Med foku
s på bron
såldern
F
ör m
ellan
7
500 o
c
h
3
000
år
sedan
Ättehögen
Ättehög är ett urgammalt namn för gravhög och det är dessa som har gett Ä ttekulla dess namn. Ä ttehögar hittas vanligen på de högsta punkterna i landskapet. I Ä ttekullaomr ådet har vi funnit spår efter minst 30 gravhögar – sju sty cken finns fortfarande kvar. De ligger längs höjdr yggen i den östr a delen av Ättekulla par allellt med kusten. Någr a gr avhögar finns ä ven längs med Råån vid Raus.Gravhögarna har tillkommit under en
tusenårsperiod
– från stenålderns slutsk
ede
till övergången mellan br
onsålder och järnålder . Tidigar e ant ogs högarna innehålla anfädr ar eller anmödr ar till ätter eller släkter , men ark eologiska utgr ävningar har visat att de snar
are kan beskriv
as som släkttr äd.
Det är inte bar a en person som är begr avd. I Ättekulla omr ådet har upp till tolv begr avningar hittats i samma hög. Ättekullas gr avhögar är ursprungligen fr ån den äldr e delen av brons åldern, cirka 3
500 år gamla. Den döde
lades i en hällkista
– ett litet rum med
släta stenblock, i urholkade trädstammar eller direkt på mark en. Där efter täcktes allt av stenar och ovanpå lades jord och grästuv or. Gravhögarna och omr ådena kring dem betr aktades som heliga och funger ade s om rituella samlingsplatser . Under den en yngr
e bronsåldern begr avs fler människor både i och runt om högarna. De döda kremer ades och de brända benen lades i en urna eller tr ä-ask som gr ävdes ned. Med sig kunde de få grav gå vor i form a v pil- och spjut - spetsar , rakkniv ar, pincetter , sylar och br ons knappar . Gropen täcktes sedan a v en stenhög eller stenflisor . Under bronsåldern bör jade människor bo i stora hus, i st orfamilj – fler a gener ationer tillsammans. Ber oende på år stid delade vi även bost
aden med djur
en vi höll oss med.
Hur det egna ”
modet ” eller själv förtroendet påverkades av tillgången t
ill verktyg och vapen a v brons v et vi int e. Kansk e gav det en känsla av övertag gent
emot
de som inte hade det
ta.
Unde
r många år v
ar spännen, armringar och halsband a
v brons en t ydlig signal om status och v älstånd. Till v änst er är en br onsfigur – ”Kat slösakvinnan ” avbildad. Den hit tades i Kat slösa och är cirka 2 600 år gammal. S tatyn finns idag i Helsingbor
gs museers samlingar
.
Hur det började
När vissa
stenar hettas upp i eld
kan det rinna ut metall
som sedan stelnar
när den sv alnar. Det hade människan upptäckt redan långt innan br onsåldern. Under bronsåldern kände
människan till att
metaller som guld, tenn
och koppar kunde utvinnas på det här sättet. De allr a äldsta fynden av smält koppar i världen
är 11 000 år gamla. Både koppar
och tenn är mjuka och formbar
a metaller
som duger
bra till smycken och enkla
redskap. Någon gång, a
v nyfik
enhet eller misstag,
blandades smält koppar med smält tenn – och en ny metall-legering uppst od – br ons. Brons är hår dare än både tenn och koppar
och går att slipa
så att den
får en vass egg.
Brons kunde gjutas
och man kunde ganska lätt tillv
erka saker i gjutformar a
v sten eller lera. På så sätt kunde
vi nu tillv
erka smy
cken, knivar, yxor och skålar
. Metaller v ar sällsynta vilket gjor de att för emål av brons
blev dyra lyxpr
odukter som få
hade r åd med.
Det var i princip bar
a de som härskade
som kunde
förse sina soldater
med br onsvapen. De flesta hade inte råd med br ons och där för fort-satte tillverkningen a v verkty g gjorda av sten, trä och ben under hela br
onsåldern.
Med bät
tre verktyg och ny
a tekniska land vinningar utvecklade s bland annat båttillverkningen fr ån urholkade tr ästammar t ill snabbar e lätta kanot er av djur hudar med t unna t rästommar . Kammar kunde till ex
empel tillverkas a
v ben.
Bondestenålder blir bronsålder
J
or
d
br
uk
o
ch
re
d
s
k
a
p
b
an
ar
v
ä
g fö
r c
iv
il
is
ation
e
n
För 7 500 till 4 000 år sedan v
ar havsnivån upp till fem meter högr
e än vad den är idag. Då v
ar de nedr e delarna a v Råån och L ussebäck en havsvikar i Ö resund. Under bondestenåldern började
människor
att röja upp gläntor i urskogen som täckte landet och skapade
på så sätt små åkr
ar. Kunskapen att odla spr
ed sig långsamt genom Europa
från nuv
arande Turkiet. Vi odlade genom att
först bränna eller hugga ned skog och anv
ända kol och aska som gödning, så kallat svedjebruk. Det v
ar främst korn och v
ete som odlades. Vi började ä
ven att ha tama djur
, fram för allt kor, getter, får och grisar
. Människorna ble
v nu bofasta när de odlade sin mat på samma plats. Nu slapp de flytta efter de djur som de tidigar
e jagade som föda. E
fterhand gjorde människorna
allt större avtryck i landskapet med nedhuggning a
v skog och sv
edjejordbruk. Åkrarna gödslades
inte vilket gjorde att skör
darna gav mindre efter någr
a år. De ö
vergavs då och ble v betesmark istället. Under br
onsåldern v
ar land-skapet en mosaik
av skogar
, åkrar och betesmark er.
En tidig
skaft-hålsyxa. Båtformig stridsyxa
från Glumslöv. Stridsyxa av brons … … och en br ons - spjutpspets från Köpinge. Bronsålder ns boplat ser har ungefär samma spridning i landskapet som under
stenåldern. Vi har hitt
at rester efter långhus fr ån både br
onsålder och järnålder vid Raus och vid Ramlösar
avinen. Flintskivyxor från Ättekulla. Urholkade t rästammar som har funger at som likkist or och gr avurnor med kr emer ingar har hittats i och runt
gravhögarna. BONDESTEN ÅLDER I SKÅNE Neolitiku m: 4200 – 1800 f.Kr. Yngre stenåldern – då de för
sta stendösarna uppför des och människor
na började med odling och ha t
amdjur. BRONSÅLDER I SKÅNE Äldre bronsålder : 1800 – 1000 f.Kr. Yngre bronsålde r: 1000 – 500 f.Kr.
Istid oc
h jägarst
enålder
Mä
n
niska
n
fö
l
je
r
d
ju
r
en
Den senaste istiden tog slut någon gång för mellan 17 000 till 13 000 år sedan. När inlandsisen drog sig
tillbaka formades det landskap som vi kan se idag. Efterhand som isen smälte började landborgen att
resa sig upp ur vattnet. Smältvattnet skapade raviner och dalgångar när det rann fram genom landskapet.
Det var på det sätt som det högt liggande Ättekulla formades, med Ramlösaravinen i norr och Rååns
dalgång i söder.
Klimatet var kallt – ungefär som vid nordpolen idag. De växter som trivdes i det klimatet var lågväxande
viden, dvärgbjörk och olika ris som odon, tranbär och lingon. Människorna följde efter de stora
dägg-djuren. Vid kusten kunde de jaga och bygga enklare boplatser. Bland de större däggdjuren fanns ullhårig
noshörning, mammut, ren, isbjörn, varg, och säl. Efterhand blev klimatet varmare och för ungefär
11 000 år sedan började skogar med björk, hassel, tall och ask att växa upp. Samtidigt invandrade djur
som uroxe, älg, hare, räv, bäver, vildsvin, kronhjort och rådjur.
Alm och ek spred sig in från söder och bildade ädellövskogar för 10 000 år sedan. På fuktiga
marker trivdes alen bäst. Idag kan fortfarande
upptäcka alsumpskog på promenadavstånd
härifrån – i sluttningen mot Backgården.
Jägarstenåldersmänniskorna b
yggde förmodligen runda hyddor av material som fanns i när
heten. En av de äldsta boplatserna som har hit
tats i Helsingborgsområdet är där Råån möter Lussebäck
en. Här bodde människor redan för cirka 10 000 år sedan.
För ungefär 13 000 år
sedan kom de först
a människorna hit från
kontinenten. När isen smält
e av och landet steg ur ha
vet vandrade
djur in från söder. Människor
na följde efter för att jaga dem.
Det är bland annat fynd av olika flintar
edskap som avslöjar jägarnas aktiviteter.
Eftersom människorna flyt
tade med bytesdjuren och
års tiderna, var de inte bofasta på samma sät
t som
idag. Många djur har
naturligt återkommande
rörelsemönster, vilket gjor
de att människorna kunde återkomma till samma platser
år efter år.
En kärnyxa. Kärnyxor, skivyxor och andra flintredskap tillhör de äldsta fynden i Helsingborgs museums samlingar.
JÄGARSTENSTENÅLDER I SKÅNE Paleolitikum: 14000 – 8800 f.Kr.
Äldre stenåldern – då istidsjägarna började tillverka skärande stenverktyg. Även verktyg och vapen av ben och trä
användes. Ren och säl var betydelsefulla byten.
Mesolitikum: 8800 – 4200 f.Kr.
Mellersta stenåldern – då människorna började använda hornyxor/hackor samt flintredskap som kärn- och skivyxor.
En halvmåne- formad flintskära. Trindyxor från Köpinge. En stockbåt är en trädstam som ur holkats med hjälp av stenv erktyg och eld. De äldst a bevarade fynden efter stockbåt
ar kring Östersjön har
påträffats i Tyskland och är över 7 000 år gamla.
Här le
ver ljungen kv
ar
Sedan senaste istiden har ljungen brett ut sig på de sandrika hedmark erna i området mellan Ättekulla och Öresund. Ordet ör , eller ør, är förresten ett fornnor
diskt ord för just sand. Ö
resund
är alltså det
sandiga sundet
mellan Helsingør
i norr
och Dragør och
Skanör i söder .
Ljung
tillhör en st
orfavorit bland många
a
v våra polliner
are och det
är inte helt
omöjligt
att du kan se
ett och annat
ljungsandbi suga nektar i den blommande ljungen. Ljung,
rölleka och blåklocka är
exempel
på ör
ter som trivs på
den torra mark
en som
ättekullarna
erbjuder. Ljungen som
växer på gravhögarna kansk e har funnits här sedan de by ggdes för 3 5 00 år sedan. Ljung, Calluna vulgaris.
Vä
l
k
om
m
e
n t
i
ll N
a
tu
r
pun
kt
Ä
t
teh
öge
n.
Hä
r st
år
d
u i
e
tt
l
an
ds
ka
p
med
en s
pänn
an
de
hi
s
t
or
i
a
. F
rå
n
den
h
ä
r
pla
t
se
n
kan
du
fak
tis
kt
se
s
på
r
a
v
oli
ka
ti
ds
åldr
a
r – f
r
å
n
i
s
tid
,
br
ons
å
lde
r,
järn
ål
d
er
och
nu
t
i
d.
Me
d
i
ll
us
tr
at
i
one
r
na
vill
v
i v
i
s
a h
ur l
and
sk
ap
et
h
ar
fö
r
ä
nd
rat
s
öv
er ti
d
en o
c
h
h
ur
mä
n
n
i
sk
or
n
a
bo
d
de
.
M
å
ng
a
fyn
d fr
ån f
or
nti
de
n
h
ar
h
i
tta
ts
i o
m
råd
e
t här
k
ri
ng
Ä
tte
kul
la. D
e
hjä
lp
e
r o
s
s
a
tt
för
st
å
hur
m
änn
i
s
k
or
levd
e d
å. D
u
kan
f
ör
re
st
e
n
fo
rtf
ar
a
nde
s
e sp
å
r
f
rån
bro
nså
ld
ern
i
d
ag
…
i
f
or
m
av
ä
ttek
u
llar
n
a
.
Vilk
a av
t
ryc
k
tr
or
d
u
a
tt
vi
lä
m
nar
e
fter
oss
– o
c
h k
o
m
m
er
någ
on
at
t
upp
t
äcka
de
ssa
s
pår
i
fr
am
ti
d
e
n?
N
at
u
r
p
u
n
kt
Ät
t
e
hög
e
n
Solresa
n
S
ol
dyr
karn
a
Solr esan: Sole n väcks i gr yninge n av en fisk och reser över mor gon-himlen på e tt sk epp. Unde r förmiddagen fortsätter sedan solen sin r
esa ö ver himla valv et på en hästdr agen solv agn. På väg mot e ftermiddagshimle n övertar ett nytt sk epp ansv aret för r esan. Vid kvällshorisontens str and möte r en orm u pp som hjälpe r solen vidar e till nattsk eppe t … Uppe på tv å av Ättekullas gravhögar finns r esta stenar med inristade solsymboler . Det är skålgr opsstenar , även kallade älvkv arnar . Skålgr opsstenar anv ändes som
offer- eller blotstenar för att be
om fruktbarhet och god
skör
d samt för att bota vissa sjuk
domar som enligt folktr on kan ha orsakats av älv or. O ffer i form a v att skålgr oparna smörjs in med fett såsom ister eller smör har pågått
på vissa platser ända
in på 1900-talet. Solku lt och skålgr opar Det finns teorier om att människor
har samlats vid gravhögarna för olika ritualer . Särskilt vid de speciella solstånden under året – vid vår- och höstdagjämning samt
vid vinter- och sommarsolstånd. Ättekulla ligger högt och
här finns goda möjligheter
att följa solens gång ö ver himla valvet. Vi har hittat ett flertal eldstäder kring ättehögarna vid utgr ävningar . Att samlas kring en eld intill
ättehögarna med utsikt över Öresund,
Ven och Råådalen kan
nog ha varit en fantastisk upple velse! Kansk e kunde elden ses ända från bosättningarna – och gr avhögarna – vid Glumslö vs backar? Bronsålde rns människor dyrkade sole
n. Den var he lig och många tillbad den. De ss cykliska r esa ö ver dy gne t och året v ar – och är – e n förutsättning för liv et. Berättelsen om solens r esa finns avbildad på häll - ristningar och olika
bronsför emål. Det kansk e mest berömda för emålet från br onsåldern är solv agnen från Trundholm i Danmark – en häst som dr ar en vagn med en stor solskiv a av guldbelagd br ons. En liknande solv agnv
agn har hittats
i Helsing -bor g. Den v ar i så dåligt
skick att endast hästfigur erna återstår . De finns idag i den stadshist oriska utställningen på Dunk ers kulturhus.
Morgonda
gen
E
n lj
usn
an
de
fr
am
t
i
d
är
vår
Hur tr or du att vi människor le ver om hundr a, eller kansk e om tusen år? Finns Ättekulla skog fortfarande kv ar som ett natur-område med sina gr avhögar? Hur ser ny a bostäder ut? Behövs vägar och järnvägar eller tr anspor terar vi oss på helt andra sätt? Vilka gr ödor odlar vi och v ad äter vi? Att sia om morgondagen kan v
ara lika spännande
som sv årt. Om vi först ser i backspegeln och sedan blickar framåt, blir det uppenbar t att vi
måste bli ännu
bättre på att hushålla med jor dens r esurser . Det kan v ara nödv ändigt
att tänka om, för att planeten ska r
äcka
till för alla människor
, djur och växter i fr amtiden. Särskilt om vi är många fler människor om några hundr a år. Klimatet har för ändrats – och kommer for tsätta att förändras. Där för är det nyttigt att funder a på hur vi kan gör a världen bättre för
alla som delar
på planeten. Hur på verkas vi till ex empel om det blir lite varmar e, eller lite kallar
e? Vad händer om v årt dricksv atten inte kommer ur våra kr anar eller om betalnings systemen brakar ihop. V ad skulle ett riktigt långt elavbrott inne -bära för
din del, när inte
ens internet funger ar? Ett är säk ert, så länge vi är människor är vi ber oende av varandr a, av mat och sömn, trygghet, utveckling, samt av det som jor den förser oss med. Kunskaper och er farenheter från hur vi b yggde för r tillämpas när
vi bygger nytt idag. Vi har
även många nya byggnadsmat
erial som anv
änds i v
åra moder
na hus och vi tänker mer på hållbar
energi och upp
värmning.
Att gissa hur
vi bor om tusen år är sv årt. Bor vi närmar e naturen ige n eller på månen? Kansk e kombiner ar vi forna t iders b yggande med ny t
eknik? Den som le
ver får se …
1900 till 2000-talet – nutid
V
år
b
ä
s
ta
ti
d
är
n
u
–
s
ä
r
s
k
ilt o
m vi
vil
l
f
ö
rändra
n
åg
o
t
När järnv
ägen till Landskr
ona och Eslö
v byggdes, fick även Raus en järnv
ägsstation. Runt s
tationen
växte ett mindre samhälle upp,
där bland annat Raus Stenkärls-fabrik star tades år 1911. Stationen nedanför Backa - gården hade passager artrafik fr am till 1960-talet. Kolonilottsomr ådet Ättekulla sommarstad anlades under andr a världskriget. I den
södra delen av skogs -partiet mellan
sommarstaden
och järnv
ägen, låg Raus Folkets Park med tillhör
ande dansbana under 1900-talets första hälft. O mrådet v ar ett populär t utflyktsmål ä
ven efter att folkpark
en upphör t. Under 1
960-talet påbörjades
en större exploatering av området med utb
yggnaden a
v Ättekulla
industri -område. Ättekulla bostadsomr
åde byggdes
under 1970-talet och Raus v
ång började b yggas ut under 1990-talet. Västkustbanan fr ån år 2000 har för kortat restiderna mellan Helsingbor
g och omvärlden.
Nya vägar och järnvägar innebär att vi kan
resa snabbar
e och längre. Samtidigt underlättar det tr
ansport av mat och andr
a varor från hela världen. Den ny
a infra-struktur
en innebär
att landskapet delas upp
med nya barriärer och mer
buller, vilket påverkar både människor och
djur.
Idag bor de flesta människorna i Sverige i en tätort i lägenhet eller eget hus. Sedan industrialismens början under 1800-talet har de flesta skolorna och arbetstillfällena uppstått i våra städer vilket har gjort att många har lämnat landsbygden. Fenomenet före-kommer i hela världen och kallas för urbanisering. För landsbygdens del har det inneburit att där det i början av 1900-talet fanns tio gårdar, finns det bara en kvar idag som brukas.
Under de senaste hundra åren har befolkningen ökat rejält. Sveriges invånarantal har
till exempel ökat från fem till tio miljoner.
Tack vare utveckling av material, v
erktyg, maskiner, metoder och kunskaper klar
ar en jordbrukare att odla mat till flera tusen människor idag. Utv
ecklingen har även gjort det möjligt att
importera exempelvis mat från andra länder, vilket vi inte kunde göra förr.
Mycket har för
ändrats men det
går fortfarande att upptäcka spår fr
ån olika tids epoker – från istidens avsmältning till
de senaste mobilmas
terna. Grav högar, stenmur
ar och våtmarker hjälper oss att resa tillbaka
i tiden. Ljungen på
ättehögarna
och alarna i sumpskogen kan
vara släkt med de som växte här för tusen år sedan. Med
ny teknik, metoder och kunskap blir
vi allt bättre på att ty
da historien.
1800-ta
let – indu
strialismens
intåg
Mo
d
e
r
na t
i
d
er
–
f
ö
r
un
g
efä
r
2
00
å
r s
e
da
n
Saltglaserade krukor var dåtidens br
uksföremål och fanns i de flesta hem för att förvara mat. Ler
an till dessa fanns lokalt under mark. Än idag tillverkar V
allåkra stenkärlsfabrik de karakteristiska krukorna på gammalt
sätt.
Ett nytt sätt att fär
das kom genom
järnvägen. Råå
-dalsbanan invigdes år
1865 och gick mellan Helsing
-borg och Eslöv. Plötsligt ökade
hastigheten från häst
-skjutsens sju till hissnande
35 kilometer i timmen! Ättekullagården är ett
exempel på en går
d som
flyttats ut från byn
vid skiftestiden.
Den har gett stadsdelen sitt
namn. Gården revs i samband
med
utbyggnaden av bostadsomr
ådet på 1970-talet.
Idag återstår endast stengrunden efter den
mölla som år 1818 flyttades ut fr
ån Köpinge by. I Ättekullaområdet finns begr
avningsplatser även från andra perioder än forntiden. Under medeltiden
användes Raus kyrkogår
d som begravningsplats. Under 1700-talets pestepidemier
anlades även speciella begravningsplatser str
ax utanför både Köpinge och Raus.
Under 1800-talet förändrades stora delar av landskapet på ett dramatiskt sätt. Jordbruksrevolutionen började
i Frankrike och England under 1700-talet och kom hit under 1800-talet. Det genomfördes flera så kallade
skiften av jordbruksmarken: enskifte, storskifte och laga skifte. Skiftena slog ihop små åkrar till större
som blev lättare att odla. Dessutom uppfanns harvar, plogar och såmaskiner som underlättade odlingen.
Växelbruk, vallväxter och utdikning av våtmarker bidrog till att åkrarna nu kunde ge större skördar. Med laga skifte flyttade gårdarna ut från byarna
som etablerats under 1100- och 1200-talet, till de jordstycken de blivit tilldelade på den gamla
bymarken. Det innebar att de som odlade marken nu bodde nära sitt arbete på åkern.
Efter att ha varit i princip oförändrat under en tusen -års period förändrads landskapet nu totalt under en
hundraårsperiod. Av det forna landskapet syns inte mycket idag. Gravhögarna är de tydligaste spåren
i Ättekullaområdet.
Det finns fortfarande många bostäder kvar från 1800-talet.
När de byggdes fanns varken el, vatten eller avlopp. Idag använder vi andra byggnadsmaterial, metoder och standarder samt följer
andra lagar och regelverk än vad som gällde för 200 år sedan.
MEDELTID I SKÅNE
Tidigmedeltid: 1050 – 1200 e.Kr. Högmedeltid: 1200 – 1400 e.Kr.
Senmedeltid: 1400 – 1536 e.Kr. NYARE TID I SKÅNE
Nyare tid: 1536 e.Kr. Reformationen markerar medeltidens
slut och starten på nyare tid i Danmark (och Skåne).
Modern tid: 1850 e.Kr fram till idag
Järn
ålde
r och
vikin
gatid
Fö
r
ci
r
k
a
2 5
0
0
–
9
00
å
r
sed
an
Bosättningarna
Från vikingatiden och fram till 1800-talets jordbruksr eformer var beb yggelsen koncentr erad till Köpinge och Raus. På andra sidan Lussebäck en låg Humlegår den som först i sen tid blivit en del av K öpinge. MellanKöpinge och Raus fanns en bosättning som kallades
Törneborna. Där har bland annat r
ester efter
grop-hus som anv
änts som v ävstugor under vikingatid påträffats. B osättningen försvann
under medeltiden, men
åkrarna odlades fr am till 1 800-talet. Dyrbar a och impor terade för emål har hittats i Raus, Pålstorp, Törneborna och Köpinge. En silverskatt från vikinga tiden upptäcktes i P ålstorp år 1870. Den innehöll bland annat ar abiska
och tyska mynt, och fingeringar
samt en
liten torshammar e. Fynden talar för att de som
bodde här var en del av den tidens handelsnätv erk. Kansk e syftar or tnamnet på den befolkningsgrupp som bodde i området – Köpingarna? Har det funnits
en mark nads plats i Ä ttekulla - området, är det troligt
att den legat
där Råån möter Lussebäck en och den gamla v ägen fr ån Helsingbor g vidar e söderut. I äldr
e kartor kallas denna plats för Lundåk er och Lunden, som kan betyda helig lund.
En sländt rissa fr ån Törneborna. En spjut spets och en br onsstridsyxa har bland annat hit
tats vid K
öpinge går d.
Omkring 500 år
före Kristus började
klimatet
att bli kallar
e med snöiga
vintrar och is. För att boskapen skulle överlev a vintern samlades hö in under sommaren – slåtter -ängar för vinter
foder uppkom. Nu skulle djuren hållas borta från både åker och äng. Därför uppkom betesmark en ofta utanför byarna där det v ar mindre bördigt. Kunskapen om järntillv
erkning kom till Sverige från Eur
opa liksom tidigar
e med
bronsgjutningen. En för
del med järn är att det finns lokalt i sjöar
och våtmark er – så kallad myrmalm – och är därför billigare än dyr impor terad metall fr ån utlandet. Redskap av järn är dessutom hållbar are och vassar e än redskap a v brons. Nack -delen är att järn kr äver högre temper atur
för att bearbetas, vilk
et var svårare.
Under den yngr
e järnåldern
var handel
lokaliserad till olika marknader
. Medan
boplatserna ofta fanns inåt
land, låg marknaderna vanligtvis i anslutning till kuster och v attendrag – v attenvägen var redan då naturlig för handel och import. Marknaden var en samlingsplats med
många funktioner – det
finns samband mellan marknader
, religiösa högtider och tingsmöten – dåtidens domst
olar.
Jakt, fiske,
jordbruk och handel förfinades
alltmer när material, verktyg och metoder utvecklades. Det uppst od
nya yrkeskategorier
och – pr ecis som idag speglade ofta klädseln v em du var – om du v ar fattig eller rik, v ad du arbetade med och i vilka kretsar du rörde dig. Med kristendomens intåg följde stora för ändringar och landet ble
v mer välor ganiserat och delades in i stift och socknar. Kloster och univ ersitet st artades, där bland annat ny a präster utbildades och spred nya kunskaper – utvecklingen tog fart. ”Tiondet”
infördes – en skatt till kyrkan motsv
arande en tiondel a v skörden eller kontanter fr ån hantverkar e.
Utöver detta betalade bönderna
även skatt till den
som ägde jor
den de brukade
(oftast kyrkan,
frälset
eller kronan). Det
fåtal som själv
ägde mark
en de
brukade, betalade
skatt till kr
onan medan kyrka
och adel var befriade fr ån skatt – därav namnet ”frälse”. Under 1100-talet b yggdes en kyrka
i Raus intill det
urgamla v
adet över Råån. K
yrkan låg str
ategiskt
och var gemensam för
byarna runt omkring.
Under järnålder
n isolerades bostäderna med ler
a och tjocka gr
äs- och halmt ak.
Golvet best
od av stampat
halm- och jor
dgolv.
Här samsades for
tfarande människor och djur per
iodvis. ÄLDRE JÄRN ÅLDER 500 f. Kr. – 400 e.Kr. Förromersk järnålde r: 550 f.Kr. – 1 e. Kr. Äldre rome rsk järnålde r: 1 – 200 e .Kr. Yngre rome rsk järnålde r: 200 – 400 e .Kr. YNGRE JÄRN ÅLDER 400 – 1050 e .Kr Folkvandringstid: 400 – 575 e .Kr Vendeltid: 575 – 750 e .Kr. Vikingatid: år 750 – 1050 e. Kr.
