Har de Idol i Paraguay?

Lärarutbildningen

Kultur, Språk, Medier

Examensarbete

Har de Idol i Paraguay?

Pedagogers förhållande till populärkultur i skolan

Popular culture in education?

Educationalists attitudes towards popular culture in school

Johanna Grönlund

Jakob Sahlin

Lärarexamen 210hp Examinator: Jonas Aspelin

Svenska i ett mångkulturellt samhälle Handledare: Ulf Petersson 2008-12-17

3

Sammandrag

Syftet med detta examensarbete var att undersöka en grupp pedagogers förhållningssätt till och värdering av en undervisning med populärkulturella inslag. Vi ville ta reda på om och i sådana fall hur sådana inslag berikar undervisningen. För att söka svar på detta lät vi genomföra en studie där vi skickade ut enkäter och höll intervjuer med ett antal yrkesverksamma pedagoger. Resultatet av vår undersökning visade på en avvikelse mellan pedagogernas hållning till och praktiska utövning av undervisning med populärkulturella förtecken. Undersökningen åskådliggjorde också lyckade exempel på hur populärkulturen kan inkorporeras i undervisningen och därmed gynna utveckling och arbetsgång för såväl elev som lärare.

5

Innehåll

1. Inledning

... 7

1.1 Förord

... 7

1.2 Bakgrund

... 7

1.3 Styrdokument

... 8

1.4 Kulturella förändringar och skolan

... 10

1.5 Populärkulturen

... 11

1.6 Populärkulturen i dagens skola

... 13

1.7 Ämneskonception

... 15

1.8 Populärkultur som centralt begrepp

... 15

1.9 Syfte

... 16

1.10 Frågeställningar

... 16

2. Metod

... 16

2.1 Kvantitativ eller kvalitativ metod

... 16

2.2 Urval

... 17

2.3 Procedur

... 18

2.4 Datainsamlingsmetod ... 19

2.5 Forskningsetik

... 19

3. Resultat och analys

... 20

3.1 Sammanfattning av svaren i enkäten

... 20

3.2 Presentation av intervjupersonerna

... 22

... 22

... 23

... 24

... 24

... 26

... 26

3.3 Övergripande mönster i resultatdelen

... 27

3.3.1 Stark tro på populärkulturen men få agerar

... 27

6

3.3.3 Populärkultur i undervisning, svårighet eller möjlighet?

... 30

3.4 Exempel på undervisning

... 33

3.5 Spår av ämneskonceptioner i resultatet

... 36

4. Diskussion och slutsats

... 37

4.1 Metoddiskussion

... 37

... 37

... 39

4.2 Diskussion av resultat

... 39

4.3 Slutord

... 42

Referenser

... 44

Bilagor

Bilaga 1: Enkät

Bilaga 2: Intervjuguide

7

1. Inledning

1.1 Förord

Titeln till den här uppsatsen är hämtad från en intervju med grundskolläraren Torsten. Han berättar om sitt ämnesövergripande arbete med ett rollspel där han låter sina elever resa till olika länder på jorden och dra paralleller till sitt eget land. För Torsten är det naturligt att använda sig av populärkulturella inslag i sin undervisning eftersom det är starkt förknippat med den verklighet hans elever är medskapare till och vistas i.

1.2.Bakgrund

Att vara lärare innebär att man befinner sig på en arbetsplats i ständig förändring. Helt andra krav ställs på dagens lärare än det gjorde för bara ett par decennier sedan. Medan läraren på 50-talet kunde träda in i sitt klassrum med en självklar auktoritet, mestadels sprungen ur endast sin titel och i egenskap av vuxen person måste dagens lärare rättfärdiga både sig själv och sin undervisning inför eleverna. Helt andra krav ställs på den nutida pedagogen att fånga intresset hos sina elever, att bibehålla det och i lärandeprocessen engagera såväl individ som grupp i en utveckling som är tänkt att sätta avstamp i det livslånga lärandet.

Just frågan om att ”fånga” intresset hos eleverna har kommit att bli alltmer aktuellt för dagens skola. I kölvattnet av ett ständigt ökat inflytande från omvärldens mediebrus och de alltmer sofistikerade interaktionsmöjligheterna har skolan hamnat i ett ganska dåligt konkurrensläge om elevernas uppmärksamhet. Frågan väcks om skolan helt riskerar att utarma sitt tidigare monopol på källan till kunskap till förmån för detta nya medielandskap. Som en anpassning till nya insikter kring dessa frågor har det bland annat tillkommit punkter i skolans styrdokument där det förordas ett större hänsynstagande till elevens tidigare erfarenheter och referenser i sin vardag. Det har också höjts röster för att bredda synen på textbegreppet till att även innefatta sådana saker som bild, ljud, rörelser med mera, kort sagt alla yttringar som på något vis är betydelsebärande.

8

I denna strävan att möta nya tiders behov faller det sig ganska naturligt att vända sig mot den kanske mest uppenbara yttringen av vår samtid, populärkulturen. Populärkulturen har historiskt fått utstå åtskillig smälek då den satts i kontrast till en mer högklassig, sofistikerad och normskapande finkultur. Den har avfärdats som folklig, osmaklig och rentav alstraren till dåliga vanor bland befolkningen. Även här har reformartade förändringar ägt rum. Populärkulturen har i vissa sammanhang kommit att kraftigt uppvärderas och fått en helt annan ställning och betydelse för gemene man. Framför allt har den fått ett stort berättigande och erkännande bland dagens barn och ungdomar som på ett naturligt vis använder populärkulturen som ett verktyg för identitetskapande och som källa till information. Frågan är då om skolan är redo att ta till sig populärkulturen, släppa in den i klassrummet och ge den ett erkännande som redskap för inlärning.

1.3 Styrdokument

Om vi tittar på hur förhållandet populärkultur och skola behandlas i officiella dokument som läroplan och kursplaner får man vid handen ganska vaga och tvetydiga besked. Det lämnas relativt stora utrymmen för tolkningar och man kan beroende på hur man uttyder begrepp som ”kultur”, ”texter” med flera varken utesluta eller med bestämdhet förorda en införlivelse av populärkulturen i skolan.

I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet (Lpo94) finns en uttalad anvisning om att hänsyn ska tas till elevernas egna bakgrunder. Under avsnittet ”En likvärdig utbildning” står det att läsa att utbildningen skall:

med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling (Lpo 94, 2006, s 4).

Det finns också direktiv för hur skolan ska rusta eleverna för framtiden:

Eleverna skall kunna orientera sig i en komplex verklighet, med ett stort informationsflöde och en snabb förändringstakt (a.a, s 5).

9

Här är det förhållandevis lätt att göra kopplingar till att undervisningen i många fall bör utgå från den samtida kulturen eleverna själv skapar och vistas i och där just populärkulturen har en mycket stark ställning. Om man emellertid tittar närmre på själva kulturbegreppet i läroplanen blir sambandet mindre tydligt. Begreppet kultur får här ett ganska snävt användningsområde. Det avgränsas till att röra sig kring frågor som rör etnicitet, exempelvis ”mångkulturellt samhälle” och i beskrivningar av den egna nationens historiska förtjänster, exempelvis ”kulturarv”:

Skolan ansvarar för att varje elev efter genomgången grundskola har en förtrogenhet med centrala delar av vårt svenska, nordiska och västerländska kulturarv (a.a, s 14).

Det internationella perspektivet innebär också att utveckla förståelse för den kulturella mångfalden inom landet (a.a, s 6)

Här är det svårare att sätta in populärkulturen i sammanhanget, möjligtvis skulle man kunna läsa begreppet ”kulturarv” som en samlingsterm för samtliga kulturyttringar och därigenom implicera även populärkultur.

Ett något starkare stöd för vårt arbetsområde återfinns i kursplanerna. I kursplanen för Svenska i grundskolan uttrycks det tydligt att skolan har som uppgift att ta tillvara elevernas erfarenheter i undervisningen:

Skolans uppgift är att med utgångspunkt i elevernas egna kulturella skapande och med anknytning till deras läs-, film-, och teatererfarenheter låta olika upplevelser, åsikter och värderingar mötas (Skolverket.se).

Det presenteras också en vidgad syn på textbegreppet. Under rubriken ”Ämnets karaktär och uppbyggnad” står att läsa:

Att tillägna sig och bearbeta texter behöver inte alltid innebära läsning utan kan ske även genom avlyssning, drama, rollspel, film, video och bildstudium. Ämnet utvecklar elevens förmåga att förstå, uppleva och tolka texter. Ett vidgat textbegrepp innefattar förutom skrivna och talade texter även bilder (a.a)

10

Samtliga ovannämnda citat går att härröra till populärkulturen och dess eventuella berättigande i skolan. Dels genom referenserna till elevernas egna erfarenheter men också som en del i en vidare tolkning av textbegreppet.

Om vi i styrdokumenten ser relativt vaga eller outtalade kopplingar till populärkulturen finns det andra texter som mer direkt och radikalt behandlar populärkulturens plats i skolan. År 2001 tillsattes av skolverket en expertgrupp kring läs- och skrivfrågor. Gruppens huvudsakliga uppdrag var att sätta samman en kunskapsöversikt som skulle bli en kunskapsbas i utvecklingsdialogen mellan staten och kommuner. Caroline Liberg är en av författarna i expertgruppen och skriver om nya språklandskap och en vidgad syn på text. Hon menar att då vi på allvar för in medier och populärkultur i diskussionen kring läs- och skrivkunnighet kräver det förändrade attityder och nya kunskaper av skolan.

I skolvärlden finns djupt cementerade föreställningar som måste luckras upp. Till dessa hör att medierna och populärkulturen utgör ett hot mot traditionellt skrivande och läsande. I skolans värld har de nya medierna ofta analyserats kritiskt i syfte att avslöja deras manipulativa, förvrängande och ideologiska funktioner. Det kan ibland vara befogat, men medierna och populärkulturen måste också betraktas som resurser som kan och bör användas i undervisningen. De utgör en integrerad och allt viktigare del av alla barns och ungdomars livsvärldar i senmoderna samhällen. (Liberg i Att läsa och

skriva, 2003 s.17-18)

1.4 Kulturella förändringar och skolan

Kulturbegreppet i sig innefattar föränderlighet. I dessa scenväxlingar rycks skolan ovillkorligen med. Lars Gustaf Andersson skriver i Skolan och de kulturella

förändringarna (1999) att datorevolutionen och den tekniska framfarten i samhället ”bidrar

till att förändra kunskapshanteringens teori och praktik” (s 30). De kulturella förändringarna hänger samman med förändringarna av samhället i stort. Andersson pekar på hur samhället förändrats ekonomiskt, politiskt, teknologiskt och genom den medieexplosion som ägt rum. Skolan har förlorat sitt bildningsmonopol och konkurrerar nu med mediesamhället om elevernas uppmärksamhet. Barnen kommer idag till skolan med erfarenheter och kunskaper om interaktiva multimedier som ofta är mer långtgående än pedagogernas kunskaper om motsvarande. Vidare menar Andersson att det inte enbart är de faktiska förändringarna inom kulturen som till exempel Internet och dataspel som

11

förändrats utan även synen på vad som är kultur och kunskap något som skolan måste ta hänsyn till (a.a). Samhällsförändringarna och den kulturella mångfalden har lett till att lärarna i dagens skola ställs inför en ny problematik. Då skolan förlorat sitt tidigare kunskapsmonopol, som kännetecknade tiden för folkskolan, ställs läraren av idag inför ett större ifrågasättande av sin auktoritet. I det informationssamhälle vi lever i behöver läraren ”kunna sätta in informationen i ett sammanhang och gemensamt med dem som ska lära söka efter att skapa kunskap, kompetens och förståelse” (Delors, 1998 s 9). För att kunna möta eleverna och deras erfarenheter i dagens samhälle behöver läraren ha kännedom om den värld som angår och omger barnen. Delors skriver:

Informationsteknologins landvinningar och mediekulturens enorma genomslag under senare år skapar en värld som är svår att överblicka. Läraren och skolan måste här vara med och orientera och rita kartor. Det ställer större krav på en genomtänkt pedagogik som tar hänsyn till de mediekulturella förändringarna. (s 10)

Det finns en tydligt definierad gräns mellan skolan och barnens mediekultur, till viss del accepteras och används fritiden men inte fullt ut då skolan och de vuxna har en tendens att moralisera över barn- och ungdomskulturer. I en övergångsperiod, innan de nya medierna godkänts av vuxenvärlden uppstår ofta en mediepanik (Drotner 1992 i Persson, 2000 s 26). över ungdomars intresse och farhågor kring vilka hemskheter det kan leda till.Till exempel sågs romanläsning på 1700-talet som något lättjefull och verklighetsfrämmande (Persson 2000, s 26) medan skönlitteraturen idag har en självklar plats i skolan och har fullt stöd i både läroplaner och kursplaner.

1.5 Populärkulturen

Få företeelser är förmodligen så representativa som populärkulturen när det handlar om att få upp ögonen för de förändringarna som sker i samhället. Populärkulturen definieras ofta som kulturen för massorna, ett brett, strömlinjeformat spektrum av upplevelser för gemene man, föränderlig över tid. Stöpt av sin samtid tar sig populärkulturen ständigt nya skepnader, från förströelsekultur åt arbetarna under industrialismens era till massmedial kultur för att nära behovet hos 2000-talets konsumtionssamhälle (Persson 2000, s 23). Detta

12

gör att populärkulturen kanske är den bäst lämpade kulturgrenen för en skildring av vår nutid.

Emellertid är det en förenkling att avfärda populärkulturen endast som kultur åt folket. Vid ett vidare försök till definiering stöter man på en del svårigheter. Simon Lindgren fastslår i Populärkultur – teorier, metoder och analyser (2005) att ”Populärkulturbegreppet är ovanligt svårt att definiera.” (s 25) Här åsyftas problematiken i att populärkulturen ständigt sätts i relation till andra typer av kulturbegrepp. Dymedelst försvåras avgränsningen av termen då den får olika betydelser beroende på vilket sammanhang den sätts i. I ett försök att sondera terrängen har Lindgren satt upp fyra stödpunkter som får agera som ett slags överblick av begreppet. Det betonas att man inte bör betrakta dessa som några tvärsäkra eller kategoriska värden:

- Populärkulturen är kommersiell – den står på ett eller annat sätt i förbindelse med en marknad där ekonomiska överväganden görs och där kulturprodukter produceras och konsumeras

- Populärkulturen är lättillgänglig – den bygger på ”enkla” framställningar av vardagsnära eller konventionella och väletablerade tecken och betydelser, vilket gör att en stor grupp människor lätt kan identifiera sig med dess innehåll.

- Populärkulturen är således inte intellektuellt krävande (den förutsätter inte förberedelser på samma sätt som exempelvis en operaföreställning) utan på ett eller annat sätt kopplad till rekreation och förströelse.

- Populärkulturen är folklig – den ”ger folk vad folk vill ha” och kan på så sätt sägas återspegla många människors önskningar och behov (Lindgren 2005, s 46).

Det är också vanligt att ställa populärkulturen i ett motsatsförhållande till högkultur (Persson 2000, s 23). Här får populärkulturen på sin lott att representera en lägre och sämre form av kultur avsedd för dem som inte har förmåga, eller förstånd att uppskatta den mer sofistikerade och rena kulturformen, ofta utställd av en kanoniserande elit (Lindgren 2005, s 34). Historiskt har detta motsatsförhållande spelat stor roll för samhället. Bland annat har det använts som identitetsmarkör inom samhällsklasserna. Där överklassen gjort anspråk på den rena, ädla kulturen har den populära massans kultur avfärdats som ointellektuell, lättvunnen och förknippats med kroppsliga och stereotypa nöjen (Andersson m fl 1999). Denna kulturella diskriminering har fått konsekvenser även i skolvärlden där man under en lång tid ägnat sig åt att försöka motverka populärkulturens yttringar. Skolan skulle fungera

13

som en motpol till det triviala och folkliga, ett ”bålverk mot det låga och populära” (Persson 2000, s 28). Under 1800-talet och långt in på 1900-talets rådde en blank vägran från skolans sida att över huvud taget befatta sig med verk från massans skräpkultur. Det skulle endast avhandlas verk från tongivande och av etablissemanget respekterade författare och diktare. Denna uteslutning av populärkulturen i skolan visade sig ha ganska små effekter på folks läsvanor och på 60-talet lades strategin om. Istället för att nonchaleras, skulle man lyfta in populärkulturen i skolan för att kritiskt granska den och genom jämförelse med ansedd kultur visa på dess låga kvalitet. Även detta försök till kulturell fostran hade föga framgångar, istället gjorde populärkulturen landvinningar till att gradvis få ett visst berättigande i skolmiljön (a.a, s 31).

1.6 Populärkulturen i dagens skola

Som vi konstaterar ovan har populärkulturen pendlat från att vara smutskastat till ifrågasatt och slutligen tveksamt accepterad. Frågan om hur vi ska hantera saken idag är en öppen fråga. Läro- och kursplanerna ger som påvisats inga tydliga besked. Det har emellertid höjts röster för en helt ny syn på skolan, eleverna och populärkulturen. I takt med de nya premisserna för skolan har fokus alltmer kommit att peka mot en starkare införlivelse av elevernas bakgrund och erfarenheter i undervisningen för att möta de nya förutsättningarna och utmana de gamla.

I Sju barn lär sig läsa och skriva (2007) har Carina Fast följt en grupp barn och deras möte med läsande, skrivande och texter av olika slag. I undersökningen som pågick från barnens fjärde till sjunde levnadsår tittar Fast närmare på den rika språkliga och litterära värld som barnen möter i sin vardag och hur detta krockar med kulturen de möter när de börjar skolan. I förskoleålder utsätts barnen för och medverkar i en mängd textorienterande aktiviteter. Dessa är ofta integrerade med barnens lek; Fast tar exempelvis upp skrivandet av önskelistor, avbildning av leksaksfigurer med text och bild, läsning av kataloger och manualer, vant användande av datorer och TV-spel med komplicerat innehåll etcetera. Eleverna sitter inne med kunskap om en lång rad begrepp och fenomen i sin egen värld. När barnen tar med sig dessa erfarenheter upp i skolan uppstår ofta en konflikt. Pedagogerna tenderar att avskriva flera av dessa aktiviteter som förströelsekultur och som

14

olämpliga inslag i skolan. Flera pedagoger uttrycker en oro över barnens aktiviteter, anser dem rentav fördummande. Fast menar att när skolan stänger dörren för dessa viktiga och centrala kunskaper i barnens värld går den både emot sina egna direktiv men också miste om värdefulla inlärningsmöjligheter. Hon skriver: ”Om barnen får bygga vidare på tidigare erfarenheter och kunskaper som de bär med sig till skolan tycks de vara med benägna att investera” (s 187). Med ”investera” antar vi att Fast avser större benägenhet för barnen att motivera och engagera sig i sin egen läs- och skrivutveckling.

Även på högre nivå har man uppmärksammat förhållandet mellan elevernas bakgrund och deras skolframgång. På uppdrag av regeringen tillsattes 1995 en skolkommitté bestående av experter från olika fält som fick till uppdrag att sammanställa dagsaktuell forskning kring skola och skolfrågor. I deras slutbetänkande Skolfrågor – om skola i en ny

tid (1997) står att läsa:

…det finns en särskild barn- och ungdomskultur som spelar en stor roll i barns och ungdomars liv och för deras utveckling och identitet. Om skolan i sin verksamhet ska utgå ifrån, och ta till vara barns och ungdomars egna erfarenheter och kunskaper är deras kulturella yttringar en viktig del av dessa. Inte minst spelar medievärlden en stor roll. Det finns, menar vi, en tendens i vuxenvärlden, som också har avspeglats i riktlinjer och anvisningar till skolan, att framför allt se som skolans uppgift att motverka populärkulturen och att lära barn och ungdomar att ställa sig kritiska till dess yttringar. Vi menar att det är viktigare att se mediekulturen som en berikande del av barns och ungdomars liv. Skolan bör därför arbeta med att öka elevernas möjligheter att lära sig att förstå, att ta till vara och att använda sig av kulturen, snarare än att motverka den.. (Skolkommittén 1997, s 263)

Här ovan presenteras en ny syn på förhållandet mellan skola och populärkultur. Istället för att motverka och moralisera kring barn och ungas kultur presenteras ett sätt att vända den till fördel för skolan och undervisningen, något som torde ligga väl i linje med de kulturella förändringarna i och utanför skolan i stort. Frågan är vad som händer härnäst. Hur går vi som blivande lärare vidare med att inkorporera populärkulturen och därmed elevernas egna erfarenheter i undervisningen? Hur långt ska vi gå i denna strävan och hur förhåller sig dagens pedagoger till populärkulturen? Här står vi på brinken till kunskapsfronten för vårt arbetsområde. Vår förhoppning är att studien av en grupp pedagogers förhållningssätt till

15

populärkultur som ett redskap för inlärning ska ge material till att vidare bredda lagren i kunskapsbanken.

1.7 Ämneskonception

Lars Göran Malmgren ger i boken Svenskundervisningen i grundskolan en definition av svenskämnet som även går att översätta till övriga skolämnen och därmed också till hur lärare förhåller sig till populärkulturen i undervisningen. Malmgren gör en ämnesdidaktisk analys där frågorna Vad, Hur och Varför är centrala. Med hjälp av dessa frågor närmar han sig svenskundervisningens substans och identitet. Malmgren urskiljer tre olika ämnen inom modersmålsundervisningen i grundskolan: svenska som ett färdighetsämne där träning av språkets delfärdigheter står i centrum, svenska som ett litteraturhistoriskt bildningsämne med fokus på den svenska litteraturhistoriens klassiska texter samt svenska som ett erfarenhetspedagogiskt ämne där den aktuella elevgruppens sammansättning och erfarenheter står i fokus.

Till erfarenhetspedagogiken hör en strävan efter att föra en funktionaliserad undervisning där innehåll och kommunikation fokuseras. Eleverna lär i meningsfulla sammanhang då de undersöker verkligheten. Detta står i motsats till en formaliserad undervisning där färdigheter bryts ner i delfärdigheter som tränas tekniskt (Malmgren 2006, s 55 ff).

1.8 Populärkultur som centralt begrepp

Som det framgår ovan lämnar begreppet ”populärkultur” utrymme för många tolkningar. Inom ramen för den här uppsatsen har vi valt att inskränka betydelsen av begreppet till att röra den kultur och dess yttringar som finns och skapas i elevernas omedelbara omgivning. Det är frestande att ge exempel men eftersom varken populärkultur eller kultur står får något statiskt utan för ett tillstånd i ständig förändring vore det inte rättvisande. Den kultur som präglar vardagen hos dagens unga kan mycket väl komma att vara utbytt av något annat i morgon. Viktigt att nämna är att detta mer beskriver vårt sätt att förhålla oss till begreppet i denna studie och inte ska förväxlas med en uttalad definition av populärkultur.

16

En sådan definition är problematisk och sträcker sig långt utanför området vi avser att belysa i denna uppsats.

1.9 Syfte

Vårt syfte är att undersöka en grupp pedagogers förhållningssätt till en undervisning med inslag av populärkultur. Den övergripande fråga som vi ställer oss är om och i så fall i vilka avseenden sådana inslag berikar undervisningen.

1.10 Frågeställningar

I ett försök att avgränsa arbetsområdet har vi valt att arbeta utifrån följande frågeställningar:

1) Hur värderar och förhåller sig pedagogerna i vår undersökning till en undervisning med populärkulturella inslag?

2) Hur vanliga är sådana inslag i pedagogernas verksamhet?

3) Vilka exempel på undervisning med populärkulturella inslag återfinns hos dessa pedagoger?

2. Metod

2.1 Kvantitativ eller kvalitativ metod

För att söka svar på frågeställningarna använder vi oss av den kvalitativa forskningstraditionen. Vi ämnar genomföra kvalitativa intervjuer med pedagoger som använder sig eller har använt sig av populärkulturella inslag i sin undervisning. För att hitta informanter till intervjuerna samt för att få en uppfattning om hur utbrett användandet av populärkultur är i undervisningen, delade vi ut enkäter till pedagoger på fem grundskolor. Enkätmetoden fungerar bra som svar på faktafrågor, samt som urvalsmetod och intervjun svarar på djupgående frågor som inställningar och förhållningssätt (Johansson & Svedner 2006, s 31).

17

Den kvalitativa forskningstraditionen där närhet till det observerade och djupet snarare än bredden poängteras ligger närmare till hands för vår undersökning än den kvantitativa traditionen (Repstad 2007, s 9). Den kvalitativa intervjumetoden är djupare och mer flexibel än den strukturerade. Till skillnad från den kvantitativa frågemetoden är det inom den kvalitativa tillåtet att ändra i frågeschemat efter hand. Ofta uppdagas nya frågor och problemställningar under datainsamlingen vilket den kvalitativa metoden ger oss möjligheter att vara lyhörda och flexibla inför (s 16 f). Vi vill ta reda på lärares åsikter om och erfarenheter av populärkultur i undervisningen och det är då den kvalitativa intervjumetoden som fungerar bäst. Vi vill få tillfälle till att föra ett djupare samtal där respondenterna får tillfälle att föra fram sina tankar, teorier och åsikter kring bruket av populärkultur i undervisningen. Vad finns det enligt pedagogerna för motiv och förtjänster med ett sådant undervisningsförlopp?

Den kvalitativa forskningsmetoden framställs ibland som en förstående vetenskap i motsats till den kvantitativa som framställs som en förklarande sådan. Med en förstående vetenskap menas att det är respondentens åsikter och erfarenheter som står i fokus medan det i den förklarande är yttre statistiska orsakssammanhang som fokuseras (Johansson & Svedner 2006, s 18).

2.2 Urval

Då vi i vår utbildning har inriktat oss mot grundskolans tidigare år valde vi att även i undersökningen begränsa oss till pedagoger i skolår 1-6. För att komma i kontakt med pedagoger lämpliga för undersökning delade vi ut 95 enkäter på fyra grundskolor i Skåne och en i Södermanland. Skolorna valdes ut då vi på något sätt hade personlig anknytning till dessa. Vi anser att den personliga kontakten är till fördel då det är större sannolikhet att man svarar på en enkät om man känner till den/de som utformat den. Av de 95 enkäterna fick vi in 40 stycken vilket gav oss ett underlag för att välja ut sex pedagoger för djupintervju. De som valdes ut ansåg vi var intressanta för vårt undersökningsområde och syfte. De beskrev i enkäten åsikter om och erfarenheter av populärkulturen i skolan och undervisningen, vilket gjorde dem passande för vår undersökning.

18

2.3 Procedur

För att finna informanter till de kvalitativa intervjuerna samt för att få en fingervisning om hur pedagoger värderar och använder sig av populärkultur valde vi att sammanställa en enkät som vi skickade per post till en grundskola i Södermanland, samt till fyra grundskolor i Skåne som vi själva distribuerade. Enkäterna i Skåne hämtades in personligen medan vi från den Sörmländska skolan fick svaren brevledes. Som inledning till enkäterna skickade vi med ett missivbrev där vi informerade om syftet med arbetet, att de gärna fick lämna kontaktuppgifter om de kunde tänka sig att medverka i en intervju samt information om de forskningsetiska principerna (se bilaga 1). I studien har vi lagt stor vikt vid att förmedla denna, vår ”tolkning” av begreppet populärkultur till respondenterna i syfte att erhålla en samsyn i frågan. Detta gjorde vi dels i missivbrevet till enkäterna men också i samtalet som föregick intervjuerna. När tiden vi satt för inlämning av enkäterna gått ut sammanställde vi dessa och valde ut sex informanter som kontaktades för intervju. Samtliga ställde upp och fick välja tid och plats för samtal. Intervjuerna utfördes under en vecka och varje tillfälle varade i 20-45 min. Inspelningar av intervjuerna gjordes med våra egna mobiltelefoner efter att vi utfört ljudtester och kommit fram till att det fungerade väl. På det sättet undvek vi att vara beroende av när vi kunde få låna diktafoner och vi kunde istället vara mer flexibla vad gällde tid för intervjuerna. Vi inledde med att åter underrätta om informantens rätt att avbryta när som helst, att det inspelade materialet skulle komma att behandlas konfidentiellt samt att deras namn och arbetsplats anonymiserades. Intervjuerna transkriberades noggrant, ord för ord så långt det var möjligt. Detta för att ha ett gediget och lättöverskådligt material att hänvisa till och citera ur. Vi sammanfattade sedan transkriberingarna var för sig för att få en tydligare och mer kortfattad text, här har vi gjort mindre omformuleringar för att göra den mer läsarvänlig. Enkäterna sammanställdes i tabeller och diagram i Excel. Uppgifterna i enkäterna lämnade i fälten för exempel på populärkulturella inslag i undervisningen och övriga synpunkter skrevs av och fördes in i ett dokument, även detta för att ha ett överskådligt och citatvänligt material.

Som vi berört ovan inbegriper själva begreppet populärkultur en del problematik. Det rymmer många betydelser och lämnar utrymme för tolkningar. Vår arbetsdefinition av begreppet var den kultur och dess yttringar som finns och skapas i elevernas omedelbara omgivning. I studien har vi lagt stor vikt vid att förmedla denna, vår ”tolkning” av

19

begreppet populärkultur till respondenterna i syfte att erhålla en samsyn i frågan. Detta gjorde vi dels i missivbrevet till enkäterna men också i samtalet som föregick intervjuerna.

2.4 Datainsamlingsmetod

Som datainsamlingsmetod till vår undersökning ansåg vi enkäter följt av djupintervjuer lämpade sig bäst. För att intervjuerna skulle bidra med så betydande empiri för våra frågeställningar som det var tänkt skrev vi ner en intervjuguide med frågeområden i punktform (se bilaga 2). Vi såg till att det fanns flexibilitet i upplägget genom att uppmuntra informanterna att hålla intervjun mer som en diskussion med tillåtelse att byta spår och prata utanför ramen för den aktuella frågan. För att få så mycket ut av enkäten som möjligt konstruerade vi den så att vissa frågor hade fasta svarsalternativ medan informanterna på andra frågor hade utrymme att skriva fritt. Syftet med detta var att få fram tydlig fakta kring vad informanterna ansåg i vissa frågor och en mer subjektiv, problematiserad återgivning i andra. De frågor som skulle besvaras med fri text var också tänkta att fungera som underlag för att lättare ringa in vilka enkätinformanter som kunde vara intressanta för djupintervju.

2.5 Forskningsetik

I vårt arbete följer vi de vedertagna forskningsetiska principerna. Deltagarna i enkäten har i missivbrevet informerats om undersökningens syfte, att deltagandet är frivilligt och att de när som helst har möjlighet att avbryta. Vidare upplyste vi om att enkäterna skulle komma att följas upp med intervjuer och att deltagarna kunde lämna kontaktuppgifter om de var intresserade av att delta men att dessa behandlas konfidentiellt (Johansson & Svedner, 2006 s 29). Vid intervjuerna inledde vi med att åter igen informera om de forskningsetiska principerna, att det ljud vi spelade in med mobiltelefon skulle behandlas konfidentiellt samt inga uppgifter skulle kunna spåras tillbaka till informanten.

20

3. Resultat och Analys

Vi har valt att disponera resultaten dels som en sammanfattning av enkätsvaren och dels som ett avsnitt där vi presenterar generella mönster i enkäterna och gör ett försök att analysera materialet från intervjuerna. I ett sammanfattande avsnitt avser vi koppla dessa reultat till centrala begrepp i littraturavsnittet. Vi har också valt att kort presentera intervjupersonerna och deras bakgrund. I återgivningen av resultaten har vi fingerat namnen på deltagarna i undersökningen.

3.1 Sammanfattning av svaren i enkäten

I ett utskick till fyra skolor i Skåne och en i Södermanland nådde vi ca 95 pedagoger. Av dessa fick vi tillbaka 40 st. En av avsikterna med enkätundersökningen var att ringa in ett par pedagoger med åsikter om och erfarenhet av att arbeta med populärkultur i sin undervisning. Detta visade sig lyckat och vi kom i kontakt med sex personer för givande djupintervjuer. En annan funktion med enkäterna var att samla in data om respondenternas uppfattning om och värdering av populärkulturella inslag i undervisningen i vissa specifika frågor. Här följer en sammanfattning av enkätsvaren.

Av de tillfrågade 40 uppgav 31 att de arbetade som lärare, fem som fritidspedagoger och fyra som ”annat”, exempelvis speciallärare och förskollärare. På frågan ”tror du att populärkultur som komplement i undervisningen kan vara positivt för inlärningen?” blev det en rungande majoritet för ja-sidan, samtliga informanter utom en svarade ja på frågan. Flertalet av pedagogerna uppgav också att de flera eller någon gång använt sig av populärkultur i sin egen undervisning. De som aldrig använt populärkultur i undervisningen var underrepresenterade och uppgick till åtta stycken.

21

(Fig. 3. Svar på frågan ”Har du själv använt dig av populärkultur i din undervisning?”)

Följande fråga handlade om i vilka ämnen pedagogerna använt sig av populärkulturella inslag. Svenska var det klart dominerande med 24 stycken av totalt 32. Något färre uppgav att de använt sig av populärkultur i matematik, 15 stycken, tätt följt av 14 stycken i natur- och samhällsorienterade ämnen. Det ämnet med minst inslag av populärkultur blev i vår undersökning engelska med nio stycken användare. Även kategorin övrigt fick ganska klent gensvar vad gällde populärkulturella inslag, av de som kryssade i det här alternativet, åtta stycken, uppgav de allra flesta att det handlade om idrott.

Där vi i enkäten bad pedagogerna att skriva ner några exempel på egen undervisning vari de tagit hjälp av populärkultur fick vi en uppsjö av olika alternativ. Många uppgav att de arbetat med leksaksfigurer och gosedjur av olika slag. Några lyfte upp skönlitteratur med populärkulturella förtecken, andra barn- och ungdomsfilmer. Någon beskrev temaarbete med årets julkalender och någon ett projekt om aktuella musikaler. Flera beskrev också undervisning där de tog hjälp av bland annat Internet, datorer, musikvideor, reklam med mera.

På frågan ”hur tror du att eleverna reagerar på en undervisning med inslag av populärkultur” fick vi återigen ett otvetydigt svar. Hela 97% av de tillfrågade menade att eleverna reagerar positivt. 3% att de trodde elevernas reaktioner var varken positiva eller

22

negativa och ingen trodde att eleverna ställde sig negativa till undervisning med populärkulturella inslag.

(Fig 5. Svar på frågan ”hur tror du att eleverna reagerar på en undervisning med inslag av populärkultur?”)

Som en sista punkt i enkäten lämnade vi ordet fritt för allmänna synpunkter om populärkultur i skolan, enkäten eller annat. En hel del informanter skrev några rader här och påfallande många handlade om vikten av att ta tillvara på elevernas egna intressen, om vikten av att som pedagog hålla sig ajour med det populära idag och att detta var relaterat till elevernas studiemotivation. Några uttryckte sin tveksamhet inför ett alltför stort användande av populärkultur i skolan och en önskan om att begränsa det mer. Någon menade på att det som pedagog är viktigt att inte försöka köpa eller muta eleverna med för mycket inslag av deras intressen.

3.2 Presentation av intervjupersonerna

Torsten är 38 år och har arbetat som lärare sedan han tog sin examen 2001. Han har inriktning mot elever i skolår 1-7 med svenska/svenska2 och so som huvudämnen. Vid tiden för intervjun arbetar han som klasslärare i en sjätteklass. Torsten menar att populärkultur genomsyrar elevernas värld och smyger in i skolan genom deras diskussioner

23

om aktuella TV-program, böcker, musik o.s.v. Han tar musiktävlingen Idol som exempel på något som är ett flitigt diskussionsämne och menar att det är okej så länge det inte stör undervisningen och klassrumsmiljön. Han tror att populärkulturen är bra för att fånga elevernas intresse och då främst de elever som av någon anledning är svåra att nå. Det kan enligt Torsten vara svårt att i större utsträckning använda sig av populärkultur i skolår sex då eleverna ska förberedas inför högstadiet och det då är mycket som de inte får missa. Han menar att efter de nationella proven i femman gäller det att plocka upp de som inte ännu når upp till målen och att man då väljer bort vissa bitar vilket gör undervisningen mer ”träig” som han uttrycker det. Samtidigt berättar han om ett projekt de arbetar med nu där populärkulturen kommer in på ett naturligt sätt. Även om Torsten har vissa populärkulturella inslag i sin undervisning i stort så är det i estetiska ämnen som bild och musik han tycker att populärkulturen har en given plats.

3.2.2 Margareta

Margareta är utbildad musikpedagog och har examen mot både grundskola och gymnasiet, hon har också behörighet att undervisa i svenska och so på grundskolan. Hon är 40 år gammal. Efter examen arbetade Margareta som musiklärare i ett par år men sadlade sedan om och hoppade på ett erbjudande om arbete i särskolan. I särskolan har Margareta varit under ett par års tid och beskriver att hon finner stor stimulans som lärare i att arbeta med elever med förståndshandikapp. Musik och kultur utgör stommen i Margaretas undervisning och hon berättar hur dessa spelar en större roll än bara estetiska uttrycksformer, i hennes verksamhet blir de istället ett medel för att nå samtliga delar i kursplanen.

I och med att Margaretas undervisning är så starkt präglad av musik och kultur har hon lätt för att relatera till populärkultur. Hon är av åsikten att innehållet i skolan så långt det går ska vara baserat på elevernas egen vardag och då har populärkulturen ett naturligt berättigande. Hon upplever det som att det är mycket lättare att nå eleverna om man lyckas appellera till deras intressen.

24 3.2.3 Lotta

Lotta är den äldste av våra intervjupersoner, 48 år gammal och berättar att hon var den siste att gå ut lärarutbildningen med en allmän examen mot mellanstadiet vilket innebär att hon får undervisa i samtliga kärnämnen inklusive musik. Sedan fem år tillbaka arbetar hon på en nybyggd förortsskola som klasslärare. Lotta beskriver sig som ganska kluven inför frågan att använda sig av populärkultur i undervisningen. Hon säger sig vara positiv till det över lag och skulle gärna vilja se det mer i sin egen undervisning men känner sig hämmad av sin egen brist på kunskap kring ”allt det nya”, här upplever hon sig som otillräcklig och lite gammalmodig. Ett par frågor in i intervjun står det emellertid klart att det snarare är tvärtom. Lottas klassrum är späckat med nymodigheter och tekniska finesser som hon inte drar sig för att använda och hennes undervisning präglas av flera populärkulturella inslag. Hon beskriver bland annat hur hon med hjälp av en projektor och dator med uppkoppling tillsammans med eleverna tittar på filmklipp från Youtube på storbild i klassrummet. Lotta tar också med klassen på många utflykter, bland annat till filmfestivaler för barn och unga som visar det senaste inom film för den målgruppen.

I intervjun med Lotta framgår det att hon är tydlig i frågan om vem som ska stå för urvalet av material till lektionerna. Medan andra pedagogerna trycker på vikten av att låta elevernas intressen och val utgöra grunden för vad som ska behandlas är Lotta av åsikten att det är hon allena som ska stå för urvalet. Hon är pedagogen och sitter inne med expertisen om vad som är lämpligt och mindre lämpligt. Hon sätter ingen större tilltro till att låta eleverna styra i den frågan, hennes erfarenhet säger att det i sådana fall lätt blir kaotiskt i klassrummet. Lotta ser det också som hennes roll att förmedla bra kultur till sina elever, hon upplever att de utsätts för mycket ”skräp” på sin fritid och uttrycker en önskan till att agera motpol till detta.

3.2.4 Göran

Göran är 34 år och har arbetat som lärare i tio år. Han läste till matte och – No lärare i skolår 1-7 med idrott som inriktning, och tog sin examen 1991-7. Då han avslutat sin utbildning började han arbeta som lärare men ansåg att det som lärdes ut inte var så relevant i förhållande till hur samhället utanför såg ut. Han tog en paus och började istället arbeta på ett större företag som tillverkar mobiltelefoner. Under avbrottet från skolvärlden hade han en möjlighet att se skolan

25

från ett mer distanserat perspektiv och hade tid att fundera över hur han ville arbeta. Han menar att skolan inte speglade verkligheten och att den mer behövde möta elevernas verklighetsvärldar då läraren av idag inte besitter samma självklara auktoritet som tidigare. Barn idag tar mer plats än förr och oavsett vad vi anser om det måste vi utgå från hur det är. Sedan måste vi även få dem att förstå att i verkligheten fungerar det inte att få allt utrymme själv eftersom det där finns andra människor att respektera och ta hänsyn till. Läraren måste möta elevernas erfarenheter och intressen för att fånga dem på ett annat sätt än tidigare för att få dem att känna förtroende för oss. Skolan som institution behöver vara framåtsyftande och sträva mot att se förmågor istället för faktakunskaper. Populärkulturen, som är en del av barnens erfarenhetsvärld är viktig att ta in och använda sig av i skolan, dels för att möta eleverna och arbeta med deras intressen, men också för att problematisera och kritiskt granska den uppsjö av populärkultur som barnen dagligen möts av. Vi kan förklara världen för barnen genom populärkulturen. Vi som lärare ska inte agera bromsklossar men däremot diskutera fördelar och nackdelar med den kultur som eleverna möter. Göran menar vidare att genom att möta eleverna och använda populärkulturen som ett komplement i undervisningen blir skolarbetet meningsfullt för eleverna och därmed kan vi som en förlängning uppnå bättre resultat. Vi kan ha en hyfsat bra skola och engagera eleverna till viss del men om vi har högre ambitioner måste vi fånga dem i deras värld.

Göran anser att det är viktigt när man arbetar som lärare att hänga med, att försöka hålla sig ajour med den kultur som barnen möter. Dock får man inte vara rädd för att använda sig av populärkultur som man själv inte känner till utan istället låta barnen vara experter som får berätta om sina kunskaper. Göran menar att genom att ställa frågor till eleverna om till exempel ett dataspel som han själv inte är bekant med så sker ett utbyte av kunskaper som skänker glädje och leder till ytterligare insikter. Genom att förmedla kunskap visar eleven att han eller hon äger kunskapen, och det skänker också mycket glädje när eleverna får berätta om något som ligger dem varmt om hjärtat och som de har kännedom om. Göran tror att en annan anledning till att inte fler lärare använder sig av populärkulturen är att man inte vågar släppa lös eleverna och låta dem ta mer ansvar. Om så skulle ske tror han att vi skulle få se fler elever ta mer ansvar, mer än vad många lärare tror att de kan. Eleverna känner då också mer glädje och delaktighet vilket i sin tur leder vidare till att skolan blir mer meningsfull och entusiasmerande.

26 3.2.5 Malin

Malin är 32 år och tog sin examen som idrottspedagog/idrottslärare 1999. Hon har byggt på sin utbildning med kurser då hon uppdagade att det inte var idrott hon ville undervisa i. Hon arbetar nu som fritidspedagog i ett arbetslag med elever från förskoleklass till skolår tre.

Malin ställer sig mycket positiv till att använda sig av populärkultur som ett komplement i undervisningen. Hon menar att lärare behöver möta barnens verklighet och använda sig av deras intressen och erfarenheter för att fånga elevernas uppmärksamhet och engagemang. Genom att använda populärkulturen tror hon att man lättare kan synliggöra elevernas känslor, tankar och åsikter då man väljer något som dem känner till och är intresserade av.

Malin tror att det är vanligt att den yngre generationen lärare använder sig av populärkulturen medan det är mindre vanligt bland äldre. Malin menar att de äldre lärarna ofta är mer inrutade och ger eleverna samma material år efter år utan att ta hänsyn till elevernas erfarenheter och intressen; till skillnad från yngre pedagoger som hon anser är mer öppna och villiga att söka nya arbetsmetoder.

3.2.6 Peter

Peter är 43 år och har arbetat som lärare sedan han tog sin examen 1995. Han inriktade sig under sin utbildning på matematik och naturorienterade ämnen med musik som tillval.

Vi inledde samtalet med en diskussion angående förekomsten av populärkulturella inslag i skolan generellt. I det här fallet var det fråga om sådant som barnen har med sig till skolan; till exempel mobiltelefoner, pokémonkort och mp3-spelare. På den skola där Peter arbetar har det förts en diskussion kring eventuella förbud mot att eleverna har med sig telefoner, kameror och så vidare. Peters åsikt är att man i skolan inte kan ha förbud mot saker som är tillåtna i samhället i övrigt. Däremot anser han att det är upp till varje lärare att förbjuda dylika ting. Han upplever att det är fler äldre än yngre lärare som förespråkar ett förbud över medhavda saker.

När vi kommer in på ämnet populärkulturella inslag i undervisningen berättar Peter att han tror att populärkultur i de flesta fall förekommer som någon slags förströelse eller belöning i någon form men inte som ett alternativt läromedel. Peter själv är positiv till att använda sig av populärkulturella kopplingar i skolarbetet. Han menar att det är en del av

27

samhällsutvecklingen och elevernas erfarenhetsvärld som vi i skolan måste vara medvetna om och ta aktiv del av. Vidare spekulerar han kring att en del av skolans problem med stökiga elever skulle kunna härledas till att skolan inte är i fas med utvecklingen i samhället utanför.

3.3 Övergripande mönster i resultatdelen

Av de 40 svarande på enkäten uppger 39 stycken att de tror att populärkultur kan fungera som ett bra komplement i undervisningen. Lika många, 39 stycken, tror att en undervisning med populärkulturella förtecken är uppskattat bland skolans elever. Helt klart råder det bland deltagarna i vår undersökning en samstämmighet kring populärkulturens förtjänster som stöd i undervisningen. I fältet för övriga synpunkter i enkäten fick vi bland annat följande kommentarer:

- Populärkulturen bör användas mer. Det är ju elevernas värld och kunskap vi bör (läs ska) utgå ifrån. Min erfarenhet säger att eleverna är mer delaktiga och intresserade när man gör så.

- Det låter spännande att ha ”populärkultur” i skolan! Jag tror att ett sådant inslag i undervisningen främjar inlärningen för somliga elever.

- Bra sätt att fånga elevernas uppmärksamhet inför ett arbetsområde.

- Ja, självklart reagerar barnen positivt när de får arbeta med något som känns spännande för dem själva.

Våra intervjupersoner förstärker bilden ytterligare. I intervjun med Margareta svarade hon följande på frågan om hon ställer sig positiv till populärkultur i skolan:

Mm, jag tror att det är väldigt viktigt, därför att jag definierar populärkultur som någonting som utgår från ungdomarna, barnen, och jag tror att det är väldigt viktigt att man utgår från dem, så att man pratar om saker som känns relevant för barnen eller jobbar med grejer som de känner igen. Jag menar inte att man bara ska hålla på med det utan jag bara tror att det är viktigt att man plockar från den biten med.

28

J.S: Då kan man kanske läsa ut litegrann att du själv är ganska så positiv till att använda populärkultur i undervisningen, eller?

In: Ja det kan jag ju säga, för att få barnen intresserade, annars är det ju inte lönt att bedriva undervisning om de inte är med, utan då är det bättre att man lägger det lite mer så att de blir intresserade och vill spinna vidare och så. Man kan lära sig att räkna och läsa och pyssla med, alltså med, ja på jättemånga olika sätt.

Trots bred konsensus i frågan om populärkulturens nytta verkar det som om pedagogerna har en viss tvekan när det kommer till att använda den i den egna undervisningen. På frågan om de själva någon gång använt sig av populärkulturella inslag i sin undervisning svarar åtta stycken (20 %) nej och 16 stycken (40 %) att de gjort det någon enstaka gång. Fler än hälften har alltså aldrig använt eller endast någon enstaka gång använt sig av populärkulturen som komplement trots att i princip samtliga tror att det har en positiv inverkan och att det skulle öka engagemanget hos eleverna.

3.3.2. Olika uppfattningar i fråga om urval

I intervjuerna med de sex pedagogerna framgick det att samtliga ställer upp på att det är viktigt att i sin verksamhet ta sin utgångspunkt hos eleverna och låta deras intressen prägla innehållet i undervisningen. Göran kopplade ett resonemang om elevernas förmågor till deras intressevärld och skolframgång:

Ja, det är ju deras liv så det måste vi utgå ifrån, för att de, annars kan vi inte fånga dem som vi vill. Vi kan fånga dem och ha en hyfsad skola men ska vi nå riktigt bra resultat så får vi fånga dem i deras värld, alltså för det är ju förmågor vi vill åt hela tiden och dem finns ju hur än världen ser ut, för det är samma förmågor, men kan vi fånga de i deras värld så, så gör man det ju så mycket tydligare.

Malin beskrev ett tema om nallar där eleverna själva fick ta med sig sitt eget gosedjur till skolan. I skolan fick de skriva om sitt gosedjur och använda det för att uttrycka känslor i ett rollspel. Hon beskrev temat som framgångsrikt delvis därför att det var så förankrat i barnens vardag:

In: De älskar det, de vill ha det jämt, och ja, om det då blir att det inte blir av en gång … (ohörbart) för jag brukar ha det en gång i veckan eh, så de vill ju jätte gärna ha det, de tycker det är jätteskoj.

29

J.G: Och anledningen till att du väljer just att arbeta så här, det var lite det du sa innan med deras egna erfarenheter?

In: Ja, att man får fram barnen, vad de tycker å tänker och så, att de är positiva, de blir ganska lugna av det.

J.S: Mm och det tror du har att göra med att du väljer någonting från deras värld och vardag? In: Ja det tror jag

Det pedagogerna berättar om är starkt förknippat med erfarenhetspedagogiken och ett synsätt där innehållet i undervisningen präglas av elevernas föreställningsvärld. Det finns emellertid skillnader bland pedagogerna i fråga om vem som står för urvalet. Medan vissa väljer att tillsammans med eleverna resonera sig fram till ett urval är andra mer benägna att själva selektera stoffet till undervisningen utifrån vad de som pedagoger uppfattar som lämpligt material. Skillnaden uttrycks tydligt i Lottas och Görans återgivning av sin respektive syn på vem som bör stå för valet av innehåll. Göran tror på ett starkt elevinflytande och överlåter till eleverna att i mångt och mycket styra vad de vill behandla inom ramen för arbetsområdet. Han menar att det är det enda sättet för honom att säkerställa en genuint elevbaserad undervisning som samtidigt är individanpassad. Så här svarade Göran när vi i intervjun påtalade just det faktum att han verkade lägga över mycket av besluten kring arbetet i skolan på eleverna själva:

Nej men jag ser mig inte som en traditionell … jag är en coach mer, som coachar i deras förmågor, jag tjatar om förmågor men jag är lite frälst på det arbetssättet, alltså jag lägger upp mål för ett arbete och de är väldigt tydliga, att du ska kunna, eller du ska göra det här och det här och det här och du vet att du kan det när, ja, så får de se ett exempel och så, och sen får de utvärdera och jag är coach där emellan och vet jag inget om den figuren så får jag ju fråga. Den frågan jag ställer den blir ju barnet glad för, för då får den förklara något för mig, och det ger mig otroligt mycket men det ger den som förklarar ännu mer, för man äger inte sin kunskap förrän man får förmedla den till en annan.

Göran berättar att han strävar efter att visa eleverna respekt för dem som individer och det är då naturligt för honom att låta eleverna vara med och avgöra vad som är ett bra innehåll i undervisningen. Lotta placerar sig i en annan ringhörna i den här frågan. Hon menar sig vara positivt inställd till att basera sin undervisning på elevintressen men är mer selektiv med vilka intressen det är som ska behandlas. Hon ser det som naturligt att det är hon som

30

står för urvalet i egenskap av lärare. Lottas lektioner präglas därför av ett innehåll med utgångspunkt i kulturen som omgärdar eleverna men ”censurerat” av henne. Hon tvekar inte att plocka bort bitar som hon inte tycker uppfyller kraven för ett passande innehåll. Hon avfärdar viss kultur som skräp och annan som kvalitativ, något som stod tydligt när vi pratade om hennes besök på en filmfestival för barn och unga:

In: De brukar inte vara så här jättepositiva till filmerna men jag känner ju liksom, att jag ger dem ju ändå lite smalare filmer som de kanske inte skulle tittat på annars och jag tycker liksom att det är viktigt med dem också för de tittar på mycket skräp, tycker jag, ehm, så att jag tycker väl att det är bra på det sättet, att det e bättre kvalité.

J.S: Och vad menar du med skräp?

In: Njaäe, ja det är klart så ska man kanske inte ska säga, nej men jag tycker att de, de tittar på mycket våldsfilmer till exempel, mm, de tittar faktiskt rätt mycket på sex, alltså det är ju mycket sådant skräp som de visar som inte de ska se, som kanske inte handlar om känslor eller andra saker, på det sättet.

Även Peter är av åsikten att det är läraren som bör stå för urvalet. I citatet beskriver han ett projekt i musik där de behandlade jazzens historia:

J.G: Men förlåt, då fick de välja egna artister inom jazzen eller hade du …? In: Näe, så gör man aldrig (skratt)

J.G: Inte?

In: Nej jag hade valt ut va, så att för det första har de ingen uppfattning om vad… de vet ju vad jazz är va men de har ingen uppfattning om vad det finns för artister så då hade det vart väldigt stort arbete innan de liksom skulle kunnat välja nånting. Så jag hade ju valt artister som jag kände passade för att vi skulle kunna göra en tidslinje.

3.3.3 Populärkultur i undervisningen, svårighet eller möjlighet?

Flera av pedagogerna i både intervju och enkät gav uttryck för en viss frustration över svårigheterna med att använda populärkultur i undervisningen. De vill gärna gå eleverna till mötes i deras intressen men upplever det som problematiskt eftersom det kräver så mycket av dem som pedagoger. Exempelvis handlade det om bryderiet att man inte hänger med i den snabba förändringstakten bland ungdomarnas intressen och svårigheter med att hålla sig ajour med vad som är på tapeten för tillfället. Vissa menade att det blev krångligt och

31

tidsödande med planeringen inför ett arbetsområde eftersom man var tvungen att uppdatera sig konstant. Så här beskrev tre informanter situationen i sina enkäter:

- I brist på tid och idéer så har vi inte jobbat med populärkultur, men jag tror det är ett positivt sätt att jobba på.

- Svårt att använda populärkultur (för lite kunskap) – svårt att hitta lagom nivå.

- Ja, självklart reagerar barnen positivt när de får arbeta med något som känns spännande för de själva, sådant som de gör även på fritiden. Ofta kan det vara svårt för oss vuxna att hålla koll på vad som är aktuellt.

Andra upplever svårigheter i att använda populärkulturella inslag i ett ämnesövergripande perspektiv. Torsten framhåller sina positiva erfarenheter med att arbeta tematiskt och använder sig mycket av storyline i sin undervisning. Han vill gärna ta in element från elevernas intressen men tycker att det är svårt att förankra ett sådant innehåll i sitt tematiska upplägg:

In: Så att jag försöker integrera det mesta men det, det är inte helt lätt. Vissa saker måste man kanske ta på det mer traditionella sättet.

Ja: Vari tycker du att svårigheterna är?

In: Nä men, det är väl i första hand att få in det i alla ämnena, så att man på ett snyggt sätt integrerar det och så att det inte blir för mycket. Det ska ge dem, om man ska försöka integrera det med matten till exempel, då ska det ge dem något, det ska inte bara vara en plojgrej, för då tappar man det. Då blir det bara att sitta framför datorn och ”slösurfar” och sådana saker, det gör de hemma i vilket fall som helst. Det ska ju leda till någonting.

Som vi varit inne på tidigare så finns det vissa pedagoger som kringgår de här problemen. När de upplever att de själva inte sitter inne med tillräcklig kunskap om en företeelse lägger de helt enkelt över på eleverna att agera kunskapsbanker. De bjuder in eleverna i läroprocessen genom att låta dem agera experter på sitt respektive område. I intervjun med Margareta berättade hon:

In: På det sättet att som vuxen är det inte alltid så lätt att veta vad som är populär kultur om man ska göra betoningen så. Alltså man tycker att man plockar ut en väldigt modern låt och tänker sjunga

32

den med gruppen, för det första så tycker halva klassen att den är urdålig för att den hör till fel stil och för den andra så är den inte alls modern för den var modern för tre månader sedan

J.G: (fnittrar)

J.S: Jo, det har vi varit med om ja

In: Så att det är ett vanskligt område så att säga

J.S: Jo, man känner igen sig i det. Tycker du att det är viktigt att hålla sig a jour? In: Ja det är det, men det är inte alltid att man lyckas, men visst är det det J.S: Nä

In: Fast då får man nästan göra det via barnen, för det är svårt att göra det själv, så att ett sätt är ju att låta dem dela med sig då, plocka med sig och dela med sig av vad som är viktigt för dem

Även Göran är, som vi tidigare redogjort för, välvillig till att låta eleverna bidra med kunskapsinnehåll till undervisningen. Han ser det som ett effektivare sätt att arbeta på eftersom han slår flera flugor i en smäll. Han är lyhörd och visar intresse för elevernas tankevärld och förmår därigenom en individanpassad undervisning med erfarenhetspedagogiska förtecken men underlättar samtidigt för sig själv i sitt planeringsarbete. Han blir stärkt i sin tro på att göra eleverna delaktiga läroprocessen när han jämför med några av sina kollegor:

J.G: Har du mött några reaktioner från föräldrar eller kollegor, angående till exempel det här som du berättade nu om filmtemat?

In: Ja, det har jag. Positiva. Aldrig något negativt. Däremot har jag hört att ”det skulle jag aldrig klara”, men aldrig någon negativ reaktion på det.

J.S: Varför skulle de inte klara av det?

In: Ja, det vet inte jag. Det är väl för man … simmar med huvudet precis över vattenytan på något sätt, för om man tog det här klivet skulle man se att eleverna tar själv ansvar, det gör dem från, från ja, spädbarnstiden kan jag nästan säga, så dem behöver styrning men dem kan ta otroligt mycket mer ansvar än vi tror, och det vet jag, jag har, jag har ju provat om och om igen, så att, jag lägger nog otroligt mycket mer ansvar på eleverna än många gör, och det tycker dem är roligt, dem tycker skolan är rolig för att dem vet vart dem ska och vad som krävs av dem.

J.S: Hur blir arbetsbördan, tror du den ökar, minskar, ökar?

In: Alltså, den är mer ojämn kan jag säga. Stundtals, så när man får in en massa arbete så, så har man massor att göra, men där emellan så gör ju eleverna allt, man behöver inte planera så mycket, för de planerar sitt eget arbete på något sätt, så att summan är nog konstant eller … möjligtvis att jag har lite mindre att göra. Det blir ju moment där jag jobbar hårt, men det tar jag gärna.

33

3.4 Exempel på undervisning

I enkäterna uppgav som tidigare redovisats 40% av pedagogerna att de använt sig av populärkulturen som komplement i undervisningen flera gånger och 40% att de använt sig av det någon enstaka gång. Under punkten där pedagogerna kortfattat kunde beskriva hur en sådan undervisning kan se ut fick vi in många intressanta exempel. Nedan följer utdrag ur de exempel som framkom:

- Utgångspunkt i såpopera inför arbete med egen sagobok. - Musikvideo, reklam/TV-program, film.

- Arbetar med gosedjur, många barn har gosedjur som pokémon o.s.v.

- Bamseböcker/tidningar: Lästräning och inspiration till egna små böcker och serier. - Nallar/leksaker: Muntlig framställning.

- Sagor om pokémongubbar t.ex. Översätta texter från engelska till svenska, musiktexter alltså. - Fakta om div musikartister/grupper letades upp på Internet. Sedan gjordes ett collage, en bok el.

dyl. som till slut redovisades.

- Eleverna tillverkade museer av kartong med olika leksaksfigurer ex. pokémon, sedan skrev de berättelser och arbetsbeskrivning. Alla var motiverade och intresserade. Vid flera tillfällen dramatiserade de sina berättelser. Eleverna tränade dessutom samarbete.

- På engelskan har vi analyserat texter av populära pop/rockband och sett musikvideos.

- I svenska läser vi aktuella böcker, och diskuterar dem. De har också fått göra en egen tidning med eget namn och eget upplägg på hur tidningen skulle se ut.

- Ordlista med Harry Potter tema.

- I förskoleklassen diskuterades leksaker utifrån ett genusperspektiv. Vi tittade i leksakskataloger.

Under intervjuerna fick informanterna fördjupa sig i något undervisningsmoment där de använt sig av populärkultur som komplement. Göran berättar om ett arbete han genomfört i skolår fem där eleverna fått göra en uppföljning på en för de populärkulturell figurs film eller dataspel. Någon valde till exempel Simba i Lejonkungen och Göran medger att han inte är så insatt i de filmer och dataspel som eleverna valde men att det inte är något problem utan snarare en möjlighet för eleverna att föra fram sin lärare till kunskapsfronten istället för tvärtom. Göran berättar om undervisningsförloppet:

34

fick de göra nummer två eller nummer tre eller nummer fyra och skriva hur handlingen gick och hur det slutade och så, och det roliga var att det var några filmer där det kom uppföljare på och vissa saker stämde och vissa saker var helt fel. Det var rätt häftigt att höra det …

J.S: Spännande.

In: … de brann för det här. De tog reda på saker och ting och var inne på nätet och hittade saker de inte hade, alltså som de inte visste, relationer och sådant till figurerna, så att, det är bra uppgifter. Man kan göra på väldigt många olika nivåer, man kan ju bryta ner det i första klass också.

Margareta berättar om ett nyligen genomfört projekt kring aktuella musikaler där Mamma Mia var den stora höjdpunkten:

In: Mamma Mia var den största, den som det talades om och lyssnades på överallt så att det blev den vi fokuserade på. Så vi lyssnade jättemycket på sångerna och vi spelade dem och vi sjöng dem. Vi pratade om vad en musikal är och så hade vi gjort ett projekt sedan tidigare som hade inbringat pengar, ehm som vi hade kvar, vi hade inte använt de pengarna, så använde vi dem för att gå och lyssna på musikalen, se musikalen och så. Men då blev det filmvarianten för att det andra blev för dyrt. Och sen när vi hade gjort det, då blir ju inte det bara en musikal, en musikalisk upplevelse för de eleverna, utan det blir en upplevelse av att gå på bio, hur man gör när man betalar en biljett och träffar någon som står i kassan och ser vad man kan jobba med när man är anställd på en biograf. Några fick komma in och titta lite grand på filmrullarna, hur de rullade så att de fick en liten inblick av det som sker bakom bion, och sen var det då självklart själva musikalen. Och så plockade vi med oss upplevelserna från det tillbaka till skolan och så pratade vi om vad vi tyckte om och vad som var roligt med själva musikalen och så skrev vi en låt utifrån de upplevelserna, vi formulerade texter som utgick från barnens upplevelser och sen så satte vi musik och rytm till det, tillsammans, och sen spelade vi och sjöng det. Och så spelade vi in det för att kunna titta på det. Så att det liksom, projektet handlade om att vara med i, vad som händer just nu, vad som är aktuellt, få upp ögonen för de där affischerna som sitter överallt och man ser att det där vet jag vad det är för någonting, just Mamma Mia, känna till musiken men också bygga vidare på, förstå lite kring samhället, jobba lite med språket och så vidare

JG: Det låter intressant. Kände eleverna till Mamma Mia, innan? In: Mm, ja, flera av dem gjorde det.

En julkalender i form av en radioföljetong är ramarna i Peters projekt i skolår fyra. Peter upplever att flera elever i klassen har ett starkt motstånd mot att skriva och ville utveckla sitt arbetssätt för att göra det roligare och mer meningsfullt för eleverna. Peter arbetar mycket med skrivprojekt och menar att ett vanligt arbetssätt är att eleverna bara lämnar in