Barns delaktighet i förskolan : En kvalitativ studie med förskollärare

Barns delaktighet i

förskolan

KURS:Examensarbete för förskollärare, 15 hp PROGRAM: Förskollärarprogrammet FÖRFATTARE: Isabelle Rydén, Moa Eklund HANDLEDARE: Helena Svanängen EXAMINATOR: Vezir Aktas TERMIN:VT21

Postadress Högskolan För Lärande och Kommunikation (HLK) Box 1026 551 11 JÖNKÖPING JÖNKÖPING UNIVERSITY

School of Education and Communication

Examensarbete för förskollärare 15 hp Förskollärarprogrammet

VT21

SAMMANFATTNING Isabelle Rydén, Moa Eklund

Barns delaktighet i förskolan - En kvalitativ studie med förskollärare.

Children’s participation in preschool - A qualitative study with preschool teachers.

Antal sidor: 27 Delaktighet är centralt begrepp i förskolan där förskollärare skall ansvara för att barnen blir delaktiga samt upplever delaktighet. Studiens syfte var att undersöka förskollärares beskrivningar, upplevelser och erfarenheter kring barns delaktighet i förskolan. I studien dras kopplingar i förhållande till det sociokulturella perspektivet där samspel och samarbete samt språk och kommunikation mellan människor ses som centrala. En kvalitativ forskningsansats har använts i studien där två

fokusgruppintervjuer har utförts med tre verksamma förskollärare i respektive grupp. Urvalet utfördes utifrån ett bekvämlighetsurval vilket i studien innebär att forskarna har en tidigare koppling till rektorn för den enhet samt de förskolor de deltagande förskollärarna är verksamma i. Resultatets analys har inspirerats utifrån en

fenomenografisk ansats. För att skapa förutsättningar för barns delaktighet i förskolan framkom det ur studiens resultat att förskollärarna ansåg det som centralt att skapa relationer och gemenskap med barnen och i barngruppen, att använda sig av

dokumentation, att dela barngruppen i mindre grupper, att ha en god kommunikation och samsyn i arbetslaget samt att förskollärarnas barnsyn har en inverkan på huruvida delaktighet kommer till uttryck i förskolan.

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

2. Bakgrund ... 2

2.1 Styrdokument ... 2

2.2 Barnsyn och att närma sig barns perspektiv ... 3

2.3 De vuxnas makt och styrning i förskolan ... 4

2.4 Förskollärares arbetssätt för delaktighet ... 6

2.5 Teoretisk bakgrund ... 7

3. Syfte och frågeställningar ... 8

4. Metod ... 9 4.1 Metodval ... 9 4.2 Urval ... 10 4.3 Genomförande ... 11 4.4 Etiska aspekter ... 11 4.5 Tillförlitlighet ... 12

4.6 Databearbetning och analys ... 13

5. Resultat ... 14

5.1 Skapa relationer och gemenskap ... 14

5.2 Dokumentation ... 15

5.3 Att dela barngruppen ... 16

5.4 Kommunikation och samsyn i arbetslaget ... 17

5.5 Barnsyn ... 17 6. Diskussion ... 19 6.1 Resultatdiskussion ... 19 6.2 Metoddiskussion ... 24 6.3 Vidare forskning ... 25 7. Referenslista ... 26 Bilagor

1

1. Inledning

Att alla barn skall få vara delaktiga i sin utbildning och i sitt lärande där deras intressen utgör grunden för den planerande undervisningen är något som fastslås i förskolans läroplan. Alla barn skall tidigt få uppleva delaktighet och skall ges samma förutsättningar till det för att senare kunna delta i det demokratiska samhället (Skolverket,

2018). Delaktighet är något som talas mycket om i förskolan och som skall arbetas med. Utifrån tidigare erfarenheter av förskolan upplevs förskolan ofta kunna bestå av stora barngrupper. I tidigare forskning av Munton et al. (refererad i Pramling-Samuelsson, Sheridan & Williams, 2014, s. 3) går det tyda att barngruppsstorleken och samspel och kommunikation mellan förskollärare och barn samt mellan barn och aktiviteter i förskolan kan kopplas samman. Vi ser delaktighet i förskolan som ett viktigt men även komplext område då vi upplever att delaktighet ofta kan ses som en självklarhet och som något som bara skall finnas. Det är också ett svårt begrepp för barnen att förstå innebörden av och förstå att det är en demokratisk rättighet de har. Halldén (2015) beskriver att barnen har rätt att få vara delaktiga i beslutsprocesser, att få möjlighet att påverka och förhandla samt bli respekterade samt respektera varandras åsikter likväl som att få delaktighet och

inflytande över sitt lärande. Vidare beskrivs att barnen behöver utveckla kunskaper för att kunna använda deras rättighet till delaktighet och inflytande över sin vardag. Barnen behöver då möta sociala situationer där demokratiska processer sker. Bland annat kan det handla om turtagning, uttrycka åsikter och argumentera samt lyssna in andra (Halldén, 2015). Eftersom de vuxna befinner sig i en maktposition gentemot barnen har

förskollärare ett stort och viktigt uppdrag för att skapa förutsättningarna i arbetet med delaktighet i förskolan. Utifrån detta sammanhang uttrycker Emilson (2014) att det krävs att de vuxna måste ha en vilja att gå in i barnens perspektiv med både allvar och respekt, där det också anses som viktigt att skapa en samstämmighet mellan den vuxnes och barnets perspektiv för att tolka och förstå barnet. Med utgångspunkt från tidigare

forskning kring delaktighet går det tyda att förskollärare har ett stort ansvar för att skapa förutsättningarna för barn att bli samt uppleva delaktighet. Därför ser vi ett behov av att undersöka ämnet vidare för att bidra med kunskap kring hur det skapas förutsättningar för barns delaktighet i förskolan. I den aktuella studien kommer vi således att undersöka förskollärares beskrivningar, upplevelser och erfarenheter kring barns delaktighet för att bilda kunskap inom ämnet.

2

2. Bakgrund

I inledningen beskrevs delaktighet som en central del i förskolan där förskollärare har ett stort ansvar för att alla barn skall bli delaktiga och få uppleva delaktighet. I bakgrunden kommer delaktighet presenteras i följande rubriker: 2.1 Styrdokument, 2.2 Delaktighet och demokrati, 2.3 Barnsyn och att närma sig barns perspektiv, 2.4 De vuxnas makt och styrning i förskolan, 2.4 Förskollärares arbetssätt, 2.5 Teoretisk bakgrund.

2.1 Styrdokument

I läroplanen för förskolan beskrevs att utbildningen i förskolan skall utgöra grunden för att skapa en förståelse för demokrati. Delaktighet och inflytande är en rättighet som barnen har, och deras behov och intressen som barnen ger uttryck för skall lägga grunden för den

planerande utbildningen samt utformningen av förskolans miljö. Varje barns rätt att uttrycka åsikter med olika uttrycksformer skall respekteras och där barnens uppfattningar och åsikter skall tillvaratas och komma till uttryck i utbildningen. Det som bedöms vara barnets bästa skall vara utgångspunkten för utbildningen. Barnen skall få vetskap om sina rättigheter och skall förberedas för delaktighet och ansvar. Vidare framhävdes alla som verkar i förskolan som viktiga förebilder då förhållningssätt, agerande och sätt att tala om något påverkar barns förståelse och respekt för rättigheter och skyldigheter. Förskolan skall ansvara för att barnen ges möjlighet att skapa förmåga och intresse att uttrycka sina tankar och åsikter som kan bidra till att de kan påverka sin situation. Förskolan skall även uppmuntra barnen att framföra tankar och idéer och skapa förutsättningar till det. Således kan barnen skapa tilltro till sin egen förmåga och använda sig av sin delaktighet och sitt inflytande i utbildningen (Skolverket, 2018). Att alla barn har rätt att bli lyssnade till samt bli bemötta med respekt likväl som att få uttrycka sina åsikter och känna delaktighet i olika sammanhang är något som faställdes i FN:s konvention om barnets rättigheter, den så kallade barnkonventionen (UNICEF, 2009).

Fortsättningsvis betonades att barnet alltid skall komma i första hand om det är barnet det berör. Detta är något som även framhävdes i skollagen (SFS, 2010:800) där det angavs att varje barn skall få inflytande i undervisningen, och att barnen alltid skall ges möjlighet att ställa frågor kring det som berör dem själva och undervisningen.

3

2.2 Barnsyn och att närma sig barns perspektiv

För att bilda kunskap om delaktighet krävs det att barnsynen och att närma sig barns

perspektiv undersöks då det är väsentligt för barns delaktighet i förskolan. Barnen måste ses som kompetenta där vuxna visar tilltro till barnens egen förmåga, för att barnen skall få möjligheter att använda sig av sina rättigheter och uppleva delaktighet. Detta synsätt beskrevs av Pramling-Samuelsson och Sheridan (2003) där de i sin studie belyste pedagogers roll att synliggöra för barnen att de klarar av att fatta egna beslut och saker som sker i deras vardag. Däremot går det utifrån studien också tyda att barnen kan vara i behov av de vuxnas stöttning för att kunna utföra den handling de vill göra. Liknande resonemang belyste Kennedy (1999) och menade att om barnen inte ses som kompetenta ges de inte förutsättningar till att tänka själva, ställa egna frågor eller nyttja sin egen förmåga, kompetens och fantasi. Genom att de vuxna synliggör barnens behov och brister krävs det enligt författaren en pedagog som alltid finns tillhands för barnen, vilket bidrar till en syn där de vuxna besitter kunskapen som de förmedlar till barnen. En metod för att kunna förstå samt synliggöra barns perspektiv beskrevs kompromissa vara ett bra sätt enligt en studie av Johansson (2003). Däremot går det utifrån studien tyda att barns intentioner dock inte följs fullt ut av de vuxna. Vidare visade studien att de vuxna ofta resonerar med barnen där de lyssnar in och samtalar för att komma fram till en överenskommelse. Det visade sig även att pedagoger handlar utifrån barnets bästa genom att barnen kan behöva uppleva, utveckla och lära sig vissa saker trots att barnet kanske har en annan uppfattning till det än vad de vuxna har. Att barnen skall få möta motgångar och att förhålla sig till regler beskrevs som ett lärande till för barnets bästa. Ett dilemma som belyses i studien är det faktum att barn inte alltid kan förstå sitt eget bästa och att vuxna ansvarar över att barn underordnar sig vissa beslut. Genom att pedagoger närmar sig barns perspektiv beskrevs det inte innebära att de anpassar sig till det, utan närheten kan snarare uppfattas leda till att de vuxna kan få barnen dit de vill. Detta innebär i sin tur att de vuxna förstår vad barnen vill, men att de avstår från att utgå från dem (Johansson, 2003).

Detta ämne har även undersökts och diskuterats i en studie av Bergnehr (2019) där den maktdimension att som vuxen säga sig ta samt återge barns perspektiv lyftes. I studien blev det tydligt att det ses som väsentligt att forskare bör ställa sig frågor kring vilka barn som blir synliggjorda av de vuxna och vilka röster som hörs och kommer till tals. Vilka barn det är som blir hörda lyftes fram som maktaspekter, men trots detta visade studien att barns aktörskap inte var något som studerades eller diskuterades. Vidare beskrevs att det är de

4

vuxna genom sina handlingar som ger barnen chans att bli lyssnade till där barnen placeras som passivt. Eftersom barns aktörskap inte undersöks menade författaren att barns

möjligheter till inflyttande och påverkan på sin omgivning heller inte diskuteras, och att det då resulterar till att makt blir något statiskt som de vuxna har. Studien belyser även de risker som uppkommer att säga sig ta barns perspektiv men att vikten av att försöka göra det återstår trots riskerna.

2.3 De vuxnas makt och styrning i förskolan

Delaktighet kan tolkas kopplas samman med demokratibegreppet och därför krävs det att det bildas kunskap kring att förskollärare har ett stort ansvar att dela med sig av sin makt till barnen för att de skall få ta del av sina rättigheter, och få uppleva delaktighet i förskolan. Delaktighet kan kopplas samman med att få bestämma. Detta menade Johannesen och Sandvik (2009) att det inte endast handlar om, utan att delaktighet är något större där det snarare handlar om att skapa en gemenskap där alla blir respekterade och inkluderade oavsett åsikter och uppfattningar. Kopplingen mellan demokrati och delaktighet kan tydas i Dolk (2013) där delaktigheten kan förstås innefatta vad vi får göra, vad vi får tycka och tänka kring samt vems idéer och tankar som tillvaratas i förskolans verksamhet. Den kan också utifrån författaren förstås grunda sig i makt, där vuxna skall ansvara för att dela med sig av sin makt till barnen. Det ansågs som viktigt att aktivt arbeta med för att skapa möjligheter för barnen att bli involverade samt för att de skall kunna påverka sin vardag. I avhandlingen framhävdes frågor som enligt författaren var intressanta att undersöka. Dessa var hur makten förhandlas mellan vuxna och barn, hur vuxna och barn handlar, vilka tekniker som används för att påverka andra, hur de motsätter eller undviker dessa samt vilka effekter det kan få (Dolk, 2013). Sambandet mellan delaktighet och demokrati belystes även av Ribaeus (2014, s. 49) då det i Hägglund et al. forskning går att tyda att det finns många olika sätt att hitta former för barns inflytande och delaktighet i förskolan. Ett sätt beskrevs vara att skapa intresse hos barnen för vad demokratilärande kan vara samt låta dem ha inflytande över sin vardag i förskolan. Fortsättningsvis går det tyda att Ribaeus (2014) menade att det finns en

problematik som handlar om att vuxna befinner sig i en maktposition gentemot barnen, där vuxna ofta tenderar att säga nej till barnens förslag på vad de vill ägna sig åt på förskolan, och att det i sin tur kan resultera till att de vuxna styr verksamheten i hög utsträckning själva. Erwin och Kipness (refererad i Ribaeus, 2014, s.49) går det urskilja att den demokratiska utbildningen skall bidra till en känsla där barnen upplever att de får påverka och göra meningsfulla val i vardagen. Denna möjlighet urskiljs ofta störas av att lärare i skola och

5

förskola tar val åt barnen, eller endast presenterar fåtal alternativ som barnen kan välja från. Detta ansågs av Ribaeus (2014) kunna resultera till att barnen upplever att de inte ses som nog kompetenta att fatta beslut på egen hand eller att deras förslag inte ses som intressant. Utifrån studien blev det tydligt att demokratifostran grundar sig i fungerande relationer mellan barnen och förskollärarna för att skapa förutsättningar för barnen att få ta del av sina rättigheter, samt att det är väsentligt att vuxna lyssnar till barnen när det gäller att arbeta för demokrati och inflytande. Att de vuxna skall dela med sig av sin makt är något som framhävts som en väsentlig del vad gäller barns delaktighet i förskolan. Däremot innebär det inte att barnen kan eller skall ta ett lika stort ansvar som de vuxna i förskolan enligt Johannesen och Sandvik (2009) utan att det är de vuxna som skall ha det formella ansvaret. Dock ansågs det enligt författarna att de vuxna inte alltid måste ha kontroll eller svar på varför barn reagerar och agerar på ett visst sätt. De beskrev också att släppa kontrollen inte är detsamma som att släppa ansvaret, utan att det handlar om att ansvara för varje möte och förstå det som unikt. Detta är även något som Emilson (2007) belyste i sin studie där det beskrevs att lärare ofta har

kontrollbehov med en vilja att allt skall ske perfekt eller på ett visst sätt. Som ovanstående författare ansågs våga släppa på kontrollen och bjuda in barnens tankar och idéer samt vara uppmuntrande gentemot barnen vad gäller att delta och uttrycka sig som vara betydande. Vidare visade det sig att lärare bör ha förtroende för att barnen kan, men också att de stöttar barn som inte vågar eller har förmågan att uttrycka sig.

Ett tillfälle där det kan uppstå en maktposition mellan vuxna och barn är valstunden i

förskolan. Valstunden i förskolan kan ses som en metod där barnen själva får välja aktiviteter de vill sysselsätta sig med under en viss stund. Samtidigt som valstunden ses som en

möjlighet för barnen att få utveckla färdigheter vad gäller att uttrycka sina viljor och preferenser går det tyda en maktposition mellan vuxna och barn under denna stund. Dessa resonemang går att tyda i Dolk (2013) där det beskrevs att de vuxnas viljor kommer fram genom att de ansvarar för de aktivitetskort som tas fram och erbjuds för barnen. Utifrån detta resonemang menade författaren att valstunden då skapar en möjlighet att indirekt styra barnen, där de vuxna bestämmer vilka aktiviteter barnen har att välja mellan. Fortsättningsvis beskrevs det också kunna handla om att de vuxna kan kontrollera vad barnen skall sysselsätta sig med utifrån vad de själva anser som passande eller att de exempelvis tar bort vissa kort beroende på vilka barn som närvarar. Utifrån det kan valstunden förstås som en metod som vuxna använder sig av för att möjliggöra en styrning av barnen, där barnen tror att de styr.

6

2.4 Förskollärares arbetssätt för delaktighet

För att bilda kunskap för delaktighet är det väsentligt att diskutera dokumentation som arbetssätt, då det visat sig vara en metod för att få barnen delaktiga i förskolan.

Dokumentationen som ett sätt att arbeta för delaktighet är något som framhölls av Essén et al. (2020). Genom att barnen får bli delaktiga i det som berättas om dem och att de ges möjlighet att få påverka förskolans verksamhet ansåg författarna att de får vara med och skapa sin nutid och framtid. Det beskrevs vara av stor vikt att förskollärare tillsammans med barnen

samarbetar, där både vuxna och barn är delaktiga i hela dokumentationsprocessen för att alla röster skall bli hörda. För att barnen skall kunna involveras i dokumentationen krävs det enligt författarna att processen, materialet, bilder, anteckningar och barnens alster vara tillgängliga för dem. Barnens egna alster beskrevs som viktiga även vid förskollärarnas reflektion där det ansågs vara väsentligt att titta på dem tillsammans med barnen och lyssna vad de säger och vill berätta. Det framgick också som fördelaktigt att dela med sig av sina anteckningar och observationer till barnen för att säkerhetsställa att de har samma upplevelse kring

situationerna, där de bjuds in till att lägga till eller ändra (Essén et al., 2020). Det finns däremot svårigheter gällande att involvera barnen i dokumentationen i förskolan. Detta resonemang går att tyda i Svenning (2011) där det beskrevs som en svårighet på grund av att detta arbete skett under de vuxnas styrning enligt tradition.Det går att tolka att det krävs att vuxna släpper kontrollen och bjuder in barnen, där de är öppna för att lära sig av barnen. Däremot också att barnen kan behöva stöttning från en vuxen vad gäller att lyfta fram sina kompetenser, och på så sätt utvecklas vidare. För att bilda kunskap för barns delaktighet i förskolans krävs det även att barngruppens storlek diskuteras, då det visat sig ha en stor inverkan på barns delaktighet. Detta diskuteras i en studie av Johansson (2003) där det beskrevs att det är väsentligt att dela in barngruppen i mindre grupper för att skapa god kommunikation med barnen. Vidare beskrevs vikten av att som vuxen lyssna in alla barn vid tillfällen då det är många barn och få pedagoger. Detta är också något som

Pramling-Samuelsson, Sheridan och Williams (2015) belyste i sin studie där kommunikationen och storleken på barngruppen beskrevs ha påverkan på varandra. I stora barngrupper beskrevs pedagogers förutsättningar till kommunikation med barnen bli mindre. Detta ansågs resultera till att tiden för kommunikationen för barnen minskar, men också mellan barn och barn vilket i sin tur kan leda till att djupare relationer inte utvecklas.

7

2.5 Teoretisk bakgrund

Studien utgår från det sociokulturella perspektivet som grundades av Vygotsky (1978) där samspel och samarbete samt språk och kommunikation mellan människor ses som centrala. Två centrala begrepp inom teorin är den närmaste utvecklingszonen och mediering. Dessa centrala delar och begrepp inom perspektivet går att koppla samman med barns delaktighet i förskolan som denna studie handlar om och anses som intressant för studien. Detta då delaktighet kopplas samman med att samspela och samarbeta, vilket kan vara både mellan barn och barn, men också mellan vuxna och barn där de vuxna bjuder in barnen och deras kunskaper samt är nyfikna på vad de har att bidra med. För att bli delaktig och få uppleva delaktighet är språket, både språkligt och icke språkligt av stor betydelse och är något som kommer att diskuteras i denna studie. Den närmaste utvecklingszonen innebär att människan kan lära tillsammans med andra som besitter en högre kompetens inom ett ämne. Det som erfars tillsammans med en annan tycks kunna leda till en fördjupad förståelse, vilket i sin tur möjliggör att människan sedan kommer kunna lösa uppgiften på egen hand. Detta begrepp går att koppla till delaktighet och till vår studie då samspelet, och att lära tillsammans har en stor del i delaktighetsarbetet. Bland annat genom att barnen får uppleva att de är en tillgång i gruppen och kan dela med sig av sina kompetenser. Mediering är ett begrepp som grundar sig i interaktionen mellan människor och kulturella redskap, så kallade artefakter som används av människan i syfte att förstå och agera sin omvärld. Lärandet förstås ske genom lärprocesser som interaktion mellan medierade resurser, vårt tänkande och våra handlingar. Lärandet kan också förstås som en utveckling av vår förmåga att tänka och använda oss av språk, begrepp samt teorier som fungerar som redskap för att kunna analysera, skapa förståelse för samt lösa problem i omgivningen. Språket lyfts som en betydande del för att förstå och lösa problem i omgivningen. Detta kan ske både verbalt och icke verbalt. Genom interaktionen mellan människor medieras de sociala erfarenheterna via språket, och när dessa färdigheter används i kommunikation med andra människor bidrar det till nya sociala erfarenheter (Vygotsky, 1978).

8

3. Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att undersöka förskollärares beskrivningar, upplevelser och erfarenheter kring barns delaktighet i förskolan. Utifrån kunskap från bakgrund samt syftet med studien formulerades följande frågeställningar:

• Hur arbetar förskollärare för att skapa förutsättningar för alla barns delaktighet och påverkan i förskolans verksamhet?

• Vilka svårigheter/utmaningar upplever förskollärare i arbetet med delaktighet i förskolans verksamhet?

• Hur upplever förskollärare den maktposition de befinner sig i gällande barns delaktighet i förskolan?

9

4. Metod

I metoden kommer studiens genomförande att redogöras och kommer att behandlas utifrån följande rubriker: 4.1 Metodval, 4.2 Urval, 4.3 Genomförande, 4.4 Etiska aspekter, 4.5 Tillförlitlighet, 4.6 Databearbetning och Analys.

4.1 Metodval

Studien har utgått från en kvalitativ forskningsansats. Det som skiljer en kvantitativ och kvalitativ forskningsansats åt är flexibiliteten samt att relationen mellan forskaren och deltagare mindre formell än den kvantitativa forskningsansatsen. Vid en kvantitativ forskningsansats ställs identiska frågor i samma ordningsföljd till alla deltagarna där

svarsalternativen är formulerade i förhand. Kvalitativa forskningsansatser är mer flexibla för anpassning och spontanitet. Öppna frågor, samt hur frågorna ställs kan variera beroende på deltagare. Vid öppna frågor har deltagarna möjlighet att besvara frågor med egna ord och kan ge mer detaljerade svar än vid en kvantitativ forskningsansats. Därför har denna form valts utifrån vad som lämpar sig till studien då syftet är att undersöka förskollärares beskrivningar, upplevelser och erfarenheter kring barns delaktighet i förskolan. Därav har

fokusgruppsintervjuer utförts för att kunna besvara studiens frågeställningar (Christoffersen & Johannessen, 2015). Fokusgruppintervjuer kan definieras som diskussion i grupp där de tillsammans på ett fokuserat sätt diskuterar olika aspekter av ett ämne eller

tema. Denna form har valts då den visat sig vara användbar för att ta reda på hur människor tänker och hur de talar om ett specifikt ämne samt för att se världen utifrån deltagarna och inte endast ta reda på vad de tycker utan även varför de tycker så. Genom fokusgruppsintervjuer synliggörs ett antal olika perspektiv och sätt att tänka inom samma ämne (Dahlin-Ivanoff, 2015). I studien ville vi ta del av flera personers aspekter vilket blir tydligt i form av diskussion då det skapas förutsättningar för att dela med sig av sina beskrivningar,

upplevelser och erfarenheter genom att få diskutera. Valet togs för att få så bred kunskap och förståelse som möjligt, därav lämpade det sig i studien. Vi har även haft möjlighet att kunna ställa följdfrågor som har kunnat bidra till en ytterligare fördjupad förståelse och kunskap inom ämnet.

10

4.2 Urval

I denna studie har sex stycken förskollärare i två olika arbetslag om tre deltagit. Inledningsvis valde vi att utföra två fokusgruppsintervjuer och efteråt kontrollera empiri och mättnad. Den insamlade empirin och det resultat vi fick ut av de båda fokusgruppsintervjuerna bedömdes till en mättnad som vi anser som tillräcklig för studien och för att få studiens frågeställningar besvarade. Urvalet utfördes utifrån ett bekvämlighetsurval vilket i studien innebär att

forskarna har en tidigare koppling till rektorn för den enhet samt de förskolor de deltagande förskollärarna är verksamma i. Bekvämlighetsurval innebär att deltagarna väljs ut utifrån vad som är bekvämt för forskarna (Christoffersen & Johannessen, 2015). Vi valde att föra

fokusgruppsintervjuerna i arbetslag då det kan öka förutsättningarna för en fungerande diskussion när deltagarna känner varandra och är trygga med varandra. Valet att föra fokusgruppsintervjuer med två olika arbetslag från två olika förskolor togs för att få fler synvinklar samt för att synliggöra de skillnader som kan finnas kring

begreppet. Förskollärarna som deltagit i studien har olika arbetslivserfarenhet då några är nyutbildande medan andra har arbetat som förskollärare i förskolan under många år. Nedanför presenteras de deltagande förskollärarna i studien. De har i studien fiktiva namn, men deras arbetserfarenheter är korrekta.

1. Mia har arbetat i förskolan i 29 år, och har arbetat som examinerad förskollärare i 24 år och arbetar just nu med barn i åldrarna fyra till sex år.

2. Isa har arbetat som förskollärare i förskolan i 26 år och arbetar just nu med barn i åldrarna fyra till sex år.

3. Ebba har arbetat som förskollärare i förskolan i snart tre och ett halvt år och arbetar just nu med barn i åldrarna fyra till sex år.

4. Tove har arbetat som förskollärare i förskolan i sex år och arbetar just nu med barn i åldrarna tre till fem år.

11

5. Lena har arbetat i förskolan i nio år och har arbetat som examinerad förskollärare i ett år och arbetar just nu med barn i åldrarna tre och ett halv till fem år.

6. Asta har arbetat i förskolan i 16 år och har arbetat som examinerad förskollärare sedan dess, och arbetar just nu med barn i åldrarna ett till tre år.

4.3 Genomförande

Vi skickade tidigt ut missivbrev (se bilaga A) till en rektor för en enhet, och ytterligare en förskollärare där de fick anmäla intresse för deltagande. Ett val som togs när vi inte fick svar direkt var att skicka ut till ytterligare förskollärare då det var svårare att finna förskollärare som vill delta än vi tidigare trott. Både rektorn och förskolläraren tackade nej till att delta då bland annat tiden inte fanns. Vi kontaktade då en rektor för en annan enhet som tog sig an uppdraget att finna deltagare till två stycken fokusgruppintervjuer med tre i varje grupp som passar in i ramen för vår studie. Vi utförde våra två fokusgruppsintervjuer via ett

videokonferensverktyg. Detta val togs då vi befinner oss i den rådande pandemin Covid-19 och har då inte haft möjlighet ett befinna oss på plats. Fokusgruppsintervjuerna genomfördes gemensamt där vi turades om att ställa frågor och anteckna utifrån den intervjuguide (se bilaga B) som vi gjort inför fokusgruppsintervjuerna. Det finns olika sätt att dokumentera en intervju på men den vanligaste metoden är att använda sig av ljudinspelning (Christoffersen & Johannessen, 2015). Detta för att kunna gå tillbaka och lyssna en gång till på vad de sa i intervjun. Det används oftast för att det kan vara svårt att endast föra anteckningar under tiden. Vi valde att använda oss av ljudinspelning som genomfördes på två olika mobiler för att säkerhetsställa att det spelats in korrekt. Vi ansåg ljudinspelning som ett användbart verktyg för att få med så mycket information som möjligt men också för att i efterhand kunna lyssna på och reflektera kring samt för att ordagrant kunna transkribera vad som

sagts. Fokusgruppsintervjuerna genomfördes under 40 respektive 60 minuter, vilket upplevdes som en bra tid för att få så fylliga och detaljerade svar och diskussioner som möjligt mellan förskollärarna som behandlade studiens syfte och frågeställningar.

4.4 Etiska aspekter

Denna studie har utgått från de riktlinjer som framgår i Vetenskapsrådet (2017).

Etiska kodexar har tagits i beaktande för att handla etiskt riktigt gentemot deltagarna.

12

syftet med studien, deras villkor och att de när som helst hade rätt att avbryta sin medverkan i studien. Detta gjordes genom vårt missivbrev som skickades ut innan utförda

fokusgruppsintervjuer. I missivbrevet beskrevs syftet med studien, övrig information hur fokusgruppsintervjun skulle ske så som att det skulle ske digitalt via ett

videokonferensverktyg samt att ljudinspelning skulle utföras i syfte till vår studie. De blev även informerade om att deltagarna och förskola kommer att avidentifieras. Samtycke har använts genom att deltagarna har fått rätt att bestämma över sin egen medverkan, där vi som forskare fått samtycke från deltagarna. Detta gjordes genom missivbrevet där deltagarna fick läsa igenom villkoren för studien som sedan godkänts genom att tacka ja till att medverka. Vid introduktionen av fokusgruppsintervjuerna gick vi återigen genom Vetenskapsrådets riktlinjer och regler där deltagarna ännu en gång fick chans att ge sitt samtycke. Studien utgår från de regler som framkommer ur Vetenskapsrådet, vilka är konfidentialitet, avidentifiering

och integritet. Konfidentialitet innebär i vår studie att det insamlade materialet och de

uppgifter deltagarna delgett endast har använts i forskningssyfte. Obehöriga har inte haft möjlighet att ta del av dessa uppgifter. Det inspelade materialet från fokusgruppsintervjuerna kommer efter godkänt examensarbete att raderas för att kunna ta detta krav i beaktande. Avidentifiering innebär i vår studie att det inte går att koppla samman någon uppgift som framkommit i resultatet till en specifik person. Detta genom att förskollärarna blivit benämnda med fiktiva namn i studien samt att förskolorna och kommunerna som ingår inte nämnts. Integritet har tagits i beaktande genom att reducera bort material som på något sätt kan inkräkta deras personliga integritet eller privatliv.

4.5 Tillförlitlighet

Tillförlitligheten omfattas av fyra delkriterier vilka är trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt konfirmering (Bryman, 2018). Dessa har beaktats i vår studie för att öka studiens

tillförlitlighet. För att uppnå trovärdighet i studien har forskningen utförts med utgångspunkt i regler som finns. Om något verkat oklart under fokusgruppsintervjuerna har vi som forskare bett deltagarna att utveckla eller förklara så det uppfattats korrekt. För att säkerhetsställa så att vi uppfattat förskollärarnas beskrivningar erbjöd vi deltagarna att få ta del av vår

sammanställda analys där de får godkänna. Deltagarna i det första fokusgruppsintervjun ville ta del av detta material vilket skickades ut till dem, där de godkände detta medan deltagarna i den andra genomförda fokusgruppsintervjun gav oss förtroendet och ville efter färdig studie ta del av det färdigställda resultatet och helheten. Överförbarheten har tagits i beaktande genom att vi genom vårt urval valde ut deltagare som besitter gemensamma egenskaper, vilket i vår

13

studie handlar om delaktighet i förskolan. Pålitligheten har behandlats genom vår metod del där vi djupgående beskriver samt motiverar för våra val där det är möjligt att följa med i vår process genom forskningen. För att styrka och konfirmera har vi försökt vara objektiva i den mån som går, då det inte går att få en fullständig objektivitet i en samhällelig forskning. Vi har heller inte låtit våra personliga värderingar eller teoretiska inriktningar ha en inverkan på det resultat eller slutsatser som sammanställts (Bryman, 2018).

4.6 Databearbetning och analys

I analysen har vi utgått från Dahlin-Ivanoff (2015) där det framgår att

fokusgruppsdiskussioner bör spelas in och transkriberas ordagrant. Analysen har inspirerats från en fenomenografisk ansats där vi har utgått från fyra huvudsteg utifrån det som betonas i Christoffersen och Johannessen (2015). I första hand läste vi igenom materialet för att få ett helhetsintryck där vi letade efter centrala och intressanta teman som passade in i ramen för studien. Sådant som var irrelevant för studien sorterades bort samt svaren från

fokusgruppsintervjun kortades ner. Vid det andra steget urskildes det relevanta utifrån

problemställningen där materialet gicks igenom mer ingående och där vi identifierade det som bidrog till kunskap om information om de huvudteman vi fäst oss vid. Dessa markerades med kodord och texten strukturerades upp genom kategoriseringar utifrån begrepp som var

centrala för analysen. I det tredje steget togs det kodade materialet ut i syfte att få fram det reducerade materialet som sedan strukturerades upp utifrån kodorden. I det fjärde och sista steget användes materialet för att skapa nya begrepp och beskrivningar där den

sammanfattande beskrivningen kontrollerades så den överensstämde med det som fanns vid kodningen (Christoffersen & Johannessen, 2015).

14

5. Resultat

I resultatet presenteras analysresultatet. Det insamlade materialet har strukturerats utifrån teman för att behandla studiens syfte och frågeställningar. Resultatets teman är följande: 5.1 Skapa relationer och gemenskap, 5.2 Dokumentation, 5.3 Dela barngruppen, 5.4

Kommunikation och samsyn i arbetslaget. Dessa fyra teman går att koppla till studiens första frågeställning vilket är hur förskollärare arbetar för att skapa förutsättningar för alla barns delaktighet och påverkan i förskolans verksamhet, samt till studiens andra frågeställning vilket är vilka svårigheter eller utmaningar förskollärare upplever i arbetet med delaktighet i förskolans verksamhet. Det sista temat är 5.5 Barnsyn. Den berör studiens andra

frågeställning samt tredje frågeställning, vilket är hur förskollärare upplever den maktposition de befinner sig i gällande barns delaktighet i förskolan.

5.1 Skapa relationer och gemenskap

Förskollärarna beskrev att en viktig del är att skapa relationer, och att det krävs för att kunna läsa av och förstå vad barnen uttrycker och vill samt för att barnen skall känna sig trygga med de vuxna och upplever att de kan komma och prata om något inte känns bra. Däremot

framkom en utmaning som förskollärare står inför gällande barn med annat modersmål:

Och där har vi ju en jättestor utmaning, för vi har ju många barn med annat modersmål, hur gör de, hur får de sin röst hörd? För de har ju precis lika stor rätt till det och då är det tillbaka till det som du sa ”(….)” med relationer, att vi måste skapa relationer så att vi kan förstå, för vad varje enskilt barn vill uttrycka. (Mia)

Samtliga förskollärare samtalade om att delaktighet är ett begrepp som handlar om att barnen skall få vara en del av en grupp samt känna tillhörighet i gruppen, där de känner sig viktiga och att det de uttrycker har betydelse. Förskollärarna menade att delaktighet inte endast handlar om att delta utan att förstå sammanhanget och det som händer, samt att barnen kan vara delaktiga på olika sätt. För vissa barn kan det vara viktigt att bara få vara med och få vara en del av gruppen, men det kan även handla om att vara delaktig i sitt lärande och hur dagen planeras på förskolan. För att skapa relationer krävs det att vara närvarande och engagerad. Detta är något som samtliga förskollärare framhäver vikten av. Att aktivt bjuda in barnen och lyfta barnen och deras kompetenser för att skapa förutsättningar för barnen att få vara

15

upptäcka om barnen är delaktiga. Det framkom att det då är viktigt att lära känna barnen och som vuxen vara aktiv med barnen.

5.2 Dokumentation

Dokumentationen är något som framkommer ett flertal gånger och var något som samtliga förskollärarna samtalade kring. Dokumentationen beskrevs som ett sätt få syn på om barnen är delaktiga och om de vuxna lyssnar på barnen. Förskollärares reflektionstid beskrevs också som en förutsättning för att få syn på barns delaktighet, samt hur det görs och vilka aktiva val som tas. Det framkommer också att dokumentation kan vara ett sätt för barnen att få minnas, reflektera och få uttrycka sig igen. Bilder och filmer ansågs också vara ett sätt för barnen att komma ihåg och att det kan vara ännu viktigare för barn i yngre åldrar för att de skall ges möjligheter att kommunicera med de vuxna kring deras upplevelser om situationen.

Dokumentationer sågs som ett sätt att synliggöra barnen och för att de vuxna att signalera för barnen att det de uttrycker är värdefullt. Förskollärarna menade att det inte behöver vara något stort, utan att det kan räcka med ett enkelt foto eller barnens egna alster. Vidare beskrevs att barnen ges möjlighet att låna block och penna och att de har tillgång till Ipad för att sitta och bläddra bland bilder som kan skapa samtal. Dokumentationen blir då ett sätt att förstå barnen eftersom det är mycket som händer i stunden som inte uppfattas av de vuxna så som vad barnen uttrycker, blickar och kroppsspråk. De belyste också vikten av att ta tillbaka

dokumentationen till barnen eftersom vuxna kan tolka att ett barn är aktivt och delaktig i en situation, men genom samtal med barnen går det få syn på annat som barnen upplevde i aktiviteten som dokumenterades. Dokumentationen kan även skapa delaktighet för barn som inte närvarat vid tillfället som dokumenterats.

Nä men som till exempel vi filmar mycket när vi gör saker och sen låter vi ofta det vara framme och då kan ju även de barn som inte varit med, blir ju delaktiga genom att titta på bilder och filmer och att, ofta kommer ju de andra barnen och berättar nånting som hände runtomkring [paus] Så även om inte alla varit med och deltagit aktivt i en aktivitet så blir de ändå delaktiga i (…) (Asta)

Å andra sidan belystes det att det kan finnas svårigheter i arbetet med dokumentationen. En av svårigheterna beskrevs vara dokumentationens utseende. En av förskollärarna berättade att som nyexaminerad förskollärare kan det finnas en vilja att dokumentationen skall vara estetisk snygg, men att det med tiden skapas en insikt att det inte är det viktiga. Det framkom

16

också att det i första handen är till för barnen. En annan svårighet som lyftes var vad som skall dokumenteras, och att de vuxna måste bli bättre på att rikta fokus.

Alltså jag tänker på en svårighet med det är att man kanske egentligen inte har den där kunskapen, vad ska vi dokumentera? Att man behöver bli mycket bättre på att rikta fokus. Vad är det vi ska

dokumentera? Och sen att man då har de fokusen när man sitter i dokumentationen och reflekterar både för sig själv men även med barnen, att nu är de delaktighet vi ska titta på, ofta väljer man ju de

målområdena om matematik, språk eller samspel. Men att man faktiskt aktivt väljer, nu ska vi se delaktighet [paus] för att någonstans känns det som att delaktighet är en [paus] delaktighet och inflytande är en så viktig del av förskolan att man ändå inte kommer riktigt på djupet utan att man hamnar i de andra stora målområdena, att man inte har det. (Tove)

5.3 Att dela barngruppen

Förskollärarna lyfter den svårighet vad gäller stora barngrupper, där tiden lyftes fram som en bov. Det framkom att det ibland inte finns möjlighet att ta sig tiden till sådant de egentligen vill göra, utan att det snarare handlar om att överleva dagen. Att dela i mindre grupper menar samtliga förskollärare är ett sätt att skapa förutsättningar för delaktighet. Däremot beskrevs fortsättningsvis att det kan bli en svårighet när det inte finns förutsättningar till att uppnå en optimal struktur. Samtidigt som förskollärare bör vara följsamma framkommer det att de också behöver vara strukturerade i att dela upp barnen. Förskollärarna menar att mängden i gruppen kan resultera till att många inte kommer till tals. När det skapas nya konstellationer bland barnen beskrevs det bli en annan stämning i gruppen, där andra barn kommer fram på ett annat sätt.

Men som ni gjorde ju grupper, färdiga grupper som vi har då några som vi tänkte ha några gånger i veckan men det blev [paus] svårt, och vissa barn är det ju av medicinska orsaker också svårt, så då gjorde vi såhär att dom kan ju faktiskt läsa namnen nu så vi tog fram en, så vi har en tavla med olika gruppindelningar så är vi flexibla med grupperna istället, och provar det nu då. Man måste göra grejer lite tydligare, vi skrev ju, vi tog ett papper där man kan kryssa i liksom det här ska alla barnen få vara med på hos oss (…) (Mia)

Vidare beskrev två av förskollärarna att barnen skall ges möjlighet och chans till att få vara med på olika aktiviteter på förskolan och att det därför kan vara en god idé att kryssa i vad barnen fått vara med på samt repeterar exempelvis en samling flera gånger så att alla barn får ta del av det. Detta beskrevs inte vara i syfte att alla barn skall göra samma saker utan att det snarare handlar om att hitta sätt att se till att alla barn fått möjligheter. Det beskrevs även vara

17

i syfte att skapa samma referensramar för barnen där det lyftes att det kan vara ännu viktigare om ett barn är nytt i språket för att hänga med i vad kompisar samtalar om, och för att kunna koppla det som samtalas om till en aktivitet.

5.4 Kommunikation och samsyn i arbetslaget

Kommunikationen i arbetslaget är något som belystes som viktigt där alla är överens om gemensamma ställningstaganden och vad som anses som viktigt för att skapa de bästa

förutsättningarna. Den dagliga kommunikationen kollegor emellan ansågs som betydelsefullt där de berättar för varandra vad som hänt under dagarna och vad barnen pratat om. En svårighet och något som beskrevs som ett stort hinder i arbetet som samtliga förskollärare framhäver är när arbetslaget inte har samma syn eller inte arbetar på samma sätt.

Ja.. och man måste ju liksom ha tagit ställning för att vara rätt samstämmiga så [paus] menar vi ju inte att vi ska va samma i personligheten, för det är vi ju inte och ska inte vara men alltså man är ändå liksom har den där nyfikenheten och viljan på barnen och alltså såhär och lyssna. Aa, och det kan ju vara en svårighet om någon då tycker på ett annat sätt då eller jobbar på ett annat sätt och tar upp det för det kan ju bli liksom personligt då.. (Isa)

Att ha en öppen och rak kommunikation och ett klimat där kollegor vågar ifrågasätta varandra utan att någon tar åt sig beskrivs som viktigt. Å andra sidan gick det tyda att det kan upplevas som svårt att ta upp vissa saker trots att de har som ansvar att göra det.

5.5 Barnsyn

Att ha tilltro till barnens egna förmågor och kompetenser och att ibland ta ett steg tillbaka är något som framkommer ur resultatet. Vuxna beskrevs ibland vara snabba att agera i konflikter men att det kan vara viktigt att ta ett steg tillbaka och finnas med i bakgrunden där barnen ges möjlighet att själva testa att lösa konflikten och på så sätt utvecklas. Vidare belystes vikten av att se till barns intensioner och inte utgå från att de har onda avsikter. Det viktiga framhävdes vara att reflektera över utlösningsfaktorer samt vilka förändringar som kan tänkas behövas eftersom barnen inte alltid kan ta helt eget ansvar för sina handlingar. Att vara i samtal och dialog med barnen beskrevs vara betydande. Barnen beskrevs ha stor acceptans kring olikheter, bara de får en förklaring ofta. Det framkom därför att det kan vara fördelaktigt att involvera barnen i varandras olikheter, där de vuxna signalerar för barnen att alla har starka och svaga sidor och att alla behöver hjälp med något. De vuxnas maktposition var även något

18

som framkom ur resultatet där förskollärarna beskrev att de har en stor makt men att makten inte behöver vara något fult utan att det viktigaste är hur den används.

Vi tänker ju att vi definitivt har en väldigt stor makt, säkert ännu mer än vad vi är medvetna om, så fort vi sätter vår fot innanför dörren eller vårt namn nämns så är det i en maktposition [paus] Jag tänker att det absolut viktigaste är att vi lyfter fram barn på olika sätt och att vi lyssnar in varandra, så tänker jag att vi ofta gör att någon säger jag tycker att det här är svårt, alltså [paus] hur ska man säga, att barnet framstår på ett eller annat sätt och så kanske någon har en annan tanke, men vet du jag såg det här och jag har tänkt på det här och så [paus] och att de andra liksom aa men bra, det ska jag tänka på och att man.. (Mia)

Vidare beskrevs att makten kan ta sig i uttryck utifrån barnets bästa och för att stötta barnen. Å andra sidan lyftes ett resonemang där det beskrevs att även om två barn inte skulle vara det bästa för varandra betyder det inte att de vuxna har rätten att alltid dela på dem, utan att det då istället har möjligheten att bygga en bättre relation och skapa positiva tillfällen mellan barnen. Det framkom också att utövningen av makten ibland kommer till uttryck på grund av

säkerhetsskäl, men också genom att de vuxna ofta säger nej till barnen på automatik utan att egentligen veta varför.

Alltså jag fick mig en tankeställare för några år sen när jag jobbade och mötte, och ett barn kommer fram och säger till mig typ att aa (..) får jag göra det här och jag säger nej det får du inte nu, för det var lite stressat och så säger den varför då, varför inte nu? Eh jag vet inte så, så vi gör väl det då.. Alltså de här ibland går det på automatik att man liksom inte tänker sig.. (Tove)

Att de vuxna väljer ut ett antal valbara aktiviteter som barnen har att välja av beskrevs kunna vara i syfte för att barnen skall komma ner i varv eller att vissa barn kan fastna i en och samma aktivitet och att det då bidrar till att barnen får utmanas i att hitta nya kompisar, sociala relationer, olika material och annat att upptäcka.

19

6. Diskussion

I studiens diskussionsdel kommer följande rubriker att presenteras: 6.1 Resultatdiskussion, 6.2 Metoddiskussion, 6.3 Vidare forskning. Resultatet kommer att undersökas i förhållande till forskningen i bakgrunden men också till våra egna tankar. Under metoddiskussion kommer de val som gjorts under metod att diskuteras.

6.1 Resultatdiskussion

Studiens syfte var att undersöka förskollärares beskrivningar, upplevelser och erfarenheter kring barns delaktighet i förskolan. Genom resultatet har studiens tre frågeställningar besvarats, och kommer diskuteras i förhållande till bakgrund och våra egna tankar. I resultatdelen framställdes teman som enligt förskollärarna ansågs som väsentligt för barns delaktighet i förskolan vilka var att skapa relationer och gemenskap, dokumentation, att dela

barngruppen, samsyn och kommunikation i arbetslaget samt barnsyn.

Vår första frågeställning i studien var hur förskollärare arbetar för att skapa förutsättningar för barns delaktighet och påverkan i förskolans verksamhet. Utifrån studiens resultat går det tyda att förskollärare menade att det är betydande att skapa relationer och gemenskap. Relationerna för att vuxna skall kunna läsa av barnens intentioner och för att barnen skall uppleva trygghet i förskolan. Detta går att koppla samman med den tidigare forskningen då bland annat

Ribaeus (2014) diskuterade relationer mellan barn och vuxna som en viktig faktor för att barnen skall kunna ta del av sina rättigheter. En likhet som både förskollärarna och

Johannesen & Sandvik (2009) belyste var att delaktighet handlar om att skapa gemenskap i gruppen, där författarna menade att alla skall respekteras och inkluderas trots olika

uppfattningar och åsikter. Förskollärarnas syn på detta var att gemenskap krävs för att barnen skall känna tillhörighet där varje barns plats har betydelse samt att de känner sig viktiga och att deras tankar är betydelsefulla.

Förskollärarna beskrev att skapa relationer kan vara extra viktigt med barn med annat

modersmål där vuxna behöver vara lyhörda för hur dessa barn uttrycker sig och hur de gör sig hörda, eftersom alla barn skall ha samma rättigheter till det. Detta är något som förskollärarna beskrev som en utmaning, vilket därför går att koppla till studiens andra frågeställning vilket

20

var vilka svårigheter eller hinder förskollärare upplever i förskolans verksamhet. Detta är något som inte framgick i den tidigare forskning som lyftes i denna studie kring barns delaktighet, vilket vi kan anse som problematiskt då det i dagens förskolor finns många barn med annat modersmål som kan ha svårt att uttrycka sig, göra sig förstådda men även förstå andra. Att skapa relationer och att verkligen ta sig tiden och ha viljan att förstå olika sätt att uttrycka sig på, samt vara lyhörd för barnens olika sätt att uttrycka sig har vi utifrån resultatet förstått är av stor vikt. Vi reflekterar också över att det kan vara betydelsefullt att förskollärare är nyfikna på och tar tillvara på barnens modersmål och att detta går att använda i vardagen för att underlätta för barnet. Till exempel genom att lära sig ord på barnens modersmål som kan stötta barnen i olika vardagssituationer. Det skall inte endast ligga i barnens intresse att göra sig förstådda för andra, utan vuxna bör också vilja hitta metoder för att förstå vad barnen uttrycker. Denna aspekt går även att koppla till det sociokulturella perspektivet, och de

centrala begreppen mediering och den närmaste utvecklingszonen. Mediering tänker vi kan kopplas till genom att barn med annat modersmål eller barn som inte kommit så långt i sin språkutveckling kan behöva redskap för att uttrycka sig så som bilder, tecken eller ord som blir extra tydliga för dem för att de skall få förståelse för vad som skall göras etcetera. Det andra begreppet den närmaste utvecklingszonen går att koppla till genom att vuxna

tillsammans med barnen lär sig av varandra där de vuxna kan förtydliga det som sker och dela med sig av sin kunskap till barnet för att skapa större förståelse och kunskap för något hos barnet, så att de sedan kan utföra handlingen på egen hand. Om barnen får känna sig självständiga tänker vi att barnen också får känna sig delaktiga.

För att skapa förutsättningar för barns delaktighet lyftes att dela barngruppen, vilket både gick att tyda i resultat och tidigare forskning. Det beskrevs som väsentligt att hitta en balans mellan att vara följsam och strukturerad i att dela upp barnen, då många av barnen inte kommer till tals på grund av mängden i gruppen. När det skapas nya konstellationer har det visat sig bli en annan stämning i gruppen där barn som vanligtvis inte tar så mycket plats kommer fram på ett helt annat sätt. Johansson (2003) menade att för att skapa en god kommunikation med barnen kan det vara väsentligt att dela in barngruppen i mindre grupper. Även Pramling Samuelsson, Sheridan och Williams (2015) belyste sambandet mellan kommunikation och

barngruppsstorleken i sin studie, och menade att pedagogers förutsättningar till

kommunikation med barnen blir mindre när det är många barn i gruppen. De belyste även att djupare relationer inte utvecklas när tiden för kommunikationen blir mindre. Utifrån våra tidigare erfarenheter av förskolan upplever vi stora barngrupper som en svårighet och att dela

21

barngruppen i mindre grupper är ett bra och användbart sätt att skapa delaktighet. Däremot så går det tyda svårigheter med att dela upp barngruppen utifrån resultatet då förskollärare belyste att det kan vara problematiskt att få till en sådan struktur om det skulle fattas personal. Att dela upp barngruppen är något vi reflekterat kring, och menar att det kan vara

problematiskt att alltid dela upp barnen i de mindre grupperna, då det går att tolka utifrån resultatet att delaktighet handlar om en gemenskap och att få vara en del av en grupp. Detta kan bli svårt att uppleva för barnen om de ständigt delas upp i mindre grupper. Vi tänker också att förskollärare ibland kan dela upp gruppen utifrån vilka konstellationer som anses fungera bäst tillsammans, vilket vi också kan uppleva som problematiskt då olikheterna mellan barnen då inte synliggörs på samma sätt. Vi tänker också att det kan bidra till att barnen inte får förståelse för eller utvecklar färdigheter i att kunna samarbeta eller leka med alla barn, vilket vi tänker är viktigt att barnen får med sig vidare i livet då detta är färdigheter som kommer att behövas i många olika sammanhang i framtiden. Detta kan också kopplas samman med det som framkom under resultatet där det beskrevs att vuxna inte alltid har rätt att dela på barn som inte är det bästa för varandra utan att det då snarare handlar om att skapa en bättre relation hos barnen. Temat att dela barngruppen går att koppla både till studiens första och andra frågeställning, då det kan vara både en förutsättning förskollärare arbetar ifrån men också en svårighet som förskollärare upplever kring barns delaktighet.

En annan förutsättning som förskollärare arbetar utifrån för att skapa förutsättningar för barns delaktighet framkom vara dokumentation. Förskollärarna menade att det kunde vara ett redskap för att få syn på om barnen är delaktiga eller inte samt om de vuxna lyssnar på

barnen. Detta går därför att koppla till studiens första frågeställning. Dokumentationen ansågs vara ett sätt för barnen att få minnas, reflektera och få uttrycka sig igen, där bilder och filmer förklarades som ett bra sätt för det. Bilder och filmer beskrevs vara ännu viktigare för barnen i de yngre åldrarna för att skapa möjligheter för dem att kommunicera med de vuxna kring upplevelserna av aktiviteten. Det framkom att det är mycket som händer i stunden som förskollärare inte ser så som bland annat det barnen uttrycker, blickar och kroppsspråk. På så sätt kan dokumentation vara ett redskap för att uppmärksamma det. Att ta tillbaka

dokumentationen till barnen framhävdes som viktigt eftersom vuxna kan tolka att barnen är aktiva och delaktiga, men genom att samtala med barnen kring dokumentationerna skapar det möjligheter att få syn på annat som barnet upplevde i den dokumenterande aktiviteten. Det går tyda att även litteraturen är överens om detta då Essén et al. (2020) lyfte liknande

22

till eller ändra om de skulle uppleva annat än de vuxna. Detta går att koppla till det sociokulturella perspektivet eftersom språket inom perspektivet ses som centralt, både det verbala och icke verbala. För att få vara delaktig tänker vi att det krävs att barnen upplever att det de uttrycker och kommunicerar på olika sätt förstås av andra. Därför menar vi att

dokumentationen kan vara en hjälp för att få syn på olika barns sätt att kommunicera, vilket vi också kan koppla till det centrala begreppet mediering, där barnen kan behöva redskap så som dokumentation för att få fram det de vill uttrycka. Att involvera barnen i

dokumentationsarbetet och samarbeta vuxna och barn är något som lyftes både av

förskollärare och av den litteratur som används i studien. Detta kunde skapa möjligheter för barnen att få påverka sin tid på förskolan och för att allas röster skall bli hörda. Detta

resonemang går även det att koppla till studiens perspektiv, det sociokulturella perspektivet då lärandet ses ske under samspel och i interaktion med varandra. Genom att det skapas ett samarbete mellan barn och vuxna i dokumentationsarbetet bidrar det till att både barns och vuxnas kunskaper tas tillvara på och de lär sig tillsammans, och av varandra. Endast för att det visat sig vara väsentligt att involvera barnen i dokumentationsarbetet, betyder inte detta alltid att barnen vill vara delaktiga i dokumentationen. Därför menar vi att det är väsentligt att de vuxna är lyhörda och uppmärksamma på om barnen vill detta eller inte. I studiens litteratur framgår det att det kan finnas svårigheter att involvera barnen i dokumentationsarbetet

(Svenning, 2011). Detta berodde på att det är de vuxna som ansvarat för detta under en längre tid tillbaka i förskolan. Därför går detta att koppla till studiens andra frågeställning. Detta reflekterar vi över beror på vilken syn förskollärare har på barnen och huruvida barnen ses som kompetenta. Detta tar oss in i nästa tema som framgick i resultatet.

Att ha tilltro till barnen och deras kompetenser är något som framgick både av förskollärarna och av tidigare forskning och som har en betydande roll vad gäller barns delaktighet i

förskolan. Studier visade på att de vuxna bör ha förtroende för att barnen är kompetenta nog att utföra handlingar, men att de kan behöva stöd från en vuxen för att göra det (Pramling-Samuelsson & Sheridan, 2003). Detta förklarade förskollärarna i studien kan ske genom att förskollärare ibland kan behöva ta ett steg tillbaka och finnas med i bakgrunden, där barnen får chans att lösa konflikter på egen hand men att de vuxna griper in och stöttar om så skulle behövas. Både en förutsättning för barns delaktighet, och som en svårighet lyfts vara samsyn och kommunikation i arbetslaget. Det framgick att det är av stor betydelse att förskollärare är överens kring de gemensamma ställningstagandena som skall genomsyra verksamheten, och att det sker en dialog och kommunikation kollegorna emellan men att det kan uppstå

23

svårigheter om arbetslaget inte har samma syn eller samma arbetssätt. Förskollärarna förespråkade synen att involvera barnen i samtal och dialoger där barnen blir involverade i varandras olikheter. Detta eftersom barnen kan behöva få förklaringar för att få förståelse för detta. Hur de vuxna ser på barnen spelar in huruvida maktpositionen kommer till uttryck vilket är ett ämne som framkommit både av förskollärare och i tidigare forskning kring ämnet. I resultatet går det tyda att makten kan vara större än vad förskollärare egentligen är medvetna om. Däremot behöver makten inte innebära något negativt, utan att det handlar om hur den används. Det framgår också att makten kan komma till uttryck i syfte för barnens bästa, till exempel för att stötta barnen och av säkerhetsskäl. Johansson (2003) menade att barn kan behöva uppleva samt lära vissa saker även om de själva inte vill det. Däremot kan det uppstå en svårighet gällande det, då barnen själva inte förstår sitt eget bästa. Att maktpositionen kan ske på grund av säkerhetsskäl samt att de vuxna tenderar att säga nej till barnens förslag var både förskollärare och forskningen av Ribaeus (2014) överens om. Det framgick i resultatet att förskollärare ofta säger nej på automatik, och att det därför är viktigt att reflektera över och motivera för barnen varför svaret kan bli ja, respektive nej i olika situationer. Valstunden är en metod som kan framhävas från två olika synvinklar. Tidigare forskning lyfter fram både fördelarna och nackdelarna där det beskrevs vara ett tillfälle där barnen får träna på att uttrycka sina viljor och preferenser. Samtidigt kan den kan ses som en metod i syfte att möjliggöra en styrning av barnen där de vuxna har kontrollen att bestämma vad barnen skall sysselsätta sig med genom att bland annat presentera få valbara alternativ som barnen får välja av. Det framgick å andra sidan från resultatet att det kan ske för att förskollärare vill att

barnen skall komma ner i varv eller variera aktiviteter, då vissa barn kan fastna i mönster. Det kunde också vara för att barnen skall vidga sina sociala relationer eller använda sig av annat material än tidigare. Detta anser vi som intressant då vi tidigare ansett att endast erbjuda barnen ett fåtal aktiviteter är något negativt där barnen begränsas, och som något de vuxna tar till för att kunna styra vad barnen skall göra. Det blev tydligt för oss att makten inte endast behöver komma till uttryck för att bestämma över barnen i en negativ betoning, utan att det också kan komma till uttryck för att utmana barnen, för att skapa möjligheter för dem att utvecklas och prova saker som de inte tar initiativ till på egen hand. Maktpositionen går att se från två synvinklar, och den är beroende av hur den används av förskollärarna. Därför går detta tema att koppla ihop med studiens alla frågeställningar då den både är ett sätt att arbeta för att skapa förutsättningar för alla barns delaktighet och påverkan i förskolans verksamhet, samtidigt som det kan vara en svårighet som förskollärare upplever i förskolans verksamhet

24

samt besvarar hur förskollärare upplever den maktposition de befinner sig i gällande barns delaktighet i förskolan.

6.2 Metoddiskussion

Studien utgick från en kvalitativ forskningsansats där fokusgruppsintervjuer utfördes med sex förskollärare i två olika grupper, med tre förskollärare i respektive fokusgruppsintervju. Eftersom det uppstod svårigheter i att hitta deltagande till studien, och att tiden var begränsad började vi med att utföra två stycken fokusgruppsintervjuer för att i efterhand kontrollera empirin. Däremot reflekterar vi efteråt över att vi kunde varit mer personliga i förfrågningar för deltagande i studien genom att ringa och prata med förskollärarna och presentera oss samt berätta om studien istället för att direkt skicka ut missivbrevet. Något vi också reflekterat över är att det kunde varit fördelaktigt att ha med fler deltagande förskollärare i studien för att kunna få mer olika synvinklar på barns delaktighet i förskolan. Efter utförda

fokusgruppsintervjuer ansåg vi dock att det insamlade materialet räckte för att få studiens frågeställningar besvarade. Från början var tanken att utföra enskilda intervjuer med

förskollärare men detta ändrades under studiens gång då vi reflekterade över att delaktighet är ett stort och komplext ämne som kan behöva diskuteras i grupp. Därför blev valet tillslut att utföra fokusgruppsintervjuer. Efter de två utförda fokusgruppsintervjuerna anser vi att det var en god form där vi fick ut mycket empiri som kunde användas till vår studie. Däremot kan vi efteråt reflektera över att formen kan vara en nackdel då vissa kan ta mer plats än andra vilket kan bidra till att alla personers tankar och beskrivningar inte kommer fram på likvärdiga sätt. Något vi dock hade i åtanke under de utförda fokusgruppintervjuerna var att vi som

gruppledare hade en viktig roll att bjuda in och få alla deltagarna att komma till tals. En annan faktor som kan tänkas vara en nackdel med fokusgruppsintervju utförda i arbetslag är att de kan ha liknande sätt att se på ämnet vilket kan bidra till mindre diskussion. Vi såg däremot arbetslag i fokusgrupperna som en fördel då de är trygga med varandra och känner att de kan uttrycka sina åsikter. Fokusgruppintervju kan vi även koppla till det sociokulturella

perspektivet som vi i denna studie valt att utgå ifrån och var en av anledningarna till att vi valde att utföra just denna form då det går ut på att människor lär sig i samspel och interaktion med varandra. Ett val som togs var att inte skicka ut intervjuguiden med frågor till

förskollärare innan fokusgruppintervjuerna. Detta val togs i syfte att förskollärarna inte skulle förbereda sig med redan formulerade svar utifrån vad de tänker att vi vill höra, utan vi var ute efter en naturlig och sannhetsenlig diskussion emellan förskollärarna. I vår intervjuguide formulerades eventuella följdfrågor som stöd om inte förskollärarna inte skulle

25

besvara studiens frågeställningar, men också om förskollärarna skulle fastna i diskussionen. Planen från början var att komplettera fokusgruppsintervjuerna med

observationer i förskolan för att få en bredare och djupare empiri. Vi förstod relativt snart att detta inte skulle bli möjligt då vi befann oss mitt i den rådande pandemin Covid-19 som heller inte verkade gå åt rätt håll. Att använda sig av en fenomenografisk analys anser vi som ett bra verktyg som vi upplever har varit till stor användning i vår studie. I analysen upplever vi att det ledde till en tydlighet i analysprocessen att utgå från de fyra huvudstegen som beskrevs i Christoffersen och Johannessen (2015). Eftersom vi förde fokusgruppintervjuer där deltagarna fick diskutera fick vi mycket material att gå igenom och analysera vilket till en början kändes övermäktigt. Med hjälp av att utgå från de fyra stegen har det igenom varje steg känts enklare att förstå och tolka det insamlade materialet kopplat till vad vi i studien ville ta reda på.

6.3 Vidare forskning

Som ovan nämnt hade observationer gett oss en bredare och djupare empiri. I bakgrund och studiens frågeställningar belystes den maktposition de vuxna befinner sig i. Genom att endast utföra fokusgruppintervjuer får vi fatt i hur förskollärare upplever den, men genom att utföra observationer tänker vi att vi även hade kunnat ta reda på hur den kommer till uttryck och även när förskollärare utövar den omedvetet respektive medvetet. Vi tänker också att det hade varit intressant att även utföra enskilda intervjuer med förskollärare för att se om de blir påverkade av varandra i en fokusgruppsintervju. I början ville vi även jämföra hur det arbetas med delaktighet i olika kommuner för att kunna undersöka skillnader och likheter i

arbetssätten, därför skickades förfrågan ut till två olika kommuner. Rektorn för den enheten från en av kommunerna återkom med att medarbetarna tackat nej. Således ingick endast deltagare från en kommun i studien. För att finna deltagare från andra kommuner kunde vi kontaktat fler rektorer från andra kommuner efter att den andra rektorn tackade nej, och inte endast nöja oss med det. Fokusgruppsintervjuerna med förskollärarna har utförts från kommunala förskolor, men för vidare forskning tänker vi att privata förskolor hade kunnat ingå i studien för att se om det finns några skillnader eller likheter i resultat.

26

7. Referenslista

Bergnehr, D. (2019). Barnperspektiv, barns perspektiv och barns aktörskap - en begreppsdiskussion. Nordisk tidsskift for pedagogikk och kritikk, 5,49 -

61. https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1382505/FULLTEXT01.pdf Bryman, A. (2018). Samhällsvetenskapliga metoder. (3 uppl.). Liber.

Christoffersen, L. & Johannessen, A. (2015). Forskningsmetoder för lärarstudenter. (1. uppl.) Studentlitteratur.

Dahlin-Ivanoff, S. (2015). Fokusgruppsdiskussioner. I Ahrne, G & Svensson, P. (Red.).

Handbok i kvalitativa metoder. (s. 81–92). Liber.

Dolk, K. (2013). Bångstyriga barn: makt, normer och delaktighet i förskolan. [Doktorsavhandling]. Diss.

Emilson, A. (2014). Demokrati och inflytande i förskolan. I Johansson, E. & Thornberg, R. (red.). Värdepedagogik: etik och demokrati i förskola och skola. (1. uppl.). (s.116 – 129). Liber.

Emilson, A. (2007). Young children's influence in preschool. International

journal of Early Childhood, 39(1),13- 38.

https://search-proquest-com.proxy.library.ju.se/docview/194780161/fulltextPDF/8CB92A8AF1BC4104PQ/1? accountid=11754

Essén, G., Björklund, E. & Olsborn Björby, L. (2020). Pedagogisk dokumentation:

utvecklas och lära tillsammans. (2. uppl.). Natur & Kultur.

Halldén, G. (2015). Barns inflytande. I Engdahl, I. & Ärlemalm-Hagsér, E. (red.). Att bli förskollärare: mångfacetterad komplexitet. (1. uppl.) (s.114 - 115). Liber.

Johannesen, N. & Sandvik, N. (2009). Små barns delaktighet och inflytande: några

perspektiv. (1.uppl.). Liber.

Johansson, E. (2003). Att närma sig barns perspektiv: Forskare och pedagogers möten med barns perspektiv. Pedagogisk forskning i Sverige, 8. (1-2),42-57.

https://open.lnu.se/index.php/PFS/article/view/1198/1047?fbclid=IwAR1OobNavK9iI ZlUytDoA4wI3DbsKNh4uaNA27cyVxsNM7J-1rhmqp0Aqnk

Kennedy, B. (1999). Glasfåglar i molnen: om temaarbete och dokumentation ur en praktikers

perspektiv. HLS.

Pramling-Samuelsson, I. & Sheridan, S. (2003). Delaktighet som värdering och pedagogik.

Pedagogisk forskning i Sverige, 8(1-2.),70-84.

27

Pramling-Samuelsson, I., Sheridan, S. & Williams, P. (2015). Stora barngrupper i förskolan relaterat till läroplanens intensioner. Nordisk barnehageforskning, 9 (7), 1-14. DOI:10.7577/nbf.1012

Ribaeus, K. (2014). Demokratiuppdrag i förskolan. Doktorsavhandling Karlstads Universtitet. http://kau.diva-portal.org/smash/get/diva2:697246/FULLTEXT01.pdf Skolverket. (2018). Läroplanen för förskolan. (Lpfö18). Skolverket.

SFS (2010:800). Skollag. (kap 9 §) Utbildningsdepartementet.

Svenning, B. (2011). Vad berättas om mig?: barns rättigheter och möjligheter till

inflytande i förskolans dokumentation. Studentlitteratur.

UNICEF. (2009). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. UNICEF. Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Vetenskapsrådet.

Vygotsky, L.S. (1978). Mind in society. The development of higher psychological processes. Cambridge, MA: Harvard University Press.