Malmös parker som klassrum - Histora i närmiljön

Malmö högskola

Lärarutbildningen

Individ och Samhälle

Examensarbete

10 poäng (15 hp)

Malmös parker som klassrum

Historia i närmiljön

The parks of Malmö as a classroom

History in the local surroundings

Kim Liddell

Lärarexamen 140 poäng (210 hp) Handledare: Roger Johansson Slutseminarium: 080602 Examinator: Thomas Småberg

Sammanfattning

Detta arbete har som syfte att ge förslag på hur man kan använda sig av Malmös parker i undervisningen med tonvikt vid historia och med utgångspunkt i den offentliga grönskan. Metoderna jag använt mig av har varit litteraturstudier av olika slag samt föreläsningar, samtal och grupparbete under kursen Stadens historia på Malmö Högskola samt studiebesök på Malmö stadsarkiv och stadsbibliotek. Vidare redovisas stöd för tanken att arbeta utifrån parkerna lokalhistoriskt i styrdokumenten och inom historiedidaktiken. En modell för hur man kan använda parken som ett pedagogiskt redskap presenteras samt en förteckning över litteratur innehållande olika övningar och uppgifter att använda i samband med parkbesöken.

Nyckelord: lokalhistoria, Malmö, närmiljö parker, undersökande arbetssätt

Abstract

The purpose of this project is to give proposals on how to use Malmö's parks in teaching, with accentuation on history and with a starting point in the municipal green areas.

The methods I have used are literature studies of various kind, lectures, deliberations and group projects during the course The town's history at Malmö Högskola as well as visits to Malmö City archives and Malmö City library. Furthermore, support for the idea of working on the basis of the parks local history is presented in the governing documents and within history didactics. A model for how one can use the park as a pedagogical tool is presented as well as a list of literature containing various exercises and assignments to use in connection with the park visits.

Innehållsförteckning

1.

Inledning

1.1Syfte och frågeställningar 6

1.2Metod och källor 7

1.3Disposition 7

2.

Pedagogisk diskussion

9

2.1 Vad säger Lpo 94 och kursplanen för historia? 9

2.2 Historiedidaktik 12

2.3 Tematiskt arbete 18

3. Historisk bakgrund 20

4. Grönska i staden – Varför? 23

4.1. Hur ska en park se ut? 23

5. Varför använda Malmös parker i undervisningen? 25

5.1. Kungsparken 26 5.1.1 Tänkbara ingångar 28 5.2 Slottsparken 29 5.2.1 Tänkbara ingångar 31 5.3 Beijers park 32 5.3.1 Tänkbara ingångar 33 5.4 Pildammsparken 34 5.4.1 Tänkbara ingångar 36 5.5 Folket park 37 5.5.1 Tänkbara ingångar 39 5.6 Bulltoftaparken 40 5.6.1 Tänkbara ingångar 41

6. Modell för parken som klassrum

7. Litteratur med förslag på övningar och uppgifter

8. Sammanfattning

1. Inledning

Epitetet ”Parkernas stad” sätter många i samband med staden Malmö. Detta kan tyckas vara lite missvisande då man ser till statistiken. Varje malmöbo har mindre än 50 kvm park och grönområde per person, vilket är lite i jämförelse med övriga riket (Guide till Malmös arkitektur, 2001, s.194). Trots ett lite malplacerat epitet finns det i Malmö gott om parker och grönområden att använda sig av. Detta tycker jag att man borde utnyttja bättre i skolan. Parken utgör stadens gröna miljö som genom naturens kretslopp renar luft och vatten och ger livsrum för växter och djur. Parkernas miljöer fungerar också som en arena för olika slags aktiviteter, för vila och som mötesplats för stadsborna. Själv älskar jag att vara utomhus och när det blev dags att välja ämne till examensarbete bestämde jag mig för att undersöka hur man skulle kunna använda sig av Malmös parker i undervisningen, att få parkerna att fungera som kunskapsförmedlare, men även för att skapa nyfikenhet och förståelse för de processer som har påverkat och format dagens Malmö. Den tänkta målgruppen är genomgående åk 4-6, men med enkla ändringar passar förslagen både till äldre och yngre elever.

Det finns så otroligt mycket att lära sig genom att förflytta undervisningen ut i närmiljön och att få uppleva och känna med hela kroppen och alla sina sinnen. Tänker jag tillbaks på min egen skoltid är de mest bestående minnena ofta förknippade med utflykter och andra tillfällen då man lämnade klassrummet. Under utbildningens gång på lärarhögskolan har vi återkommande fått höra om vikten av att variera undervisningen så att den kan tillgodose elever med olika inlärningsstilar. Att vistas ute i Malmös parker där olika dofter blandas med ljud av alla slag, där det är fritt fram att känna på saker, gott om utrymme och där det finns en aldrig sinande ström av synintryck borde leda till optimala inlärningstillfällen.

1.1Syfte och frågeställningar

Detta arbete har som syfte att ge förslag till hur man kan använda sig av sin närmiljö i undervisningen med tonvikt vid historia och med utgångspunkt i den offentliga grönskan. Frågeställningarna jag har arbetat efter att besvara är: Hur kan man använda sig utav

Malmös parker i historieundervisningen? I vilka andra ämnen eller teman kan man använda sig utav parkerna? Vad finns det för litteratur med förslag på övningar och uppgifter att göra i samband med parkbesöken? Vad finns det för stöd i skolans läroplan och kursplan för att använda sig av parkerna som pedagogiska redskap? Vad finns det för stöd inom historiedidaktiken för att man ska använda sig av parkerna i historieundervisningen?

1.2 Metod och källor

För att ta reda på hur man kan använda sig utav Malmös parker i undervisningen valde jag att först blicka tillbaka och klargöra varför det finns parker och grönområden samt försöka utröna vad som påverkat parkernas uppkomst, placering och utseende. Metoderna jag använt mig av har varit kartanalyser, fältbesök, litteraturstudier av olika slag samt föreläsningar, samtal och grupparbete under kursen Stadens historia på Malmö Högskola. Jag utförde även studiebesök på Malmö stadsarkiv och stadsbibliotek. Gatukontoret i Malmö har försett mig med allehanda kartor, skrifter och tips. I Patrik Grahns doktorsavhandling Om parkers betydelse har jag kunnat ta del av spännande forskning och undersökningar gällande parkers påverkan på människor. Det har varit svårt att hitta litteratur om historiken bakom Malmös parker. Författaren Per-Jan Pehrssons bok Malmö

– Parkernas stad från 1986 har varit till stor hjälp. Vid samtal med författaren påpekade

jag bristen på litteratur i ämnet och han skulle se över om något förlag var villigt att ge ut en ny och reviderad upplaga. I dagstidningen Sydsvenska Dagbladets arkiv har jag hittat en del intressanta och användbara artiklar. För att finna exempel på vilka övningar och uppgifter man kan göra i samband med parkbesöken har jag sökt bland i första hand litteratur rörande historieundervisning, men även arkivpedagogik, utomhuspedagogik, geografi, matematik, idrott och bild.

1.3 Disposition

Uppsatsen inleds med en pedagogisk diskussion om vikten av att använda sin närmiljö lokalhistoriskt i undervisningen samt kopplingen till skolans styrdokument. En liten

tillbakablick görs om hur tidigare läroplaner behandlat historieämnet. Under rubriken historiedidaktik försöker jag ge en förklaring till uttrycken historiemedvetande, identitet och lokalhistoria samt presentera de olika teorierna som finns om dessa begrepp.

Därefter följer ett avsnitt om historiken bakom varför vi har parker och grönområden i staden och en sammanfattad bild av historiken bakom ett urval av Malmös parker. Till varje park ges förslag på tänkbara ingångar för historieämnet och andra arbetsområden som skulle passa.

I nästa del presenteras en modell som man kan använda för att arbeta med historia utifrån parkerna. Detta följs av förslag på litteratur där man kan finna övningar och uppgifter i olika ämnen att utföra i samband med parkbesöken. Uppsatsen avslutas med en sammanfattning som knyter samman arbetet.

2. Pedagogisk diskussion

Genom att använda sig av stadens parker i undervisningen får eleverna se och uppleva att historien finns att hitta runt omkring dem. Detta medför att de känner en närhet till och delaktighet i historien. Det är något verkligt och inte bara något som står att läsa i historieböckerna. En inflytelserik pedagog, amerikanen John Dewey, känd för uttrycket ”learning by doing”, ansåg att samspelet mellan individ och samhälle är viktigt för individens

utveckling. I olika situationer och händelser bildar individ och samhälle meningsfulla

helheter. Dewey ansåg att det är viktigt att verkligheten kopplas samman med undervisningen,

och att aktivt experimenterande leder till kunskap. För Dewey var det viktigt att eleverna

engageras inför uppgiften, söker information, funderar, observerar och föreställer sig för att

komma fram till lösningar på problem (Egidius,Pedagogik för 2000-talet, 1999, s 22).

Modellen som presenteras längre fram i uppsatsen innebär ett elevaktiv sätt att arbeta. Det gäller att undersöka, observera, kritiskt granska, söka information och fakta på alla möjliga ställen förutom själva parken, såsom stadsarkiv, bibliotek, föreningar, äldreboende för att intervjua äldre människor mm. Det är viktigt att man i första skedet skapar ett intresse och en nyfikenhet inför uppgiften hos eleverna. Lika viktigt är det att de får känna att det finns ett bruksvärde, en mottagare till det de gör. Detta arbete är tänkt att resultera i en utställning, guidning eller liknande med mottagare såsom föräldrar, andra klasser eller grupper.

2.1 Vad säger Lpo 94 och kursplanen för historia?

Läroplanen, är en förordning utfärdad av regeringen. Den beskriver skolans värdegrund och uppdrag, samt mål och riktlinjer för arbetet. Målen är dels strävansmål, dels uppnåendemål. Nuvarande läroplan går under benämningen Lpo 94.

Kursplanen grundas på och kompletterar läroplanen och anger undervisningsmål i varje ämne. Den svenska skolans styrdokument är utformade på ett sätt som ger lärarna stort frirum att tolka texterna. Är detta då bra eller dåligt med tanke på lokalhistoriskt arbete? Tidigare styrdokument har varit detaljrika när det gäller lärarnas val av innehåll och metod. Gör man en jämförelse med den gamla läroplanen, Lgr80, och

kursplansbeskrivningen är det mycket mer tydligt vad eleven ska känna till om närsamhället; min egen historia på lågstadiet, min släkts historia på mellanstadiet och min orts historia på högstadiet (Lgr80). I en studie av 98 mellanstadielärare visade det sig att endast 3 hade arbetat ”med släktforskning – min egen släkts historia”. (Svingby, Lendahls & Ekbom, Omvärldskunskap: SO. Rapport från institutionen för pedagogik. 1990 s.2.) Andra studier samt den nationella utvärderingen (NU) 1992 visade på att den individnära historien, närsamhället, hade givits liten plats i skolans undervisning. Detaljstyrningen fungerade uppenbarligen inte. Beslutsfattarna uppmärksammade detta pedagogiska dilemma och i Lpo 94 har man särskilt påpekat den lokalhistoriska förankringens betydelse (Andersson, Delen och helheten, 1998 s. 14). Bo Andersson menar att dagens kursplaner ökar möjligheten för lärare att låta det lokalhistoriska intresset i än högre grad prägla planering och undervisning i skolan, men man måste se över om blivande lärare får rätt förutsättningar under sin utbildning (Andersson, 1998, s.19).

Professorn Hans Albin Larsson har forskat en hel del om skolan. För att få en bild av historieämnets betydelse genom tiderna har jag tittat närmare på hans essä: Samhälle utan

historia från 2004 där han menar att kursplanerna i historia, och andra ämnen, följer

samhällets utveckling samt synen på eleven och kunskap. Tiden från grundskolans grundande fram till idag har följt samhällets ökade krav på eleven och dess egen förmåga. I skolämnet historia har utvecklingen gått från Lgr 69 med ett individuellt sökande efter ens egen historia med en uppmaning att titta utåt i världen och försöka förstå, till att i Lgr 80 uppmana till ett samhällsengagemang till slutligen i Lpo 94 ställa ett allmänt krav på eleven som en historiemedveten, analyserande individ. Lokalhistorien har under denna period gått från att eleven ska känna till sin egen plats i historien där man 1969 ville ha ett medvetande till 1980 då ett bredare synfält och ett engagemang efterfrågades till att slutligen 1994 ha en djupare insikt om sig själv och sin plats i historien samt insikten att se sig själv och sedan titta bakåt och framåt i tiden.

I den nationella utvärderingen av grundskolan 2003 skriver Lars Berggren och Roger Johansson i Historien – en preliminär skiss: ” I Lgr 80 kom det internationella

perspektivet och samhällsengagemanget att betonas starkt. Utgångspunkten är skolans fostrande uppgift och ansvar för att eleverna skall bli goda samhällsmedborgare i ett demokratiskt samhälle. Därmed skiljer sig Lgr 80 från de tidigare läroplanerna genom de förras betoning på värdeneutralitet och objektivitet i skolan som institution, medan Lgr 80

snarast betonade kollektiv och samhällsengagemang. I en sådan jämförelse skulle Lpo 94 snarast representera ett mera individuellt perspektiv.” (Berggren & Johansson, Historien –

en preliminär skiss, s.7, hämtad 080608 från:

http://www.skolverket.se/content/1/c4/23/08/%C4mnesrapport%20NU03%20HistoriaRed 3b.pdf ) Mellan 1980 och 1994 har stora samhällsförändringar skett som framförallt har bidragit till ett alltmer individualiserat samhälle. Informationstekniken har varit en stor del av detta nya samhälle.

För att förankra arbetet med lokalhistoria i elevernas närmiljö i läro- och kursplanerna har jag sökt stöd i följande citat: ”Historia skapas varje dag i små och stora sammanhang. Eleverna har själva med sin familj, sin släkt, sin hembygd och sitt land en historia. Kunskaper om denna ger förståelse för människor och deras livsvillkor under skilda epoker och därmed referensramar för förståelse av skeenden i nuet och förväntningar inför framtiden. Genom att studera historia och knyta ihop generationers erfarenheter kan en djupare kulturell identitet utvecklas” (Kursplanen s.76-78). Här betonas vikten av lokalhistoria, även om begreppet inte används, samt vikten av att utveckla en kulturell identitet. Även i läroplanen talas om utvecklandet av en identitet ”Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar” (Lpo 94 s.5-6). Då det gäller att utveckla sin identitet anser jag att det är viktigt att lära sig om platsen där man hör hemma, vilket i sin tur leder till att man känner sig som en del av ett större, men ändå tydligt sammanhang.

Att studera sin hembygdshistoria har gamla traditioner i Sverige. Historikern Christer Karlegärd menar att förutom att lära sig om sin lokalhistoria gäller det att sätta in den i ett vidare sammanhang. Visa hur händelser i vår del av landet hänger ihop, eller inträffade på grund av händelser på andra håll i landet eller i världen. Genom att studera närmiljön utifrån ett jordnära perspektiv till skillnad från ett från ovan, som så ofta förekommer, får eleverna lättare att knyta an till kunskaperna och känna sig delaktiga i dem (Karlegärd,

Historiedidaktik, 1997, s.47).

”Ämnet skall stimulera elevernas nyfikenhet och lust att vidga sin omvärld i en tidsdimension och ge möjlighet att leva sig in i gångna tider och de förutsättningar som funnits för män, kvinnor och barn i olika kulturer och samhällsklasser. Detta skall

utveckla förståelse av nutiden och vara en grund för att anlägga perspektiv på framtiden” (Kursplanen s.76-78). Detta citat stödjer tanken att eleverna ska lära känna sin närmiljö och undersöka hur denna plats har förändrats över tid och vilka människor som verkat där under olika skeden. Vidare står det att ”Utforskande, nyfikenhet och lust att lära skall utgöra en grund för undervisningen” (Lpo 94 s.11) samt ”I skolarbetet skall de intellektuella såväl som de praktiska, sinnliga och estetiska aspekterna uppmärksammas” (Lpo 94 s.8). Att använda sig av bla utemiljön i sitt utforskande och att låta arbetet utmynna i en utställning, guidning eller liknande som kräver textskrivande, bildskapande och kanske modellbygge gör att även andra ämnen integreras och detta uppfyller även det sistnämnda målet jag citerade.

Genom att använda närmiljön i undervisningen kan man illustrera den historieskrivning som förmedlas via läroböcker och på så vis göra vårt förflutna mer konkret för eleverna. Detta kan vidare stimulera dem till ett mer aktivt förhållningssätt till den egna regionens historia (Billing & Johansson, A city walk through collective memory and national

projects. I Oral History: Challenges for the 21th century Xth international oral history conference, 1998, s.4) I kursplanen för historia står att ”skolan skall i sin undervisning

sträva mot att eleven förvärvar ett historiemedvetande, som underlättar tolkningen av händelser om skeenden i nutiden och skapar beredskap inför framtiden”. Enligt Mary Ingemansson, forskarstuderande vid Växjö universitet, saknas det en definition av begreppet historiemedvetande i både kursplanen för historia och i Läroplanen. Det betonas att det är ett viktigt begrepp, men ingen förklaring ges på begreppets innebörd (Ingemansson, Skönlitterär läsning och historiemedvetande hos barn i Mellanåldrarna, 2007, s.22). Som jag ser det är nyckelorden i ovan nämnda citat historiemedvetande och identitet. Dessa begrepp tillsammans med begreppet lokalhistoria behöver utredas vidare.

2.2Historiedidaktik

En av historiedidaktikens centrala uppgifter är att bestämma vilka delar av historievetenskapen som ska utgöra undervisningen i skolan. De grundläggande didaktiska frågorna ”Vad?”, ”Hur?” och Varför? fungerar som ett stöd för läraren då denna ska planera sin undervisning. Vad ska undervisningen innehålla? Under vilka former ska det ske? Vad är syftet med detta?

I kursplanen för historia står att skolan i sin undervisning skall sträva efter att eleven förvärvar ett historiemedvetande. Vad innebär då ett historiemedvetande? Det är inte lätt att sortera bland alla teorier om vad ett historiemedvetande egentligen är, men jag ska göra ett försök. Karl-Ernst Jeismann är en av de tyska didaktiker som sedan 1970-talet har argumenterat för att begreppet historiemedvetande skall betraktas som historiedidaktikens utgångspunkt. I Karlegärd & Karlssons bok Historiedidaktik presenteras Jeismanns fyra definitioner på begreppet:

”[1.] Historiemedvetande är den ständigt närvarande vetenskapen om att alla människor och alla inriktningar och former av samliv som de skapat existerar i tid, det vill säga de har en härkomst och en framtid och utgör inte något som är stabilt, oföränderligt och utan förutsättningar.

[2.] Historiemedvetande innefattar sammanhangen mellan tolkning av det förflutna, förståelsen av nutiden och perspektiv på framtiden.

[3.] Historiemedvetande är hur dåtiden är närvarande i föreställning och uppfattning. [4.] Historiemedvetande vilar på en gemensam förståelse som baseras på emotionella upplevelser. Den gemensamma förståelsen är en nödvändig beståndsdel i bildandet och upprätthållandet av mänskliga samhällen.” (Karlegärd & Karlsson, 1997, s.51).

Det finns betydande skillnader i Jeismanns fyra definitioner av begreppet historiemedvetande. Dansken Bernard Eric Jensen skriver i rapporten Undervisning i

historia i skolan att det endast är Jeismanns andra definition som stämmer. Jensen anser

att den första definitionen tillhör historiskt medvetande, den tredje tillhör kunskapsteorin och den fjärde ingår i sociologin (Andersson, Caspersson, Hermansson, Adler, 2001, s. 38). Klas-Göran Karlsson tolkar begreppet historiemedvetande som en mental process i vilken människan riktar in sig i tid och rum, på grundval av sina kunskaper och historiska erfarenheter, men även förväntningar om vad den framtida utvecklingen har att ge. Han menar vidare att utan ett historiemedvetande skulle människor inte existera som individer och samhällsvarelser, alltså har alla människor ett historiemedvetande (Karlsson & Zander, Historien är nu, 2004, s. 44). Nanny Hartsmar ser historiemedvetandet främst som en del av tidsmedvetandet. ”Varje människa har någon form av tidsmedvetande där tolkningar av nutid och dåtid respektive förväntningar på framtiden blir en del av identiteten” (Hartsmar, Historiemedvetande – Elevers tidsförståelse i en skolkontext, 2001, s. 77). Teorierna verkar vara lika många som författarna. Min tolkning och sammanfattning av de olika teorierna är att det innebär en koppling mellan då, nu och

sedan och hur dessa begrepp är relaterade till varandra. Denna tolkning kommer jag att syfta på när jag i arbetet talar om ett historiemedvetande.

Hur ska man då få eleverna att förvärva och fördjupa sitt historiemedvetande? Hartsmar menar att om ett historiemedvetande ska kunna fördjupas måste ”den lilla historien” få vara en del av ”den stora historien”(Hartsmar, 2001, s.79). Jensen menar att det är av största vikt att undervisningen tar hänsyn till den ”historia utanför skolan” som eleverna känner till och brukar i sin vardag för att bearbeta och vidareutveckla deras historiemedvetande och för att eleverna ska uppfatta undervisningen som relevant och väsentlig (Karlegärd, 1997, s.49). Vidare delar Jensen in historiemedvetandets utveckling i fem olika processer. Dessa processer är enligt Jensen följande;

• identitetsskapande • kulturmöten

• sociokulturella läroprocesser

• intresse-, värde och principutveckling • berättelsens form och innehåll

Magnus Hermansson-Adler, som forskat i historiedidaktik, ställer sig frågande till Jensens fem processer och då främst den som handlar om identitetsskapande. Hermansson menar att Jensen grundar sina processer på tyska begrepp och att dessa begrepp inte har samma innebörd i Sverige som i Tyskland. Detta ger inte eleverna i Sverige och Tyskland samma kontext kring historiska händelser. Kedjan av sammanhang blir inte densamma och de får olika perspektiv på framtiden (Hermansson, 2004, s.24).

Per Eliasson vid Malmö Högskola skriver om hur ett historiemedvetande kan fördjupas genom att undervisningen lyfts ut ur skolans kontext till eleverna och deras värld. Detta stämmer väl överens med mina tankar om att använda parkerna i undervisningen. Eliasson menar att det genetiska historiska perspektivet byts ut mot ett genealogiskt. Genetisk historia innebär den vetenskapligt stora historien och dess förändringar medan den genealogiska utgår från eleverna och deras erfarenhetsvärld, vilket innebär att arbeta med elevernas identitetsskapande och självförståelse. Dessa två perspektiv, ”den stora” och ”den lilla historien” måste sedan kopplas samman för att en fördjupning av historiemedvetandet ska kunna ske, enligt Eliasson. Vidare menar han att ett fördjupat historiemedvetande gör att eleven ser sig själv som historieskapad och historieskapande.

Eleven kan då använda sig utav dimensionerna då nu och sedan och har kompetens att utifrån dessa se olika framtidsbilder (Eliasson, Kan ett historiemedvetande fördjupas? 2004, s.297-300). Eliassons och Hartsmars teorier om att utgå från ”den lilla historien” talar för att arbeta med lokal historia, något eleverna känner igen och kan relatera till. Att använda parkerna som pedagogiska redskap tror jag gör historien mer levande för eleverna. De kanske passerar eller går igenom någon av parkerna till och från skolan eller vistas där på sin fritid. Det handlar då om deras egen närmiljö och lokalhistoria. Detta styrks också av vad Bo Andersson skriver i sin rapport ”Delen och helheten”, att man i pedagogiska sammanhang bör utgå från det konkreta, det påtagligt nära och synliga för att nå det abstrakta, sammanhangen, som även kan göra det konkreta mer begripligt (Andersson, 1998, s. 7).

Enligt Hermansson-Adler kan vi läsa in i läroplaner och kursplaner om värdet av att studera närmiljön och närsamhället. Genom att arbeta med historia utanför skolans kontext skapas intellektuella förutsättningar för ny kunskap hos elevernas som får en motiverande och stimulerande effekt främst genom upplevelsen. Han menar också att eleverna måste utveckla nya metoder för studieteknik och problemlösningar när de inte har tillgång till sina skolböcker och då måste förlita sig på sin egen förmåga. Genom upplevelser utanför skolan får eleverna använda sig av arbetsmetoder som bygger på inlärningssituationer med alla sinnen. På så sätt ser de olika förutsättningar för lärande. (Hermansson Adler, Historieundervisningens byggstenar – grundläggande pedagogik och

ämnesdidaktik, 2004, s.182). Att arbeta med informationssökning genom att använda sig

av t ex ett arkiv innebär att eleverna tvingas att tänka, ta ställning själv och lita till sin förmåga.

Vad innebär då begreppet lokalhistoria?

I slutet av 1800-talet förespråkade forskare som tyske Lamprecht och danske Troels-Lund en bredare kulturhistoria. Den skulle handla om befolkningen och inte bara landet. Det vardagliga livet var den viktigaste delen av folkens historia. Det bästa sättet att studera detta på var inom samhällets små enheter, alltså på lokal nivå (Kjeldstadli, Det förflutna

är inte vad det en gång var, 1998, s. 91).

Bo Andersson menar att begreppet lokalhistoria oftast används för att ange en undersökningsmässig begränsning i rummet, ett studium av ett geografiskt begränsat

område där problemställningarna har en ambitionsnivå utöver den lokalt geografiska. Lokalhistorien blir ett medel till att förstå den mer generella historiska utvecklingen (Andersson, 1998, s. 29).

Den norska professorn Knut Kjeldstadli skiljer mellan begreppen lokalhistoria och

undersökningar på lokal nivå. I det första fallet menar han att vi intresserar oss för det

lokala för dess egen skull, i det senare söker vi ett sätt att undersöka en allmän fråga. Lokalhistoria är studiet av ett speciellt lokalsamhälle eller av fenomen i ett lokalsamhälle (Kjeldstadli, 1998, s. 91). Kjeldstadli menar att det finns en nytta med att koppla det lokala till mer allmänna förhållanden även om det går att studera en stad eller bygd för sin egen skull. Att sätta lokalsamhället i förhållande till allmän kunskap hjälper en att komma på intressanta frågor, som berör generella mänskliga problem (Kjeldstadli, 1998, s. 92f.).

Historikern Anna Götlind och etnologen Helena Kåks använder sig inte av samma begrepp som Kjelstadli i denna uppdelning. De menar att man tidigare delat upp begreppen lokalhistoria och hembygdsforskning, där det utmärkande för lokalhistoria skulle vara att den lokala historien inte betraktas som intressant i sig, utan får sitt värde genom att den förmedlar en bild av något mer generellt, liknande det Kjeldstadli betecknar som undersökningar på lokal nivå. De gör alltså samma uppdelning men använder sig av olika begrepp. Götlind och Kåks menar att det lokalhistoriska perspektivet bör betraktas som ett av flera vetenskapliga perspektiv som kan anläggas på det förflutna. De vill omdefiniera det de tidigare benämnt som hembygdsforskning och istället kalla det för lokalhistoria med följande definition: ”Vetenskapligt underbyggd forskning om politiska, ekonomiska, sociala eller kulturella förhållanden, förändringar och samband i ett lokalt avgränsat område, skriven för och förankrad hos befolkningen i detta område” (Götlind & Kåks, Handbok i konsten att skriva mikrohistoria, 2004, s.22).

Försöksverksamhet med lokalhistoria vid lärarutbildningar har funnits på skolor i flera decennier. Det har också skrivits en hel del rapporter och didaktiska metodböcker i ämnet. En av de skolor som var tidigt ute med detta var lärarhögskolan i Malmö. Christer Karlegärd och Hans Toftenow arbetade med ett lokalhistoriskt projekt, ”Förortsskolan – en kulturhärd”, där lärarkandidater deltog. Tanken med projektet var drömmen om förortsskolan som en kulturfabrik, av värde även för människor i området utanför skolan”(Götlind, Kåks, 2004, s. 209). Detta projekt tittade jag närmare på då det gällde att hitta en modell att arbeta utifrån.

Professorn Eva Österberg menar i boken Ut med historien att lokalhistoria kan fylla olika funktioner hos människor:

• Den stillar en ren kunskapstörst, en nyfikenhet på den kulturmiljö som dagligen finns omkring oss.

• Den bidrar till att ge människor en känsla av identitet.

• Den blir ett led i en aktiv ”kulturmiljökamp” som riktas mot överheten eller rentav yttre fiender.

• Den ger yrkeshistorikerna ett faktaunderlag för att pröva eller kritisera generella teser i forskningen. (Andersson, 1998, s. 7)

Även för begreppet lokalhistoria finns det många definitioner. När jag i detta arbete nämner begreppet lokalhistoria menar jag all historia som behandlar det lokala i ett samhälle. Min hypotes är att lokalhistoria är ett betydande perspektiv för människors identitetsbildning.

Vad betyder begreppet identitet?

Inom historiedidaktiken talas det mycket om hur viktig en identitet är för människan både som kollektiv och på det individuella planet. Vi människor är historiska varelser, människan är skapad av historien och är skapare av historia, som kollektiv men även var och en för sig. Det vi människor är idag, är vi i kraft av vårt förflutna där vi bearbetar erfarenheter och olika intryck av historien. Dessa lagras i vår hjärna. Det är dessa minnen, erfarenheter och intryck som ligger till grund för vår personliga identitet och som ger livet en mening (Andersson, Caspersson, Hermansson Adler, 2001, s. 46).

Sociologen Anthony Giddens skiljer mellan personlig och social identitet och menar att den personliga identiteten i det traditionella samhället var starkt kopplad till individens sociala ställning. Familjens yrke gick i arv till nästa generation, man bodde oftast kvar på samma ort hela livet och de personliga identiteterna skapades i relationerna till släkt och grannar. Personliga identiteter var alltså relativt fasta över tid och ”nedärvda”. Idag har det personliga identitetsskapandet blivit en mer oförutsägbar process som varje individ själv har större makt över. Social identitet rör de kännetecken som andra tillskriver en viss individ. Giddens menar att vi, eftersom vi idag rör oss i så många olika sociala miljöer har ”multipla sociala identiteter” som i vissa fall kan leda till konflikter. Släkt, vänner och

kulturella intressen finns både på lokal och global nivå. De flesta individer har ändå en primär identitet som förblir förhållandevis kontinuerlig över tid, men denna kan vara svår att finna och vidmakthålla. Således är det en utmaning för dagens människor att konstruera sina identiteter. ”Nu när de traditionella vägvisarna har blivit mindre viktiga, ställer den sociala världen oss inför en förvirrande uppsättning val och beslut om vilka vi skall bli, hur vi skall leva och vad vi skall göra men utan att vi får några mer omfattande råd om hur vi skall göra dessa val” (Giddens, Sociologi, 2003, s. 43f).

Klas-Göran Karlsson anser att identitet inte bara är något som man skapar kollektivt eller personligen själv utan att det alltid finns ett utifrån perspektiv som handlar om hur andra människor ser ”mig” eller ”oss”(Karlsson, Zander, 2004, s. 30).

2.3Tematiskt arbete

I samband med parkernas presentation ges förslag på ett tänkbart temaarbete i samband med parkbesöken. Vad innebär det att arbeta tematiskt? Jan Nilsson, författare till boken

Tematisk undervisning använder följande punkter för att definiera temaarbete:

● Olika ämnen integreras till en helhet

● Olika färdigheter, som att läsa och skriva, övas i funktionella sammanhang ● Det tematiska innehållet sätts i centrum

● Innehållet har en tydlig koppling till elevernas vardagserfarenheter ● Oberoende av traditionella läromedel

● Läsning av skönlitterära texter har en central funktion i kunskapssökandet

(Nilsson 1997, s. 12)

Nilsson menar att innehållet i ett tema måste starta i elevernas ”här och nu” och knyta an till elevernas verklighet. I nedanstående figur symboliseras detta med tiden på den horisontella axeln och rum på den vertikala (se fig. 1).

Punkten i mitten symboliserar elevernas här och nu. Nilsson menar att temat ska starta i den punkten med ett aktuellt problem. Sedan kan man flytta sig i figuren under arbetets gång till olika platser i tid och rum, men man måste komma tillbaka till skärningspunkten med jämna mellanrum för att inte ”tappa bort” eleverna (Nilsson 1997, s. 12).

Krantz och Persson skriver i boken Sex, godis och mobiltelefoner - pedagogik underifrån att skolans uppgift är att förbereda eleverna för arbetslivet och utbilda dem till demokratiskt tänkande individer. Ändå är det enligt Krantz och Persson bara i skolan man stöter på en så tydlig uppdelning mellan arbetsuppgifter, en uppdelning som inte fungerar ute i samhället. Krantz och Persson menar att det idag är mycket vanligare än för tio år sedan att man arbetar med projekt i arbetslivet. Projekt där man måste ta hänsyn till många olika aspekter och skapa ett sammanhang av den kunskapen du själv och dina medarbetare har för att nå resultatet. ”Istället för att förbereda eleverna på detta kastar vi dem mellan olika ämnen som i princip inte har med varandra att göra. Det måste finnas en röd tråd (ett sammanhang) som knyter samman lärandet” (Krantz & Persson, 2001).

framtiden då

där

3. Historisk bakgrund

Sedan urminnes tider vet vi att naturen har spelat en stor roll i människans tillvaro, inte minst vad gäller religion, mytbildning och livsuppfattning. Gravhögar från sten- och bronsåldern ligger ofta på strategiska platser i naturen. Samerna såg vissa fjäll, stenar och träd som heliga. Vikingarnas skapelseberättelse talar om världsträdet Yggdrasil. I de antika kulturerna vid Nilen, Eufrat och Tigris spelade träd och annan vegetation en religiös roll. I områden där vatten var en bristvara stod oasen som symbol för vattnet, livet, grödan och rikedomen. I Egypten anlades, under antiken, stiliserade oaser med vattnet som huvudmotiv. Runt omkring planterades olika fruktträd och palmer strikt och symmetriskt för att utnyttja vattnet till fullo. Romarna, som kom att härska över stora områden, hyste en stark kärlek till lantliv och natur. De hämtade mycket av sin kultur från underkuvade folk och mycket tyder på att de tog efter den egyptiska trädgården, men anpassade den till sitt landskap. Trädgårdarna fick här till uppgift att förse de mäktiga med en lugn, sval och grön plats (Grahn, 1991 s.37-50).

För att hitta en början på vår svenska trädgårdshistoria brukar man generellt gå tillbaka till medeltiden. Begreppet trädgård fanns då i betydelsen av en inhägnad där fruktträd var planterade. I våra landskapslagar från 1300- och 1400-talet nämns bigårdar, humlegårdar, kålgårdar och örtagårdar. Den vanligaste typen av trädgård under medeltiden var dock kålgården. Nästan alla, oberoende samhällsställning, hade en kålgård, även om de som hade det bättre ställt hade en större kålgård, och kanske lite andra sorter än de som hade det mindre gott ställt. Ordet kål kan vara lite missvisande eftersom kål var ett begrepp som användes för flera växter som hade ätliga blad. Man tror att det under medeltiden fanns uppfattningen att trädgården skulle bestå av trädgård och kryddgård för nytta och blomsteräng för njutning och vila. Än så länge har vi inga skriftliga källor eller arkeologiska spår som kan berätta hur de medeltida trädgårdarna i vårt land egentligen såg ut eller vad som odlades där mer i detalj. Det som är känt är att klosterväsendet inom många områden var kulturbärare och kulturspridare och så även inom trädgårdsområdet. Munkarna tog t ex med sig kunskap om ympningsteknik, förutsättningen för att kunna förädla fram nya fruktsorter. Inom klosteranläggningarna skulle alla de odlingar finnas som behövdes för att munkarna skulle kunna tillgodose sitt och sina besökares behov av mat, dryck och läkemedel.

Med upplysningstiden under 1700-talet kom människans världsbild att förändras. Nu stod jorden inte längre i centrum av världen utan ute i periferin. Intresset för naturen blev stort. Upptäcktsresande for vida omkring för att utforska och finna nya platser. Merkantilismen var den politiska och ekonomiska ideologi som härskade. Ett lands alla tillgångar var värdefulla och kunde utvecklas för landets bästa. Musik, dikt, konst och litteratur framhöll nu naturens skönhet och snart kom begreppet trädgårdskonst (Grahn, 1991 s.40-41).

Före 1800-talet var begreppet offentlig plantering okänt i Sveriges städer. Den grönska som fanns var privata odlingar inom tomtgränserna. Några enstaka trädrader kring torgen var det som fanns att hitta. Sedan hände det saker. Det tog sin start i England. Industrialismen sköt fart och med den följde alla möjliga miljöproblem. Folk flyttade nu in till städerna där arbete fanns och bosatte sig i undermåliga bostäder med usel hygien. Vattenförsörjning och avlopp fungerade oftast inte tillfredsställande. Epidemier härjade bland stadens fattiga. Detta var en ohållbar situation som bland annat ledde till den första byggnads- och hälsovårdslagstiftningen. En sanering av städerna blev lösningen och som ett led i detta kom de offentliga stadsparkerna, ofta kallade stadens lungor då de skulle hjälpa staden att andas igen. Parkerna blev ofta imponerande anläggningar och befolkningen kände stolthet över dem. Parkrörelsen spred sig snabbt och snart hade varje stad en egen stadspark (Pehrsson, 1986 s. 7-8).

I samband med att Malmö stad var i stort behov av ett samlat grönområde som motvikt till den ökande nedsmutsningen och växande industriområdena tillsattes en parkkommitté för att se över frågan. Detta bidrog i sin tur till att Malmö Planteringsförening instiftades år 1881. Styrelsen bestod utav kända köpmän och näringsidkare som Gottfried Beijer, Frans Henrik Kockum, Anders Caspar Holm, Cornelius Faxe och som ordförande satt Gotthard Wachtmeister. Den trädgårdsintresserade A C Holm ägde fartyg som seglade till fjärran länder. Han beordrade sina kaptener att ta med sig frön från exotiska länder. Dessa frön kom sedan att utgöra grunden till den artrikedom som finns i Kungsparken och Slottsparken. De första 30 åren av planteringsföreningens historia ägnade man sig huvudsakligen åt att planera och anlägga parker, grönområden, planteringar och alléer. Föreningen kom senare att döpas om till Malmö Förskönings- och planteringsförening då deras verksamhet mest kom att inrikta sig på att försköna staden med skulpturer och andra konstverk. Statyn Pegasus i Slottsparken har blivit föreningens symbol och används nu som deras signum (Malmö Förskönings- och Planteringsförening, 1981 s.16).

Till en början var parkerna till för den borgerliga överklassen. Då arbetstiden förkortades och det politiska inflytandet spreds i samhället genom den allmänna rösträtten blev parkerna alltmer en allmän angelägenhet (Pehrsson, 1986 s.21).

4. Grönska i staden – Varför?

Parken är ett av stadens rum som skänker skönhet och identitet till staden. Till en början uppkom grönskan i städerna för att motverka industrialiseringens utsläpp och nedsmutsning och för att ge invånarna en plats för rekreation. Funktionen att hjälpa till att skapa en bättre lufthygien gjorde att parkerna ofta kallades stadens lungor. Parkerna fyller även andra viktiga funktioner för invånarna och blir en plats där det finns gott om utrymme för aktiviteter av skilda slag och en plats för socialisation. Det finns en del fördelar med grönska i staden som man sällan hör talas om eller tänker på. Långsiktigt kan parker medverka till att förbättra vattenbalansen, bevara en genetisk mångfald i flora och fauna, dämpa imissioner, utjämna temperaturskillnader och ge lä för kraftiga vindar (Grahn, 1991 s.13, Lindvall & Myrman, Vardagens arkitektur, 2001 s.134). Parker kan också fylla en funktion vad gäller att skapa klarhet i stadens struktur. Med parker kan man dra upp gränser mellan stadsdelar men också hålla ihop en stadsdel. Ökad klarhet i en stads struktur tros medföra en ökad känsla av trygghet och säkerhet för stadens invånare och besökare (Grahn, 1991 s.13). Forskning visar att parker och grönområden har betydelse för vår hälsa. Det räcker med att vandra i en park en stund för att sänka puls och blodtryck. Man anlägger ofta trädgårdar i anslutning till äldreboende och sjukhus då man sett vilken positiv verkan detta har. Om de äldre och sjuka har möjlighet att vistas ute känner de sig mindre rastlösa, sover bättre och får ett bättre fungerande socialt liv (Lindvall & Myrman, 2001 s.134).

4.1Hur ska en park se ut?

Parker och grönområden har alltid utformats efter samhällets ideal och behov. De olika tidsidealen och skiftande inställning till naturen och inte minst människan gör att våra parker idag ser väldigt olika ut. Från början anlades promenadparker för överklassen, sedan parker för aktiviteter för folk från alla klasser, följt av friluftsområden då människor började få utrymme i sina liv för fritid. År 1920 kom en arbetstidslag i Sverige som reglerade den dagliga arbetstiden, inklusive lördagar, till åtta timmar för industriarbetare (Berggren & Greiff, En svensk historia från vikingatid till nutid, 2000, s.302). På senare år har begreppen ekologiska, pedagogiska och historiska parker börjat göra sig gällande (Guide till Malmös arkitektur, 2001, s.195-196). Hur ska en park vara utformad för att

möta våra behov idag? Forskning har visat att många olika faktorer spelar in då det gäller hur människan uppfattar och bedömer sin omgivning. Miljöns fysiska utformning tillsammans med den sociala omgivningen, stadsplanemönstret samt människans ålder, mognad, intressen och karaktär är avgörande för hennes upplevelse (Grahn, 1991 s.179-180). Om tio olika människor ställer sig framför ett buskage kan de med stor säkerhet se tio olika saker. Ett barn kanske ser en spännande koja. En biolog ser direkt vilken art och växtfamilj buskaget tillhör. En häcklöpare kanske försöker bedöma hur högt hindret är. Pensionären minns tillbaka då buskaget var nyplanterat. Småbarnsföräldern tittar närmare på taggarna och kalkylerar eventuella risker. Konstnären försöker bestämma sig för om bladens färg är mossgröna eller mer åt olivhållet. Platserna i sig skapar speciella verksamheter. Utformningen av den fysiska miljön underlättar för olika aktiviteter att äga rum. Andra faktorer som spelar in är årstid och tid på dygnet. Parker med otillfredsställande belysning kan under mörka tider vara platser där stadsborna känner sig otrygga.

Beroende på parkens karaktär och tid på året väljer människan att utföra olika aktiviteter där t.ex.:

Vildmarksprägel: naturutflykter och scouting

Artrik prägel: naturstudier, lära växter, studera fåglar, lära växtsamhällen och jordmån, plocka svamp, bär och blommor.

Skogsprägel: orientering, terränglöpning, promenad, joggning och skidor.

Lekprägel: olika redskapslekar såsom gunga och åka rutschkana, bygga kojor, bygglek. Idrottsprägel: löpning, friidrott, bollekar och krocket.

Rofylld prägel: trädgårdsstudier och olika rörelselekar som kull och springlekar. Stadsparksprägel: socialisation, se på folk, underhållning, café och musik.

Prydnadspark: kulturstudier som att lära om platsers historiska och kulturella bakgrund och trädgårdsstudier (Grahn, 1991 s.165).

5. Varför använda Malmös parker i undervisningen?

Tanken med detta arbete är att hitta stöd för att använda sig av parken i undervisningen. Man kanske arbetar på en skola som geografiskt sett ligger bra till för att besöka en av parkerna. Jag valde att utgå från historiken bakom Malmös parker eftersom det dels är en behaglig och njutningsfull miljö där man samtidigt kan få naturupplevelser och dels ett avsnitt av stadens historik som det inte skrivs så mycket om. Många elever har aldrig besökt parkerna och detta upplägg kan väcka ett intresse och en nyfikenhet som gör att de återvänder. I dagens samhälle där många av våra elever har sin hembygd i andra delar av världen kan detta sätt att arbeta även fungera som introduktion till deras nya hembygd.

I Med gatan som klassrum skriver Lisbeth Williams att stadsstudier uppmanar till ett forskande arbetssätt och att det utvecklar elevers förmåga att värdera och ifrågasätta. (Williams, 1987, s. 4) Hans Nilsson som är föreståndare på Centrum för Lokalhistoria i Linköping skriver i Lokalhistoria i skolan att man då det gäller stadsstudier begränsar sig till en yta i samhället som man sedan arbetar med för att ta reda på hur den historiska utvecklingen har sett ut. Forskningen kan t ex bestå i att eleverna intervjuar personer, mäter, observerar och fotograferar platser inom ytan. Han menar vidare att andra skolämnen naturligt kan integreras, natur- och miljöaspekter blir mer påtagliga och eftersom det inte finns några färdiga svar stimuleras eleverna att ställa egna frågor (Nilsson, Lokalhistoria i skolan, 1994, s.28). Då jag studerade på lärarhögskolan fick vi vid ett flertal tillfällen arbeta med s.k. illustrationer. Utifrån en text, bild, plats eller ett fotografi skulle vi i en basgrupp undersöka, leta fakta, tolka, värdera, kritiskt granska och sammanställa en presentation för övriga basgrupper. Ibland var åsikterna många och vi fick argumentera och diskutera fram en gemensam lösning. Detta arbetssätt tyckte jag var otroligt givande och därför bygger min modell för att arbeta med historia i parkerna på detta arbetssätt.

Det finns en mängd ämnen och arbetsområden som man kan integrera i samband med sitt arbete om parken. Några tänkbara ämnesområden är:

- historiken bakom parken

- svenska t.ex. sagoskrivande

- flora, fauna, geologi

- matematik, statistik, praktiska moment

- bild, konsthistoria, konstverk, skapande på plats

- idrott, lekar, motion, motorisk utveckling, gruppövningar

- kartkunskap, orientering

- Hur styrs vår kommun? Vem bestämmer? Hur kan man som invånare påverka beslut?

- naturvistelser, scouting

5.1 Kungsparken

(Kartan hämtad ur Malmö – Parkernas stad, 1992)

Kungsparken är Malmös äldsta park. Under medeltiden fanns ett Gråbrödrakloster med kyrkogård vid platsen för den nuvarande södra delen av parken. Efter reformationen blev det istället hospital i klostrets lokaler. När Skåne blev svenskt 1658 förstärkte staden sina befästningar och många byggnader och anläggningar revs för att ge plats åt skjutfält och exercisplats. Kyrkogården skonades dock.

I början av 1800-talet ansåg de styrande i Malmö att en rejäl utvidgning och uppsnyggning av staden behövdes. Kung Gustav IV Adolf uppehöll sig långa perioder i staden och man funderade på om möjligheten fanns att Malmö skulle kunna bli Sveriges huvudstad. Storstilade planer skreds men allting gick i stöp då kungen tog till landsflykt. Den utarbetade stadsplanen signerades dock av prinsregenten Carl Johan år 1811 och ses nu som Malmös första grönplan (Pehrsson, 1986 s.11). Ekonomiska problem gjorde att planen inte fullföljdes.

I mitten av 1800-talet planterades en del alléer i staden och en del plantering utfördes på Gustav Adolfs torg. I september 1860 höll borgmästare Malmborg ett anförande i magistraten där han påpekade stadsbornas behov av rekreationsutrymme. Malmö var vid denna tid en stad i stark expansion. Ett invånarantal vid 1800-talets början på knappt 4000 hade vid år 1850 ökat till 13057. Minskad efterfrågan på arbetskraft på landsbygden på grund av rationaliseringar inom jordbruket och det ökade behovet av arbetare för industrins framväxt medförde att en ström av människor flyttade in till staden. Malmborgs anförande blev upptakten till Malmös första stadspark, Kungsparken (Pehrsson, 1986 s.16-17).

Efter en plan av den danske arkitekten O Hoegh Hansen började parken anläggas 1869. Inspiration till ritningen tros komma från den engelska parken, vilken utvecklades under 1700-talet som en reaktion mot den franska barockträdgården. (Den franska revolutionen medförde omvälvningar på många områden förutom det politiska.) 1872 invigdes den romantiska Kung Oscars park. Samma år öppnades den för allmänheten och hette nu kort och gott Kungsparken. Spjälstaket ringade in parken och vid dess ingångar, som var öppna mellan 06.00 och 22.00, fanns anslag som kungjorde att ”Beträdande av gräsmattorna är vid vite förbjudet”. Ambitionen att likna en botanisk trädgård vittnar det stora inslaget av exotiska trädslag om. Att lära ut namnen och utseendet på växterna var en del av den ursprungliga meningen med parken. Parkens dåvarande restaurang anlades i samband med en stor lantbruksutställning 1881 (Malmö – Parkernas stad, 1992, s.12-13). Restaurangen inhyser nu ett av Sveriges fyra internationella kasinon, Casino Cosmopol, som öppnades i slutet av 2001 (Guide till Malmös arkitektur, 2001, s.54).

En rest från den gamla befästningsanordningen är de två raka alléerna, varav den ena har dubbla trädrader, som fungerar som stomme i parken. Promenadgångarna löper i rundade slingor. De har inte till uppgift att leda från en punkt till en annan utan avsikten är istället att bjuda besökarna på överraskning och omväxling. Det är själva vandringen och vad man upplever under den som är det väsentliga (Pehrsson, 1986 s.20-21). Många kallar den praktfulla gjutjärnsfontänen i parkens mitt för parkens hjärta. Man tror att det var en katalogvara från något franskt gjuteri. Liknande kan ses i 1800-tals parker både i Sverige och utomlands (Konstrunda på cykel i Malmö, 1998, s.11).

En annan sevärdhet i parken är Grottan med utsmyckningen Ormet av konstnären och landskapsarkitekten Monika Gora. Motivet är hämtat från den nordiska mytologin ur Eddaberättelsen om Lokes straff.

I samband med byggutställningen BO-86 gjordes en omfattande återplantering av flera ovanliga träd som av olika anledningar hade försvunnit under åren. För att förstärka entrén vid Slottsbron i parkens norra del byggdes 1987 en portal i limträ. En talarstol som går under namnet "Framträdet" kom också till 1987. 1988 genomfördes en större förnyelse av buskbeståndet i västra delen av parken, då ett stort bestånd av kalkskyende växter såsom rhododendron och azaleor anlades.

I september 2005 antog Tekniska nämnden en utvecklingsplan för Kungsparken. Syftet med planen är att göra parken ännu vackrare genom att förstärka dess 1800-talskaraktär samt förtydliga parkens identitet. I planen föreslås bland annat ett staket, med tillhörande planteringar. Det var vanligt att man satte staket runt parker på 1800-talet, något man fortfarande kan se i t ex Köpenhamn och Paris. Även runt Kungsparken fanns ursprungligen ett staket.

5.1.1 Tänkbara ingångar

Platsens spännande historia innan parken anlades kan fortfarande ses i dess södra del, gamla begravningsplatsen, och genom att studera alléernas utformning. I Kungsparken kan man studera Malmös första anlagda park och diskutera anledningen till parkens uppkomst och placering. Hur såg staden Malmö ut vid denna tid? 1872, när Kung Oscars

park öppnades var besökarna från borgerskapet och ett av de främsta motiven till att besöka parken var för att promenera. Detta kan vi se på planeringen av de slingrande gångarna. Vad var en borgare och hur bodde och verkade de? Då var ett syfte med parken att lära ut namn på växter och man fick ej beträda gräsytorna utan att riskera böter. Detta kan man jämföra med hur man använder parken idag. Vilka människor befinner sig i parken idag? Vad gör de? Parken lämpar sig väl för olika typer av naturstudier. Det finns t ex 120 olika trädarter från tre kontinenter att titta närmare på. Grottan kan man använda sig av då man talar om den Nordiska mytologin. De olika statyerna i parken kan på bildlektioner fungera som utmärkta stilleben.

Ett tänkbart tema är Medeltiden. Inom detta tema kan man behandla historia, bild, slöjd och idrott. Under medeltiden fanns ett Gråbrödrakloster med kyrkogård i parken. Vad var ett Gråbrödrakloster? Kan man se spår av detta? När var det medeltid? Hur bodde man? Hur var man klädda? Vad åt man? Vilka lekar tror man att barnen lekte?

5.2Slottsparken

1896 anordnades en stor industri- och slöjdutställning i Malmö. Redan vid utställningens planering fanns tankar om områdets framtida användning. Planen utformades av arkitekten Theodor Wåhlin som knöt ihop området med Kungsparken genom en parkbro. Trädgårdsgångar och växtlighet i den stora utställningen utgjorde sedan grunden i den kommande Slottsparken. När utställningen var slut tog den danske arkitekten Edward Glæsel vid. Han skapade den nya parken som, i motsats till Kungsparken, satte aktivitet framför promenerande. Han hämtade inspiration från den amerikanske landskapsarkitekten Olmsteds idéer om en vardagspark där alla samhällsklasser och åldrar var välkomna. Anläggningen av parken påbörjades år 1897 och tre år senare öppnades den för allmänheten.

Vatten är ledmotivet i parken. Här finns två stora dammar och ett kärr med en anlagd källa som påminner om en liten japansk trädgård. Slottsparken har en typisk sekelskiftesstil med öppna gräsytor för spel och lek, stora skogspartier, kälkbackar, utsiktsplatser och en mängd sittplatser.

Parkens hjärta är den populära Lördagsplanen där konserter och andra arrangemang hålls. Stommen i parken utgörs av den svagt böjda Kung Oscars väg, som löper genom området. Från denna väg grenar olika promenadslingor ut sig.

Av parkens många skulpturer är Carl Milles Pegasus som finns att beskåda på Linnéplatsen, den mest framträdande. Den är gjord av brons och granit och har sedan 1950 symboliserat den fria tankens flykt i parken. Inspiration till verket har Milles hämtat från den grekiska gudasagan om Pegasus den bevingade hästen som lånades ut till Bellerofon för att bekämpa ett fruktansvärt vidunder (Konstrunda på cykel i Malmö, 1998, s.16).

En omtyckt och välbesökt plats i parken är Slottsträdgården där allt odlas på ekologiskt vis. Ett minimalt café finns inhyst i ett litet skjul där föreningen Slottsträdgårdens vänner driver sin verksamhet ideellt. Här erbjuder man sina gäster musikunderhållning och fika. Tisdagskvällarna kan man prova deras ekologiska öl och vin (Sydsvenska Dagbladet, 030627).

Norr om det så kallade Kärret, vid stranden av stora dammen, finns ett minnesmärke i form av en sten. Den invigdes den 17 december 2001 till minne av de dramatiska händelser som utspelade sig där den 3 oktober 1940. Sten Runerheim, före detta chefsåklagare i Malmö, var nämnda datum ute och promenerade med en kvinnlig bekant då tre bomber föll över parken. Ingen människa kom till skada men stora hål slets upp i marken och intilliggande hus fick fönster sönderslagna av splitter. Herr Runerheim befann sig ca 25 år senare på tjänsteresa i England då han träffade en man vid namn George M Roscoe på en bar. De satt och samtalade om diverse saker då de kom fram till att de faktiskt hade något gemensamt. Det visade sig att samma dag som Runerheim varit ute och promenerat i Slottsparken hade Roscoe varit på samma ställe fast betydligt högre upp. Det var nämligen så att det var han som råkade släppa de tre bomberna över Malmö. Stenen markerar platsen för en av de stora kratrar som uppstod vid explosionen (Sydsvenska Dagbladet, 011218).

I södra delen av parken finns Malmös vackra stadsbibliotek och sedan sommaren 2007 även en av stadens temalekplatser. Sagolekplatsen bygger på föreställningen om de ljusa och det mörka i sagans värld och realiseras genom att skapa sagovärldar med olika stämningar.

5.2.1 Tänkbara ingångar

En vardagspark där alla samhällsklasser och åldrar skulle vara välkomna. En folkpark för folket, men inte av folket. Minnesstenen vid Kärret som utmärker platsen där bomberna föll under krigsåret 1940 är ett ställe där man kan berätta den spännande historien för eleverna t ex i samband med att man läser om 2: a världskriget. Att något sådant hänt precis där de står idag kan säkert förbluffa en del. En av platserna i parken har fått namn efter Linné. Vem var han? Vad innebär det att odla ekologiskt och hur gör man det? Sagolekplatsen är en utmärkt plats att besöka för olika typer av sagoprojekt och statyn föreställande Pegasus är en bra ingång till de grekiska gudasagorna. Slottsparkens karaktär gör att den är en bra plats för olika typer av idrott, spel och lek under alla årstider. En mängd småkryp finns att beskåda och undersöka i dammarna och kärret.

Ett tänkbart tema är Våra sinnen - då och nu. Inom detta tema kan man behandla historia, biologi och bild. Vilka är våra sinnen? Hur fungerar de? Vad kan vi se, höra, känna, lukta och smaka i parken? Vad kunde man se, höra, känna, lukta och smaka i parken för 100 år sedan? 5.3Beijers park (Karta hämtad från: http://kartor.eniro.se/query?what=map_adr&geo_area=beijers%20park&mapstate=6;13.0 48794751427694;55.60991574432646&mapcomp=;;;Beijers%20park;;;21243;MALM% D6;;;;;13.048794751427694;55.60991574432646;;;;MALM%D6;maps_place.72367.21;0)

Parken anlades i Malmös östra delar 1885 av grosshandlarna Lorentz och Gottfrid Beijer. Staden var vid denna tid tätbefolkad och osund. Beijers park var tänkt att fungera som motvikt till Kungsparken både socialt och geografiskt. Stadsdelen Kirseberg, där parken är

belägen, var en arbetarstadsdel där till största del mindre bemedlade arbetare bodde. Området på 3 tunnland hade arrenderats på 50 år och skulle efter det övergå i stadens ägo. Då beräknades parken vara uppväxt och redo att öppnas för allmänheten. Detta skedde dock tidigare än väntat, redan 1904, eftersom Gottfrid Beijer dog.

Från början var det en romantisk park med slingrande gångar och en njurformad damm (Pehrsson, 1986 s.32). Efter att parkområdet utvidgats under åren 1911-1915 omarbetades den i början av 1930-talet av stadsträdgårdsmästare Myllenberg. Han tog bort de äldre gångsystemen, utvidgade damm och gräsytor och förstärkte därmed karaktären av engelsk landskapspark.

Parkens böljande former är till största delen naturliga och orsakas av att området är ett flygsandsområde. Trädbeståndet utgör en tät inramning och domineras av bok, avenbok och alm. I den centralt belägna dammen har man försökt förbättra vattenkvalitén genom att pumpa vatten till en konstgjord bäck och våtmark. Våtmarken anlades 1997 och fungerar nu som en utmärkt biotop för olika våtmarksväxter och småkryp.

Parken har på senare tid utvecklats mot att bli en miljöpedagogisk park med ekologiska stationer som används av skolor för att undervisa elever om natur (Guide till Malmös arkitektur, 2001, s.56). Synliga bevis på detta är en urskog med multnande trädstammar, en plats med organiska material som löv, halm och naturgödsel och planteringar av mer ovanliga trädarter såsom mammutträd och tulpanträd.

1996 togs beslutet att göra om Beijers park till en upptäckarpark, där barn på ett lekfullt sätt kan lära mer om djur och natur och hur människan påverkar sin miljö. Djurlekplatsen blev väldigt populär och användes flitigt. Med åren blev den mycket sliten av barnens framfart så 2005 rustades den därför upp.

5.3.1 Tänkbara ingångar

Denna park fungerar utmärkt som ingång då man talar om industrialismen. Under den begynnande industrialiseringen i Malmö var Kirseberg en arbetarstadsdel med allt vad

detta innebar av fattigdom och usla förhållanden. Barnarbete var vanligt förekommande. När parken anlades låg den i utkanten av staden. Hur ser det ut idag? Vid vilka industrier arbetade människorna? Hur bodde de?

Parken är anpassad för miljöpedagogiska teman och alla typer av naturstudier passar att utföras där. Djurlekplatsen är utformad så att eleverna får lära sig mer om djur. Man kan t ex klättra i spindelnät och jämföra sina hopp med olika djur. Det finns även gott om plats för alla möjliga sorters idrott, spel och lek.

Ett tänkbart tema är Barn – då – nu – sedan. Inom detta tema kan man behandla historia, svenska och bild. Hur används parken utav barn idag? När? Är det på fritiden? Vilka ställen i parken lämpar sig för barn? Samma frågor appliceras sedan på dåtid och framtid. Dåtid ger möjligheter för olika historiska perspektiv och framtid ett tillfälle att fantisera, diskutera och skapa i form av berättelser, bilder eller modeller.

5.4Pildammsparken

Dammarna i parken fungerade från början som Malmös vattenreservoarer. Vattnet leddes från dammarna till Stortorget i rännor utav ek. På torget fanns en offentlig brunn där stadsborna kunde hämta sitt vatten. Ännu idag finns platsen för den ursprungliga brunnen utmärkt med vita gatstenar. Runt omkring dammarna i parken fanns skyddsvallar där man, som förstärkning, planterade pilträd. Därav namnet Pildammsparken (Malmö – Parkernas stad, 1992, s.8). Rotsystemen fungerade som armering och grenverken kunde användas till foder, stängsel och korgmakeri.

I början av 1900-talet bestämdes att området kring Pildammarna skulle hysa den stora Baltiska utställningen. Arkitekten Ferdinand Boberg och kronprinsessan Margareta utformade utställningsområdet. Sommaren 1914 kom deltagare från alla länder kring Östersjön för att beskåda det nya inom teknologi och design. Det blev en välbesökt tillställning som drog nästan 1 miljon människor, men som tyvärr fick ett abrupt slut genom första världskrigets utbrott. Några minnen från utställningen finns fortfarande kvar att beskåda i parken; Margaretapaviljongen med sin blomstergata och den gamla brunnen utav granit som fått namnet Templet. Efter utställningens slut anlitades en dansk trädgårdsarkitekt vid namn Erik Erstad-Jørgensen för att göra om området till en skogspark. Han utarbetade ett förslag till en park med romantisk stil, innehållande mjuka linjer och stora gräsytor. Detta fick dock vänta tills kriget tagit slut. Under krigsåren användes nämligen marken till att plantera potatis för att stävja bristen på mat. År 1921 kom arbetet igång. Eftersom det rådde hög arbetslöshet kunde man ta hjälp av nödhjälpsarbetare. Malmö hade vid denna tid fått en ny stadsingenjör, Erik Bülow-Hübe, som reviderade planen och fogade in klassicistiska former och en monumental karaktär. Resultatet blev en 45 hektar stor park med tre olika delar som samspelar: resterna av den Baltiska utställningen, Erstad-Jørgensens början och Bülow-Hübes fortsättning (Pehrsson, 1986 s.55).

En central plats i parken är den cirkulära gräsplanen, i folkmun kallad tallriken, som likt en stor kompass har raka gångar som strålar ut åt de olika väderstrecken. Med sina 160 meter i diameter är den en populär och välanvänd festplats. Ett annat ställe i parken som årligen besöks av många människor är friluftsteatern vars föreställningar är gratis (Guide till Malmös arkitektur, 2001, s.98).

Pildammsparken har ett mycket rikt fågelliv. I speciella fågelburar med karakteristisk design, s.k. voljärer, finns olika exotiska fåglar (Malmö – Parkernas stad, 1992, s.9).

Annat som kan ses på olika ställen i parken är skulpturer och konstverk av olika slag, bl.a Le fruit rouge av Axel Nordell som är en av barn uppskattad lekskulptur av glasfiberplast, Galathea av Erik Möllerberg, Strykjärnet av Hiroshi Koyama som ingick i en utställning vid namn Big Scale och består av 29 ton granit från stenbrottet i Sibbhult och Vattentrappan av Leif Ringsbo som är en skapelse utav betong, granit och vatten där man, till mångas förtjusning, kan reglera vattenflödet med hjälp av små luckor (Konstguide – Skulpturer och minnesmärken i Malmö, 2001, s. 48-50).

1989 invigdes det tre nya, ljussatta fontäner. Dessa förvandlas kvällstid till en ljuskaskad med vattenkaskader i olika färger. 1999 kompletterades de ljussatta fontänerna med musik. Ett nytt samspel mellan vatten, ljus och musik är det nya ljusspelet på en stor vattenvägg som skapas i dammens mitt sommartid.

5.4.1 Tänkbara ingångar

Pildammsparken är en av stadens parker som de flesta har hört talas om. Trots detta vet inte många människor var namnet kommer ifrån. Hur har parken fått sitt namn? Att parken har varit stadens vattenreservoar, potatisodling under första världskrigets matbrist och arbetsplats för nödhjälpsarbetare då arbetslösheten var stor, gör att ingångarna i historia är många. Den spännande konstruktionen ”Vattentrappan” kan användas till alla möjliga experiment och den stora ”Tallriken” kan man använda sig av då man behandlar väderstreck, kompass och karta. Det rika fågellivet kan inte studeras mycket nog. Det går inte att jämföra att se fåglarna på bild mot att få betrakta dem i verkligheten. Statyn Strykjärnet får en att känna sig liten som teskedsgumman. Denna skulle man kunna använda som ingång till olika typer av berättelseskrivning eller bilduppgifter.

Ett tänkbart tema är Kartor. Inom detta tema kan man behandla historia, geografi (kartkunskap), idrott och fysik/teknik. Titta på gamla och nya kartor över parken. Hur har

parken förändrats? Vad betyder de olika karttecknen? Rita egna kartor över parken och placera ut olika frågestationer. Låt klasskamraterna byta kartor med varandra. Hur fungerar en kompass? Tillverka egna kompasser med magneter. Använd parkkartan för att låta eleverna orientera. 5.5Folkets park (Karta hämtad från: http://kartor.eniro.se/query?&what=map_adr&mop=aq&searchInMap=1&mapstate=8;13. 01373957249999;55.59359673258639;s;13.007821288806274;55.59559396530778;13.01 9643028470067;55.59160092850072;877;559&mapcomp=;;;Folkets%20park;;;21436;M ALMÖ;;;;;13.015376091876503;55.594348905657256;0;0;;MALMÖ;maps_place.36850 1.21;0&geo_area=folkets%20park%20malmö&stq=0&pis=0)