det dessutom viktigt att barnen lär sig det pedagogerna tycker är viktigt. Detta görs på förskolan genom att

36

pedagogerna presenterar ett arbetsområde men innehållet formas av barnens idéer. Att barnen ska vara delaktiga och ha inflytande såg samtliga pedagoger i undersökningen som en självklarhet men de betonar även att det ska finnas gränser i bestämmandet och att barnen ska inte bestämma lika mycket som de vuxna. Barnen ska bestämma efter vad de är mogna till att ta beslut om. Det som pedagogerna säger kan styrkas i det Sommer menar, att det ska vara saker som rör barnet närmast (Sommer, 2005.s.167). Det svåra i att barnen ska vara med och bestämma anser vi är att hitta balansen mellan vad de kan och ska vara medbestämmande i och vad de inte bör bestämma över. Denna balans anser vi att pedagogerna i undersökningen hade hittat vilket gjorde att barnens medbestämmande fungerade bra på förskolan och blev till en resurs.

5.4 Barnet som resurs i verksamheten

Pedagogerna utgår från barnens idéer, tankar och intressen genom observationer av barnen och intervjuer med barnen. De ser det enskilda barnet som en resurs i verksamheten och menar att barnen har många idéer och tankar och att de ser saker som inte de vuxna gör. Att se barn som kompetenta betyder inte att barnet redan kan allt i alla sammanhang. Det svåra här är att hitta den balans mellan de kunskaper barnet redan har och det som barnet kan utveckla. På förskolan som är med i undersökningen uppmärksammade vi att pedagogerna tar tillvara på barnens tidigare kunskaper och utvecklar detta i nya aktiviteter som ger ökad kunskap för barnen. I detta sammanhang är samarbetet mellan barnet och pedagogen viktig där den vuxna är handledare för barnet, vilket Johannesen och Sandvik (2009 s.16) samt Vygotskij (Evenshaug & Hallén, 2001 s.136) styrker.

Vi anser att pedagogerna ser det enskilda barnet som kompetent genom att de lyfter vikten av att ta tillvara på det barnet förmedlar. Det är viktigt att arbeta tillsammans med barnen och att ett gott samarbete finns för att barnens utveckling ska främjas.