LÄRANDE OCH SAMHÄLLE BARN–UNGA–SAMHÄLLE
Examensarbete i fördjupningsämnet
Barndom och lärande
15 högskolepoäng, grundnivå
“Det är sinnesjukt”
En jämförande studie mellan barnskötare, förskollärare och förskolechefer om barngruppens storlek kopplat till omsorg
“It’s insane”
A comparative study between nannies, preschool teachers and preschool leaders about the size of the child group linked to care
Isabelle Jakobsson
Rebecka Svensson
Förskollärarexamen, 210 högskolepoäng Examinator: Joakim Glaser 2018-05-29 Handledare: Kristine Hultberg Ingridz
Förord
Processen för denna studie har varit lång, men lärorik. I sökandet efter teorier och tidigare forskning har många intressanta tankar väckts. Långa och många diskussioner har ägt rum, som nu är formulerat i en text. Vi har använt oss av google docs, så att båda ser vad som skrivs och läggs in i dokumentet samtidigt. Tillsammans började vi processen med att göra ett tidschema för när olika delar i arbetet skulle vara färdigt. Utefter dessa datum har vi träffats cirka fyra dagar i veckan och arbetat med texten tillsammans. Tidigt i processen bestämdes det att endast Isabelle skulle skriva texten för att få samma stuk på hela texten. Rebecka har istället varit effektiv och hittat relevant litteratur och forskning för studien. I de genomförda intervjuerna deltog vi båda två, men Rebecka transkriberade fem av dem och Isabelle en. Vi upplever att vi delat på arbetet och bidragit med resultatet av studien tillsammans.
Vi vill tacka deltagarna i denna studie, utan er hade inte en jämförande studie varit möjlig och resultatet hade inte blivit detsamma. Vi vill även tacka vår handledare Kristine Hultberg Ingridz för all positiv stöttning och feedback, utan din hjälp hade texten inte varit vad den nu är. Isabelle vill tacka Rebecka för att hon delat med sig av sin lägenhet och låtit oss sitta där varje dag. Isabelle vill även tacka för Rebeckas positiva inställning när hennes egen fallerar. Rebecka vill tacka Isabelle för hennes förmåga att skriva, men även tacka Isabelle för att hon kan sortera Rebeckas tankar, vilka som är relevanta och inte.
Sammanfattning
Med utgångspunkt i facebookgruppen Förskoleupproret, som tar upp problematiken kring stora barngrupper väcktes ett intresse. I det intresset valdes ett fokus på stora barngrupper kopplat till omsorg, med tanke på ett nytt läroplansförslag som nu ligger ute på Skolverkets hemsida. I detta förslag ska omsorg införas på fler ställen än tidigare. Syftet med detta examensarbete är att jämföra barnskötare, förskollärare och förskolechefer i frågan om hur de reflekterar kring begreppet omsorg och stora barngrupper, om det finns likheter och skillnader beroende på det kunskapskapital de har. Med tanke på syftet valdes anknytningsteorin och det sociokulturella som teorier för att förstå det empiriska materialet som samlats in. Begreppet psykosocial arbetsmiljö används även.
Studien utgår ifrån en kvalitativ metod med sex semistrukturerade intervjuer. Intervjuerna genomfördes på två olika förskolor i samma kommun. Två barnskötare, två förskollärare och två förskolechefer har intervjuats för att möjliggöra en jämförelse av resultatet.
Resultatet visar att alla deltagare anser att barngrupperna är för stora i förskolorna idag. Däremot reflekterar de över olika faktorer som påverkar att barngruppen är för stora, t.ex. miljön och budget. Resultatet i studien angående begreppet omsorg visar att alla respondenter anser att omsorg är viktigt i förskolan. Däremot finns det skillnader mellan barnskötare och förskollärare, då barnskötare upplever omsorg som en trygghet för barnen och förskollärare upplever lärandet i omsorgen.
Nyckelord:
Innehållsförteckning
1 INLEDNING ... 5
1.1BAKGRUND ... 6
1.2PROFESSION OCH KUNSKAPSKAPITAL ... 7
1.3SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNING ... 9
2 TIDIGARE FORSKNING ... 10
2.1STORA BARNGRUPPER ... 10
2.2OMSORG SOM BEGREPP ... 10
2.3FAKTORER ... 11
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 13
3.1ANKNYTNINGSTEORIN ... 13
3.1.1 Anknytning i förskolan ... 13
3.2SOCIOKULTURELL TEORI ... 14
3.2.1 Den proximala utvecklingszonen ... 15
3.3PSYKOSOCIAL ARBETSMILJÖ ... 15
4 METOD ... 16
4.1KVALITATIV METOD ... 16
4.2SEMISTRUKTURERAD INTERVJU... 16
4.3GENOMFÖRANDE OCH URVAL ... 17
4.3ETISKA ÖVERVÄGANDEN ... 18
5 RESULTAT OCH ANALYS... 20
5.1PERSONALENS REFLEKTION ÖVER STORA BARNGRUPPER ... 20
5.1.2 Analys över hur personalen reflekterar över barngruppens storlek ... 24
5.2HUR PERSONAL REFLEKTERAR ÖVER BEGREPPET OMSORG OCH HUR DEN GES ... 25
5.2.1. Analys över hur personal reflekterar över begreppet omsorg ... 27
6 DISKUSSION OCH SLUTSATS ... 30
6.1METODDISKUSSION ... 30 6.2RESULTATDISKUSSION... 31 6.3VIDARE FORSKNING ... 34 7 REFERENSER ... 35 7.1INTERVJUER ... 35 7.2LITTERATUR ... 35 7.3ELEKTRONISKA REFERENSER ... 37 8 BILAGOR ... 40 8.1BILAGA 1 ... 40 8.2BILAGA 2 ... 41
1 Inledning
Facebookgruppen Förskoleupproret startades år 2013 av två förskollärare. När gruppen startades var syftet att personal som arbetar i förskolan skulle ges möjlighet att mötas och diskutera sin arbetssituation. Idag innehåller gruppen allt från barnskötare till vårdnadshavare. Under slutet av 2017 skapades hashtagen #pressatläge som gjorde att gruppen utökades, det var även då vi blev medvetna om gruppens existens. Under hashtagen delas många olika verklighetsberättelser från personal som arbetar i förskolor runt om i Sverige. De förskollärare som startade #pressatläge önskar att politiker och kommuner ska skapa förutsättningar så att nuvarande personal vill stanna i sitt yrke och att fler vill utbilda sig. #Pressatläge startade som en reaktion på att barngrupperna i förskolan blev större och större, detta har lett oss in på att undersöka ämnet barngruppens storlek i förskolan. Enligt Skolverket så behövs barngruppens storlek förhållas till olika faktorer. Personalens kompetens, personaltäthet, sammansättning av antalet barn i grupperna och hur lokalerna ser ut är faktorer som Skolverket lyfter. Utifrån detta har Skolverket publicerat riktlinjer för antalet barn i grupperna. Dessa riktlinjer är satt till 6-12 barn för åldrarna 1-3 år och 9-15 barn för åldrarna 4-5 år (Skolverket, 2016a). I Förskoleupproret skriver de att det finns forskning som säger att barngruppens storlek inte bör vara större än max 12 barn i åldrarna 1-3 år och max 15 barn i åldrarna 3-5 år för att barnen ska må bra i förskolan. De antal barn Förskoleupproret önskar i barngrupperna stämmer överens med Skolverkets riktlinjer.
Under 2017 fick Skolverket i uppdrag av regeringen att skapa ett nytt utkast av förskolans läroplan. Dels för att den nuvarande läroplanen är 20 år gammal, men även för att begreppen utbildning och undervisning inte nämns i den nuvarande läroplanen. Dessa begrepp står definierade i den nya skollagen från 2010 som förskolan lyder under. Därför ville regeringen även föra in en tydlig definition av dessa begrepp i en ny läroplan. Efter många genomarbetade remisser ligger nu ett förslag ute på skolverkets hemsida. I regeringsredovisningen av förskolans läroplan skriver Skolverket fram att begreppet omsorg införts på flera olika ställen för att förtydliga sambandet mellan omsorg, utveckling och lärande (Skolverket, 2018). På grund av det nya läroplansförslaget kommer vår studie att handla om omsorg i förskolan, men även kopplas till diskussionen i Förskoleupproret om stora barngrupper. Utifrån olika professioner och kunskapskapital, alltså barnskötare, förskollärare och förskolechefer är detta en jämförande studie kring barngruppens storlek och synen på omsorg utifrån antalet barn.
1.1 Bakgrund
Barnomsorgen är ett område där Sverige ligger i framkant. Enligt Lien Foundation (2012) är Sverige ett av de länder som har flest utbildade i förskolan och Sverige har en tydlig läroplan som genererar en säker standard. Waldenström (2014) har genomfört en undersökning som visar på vilket sätt förskolan är bra för barns välmående. Det hon i sin undersökning kommit fram till är att de yngre barnen ofta kommer i bakgrunden när det är för stora barngrupper. De yngre barnen befinner sig i den känsligaste utvecklingsfasen och är beroende av ett begränsat antal relationer. Som tidigare nämnt skriver Lien foundation (2012) att Sverige har en tydlig och strukturerad läroplan, detta är dock något som Waldenström (2014) håller sig kritisk till. I dagens samhälle är majoriteten av alla barn 1-3 år på förskolan. När skolinspektionen granskar förskolorna görs det utifrån läroplanen. “Om regeringen verkligen vill värna omvårdnaden i förskolan skulle jag önska att dess plats analyserades och konkretiserades.” (Waldenström, 2014 s. 155). Waldenström menar att under barns tidiga år handlar mycket om omvårdnad, men vem granskar den delen? I läroplanen står det att “förskolans verksamhet ska präglas av en pedagogik där omvårdnad, omsorg, fostran och lärande bildar en helhet” (Lpfö 98/16, s. 9). Enligt Waldenström (2014) tappas omsorgsbiten för att lärandet tar för stor plats och konsekvenserna för det innebär att barnen får sämre förutsättningar för att utvecklas. Waldenströms (2014) undersökning blir intressant i den här kontexten då den här studien kommer att handla om hur personal förhåller sig till och reflekterar kring stora barngrupper kopplat till omsorg. Särskilt i ljuset av att barntätheten i förskolan ökar medan personaltätheten minskar (Statiska centralbyrån, 2016).
Utifrån Förskoleupproret och Waldenströms tankar kring barngruppens storlek vill vi utöka förståelsen för vad en stor barngrupp kan betyda, vi har därför tagit del av vad forskningen säger, men även av olika rubriker i media för att få en så bred förståelse som möjligt av stora barngrupper. Enligt Williams, Sheridan och Pramling Samuelsson (2016) går det inte att enbart fokusera på antal barn i en barngrupp. De menar att både utifrån nationell och internationell forskning är det i princip omöjligt att definiera hur många barn i en grupp som uppfattas som stor barngrupp. Hur gruppen upplevs beror på vems perspektiv man utgår ifrån. De faktorer som framförallt lyfts fram är antalet barn per vuxna, barngruppens sammansättning med avseende på ålder, kön, social och etnisk tillhörighet, modersmål, samspelet mellan barnen i gruppen, behov av särskilt stöd samt personalens kompetens, attityder och bild av ideal barngrupp. Om dessa faktorer inte samverkar kan en grupp upplevas som för stor. Om
personalen känner sig stressad och upplever att de inte hinner se barnens behov av omsorg och lärande är barngruppen för stor. Forskningen som Williams mfl. (2016) genomfört visar även att personalen ofta väljer bort att arbeta med vissa mål i läroplanen när barngruppen upplevs som för stor, t.ex. med naturkunskap och teknik. Dock kan en barngrupp även uppfattas som för liten. Vid vissa speciella aktiviteter krävs det en större barngrupp för att skapa en gruppdynamik, därför väljs vissa aktiviteter bort om gruppen upplevs för liten. Barngruppen är även för liten om de vuxna upplever att de inte behövs och även när barnen inte hittar kompisar i gruppen (Williams mfl. 2016). Detta rimmar med Skolverkets riktlinjer om att barngruppens storlek och eventuella möjligheter inte enbart handlar om antal barn utan av flera faktorer. Frågan i sig är inte enkel utan kan ses från flera olika håll (Skolverket, 2016a).
Ordförande Jaraa Åstrand (2017) från Lärarförbundet säger att “barngruppens storlek i förskolan har sedan länge nått sin smärtgräns1”. Hon nämner att nio av tio förskollärare uppger
att de har för många barn i varje barngrupp i verksamheten och åtta av tio förskollärare har fler än 15 barn i sina barngrupper, vilket är fler barn än vad skolverket rekommenderar i en barngrupp för både de yngre och äldre åldrarna (Skolverket, 2016a). På Lärarförbundets hemsida nämner Jaraa Åstrand (2017) att det är värt att satsa på förskolan eftersom en god förskoleverksamhet avspeglas i PISA - resultaten som visar sig 9 år efter att barnen lämnat förskolan2. Därför menar Jaraa Åstrand (2017) att satsningar på förskolan och pedagoger
kommer gynna samhället i framtiden. Även Lundh Liljegren (2016) skriver i en artikel på SVT3
att stora barngrupper skapar stress. I det argumentet förhåller hon sig till en siffra på 15,8 barn i en grupp.
1.2 Profession och kunskapskapital
I denna studie jämförs olika professioner: barnskötare, förskollärare och förskolechefer. I deras profession har de olika kunskapsbaser, därför ska begreppen profession och kunskapskapital nedan beskrivas för att tydliggöra vad profession och det kunskapskapital som en utbildning medför kan innebära för hur deltagarna i denna studie ser på en barngrupp.
1https://www.aftonbladet.se/debatt/a/2Q2kR/kommunerna-struntar-i-barngruppers-storlek
2
De senaste decennierna har yrken med dess yrkestradition förändrats. Utbildning, vetenskap och forskning spelar numera en central roll för många olika slags yrken. Selander (1989) skriver att ordet profession kommer från det latinska ordet “professio” som betyder erkännande, uppgift eller yrke. Selander (1989) skriver även att enligt engelskt lexikon betyder ordet profession: ett yrke med högre utbildning. Under ordet profession finns det kopplingar till ordet professionell. Professionell betyder ungefär att man har yrkesstolthet och tar ansvar för sina arbetsuppgifter. Man tar sitt arbete på allvar och är effektiv. En viktig aspekt som Selander (1989) lyfter är gränsdragningen mellan ett yrke och en profession. En profession kännetecknas av att den har en systematisk teori, auktoritet, samhällelig sanktion, etiska regler och en egen kultur. Selander lyfter även problematiken kring detta och gör en jämförelse mellan sjuksköterskor och läkare. Sjuksköterskor har en kodifierad etik men saknar auktoritet, och därför kan de betraktas som en nästan-profession, beroende på deras ställning i den hierarki som råder på sjukhus. Med detta menas alltså att bara några av kriterierna skulle vara uppfyllda, men då skulle det också resultera i att allt fler yrken kan betraktas som professioner. Här kan vi dra en liknelse till barnskötare och förskollärare i förskolan. Enligt Berntsson (2006) utgår man även från en kunskapsbas i de olika yrkesgrupperna i en professionsforskning. I en definition av professionalism nämns kunskapsrelaterade begrepp som yrkeskunskap, kunnighet, kunskap, kompetens och yrkesskicklighet. All kunskap ger dock inte professionell status. Enligt Berntsson (2006) ska en profession vara en minst treårig utbildning vid högskola eller universitet och den ska vara vetenskapligt baserad. Den profession som bygger på en specifik kunskapsbas som är svår att efterlikna ger yrket monopol på sina arbetsuppgifter (Fransson & Jonnergård, 2009). För att uppnå yrkesmonopol i ett yrke krävs ett examensbevis för att få utöva det specifika yrket.
Enligt Fransson (2009) handlar en utbildning om vilka krav staten ställer på en profession. Vi måste alltså koppla ihop utbildning och praktiken för att förstå kunskapskapital. På grund av att akademin har en central roll i dagens moderna samhälle har också högre utbildning genererat till att ge professioner hög status. Men professionell kunskap måste ändå sättas i förhållande till yrkeslivets praktiska kunskap. Det finns två sätt att se på relationen mellan utbildning och yrke/profession. Utbildningen kan ha en avgörande roll för professionen. Alltså att utbildningen bidrar med kunskap som krävs för att utföra specifika arbetsuppgifter bättre än andra. Ett annat sätt att se på relationen mellan utbildning och yrke/profession är att kunskaper inte har med utbildningen att göra, alltså utbildningen är mer av symboliskt värde. Utifrån detta
utföra det specifika arbetet i förskolan eller om det är en symbolisk utbildning. Enligt Berntsson (2006) krävs en högskoleutbildning för att kunna utföra ett bra arbete i förskolan, eftersom utbildningen bidrar till att förskolor med utbildade förskollärare blir vetenskapligt baserade. Att utbildningen är vetenskapligt baserad ska enligt Berntsson (2006) bidra till att utbildade förskollärare skapar bättre förmåga att reflektera, problematisera, analysera och tänka kritiskt, vilket anses vara viktigt för utveckling av förskoleverksamheten. Berntsson (2006) genomförde även en intervju4 med Solweig Eklund, Lärarförbundets tidigare vice ordförande som uttalade
att arbetet i förskolan kräver en förskollärarutbildning, att det inte räcker med en gymnasieutbildning. Hon menade att det viktiga är inte att det är en högskoleutbildningen utan att själva utbildningen är nödvändig för arbetet i förskolan. Alltså att utbildningen är nödvändig för att utföra ett bra arbete i förskolan och inte bara en symbol för att skapa en profession. En utbildad förskollärare ska ha en större kunskapsbas för att utföra arbetet i förskolan än en barnskötare. Utbildningen ska inte bara bli en symbol för att skapa en professionsstatus med högre lön utan även signalera större kunskapsbas inom ett särskilt område.
1.3 Syfte och frågeställning
Syftet med den här studien är att undersöka hur personal utifrån sin yrkesprofession i förskolan förhåller sig till och reflekterar kring stora barngrupper kopplat till omsorg. Med utgångspunkt i detta syfte har vi formulerat följande frågeställning:
● Hur reflekterar barnskötare, förskollärare och förskolechefer utifrån sitt kunskapskapital i förskolan kring begreppet omsorg och stora barngrupper, finns det skillnader och likheter?
● På vilka sätt kan omsorg förstås och kan stora barngrupper påverka hur omsorg ges?
4 Intervju genomförd år 2004
2 Tidigare forskning
I det område som valts för denna studie finns det en hel del forskning. Det finns forskning som berör stora barngrupper och det finns förklaringar på begreppet omsorg. Däremot har inte någon tidigare forskning hittats som berör hur stora barngrupper påverkar hur omsorg hanteras i förskolan. Detta område blir även aktuellt med tanke på det nya läroplansförslaget.
2.1 Stora barngrupper
Birgitta Lindholt (1999) undersökte under 1990-talet hur förskolans besparingar har påverkat bl.a. antalet barn i grupperna. Under 1990-talet gjordes stora omstruktureringar inom barnomsorg vilket bidrog till att barngrupperna blev större. Som en konsekvens av att barngrupperna blev större blev personaltätheten mindre. I hennes resultat beskriver hon att förskollärarna och barnskötarna upplevde att de inte hade tid till planering, dokumentation, utvärdering och kompetensutveckling. Detta ledde till att förskollärarna och barnskötarna kände sig otillräckliga och pressen på dem ökade för att de inte ville att någon del av arbetet skulle bli lidande, dvs varken barngruppen eller det administrativa. Hon nämner även att förskollärarna och barnskötarna upplevde att de inte hann ge barnen det stöd de behövde som i sin tur ledde till att de inte nådde upp till de mål som de formulerat i sin verksamhetsplanering. Lindholt (1999) skriver att förskollärare och barnskötare refererar till ordet “kaos” och “barnpassning” när de talar om stora barngrupper. Enligt Lindholt (1999) är det de stora barngrupperna som är problemet, många barn försvinner i mängden eftersom personal och barn inte ökar i jämn takt. I avhandlingen belyser hon att personalen ofta känner oro och bekymmer vid t.ex. mellanmålet, efter besparingarna och minskad personal, för att den pedagogiska kvalitén för det enskilda barnet fallerar. Vi har valt att använda oss av Lindholts (1999) avhandling då den också belyser personalbristen utifrån fler perspektiv än ett, barnskötare och förskollärare. Hon skriver också fram en text om stora barngrupper som berör både stora barngrupper kopplat till omsorg.
2.2 Omsorg som begrepp
För att förstå omsorgsbegreppet kommer Gunilla Halldéns (2016) definition användas i den här studien. Hon menar att grunden för omsorg är att människor, till skillnad från maskiner erkänner vårt beroende av varandra, vår svaghet och vår utsatthet. Halldén pratar om omsorg som ett etiskt förhållningssätt och inte enbart som en omsorgshandling. “Omsorg handlar om
att ta hand om, utan att ta makten över den som tas om hand; om att visa respekt för någon annan och erkänna den andras varande, snarare än att man utifrån definierar den andras behov” (Halldén, 2016 s. 40). Enligt Halldén (2016) handlar det om att ge omsorg på ett sätt så att personen som får omsorg ska få kunskap om att kunna ge omsorg. Genom att acceptera människors beroende och relationers betydelse möjliggörs den psykosociala utvecklingen. Alltså kan omsorg bli ett redskap för att diskutera psykosociala processer i förskolan. Detta går i linje med vår studie eftersom Halldén (2016) beskriver att omsorg blir ett begrepp som tydliggör de vuxnas ansvar, men även barnens samspel och relationer som skapar barndom, vilket även stämmer överens med Noddings (2012) som menar att omsorg uppstår i en ömsesidig relation mellan omsorgsgivaren och omsorgstagaren. Med omsorgsgivare och omsorgstagare menas inte att det är permanenta roller som riktar sig till särskilda personer, det är tillfälliga roller som framkommer i konkreta möten. Givaren i ett möte kan alltså vara tagare i ett annat möte. Enligt Noddings (2012) växer en omsorgsgivare fram genom att ingå i omsorgssituationer. Barn behöver tränas i omsorg tillsammans med vuxna som visar och talar om omsorg. Att visa omsorg för någon innebär att se och bekräfta den andra omsorgstagaren som den är, därför måste omsorgsgivaren lära sig och skaffa kunskap om omsorgstagaren.
2.3 Faktorer
Annika Rosenqvist (2014) har skrivit en avhandling som handlar om olika aspekter av vad en stor barngrupp är. I hennes studie utgår hon från fyra områden: fysisk miljö, arbetslagets arbetsvillkor i den stora gruppen, barngruppsammansättning och villkor för barns välmående, lek och lärande i den stora gruppen. Dessa faktorer liknar de faktorer som skolverket tar upp. Det resultat som Rosenqvist får fram är att utifrån den fysiska miljön så upplever förskollärare att lokalerna ofta inte är anpassade till de stora barngrupperna och att det inte finns möjlighet att fördela in barnen i mindre grupper. Under andra kategorien, arbetslagets arbetsvillkor i den stora gruppen fick Rosenqvist (2014) ett resultat där 489 av 698 förskollärare säger att arbetsvillkorna förändras när antalet barn ökar. Utifrån sin studie kommer hon även fram till att personaltätheten är viktigare än antalet barn i gruppen. Utifrån det tredje temat, barngruppsammansättning, var det mycket åldrarna som styrde hur stor barngruppen upplevdes. Men även barns schematider och barn i behov av särskilt stöd påverkar personalens svar angående när en barngrupp blir för stor. I den sista kategorien svarade 273 av 698 förskollärare att barngruppen blir för stor när antalet påverkar villkoren för barns lärande, lek och välmående. Större barngrupper påverkar planerade och oplanerade aktiviteter. Rosenqvist
(2014) skriver att det är svårare att ge barn tid och uppmärksamhet i större barngrupper. Denna studien ger oss ännu en ingång i hur förhållandet till stora barngrupper kan förstås, dock endast utifrån ett förskollärarperspektiv. Studien ger oss alltså ingen information hur barnskötare upplever det i förskolan. Vi anser ändå att forskningen är relevant för vår studie då avhandlingen tar upp problematiken kring stora barngrupper och dess påverkan på förskollärarnas arbete i barngruppen.
Till skillnad från Rosenqvist (2014) har Blatchford Basset, Goldstein & Martin (2003) genomfört en studie i Storbritannien som handlar om hur lärande kan påverkas av stora klasser. De har observerat barn mellan fem år tills barnen går i tredje klass. Deras studie syftar till att undersöka hur klassen storlek kan påverka studieresultaten och hur klassen storlek kan påverka hur undervisningen bedrivs. Studiens resultat visade att de barn som gavs möjlighet att arbeta i mindre grupper är bättre i matematik och läskunnighet. Studien visar att barnen var mer engagerade i undervisningen när det var mindre klasser, vilket underlättar för barnens lärande. En annan viktig aspekt som studien lyfter är hur läraren påverkas av stora klasser. Det är möjligt för lärare att arbeta i stora klasser men det blir ett hårdare arbete, vilket enligt Blatchford Basset, Goldstein & Martin (2003) kan generera till att lärarna inte orkar i längden. Detta blir även relevant för vår studie eftersom de tar upp vikten av små grupper, men även hur personalen kan påverkas av större barngrupper.
Sammanfattningsvis visar tidigare forskning att det finns olika faktorer som påverkar när en barngrupp upplevs som för stor, vilket stämmer överens med Skolverket (2016a). Dessa faktorer som nämns under tidigare forskning och omsorgsbegreppet som Halldén (2016) presenterar kommer denna studie förhålla sig till i resultatet och diskussionskapitlet.
3 Teoretiska utgångspunkter
I denna del presenteras de teorier som kommer att användas för att analysera det empiriska materialet. Vi kommer även att presentera centrala begrepp som vi kommer använda oss av i studien.
3.1 Anknytningsteorin
År 1969 publicerades begreppet attachment av Bowlby, som kom att bli en del av anknytningsteorin (Bowlby, 2010). Enligt Broberg, Risholm Mothander, Granqvist & Ivarsson (2013) har anknytningsbegreppet betydelse för människans utveckling och hur separationer, vanvård och försummelse tidigt i livet kan få konsekvenser för den fortsatta utvecklingen. För att förklara vissa beteendemönster hos både barn och vuxna formulerade Bowlby (2010) anknytningsteorin.
Enligt Askland och Sataoen (2014) handlar anknytningsteorin om det band som skapas mellan två personer. Inom anknytningsteorin pratar Bowlby (2010) om omvårdnadssökare och omvårdnadsgivare. Ofta är det den svaga och mindre erfarna personen som är omvårdnadssökande. I denna studie förhåller vi oss till att de är barnet som är omvårdnadssökare hos en vuxen. Ett barn kan ha flera olika anknytningsrelationer beroende på hur många personer barnet regelbundet möter. Att skapa anknytningsrelationer kräver mycket tid och engagemang (Broberg mfl, 2012). Begreppet trygg bas är centralt inom anknytningsteorin vilket innebär att när barnet känner trygghet till anknytningspersonen brukar barnet avlägsna sig för att utforska sin omvärld. Blir barnet rädd eller mår dåligt kan barnet söka tröst hos anknytningspersonen, det vill säga sin trygga bas (Bowlby, 2010). Enligt Askland och Sataoen (2014) handlar anknytningsbeteende om en balans mellan att utforska och att vara nära omsorgspersonen. Att känna trygghet hos någon är inte samma sak som att vara beroende av någon. Tryggheten möjliggör utforskandet medan ett beroende innebär en otrygg anknytning och att barnet inte vågar släppa taget.
3.1.1 Anknytning i förskolan
Behovet av anknytning har människan genom hela livet. Enligt Askland och Sataoen (2014) är fysisk tillgänglighet en förutsättning för en trygg anknytning. Om ett barn är ifrån sin anknytningsperson en längre tid kan barnet få möjlighet att knyta an till andra personer om personen har de nödvändiga kvaliteérna som det barnet behöver, vilket kan kopplas till
förskolan där barnen spenderar majoriteten av sin tid. Om ett barn inte får möjlighet att knyta an till andra personer än den frånvarande finns risk för apati och depression för det barnet i framtiden. De barn som har en trygg anknytning till föräldrarna har sällan problem med anknytning i förskolan då de barnen har förväntningar av pedagogerna att bli bemötta på samma sätt som av föräldrarna. De barn som har en otrygg anknytning med sina föräldrar kan det bli lite mer problematiskt med. De barnen drar sig ofta undan och sänder ut svårtolkade signaler. I en stor barngrupp kan det innebära att pedagogerna lätt missar dessa barn och inte uppfattar deras behov lika tydligt. Det kan resultera i att de barnen känner att de inte bara är föräldrarna som inte bryr sig. I dessa situationer krävs det att pedagogerna har tid, möjlighet och intresse av att se det enskilda barnet för att påbörja en trygg anknytning (Broberg, Hagström, Broberg, 2012). Barnen behöver ersättningspersoner som kan vara känslomässigt närvarande, som kan se barnets behov och svara på det utifrån vad just det barnet behöver (Askland & Sataoen, 2014). Om det ska fungera för barnet på förskolan, det vill säga med lärande och utveckling måste det vara organiserat utifrån barns omsorgsbehov. I anknytningsteorin i förskolan spelar den fysiska miljön roll för barnen. Enligt Broberg mfl. (2012) har barnen lättare för att hitta trygg anknytning i mindre grupper. Det är viktigt för barnen att känna den vuxnes närvaro för att känna ro i miljön, vilket bidrar till barnets utveckling. I stora lokaler och stora barngrupper blir det svårare för barnen att se vuxna.
Trygghet är centralt för en god omsorg, därför kommer anknytningsteorin användas för att förstå hur en god anknytning påverkas av stora barngrupper och vad effekten av vad en otrygg anknytning innebär för omsorgsbiten.
3.2 Sociokulturell teori
Mellan år 1896 - 1934 levde Lev Vygotskij. Han lyckades efter den ryska revolutionen skapa en början på en psykologisk teori som kom att kallas sociokulturell teori (Strandberg, 2017). Enligt Säljö (2014) används ordet sociokulturellt för att analysera utveckling, lärande och reproduktion av kunskaper och färdigheter. För Vygotskij var allt lärande socialt (Smidt, 2010). Enligt Vygotskij har vi inre processer i vårt huvud, och visst känner vi ibland att vi lär oss på egen hand, men enligt Vygotskij är det aktiviteter tillsammans med andra som blir material för våra inre processer (Strandberg, 2017). Strandberg (2017) skriver att det barn och ungdomar gör i förskolan och skolan är avgörande för deras utveckling. Våra individuella kompetenser
kommer alltså från olika interaktioner med andra människor: jag lär mig först tillsammans med andra, sedan kan jag göra det själv. Därför blir samspel en viktig del av denna teori.
3.2.1 Den proximala utvecklingszonen
Det engelska uttrycket the zone of proximal development har en central plats i Vygotskijs forskning (Øzer, 2010). Wertsch (1991) beskriver den proximala utvecklingszonen som barns potential att lösa problem tillsammans med en vuxen istället för att lösa problem på egen hand. Det som ett barn klarar av att göra tillsammans med en vuxen kommer barnet sedan klara av på egen hand. I leken tillsammans med en vuxen sträcker sig barnet utöver sin nivå, vilket då leder till att barnet flyttas till en ny utvecklingszon (Lars Dale, 2010).
För att förstå lärandet med fokus på barngruppens storlek kommer den sociokulturella teorin och den proximala utvecklingzonen att användas. I teorin framgår att den vuxnes roll är viktig för att bidra till barnets utveckling, med hjälp av det insamlade empiriska material blir det intressant att analysera hur barnskötare, förskollärare och förskolechefer anser att barngrupperna ser ut storleksmässigt, och med hjälp av vald teori dra slutsatser vad gruppstorleken har för effekter.
3.3 Psykosocial arbetsmiljö
Enligt Johansson och Abrahamsson (2013) är psykosocial ett begrepp som uppkom år 1959 av psykoanalytikern Erik H Eriksson. Det psykosociala handlar om hur människor påverkas och samspelar med arbetsmiljön. Psykosocial arbetsmiljö innebär inte bara hur vi hanterar människor utan hur samspelet med miljön bildar en helhet. Hur en individ mår i förhållande till miljön på en arbetsplats innefattar begreppet psykosocial arbetsmiljö (Theorell, 2003). Psykosocial arbetsmiljö är ett begrepp som oftast förekommer i Sverige. Begreppet har stark koppling till stress och ohälsa. Enligt Arbetsmiljöverket (2015) bidrar hög arbetsbelastning till att människor mår dåligt. Det kan bero på allt från buller, tidspress och sociala relationer. Detta blir relevant i denna studie eftersom det går att diskutera en arbetsmiljö på förskolan där en barngrupp upplevs som för stor.
4 Metod
I detta avsnitt kommer processens gång presenteras och hur det empiriska materialet har samlats in. Denna studie är en kvalitativ studie då vi använt oss av intervjuer för att nå ett resultat.
4.1 Kvalitativ metod
Enligt Bryman (2011) är kvalitativ metod en typ av forskningsstrategi. En kvalitativ metod förhåller sig ofta till ord, till skillnad från en kvantitativ metod som brukar vara mer inriktat på siffror. Alvehus (2013) skriver att kvalitativ metod intresserar sig för samband och att intervjuer är den vanligaste metoden för kvalitativ forskning. Eftersom studiens syfte är att undersöka hur barnskötare, förskollärare och förskolechefer förhåller sig till stora barngrupper ansågs intervjuer vara mest lämpade så att vi kunde komma närmare hur personen tänker, känner och handlar i olika situationer. Bryman (2011) menar att en kvalitativ forskningsstrategi är induktiv, tolkande och konstruktionistisk. Med induktiv menas att vårt val av teori växte fram under undersökningens gång istället för att vara studiens utgångspunkt. Eftersom denna studie förhåller sig till de ord som sägs i våra intervjuer blir det också en tolkande studie. Tolkningarna av det empiriska materialet ska göras med hjälp av teori för att det ska bli relevant och trovärdigt. Utifrån hur materialet tolkas väljs således teorin eller teorierna ut, därför kan det finnas andra teorier som skulle kunna vara mer lämpliga för studiens syfte, allt beror på den som tolkar i en induktiv process (Alvehus, 2013). Med konstruktionism menas det samspel som sker mellan oss och respondenten som skapar ett visst händelseförlopp som kan utvecklas på olika håll. Det som sägs i intervjun kan påverkas av de nätverk vi ingår i vid just det tillfället (Alvehus, 2013). Vilket innebär att vi måste vara medvetna om att det kan påverka resultatet.
4.2 Semistrukturerad intervju
Det finns olika typer av intervjuer som kan tillämpas men i denna studie valdes semistrukturerade intervjuer. Detta innebär att intervjun baserades på ett par frågor5, men de
var inte fastbundna att komma i specifik ordning under varje intervju. Med det menas att vi som intervjuare hade öppna och bredare frågor. Larsén (2007) skriver att fördelen med öppna frågor är att respondenten påverkas mindre av att ge förutbestämda svar, vilket även Bryman
(2011) menar, och till skillnad från att ha slutna frågor så måste öppna frågor sorteras och kodas för att kunna analyseras, vilket bidrar till mer tid och arbete. Därför blir tidsbegränsning i våra semistrukturerade intervjuer viktiga för att underlätta följande kodning av intervjuerna. När vi intervjuade var vi aktiva lyssnare och var hela tiden beredda på att ställa följdfrågor. Genom följdfrågor uppmuntrades respondenten att prata och utveckla sitt svar (Alvehus, 2013). Med en semistrukturerad intervju finns det alltid ett mål, men resan dit kan se annorlunda ut beroende på hur intervjuaren och respondenten samspelar och beroende på vilka följdfrågor som ställs. Det är också viktigt att intervjuaren inte blir för ifrågasättande så att det blir som ett förhör, utan istället låter respondenten berätta sin berättelse.
4.3 Genomförande och urval
Intervjuerna genomfördes på två kommunala förskolor i tätbebyggd stad, dessa valdes eftersom vi redan hade kontakt med förskolorna sen tidigare. När problemformuleringen tog form och vi kom fram till att intervjuer var den mest givande metoden, bestämdes vem som skulle intervjuas. Vi båda har tidigare varit ute periodvis på olika förskolor och är därmed bekanta med förskolemiljön. Enligt Alvehus (2013) kan det vara lättare att se vilka det kan vara intressant att intervjua om man är bekant med miljön. Eftersom vi redan är bekanta med miljön och har en tanke om hur verksamheten fungerar kan vi på så sätt komma åt de delar av organisationen som blir extra intressanta. Därav anser vi att vår bekantskap med miljön bidrog till att vi valde att intervjua tre olika yrkesprofessioner. Sex enskilda intervjuer har sammanlagt genomförts, där vi båda var närvarande. Två förskollärare, två barnskötare och två förskolechefer har intervjuats. Detta var ett strategiskt urval eftersom vi var ute efter att intervjua personer med olika kunskapskapital. Intervjuerna bokades in via mailkontakt där en kort beskrivning av studien presenterades och att vi utgick ifrån att hålla intervjuer ca 30 minuter långa. Alla intervjuer gjordes i ett mindre rum där varken personal eller barn kunde störa oss. Alla intervjuer gjordes ansikte mot ansikte för att vi som intervjuare skulle få ett helhetsintryck. Intervjuerna började med att vi informerade om studiens syfte och deras anonymitet i studien. Eftersom semistrukturerad intervju kräver att intervjuaren lyssnar aktivt valde vi att spela in samtalen, på så vis kunde vi vara en god lyssnare som den intervjuformen kräver. Samtalet får då mer flyt och som intervjuare kan man koncentrera sig och vara en god lyssnare, som en semistrukturerad intervju kräver, för att kunna ställa följdfrågor, istället för att tänka på att hinna anteckna. Intervjuerna inleddes med en bakgrundsfråga för att få en mjuk start på intervjun. Respondenten informerades om detta och hade möjlighet att avböja vilket
ingen av dem gjorde (Löfdahl, 2014). Vi valde att ha 10 förbestämda frågor i intervjun, dessa varierade dock något utifrån vem som intervjuades. Alla barnskötare och förskollärare fick samma frågor, men när förskolecheferna intervjuades varierade frågorna något. Detta beror på att vissa frågor inte lämpade sig att ställa till en förskolechef. Ett exempel på en sådan fråga är: “Ser du varje barns behov varje dag?”. Då byttes frågan istället ut till “vad skulle du göra om personalen skulle komma och säga att de inte hinner med att se varje barn varje dag?” Larsen (2007) nämner att det är viktigt att man tänker igenom sina frågor och vad man frågar om innan intervjun. För att komma åt vårt syfte, hur personal i förskolan förhåller sig till stora barngrupper utifrån olika yrkesprofessioner, valdes alltså frågorna att formuleras lite olika. Detta sätt anser vi var det mest lämpade tillvägagångssättet för att få fram personalens tankar men även känslor för ämnet.
När alla intervjuer var genomförda var det dags för transkribering. Alla intervjuer var inspelade på en mobiltelefon och de skulle nu förvandlas från ord till text. I transkriberingen valdes att ändra talspråket till skriftspråk för att underlätta i analysen, för att förstå empirin även om en inte deltagit under intervjun (Alvehus, 2013). Att ha det inspelat gav oss möjlighet att kunna lyssna på inspelningen flera gånger och genom att transkribera intervjuerna blev det första steget till analysen (Alvehus, 2013). Efter transkriberingen genomfördes en kodning av materialet, alltså att vi kategoriserade frågorna. De förbestämda frågorna fick siffror som blev kategorier, därefter kategoriseras följdfrågorna in i de olika siffrorna för att vi skulle kunna se kvantiteter i materialet (Bryman, 2011). Med kvantiteter menas att om intervjupersonerna berättar liknande berättelse inom en viss kategori blir materialet mätbart. T.ex om alla sex respondenter i denna studie skulle nämna att barngrupperna i dagens samhälle är för stora, då kan en slutsats dras från detta resultat, dock med medvetenhet om att det finns en problematik med tolkningsföreträde (Alvehus, 2013). Utifrån kategorierna som skapades av kodningen bildades strukturen till studiens resultatdel. Empirin kategoriserades i tre grupper: det som berörde stora barngrupper, omsorg och hur omsorg ges. All empiri som hamnade under kategorin stora barngrupper kom att bli första delen av resultatdelen. De andra två kategorierna om omsorg och hur den ges slogs samman och kom att bli andra delen i resultatdelen.
4.3 Etiska överväganden
Under studiens process har en del etiska överväganden gjorts. Enligt Vetenskapsrådet (2017) måste man under hela forskningsprocessen förhålla sig till fyra huvudkrav: informationskravet,
samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. En av de viktigaste principerna som denna studie förhåller sig till är informationskravet. Med informationskravet innebär det att vi har informerat deltagarna om undersökningen och studiens syfte. I det mail som gick ut till den tillfrågade personalen beskrevs undersökningen och vi frågade om personalen ville delta, alltså deras samtycke. I mötet med respondenterna fick den person som skulle intervjuas kompletterande information om studiens syfte och bakgrund. Därefter fick personen återigen bekräfta samtycke att vara med i undersökningen. Denna typ av information går under begreppet informerande samtycke som Löfdahl (2014) presenterar, som stämmer överens med Vetenskapsrådets (2017) samtyckeskrav. Med informerande samtyckte var vi även tydliga med att personen fick lov att avbryta sitt deltagande under tidens gång, trots att personen lämnat samtycke från början (Löfdahl, 2014).
Vi tar även hänsyn till nyttjandekraven som innebär att den insamlade datan endast kommer användas i detta arbete. I slutet av denna process och studiens resultat är framställt kommer den data som samlats in raderas, så att ingen av den information som samlats in sprids ut. Vi är även medvetna om att det är personer som deltar i denna studie. Därför garanteras alla deltagare anonymitet, vilket innebär att det inte går att känna igen någon eller var de arbetar. Att vi garanterar deltagarna anonymitet går under Vetenskapsrådets (2017) konfidentialitetskrav. Inga namn kommer att nämnas i studien, inte heller vilka förskolor intervjuerna genomförts på. Istället pratar vi om två förskolor, vilken typ av yrkesprofession personen har och att förskolorna ligger i södra Sverige (Löfdahl, 2014).
5 Resultat och analys
I denna del kommer de genomförda intervjuerna med barnskötare, förskollärare och förskolechefer presenteras. Den empiri som samlats in kommer presenteras med hjälp av de teorier som valts. Intervjuerna kommer jämföras och i slutskedet kommer svaren kopplas till de teorier och begrepp som valts i denna studie. Varje del kommer inledas med utdrag från empirin som sedan avslutas i analys med hjälp av teorin. När vi i denna del skriver personal refererar vi till barnskötarna, förskollärarna och förskolecheferna som deltagit i denna studie.
5.1 Personalens reflektion över stora barngrupper
För att förstå omsorg utifrån barngruppens storlek inleds resultatet med att jämföra barnskötares, förskollärares och förskolechefers åsikt angående barngruppens storlek i dagens förskolor. Vid studiens start antog vi ett så objektivt förhållningssätt som möjligt och ville inte anta att personalen ansåg att de var för stora barngrupper eftersom vi ville ta reda på deras kunskap att arbeta med barngrupper, annars hade svaren blivit påverkade av oss. Därför ska nu deras egna åsikter synliggöras. Utifrån de genomförda intervjuer kan vi konstatera att de flesta tycker att barngrupperna är för stora, däremot ger några respondenter tydligare svar än andra. Under alla intervjuerna återkom följdfrågan “Anser du att barngrupperna är för stora nu?” och i de fyra intervjuer med barnskötare och förskollärare så svarade alla ett bestämt “ja”.
Barnskötare 1:
Ja, det är inte så att jag lusläser den varje dag, jag tycker vad jag tycker, jag tycker det är för stora barngrupper. Jag kan till viss del förstå att det har blivit som det har blivit därför att, det här, vi som har jobbat såg det här för flera år sedan, då var det inte att politikerna inte såg det, då var det brist på skolbarn t.ex. så då lånade skolan ut lokaler till förskolan och det är bra, det är jättebra för vi ska ju utnyttja alla lokaler vi har, men då tänker jag att 2007 framförallt, började lite på 6 också men 2007 då kom de en jättebabybom som bara har hållt i sig. Det är inte jättesvårt att räkna ut att snart ska ju de börja skolan, oj vad gör vi med dem förskolebarnen, men det har liksom inte gått hand i hand.
(barnskötare 1, 180406)
De andra tre som frågades, förskollärare 1 och 2 och barnskötare 2 pratade mer om att de inte hann med allt som man ville hinna som t.ex. planering och styrda aktiviteter. Däremot är förskolechefernas svar inte lika tydliga som barnskötare och förskollärares:
Förskolechef 1:
Jag tycker inte om den diskussionen, jag är inte heller för att vi ska ha för lite barn. Jag tänker att det behöver vara en dynamik. Jag har inget tal i huvudet hur jag tänker, men jag tycker att
grupp så att säga. Det jag inte gillar är när det blir för många barn, alla barn kontra ytor och det måste vi också titta på.
(förskolechef 1, 180404)
Förskolechef 2:
Jag tycker att barngrupperna är för stora, men som chef finns det andra faktorer som jag måste förhålla mig till. Den dagen man sätter sitt barn i kö har man 4 månaders garanti och då ska man ha en plats på förskolan inom 4 månader. Skulle jag ha fullt på mina förskolor måste jag ta emot barnen om alla andra förskolor också har fullt. Om vi säger nej till ett barn som egentligen måste få en plats, då måste kommunen betala. Det är en lag som vi har, och då går kommunen emot den. Då hamnar man i diskussionen igen, ska vi inte ha stora barngrupper eller ska vi hålla vårt mål?
(förskolechef 2, 180416 )
En tolkning kan göras att förskolecheferna också anser att barngrupperna är för stora, men utifrån deras intervjuer går de in på andra faktorer. Det finns kopplingar till Skolverkets (2016a) riktlinjer och faktorer, men även till att förskolecheferna är medvetna om att det är inte endast barnantalet som spelar roll. Utifrån det empiriska materialet som har samlats in, framgår det hur de olika respondenterna tycker att man ska arbeta med stora barngrupper. I intervjuerna framgår det också att olika delar av verksamheten fallerar utifrån läroplanen när barngrupperna blir för stora, ett sådant exempel är läroplansmålen. En av frågorna i intervjun handlade om respondenten upplevde att de kunde arbeta aktivt med målen i läroplanen varje dag, då svarade en av förskollärarna:
Förskollärare 1:
Nej det är för lite personal, man kanske inte hinner göra det man ska för att man måste vara i barngruppen. Alltså man måste se till så att alla barn mår bra, så visst man försöker hela tiden tänka på det, men ibland känner man att man inte räcker till.
(förskollärare 1, 180406)
Förskollärare 2:
Ja eftersom vi har reflektion varje vecka i 2 timmar så följs det upp också. Nu hade vi det vecka 10 och vecka 17 så ska vi ha uppföljning, så ibland kan man säkert tänka att det är övermäckigt. Men då är det en trygghet att ha det som följer upp, för att vara säkra.
(förskollärare 2, 180412)
Båda barnskötarna i undersökningen svarade att de arbetade med målen i läroplanen varje dag. Förskolan har i uppgift att arbeta med olika strävansmål varje dag, som t.ex. “förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att fungera enskilt och i grupp, att hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt ta ansvar för gemensamma regler” (Lpfö 98/16 s.9). Dock hänvisar barnskötaren i denna fråga till nivåer kopplat till mål i förskolan.
Barnskötare 2:
Det handlar givetvis vilken nivå man lägger sig på, många saker kan man lägga på en enkel nivå medan ibland behöver man mer material och då kan det vara svårt att hinna med om man inte är tillräckligt med personal. Är alla på plats då är det oftast goda förutsättningar även om barngruppen är stor.
(Barnskötare 2, 180412)
Det resultat som går att urskilja är att det är olika delar av verksamheten som fallerar utifrån vem man pratar med. I en intervju lyfter en barnskötare att det är möjligt att arbeta med stora barngrupper om man planerar, men att det ibland inte är möjligt att planera för att tiden inte räcker till. Både förskollärare och barnskötare nämner i intervjuerna att det finns tillfällen i verksamheten som de känner att de inte räcker till. Vi kan alltså inte hitta en gemensam nämnare här. De personer som intervjuats håller med om att barngrupperna är för stora, men de bitarna som drabbas av detta är olika och vi kan inte dra slutsatsen om det beror på kunskapskapitalet hos respondenten eller om de beror på hur verksamheten bedrivs på deras förskolor. Här kan dock kopplingar dras till de faktorer som Rosenqvist (2014) kom fram till. När faktorerna inte samverkar blir det lätt att säga att det beror på att barngruppen är för stor, fast samtidigt är det svårt att läsa vad som är hönan och ägget i den här studien. Med det innebär att vi inte vet om barngruppen upplevs som för stor för att olika faktorer fallerar eller att faktorer fallerar på grund av att barngruppen är för stor. Enligt en av de förskolechefer som intervjuades kan man minska på antalet barn i barngrupperna men då måste även personalen skäras ner, vilket innebär att tillsvidareanställda plockas bort. Det bidrar till att arbetsplatsen inte blir lika attraktiv eftersom de som arbetat som tillsvidareanställd inte vill gå från tillsvidareanställning till timanställd. Förskolechef 2 säger istället att man absolut kan ha 30 barn i en barngrupp så länge det är fem till sex personal i barngruppen isåfall. Det vi kan se i empirin är att förskolecheferna talar mer om att antalet barn styr personal. Gruppstorleken spelar inte roll i det stora utan hur många barn det är per personal. Ett tydligt mönster visas i empirin att förskolecheferna är medvetna om att det är mer som styr än endast antalet barn i grupperna. De båda cheferna diskuterar alltså personaltätheten som en faktor. Förskolecheferna anser båda att personal är beroende av barnantalet. Under intervjun ställdes frågan hur personaltätheten ser ut:
Förskolechef 1:
Mitt önskemål är inte uppnåeligt, eller vi säger såhär, när jag började som chef 2004 så hade jag två förskollärare och en barnskötare på varje avdelning. Förskoleförvaltningen hade väl
någon önskan om att de var där vi skulle ligga. Sedan hände något på vägen som jag inte har analyserat, det får ni intervjua någon annan om. Och nu har förskoleförvaltningen ett mål på 30% förskollärare, dvs en per avdelning, och två barnskötare.
(Förskolechef 1, 180404)
En av förskollärarna nämner att de har sex avdelningar på sin förskola men där arbetar totalt fyra förskollärare, vilket alltså inte blir en förskollärare per avdelning. I en av frågorna fick respondenterna svara om de tyckte det spelade någon roll hur många utbildade det var per barngrupp. En av förskollärare nämner att hen önskar att det skulle vara två förskollärare och en barnskötare per barngrupp för att man ska kunna dela på de arbetsuppgifter som man som förskollärare ska göra. Den andra förskolläraren nämnde att det alltid var positivt med fler utbildade men menade på att det kan finnas annan personal som har mer erfarenhet, därför är inte utbildningen alltid det viktiga.
Barnskötare 1:
Nä jag tycker det är viktigt med en utbildning, absolut. Men däremot tycker jag att man skulle lägga större vikt vid personlig lämplighet än att man är duktig i teorin. För vem som helst kan läsa en bok och vem som helst kan ha full pott på ett prov men sendan kanske den personen inte alls är lämplig för att utföra ett yrke för att du inte ser helheten eller för att du helt enkelt inte har den barnsyn eller människosyn som jag tycker man ska kräva inom barnomsorg. (barnskötare 1, 180406)
I empirin blir det tydligt att de flesta inte ser bristen på utbildad personal som ett problem. Utan respondenterna uttrycker sig mer om att det är personalbrist över lag. De pratar om erfarenhet och att en viss syn på barn är bra, men inte att det är själva utbildningen som bidrar till det. Barnskötare och förskollärare ser personaltätheten som viktig, men inte utifrån utbildning, utan utifrån hur många barn som finns i gruppen. Förskolecheferna vill såklart höja kompetensen i verksamheten men utifrån empirin är det budget och politikerna som bestämmer kunskapskapitalet i förskolan. Det som kan avläsas utifrån intervjuerna är att både barnskötare, förskollärare och förskolechefer ofta nämner att ha arbetslag om tre personer, t.ex. två förskollärare och en barnskötare eller en förskollärare och två barnskötare per avdelning. Detta pratar de dock allihop om utan att förhålla sig till antalet barn i grupperna.
Det vi kan komma fram till är att de intervjuade för den här studien upplever att barngrupperna är för stora, och att det är olika bitar som fallerar när barngruppen upplevs som för stor. Förskolecheferna talar mer om personal utifrån hur många barn det är medan förskollärarna
och barnskötarna uttrycker att det är för lite personal per barn som det är nu oavsett kunskapskapital.
5.1.2 Analys över hur personalen reflekterar över barngruppens storlek
Förskolechef 1 nämnde i intervjun att det inte spelade någon roll om det är över 30 barn i en barngrupp så länge lokalen är anpassad till barngruppen och att det är fler personal i gruppen då. Detta stämmer dock inte riktigt överens utifrån anknytningsteorin. I anknytningsteorin är det viktigt för barnen att känna närvaro av en vuxen och känna en trygghet till miljön. Enligt Broberg mfl. (2012) bidrar stora barngrupper i stora lokaler till att barnen har svårt att se den vuxna och känna dess närvaro. Därav kan en tolkning göras att mindre lokaler med mindre barngrupper gynnar barnen för att knyta an till en vuxen även om personaltätheten isåfall skulle minska. Dock säger Broberg mfl (2012) även att ett barn kan ha flera olika anknytningsrelationer beroende på hur många personer barnet regelbundet möter. Således kan en större barngrupp bidra till fler anknytningsrelationer för barnet och ingenting tyder på att det är negativt.
Ur ett sociokulturellt perspektiv blir det intressant att diskutera barngruppernas storlek då det perspektivet handlar om att interaktionen med andra människor är avgörande för barnets utveckling. Detta går att koppla till Noddings (2012), då barn kan vara omsorgsgivare och omsorgstagare med varandra också och inte bara mellan vuxen och barn. Blir då personaltätheten och barngruppens storlek viktig? Utifrån den proximala utvecklingszonen, ja, eftersom den hänvisar till att barn lär sig bäst tillsammans med en vuxen som Lars Dale (2010) nämner, för att sedan klara av det på egen hand, då blir genast personaltätheten viktig. I intervjuerna nämner både barnskötare och förskollärare att de känner sig otillräckliga. Detta går att koppla till psykosocial arbetsmiljö. Eftersom den stress som bildas hos personalen när de känner sig otillräckliga bidrar till att de mår dåligt. Anledningen till att personalen känner sig otillräckliga är för att barngrupperna är för stora. Med andra ord leder för stora barngrupper i förskolan till att barnskötare och förskollärare inte hinner med de arbetsuppgifter som de önskar, detta bidrar till att de känner sig otillräckliga som skapar stress på arbetsplatsen. Förskolan och dess barngrupp blir således en hotfull miljö för barnskötare och förskollärares hälsa utifrån ett psykosocialt perspektiv.
5.2 Hur personal reflekterar över begreppet omsorg och hur
den ges
För att gå vidare i denna studie ska nu en jämförelse göras mellan barnskötare, förskollärare och förskolechefer, för att se hur de ser på omsorgsbegreppet och hur det kan påverkas av stora barngrupper. Utifrån intervjuerna håller alla sex respondenterna med om att omsorgsbiten är en viktig del i förskolan och alla gav ett positivt intryck när vi diskuterade omsorg som ett allt mer återkommande begrepp i den nya läroplanen.
Barnskötare 1:
så tänker jag såhär att med en omsorg, allting vi gör ska ju naturligtvis vara en omsorg, det ska vara tryggt, det ska vara säkert. Det som är basic, självklara grejer. Då tycker jag att det är helt förkastligt när den situationen görs stressande, jag är lite emot de rutinsituationerna, nu ska vi äta klockan 11 och då måste alla byta blöja, fast varför ska vi göra det om blöjan är helt torr. Eller är det bara en grej? att föräldrar ska köpa extra blöjor? Det är ju helt onödigt, sen om de kissar jättemycket så man måste göra det efter maten, ja men gör det då, men jag tror lite på att man får ta det på en individuell nivå. Jag tror att personalen jagar upp sig själva och då blir inte omsorgsbiten kvalitet för någon.
(barnskötare 1, 180406)
Barnskötare 2 var även väldigt positiv över att omsorgsbegreppet förs in på flera ställen i den nya läroplanen:
Barnskötare 2:
Det tycker jag är jättebra, det är något som blir lidande med de stora barngrupperna, och att läroplanen har haft inriktning på undervisning och allt som barnen ska lära sig och ta med sig. Men just med omsorg, speciellt med de yngsta barnen så är det den största biten. Ibland kan det upplevas att det är stressigt, vi ska både hinna med undervisning och för att det tar tid från att hinna med att se alla barnen. Vissa barn behöver väldigt mycket av omsorgsbiten, de barnen som är lite otrygga vill gärna ha en personal bredvid sig, men när vissa personer måste springa iväg blir det genast otryggt för de barnen.
(barnskötare 2, 180412)
I empirin får vi uppfattningen av att båda barnskötarna i denna studie menar att omsorgsbiten är väldigt viktig, men att de stora barngrupperna är en oro för omsorgsbiten. Barnskötarna är även inne på att undervisningen i förskolan, alltså arbetet utifrån läroplanen har gjort att omsorg har kommit i skymundan. Barnskötare 1 säger även senare i intervjun att det är för mycket press på barn idag:
Barnskötare 1:
Och där tror jag bland annat att vi bäddar för den stressen vi har i idag. I Sverige finns ett dokumenterat fall på en 9 åring med utmattningssyndrom, det är sinnesjukt. Och då är det
någonting i den här nivån, tror jag, som måste börja göras för att barnen ska må bättre. Och sedan kommer det ännu högre krav i skolan, så, nä jag är inte alls nöjd att de ser ut som de gör. (Barnskötare 1, 180406)
Barnskötare 2 uttrycker även sin oro över de stora barngrupperna, att det skapar mycket stress som gör att många mår dåligt och känner att det blir för mycket. Här får vi även återkommande svar att de ofta känner sig otillräckliga, att det är svårt att se och finnas för alla barnen. Förskollärare 2 håller även med barnskötarna om att det är bra att omsorgsbegreppet förs in mer i den nya läroplanen. Dock pratar förskolläraren mer om lärandet i omsorg till skillnad från båda barnskötarna som pratade mer om trygghet i omsorgen.
Förskollärare 2:
Jag tycker det är bra att det ligger mycket värderingar i undervisningen och omsorg. Men det ligger mycket lärande i omsorg, exempel när man byter blöja.
(förskollärare 2, 180412)
Förskollärare 1 håller med att det blir en brist i lärandet när omsorgsbiten fallerar på grund av stora barngrupper. Hen nämner precis som barnskötarna att man inte räcker till, som t.ex. vid matsituationerna, där det strävas efter en pedagogisk måltid tillsammans med barnen, där anser förskollärare 1 att man inte hinner med och det kan ofta bli kaotiskt. Båda förskolecheferna uttrycker även att omsorg är viktigt och att det inte är fel att den införs på fler ställen i läroplanen.
Förskolechef 1:
Ibland glömmer vi bort den, det blir blöjbyten på löpande band. Jag brukar säga att en pedagogisk verksamhet är mellan 6-6. Jobbar du på förskolan och ska stänga och det är tre barn kvar kan du ha en fantastisk språkstund vid halv 6.
(Förskolechef 1, 180404)
Förskolechef 2:
Nu när det är så tråkigt väder och man ska in med 20 barn som har overaller, så är man kanske lite kreativ och då får man in det på ett pedagogiskt sätt. Räkna stövlar, mössor.
(förskolechef 2, 180416)
Det finns en god tanke om hur personalen kan arbeta med omsorgsbiten, iallafall utifrån hur förskolecheferna pratar om det. Däremot tycker både barnskötare och förskollärare att omsorgsbiten och hur den ges till barnen påverkas av stora barngrupper. Enligt förskollärarna brister lärandet i omsorgsbiten för att den vid t.ex. blöjbyte går på löpande band. Barnskötarna
tycker att de stora barngrupperna påverkar omsorgsbiten för att barnskötarna inte kan ge den trygghet och finnas där för barnen som de kanske behöver.
Under intervjun ställdes frågan om respondenterna känner att de hinner se varje barns behov varje dag. Där fick vi lite blandade svar. Där var det en barnskötare och en förskollärare som svarade att de inte hann se varje barns behov varje dag, medan en annan barnskötare och förskollärare menar på att de hann det tack vare att de har reflektion en gång i veckan och då uppmärksammar de om de skulle ha missat något barn.
Barnskötare 1:
Vi pratar om det i arbetslaget, vilka barn man har sett eller vilka barn man kanske har sett på ett ganska negativt sätt, att det bara har varit nej, tjatande och tillrättavisningar. Jag tycker det är viktigt att man pratar om detta, och att man vågar erkänna det och se vad det är jag har missat för de funkar inte, och man hinner inte varje dag, det finns inte en chans.
(barnskötare 1, 180406)
Trots att de inte var överens om att de hann se alla barns behov varje dag, verkade respondenterna överens om att det är viktigt att arbetslaget kompletterar varandra, de förlitar sig på att kollegan har sett de barn som de själva inte har sett. Detta system kan dock fallera om dialogen inte är öppen i arbetslaget. Förskollärarna och barnskötarna håller i denna fråga med om att det är då det händer att barn kommer i skymundan. I frågan till förskolechefen ställde vi istället frågan “Vad skulle du göra om personalen skulle komma och säga att de inte hinner se varje barn varje dag?”. I denna frågan svarade förskolechef 1 att det är en bra fråga att ta upp, men att man inte ska förvänta sig saker som inte går. Hen menade på att har man en barngrupp med 22 barn och 2-3 vuxna, kan man inte förvänta sig att man hinner sitta med varje barn i 20 minuter. Förskolechef 2 pratar om att dela barngruppen i smågrupper. Men båda förskolecheferna säger sig ha en positiv inställning att den personal som kommer och säger till chefen om något inte fungerar är modig, istället för att gå och prata om det och skapa dålig stämning mellan personalen.
5.2.1. Analys över hur personal reflekterar över begreppet omsorg
Resultatet kan tolkas på det sättet att barnskötarna i denna studie upplever att anknytningen brister när barngruppen upplevs som för stor, vilket stämmer överens med vad Broberg mfl. (2012) nämner, att barn har lättare att knyta an i mindre grupper. Eftersom de upplever att de inte hinner vara den trygga bas som barnen behöver när barngruppen blir för stor. En av barnskötare nämner även att vissa barn behöver mycket, de barn som är lite otrygga vill gärna
ha en vuxen bredvid sig. Men när de vuxna ständigt måste springa iväg blir det otryggt för barnen. Enligt Askland och Satoen (2014) handlar anknytningsbeteende om att utforska och vara nära anknytningspersonen. Utifrån vad barnskötarna säger i intervjuerna upplever de själva att de inte räcker till i omsorgsbiten. Detta kan alltså bidra till en minskad anknytning för barnen. Som tidigare nämnt kan en otrygg anknytning bidra till apati och depression för barnet senare i livet, vilket betyder att en stor barngrupp inte gynnar anknytningen för barn i förskolan. Det respondenterna säger i intervjuerna stämmer överens med det som Broberg mfl. (2012) säger, att barn har lättare att hitta anknytning i mindre grupper. En bra anknytning ger goda möjligheter till utveckling och lärande för barnet, vilket även förskollärarna talar om. Verksamheten måste vara organiserad utefter barns omsorgsbehov för att möjliggöra utveckling och lärande (Broberg mfl, 2012). Detta stämmer överens med vad barnskötare, förskollärare och förskolechefer anser om organisationen, att omsorgsbiten är viktig. Men frågan är om de anser att det fungerar så som förskolan har det idag. Enligt barnskötare och förskollärare påverkas omsorg av de stora barngrupperna och hur den ges. Anknytningen brister, men även rutinsituationer går på löpande band, vilket inte bidrar till lärande på samma sätt för att personalen inte hinner med att ge den tiden till lärande som ett lärande behöver. Förskolecheferna pratar om möjligheter att skapa lärande i omsorg, snarare än hur omsorgsbiten kan påverkas. Kan det bero på att de själva inte är med i verksamheten tillsammans med barnen?
Detta går även att koppla till det sociokulturella och den proximala utvecklingszonen. Främst förskollärarna pratade om lärandet i omsorgen. Den proximala utvecklingszonen handlar om att lösa problem tillsammans med en vuxen (Wertsch, 1991). Hur ska barnen kunna göra det när barnskötarna och förskollärarna t.ex. inte känner att de räcker till vid matsituationen. De alla nämner att de tycker samtalet under maten är viktigt för barnen, men de vuxna känner inte att de räcker till för att närvara vid alla bord. Detta är en omsorgssituation som fallerar kopplat till den proximala utvecklingszonen. Däremot kan man se det från förskolechefernas sida, som menar på att det är inte möjligt att vara närvarande hela tiden, att inte förvänta sig saker som inte är möjliga. Kanske förväntar sig barnskötare och förskollärare för mycket? Utifrån förskolechefernas syn kanske man hinner med att ge omsorg på ett sätt som är lärande om intervjuerna genomförts med ett helt arbetslag, alltså att de kompletterar varandra. Detta går även att koppla vidare till psykosocial arbetsmiljö (Arbetsmiljöverket, 2015). Både barnskötare och förskollärare pratar om stress och att de inte räcker till. Kan det bero på att man tar på sig
relation med alla barn i gruppen. Men om det är omöjligt som cheferna påstår, är det inte så konstigt att det skapar stress. Så beror det på att barngruppen är för stor, eller att idéen om förväntningarna på personalen är för stor? Förskolecheferna har sina förväntningar på sin personal, medan förskollärare har förväntningar på sig själv med tanke på att med högskoleutbildning förväntas man ha större kunskapsbas, men förskollärarna har även förväntningar på barnskötare och deras arbete och även där har barnskötare förväntningar på sig själv. Kan det vara så att förväntningarna på personalen, i förhållande till sin kunskapsbas, är för stora till den rådande situationen om barngruppens storlek? Detta blir i sin tur intressant att diskutera.
6 Diskussion och slutsats
Syftet med den här studien är att undersöka hur personal utifrån sin yrkesprofession i förskolan förhåller sig till och reflekterar kring stora barngrupper kopplat till omsorg. För att besvara detta syfte formulerades följande frågeställningar:
● Hur reflekterar barnskötare, förskollärare och förskolechefer utifrån sitt kunskapskapital i förskolan kring begreppet omsorg och stora barngrupper, finns det skillnader och likheter?
● På vilka sätt kan omsorg förstås och kan stora barngrupper påverka hur omsorg ges? Med hjälp av anknytningsteorin, det sociokulturella perspektivet och begreppet psykosocial arbetsmiljö har den empiri som samlats in analyserats för att besvara frågeställningarna. Nedan påbörjas denna del av en metoddiskussion där kritisk granskning av den metod som valts för denna studie kommer göras. Därefter följs texten av en resultatdiskussion där slutsats kommer presenteras.
6.1 Metoddiskussion
Denna studie baseras på en kvalitativ metod eftersom en kvalitativ metod förhåller sig mer till ord snarare än siffror (Bryman, 2011). Med tanke på att en kvalitativ metod valdes baseras studien på empiri insamlat genom intervjuer. Med tanke på intervju som metod, innebär det att materialet tolkas av oss, vilket innebär att materialet på något sätt påverkat av oss trots vår avsikt att vara objektiva, eftersom alla människor tolkar på sitt eget sätt (Bryman, 2011). Det finns även andra svårigheter med intervjuer som metod. Trots vår förlitlighet i det insamlade materialet måste vi vara medvetna om att respondenterna kan ha blivit påverkade av oss under intervjuerna och givit svar som de tror att vi vill höra. En annan faktor som kan ha påverkat svaren under intervjun är det faktum att samtalets spelades in. Enligt Alvehus (2013) kan respondenten känna sig stressad över situationen och att det påverkar hur personen svarar. Under intervjuerna var vi båda närvarande, vilket anses som en fördel för att hitta gemensamma tolkningar, vilket bidrar till högre trovärdighet. Däremot är vi medvetna om att det kan bli förvirrande för respondenten vem hen ska titta på och vem hen ska svara till, detta kan också ha påverkat svaren. Under en semistrukturerad intervju är följdfrågor en viktig del och vi anser att följdfrågorna gav oss möjlighet att få svar på det som krävdes för att besvara
