• No results found

Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök : en intervjustudie

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök : en intervjustudie"

Copied!
33
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

EXAMENSARBETE - MAGISTERNIVÅ

VÅRDVETENSKAP

VID AKADEMIN FÖR VÅRD, ARBETSLIV OCH VÄLFÄRD 2020:19

Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter inom

psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök

- en intervjustudie

Sofia Andreasson

Minna Tassemeier

(2)

Uppsatsens titel: Sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök - en intervjustudie.

Författare: Sofia Andreasson och Minna Tassemeier.

Huvudområde: Vårdvetenskap.

Nivå och poäng: Magisternivå, 15 högskolepoäng.

Utbildning: Specialistsjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård.

Handledare: Aleksandra Jarling.

Examinator: Niklas Andersson

SAMMANFATTNING

Bakgrund: Suicid är ett vanligt förekommande folkhälsoproblem världen över. Människor som överlevt suicidförsök vårdas ofta inom psykiatrisk heldygnsvård. Sjuksköterskan har ett stort ansvar för omvårdnaden och likaså ett yrkesansvar att skapa vårdande möten med patienten och vårda utifrån ett patientperspektiv. Eftersom vi av tidigare forskning vet att sjuksköterskan är en viktig del av relationen till patienten är det av största vikt att lyfta dennes känslor och upplevelser och hur de i sin tur påverkar patienten.

Syfte: Att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök.

Metod: Datainsamling utfördes genom intervjustudier som analyserades med kvalitativ innehållsanalys.

Resultat: I resultatet framkommer två huvudkategorier;Uppleva känslor som är svåra och Uppleva känslor som berikar, med ett överskridande tema, Utmaning och motivation-det paradoxala vårdandet. I vårdandet upplever sjuksköterskan en mängd olika känslor och även tvära kast dem emellan. Bland de svåra känslorna nämns exempelvis frustration och ilska. Känslor av positiv karaktär stärker å andra sidan sjuksköterskan i sin yrkesroll och ger drivkraft till att fortsätta vårda.

Diskussion/Slutsats: Vårdandet av patienter efter ett suicidförsök är en mycket svår situation att ställas inför då vårdandet är komplext och mycket känsloutmanande även för en

sjuksköterska eller specialistsjuksköterska med mångårig yrkeserfarenhet. Trots detta

bemannas ofta psykiatriska heldygnsvården av mindre erfarna sjuksköterskor. Verksamheter bör därför prioritera kompetensutveckling och tillgång till handledning och reflektion på arbetsplatsen för att kunna möta patienter i svåra och komplexa situationer och ge en trygg och säker vård som baseras på kompetens och erfarenhet.

Nyckelord: Suicid, upplevelse, sjuksköterska, specialistsjuksköterska, psykiatri, vårdande, vårdlidande, vårdrelation, kvalitativ intervjustudie

(3)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRORD 1

INLEDNING 2

BAKGRUND 2

Suicid 2

Ett vårdande ansvar 3

Att vårda utifrån ett livsvärldsperspektiv 4

PROBLEMFORMULERING 5 SYFTE 5 METOD 5 Vetenskaplig ansats 5 Deltagare 5 Datainsamling 6 Dataanalys 7

Från meningsenheter till kategorier 8

Etiska överväganden 8

RESULTAT 9

Resultat med underkategorier, kategorier och tema 9

Utmaning och motivation - det paradoxala vårdandet 9

Uppleva känslor som är svåra 9

Irritation och ilska 9

Oro och rädsla 10

Sorg 10

Frustration 11

Uppleva känslor som berikar 12

Medkänsla och förståelse 12

Vilja hjälpa 12

Känna sig nöjd och hoppfull 13

Kunna dela svårigheter med sina kollegor 13

DISKUSSION 14

Metoddiskussion 14

Resultatets trovärdighet 14

Överförbarhet 15

(4)

Att vara rustad för svåra möten 16

Känslornas inverkan på vårdandet 17

Drivkraft i vårdandet 18

SLUTSATS 18

Kliniska implikationer 19

Förslag till vidare forskning 19

REFERENSER 20

Informationsbrev till verksamhetschef 24

(5)

FÖRORD

Vi vill rikta ett stort tack till intervjupersonerna som alla arbetar inom den psykiatriska heldygnsvården. Ni tagit er tiden att träffa oss, ställt upp på intervjuer och berättat om era upplevelser. Ni har verkligen delat med er av era erfarenheter och känslor som vi behövt, utan er hade vi inte kunnat skriva vår uppsats.

Vi vill rikta ett stort tack till vår handledare Aleksandra Jarling som väglett, uppmuntrat och stöttat oss hela vägen genom vårt uppsatsskrivande.

Tusen tack och världens största blombukett till dig! Sofia Andreasson och Minna Tassemeier

(6)

INLEDNING

Suicid är ett utbrett folkhälsoproblem världen över vilket leder till negativa konsekvenser för såväl den enskilda individen som deras närstående och för samhället i stort. Många människor möter sjukvården och vårdas på grund av illabefinnande med tankar på att inte vilja leva mer eller efter ett suicidförsök. Detta lidande förekommer hos människor i alla åldrar och ofta finns andra underliggande sjukdomar vilket gör att behoven är omfattande och många gånger komplexa. Människor som överlevt ett suicidförsök vårdas inledningsvis ofta inom psykiatrisk heldygnsvård där sjuksköterskan har ett stort ansvar för omvårdnaden. Då båda författarna arbetar som sjuksköterskor inom svensk psykiatrisk öppenvård väcktes intresset för valt fenomen. Det valda området är också något som båda författarna tycker är intressant att studera vidare relaterat till dess förekomst i samhället. Ingen av författarna har arbetat med valt fenomen inom heldygnsvård men har en viss förförståelse av fenomenet genom många års kliniskt arbete inom psykiatrin samt att fenomenet är förekommande i samhället. På grund av bristen på specialistutbildade sjuksköterskor inom psykiatri är det vanligt att en grundutbildad sjuksköterska axlar ansvaret för omvårdnaden. I denna uppsats benämns alla som sjuksköterskor. Att vårda i samband med komplexa vårdbehov kräver kunskap och engagemang för att kunna förmedla trygghet och införliva hopp. Det pågår forskning kring fenomenet suicid och det finns även forskning kring hur sjuksköterskan upplever vårdandet av patienter efter ett suicidförsök. Dock är det ett faktum att suicid är ett globalt folkhälsoproblem och statistiken tyder inte på att antalet suicidförsök minskar. Vi kan även anta att den pågående Covid-19 pandemin kommer att påverka befolkningens psykiska hälsa då vi redan nu kan se hur den ger konsekvenser bland annat ur samhällsekonomisk synpunkt.

BAKGRUND

Suicid

Omkring 800 000 människor dör varje år i suicid världen över och på en fullbordad suicid görs mer än 20 suicidförsök. Globalt sett under år 2016 var, enligt Världshälsoorganisationen (WHO 2019), suicid den vanligaste dödsorsaken i åldersgruppen 15–29 år. Flest dödsfall genom suicid sker i låg- och medelinkomstländer och i de flesta länder dör mer än dubbelt så många män som kvinnor i suicid. I Sverige dog 1 574 personer under 2018 på grund av suicid (Folkhälsomyndigheten 2019). Enligt Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes Stöd var 1082 av dessa män och 492 kvinnor. Dessa siffror innebär en ökning på 30 % ökning från året innan (SPES 2018). Det finns människor som lever med tankar på att inte vilja leva, en svår situation som ofta är sammanflätad med psykisk ohälsa. När människan varken har tillgång till verktyg eller förhållningssätt som hjälper för att möta motgångar kan hoppet inför livets möjligheter förloras vilket i sin tur kan leda till att suicid ses som enda utväg ur en situation. Vid en livskris kan livets balans många gånger rubbas, vilket kan handla om både små och stora livsfrågor. Det kan handla om livsförändringar såsom relationsproblem, skilsmässa, ensamhet, svåra förluster, ökad alkoholkonsumtion eller personliga kriser som exempelvis att drabbas av en svår sjukdom (Sellin et. al 2017). De två enskilt största riskfaktorerna för suicid är tidigare suicidförsök och psykisk sjukdom. Depression ses som den vanligaste underliggande psykiatriska diagnosen. Risken förstärks ytterligare om personen dessutom har ångest, sömnstörning och om det finns flera samtidiga psykiatriska diagnoser eller somatisk sjukdom.

(7)

Andra psykosociala problem som att hamna utanför arbetslivet eller misslyckande i skolan kan också öka risken (Socialstyrelsen 2019). Det finns idag en stigmatisering kring suicid och psykiska sjukdomar vilken kan ses som en orsak till att många människor som försökt begå suicid inte söker hjälp och därför inte får den hjälp de behöver (WHO 2019).

Ett vårdande ansvar

ICN:s Etiska kod för sjuksköterskor (2012) beskriver sjuksköterskans fyra grundläggande ansvarsområden; att förebygga sjukdom, främja hälsa, lindra lidande och återställa hälsa. Det vårdande ansvaret bygger också på respekt för mänskliga rättigheter, inklusive de kulturella rättigheterna, rätten till värdighet, till liv och egna val, och att bli bemött med respekt. Omvårdnad ska vara respektfull, oberoende av hudfärg, ålder, kulturell eller etnisk bakgrund, trosuppfattning, sexuell läggning eller kön och ges oavsett funktionsnedsättning eller sjukdom, nationalitet, social ställning eller politiska åsikter (ICN 2012). Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor (2014) belyser specialistsjuksköterskans ansvar som dessutom inriktas på att leda, samordna och utveckla omvårdnad. Enligt Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor (2014) ansvarar specialistsjuksköterskan med inriktning psykiatrisk vård för såväl omvårdnadens utveckling som kvalitet. Specialistsjuksköterskan ska ansvara för att tillvarata patientens och dess närståendes erfarenheter, behov och mål i planering och genomförande av vård. Vidare ska specialistsjuksköterskan ansvara för att kontinuerligt utvärdera den psykiatriska omvårdnad som patienten erbjuds, likaså förnya bedömning av patientens behov. Specialistsjuksköterskan ska också ansvara för att patienten erhåller stöd och insatser för att stärka förmågan till återhämtning och egenvård (Psykiatriska riksföreningen för sjuksköterskor 2014). För specialistsjuksköterskan är det således viktigt att vara medveten om hur suicid är ett växande problem i vårt samhälle. Detta är ett område där dennes kompetens behövs för att kunna leda och samordna omvårdnaden för denna patientgrupp men även för att se över utvecklingsmöjligheter och utrymmen för förbättringsarbete. Wiklund Gustin (2014, s. 31) beskriver vårdande utifrån att lindra lidande och att främja patientens hälsoprocesser. I vårdandets centrum står människan som lider, inte symtomet eller sjukdomen i sig. Intresset bör därför riktas mot hur patienten upplever hela sin situation, sitt liv, sig själv och inte bara sin sjukdom. Målet är att patienten ska nå ökad livskvalitet och psykisk hälsa. I psykiatrisk vård kan vårdande handla om strävan efter stabilitet genom att förhindra turbulens. Stabilitet uppkommer då vårdandet skapar förutsättningar för patienten som kan bidra till återhämtning och till en mer stabil psykisk hälsa (Salzmann-Erikson, 2014, s 346). Trots att vårdpersonal har kunskap om vårdande och vikten av den vårdande relationen tycks vården ofta präglas av att se patienten med utgångspunkt i en sjukdom eller diagnos. En överfokusering på att kategorisera och diagnostisera kan bidra till att patienten upplever maktlöshet och stigma i den suicidala processen. Om patienten inte får sina individuella behov tillgodosedda kan detta leda till att patienten upplever sig otrygg vilket kan öka suicidaliteten under vårdtiden (Berg, Rortveit & Aase 2017). Möjligheten för patienten att under vårdtiden bli sedd, bekräftad, förstådd som människa, att få berätta sin livshistoria kan bidra till upplevelser av återhämtning (Sellin, Asp, Wallsten & Wiklund Gustin 2017). När sjuksköterskan visar respekt, lyssnar, har professionell kunskap i ämnet och signalerar tro och hopp på att situationen kommer att kunna hanteras tillsammans, blir vårdmötet stöttande. Att få hjälp med att etablera struktur i det dagliga livet ansågs också som viktigt, speciellt under de första dagarna efter ett suicidförsök. Professionella och stöttande samtal med vårdpersonal efterfrågades där patienterna kunde berätta om sitt mående för någon, vilket kunde göra dagen lättare (Vatne & Nåden 2014).

(8)

Att vårda utifrån ett livsvärldsperspektiv

Ett vårdvetenskapligt perspektiv tar sin grund i patientens perspektiv vilket innebär att se och möta patienten utifrån dennes egna levda erfarenheter, något som benämns som livsvärld. Livsvärlden är unik och högst personlig, men kan delas med andra. Livsvärldsperspektivet kan hjälpa sjuksköterskan att vara öppen för hur patienten upplever sin sjukdom och vad hälsa och välbefinnande har för betydelse för denne. Detta förutsätter att sjuksköterskan är lyhörd för det unika inom varje människa då alla upplever och hanterar sin hälsa och sjukdom på olika sätt. I vårdandet är det av stor vikt att särskilja de viktiga elementen i patientens liv som har betydelse i dennes hälsoprocess (Dahlberg & Segesten 2016, ss. 126–130). Att i den vårdande professionen ha en öppenhet inför patientens upplevelser är en förutsättning för en vårdande relation. Om detta förhållningssätt uteblir kan mötet snarare i motsats resultera i en distans mellan sjuksköterska och patient, vilket kan bidra till misstro och otrygghet (Carlsson 2014, ss. 314–321). Vårdande utifrån ett livsvärldsperspektiv beskrivs vidare av Carlsson (2014, ss. 318– 320) som ett “naket vårdande” där öppenheten står för att se om något nytt uppstår i relationen mellan sjuksköterska och patient. I en sådan vårdande relation förmedlar sjuksköterskan nyfikenhet inför patientens situation, medkänsla likaså stabilitet och trygghet.

För att vården ska vara vårdande behöver sjuksköterskan också reflektera över den egna betydelsen i ett vårdande sammanhang. Dahlberg och Segesten (2016, ss. 122–126) beskriver hur viktigt det är att iaktta sina egna känslor och upplevelser då detta påverkar hur vårdandet upplevs av patienten. Vårdaren är alltid en del av patientens livsvärld och är därmed av betydelse för vården. Känslor hos sjuksköterskan som upplevs svåra i patientmöten måste beaktas, lyftas fram och bearbetas för att patienten i sin tur ska ha en möjlighet till god vård. För att ha kunskap om patientens livsvärld måste således vårdaren ha kunskap om sig själv, om egna attityder, känslor, eventuella fördomar och hur dessa kan påverka patientens hälsoprocess (Dahlberg & Segesten 2016, ss. 126–128). Att möta patienter som genomfört suicidförsök väcker känslor och beskrivs i en studie från Storbritannien som en av de mest stressande situationer en sjuksköterska kan ställas inför (Mendes 2015). Vidare beskrivs hur dessa situationer kan leda till skuldkänslor hos sjuksköterskan som haft en professionell relation till patienten och dess anhöriga. Funderingar kring om man gjort tillräckligt eller missat någon information kan leda till ångest och skuldkänslor (Mendes 2015). En studie genomförd i Australien visar hur sjuksköterskans negativa attityder kan öka risken för ytterligare suicidala handlingar (Bjarnfield, Cross & McCauley 2018).

Det finns kunskap om hur attityder och värderingar påverkar mellanmänskliga möten. I vården av suicidala människor är det därför relevant att lyfta fram stigmans och religionens påverkan. Studier visar hur stigmatisering och olika religiösa uppfattningar hos sjuksköterskan påverkat omvårdnaden av patienter efter ett suicidförsök (Osafo, Akotia, Boakye & Dickson 2018). I en studie från Taiwan poängterades att ju mer kunskap och erfarenhet sjuksköterskan hade om suicid och psykiatri desto mindre negativt förhållningssätt hade hen mot patienter efter ett suicidförsök. Studien understryker vikten av att som sjuksköterska vårda utifrån respekt med ett öppet och medmänskligt förhållningssätt och lyfter behovet av sjuksköterskans kompetens i vården efter ett suicidförsök (Sun, Long & Boore 2007).

(9)

PROBLEMFORMULERING

I Sverige dör omkring 1500 människor varje år i suicid, motsvarande siffra globalt sett ligger på ca 800 000 människor. Fenomenet anses vara tabubelagt i många kulturer. Samhällets norm kring suicid kan leda till stigmatisering av individen vilket många gånger kan bidra till en känsla av utanförskap. Suicid leder till stort lidande och till försämrad hälsa hos patienten, för närstående men även för andra berörda såsom exempelvis personal inom hälso- och sjukvård. Tidigare forskning visar att sjuksköterskans upplevelser av suicid påverkar patientens upplevelser av vården. Det är därmed av största vikt att förstå mer om hur sjuksköterskan upplever omvårdnaden av patienter efter ett suicidförsök. Hur upplever sjuksköterskan mötet med människor som gjort suicidförsök? Suicidforskning pågår och är ett ständigt angeläget område, ändå tycks suicidtatistiken inte förändras nämnvärt. Vi behöver därför förstå mer om sjuksköterskans upplevelser i samband med fenomenet.

SYFTE

Syftet är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök.

METOD

Vetenskaplig ansats

För att objektivt kunna tolka material krävs en medvetenhet kring den egna förförståelsen och en strävan av att vara neutral och öppen för vad resultatet kommer att påvisa (Polit & Tatano Beck 2017). Trots att ingen klinisk erfarenhet finns hos någon av författarna gällande att vårda patienter efter ett suicidförsök inom psykiatrisk heldygnsvård, finns en förförståelse av fenomenet. Författarna kan anta att sjuksköterskor upplever en mängd olika känslor i samband med dessa vårdande situationer som i sin tur påverkar patientens livsvärld och det vårdande mötet mellan sjuksköterska och patient. För att närma sig ett fenomen krävs enligt Dahlberg, Dahlberg och Nyström (2008, s. 97) en öppenhet hos forskaren. Detta beskrivs ofta svårt på grund av människans naturliga tendens att identifiera olika fenomen och se dess betydelse utifrån sina förutfattade meningar. Att studera levda erfarenheter bör därför innebära att inta en öppen inställning till det som visar sig genom att vända sig till den som erfar verkligheten, det vill säga sjuksköterskorna i studien (Dahlberg, Dahlberg & Nyström 2008, 97–98). Författarna till uppsatsen har kontinuerligt under arbetets gång gemensamt reflekterat över den egna förförståelse och dess betydelse för processen.

Deltagare

Inklusionskriterier för deltagande i studien var att deltagarna skulle vara sjuksköterska eller specialistsjuksköterska, ha arbetat minst ett år som sjuksköterska, vara yrkesverksam på en psykiatrisk avdelning och ha vårdat patienter efter ett suicidförsök. Ett viktigt krav för studiens tillförlitlighet är att samtliga deltagare har god kännedom av fenomenet, vilket varit en avgörande faktor i urvalet (Graneheim, Lindgren & Lundman 2017). För att få variation i deltagarnas erfarenheter eftersträvades spridning i ålder, arbetsplats och arbetslivserfarenhet. Verksamhetschefer inom två större psykiatriska kliniker kontaktades via mail i syfte om att få godkännande för att intervjua sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor inom respektive klinik (se bilaga 1).

(10)

Efter att verksamhetscheferna gett sitt godkännande togs kontakt med vårdenhetschefer på fem medverkande avdelningar som vidarebefordrade kontakt med frivilliga deltagare som uppfyllde inklusionskriterierna. Deltagarna informerades muntligt och skriftligt om att medverkan innebar att deras personuppgifter skulle behandlas konfidentiellt och att intervjuerna skulle spelas in för att sedan transkriberas i enlighet med Etikprövningslagen (SFS 2008:192) (Se bilaga 2). Sammanlagt intervjuades sju kvinnor och en man fördelade på de två sjukhusen. Sjuksköterskorna var i åldrarna 38–63 år. Två av sjuksköterskorna var grundutbildade med minst 8 års erfarenhet av yrket. Fem deltagare var specialistsjuksköterskor inom psykiatrisk vård och en sjuksköterska hade vidareutbildning inom geriatrisk vård. Alla deltagare hade mer än åtta års erfarenhet av att arbeta inom psykiatrisk heldygnsvård och hade således kännedom om fenomenet att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök.

Datainsamling

Datainsamlingen har skett genom ostrukturerade kvalitativa intervjuer. Dessa intervjuer inleds med att deltagaren uppmanas att berätta en händelse kopplad till valda fenomen. Följdfrågor ställs därefter vilka baseras på det som deltagaren delar med sig av under intervjun. Denna typ av intervjuer är vanligt förekommande inom fenomenologisk forskning (Polit & Tatano Beck 2017, ss. 509-510). Under planeringsfasen gjordes en bedömning att ostrukturerade kvalitativa intervjuer är en lämplig datainsamlingsmetod för att undersöka valda fenomen. Intervjuerna utfördes inte gemensamt av författarna för att undvika maktposition gentemot deltagaren. Intervjuerna genomfördes under tidig vår 2020 på en plats som deltagaren själv valde, vilket vid samtliga intervjuer blev på deltagarens arbetsplats. Intervjusituationen har varit avskild från verksamheten för att kunna genomföras ostört. Innan intervjuerna påbörjades informerades deltagaren igen om att medverkan var frivillig och att materialet skulle behandlas konfidentiellt och kasseras efter att studien är klar i enlighet med Vetenskapsrådets föreskrifter (2017, ss. 40– 41). Författarna har under hela intervjusituationen strävat efter öppenhet gentemot det undersökta fenomenet. Denna vetenskapliga hållning lyfts upp av Dahlberg, Dahlberg och Nyström (2008, s. 97). Svårigheten i att behålla en öppenhet i intervjusituationer kan vara den egna förförståelsen, vilket diskuterats gemensamt innan påbörjad datainsamling och även under arbetets gång. Målet har varit att den egna förförståelsen ska bli en tillgång i att kunna följa upp det som deltagaren delgivit i sin berättelse med adekvata följdfrågor och samtidigt vara observant på att den egna förförståelsen inte blir ett hinder som styr samtalet utifrån tidigare erfarenhet inom psykiatri. Intervjun inleddes med en öppen inledande fråga eller en uppmaning om att Berätta om en situation där du vårdat en patient efter ett suicidförsök. Därefter ställdes uppföljande frågor exempelvis; Hur kändes det? Vill du berätta mer om det? Vad betyder det för dig? Syftet var att stimulera deltagarna till att fördjupa reflektionerna och berätta mer. Intervjuerna varade i 20–35 minuter, spelades in via mobiltelefon och transkriberades därefter. Materialet har förvarats inlåst och på lösenordsskyddad dator och hanterats så att ingen förutom författarna och handledaren har kunnat ta del av materialet. De inspelade intervjuerna sparades i nummerordning för att avidentifiera deltagarna. Deltagarnas ålder, utbildning och antal yrkesverksamma år noterades, men spelades inte in. Dessa uppgifter kommer inte att redovisas i samband med resultat enligt Vetenskapsrådet (2017, ss. 40–41) som lyfter upp kravet om sekretess. Det har varit viktigt att läsaren inte kan identifiera någon av deltagarna.

(11)

Dataanalys

Data har analyserats i enlighet med Graneheim och Lundmans (2004) beskrivning av kvalitativ innehållsanalys. Ett första grundläggande beslut i användandet av innehållsanalys är enligt beskrivningen att välja analysenhet, vilket i studiens fall blev kvalitativa intervjuer med sjuksköterskor. Nästa steg i analysprocessen av intervjuerna är transkribering vilket genomfördes av författarna var för sig. Data lästes därefter till en början noggrant igenom i sin helhet flertalet gånger för att stifta bekantskap med innehållet. Innehåll med koppling till syftet markerades i dokumentet och fördes över till ett nytt dokument, dessa beskrivs enligt Graneheim och Lundman (2004) som meningsenheter. Enligt Lundman och Hällgren-Graneheim (2017, ss. 224–225) utgör lagom stora meningsenheter grunden för analysen. För stora meningsenheter kan vara svåra att hantera då de kan innehålla flera betydelser av texten. Likaså kan för små meningsenheter medföra att materialet blir för fragmenterat. Meningsenheter kortades sedan ner till mindre enheter, i enlighet med beskrivningen, för att belysa det väsentligaste i kortare ordalag, så kallad kondensering. De kondenserade meningsenheterna klipptes ut i pappersform och innehållet i dessa diskuterades noggrant gemensamt. Meningsenheterna delades sedan upp i olika högar med olika färger av post-it lappar beroende av dess innehåll. Dessa högar bildade underkategorier vilka döptes efter dess innehåll. Efter uppdelning av åtta underkategorier kunde två olika kategorier urskiljas (se tabell 1). Att skapa kategorier är enligt Graneheim och Lundman (2004) en kärnfunktion i kvalitativ innehållsanalys. Och beskriver en kategori som en grupp av innehåll som delar något gemensamt. Enligt Lundman och Hällgren-Graneheims (2017, s. 221) beskrivning av induktiv ansats har även i denna analysprocess materialet undersökts förutsättningslöst för att kunna urskilja mönster. Analysprocessen innebär en rörlig process vilken går fram och tillbaka mellan hela och delar av texten. Metoden beskriver både manifest och latent analys av innehåll och tolkningarna av data varierar i både djup och nivå av abstraktion. En text bär alltid flera olika betydelser och en viss grad av tolkning görs alltid i analysfasen. Verkligheten kan dock alltid tolkas på olika sätt (Graneheim & Lundman 2004).

(12)

Tabell 1. Från meningsenheter till kategorier

Meningsenhet Kondenserad

meningsenhet

Underkategori Kategori

“Jag kan nog bli irriterad, ja, jag kan nog bli irriterad när de gör intoxer, för ibland gör de det återkommande och då kan jag bli irriterad”

Irriterad vid återkommande intoxer Irritation och ilska Uppleva känslor som är svåra

“Dels har jag kunnat känna sån förståelse, sån empati, liksom att jag förstår precis för att det finns

människor som är så trasiga i varenda del i deras kropp som jag förstår verkligen”

Att känna förståelse och empati för att en människa mår dåligt Medkänsla och förståelse Uppleva känslor som berikar .

Etiska överväganden

Goda forskningsetiska principer har iakttagits och tillämpats i enlighet med lagen om Etikprövning och forskning (SFS 2008:192). Studenter har ett ansvar att vara väl insatta gällande forskningsetiska krav och lagar och tillsammans med sin handledare försäkra sig om att dessa riktlinjer tillämpas (Sandman & Kjellström 2018, ss. 371–393). Vetenskapsrådet (2017) beskriver olika viktiga aspekter i samband med forskning. En sådan är studiens tillförlitlighet. För att kunna presentera ett tillförlitligt resultat ska syftet vara tydligt. Metoden som används ska vara väl beskriven och användas korrekt (Vetenskapsrådet 2017, s. 25). Helsingforsdeklarationen (2013) fastställer vikten av att skydda och ansvara för hälsa, integritet, värdighet, rätten till självbestämmande och konfidentialitet hos alla deltagare i studien trots att samtycke givits. Deltagare ska dessutom få en tydlig beskrivning av studiens syfte och metod. Materialet har förvarats så att endast författarna och handledaren kunnat ta del av det (Helsingforsdeklarationen, 2013). I urvalet av deltagare beaktades att deltagarna inte står i någon beroendeställning till författarna, varför två kliniker valts, dit författarna själva inte har någon koppling. Enligt lagen om Etikprövning och forskning (SFS 2008:192) har deltagarna informerats om att de när som helst har rätt att avbryta sin medverkan i studien utan att det kommer påverka eller innebära några negativa konsekvenser för dem. Några risker för deltagandet har inte identifierats. Ämnet i sig skulle kunna väcka obehag att prata om, vilket har tagits med i beaktande genom att stanna upp under intervjun och låta deltagaren samla sig innan intervjun fortsatte.

(13)

RESULTAT

I resultatet presenteras sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter efter ett suicidförsök inom psykiatrisk heldygnsvård. Ett övergripande tema beskrivs som, Utmaning och motivation - det paradoxala vårdandet. Vidare presenteras två kategorier,Känna känslor som är svåra och Känna känslor som berikar (tabell 2).

Tabell 2. Resultat med underkategorier, kategorier och tema.

Underkategori Kategori Tema

Irritation och ilska Oro och rädsla Sorg

Frustration

Uppleva känslor som

är svåra Utmaning och motivation-det paradoxala vårdandet

Medkänsla och förståelse Vilja hjälpa

Känna sig nöjd och hoppfull Kunna dela svårigheter med sina kollegor

Uppleva känslor som berikar

Utmaning och motivation - det paradoxala vårdandet

Att vårda patienter efter ett suicidförsök väcker en mängd olika känslor med tvära kast dem emellan. Detta kan visa sig genom att känna irritation och ilska till att därefter känna medkänsla och förståelse. Deltagarna beskrev hur de kunde uppleva flera känslor i samma vårdande situation likaså hur olika känslor upplevdes vid olika delar under patientens vårdtid.Detta leder till stora känsloutmaningar, men kan även fungera som en drivkraft som leder vården och relationen framåt.

Uppleva känslor som är svåra

Flertalet olika svåra känslor upplevs i vården vilka kan kännas utmanande för sjuksköterskan att hantera i mötet med patienten.

Irritation och ilska

Irritation och ilska kan ur flera aspekter prägla vårdandet. Detta upplevs som svårhanterligt och energikrävande då det i samband med dessa känslor kan uppstå svårigheter i att kunna erbjuda patienten god vård. Känslorna kan uppstå utifrån att en patient upplevs ta upp en vårdplats i onödan vid upprepade suicidförsök. Det beskrivs också en känsla av ilska relaterat till att patienten inte sökt hjälp i tid utan att den psykiska ohälsan gått så långt att hen behövt göra ytterligare suicidförsök. I vårdandet påtalas också vikten av att inte visa ilska mot patienten trots att känslan finns. Irritation väcks även när samma patienter inkommer efter upprepade suicidförsök, exempelvis vid intoxikationer. Irritation kan också uppstå när det är svårt att nå fram till patienten:

(14)

“Jag kan bli ganska irriterad för jag förstår ju att det finns en underliggande problematik, men om hen inte visar det i vården här så kan vi ju inte heller hjälpa”.

Att känna irritation kring suicidförsöket inverkar på relationen till anhöriga och de närmaste runt patienten. Känslan kan leda till svårigheter för sjuksköterskan i att bibehålla professionellt förhållningssätt gentemot patienten och dess anhöriga. Irritation kan uppstå kring att patienten inte reflekterat tillräckligt över konsekvenserna för de anhöriga om suicidförsöket skulle fullbordats. Irritation upplevs också kring val av metod som använts vid suicidförsöket och om patienten har barn hemma vid tidpunkten för försöket.

Oro och rädsla

Känsla av oro uttrycks i vårdandet efter ett suicidförsök. Oro kan uttrycka sig somatiskt, som att känna en oro i magen, likaså hur oron gör att både trötthet och mental anspänning blir påtaglig under ett arbetspass. Det kan också finnas en oro över att inte kunna hantera situationen och därmed brista i den professionella rollen. En sjuksköterska uttrycker:

“Oro att det ska hända något, att jag missar signaler hos patienten, att jag inte är tillräckligt uppmärksam, att jag inte noterar vad som händer”.

Patientens desperation över sin situation, kan i sin tur resultera i oro hos sjuksköterskan själv. Det kan uppstå en gemensam oro och rädsla i personalgruppen över det gemensamma ansvar som finns gentemot patienten vid upprepade suicidförsök. Här ses ett behov av att pratat om dessa svåra situationer. Rädsla kan också uppstå över att patienten i sin impulsivitet kan bli skadlig för sig själv eller för någon annan. Denna rädsla kan uppstå utifrån tidigare erfarenheter av situationer kring suicidförsök då patienter använt sig av brutala och otänkbara metoder. Det påtalas också en rädsla över att patientens suicidförsök ska fullbordas. Detta gäller främst kring de patienter som genomgått upprepade suicidförsök. Det kan också finnas en oro och rädsla kring när patienten blir utskriven från avdelningen, vilken då handlar om osäkerhet kring den vardag hen skrivs ut till och hur dennes tillvaro återgår till det normala.

“Det är klart, det var mycket att jag var rädd i sådana situationer”.

Att under sitt arbetspass uppleva oro och rädsla kan bli svårhanterligt för sjuksköterskan och leda till mental trötthet. Denna oro och rädsla kan också distrahera sjuksköterskan i vårdandet. Sorg

Sjuksköterskan kan känna sorg över patientens situation, vilket i många fall kan resultera i empati och viljan att hjälpa. Denna känsla kan också bli svårhanterligt och leda till utmattning och frustration i att inte kunna hjälpa patienten i sin situation. Att känna sorg kan ses ur flera perspektiv i vårdandet. En sorgsenhet beskrivs utifrån patientens egen situation där tillvaron är så tuff att det finns en önskan om att inte längre vilja leva och ett försök till suicid är lösningen för att på något sätt komma vidare. En sjuksköterska uttrycker:

“Också att man blir ledsen och känner med patienten och att man förstår att situationen är så pass tuff att hen inte känner att hen orkar leva längre”.

Det påtalas ofta en sorg över att patienter återkommer inom vården och gör upprepade suicidförsök.

(15)

Detta kan ta sig uttryck som irritation kring försöken, känslan kan i nästa stund övergå till sorg utifrån välmening av patienten. Dessa tvära kast mellan olika känslor upplevs svårhanterligt av sjuksköterskan. Det kan också finnas en sorg över att patienten faktiskt ska dö i suicidförsöket.

“Det är ledsamt att se de återkomma, man önskar att de inte skulle göra det”. Frustration

Otillräcklig hjälp från vården väcker frustration vilket kan uppstå när patienten inte fått behövliga resurser efter utskrivning från avdelning och gjort ytterligare suicidförsök vilket blir en negativ upplevelse för sjuksköterskan i sin yrkesroll. Detta kan leda till att sjuksköterskan inte ser sitt vårdande som meningsfullt då patientens situation upplevs som hopplös. Vidare uppstår frustration när patienten skrivs ut från avdelningen efter en mycket kort vårdtid i förhållande till patientens mående. Frustration ses många gånger i att inte ha mandat att hålla patienten kvar på avdelningen då de själva har en önskan om utskrivning och hemgång och när risken för återfall fortfarande ses som stor. Frustration leder till en upplevelse för sjuksköterskan att inte kunna påverka vården tillräckligt vilket upplevs som svårhanterligt.

“Där är återigen frustration för man vill ju kunna ge en effektiv vård och det känns inte som att det blir det”.

Situationer när patienter gör upprepade suicidförsök och återkommer till vården väcker även det känslor av frustration. Frustrationen handlar då ofta om att det finns en uppfattning om att dessa patienter hade kunnat fångas upp i ett tidigare skede, vilket eventuellt hade förhindrat ytterligare suicidförsök. Vidare upplevs frustration när patienten inte samtycker till erbjuden vård efter utskrivning, vilket istället kan resultera i upprepade suicidförsök. Vidare kan det finnas frustration kring att patienten fått läkemedel utskrivet som skulle kunna användas som tillvägagångssätt i ett nytt försök. Upplevelsen av frustration kan även bero på att inte observera någon typ av förbättring i patientens mående, dock finns samtidigt en förståelse kring att tillfrisknande kan ta lång tid. Stor del frustration framkommer också i mötet med de patienter som under vårdtiden fortfarande bär på en längtan kring att vilja dö. Sjuksköterskan beskriver frustration att dessa patienter kan vara svåra att motivera och svåra att införliva hopp till:

“Där kan det vara en frustration att man vill se en förbättring, det kan dock ta väldigt lång tid”.

Det är svårt att inte tappa motivationen i vårdandet då patientens förbättring av måendet kan dröja. Frustrationen kan lätt ta över och göra det svårare för sjuksköterskan att driva vården framåt. Olika attityder i personalgruppen kan också leda till frustration, både gällande kollegor på samma avdelning men också gentemot vårdpersonal i öppenvård eller liknande. Ofta handlar frustration om uppfattningen att kollegor saknar förståelse gentemot patienter som återkommer. Att känna frustration över sina kollegors attityder kan leda till känslan av att vara ensam om att förstå patienten och att inte kunna ventilera sina svårhanterliga känslor med sina kollegor.

“Det går åt mycket tid att handskas med det här som sjuksköterska att det inte spårar ur eller att det inte blir en ilska eller agg mot patienten, att det blir fel. Det kan bli frustrerande att

som sjuksköterska jobba med”. 11

(16)

Uppleva känslor som berikar

Många vårdmöten och vårdsituationer väcker svåra känslor hos sjuksköterskan, dock är inte alla upplevelser av negativ karaktär. Det finns flera faktorer som underlättar och driver det vårdande arbetet framåt.

Medkänsla och förståelse

Sjuksköterskan kan i dessa vårdmöten uppleva medkänsla, empati och förståelse. Dessa känslor kan fungera som en drivkraft som bidrar till att se människan bakom handlingen och det smärtsamma och många gånger hopplösa i situationen. En förståelse för patienten gör att sjuksköterskan blir mindre benägen att döma själva handlandet, vilket bidrar till en större öppenhet för patientens situation och erfarenheter. Detta är en nödvändighet för att vårdandet ska främja hälsoprocesser.

“Jag kan acceptera att en patient mår så dåligt att ett självmord ses som enda möjlighet, det gör jag faktiskt”.

“Jag förstår ändå att även om önskan inte är att dö så är det ändå ett mått på hur dåligt de här personerna mår så jag upplever inte det där … jag vet att det finns kollegor som suckar

att är hon här igen. Men så tänker inte jag, det gör jag inte”.

Att vårda efter ett suicidförsök är svårt och energikrävande, men att kunna känna empati är en viktig egenskap för att orka fortsätta arbeta. Empati bidrar till att kunna förstå patientens smärta vilket leder till att sjuksköterskan känner meningsfullhet i sitt arbete. Känslan av att den egna rollen och arbetsuppgifterna är viktiga och meningsfulla ger bekräftelse och ork att kunna finnas kvar hos patienten.

“Dels har jag kunnat känna såhär, sån förståelse, sån empati liksom att jag förstår precis. För det finns människor som är så trasiga i varenda del i deras kropp som jag förstår

verkligen. De har så mycket problem så man ser inte själv hur man som vårdare skulle kunna vända på tåget liksom”.

Det beskrivs vara svårare att känna medkänsla och förståelse, likaså hur vårdandet upplevs som tyngre när patienten har minderåriga barn eller om patienten upplevs vara manipulativ. Att inte kunna känna medkänsla eller förståelse är nära kopplat till känslor av ilska, skuldbeläggning och frustration. Medkänsla och förståelse påtalas som mer närvarande när patienten upplevs haft uppriktig önskan om att vilja dö.

Vilja hjälpa

Att vilja hjälpa patienten i sin situation kan ses som en berikande upplevelse. Viljan att hjälpa upplevs som en drivkraft och en stark motivation för att kunna vara ett stöd för patienten. Trots att arbetet upplevs som tungt och svårt och trots att många patienter väcker svårhanterliga känslor, är känslan av att kunna vara till hjälp i den svåra situationen central:

“Det är den bästa känslan man kan få när man jobbar med detta, det är ju det vi vill, vi vill kunna hjälpa alla”.

(17)

“Sen blir man även väldigt motiverad, man drivs ju som vårdpersonal att stötta och hjälpa och i ett läge där patienten inte förmår något positivt så blir vi patientens ryggrad”. Känslan av att vilja hjälpa leder också till att ta initiativ till svåra samtal med patienten och därmed skapa närhet, förtroende, allians och en relation. Att i sitt arbete lyckas med att skapa förtroende och allians ger en känsla av tillfredsställelse då det finns en önskan att kunna hjälpa patienten i den svåra situationen.

Känna sig nöjd och hoppfull

Att kunnat bidra till att patienten återfått psykisk balans leder till en känsla av att vara tillfreds över de egna insatserna. Att lyckas trots patientens känsla av hopplöshet, väcka livslusten och vända på det svåra upplevs som positivt i arbetet och ger energi att orka arbeta vidare. Detta berikar vårdandet.

“Det är väldigt många som gjort ett suicidförsök i en livskris och går ut och fungerar och kan återgå till livet som vanligt. Det är ofta det händer också. Det känns roligt, faktiskt”. Trots att patientmöten kan upplevas som svåra finns en benägenhet att se situationen ur patientens perspektiv. Känslor som att känna sig nöjd och hoppfull är nära kopplad till hur patienten mår i sin situation. Om hen kan återgå till en fungerande vardag och inte behöva återkomma till avdelningen känner sjuksköterskan en bekräftelse i hur hen agerat rätt i den svåra vårdsituationen. Det är således ofta patientens upplevelse som påverkar huruvida sjuksköterskan kan känna sig nöjd och hoppfull vilket visar på förmågan att sätta patienten i centrum.

“Hoppet kan ju ta lång tid. Men när man väl få dem dit, det kan ta jättelång tid, då är det häftigt”.

Kunna dela svårigheter med sina kollegor

Att i personalgruppen kunna dela sina upplevelser och få stöd hos varandra upplevdes positivt och berikande. Ett fungerande team och stödet hos kollegor möjliggjorde att sjuksköterskan kunde stå kvar hos patienten och samtidigt vara till stöd för denne. Vikten av reflektion och handledning anses också vara en viktig del för att hantera sina känslor och upplevelser. Stöd från kollegor och reflektion anses vara avgörande för att efter arbetspasset kunna koppla av och få nödvändig återhämtning. En sjuksköterska beskriver:

“Det är klart att jag tänker lite grand, men vi har reflektion varje dag och då kan man prata om det. Och sen har vi handledning här också och det är bra för då kan man ta upp sådana situationer. Det är bra att man pratar ihop eller med någon utifrån också, det är viktigt”. Att kunna ventilera sina svåra känslor i personalgruppen upplevs också som en nödvändighet för att sedan kunna vara professionell i det vårdande mötet med patienten.

“Någonstans så måste man ju få lov att få ut detta, och det ska inte komma hos patienterna för de bär ju så mycket skuld och skam redan som de gör. Så då får man ju ventilera någon

annanstans”.

(18)

Att kunna diskutera svåra känslor i personalgruppen ses som en ventil som hjälper till att släppa ut de negativa känslorna så att de inte går ut över vårdandet. Med rätt stöd i personalgruppen och med professionell handledning kan negativa känslor förstås och tydliggöras och kanske till och med läggas åt sidan. Reflektion och handledning kan även öka sjuksköterskans kunskap om patientens livsvärld, vilket kan leda till ökad empati och förståelse som underlättar och berikar vårdandet i svåra situationer.

DISKUSSION

Metoddiskussion

Resultatets trovärdighet

I studier med kvalitativ innehållsanalys ses en utmaning gällande tillförlitligheten att urskilja den ”röda tråden” som ska gå genom hela arbetet (Graneheim, Lindgren & Lundman 2017). För att uppnå tillförlitlighet och trovärdighet bör forskaren iaktta hur egen förförståelse satt prägel på analysen. Förförståelsen handlar om allt från tidigare erfarenheter av ett fenomen, vilken teoretisk kunskap som finns, men också kring författarens förutfattade meningar enligt Lundman och Hällgren-Graneheim (2017, ss. 230–231). Författarna har ingen egen erfarenhet av att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök. Detta kan anses vara en fördel då intervjuerna kunnat inledas och genomföras med ett öppet sinne och utan tydliga minnen av vårdandet på den egna arbetsplatsen. Och andra sidan har den egna erfarenheten inom yrket och inom psykiatrin samt kunskapen om själva fenomenet gjort det möjligt att med största följsamhet kunna ställa relevanta följdfrågor under intervjuerna. Att ingen av författarna vårdat patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök kan även anses varit en nackdel då det möjligtvis resulterat i att det missats någon relevant följdfråga.

I uppsatsen har strävan funnits att beakta största möjliga följsamhet och öppenhet för deltagarnas förmedlade upplevelser av fenomenet. Följdfrågor har ställts utifrån vad deltagaren berättat utan att försöka leda samtalet åt det ena eller andra hållet. Dessa följdfrågor har också varit viktiga för att få så rika variationer av fenomenet som möjligt. Att samla material via kvalitativa intervjuer var ett nytt arbetssätt för uppsatsen författare. Datainsamling inleddes med en gemensam pilotintervju med båda författarna närvarande vilken sedan granskades av handledaren. Detta var en fördel då vi gemensamt kunde diskutera svårigheter i datainsamling och se hur dessa kunde tacklas så att våra intervjuer gav svar på syftet. Det var också efter den gemensamma pilotintervjun som beslut togs om att inte genomföra resten av intervjuerna gemensamt. Detta beslut baserades på iakttagelsen att intervjupersonen inte upplevdes vara bekväm i att ensam bli intervjuad av två personer. Då båda författarna har erfarenhet av olika typer av samtal med såväl patienter som olika professioner upplevdes intervjuerna som okomplicerade.

Enligt Graneheim, Lindgren och Lundman (2017) är det för studiens trovärdighet viktigt att mängden data är av tillfredsställande kvalité. Datamaterialet för uppsatsen bestod av sammanlagt åtta intervjuer där innehållet hade en tydlig koppling till syftet. Det går inte att fastställa vad som är ett tillfredsställande antal deltagare innan studien inleds då detta är

(19)

beroende av vad som framkommer ur varje intervju och likaså om innehållet ger svar på studiens syfte (Graneheim, Lindgren & Lundman 2017). Under insamling av data konstaterades att tillräckligt variationsrikt material om fenomenet framkommit, vilket anses bidra till en ökad förståelse av hur sjuksköterskan upplever vårdandet efter ett suicidförsök.

Trovärdigheten för studien är till stor del beroende av valet av deltagare (Graneheim, Lindgren & Lundman 2017). Samtliga deltagare hade en gedigen erfarenhet av fenomenet. Ambitionen var också att hitta variationer i avseende gällande ålder och erfarenhet för att kunna påvisa en bredd i upplevelserna hos sjuksköterskorna. Av denna orsak valdes också deltagare utifrån olika verksamheter. Slutligen deltog åtta sjuksköterskor mellan 38–63 år med erfarenhet av psykiatrisk vård i minst åtta år. Att alla deltagare är medelålders sjuksköterskor med gedigen erfarenhet innebär att samtliga hade erfarenhet av fenomenet, vilket stärker resultatets trovärdighet. Och andra sidan belyser det inte hur situationen ser ut på många psykiatriska vårdavdelningar, där det ofta tjänstgör unga och nyutexaminerade sjuksköterskor. Resultatet hade kunnat bli annorlunda om en del av de frivilliga deltagarna varit yngre och med kortare arbetslivserfarenhet. Det kan antas att de svåra känslorna då kunnat vara mer närvarande om sjuksköterskan saknat tillräcklig erfarenhet inom yrket. Och andra sidan kan det vara så att bristande erfarenhet resulterar i att sjuksköterskan inte kan sätta sig in i patientens svåra situation och därmed inte heller upplever detta tunga ansvar.

Analysprocessen är en viktig del för att resultatet ska bli trovärdigt och tillförlitligt. Detta har tagits i beaktande genom att noga diskutera olika tolkningsmöjligheter tillsammans för att försöka förstå innehållet i data. I tolkningen av innehållet under varje underkategori har strävan varit att lyfta det textnära men även höja tolkningsnivån för att lyfta fram det latenta som intervjuerna påvisade, det vill säga det som finns outtalat mellan raderna (Graneheim & Lundman 2004). För att kunnat presentera ett trovärdigt och tillförlitligt tema har materialet i sin helhet diskuterats flertalet gånger tillsammans, för att sedan kommit fram till en gemensam slutsats. Även i denna process har strävan varit att tygla den egna förförståelsen genom förutsättningslös fördjupning av datamaterialet. Diskussionerna mellan författarna har haft i syfte om att urskilja de olika underkategorierna och kategorierna och att en koppling mellan dessa är tydlig. Under hela processen har grundläggande principen om trovärdighet varit central. Efter noggranna diskussioner samt gemensam reflektion har ett resultat med hög trovärdighet kunnat presenteras. För att öka trovärdigheten av resultatet redovisas en del av deltagarnas citat från intervjuerna. Elo och Kyngäs (2008) menar att detta på ett bra vis ger trovärdighet till studiens resultat och att läsaren ges inblick i ursprungsmaterialet.

Överförbarhet

Det finns ett nära samband mellan studiens trovärdighet och överförbarhet. Överförbarheten betyder att studiens resultat kan tillämpas inom andra grupper eller enheter (Polit & Tatano Beck 2017, s. 560). Då deltagare till uppsatsen bestod av sjuksköterskor från två sjukhus inom en stor svensk region kan det antas att den valda metoden är överförbar till forskning på andra psykiatriska heldygnsavdelningar i Sverige. För att förvänta sig ett resultat av samma karaktär bör dock deltagarnas urval blir likartat. Resultatet kan även anses bli likartat om de som intervjuar har samma erfarenhet och förförståelse av fenomenet eftersom dessa aspekter kan påverka tolkningen av uppsatsens resultat. Det kan också antas att denna metod och tillvägagångssätt kan tillämpas inom andra delar av sjukvården där syftet är att undersöka upplevelser hos sjuksköterskan. Det är också tänkbart att sjuksköterskan upplever likartade känslor som uppsatsens deltagare kunde vittna om, inom andra vårdande kontext och att dessa

(20)

känslor även där kan betecknas av olika karaktär och styrka. Och andra sidan kan det kan antas att sjuksköterskan inom den somatiska vården inte drabbas av samma tvära kast i sina känslor utifrån ett annat mer medicinskt fokus, och att det inte finns resurser eller utrymme för att reflektera över patientens psykiska välmående.

Resultatdiskussion

Att vara rustad för svåra möten

Resultatet visar på hur vårdandet innebär en investering av de egna känslorna i relationen. Hur gör vi så att miljön och människorna i den, såväl patienter som vårdpersonal ska hålla i längden? United Nations Development Programme (2015) påtalar vikten av att skapa arbeten som är hållbara för både människa och miljö. I dagens sjukvård ses en stor andel sjuksköterskor som slutar efter bara några år inom yrket relaterat till egen psykiska ohälsa såsom stressrelaterade sjukdomar och utmattningsdepression. Detta kan relateras till uppsatsens resultat som påvisar att vård av patienter i samband med suicidförsök ansetts vara något av det mest stressande en sjuksköterska kan utsättas för. Att resultatet tydligt påvisar att även erfarna sjuksköterskor och sjuksköterskor med specialistutbildning inom psykiatrisk vård kan känna negativa känslor och visa stigmatiserande attityder gentemot patienten leder till en mängd intressanta frågor. En sådan fråga är hur väl rustad en ung och relativt nyutexaminerad sjuksköterska är att vårda patienter efter ett suicidförsök då även en specialistsjuksköterska kan uppleva dessa svårigheter i mötet med patienten. Den psykiatriska heldygnsvården bemannas ofta av unga sjuksköterskor som i stor utsträckning saknar erfarenhet av psykiatriskt omvårdnadsarbete. Mabala, van der Wath och Moagi (2019) belyser att en oerfaren sjuksköterska inom psykiatrisk vård ofta känner oro och nervositet i mötet med patienten. Det är också vanligt att nyutexaminerade sjuksköterskor känner en rädsla på grund av att patienten har ett oförutsägbart beteende, en känsla som minskar i takt med ökad erfarenhet under arbetslivet (Mabala, van der Wath & Moagi 2019).

Uppsatsens författare anser att det är anmärkningsvärt att det inom psykiatrin inte ställs högre krav på personalens kompetens, vilket görs inom andra områden i hälso- och sjukvård, exempelvis inom ambulans - och intensivvård. Den psykiska ohälsan är ett växande samhällsproblem och suicid som fenomen är vanligt förekommande i Sverige. Det bör därmed vara av högsta prioritet att öka kompetensen inom den psykiatriska vården och försöka rekrytera och motivera fler sjuksköterskor att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterskor. Genom sin vidareutbildning har en specialistsjuksköterska specifika kunskaper om fenomen som suicid och hur hen utifrån patientens perspektiv kan ge en vårdande vård som utgår ifrån en förståelse för patientens levda erfarenheter. Att inom heldygnsvården tillhandahålla denna kunskap och låta specialistsjuksköterskan ha en central arbetsledande roll i arbetet med att höja kompetensen i arbetsgruppen anser vi som uppsatsen författare därför vara av stor vikt.

En viktig del av specialistsjuksköterskans arbete är att vara uppmärksam på rådande attityder och känslor hos medarbetare eftersom de påverkar patientens upplevelse (Dahlberg & Segesten 2016, ss. 122–126). Dock visar uppsatsens resultat att det trots gedigen erfarenhet och kunskap hos sjuksköterskor och specialistsjuksköterskor fortfarande förekommer attityder som kan drabba vårdandet negativt. Om svårhanterliga attityder och känslor finns hos en erfaren sjuksköterska kan det antas att det är ännu mer förekommande hos en oerfaren sjuksköterska utan specialistkompetens eftersom de många gånger saknar verktyg och erfarenhet att hantera denna typ av vårdande situation i samma omfattning. Ekström och Idvall (2015) styrker detta

(21)

resonemang i sin studie där de beskriver hur sjuksköterskans förmåga att kunna hantera svåra situationer är starkt beroende av erfarenhet och kompetens. Därav anser vi som uppsatsen författare att det är av stor vikt att psykiatrisk heldygnsvård bemannas med rätt kompetens och att stöd i form av handledning och utbildning tillhandahålls sjuksköterskor som är nya och oerfarna. Samtidigt får inte öppenheten för vårdarens olikheter glömmas bort, det måste finnas en lyhördhet för var och ens behov av fortbildning oavsett formell kompetens.

Känslornas inverkan på vårdandet

Resultatet visar bredden av en mängd varierande känslor som kan påverka vårdandet. Vatne (2017) beskriver hur det kan leda till en upplevelse av förlust av kontroll om sjuksköterskan saknar rätta verktyg i bearbetning av egna känslor. Detta kan i sin tur leda till ett flertal negativa konsekvenser i vårdandet såsom exempelvis ökad användning av tvång eller minskad tro på sin egen professionalitet (Vatne 2017). Detta styrks genom en studie genomförd i södra Sverige där sjuksköterskans självkännedom i sin yrkesroll är nära förknippad med att kunna hantera svåra känslor i sitt arbete (Ekström & Idvall 2015). Dock kan av uppsatsens resultat urskiljas en medvetenhet hos den erfarne sjuksköterskan om hur viktigt det är att kunna hantera sina svåra känslor och inte tappa kontrollen i de svåra vårdande mötena. I samband med detta lyfter deltagarna upp vikten av stöd hos sina kollegor och reflektion. Å andra sidan framgår det att känslan av oro och rädsla ofta finns närvarande i vårdandet. Denna rädsla kan uppstå utifrån osäkerhet gällande patientens impulsivitet. Rädslan kan handla om att hamna i en situation där någon blir skadad, oavsett om det gäller patienten själv, någon medpatient eller vårdpersonal. Detta kan leda till negativa konsekvenser i vårdandet.

I studien av Vatne (2017) framkommer hur sjuksköterskan kan känna rädsla för att i vårdrelationen känna sig maktlös och manipulerad av patienten, vilket tenderar till att skapa regler och begränsningar av patientens förmåner. Detta görs för att sjuksköterskan ska känna kontroll över situationen och inte låta patienten vara den som styr. Utifrån uppsatsens resultat ställer författarna frågan gällande negativa känslor påverkan av vårdandet. Hur påverkas vårdandet av negativa känslor? Är det möjligt att detta lett till onödiga tvångsåtgärder och uppsatta regler för att sjuksköterskan ska kunna återfå kontroll över den vårdande situationen? Detta skulle i så fall vara i strid mot den gällande lagstiftningen som fastställer att vården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet (HSL 2017:30). Awenat et. al (2017) belyser hur rädslan hos sjuksköterskan även kan grunda sig i att bli anklagad för att ha frambringat ett suicidalt beteende hos patienten. Detta kunde resultera i ett undvikande beteende hos sjuksköterskan som ogärna diskuterade suicidtankar med patienten utifrån rädsla kring att en sådan diskussion skulle kunna inspirera till fortsatt suicidalt beteende. Rädslan för att bli anklagad för att ha inspirerat till en suicidal handling eller att inte ha vidtagit de rätta åtgärderna resulterade i att sjuksköterskorna undvek ämnet och patienten riskerade att bli utan vårdande samtal (Awenat et.al 2017).

Vårdandet påverkas av sjuksköterskans attityder, vilket styrks av Ching et.al (2017) som beskriver hur sjuksköterskan många gånger ansåg att ett suicidalt beteende var ett sätt för patienten att agera mot anhöriga för att göra dem oroliga och ledsna. Dessa negativa attityder gentemot patienten kunde leda till bristande omvårdnad (Ching et.al 2017). Därmed anser vi att det är av stor vikt att i den mån det går förebygga att känslor av negativ karaktär får fäste i vårdandet. Av uppsatsens resultat kan också urskiljas att negativa attityder i form av ilska mot patienter gällande val av metod för suicidförsöket, eller över hur ett fullbordat suicid skulle påverka de närmast anhöriga. Man kan anta att denna irritation och ilska även då kan leda till att patienten inte får tillräckligt stöd eller förståelse vilket behövs för att återfå psykisk stabilitet.

(22)

Drivkraft i vårdandet

Resultat beskriver medkänsla och förståelse som föds i den medmänskliga vårdande relationen. Detta leder till viljan att vårda, vilket i sin tur blir en drivande kraft som underlättar vårdandet. Detta styrks i studien av Zamanzadeh, Valisadeh, Rahmani, van der Cingel och Chafourifard (2018) som beskriver sjuksköterskans medkänsla i den vårdande relationen. Den personliga dimensionen av medkänsla beskrivs som något medfött, något som finns naturligt i dem. Detta kan ses i enlighet med uppsatsen deltagare som bekräftar hur de gemensamt haft en naturlig vilja att hjälpa andra människor.

När sjuksköterskan lyckas få kontroll över och kan reglera sin känslomässiga reaktion tenderar vårdandet att bli “gott”. Det goda styrks av Carlén och Bengtsson (2007) som beskriver hur det upplevs att känna sig nöjd med den egna, men också med den gemensamma insatsen under patientens vårdtid. Vidare kunde sjuksköterskan känna hopp över patientens förändrade psykiska mående och över patientens framtid. Detta betonas i uppsatsen som något mycket givande, något sjuksköterskan kunde känna stolthet över och som gav en positiv anda i vårdrelationen. Som uppsatsens författare anser vi att detta måste få vara en utgångspunkt i och något man som sjuksköterska bör sträva efter i vårdandet. I vården av den suicidala patienten har sjuksköterskan en aktivt stödjande roll. Genom ett engagerat lyssnande, en öppenhet och acceptans inför patientens känslor kan hen uppleva lindring och läkning i vården, vilket också leder till att vårdrelationen skapar motivation för patienten att vilja fortsätta leva (Carlén & Bengtsson, 2007). Detta kunde även urskiljas av uppsatsens resultat där deltagarna beskrev sin vilja att vara stödjande och hjälpande, en av deltagarna beskrev detta som att i en svår situation fungera som patientens “ryggrad”.

I en studie av Cleary et al. (2012) beskrivs hur kollegialt samspel med stark känsla av teamarbete bidrar till fördjupad vårdande relation med patienten. Detta stöd i personalgruppen ledde till ett ökat engagemang hos alla enskilda sjuksköterskor för att driva omvårdnadsarbete och motivationsarbete på avdelningen framåt, mot ett gemensamt mål med patientens bästa i fokus (Cleary et al. 2012). Detta lyfts även i föreliggande resultat där det framkommer hur stödet hos kollegorna varit en avgörande faktor för att orka vidare i att driva vården framåt. I detta sammanhang lyfts även betydelsen av reflektion i personalgruppen. Även Junko, Yoko, Kazuko, Maftuhah och Miwako (2012) menar att reflektion i arbetet som sjuksköterska fungerar som ett verktyg, vilken förenar kunskap och erfarenheter. Genom reflektionsprocessen kan sjuksköterskan bli medveten om sig själv, vilket hjälper för att förbättra kliniska färdigheter och egen förmåga att kommunicera med både patienter och kollegor. Reflektionen förbättrar även sjuksköterskans professionella mognad (Junko, Yoko, Kazuko, Maftuhah & Miwako 2012). Som uppsatsens författare kan vi starkt betona vikten av reflektion med och stöd hos kollegor som något mycket meningsfullt, något man i vårdandet inte hade kunnat vara utan.

SLUTSATS

Att vårda inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök är en komplex och svår situation. Då känslor och upplevelser hos sjuksköterskan är många och utmanande kan det dagliga vårdarbetet upplevas som både svårt men också berikande. Slutsatsen kan tydligt dras att dessa känsloutmaningar skulle kunna minskas genom att i vårdandet sträva efter att i större utsträckning uppleva känslor som fungerar som en drivkraft hos sjuksköterskan. När

(23)

sjuksköterskan kunnat känna empati, förståelse, vilja att hjälpa och fått stöd hos kollegor har känsloutmaningarna som exempelvis frustration och ilska tydligt minskat. Att kunna stärka det som fungerar som en drivkraft i vården gör att sjuksköterskan själv upplever vårdandet som meningsfullt. Detta kan även antas påverka patienten positivt då den vårdande sjuksköterskan ingår i patientens livsvärld. Att patienten i sin svåra situation upplever sig förstådd och bekräftad har en läkande effekt. Att i det vårdande mötet kunna ge patienten positiva erfarenheter, bygga förtroende och erbjuda en vård som införlivar hopp kan förebygga nya suicidförsök och att patienten vågar be om hjälp.

Kliniska implikationer

● Möjlighet till kompetensutveckling.

● Tid och tillgång till regelbundet stöd i form av reflektion och handledning för att utvecklas i sin yrkesprofession och samt dela och bearbeta svåra upplevelser tillsammans.

● Ödmjukhet och öppenhet inför varandra som vårdare och inför patientens situation. ● Sjuksköterskan utsätts dagligen för känslomässig påverkan i arbetet. Därför är det är av

största vikt att arbetsgivaren stöttar sjuksköterskan i hanteringen av upplevelserna i arbetet och deras arbetsmiljö.

● Att specialistsjuksköterskan ges utrymme att leda, utveckla och driva vården framåt utifrån dennes specialistkompetens.

Förslag till vidare forskning

Föreliggande studie har beskrivit sjuksköterskans upplevelse av att vårda patienter inom psykiatrisk heldygnsvård efter ett suicidförsök. Under studiens gång har nya frågeställningar uppkommit som hur patienten och dess anhöriga upplever mötet med sjuksköterskan. Förslag på vidare forskning kring mötet med sjuksköterskan på avdelningen och hur patienten samt dess anhöriga upplever vården vilket kan ge vägledning i att förbättra omvårdnaden för dessa patienter. Vidare forskning även kring sjuksköterskans paradoxala känsloutmaningar i vården av denna patientgrupp för att förebygga att de svåra känslorna tar överhand i vårdandet.

(24)

REFERENSER

Anåker, A. & Elf, M. (2014). Sustainability in nursing: a concept analysis. Scandinavian Journal of Caring Sciences, 28(2), pp.381-389. doi: 10.1111/scs.1212

Awenat, Y., Peters, S., Shaw-Nunez,E., Gooding, P., Pratt, D. & Haddock, G. (2017) Staff experiences and perceptions of working with in - patients who are suicidal: qualitative analysis. The British Journal of Psychiatry. 211(2), pp. 103-108. doi: 10.1192/bjp. 116.191817

Berg, SH., Rortveit, K., & Aase, K. (2017). Suicidal patients' experiences regarding their safety during psychiatric in-patient care: a systematic review of qualitative studies. BMC Health Services Research, 17(1),73. ss. 3-13 doi:10.1186/s12913-017-2023-8

Bjarnfield, J., Cross, W., McCauley, K. (2018). Therapeutic optimism and attitudes among medical and surgical nurses towards attempted suicide. International Journal of Mental Health Nursing, 27(6), pp. 1826-1833. doi: 10.1111/inm.12490

Carlén, P & Bengtsson, A. (2007). Suicidal patients as experienced by psychiatric nurses in inpatient care. International Journal of Mental Health Nursing. 16(4), pp.257-265..doi: 10.1111/j.1447-0349.2007.00475

Carlsson, G. (2014). Gestaltande av ett vårdande där patientens existens bekräftas. Wiklund Gustin, G. (red). Vårdande vid psykisk ohälsa- på avancerad nivå. Lund: Studentlitteratur.

Ching Sin, S., Lei-Hum, W., Sapini, J., Seen Heng, Y., Tassha, H., Jamaiyah, H., Komathi, P., Aziman, M., Abu Bakar, R., Choon Leng, E. & Suzaily, W. (2017). The Attitude of Psychiatric and Non-psyciatric Healthcare Workers Towards Suicide in Malaysian Hospitals and Its Implications for Training. Academic Psychiatry. 41, pp.503-509. doi. 10.1007/s40596-017-0789-y

Cleary, M., Horsfall, J., O'Hara-Aarons, M., Jackson, D. & Hunt, G. (2012). Mental health nurses' perceptions of good work in an acute setting. International Journal of Mental Health Nursing. 21(5), pp. 471-479. doi:10.1111/j.1447-0349.2011.00810.x

Dahlberg, K., Segesten, K. (2016). Hälsa och vårdande i teori och praxis. Stockholm: Natur & Kultur.

Dahlberg, H., Dahlberg, K., Nyström, M. (2008). Reflective lifeworld research. Lund: The authors and Studentlitteratur.

Ekström, L., Idvall, E. (2015). Being a team leader: newly registred nurses relate their experiences. Journal of Nursing Management. 23(1), pp. 75-86. doi: 10.1111/jonm.12085 Elo, S., Kyngäs, H. (2008). The qualitative content analysis process. Journal of Advanced Nursing, 62(1), pp. 107–115. doi.1111/j.1365–2648 2007.04569.x

Figure

Tabell 1. Från meningsenheter till kategorier
Tabell 2. Resultat med underkategorier, kategorier och tema.

References

Related documents

Genom att göra kvalitativa intervjuer med lärare som deltagit i två olika utvecklingsprojekt där man tillsammans forskare fördjupat sig i addition och subtraktion i undervisningen,

Fastighetsägarna som omfattas av denna studie menar att LE, och IOF ska arbeta förebyggande, vilket tyder på att de inte har gjort detta i dagsläget och detta kan vara en orsak

anhöriga, Vården av patienter efter suicidförsök, En grund till konflikter samt Att inte räcka till.. Sjuksköterskorna efterfrågade framför allt ett bättre samarbete med

I litteraturstudiens resultat framkom det att sjuksköterskorna upplevde det som utmanade att vårda patienter med substansberoende då denna patientgrupp var mer tidskrävande

Further, patients with estrogen receptor positive tumors with strong CXCR3 expression had an improved effect of tamoxifen in terms of breast cancer specific survival (risk ratio

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att införa obligatorisk samhällsorientering för nyanlända elever genom att alla gymnasieskolor ges i uppdrag att genomföra

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en uppföljning och utvärdering av tillämpningen av reglerna om kassaregister i skatteförfarandelagen och tillkännager

Hajer och Reijndorp menar att det är en utarbetad idé att vilja skapa platser för “alla” och anser snarare att det borde finnas platser som riktar sig till