• No results found

“Mellan varande och blivande” - En barndomssociologisk analys av samtida bilderböcker

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "“Mellan varande och blivande” - En barndomssociologisk analys av samtida bilderböcker"

Copied!
52
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

BARNDOM-UTBILDNING- SAMHÄLLE

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

“Mellan varande och blivande”

En barndomssociologisk analys av

samtida bilderböcker

“Between being and becoming”

A childhood sociological analysis of

contemporary picture books

Sara Niklasson

Linda Persson

Förskollärarexamen, 210hp Examinator: Linda Palla

(2)

Förord

Vi vill börja med att rikta ett stort tack till vår handledare Hanna Sjögren för att ha lotsat oss fram under arbetets gång. Vi vill även tacka våra familjer för stöd och förståelse för den ibland överväldigande uppgift vi tagit oss igenom. Vi vill även rikta ett stort tack till varandra för engagemang, drivkraft och ibland tålamod att genomföra detta tillsammans.

Skrivandet började i samband med den största pandemin i modern tid, där social distansering har varit ett ledord att förhålla sig till. Mycket av arbetet har skett i hemmet och vi har fått hitta lösningar för att dela på arbetet på ett fungerande sätt. Det har inneburit att en hel del av samarbetet skett genom datorn och genom oändliga konversationer genom telefonens chattfunktioner. Vi har båda varit ytterst delaktiga i skapandet av detta arbete. Vissa delar har vi fått dela upp men vi har tillsammans diskuterat varje kapitel och gemensamt gått igenom varje del för att båda skulle bli delaktiga i processens alla delar.

Slutligen vill vi rikta ett stort tack till de förlag och illustratörer som har gett oss tillåtelse att använda deras bilder i vår analys. Utan bilderna hade analysen inte fått det djup vi eftersträvat.

(3)

Abstract

En tidsepoks syn på barnet kan speglas i den barnlitteratur som ges ut och därför ser vi att en analys av samtida barnlitteratur kan öka förståelsen av hur samhället ser på barn och barndom. Syftet med studien är att undersöka hur synen på barnet och barndom framställs i samtida barnlitteratur. För att konkretisera syftet har vi använt oss av följande frågeställningar: Hur framställs barnet i böckerna? Hur framställs barnet i relation till de

vuxna i böckerna? Hur framställs barndom i böckerna? Studien har en barndomssociologisk

ansats och metoden utgick från en kvalitativ innehållsanalys samt en ikonotextuell syn där vi har utgått från bilderbokens två berättande medier för att analysera böckernas innehåll. Analysen bygger på sex bilderböcker som varit nominerade eller vunnit Augustpriset i kategorin Årets svenska barn och ungdomsbok mellan år 2017-2019. Analysen har genomförts med hjälp av närläsning och de barndomssociologiska begreppen

being/becoming, den apolloniska och dionysiska synen på barnet samt plats som analytiska

verktyg för att få syn på hur barnet och barndom framställs i bilderböckerna. Resultatet av analysen visar att samtliga bilderböcker skildrar barnet som kompetent och självständigt. I majoriteten av böckerna kan barnet tolkas som being. I analysen blir det även synligt att de vuxna framställs som någon som vill konstruera barnet utifrån synen på barnet som becoming. Utifrån den dionysiska och apolloniska synen på barnet kunde vi i majoriteten av böckerna tolka barnet utifrån det apolloniska synsättet. Barnet framställs som oskuldsfullt med en inneboende godhet och bilderna skildrar en känsla av ett naturligt tillstånd kopplat till naturen. Barndomen i böckerna framställs som en social konstruktion där barnet framställs som delaktig i utformandet av sitt liv och därmed sin barndom. De vuxna framställs med ett behov att skydda och kontrollera barnet vilket gör att de vuxna kan tolkas utifrån en syn på barndomen som becoming. Resultatet av analysen visar även att barndomen kan tolkas som domesticerad med kopplingar till den senmoderna tid vi lever i som kan kännetecknas som en tid av osäkerhet.

Nyckelord: barndom, barndomssociologi, barnsyn, being/ becoming, bilderbok,

(4)

Innehållsförteckning:

1. INLEDNING ... 5

1.1SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6

1.2HISTORISK TILLBAKABLICK OCH BAKGRUND ... 6

1.2.1 Barnbokens historia ... 6

1.2.2 Synen på barnet/barndomens historia ... 7

1.3DISPOSITION ... 9

2. TIDIGARE FORSKNING ...10

2.1BILDERBOKEN OCH BARNLITTERATURENS UTVECKLING...10

2.2SYNEN PÅ BARNET OCH BARNDOMEN I BILDERBOKEN...12

3. TEORI ...15

3.1BARNDOMSSOCIOLOGI ...15

3.1.1 Being och becoming ... 16

3.1.2 Det dionysiska och apolloniska synen på barnet ... 17

3.1.3 Plats ... 18 3.2SAMMANFATTNING ...19 4. METOD ...20 4.1METOD ...20 4.2URVAL AV BÖCKER ...21 4.3ANALYSMETOD...21 4.4 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ...22 4.5EMPIRISKT MATERIAL ...22

5. RESULTAT OCH ANALYS ...24

5.1SYNEN PÅ BARNET...24

5.1.1 Barnet som being och becoming ... 24

5.1.2 Den apolloniska och dionysiska synen på barnen ... 34

5.2SYNEN PÅ BARNDOM ...36

5.2.1 Barndomen som being och becoming ... 36

5.3SAMMANFATTNING ...41

6. DISKUSSION ...44

6.1RESULTATDISKUSSION ...44

6.1.1 Hur framställs barnet i böckerna? ... 44

6.1.2 Barnets relation till de vuxna ... 45

6.1.3 Hur framställs barndom i böckerna? ... 46

6.2YRKESRELEVANS ...47

6.3METODDISKUSSION ...47

6.4FÖRSLAG TILL VIDARE FORSKNING ...48

(5)

1. Inledning

Barnboken och högläsning har en stark tradition och särskild plats i förskolan. Läroplanen för förskolan Lpfö 18 (2018) lyfter fram böcker och läsning genom formuleringen ”[b]arnen ska erbjudas en stimulerande miljö där de får förutsättningar att utveckla sitt språk genom att lyssna till högläsning och samtala om litteratur och andra texter” (Lpfö 18 s. 8). En särskild sorts bok som har fått stor betydelse i förskolan är bilderboken. Rhedin (2001) beskriver bilderboken som ett estetiskt verk som i likhet med andra konstformer har förmågan att uttrycka något om sin tid. Både Nikolajeva (2000) och Rhedin (2001) menar att text och bild tillsammans berättar och utgör en historia. Enligt Kåreland (2009) är studier av barnlitteratur ett sätt att studera “hur det konstrueras olika bilder av barnet” (s. 24). Författaren menar att ett sätt att göra det på är att titta på skildringen av barnet i relation till de vuxna. Kåreland (2015) beskriver barnboken som en spegel för sin tids syn på barnet och barndomen men även som en spegling över samhället i stort. Halldén (2011) menar att “[n]är författare skriver böcker

för barn om barn sker ett formulerande av en syn på barn, på deras upplevelser och agerande”

(s. 94).

Alla människor har erfarenheter av att ha varit barn och har en period i livet som kan benämnas barndom. Vad den perioden innebär kan variera mellan olika samhällen och tider. Halldén (2007) gör definitionen “[b]arn är beteckningen på en åldersgrupp medan barndom betecknar denna periods kulturella betydelse” (s. 10). Författaren menar att barndom som period har vissa kännetecken som gör att den går att urskilja som en separat del av en människas liv. Perioden kännetecknas av växande och är en tid då det sker stora förändringar i en människas liv. Hur vuxna bemöter barn kan påverkas av de föreställningar som finns om barn och barndom i relation till hur vuxna ser på barns kompetenser och behov. Enligt Halldén (2007) har synen på barnet förändrats och idag ser vi barn som sociala aktörer och som delaktiga i utformandet av sina egna liv.

Enligt Kåreland (2009) kan studier av barnlitteratur fungera som ett sätt att uppmärksamma vilka bilder av barnet och barndom som skildras genom att titta på vilka ideal och värderingar som finns invävda i boken. Simonsson (2004) lyfter att det vi väljer att läsa för barnen kan ha betydelse för hur barn förstår världen och sig själva. En tidsepoks syn på barnet kan speglas i den barnlitteratur som ges ut och därför ser vi att en analys av samtida barnlitteratur kan öka förståelsen av hur samhället ser på barn och barndom. Utifrån tidigare forskning har vi

(6)

observerat att det finns en lucka inom forskningsfältet gällande analyser om hur synen på barnet och hur barndom skildras i samtida barnlitteratur.

1.1 Syfte och frågeställningar

Det övergripande syftet med studien är att undersöka hur synen på barnet och barndom skildras i samtida barnlitteratur.

För att förtydliga syftet kommer vi utgå från följande forskningsfrågor: ● Hur framställs barnet i böckerna?

● Hur framställs barnet i relation till de vuxna i böckerna? ● Hur framställs barndom i böckerna?

1.2 Historisk tillbakablick och bakgrund

Kåreland (2009) menar att om vi ska studera barnlitteratur behöver det göras i relation till samhällets utveckling och sättas in i en historisk kontext. I enlighet med Kårelands resonemang görs i föreliggande kapitel en historisk tillbakablick på bilderboken och en kort summering hur synen på barn och barndom har skildrats historiskt. Rhedin (2001) beskriver att en bilderbok kan definieras genom “en bok av begränsat omfång som i skönlitterärt syfte vill berätta en historia genom en kombination av text och bilder, så att det förekommer minst en bild per uppslag” (s. 17).

1.2.1 Barnbokens historia

Historiskt sett har barnböcker skildrat den rådande synen på barnet. Enligt Kåreland (2001) publicerades de första barnböckerna i Sverige i slutet av 1500-talet och början på 1600-talet. Under denna tid hade böckerna en religiös ton och de handlade om att ”göra barnen till goda kristna” (s. 27). Kåreland (2015) menar att upplysningen och romantiken är två tidsepoker som har haft stor påverkan på såväl synen på barnet som på barnlitteraturen. Upplysningsfilosoferna betraktade barnet som ett tomt kärl som skulle fyllas med de rätta kunskaperna. Förnuftet stod i centrum och tanken på att göra nytta i samhället och det fanns även en tendens att vilja närma sig barnets egen värld. Enligt Nettervik (2002) var det på

(7)

1600-talet som barnet började betraktas som en egen individ och synen på barndomen började ses som en separat del i en människas liv. Den förändrade synen på barn och barndom var en bidragande faktor för barnbokens födelse och boken sågs som ett viktigt medel för fostran.

Enligt Rhedin (2001) hade filosofen John Locke ett stort inflytande under denna period och han rekommenderade fabler som lämplig läsning för barn. Fablerna ansågs till en början inte helt lämpliga för barn men det löstes genom att tillföra bilder till texten, som ett sätt att anpassa texterna utifrån barnens mer begränsade förmågor. Bildernas kvalitet sågs som viktiga och den bakomliggande tanken var “så att barnets ögon kan vänja sig vid god smak” (s. 33). Kåreland (2015) skriver att under denna tid fick Sverige en större produktion av barnböcker. De vuxna i samhället ville att barnen lärde sig läsa så de kunde äntra vuxenvärlden då upplysningstiden betraktade barndom som en fas som snabbt skulle passeras. Under romantikens intåg på 1800-talet ökade utgivningen av barnböcker och moraliserande berättelser var fortfarande ledande. Vidare lyfter Kåreland (2009) att under 1800-talet började barnböcker publiceras i olika genrer och typer av berättelser och kategoriserades ofta efter kön, ålder och samhällsklass.

Enligt Kåreland (2009) var 1900-talet en period då intresset för barnens läsning ökade och den fria läsningen betonades som betydelsefull. Kraven på barnböckerna ökade i samband med tidens folkuppfostransideal där estetisk fostran sågs som en viktig komponent. Författaren menar att Ellen Key hade ett stort inflytande för det ökande intresset av barnlitteratur och läsning då hon propagerade ”för att barn i tidig ålder skulle få möta god konst och litteratur” (s. 50). Kåreland (2009) menar att det stora genombrottet för modern svensk barnbok kom i samband med krigsslutet 1945 då välfärdssamhället började utvecklas. Samhället började satsa på barn som en betydelsefull målgrupp och flera initiativ togs för att skapa möjligheter till kulturell stimulans.

1.2.2 Synen på barnet/barndomens historia

Enligt Kåreland (2009) har synen på barn skiftat genom historien och “[h]istoriskt kan vi se hur barnet både har romantiserats och demoniserats” (s. 18). Det var först på sent 1600-tal som barndomen började ses som en separat del i människans utveckling. Tidigare hade barn uppfattats som vuxna i ett litet format. Med den förändrade uppfattningen om barndom som

(8)

en separat del i en människas liv började även barnet ses som en egen individ. Nettervik (2002) menar att den förändrade synen på barndomen påverkade synen på uppfostran och dess inverkan på barn. Skolan växte fram som en samhällsinstitution och fick en uppfostrande roll. Författaren lyfter att filosofen John Locke såg barnet som ett oskrivet blad och betonade lekens betydelse som ett sätt att ge barnen nyttig kunskap. Enligt Nettervik (2002) betonade John Locke leken som ett effektivare sätt att förmedla kunskap än aga. Kåreland (2009) menar att synen på barnet präglades av en föreställning av att barnet saknade något som vuxna var tvungna att kompensera genom att fylla barnet med kunskap. Under sent 1700-tal tidigt 1800-tal präglades synen på barn och barndom av romantikens upplysningsfilosofer. Upplysningsfilosofen Rousseau framhöll “barnets oskuldsfullhet och dess nära relation till det gudomliga” (s. 19). Barnet fick ett egenvärde och blev närmast en varelse för vuxna att efterlikna.

Enligt Kåreland (2015) har den franska forskaren Ariès haft ett stort inflytande över den förändrade synen på barnet och barndom och har bidragit till förståelsen av synen på barndom som en social konstruktion. Den rådande synen på barn och barndom menar författaren kan uppfattas genom en viss ambivalens:

Det kompetenta barnet kan lätt bli det utsatta barnet som tvingas reda sig själv i alltför stor utsträckning på grund av de vuxnas trötthet och ett otydligt utformat föräldraskap. Det fria barnet kan lätt bli det övergivna barnet, vilket i sin tur har släktskap med det

sårbara och misshandlade barnet, ett barn som behöver hjälp och stöd från de vuxna. (Kåreland 2015, s. 21)

I det moderna samhället syftar barnkonventionen till att ge barn grundläggande rättigheter, men samtidigt är inte detta ett hinder för att barn på en individuell nivå riskerar att bli utsatta på olika sätt genom exempelvis våld, hot och utnyttjade. Enligt Skolverket (2010) är barnkonventionen och de rättigheter barn har idag en bidragande faktor till den förändrade synen på barndomen. Omvälvande samhällsförändringar har lett till att det skett stora förändringar i synen på barndomen sedan 1990-talet. Enligt Kåreland (2015) finns en tendens att barndomen förkortas alltmer. Gränserna mellan “vuxenhet och barndom” blir allt otydligare genom den snabba utvecklingen av media och konsumtionssamhället.

(9)

1.3 Disposition

I följande kapitel presenteras relevant forskning för studien och i kapitel tre görs en teoretisk genomgång av barndomssociologin samt de begrepp som används i analysen. I kapitel fyra presenteras den valda metoden och det urval och forskningsetiska övervägande som gjorts. I kapitel fem presenteras analysen av bilderböckerna samt en sammanfattning av resultatet. I kapitel sex diskuteras studiens resultat och metod samt förslag till vidare forskning.

(10)

2. Tidigare forskning

I detta kapitel presenteras relevant forskning för studien. Utifrån sökningar efter tidigare forskning har det funnits svårigheter att hitta aktuell forskning i relation till studiens syfte. Mycket av forskningen som behandlar bilderboken har ett didaktiskt eller pedagogiskt syfte eller är skrivna ur ett genus och maktperspektiv, vilket inte är relevant med hänsyn till studiens syfte. I kapitlet lyfts några av de ledande forskarna fram inom det aktuella forskningsfältet.

2.1 Bilderboken och barnlitteraturens utveckling

2001 utkom Ulla Rhedins avhandling Bilderboken på väg mot en teori som en ny upplaga där hon ger olika infallsvinklar på bilderboksanalsyer. Avhandlingens problemställning är att undersöka vad en bilderbok är. Rhedins utgångspunkt är att betrakta bilderboken som ett

estetisk verk som kan kopplas samman med de gestaltande konstarterna. Således menar

författaren att bilderbokens förhållande mellan text och bild har blivit mer kraftfullt de senaste decennierna. I avhandlingen analyseras olika bilderböcker utifrån tre olika bilderbokskoncept. Det första konceptet är den illustrerade texten där texten är i fokus och den visuella bilden blir som en bihandling samtidigt som den förstärker texten. Det andra konceptet är den expanderade texten där bilden utgör handlingen. Rhedin lyfter fram den expanderande texten genom formuleringen: “Texten överlämnar med andra ord både själva berättandet och den beskrivande karakteristiken åt bilden” (s. 94). Det tredje och sista konceptet är den genuina bilderboken där en växelverkan mellan text och bild bär handlingen och skiljer sig från de andra koncepten. Slutligen skriver Rhedin:

Genom resonemang om bildreceptionens natur har jag också velat problematisera bildavläsningens egenskaper: det finns skäl att vidareutveckla tankarna om bilderna som mötesplats för det faktiska läsarbarnet och den vuxnes inre barn, d.v.s. synen på bilderna som förmedvetna och för språkliga fenomen

(Rhedin 2001, s. 211) Rhedin visar genom sin avhandling på bilderbokens komplexitet genom dess dubbla medier av text och bild.

(11)

I Lena Kårelands (2008) artikel Barnlitteraturens utveckling i Sverige görs en historisk tillbakablick på barnbokens utveckling. Författaren lyfter att olika tider har olika syn på vad en barnbok är och att det är en genre som definieras genom dess tilltänkta publik. Kåreland menar att “[b]arnboken är en viktig källa till hur synen på barnet har förändrats genom tiderna” (s. 1). Således menar författaren att genom studier av barnböcker kan förändringar i samhället uppmärksammas och synliggöra barns livsvillkor och levnadsförhållanden. Vidare skriver författaren att barnet har framställts som ondskefullt och romantiserats, genom att framställas som något vilt och djuriskt eller som oskuldsfull och ofördärvad. Utgångspunkten i artikeln är att diskutera utvecklingen av barnboken i Sverige och författaren lägger fokus på svenska författare men lyfter även influenser från andra europeiska länder. Historiskt sett har barnboken haft en viktig betydelse för barnets fostran och setts som ett medel för att förmedla önskvärda normer och värderinga. Kåreland lyfter fram romantiken som en inflytelserik period gällande synen på barnet och barnlitteraturen. Periodens honnörsord “var känsla och fantasi istället för förnuft och kunskap” (s. 2). Barnet sågs som någon som var nära förbunden med naturen och det naturliga men även det gudomliga.

Den moderna barnbokens födelse menar Kåreland (2008) kan sägas vara kring krigsslutet 1945. Det som utmärker denna tids böcker var att författarna började solidarisera med barnen och ställa sig på deras sida mot de vuxnas auktoritet och böckerna började skrivas ur ett barnperspektiv. Författaren lyfter Astrid Lindgrens karaktär Pippi Långstrump och menar att Pippi har blivit en symbol för det nya fria barnet som sätter sig emot de vuxnas krav och förbud. Författaren menar att föräldrarollen har försvagats i böckernas skildringar och roller där barnet tvingas axla den vuxnas ställning har blivit märkbar från senare decennier. Författaren sammanfattar diskussionen om barnbokens framväxt genom citatet:

Om man vill generalisera kan barnbokens framväxt ses som en ständig växelverkan mellan kravet på realism och kravet på fantasi. Det går att iaktta en utveckling från en idealistisk till en allt mer samhällskritisk och naturalistiskt färgad realism beträffande att skildra barnets värld.

(Kåreland 2008, s. 8) Kåreland lyfter likt Rhedin (2001) bilderboken som mångtydig med en stor komplexitet genom både text och bild och har idag en stark position i vår nationallitteratur.

(12)

2.2 Synen på barnet och barndomen i bilderboken

I Maria Andersson och Elina Drukers (2008) antologi Barnlitteraturanalyser syftar författarna i likhet med Kåreland (2008) att lyfta den mångfald av barn och barndom som gestaltas i barnlitteraturen. Antologin består av bidrag från några av de ledande forskarna inom fältet och har som utgångspunkt att beskriva vems barndom som gestaltas i barnlitteraturen och ur vems synvinkel den beskrivs. Kristina Hallberg (2008) har skrivit ett kapitel i antologin som heter Kom an, Alfons Åberg! En studie av Gunilla Bergströms

bilderbokssvit. Författaren bygger sin studie ur en traditionell innehållssynpukt och ur ett

narratologiskt perspektiv. Hallberg har närläst de 23 böcker som ingår i Alfons sviten. I likhet med både Rhedin (2001) och Kåreland (2008) har Hallberg tittat på vad text och bild förmedlar i böckerna men att Hallbergs läsning även “bygger på en holistisk syn på bilderbokens två berättande medier - bild och text - en ikonotextuell syn” (s. 9). Vilket innebär att läsa berättelsen genom både text och bild. Hallberg vill försöka förstå och förklara vad det är som gör Alfons böckerna så populära. I sina analyser får Hallberg syn på att det är lätt att känna igen sig i böckerna som bjuder på vardagsproblem. Gemensamt för böckerna är att samtliga belyser uppfostran ”där perspektivet är barnets men förnuftig och traditionell fostran avgår med segern” (s. 23). Författaren menar även att de vuxna har en aktiv roll i böckerna. Resultatet som författaren presenterar är att Alfons böckerna skildrar vardagsproblem i olika former som vi kan känna igen oss i och kan kopplas till en samtida barndomsdiskurs.

I Maj Asplund Carlssons (2003) artikel Om barnperspektivet i barndomslitteratur är utgångspunkten att visa hur barnperspektivet skildras i olika fiktionslitteratur om just barn och barndom. I likhet med Kåreland (2008) lyfter Asplund Carlsson bland annat att Astrid Lindgren kännetecknas av att ta barns perspektiv. Vidare skriver författaren att dikten Det

døende barnet av Hans Christian Andersen är den första dikt som anses vara skriven ur ett

barns perspektiv och syftet var att ”visa att den vuxnes närvarande röst inte alltid är nödvändig för att förstå ett barns känslor” (s. 7). Ett tredje exempel på hur ett barnperspektiv skildras är enligt författaren att barnboksförfattare återger det de minns och hur de uppfattade världen som barn. Till skillnad från Kåreland (2008) menar Asplund Carlsson att vi idag inte kan se barnen som “varken djävulsfrö eller änglakorn” (s. 10). Författaren menar att i nutida barndomslitteratur går det att se barnet som “ett offer för vuxenvärlden” och ett barn “som är kompetent och aktivt, som är medkonstruktör av sin barndom” (s. 10). Författaren frågar sig

(13)

varför och för vem barnlitteratur skrivs och det hon kommer fram till är att barnlitteratur

alltid skrivs med en uppmaning om fostran och någon form av didaktiskt budskap i likhet med Hallbergs (2008) studie om Alfons Åberg.

Även Patricia A. Larkin-Lieffers (2010) lyfter bilden av hur barn och barndom skildras i barnböcker i sin artikel Images of childhood and the implied reader in young children's

information books. Författaren skriver att idén och bilden vad en barndom är och borde vara

är något vi alla bär på. Hon menar att analyser av litteratur som skrivs för barn är ett sätt att uppmärksamma den kulturella och individuella bilden av vad en barndom är. Författaren bygger sin studie på analyser av tre faktaböcker för barn i åldrarna fem-åtta år. Larkin-Lieffers lyfter begreppet The implied reader (översatt; den underförstådda läsaren) som ett sätt att få syn på hur bilden av barnet och barndom framställs genom litteraturen. En författares text och illustrationer är fyllda med bilder av barndom, och den underförstådda läsaren är den föreställda personen vilket boken riktar sig mot. Detta kan liknas vid både Asplund Carlssons (2003) tredje exempel där barnboksförfattare återberättar vad de tror sig minnas om hur det uppfattar världen och Rhedins (2001) beskrivning av hur bilder och text kan växelverka med varandra.

För att titta på den underförstådda läsaren analyserar Larkin-Lieffers tre informationsböcker. Genom analysen av The Magic School Bus Inside a Hurricane kommer hon fram till att bilden av barndomen kan tolkas som en rolig tid både i och utanför skolan. I Fantastic Farm

Machines visar resultatet att syftet är att föra vidare information till nästa generation och även

här framställs barndomen som en period fylld av lek. I den sista boken DK Eye Wonder

Forest är den underförstådda läsaren ett barn som är nyfiken på skogen och skillnaden mellan

dessa tre böcker är att den sista inte skildrar barndomen lika oskuldsfull då informationen är riktat på bland annat miljöfrågor. Larkin-Lieffers resultat visar att barndomen i böckerna romantiseras och kan kopplas till en period av oskyldighet där leken får en framträdande roll.

Sammanfattningsvis kan vi se att Rhedins utgångspunkt är att studera och undersöka vad en bilderbok är. Till skillnad från Rhedins avhandling utgår övriga författare från hur synen på barnet och barndom skildras i barnlitteraturen. Föreliggande studie har i likhet med ovanstående forskning ett fokus på hur barn och barndom framställs. I enlighet med Rhedins utgångspunkt utgår vår studie från bilderbokens två medier. Till skillnad från ovanstående

(14)

forskning utgår vi från barndomssociologiska begrepp för att analysera hur barnet och barndom framställs i samtida bilderböcker.

(15)

3. Teori

I kapitlet redogörs den teoretiska utgångspunkten som ligger till grund för analysen samt

centrala begrepp som används i undersökningen. Barndomssociologi används som teoretisk

utgångspunkt där begreppen being och becoming, det dionysiska och apolloniska barnet samt

plats används i syfte att undersöka hur barn och barndom framställs i analyserna av text och

bild.

3.1 Barndomssociologi

Enligt Halldén (2007) är barndomssociologi en tvärvetenskaplig ansats som teoretiserar barndom “genom att studera den både i förhållande till strukturella förhållanden, diskursiva ramverk och till barnens aktiviteter och relationsskapande” (s. 174). Både Jenks (2005) och Halldén (2007) skriver att det skett ett paradigmskifte inom barndomsforskningen genom ett nytt perspektiv från barndomssociologi, vilket har förändrat synen på barndom. Halldén (2007) menar att barndomssociologi betraktar barndomen som ett socialt och kulturellt fenomen. Synen på barnet har således förändrats och idag ser barndomssociologin barn som sociala aktörer och som delaktiga i utformandet av sina egna liv.

Både Jenks (2005) och Halldén (2007) har citerat James och Prouts (1990 s. 8) viktigaste funktioner i paradigmet. Vi kommer här att använda oss av Halldéns citat som är en förkortning av James och Prouts ursprungliga formulering av paradigmet:

1. Barndom ska förstås som en social konstruktion.

2. Barndom kan aldrig särskiljas från variabler som klass, kön och etniciteter. 3. Barns sociala relationer och kulturer är värda att studera i sin egen rätt. 4. Barn är och måste betraktas som aktiva i skapandet av sitt eget sociala liv. 5. Etnografi är en speciell lämplig metod för att komma åt barns perspektiv. 6. Att proklamera ett nytt paradigm för barndomsforskning innebär också att delta i förändringen av barndomen.

(James & Prout 1990 i Halldén 2007, ss. 26-27) Halldén (2007) menar att den första punkten gällande att barndom bör förstås som en social konstruktion innebär att vi inte kan se barndom som endast ett biologiskt fenomen. Barndom tenderar att betyda olika saker beroende vilket samhälle man lever i vilket kan innebära att barndomen “ges en betydelse via sociala överenskommelser och kulturellt bestämda regler” (s. 27). Den andra punkten innebär att vi inte kan se barn som något universellt. Den tredje

(16)

punkten innebär att barndomen inte kan betraktas enbart som en transportsträcka mot vuxenlivet utan anspelar på att barnet bör betraktas i sin egen rätt. Den fjärde punkten syftar till att vi bör se barnen som “sociala från början och delaktiga i skapandet av den egna barnkulturen” (s. 27). Den femte punkten förespråkar etnografi som lämplig metod för barndomsforskning då syftet är att utgå från ett barnperspektiv. Den sista punkten syftar till att det nya sättet att studera barn och barndom kommer leda till ett förändrat synsätt genom att “definiera barn som medlemmar i samhället” (s. 27) vilket leder till en förändrad syn på barndomen.

3.1.1 Being och becoming

Enligt Halldén (2007) har barndomssociologin förändrat perspektivet på barndom och lyfter fram två olika sätt att betrakta barn och barndom. Synen på barn som being snarare än

becoming (varande eller blivande) har blivit en hörnsten inom barndomsforskningen och en

viktig barndomssociologisk ansats. En viktig ståndpunkt inom den nya barndomsforskningen är att lyfta fram barnet som being och utgå från ett barnperspektiv. Författaren definierar begreppet genom formuleringen: “[b]arnperspektiv skrivet som ett ord sätter fokus på ett perspektiv som syftar till att tillvarata barns villkor och verka för barns bästa” (s. 170). Kritik riktades i slutet av 1980-talet mot utvecklingspsykologin som var det fält som dominerade forskningsfältet och forskare lyfte behovet att dekonstruera begrepp inom barnforskningen. I samband med kritiken som riktades mot utvecklingspsykologin introducerades en ny bild av barnet som being vilket författaren beskriver som:

[E]tt poängterade av att barnet var värt ett studium i sin egen rätt och att barndom inte skulle betraktas som en transportsträcka mot vuxenlivet. Barn är inte ‘not yets’ utan ska betraktas som en social grupp med en förmåga till socialt aktörskap.

(Halldén 2007, ss. 31- 32) Barnet som becoming kopplar Halldén till socialisationsbegreppet och innefattar en dikotomi vilket innebär att den vuxna betraktas som mogen och barnet omogen och barnet är någon som är på väg att bli mogen. Utifrån det perspektiver ses barnet som ofullkomlig och den vuxne som färdig. Författaren menar att den beskrivning barndomssociologin gör av barnet som being är kopplat till det kompetenta barnet, “ett individuellt barn med en förmåga till socialt aktörskap” (ss. 35-36). Även Löfdahl (2014) menar att synen på barnet kopplat till barns kompetenser är centralt för den nya synen på barn och barndom. Ett teoretiskt begrepp

(17)

som används i sammanhanget är barns agens. Författaren skriver vidare “[a]tt barn har agens innebär att de har makt att påverka och förändra sin situation” (s. 11).

Lee (2001) lyfter fram uppdelningen mellan vuxna och barn och menar att de vuxna ses som “human beings” och barnet som “human becomings”. De vuxna kan på så sätt betraktas som komplett och barnet som avvikande och ofullständig. Att växa upp kan ur det perspektivet betraktas som en process där gränsen mellan bli och vara korsas. Vidare menar författaren att denna uppdelning kan ses som inaktuell då vuxna inte längre kan betraktas som stabila fullständiga människor. Han beskriver den tid vi lever i som en tid av osäkerhet vilket innebär att vuxenlivet inte längre har som norm att betraktas som stabilt. Följaktligen menar författaren att både vuxna och barn kan betraktas som både beings och becomings. Halldén (2007) menar att de likheter som görs mellan barn och vuxna gällande being och becoming gör att människor kan ställas inför de krav på flexibilitet som kännetecknar det senmoderna samhället. Författaren lyfter fram att det finns en risk med att förneka de olikheter som finns mellan barn och vuxna genom att tona ner barnets ställning som beroende. Således menar författaren att både barn och vuxna är beroende men att innebörden skiljer sig åt.

I likhet med Lee och Halldén problematiserar Uprichard (2008) synen på barnet och barndom som being och becoming. Författaren lyfter två huvudsakliga problem med synen på barnet som becoming. Det första är att fokus läggs på framtiden och riskerar att försumma det vardagliga och det som sker här och nu. Det andra är att barnet betraktas som inkompetent i relation till den vuxna som framställs som kompetent till synes i allt. Synen på barnet som being menar författaren kan uppfattas som problematisk genom att framtiden betraktas som oviktig. Författaren menar att en del av att vara barn är att se fram emot framtiden, och diskursen av barnet som being riskerar att försumma den upplevelsen. Barnet som being har ett förflutet, ett nu och en framtid och har rätten till att vara en del av tiden, vilket vi alla är en del av. Författaren menar att dessa diskurser bör betraktas tillsammans. Synsättet på barn och barndom som både being och becoming innebär att barn kan betraktas som aktörer både i en nutid och en framtid.

3.1.2 Det dionysiska och apolloniska synen på barnet

Enligt Jenks (2005) finns det en rad olika diskurser om barndom i det västerländska moderna samhället. Alla dessa diskurser både bidrar till och har skapats från den dominerande

(18)

kulturella bilden av det “normala barnet” (s. 61). Jenks argumenterar för att ett barn aldrig helt kan betraktas som “naturligt” eller “normalt”. Han menar även att barnet inte heller är neutralt utan alltid moraliskt och politiskt. Sättet vi behandlar våra barn visar på ett tillstånd för vår sociala struktur, och en måttstock för vår civilisations prestation. Jenks skriver att det historiskt uppstått två dominerande sätt att prata och tänka om barn. Författaren använder sig av begreppen det dionysiska eller apolloniska barnet. Således menar författaren att dessa två synsätt att betrakta barn kan tolkas som idealtyper.

Jenks (2005) menar att den dionysiska synen på barnet härstammar från ett antagande att barnet föds med en potentiell inneboende ondska. Barnet antas komma till världen med en avsiktlig kraft och en nyckfullhet vilket kan nära den inneboende ondskan. Författaren skriver att denna inneboende kraft kan släppas lös om vuxenvärlden inte håller barnet i ett fast grepp så att inte barnet avviker från den “rätta” vägen. Dessa barn bör inte hamna i dåligt sällskap, eller få dåliga vanor för då kan den inre ondskan komma fram och vara förödande inte bara för barnet själv utan även för hela dess omgivning. Barnet beskrivs som lustsökande och krävande på jakt efter tillfredsställelse.

Den apolloniska bilden av barnet beskriver Jenks (2005) som en arvinge till ljuset och solskenet. Jenks beskriver bilden av det apolloniska barnet kan liknas vid det moderna västerländska sättet att betrakta barnet, men då endast som en allmän betraktelse. Jenks menar att bilden av spädbarnet är oskyldigt, som små änglar med en inneboende naturlig godhet. Bilden av det naturligt goda barnet menar Jenks är format av upplysningsfilosofen Rousseau, och hans klassiska verk Émile. Genom Émile skapas bilden av barnet med medfödda och inneboende förmågor och Rousseau lägger en grund för idén att barn föds goda. Författaren lyfter att Rousseau menade att barn skiljer sig från vuxna och behöver därför särskild behandling och omsorg. Det var något helt nytt för sin tid och har bidragit till att utformat framtiden. Vidare poängterar Jenks att detta bara är två bilder av barnet, han menar att det inte är ”bokstavliga beskrivelser” samtidigt som det ändå visar på en kraftfullhet om hur vi ser på barn och det normala barnet.

3.1.3 Plats

Halldén (2007) använder sig av plats som ett analytiskt begrepp i empiriska studier av barns livsvillkor. Författaren menar att plats som begrepp har uppkommit genom

(19)

Platsbegreppet är ett sätt att analysera barns livsvillkor och kopplas till begreppsparet privat/offentlig sfär. En av barndomsforskningens bärande idéer “är att barndom alltid måste förstås i relation till tid och rum” (ss. 81-82). Barndom kan inte betraktas som något universellt. “Den är alltid situerad - levd i en tid på en plats” (s. 82). Vidare skriver Halldén att den moderna barndomen kan ses som domesticerad genom begränsningar av utemiljön. Författaren lyfter även rumdiskurser som ett område kopplat till synen på barndom som socialt konstruerad. Rumdiskursen utgår från frågor om vilka platser som anses bra för barn. Halldén lyfter fram att naturen har kopplats till barndomen och att naturen sammanlänkas med kvaliteter som är knutna till en god barndom.

3.2 Sammanfattning

Utifrån studiens syfte och frågeställningar ser vi dessa begrepp som kompletterande i relation till varandra då de förstärker bilden hur konstruktionen av barnet och barndom framställs i böckerna. Således kommer vi med hjälp av de teoretiska begreppen being/becoming, den

dionysiska och apolloniska synen på barnet, samt begreppet plats att analysera hur synen på

(20)

4. Metod

Syftet med studien är att se hur barnet och barndomen framställs genom en kvalitativ innehållsanalys av samtida bilderböcker. Urvalet utgick från böcker som har varit nominerade till Augustpriset mellan år 2017-2019 i syfte att analysera populära barnböcker och som har haft en spridning till en bred publik. I följande kapitel redovisas den valda metoden samt en beskrivning av urvalet och analysmetoden. Därefter presenteras de forskningsetiska principerna samt det empiriska materialet.

4.1 Metod

Studien utgick från en kvalitativ ansats och Denscombe (2016) skriver att “[k]valitativ data har formen av ord (talade eller skrivna) och visuella bilder (observerade eller kreativt producerade)” (s. 383). De stora skillnaderna mellan kvalitativ och kvantitativ forskning är enligt Denscombe (2016) att den kvantitativa forskningen består av siffror och det som är mätbart. I den kvantitativa forskningen har forskaren en neutral inställning medan i den kvalitativa så kan forskaren inta en mer synlig roll och är högst inblandad. Slutligen menar Denscombe att i en kvalitativ forskning så påbörjas oftast analysen under datainsamlingen och i den kvantitativa så sker den efter att data samlats in. Enligt Alvehus (2019) utgår en kvalitativ metod från innebörder, vilket vi gjort då böckernas innehåll analyserats för att få syn på hur barnet och barndom framställs i materialet.

Utifrån syftet valdes en kvalitativ innehållsanalys för studien. Boréus & Kohl (2018) menar att en innehållsanalys är en lämplig metod för textanalys, där texten plockas isär och därefter kategoriseras materialet för att besvara sina forskningsfrågor. Denscombe (2016) menar att innehållsanalys är en metod som kan tillämpas på alla former av texter och bilder. Vidare beskriver författaren att innehållsanalys kan användas när vi vill studera innehållet i exempelvis barnböcker. Dessutom beskriver författaren att en innehållsanalys möjliggör för forskaren att ”avslöja många ’dolda’ sidor av det som kommuniceras genom den skrivna texten” (s. 393).

(21)

4.2 Urval av böcker

Inför urvalet av bilderböcker övervägdes olika alternativ. Alvehus (2019) beskriver att i undersökningar ska alltid ett urval göras men att det kan se olika ut beroende på vilken metod forskaren väljer. Utifrån problemformuleringen utgick denna studie från ett strategiskt urval och Alvehus (2019) menar att ett strategiskt urval innebär att ”det utformas specifikt utifrån de undersökningsfrågor som ställs” (s. 71). Urvalet har utformats utifrån specifika kriterier. Syftet med urvalet var att analysera populära barnböcker som haft en spridning till en bred publik. Det första kriteriet var att materialet valdes utifrån böcker som varit nominerade eller vunnit Augustpriset i kategorin Årets svenska barn och ungdomsbok mellan år 2017-2019. Augustpriset grundades 1989 av Svenska Förläggareföreningen och priset ”har fått sitt namn efter August Strindberg och är den svenska litteraturens mest uppmärksammade och prestigefyllda litterära pris” (Augustpriset.se). Priset delas ut varje år för att belöna de bästa nyutkomna böckerna. Det finns tre olika kategorier och där ibland Årets svenska barn- och

ungdomsbok. Det andra kriteriet var att böckerna riktar sig till åldrarna tre - sex år då den

ålderskategorin riktar sig mot barn i förskolan. Vid urvalet användes Rhedins (2001) definition om vad en bilderbok är. Det tredje kriteriet utgick från att de teoretiska begreppen skulle fungera ihop med materialet. Vi valde att inte använda Regn av Anders Holmer som var nominerad till Augustpriset 2018 i analysen då boken saknar tydliga barn som karaktärer och därför inte passar vårt syfte med studien.

4.3 Analysmetod

Studien har genomförts med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys, då vi har funnit den mest relevant utifrån studiens syfte och frågeställningar. Larsen (2018) menar att innehållsanalys är den vanligaste analysen för att analysera kvalitativ data och analysen handlar förenklat om att hitta mönster och samband. Analysen av empirin har genomförts genom närläsning av materialet för att skapa en djupare förståelse av innehållet. Johansson och Svedner (2006) menar att all form av textanalys kräver en ordentlig närläsning. Vidare menar författarna att närläsning skapar möjligheter att få syn på det väsentliga i texten genom att den läses igenom noggrant och aktivt. Det går även att ställa frågor “om själva texten och dess innehåll” (s. 65). Första steget i analysen var att läsa böckerna överskådligt för att lära känna materialet. Därefter gjordes en mer djupgående analys efter de begrepp vi använt som analytiska verktyg som ett sätt att ställa frågor till text och bild. Slutligen sorterades materialet efter

(22)

frågeställningarna för att skapa en grundstruktur. De teoretiska begreppen being och

becoming, den dionysiska och apolloniska synen på barnet samt plats har använts som ett sätt

att få syn på hur barnet och barndomen framställs i bilderböckerna. Enligt Widén (2019) kan analytiska frågor till materialet förenkla att avgränsa det som ska undersökas i förhållande till syfte och problemformulering.

Begreppet Ikonotext har använts i analysen av bilderböckerna som ett sätt att synliggöra det som text och bild förmedlar. Hallberg (2008) skriver att “[t]ermen ikonotext avser den berättelse som skapas genom interaktionen mellan bilderbokens båda estetiska uttrycksmedel och dessa berättartekniska möjligheter” (s. 9). Bilderboken har två berättande medium i form av text och bild och därför kan läsningen behöva göras med en holistisk syn.

4.4 Etiska överväganden

Då studien utgick från att analysera bilderböcker har vi inte behövt ta hänsyn till individskyddskravet som enligt Vetenskapsrådets forskningsetiska principer (2002) består av fyra huvudkrav på forskningen: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet

och nyttjandekravet. Däremot har vi förhållit oss till forskningskravet som innebär ”att

tillgängliga kunskaper utvecklas och fördjupas och metoder förbättras” (s. 5). Det innebär även att arbetet håller en god kvalitet och utgår från väsentliga frågor. Enligt Patent- och registreringsverket är bilderna i böckerna skyddade av upphovsrätten. För att få tillgång att använda böckernas bilder i analysen har vi kontaktat förlagen för att få tillåtelse av både förlagen och illustratörerna. Under varje bild presenteras titel, år, illustratör och förlag. Vi vill även tydliggöra att det är innehållet och inte författarna som tolkas, men är samtidigt medvetna om att de tolkningar vi gör kan påverkas av våra tidigare erfarenheter. Följaktligen har vi strävat efter att förhålla oss neutrala i våra tolkningar av böckerna. Då böckernas sidor inte är numrerade har vi valt att inte skriva ut sidnummer efter citaten i analysen.

4.5 Empiriskt material

I detta kapitel presenteras en kort sammanfattning av de böcker som använts som empiriskt material i analysen. Presentationerna kommer göras efter böckernas utgivningsår, vilket även

(23)

Dumma teckning av Johanna Thydell och Emma AdBåge (2017)

I boken får vi följa huvudkaraktären Mint där text och bild skildrar Mints ilska och frustration av att vara yngre än sin tre år äldre bror och inte kunna saker lika bra som han.

Om dagen tar slut av Lisa Hyder och Per Gustavsson (2017)

Bokens huvudkaraktär benämns som “jag” och handlar om barnets tankar och rädslor för att jorden ska gå under. Huvudkaraktären har hört hur de vuxna säger att jorden ska gå under och tycker att alla på tv verkar vara ledsna.

Gropen av Emma AdBåge (2018)

Bokens huvudkaraktär benämns som ”jag” och handlingen utspelar sig mestadels på en skolgård. ”Jag” och hens vänner tillbringar all möjlig tid vid en stor grop på skolgården som de älskar. De vuxna hatar gropen. De vuxna sätter ständigt nya regler för gropen som barnen på olika sätt utmanar och överlistar. En dag bestämmer de vuxna att gropen måste bort, att den är för farlig, och fyller igen den. Barnen sörjer gropen och ingenting är längre roligt tills de en dag hittar högen.

Hemma hos Harald Henriksson av Uje Brandelius och Clara Dackenberg (2018)

Bokens huvudkaraktär benämns som ”jag” och ska tillsammans med sin mamma ta buss och tunnelbana för att åka till Harald Henriksson. Att hälsa på Harald Henriksson är det roligaste som finns och där man kan leka många lekar ”i ett hus med flera miljoner rum”.

Dyksommar av Sara Stridsberg och Sara Lundberg (2019)

Boken handlar om barnet Zoe vars pappa är sjuk och befinner sig på ett sjukhus. Zoes pappa vill inte leva. Hon hälsar på sin pappa tillsammans med sin mamma tills han en dag inte längre vill ha några fler besök. Zoe fortsätter att åka till sjukhuset ändå och träffar Sabina som blir hennes vän. Genom Zoes ögon får vi följa hennes upplevelse av världen på det stora sjukhuset och de möten som sker inom dessa väggar.

Tiger Tiger Tiger av Åsa Lind och Johanna Hellgren (2019)

I boken får vi följa ett barns starka kärlek till grannens katt. Boken skildrar barnets perspektiv i letandet efter katten.

(24)

5. Resultat och analys

Utifrån närläsning av böckerna har fokus lagts på att undersöka hur barnet och barndom framställs genom text och bild. Genom att se på barn och barndom som en social konstruktion är utgångspunkten att betrakta böckernas skildringar som en del av den konstruktionen. Det vi läser blir utifrån det synsättet en del av vår verklighet och även för de barn som kommer att möta litteraturen i den del av livet som betraktas som barndom. Analysen kommer presenteras utifrån böckernas utgivningsår.

5.1 Synen på barnet

I följande avsnitt analyseras hur barnet framställs med hjälp av begrepp från barndomssociologin som analytiska verktyg. Begreppsparet being och becoming samt Jenks beskrivning av det apolloniska och dionysiska synen på barnet används som analytiska redskap. För att undersöka hur synen på barnet framställs i bilderböckerna kommer vi även att analysera hur barnet framställs i relation till den vuxne.

5.1.1 Barnet som being och becoming

Dumma teckning (2017) skildrar ett barns frustration av att inte kunna rita lika bra som sin

storebror. Text och bild skildrar huvudkaraktären Mints frustration över att vara yngre och inte besitta de kompetenser som storebror har. “Man måste tänka på att storebror är tre år

äldre, brukar mamma säga. Men det hjälper väl inte. TRE ÅR. Det är ju helt omöjligt att komma ifatt!“.

Mint försöker rita men inget blir som hon vill. Hennes ansikte färgas rött av all ilska som kommer när det inte blir så som hon tänkt. Boken skildrar en längtan och en frustration över att inte vara lika duktig som sin storebror, en längtan efter att bli stor och kunna saker lika bra som han. Bilden speglar huvudkaraktären Mints frustration.

(25)

Bild ur Dumma teckning. Johanna Thydell. Utgiven av Alfabeta, 2017. © Bild: Emma AdBåge, 2017

“...det blir ett streck över hela papperet! ‘Neeej’ Inte går det att sudda heller för det är tusch och Mint älskar tusch men inte just nu.” Allt blir fel, katten Klas välter ut en vas så

teckningen blir blöt, pennan gör ett hål i teckningen. ‘MEN DUMMA PENNA!’ Mints ansikte rynkas ihop och kinderna blir röda av ilska. ‘DUMMA TECKNING!’. Nu är Mints ansikte knallrött och bilden visar hur hon knycklar ihop pappret till en boll. “Sedan klipper hon i

knycklet och hoppas att det gör lika ont i teckningen som i henne.” Mint sitter vid fönstret

och tittar ut på snön som faller. “ ‘Men kolla här!’ säger storebror”. På nästa uppslag står Mints storebror och håller upp hennes teckning. “Och där. Kanske den finaste snöflinga Mint

någonsin sett! ‘Hur gjorde du den?’ undrar hon avundsjukt. ‘Det var du själv, svärunge! Den blev så för att du klippte’”.

Utifrån begreppen being och becoming går det att se en dubbelhet i framställningen av Mint. En möjlig tolkning av Mint är utifrån synen på barnet som becoming. Det finns en längtan efter att bli större och bättre, lika bra som sin storebror. Mints frustration leder till att hon skapar något som hon själv inte trodde var möjligt, vilket kan tolkas som att fokus läggs på resultatet och att det skett en utveckling hos Mint. Å andra sidan går det att tolka Mint som

(26)

någon med agens eller som aktör. Löfdahl (2014) lyfter att ett barns kompetenser är nära förknippat med begreppet agens som bland annat innefattar att betrakta barn som medskapare till sin egen utveckling. Genom sin frustration och drivkraft kan Mint tolkas som ett barn som har möjlighet att förändra och påverka sin situation. En möjlig tolkning är att Mint framställs som både being och becoming i likhet med det Uprichard (2008) skriver om att barnet kan betraktas som en aktör både i en nutid och en framtid.

I Om dagen tar slut (2017) skildras ett barns rädsla för att jorden ska gå under. Boken lyfter ett barns existentiella tankar om livet och döden. Huvudkaraktären har hört hur kompisen Fanny har sagt att jorden kommer gå under:

Min kompis Fanny säger att världen kommer gå under. För det har hennes pappa sagt. -Pappa har sagt att en dag är alla döda, både människor och djur. Det är lite läskigt när hon säger så där. Jag frågar Fanny varför världen kommer gå under men hon svara att hon inte vet.

(Hyder 2017)

Bild ur Om dagen tar slut, Lisa Hyder. Utgiven av Opal, 2017. © Bild: Per Gustavsson, 2017

På detta uppslag visas ett rum som går i blåa färger. Rummet är fyllt av skuggor från skenet av en stor TV placerad mitt i rummet. Barnens ansikten ser nästintill livlösa ut och stirrar med tomma blickar mot den stora TVn. På väggen syns bilden av en meteor som pryder väggen intill soffan. “Alla är ledsna på TV, har du inte sett? För att världen kommer gå

(27)

under.” Det verkar rimligt att beskriva situationen ovan som en skildring av den tid vi lever i,

vilket kan tolkas i likhet med det Lee (2001) beskriver som en tid av osäkerhet. Det går att förstå barnets existentiella oro som en framställning av den senmoderna tid vi lever i. De skuggor TVn skapar kan tolkas som en symbol för det flöde av information barn tvingas växa upp med. En möjlig tolkning är att barnet går att förstå som både being och becoming där barnet framställs som ett barn som växer upp med dessa stora existentiella frågor som kan vara svåra att hantera. Vi kan dra paralleller till den problematik Halldén (2007) lyfter, att genom de likheter som görs mellan barn och vuxna som både being och becoming riskerar vi att överskatta barns kompetens och underskatta deras sårbarhet. Således menar Halldén (2007) att de likheter som görs mellan barn och vuxna gällande being och becoming gör att människan kan ställas inför de krav på flexibilitet som kännetecknar det senmoderna samhället.

Tankarna om jordens undergång följer huvudkaraktären genom text och bild i boken. Meteoriten skildras genom samtliga illustrationer i boken. Ett upplag i slutet av boken visar hur huvudkaraktären ligger i sin säng omgiven av alla sina gosedjur. Skenet av sänglampan visar konturerna av meteoriten mot väggen bakom sängen. Nästa uppslag visar hur mamman sitter på barnets sängkant. “Kommer världen gå under mamma? frågar jag. Mamma ler. -

Ibland kan det kännas så och ibland kan det verka så. Men så länge du och jag lever kommer världen inte gå under.” Konturen av meteoriten i skenet av lampan har blivit svagare.

Mamman ger barnet ett svar som kan ses som en form av lögn eller ett falskt beskydd mot de svåra i tankarna om jordens undergång. Det kan tolkas som en framställning av den sårbarhet barnet besitter och det behov av beskydd barnet behöver av en vuxen i en värld full av svårhanterlig information. Att konturerna av meteoriten blir svagare på bilden kan tolkas som att den oro barnet känner stillas av mammans beskydd. På nästa uppslag står mamman lutad över sängen och stryker barnet över sin kind. Texten skildrar hur barnet och mamman samtalar om världens undergång.

Mamma berättar att om världen någonsin kommer gå under så är det inte förrän om miljoner, miljoner år. För så var det för dinosaurierna. De levde i miljoner, miljoner år innan de försvann från jorden. - Men Fanny säger att människor gråter på TV för att världen kommer gå under. - Människor gråter för att de är ledsna och ibland för att de är glada. Så som du och jag också kan göra. Så som livet är.

(Hyder 2017)

(28)

Bild ur Om dagen tar slut, Lisa Hyder. Utgiven av Opal, 2017. © Bild: Per Gustavsson, 2017

Bilden visar hur konturen av meteoriten i skenet av lampan är borta. En möjlig tolkning är att den existentiella oro barnet har haft symboliseras av meteoriten. När mamman skyddar barnet och bekräftar dess sårbarhet försvinner meteoriten och den tunga börda barnet burit på lättar. Det går att tolka som att barnet framställs med en sårbarhet och någon som behöver skyddas från det svåra och komplexa i de tankar som barnet bär på. En möjlig tolkning kan vara att barnet utifrån detta framställs som becoming genom att slippa behöva bära det tunga förrän hen blir äldre.

På den första bilden i Gropen (2018) visas en öde skolgård. Skolgården är platt och tillrättalagd och bakom ett staket skymtas en dunge med en stor grop. En berättarröst låter oss veta att bakom gymnastiksalen finns en grop. “Vi kallar den för Gropen”. Berättarrösten tillhör ett barn som benämns som jag, som låter läsaren förstå barnens kärlek för Gropen, men även att de vuxna hatar Gropen. “Dom vuxna hatar Gropen. Dom tycker inte att vi ska

vara där och leka, för man kan dö”. Nästa uppslag visar hur barnen leker i Gropen och hur de

(29)

Bild ur Gropen, Emma AdBåge. Utgiven av Rabén & Sjögren, 2018. © Bild:Emma AdBåge, 2018 Så fort det är rast sticker alla till Gropen. Man behöver inte ens leka samma, för alla får plats ändå. Några kör hopptävling, några rullar, vi leker rådjursfamilj. Dom vuxna tjurar uppe på kanten. - Varför spelar ni inte fotboll eller gungar? ropar dom. Rolf tar fram en boll och kör några larviga trix. - För vi vill inte! ropar vi. Så enkelt är det. Bara Gropen behövs.

(AdBåge 2018) Leken skildras genom text och bild som fri och okontrollerad. Det finns inga regler och det finns utrymme att leka vad man vill och vara vem man vill. Bilden visar barnens rörelser som stora och yviga och de klättrar, springer och hänger i deras lek. De vuxnas kroppar framställs som stela och kontrollerade och tycks oförstående för barnens kärlek till Gropen. Barnen kan tolkas som självständiga och fria genom deras motstånd mot de vuxnas försök att kontrollera deras lek. Barnen framställs som aktiva och kompetenta med en förmåga att leva i nuet och en möjlig tolkning av barnet är utifrån begreppet being

En dag snubblar Vibeke på sina skosnören och ramlar rakt på näsan. På bilden skildras hur barnet faller i trappan till skolans entré när barnen är på väg ut efter mellis. Det kommer blod och fröken Eva sitter med Vibeke och torkar näsan från blod med papper. På nästa uppslag ser vi hur barnen sitter i ett klassrum. “Vad var det jag sa?! säger Eva när Vibeke är

plåstrad.” Eva bestämmer där och då att barnen inte får vara i Gropen mer. De ska istället

gunga och hoppa hage på rasterna. Barnen ifrågasätter och Eva svarar ”DÄRFÖR!”. På nästa sida skildras hur barnen sitter på gungorna och på marken med sammanbitna ansikten. Läraren Rolf står intill med en boll i handen. I texten går det att läsa ”[m]an får inte

(30)

stågunga, inte göra farthopp, inte göra snurrgunga och inte gunga högt ... -Men deeet gööör väl inget? tycker Rolf. Men det gör det väl visst!”.

De vuxna kan tolkas som att de har en syn på barnet som becoming, genom deras försök att kontrollera barnens lek som de anser är för vild och farlig. En möjlig tolkning är att de vuxna ser på barnet som någon som behöver skyddas från dem själva och att de utgår från barnets omognad och brist på kompetens. Det verkar rimligt att beskriva situationen ovan som att de vuxna ser på barnet med behov av vuxnas styrning. Halldén (2007) lyfter att synsättet på barnet som becoming tenderar att utgå från den vuxna som mogen och barnet som omogen och ofullständig. Samtidigt framställs de vuxna som ologiska i sitt försök att kontrollera barnen och utan förmåga att förstå den dragningskraft Gropen har. Det motstånd barnen gör mot de vuxnas styrning kan tolkas som ett sätt för barnen att göra uppror mot de vuxnas försök att konstruera barnet som becoming.

I Boken Hemma hos Harald Henriksson (2018) skildras barnets synvinkel av att åka med sin mamma till Harald Henriksson. “Idag är det en rolig dag. Jag och mamma ska åka till

Harald Henriksson. Jag längtar jättemycket efter Harald Henriksson. Han är superkul att leka med och har en busig hund”. Genom bilden skildras hur huvudkaraktärens mamma tar

fram en dammsugare när de kommer in till Harald Henriksson. Bilden låter oss förstå att mamman är där för att jobba men genom texten är det inget som synliggörs. Genom bild och text utspelar sig två separata historier där den vuxne och barnet upplever två olika världar som utspelar sig på samma plats. “Först leker vi jaga med hunden. Hunden heter Felix. Sen

leker vi kurragömma. Harald Henrikssons hus är perfekt, för det finns flera miljoner rum att gömma sig i”.

(31)

Bild ur Hemma hos Harald Henriksson, Uje Brandelius. Utgiven av Lilla Piratförlaget AB, 2018. © Bild: Clara Dackenberg, 2018

Det centrala tycks vara leken och i leken är de jämbördiga. Leken skildras som ett tillstånd av varande och får närmast en magisk kraft som förenar barnen i en gemensam värld bortom vuxenlivets komplexitet. Huvudkaraktären kan tolkas som en aktör genom sin förmåga att interagera med sin omvärld. Barnet framställs med en förmåga att existera i nuet och en möjlig tolkning av hur barnet framställs är utifrån begreppet being. Skildringen av klasskillnader gestaltas genom bilderna men läggs på mammans axlar genom bokens två skilda berättelser utifrån den vuxne och barnets perspektiv. Utifrån bokens två berättelser genom text och bild går det att tolka framställningen av mamman som någon som vill skydda barnet från den mer allvarsamma verkligheten. Å andra sidan går det att se mamman som någon som känner tillit till barnets kompetens att samspela med sin omgivning. En möjlig tolkning av mammans syn på barnet är utifrån begreppen being i likhet med Halldéns (2018) beskrivning av ett individuellt barn med förmåga till socialt aktörskap.

I Dyksommar (2019) får vi får följa huvudkaraktären Zoe och berättelsen skildras ur barnets synvinkel. Första uppslaget i boken skildrar hur Zoe sitter vid köksbordet tillsammans med sin mamma. Mamman har blicken riktad bort från Zoe och läser en tidning. Zoe tittar åt ett annat håll mot en tom stol vid köksbordet. “En dag är han som var min pappa bara borta.

(32)

Det var som om någon hade klippt ut honom ur verkligheten. Det var ett hål där han brukade sitta vid frukostbordet”. Berättarrösten tillhör barnet Zoe och skildrar hennes historia av

upplevelsen när hennes pappa blev sjuk och inte längre ville leva.

Genom text och bild får vi se hur Zoe tillsammans med sin mamma besöker pappan på sjukhuset. Tills han en dag inte längre vill. Zoe fortsätter ändå att åka till sjukhuset i väntan på att hennes pappa ska vilja träffa henne. “Jag frågar överallt efter min pappa, men ingen

har sett honom. Så jag sätter mig ner och väntar. Medan man väntar hinner det alltid hända saker. Som att Sabina kommer tillbaka”. På bilden kan man se hur Zoe sitter vid ett bord med

ett schackspel framför sig. Över bordet lutar sig en kvinna i blå rock med sitt långa hår hängandes över Zoe. De tittar varandra rakt i ögonen. Genom de följande sidorna i boken får man som läsare följa hur Zoe och Sabina skapar sig en värld tillsammans bortom den dystra tillvaron innanför sjukhusets väggar. Bilden visar Zoe och Sabina i likadana röda baddräkter och det är sommar och grönska.

Bild ur Dyksommar, Sara Stridsberg. Utgiven av Mirando, 2019. © Bild: Sara Lundberg, 2019

(33)

Det går att förstå huvudkaraktären som någon som framställs som här och nu utan krav från vuxenvärlden. Zoe kan tolkas som social aktör och framställs som självständig och kompetent genom sin handlingsförmåga. Zoes förmåga att samspela leder till att hon tillsammans med Sabina skapar en värld där leken kan stå i centrum trots den annars mörka skildringen av den verklighet hon lever i. Den relation Zoe får till Sabina är något hon skapar utifrån sin förmåga att samspela med sin omgivning. Följaktligen menar Halldén (2007) att barnet som being kan kopplas till ett individuellt barn med förmåga till socialt aktörskap. Zoes mamma framställs genom text och bild men skildras som frånvarande i sin relation till Zoe. En möjlig tolkning är att Zoe saknar en vuxen som kan se hennes sårbarhet i det svåra att ha en pappa som inte längre vill leva. Sabina blir den vuxna i Zoes liv som ser henne och tillsammans utvecklar de en vänskap och en egen värld som endast de tycks ha tillgång till.

I Tiger, Tiger, Tiger (2019) skildras ett barns kärlek till grannens katt. Boken är skriven på rim utifrån barnet som berättarröst. Som läsare får man följa barnet genom bilderna i sitt letande efter katten. “Ville klappa, ville smeka, ville leka, leka, leka - MEN TIGER BARA

SPRINGER!” I bokens tredje uppslag kan vi se hur barnet ligger över en sten med händerna

sträckandes efter katten som springer sin väg. Bilden visar hur barnet får springa fritt med bara ben i det gröna gräset. En möjlig tolkning av barnet är utifrån begreppet being. Barnet framställs som någon som befinner sig här och nu. Det som är det viktiga är drivkraften att hitta katten. Längtan att få klappa och vara nära. Den vuxne på bilden gestaltas genom ett par händer som sträcks mot barnet. Händerna som sträcks efter barnet kan tolkas som att den vuxne finns närvarande och som en gest av omsorg och beskydd genom att lotsa barnet i sitt utforskande av världen. Den vuxne framställs som någon som följer barnet utifrån barnets initiativ och går att tolkas som en förståelse för barnets egenvärde. Barnet går att tolkas som å ena sidan kompetent och som en social aktör och å andra sidan beroende av de vuxnas beskydd och omsorg. Barnets drivkraft och nyfikenhet är i centrum men samtidigt framställs den vuxne som någon som finns vid barnets sida genom att gestaltas i bilderna som någon som finns med i bakgrunden. Ovanstående beskrivning kan kopplas till Hallden (2007) som lyfter fram barnet som kompetent aktör men samtidigt som sårbar och beroende av andras omsorg.

(34)

5.1.2 Den apolloniska och dionysiska synen på barnen

Dumma teckning (2017) skildrar hur Mint och hennes tre år äldre storebror sitter vid ett bord

och ritar tillsammans. “Mint vet inte vad hon ska rita. Storebror vet alltid, och han ritar

jättefint. Mint vill vara lika bra. Fast helst bättre”. Mint sneglar på storebrors teckning, vilket

hon inte får. Mint frågar storebror vad han ritar. “‘Säger jag inte för då kommer du bara

härmas’, svarar han. Det stämmer lite”. Under bokens gång skildras bilden av Mints ansikte

som tillslut blir illrött av ilska och frustration av att det inte blir som hon tänkt sig. Hon slår i knät i bordet så teckningen får ett fult streck, katten välter blomvasen så vatten rinner ut på teckningen och tillslut blir det för mycket för Mint att hantera. “‘MEN JÄVLAR Klas!’

skriker Mint. ‘Man får inte svära’, säger Storebror”. Det går att tolka storebrors

tillrättavisande som att han tar rollen att fostra sitt yngre syskon av det som inte anses önskvärt. I det stora hela kan vi tolka Mint utifrån Jenks (2005) beskrivning av det dionysiska barnet. Mint framställs som ett barn med en inneboende kraft vilket hon ger utlopp för genom sin vrede och frustration över det oundvikliga att vara liten och att inte riktigt besitta de kompetenser som storebror gör.

Huvudkaraktären i Om dagen tar slut (2017) kan tolkas som ett barn med stora tankar om livet och döden. Det går att förstå barnet som någon med inneboende förmågor att göra det rätta och det goda. Huvudkaraktären kan tolkas som ett barn med en förmåga till empati genom sin oro för sitt yngre syskon. Barnet kan i den bemärkelsen tolkas som det naturligt goda barnet i likhet med Jenks (2005) beskrivning av den apolloniska bilden av barnet. “Jag

har en lillebror. Han är för liten för att förstå att en meteorit är på väg mot jorden och att det här är hans sista sommar. Han har bara haft en sommar innan”. Bilden visar hur

huvudkaraktären sitter vid ett bord med sin lillebror. På bordet finns en tårta med ett ljus tänt. Runt bordet är ballonger fästa i stolarna. Huvudkaraktären ser sammanbiten ut och i ballongen fäst på stolen syns konturerna av en meteorit. Lillebror ser glad ut och ballongerna som är fästa på hans stol har glada ansikten. Lillebror går att förstå som oskuldsfull och oskyldig och kan även tolkas i likhet med den apolloniska synen på barnet.

Barnen i Gropen (2018) kan tolkas som lustsökande och framställs som uppfinningsrika i sina sätt att tänja på de regler som finns. De vuxna kan tolkas som styrda av rädsla genom deras försök att kontrollera barnens inneboende lust och drivkraft. En möjlig tolkning av barnet i Gropen är utifrån Jenks beskrivning av det dionysiska barnet. De vuxnas försök att

References

Related documents

I motsats till flera andra diktare har Gryphius inte skapat någon emblemsam ling, och han har så gott som inga hänvisningar till emblematiken.. Jöns kan dock

Trots åtskilligt efterletande har det inte lyckats mig att återfinna citatet i något av Diderots verk eller brev.. Viktor Johansson, som välvilligt bistått mig,

Den komplexa relation som finns mellan känslor och trosföreställningar är svårdefinierad (Frijda m.fl., 2010) men att både känslor och fakta har en roll för

När vi frågar våra informanter från byråer om de funderar på etik i sin yrkesroll är det en påfallande majoritet som inte direkt associerar till etiken i den kommunikation de

bedöms även och ses som en avgörande faktor, för att säkerställa hur riskkapitalbolagen ska kunna avyttra portföljbolaget inom den uppsatta tidsramen. Industriella köpare eller

En viktig fråga blir då hur pedagogerna arbetar för att interagera och involvera alla barn i mötet med naturen, där även barnen utan det verbala språket ges inflytande och där

Det som kan betraktas som bokens huvudbudskap (propositio) rör alltså i första hand en önskan från Niklas sida att hans mamma ska sticka ett par vantar åt

De flesta av de data som behövs för att undersöka förekomsten av riskutformningar finns som öppna data där GIS-data enkelt går att ladda ned från till exempel NVDB