Jag vill vårda dig, men min
okunskap stoppar mig
Sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter
med psykisk ohälsa inom somatisk vård
HUVUDOMRÅDE: Omvårdnad
FÖRFATTARE: Johanna Sund, Amanda Volmerdal & Kajsa Wernersson HANDLEDARE:Anna Lindblad
Sammanfattning
Bakgrund: Psykisk ohälsa hos personer är idag ett växande problem runt om i
världen. Samsjuklighet inom patientgruppen är vanligt förekommande, vilket resulterar till utmaningar för sjuksköterskor inom somatisk vård.
Syfte: Att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa
inom somatisk vård.
Metod: En litteraturöversikt av kvalitativ induktiv design. Resultatet är sammanställt av 12
vetenskapliga artiklar som har analyserats med stöd av Fribergs femstegsmodell.
Resultat: Sjuksköterskors erfarenheter är att de erhåller för lite kunskaper om psykisk ohälsa,
vilket skapar känslor av rädsla och osäkerhet i möten med patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor upplever att patientgruppen upptar en tid som inte den somatiska vården kan erbjuda. En vilja av att vårda och ge stöd finns, dock upplever sjuksköterskor att okunskap begränsar skapandet av goda vårdrelationer med patienter med psykisk ohälsa.
Slutsatser: Erhåller sjuksköterskor utbildning om psykisk ohälsa kommer kunskaper om ämnet
öka vilket leder till minskad rädsla och osäkerhet. Förutsättningar för goda vårdrelationer uppstår och patienter med psykisk ohälsa får en rättvis vård.
Nyckelord: Erfarenheter, okunskap, psykisk ohälsa, rädsla, sjuksköterska, somatisk
vård, vårdrelation.
Tack!
Vi vill tacka alla som har stöttat oss och varit delaktiga i vårt uppsatsskrivande. Ett extra stort tack till vår kära handledare Anna Lindblad som har visat ett stort engagemang och stöttat oss genom arbetets gång.Summary
Title: I want to care for you, but my ignorance stops me.
- Nurses experiences of caring for patients with mental illness in somatic care.
Background: Mental illness among people today is a growing problem around the world.
Co-morbidity in the patient group is
common, which results in challenges for nurses in somatic care.
Aim: To shed light on nurses’ experiences of caring for adult patients with mental illness in
somatic care
Method: A literature overview of qualitative inductive design. The results are compiled from
12 scientific articles that have been analyzed with the support of Friberg’s five-step model.
Result: Nurses’ experiences are that they gain too little knowledge about mental illness, whic
h creates feelings of fear and insecurity in
meetings with patients with mental illness. Nurses experience that the patient group occupies a time that somatic care cannot offer. There is
a willingness to care and provide support, however, nurses feel that their ignorance limits the creation of good relationships with patients with mental illness
Conclusion:If nurses receive more education on mental illnesses, knowledge of the subject will increase, which leads to reduced fear and insecurity. Conditions for good care and relationships arise and patients with mental illness receive fair care.
Innehåll
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 1
2.1 Definition av begreppet hälsa ... 1
2.2 Definition av begreppet god psykisk hälsa... 1
2.3 Definition av begreppet psykisk ohälsa ... 2
2.4 Samsjuklighet mellan somatisk- och psykisk ohälsa ... 2
2.5 Patienters perspektiv av hälso- och sjukvården ... 2
2.6 Sjuksköterskors omvårdnadsansvar ... 3 2.7 SAUK-modellen... 3 2.8 Problemformulering ... 4 3. Syfte ... 4 4. Metod ... 5 4.1 Design ... 5
4.2 Datainsamling och urval ... 5
4.2.1. Inklusionskriterier ... 6 4.2.2. Exklusionskriterier ... 6 4.3 Dataanalys ... 6 5. Forskningsetiska överväganden ... 6 6. Resultat... 7 6.1 Frånvaro av kompetens ... 7
6.1.1 Okunskap påverkar mötet ... 7
6.1.2 Bättre samarbete mellan professioner önskas ... 8
6.2 Att ha en patientrelation ... 9
6.2.1 Viljan att ge stöd ... 9
6.2.2 Viljan att komma intill patienter ... 9
6.3. Vårdmiljön påverkar ... 10
6.3.1 En ogynnsam vårdmiljö ... 10
6.3.2 Tiden räcker inte till ... 10
6.4. Personliga känslor ... 10
6.4.1 Påfrestningar i känslolivet ... 10
6.4.2. Osäkerhet och rädsla i mötet ... 11
6.4.3. Känsla av frustration ... 11
7. Diskussion ... 11
7.1. Metoddiskussion ... 11
8. Slutsats ... 16 9. Kliniska implikationer ... 16 10. Referenslista ... 17
Bilagor
Bilaga 1: Sökmatris
Bilaga 2: Protokoll för basala kvalitetskriterier för studier med kvalitativ metod Bilaga 3: Artikelmatris
1
1. Inledning
Psykisk ohälsa fortsätter att öka och är idag ett växande problem, inte bara i Sverige (Socialdepartementet, 2020) utan i hela världen (Bingham & O’Brien, 2018). Globalt uppskattades 790 miljoner personer år 2017 leva med psykisk ohälsa, vilket motsvarar 10,7 procent av världens befolkning (Ritche & Roser, 2018). I Europa uppger en av tre personer sig ha psykisk ohälsa, det resulterar till en stor belastning och utmaning för hälso- och sjukvården (Giralt Palou et al., 2019). Statistik i Sverige år 2020 redovisar att var femte person har diagnosen depression (Folkhälsomyndigheten, 2020a). Sjukskrivningar har medfört en samhällskostnad år 2020 på 65 miljarder kronor, varav 41 procent av sjukskrivningarna är relaterat till psykisk ohälsa (Skandia, 2020). Samsjuklighet är vanligt förekommande hos personer med psykisk ohälsa, det här medför till att sjuksköterskor inom somatisk vård dagligen möter patienter från patientgruppen (van der Klurit & Goossens, 2011). Vårdrelationer är viktigt att skapa för att utföra en god vård (Baumeister et al., 2005) och sjuksköterskor är nyckelpersoner i utformandet av omvårdnad som ges till patienter med psykisk ohälsa (Kaufman et al. 2012).
2. Bakgrund
2.1 Definition av begreppet hälsa
Hälsa utgör ett av omvårdandens framstående fokus och kan definieras på olika sätt. World Health Organization [WHO] definierar “Hälsa är ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte enbart frånvaro av sjukdom och svaghet” (WHO, 1948, s. 1). Begreppet hälsa kan ses utifrån olika perspektiv inom hälso- och sjukvården. Ett synsätt innebär att hälsa är motsats till sjukdom, målet är att med mediciniska insatser lindra patienters lidande och återfå hälsa. Ett annat perspektiv utgår ifrån att hälsa och ohälsa är varandras motsatser. Perspektivet utgår ifrån ett holistiskt synsätt där människans kropp, själ och ande ses utifrån en enhet tillsammans. Varje människa avgör vad hälsa är för denne själv (Svensk sjuksköterskeförening, 2016). Hälsa kan beskrivas ur ett livsvärldsteoretiskt perspektiv vilket innebär att varje enskild människa uppfattar sin hälsa utifrån egna upplevelser och tidigare erfarenheter. Det livsvärldsteoretiska perspektivet utgår ifrån att människors hälsa grundar sig i en balans mellan individens inre själsro och det övriga livet. En harmoni i vardagen skapas vilket leder till att människor kan klara av det de anser är värdefullt i livet. Hälsa speglar människans aktuella livssituation och är en del av livet som kan förändras (Ekebergh, 2015). Alla världens människor oberoende av kön, ålder, etnicitet, religion, politiska åsikter eller social status har grundläggande rättigheter till hälsa (WHO, 1948). Sjuksköterskor ska ha ett vårdande förhållningssätt för att förebygga ohälsa och därmed främja hälsa (Svensk Sjuksköterskeförening, 2016).
2.2 Definition av begreppet god psykisk hälsa
God psykisk hälsa definieras som ett tillstånd av välbefinnande och god bemästring av funktionsförmågor (Folkhälsomyndigheten, 2020b; Wikman, 2017.). Genom att finna strategier kan personer bemästra sina fysiska, psykosociala, andliga och kulturella dimensioner (WHO, u.å.) och skapa en balans i vardagen (Goldman, 2006; WHO, u.å.). Möjligheter till att balansera positiva och negativa känslor, uppleva lycka och tillfredställelse i livet samt skapa goda relationer med andra personer är förutsättningar till en god psykisk hälsa. Att vara fri från sjukdom och ohälsa är därav inte de grundläggande förutsättningarna till att god psykisk hälsa finns. Har personer en god psykisk hälsa kommer livets upp- och nedgångar att vara enklare att bemästra (Folkhälsomyndigheten, 2020b). Psykisk hälsa riskeras att påfrestas och bli sårbar om
2
personer exempelvis blivit utsatta för våld, sexuellt våld, socioekonomiska problem, stressiga arbetsvillkor, diskriminering och socialt utanförskap (WHO, 2018).
2.3 Definition av begreppet psykisk ohälsa
Begreppet psykisk ohälsa är ett brett område och har inte någon tydlig innebörd eller definition, varken juridiskt eller medicinskt (Wikman, 2017). Psykisk ohälsa används ofta som ett paraplybegrepp (Bremberg & Dalman, 2015). Den breda termen kan förklaras genom olika tillstånd som innefattar psykiska och psykosomatiska besvär, nedsatt psykiskt välbefinnande samt psykiatriska tillstånd. De olika tillstånden kan variera i allvarlighetsgrad samt långvarighet (Folkhälsomyndigheten, 2019). Vid psykisk ohälsa kan hälsotillstånd i form av kognitiva förändringar uppstå. Vid nedsatt kognitiv förmåga kan humör och beteende påverkas negativt (Goldman, 2006). Begreppet innefattar olika tillstånd bland annat nedsatt psykiskt välbefinnande, känsloyttringar i form av exempelvis oro och nedstämdhet till mer allvarliga tillstånd som förstämningstillstånd och schizofreni (Folkhälsomyndigheten, 2020b; Wikman, 2017). Psykisk ohälsa och psykisk funktionsnedsättning är två begrepp som ligger varandra nära till lags (Wikman, 2017). Psykisk ohälsa innefattar ett bredare perspektiv och psykisk funktionsnedsättning innefattar exempelvis autistiska tillstånd, ADHD, långvarig depression, bipolaritet och emotionellt instabilt personlighetssyndrom. Personer som lever med psykisk ohälsa behöver inte diagnostiserats med en psykiatrisk diagnos och rankas därför inte in i målgruppen för personer med psykiska funktionsnedsättningar (Wikman, 2017). Det är viktigt att inte sjukdomsförklara normala känsloreaktioner så som oro och nedstämdhet, däremot är det betydelsefullt att identifiera psykiatriska tillstånd vilket kan påverka prognosen positivt (Bremberg & Dalman, 2015).
2.4 Samsjuklighet mellan somatisk- och psykisk ohälsa
Somatisk vård innebär kroppslig sjukvård (Socialstyrelsen, 2007) och det finns en ökad risk för patienter med psykisk ohälsa att insjukna i somatiska sjukdomar (Martinez- Martinez et al., 2019; Brunero et al., 2018; van Hasselt et al., 2012). Begreppet samsjuklighet definieras att en patient har två eller fler sjukdomar samtidigt (Inspektion av vård och omsorg [IVO], 2017). Personer med svår psykisk ohälsa, exempelvis schizofreni, bipolaritet och återkommande depressioner har i genomsnitt 25 år mindre att leva än personer som inte upplever psykisk ohälsa. Flertalet anledningar ligger till grund för att personer med psykisk ohälsa lever ett kortare liv (Kaufman et al. 2012; McDonell et al. 2011). Samsjuklighet är en orsak, där hälsoproblem relateras till metabolt syndrom. Psykofarmaka kan vara en anledning till att patienter med psykisk ohälsa utvecklar metabolt syndrom. Fysisk inaktivitet, rökning och dåliga kostvanor är andra anledningar som är karaktäristiska för patientgruppens livsstilar och kan bidra till utveckling av metabolt syndrom samt samsjuklighet. En annan orsak till ökad mortalitet är att personer med psykisk ohälsa uppsöker vård och omsorg mer sällan än andra personer (Kaufman et al., 2012). Samsjuklighet är komplext, vilket kräver att vårdrelationer mellan sjuksköterskor och patienter fungerar bra och förutsätter att vård ges på bästa möjliga sätt (Baumeister et al., 2005).
2.5 Patienters perspektiv av hälso- och sjukvården
Patienter med psykisk ohälsa beskriver att de vill uppleva en god vård där öppenhet och bekräftelse finns. Patienter vill ha en känsla av äkta vårdmöten, där det finns en person att luta sig emot. Vetskapen om att oavsett vad samtalen handlar om kommer någon stå vid deras sida.
3
Det ska finnas en bekvämlighet, där de kan tala om meningen med livet, döden och ödet (Holopainen et al., 2014). Patienter beskriver att de vill ha en känsla av förståelse från sjuksköterskor, en känsla av förståelse som bidrar till framsteg under behandlingar (Gaillard et al., 2009). Det krävs inte av patienter att sjuksköterskor behöver mycket kunskap om psykisk ohälsa, utan oftast räcker det med känslan av förtroende och tillit (Lester et al., 2005). Patienter vill bli bemötta med respekt inom vården, dock uppfattar patienter att sjuksköterskor har förutfattade meningar om deras mående. De upplever även att det inte finns tid till aktivt lyssnande från sjuksköterskor samt att de inte får tillräckligt med information på grund av tidsbrist. Det finns en rädsla för att öppna upp sig och tala om sina egna psykiska problem (Borba et al., 2012; Kaufman et al., 2012). Patienters rättigheter säkerhetsställs i Patientlagen (SFS 2019:964) där det lyfts fram att alla patienter har rätt till vård med information. Patienter har rätt att deras integritet, delaktighet och självbestämmande ska främjas och stärkas (SFS 2019:964).
2.6 Sjuksköterskors omvårdnadsansvar
Omvårdnadsprocessen är sjuksköterskors ansvarsområde. Det är inte enbart ett självständigt arbete utan i samverkan med patienter, deras närstående och andra professioner. Utformandet av vård blir då den bästa tänkbara och patienters grundläggande behov kan bli tillgodosedda. Behoven inkluderar de fysiska, psykosociala, kulturella och andliga dimensionerna (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Vårdandet av en person definieras utifrån att vård ska baseras på ett holistiskt perspektiv, vara hälsofrämjande och skydda mänsklig integritet. Vårdrelationer bör vara av etisk kvalité och av omtänksamhet, därav behöver sjuksköterskor vara genuina och utgå från ett helhetsperspektiv (Cumbie, 2001). International Council of Nurses [ICN] (2012) framför att sjuksköterskors etiska förhållningssätt bör uppvisa medkänsla, respekt, integritet, trovärdighet och lyhördhet för varje enskild individ (ICN, 2012). Ge tid, lyssna och skapa goda dialoger genom att försöka sätta sig in i patienters livsvärld skapar en samverkan mellan sjuksköterskor och patienter (Foldemo, 2014). I samspelet med patienter beskrivs information, ömsesidighet och den omtänksamma vårdrelationen vara grunden för patienters delaktighet. Sjuksköterskor ska också tillhandhålla patienters möjligheter till delaktighet och påverka sin egen vård (Keresi et al., 2019). Sjuksköterskor bör ta hänsyn till patienters svårigheter till att emot information på grund av låg sjukdomsinsikt. Patienter med psykisk ohälsa kan ha koncentrationssvårigheter, nedsatt kognitiv förmåga och vara oroliga vilket kan göra det svårare för patienter att fatta beslut, samt framföra sina tankar och önskemål. För att öka patienters delaktighet i utformandet av vård krävs det att sjuksköterskor anpassar sitt förhållningssätt beroende på patientsituation (Keresi et al., 2019). När sjuksköterskor ger vård ska de därav följa Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2020:1043) som betonar vikten av att vård och omsorg ska vara lättillgänglig och byggas på respekt för individers värdighet.
2.7 SAUK-modellen
Dialoger mellan sjuksköterskor, patienter och närstående kommer alltid att uppstå inom vårdverksamheten. Sjuksköterskors människosyn och förhållningssätt framkommer tydligt i dessa möten (Willman et al., 2003). En omvårdnadsmodell som baseras och fokuserar på relationen mellan sjuksköterskor och patienter är SAUK-modellen. SAUK står för sympati,
acceptans med tillåtande dialog, samt innebörd av patienters upplevelser och kompetensmanifesterande omvårdnad (Elgén & Fridlund, 2014). För att skapa en förståelse
över patienters situationer och behov av omvårdnadsåtgärder krävs en bekräftande dialog i möten (Willman et al., 2003). SAUK-modellen ingår i Gustafsson (2004) omvårdnadsteori
4
“bekräftande omvårdnad” där utgångspunkten och fokuset är bekräftelse från sjuksköterskor gentemot patienter. Möjlighet till inflytande i omvårdnad ska ges till patienter genom att en interaktion skapas sinsemellan (Gustafsson, 2004). Teorin utgår från en människosyn där patienter själva får skapa mening, välbefinnande och hälsa (Elgén & Fridlund, 2014; Gustafsson, 2004). Sjuksköterskors profession får därför en ledande roll med coachning till patienter för att finna inre motivation genom att bygga upp ett salutogent förhållningsätt (Elgén & Fridlund, 2014).
Här följer en beskrivning av de fyra faserna, första fasen i bekräftande omvårdnad är sympati
(S-fasen). I interaktionerna mellan sjuksköterskor, patienter och deras närstående är målet att
skapa trygghet och säkerhet. Sjuksköterskor ska visa en emotionell sida där bekräftelse, medkänsla och omsorg uttrycks för patienters hälsa och välbefinnande. Att engagera och motivera patienter att delta i omvårdnadsprocessen är en viktig del för att skapa känsla av delaktighet (Gustafsson, 2004). Andra fasen acceptans (A-fasen) handlar om att sjuksköterskor ska stärka patienters självförtroende och frihetskänsla. Genom att skapa en öppenhet och tillåtande diskussionsklimat, där patienter får känsla av acceptans och respekt i dialoger. Sjuksköterskor ska inte utifrån egna erfarenheter och fördomar döma patienter och närstående, utan respektera hur de väljer att uttrycka sina tankar, känslor, önskningar och frågor (Gustafsson, 2004). Upplevelse (U-fasen) vilket är tredje fasen och utgår ifrån att skapa en uppfattning och förståelse om patienters unika situationer och problem. Det ger ökade kunskaper om patienters upplevelser och livsvärld, genom att bekräfta patienter och att tydligt visa att varje enskild individ är unik och värdefull. Patienter ska få känslan av att jagperspektivet stärks vilket leder till att de vågar möta nya utmaningar (Gustafsson, 2004). Sista fasen är
kompetens (K-fasen), där sympati, acceptans och upplevelse skapar förutsättningar för
huvudmålet i den fjärde och sista fasen. Kompetens ska komma från professionella sjuksköterskor. Samverkan mellan sjuksköterskors profession och patienters självkompetens leder till att omvårdnaden sker på patientnivå. Patienter får då mer självkompetens kring sin sjukdomsbild och sjuksköterskor stödjer patienters behov av information och stöd. Genom att sjuksköterskor bekräftar patienters kunskap leder det till utveckling i omvårdnaden (Gustafsson, 2004).
2.8 Problemformulering
Tidigare forskning påvisar att psykisk ohälsa ökar globalt och kostar samhället flera miljarder kronor varje år. Patienter från patientgruppen löper högre risk att insjukna i somatiska sjukdomar och samsjuklighet. Sjuksköterskor inom somatisk vård kommer därmed allt oftare att möta och vårda patienter med psykisk ohälsa. Genom att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård skapas möjligheter att redogöra för kunskapsläget om sjuksköterskors erfarenheter inom ämnesvalet.
3. Syfte
Syftet var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård.
5
4. Metod
4.1 Design
En litteraturöversikt har utförts genom att granska redan existerande forskning utifrån syftet (Friberg, 2017a) och genomfördes med en kvalitativ induktiv ansats. Henricson och Billhult (2017) beskriver kvalitativ design som en metod där studier utgår från ett holistiskt perspektiv. En induktiv ansats studerar opartiskt (Henricson & Billhult, 2017) ett fenomen utan att utgå från antaganden eller redan tillgängliga teorier. Sökandet av artiklarna i litteraturöversikten har utförts med en objektiv syn där personers levda upplevelser, förväntningar, behov och erfarenheter har granskats. Målet med kvalitativt insamlade data var att skapa insikt och förståelse för ämnesvalet (Friberg, 2017b; Henricson & Billhult, 2017).
4.2 Datainsamling och urval
Vetenskaplig artikelsökning inför litteratursökningen har utförts i databaserna CINAHL och PsycINFO. Enligt Karlsson (2017) innehåller CINAHL bland annat artiklar relaterat till omvårdad och PsycINFO har artiklar om psykologi samt beteendevetenskap (Karlsson, 2017). Utifrån litteraturöversiktens syfte och problemformulering användes sökorden experience, nurse, “nurse experience”, “attitudes of nurses”, “nurse attitudes”, “general emergency nurses”, “mental disorders nursing”, “general nurse, knowledge”, patients, inpatients, “mental health patients”, “patients with mental health problem”, “mental illness”, “psychiatric disorder”, “mental health”, “attitudes about mental disorders”, “somatic care”, “medical and surgical wards”, “qualitative study”. Kombinationer av sökord i de två olika databaserna framförs i två sökmatriser (se bilaga 1). För att utöka olika böjningsformer av sökorden användes trunkeringstecken i form av *. Ett exempel där trunkering användes var sökningar med sökordet nurse*, vilket resulterade i böjningsformer nurse, nurses och nursing (Friberg, 2017b). Genom användning av den booleska operatorn AND kunde flera sökord användas efter varandra i sökningar för att få mer specifika artiklar (Karlsson, 2017) till litteraturöversiktens syfte vilket var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter inom somatisk vård. Medical Subject Headings [MeSH] av Karolinska Institutet har använts för att finna relevanta sökord i databaserna. MeSH har nyttjats som en ordbok, där översättning av engelska ord till svenska och vice versa har utförts (Karolinska institutet, u.å.). Exempel på ett sökord som användes i MeSH var “mental disorder”. Definitionen gav oss en human förklaring av ordet och inkluderades i sökningarna. Avgränsningar vid sökningar var publiceringsår mellan 2010– 2020, engelskskrivna samt peer reviewed och av kvalitativ metod. Avgränsningarna underlättade sökningar då irrelevanta dokument för syftet sorterades bort. Processen för hur datainsamlingen med sökningar har utförts presenteras i två sökmatriser (se bilaga 1).
Vid urvalet läste författarna var för sig artiklarnas rubriker för att hitta relevanta titlar. Därefter tolkades artiklarnas abstract och diskussion fördes mellan författarna om abstract erhöll relevans gentemot litteraturöversiktens syfte. Efter att abstracts har lästs av författarna framkom 22 relevanta artiklar som skrevs ut till fysiska papper. Artiklar som var av relevans har studerats i länderna Australien, England, Irland, Sverige, Storbritannien och USA. Artiklar fördelades jämt mellan författarna och granskades enligt kvalitetsgranskningsprotokollet från Avdelning för omvårdnad, Hälsohögskolan, Jönköping University (se bilaga 2). Artiklar som granskades enligt protokollet krävde att samtliga frågor svarades med “ja” under del I och sex av åtta under del II för att bli godkända. Alla artiklar granskades minst två gånger av författarna. Ett fåtal artiklar hade ett svårare akademiskt engelskt språk vilket upplevdes svårtolkat och granskades flera gånger. Somliga artiklar erhöll erfarenheter ifrån både allmänsjuksköterskor samt specialistsjuksköterskor inom psykiatri. De artiklar där det inte tydligt framkom vems erfarenhet som framfördes exkluderades. Efter kvalitetsgranskning av de 22 artiklarna
6
inkluderas 12 artiklar som svarade på litteraturöversiktens syfte och presenterades i en artikelmatris (se bilaga 3). Från databaserna CINAHL och PsycINFO inkluderades sex artiklar vardera till litteraturöversiktens resultat varav alla var originalkällor. De resterande tio artiklar uppfyllde inte kraven på kvalitetsgranskningsprotokollet och exkluderades.
4.2.1. Inklusionskriterier
Resultatet inkluderade artiklar ur allmänsjuksköterskors perspektiv inom somatisk vård med fokus på kirurgi, medicin, akutsjukvård och sjukvårdsrådgivning. Artiklarna var studerade i västvärlden och godkända av etiska kommittéer för att stärka litteraturöversiktens
trovärdighet.
4.2.2. Exklusionskriterier
Resultatet innefattade inte sjuksköterskor som arbetade inom psykiatrisk vård, samt sjuksköterskestudenter. Artiklar exkluderades när innehåll inriktade sig för specifikt på psykiatriska tillstånd och sekundärkällor exkluderades.
4.3 Dataanalys
Efter kvalitetsgranskningen bedömdes 12 artiklar besvara litteraturöversiktens syfte som var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård och analysen genomfördes med stöd från Friberg (2017b) femstegsmodell. Individuellt analyserade författarna först fyra artiklar var och i första steget av dataanalysen tolkades artiklarnas helhet för att få en djupare förståelse av studiens innehåll med fokus på att förstå resultatet. Det ansågs vara viktigt att författarna skulle få insikt i alla resultatdelar och därav lästes samtliga artiklar för att få olika perspektiv på om resultaten tolkats lika av författarna (Friberg, 2017b). Att reflektera författarnas förförståelse om egna erfarenheter och värderingar kring ämnesvalet betraktades vara viktigt. Förförståelse är den kunskap och vetskap författarna har erhållit innan litteraturöversikten påbörjades (Priebe & Landström, 2017). I andra steget av analysen bearbetades resultaten och meningsenheter valdes ut med relevans mot litteraturöversiktens syfte. Diskussion mellan författarna fördes om att meningsenheter skulle markerades med överstrykningspennor där varje färg erhöll en specifik kodning för att lätt kunna kategorisera in meningsenheterna (Friberg, 2017b). Exempel på en kodning var “osäkerhet” och resultatdelarnas innehåll som var av relevans mot kodningen markerades med färgen rosa. Efter att meningsenheter kategoriserades in till koder med olika färger utfördes det i steg tre en sammanställning i ett Word-dokument av koder som liknande varandra och bildade subkategorier. Word-dokumentet skrevs ut och därefter utfördes ytterligare en sammanställning i det fjärde steget. Sammanställningen utfördes tillsammans av författarna och genom diskussion urskildes likheter och olikheter i sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Subkategorier sammanfogades med överenskommande innehåll och skapade nya rubriker. Slutligen i steg fem bildade alla kategorier respektive subkategorier en helhet som gav ett resultat (Friberg, 2017b).
5. Forskningsetiska överväganden
Litteraturöversikten har innefattat en etisk reflektion genom hela arbetet där etiska överväganden har legat till grund. Vetenskapsrådet (2017) redogör även för vikten av att hålla sig till sanning vid forskning. Det här innebär en medveten granskning tillsammans med korrekt redovisning som innehåller en god dokumentation och arkivering. Forskning ska ha skett utan påverkan av yttre faktorer, manipulering samt utan egna åsikter och intressen (Vetenskapsrådet, 2017). Det är inte etiskt korrekt att stjäla forskningsresultat ifrån andra och vid bedömning av forskningsresultat ska en rättvis bedömning utföras. Referenshantering och citat ska förekomma med korrekt källa. Av forskaren ställs således höga krav på att göra en forskning av hög kvalitet
7
som gagnar forskningsresultatet (Vetenskapsrådet, 2017). Etiskt godkännande krävs inte vid litteraturöversikter (Henricson, 2017). Därav följs litteraturöversikten av forskningsetiken där människor används som deltagare, det krävs således att alla artiklar har ett etiskt godkännande. Inga individer får komma till skada eller kränkas. Det finns fyra grundläggande etiska principer.
Autonomiprincipen handlar om människans egna självbestämmande, ingen får påverka dennes
känslor och tankar. Alla har rätt till sanning samt en förståelse varför forskningen görs. Att respektera andras integritet, skydda konfidentiell information samt att det finns ett samtycke (Jahn, 2011). Godhetsprincipen innebär att alla människor har rätt till skydd och ett försvar ska finnas för att alla ska få samma rättigheter. Stödja personer med funktionsnedsättningar samt kontrollera att ingen kommer till skada eller ta bort orsaker som kan leda till skada.
Rättviseprincipens resurser, kostnader samt fördelar ska behandlas rättvist mellan alla
inblandade parter. Icke skada principen innebär att inget brott får ske samt att det inte får framkalla någon smärta, lidande eller skada (Jahn, 2011). I World Medical Association (2018) beskrivs den generella principen av forskning som inkluderar människor. Primära syftet är att skapa förståelse för orsaker, utveckling, metoder samt behandlingar för effekter av sjukdomar. Vidare beskrivs det att utvärderingar måste ske kontinuerligt, även på de studier som anses vara de bäst beprövade genom forskning. Detta skapar mer säkerhet, effektivisering, kvalitet och tillgänglighet (World Medical Association, 2018).
6. Resultat
Figur 2. 12 artiklar sammanställdes till ett resultat. Genom kvalitativ analys
kunde resultatet indelas i fyra kategorier respektive nio subkategorier.
6.1 Frånvaro av kompetens
I kategorin frånvaro av kompetens ingår subkategorierna: Okunskap påverkar mötet och Bättre
samarbete mellan professioner önskas.
6.1.1 Okunskap påverkar mötet
Sjuksköterskor framför att egna kunskapsbrister relaterat till psykisk ohälsa hos patienter är tydligt, vilket påverkar vårdprocessen. Kunskapsluckor bidrar till att begreppet psykisk ohälsas innebörd upplevs diffust (Bjorkman & Salzmann-Eriksson, 2018). I samband med okunskap uppger sjuksköterskor svårigheter i bedömningar av patienters ohälsa, att det är svårt att avgöra
Frånvaro av kompetens Bättre samarbete mellan professioner önskas Okunskap påverkar mötet Att ha en patientrelation Viljan att ge stöd Viljan att komma intill patienter Vårdmiljö påverkar En ogynnsam vårdmiljö
Tiden räcker inte till Personliga känslor Påfrestningar i känslolivet Osäkerhet och rädsla i mötet Känsla av frustation
8
om patienter inkommer med somatiska eller psykiatriska symtom, då symtomen kan likna varandra (Holmberg et al., 2020; Bjorkman & Salzmann-Eriksson, 2018; van Nieuwenhuizen et al., 2012). En sjuksköterska beskriver exempel på liknande symtom som kan vara svårt att bedöma är stegring av kroppstemperatur orsakat av medicinsk sjukdom eller om det är orsakat av patienters upprörda beteenden (van Nieuwenhuizen el al., 2012). Sjuksköterskor beskriver att triagering av patienter med psykisk ohälsa inom akuten är komplicerade till följd av att det inte finns kunskaper inom området psykisk ohälsa. Vid triagering uppger sjuksköterskor att bedömningar av patienter utgår ifrån ett poängsystem där risker för patienter bedöms. Det beskrivs vara en utmaning att utföra poängsättningar och sjuksköterskor uppger att val av poäng anpassas ofta utifrån deras bekvämlighet och egna kliniska omdömen (Clarke et al., 2015). Det framkommer även att okunskap leder till att sjuksköterskor väljer att överlämna ansvar av patienter till andra kollegor för att de själva inte vill utföra bedömningar och behandlingar (Holmberg et al., 2020). En annan sjuksköterska uppgav en liknande erfarenhet där förmågan att ge patienter god vård begränsas när kampen om att förstå patienter samt sjukdomen brister på grund av otillräcklig utbildning inom området (Zolnierek & Clingerman, 2012). Sjuksköterskor upplever att kommunikationssvårigheter relaterat till okunskap kan bidra till att vårdsituationer kan försämras (Holmberg et al., 2020). Sjuksköterskor känner att deras okunskap påverkar relationer i möten där brist på kunskap kan bidra till att patienters beteende förändras eller till och med försämrar patienters psykiska ohälsa (Brunero et al, 2017). Sjuksköterskor beskriver dessutom att kunskaper rörande aggressivitetproblematik och personlighetssyndrom benämns vara mer påtaglig än kunskap kring generell ångest och depression (Clarke et al., 2015). Att identifiera potentiella risker i patienters beteende upplevs vara begränsat hos sjuksköterskor. Risker i form av hot och våld beskriver sjuksköterskor är svårt att hantera och bedöma på grund av att de har för lite kunskaper och en begränsad medvetenhet (Holmberg et al. 2020). Sjuksköterskor nämner även att de har brist på kunskap om behandling av psykofarmaka (Beks et al., 2018; Plant & White, 2013). Att besvara frågor och funderingar från patienter om behandling med läkemedel upplevs vara svårt när kunskapen inte finns. Sjuksköterskors erfarenheter av att inte kunna ge svar på frågor ger känslor av att inte kunna bidra till god och effektiv vård (Plant & White, 2013). Det framkommer en ömsesidig tanke hos sjuksköterskor att mer utbildning gällande psykiatriska sjukdomar och ohälsa behövs (Plant & White, 2013; Weiland et al., 2011). Att även sjukhusledningen bör få utbildning om psykisk ohälsa (MacNeela et al., 2012). Trots att sjuksköterskor framför att det finns brist på kunskap, uppger somliga sjuksköterskor att de inte är villiga att ta emot utbildning om psykisk ohälsa (Foye et al., 2020).
6.1.2 Bättre samarbete mellan professioner önskas
Sjuksköterskor framför att det finns samarbeten mellan somatiska avdelningar och psykiatriavdelningar (Beks et al., 2018). Det framkommer dock att sjuksköterskor vill ha ett bättre samarbete med psykiatrisjuksköterskor. Tips och rådgivning om hur vård av patienter med psykisk ohälsa bör utföras på bästa sätt önskas (Beks et al., 2018; Clarke et al., 2015; Plant & White, 2013). En sjuksköterska uppgav en lättnad över att sjuksköterskor med psykiatrikunskaper var tillgängliga på akutmottagningen. Stöd vid bedömningar av patienter med psykisk ohälsa upplevdes av sjuksköterskan leda till en bättre vård för patienter (Beks et al., 2018). Andra sjuksköterskor upplever också att det bör finnas personal med psykiatrisk utbildning på akutmottagningar (Plant & White, 2013). Sjuksköterskor beskriver att psykiatrisjuksköterskor besitter mer kompetens som kan hjälpa patienter på ett bättre sätt än vad de själva kan erbjuda (Clarke et al., 2015). Sjuksköterskor inom akutmottagningar framför att när brist på samarbete uppstår väntar sjuksköterskor med att vårda patienter med psykisk ohälsa, tills sjuksköterskor med psykiatrisk kunskap kommer och kan ge rätt vård (Beks et al., 2018; Plant & White, 2013). Vid rådgivning och bedömning via telefon upplever sjuksköterskor
9
ett markant behov av ökat stöd från psykiatrin. Främst under nattetid upplevs begränsad tillgång till hjälp och resurser av personal med psykiatrisk kunskap (Bjorkman & Salzmann- Eriksson, 2018). En liknande erfarenhet en sjuksköterska har är att när triagering sker med stöd från psykiatrin via telefon, uppstår en känsla av att patienter med psykisk ohälsa inte erhåller en så korrekt bedömning som de har rätt till (Beks et al., 2018). På somatiska sjukhusavdelningar uppfattas brist på ledarskap i samband med behandling av patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor redogör brist på stöd och vägledning från sjukhusledningen (MacNeela et al., 2012). Sjuksköterskor uppger att vården i sin helhet stärks när ett gott samarbete mellan kliniker uppstår (Bjorkman & Salzmann- Eriksson, 2018).
6.2 Att ha en patientrelation
I kategorin att ha en patientrelation ingår subkategorierna: Viljan att ge stöd och Viljan att
komma intill patienter.
6.2.1 Viljan att ge stöd
Sjuksköterskor beskriver att de vill hjälpa patienter genom att finnas där och ge stöd. Stöttning uppger sjuksköterskor kan ges i form av bekräftelse som förmedlar till patienter att sjuksköterskor ser hur dåligt dem mår trots att patienter själva inte nämner det. Sjuksköterskor menar att trygghet skapas genom att finnas där och vara en god lyssnare (Holmberg et al., 2020). Anpassningar i samtal värderas vara av vikt för att kunna hjälpa patienter (Clarke et al., 2015). Vid konversationer blir därför den verbala delen betydelsefull och stöttning kan ges genom att avleda fokus från psykiatriska symtom (Holmberg et al., 2020). Sjuksköterskor framför därmed att det är viktigt att samtal innehåller dialoger med patienter och inte att sjuksköterskor själva enbart talar (MacNeela et al., 2012). Det framförs att sjuksköterskor upplever svårigheter att ge stöd i känslomässiga situationer där egen personlig ansträngning krävs. Stöd ges enbart när patienter uppvisar tårar (Brunero et al., 2017). Sjuksköterskor med längre arbetslivserfarenheter uppger att deras erfarenheter ger en ökad förståelse för hur patienters behov bör tillgodoses (Plant & White, 2013).
6.2.2 Viljan att komma intill patienter
Skapandet av vårdrelationer beskrivs av sjuksköterskor vara en grundpelare för utförandet av god vård (Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011). Patienter med psykisk ohälsa upplevs av sjuksköterskor vara komplexa. Sjuksköterskor önskar att vårdrelationer innefattar en ömsesidig tillit för att få inblick i patienters livsvärld. Viljan och behovet av att lära känna patienter beskriver sjuksköterskor är viktigt för att underlätta bedömningar och lindra lidande. Viljan att hjälpa till och strävan efter att lära känna människor anses vara en förutsättning till att god vård uppstår som bidrar till främjande av hälsa. Sjuksköterskor menar att de vill förstå patienters livssituationer bortom den psykiska ohälsan (Holmberg et al., 2020). Sjuksköterskor beskriver att de får kämpa för att komma intill patienter och förstå deras livsvärld, då patienters psykiska ohälsa anses vara ett hinder för att kunna skapa vårdrelationer (Holmberg et al., 2020; Plant & White, 2013; Zlonierek & Clingerman, 2012). Sjuksköterskor förklarar att de har svårigheter att få kontakt och skapa relationer med patienter om de inte är mottagliga och öppna (Holmberg et al., 2020). Ett sätt för sjuksköterskor att få en närmre vårdrelation uppges är vid rådgivning via telefonsamtal. Upprepande rådgivningssamtal med återkommande patienter beskriver sjuksköterskor ger en närmre kontakt då kännedom av patienters hälsohistoria finns sedan tidigare. Sjuksköterskor förmedlar även att förutsättningar för att åstadkomma goda vårdrelationer kräver tålamod och att sjuksköterskor inväntar patienters bekräftelser (Bjorkman & Salzmann-Eriksson, 2018).
10
6.3. Vårdmiljön påverkar
I kategorin vårdmiljön påverkar ingår subkategorierna: En ogynnsam vårdmiljö och Tiden
räcker inte till.
6.3.1 En ogynnsam vårdmiljö
Sjuksköterskor anser att patienter med psykisk ohälsa behöver en lugn och trygg miljö när de uppsöker hälso- och sjukvården (Holmberg et al., 2020). Vårdmiljön upplevs av sjuksköterskor vara bullrig och högljudd med omfattande ruljangs vilket är karakteristiskt på akutmottagningar (van Nieuwenhuizen et al., 2012; Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011). Sjuksköterskor beskriver att på grund av den stressiga miljön hinner inte överrapportering av patienter alltid ske. Det framkommer även att sjuksköterskor vill bedöma patienter snabbt. Sjuksköterskor anser att patienter med psykisk ohälsa behöver en utförligare bedömning än vad som kan erbjudas. Sjuksköterskor beskriver att omfattande bedömningar stör arbetsflödet i den opassande miljön. Den hektiska miljön med mycket intryck anser sjuksköterskor inte är optimal och rättvis för patientgruppen. Patienter med psykisk ohälsa anser sjuksköterskor erhåller en mindre effektiv vård då behandling på akutmottagningar upplevs vara mer utformade för patienter utan psykisk ohälsa som inkommer med somatiska symtom (Marynowski- Traczynk & Broadbent, 2011).
6.3.2 Tiden räcker inte till
Sjuksköterskor beskriver att patienter med psykisk ohälsa är i behov av en tid som inte finns (Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011; Weiland et al., 2011). Effektivisering av tid vid varje arbetspass uppges vara nyckeln för att undgå tidspress (Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011). Sjuksköterskor beskriver att de inte hinner att tillgodose patienters behov (Holmberg et al., 2020; Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011). Sjuksköterskor uppger att tiden inte räcker till att vårda patienter vilket kan skapa stress (Bjorkman & Salzmann- Eriksson, 2018). När tiden för vård är pressad beskriver sjuksköterskor att samtal med patienter inte blir prioriterat. Sjuksköterskor upplever att de inte kan sätta sig ner och ge sin tid att lyssna samt fråga vad som upptar patienters tankevärld (Holmberg et al., 2020; Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011). Det framkommer även att sjuksköterskor inte hinner i de tidspressade vårdmötena skapa förtroende och tillit med patienter (Holmberg et al., 2020). En liknande erfarenhet är att sjuksköterskor upplever patienter med psykisk ohälsa som tidskrävande och att dagliga arbetsuppgifter med andra patienter blir åsidosatta. Det beskrivs att strukturen och arbetsflödet störs av att sjuksköterskor uppfattar att mycket tid krävs åt patientgruppen. Därav säger sjuksköterskor att de väljer att ge vård till andra patienter före och väntar med att hjälpa patienter med psykisk ohälsa till sist (Zolnierek & Clingerman, 2012).
6.4. Personliga känslor
I kategorin personliga känslor ingår subkategorierna: Påfrestningar i känslolivet, Osäkerhet
och rädsla i mötet samt Känsla av frustration.
6.4.1 Påfrestningar i känslolivet
I mötet med patienter med psykisk ohälsa beskriver sjuksköterskor att känslomässiga reaktioner kan utlösas (Clarke et al., 2015). Sjuksköterskor upplever individer och situationer på olika sätt. Beroende på personligheter kan arbetet med psykisk ohälsa påverka på personliga plan. Sjuksköterskor som upplever sig ha nära till sina egna känslor tycker dessa situationer är svåra
11
och energikrävande (Plant & White, 2013). Sjuksköterskor nämner att det kan vara svårt att tillmötesgå personer där livslust inte finns med vetskap om hur dåligt en person kan må. Det kan medföra en personlig börda och en sjuksköterska uppgav även att denne betalar för att gå i terapi på grund av att arbetssituationer påfrestar privatlivet (Foye et al, 2020).
6.4.2. Osäkerhet och rädsla i mötet
Sjuksköterskor upplever rädsla och oro i möten med patienter med psykisk ohälsa. (Holmberg et al., 2020; Beks et al., 2018; Brunero et al., 2017). Sjuksköterskor upplever en rädsla att patienter kan vara oförutsägbara i sina beteenden. En rädsla för att hamna i våldsamma situationer där både fysiskt och mentalt hot kan förekomma, (Holmberg et al., 2020; Brunero et al., 2017) vilket leder till att sjuksköterskor undviker patienter (van Nieuwenhuizen et al., 2012). Vid ensamma möten upplever sjuksköterskor en rädsla över att vara med patienter i privata samtalsrum, speciellt om rummet ligger mer avlägsnat från avdelningen (Weiland et al., 2011). Sjuksköterskor uppger en oro för sin egen och andra patienters säkerhet vilket bidrar till en ökad försiktighet i kontakt med patientgruppen (Zlonierek & Clingerman, 2012). När patienter ringer in till sjukvårdsrådgivning med psykiska problem uppger sjuksköterskor en osäkerhetskänsla gällande kompetens. Sjuksköterskor upplever en oro av att inte veta vad patienter kan göra efter avslutat samtal och en oroskänsla finns att patienter ska begå suicid (Bjorkman & Salzmann- Eriksson, 2018). Somliga sjuksköterskor uttrycker ingen rädsla för patienter med psykisk ohälsa. Däremot finns en försiktighet hos sjuksköterskor och känsla av oro i möten där ordval och förhållningsätt anpassas gentemot patienter (Zolnierek & Clingerman, 2012). Att inte veta vilka ord och meningar som bör eller inte bör användas skapar således en osäkerhet hos sjuksköterskor i de verbala konversationerna (Holmberg et al., 2020; Beks et al., 2018).
6.4.3. Känsla av frustration
Sjuksköterskor uttrycker en frustation av att patienter med psykisk ohälsa återkommer flertalet gånger till sjukvården med samma problem och erhåller inte den vård de behöver. Det beskrivs frustation över att inte kunna hjälpa till trots att de vill. Sjuksköterskor uppger att de är mer medicinsk insatta och att det är ett hinder (Marynowski-Traczyk & Broadbent, 2011). Känslan av att inte kunna göra skillnad skapar en brist på personlig tillfredställelse. Att vårda patienter utifrån ett holistiskt perspektiv upplevs svårt då en sjuksköterska uppger att vårdandet ändå inte räcker till, vilket skapar en känsla av hopplöshet och frustration. Sjuksköterskan uppgav även en frustration över att patienter med psykisk ohälsa kräver mycket uppmärksamhet och en frustration över att tidsramen för vårdandet av patienter inte räcker till (Zolnierek & Clingerman, 2012). En liknande erfarenhet med att patienter uppsöker vård flertalet gånger beskriver en sjuksköterska kan bero på att patienter söker uppmärksamhet. Sjuksköterskan framför en känsla av att det har med patienters beteende och sjukdom att göra. En känsla av att sjuksköterskan själv och vården kan bli utnyttjad (Plant & White, 2013).
7. Diskussion
7.1. Metoddiskussion
Användning av induktiv kvalitativ ansats i litteraturöversikten hade relevans mot syftet. Henricson och Billhult (2017) betonar att kvalitativ metod är användbar vid granskning av individers egna erfarenheter gällande ett fenomen. Målet med metoden var att få en fördjupad förståelse, insikt och kunskap i litteraturöversiktens syfte (Henricson & Billhult, 2017). Litteraturöversikten utgick ifrån en induktiv ansats i resultatdelen där resultatfynd från 12
12
artiklar diskuterades i relation till SAUK-modellen. Henricson (2017) betonar att vid en induktiv ansats utgår resultatdiskussion utifrån en teori i förhållande till tidigare vetenskaplig forskning (Henricson, 2017). Syftet med litteraturöversikten var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Därav hade det upplevts komplicerat att använda sig av Henricson (2017) beskrivning av deduktiv ansats som utgår ifrån att dra slutsatser av en befintlig teori genom hela arbetet.
I början av artikelsökningen användes sökorden nurses, patients, experiences, mental illness och somatic care. I databasen CINAHL resulterade sökorden i för stora antal träffar. Utökning av fler ord i form av korta meningar gav en limiterad och passande sökning relaterat till syftet. I PsycINFO uppkom relevanta träffar trots få eller fler sökord i följd. Ett av nyckelorden psykisk ohälsa upplevs på svenska som ett mer humant ord än mental illness, mental disorder och
psychiatric disorder vilket användes alternativt till engelsk översättning. Därav uppkom ett
antal artiklar varav deltagarna arbetade som sjuksköterskor inom psykiatrin alternativt erhöll psykiatrisk specialistutbildning. Genom begränsning av sökningar med nya sökord, såsom
medical care, surgical care och emergency care avgränsades träffar från psykiatrirelaterade
artiklar och blev mer relevanta till syftet. Nyckelordet erfarenhet var också svårt att översätta till engelska då innebörden av ordet experience har en mångfaldig betydelse. Nationalencyklopedin (u.å.) beskriver att erfarenhet är ett omväxlande begrepp, vilken kan definieras som en process där individer samlar på sig kunskaper och färdigheter (Nationalencyklopedin, u.å). Dock ansågs ordet experience inte vara en nackdel då begreppet var brett och svarade på syftet.
Under litteraturöversiktens gång uppkom ett behov av att modifiera inklusionskriterierna. Genom att inkludera specifika avdelningar som ingår i somatisk vård med fokus på kirurgi, medicin, akutsjukvård och sjukvårdsrådgivning. Vid modifiering av inklusionskriterierna reducerades irrelevanta artiklar som inriktar sig på psykiatrisk specificerad vård. Somliga artiklar innehöll ett mångfaldigt urval av olika professioner. Det var svårt att finna artiklar enbart inriktade mot allmänutbildade sjuksköterskor, då somliga artiklar omfattade även sjuksköterskor med olika typer av vidareutbildning, dock inte med psykiatrisk vidareutbildning. Resultaten i artiklarna påvisade en tydlighet på vem som delgav vad, därav framkom allmänsjuksköterskors perspektiv märkbart. Artiklar till resultatet som innehöll sjuksköterskor med vidareutbildning ansågs också svara på litteraturöversiktens syfte och majoriteten av deltagarna var allmänsjuksköterskor, därav inkluderades artiklarna. Exklusionskritererna var lämpliga från början och har följts i litteraturöversikten. Alla artiklar till resultatet var peer reviewed vilket Henricson (2017) betonar är av stor vikt för trovärdigheten och därav stärks litteraturöversikten då artiklarna är benämnda som vetenskapliga (Henricson, 2017). I enstaka sökningar har dubbletter uppkommit på artiklar som har markerats med en stjärna * i artikelmatrisen och redovisats i sökmatrisen.
Hälsohögskolans kvalitetsgranskningsprotokoll har varit till stöd för kvalitetsgranskning av artiklar i litteraturöversikten. Protokollet hade en tydlig struktur och gav djupare kunskapsinsikt kring helheten av artiklarna. Kraven på resultatartiklarna var att alla artiklar skulle uppnå en slutpoäng på tio av tolv poäng för att uppnå en stark trovärdigheten och kvalitét på litteraturöversikten. Samtliga artiklar erhöll fyra av fyra poäng i del I och sju poäng eller högre i del II av kvalitetsprotokollet. En sammanställning av de två delarna utfördes och resulterade i hög trovärdighet då slutpoängen blev elva poäng eller mer, varav maxpoäng är tolv. En svaghet relaterat till kvalitetsgranskningen var okunskap kring hur en kvalitetsgranskning ska gå till väga samt att engelska inte är författarnas modersmål. Trovärdigheten i litteraturöversiktens resultat kan ha påverkats på grund av svagheterna. För att stärka trovärdigheten har samtliga artiklar granskats individuellt och roterats mellan författarna för att granskas ytterligare. Diskussioner kring innehållet har förts kontinuerligt under hela metodprocessen. Författarna
13
har reflekterat sin förförståelse kring egna erfarenheter relaterat till psykisk ohälsa. Enligt Mårtensson och Fridlund (2017) är det viktigt att författarna har insikt om sin förförståelse och belyser hur den kan påverka datainsamlingen och dataanalysen. Diskuterar författarna sina egna erfarenheter stärks även litteraturöversiktens pålitlighet (Mårtensson & Fridlund, 2017). Trots att en medvetenhet om förförståelse hos författarna har funnits, påstår Henricsson (2017) att det inte går att undvika att dataanalysen och resultatet har påverkats. För att minska påverkan av förförståelse har författarna läst och diskuterat samtliga artiklar och tillsammans summerat material för att stärka litteraturöversiktens pålitlighet (Henricsson, 2017). Genom att låta utomstående personer så som handledare och andra studenter läsa samt granska litteraturöversikten ökar bekräftelsebarheten (Mårtensson & Fridlund, 2017).
Artiklar i litteraturöversiktens resultat utfördes främst genom individuella intervjumetoder, men även i fokusgrupper. Guest et al., (2017) beskriver att de här två metoderna används vid insamling av kvalitativa data och liknar varandra där insamling utförs med öppna frågor, dock skiljer de sig åt strukturellt (Guest et al., 2017). Litteraturöversiktens trovärdighet upplevdes påverkas negativt då sjuksköterskor i studier med fokusgrupper faller in på att deltagare kanske inte vågar öppna upp sig och tala om sina erfarenheter i större grupper. Deltagares åsikter kan ha inverkats av andra deltagares utlåtanden om erfarenheter. Känslosamma ämnen kan upplevas vara lättare att tala om privat med en person. Guest et al., (2017) uppger dock att deltagare i fokusgrupper upplevde en mer bekvämlighet att tala om känsliga berättelser och erfarenheter i en gruppmiljö än själv mot personer som utför studier. Wibeck (2017) nämner att intervjuer i grupper bidrar till att deltagare vågar ställa frågor, uppmuntra och ifrågasätta varandra. Det här bidrar till att studien får en djupare inblick i personers upplevelser och erfarenheter kring ett fenomen (Wibeck, 2017). Slutsatsen blir att trovärdigheten i resultaten inte påverkats negativt av studier utfört med fokusgrupper utan anses vara en styrka i litteraturöversikten. I flertalet artiklar som inkluderats har deltagare anmält eget intresse till att medverka i studien. En anledning till att deltagarna visar intresse och har varit med i studien kan vara för att de vill skapa förändring inom hälso- och sjukvården. Trovärdigheten kan ha påverkats då sjuksköterskor med mindre visat intresse kanske väljer att inte delta och deras erfarenheter delges inte i studien och kan urskilja sig från dem som medverkar.
Överförbarheten kan ha påverkats då sjukvårdssystemen kan skilja i de länder som inkluderats. Artiklar till resultatet var inte enbart genomförda i Sverige utan även i USA, Australien, England, Storbritannien och Irland. De nämnda länderna ingår enligt World Population Review (2020) i västvärlden. Länderna har liknande kulturer och etiska värderingar och anses även ha det gott ställt ekonomiskt samt har demokratiskt styrelseskick (World Population Review, 2020). Länderna kan därmed ha påvisat liknande erfarenheter i resultatet och kan implementeras i Sverige. Etiska ställningstaganden har beskrivits i artiklarna som granskats och majoriteten erhöll ett etiska godkännande. Endast en artikel hade svagheter kring etiskt godkännande då den godkänts av en institutions granskningsnämnd men det framgår inte tydligt vilken. Författarna har konsulterat problemet med handledare och bibliotekarie. Tillsammans vägdes fördelar mot nackdelar och efter ett gemensamt beslut av författarna inkluderades artikeln då den svarade på litteraturöversiktens syfte.
7.2. Resultatdiskussion
Syftet med litteraturöversikten var att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Resultatet belyste att sjuksköterskors erfarenheter varierade och det mest utmärkande erfarenheterna var okunskap påverkar mötet,
viljan att ge stöd samt osäkerhet och rädsla i mötet. Fynden kommer diskuteras i koppling till
14
Resultatet belyste att sjuksköterskor upplever att de inte erhållit tillräckligt med utbildning och kunskap kring ämnet psykisk ohälsa. De upplever en begränsad förmåga att hjälpa patienter samt att de inte kan tillgodose och bedriva en rättvis vård av god kvalité (van der Klurit & Goossen, 2011). En orättvis vård till patienter med psykisk ohälsa motsäger det Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2020:1043) skriver, där alla människor har rätt till jämlik vård. Alexander et al., (2016) påpekar att frånvaro av kunskap kan leda till att sjuksköterskor får missuppfattningar och minskad förståelse för patienter med psykisk ohälsa. Vårdprocessen får konsekvenser där förmågan till identifiering och bedömning brister, vilket kan leda till att sjuksköterskor bidrar till försummelse och undvikande mot patienterna (Alexander et al., 2016). När sjuksköterskor utelämnar patienter och inte bejakar dem kommer inte den bekräftande omvårdnaden uppnås, vilket är oförenligt med det Gustafsson (2004) beskriver att bekräftande omvårdnad handlar om. Innebörden är bland annat att sjuksköterskor ska visa en uppmärksamhet, medkänsla och bekräftelse gentemot patienter (Gustafsson, 2004).
Sjuksköterskor belyste i resultatet hur deras okunskap bidrar till svårigheter att urskilja patienters fysiska symtom med psykiatriska symtom, vilket Rutledge et al. (2013) studie också beskriver. Studien beskriver även hur vårdprocessen med patienter med psykisk ohälsa upplevs obekväma, stressande och svåra på grund av okunskap i bedömning av symtom (Rutledge et al., 2013). Möjligheten till utbildning för sjuksköterskor i ämnet psykisk ohälsa är betydelsefullt för att ge rätt vård (Andersson et al., 2020). Utbildning är nödvändigt för att öka kunskaper, färdigheter och reducera negativa uppfattningar om psykisk ohälsa (Alexander et al., 2016). Sjuksköterskor som gått en kurs om psykisk ohälsa uppgav att de kände sig säkrare i möten, mer utbildning gav därav en tillfredställelse av att kunna göra skillnad för patientgruppen (Hardy & Huber, 2014). När kunskaper och färdigheter utökades, resulterade det till ökat självförtroende och bättre kommunikationsförmågor bland sjuksköterskor (Bingham & O´Brien, 2018). I SAUK-modellen beskrivs det att sjuksköterskor bör ha en medvetenhet om vilken kompetens denne besitter och hur kunskaper kan användas för att ge bekräftande omvårdnad (Gustafsson, 2004). I resultatet framkommer det att sjuksköterskor är medvetna om att de har otillräckliga kunskaper inom ämnet psykisk ohälsa. Sjuksköterskor beskriver att de vill erhålla mer utbildning för att kunna ge en god och patientsäker vård. Dardas et al., (2016) beskriver att sjuksköterskor har en betydande roll i utformandet av vård. Genom ett vårdande förhållningsätt kan sjuksköterskor få patienter att återställa, bibehålla, samt främja hälsa och välbefinnande (Dardas et al., 2016). Kompetens uppnås när sjuksköterskor uppvisar självförtroende, självinsikt, god kommunikationsförmåga, kunskaper kring rätt bedömning av fysiska och psykiska symtom, samt utför vård utifrån ett humanistiskt perspektiv (Alexander et al., 2016).
Sjuksköterskors erfarenheter i resultatet belyste att vårdrelationer med patienter är en grundpelare för utformandet av god vård i omvårdnadsprocessen. Trots att sjuksköterskor uppvisade en vilja att ge stöd och finnas där, var det svårt att skapa relationer med patienter och förstå deras livsvärld. Alexander et al., (2016) belyser att vårdrelationer är det mest betydelsefulla verktyget sjuksköterskor erhåller i vårdandet av patienter med psykisk ohälsa och är en central del i professionen. Visar sjuksköterskor bekräftelse, kommer patienter uppleva inkludering, hoppfullhet och empowerment (Alexander et al., 2016). Enligt SAUK-modellen bör omvårdnad uppvisa medkänsla och omsorg där sjuksköterskor skapar djupare relationer till patienter genom trygghet och ett öppet vårdklimat. Genom att aktivt lyssna och visa förståelse för patienters unika livsvärld, kan patienter således våga tala om sina hälsoproblem. Sjuksköterskor bör sympatisera med patienters oro, vilket skapar säkerhet och trygghet. Emotionellt engagemang från sjuksköterskor förutsätter grunden för utförandet av bekräftande omvårdnad (Gustafsson, 2004). I en studie av Holopainen et al., (2014) framförs det att sjuksköterskor bör exponera sig själva för att kunna ge stöd. Vårdmöten bör utgå från ett etiskt perspektiv, när sjuksköterskor visar ett emotionellt engagemang ger det en möjlighet till
15
samhörighet i vårdrelationen (Holopainen et al., 2014). I en liknande studie beskrivs det att sjuksköterskor ska vara emotionellt engagerade, dock framförs vikten av att bevara vårdrelationen professionell. Sjuksköterskor bör tydliggöra skillnaden mellan vänskap och yrkesroll för patienter. Risken av att involvera sig för mycket kan således leda till att patienter upplever besvikelse på grund av att sjuksköterskor prioriterar andra patienter (Hörberg et al. 2004). När sjuksköterskor utför omvårdnad med sympati, engagemang och respekterar alla människors lika värde kommer patienter uppleva en värdefullhet (Gustavsson, 2004). Det här styrker Hälso- och sjukvårdslagen (SFS 2020:1043) som betonar vikten av alla människor är av samma värde, samt att respekt ska ges till varje enskild individ (SFS 2020:1043). Sjuksköterskor ska utgå utifrån ICN etiska kod där människor ska respekteras oavsett bakgrundshistoria, samt främja öppna dialoger med ett etiskt förhållningssätt (ICN, 2012). Osäkerhet och rädsla i möten samt hur kommunikation ska utformas med patienter med psykisk ohälsa beskrivs av sjuksköterskor i resultatet. Det finns en rädsla för att hamna i våldsamma situationer, speciellt när de är ensamma med patienter (Alexander et al., 2016). Rädslan kan framträdas av förutfattade meningar som kan påverka sjuksköterskors utformande av vård (Björkman et al., 2008). Normer från samhället och media kan vara en orsak till att sjuksköterskor upplever rädslor i möten med patientgruppen (Alexander et al., 2016). Tidigare nämnt beskriver sjuksköterskor en osäkerhet i hur de ska kommunicera i vårdmöten. Sjuksköterskor upplever att det är svårt att svara på frågor och funderingar patienter har. De nämner att en rädsla finns för hur patienter ska reagera om de ger svar på fel sätt. I två andra studier framkommer det att sjuksköterskor inte behöver vara experter inom området psykisk ohälsa. Patienter uttrycker att de uppskattar när sjuksköterskor använder sig av personliga erfarenheter genom att visa sympati och inge förtroende (Björkman et al., 2019; Lester et al., 2005). SAUK-modellen belyser att bekräftande omvårdnad uppstår när sjuksköterskor med engagemang och sympati skapar trygghet för patienter. En trygghet som inger känslan av att sjuksköterskor har förståelse för patienters livsvärld (Gustafsson, 2004).
Sjuksköterskor beskriver i resultatet att det finns en vilja till att inge trygghet och skapa vårdrelationer med patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor framför även att osäkerheten leder till att de vill lämna över ansvaret till kollegor. Poggenpoel et al., (2011) beskriver att sjuksköterskor inte vill vårda patienter med psykisk ohälsa på grund av att de upplever rädsla, vilket resulterar till undvikande av patientgruppen (Poggenpoel et al., 2011). Negativa attityder är en bidragande orsak till att sjuksköterskor väljer att ta avstånd (Brunero et al., 2018). Okunskap om psykisk ohälsa uttrycks vara en ytterligare orsak till rädsla och undvikande av patientgruppen (Sharrock & Happell 2006; Reed & Fitzgerald, 2005). Sjuksköterskor belyser att osäkerheten kring brist på kunskap påverkar vårdmötet negativt och uttrycker ett behov av kontinuerlig utbildning för att kunna bemästra rädslor som kan uppstå i möten med patienter med psykisk ohälsa. Ökad kunskap ger sjuksköterskor en fördjupad förståelse för ämnet psykisk ohälsa vilket kommer leda till minskad rädsla i arbetet. Tillhandhållandet av kunskap till sjuksköterskor kommer leda till en mer effektiv och säker vård när rädsla minskar (Reed & Fitzergerald, 2005). Genom fördjupad kunskap tillsammans med minskad rädsla kommer sjuksköterskor kunna bedriva vård utifrån ett holistiskt perspektiv där psykiska och somatiska dimensioner kan vara enade med varandra (Sharrock & Happell, 2006; Reed & Fitzergerald, 2005).
Det mest utmärkande i resultatet enligt författarna var att okunskap om psykisk ohälsa ligger till grund för hur sjuksköterskors förhållningssätt påverkar vårdrelationer med patienter med psykisk ohälsa. Utifrån författarnas egna erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa upplevs likande erfarenheter till vad resultatet belyser. En svårighet över att inte kunna skapa vårdrelationer och ge stöd är något som författarna också upplever. Sjuksköterskor har ett brett ansvarområde och bör arbeta utifrån Svensk Sjuksköterskeförening (2017)
16
kompetensbeskrivning där evidensbaserad vård med patienter är i fokus vilket leder till en god och säker omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2017). Författarna upplever en begränsad undervisning om psykisk ohälsa i grundutbildningen för sjuksköterskor. Begränsad kunskap leder till osäkerhet och att rättvis vård inte kan erhållas till patienter. Grundutbildningar till sjuksköterskor kan se olika ut beroende på vad lärosätet erbjuder, därav kan författarna inte uttala sig om det förekommer kunskapsluckor kring psykisk ohälsa i andras undervisning. Genom mer utbildning får sjuksköterskor ett bättre förhållningssätt och ett bredare perspektiv av hur vård kan ges på bästa möjliga sätt.
8. Slutsats
Litteraturöversiktens resultat belyser sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård. Det främst utmärkande resultatfyndet var att sjuksköterskor upplevde att de erhöll för lite kunskaper om ämnet psykisk ohälsa. Okunskapen bidrog således till att sjuksköterskor fick känslor av osäkerhet och rädsla i hur de bör förhålla sig och kommunicera med patientgruppen. Okunskap och osäkerhet hindrar sjuksköterskor att skapa vårdrelationer av god kvalité. För att öka sjuksköterskors kunskapsnivå om psykisk ohälsa bör mer utbildning om ämnet tillhandahållas i sjuksköterskors grundutbildning samt under arbetslivet. Genom att öka kompetensen kommer sjuksköterskors osäkerhet och rädsla minskas, vilket skapar förutsättningar till goda vårdrelationer och erhållandet av en rättvis vård till patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård.
9. Kliniska implikationer
Litteraturöversikten skapade en bredare uppfattning av vilka kunskapsluckor det finns inom ämnesvalet. Slutsatsen framför att mer utbildning om psykisk ohälsa krävs för att utvidga kompetensen bland sjuksköterskor inom somatisk vård. Att erhålla mer kunskap inom ämnet psykisk ohälsa bidrar till en ökad trygghet och säkerhet i vården, för både sjuksköterskor och patienter. Patienter kommer således att våga söka vård inom hälso- och sjukvården, samt öppna upp och tala om sina hälsoproblem utan att få känslor av orättvis behandling. Söker patienter med psykisk ohälsa vård tidigare, får korrekt bedömning och behandling kan samhällskostnader och mortalitetsstatistiken att minska. Litteraturöversikten har även givit en djupare insikt om hur sjuksköterskor inom somatisk vård bör bemöta patienter med psykisk ohälsa. Sjuksköterskor ska vara emotionellt engagerade, inge förtroende och ge tillit vilket är mer betydelsefullt än att ge dem rätta svaren.
Författarna anser att mer forskning om sjuksköterskors erfarenheter av att vårda vuxna patienter med psykisk ohälsa inom somatisk vård bör utföras. Det finns ett värde i att skapa förutsättningar för sjuksköterskor att omsätta sina kunskaper i omvårdnad och att erhålla möjligheter till att söka ny kunskap inom området psykisk ohälsa. Genom ökade kunskaper kan sjuksköterskor inom somatisk vård vårda patienter med psykisk ohälsa utifrån ett holistiskt perspektiv och ge dem en vård av kvalité de har rätt till.
17
10. Referenslista
Resultatartiklar presenteras med en *
Alexander, V., Ellis, H., & Barette, B. (2016). Medical–Surgical Nurses’ Perceptions of Psychiatric Patients: A Review of the Literature with Clinical and Practice Applications. Archives of Psychiatric Nursing, 30(2), 262–270.
https://doi.org/10.1016/j.apnu.2015.06.018
Andersson, H., Carlsson, J., Karlsson, L., & Holmberg, M. (2020). Competency requirements for the assessment of patients with mental illness in somatic emergency care: A modified Delphi study from the nurses’ perspective. Nordic Journal of Nursing
Research, 40(3), 162–170.
Baumeister, H., Balke, K., & Härter, M. (2005). Psychiatric and somatic comorbidities are negatively associated with quality of life in physically ill patients. Journal of Clinical Epidemiology, 58(11), 1090–1100. https://doi.org/10.1016/j.jclinepi.2005.03.011 *Beks, H., Healey, C., & Schlicht, K. G. (2018). “When you”re it’: a qualitative study
exploring the rural nurse experience of managing acute mental health presentations.
Rural and Remote Health, 18(3), 4616–4616. https://doi.org/10.22605/RRH4616
Bingham, H., & O’Brien, A-J. (2018). Educational intervention to decrease stigmatizing attitudKes of undergraduate nurses towards people with mental illness. International
Journal of Mental Health Nursing., 27(1), 311–319.
Björkman, A., Angelman, T., & Jönsson, M. (2008). Attitudes towards people with mental illness: a cross-sectional study among nursing staff in psychiatric and somatic care.
Scandinavian Journal of Caring Sciences, 22(2), 170–177.
https://doi.org/10.1111/j.1471-6712.2007.00509.x
*Björkman, A., & Salzmann-Eriksson, M. (2018). When all other doors are closed: Telenurses’ experiences of encountering care seekers with mental illnesses.
International Journal of Mental Health Nursing., 27(5), 1392–1400.
https://doi.org/10.1111/inm.12438
Björkman, A., Andersson, K., Bergström, J., & Salzmann-Erikson, M. (2019). Increased Mental Illness and the Challenges This Brings for District Nurses in Primary Care Settings. Issues in Mental Health Nursing, 39(12), 1023–1030.
https://doi.org/10.1080/01612840.2018.1522399
Borba, C.P., De Padilla, L., McCarty, F.A., von Esenwein, S.A., Druss, B.G., & Sterk, C.E (2012). A Qualitative Study Examining the Perceived Barriers and Facilitators to Medical Healthcare Services among Women with a Serious Mental Illness. Women's
Health Issues, 22(2), 217–24. https://doi.org/10.1016/j.whi.2011.10.001
Bremberg, S., & Dalman, C. (2015). Begrepp, mätmetoder och förekomst av psykisk hälsa,
psykisk ohälsa och psykiatriska tillstånd hos barn och unga: en kunskapsöversikt.
Forte. https://forte.se/app/uploads/2014/12/kunskapsoversikt-begrepp.pdf
*Brunero, S., Buus, N., & West, S. (2017). Categorising Patients Mental Illness by Medical Surgical Nurses in the General Hospital Ward: A Focus Group Study. Archives of
