Rapid emergency triage and treatment system (RETTS): Test av interbedömarreliabilitet -En pilotstudie

23 

Full text

(1)

Institutionen för Hälsovetenskap och medicin

Omvårdnadsvetenskap, avancerad nivå

Masterprogram i förbättrings- arbete i hälso- och sjukvård. Examensarbete 15 hp, VT -12

Rapid emergency triage and treatment system (RETTS): Test av

interbedömarreliabilitet

-En pilotstudie

(2)

ABSTRACT

Inledning: Syftet med föreliggande studie var att testa interbedömarreliabiliteten för det i Sverige vanligaste triageinstrumentet Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS). Instrumentet består av 42 kontaktorsaker (ESS) som kombinerat med mätta vitalparametrar, t.ex. blodtryck och puls, ger en triagefärg. För att kunna bedriva

evidensbaserad omvårdnad krävs att instrument, skalor och metoder är valida och reliabla. Statens beredning för medicinsk utvärdering anser att RETTS saknar både validitets- och reliabilitetsdata.

Metod: Två ESS från instrumentet valdes. De berör två av de vanligaste sökorsakerna på en akutmottagning, bröst- respektive buksmärta. Två akutsjuksköterskor bedömde 24

patientsimulatorfall vardera.

Resultat: ESS för bröstsmärta visade linjärt viktad kappavärde 0,79 (95 % CI 0,57-1). Med kvadratiskt viktad kappa var resultatet 0,89. Procentuell överensstämmelse var 75 %. ESS för buksmärta visade linjärt viktad kappavärde 0,84 (95 % CI, 0,67-1). Med kvadratiskt viktad kappa var resultatet 0,93. Procentuell överensstämmelse var 75 %.

Konklusion: För att möjliggöra evidensbaserad omvårdnad måste skalor, metoder och instrument vara valida och reliabla. Föreliggande studie visar att ESS som handlar om bröst- respektive buksmärta har en god till mycket god interbedömarreliabilitet. Metoden kan appliceras på RETTS samtliga ESS för att på så sätt testa både enskilda ESS och hela instrumentets interbedömarreliabilitet.

(3)

Innehållsförteckning

Sida

Inledning

4

Bakgrund

4

Triage

4

RETTS

4

Triageinstruments tillförlitlighet

4

Evidensbaserad omvårdnad

5

Syfte

5

Metod

6

Design

6

Urval

6

Datainsamling

6

Dataanalys

6

Etiska överväganden

6

Resultat

7

Diskussion

7

Resultatdiskussion

7

Metoddiskussion

9

Kappastatistik och reliabilitetsstudier

10

Konklusion

11

Referenslista

Bilaga 1. Ess fem och sex

Bilaga 2. Informations- och samtyckesfomulär till verksamhets-/avdelningschef Bilaga 3. Informations- och samtyckesfomulär till studiedeltagare

(4)

4

Inledning

Inom hälsoekonomin diskuteras att sjukvårdens resurser är ändliga och därför måste allokeras på lämpligt sätt (Ferraz-Nunes et al., 2007). Överförs detta på akutsjukvård i allmänhet och på en akutmottagning (akm) i synnerhet, innebär det bland annat att kunna skilja ut patienter med ett överhängande livshot kontra dem som utan medicinsk risk kan vänta. En metod för att kunna göra detta är triage. Ordet kommer från franskans trier, som betyder sortera och prioritera (Göransson et al., 2008). Att inom sjukvården använda metoder, instrument och skalor som är valida och reliabla möjliggör ett evidensbaserat arbetssätt vilket ökar patientsäkerheten (Socialstyrelsen, 2011).

Bakgrund

Triage

För att öka patientsäkerheten så att patienter som är sjukast omhändertas snabbast när de kommer till en akm, ska triage användas (Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU), 2010). Socialstyrelsen gjorde bedömningen att befintliga triageinstrument var likvärdiga i sin funktion och överlät till landstingens sjukvårdshuvudmän att besluta om vilket instrument som skulle användas lokalt (Socialstyrelsen, 2005). En uppföljning av landets 74 akm gjordes 2011. Den visade att samtliga akutmottagningar utom två hade infört ett triageinstrument jämfört med 54 några år tidigare (SBU, 2010).

De instrument som används idag utvecklades i Australien och Nordamerika där fem-gradiga triageskalor använts sedan 1990-talet. I Sverige har olika instrument använts, främst

Manchester Triage Scale (MTS), adaptiv processtriage (ADAPT) samt Medical Emergency Triage and Treatment System (METTS). De två sistnämnda är utvecklade i Sverige

(Göransson et al., 2008). METTS har under vintern 2011-2012 bytt namn till RETTS och refereras hädanefter till det. I Sverige är RETTS den vanligast förekommande modellen (Socialstyrelsen, 2011).

RETTS

I RETTS bedöms både patientens sjukdomshistoria, Emergency Symtoms and Signs (ESS) och vitalparametrar (VP). Det finns drygt 40 ESS för att bedöma både vuxna och barns sjukdomshistoria. De VP som kontrolleras är blodtryck, puls, syremättnad, vakenhetsgrad, andningsfrekvens och temperatur (Predicare AB, 2011). Utifrån en sammansatt utvärdering av ESS och VP erhåller patienten en triagefärg som är röd, orange, gul, grön eller blå. Röd betyder omedelbart omhändertagande på grund av livshotande tillstånd och i fallande grad ner till gröna patienter som är de som har lägst medicinsk risk och kan vänta längst. Blå innebär att triage inte är utförd och att patienten har enkla problem som förväntas kunna lösas snabbt (Göransson et al., 2008).

Triageinstruments tillförlitlighet

Avsaknaden av reliabla och valida triageinstrument och därmed behov av ytterligare

forskning har uppmärksammats (SBU, 2010). Av de instrument som används i Sverige saknar samtliga övertygande data beträffande reliabilitet och validitet (Farrohknia et al., 2011). Att korrekt kunna triagera patienter till rätt nivå kan vara en kvalitetsindikator för akutsjukhus.

(5)

5

Feltriagering kan leda till resursslöseri och orsaka onödiga väntetider för patienterna, vilket i sin tur leder till en försämrad patienttillfredsställelse (Wuerz et al., 2000).

Innan femgradiga skalor infördes användes tre- eller fyrgradiga skalor som ansågs ha låg validitet och reproducerbarhet. Data som följer representerar enbart femgradiga skalor. De instrument som anses vara mest valida och reliabla är Canadian Triage and Acuity System (CTAS) och Emergency Severity Index (ESI) (Göransson et al., 2008). CTAS introducerades 1998. Både validitets- och reliabilitetsdata finns (Manos et al., 2002). ESI presenterades år 2000 med både validitets- och reliabilitetsdata (Wuerz et al., 2000).

Interbedömarreliabiliteten hos CTAS har undersökts i tre studier där oviktad kappa varierade mellan 0,46 och 0,84 (Beveridge et al., 1999; Göransson et al. 2005), och viktad kappa 0,71– 0,82 (Göransson et al., 2005; Manos et al., 2002). Hos Manos et al. (2002) framgår att har kvadratisk viktning använts, men hos Göransson et al. (2005) framgår ej viktningsförfarandet. ESI:s interbedömarreliabilitet redovisas i fem studier. Samtliga redovisar viktad kappa utan att ange viktning med kappavärden mellan 0,68- 0,89 (Wuerz et al., 2000; Travers et al., 2002; Eitel et al. 2003; Tanabe et al., 2004). Tre studier har testat MTS

interbedömarreliabilitet. En redovisar oviktat kappavärde 0,48 och kvadratiskt viktat 0,62 (van der Wulp et al., 2008). I två studier framgår inte vilken viktning som avses. De redovisar kappavärden mellan 0,27–0,80 (Goodacre et al., 1999; Grouse et al., 2008).

RETTS validitet har undersökts. Instrumentet är ett sensitivt verktyg för att dels hitta de patienter som behöver omedelbar vård, dels de som riskerar att försämras medicinskt under vistelsen på akm. Även reliabiliteteten studerades i en pilotstudie. Två ssk och en akutläkare triagerade 132 fall. Resultatet redovisas med oviktad kappa: 0,76, 0,86 respektive 0.90

(Widgren & Jourak, 2008). Metoden redovisas bristfälligt och oviktad kappastatistik används. SBU (2010) anser att det vetenskapliga underlaget är otillräckligt för att bedöma reliabiliteten hos RETTS.

Evidensbaserad omvårdnad

Socialstyrelsen använder begreppet evidensbaserad praktik (EBP) som inbegriper medicin, socialt arbete och omvårdnad (Socialstyrelsen, 2011). En definition på evidensbaserad omvårdnad är ”en medveten och systematisk strävan att bygga vården på bästa möjliga vetenskapliga grund (evidens)” (SBU, 2012). Lagrum ålägger hälso- och sjukvårdspersonal att utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, till exempel Patientsäkerhetslagen (Socialstyrelsen, 2010). Patientsäkerheten kan ökas med detta arbetssätt (Socialstyrelsen, 2011).

För sjuksköterskor på en akm är en triagemodell ett viktigt omvårdnadsinstrument. Det styr inte bara i vilken ordning patienterna ska tas om hand, utan även vilka omvårdnadsåtgärder som ska vidtas, såsom övervakning av vitalparametrar, behov av tillsyn med mera. Det innebär även att all sjukvårdspersonal får ett gemensamt synsätt och språk kring patienters sjuklighet och behov av omvårdnad. För att kunna arbeta evidensbaserat krävs valida och reliabla instrument, skalor och metoder. Enligt SBU (2010) saknas övertygande reliabilitets-och validitetsdata för RETTS varför ytterligare studier efterfrågas.

Syfte

Syftet med studien var att testa triageinstrumentet RETTS beträffande interbedömar-reliabilitet.

(6)

6

Metod

Design

Föreliggande arbete är en psykometrisk studie där RETTS interbedömarreliabilitet testats. Arbetet utgör en pilotstudie inför en större reliabilitetsstudie. Metoden ska testas i liten skala för att senare appliceras på ett större underlag. Med reliabilitet avses ett instruments

tillförlitlighet och noggrannhet, eng. accuracy. Föreliggande arbete undersöker RETTS ekvivalens (Polit & Beck, 2008; Björk, 2010).

Urval

Två sjuksköterskor från en akm valdes utifrån möjlighet att delta samt att de hade kunskap om RETTS. Bakgrunden var likvärdig beträffande arbetad tid både som sjuksköterska och på akm. Två ESS valdes för denna pilotstudie, nummer fem och sex (Bilaga 1). De berör två av de vanligaste medicinska respektive kirurgiska sökorsakerna, bröst- och buksmärta.

Tjugofyra fingerade patientfall konstruerades utifrån författarens kliniska erfarenhet som ssk på en akm. Varje algoritm representerades av 12 patientfall, där 12 handlade om bröstsmärta och 12 om buksmärta. Samtliga fall har sina ursprung från patienter som uppsökt akm och alla triagenivåer representerades. Sjuksköterskorna triagerade totalt 24 patientfall vardera.

Urvalsstorlek vad gäller antal bedömare och fall är baserade på beräkningar av Walter, Eliasziw och Donner (1998).

Datainsamling

För att skapa en miljö som efterliknade verkligheten och som gav bedömarna möjlighet att agera som de skulle ha gjort i ett faktiskt triagekontext, användes en patientsimulator, Laerdahls SIM-man®, vid datainsamlingen. Detta innebar en interaktiv miljö där bedömarna kunde ta en riktig anamnes, det vill säga ställa frågor och få svar, mäta parametrar och

bedöma ett helhetsintryck (McGaghie et al., 2009). Bedömarna utförde triageringarna separat vid två olika tillfällen för att inte påverkas av varandra. Datainsamlingen genomfördes i ett rum med liknande utrustning som akutens triagerum. Autentiska journalblanketter användes där sjuksköterskorna fyllde i VP och bakgrundsfakta utifrån svaren de fick på sina frågor. Bedömningarna tog mellan fem till tio minuter per patientfall, vilket är jämförbart med faktiska patientbedömningar.

Dataanalys

RETTS innehåller kvalitativa variabler som är ordnade kategoriska variabler, ordinaldata, varför ickeparametrisk statistik använts (Polit & Beck, 2008; Streiner & Norman, 2008). Reliabiliteten beräknades med kappastatistik, linjärt och kvadratiskt viktad kappa, 95 % konfidensintervall (CI) för linjärt viktad kappa samt procentuell överensstämmelse (Altman, 1991). Att erhålla CI för kvadratiskt viktad kappa var inte möjligt på grund av för många tomma celler i datamatrisen (Tabell 1 och 2). Kappavärden för de båda ESS har analyserats separat. Statistiska beräkningar gjordes på Vassarstats hemsida (http://vassarstats.net/). Etiska överväganden

Ingen etisk ansökan har gjorts, men samma hänsyn till forskningsetiska principer har tagits. Fyra grundläggande krav ska beaktas vid forskning, informations-, samtyckes-,

konfidentialitets- och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet). Föreliggande arbete inkluderar inga patienter, men de två bedömarnas identitet skyddas genom avkodning. Inför denna

(7)

7

pilotundersökning lämnades en skriftlig information till verksamhets- respektive

avdelningschef som sedan gav sina samtycken till att genomföra studien (Bilaga 2). Även deltagande sjuksköterskor fick muntlig och skriftlig information och de lämnade ett skriftligt samtycke till att delta i studien (Bilaga 3)

Resultat

För ESS fem, bröstsmärta, var linjärt viktad kappavärde 0,79 (95 % CI 0,57-1). Med

kvadratiskt viktad kappa var resultatet 0, 89. Den procentuella överensstämmelsen var 75 %. För fördelning av data i matrisen, se tabell 1. Tabell 1. Rådata ESS fem, bröstsmärta. Fördelning av patientfallen i matrisen

Sjuksköterska A

Ssk B

Triage-nivå

Röd Orange Gul Grön Blå Totalt

Röd 2 2 Orange 2 1 3 Gul 2 2 4 Grön 3 3 Blå 0 Totalt 2 2 3 5 12

För ESS sex, buksmärta, var linjärt viktad kappavärde 0,84 (95 % CI, 0,67-1). Med kvadratiskt viktad kappa var resultatet 0,93. Den procentuella överensstämmelsen var 75 %. För fördelningen i matrisen, se tabell 2.

Tabell 2. Rådata ESS sex, buksmärta. Fördelning av patientfallen i matrisen

Sjuksköterska A

Ssk B

Triage-nivå

Röd Orange Gul Grön Blå Totalt

Röd 2 1 3 Orange 1 2 Gul 1 2 3 Grön 3 3 Blå 2 2 Totalt 2 2 1 5 2 12

Diskussion

Resultatdiskussion

Föreliggande resultat visar en god till mycket god reliabilitet för ESS fem, bröstsmärta, beroende på linjärt eller kvadratiskt viktad kappa. ESS sex, buksmärta, uppvisar en mycket god reliabilitet. Resultatet indikerar att en evidensbaserad omvårdnad möjliggörs vid användande av RETTS.

Widgren och Jouraks (2008) pilotstudie angående RETTS reliabilitet redovisades enbart med oviktad kappa vilket inte är förstahandsvalet vid ordinaldata och kappastatistik. Beräkning av

(8)

8

urvalsstorlek eller datainsamlingsmetod beskrivs inte, vilket gör att varken studien eller resultaten kan jämföras eller jämställas med föreliggande studie.

Resultatet kan ställas i perspektiv mot CTAS där tre studier rapporterar kvadratiskt viktad kappastatistik. Värden redovisas mellan 0,80–0,91 (Beveridge et al., 1999; Manos et al., 2002; Worster et al., 2004). Tre studier på ESI redovisar enbart viktad kappa, med resultat mellan 0,73- 0,89 (Wuerz et al., 2000; Wuerz et al., 2001; Tanabe et al., 2004). MTS har

reliabilitetstestats i två studier, där en redovisar kvadratiskt viktad kappa 0,62 och en enbart viktad kappa med en median på 0,63 (Grouse et al., 2011; van der Wulp et al., 2008).

Används van der Wulps och van Steels tolkning för klinisk relevans visar föreliggande studies resultat en utmärkt styrka (Tabell 3).

Tabell 3. Tolkning av kappa och klinisk relevans

Kappakoefficient Styrkan i överensstämmelsen

< 0,40 Dålig

0,40 - 0,59 Måttlig

0,60 - 0,74 God

0,75 – 1,00 Utmärkt

(van der Wulp & van Steel, 2009)

Vid studie av rådata kan noteras, att för ESS fem sågs skillnader i val av triagenivå bero på VP. Det avspeglar i hög grad en verklig triagesituation. Beroende på när bedömaren tittade på övervakningsskärmen, blev värdena lite olika. Till exempel fluktuerar puls och

andningsfrekvens på simulatorn som den skulle göra på en verklig patient. När det gällde ESS sex däremot, berodde två av tre skillnader i triagebedömningar på olika tolkning av ESS. Det är en viktig skillnad, som inte framkommer eller har någon inverkan på kappaanalysen. En ESS som ger utrymme för alternativa tolkningar borde få ett lägre kappavärde än om det rör sig om en naturlig fluktuering av VP. Att VP skiftar kan ses som ett naturligt mätfel inbyggt i instrumentet. Genom att till exempel göra upprepade mätningar skulle detta bias kunna minskas, men det skulle troligtvis fungera dåligt i praktiken.

Att mäta interbedömarreliabilitet samt att använda en datorsimulator som prövats i denna pilotstudie kan med fördel appliceras på det större underlag som instrumentets samtliga ESS utgör. Vid test av en ESS i taget kan en granskning av rådata ge klarhet i vilka som orsakar flest tolkningsfel och på så sätt ge möjlighet att eventuellt omarbeta texten i dessa. I vissa fall är behov av utbildningsinsatser tänkbart, vilket i sig är en värdefull kunskap.

När data inte fördelas över alla steg i matrisen ger det ett lägre kappavärde. Detta kommer att föranleda generellt lägre resultat för de ESS där blå patienter inte är vanligt förekommande, till exempel för stroke och huvudvärk. Patienter med dessa sökorsaker triageras alltid och får som lägst prioritet grön. Att de ESS skulle vara mindre reliabla på grund av detta är inte troligt. Att redovisa procentuell överensstämmelse kan därför vara informativt.

Viktad kappa är i allmänhet högre än oviktad eftersom sannolikheten är större att överensstämmelsen enbart skiljer sig på ett steg snarare än två eller fler (Altman, 1991). Altman gör ingen skillnad i bedömning mellan viktad och oviktad kappa (Tabell 4).

(9)

9 Tabell 4. Värdering av kappa

Kappakoefficient Styrkan i överensstämmelsen

< 0,20 Dålig 0,21 - 0,40 Svag 0,41 - 0,60 Måttlig 0,61 - 0,80 God 0,81 - 1,00 Mycket god (Altman, 1991)

Detta gör det svårt för forskare att jämföra resultat om det som mäts inte beskrivs med samma kappastatistik. En alternativ tolkning angående klinisk relevans har beskrivits (Tabell 3). Vid jämförelser av kappakoefficienter mellan olika triageinstrument är det viktigt att de har samma antal triagenivåer. De som har fyra nivåer eller färre, erhåller ofta en högre reliabilitet eftersom det finns färre triagenivåer att fördela besluten över (SBU, 2010).

Metoddiskussion

För att bedöma ett instruments reliabilitet kan tre aspekter värderas, dess ekvivalens, stabilitet och homogenitet (Polit & Beck, 2008). En metod för att bedöma ett instruments reliabilitet är interbedömarreliabilitet (Streiner & Norman, 2008). Metoden mäter främst instrumentets ekvivalens och svarar på huruvida resultatet blir detsamma oavsett vilken sjuksköterska som gör bedömningen. En annan metod är test-retest då upprepad bedömning görs av samma patient, utan att hans eller hennes tillstånd förändrats mellan bedömningarna. Denna metod undersöker främst instrumentets stabilitet över tid. Intern konsistensreliabilitet eller

homogenitet mäter till vilken grad ett instruments olika delar (items) mäter samma

egenskaper, det vill säga ett mått på graden av mätfel inom instrumentet. Det beräknas med hjälp av Cronbach´s alpha (Polit & Beck, 2008). Metodvalet i studien blev att studera ekvivalensen, överensstämmelsen. Att göra test-retest på riktiga patienter kan vara svårt, då tillstånd fluktuerar och därför inte är desamma vid upprepade bedömningar. Dock skulle test-retest kunna utföras i detta fall, eftersom en simuleringsdator använts och kan programmeras på exakt samma sätt som vid det första bedömningstillfället. Att mäta RETTS homogenitet är inte aktuellt då det inte är ett instrument med items som mäter samma egenskaper.

För att sjuksköterskor ska kunna praktisera evidensbaserad omvårdnad vid användande av olika instrument, i detta fall RETTS, är det viktigt att kunna påvisa att de är reliabla. EBP har visat sig förbättra utfallet för patienten (Flodgren, Rojas-Reyes, Cole & Foxcroft, 2012). Dessutom är all sjukvårdspersonal ålagd att bidra till att hög patientsäkerhet upprätthålls, vilket bland annat kan åstadkommas genom att utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet (Socialstyrelsen, 2010).

SBU-rapporten från 2010 kommenterade att inkluderade studier borde redovisa ett

övergripande värde för samtliga nivåer hopräknade i stället för att redovisa reproducerbarhet på enskild triagenivå. Det stärker validiteten i föreliggande arbete då reliabiliteten bedömts per algoritm i stället för triagenivåer oavsett använd algoritm. När huvudstudien genomförs kommer 42 algoritmer á 12 patientfall utvärderas, vilket innebär att med två bedömare kommer 1008 fall ligga till grund för en beräkning av RETTS reliabilitet. Resultatet kommer att visa både enskilda ESS respektive hela instrumentets reliabilitet. När patientfall för instrumentets samtliga ESS skapats, kan studien vid behov genomföras på de sjukhus som arbetar med RETTS och som innehar en patientsimulator. Detta för att fördela arbetsbörda och tidsåtgång. Databearbetning och analys görs av författaren till föreliggande studie.

(10)

10

Istället för pappersfall som ofta används i liknande studier, valdes en patientsimulator för att efterlikna reella triageringstillfällen i största möjliga mån. Det ger en fördel i och med att bedömarna agerar som de skulle ha gjort i en verklig triagesituation (McGaghie et al., 2009).

M

iljön blir både interaktiv och realistisk (McCaghey & Traynor, 2010).

Kappastatistik och reliabilitetsstudier

Interbedömarreliabilitet kan beräknas som procentuell överensstämmelse och med kappakoefficienter. Att enbart redovisa procentuell överensstämmelse är inte tillräckligt, eftersom det inte tar hänsyn till slumpmässig överensstämmelse. I reliabilitetsstudier med ordinaldata, är de vanligaste metoderna att använda kappa-analyser (κ), oviktad och viktad kappa (κw) (Jakobsson & Westergren, 2005). Kappastatistik kan översättas som proportionell

slumpkorrigerad överensstämmelse (Altman, 1991). Begränsningen med oviktad kappa är att den inte tar hänsyn till graden av bristande överensstämmelse (Altman, 1991; Jakobsson & Westergren, 2005). Det innebär att ingen skillnad görs oavsett hur många skalsteg ifrån varandra bedömningarna hamnar. I triagekontexten innebär det att ingen större skillnad gör oavsett om triageringarna skiljer sig mellan till exempel röd/gul eller mellan gul/grön vilket i verksamheten skulle innebära avsevärda skillnader i omhändertagande. Alltså lämpar sig inte oviktad kappa som mätmetod för triageinstrument.

Viktad kappa tar däremot hänsyn till både hur stor graden av överensstämmelse är, men även omfattningen av avvikande överensstämmelse (Altman, 1991; Jakobsson & Westergren, 2005). Vid beräkning av viktad kappa, linjär eller kvadratisk, tillförs olika vikter till

frekvenserna i de olika cellerna beroende på avståndet till diagonalen (Tabell 3). Om samtliga svarsfrekvenser ligger utmed diagonalen innebär det 100 % överensstämmelse med resultatet kappa 1. Ju längre från diagonalen frekvensen hamnar, desto lägre vikt tilldelas den (Altman, 1991).

Tabell 3. Exempel på vikter vid kappastatistik med fem kategorier

(van der Wulp & van Steel, 2009)

Varje cell kan i princip åläggas med vilken viktning som helst, men eftersom det inte går att jämföra resultat med andra reliabilitetsstudier finns det ingen klinisk relevans att göra det. En intressant studie visar en triageviktad kappastatistik. Forskarna anser att den viktade kappan Linjärt viktad kappa

1 2 3 4 5 1 1.00 0.75 0.5 0.25 0 2 0.75 1.00 0.75 0.5 0.25 3 0.5 0.75 1.00 0.75 0.5 4 0.25 0.5 0.75 1.00 0.75 5 0 0.25 0.5 0.75 1.00

Kvadratiskt viktad kappa

1 2 3 4 5 1 1.00 0.94 0.75 0.44 0 2 0.94 1.00 0.94 0.75 0.44 3 0.75 0.94 1.00 0.94 0.75 4 0.44 0.75 0.94 1.00 0.94 5 0 0.44 0.75 0.94 1.00

(11)

11

belönar felaktig triagenivå för mycket. Viktningen har i stället lagts så den efterliknar den kliniska användningen. En feltriage för de lägre triagenivåerna straffas mindre än vid

densamma för de högre, röd och orange. Dock användes en golden standard för att besluta om rätt och fel triagenivå och är därför inte applicerbar på föreliggande arbete (van der Wulp & van Steel, 2009).

Att undersöka RETTS reliabilitet bör göras först för att sedan styrka dess validitet (Dong et al., 2007; Streiner & Norman, 2008). Därför har föreliggande arbete en viktig roll för att bedöma RETTS reliabilitet samt stor betydelse och relevans för att sjuksköterskor ska kunna arbeta evidensbaserat med ett reliabelt omvårdnadsinstrument.

Konklusion

För att möjliggöra EBP måste skalor, metoder och instrument vara valida och reliabla. Föreliggande studie visar att ESS som handlar om bröst- respektive buksmärta har en god till mycket god interbedömarreliabilitet. Metoden kan appliceras på RETTS samtliga ESS för att på så sätt påvisa både enskilda ESS och hela instrumentets interbedömarreliabilitet.

(12)

12

Referenslista

Altman, D. (1991). Practical statistics for medical research. London: Chapman 6 Hall. Beveridge, R., Ducharme, J., Janes, L., Beaulieu, S. & Walter, S. (1999). Reliability of the Canadian emergency department triage and acuity scale: Interrater agreement. Annals of

Emergency Medicine, 34.

Björk, J. (2010). Praktisk statistik för medicin och hälsa. Stockholm: Liber. Dong, S., Bullard, M., Meurer, D., Blitz, S., Akhmetshin, E., Ohinmaa, A., Holroyd, B. & Rowe, B. (2007). Predictive Validity of a Computerized Emergency Triage Tool. Academic

Emergency Medicine 14, 16-22.

Eitel, D., Travers, D., Rosenau, A., Gilboy, N. & Wuerz, R. (2003). The emergency severity index triage algorithm version 2 is reliable and valid. Academic Emergency Medicine, 10, 1070–80.

Farrohknia, N., Castrén, M., Ehrenberg, A., Lind, L., Oredsson, S,. Jonsson, H., Asplund, K. & Göransson, K. (2011). Emergency department triage scales and their components: A systematic review of the scientific evidence. Scandinavian Journal of Trauma, Resuscitation

and Emergency Medicine, 19:42.

Ferraz-Nunes, J., Karlberg, I. & Bergström, G. (2007). Hälsoekonomi- begrepp och

tillämpningar. Lund: Studentlitteratur.

Flodgren, G., Rojas-Reyes, M., Cole, N., & Foxcroft, D. (2012). Effectiveness of organizational infrastructures to promote evidence-based nursing practice. Cochrane

Database of Systematic Reviews 2012, Issue 2. Art. No.: CD002212. DOI:

10.1002/14651858.CD002212.pub2.

Goodacre, S., Gillett, M., Harris, R. & Houlihan, K. (1999). Consistency of retrospective triage decisions as a standardized instrument for audit. Journal of Accident Emergency

Medicine, 16, 322–4.

Grouse, A., Bishop, R. & Bannon, A. (2008). The Manchester triage system provides good reliability in an Australian emergency department. Emergency Medicine Journal, 26, 484-486.

Göransson, K., Eldh, A.-C. & Jansson, A. (2008). Triage på akutmottagning. Lund: Studentlitteratur.

Göransson, K., Ehrenberg, A., Marklund, B. & Ehnfors, M. (2005). Accuracy and concordance of nurses in emergency department triage. Scandinavian journal of caring

science, 19, 432-438.

Jakobsson, U. & Westergren, A. (2005). Statistical methods for assessing agreement for ordinal data. Scandinavian Journal of Caring Science, 19, 427-431.

(13)

13

Manos, D., Petrie, D., Beveridge, R., Walter, S. & Ducharme, J. (2002). Inter-observer agreement using the Canadian emergency department triage and acuity scale. Canadian

Journal of Emergency Medicine, 4, 16-22.

McCaghey, C. & Traynor, M. (2010). The role of simulation in nurse education. Nurse

Education Today, 30, 827-832.

McGaghie, W., Siddall, J., Mazmanian, P. & Myers, J. (2009). Lessons for continuing

medical education from simulation research in undergraduate and graduate medical education: Effectiveness of continuing medical education: American college of chest physicians

evidence-based educational guidelines. Chest, 135, 62-68.

Polit, D. & Beck, C. (2008). Essentials of Nursing Research. Generating and Assessing

Evidence for Nursing Practice (6th ed.). Philadelphia PA: Lippincott Williams & Wilkins.

SOSFS 2010:659. Patientsäkerhetslagen. Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. 2011. Väntetider vid sjukhusbundna akutmottagningar - Slutrapport mars 2011.

SOSFS: 2011:9. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för

systematiskt kvalitetsarbete Stockholm: Socialstyrelsen.

Statens beredning för medicinsk utvärdering. (2010). Triage och flödesprocesser på

akutmottagningen: En systematisk litteraturöversikt (SBU-rapport, nr 197). Stockholm:

Statens beredning för medicinsk utvärdering: ISBN 978-91-85413-33-1 Streiner, D. & Norman, G. (2008). Health measurement scales, a practical guide to their

development and use. Oxford: Oxford University Press.

Tanabe, P., Gimbel, P., Yarnold, P., Kyriacou, D. & Adams, J. (2004). Reliability and validity of scores on the emergency severity index version 3. Academic Emergency Medicine, 11, 59-65.

Travers, D., Waller, A., Bowling, J., Flowers, D. & Tintinalli, J. (2002). Five-level triagesystem more effective than three-level in tertiary emergency department. Journal of

Emergency Nursing, 28, 395–400.

Van der Wulp, I., van Baar, M. & Schrijvers, A. (2008). Reliability and validity of the Manchester triage system in a general emergency department patient population in the Netherlands: results of a simulation study. Emergency Medicine Journal, 25, 431-434. Van der Wulp, I. & van Steel, H. (2009). Adjusting weighted kappa for severity of mistriage decreases reported reliability of emergency department triage systems: a comparative study.

Journal of Clinical Epidemiology, 1196-1201.

Walter, S., Eliasziw, M. & Donner, A. (1998). Sample size and optimal design for reliability studies. Statistics in Medicine, 17, 101-110.

Widgren, B. & Jourak, M. (2008). Medical emergency triage and treatment system (METTS): A new protocol in primary triage and secondary priority decision in emergency medicine. The

(14)

14

Worster, A., Gilboy, N., Fernandes, C., Eitel, D., Eva, K., Geisler, R. & Tanabe, P. (2004).

Canadian Journal of Emergency Medicine, 6, 240-245.

Wuerz, R., Milne, L., Eitel, D., Travers, D. & Gilboy, N. (2000). Reliability and validity of a new five-level triage instrument. Academic emergency medicine, 7, 236-242.

Wuerz, R., Travers, D., Gilboy, N., Eitel, D., Rosenau, A. & Yazhari, R. (2001). Implementation and refinement of the emergency severity index. Academic Emergency

Medicine, 8, 170-176.

Elektroniska källor

Predicare AB. 2010. Hämtat 111220 från www.predicare.se

Socialstyrelsen. 2011. Om evidensbaserad praktik. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtat 120520 från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18324/2011-5-7.pdf

Statens beredning för medicinsk utvärdering, (SBU). Hämtat 120322 från

http://www.sbu.se/sv/Evidensbaserad-vard/Vad-innebar-evidensbaserad-vard/

VassarStats: Website for Statistical Computation. Hämtat 120330 från http://vassarstats.net/ Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig

(15)

15

(16)
(17)

17

Bilaga 2. Informations- och samtyckesfomulär till verksamhets-/avdelningschef

Ansökan om tillstånd att genomföra en studie med två sjuksköterskor på akutmottagningen:

Rapid emergency triage and treatment system (RETTS): Test av interbedömarreliabilitet -En pilotstudie

Jag arbetar som sjuksköterska på akutmottagningen, AKM, Universitetssjukhuset Örebro. I mastersprogrammet i förbättringsarbete inom hälso- och sjukvårdens verksamheter vid Örebro universitet ingår ett 30 hp uppsatsarbete. Föreliggande studie är den andra och individuella uppsatsen på 15 hp och resulterar i en mastersexamen.

Syftet med uppsatsarbetet är att fungera som en pilotstudie för att undersöka hur reliabelt prioriterings- och sorteringsinstrumentet Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS) är beträffande interbedömar-reliabilitet. Två sjuksköterskor från akutmottagningen ska vid ett tillfälle genomföra ett antal simulerade triagefall på Kliniskt träningscentrum, KTC. Se bifogad forskningsplan (bilaga 1). Deltagandet i studien är frivilligt och

sjuksköterskorna har när som helst rätt att avbryta sitt deltagande utan att ange varför. Materialet kommer att behandlas konfidentiellt och inga uppgifter som kan identifiera enskilda personer kommer att redovisas. Materialet kommer att bevaras oåtkomligt för alla utom forskarna och handledaren. För att underlätta sjuksköterskornas deltagande i studien är det önskvärt att studien får genomföras på deras arbetstid. Med anledning av det ovan skrivna ber jag härmed om tillstånd att få genomföra beskriven studie med två sjuksköterskor

anställda på akutkliniken, xxx under våren 2012. Forskningsansvarig:

Eva Jansson, leg. ssk. AKM, xxx. Tel: xxx-xxx xx xx. Mailadress: eva.jansson4@xxx.se

Forskningshandledare:

Renée Allvin, leg. ssk, med. dr.ANIVA/Kliniskt träningscentrum, Tel: xxx-xxx xx xx Mail: rene.allvin@xxx.se

(18)

18

Tillstånd att genomföra studien:

Rapid emergency triage and treatment system (RETTS): Test av interbedömarreliabilitet -En pilotstudie

på akutkliniken, xxx under våren 2012.

______________________________________________________________________

Namnteckning, verksamhetschef Ort, datum

______________________________________________________________________ Namnförtydligande

______________________________________________________________________

Namnteckning, avdelningschef Ort, datum

______________________________________________________________________ Namnförtydligande

(19)

19

Bilaga 3. Informations- och samtyckesfomulär till Dig som arbetar som sjuksköterska på akutmottagningen, xxx.

Rapid emergency triage and treatment system (RETTS): Test av interbedömarreliabilitet -En pilotstudie

Detta är en förfrågan om Du skulle vilja delta i en studie som syftar till att undersöka hur reliabelt prioriterings- och sorteringsinstrumentet Rapid Emergency Triage and Treatment System (RETTS) är beträffande interbedömar-reliabilitet. Två sjuksköterskor från

akutmottagningen ska vid varsitt tillfälle genomföra 24 simulerade triagefall på Kliniskt träningscentrum, KTC. Deltagandet i studien är frivilligt och du har när som helst rätt att avbryta sitt deltagande utan att ange varför. Materialet kommer att behandlas konfidentiellt och inga uppgifter som kan identifiera enskilda personer kommer att redovisas. Materialet kommer att bevaras oåtkomligt för alla utom forskarna och handledarna. Din kontaktperson och forskningsansvarig är Eva Jansson. Jag kommer att kontakta dig per telefon efter ca fyra dagars betänketid för att inhämta ditt samtycke och svara på frågor. Studien kommer att genomföras under vårterminen 2011. Kontakta mig gärna för vidare information vid frågor och funderingar.

Med Vänlig Hälsning

Eva Jansson, leg ssk. AKM, xxx. dykeva@hotmail.com Tel:0709-xxxxxx

Forskningshandledare: Renée Allvin, leg ssk. med. dr. ANIVA/Kliniskt träningscentrum, xxx. rene.allvin@xxxxxxx.se Tel: xxx-xxx xx xx

(20)

20

Samtycke till att delta i studien:

Rapid emergency triage and treatment system (RETTS): Test av interbedömarreliabilitet -En pilotstudie

Härmed samtycker jag till att delta i studien. Jag har fått muntlig och skriftlig information om studiens syfte och tillvägagångssätt samt fått möjlighet att ställa frågor. Jag kan när som helst, utan förklaring, avbryta mitt deltagande utan några negativa följder.

______________________________________________________________________

Namnteckning, sjuksköterska Ort, datum

______________________________________________________________________ Namnförtydligande

______________________________________________________________________

Namnteckning, forskningsansvarig Ort, datum

______________________________________________________________________ Namnförtydligande

______________________________________________________________________

Namnteckning, forskningsansvarig Ort, datum

______________________________________________________________________ Namnförtydligande

(21)

21

Teoretisk ram, ämnesfördjupning

Evidensbaserad omvårdnad

Definition: Evidens kommer från latinets evidentia, med betydelsen uppenbar visshet, tydlighet, bevis (Svenska Akademins ordbok, SAOB, 2010). På SBU:s hemsida definieras evidensbaserad vård (EBV) som ”en medveten och systematisk strävan att bygga vården på bästa möjliga vetenskapliga grund (evidens)”. Att arbeta evidensbaserat innebär en kombination av evidens och klinisk kompetens med patientens behov i fokus (SBU, 2012). Det kan även ses som en integration av bästa forskningsbevis med klinisk praktik för att underlätta beslutsfattande (DiCenso, Guyatt & Ciliska, 2005). Det används flera begrepp såsom evidensbaserad medicin (EBM) som inkluderar alla som arbetar inom vård och omsorg. Den engelska termen

evidence-based nursing översätts med evidensbaserad omvårdnad (SBU, 2012). På engelska

förekommer även evidence-based practice, som Socialstyrelsen kallar evidensbaserad praktik (EBP). Begreppet inkluderar medicin, socialt arbete, och omvårdnad. Hädanefter kommer därför den vedertagna förkortningen EBP att användas (Socialstyrelsen, 2011).

Lagrum och kompetensbeskrivningar:

Flera lagrum handlar om att hälso- och sjukvårdspersonal ska utföra sitt arbete i

överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, till exempel § 1, kapitel 6 i Patientsäkerhetslagen (Socialstyrelsen, 2010).

Socialstyrelsen har högt ställda krav på legitimerade sjuksköterskor.

Kompetensbe-skrivningen från 2005 indelas i tre delar: Ledarskap, Omvårdnadens teori och praktik samt Forskning, utveckling och utbildning. I sist nämnda del påpekas vikten av att

medverka vid implementering av ny kunskap och att verka för en omvårdnad som

överensstämmer med vetenskap och beprövad erfarenhet (Socialstyrelsen, 2005). Att arbeta evidensbaserat återkommer i Svensk Sjuksköterskeförenings (SSF) kompetensbeskrivning för sjuksköterskor inom akutsjukvård. Där anges evidensbaserad omvårdnad som en av sex kärnkompetenser. Akutsjuksköterskor ska vara delaktiga i forskning och arbeta för en tillämpning av evidensbaserad vård (Riksföreningen för Akutsjuksköterskor, 2010). Implementering av evidensbaserad omvårdnad:

Flodgren och medarbetare (2012) beskriver att trots att det finns bevis för att EBP förbättrar utfallet för patienten, arbetar inte ssk rutinmässigt därefter. Orsaker till detta finns på olika plan. Dels finns inget mandat att förändra arbetssätt på avdelningen eller mottagningen, dels saknas kunskap om relevant forskning. Flera studier har undersökt hinder för att implementera EBP och funnit att problem finns inom hälso- sjukvårdsorganisationens infrastruktur.

Cochraneinstitutet gjorde därför en review där målet var att studera huruvida

organisationsstrukturer kan främja evidensbaserad omvårdnad. Tyvärr hittades enbart en studie, så frågeställningen ansågs inte kunna besvaras (Flodgren, Rojas-Reyes, Cole & Foxcroft, 2012).

Ett sätt att praktiskt använda EBP är att implementera behandlingsriktlinjer. De kan sägas samla, kombinera och värdera vetenskaplig evidens (DiCenso et al. 2005). På USÖ:s akm ses detta sedan många år, genom att antal genomarbetade vård- och behandlingsriktlinjer där alla avnämarkliniker fått avgöra hur just deras patienter ska behandlas.

Att tillgodogöra sig vetenskaplig evidens inom till exempel omvårdnadsforskning känns naturligt för många sjuksköterskor, men huruvida instrument och skalor är valida och reliabla

(22)

22

är ofta ingenting vi reflekterar över. Besluten angående exempelvis vilken apparatur, eller i detta fall vilket triageinstrument som ska användas, kommer ofta uppifrån i hierarkin, i det här fallet från Socialstyrelsen via landstingsledningen.

Det kan uppfattas paradoxalt att Socialstyrelsen inte på något sätt styr valet till en valid och reliabel modell, utan hänvisar till att samtliga bedöms likvärdiga och lämnar det till varje enskilt landsting att besluta. Resultatet från SBU-rapport nr. 197 (2010) fastslog att ingen av triagemodellerna i Sverige kunde uppvisa tillfredsställande validitets- eller reliabilitetsdata. Det visar hur viktigt det är för ssk att reflektera över hur vi arbetar, vilka hjälpmedel och metoder vi använder. Det synliggör även behovet av att ssk tar ansvar och bedriver forskning för att säkerställa giltighet och tillförlitlighet för desamma.

Ett sätt att arbeta med EBP är att reflektera över sättet vi tänker och tar aktiva beslut. Det är ett sätt att kombinera sin kliniska erfarenhet med forskningsresultat med syftet att göra det bästa för patienten, inom ramen för tillgängliga resurser (Cullum et al. 2008).

(23)

23

REFERENSLISTA

Cullum, N., Ciliska, D., Haynes, B. & Marks, S. (Eds.). (2008). Evidence-based nursing: An

introduction. Oxford, UK: Blackwell Publishing Ltd.

DiCenso, A., Guyatt, G. & Ciliska, D. (2005). Evidence-based nursing. Philadelphia, PA: Elsevier Mosby.

Flodgren, G., Rojas-Reyes, M., Cole, N. & Foxcroft, D. (2012). Effectiveness of organizational infrastructures to promote evidence-based nursing practice. Cochrane

Database of Systematic Reviews 2012, Issue 2. Art. No.: CD002212. DOI:

10.1002/14651858.CD002212.pub2.

Riksföreningen för Akutsjuksköterskor. (2010). Kompetensbeskrivning legitimerad

sjuksköterska med specialisering inom akutsjukvård. Stockholm: Brommatryck & Brolins.

Socialstyrelsens kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. (2005). Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtat 120322 från

http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9879/2005-105-1_20051052.pdf

SOSFS 2010:659. Patientsäkerhetslagen. Stockholm: Socialstyrelsen.

SOSFS: 2011:9. Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om ledningssystem för

systematiskt kvalitetsarbete Stockholm: Socialstyrelsen.

Socialstyrelsen. (2011). Om evidensbaserad praktik. Stockholm: Socialstyrelsen. Hämtat 120520 från http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18324/2011-5-7.pdf

Statens beredning för medicinsk utvärdering (SBU). 2010. SBU-rapport nr 197: Triage och

flödesprocesser på akutmottagningen. En systematisk litteraturöversikt. Stockholm: ISBN

978-91-85413-33-

Statens beredning för medicinsk utvärdering, (SBU). Hämtat 120322 från

http://www.sbu.se/sv/Evidensbaserad-vard/Vad-innebar-evidensbaserad-vard/. Statens beredning för medicinsk utvärdering, (SBU). Hämtat 120506 från

http://www.sbu.se/sv/Publicerat/Vit/Evidensbaserad-omvardnad-vid-behandling-av-personer-med-depressionssjukdomar/

Svenska Akademins ordbok (SAOB) (2010). Hämtat 120504 från http://g3.spraakdata.gu.se/saob/

Figur

Updating...

Relaterade ämnen :