• No results found

Den idrottande kvinnan i media

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Den idrottande kvinnan i media"

Copied!
37
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

C-uppsats

15 högskolepoäng

Den idrottande kvinnan i media

En studie om hur deltagande kvinnor i Olympiska spelen framställs i Svenska Dagbladet 1912-2008

The athletic woman in media

Sofie Alvén

Lärarexamen, 270 hp Handledare: Ange handledare

Historia med kulturanalys III 2012-06-15

Examinator: Martin Kjellgren

Handledare: Nils Andersson Lärarutbildningen

(2)

2

Abstract

I denna uppsats undersöks dagstidningen Svenska Dagbladet under de dagar de olympiska spelen hålls vid fyra olika årtal för att studera medias bild av kvinnor som idrottar.

Undersökningen tar sin början vid år 1912, därefter följer åren 1948 och 1968 för att sedan avslutas vid det senaste OS-tillfället år 2008. Vid de dagar tävlingarna hölls, som varierar i antal, har tidningarna som gavs ut de två första dagarna, de två dagarna i mitten och de två avslutande dagarna studerats och analyserats för att skapa en bild av tidningens attityd till idrottsutövande kvinnor. Några generella slutsatser från resultatet kan inte göras, däremot ges en inblick i hur attityden till kvinnor och idrott utvecklats under 94 år. Resultatet från denna uppsats kan användas för att förstå var de normer och attityder vi har idag grundar sig. Det framkommer i studien att synen på kvinnliga idrottsutövare och bilden media målar upp av dem har förändrats enormt mycket under denna period och på flera olika plan. En stor

förändring är den syn på vilken idrott som kvinnor bör utöva och den som män bör utöva där vi kan se att acceptansen för vilka idrotter som är för kvinnor blir större för varje år. En utvecklingsprocess vars rötter sitter i än idag till en viss del.

(3)

3

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 4

1.1. Historisk bakgrund ... 5

1.2. Syfte och frågeställningar ... 7

2. Metod och material ... 9

2.1. Undersökningsgrupp ... 10 2.2. Datainsamling ... 11 2.2. Teoretiska utgångspunkter ... 12 2.2.1. Hermeneutik ... 13 3. Tidigare forskning ... 15 4. Resultat ... 18 4.2. Svenska Dagbladet 1948 ... 21 4.3. Svenska Dagbladet 1968 ... 24 4.4. Svenska Dagbladet 2008 ... 27 5. Sammanfattande analys ... 31 6. Referenslista ... 36

(4)

4

1. Inledning

Det var under idrottsgalan 2012, där idrottsutövare nomineras och koras för sina prestationer under föregående år, som jag först reagerade över mina egna fördommar gällande kvinnor och idrott. Jag som själv är både kvinna och idrottare har alltid varit fast besluten om att för mig finns det ingen skillnad på män och kvinnor som idrottar, och idrotten är till för alla, oavsett kön. Men under denna direktsända gala noterade jag att det var det märkbart fler nominerade kvinnor än män till de olika priserna. Först tyckte jag att det var väldigt roligt att det var så många kvinnor som presterat bra under året men jag ansåg det också vara lite annorlunda. En stund senare slog det mig att det enda som var underligt var det faktum att jag faktiskt noterat att det var fler kvinnor än män och att jag dessutom sett det som avvikande. Hade fallet varit tvärt om hade jag förmodligen inte reagerat över det. Jag ställde mig frågan om utvecklingen av jämställdhet inom idrott faktiskt hunnit ikapp och förbi mig utan att jag ens märkt det?

Enligt de nedtecknade källor som finns nedtecknade på Svenska Olympiska Kommitténs hemsida kan vi följa en stadig ökning av antalet kvinnliga deltagare från år till år. I OS i Sidney 2000 var det 4069 kvinnliga deltagare av totalt 10 650 aktiva.1 Dessa fakta visar på att även om det ständigt diskuteras huruvida manliga idrottare upptar det största utrymmet i media och ofta är bättre betalda än kvinnliga så är det ändå en anmärkningsvärd förbättring av synen på kvinnliga idrottare i förhållande till de manliga idag jämfört med hur det har sett ut tidigare. Även om vi långt ifrån kan tala om en total jämställdhet runt om i landets arenor och föreningar.

Det har inte alltid varit en självklarhet att kvinnor liksom män kan utöva fysik aktivitet. Synen på kvinnokroppen som svag och känslig för överansträngning dröjde sig kvar en bit in på 1900-talet och man ansåg bland annat idrott vara skadligt för kvinnan. I takt med att synen på människan, kroppen och dess hälsa förändrades så bleknade även, sakta men säkert,

föreställningar av denna karaktär och idag är det självklart för oss att kvinnor utövar idrott i lika hög grad som män. Även om det fortfarande finns en del oskrivna regler och bilder av vad man bör och inte bör utöva för sporter beroende på vilket kön man tillhör. Oavsett om vi delar åsikterna kring dessa föreställningar eller inte är det av allra största vikt att vi är

medvetna om vårt förflutna för att undvika att attityder och normer sätter käppar i hjulet för utvecklingen av ett jämställt samhälle. Det är först när vi ser tillbaka på vår historia som vi

1

http://www.sok.se/olympiskhistoria/olympiskaspel/olympiskaspel/sydney2000.5.18ea16851076df63622800092 66.html

(5)

5

kan börja tala om en förändring som gör det möjligt att avliva de kvarstående fördommar som finns kring idrott och kön.

1.1. Historisk bakgrund

Jämställdhetsproblematiken är en av de konfliktlinjer som än idag gör idrotten till ett bitvis omdiskuterat ämne i media och dess historiska rötter kan spåras tillbaka till idrottens framväxt. Under slutet av 1800-talet fick den tävlingsinriktade idrotten sitt genombrott i Europa och USA och med idrottsarenorna kom också symboliskt laddade föreställningar om kön. Idrottstävlingarna sågs främst som kraftmätningar mellan män och på de brittiska internatskolorna användes idrotten, inte minst lagsporten, för att forma kommande

generationer av lojala administratörer för det brittiska imperiet. Idrotten tycktes erbjuda ett socialt rum, fritt från kvinnor, där män kunde mäta sina krafter med varandra.2 När

Linggymnastiken blommade upp i Sverige under början av 1900-talet övertog idrotten allt mer gymnastikens roll som ett område där ”män kunde få vara män”. Genom träning i mod, beslutsamhet och kraft ville man förstöra hotet mot de manliga karaktärsdragen.3

Vid denna tid hade familjens betydelse som ekonomisk arbetsenhet avtagit och det sociala livets roller bestod allt mer av den yrkesarbetande familjeförsörjande mannen och den kvinnliga hushållerskan. Uppfattningar om naturliga och oföränderliga skillnader mellan könen präglade både politiken, vetenskapen och litteraturen och den kvinnliga kroppen sågs som svag och fundamentalt annorlunda i förhållande till den manliga. Socialdarwinistiska tankar, baserade på biologiska föreställningar, förklarade kvinnan som socialt och fysiskt underordnad mannen och ansåg att hennes begränsade fysiska och intellektuella krafter skulle sparas för hennes reproduktiva funktioner. Utifrån dessa föreställningar om kvinnokroppen som svag och känslig för överansträngning sågs kvinnlig idrott som närmast naturvidrigt.4

Trots att många ansåg att fysisk ansträngning inte lämpade sig för kvinnor tog utvecklingen av den kvinnliga idrotten, liksom den manliga, i flera avseenden ytterligare ett steg kring sekelskiftet och kvinnornas idrottsutövande kom att domineras främst av gymnastik.5 En

2 Helena Tolvhed. Nationen på spel. Kropp, kön och svenskhet i populärpressens presentationer av olympiska

spel 1948-1972. Bokförlaget h:ström – Text & Kultur, Umeå 2008, s. 11-13.

3 Tolvhed 2008, s. 11-13. 4 Tolvhed 2008, s. 14-15. 5

Eva Olofsson. Har kvinnorna en sportslig chans? Den svenska idrottsrörelsen och kvinnorna under 1900-talet. Umeå universitet, Umeå 1989, s. 49.

(6)

6

särskild kvinnogymnastik med fokus på att främja smidighet och rytmik med behagliga rörelser utvecklades och kunde ses som en rak motsats till den manliga gymnastiken med betoning på uthållighet, styrka och kraft. På Gymnastiska centralinstitutet GCI ansåg man att motion i lagom mängd skulle vara skönhetsfrämjande för kvinnor. Aktiviteter som krävde prestation och uthållighet betraktades dock som mindre lämpliga. Fysiska aktiviteter för kvinnan skulle göra henne vacker och förbättra hennes hälsa för att underlätta graviditet, förlossning och moderskap. Den allt för fysiska ansträngningen ansågs ha negativ inverkan på dessa syften och åsynen av en kämpande och plågad kvinna kunde till och med väcka

avsmak.6 När det kommer till kvinnor och tävlingsidrott var det krocket, tennis och

konståkning som vid slutet av 1800-talet först var aktuella för kvinnliga deltagare, även om man ansåg att denna typ av idrott främst lämpade sig för manliga utövare. Under den första tiden efter sekelskiftet tillkom även tävlingar för kvinnor i simning, simhopp och friidrott.7

Under 1900-talets första decennier växte fokus kring folkets hälsa, hygien och livsföring i den moderna västvärlden och ofta följde med detta en positiv inställning till fysisk aktivitet. Det svenska folkhälsoprojektet fick sina första former efter sekelskiftet och blommade ut under 1920- och 1930-talet. Med detta projekt betonades en genomgripande hygienism där syftet var en friskare samhällskropp och det behandlade både den enskilda medborgarens hygieniska fostran samt mer långsiktiga befolkningspolitiska och rasbiologiska strategier.8 Under perioden 1920-talet – 1950-talet utvecklades också idrottsrörelsen till en stor folkrörelse och det skedde en anmärkningsvärd ökning av föreningsantalet i Sverige.9

Efter andra världskrigets slut följer en period på 25 år av stark ekonomisk tillväxt i västvärlden då det rådde en industriell högkonjunktur och grunden läggs till den aktiva socialpolitiken med bland annat barnbidrag och sjukförsäkring. Under dessa år sker det genomgripande förändringar gällande organiseringen av relationer mellan könen. Den kärnfamiljs- och familjeförsörjarmodell med hemmafruideal som var uppnåelig under 1950-talet förändras när det kvinnliga förvärvsarbetet ökar i Sverige. Vid mitten av 1960-1950-talet var det första gången sedan år 1880 som antalet förvärvsarbetande kvinnor var högre än de som inte förvärvsarbetade. Man kan tala om ett ”hushållskontrakt”, där kvinnorna endast arbetade med i hemmet, som övergick i ett ”jämlikhetskontrakt” vilket byggde på en tvåförsörjarnorm. 6 Tolvhed 2008, s. 15-16. 7 Olofsson 1989, s. 49-50. 8 Tolvhed 2008, s. 13-14. 9 Olofsson 1989, s. 24.

(7)

7

I början av 1960-talet uppstår nya ideal för manlighet och kvinnlighet då man håller offentliga samtal om sexualitet, könsroller och kvinnlig frigörelse. Vid slutet av decenniet formades den kvinnorörelse som drev, och så småningom fick visst gehör, kraven på lika lön och reformer för att underlätta kvinnornas arbete utanför hemmen och 1976 kan man då säga om att detta ”jämlikhetskontrakt” övergår i ett ”jämställdhetskontrakt”.10

Synen på kvinnor och idrott har genomgått en enorm förändring under 1900-talet. Från att ha setts som direkt olämplig för kvinnliga utövare har idrotten för alla kommit att bli en naturlig del av det samhälle vi lever i idag. De sporter och idrotter som tidigare kulturellt kodades som maskulina gjorde utövarnas kroppar starkare och muskulösa medan kvinnorna länge

hänvisades till fysisk aktivitet som gjorde dem spänstiga, smidiga och mera ”kvinnliga”. I takt med att samhället och dess attityder till relationerna mellan könen utvecklades har också synen på kvinnor och fysisk aktivitet förändrats och även om många av dessa kulturella koder och stereotyper lever kvar har dess gränser bleknat betydligt genom åren. Successivt har kvinnorna fått tillträde till ”männens idrott” och idag kan vi i stort sett tala om idrott för alla.

1.2. Syfte och frågeställningar

Genus, de sociala skillnaderna mellan kvinnor och män, är ett ständigt omdiskuterat och känsloladdat ämne, inte minst inom idrotten. Föreställningar om att viss fysisk aktivitet är mer ”manlig” eller ”kvinnlig” än andra dominerar fortfarande inom en del idrotter. Även om vi idag vet att det är fullt tillåtet att bryta dessa normer så tror jag ändå det ligger en omedveten orsak bakom det faktum att det är en minioritet av pojkar i en balettgrupp och likaså av flickorna i en ishockeyförening. Ett annat exempel på hur de båda könen skiljs åt inom idrottsvärlden är att man benämner det ”damfotboll”, ”damhandboll” och ”damkronorna” när det är kvinnliga utövare och bara fotboll, handboll och kronorna när det rör sig om herrlag. Och hur många gånger har vi inte fått höra kommentar om att den idrott som kvinnor utövar, det är inte ”riktig idrott”, och att man inte kan titta på ”damfotboll” för det är inte ”riktig fotboll”. Men enligt vem och vilka regler?

Media är en enorm maktfaktor i dagens samhälle. Var vi än befinner oss blir vi överösta av den information media sänder ut i allt från bild- och textformat till rörliga bilder. Vi blir

10

(8)

8

ständigt påminda om hur vi bör se ut och hur vi bör vara och media som till exempel tidningar och tv har makten att välja vilka normer de vill att vi ska följa och hur de vill framställa andra människor antingen ur bra eller dålig dager. Syftet med denna studie är att identifiera de stereotyper kring kvinnor och idrott och ta reda på vad de grundar sig i. Genom att studera hur dagstidningen Svenska Dagbladet skriver om och målar upp de kvinnliga idrottarna under olika tidsperioder önskar jag kunna få en bild av hur utvecklingen av attityderna kring ämnet har utvecklats genom tiden. På så vis hoppas jag få en ökad förståelse för de attityder och normer som lever kvar än i idag.

Jag har valt att begränsa undersökningen till att behandla idrottsutövande kvinnor under Olympiska spelen. Dels för att detta idrottsevenemang är det största i världen men också för att jag på så vis får exakta datum där jag med all säkerhet kommer finna många olika typer av idrotter representerade i tidningen samtidigt. Jag kommer att fokusera på de olympiska sommarspelen och har valt ut fyra årtal, 1912, 1948, 1968 och 2008, där jag kommer studera tidningarna under de aktuella veckorna. För att lyckas besvara syftet med min studie kommer jag att arbeta utifrån följande frågeställningar:

 Hur stort utrymme får de kvinnliga idrottarna bland de artiklar som skrivs under de angivna perioderna?

 Finns det någon viss idrott/sport det skrivs om där det är vanligare att kvinnliga utövare får ta plats i media och kan man se en förändring i detta under de olika åren?

 Går det att urskilja några attityder till hur man ser på de kvinnliga idrottarna? Framställs de i negativ eller positiv dager och är det något särskilt media väljer att fokusera på när de framställer de kvinnliga utövarna?

 Kan man dra några paralleller mellan hur de kvinnliga idrottarna framställs i tidningen och hur attityden till kvinnor och idrott såg ut i samhället i allmänhet under den

(9)

9

2. Metod och material

I denna komparativa undersökning kommer jag studera hur Svenska Dagbladet framställer de kvinnliga idrottsutövarna under olympiska spelen år 1912, 1948, 1968 och 2008. De texter och artiklar som återfinns i källmaterialet kommer sedan att jämföras för att kunna urskilja den utvecklingsprocess som skett. Jag kommer att titta dels på vad det står skrivet om kvinnorna i artiklarna och hur mycket utrymme de får bland artiklarna om olympiska spelen men även i vilka sammanhang de oftast presenteras. Jag kommer med fördel att använda mig av en kvalitativ analysmetod då jag studerar källmaterialet. I en kvalitativ undersökning befinner sig forskaren själv i undersökningsmiljön. Datainsamling samt analys sker samtidigt och det finns möjligheter att gå djupare in i undersökningen. På så vis önskar jag få en så representativ bild som möjligt av hur attityden till idrottande kvinnor såg ut under de angivna perioderna.

Tidningen Svenska Dagbladet grundades 1884 och är idag på ledarplats obunden moderat. På övriga sidor ska det inte finnas någon politisk tendens. Tidningen är en dagstidning och kommer ut varje dag i tre delar, nyheter, kultur och näringsliv. Valet av tidning var inget jag lade någon större vikt vid för arbetets skull. Lotten föll på Svenska Dagbladet då den är rikstäckande och har givits ut under hela den period jag valt att undersöka.11

Som jag tidigare nämnt kommer jag att rikta in mig på de artiklar i Svenska Dagbladet som handlar om de kvinnliga idrottarna som deltar i de olympiska spelen, detta för att få en bra avgränsning i mitt arbete. De olympiska spelen härstammar från de tävlingar som hölls i de antika Grekland vid berget Olympen. Spelen hölls från år 776 f.kr. fram till år 276 e.kr. och var en hyllning till guden Zeus. Tävlingarna anordnades en gång varje olympiad som är perioden mellan två festspel, vilket motsvarar fyra år och då tävlade män mot varandra i grenar som exempelvis löpning, spjut, diskus och brottning.12 År 1896 återuppstod de olympiska spelen i modern form och sedan 1924 är tävlingarna dessutom uppdelade i vinterspel och sommarspel. Till en början hölls vinter-OS och sommar-OS under samma år men sedan 1994 har de överlappat varandra så att vinterspelen hålls två år efter sommarspelen som följer den traditionella tideräkningen. Även i sin moderna form hålls de olympiska spelen vart fjärde år och tävlingarna hålls inom de flesta idrotter/sporter. Symbolen för spelen är fem

11

http://www.svd.se/special/svd_info/valkommen-till-svd-information-och-kontaktadresser_275057.svd 12 http://www.os.nu/os-historik.html

(10)

10

ihopsittande ringar i färgerna blå, gul, svart, grön och röd som symboliserar de fem

kontinenterna. Minst en av de fem färgerna finns i alla världens flaggor. Även den olympiska elden är en symbol för de olympiska spelen och denna användes redan under antiken. Idag tänds elden under spelens invigning och ska hållas vid liv under hela tävlingsperioden.13 Att tända den olympiska elden är ett ärofyllt uppdrag, få förunnat.

2.1. Undersökningsgrupp

Som jag tidigare nämnt utgör min undersökningsgrupp de idrottande kvinnor som deltog i de olympiska spelen vid fyra olika tillfällen och som då fick en plats i dagspressen. Anledningen till att jag valt att studera enbart kvinnorna och inte både kvinnorna och männen är för att jag vill se den förändring som sker i attityderna till kvinnliga idrottare hos svensk dagspress. I detta fall behöver det inte vara relevant att ställa kvinnorna i förhållande till männen för att få fram det resultat som eftersträvas även om det i många fall är lätt att en sådan jämförelse görs ändå. Som exempel kan vi ta det utrymme kvinnorna får i media som är en relevant fråga för denna undersökning. Huruvida kvinnorna får stort utrymme eller inte kan säga en del om de attityder som finns, men det är svårt att veta om mediautrymmet är stort eller litet om vi inte jämför det med övriga artiklar som då även innefattar männen. Samma sak gäller frågan om ifall kvinnorna ofta presenteras i vissa speciella idrottsgrenar. Vet man inte vilka idrottsgrenar det skrivs om i övrigt går det inte att ge svar på frågan. Här uppstår ett problem i

undersökningen som är viktigt att vara medveten om för att inte riskera att glida utanför ramarna till min frågeställning. Fokus kommer därför främst ligga på det som går att utläsa enbart genom att läsa det material som är aktuellt för undersökningen. I vissa fall, som exempelvis frågan om utrymme i media kommer jag dock vara tvungen att se till

tidningsartiklarna i sin helhet, utan att jag för den sakens skull gör någon direkt jämförelse mellan kvinnor och män. Jag kommer inte göra någon kvantitativ undersökning där artiklarna räknats för att få fram exakt hur stor del av materialet som behandlar de kvinnliga idrottarna. Jag kommer dock att tala om huruvida de utgör en stor plats eller inte baserat på det intryck jag får av att läsa tidningen. Jag är väl medveten om att jag då inte kan tala om några exakta siffror men eftersom att det från samtliga årtal visar sig så pass tydligt om de kvinnliga idrottarna får liten eller stor plats i förhållande till de övrig artiklarna så anser jag att denna bedömning går att göra ändå.

(11)

11

2.2. Datainsamling

Syftet med denna uppsats är alltså att försöka urskilja de attityder som funnits till kvinnliga utövare genom tiderna och på så vis kunna följa dess utveckling fram till idag. Jag har därför valt ut fyra årtal över en ganska lång tidsperiod för att kunna se tydliga skillnader mellan de undersökta åren. Urvalet av de undersökta årtalen har inte gjorts slumpvis utan med en del aspekter i åtanke som varit av betydelse för vår samhällsutveckling. Undersökningen tar sin början år 1912 med den så kallade ”solskensolympiaden” i Stockholm och anledningen till detta är att det är sista gången spelen hålls innan de båda världskrigen. Från de 28 deltagande nationerna tävlade 2547 aktiva, varav 2490 män och 57 kvinnor mot varandra i olika grenar. Denna olympiad blev känd för det strålande solskenet Stockholm bjöd på under

tävlingsdagarna.14 Nästa årtal, 1948 och OS i London, har valts eftersom att det är första gången spelen anordnas efter åren av världskrig och det är därför intressant att se

utvecklingen över krigstiden. Denna gång är antalet aktiva 4099 varav 3714 herrar och 385 damer och antalet deltagande nationer hade stigit till 59. Värt att notera är också att kvinnorna i Sverige numera haft rösträtt sedan 1921, vilket tyder på någon form av utveckling av de sociala skillnaderna mellan könen.15 År 1968 går de olympiska spelen av stapeln i Mexiko City. Antalet deltagande nationer var 112 och antalet aktiva utövare 5530 varav 4750 män och 780 kvinnor. Detta årtal anser jag är av betydelse eftersom att det är första gången en kvinna, Enriqueta Basilio, tänder den olympiska elden och det har även skett stora förändringar i synen på kvinnor och arbete samt fysisk ansträngning.16 Slutligen har jag valt att titta på de senaste olympiska spelen från 2008 i Peking där det från 204 nationer kom hela 10 708 aktiva idrottare. Svenska Olympiska Kommittén har dock inga publicerade uppgifter om antalet deltagande män och kvinnor från detta år men man kan urskilja en tydlig tendens att antalet aktiva kvinnor har ökat succesivt från år till år. Slutdatumet 2008 sattes eftersom att det vid skrivandets stund var då de senaste olympiska spelen hölls och får därmed spegla den bild vi har av den idrottande kvinnan idag.17

14 http://www.sok.se/olympiskhistoria/olympiskaspel/olympiskaspel/stockholm1912.5.18ea16851076df6362280 009871.html 15 http://www.sok.se/olympiskhistoria/olympiskaspel/olympiskaspel/london1948.5.18ea16851076df6362280009 698.html 16 http://www.sok.se/olympiskhistoria/olympiskaspel/olympiskaspel/mexicocity1968.5.18ea16851076df6362280 009637.html 17 http://www.sok.se/olympiskhistoria/olympiskaspel/olympiskaspel/peking2008.5.1264560211c46255bc080001 2634.html

(12)

12

Själva datainsamlingen gjordes i mediaarkivet på Lunds Universitetsbibliotek där jag

studerade mikrofilmer från de olika årtalen. Jag valde att titta på de artiklar som skrevs under de dagar spelen hölls för att vara säker på att det stod så mycket som möjligt skrivet om just de aktiva idrottarna och inte allt för mycket om det som händer runt omkring som bygget av arean etc. Olympiaderna har varit olika långa genom åren. Enligt Svenska Olympiska

Kommittén höll OS i Stockholm på mellan 5 maj och 27 juli medan OS i Peking pågick 8-24 augusti.18 Att kvalitativt gå genom alla OS-relaterade artiklar från samtliga tävlingsdagar skulle innebära ett digert arbete och jag har därför valt att göra ytterligare en avgränsning. För att få så pass stor spridning som möjligt studerade jag tidningarna från de två första dagarna av olympiaden, de två dagarna i mitten av spelen samt de två avslutande dagarna. På så vis önskar jag få mitt arbete att omfatta både artiklar som handlade om tankarna inför

tävlingsveckorna, mitt under tävlingarna och mot slutet av spelen där det ofta diskuteras huruvida de tävlande nått upp till förväntningarna eller inte. På detta sätt fångas en bredd upp, trots att jag inte läst alla tidningar, vilket är viktigt för att komma åt ett så representativt resultat som möjligt.

De utvalada tidningarna lästes noggrant igenom och i de fall en artikel handlade om en eller flera kvinnliga idrottare i de olympiska spelen sparades artikeln för ytterligare granskning. Antalet artiklar som handlar om de olympiska spelen i allmänhet ökar från år till år och denna tendens följer även för de artiklar som är aktuella just för detta arbete. Detta gör att jag av olika anledningar haft ett större material att granska från de senare åren jämfört med de tidiga vilket är viktigt att ha i åtanke vid studierna.

2.2. Teoretiska utgångspunkter

Jag kommer nedan presentera den teori som kommer ligga som grund för analysen av

källmaterialet och jag har valt hermeneutiken. Valet av den teoretiska utgångspunkten har inte varit självklart då jag funderat fram och tillbaka på vilken teori som skulle lämpa sig bäst för just denna studie. Min första tanke var att genusteorin skulle vara en självklar utgångspunkt för arbetet, men vid närmare åtanke kan det bli svårt att applicera genusteorin på en studie med syftet att endast undersöka kvinnor, i den mån det är möjligt. Eftersom att genus bygger på förhållandet mellan man och kvinna kunde alltså detta bli något problematiskt. Efter att ha studerat källmaterialet några gånger och kommit till insikt med hur individuella olika

(13)

13

tolkningar kan vara bestämde jag mig för att detta måste belysas som en central del av arbetet. Den hermeneutiska teorin belyser just olika individers tolkningar och bakgrunden till dessa och kan därför ses som en lämplig teori för denna studie.

2.2.1. Hermeneutik

Den moderna hermeneutiken växte fram ur teorier och metoder som utvecklades av tyska filosofer i slutet av 1700-talet. Hermeneutiken strävar efter att tolka och förstå texter och till en början utgick man kring att förstå bibeltexter.19 Text, individ och samhälle (historia) är sammanfogade med varandra. Olika individers röster tar sin form och kommer till uttryck i exempelvis texter där de utgör ett ställningstagande i en samhällskontext. När andra individer sedan läser texterna och sätter dem i en ny situation lösgörs dem snart från sitt

ursprungssammanhang och en text kan få en helt ny innebörd. Mellan författaren och läsaren finns det faktorer som tid, erfarenhet och betydelser som gör att texten rymmer så många olika tolkningsmöjligheter. Enligt Selander och Ödman menar Gadamer att ”förståelsen” spelar en betydande roll i tolkningsarbetet. Med det menas att vi aldrig är ”blanka” utan ständigt ställer våra frågor mot bakgrund av en erfarenhet eller förväntan, helt enkelt en fördom. Gadamer betonar framhäver själva mötet mellan texten och tolkaren och menar att textens författare inte längre spelar någon huvudroll när en text väl har lämnats över i läsarens händer.20

Hermeneutiken söker inte efter den enda sanningen utan den söker efter förståelse. Det som framkommer ur en text är ett sätt att förstå och ett resultat av en tolkning. Det bör därför inte ses som en absolut sanning eftersom en annan individ med andra erfarenheter och bakgrund hade fått ett annat resultat. Sanningsbegreppet får en innebörd då den syftar till att avslöja det i texterna som tidigare varit dolt och peka på att detta resultat inte är en slutgiltig sanning.21 Tolkningens föränderlighet är dock inte detsamma som att tolkningen är subjektiv och godtycklig eller att det skulle vara omöjligt att upprätta ett sanningsanspråk.22

19 Jonna Larsson. Förskolan, pedagogen och läroplanen. En kvalitativ studie om att erfara och omsätta Lpfö-98. Göteborgs universitet, 2007.

20 Per-Johan Ödman och Staffan Selander. Text och existens: hermeneutik möter samhällsvetenskap. Bokförlaget Diadalos, 2005, s. 8-15

21

Larsson 2007

(14)

14

Förståelsen av en text är ett samspel mellan själva texten, händelsen och den som tolkar. Inom hermeneutiken är den som tolkar en text inte en tom anonym mänsklig varelse utan en person med kunskaper och erfarenheter som påverkar den tolkning som görs. Detta kallas för

förförståelse, vilken spelar en viktig roll i hermeneutikens tolkningsprocess. Denna förförståelse är både en förutsättning och ett hinder för förståelsen. Den gör det möjligt att skapa en tolkning men den kan också göra att du inte ser det som är i fokus för att du hindras i detta genom din egen position, din egen förförståelse. Samtidigt kan ingen förståelse äga rum utan någon förförståelse, så genom att istället tydliggöra den genom reflektion och

medvetenhet kring dess inverkan på studien, kan förförståelsen istället användas som en styrka.23

Hermeneutiken kommer i denna studie användas vid analysen av källmaterialet för att, på ett medvetet sätt, ta mig an texttolkningen. Hermeneutiken kommer att stå som grund för den tolkning som görs där det hela tiden finns i åtanke att tolkningen inte utgör någon absolut sanning utan speglas av den förförståelse jag har med mig i bagaget. Denna förförståelse utgörs av de kunskaper och erfarenheter jag redan har inom området, som bland annat tidigare forskning och historisk bakgrund, men även egna erfarenheter och föreställda normer inom ämnet kvinnor och idrott.

(15)

15

3. Tidigare forskning

Det har gjorts en del forskning kring just hur kvinnliga idrottsutövare i olympiska spelen presenteras i media, både där kvinnans roll i media presenteras i förhållande till mannens och där fokus ligger enbart på kvinnan. Dagens forskningsläge visar på att de kvinnliga atleterna under tävlingarna inte erhåller samma mediautrymme som männen och att det ofta är i en viss typ av idrotter/sporter där man väljer att framhäva de kvinnliga utövarna. De studier som gjorts har också visat på att i de artiklar som finns skrivna om idrottare överlag finns det skillnader i vad skribenten väljer att lägga fokus på beroende på om det är en manlig eller kvinnlig utövare.

I boken Olympic Women and the Media 24 menar Pirkko Markula att studier om kvinnors utrymme i sportmedia har visat att kvinnor generellt sett är underrepresenterade och ofta erhåller mindre än 10 procent av sportmediatäckningen under olympiska spelen. Hur mycket utrymme som ges varierar dock länder emellan och i Nordamerika och Europa tar de

kvinnliga idrottarna upp cirka 20 procent av detta utrymme. En färsk studie av de olympiska spelen i Athen 2008 visar att kvinnorna i Kina och Japan upptog nästan 30 procent av

sportmedias utrymme medan de kvinnliga utövarna i Sydkorea utgjorde 16 procent av samma innehåll. De studier som gjorts visar att de kvinnliga idrottsutövarna i olympiska spelen överlag får mindre utrymme än männen i det som skrivs om tävlingarna. Värt att notera är dock att antalet kvinnliga utövare, fram till idag, alltid varit färre än männen och andelen deltagande kvinnor kan stämma någotsånär överens med dess utrymme i media. Kvinnors synlighet i sportmedia har ökat genom åren vilket visar på att de könsrelaterade policys som inrättats av IOC (International Olympic Committee) har haft en positiv effekt. Man har även kunnat se en stadig ökning av kvinnors deltagande i spelen samt antalet tävlingar för kvinnor vilket i sin tur kan ha ökat acceptansen för kvinnliga idrottare över lag.

Den syn vi har på idrottsutövande kvinnor idag är inte densamma som för 100 år sedan. Christian Widholm har gjort en iscensättning av solskensolympiaden i Stockholm 1912 genom att titta på dagspressens konstruktion av evenemanget. Widholm menar här att man i artiklar kan läsa att invigningen av de olympiska spelen skulle vara en homosocial företeelse. Begreppet syftar här på en manlig gemenskap som visserligen skulle innefatta kvinnor och kvinnlig symbolik, men där kvinnligheten enbart existerade för att upprätthålla banden mellan

24

Pikko Markula. Olympic women and the media. International perspektives. University of Alberta, Canada 2009, s. 2-3.

(16)

16

männen och visa på den manliga överordningen. Den nybyggda stadion beskrevs i Nya

Dagligt Allehanda som manlig och kraftig. Widholm tar även upp ett exempel på fyra olika

bilder ur Svenska Dagbladet och menar att denna massmediala iscensättning av de olympiska spelen främst liknar ”en uppvisning av manlig prakt som ska legitimera det stundande

evenemanget”.25 Att döma av Widholms studie upptog inte de kvinnliga idrottarna något större utrymme i media under olympiaden 1912.

Markula menar att en del forskare varnar för att enbart studera rådata av hur stort

mediautrymme de kvinnliga idrottarna får under olympiska spelen. Man bör även titta på i vilka sammanhang de målas upp för att få en rättvis bild av synen och acceptansen av de kvinnliga atleterna. Nordamerikansk data har visat på att tidningar som skriver om idrottande kvinnor har en tendens att ofta behandla de idrotter/sporter som är stereotypiskt ”kvinnliga” som exempelvis gymnastik, konståkning, simhopp och simning. Detta ger av tidningarna intrycket att idrottande kvinnor är accepterat så länge de utövar en idrott/sport som klassas som feminin. Till den kategorin hör sporter och idrotter som inte kräver styrka, kraft och kontakt utan istället utvecklar smidighet och rytmik. Man har även sett studier visa på att de kvinnliga atleter som vunnit medalj eller ses som en potentiell medaljchans är de som tar upp det stora utrymmet bland kvinnorna i denna typ av media.26

Många forskare är även oroliga för kvalitén på den olympiska mediatäckningen då fokus när det gäller de kvinnliga atleterna ibland tenderar att ligga mer på utseende än färdighet. Enligt Markula menar Bernstein att en sådan representation fortsätter att sända budskapet om att sport skulle vara en manlig aktivitet där kvinnor spelar en underordnad eller sexuell roll. 27

Susan K. Chan menar enligt Tolvhed att de amerikanska mediernas representationer av kvinnliga idrottare under hela 1900-talet haft en tendens att framställa dem enligt de normer som finns för feminitet genom att betona skönhet, feminina karaktärsdrag, intresse för kläder, matlagning eller sömnad. Att framställa och idealisera den kvinnliga idrottaren som

skönhetsdrottning och lägga tonvikt på idrotten som en väg till skönhet måste ses som ett sätt att bemöta utmaningen mot den könsordning som fanns då kvinnorna allt mer verkade på ett så maskulint kodat område som idrotten. Chans resultat pekar enligt Tolvhed på att kvinnlig

25

Christian Widholm. Iscensättandet av Solskensolympiaden. Dagspressens konstruktion av föreställda

gemenskaper vid Stockholmsolympiaden 1912. Bokförlag h:ström – Text & Kultur, Umeå 2008, s. 107-109,

112-113. 26

Markula 2009, s. 3-4. 27 Markula 2009, s. 4.

(17)

17

idrott snarare anpassats till de heteronormativa definitionerna av idrott än utmanat dem. Man har valt att fortsätta framställa kvinnan på ett ”feminint” sätt trots att hon är inne och trampar ”maskulint” område. På så vis blev det faktum att kvinnor idrottade mer accepterat.28

Studier av texter och bilder i veckopressen har visat att aktiviteter som konståkning, simhopp och gymnastik tidigt uppfattades som förenliga med normerna för kvinnlighet. Detta fenomen går inte minst att utläsa i de tecknade illustrationerna av konståkare och gymnaster med

tydligt feminina drag. Övriga idrottare tecknades som manliga. När simhopperskor, gymnaster och konståkerskor synliggörs i media är det den tilltalande kvinnokroppen och skönheten i aktiviteten som står i fokus. Ofta föreställer bildpresentationerna en leende, sminkad, välfriserad och poserande kvinna, gärna under aktivitet som framhäver hennes kvinnliga former och smidiga rörelser. Tillsammans med bilderna följer ofta en text som beskriver atletens utseende, också det i enlighet med normerna för femininitet, som exempelvis ”vacker”, ”söt” eller ”smidig”.29

Sammanfattningsvis kan vi konstatera att enligt de studier som presenterats ovan har kvinnliga idrottare haft ett betydligt mindre utrymme i media vid de undersökta åren än de manliga, även om det till viss del kan ha att göra med att kvinnor genom tiderna haft färre deltagare med i spelen. Forskning visar även på att kvinnor oftast presenteras i sammanhang som stämmer överrens med normerna för kvinnlighet. Därav är det oftast i de typiskt

”feminina” aktiviteterna som man väljer att ge de kvinnliga idrottarna utrymme i sportmedia. Texterna spelar också gärna på det som utmärker just kvinnlighet och i beskrivningar av de idrottsutövande ingår ofta ord som syftar till deras utseende. Dessa skillnader tycks enligt forskare bero på att idrotten från början kodats som maskulin och att ett kvinnligt deltagande inte stämmer överens med de normer som finns för vad som är typiskt för en kvinna.

28

Tolvhed 2008, s.156-157. 29 Tolvhed 2008, s. 159-163

(18)

18

4. Resultat

I denna del kommer jag att analysera det källmaterial som använts för undersökningen. Materialet, som består av tidningsartiklar från de olika årtalen, kommer att presenteras i varje årtal för sig för att på så vis måla upp en så tydlig bild som möjligt av hur synen på kvinnor och idrott såg ut under de olika perioderna. Detta görs med fördel då det blir mycket lättare att följa den utvecklingsprocess jag vill komma åt och det blir också lättare att förstå de slutsatser som kommer dras. Resultatet kommer i denna del bestå av citat från de olika artiklarna.

4.1. Svenska Dagbladet 1912

De artiklar som handlar om sport och de olympiska spelen, i tidningarna från 1912, är

samlade på ett och samma ställe, vilket gör det lättare att hitta i tidningen. De olika artiklarna är ofta relativt korta, ligger tätt inpå varandra och ger ett ganska rörigt intryck. Det finns heller inget jättestort utbud av bilder i tidningarna i förhållande till antalet artiklar.

Det som först slog mig när jag letade efter artiklar som behandlade de kvinnliga olympiska idrottarna i tidningarna från 1912 var att de inte var så många i förhållande till övriga artiklar och dessutom ganska svåra att hitta. Av artiklar som enbart handlar om kvinnliga utövare fanns totalt fyra stycken i de sex tidningar jag studerade och endast två av dem var med tillhörande bild. I övriga fall där kvinnliga utövare behandlas i texten är det tillsammans med de manliga utövarna. Som exempel har vi en artikel om de svenska gymnastiktrupperna med en rubrik som lyder ”Svenska gymnastiktrupperna – den kvinnliga och den manliga – ge ståtliga uppvisningar”.30

Efter det följer en, för den här tiden, relativt lång artikel om den manliga truppens intåg på arenan som sedan avslutas med sex rader om den kvinnliga truppens intåg. Samma tendens går att urskilja i flera olika fall där artiklar om manliga utövare avslutas med några få rader om de kvinnliga utövarna i samma gren. Det krävs ingen större uträkning för att se att det utrymme som ges år de kvinnliga idrottsutövarna i

tidningarna från 1912 är väldigt litet i förhållande till övriga artiklar om de olympiska spelen.

Bland de artiklar som hittades om kvinnliga idrottsutövare var typen av aktivitet väldigt begränsad och saknade bredd. De kvinnliga gymnasterna var de som var absolut vanligast förekommande i artiklarna om de kvinnliga idrottarna. Även i tennis och simning kan vi läsa

(19)

19

om kvinnliga deltagare men utöver de tre idrottsgrenarna fanns det inget mediautrymme för kvinnorna i de undersökta tidningarna.

Det går att urskilja en väldigt tydlig tendens i hur de idrottsutövande kvinnorna framställs i texterna och vad den som skriver har valt att lägga fokus vid. Inte sällan betonas kvinnornas utseenden och fokus hamnar ibland mer på det än på själva prestationen. Ett exempel på det kan vi se i beskrivningen av när den svenska kvinnliga gymnastikuppvisningen äger rum i station.

De fristående rörelserna, utryckningarna till sneda, snörräta led och marscherna, allt gick briljant. Skåda blott att en mängd funktionärer, betydligt fler än som var nödvändigt, stängde den vackra utsikten. Likaså störde förberedelserna till 100-metersloppen, och skarorna af väntande idrottsmän surrade omkring på gräsmattan, förtagande intrycket af vår trupps delikata

rörelser, kanske bland det allra vackraste af Stadionveckans sevärdheter.31

Artikeln inleds med denna beskrivning av gymnasternas utseende och man betonar den uppståndelse de väcker på station och hur vackra alla tycker att de är. Senare följer ett litet stycke som berättar att själva utförandet gått bra, men även här betonas kvinnornas smidiga och eleganta rörelser och det ges inte någon vidare detaljerad information angående själva prestationen. Artikeln avslutas sedan med en beskrivning av det jubel som följer från läktaren då den svenska gymnastiktruppen marscherade ut från stadion. Många av de artiklar om de kvinnliga idrottsutövarna som återfanns i tidningarna såg ut ungefär på detta sätt. När den danska gymnastiktruppen anländer med sina 150 damer beskrivs de som ”hurtiga och glada samt klädda i hvita mössor med röd rand”32 och även berättar man om det jubel och hurrarop kvinnorna möts av.

Man märker snabbt att när en artikel handlar om en kvinnlig idrottare betonas oftast de smidiga, eleganta rörelserna och inte kraft eller uthållighet. Därför var det mycket intressant att läsa en artikel om en svensk kvinna under rubriken ”En kvinnlig simmarbragd”. Artikeln handlar om den kvinna, Karin Söderström, som simmat sträckan Kungshatt – Stockholm. En sträcka på 1 mil som ofta lockat de manliga uthållighetssimmarna till att mäta sina krafter. Endast sex stycken hade lyckats fram tills då Karin Söderström tog sig an uppdraget och

31

Svenska Dagbladet 8 juli 1912, s. 7 32 Svenska Dagbladet 7 juli 1912, s. 11

(20)

20

simmade sträckan på en tid som även för en man skulle ha ansetts vara en bra tid. Artikeln följer hela utförandet och Söderström beskrivs som tapper som fortsätter simma trots de tuffa förhållandena och det illamående som kom till följd av den hårda ansträngningen. Artikeln avslutas med ett beröm av prestationen ”Fröken Söderströms prestation att fullborda distansen med bröstsim på något öfver fem timmar skulle äfven bland våra manliga uthållighetssimmare räknas som en bragd. Så mycket vackrare är det då när det är gjordt af en kvinna.”33

Denna typ av artikel skiljer sig lite från övriga artiklar då jag inte hittat några fler texter där en kvinnas styrka och uthållighet beskrivs på detta vis och där hon till och med jämförs med män. Man får en känsla av att skribenten beundrar Söderström för hennes insats men att detta fenomen är något högst ovanligt för en kvinna. Om hennes målgång skriver man ”Hon var då frusen och stel, men kryade öfverraskande fort till sig och någon känning af den ansträngande simningen hade hon ej sedan.” vilket ger en bild av att man inte förväntat sig av en kvinna att hon skulle klara av det så smärtfritt.

I en tennisfinal i mixed double där man spelar en man och en kvinna i samma lag, mellan svenskarna fru Frick och G. Setterwall och tyskarna fröken Köring och Schomburgk beskrivs matchen såhär

I början spelade svenskarna under all kritik, särskildt fru Frick slog fel på de enklaste bollar, men då i första seten tyskarna ledde med 4-1, gjorde det svenska paret en kraftig spurt och presterade helt plötsligt ett synnerligen godt spel samt lyckades utjämna situationen till om 4. Men nu inträffade någon som totalt förstörde svenskarnas spel. Setterwall blef nämligen af misstag ganska svårt träffad af fru Fricks racket och fick läppen klufven. Detta hindrade honom dock ej från att fortsätta, men med svenskarnas frammarsch, som nyss såg så hoppfull ut, var det

slut.34

Kvinnan beskrivs här i förhållande till mannen som inte lika skicklig och något klumpig. Mannen däremot beskrivs med större färdighet, styrka och tapperhet då han inte låter en kluven läpp hindra honom från att spela vidare. Givetvis kan det ha sina naturliga förklaringar till denna text, att kvinnan exempelvis haft en mycket sämre match än hon brukar, men jag tycker ändå själva bilden som målas upp är intressant.

33

Svenska Dagbladet 14 juli 1912, s. 8 34 Svenska Dagbladet 7 juli 1912, s. 10

(21)

21

4.2. Svenska Dagbladet 1948

Även i tidningarna från 1948 finner vi sportartiklarna något sånär samlade på samma plats vilket underlättar för läsaren. Artiklarna är en blandning av många korta och några längre som är placerade väldigt tätt inpå varandra i tidningen. Inte heller här är antalet bilder i förhållande till artiklarna särskilt många.

I förhållande till antalet artiklar har de kvinnliga idrottsutövarna här ett relativt litet utrymme bland texterna. Det finns dock ett större antal artiklar där kvinnorna har huvudrollen än vad det fanns under föregående årtal. Det finns inte heller samma tendens där kvinnornas resultat placeras i slutet av en längre artikel om männens resultat. Istället för att placera de kvinnliga resultaten efter männens så placerar man dem här bland männens resultat istället. Oftast är det när en kvinna presterat mycket bra som hon här också får utrymmet i media.

De idrotter som man kan läsa om att de kvinnliga idrottsutövarna deltagit i är inte lika begränsade som under det tidigare årtalet. Förutom de tidigare nämnda som simning och gymnastik finns det även ett flertal artiklar som handlar om de kvinnliga friidrottsutövarna i exempelvis diskus, 100 meter, 80 meter häck, höjdhopp, längdhopp och kulstötning. Det finns alltså här ett utrymme för kvinnor även i de grenar som kräver styrka och uthållighet och de grenar där fokus ligger på smidighet och elegans får inte lika överlägset stort utrymme som tidigare. Man beskriver dock inte kvinnornas styrka och uthållighet i grenar som till exempel diskus som man däremot gör med dess smidighet och elegans i exempelvis gymnastiken.

I tidningarna från 1948 har artiklarna ganska mycket fokus på att beskriva själva utförandet i de olika tävlingarna. Även om det emellanåt görs beskrivningar även av de kvinnliga

idrottsutövarnas utseenden så är det ofta själva prestationen det skrivs om i huvudsak. Nedan följer ett stycke om de svenska diskusdamernas prestationer.

De svenska diskusdamerna blev oplacerade. Majken Åberg låg fint uppe efter två omgångar och såg ut att kvalificera sig till finalen med sitt första kast på nära 38 meter, men i sista omgången passerade tillräckligt många för att hon skulle bli utslagen. Hon torde ha blivit åttonde eller

nionde. Segrarinnan blev fransyskan Ostermayer.35

(22)

22

Samma typ av fokus på resultatet går att läsa om i en artikel med rubriken ”Spelens främsta idrottskvinna” där en holländsk kvinna, Fanny Blankers-Koen, har gjort en lysande prestation.

Den 30-åriga holländskan Fanny Blankers-Koen är spelens utan konkurrens mest framgångsrika idrottskvinna. Redan då halva olympiaden är avverkad har hon lagt beslag på två guldmedaljer –

100 meter och 80 meter häck, och hon är favorit till guldmedaljen även i höjd.36

Vi kan här se exempel på beskrivningar av två kvinnliga idrottsutövare där fokus ligger enbart på deras prestationer och inte på utseende. Artikeln om Fanny Blankers-Koen avslutas dock ganska intressant med följande rader: ”Detta kvinnliga idrottsfenomen är också en verklig k v i n n a, det kan inte råda något tvivel om hennes kön. Alla misstankar i den vägen dementeras av hennes sjuårige son och tvååriga dotter, som väntar på mamma hemma i Holland”.37 Med denna avslutning där man menar att det finns bevis för att Blankers-Koen verkligen är en kvinna menar man också att det finns en anledning att tvivla på det. Hon är alltså en riktig kvinna trots att hon åstadkommit enorma idrottsprestationer och man får intrycket att detta stämmer mer överrens med bilden man har av hur än man ska vara än den man har av hur en kvinna ska vara.

Som jag tidigare nämnt läggs det mycket fokus på just de idrottsliga prestationerna när det skrivs om de kvinnliga idrottsutövarna, vilket vi sett exempel på ovan. Det finns dock undantag där skribenten valt att fokusera mer på utseendemässiga faktorer som kläder och vackra flickor än själva utförandet, inte minst när artikeln handlar om kvinnliga gymnaster. Under rubriken ”Ny jättesuccé för gymnasterna” följer en kort artikel om uppvisningarna av de svenska masstrupperna i gymnastik. ”Flickornas inmarsch i sina ljusblå dräkter var ”som en dröm”. Flickorna kunde spegla sig i vattenpussarna på löparbanan, innan hundratals fötter förvandlade den till en lervälling. Applåderna brakade i ett från 20 000 åskådare och

ledarinnorna fick blommor”.38

I artikeln nämns ingenting om de övningar som utfördes under uppvisningen utan enbart den uppståndelse de svenska gymnastikflickornas utseende väcker hos åskådarna.

Även bildkommentarer tenderar att behandla kvinnornas utseenden. På en bild föreställande en kvinnlig gymnast på bom följer bildtexten ”KARIN LINDBERG, en käck svenska ur

36 Svenska Dagbladet 5 augusti 1948, s. 9 37

Svenska Dagbladet 5 augusti 1948, s. 9 38 Svenska Dagbladet 14 augusti 1948, s. 12

(23)

23 damgymnastikgruppen i balansmomentet”.39

Samma fenomen går att se ett flertal gånger, bland annat på en bild föreställande några kvinnor från Bombay under invigningsceremonin där bildtexten lyder ”Ända från Bombay – ett fagert och mörkhyat inslag i det olympiska vimlet”.40

Under invigningsceremonin tågar de deltagande idrottsutövarna enligt tradition in på arenan, land för land, för att visa upp de tävlande. En beskrivning av denna uppvisning kan man läsa i

Svenska Dagbladet. Beskrivningen av de tävlande under inmarschen lägger mycket fokus vid

hur de tävlande ser ut, hur de är klädda och hur stort jubel de framkallar i arenan. Om den australienska truppen skriver man ”Grön-vitt med gracila flickor i helvitt fick dagens hittills starkaste applåder. Engelsmännen håller på sina dominier”.41 På liknande sätt beskriver man även andra länder, bland annat Holland. ”Bastanta simmarflickor, med brättena uppvikta på sina vita hattar, gick främst, och truppen kom i det närmaste upp till Finlands som

applådknipare”.42

Detta sätt att kommentera de kvinnliga idrottsutövarnas utseenden genom att ge dem olika beskrivande ord som käcka, gracila, bastanta, eleganta etc. är vanligt förekommande i bildtexter och även i en del artiklar.

När jag studerade de beskrivningar av de olika ländernas inmarscher på arenan

uppmärksammade jag särskilt den text som var skriven om truppen från Argentina. ”En stor trupp i de konventionella blått och grått. En jätteflaggdug på 4x6 meter bars vertikalt av fyra nätta flickor. Typiskt sydamerikanskt att låta kvinnorna arbeta?”.43

Detta tycker jag är intressant då det speglar den synen tidningen målar upp av kvinnor och fysiskt arbete. Att bära den stora flaggan sågs som en tung uppgift och genom den avslutande meningen får man intrycket att detta är ett arbete som bör utföras av män och inte av kvinnor eftersom att det kräver styrka. Detta intryck stämmer överrens med hur man väljer att tala om de kvinnliga idrottarna i tidningen i övrigt. Man benämner dem ofta som ”flickor” och ger dem gärna egenskaper som nätta och gracila, som jag tidigare nämnt. Bilden av kvinnan tar form som något nästan lite ömtåligt som inte lämpar sig så väl för tunga, fysiskt påfrestande aktiviteter. Samtidigt kan vi läsa om både kvinnliga diskuskastare och ”bastanta simmarflickor” som nästan ger det motsatta intrycket.

39

Svenska Dagbladet 13 augusti 1948, s. 9 40 Svenska dagbladet 30 juli 1948, s. 10 41 Svenska Dagbladet 30 juli 1948, s. 11 42

Svenska Dagbladet 30 juli 1948, s. 11 43 Svenska Dagbladet 30 juli 1948, s. 11

(24)

24

4.3. Svenska Dagbladet 1968

De artiklar som går att finna i tidningarna från 1968 är en blandning av långa och korta texter. Där förekommer några bilder på nästan varje sida men långt ifrån till alla artiklar. Artiklarna sitter tätt tillsammans men är ändå tydligt avgränsade från varandra vilket gör det lättare att läsa dem. De artiklar som rör olympiska spelen är samlade på ett och samma ställe vilket gör det lättare att orientera

sig bland texterna.

Det utrymme de kvinnliga idrottsutövarna får i dessa tidningar tycks vara ganska litet i jämförelse med antalet artiklar i övrigt och de artiklar som skrivits om kvinnorna är både självstående artiklar och några rader i en större artikel om flera olika idrottare. De artiklar som skrivs om de kvinnliga idrottarna handlar till största del om de resultat som presterats under spelen. Vi får en bra beskrivning på hur det gått i de olika grenarna, vilka som gjort bra ifrån sig och vilka som floppat. Under rubriken ”Amerikans miss men världsrekord” kan vi läsa om hur det gått i damfinalen i simning. ”Det blev en sensationell damfinal på 200 meter. Polskan Kirszenstein blev guldmedaljör på nya världsrekordtiden 22,5, två tiondelar bättre än hennes eget gamla rekord. Överraskande nog missade de tre amerikanskorna Ferrell, Tyus och Bailes prispallen”.44 Under rubriken ”Lätt lottning” kan vi också läsa om de tävlande inför

tävlingsstarten. Där presenteras de motståndare våra svenska idrottare står inför och här lyfter man fram även två kvinnliga idrottare.

Även flickornas 400 m lottades på fredagen. Där hamnade Karin Wallgren i tredje heatet i ett högst internationellt sällskap. Hennes medtävlare är Bodurin, Nigeria, Green, Storbritannien, Petjenkina, Sovjet, Haima, Finland, Vicent, Uruguay, Drinkwater, USA, och Govonal, Italien. Ulla-Britt Wieslander löper i tredje försöksheatet i damernas 100 m. som motståndare får hon Niel, Storbritannien, Samotesova, Sovjet, Akindele, Nigeria, Romay Martinez, Kuba, Charlton,

Jamaica, och Burce, Australien.45

I de artiklar som studeras tycks det vara som så att de kvinnliga idrottare som får utrymme i media är de som gjort bra ifrån sig och de som förväntas göra bra ifrån sig. Fokus ligger därför mycket på resultat i det som är skrivet.

De tidningar jag studerat för detta årtal behandlar kvinnliga idrottare från fyra olika idrotter/sporter vilka är friidrott, simning, fäktning och kanot. Simning och friidrott har

44

Svenska Dagbladet 19 oktober 1968, s. 18 45 Svenska Dagbladet 13 oktober 1968, s. 27

(25)

25

förekommit i artiklarna från de två tidigare årtalen men fäktning och kanot är nya. Att damer utövar en kampsport som fäktning gör att år 1968 skiljer sig lite från 1912 och 1948 då kampsport inte tidigare förekommit som idrott för kvinnor i de studerade tidningarna. Värt att notera är också att gymnastik inte förekom en enda gång i de undersökta texterna, vilket också skiljer sig från tidigare år där gymnastiken var den mest framstående idrotten för de kvinnliga utövarna.

När det gäller på vilket sätt man pressenterar de kvinnliga idrottarna i media är det som jag tidigare nämnt mycket fokus på just prestationerna och nästan ingenting runt omkring som utseende och kläder till exempel. Även om det rör sig om mot- eller medgångar är de artiklar som presenterar resultaten enbart fokuserade på det som händer under själva tävlingen. Ett exempel på ett positivt resultat finns under rubriken ”Dubbelt Australien” som handlar om de australiensiska friidrottarna. ”Maureen Caird demonstrerade med eftertryck att Australien på allvar är på väg mot internationell topp i friidrottssammanhang när hon på fredagskvällen bärgade guld i damernas 80 meter häck. Pamela Kilborn, Australien, tog silver och Chi Cheng, Formosa, tog bronset”.46

Vi finner även ett exempel på ett negativt resultat under rubriken ”Elisabeth utslagen” om den svenska simmerskan. ”Elisabeth Berglund blev utslagen i semifinalen på 100 m fritt. Bästa tiden i semifinalerna hade Sue Pedersen, USA, med 1.00,2. Elisabeth kom sjua i tredje heatet med 1.30,5. Segrade gjorde Jane Henne, USA, 1.00,5. För en finalplats fordrades 1.01,9”.47 De båda exemplen ovan visar på att de kvinnliga idrottarna presenteras både i med- och motgång och att det enbart är resultatet som pressenteras, inga kommentarer om de tävlandes yttre.

Jag skulle vilja påstå att de båda artiklarna i exemplen ovan är skrivna väldigt neutralt. Med neutralt menar jag här att om det så inte var för att det anges kvinnonamn eller att man skriver ”hon” eller ”damernas” så skulle texterna lika gärna kunna handla om manliga idrottare. Man ger inte de tävlande några beskrivande ord som man gjort tidigare då adjektiv som elegant, vacker, smidig etc. oftast knöts till de kvinnliga tävlande. Några exempel finns dock där man benämner kvinnorna med denna typ av adjektiv. De är dock så få i de tidningar jag undersökt att de får ses mer som undantag. Ett exempel på det kan vi se i en lång artikel om de svenska kanotisterna där man på några rader nämner en av kanotisterna på damsidan. ”Nöjd får man däremot vara med Ing-Marie Svenssons sjundeplats, vår 18-åriga blonda kontorist som här

46

Svenska Dagbladet 19 oktober 1968, s. 18 47 Svenska Dagbladet 19 oktober 1968, s. 19

(26)

26 ställdes mot hårda konkurrenter från öst och väst…”.48

Även om det inte är ett jättetydligt exempel kan man ändå fråga sig vad hårfärgen har för betydelse i denna sportartikel. Även om artiklarna mer och mer enbart handlar om de idrottsliga prestationerna tycks det finnas små tendenser kvar att lägga energi på de kvinnliga idrottsutövarnas utseende.

En intressant artikel jag hittade handlar om de kvinnliga simmarna. Under rubriken

”Könstest? Aldrig!” Kan man läsa om hur Internationella Olympiska Kommittén, IOK, vill kräva könstest av kvinnorna i alla grenar.

Internationella simförbundet står upp och protesterar mot Avery Brundage och IOK. Simmarna nekar att genomföra den könstest som Brundage kräver i alla grenar. Internationella

simförbundet behandlade frågan häromdagen och var helt eniga i en frondering mot Brundage. - Kommer aldrig på fråga, säger en av de internationella simledarna. Det borde väl räcka om Brundage kom ner vi bassängen och tittar på våra vackra flickor. Här finns det ingen tvekan alls. - Är det inte risk att det kan bli konflikt med IOK?

- Det vet vi inte men blir det någon så tar vi den gärna. I tävlingarna är det vi som bestämmer.49

Varför det skulle vara nödvändigt att könstesta alla deltagande kvinnor får vi inget svar på i texten men man kan ju ställa sig frågan. Var det för att de resultaten från vissa av de tävlande var så pass bra att man betvivlade möjligheten att en kvinna skulle ha uppnått dem? Eller var det kanske vanligt förekommande att man försökte fuska på detta vis så att det fanns belägg för misstankarna? Kanske var några av de tävlande lite manliga till utseendet och bidrog till misstankar? Det saknas för mycket information i artikeln för att kunna svara på frågan korrekt. Det framgår inte ens om könstesterna även gäller de manliga deltagarna. Jag tycker dock ämnet är svårt att lyfta fram då vi idag går lite i samma tankar när det är någon

idrottsman eller idrottskvinna som presterar extra bra. Idag handlar diskussionerna mycket om huruvida personen kanske är dopad eller i vissa extrema fall där man ifrågasätter om en person verkligen kan ha så extremt bra genetiska förutsättningar att det har skett på naturlig väg. Under friidrotts-VM 2009 gick media ut med misstankar om att den kvinna, Caster Semenya från Sydafrika, som utklassat övriga deltagare i 800 meters loppet, kanske inte var kvinna.

48

Svenska Dagbladet 26 oktober 1968, s. 18 49 Svenska Dagbladet 12 oktober 1968, s. 21

(27)

27

4.4. Svenska Dagbladet 2008

De tidningar jag undersökt som ligger närmast vår tid idag är de från 2008. Jag finner här ingen märkbar skillnad från hur vi är vana att tidningen ser ut idag. Artiklarna är ofta lite längre med mycket innehåll och sportartiklarna är placerade under en speciell sportdel med gott om plats som ger ett luftigt och lättläst intryck. Det är vanligt med bilder i tidningarna, framförallt till de lite större artiklarna.

De kvinnliga idrottarna får här ett stort utrymme i tidningarna och det finns många artiklar, stora som små, som handlar om just kvinnorna och deras prestationer eller förväntningar. Det är även mycket vanligt med en tillhörande bild på den tävlande, ibland föreställande den tävlande under aktiviteten och ibland i annan miljö. På en av tidningen rankad lista över svenska os-hopp var 9 av 20 damer, vilket tyder på att ungefär hälften av de mest

uppmärksammade idrottsutövarna under olympiska spelen här var kvinnor. Det har också visat sig att de som anses vara de mest framgångsrika är också de som ofta får mest utrymme bland artiklarna. Många av de som finns med på den nämnda topplistan går nämligen också att finna i egna artiklar i tidningen. Samma sak gäller när det är tal om utländska tävlande, det är oftast de som förutspåtts framgång som får mediautrymme, både de som presterar bra och de som presterar under förväntningar. Ett bra exempel på detta ser vi hos Carolina Klüft som tidigare blev hela Sveriges älskling med sina framgångar i sjukampen. Hon valde sedan att lägga ner sjukampen och istället satsa på favoritgrenen längdhopp och även tresteg. Nedan ser vi de förväntningar man har på Klüft i tresteg.

Hon är nybörjare i grenen där hon satte svenskt rekord i säsongsöppningen med 14,29. Rekordhoppet på hemmaplan i Växjö lovade mer, men ”Carro” har inte fått till tekniken i tävlingarna sedan dess och har haft svårt att komma över 14 meter på nytt.

Ändå har hon en rimlig chans att gå till final. Kvalgränsen är satt till 14,45, en längd som

”Carro” har kapacitet att nå om allt stämmer och tekniken lossnar.50

Här ser vi ett exempel på hur förväntningarna målas upp över den tävlandes prestationer. Man är medveten om att hon är nybörjare i grenen men har ändå förhoppningarna om att hon ska lyckas ta sig till final. Anledningen till denna förväntan kan också ha att göra med att man vet hur bra hon har presterat i tidigare sjukampstävlingar. Efter tävlingarna, som innebar ett inte alls så lyckat resultat skriver man en ny artikel med rubriken ”Hopplöst, Carolina”.

(28)

28

Det krävdes inte mycket för att gå till OS-final. Nybörjaren Carolina Klüft hade inte ens behövt sätta nytt svenskt rekord för att krångla sig vidare från kvalet.

Istället slutade OS-debuten i tresteg med en finalmiss, men Carolina Klüft var på gott humör ändå:

- Det är klart att jag är besviken. Jag hade kunnat hoppa bättre och gå till final, och det hade varit kul. Men det är inte så att jag dör.

Svaga 13,60 i första hoppet följdes av ett rejält övertramp i det andra. Och i det tredje gick det

lite bättre – men inte tillräckligt: 13,97. 14,48 räckte till final.51

Citatet ovan är ett exempel på hur ett misslyckat resultat kan te sig i en artikel. Jämför man de båda artiklarna åt så läggs det i den första mycket förhoppningar och därmed också press på den tävlande om att prestera bra. En OS-medaljör kan nästan kännas lite hjältelik i vissa texter. I den andra texten däremot går det inte att ta misstag på det missnöje reportern känner gentemot Klüfts resultat. De båda artiklarna visar på att den idrottande kvinnan, i detta fallet Klüft, och hennes resultat har en stor betydelse för folket. För många människor tas en OS-framgång för det egna landet emot med öppna armar, och inger en viss stolthet, medan ett misslyckande kan leda till en stor besvikelse vilket sätter enorm press på den tävlande. Noterbart är också det faktum att reportern i den första artikeln benämner idrottaren med smeknamnet ”Carro” medan reportern i den senare artikeln säger ”Carolina Klüft”.

De idrotter och sporter som funnits representerade i tidningarna har ett väldigt brett spann. Det är allt ifrån de vi tidigare stött på som simning, friidrott och tennis till kampsporter som brottning, taekwondo och bollsporter som handboll och fotboll. Det breda utbudet tyder på att det inte finns några speciella riktlinjer för vilka typer av idrotter och sporter som utövas av kvinnor. År 2008 ligger dessutom oss så nära i tiden att vi är medvetna om att de flesta idrotter idag utövas av både kvinnor och män, även om andelarna kan variera beroende på vilken aktivitet det rör sig om. Återigen är det också så att det är den tävlande som väcker stor uppmärksamhet, av till exempel framgång, flopp, doping, stort publikintresse etc., som också får utrymme i media, oberoende av vilken gren hon tävlar i.

När det gäller det sätt som tidningen framställer de idrottande kvinnorna tycker jag att de oftast målar upp en bild av starka, tuffa kvinnor som ofta åstadkommer imponerande resultat i

(29)

29

tävlingarna. Jag anser även artiklarna vara neutrala, med vilket jag menar att förutom de ord som direkt pekar på att det är en kvinna, som hon, dam, kvinna etc., så har artikeln inget kön. De idrottande kvinnorna ges här inga egenskaper som vacker, smidig, elegant som ofta för tankarna till vad som förknippas som egenskaper hos det kvinnliga könet. I en artikel om det svenska handbollslandslaget och spelaren Isabelle Gulldén, med underrubriken ”Handbollens stjärnskott Isabelle Gulldén har krafttag i blodet”, ges en typisk bild av hur tidningen

framställer de idrottande kvinnorna.

De svenska tjejerna behöver plocka fram allt sitt kunnande mot lagen – alla utom brassorna – som plockat VM-medaljer i parti och minut.

Det krävs också tuffhet.

Isabelle Gulldén är en av de som tuffat till sig rejält på sistone – svensk damhandboll har ju också bytt skepnad när ”det leende landslaget” ska bli ”det tuffa landslaget”.

- Vi har varit tillsammans i en månad totalt inför OS, och det har blivit ganska tuffa träningar.

Det har smällt ordentligt ibland även om jag känner att det kunde smällt mer.52

Tjejerna framställs här som tuffa och hårda idrottare som tåler att både ge och ta smällar. En liknande presentation görs av brottaren Ida-Therese Nerell när man skriver om hur

träningarna med sparringpartnern Sabina Magnusson har gått inför OS.

Sabina Magnusson är blåslagen efter en knapp vecka i Japan. Blomkålsörat är blodigt och uppslitet trots att Flentjejen numera bär ett skydd under brottningspassen med OS-hoppet Ida-Therese Nerell.

- Jag tycker lite synd om Sabina. Jag har slagit upp hennes öra, igår fick hon två fingrar i ögat och så har hon ett märke efter mitt huvud i ryggen. Men hon är liten och tuff och säger att det bara är häftigt att hon fortfarande känner avtrycket av mitt huvud där bak i ryggen, säger

Ida-Therese Nerell.53

Nerell framställs i denna artikel som hård och tuff, nästan brutal, utan att det för den sakens skull tycks ligga någon negativ klang i det. Tvärtom får jag mer en känsla av att det är lite häftigt att det går så vilt till på träningarna och att hon Ida-Therese Nerell är så tuff på träningarna inför OS är det ett gott tecken på att hon också har en chans att prestera bra i själva tävlingarna. Man låter nästan lite imponerad när man skriver om denna tjej och man får

52

Svenska Dagbladet 8 augusti 2008, s. 25 53 Svenska dagbladet 10 augusti 2008, s. 34

(30)

30

känslan av att hon skulle kunna slita vem som helst i stycken. Utan att gå för djupt in på definitioner av kvinnlighet vill jag påstå att Nerell inte ges några direkta egenskaper som vanligtvis klassas som typiskt kvinnliga och det är nog inte meningen heller.

(31)

31

5. Sammanfattande analys

I det resultat jag fick ut av källmaterialet går det att följa en utveckling i hur tidningen

Svenska Dagbladet valt att framställa de kvinnliga idrottsutövarna som deltog i de olympiska

spelen från år 1912 till år 2008. Jag kommer här att göra en sammanfattande analys av det resultat jag fått fram för att tydliggöra denna utveckling. Jag kommer även försöka knyta an mitt resultat till den historiska bakgrunden för att försöka få fram en möjlig teori till varför resultatet ser ut som det gör. Slutligen kommer jag att problematisera det resultat jag kommit fram till för att på ett kritiskt sätt granska min studie och de faktorer som kan ha påverkat resultatet. Som jag tidigare nämnt har jag valt att enbart studera bilden av den kvinnliga idrottaren vilket gör att jag inte kan utläsa om det resultat jag fått fram också är detsamma för övriga idrottare eller om just de kvinnliga har presenterats annorlunda. Jag kan alltså inte säga att det sätt man skriver om kvinnorna på skulle skilja sig från det sätt man skriver om männen. Därför ligger också fokus på den utveckling som skett genom åren och inte på de enskilda årtalen för sig.

Studien tar sin början år 1912 och i de studerade tidningarna är de artiklar som handlar om de kvinnliga idrottarna väldigt få att döma vid överblicken av övriga OS-relaterade artiklar. Ofta är det utrymme som ges endast några få rader i slutet av en artikel som i övrigt handlar om en eller flera manliga idrottare. Denna tendens går att finnas i samtliga tidningar vilket ger känslan av att de kvinnliga idrottarna kommer i andra hand. Det finns visserligen några få artiklar som enbart behandlar kvinnliga idrottare och det är i nästan samtliga fall artiklar som rör de kvinnliga gymnasterna. Just gymnastiken har visat sig vara den överlägset vanligaste grenen där vi kan läsa om kvinnliga utövare i materialet från 1912. Även mindre inslag av tennis och simning går att finna. Väldigt vanligt förekommande i materialet från år 1912 är också att i de artiklar som handlar om kvinnliga idrottare hamnar fokus ofta mer på

utseenderelaterade saker än på själva prestationen. Inte alls sällan ges de tävlande egenskaper som smidiga, eleganta och vackra och diskussionen kring det yttre tar mer eller mindre över hela artikeln samtidigt som detaljerad information om själva prestationen uteblir.

Nästa årtal på tur är år 1948 och även här tycks de kvinnliga idrottarna få relativt litet

utrymme i jämförelse med resterande OS-relaterade artiklar även om antalet aktuella artiklar är något fler än de från tidigare år. Det är till exempel lite vanligare att de kvinnliga idrottarna får egna artiklar och inte bara inkluderas i artiklar som i huvudsak handlar om män.

References

Related documents

Detta sätt att se på barns agens är något som vi ansluter oss till, och utifrån de olika synsätten vilka Johansson fann i sin studie kan vi tydligt se att vissa sätt att

Så jag tror när jag pratar på svenska, jag pratar också med den tempo, så jag tror de som lyssnar på mig förstår inte riktigt vad jag säger, därför jag pratar för fort, så

Regeringen ska se till att adekvata förberedelser finns för att dra nytta av, samt bidra med, internationellt stöd för beredskap för och åtgärder vid en nukleär eller

Utan att åsidosätta prisstabilitetsmålet ska Riksbanken också bidra till en balanserad utveckling av produktion och sysselsättning (ta realekonomisk hänsyn). 89) 1 Vi stöder

IFAU behandlar dina personuppgifter i enlighet med gällande lagstiftning/regelverk som följer av Dataskyddsförordningen (GDPR). Information om hur IFAU behandlar dina

Once more, Kalmar became the hub in a great union, this time uniting the Kingdom of Sweden and the Polish-Lithuanian Rzeczpospolita, Unfortunately, this brave experience

THE ADMINISTRATIVE BOARD OF KALMAR COUNTY'S ROLE AND EXPERIENCES CONCERNING CONTAMINATED SITES Jens Johannisson Administrative Board of Kalmar County, Sweden.. THE ROLE OF

ståelse för psykoanalysen, är han också särskilt sysselsatt med striden mellan ande och natur i människans väsen, dessa krafter, som med hans egna ord alltid