I
N T E R N A T I O N E L L AH
A N D E L S H Ö G S K O L A NHÖGSKOLAN I JÖNKÖPING
S k a d e s t å n d e n l i g t F H L
Finns där ett golv?
Magisteruppsats i juridik Företagshemligheter Författare: Suzan Polat
Seminariegrupp:
Lärare: Göran Wahlgren Jönköping november 2008
Sammanfattning
De rättsliga regler som skyddar företagsspecifik information finns i lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter. Lagen innehåller en definition av begreppet företagshemlig-het. Definitionen uppställer ett antal rekvisit som samtliga måste vara uppfyllda för att en information ska utgöra en företagshemlighet och därmed skyddas av lagen. En företags-hemlighet omfattas av tystnadsplikt. Ett olovligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet är i lagens mening ett angrepp på företagshemlighet som i vissa fall kan utlösa både straff- och skadeståndsansvar. I de allra flesta fall leder dock angrepp på företagshemligheter endast till skadeståndsansvar. Ansvarssubjekt kan enligt lagen vara affärspartners, arbetstagare, i vissa fall även f.d. arbetstagare samt andra som kommer i kontakt med en näringsidkares företagshemligheter. Den tystnadsplikt som åligger dessa kan vara avtalad eller underförstådd. Arbetstagares tystnadsplikt bygger ofta på den arbets-rättsliga lojalitetsplikten. I ett fåtal fall är tystnadsplikten reglerad i FHL. De gärningar som är kriminaliserade i lagen är företagsspioneri och olovlig befattning med företagshemlighet. I ett fåtal fall kan andra straffrättsliga regler bli aktuella. Straffansvar inträder oavsett om skada har uppkommit. Övrigt missbruk av företagshemligheter är skadeståndsgrundande i den mån skada har uppkommit.
Lagens skadeståndsregler utgör specialbestämmelser som ska tillämpas före bestämmelser i SkL och allmänna kontraktsrättsliga regler som endast har getts en kompletterande funk-tion. Ett undantag från denna principiella utgångspunkt är MBLs företräde framför FHL. Skadeståndsbestämmelserna i FHL har utformats efter förebild från dels immaterialrätten, dels arbetsrätten, särskilt MBL. Skadestånd enligt FHL kan således utgå både i form av ekonomiskt och allmänt skadestånd. Införandet av allmänt skadestånd har i förarbetena motiverats med de bevissvårigheter som kan uppstå när en näringsidkare ska styrka den ekonomiska skada som denne lidit. Tanken är att skadeståndet ska vara en verkligt effektiv sanktion. Genom att domstolarna utnyttjar möjligheten att utdöma allmänt skadestånd ska enligt förarbetena skadeståndet kunna sättas på en högre nivå än vad som skulle ha blivit fallet om endast ett ekonomiskt skadestånd kunnat dömas ut.
En studie av rättspraxis på området visar att domstolarna inte lever upp till de intentioner som lagstiftaren gett uttryck för i förarbetena. Genom att analysera ett flertal av de rättsfall som finns på området har jag kommit fram till att detta beror på avsaknaden av en uttryck-lig minimiregel för bestämmandet av det ekonomiska skadeståndet. Förarbetena kan, enuttryck-ligt min mening, tolkas som att en sådan minimiregel varit lagstiftarens avsikt men att detta inte kommit att uttryckas tydligt. Min uppfattning är att denna brist på tydlig vägledning påver-kar domstolarnas praxis på så sätt att utdömda skadestånd i vissa fall blir omotiverat låga. Problematiken är enligt min mening generell men den är särskilt påtaglig i de fall där en angripen näringsidkare misslyckas med att styrka att angrepp lett till ekonomisk skada. I de fallen har domstolarna endast dömt ut allmänt skadestånd. Bristen på klara hållpunkter för vad ett allmänt skadestånd är ersättning för och framför allt vilka belopp som kan utdömas skapar en rättsosäkerhet som borde vara lätt att åtgärda. Att införa en minimiregel efter mönster från immaterialrätten är mitt förslag på lämplig åtgärd inte minst med tanke på att detta rättsområde ligger närmast skyddet för företagshemligheter.
Innehåll
Förkortningar ... iii
1
Inledning ... 1
1.1 Bakgrund ... 1 1.2 Syfte ... 1 1.3 Metod ... 1 1.4 Avgränsningar ... 2 1.5 Disposition ... 32
Lagens definition av begreppet företagshemlighet ... 4
2.1 Det skyddsvärda objektet ... 4
2.2 Hemlighållandekravet ... 5
2.3 Skaderekvisitet ... 5
2.3.1 Information som faller utanför begreppet företagshemlighet ... 6
2.3.2 Undantagsregeln ... 7
2.4 Skydd mot obehöriga angrepp ... 8
3
Straffansvaret enligt FHL ... 9
3.1 Civil- och strafflag i ett ... 9
3.2 Straffbestämmelserna i FHL ... 9
3.3 Konkurrensen mellan straffbestämmelserna i FHL och liknande bestämmelser i brottsbalken ... 10
3.4 Utökat straffansvar i framtiden ... 11
3.5 Skadeståndsansvaret vid brott ... 11
4
Skadeståndsansvaret ... 12
4.1 Relevanta skadeståndsbestämmelser utanför FHL ... 12
4.2 Skadeståndsansvar i affärsrelationer ... 13
4.3 Anställdas skadeståndsansvar ... 15
4.3.1 Lagrummets koppling till arbetsrätten ... 15
4.3.2 7 § 1 st FHL ... 17
4.3.3 7 § 2 st FHL ... 19
4.4 Skadeståndsansvar i senare led ... 20
4.4.1 Meddelarfrihetens betydelse ... 21
4.4.2 8 § FHL ... 22
5
Bestämmande av skadeståndet enligt FHL – 9 § ... 25
5.1 De olika typerna av skadestånd enligt FHL ... 25
5.1.1 Allmänt om gränsdragningen mellan olika typer av skadestånd 25 5.1.2 Gränsdragningens betydelse för FHL ... 26
5.2 Skadeståndets olika beståndsdelar ... 28
5.2.1 Utredningens förslag ... 28
5.2.2 Principiella utgångspunkter ... 28
5.2.3 Den ekonomiska skadan ... 29
5.2.3.1 Skadan är påvisbar ... 29
5.2.3.2 Skada går inte att påvisa ... 30
5.2.4.1 Allmänt skadestånd utöver ekonomiskt skadestånd ... 30
5.2.4.2 Allmänt skadestånd när ekonomisk skada inte har kunnat påvisas ... 31
5.2.5 Beräkningsgrunder och omständigheter som ska beaktas vid beräkningen av skadeståndet ... 32
6
Bestämmande av skadestånd inom angränsande områden 34
6.1 Immaterialrätten ... 346.1.1 Upphovsrättslagen ... 34
6.1.2 Det industriella rättskyddet ... 35
6.1.3 Närmare om hur skadeståndet beräknas ... 35
6.2 Arbetsrätten ... 37
6.2.1 Det ekonomiska skadeståndet enligt MBL ... 38
6.2.2 Allmänt skadestånd enligt MBL ... 38
6.2.3 Bestämmande av skadestånd enligt MBL i praktiken ... 38
6.3 Jämförelse med FHL ... 39
6.3.1 Rätten till allmänt skadestånd ... 40
6.3.2 Jämkningsregeln i FHL ... 40
6.3.3 Dubbla budskap i förarbetena ... 41
6.4 Sammanfattande reflektioner ... 42
7
Studie av rättspraxis ... 43
7.1 Rättsfall där ekonomiskt skadestånd har dömts ut med stöd av 35 kap. 5 § rättegångsbalken... 43
7.1.1 Brunnhagesfallet – Svea hovrätts dom 1997-05-14 i mål T 81/96 – Brunnhages mot IBAB ... 43
7.1.2 Vi i Villa-fallet – RH 2002:61 Svea hovrätt – V-bolaget mot BE (m.fl.) 44 7.1.3 First Reserve-fallet – AD 1998 nr 80 – First Reserve mot Vitalitet 44 7.1.4 Analys av rättsfallen ... 45
7.2 Rättsfall där ekonomiskt skadestånd har dömts ut med stöd av andra grunder ... 46
7.2.1 JAHAB-fallet – NJA 1998 s. 633 – JAHAB mot Lärarförbundet och Apple ... 46
7.2.2 Lotsbåtfallet – RH 2002:11 Svea hovrätt – D-varvet mot B-varvet 47 7.2.3 Analys av rättsfallen ... 48
7.3 Rättsfall där endast allmänt skadestånd har dömts ut ... 49
7.3.1 Lerniafallet – AD 2006 nr 49 – Lernia mot MG ... 49
7.3.2 Boxholmfallet – Göta hovrätts dom 1996-06-18 i mål T 427/95 – Boxholms Trärör mot Nya Boxholm ... 49
7.3.3 Analys av rättsfallen ... 50
7.4 Sammanfattande analys ... 51
8
Slutsatser ... 53
Förkortningar
AD Arbetsdomstolen
AvtL lagen (1915:218) om avtal om andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område
Bet. Lagutskottets betänkande 1989/90:LU37 Skydd för företagshemligheter
Ds Departementsserien
HD Högsta domstolen
FHL lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter MBL lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet NJA Nytt juridiskt arkiv
PL patentlagen (1967:837)
Prop. Regeringens proposition 1987/88:155 om skydd för företagshemligheter RH Rättsfall från hovrätterna
SkL skadeståndslagen (1972:207) SOU Statens offentliga utredningar TF tryckfrihetsförordningen (1949:105) URL upphovsrättslagen (1960:729) Utredningen SOU 1983:52 Företagshemligheter YGL yttrandefrihetsgrundlagen (1991:1469)
1
Inledning
1.1 Bakgrund
Ett företags samlade kunskap om produktion, branschförhållanden, affärsförbindelser, marknadsföring, administration m.m. har idag stor betydelse för dess konkurrensförmåga. Genom att ständigt utvecklas och förnyas kan ett företag ligga steget före sina konkurrenter och behålla sin konkurrenskraft under en lång tid. En avgörande förutsättning för detta är att företaget kan skydda den strategiska och unika kunskap som utvecklas inom företaget. Det är emellertid ur samhällsekonomisk synpunkt också viktigt att konkurrensen inom näringslivet är effektiv och att kunskapsutbyte inte stoppas i onödan.
Lagen (1990:409) om skydd för företagshemligeter (FHL) kom till efter det att en avväg-ning mellan olika konkurrerande intressen gjorts. Syftet med lagen är att förbättra skyddet för nämnda typ av företagsspecifikt kunnande. Lagen är tänkt att vara en samlad reglering av skyddet för företagshemligheter. En del angrepp på företagshemligheter har ansetts vara så allvarliga att dessa har kriminaliserats i lagen medan en del andra angrepp endast föran-leder skadeståndsskyldighet. En angripen näringsidkare kan enligt FHL tillerkännas både ekonomiskt och allmänt skadestånd. Skadeståndets grundläggande funktionen är att repare-ra skadan men möjligheten att utdöma allmänt skadestånd tjänar även ett preventiv syfte. FHL har varit i kraft i 18 år. Under dessa år har lagen åtskilliga gånger kritiserats för att den inte ger näringsidkares företagshemligheter ett tillräckligt skydd. Kritiken har i stora delar tagit sikte på att de skadeståndsbelopp som döms ut av domstolarna med stöd av lagen är för låga och att syftet med lagen därmed inte uppnås.
1.2 Syfte
Det övergripande syftet med föreliggande arbete är att undersöka om domstolarna möter några speciella tolknings- och tillämpningsproblem som kan vara förklaringen till att ska-deståndsbeloppen hamnar på en enligt kritikerna låg nivå. En sådan undersökning kräver svar på ett flertal frågor. Den första frågan som uppkommer är om lagstiftaren i lagtexten och förarbetena till FHL gett domstolarna tillräckligt klar vägledning för hur skadeståndets storlek ska bestämmas. Om inte, blir nästa fråga, om bristen på tillräckligt klar vägledning har påverkat praxis? Uppvisar praxis något tydligt mönster som åskådliggör problematiken med de låga skadeståndsnivåerna? Ytterligare frågor är om det finns utrymme för en annan tolkning av förarbetena än den som kommer till uttryck i praxis och vad som kan vara anledningen till att domstolarna inte föredrar denna andra tolkning.
Jag har även för avsikt att komma med förslag till lösning på de problem som framträder genom analysen.
1.3 Metod
I uppsatsen studeras och analyseras huvudsakligen innebörden av lagtext och förarbeten som styr hur ett skadeståndsbelopp enligt FHL bestäms. Framställningen inleds med angi-vande av vilka olika typer av skadestånd som kan bli aktuella enligt FHL. Eftersom någon tydlig typindelning inte görs i förarbetena används här även annan rättsvetenskaplig littera-tur i ett försök att systematisera innehållet i förarbetena. Efter det att ett visst utrymme
ägnats åt den begreppsförvirring som råder när det gäller vad som är allmänt respektive ideellt skadestånd övergår framställningen till att närmare behandla skadeståndets olika beståndsdelar. Vad som först tas upp är innehållet i den ursprungliga utredningens förslag. Därefter behandlas innebörden av gällande lagtext och förarbeten. Möjligheterna att utdö-ma ekonomiskt skadestånd belyses utifrån två tänkta typsituationer, nämligen när skadan är påvisbar respektive när skadan inte går att visa. Allmänt skadestånd behandlas också utifrån två tänkta typsituationer, nämligen allmänt skadestånd utöver ekonomiskt skadestånd respektive allmänt skadestånd när ekonomisk skada inte har kunnat påvisas. När den när-mare innebörden av förarbetena analyseras sker detta delvis mot bakgrund av den ur-sprungliga utredningens förslag.
Vidare jämförs reglerna för bestämmande av skadeståndet enligt FHL med motsvarande regler inom de två rättsområden – immaterialrätten och arbetsrätten – som av lagstiftaren pekats ut som förebilder för de aktuella reglernas utformning.
Härutöver analyseras ett flertal av de rättsfall som finns på området. Detta sker genom att rättsfallen delas in i tre grupper:
1) rättsfall där ekonomiskt skadestånd har dömts ut med stöd av 35 kap. 5 § rätte-gångsbalken
2) rättsfall där ekonomiskt skadestånd har dömt ut med stöd av andra grunder 3) rättsfall där endast allmänt skadestånd har dömts ut
Genom analysen framträder tre olika problemområden som har orsakssambandet mellan angreppet och skadan som gemensam nämnare. Dessa tre olika problemområden analyse-ras och ligger tillsammans med analysen av lagtext och förarbeten till grund för slutsatserna.
1.4 Avgränsningar
I de inledande kapitlen behandlas översiktligt de paragrafer i lagen som reglerar ska-deståndsskyldigheten för olika ansvarssubjekt. I mycket begränsad omfattning behandlas även de straffrättsliga bestämmelserna dock inte lagens bestämmelser om brottspåföljder. Den delen av uppsatsen är mera ägnad att underlätta förståelsen för skadeståndsskyldighe-tens uppkomst medan uppsatsens tyngdpunkt ligger på tolkningen och tillämpningen av de regler som styr bestämmandet av skadeståndets storlek.
Det finns flera sätt att studera den problematik som behandlas i detta arbete. T.ex. kan en empirisk undersökning av hur stor nytta företagen haft av skyddet för företagshemligheter utom och inom en process, vara en indikator på hur effektiv lagstiftningen är. Det är känt att en del ersättningsanspråk regleras genom skiljeförfaranden som inte är offentliga, liksom genom uppgörelse mellan inblandade parter som inte heller är avsedda att bli offentliga. Den kritik som framförts när det gäller nivån på utdömda skadestånd bygger på den bild som framträder när praxis studeras. En sådan studie visar att näringsidkare genomgående har tilldömts belopp som i vissa fall legat avsevärt lägre än det yrkade. Om praxisbilden kan utgöra ett tillräckligt underlag för att dra några generella slutsatser om skadeståndsnivån kan diskuteras. En empirisk undersökning av skadeståndsnivån vid skiljeförfaranden och uppgörelser mellan parterna skulle onekligen nyansera bilden i synnerhet om de faktorer som tillmäts betydelse vid bestämmandet av skadeståndet också är en del av undersökning-en. Dessa faktorer kan sedan jämföras med de faktorer som domstolarna ansett ska-deståndsgrundande och skillnader kan analyseras.
Vidare kan en komparativ studie av olika länders lagstiftning om skydd för företagshemlig-heter vara ytterligare ett sätt att ”felsöka”. Många länder har sådan lagstiftning och det är möjligt att något land i sitt regelverk redan har löst ett visst problem som den svenska lagstiftaren brottas med. Man kan då diskutera om inte en liknande lösning kan lämpa sig även för svensk del.
Lagstiftning på ett område föregås ofta av mer eller mindre ingående komparativa studier av ovan nämnda slag. Det känns därför naturligt att undersöka vad som blev resultatet av lagstiftarens arbete med att finna lämpliga regler för bestämmandet av skadeståndets stor-lek. Lagstiftningen har också varit i kraft tillräckligt länge för att göra en sådan studie me-ningsfull. Därmed är det inte sagt att empiriska eller komparativa studier inte är nödvändiga med jämna mellanrum. Tvärtom.
1.5 Disposition
Uppsatsen är disponerad på följande sätt: Kapitlen 2 – 4 behandlar begreppet företagshem-lighet, straffansvaret och skadeståndsansvaret enligt FHL. Genomgången är ganska över-siktlig. Kapitel 5 behandlar bestämmandet av skadeståndet och eftersom detta är huvud-ämnet för uppsatsen blir både omfattning och djup större. I kapitel 6 behandlas reglerna för bestämmande av skadeståndet i angränsande områden. Kapitel 7 innehåller redovisning av ett urval från praxis och en analys av denna. Slutsatserna redovisas i kapitel 8.
2
Lagens definition av begreppet företagshemlighet
Begreppet ”företagshemlighet” definieras i 1 § FHL. Där anges tre objektiva kriterier: 1) det ska vara fråga om information om affärs- eller driftförhållande i en näringsidkares rörelse 2) informationen ska hållas hemlig av näringsidkaren
3) ett röjande av informationen ska vara ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende
Utöver dessa kriterier krävs att det ska vara fråga om ett obehörigt angrepp på företagshemlig-heten vilket framgår av 2 § FHL. Sistnämnda lagrum innehåller en generalklausul och vissa viktiga exempel på när ett angrepp inte är obehörigt (se avsnitt 2.4).
2.1 Det skyddsvärda objektet
Det skyddsvärda objektet enligt lagen är information, som tills sin art1 kan utgöra
företags-hemlighet. Enligt 1 § 2 st FHL ska med information förstås både sådana uppgifter som har dokumenterats i någon form, inbegripet ritningar, modeller och andra liknande tekniska förebilder, och enskilda personers kännedom om ett visst förhållande, även om det inte har dokumenterats på något särskilt sätt. I förarbetena sägs att begreppet information är tänkt att ha en vidsträckt innebörd. Inga särskilda krav ställs utan ”(u)ttrycket information har … samma betydelse som i allmänt språkbruk och fungerar som en neutral samlingsbeteckning för uppgifter, kunskaper och vetande av vad slags som helst”.Begreppet information är alltså mycket vidträckt och den verkliga avgränsningen av vad som är företagshemlighet i lagens mening görs därför med hjälp av de övriga kriterierna i definitionen. 2
Informationen ska röra affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse, dvs. i en yrkesmäs-sigt bedriven verksamhet av ekonomisk art. Sådan information kan ha mycket skiftande karaktär och vara mer eller mindre spridd inom företaget, ibland även utanför företaget. Informationen måste dock vara specifik för, eller ha anknytning till,3 näringsidkarens rörelse
eftersom allmänt förekommande information inte omfattas av FHL. 4 Här kan det ibland också
bli aktuellt att dra en gräns mot sådant som klassas som personlig skicklighet, erfarenhet och
kunskap hos någon som är anställd i näringsverksamheten.5 Den typen av
informa-tion/kunnande som är knuten till en viss individs personliga förutsättningar ingår inte i en näringsidkares rörelse.
En näringsidkare som vill att information i hans verksamhet ska skyddas som företagshem-lighet måste åberopa, och har också bevisbördan för, de faktiska omständigheter som talar för att informationen till sin art faller inom skyddsområdet. När en näringsidkare har visat att det är fråga om information som finns inom dennes näringsverksamhet, informationen är specifik för dennes rörelse och inte allmänt förekommande är det sedan domstolens sak att avgöra om denna information till sin art omfattas av skyddet i FHL. Domstolarna
1 Ang. ”till sin art” se Fahlbeck (2004) s. 233 2 Prop. s. 34
3 Prop. s. 34
4 Prop. s. 35 och Fahlbeck s. 237 5 Prop. s. 35
visar inte alltid så tydligt sin bedömning av om informationen till sin art har karaktären av företagshemlighet innan de går in på bedömningen av om informationen i det specifika fallet utgör en företagshemlighet. Praxis angående vilken information i en näringsidkares rörelse som till sin art kan utgöra företagshemligheter uppvisar en ämnesmässig koncentra-tion kring kundregister och annan kundinformakoncentra-tion.6 Övriga avgöranden har en kasuistisk
prägel.7
2.2 Hemlighållandekravet
Utöver kravet på att informationen till sin art (typiskt sett) ska falla inom skyddsområdet för FHL krävs att informationen har hållits hemlig. Det är inte fråga om ett absolut hemlig-hållande. Det säger sig självt att ett sådant hemlighållande många gånger är opraktiskt eller rent av omöjligt. Anställda har ofta tillgång till företagshemligheter som ett led i sitt arbete eller kan bereda sig tillgång till dessa. Det kan vara till en näringsidkares fördel att han utifrån ändamålet för verksamheten reglerar tillgången till hemlig information och håller kretsarna inom vilka informationen får spridas identifierbara och slutna. Det är dock inte fråga om formkrav eller några stränga krav på aktivitet från näringsidkarens sida. Det ska vara tillräckligt att det utifrån objektiva faktorer går att fastställa att näringsidkarens ambi-tion varit att behålla informaambi-tionen inom den krets där den är känd.8 Ibland kan också
omständigheterna vara sådana att det framstår som klart för de inblandade att en viss in-formation även utan någon särskild åtgärd från näringsidkarens sida är avsedd att hållas hemlig.9
2.3 Skaderekvisitet
Det tredje rekvisitet är att röjandet ska vara ägnat att medföra skada i konkurrenshänseende. Även om en viss information skulle till sin art anses utgöra företagshemlighet så skyddas inte varje sådan information som har hållits hemlig av näringsidkaren. Det är endast rele-vant information som är skyddsvärd. Den utgör företagshemlighet först om den kan anses som så väsentlig för näringsverksamheten att ett röjande skulle förändra näringsidkarens
konkurrensförmåga i negativ riktning.10 Informationen ska alltså ha ”ett ekonomiskt värde i
näringsidkarens hand”11 och ett röjande ska kunna medföra skada. ”Ekonomiskt värde”
betyder inte nödvändigtvis att även skadan ska vara ekonomisk.12 Skadebegreppet finns i
9 § FHL där det framgår att även andra typer av skador än ekonomisk skada berättigar till ersättning. Uttrycket ”ägnat att medföra skada” markerar att det inte krävs att skada verkli-gen uppkommit i det enskilda fallet. Det räcker med att ”röjandet typiskt sett är av beskaf-fenhet att det medför skada.” 13 Detta har stor betydelse vid talan om vitesförbud enligt
6 Se t.ex. AD 1998 nr 80, AD 2000 nr 3, AD 2002 nr 38, NJA 2001 s. 362, RH 2002:61 7 Fahlbeck s. 231
8 Prop. s. 35-36 och Fahlbeck s. 241 9 Prop. s. 36
10 Prop. s. 13 11 NJA 1995 s. 347
12 I bet. s. 20 ”… det ställs krav på att informationen ska ha ett värde för näringsidkaren.” 13 Prop. s. 36
lagens 11 och 13 §§.14 För utdömande av skadestånd krävs fortfarande att skada
motsva-rande lagens skadebegrepp i 9 § är för handen. Jag behandlar ingående FHLs skadebegrepp i kapitel 5, särskilt i avsnitten 5.2.3 – 5.2.5. Det framgår där att skadebegreppet är vid-sträckt. Jag har även en teori, som jag grundar på förarbetsuttalandena, om att skadebe-greppet är mera vidsträckt än vad som framgår av lagtexten, se avsnitten 5.2.3 och 5.2.4. Lagstiftaren har vidare ansett att inte varje information som har ett ekonomiskt värde i näringsidkarens hand kan omfattas av begreppet företagshemlighet. Det finns därför in-formation som över huvud taget inte anses kunna utgöra företagshemlighet. Det finns också infor-mation som har undantagits från begreppet företagshemlighet för att möjliggöra röjanden som anses vara nödvändiga.
2.3.1 Information som faller utanför begreppet företagshemlighet
Skadan som drabbar en näringsidkare måste vara av sådan typ att skadevållaren i princip av
domstol kan åläggas att utge skadestånd.15 En svensk domstol skulle inte kunna utdöma
skadestånd om ett avslöjande gällde en näringsidkares kriminella aktivitet. En skada som inte skyddas av rättsordningen är inte en skada i FHLs mening. Här finns en grundläggande
begränsning i lagens tillämpningsområde. Företagshemlighetsbegreppet omfattar inte uppgifter
om brottsliga eller från samhällets synpunkt helt oacceptabla förhållanden. Till sistnämnda kate-gori hör särskilt allvarliga åsidosättanden av lagstiftning som är avsedd att skydda t.ex. liv och hälsa. För att en uppgift inte ska anses som företagshemlighet måste brottet faktiskt ha begåtts eller annan helt oacceptabel verksamhet ha utövats. Det räcker inte med att den som röjer informationen misstänker brott eller oacceptabel verksamhet.16
Information om att ett företag bedriver brottslig verksamhet eller åsidosätter miljö- eller annan skyddslagstiftning (särskilt allvarliga missförhållanden) faller således utanför själva definitionen av begreppet företagshemlighet. Utan denna viktiga begränsning i definitionen av begreppet företagshemlighet skulle uppgifter om t.ex. brottslig verksamhet utan vidare kunna falla inom lagens tillämpningsområde. Som ovan nämnts är dock en förutsättning för denna begränsning att brottet faktiskt har begåtts eller att den annars oacceptabla samheten verkligen har förekommit. Det krävs alltså att brottet eller den oacceptabla verk-samheten är fullbordade fakta.
Det kan tänkas att en arbetstagare eller någon annan endast misstänker att en näringsidkare ägnar sig åt försök eller förberedelse till brott som är straffbart redan på detta tidiga stadi-um. Om arbetstagaren eller denne någon då avslöjar detta utgör de lämnade uppgifterna inte företagshemlighet per definition.17 Men det krävs att det brott som förbereds eller är
föremål för försök är straffbart redan på förberedelse- eller försöksstadiet. För att kunna vara säker på att inte bli skadeståndsansvarig mot näringsidkaren måste avslöjaren veta när försök och förberedelse är för handen samt när dessa är straffbara. Det säger sig självt att detta, i de allra flesta fall, är svårt eftersom det kräver kunskaper i juridik som kan vara svårtillgängliga för en lekman. Det är här undantagsregeln har sin viktigaste roll.
14 Prop. s. 37
15 Bet. s. 112 16 Bet. s. 24 17 Fahlbeck s. 247
2.3.2 Undantagsregeln
Det inte alla brott som föranleder straffansvar på ett tidigt stadium, dvs. vid försök- och förberedelse. Dessutom kan det vara så att själva avslöjandet leder till att brottet aldrig fullbordas. En del lagbrott eller missförhållanden föranleder kanske endast skadestånd, sanktionsavgifter av olika slag, förbud m.m. Diskussioner kring detta upptog en stor plats i förarbetena eftersom lagstiftaren, främst lagutskottet, befarade att detta kunde leda till att allvarliga missförhållanden hos näringsidkare inte uppdagas pga. risken för skadeståndsan-svar.18 Det var inte tillfredsställande att allvarliga missförhållanden som inte utvecklades till
brottsliga gärningar skulle få åtnjuta skydd som företagshemligheter. Detta kunde leda till ur samhällssynpunkt oönskade konsekvenser. Av den anledningen kom undantagsregeln i 2 § 2 st FHL till.
Bestämmelsen omöjliggör skadeståndstalan mot någon som röjer en företagshemlighet
i syfte att avslöja något som skäligen kan misstänkas utgöra brott som kan ge fängelse eller annat allvarligt missförhållande i en näringsidkares rörelse. Här är det fråga om undantag från något
som i och för sig utgör en företagshemlighet. Utan denna undantagsregel skulle den som hade goda skäl till att anta att en företeelse inom företaget var brottslig eller annars förkast-lig inte undgå skadeståndsansvar för ett avslöjande om hans antagande senare skulle visa sig felaktigt.19
Konsekvensen av att information om brott och allvarliga missförhållanden inte utgör företagshemlighet enligt denna undantagsregel är att FHLs regler om straff och skadestånd inte är tillämpliga på den som avslöjar sådan verksamhet. Undantagsbestämmelsen tar främst sikte på förhållanden som innefattar brottsliga gärningar men även på förfaranden från företagens sida som – utan att vara kriminaliserade – innebär att gällande regler åsido-sätts i väsentliga avseenden och som kan medföra ingripanden från det allmännas sida i form av föreskrifter förbud m.m. eller företeelser som av annan anledning framstår som klart otillbörliga eller klandervärda.20
För att inte rätten att avslöja missförhållanden ska bli illusorisk har misstankegraden be-stämts till skälig i överensstämmelse med rättegångsbalkens terminologi.21 Det direkta syftet
med röjandet av företagshemligheten ska vara att avslöja ett brott eller missförhållande. Andra syften vid sidan om förtar inte betydelsen av det direkta syftet.22 Missförhållandena
ska vara allvarliga. För ett riskfritt avslöjande krävs att de föreliggande omständigheterna
objektivt sett kan anses utgöra ett allvarligt missförhållande.23
Gränsen mellan sådana missförhållanden som helt faller utanför skyddet för företagshem-ligheter – särskilt allvarliga missförhållanden – och sådana som definitionsmässigt omfattas
18 Se t.ex. bet. s. 20-34 19 Bet. s. 27 20 Bet. s. 27 21 Bet. s. 28 22 Bet. s. 30 23 Bet. s. 91
av lagen men aktualiserar undantagsregeln – allvarliga missförhållanden – är dock inte helt klar.24
2.4 Skydd mot obehöriga angrepp
Lagen skyddar endast mot obehöriga angrepp. Detta kommer till uttryck i 2 § FHL. Kravet på
obehörighet utgör en garanti för att skyddet för företagshemligheter inte blir för
långtgåen-de.25 Ordet angrepp betecknar olovligt anskaffande, utnyttjande eller röjande av
företags-hemlighet. I första stycket anges den generella principen att lagen endast gäller obehöriga angrepp på företagshemligheter. Bestämmelsen har karaktären av generalklausul och medger att domstolarna i enskilda fall väger skyddet för företagshemligheter mot andra intressen.26
I paragrafens andra och tredje stycken ges exempel på angrepp som inte är obehöriga. Andra stycket gäller angrepp i syfte att avslöja missförhållanden och hänger samman med skade-rekvisitet i definitionen av begreppet företagshemlighet i 1 § FHL. Av denna anledning har stycket behandlats ovan (se avsnitt 2.3.2).27 Det tredje stycket gäller angrepp på
företags-hemligheter som angriparen (eller någon före honom) fått del av i god tro. Är någon i god tro, dvs. inte känner till att en information har karaktären av företagshemlighet kan varken denne eller någon efter denne ställas till svars enligt FHL.
Andra och tredje styckena är endast exemplifiering av angrepp som inte är obehöriga.28
Ut-över de i lagrummet angivna exemplen finns andra fall då angrepp inte är obehöriga pga. att motstående rättsliga intressen väger tyngre, t.ex. vittnesplikt.29 Ytterligare exemplifiering
finns i förarbetena30 och praxis.31
24 Bet. s. 27 och Fahlbeck s. 247 25 Bet. s. 113
26 Fahlbeck s. 254
27 Fahlbeck skriver att lagrummen måste läsas tillsammans för en fullständig förståelse av FHL. s. 247 28 Bet. s. 34
29 Prop. s. 45
30 Se bet. s. 91 som hänvisar till uttalanden i prop. ang. 5-7 §§ 31 T.ex. AD 2003 nr 21
3
Straffansvaret enligt FHL
3.1 Civil- och strafflag i ett
FHL innehåller både civilrättsliga och straffrättsliga regler. Ett angrepp på företagshemlig-heter kan vara straffbart enligt 3 och 4 §§ FHL eller endast skadeståndsgrundande enligt 6-8 §§ FHL. Straffansvaret enligt 3 och 4 §§ FHL inträder endast om någon kommit över en företagshemlighet på olovlig väg. Den som lovligen, dvs. på tillåten väg t.ex. i sin tjänsteut-övning, fått kunskap om en företagshemlighet kan inte straffas enligt FHL, varken för åtkomsten av kunskapen eller för olovligt röjande eller utnyttjande. Däremot kan ska-deståndsansvar bli aktuellt.
En näringsidkare delar ofta med sig frivilligt av sina företagshemligheter i samband med olika avtal som förekommer i dennes näringsverksamhet. Vid anställningsavtal, samarbets-avtal, affärsförbindelser m.m. sker många gånger en nödvändig kunskapsöverföring som innefattar företagshemligheter. Information som överförts på liknande sätt har naturligtvis åtkommits på lovlig väg. Detta utesluter straffansvar för själva vetskapen om företagshem-ligheten även om en avtalspart skulle råka få del av hemlig information som inte hör till avtalssituationen. Om en avtalspart olovligen röjer eller utnyttjar en företagshemlighet som han eller hon kommit åt på lovligt sätt föreligger endast avtalsbrott. Huvudregeln för avtals-brott är att sådana inte är straffbelagda hur klandervärda de än kan vara.32 Parterna
förvän-tas i en avtalssituation ha beaktat eventuella konsekvenser av ett avtalsbrott. Det som FHL erbjuder om parterna inte själva reglerat avtalsbrott sinsemellan är skadestånd och förbud.
3.2 Straffbestämmelserna i FHL
FHL innehåller två straffbestämmelser. Det avgörande för straffansvaret är, som ovan nämnts, om tillgången till företagshemligheten är lovlig eller olovlig. Enligt 3 § FHL kan den som med uppsåt olovligen bereder sig tillgång till en företagshemlighet dömas för
företags-spioneri. Den som anskaffar en företagshemlighet med vetskap om att den som
tillhandahål-ler hemligheten eltillhandahål-ler någon före honom beretts sig tillgång till denna genom företagsspio-neri kan enligt 4 § FHL dömas för olovlig befattning med företagshemlighet. Straffansvaret enligt 3 och 4 §§ FHL inträder redan i och med det olovliga anskaffandet respektive förvärv av tidigare olovligt anskaffad företagshemlighet.33 Det krävs inte att gärningsmannen även
utnyttjat eller röjt hemligheten. Kriminaliseringen är således inriktad på det olovliga anskaf-fandet medan förfaranden som innebär att någon utnyttjar eller röjer en företagshemlighet som han eller hon fått tillgång till på ett lovligt sätt är endast skadeståndsgrundande.
Vad som menas med att anskaffandet av den hemliga informationen ska ske olovligen är normalt inte svårt att avgöra när gärningsmannen är någon utomstående. När det är fråga om en anställd som är gärningsman uttalas i propositionen att paragrafen i princip täcker de fall då denne bereder sig tillgång till sådan information som ligger klart utanför hans arbets-uppgifter. Det är däremot inte straffbart att någon i sin anställning får del av sådan
32 Dessa förhållanden har kritiserats pga. utgången i Ericsson-målet och en viss utvidgning av straffansvaret kom att diskuteras. Förhållandena har behandlats i utredningen SOU 2008:63 ”Förstärkt skydd för före-tagshemligheter” som kom den 10 juni 2008 där det föreslås vissa ändringar i ansvarsbestämmelserna, se s. 160.
mation som han visserligen inte behöver för att klara sina arbetsuppgifter men som han ändå får reda på när han på vanligt sätt utför sina arbetsuppgifter.
I uttrycken ”bereder sig tillgång till” i 3 § FHL och ”anskaffar” i 4 § FHL ligger att gär-ningsmannen utövar en viss aktivitet. En förutsättning för straffansvar enligt 3 § FHL är att gärningen begås med uppsåt och för 4 § FHL att gärningsmannen vid förvärvet äger vetskap om ett föregående angrepp genom företagsspioneri.34 På samma sätt som i fråga om andra
brott kan företagsspioneri begås endast av fysiska personer.
3.3 Konkurrensen mellan straffbestämmelserna i FHL och
liknande bestämmelser i brottsbalken
I huvudsak utgör angrepp på företagshemligheter inte straffbara gärningar. Som det har framgått ovan har dock vissa gärningar ansetts särskilt allvarliga och därför kriminaliserats i FHL. Gärningar som är kriminaliserade i FHL är i de flesta fall kriminaliserade även i brottsbalken. När en gärning omfattas av straffbestämmelserna i FHL ska ansvar utdömas enligt den lagen även om gärningen omfattas av straffstadganden i brottsbalken. Detta framgår indirekt av 3 § 2 st FHL. Undantagna är de fall då gärningen är belagd med sträng-are straff i brottsbalken.35 Av praktisk betydelse här är främst grovt spioneri, 19 kap. 6 §
brottsbalken, med straffmaximum om livstids fängelse.
En gärningsman ska alltså dömas endast enligt FHL trots att förfarandet kan vara straffbart enligt andra straffstadganden. Den som t.ex. genom stöld bereder sig tillgång till en före-tagshemlighet ska dömas endast för företagsspioneri. Det förhållandet att förfarandet – stölden – skulle ha varit straffbart även enligt andra regler utgör emellertid en omständighet som kan göra att företagsspioneriet ska anses som grovt.36
Angrepp på företagshemligheter kan också vara straffbara enligt brottsbalken men inte enlig FHL. Om angreppet strider mot allmänna ansvarsregler i brottsbalken innebär det förhållandet att angreppet går fritt från straffansvar enligt FHL inte att ansvarsfrihet före-ligger enligt brottsbalken. FHL innehåller inte en uttömmande straffrättslig reglering av angrepp på företagshemligheter. Olika situationer är tänkbara. Ett exempel är när angrep-pet skett i form av röjande eller utnyttjande av företagshemlighet som någon har lovlig tillgång till. Ett sådant röjande eller utnyttjande är inte straffbelagt utan endast skadestånds-grundande. Röjandet eller utnyttjandet kan dock ha gjorts i strid med bestämmelser om tystnadsplikt. I så fall kan brott mot tystnadsplikten 20 kap. 3 § brottsbalken föreligga.37 Ett
annat exempel är när ett angrepp på företagshemligheter inte är obehörigt till följd av 2 § FHL. Om det tillvägagångssätt som använts för att få tag i hemligheten är otillåtet enligt allmänna regler i brottsbalken ger 2 § FHL inte skydd. Typfallet är att någon stjäl hemliga handlingar på en arbetsplats för att avslöja allvarliga missförhållanden där. Här kan det vara fråga om olika straffbara förfaranden beroende på omständigheterna.
34 Prop. s 38-41 och Fahlbeck s. 281 35 Se 3 § 2 st FHL och 4 § 2 st FHL 36 Prop. s. 39
3.4 Utökat straffansvar i framtiden
För närvarande finns alltså två straffbestämmelser i FHL – 3 och 4 §§. Utredningen om skyddet för företagshemligheter har föreslagit att straffansvaret ska utvidgas till att även omfatta vissa obehöriga röjanden och utnyttjanden av företagshemligheter som görs av personer med lovlig tillgång till hemligheten, bl. a. anställda.38 Som lagstiftningen ser ut i
dagsläget drabbas inte dessa av straffansvar eftersom det brister i rekvisitet om att tillgång-en till hemlighettillgång-en ska vara olovlig.
3.5 Skadeståndsansvaret vid brott
Med straffansvaret för företagsspioneri och olovlig befattningen med företagshemlighet följer ett skadeståndsansvar som har kommit till uttryck i 5 § FHL. Den som har gjort sig skyldig till brott enligt 3 eller 4 §§ FHL ska ersätta den skada som uppkommer genom brottet eller genom att företagshemligheten obehörigen utnyttjas eller röjs.
Den som har gjort sig skyldig till brott enligt FHL kan enligt denna paragraf bli ska-deståndsskyldig dels för den skada som uppkommer genom brottet, dels för den skada som följer av ett senare obehörigt utnyttjande eller röjande av företagshemligheten. Detta innebär att om gärningsmannen röjer företagshemligheten till annan som är i god tro39 och som i sin
tur utnyttjar företagshemligheten ådrar sig gärningsmannen ansvar även för den skada som uppkommer genom detta utnyttjande. Om mottagaren av företagshemligheten är i ond tro blir även denne skadeståndsskyldig enligt 8 § FHL (se avsnitt 4.4).
Fördelningen av skadeståndsansvaret mellan fler skadeståndsskyldiga har inte reglerats i FHL. När en skadeståndsrättslig fråga inte regleras i FHL utgör SkLs40 regler och allmänna
ska-deståndsrättliga principer komplement till FHL. Fördelningen av skadeståndsansvaret sker med tillämpning av 6 kap. 4 § SkL vilket leder till ett solidariskt ansvar för den skada som uppkommit.
38 SOU 2008:63 s. 160
39 Se 2 § 3 st FHL
4
Skadeståndsansvaret
Missbruk av företagshemlighet kan som nämnts ovan medföra inte bara straffansvar utan även skadeståndsansvar. Det finns också bestämmelser i FHL som reglerar ett ansvar frikopplat från straffansvaret. Karaktäristiskt för de senare är att den skadestånds-grundande handlingen utgör ett brott mot någon form av tystnadsplikt. En tystnadsplikt kan antingen vara avtalad eller lagstadgad. En avtalad tystnadsplikt kan vara uttryckligen avtalad eller vara en mer eller mindre underförstådd del av ett avtal. Denna typ av tystnadsplikt förekommer i anställnings- och affärsförhållanden. Vidare är en stor del av informations-flödet inom offentlig verksamhet underkastat tystnadsplikt genom bestämmelser i sekre-tesslagen41 och brott mot denna kan medföra straffansvar utöver skadeståndsansvaret.
Offentliganställdas tystnadsplikt är alltså reglerad i lag och kan inte begränsas eller utvidgas genom enskilda avtal. Däremot kan tystnadsplikten för privatanställda utvidgas, t.ex. att gälla även efter avslutad anställning.
Skadeståndsbestämmelserna i FHL är indelade utifrån den relation en angripare har till den näringsidkare vars företagshemligheter har angripits. I det föregående har beskrivits en angripare som bär ett straffrättsligt ansvar som även medför skadeståndsansvar enligt 5 § FHL. Lagens 6 § reglerar skadeståndsansvaret för affärspartners. 7 § 1 st FHL reglerar ska-deståndsansvaret för anställda. Vidare har FHL två bestämmelser, 7 § 2 st och 8 § som är
lagfästa tystnadsplikter för arbetstagare respektive var och en som kommer i kontakt med en
företagshemlighet som har angripits enlig FHL. 8 § FHL reglerar utomståendes ansvar och har störst betydelse för konkurrenter.
Angrepp på företagshemligheter kan berättiga till skadestånd även enligt andra regler än de i FHL. Denna lag som är en speciallag innehåller dock en i det närmaste fullständig reglering av skadeståndsrättsliga frågor som rör angrepp på företagshemligheter. Detta innebär att det är mera sällan som tillämpning av andra skadeståndsrättsliga regler blir aktuellt. Det är först när FHL av någon anledning inte blir tillämplig som skadestånd enligt andra regelverk, som t.ex. SkL, kan komma i fråga. En ganska vanlig sådan situation är brott mot den lojali-tetsplikt som följer av ett anställningsavtal utan att det samtidigt rör sig om brott mot FHL. Vad som då ofta brister är att den angripna hemligheten inte stämmer in på FHLs defini-tion av en företagshemlighet. Det finns dock situadefini-tioner då bestämmelser utanför FHL kan komma att tillämpas parallellt med de i FHL.
4.1 Relevanta skadeståndsbestämmelser utanför FHL
Skadeståndsreglerna i FHL är tänkta som en samlad reglering av skadeståndsansvaret när företagshemligheter utnyttjas eller röjs i strid med tystnadsplikter i affärs- och anställnings-förhållanden,42 6 och 7 §§ FHL. Även skadeståndsansvar vid angrepp på
företagshemlighe-ter som inte innebär brott mot en tystnadsplikt är reglerad i FHL, 5 och 8 §§. Reglerna utgör specialbestämmelser som ska tillämpas inom lagens tillämpningsområde före be-stämmelser i SkL och allmänna kontraktsrättsliga regler om skadestånd.43 En konsekvens av
41 Sekretesslagen (1980:100)
42 Bet. s. 42 43 Bet. s. 42-43
denna rangordning är att bestämmelsen i SkL om att arbetstagares skadeståndsskyldighet förutsätter synnerliga skäl inte gäller när det är fråga om angrepp på företagshemligheter.44
Följer en tystnadsplikt av bestämmelser i kollektivavtal blir däremot skadeståndsreglerna i MBL tillämpliga.45 MBL utgör alltså speciallag i förhållande till FHL och tillämpas inom sitt
område.
Vidare är SkL tillämplig som ett komplement till FHL. Frågor som inte är reglerade i FHL kan vara reglerade i SkL. Eftersom bestämmelserna i FHL är ganska heltäckande är ut-rymmet för tillämpning av andra bestämmelser liten. Ett exempel är dock 6 kap. 4 § SkL som blir aktuell vid fördelning av skadeståndsansvaret mellan två eller fler ersättningsskyl-diga eftersom någon bestämmelse som reglerar den situationen saknas i FHL.
Allmänna skadeståndsrättsliga principer utgör också komplement till FHL. Ett exempel är
principalansvaret enligt 6 § FHL där en arbetsgivare får ta ansvar för anställdas hantering av affärspartners företagshemligheter.
4.2 Skadeståndsansvar i affärsrelationer
Inom ramen för olika typer av affärsrelationer är det ofta nödvändigt med överföringar av information som utgör företagshemlighet. Information som har meddelats i ett sådant sammanhang är naturligtvis åtkommen på tillåtet sätt. Utnyttjande eller röjande av sådan information kan därför inte föranleda straffansvar utan ses som ett avtalsbrott som kan ge upphov till skadeståndsansvar enligt 6 § FHL.
För ansvar uppställs fem objektiva och ett subjektivt rekvisit. De objektiva rekvisiten är: 1) att informationen utgör företagshemlighet
2) att näringsidkaren har fått del av företagshemligheten i samband med en affärsförbindelse 3) att näringsidkaren var i ond tro – företagshemligheten har meddelats i förtroende 4) att näringsidkaren utnyttjar eller röjer företagshemligheten
5) att skada har uppkommit
Det subjektiva rekvisitet är 6) att angriparen haft uppsåt eller varit oaktsam. Utöver detta krävs 7) att utnyttjandet/röjandet varit obehörigt enligt 2 § FHL.
Innan jag går närmare in på de olika rekvisiten enligt lagrummet ska följande nämnas. 6 § FHL bygger på en avtalad tystnadsplikt. Om detta avtal, uttalat eller underförstått, innehål-ler några skadeståndsreginnehål-ler går dessa före reginnehål-lerna i FHL eftersom 6 § är dispositiv. Ska-deståndsansvaret ska då bestämmas genom tolkning av parternas avtal. Om avtalsregler för skadestånd saknas blir FHL tillämplig.
Begreppet företagshemlighet har förklarats i det föregående (se kapitel 2) liksom vad som utgör ett obehörigt angrepp (se avsnitt 2.4). Kravet på att näringsidkaren ska ha fått del av informationen i samband med en affärsförbindelse inrymmer många olika kommersiella
44 Prop. s. 43 45 Bet. s. 43
ter mellan näringsidkare. Ofta föreligger det en avtalsrelation mellan näringsidkaren och den som har fått del av företagshemligheten, men något bindande avtal behöver inte ha kommit till stånd. Mottagande av en företagshemlighet kan ha skett på ett sådant sätt att ett förtroendeförhållande kan anses föreligga redan under ett förhandlingsskede.46
Bestämmelsen kräver att motparten ska ha tagit del av informationen i förtroende. Detta krav är uppfyllt endast om mottagaren har insett eller borde ha insett att informationen har meddelats under förutsättning att den inte obehörigen röjs eller utnyttjas. En motpart som inte har insett och inte heller borde ha insett att den mottagna informationen är en före-tagshemlighet är inte i ond tro och kan därför inte ställas till svars. Den avgörande tidpunk-ten för ond tro är när motpartidpunk-ten fick del av informationen, inte tidpunktidpunk-ten för röjan-det/utnyttjandet.47 Det ska vara klart för motparten redan vid själva
informationsöverfö-ringen att uppgifterna lämnas under tystnadsplikt.
Näringsidkaren vars företagshemlighet angripits behöver inte uttryckligen ha påtalat att informationen ska hållas hemlig, ännu mindre behöver parterna ha avtalat om detta. Det är i princip tillräckligt att det framgår av omständigheterna att informationen har lämnats i förtroende. Men eftersom bevisbördan för att uppgifterna har lämnats i förtroende ligger på den angripne näringsidkaren48 ligger det också i dennes intresse att företa
säkerhetsåt-gärder.
Ibland kan det vara så att en näringsidkare delar med sig av företagshemligheter i större utsträckning än vad motparten har behov av och är beredd att ta ansvar för. Sådan
överskottsinformation omfattas inte av tystnadsplikten. Ansvar föreligger endast för sådan
information som mottagaren accepterar att ta emot i förtroende.49
Rekvisitet att hemligheten ska utnyttjas eller röjas innebär krav på en viss aktivitet.50 Med
utnyttjande avses enligt propositionen att någon i egen kommersiell verksamhet praktiskt tillämpar den information som företagshemligheten innefattar. Det uppställs inte krav på att verksamheten ska vara vinstgivande. Med röjande avses enligt propositionen att gär-ningsmannen avslöjar företagshemligheten för någon annan oavsett om det sker mot er-sättning eller inte.51
En grundläggande förutsättning för skadestånd är att skada har uppkommit. FHLs skadebe-grepp är mycket vidsträckt och framgår av 9 §. Skadebeskadebe-greppet behandlas i kapitel 5 nedan. Mottagarens utnyttjande eller röjande av en företagshemlighet ska ha skett med uppsåt eller av oaktsamhet – med en gemensam term vållande. Skadeståndsansvaret i affärsförbindelser är alltså sedvanligt culpaansvar. Mottagare har även principalansvar för sina anställdas vållan-de52 om inte ”synnerliga skäl” finns som kan göra att 4 kap. 1 § SkL blir tillämplig och den
46 Prop. s. 42 47 Fahlbeck s. 292 48 Prop. s. 43 49 Prop. s. 22 och 43 50 Fahlbeck s. 287 51 Prop. s. 41 52 Prop. s. 63
anställde får bära ett personligt ansvar för uppkommen skada. Vidare kan skadestånds-grundande oaktsamhet anses föreligga för arbetsgivare vid: 1) val av arbetstagare som får del av den hemliga informationen (culpa en eligendo); 2) vid anvisningar om hur den hem-liga informationen får användas (culpa in instruendo); och 3) vid övervakande av hur den hemliga informationen används (culpa in inspeciendo).53
Kravet på att utnyttjandet eller röjandet ska vara obehörigt är generellt och framgår som tidigare nämnts av 2 § FHL. Allmänt sett föreligger obehörighet när hemligheten används på ett sätt som inte varit avsett i affärsrelationen.54
Lagrummet tyder vidare på att tystnadsplikten inte är begränsad i tid. Av förarbetena framgår att tystnadsplikten i allmänhet kvarstår så länge som företagshemligheten som sådan består eller med andra ord så länge ett röjande är ägnat att medföra skada för näringsidkaren.55
Tystnadsplikten mellan näringsidkare i affärsrelationer består även efter det att mellanha-vandena har upphört. Detta skiljer sig markant från vad som gäller i förhållandet mellan en näringsidkare och dess anställda.
4.3 Anställdas skadeståndsansvar
Av 7 § 1 st FHL framgår att en arbetstagare som uppsåtligen eller av oaktsamhet utnyttjar eller röjer en företagshemlighet hos arbetsgivaren som han har fått del av i sin anställning under sådana förhållanden att han insåg eller borde ha insett att han inte fick avslöja den kan bli skyldig att ersätta den skada som uppkommer genom hans förfarande.
4.3.1 Lagrummets koppling till arbetsrätten
7 § 1 st FHL reglerar anställdas skadeståndsansvar vid obehöriga angrepp på företagshem-ligheter. Ett obehörigt angrepp enligt lagrummet kan ske dels när en anställd röjer en före-tagshemlighet för en utomstående genom att bryta mot sin tystnadsplikt och dels när en an-ställd utnyttjar arbetsgivarens företagshemlighet i egen kommersiell verksamhet. Både röjande och utnyttjande handlar i slutänden om att arbetsgivaren – den näringsidkare vars företags-hemlighet har angripits – får en försämrad konkurrenssituation genom att någon annan praktiskt tillämpar företagshemligheten i egen kommersiell verksamhet eller får reda på information som är avsedd att hållas hemlig. Denna typ av agerande leder till en osund konkurrens som beivras av lagstiftaren. Var finns då den regel som stadgar att arbetstagaren har tystnadsplikt angående arbetsgivarens företagshemligheter och den regel som förbjuder arbetstagaren att använda arbetsgivarens företagshemligheter i egen kommersiell verksam-het?
7 § 1 st FHL stipulerar inte någon laglig tystnadsplikt för företagshemligheter. Lagrummet anger endast förutsättningarna för skadeståndsansvar för brott mot en redan existerande
tystnadsplikt som bygger på regler utanför FHL. Denna tystnadsplikt kan följa av (annan) lag
såsom det är för de offentliganställda eller vara avtalad – uttryckligt eller underförstått – såsom det är för de flesta privatanställda.
53 Fahlbeck s. 298 f
54 Prop. s. 43 55 Prop. s. 43
För privatanställda finns inte några lagregler om tystnadsplikt bortsett från regler för några få yrkesgrupper. Förbudet mot konkurrens med arbetsgivaren för privatanställda är inte heller lagfäst. Båda områdena har alltså reglerats genom avtal. Uttryckligt avtalade regler kan finnas i anställningsavtal, andra personliga avtal eller kollektivavtal. Därutöver kan det finnas ensi-digt utfärdade ordningsföreskrifter som reglerar dessa frågor. Sådan reglering kan utformas tämligen fritt men måste naturligtvis hållas inom tvingande lagstiftnings gränser. T.ex. torde en arbetstagare inte kunna gentemot en arbetsgivare förbinda sig att inte avslöja brottslig verksamhet på arbetsplatsen. Ett sådant avtal torde vara utan verkan och därför inte kunna medföra skadeståndsskyldighet för arbetstagaren.56 En yttersta gräns för avtalsfriheten
följer av bestämmelserna i 3 kap. AvtL57 och allmänna rättsprinciper.
Även i avsaknad av uttrycklig avtalsreglering anses en viss tystnadsplikt och förbud att konkurrera med arbetsgivaren följa av anställningsavtalet som ett underförstått krav på lojalitet, s.k. lojalitetsplikt. Den lojalitetsplikt mot arbetsgivaren som anställda har pga. an-ställningsförhållandet får alltså betydelse för skyldigheten att inte röja eller utnyttja arbets-givarens företagshemligheter.
Privatanställdas ansvar enligt FHL bygger således huvudsakligen på den arbetsrättsliga
lojali-tetsplikten som inte är lagfäst. Den utgörs av olika utfyllande regler kring ett anställningsav-tal vilka har utvecklats genom domstolarnas praxis. Innebörden av lojalitetsplikten är att det i ett anställningsförhållande ställs krav på att parterna är lojala mot varandra. Den består av en rad andra förpliktelser utöver de om tystnadsplikt och förbud mot konkurrens med arbetsgivaren som är relevanta för FHLs del. Lojalitetskravet är ömsesidigt men har sin huvudsakliga betydelse när det gäller en arbetstagares lojalitet mot arbetsgivaren. AD har i flera domar hänvisat till följande beskrivning av lojalitetsplikten formulerad av Folke Schmidt:
”Den grundläggande synpunkten är att arbetstagaren inte får skada arbetsgivaren. Gemensamt för de skilda aspekterna på kravet på lojalitet är tanken att anställningsavtalet inte enbart består i utbyte av vanliga förmögenhetsrättsliga prestationer, utan skapar ett personligt förhållande mellan parter-na. Anställningen grundar förpliktelser som går längre än vad som gäller i kontraktsförhållanden i allmänhet; de ligger vid sidan av själva arbetsprestationen och skulle därför kunna karaktäriseras som biförpliktelser. Skall man söka ange en gemensam synpunkt är det att arbetstagaren är skyldig att sätta arbetsgivarens intresse framför sitt eget samt att undvika lägen, där han kan komma i pliktkollision.”58
Det har i praxis klarlagts att det inte har någon betydelse för den privatanställdes tystnads-plikt om denne är bunden av en uttryckligt avtalad sådan eller om tystnadstystnads-plikten anses följa av lojalitetsplikten som är ett led i anställningsförhållandet.59 Tystnadsplikten är
där-med i det närmaste total när arbetsgivaren löper risk för skada. Det finns dock två mycket viktiga undantag. Det ena undantaget handlar om att en anställd kan under vissa förutsätt-ningar som framgår av 1 och 2 §§ FHL offentliggöra sådant som arbetsgivaren vill hålla hemligt, utan att ingripande med stöd av FHL kan ske. Det andra undantaget är arbetstaga-res kritikrätt såsom den vuxit fram i ADs praxis. Ett avslöjande kan dessutom ske under anonymitetsskyddet i TF och YGL om uppgifterna lämnas till opinionsbildare i
56 Bet. s. 45
57 Lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område 58 Schmidt, Löntagarrätt s. 257 f och t.ex. AD 1994 nr 79
ringssyfte. Detta har dock inte karaktären av ett undantag utan är mer en konsekvens av att anonymitetsskyddet omfattar alla uppgiftslämnare.
Huvudregeln är att arbetstagarens lojalitetsplikt mot arbetsgivaren upphör när anställningen
avslutas. Lojalitetsplikten har inte någon ”efterverkan”. Arbetstagaren kan sedan
anställning-en har upphört fritt t.ex. kritisera sin tidigare arbetsgivare, utnyttja och röja allt sitt kunnan-de från kunnan-den tidigare anställningen – inklusive arbetsgivarens företagshemligheter – samt bedriva konkurrerande verksamhet.60 Ett undantag från denna princip finns i 7 § 2 st FHL som
ålägger tidigare anställda tystnadsplikt om det finns ”synnerliga skäl”. Enligt propositionen
föreligger synnerliga skäl då arbetstagaren på ett stötande sätt har missbrukat det förtroen-de som följer av anställningsförhållanförtroen-det.61 FHL skyddar således inte mot arbetstagare som
använder sig av sin tidigare arbetsgivares företagshemligheter på ett sätt som inte är stötande eftersom 7 § 2 st då inte är tillämpligt. Även skadestånd på grund av lojalitetsplikten är uteslutet eftersom denna upphör när anställningen avslutas. Den arbetsgivare som är ange-lägen om att skydda sina företagshemligheter efter en anställnings upphörande kan dock uppnå ett sådant skydd avtalsvägen. Det är här s.k. konkurrens- och sekretessklausuler kommer in i bilden när det gäller företagshemligheter.
4.3.2 7 § 1 st FHL
7 § FHL reglerar alltså arbetstagares ansvar för röjande eller utnyttjande av arbetsgivarens företagshemligheter. En arbetstagares ansvar enligt 7 § FHL innefattar endast skadestånd. Rekvisiten i 7 § 1 st FHL är:
1) att informationen utgör företagshemlighet
2) att arbetstagaren har fått del av företagshemligheten i sin anställning 3) att arbetstagaren var i ond tro
4) att arbetstagaren utnyttjar eller röjer hemligheten
5) att skada har uppkommit
6) uppsåt eller oaktsamhet
7) röjandet/utnyttjandet är obehörigt som egentligen följer av 2 § FHL
Flera av rekvisiten hämtar sitt innehåll från den lojalitetsplikt som följer av anställningsavta-let. Såsom det beskrivits ovan är denna lojalitetsplikt omfattande och täcker i stort sett alla handlingar som kan skada arbetsgivaren. Det är dock inte tänkt att alla brott mot lojalitets-plikten i form av brott mot tystnadslojalitets-plikten eller bedrivande av konkurrerande verksamhet automatiskt innebär skadeståndsansvar enligt FHL. Lagen uppställer ett stort antal egna rekvisit och har ett snävare tillämpningsområde. Ett brott mot FHL är nog alltid även brott mot lojalitetsplikten men brott mot lojalitetsplikten är inte alltid också brott mot FHL. Den koppling som finns mellan anställningsavtalets lojalitetsplikt och FHL kan sammanfattas på det sättet att en arbetstagare som bryter mot sin lojalitetsplikt genom att utnyttja eller röja en företagshemlighet på ett obehörigt sätt löper risk att bli skadeståndsansvarig enligt 7 § FHL.
60 Prop. s. 19
En viktig begränsning i möjligheten att sätta stopp för anställdas röjande och utnyttjande av hemlig information finns i den lagliga definitionen av begreppet företagshemlighet. En arbets-tagare som röjer eller utnyttjar en hemlighet som utgörs av dennes personliga skicklighet m.m. gör sig inte skyldig till brott mot FHL även om det är till skada för arbetsgivaren. Detta hänger samman med att begreppet företagshemlighet enligt motivuttalandena till 1 § FHL inte omfattar arbetstagarens personliga skicklighet. Arbetstagaren kan dock genom ett sådant agerande bryta mot sin lojalitetsplikt eftersom arbetsgivaren lider skada av dennes handlande. Detta kan föranleda arbetsrättsliga påföljder i form av uppsägning eller avsked. Även skadestånd kan komma i fråga dock inte enligt FHL.
Det är viktigt att framhålla att regeln endast gäller för information som arbetstagaren fått del
av i sin anställning. Hemligheten ska ha ett sådant samband med anställningen att den
omfat-tas av den lojalitetsplikt som följer av varje anställningsförhållande. För alla företagshemlig-heter som har direkt samband med arbetstagarens tjänst gäller tystnadsplikt och utnyttjan-deförbud.62 Företagshemligheter som arbetstagaren får del av som ett led i utförandet av
sina arbetsuppgifter omfattas utan vidare av denna lojalitetsplikt. Företagshemligheter som arbetstagaren anförtros eller får reda på av ren slump och som denne inte behöver ha vetskap om för att kunna utföra sina arbetsuppgifter omfattas också av lojalitetsplikten. Det torde inte finnas några situationer då, till skillnad från 6 § FHL, kunskap om företags-hemlighet kan sägas utgöra överskottsinformation som fritt kan utnyttjas eller röjas.63
Vidare krävs för skadeståndsansvar att arbetstagaren haft någon form av insikt om att informationen inte fick avslöjas. Detta krav på ond tro har nära samband med det subjektiva rekvisitet uppsåtligen eller av oaktsamhet. Om det går att påstå att en arbetstagare varit i ond tro, dvs. insett eller bort inse att han inte fick avslöja en företagshemlighet, talar det i sig för att denne också förfarit åtminstone oaktsamt när han röjt eller utnyttjat hemligheten. Be-dömningen om arbetstagarens handlande varit skadeståndsgrundande görs således dels genom att undersöka förekomsten av ond tro hos arbetstagaren och dels vanlig culpabe-dömning dvs. mot bakgrund av hur en normal arbetstagare borde ha betett sig.64
Hur kommer man då fram till att ond tro föreligger? Enligt förarbetena är förutsättningarna för ond tro uppfyllda om arbetsrutinerna, säkerhetsinstruktionerna eller liknande var ut-formade på ett sådant sätt att arbetstagaren med hänsyn därtill insett eller borde ha insett att det rört sig om hemlig information. Vad arbetstagaren borde ha insett beror således bl.a. på de åtgärder som arbetsgivaren har vidtagit till skydd för företagshemligheten.65 Här
föreligger ett samband med hemlighållanderekvisitet i 1 § FHL. Enligt detta uppställs inte några formkrav för hemlighållande och det är i princip tillräckligt att det framgår av om-ständigheterna att en viss information är ämnad att hållas hemlig. Dock kan det vara så att en arbetsgivare som från början tydligt klargjort vad som gäller för hanteringen av före-tagshemligheter får det lättare att bevisa ond tro hos en arbetstagare.
Vidare är den avgörande tidpunkten för ond tro den tidpunkt då arbetstagaren fick del av informationen, inte tidpunkten för röjande/utnyttjandet. Detta innebär att om arbetstaga-ren tagit emot uppgiften utan att inse eller böra inse att den var hemlig föreligger inte
62 Prop. s. 44-45 63 Fahlbeck s. 307 64 Prop. s. 45 65 Prop. s. 45
skadeståndsansvar enligt lagrummet vid en efterföljande utnyttjande eller röjande även om arbetstagaren då är ond tro.66
Sammanfattningsvis borde det bli så att ju tydligare tystnadsplikten är uttalad och uppenbar för arbetstagaren vid tidpunkten för delgivningen av den hemliga informationen, desto lättare torde det bli att påvisa ond tro hos denne. Detsamma torde gälla bedömningen angående uppsåt eller oaktsamhet.67
En del av rekvisiten har behandlats tidigare. Detta är fallet med kraven på att företagshem-ligheten ska ha röjts eller utnyttjats och att angreppet på företagshemföretagshem-ligheten ska vara obehörigt. Skada behandlas i kapitel 5.
4.3.3 7 § 2 st FHL
Skadeståndsansvar enligt 7 § 1 st FHL kan drabba en anställd som under pågående anställ-ning bryter mot sin tystnadsplikt eller utnyttjar arbetsgivarens företagshemlighet i egen kommersiell verksamhet. Efter det att anställningen avslutats kan skadeståndsansvar utkrä-vas med stöd av 7 § 2 st FHL endast om det föreligger synnerliga skäl.
En arbetstagares tystnadsplikt pga. anställningsavtalet upphör att gälla när anställningen avslutas. Samtidigt upphör förbudet mot att i egen kommersiell verksamhet utnyttja en arbetsgivares företagshemligheter. Anledningen är att lojalitetsplikten upphör. Detta under förutsättningen att parterna inte har kommit överens om att förlänga lojalitetsförpliktelsen enligt anställningsavtalet att gälla även efter att anställningen upphört. Om så inte skett är det i princip fritt fram för en tidigare anställd att utnyttja allt sitt vetande inklusive den tidigare arbetsgivarens företagshemligheter. 7 § 2 st FHL kan sägas begränsa denna frihet i syfte att upprätthålla en sund konkurrens. Regeln innebär en lagfäst tystnadsplikt efter avslutad
anställning och förbud mot utnyttjande av en tidigare arbetsgivares företagshemligheter när
omständig-heterna är sådana att de utgör synnerliga skäl. Skadeståndsansvar efter avslutad anställning inträder således när rekvisiten för ansvar enligt 7 § 1 st FHL är uppfyllda och det dessutom föreligger synnerliga skäl.
Anledningen till regleringen med ”synnerliga skäl” är enligt förarbetena att det i vissa lägen kan framstå som stötande om allvarliga angrepp på företagshemligheter skulle bli fria från sanktioner därför att angriparens anställning har upphört när angreppet fullbordas. Det ska vara fråga om fall då arbetstagaren på ett stötande sätt har missbrukat det förtroende som följer av anställningsförhållandet.68
Propositionen ger även vissa exempel på omständigheter som kan utgöra synnerliga skäl. Sådana får i allmänhet anses föreligga då en arbetstagare har tagit anställning hos näringsid-karen i syfte att komma över hemlig information eller då han under sin anställning har förberett ett överförande av hemlig information till en konkurrerande verksamhet. Det senare kan ha skett exempelvis genom att arbetstagaren har inhämtat eller upprättat doku-mentation om företagshemligheten. Att den tidigare anställde har innehaft en position med vilken följer ett särskilt förtroende omnämns som en omständighet som kanske inte ensam men i förening med andra kan utgöra synnerliga skäl och utlösa skadeståndsansvar. Även
66 Fahlbeck s. 308 67 Iseskog s. 46 68 Prop. s. 46
