Naturvård i förändring

Naturvård i förändring

Hundra år av naturvård

Så skyddar vi värdefull natur

En inbjudan till naturen

Tore Hagman/N

4 100 år av naturvård

6 Positiva mål ersätter miljöhot

Svensk miljöpolitik bygger på mål för hur miljötillståndet ska vara inom en generation.

8 Så skyddar vi värdefull natur

12 Naturvårdsverket har en nyckelroll

14 Liten statlig förvaltning av skyddad natur

16 En inbjudan till naturen

17 Fåglar och fladdermöss fick ut stadsbor i naturen

18 Så lockades norrbottningarna till naturreservaten

19 Fulufjället – lång färd till målet

22 Rovdjur i gamla trakter

Den en gång nästan utrotade vargen har återkommit till de svenska skogarna.

Produktion och texter: Jan Lothigius, Scribimus Illustationer: Hans Sjögren och IdéoLuck AB Grafisk form: Lena Karlsson

INNEHÅLL

6

8

18

22

Människan och naturen i Sverige

SVENSK NATURVÅRD FYLLER SNART 100 ÅR.År 1909 bildades de första svenska nationalparkerna för att be-vara vetenskapliga värden och till turismens fromma. I den här skriften berättar vi om hur natur-vården förändrats och hur vi arbetar med att klara såväl naturvärden som människans behov.

FÖRÄNDRINGARNA AV NATURVÅRDEN SKER PÅ FLERA PLAN.Istället för att som tidigare bekämpa 100-tals olika hot mot miljön har Sveriges riksdag beslutat om 16 positiva miljökvalitetsmål. De ska uppnås inom en generation. Det 16:e målet beslöts hösten 2005 och gäller för biologisk mångfald – Ett rikt växt-och djurliv.

SVENSKEN HAR ALLTID ÄLSKAT NATURENsom en källa för återhämtning och ett bra liv. Det folkliga stödet får allt större betydelse för naturvården. Idag arbetar vi med att stärka den lokala delaktigheten och samordna naturvården med regional utveckling.

MEDBORGARNAS STÖD ÄR ENDA GARANTINför att naturvården kommer att ha nog med resurser även fram-gent. Naturvårdsverket har som central miljömyndighet en viktig roll för ett fortsatt effektivt arbe-te med skydd och skötsel av värdefulla naturområden.

Lars-Erik Liljelund generaldirektör

Norra Kvill nationalpark i Småland är ett av få exempel på en välbevarad naturskog i södra Sverige.

100 ÅR

I Sverige har staten arbetat med naturskydd och

naturvård i ungefär ett sekel. Naturvården har

ut-vecklats utifrån landskapets förutsättningar,

mark-användningen, stora landytor och låg

befolknings-täthet. Allemansrätten – vars och ens rätt att

beträ-da mark oberoende av vem som äger den – är

ock-så en viktig förklaring till hur naturvården har

ut-vecklats.

DEN SOM FÄRDAS GENOM DET SVENSKA LANDSKAPETlägger snart mär-ke till tre samär-ker: skog, skog och skog. Sverige är det till ytan tredje största landet i EU och har näst Finland EU:s lägsta be-folkningstäthet, med bara 22 invånare per km2. Det är en tiondel av befolkningstätheten i Tyskland. Den norra hälften av Sverige hyser bara fyra invånare per km2_.

Det var just i den norra landsänden som de största nalparkerna inrättades när Sverige fick sina första nio natio-nalparker år 1909, och det är alltjämt i norr som de största skyddade ytorna finns.

NATIONALPARKERNA BILDADES TILL TURISMENS FROMMAoch för att ge förutsättningar för vetenskapliga studier av orörd natur. Under första delen av 1900-talet var naturskyddet en verk-samhet med svaga kopplingar till samhällsutvecklingen i öv-rigt, men från 1960-talet kom detta att ändras.

1965 stiftades en ny naturvårdslag som bland annat gav länsstyrelserna möjlighet att bilda naturreservat. Naturskyd-det motiverades med att naturen är en resurs för människan och att den har ett egenvärde. Naturvårdsverket bildades 1967.

– På 1960- och 70-talen var det lättast att intressera kom-munalråd för naturvård om man samtidigt talade om fri-luftslivet. Det blev ett medel för att åstadkomma naturskydd, säger Gunnar Zettersten som ägnat sitt yrkesliv åt naturvård, först på länsstyrelsen i Jönköpings län och sedan, fram till pensioneringen, på Naturvårdsverket.

Under 1980- och 90-talen utvecklades argumenten starkt för naturvård byggt på naturens egenvärde. Tankar om eko-logi, biologisk mångfald och artskydd fick en politisk för-ankring.

OM MAN TILLÅTER SIG ATT GENERALISERAkan man säga att sven-skarna har haft ett gott förhållande till naturen. Det har va-rit en rikedom i livet för många människor att ge sig ut i skog och mark för att plocka bär och svamp, jaga, fiska, skåda få-glar eller bara för att njuta av lugnet och det vackra landska-pet. Genom allemansrätten har så gott som all natur varit till-gänglig.

Den överallt tillgängliga naturen har haft den paradoxala effekten att nationalparker och naturreservat är glest besök-ta, trots ett naturälskande folk. I Sverige är det aldrig långt till en natur att vandra i.

En annan följd av allemansrätten är att föreskrifterna för vad man får göra i en nationalpark eller ett naturreservat

in-nehåller förhållandevis få restriktioner. Så gott som överallt får man vandra, camping är ofta tillåten, i en del områden en-dast på anvisad plats. Jakt och fiske är sällan mer begränsad än på annan mark. De som vill ta sig fram på hästryggen, med cykel eller till och med på snöskoter kan ofta göra det.

Föreskrifterna utformas individuellt för varje område och principen är att bara förbjuda sådan verksamhet som skadar det som i just det området är föremål för skyddet.

MEN KANSKE ÄR DET NÄRA FÖRHÅLLANDET TILL NATURENpå väg att bry-tas. Sverige är nu lika urbaniserat som andra länder i Väst-europa och dagens uppväxande generation har inte mor- och farföräldrar som är bosatta på landet. Många utlandsfödda svenskar har ofta ett annat förhållande till naturen.

Därför är det ett tecken i tiden att regeringen numera starkt betonar naturvårdens värde för friluftslivet och folkhälsan. Detta understryks av ökade anslag till skötsel av nationalpar-ker och naturreservat och att skydda mer natur nära tätorter. Dessa områden ska göras mer åtkomliga för besökare.

F

F

AA

KK

TT

AA

NÅGRA MÄRKESÅR I SVENSK NATURVÅRD

Claes Grundsten/Bildhuset

1909 Riksdagen antar en lag om nationalparker och bildar nio parker. Motivet är att skydda natur till fromma för vetenskapen och turismen. 1942 Sex nya nationalparker inrättas mellan 1918 och 1942.

1952 Strandlagen instiftas.

1962 En parlamentarisk utredning, Naturen och samhället, föreslår ny lag-stiftning och ny organisation för naturskyddet. Utredarna anger att naturen både är en resurs för människan och besitter ett egenvärde. 1963 De första statliga tjänsterna för naturskydd tillsätts på

länssty-relserna.

1964 Naturvårdslagen stiftas, varefter det blev möjligt att inrätta natur-reservat.

1967 Naturvårdsverket bildas.

1972 FN:s första miljövårdskonferensen hålls i Stockholm.

1972 Start för arbetet med fysisk riksplanering och kommunala översikts-planering.

1987 Naturresurslagen samt plan-och bygglagen instiftas. 1989 Nationalparksplanen antas.

1992 Sverige skriver på konventionen om biologisk mångfald. Skyddet av biologisk mångfald är det dominerande argumentet för naturskydd under 1990-talet.

1995 Sverige blir medlem i EU, och arbetet med svenska Natura 2000-om-råden inleds.

1999 Miljöbalken börjar gälla. Den ersätter ett stort antal äldre lagar på miljörättens område, bl.a. naturvårdslagen, miljöskyddslagen, ren-hållningslagen, hälsoskyddslagen, vattenlagen och miljöskade-lagen.

1999 Riksdagen antar 15 miljömål som ska vara vägledande för miljö-politiken.

2001 Riksdagen antar en sammanhållen rovdjurspolitik.

2002 Regeringen anger inriktningen på naturskyddet i skrivelsen “En sam-lad naturvårdspolitik”.

2002 Riksdagen höjer kraftigt anslaget till den statliga naturvården. 2002 Riksdagen beslutar att inrätta Sveriges 28:e nationalpark

-Fulufjället.

Inom en generation ska Sverige ha ”Levande

sko-gar”, ”Myllrande våtmarker” och ”Hav i balans

samt levande kust och skärgård”. Dessutom ska

landet ha ”Ett rikt odlingslandskap”, ”Levande

sjö-ar och vattendrag ” ”Ett rikt växt- och djurliv” och

en ”Storslagen fjällmiljö”.

DEN SVENSKA MILJÖPOLITIKEN STYRS AV 16 MÅLför hur tillståndet bör vara i miljön om tjugo år, en generation. 15 av målen an-togs av Sveriges Riksdag år 1999 och det sextonde år 2005. Sju av målen är direkt kopplade till naturvården.

Låt oss, som ett exempel, se vad miljökvalitetsmålet ”Levande skogar” innehåller. Riksdagen har fastställt föl-jande mål för skogen:

”Skogens och skogsmarkens värde för biologisk produk-tion ska skyddas samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras samt kulturmiljövärden och social värden värnas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet ska nås inom en gene-ration.”

Detta innebär en konkretisering av målet, men är inte till-räckligt som underlag till handling, än mindre för att följa upp och mäta att målet nås.

För att svara mot dessa krav finns det ett antal delmål an-givna för skydd av skogen, också de antagna av Riksdagen.

1.Ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark ska

undan-tas från skogsproduktion till år 2010 (räknat från 1999). Merparten, 500 000 hektar, ska skyddas genom mark-ägares frivilliga avsättningar. Den statliga naturvården tar hand om 400 000 hektar.

2.Mängden död ved, arealen äldre lövrik skog och gammal skog ska bevaras och förstärkas till år 2010 (preciserat med procenttal).

3.Skogsmarken ska brukas på sådant sätt att fornlämningar inte skadas och så att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är försumbara senast år 2010.

4.Senaste år 2005 ska åtgärder ha inletts för att skydda ho-tade arter som kräver särskilda insatser.

PÅ MOTSVARANDE SÄTT ÄR ALLA ÖVRIGA MILJÖMÅL PRECISERADEmed delmål som naturligtvis kan ha kortare tidsperspektiv än 20 år.

Det har gått några år sedan miljömålen fastställdes och var-je år följs resultaten upp av Miljömålsrådet, som består av chefer för 14 centrala myndigheter. Miljömålsrådets senaste rapport anger att fem av sex miljökvalitetsmål med bäring på naturvården kan nås inom tidsramen, men att det kräver be-slut om ytterligare åtgärder.

Ett mål, det om levande skogar, kommer inte att nås inom tidsramen. Det beror främst på att den biologiska utarm-ningen är mycket omfattande och har pågått under lång tid. Skogen växer dessutom långsamt på Sveriges nordliga bredd-grader och det tar tid för nya viktiga strukturer, som till ex-empel hålträd, att bildas.

Sveriges miljökvalitetsmål är uttryck för en politisk vision.

Positiva mål ersätter miljöhot

Myllrande våtmarker Hav i balans samt levande kust och skärgård

Men de är lika mycket resultatet av en storstädning bland de-cenniers politiska utfästelser. I mitten av 1990-talet hade Sverige drivit en nationell miljöpolitik i tre decennier och det fanns en uppsjö av miljöpolitiska utfästelser som gjorts under åren. Regeringen fann alla dessa mål oöverskådliga. Man räknade ut att det fanns fler än 150 miljöpolitiska mål som hade antagits av Riksdagen genom åren. De flesta av dessa mål gällde att genomföra åtgärder för att minska miljöbe-lastningen, t.ex. att minska utsläppen av någon förorening med en viss procentsats. Få, om några mål, hade siktet inställt på vad miljöpolitiken skulle uppnå på lång sikt.

DISKUSSIONERNA INOM REGERINGENledde så småningom fram till ett förslag att ange långsiktiga mål för den önskade miljö-kvaliteten för luft, vatten, hav, olika naturtyper och så vidare. Naturvårdsverket fick i uppdrag att utforma och precisera målen.

Det politiska riktmärket formulerades av Anna Lindh i skrivelsen till riksdagen: ”Regeringens övergripande mål för det miljöpolitiska arbetet är att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.”

För femton av de sexton miljömålen gäller tidshorisonten ”en generation”, vilket mestadels innebär att det gäller mell-lan åren 2020-2025. Målet om “Begränsad klimatpåverkan” ska dock inte behöva uppnås förrän år 2050. Ett tidigare år-tal ansågs inte möjligt att klara.

DE SEXTON MILJÖKVALITETSMÅLEN • Begränsad klimatpåverkan • Frisk luft

• Bara naturlig försurning • Giftfri miljö

• Skyddande ozonskikt • Säker strålmiljö • Ingen övergödning • Levande sjöar och vattendrag • Grundvatten av god kvalitet

• Hav i balans samt levande kust och skärgård • Myllrande våtmarker

• Levande skogar • Ett rikt odlingslandskap • Storslagen fjällmiljö • God bebyggd miljö • Ett rikt växt- och djurliv

F

F

AA

KK

TT

AA

SAMLAD MILJÖLAGSTIFTNING

År 1999 ersattes en mängd speciallagar om miljö och natur med en samlad miljöbalk. Miljöbalken rymmer de juridiska medel som ska göra det möjligt att styra utvecklingen i riktning mot miljömålen. Därutöver regleras jakten även genom jaktlagstiftningen.

I miljöbalkens portalparagraf anges lagens syfte, som har direkt bäring på naturvården: ”Bestämmelserna i denna balk syftar till att främja en hållbar utveckling som innebär att nuvarande och kommande genera-tioner tillförsäkras en hälsosam och god miljö. En sådan utveckling bygger på insikten att naturen har ett skyddsvärde och att människans rätt att förändra och bruka naturen är förenad med ett ansvar för att för-valta naturen väl. “

Ett rikt odlingslandskap Levande skogar samt Levande sjöar och vattendrag

Pär Eliasson/Pressens Bild

I Sverige används flera olika instrument för att

skydda naturen, främst med stöd av Miljöbalken.

Det formella skyddet i form av nationalparker och

naturreservat kompletteras med frivilliga

åtagan-den från exempelvis skogsnäringen, samt

ekono-miskt stöd till lantbrukare som sköter värdefulla

kul-turmarker som ängar och hagar.

NATIONALPARKER

Sverige har 28 nationalparker. 1909 antog riksdagen en lag om nationalparker och redan samma år bildades nio svenska nationalparker – de första i Europa. Mellan 1918 och 1962 tillkom sju parker och mellan 1982 och 2002 ytterligare tolv parker. Den senast inrättade parken är Fulufjällets national-park (se sid 19).

Syftet med en nationalpark är att ”bevara ett större sam-manhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick” (ur Miljöbalken)

Staten äger all mark i en nationalpark.

Nationalparksplanen är ett viktigt strategiskt dokument. I planen föreslås nya områden med utgångspunkt från bland annat skyddsvärde, storlek, representativitet, biologisk mångfald och orördhet. Den nuvarande planen från 1989 re-videras under 2006 varför det kommer att dröja ytterligare några år innan någon ny nationalpark kan invigas.

NATURRESERVAT

Det finns cirka 2 700 naturreservat (år 2006). Deras sam-manlagda yta är nära sex gånger större än nationalparkernas yta (4 respektive 0,7 miljoner hektar). Länsstyrelserna och kommunerna kan bilda naturreservat enligt Miljöbalken.

Naturreservat kan bildas på mark som ägs av staten, kom-muner, bolag, enskilda med flera. Ersättning betalas för trånget, men oftast köper staten eller kommunen marken in-nan reservatet bildas. Naturvårdsverket fiin-nansierar och genomför köp och utbetalning av intrångsersättning samt lämnar bidrag till kommunerna.

Naturreservat bildas i ”syfte att bevara biologisk mång-fald, vårda och bevara värdefulla naturmiljöer eller tillgodo-se behov av områden för friluftslivet. Ett område som behövs för att skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljö-er ellnaturmiljö-er livsmiljönaturmiljö-er för skyddsvärda artnaturmiljö-er får också förklaras som naturreservat.” (ur Miljöbalken)

Länsstyrelserna och Naturvårdsverket har tillsammans ut-vecklat strategier för vilka områden som är lämpliga som na-turreservat.

Just nu nybildas naturreservat i större omfattning än någon-sin tidigare. Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har

till-Så skyddar vi värdefull natur

Den grönfläckiga paddan föds upp och planteras ut för att stärka popu-lationen.

Genom naturinventeringar finner man de mest skyddsvärna områdena.

Jörgen Danielsson/Pressens Bild

sammans tagit fram en strategi som innebär att skogar med hö-ga naturvärden, till exempel naturskohö-gar, prioriteras för for-mellt skydd. Dessutom skyddas välhävdade ängs- och betes-marker, värdefulla sjöar och vattendrag, myrar och andra våt-marker, fjäll, havsvikar, marina miljöer och kombinationer av olika naturtyper. Naturområden som är viktiga för friluftslivet har ägnats särskilt intresse under senare år och det gäller i syn-nerhet om de ligger i närheten av tätbefolkade områden.

BIOTOPSKYDDSOMRÅDE

Biotopskyddsområde används för att bevara mindre livsmil-jöer för nationellt hotade arter och små skyddsvärda natur-typer i skogs- eller jordbrukslandskapet. Markägaren behål-ler äganderätten. Den statliga skogsvårdsorganisationen be-talar ersättning till markägaren för förlusten av rätten att avverka skog inom ett biotopskyddsområde i skogsmark.

DJUR- OCH VÄXTSKYDDSOMRÅDEN

Det finns möjlighet att skydda exempelvis häckande fåglar eller sälkolonier genom att förbjuda tillträde till ett område under vissa av årets månader.

Våtmarker har försvunnit genom utdikning och uppodling. Att bevara och återskapa våtmarker är viktigt för biologiskt mångfald och näringsrening.

Snöstjärnan är symbolen för ett skyddat område.

Rolf Löfgren

Pär Eliasson/Pressens Bild

NATURVÅRDSAVTAL

Naturvårdsavtal är ett civilrättsligt avtal mellan staten/kmunen och markägaren i syfte att bevara och utveckla ett om-rådes naturvärden. Det gäller ofta mark som kräver natur-vårdsanpassad skötsel. Skogsstyrelsen träffar avtal för skogs-mark. Dessa löper vanligen på 50 år och täcker en del av in-komstbortfallet från skogsbruket.

FRIVILLIGA AVSÄTTNINGAR

Skogsnäringen i Sverige har beslutat att undanta 500 000 ha skogsmark från produktionen utan ekonomisk ersättning från stat eller kommun. De frivilliga avsättningarna räknas in i riksdagsbeslutet om hur mycket mark som ska skyddas till år 2010 och är därmed en förutsättning för att miljökvali-tetsmålet ”Levande skogar” ska kunna nås.

STÖD TILL SKÖTSEL AV KULTURMARK

Hagmarker och slåtterängar hör till Sveriges mest artrika landskapstyper. Det moderna jordbruket har rationaliserat bort många sådana marker. Stöd i form av miljöersättning in-om EU:s jordbruksprogram betalas ut till de brukare sin-om genom avtal förbinder sig att sköta marken genom bete eller slåtter så att natur- och kulturvärden bevaras.

NATURA 2000-OMRÅDEN

Natura 2000 är ett nätverk av skyddsvärda områden i EU. Syftet är att skydda djur och växter från utrotning och att för-hindra att deras livsmiljöer förstörs. Med stöd av fågel- och habitatdirektiven väljs skyddsvärda områden ut att ingå i nätverket. Sverige har listat omkring fyra tusen Natura 2000-områden, med en sammanlagd yta av sex miljoner hektar el-ler cirka 15 procent av Sveriges yta. Cirka 60 procent av om-rådena är nationalpark eller naturreservat. Omom-rådena kan nyttjas och brukas, så länge området och de arter som ska skyddas garanteras en ”gynnsam bevarandestatus.”

Under vår och försommar visar ängarna upp sin rika mångfald i Tyresta naturreservat.

Claes Grundsten/Bildhuset

ALLEMANSRÄTT

OCH ALLEMANSFÖRNUFT

Sedan 1994 anger grundlagen att ”alla ska ha tillgång till naturen enligt alle-mansrätten”. Men allemansrätten är ingen lag i sig och den handlar strängt taget lika mycket om skyldigheter som om rättigheter.

Förutsättningen för att vi även fortsätt-ningsvis ska kunna vistas på mark som någon annan äger, är att vi tillämpar den rätten med förnuft. Vi får gå, cykla, rida eller åka skidor och vi får rasta och till och med campa en natt på annans mark. Men samtidigt måste vi respekte-ra de boendes och andrespekte-ra naturvand-rares rätt till ostördhet. Plocka svamp och bär går bra, men att bryta kvistar, kliva i åkern eller störa djurlivet mer än oundgängligt får man inte göra.

Allemansrätten är en sedvanerätt som anses ha sina rötter i medeltiden eller kanske längre tillbaka än så. Men be-greppet allemansrätt etablerades så sent som på 1940-talet. Då hade in-tresset för friluftslivet vuxit och man be-farade tilltagande konflikter mellan markägare och friluftsintresset. Det för-des fram förslag om att begränsa fri-luftslivets rätt till tillträde till mark, men förslagen förverkligades inte.

www.allemansratten.se .

F

F

AA

KK

TT

AA

VÄRLDSARV

FN-ORGANET UNESCO HAR LISTAT 14 SVENSKA PLATSER som varandes omistliga för mänskligheten. Tre av dessa kvalificerar sig främst i kraft av sina naturvärden:

• Laponia i Lapplands fjällvärld är en av Västeuropas sista stora vild-marker och har höga kulturvärden genom samernas närvaro. Området består av fyra nationalparker och två naturreservat på sammanlagt nästan en miljon hektar.

• Höga Kusten är ett storslaget kuperat landskap invid Bottenhavet. Området präglas av den extremt stora landhöjning som har pågått se-dan istiden.

• Södra Ölands odlingslandskap präglas ännu av medeltidens jord-bruk. Marken betas alltjämt, vilket sammantaget med att berg-grunden består av kalksten bidrar till den rika och särpräglade floran.

SVERIGE HAR OCKSÅ TVÅ BIOSFÄROMRÅDEN. Det ena är Torneträsk med omland i Lappland. Det andra är Kristianstad vattenrike, som UNESCO så sent som sommaren 2005 utsåg till biosfärsområde.

NATIONALPARKER I SVERIGE

I Sverige finns 28 nationalparker från norr till söder.

Vadjetjåkka: fjällrygg med grottsystem, fjällbjörkskog och fågelrikt deltaland Abisko: dalgång med fors i djup ravin och omgivande blomsterrika fjäll Stora Sjöfallet: höga fjäll, sjöar, fjällbjörkskog och gammal tallurskog Padjelanta: vidsträckt högfjällsplatå med rika fjällängar och stora sjöar. Sarek: vildmark med höga fjäll, glaciärer och djupt skurna dalar

Muddus: vildmark med vidsträckta myrar och orörd storskog samt djupa klyftdalar Pielekaise: fjäll med vidsträckta orörda björkskogar

Hararanda skärgård: låga sandöar med tallskog, hedmark och rikt fågelliv Björnlandet: urskog påverkad av skogsbränder i ett kuperat landskap Skuluskogen: storslaget, höglänt kustlandskap format av inlandsisen och havet Sånfjället: ensam fjällformation omgiven av barrnaturskogar. Legendariska björnmarker Töfingdalen: blockrik fjälldal med urskog av tall och gran

Hamra: liten urskog av gran och tall omgiven av myrmark

Fulufjället: särpräglad fjällplatå med branta, barrskogsklädda sluttningar och Sveriges högsta vattenfall

Färnebofjärden: sjöliknande utvidgning av Dalälven med omgivande lövskogar, barrskogar och våtmarker. Rikt fågelliv

Ängsö: ö i Stockholms skärgård med blommande ängar och lövmarker i ålderdomligt odlings-landskap

Garphyttan: gammal bergsmansgård med ängar, lövskog och gammal barrskog Tyresta: sprickdalslandskap med gammal tallskog, myrar och vackra sjöar. Tresticklan: stort, väglöst skogsområde med sjöar och kärr samt långsmala bergryggar Djurö skärgård: isolerad skärgård mitt i Vänern med gles tallskog

Tiveden: sydligt belägen vildmark med flyttblock och barrskog

Gotska Sandön: ö med isolerat läge i Östersjön. Långa sandstränder och vidsträckta tallskogar med unik insektsfauna

Norra Kvill: liten urskog i Sydsverige med 350-åriga tallar

Blå Jungfrun: granitö i Kalmarsund med särpräglad profil, slipade hällar och ädellövskog Store Mosse: södra Sveriges största myrmark med skogsklädda åsar och sjöar med rikt fågelliv Söderåsen: åslandskap med dramatiska raviner och gammal bokskog

Dalby Söderskog: liten ädellövskogslund på skånska slättlandet med rik vårblomning Stenshuvud: ensam bergsformation vid kusten med ädellövskog, betesmarker och rik flora

Antal Total Andel av Sveriges yta ha totala yta i procent Nationalparker 28 699 865 1,55 Naturreservat 2 718 4 093 778 9,09 Naturvårdsområden 137 164 989 0,37 Djur- och växtskyddsomr. 1 038 107 000 0,24 Biotopskyddsområden 4 520 14 980 0,03 Naturvårdsavtal 2 783 19 780 0,04

Naturminnen 1 436 0,00

Summa 13 060 5 100 393 11,33

SKYDDADE OMRÅDEN I SVERIGE

Kiruna Kvikkjokk Jäckvik Örnsköldsvik Sveg Jokkmokk Luleå Haparanda Skellefteå Umeå Östersund Särna Stockholm Nynäshamn Örebro Oskarshamn Värnamo Göteborg Vimmerby Malmö VADVETJÅKKA PADJELANTA SAREK MUDDUS HAPARANDA SKÄRGÅRD ABISKO STORA SJÖFALLET PIELJEKAISE BJÖRNLANDET SÅNFJÄLLET TÖFSINGDALEN FULUFJÄLLET SKULESKOGEN HAMRA GARPHYTTAN TRESTICKLAN _DJURÖ TIVEDEN NORRA KVILL TYRESTA STENSHUVUD SÖDERÅSEN BLÅ JUNGFRUN DALBY SÖDERSKOG ÄNGSÖ GOTSKA SANDÖN STORE MOSSE FÄRNEBOFJÄRDEN

Illustration Hans Sjögren

Naturvården i Sverige blir alltmer decentraliserad.

Många beslut fattas på regional och lokal nivå,

medan centrala myndigheter utvecklar strategier

och metoder för naturskydd. Statens anslag till

bio-logisk mångfald har fördubblats på fyra år och

uppgår år 2006 till 1,9 miljarder kronor.

FLERA DEPARTEMENT OCH STATLIGA MYNDIGHETERär engagerade i na-turvården. Det svenska miljö- och samhällsbyggnadsdeparte-mentet har en rad sektormyndigheter under sig. Även andra departement har miljömålsansvar. På regional nivå svarar länsstyrelserna för naturvården, och på lokal nivå är det kommunerna som beslutar.

Naturvården fick en stärkt ställning genom riksdagens be-slut 1999 om miljökvalitetsmål. Ambitionerna höjdes och åren därpå inleddes också en kraftig höjning av anslaget till biologisk mångfald. Regeringen och riksdagen beslutade om ökade satsningar och ökad lokal förankring av naturvården

NATURVÅRDSVERKET ÄR REGERINGENS CENTRALA MYNDIGHET för att genomföra naturvårdspolitiken. Verkets uppdrag är att ut-veckla och förbättra strategier och metoder för naturskydd, granska och utvärdera resultaten samt att återrapportera till regeringen. Verket ansvarar också för de statliga anslagen för bildande av naturreservat (markinköp, intrångsersättning och bidrag) och förvaltning av befintliga reservat.

Det är Naturvårdsverket som föreslår och genomför bil-dandet av en ny nationalpark, medan riksdagen fattar själva beslutet. Förvaltningen av parkerna ansvarar normalt läns-styrelsen för, men även andra förvaltare förekommer.

NATURVÅRDSVERKET ÄR VÄGLEDANDEi arbetet med att bilda natur-reservat. Verket utarbetar nationella strategier för områdes-skyddet, tar fram praktiska vägledningar samt bistår länssty-relserna med kompetensutveckling. Några exempel är hand-böcker om bildande och förvaltning av naturreservat samt om Natura 2000. Naturvårdsverket har tillsammans med Skogsstyrelsen tagit fram Nationell strategi för formellt skydd av skog.

Naturvårdsverket sammanställer resultaten från

lands-täckande naturinventeringar, till exempel Skyddsvärda statli-ga skostatli-gar och förekomst av värdekärnor i skogsmark. Vi har tagit fram vägledningar för arbetet med sydsvenska lövsko-gar, kust- och skärgårdsskogar och skogs- och myrland-skapsmosaiker.

TILLSAMMANS MED LÄNSSTYRELSERNAhar Naturvårdsverket tagit fram ett program för bättre förvaltning och nyttjande av skyddade områden för åren 2005 till 2015 – Värna Vårda Visa. Naturvårdsverket ger ut vägledningar för skötsel av oli-ka naturtyper bland annat för naturvårdsbränning av skog, betesmarker och ljunghedar.

LÄNSSTYRELSERNA BESLUTAR OM OCH GENOMFÖR bildandet av natur-reservat och den efterföljande förvaltningen. Det är också länsstyrelserna som för ut kunskap och förankrar natur-vårdsarbetet lokalt. Länsstyrelserna beslutar om tillstånd, dispenser och tillsyn samt övrig lagstiftning som berör de skyddande områdena.

HELA PROCESSEN ATT BILDA NATURRESERVAT kan sammanfattas i föl-jande moment:

• inventering av naturresurser och områden med höga natur-värden

• lokalt deltagande och information till markägare • beskrivning och avgränsning av området

• förhandlingar med markägare, oberoende värderingar, intrångsersättning och/eller markköp

• beslut om naturreservat inklusive föreskrifter , upprättande av skötselplan och markering av gränser i naturen • skapande av besöksinfrastruktur inklusive information • fortsatt skötsel enligt skötselplanen.

ÄVEN KOMMUNERNA HAR MÖJLIGHET ATT BILDA NATURRESERVAToch kan söka statligt bidrag för det från Naturvårdsverket. Intresset för att bilda naturreservat varierar mycket mellan olika kommuner och beror bland annat på politiskt intresse och vilka möjligheter kommunen har att upprätthålla nödvändig naturvårdskompetens.

I internationell jämförelse har den svenska staten en

liten personalstyrka för förvaltningen av

naturvår-den. Ett led i den lokala förankringen av

naturvårds-arbetet innebär att lokala företag och markägare får

uppdrag inom naturvården och därmed får del av de

resurser som staten satsar på naturvård.

DET ÄR LÄNSSTYRELSERNA SOM I HUVUDSAK ANSVARARför förvaltning-en av dförvaltning-en skyddade naturförvaltning-en. Länsstyrelsförvaltning-ens planerar och upp-handlar tjänster av företag eller skriver avtal med markägare om skötsel i de skyddade områdena. Idag har bara ett fåtal na-tionalparker eget kontor med anställd statlig personal på plats. Flera stiftelser och kommuner förvaltar skyddad natur.

NATURVÅRDSVERKET FÖRDELAR MEDELtill länsstyrelserna för för-valtningen av de statligt skyddade områdena. De statliga

med-Lokala intressen deltar i skötsel av skyddad natur

len för skötsel av skyddade områden har ökat kraftigt de se-naste decennierna. Sedan 2000 har anslaget mer än fördubb-lats. Merparten av pengarna går till skötsel av olika markslag, framför allt odlingslandskapets betesmarker och slåtterängar som kräver den mest kostsamma skötseln. I många fall krävs också omfattande restaureringar av markerna.

EN STOR POST ÄR ÅTGÄRDER FÖR ATT FRÄMJA FRILUFTSLIVET, som får cir-ka en tredjedel av medlen. Spångade leder, vindskydd, fågel-torn, stigar och fjälleder anläggs och underhålls. Information och vägledning ut i naturen är viktig och Natur-vårdsverket stödjer byggande och drift av naturum, besöks-centra,ute i naturområden. Även andra än svenska staten finansierar skötsel av skyddade området. EU bidrar med medel ur LIFE Naturfond, samt miljöersättning till jordbruket. Kommuner, stiftelser och även landsting finansierar delar av skötseln av de skyddade områdena.

F

F

AA

KK

TT

AA

ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR HOTADE ARTER

UNGEFÄR FEM PROCENT AV SVERIGES VÄXTER OCH DJUR ho-tas av utrotning. Deras livsmiljöer har påverkats av miljö-förstörelse och av att jordbruket, skogsbruket och fisket har rationaliserats.

ÅTGÄRDER SOM SÄRSKILT INRIKTAS PÅ ATT RÄDDAhotade arter är ett viktigt inslag i ansträngningarna att klara riks-dagens miljökvalitetsmål ”Ett rikt odlingslandskap”, ”Myll-rande våtmarker” och ”Ett rikt växt- och djurliv”.

ETT ÅTGÄRDSPROGRAM FÖR EN HOTAD ARTär ett vägle-dande dokument som fastställs av Naturvårdsverket. Länsstyrelserna tar fram programmen. Målet är att upp-rätta 210 åtgärdsprogram för över 500 arter till år 2010. Markägare, frivilliga, forskare och myndigheter engageras i arbetet.

ETT FEMTIOTAL ÅTGÄRDSPROGRAM HAR UPPRÄTTATS (2005), de flesta inriktade på skydd av grodor, fiskar och däggdjur. Framöver kommer skyddet för växter och särskilda biotoper att uppmärksammas.

F

F

AA

KK

TT

AA

BIOLOGISK MÅNGFALD

Göte Eriksson/N

En inbjudan till naturen

”Att få se havsörnen flyga i skärgården, att uppleva känslan i en riktig urskog eller att få fiska en tidig morgon i en stilla sjö eller havsvik är (...) en del av vår välfärd.”

Det här är ett citat från regeringens naturvårdsskrivelse till riksdagen. Ambitionen är att underlätta för folket att kom-ma ut i nationalparker och naturreservat. Upplevelsen av och kunskapen om naturen sprids med hjälp av kraftigt höjda statliga anslag till förvaltning av skyddade områden.

De svenska nationalparkerna och naturreservaten är fan-tastiska tillgångar, som bara nyttjas till en liten del. Visser-ligen besöks nationalparken Stenshuvud i Skåne varje år av en kvarts miljon människor. Till Hornborgarsjöns naturre-servat kommer lika många – de flesta under de knappa två vårveckor när tranorna dansar i tiotusental. Men många and-ra parker och reservat skulle kunna ta emot mycket fler

människor än idag. Och de är välkomna!

Det är dessutom gratis att besöka svenska nationalparker och naturreservat.

Regeringens mål är att naturvården ska genomföras till fromma för medborgarna, och att det är viktigt att underlät-ta för människor att avnjuunderlät-ta den skyddade naturen. Vana naturmänniskor letar sig på egen hand fram till upplevelser. Men de flesta behöver hjälp, och det ska de få.

Mycket arbete läggs ned på att reservaten ska bli mer till-gängliga, bland annat med bra vägvisning till områdena, par-keringsplatser, toaletter, bra information och vandringsleder. En del områden förses med raststugor och utomhusutställ-ningar och somliga handikappanpassas. Vissa tider på året kan guidningar ordnas, t.ex. när vårfåglarna anländer från vintervistelsen i Afrika.

1 Besökare till Fulufjällets national-park behöver inte

gå vilse.

2 Även besökare med barnvagn har glädje av den rullstolsanpassade leden i Söderåsens na-tionalpark.

3 Utställningen i ett naturum ska inspirera till att gå ut och upp-täcka naturen.

4 Fågelperspektivet avslöjar att naturumet i Tyresta nationalpark är byggt i form av en Sverigekarta. Claes Grundsten/Bildhuset Jonas Lundin Pär Eliasson/Pressens Bild Claes Grundsten/Bildhuset

K Ä N S L A N O C H K Ä R L E K E N T I L L N A T U R E N . . .

1 2 3 4

Naturum är porten till naturen

– I anslutning till de mest besökta nationalparkerna och na-turreservaten finns naturum – besökscenter . Det finns ett fyr-tiotal naturum och flera är under uppförande. ”Naturum” är ett registrerat varumärke som ägs av Naturvårdsverket. Ur villkoren:

”Naturum ska vara bemannade med välutbildad personal och ha generösa öppettider. Statliga naturum ska ha gratis in-träde. Framställningen i naturum ska vara såväl objektiv och saklig som lustfylld och inspirerande. Byggnader och infor-mation ska vara estetiskt tilltalande och ha hög kvalitet.”

Ett naturum ska ordna guidningar, föreläsningar och te-madagar – antingen i egen regi eller i samarbete med andra, gärna skolor. I naturumet varvas faktaupplysningar med konstnärliga inslag. Besökaren får en mångfacetterade bild av naturen, naturhistorien och människans roll i naturen.

Vid naturum finns oftast preparerade vandringsleder att följa. Över sanka områden kan man ofta ta sig torrskodd på spångade leder. De anläggs dels för vandrarna, dels för att skydda naturen mot slitage. De allra flesta besökare väljer de preparerade lederna.

Fåglar och fladdermöss fick ut stadsbor i naturen

I Östergötlands län lockades sex tusen personer till natur-guidningar i länets naturreservat år 2004. Antalet deltagare har ökat år från år sedan 1999, då naturguidningarna inför-des som ett EU LIFE Natur-projekt.

De populäraste guidningarna går till: • Fågelsjön Tåkern

• Kalkkärr med sina orkidéängar

• Fladdermusrika naturreservat med avlyssning av fladder-mössens ultraljudrop.

Populära är också guidade båtturer och arrangemang som förenar kultur- och naturupplevelser.

– Guidningarna är ett sätt för oss att ta oss an vårt uppdrag att värna, vårda och visa naturen, säger Claes Svedlindh, som är naturvårdsdirektör på Länsstyrelsen i Östergötlands län.

– Värna och vårda har vi gjort länge och nu var det dags att lyfta fram visa-momentet i naturvården.

Markerade vandringsleder och parkeringsplatser bidrar till att göra reservaten mer tillgängliga. Besökarna får också hjälp av informationstavlor att orientera sig bland sevärd-heterna.

Länsstyrelsen har, i samverkan med handikapprörelsen, gjort både reservat och guidningar mer tillgängliga för rörel-sehindrade. Härnäst ska vissa guidningar anpassas för syn-skadade.

NATURGUIDERNA SKA VARA KUNNIGA OCH ENGAGERADE och gärna ha lokal

förankring. Många av guiderna är biologer, biologstudenter eller naturvetare. Bland guiderna finns också lantbrukare och medlemmar i den lokala naturskyddsföreningen. Framöver är det, enligt Claes Svedlindh, önskvärt att kunna certifiera naturguiderna. Det gäller att guidningarna fortsätter att hål-la hög khål-lass.

De som deltar i guidningarna är mestadels från 50 år och uppåt, men även en del barnfamiljer följer med ut i naturen. En del utländska turister deltar, men väldigt få av de många utlandsfödda personer som bor i länet. För att råda bot på denna obalans har det ordnats studiegrupper med skräddar-sydda program för invandrare under 2005. Fler människor ska få chansen att upptäcka den svenska naturen. I pro-grammet ingår först några kortare utflykter i naturen nära hemorten och sedan en tur till Tåkern och till Omberg, med sina lummiga lövskogar rika på både natur- och kulturvär-den.

Stefan Rosengren/Naturbild

Popularisera naturvården, väck intresset, få ut folk i na-turen. Så lydde idéerna bakom ”Naturreservatets år”, som 2004 genomfördes av naturvårdsenheten vid Läns-styrelsen i Norrbotten.

– Vi tyckte det var en utmärkt idé att visa befolk-ningen vilken nytta och glädje den kan ha av våra 165 reservat, säger Thomas Öberg, som kom att bli pro-jektledare för ”Naturreservatens år”.

Länets naturreservat omfattar allt från lappländska fjällhedar till barrurskog, myr, våtmark och skärgårds-områden i Bottenviken.

Ett viktigt budskap för Länsstyrelsen var att reglerna för att nyttja reservaten är mildare än de flesta tror. Oftast får man fiska där och ibland jaga. På det flesta ställen går det att ta sig fram med snöskoter. Vad som utmärker ett reservat är inte så mycket dess restriktio-ner som dess höga naturvärden och löftet att de kom-mer att bestå.

NATURRESERVATENS ÅR OMFATTADE FYRA OLIKA INSATSER:

1.Naturreservatens dag, som var lokala arrangemang i vart och ett av reservaten. På några ställen ordnades tra-ditionella naturguidningar, medan andra reservat lock-ade med konserter, konstutställning och i några fall en gudstjänst i det fria. Runt fyra tusen besökare kom.

2.En reklamkampanj i tidningar och teve, där

Läns-styrelsen hälsade ”Välkommen i det gröna!”. Så här kunde en annonstext lyda (förkortad):

165 paradis - och några finns nära dig!

Solen stiger genom dimmorna. Det doftar linnea och blåbärsblom, spillkråkan trummar i torrtallen. En utter tumlar om i vattenvirvlarna och svanarna ropar på håll.

(...)

Välkommen i det gröna! Hälsningar Länsstyrelsen

3.En utbildningsdag (kallad utebildning) för hundrata-let lärare, som fick en duvning i naturpedagogik med in-riktning på att få ut barnen i naturen för att uppleva den med alla sina sinnen.

4.Ett seminarium som vände sig till turistnäringen. Att vi vände oss till de kommersiella intressena och talade oss varma för reservaten som en tillgång var nå-got nytt för oss på Länsstyrelsen i Norrbotten, konsta-terar Thomas Öberg.

– Om en bra och ansvarstagande eko-turism kan nyttja naturen, så är det ett gott bidrag till naturskyd-det, eftersom det ökar motivationen för att skydda na-tur. Vårt budskap till näringen var att de ska nyttja re-servaten till att göra bokningsbara spetsprodukter.

Naturreservatens år finansierades av Länsstyrelsen med bidrag från EU:s strukturfond. Länets kommuner bidrog med arbetstid.

KÄNSLAN OCH KÄRLEKEN TILL NA

TUREN KAN SÄGAS V

ARA DEN EGENTLIGA GRUNDEN FÖR NA

TUR

VÅRDEN

Under juli och augusti blommar isranunkeln (Ranunculus glacialis) i de

Jan Håkan Dahlstöm/Bildhuset

Bengt Ekberg/N

Så lockades norrbottningarna till reservaten

Fisketurismen har goda förutsättningar i vårt vattenrika land.

Foto: Lennart Matthiasson/N

Fulufjället – lång färd till målet

I september 2002 invigde kung Carl XVI Gustaf Fulufjällets

national-park. Det var den lyckosamma slutpunkten för den tolv år långa

re-san att bilda nationalparken, med djupa konflikter längs vägen. På

vägen skaffade sig Naturvårdsverket ovärderlig erfarenhet av vad

”lokal förankring” och “medborgarinflytande” betyder i praktiken.

➤

FULUFJÄLLETS NATIONALPARK BESTÅR AV ETT SANDSTENSBERGmed en mjukt kuperad högplatå, i huvudsak ovan trädgränsen, och branta skogsklädda sidor. Av de större däggdjuren finns älg, björn och lo. Parken ligger på gränsen mot Norge i nord-västra Dalarnas glest befolkade skogs- och fjällbygd.

1989 års nationalparksplan pekade ut Fulufjället som ett gott och tämligen orört exempel på ett sydligt fjällområde, utan den alpina karaktär som mer nordligare belägna fjällen har. Det sydliga läget nära populära turistbygder innebär fler besökare från landets folkrikare södra delar.

1993 bildades en arbetsgrupp för att utarbeta en skötsel-plan för parken. I gruppen deltog representanter för Natur-vårdsverket, Länsstyrelsen i Dalarnas län och de två kom-muner som berördes, Älvdalens och Malungs komkom-muner. Allmänheten bjöds in till stormöten för att få information om vad som var på gång.

DE INFORMERADES OM ATT DE SKULLE BLI GRANNARmed en national-park, att Fulufjällets natur var en angelägenhet för hela lan-det, att jakten skulle få fortsätta på fjället och att skoterleden över fjället skulle flyttas österut.

Men vad hörde de? Jo, att folk från Stockholm skulle komma till deras bygd och tala om vad de fick och inte fick göra och att ”allt” av värde skulle förbjudas. Bort med jak-ten, bort med fisket, bort med vinterns skoterkörning.

Det skrevs protestlistor och insändare, och ortsborna upp-vaktade de styrande i kommunerna. Till en början försökte Naturvårdsverket att bemöta kritiken genom att justera gränsdragningar och lätta på föreslagna restriktioner. Men proteststormen var stark och de kommunala representan-terna valde att lämna arbetsgruppen.

– Vi tog en paus i själva genomförandet, erinrar sig Per Wallsten, som hade kommit till Naturvårdsverket två år tidi-gare och då fått Fulufjällsparken på sin lott.

NU VALDE MYNDIGHETERNA ATT HELT BYTA FOKUSi processen: hur skulle de boende kunna dra nytta av att vara granne med en nationalpark? Riktlinjerna skulle de dras upp vid kaffebord i Strömsillret, Tjärnvattnet, Mörkret, Lövåssätern och andra små byar i trakten. Det så kallade Omlandsprojektet drogs igång av Länsstyrelsen och Naturvårdsverket.

Två visioner för bygdens utveckling togs fram. Grund-visionen utan nationalpark kom att beskriva en ganska dyster framtid för bygden och dess fyra hundra invånare. Fortsatt avfolkning, mest äldre som bodde kvar, svårt att få jobb, man skulle få fortsätta leva med den usla bilvägen öster om Fulufjället och inget telefonbolag skulle bry sig om att förse bygden med duglig mobiltelefontäckning.

Den andra visionen visade att en nationalpark skulle kun-na gjuta nytt liv och mod i bygden. Omlandsprojektet resul-terade i en lång önskelista, där de viktigaste önskemålen var

bättre mobiltelefontäckning, upprustning av vägen och fler arbetstillfällen. Samtliga byalag och byutvecklingsgrupper runt fjället ställde sig bakom visionerna.

NATURVÅRDSVERKET TOG FRAM ETT FÖRSLAG TILL NATIONALPARKsom svarade mot önskemålen. Några personer skulle kunna få jobb i anslutning till ett naturum och några genom att arren-dera den planerade kaffeserveringen. Nationalparken skulle också leda till fler jobb med anknytning till turism.

– Vi erbjöd kommunen ’ni får allt detta, och finansiering-en är klar’. Förutsättningfinansiering-en var att de accepterade national-parken och dess restriktioner, säger Per Wallsten.

Älvdalens kommun tackade ja, men först efter ännu en de-battrunda i lokaltidningen. Kanske kan opinionssvängning-en sammanfattas i vad Gunnel Eriksson från byn Mörkret ci-terades säga i tidningen: ”Det här är vår chans i en tid när bygden är på väg att dö – den måste vi ta”.

Snart var arbetena var igång. Allt som allt investerades 50 miljoner kronor, varav EU finansierade en betydande del.

INFRASTRUKTUREN FÖR TURISM HAR FÖRBÄTTRATS och nya små turist-företag har sett dagens ljus.

Redan första året, 2003, kom det 40 procent fler besökare till nationalparken än året innan.

Utsikterna för ökad turism har förbättrats sedan Fulufjället har certifierats till en av Europas första ”PAN Parker”, och därmed ingår i ett nätverk av nationalparker som tillkommit på initiativ av Världsnaturfonden.

F

F

AA

KK

TT

AA

FULUFJÄLLET NATIONALPARK

Yta: 38 500 hektar

Zoner: Parken är indelad i fyra zoner med varierande grad av rest-riktioner. I en fjärdedel av parken är fiske och skoteråkning längs le-der tillåten. I ett lika stort område tillåts älgjakt och jakt på småvilt. Det är främst ortsborna som jagar. Småviltjakten kommer att upp-höra från 2012.

Främsta attraktionen: De allra flesta besökare nöjer sig med att be-söka naturum och promenera vandringsslingan förbi vattenfallet Njupeskär. Den promenaden kan man göra i lågskor. Den vildmarks-vane besökaren kan vandra i dagar genom varierad natur utan att stöta på andra människor och har chansen att få se både älg och björn.

”En av de grundläggande förutsättningarna för att uppnå en hållbar ut-veckling är ett brett allmänt deltagande i beslutsprocessen.” ur Agenda 21 (Antagen av 181 stater i Rio de Janeiro 1992)

Leif Östergren/Naturfoto

Leif Östergren/Naturfoto

Göran Gustafson/Pressens Bild

Stammarna av stora rovdjur har börjat hämta sig

ef-ter att ha varit närmast utrotade vid mitten av

1900-talet. Björnarna klarar sig bäst. Järvarna har ökat de

senaste åren. Antalet lodjur började öka, men

spridningen söderut går långsamt. Illegal jakt är det

största hotet mot vargarna.

DEN ILLEGALA JAKTEN ÄR FÖR ÖVRIGT ETT HOTmot alla rovdjur och ock-så ett allvarligt hot mot en väl fungerande rovdjursförvaltning.

De stora rovdjuren har under ett och ett halvt sekel varit undanskuffade och har nu på relativt kort tid getts möjlighet att återkolonisera områden där de tidigare funnits. Rovdjuren tillåts att sprida sig inom sina naturliga utbredningsområden. De flesta stora rovdjur återfinns i skogarna i centrala och norra Sverige. Främst lodjur bör kunna återkolonisera skogsområden i södra Sverige i en relativt snar framtid.

I stora drag har återhämtningen gått bra utan stora skador på tamdjur, men för många människor är det ännu en period av an-passning. Jägare var vana vid att ha bytesdjur som älg och rådjur för sig själva. Att en jakthund dödas av varg är svårt för jägare att acceptera. Enkla stängsel brukade vara tillräckligt för att hål-la fåren i hagen, men nu är behovet större av rovdjurssäkra elst-ängsel för att hålla rovdjuren – även räv – ute.

RIKSDAGEN HAR BESLUTAT ATT DE FEM ROVDJURSARTERNA– björn, järv, lodjur, varg och kungsörn – ska finnas kvar långsik-tigt i landet. Genom en bred serie av insatser ska konflikterna minska mellan rovdjur och människa och skador på tamdjur förebyggas. I rovdjurspolitiken ingår inventeringar, bidrag för att förebygga och ersätta skador på tamdjur, skyddsjakt, delegerade beslut till länsstyrelserna, forskning, dialog och kommunikation i rovdjursfrågan.

Naturvårdsverket, länsstyrelserna och Sametinget har det främsta ansvaret för att förankra och genomföra

rovdjurspoliti-ken. Dialog och samverkan är viktigt. Därför har Naturvårds-verket bildat Rådet för rovdjursfrågor där viktiga intressen är re-presenterade. På samma vis har regionala rovdjursgrupper bil-dats av länsstyrelserna i 18 län med fasta rovdjursstammar.

RIKSDAGEN HAR SATT OLIKA MÅL för storlekarna på rovdjurs-stammarna. Målen uttrycks som antalet föryngringar, dvs. anta-let honor som föder ungar varje år. Det är alltså inte antaanta-let ung-ar som föds.

Miniminivåer anges för björn och lodjur samt kungsörn. Nivå-erna motsvarande ungefär antalet björnar och lodjur, enligt de bedömningar som gjordes 2001. Senare studier visar att det nu-mer finns färre lodjur än så och att antalet björnar är långt fler. Riksdagen angav att antalet kan överskrida miniminivåerna, men att då ska större hänsyn tas till andra motstående intressen.

Den långsiktiga överlevnaden för varg och järv är inte säkrad i Sverige. Därför sattes etappmål för dessa arter.

DE FLESTA TAMDJUR SOM DÖDAS AV ROVDJUR ÄR RENAR.Det finns två system för att ersätta och förebygga skador: ett utom och ett in-om renskötselin-området. År 2005 avsattes 87,5 miljoner kronor för att kompensera skador. I denna summa ingår bidrag för att förebygga skador orsakade av sälar, tranor och gäss samt ersätt-ningar som dessa arter förorsakar främst på gröda.

Inom renskötselområdet baseras ersättningen på förekomsten av rovdjur. Rennäringen i samebyarna får totalt 47,5 miljoner kronor som ersättning för föryngring av främst järv, lodjur och björn, men även varg och kungsörn.

Utanför renskötselområdet betalas ersättning för tamboskap som skadas eller dödas av rovdjur, även om tyngdpunkten allt mer läggs på att förebygga skador. Djurägare kan också få bidrag för och hjälp med att sätta upp rovdjurssäkra elstängsel.

Eftersom rovdjuren är fredade är jakt förbjuden. Det finns dock möjlighet att under speciella omständigheter medge undan-tag från fredningen. Den skyddsjakt som tillåts kan ske för att skydda tamdjur och förebygga skador. Det ger ytterst begränsad möjlighet till skyddsjakt på järv och varg.

Rovdjur i gamla trakter

Mark Earthy/Pressens Bild Marcus Engström/Pressens Bild

Lodjuren lever på skogsfågel, hare, rådjur, hjort och tamdjur, främst ren.

Björnstammen sprids långsamt i landet. Det beror på att honorna inte flyttar långt från sina mödrar. Det finns mellan 1 600-2 800 brunbjörnar i Sverige.

F

F

AA

KK

TT

AA

VILTFÖRVALTNING OCH JAKT

Vilda djur som naturligt förekommer i Sverige ska bevaras långsiktigt i livskraftiga bestånd och naturen ska kunna nyttjas på ett hållbart sätt.

Naturvårdsverket är sektorsmyndighet för jakt och ansvarig myndig-het för förvaltning av vilda däggdjur och fåglar. Jakt ingår som en del av viltförvaltningen. Viltvårdens intressen vägs mot allmänintressen som rekreation i naturen och andra enskilda intressen dit jakt kan räknas och andra mer specialinriktade naturupplevelser som fågelskådning. I rege-ringen delas ansvaret mellan Miljö- och Samhällsbyggnadsdeparte-mentet och JordbruksdeparteSamhällsbyggnadsdeparte-mentet.

I Naturvårdsverkets arbete med viltförvaltning ingår att fatta beslut om viss skyddsjakt, och att göra åtgärdsprogram för att skydda hotade arter, bl.a de stora rovdjuren björn, järv, lo och varg. För några mer van-liga arter görs förvaltningsplaner. Det rör sig om djur som orsakar någon form av skada, främst skarv och gråsäl.

Det finns cirka 286 000 jägare i Sverige. Markägaren har jakträt-tigheten på sin mark och han kan ge andra tillstånd att jaga på marken.

Du måste numera ha tagit svensk jägarexamen för att få tillstånd att inneha jaktvapen i Sverige, men det kan medges undantag En person som idag har licens för jaktvapen där licensen är utfärdad före 1985 be-höver inte avlägga jägarexamen. Det finns också undantag för vissa ut-ländska jägare

Ett 40-tal arter jagas i Sverige. Främst jagas älg, rådjur, hare, änder, gäss och ripa. Jakten på vildsvin ökar i takt med att stammen ökat kraf-tigt. Efter kalvningen på våren finns cirka 300 000 älgar, varav ca 100 000 skjuts årligen. I början av 1980-talet var älgstammen nästan dubbelt så stor och det fälldes som mest ca 175 000 älgar under ett år.

Antalet fällda rådjur uppgår till cirka 150 000 per år under senare år. Även rådjursstammen har minskat kraftigt, bland annat därför att räv-stammen återhämtat sig efter att ha kraschat till följd av skabb.

Göran Billeson/Pressens Bild

Francois Gohier/Naturbild

Magnus Elander/Pressens Bild

Kungsörnar häckar inte varje år och ett par får i medeltal bara en unge vartannat år. 2003 noterades 144 framgångsrika häckningar.

Bara tre av fem järvhonor föder ungar varje år. Det sammantaget med illegal jakt bidrar till att stammen växer långsamt.

Den illegala jakten är det största hotet mot vargen. Den nuvarande skandinaviska varg-stammen härstammar från tre djur som vandrade in från öster under förra seklet.

Svensk naturvård fyller snart hundra år. År 1909 bildades de första svenska nationalparkerna för att bevara vetenskapliga värden och till turismens fromma. I den här skriften berättar vi om hur naturvården förändrats och hur vi arbetar med att slå vakt om naturens värden och samtidigt ta

hänsyn till människans behov.

106 48 Stockholm. l y Mer information På webben www.naturvardsverket.se www.allemansratten.se www.lst.se Material •Naturreservat i Sverige Nr 620-8233-7 •Så bildas naturreservat 620-8234-5

•Nationalparkerna i Sverige, praktverk, Nr 620-1218-5

•Värna Vårda Visa – Ett program för bättre förvaltning och nyttjande av naturskyddade områden 2005-2015, Nr 620-5410-4

•Nationell strategi för formellt skydd av skog Nr 620-1243-6

•Miljömålen – för barnens skull! Miljömålsrådets årsrapport DeFacto 2005, Nr 620-1240-1

•Broschyr om alla nationalparker Nr 620-8099-7

•Broschyrer om Allemansrätten, se Bokhandeln på www.naturvardsverket.se

•Natura 2000 Värdefull natur i EU, Nr 620-8131-4

•Storsatsning för hotade växter och djur Nr 620-8205-1

•Fridlysta växter och djur i Sverige, Nr 620-8035-0

•Skydd av vattenmiljöer i landskapet, Nr 620-8182-9

•Smaltång och spigg – Om liv och mångfald i våra kustvatten, Nr 820-8224-8

•Björnmöten – Vad jägarna bör känna till om björn vid jakt på älg, småvilt och björn, Nr 620-8216-7

•Rovdjursersättning och inventeringar – information från Naturvårdsverket och Sametinget, Nr 620-8192-6

•En samlad naturvårdspolitik, artikel M 2002-6 beställ från Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet Beställ materialet

08-505 933 40, fax 08-505 933 99 e-post natur@cm.se

Internet. www.naturvardsverket.se/bokhandel