Äldres upplevelser av socialt stöd

HÄLSA OCH SAMHÄLLE MAJ 2004

ÄLDRES UPPLEVELSER AV

SOCIALT STÖD

MALIN LINDÉN

HANDLEDARE: PER-ANDERS TENGLAND

C/D-UPPSATS MALMÖ HÖGSKOLA FOLKHÄLSOVETENSKAP (61–80 P) HÄLSA OCH SAMHÄLLE FOLKHÄLSOVETENSKAPLIGT PROGRAM 205 06 MALMÖ

ÄLDRES UPPLEVELSER AV

SOCIALT STÖD

Malin Lindén

Bakgrund: Ett flertal studier har påvisat det sociala stödets betydelse för äldres hälsa och välmående.

Syfte: Denna studie syftar till att beskriva äldre personers upplevelser av socialt stöd samt utforska i vilken omfattning äldre personer erfar sig ha stöd av familj, vänner, föreningar och andra sociala grupper samt samhället.

Metod: Studien genomförs med hjälp av djupintervjuer av äldre personer över 80 år, boende i Oskarshamns kommun.

Resultat: De äldre finner socialt stöd från familj och vänner vara viktigt, då det bland annat innebär trygghet, glädje, tillit och gemenskap. Informanterna uppgav sig ha ett större stöd från familj och vänner än vad jag hade förutsatt vilket ansågs betyda mycket för deras välmående. Föreningar och andra mer informella organisationer visar sig ha en mer långtgående betydelse för de äldres hälsa än vad författaren tidigare haft kunskap om. De äldre uppger att samhällets stödjande funktioner är helt centrala för

välbefinnandet och erfar att de känner ett visst stöd i de sjukvårdssystem och den

äldreomsorg som finns i samhället. Dock menar de att det är mycket som måste förbättras för att äldre människor skall kunna känna ett mer omfattande stöd i framtiden. Enligt författaren sker implementering av dessa resultat på bästa sätt genom en utveckling mot deltagande forskning, empowerment grupper och övrigt hälsofrämjande arbete som bygger på folklig medverkan.

THE EXPERIENCES OF SOCIAL

SUPPORT BY ELDERLY PEOPLE

Malin Lindén

Background: Several studies have shown social support to be of greatest importance for the health and well being of elderly people.

Purpose: The aim of this study is to describe elderly peoples´ experiences of social support and in what extent the elderly people experiences support from family, friends, associations and other social groups as well as the society.

Methods: The study is preformed through interviews of elderly people in their late eighties, who live in Oskarshamn County in Sweden.

Results: The results from the study shows that the elderly people find social support from family and friends to be of importance since that represent comfort, safety, joy and fellowship. The aged individuals’ in this study sensed a greater support in the contact with their families and friends than I had anticipated which was seen to be of great importance for their well being. Further more the elderly people declare that social support from the society is of vital importance for them to prosper. The informants’ consider the healthcare and public services to be supportive, but expresses that there also are a number of things that needs improvement for them to feel a bigger comfort in the future. According to the author the best way to approach these results would be to increase the participatory research, empowerment groups and other civic partaking in health promotion.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Äldreomsorgens övergripande struktur ...11

Socialt stöd inom äldreomsorgen i Sverige ...12

Sociala relationers betydelse för hälsan...13

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ...16

Teorier om det sociala stödets positiva effekter på hälsan...16

Gerotranscendensteorin ...18 METOD...21 Begreppsdefinition...21 Urval...22 Datainsamling ...23 Etiska överväganden...24 Metodisk ansats ...25 Analys av intervjudata ...26 RESULTAT...29 Tema 1: Familjens stöd...29

Tema 2: Informella sociala band ...31

Tema 3: Formella sociala band ...34

Tema 4: Samhällets stöd ...38 DISKUSSION ...46 Metoddiskussion...46 Resultatdiskussion ...49 Slutord ...58 REFERENSER...60 BILAGOR: 1. Intervjuguide 2. Avtal om medverkan

Förord

Jag kan inte nog understryka min tacksamhet till samtliga informanter som öppenhjärtigt har delat med sig av personliga erfarenheter och upplevelser. Utan deras intresse för studien hade denna undersökning aldrig gått att genomföra. Mötena med dessa fantastiska människor är något jag har satt stort värde på. Jag vill även framföra ett stort tack till personalen på Folkhälsocentrum i Oskarshamn som har stöttat mig genom arbetet och förmedlat bra referenslitteratur. Vidare har jag fått god hjälp med att kontakta mina informanter av Dagmar Hägersand och Maj Claesén samt Ann-Gret Sillén och Eva-Lena Karlsson inom hemtjänsten i Oskarshamn. Jag vill även tacka Ulla Karlsson för att hon hjälp mig att sätta mig in i distriktssköterskornas arbetssituation i Oskarshamns kommun. Även Bosse Hansson har varit en stor hjälp i mitt arbete då han bland annat kommit med goda råd om arbetsupplägg och tidsplanering. Slutligen vill jag rikta ett tack till min handledare Per-Anders Tengland på institutionen för Hälsa och samhälle, Malmö Högskola som har bistått mig med litteratur och stöd genom arbetsprocessen.

INLEDNING

Mitt intresse för äldre människors hälsa grundlades under åren 1999 till 2004 då jag under perioder arbetade som vårdbiträde på ett äldreboende i Norge, på äldreboenden i olika kommuner i Sverige samt inom hemtjänsten i Malmö. Genom dessa arbeten fick jag en viss inblick i delar av äldreomsorgen och blev därmed intresserad av hur arbetet som rörde de sociala delarna av äldres hälsa utvecklades. Enligt mina erfarenheter finns det en liten grupp äldre som känner sig ensamma och utsatta. Denna grupp som jag genom arbetet kom i kontakt med uttryckte en känsla av avskärmning från samhället samt en känsla av att inte vara delaktiga i olika beslutsprocesser som rörde deras liv. Delaktighet och inflytande i samhället är viktiga honnörsord inom folkhälsoarbete och lyfts fram i regeringens proposition Mål för folkhälsan (1), bland annat i målområde ett. Nationella folkhälsokommittén föreslår i samma proposition (1) en satsning på stödjande sociala miljöer som syftar till minskad isolering, ensamhet och otrygghet för bland annat äldre människo r, för att påverka delaktigheten i samhället i positiv riktning.

De äldre är en utsatt grupp vad gäller socialt stöd då individens sociala nätverk ofta tunnas ut med stigande ålder. Dessa nätverk kan påverkas negativt genom att de äldre förlorar kontakter vid utträde ur yrkeslivet. Äldre personer drabbas även i högre

utsträckning än andra åldersgrupper av ohälsa, vilket kan medföra att de inte längre orkar upprätthålla sociala kontakter. (2) För äldre är socialt stöd som bidrar med praktisk hjälp och ger emotionellt stöd viktigt. Därmed blir äldreomsorgen en viktig struktur i ett fungerande välfärdssamhälle, och satsningar på äldreomsorg samt stimulans att delta i föreningslivet kan bidra till ökat socialt kapital. (3) Om inte äldreomsorgen fungerar som den bör hamnar äldre utan anhöriga och vänner i ett utsatt läge. I dag har vi en

samhällsutveckling som går emot att vi stadigt får en ökande andel äldre samtidigt som de ekonomiska resurserna tryter. Därför är det av yttersta vikt att det förebyggande och hälsofrämjande arbetet förstärks gentemot de äldre åldersgrupperna. Samhällets sociala nätverksarbete bör byggas ut med inriktning på att förebygga ensamhet och isolering hos äldre människor samt för att öka den psykosociala hälsan. För att kunna åstadkomma detta krävs en djupgående studie för att belysa äldres upplevelser av socialt stöd och

därefter vidare folkhälsoarbete för att åtgärda och förbättra de sociala nätverk som berör äldre människors vardag och hälsa.

Syfte

Det övergripande syftet med denna studie är att beskriva äldre personers upplevelser och erfarenheter av socialt stöd för att därigenom skapa en ökad förståelse för detta fenomen. Mina frågeställningar är:

• Vad har fenomenet socialt stöd för betydelse i informanternas liv?

• I vilken omfattning upplever informanterna att de har stöd från familjen, de informella och formella sociala nätverken samt från samhället?

Ur en folkhälsovetenskaplig synvinkel söker jag, utifrån i inledningen nämnda

folkhälsomål, ytterligare belysa förutsättningarna för att involvera och motivera de äldre invånarna till ett aktivt deltagande i ett förändringsarbete, som syftar till att utveckla samhällets stödjande funktioner.

BAKGRUND

I det nedan följande stycket tas en kort presentation av forskning och litteratur upp inom idag aktuella områden av hälsoutvecklingen. Först introduceras det socialgerontologiska fältet kortfattat. De äldres hälsoutveckling och äldreomsorgens övergripande struktur beskrivs för att öka förståelsen för hur området har utvecklats, vilket även i hög grad påverkar det framtida scenariot. En sammanfattande beskrivning görs därefter av hur arbetet med sociala frågor följs upp inom Sveriges äldreomsorg. Stycket avslutas med ett kort stycke om sociala relationers betydelse för hälsan samt studier om det sociala stödets inverkningar på de äldres hälsa.

Socialgerontologi

Nordisk gerontologisk förening uppger att gerontologi är läran om åldrandet och studiet av åldersrelaterade förändringar i livsprocessen, från uppnådd mognad till individens död. Gerontologin uppdelas i två huvudgrenar - geriatrik, där man tittar på de biologiska och medicinska aspekterna av åldrande och socialgerontologi där man intresserar sig för psykologiska, socialpsykologiska och sociala aspekter. Åldrandet utgör en dynamisk förändringsprocess och detta är gerontologins huvudområde. (4) Åldrandet som vetenskapligt problem brukar enligt Lars Tornstam, professor i sociologi vid Uppsala universitet, studeras på olika teoretiska nivåer: människan som individ vilket sker på mikronivå, människan som gruppvarelse vilket hör hemma på en socialpsykologisk mikro- makronivå och människor som samhällsaktörer vilket omfattar en

samhällsinriktad makronivå. Många empiriska undersökningar som bedrivs inom det socialgerontologiska området baseras endast på en av dessa teoretiska nivåer. Tornstam menar att detta ofta kan leda till brist på samklang mellan empiri och teori då det sätt som verkligheten gestaltar sig på, inom individ och gruppnivå, i hög grad bestäms av de makroteoretiska faktorerna i samhället. Tornstam påpekar att den gerontologiska forskningen i högre utsträckning måste ägna sig åt samspelet mellan dessa olika teoretiska nivåer. En sammankoppling mellan nivåerna är fundamental för att gerontologisk forskning skall kunna bedrivas i ett dynamiskt samhälle och för att en större förståelse för den åldrande människans situation skall kunna nås. (4)

Äldres hälsoutveckling

Sverige har efter Italien, Grekland och Japan världens äldsta befolkning. Svenska och japanska män var de som levde längst i världen år 2001. (5) Studier påvisar att den positiva hälsoutvecklingen för äldre har brutits. Det finns tecken som pekar på att vi kan förvänta oss en viss förlängning av den period av livet då vi får leva med svåra

funktionshinder och vara beroende av andras hjälp. (6) I en nyligen publicerad svensk studie (7) har man mätt utvecklingen av äldres hälsa och funktionsförmåga i åldrarna 77 till 98 år. Det som är utmärkande för denna studie är bland annat att forskarna har lagt stor vikt vid att få ett minimalt bortfall av svårt sjuka och dementa äldre. Resultaten pekar på att både de äldres hälsa och funktionsförmåga tydligt har försämrats under en

tioårsperiod. Könsskillnaderna är stora och kvinnorna rapporterar mer av symtom och besvär än män. Beträffande den självskattade ohälsan har det, framför allt bland männen i åldrarna 80-84 år, skett stora försämringar. (7) Enligt Berleen (5) har äldre individer i allmänhet, och äldre kvinnor i synnerhet, en sämre situation än resten av befolkningen vad gäller hälsa, inkomst, politiska resurser, sociala relationer och oro för att utsättas för våld.

Ett av de begrepp som ofta förknippas med åldrande är ensamhet. Forskning inom detta område pekar på motstridiga resultat men Tornstam menar emellertid att uppfat tningen om äldres ensamhet är betydligt överdriven då flertalet studier inte uppvisar några med åldern tilltagande ensamhetsproblem. Dock omnämns en dansk studie som pekar på att andelen äldre med känslor av isolering eller ensamhet stiger ju högre upp i åldrarna man kommer. Många av de studier som utförs i syfte att undersöka äldres känslor av ensamhet är enligt Tornstam undermåliga då de inte differentierar de olika typer av ensamhet som en individ kan uppleva. Flertalet av dessa studier har heller inte jämfört andelen äldre med ensamhetskänslor med andelen i andra åldersgrupper, vilket gör att man inte kan ge en rättvis bild av hur ensamheten fördelas mellan åldersgrupperna. Vidare menar

Tornstam att många att dessa utförda undersökningar inkluderar yngre äldre och att detta kan leda till felkällor då det främst är den äldsta befolkningsgruppen som tros drabbas av ensamhet. (4)

Andelen äldre i Sverige som är över 65 år var år 2000 nästan 18 procent. Denna

befolkningsstruktur är i förändring genom att andelen äldre ökar successivt och år 2030 beräknas nästan var fjärde svensk vara ålderspensionär. (6) Då den äldre befolkningen i högre utsträckning än andra befolkningsgrupper behöver vård och omsorg, kan man genom denna utveckling av befolkningsstrukturen dra slutsatsen att trycket på hälso- och sjukvården kommer att blir allt högre (8).

Studie av hälsoutvecklingen för de äldre i Kalmar län

Enligt en befolkningsstudie, som utfördes i Kalmar och Östergötlands län, bor nittioen procent av de äldre i Kalmar lä n i egen bostad och knappt hälften av dessa är

ensamboende. Nitton procent av de äldre har problem med bostaden för att kunna klara sin vardag, men näst intill alla känner sig trygga i sitt bostadsområde. (8)

Fyrtio procent av de äldre i Kalmar län behöver hjälp med sina dagliga sysslor. Sjuttien procent av denna hjälpbehövande grupp äldre har ingen hemtjänst utan får istället hjälp av bland andra make eller maka, barn, andra närstående eller grannar. Trettiofem procent av de äldre anger att de inte vet vart de skall vända sig vid behov av personlig vård. Näst intill alla vårdtagare är nöjda med hemtjänstens hjälp. Det som anges som orsaker till missnöje är främst ett stort antal olika vårdare och personalens tidsbrist. (8)

Studien visar att den subjektiva hälsan bland de äldre i Kalmar län är relativt god. Personer i åldrarna 75 år och äldre fick i undersökningen bedöma sitt eget hälsotillstånd enligt en skala där bästa hälsovärdet var 100 och sämsta hälsovärdet var 0. Det

genomsnittliga värdet för dessa personer i Kalmar län uppskattas till 67,8, medan motsvarande siffra i Östergötland är 67,3. Kvinnor uppger sig inom båda länen ha större problem än män. (8) Dock tas tidigare mätningar av liknande studier inte upp i

undersökningen, vilket gör det svårt att bedöma om resultatet var bättre eller sämre i förhållande till tidigare hälsotillstånd bland pensionärerna.

Nästan 80 procent av de äldre i Kalmar län uppger att de har någon familjemedlem eller nära släkting i livet. Sjutton procent umgås sällan med sina anhöriga medan 50 procent av

de äldre umgås dagligen eller varje vecka med någon familjemedlem eller nära släkting. Sjuttiosex procent uppger att de har kontakt med någon nära vän dagligen eller varje vecka. Mellan 15 och 20 procent av äldre i Kalmar län uppger att de ofta känner sig ensamma. Kvinnor rapporterar i högre utsträckning än män känslor av ensamhet, trots att undersökningen visar att de i högre grad har tät kontakt med någon nära vän. (8)

Äldreomsorgens övergripande struktur

Enligt regeringens kommittédirektiv (9) startade Ädelreformen år 1992 och innebär att kommunerna får ett större ansvar för vård av äldre och funktionshindrade. Reformen medför att äldreomsorgen har två huvudmän – kommun och landsting. En skiljelinje mellan huvudmännens ansvarsområden är att kommunernas ansvar inte omfattar läkarinsatser utan ansvaret för hemsjukvården ligger kvar hos landstingen. Genom Ädelreformen överförs större delen av den slutna långtidssjukvården och en stor del av hemsjukvården till den kommunala äldreomsorgen. (9)

Även om erfarenheterna av Ädelreformen i huvudsak varit positiva, finns fortfarande samordningsproblem mellan huvudmännens ansvarsområden. Till viss del sammanhänger dessa med att dagens verklighet ser helt annorlunda ut än den som Ädelreformen utgick ifrån år 1992. Det handlar främst om konsekvenserna av 1990-talets ekonomiska

åtstramning och den snabba medicintekniska utvecklingen (9). Under de senaste åren har resurserna i äldrevården minskat i förhållande till det ökade antalet äldre (8). De flesta kommuner får bidra till saneringen av statsfinanserna genom besparingar. Socialnämnden skall verka för att äldre människor får möjlighet att leva och bo självständigt under trygga förhållanden och ha en aktiv och meningsfull tillvaro i gemenskap med andra (10). Trots detta har antalet äldre med hjälpinsatser i hemmet av någon form minskat under 1990-talet. Ungefär var sjätte person över 75 år som behöver hjälp avstår från hemtjänst på grund av avgiftens storlek och äldre med låga pensioner avstår oftare än andra. (5) Undersökningar visar att kommunerna har blivit mer restriktiva med rätten till bistånd. I första hand beaktas de närståendes möjligheter att göra insatser. Detta görs i en

omfattning som inte har stöd i lagen. (6) I dagens samhälle kan stora brister skönjas i en allt för snabb och oplanerad avveckling av äldreboenden, i utvecklingen och

samordningen av hemtjänsten och hemsjukvården, genom svårigheter att erbjuda ett adekvat boendestöd samt bristande stöd till anhöriga. (11)

Ett samlat intryck av äldreomsorgen är att man, trots att kommunerna och landstingen gör stora ansträngningar, har betydande svårigheter att bemöta befolkningens ökade behov av vård, rehabilitering och omsorg. (6) Kunskaperna om vårdens och omsorgens kvalitet, effekter och fördelning är långt ifrån tillräckliga. Det behövs en kontinuerlig

verksamhetsuppföljning inom äldreomsorgens område, både totalt sett och för olika grupper av äldre. Dessutom behövs bättre indikatorer och mätmetoder för att belysa behov av vård och omsorg. En viktig kvalitetsaspekt är brukares erfarenheter. Dock finns det få nationella studier om hur brukare ser på kvaliteten i vård och omsorg om äldre och funktionshindrade. (6) För att åtgärda kunskapsluckorna inom äldreomsorgen startade Socialstyrelsen ihop med Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet och berörda fackliga organisationer och brukarorganisationer år 2001 det nationella

utvecklingsprojekt som kallas Samspråk. Projektet skall fortgå till slutet av år 2004. Samspråksprojektet syftar till att utveckla, pröva och genomföra en metod för att beskriva behov hos äldre människor, redovisa insatser inom vård och omsorg samt beskriva kvalitet. Detta projekt skall leda fram till den gemensamma nationella praxis som idag efterfrågas. (12) Även Regeringen har med anledning av problemen inom äldreomsorgen tillsatt en utredning som skall genomföra en översyn av vård och omsorg för äldre vilken redovisas senast 30 juni, 2004. (9)

Socialt stöd inom äldreomsorgen i Sverige

En av de tillsynsåterföringar som har utförts av Socialstyrelsen (10) syftar till att utvärdera det sociala innehållet i hemtjänstens insatser. I denna tillsynsåterföring

definieras det sociala innehållet som: ”Allt som medverkar till att den äldre – trots att han eller hon är gammal och behöver stöd – kan fortsätta vara sig själv” (s. 9). I denna

definition anser jag att Socialstyrelsen har missat en viktig aspekt av alla individers liv, nämligen möjligheten till personlig utveckling, vilket borde omnämnas i definitionen. Tillsynsåterföringen (10) lyfter fram att en majoritet av den personal inom äldreomsorgen som intervjuas – chefer, biståndshandläggare och hemtjänstpersonal – anser att

hemtjänsten har ett stort ansvar för att tillgodose de enskildas behov av sociala insatser. Uppfattningen återspeglas dock inte i motsvarande grad i vad som utreds, beviljas eller genomförs. Handläggarna utreder i låg utsträckning de äldres sociala förhållanden, exempelvis om pensionärerna är sammanboende respektive änka/änkling eller uppgifter om intressen. Två tredjedelar av hemtjänstens personal anser att de har små möjligheter att verkställa de beslut som rör sociala aktiviteter och att de istället prioriterar

livsnödvändiga insatser som mat samt personlig hygien. Av de intervjuade pensionärerna får knappt en femtedel hjälp med sociala insatser av hemtjänst, annan offentlig

verksamhet eller frivilligorganisation. Detta är ingen önskvärd utveckling, då det finns studier som visar att pensionärers möjligheter att få prata med en annan människa upplevs som viktigare än andra insatser från hemtjänsten. (10)

Sociala relationers betydelse för hälsan

Sociala relationer kan betraktas som fundamentala mänskliga behov då integrationen i ett socialt nätverk bland annat förser individen med regelbundna er farenheter och olika sociala roller (13). Allt fler sociologer riktar i sina försök att hitta orsaker bakom orättvisor beträffande hälsa uppmärksamheten mot den roll som socialt stöd och social sammanhållning spelar för en bra hälsa. De friskaste länderna i världen är enligt Anthony Giddens (2) inte de rikaste, utan de där inkomstfördelningen i befolkningen är mest jämlik, och studier har visat att det finns ett nära samband mellan dödlighet och inkomstfördelning. De ökande skillnaderna i inkomst undergräve r således den sociala sammanhållningen och gör det svårare för individerna att hantera risker, utmaningar och kriser. Exakt i vilken utsträckning kroppen ”slits ut” med ökad ålder är forskarna inte överens om. Dessutom är det svårt att skilja sociala och ekonomiska förluster från det faktum att kroppen i sig blir skröpligare. Förlust av vänner och släktingar, barn som vuxit upp och kanske flyttar någon annanstans i landet samt att man inte längre har något arbete är alla faktorer som kräver sin kroppsliga tribut. (2) Sociala relationers betydelse för hälsa har av Nationella folkhälsokommittén (14) i Sverige uttryckts vara av samma

storleksordning som tobaksrökning. Vid jämförelse av de insatser som gjorts för preventionsarbete och kampanjer mot tobaksrökning och de insatser som gjorts för att reducera förekomsten av bristande sociala relationer, blir det sistnämnda

preventionsarbetet ganska blygsamt. Intrycket är dessutom att bristande sociala relationer blir allt vanligare. (14)

Studier om socialt stöd och dess inverkan på hälsan

Kungsholmsprojektet är en longitudinell, populationsbaserad studie i Stockholm som pågått sedan 1987. På den elektroniska webbsidan för Kungsholmsprojektet vid Karolinska institutet (15) kan man utläsa att studien bland annat har genererat ökade kunskaper om åldrande, demenssjukdomar och sociala konsekvenser av demens. Ett flertal studier relaterade till undersökningen har publicerats i vetenskapliga tidskrifter. Studiens baslinjeundersökning innefattande utförliga mätningar av soma tiska,

neurologiska och psykiatriska tillstånd. Därefter har fyra uppföljningar genomförts, varav den sista avslutades under sommaren 2000. Av resultaten kan man utröna att

demenssjukdomar ökar med stigande ålder till 95 års ålder då incidensen istället avtar och att risken för insjuknande är högre för kvinnor än för män. Bland de olika riskfaktorerna för att utveckla demenssjukdom återfinns signifikanta resultat för bristande sociala kontakter, vilket ökar risken att insjukna med 60 procent. Dessa resultat kvarstår även efter justering för ålder, kön, utbildning, uppfattningsförmåga och depression vid

baslinjeundersökningen. Andra riskfaktorer för att insjukna är låga halter av vitamin B12. Tre faktorer som i studien uppges vara skyddande mot insjuknande i demenssjukdomar är fysisk aktivitet, känslomässigt/strukturellt stöd och intellektuell stimulans. I studien finner man att äldre som är engagerade i fysiskt eller mentalt stimulerande aktiviteter har en lägre incidens av demenssjukdomar och dessa associationer blir starkare ju mer frekventa aktiviteterna är. (15)

Glass, T A. et al (16) har i en kohortstudie, som sträckte sig över tretton år, undersökt relationen mellan överlevnad hos äldre amerikaner och tre olika typer av aktiviteter. Aktiviteterna som undersöktes var: sociala aktiviteter som att gå i kyrkan eller spela bingo, produktiva aktiviteter som exempelvis obetalt samhällsarbete eller

måltidsberedning och fysiska aktiviteter som att sporta eller att gå promenader. De olika formerna av aktiviteter undersöktes separat och sattes i relation till överlevnad. Studien syftar till att tillföra den gerontologiska forskningen information och erkänna vikten av

socialt engagemang och produktiva aktiviteter som essentiella kännetecken för ”det goda åldrandet”. Resultaten av denna studie påvisar att alla tre typer av aktiviteter har en signifikant inverkan mot en högre överlevnad för äldre personer. I diskussionen

framhåller forskarna att äldre som på grund av sjukdom eller andra anledningar inte kan nyttja den fysiska aktivitetens välkända och väldokumenterade hälsovinster istället kan använda sig av sociala och produktiva aktiviteter för att få liknande positiva effekter på hälsan. Forskarna hävdar att detta är den första studie i sitt slag som undersöker social aktivitet separerat från fysisk aktivitet i förhållande till överlevnad. (16)

TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER

I nedanstående text tas två teoretiska utgångspunkter upp utifrån vilka man kan reflektera över hur de äldre formar sitt ”jag” samt sina upplevelser av socialt stöd. De första

utgångspunkterna som tas upp är teorier om att det sociala stödet har en positiv inverkan på hälsan. Dessa teorier representeras främst av Robert D Putnam och belyses relativt ingående då de till stor del kan sägas influera denna studie. Nästa utgångspunkt som presenteras är Lars Tornstams gerotranscendensteori (4). Tanken bakom valet att ta upp denna teori är att den belyser många aspekter av åldrandeprocessen vilket gör att den kan tjäna som underlag för vidare diskussioner kring hur äldreomsorgens stödjande system kan kompletteras och utvecklas. Dessa två teoretiska utgångspunkter kan därmed användas som inspirationskällor för en framtida utveckling av förebyggande och hälsofrämjande arbete för äldre.

Teorier om det sociala stödets positiva effekter på hälsan

Robert D Putnam är en amerikansk universitetsprofessor och samhällsforskare som fått stor uppmärksamhet för sina verk ”Making democracy work” och ”Bowling alone”. I dessa verk undersöker Putnam främst samhällsutvecklingen i Italien och USA. Han menar att samhällets framgång är avhängigt av tätheten och omfattningen av lokala organisationsväsenden eftersom dessa skapar ett socialt kapital. Detta sociala kapital gör att människor bygger upp ett förtroende för varandra, vilket gör dem mer benägna att samarbeta. (17)

Putnam använder inte begreppet socialt stöd utan talar istället om socialt kapital utifrån synsättet att det sociala kapitalet både har en individuell och kollektiv aspekt. Enskilda individer knyter band som gynnar deras egna intressen. Dessa band kan även påverka samhället i sin helhet, så att de sociala förbindelsernas alla kostnader och vinster inte enbart tillfaller den som bygger upp dem. Putnam tar upp ett exempel på detta genom att beskriva en enskild individ med svaga förbindelser som ofta är ute och reser men som ändå tillgodogör sig en del extra förmåner av att bo i ett område där grannarna håller ett vakande öga på varandras hus för att reducera brottsligheten. Putnam utvecklar vidare

resonemanget kring de informella och formella sociala band som ingår i det sociala kapitalets definition (17). (Dessa beteckningar beskrivs mer ingående under kapitlet Metod i stycket om begreppsdefinitioner.) Putnam (17) menar vidare att de sociala förbindelserna också är viktiga för de beteenden som de vidmakthåller. Nätverk som är byggda på samhällsengagemang och generaliserad ömsesidighet skapar stabila normer där människor utför tjänster för varandra utan att förvänta sig något i gengäld, med förhoppningen att någon annan återgäldar tjänsten längre fram. Ett samhälle där generaliserad ömsesidighet råder är mer effektivt än ett samhälle där man misstror varandra, då tillförlitlighet oljar umgänget människor emellan. (17) Skolor och lokalsamhällen fungerar inte lika bra när sammanhållningen minskar. Även ekonomi, demokrati, hälsa och trivsel är beroende av socialt kapital. Putnam menar att den sociala samhörighetens inverkan kan spåras tydligare till hälsa och välbefinnande än till något av alla de övriga områden där han har undersökt det sociala kapitalets verkningar. I samband med detta hänvisar han till olika studier från USA som har slagit fast att den sociala samhörigheten är en av de viktigaste bestämningsfaktorerna för vårt välbefinnande. Allt fler rön tyder på att självhjälpsgrupper och stödgrupper, med de personliga band som de ger upphov till, har positiva effekter på många deltagares fysiska och psykiska hälsa. De sociala nätverken är också kanaler för värdefull information som kan hjälpa människor att nå sina mål. Samhällen där invånarna har dålig kontakt med varandra har svårare att sprida ut information och mobilisera krafter för att nå resultat eller stå emot hot. Andra positiva effekter som erhålls genom ett gott socialt kapital har visat sig vara individernas möjligheter att klara av olika trauman och bekämpa sjukdomar. (17)

Putnam hänvisar även till undersökningar som har påvisat att föreningsliv och liknande verksamhet i USA har minskat under de senaste tjugofem åren. Dessa undersökningar kopplas samman med andra studier som under samma tidsperiod har visat på en betydande nedgång i egenrapporterat hälsotillstånd trots framsteg i diagnostik och medicinsk behandling. Putnam menar att USA: s befolkning, mätt med förväntad

livslängd och andra mått, är friskare än någonsin förr, men att det är personer med sämre sociala kontakter som mår sämre. Dessa resultat använder Putnam som belägg för att undergrävandet av det sociala kapitalet har mätbara skadliga effekter. Tio procent av alla

amerikaner insjuknar varje år i klinisk depression, som nu är den fjärde vanligaste sjukdomen i USA. Putnam hävdar att det sociala stödet enligt många vetenskapliga studier bildar en buffert mot vardagslivets påfrestningar och att USA, på området depression, betalar ett mycket högt pris för att den sociala samhörigheten i samhället håller på att falla sönder. För att bestämma den typ av skyddsnät som skulle kunna ersätta välfärdssystemet menar han att man bör föra den offentliga debatten utifrån socialt kapital i dess bredaste bemärkelse, genom överbryggande nätverk mellan olika grupper och institutioner i samhället. (17)

Gerotranscendensteorin

Lars Tornstam har utvecklat en teori som han kallar gerotranscendensteorin. Denna teori utvecklades som ett sätt att försöka förstå en annan teori, disengagemangteorin, som inom gerontologins område var mycket omtalad under 1960- och 70-talen, och från många forskares håll föga omtyckt. Disengagemangteorin innebär i korthet att det finns en genetiskt inlagd drift hos alla människor att när de blir äldre lösgöra sig från samhället och att detta går hand i hand med samhällets utstötande av de äldre (4). Jag uppfattar Tornstam som kluven angående sin uppfattning om denna teori då han å ena sidan framhåller att han under många år arbetat för att försöka avskriva teorin, men å andra sidan hävdar att han bygger sin egen gerotranscendensteori på grunderna i

disengagemangteorin. Tornstam menar att denna disengagemangteori har en förbisedd bärkraft som han, genom att skapa gerotranscendensteorin, försöker att beskriva ur ett nytt perspektiv. Gerotranscendensteorin är enligt Tornstam fortfarande under utveckling och prövning och måste förstås, inte utifrån vårt traditionella positivistiska synsätt, utan ifrån ett nytt forskningsparadigm med österländska filosofier som referensram.

Zenbuddisterna lever i en uppfattning om världsalltet där många gränser är diffusa och genomträngliga. I en zenbuddists värld är exempelvis gränserna mellan subjekt och objekt mera utsuddade än i vår kultur och dåtid, nutid och framtid existerar samtidigt. Detta tankesätt liknar Tornstam med CG Jungs uttryck ”det kollektivt omedvetna” vilket innebär att allas våra psyken innehåller nedärvda tankestrukturer som är återspeglingar av tidigare generationers liv och erfarenheter (4). En dagligen mediterande zenbuddist kan ur västerländsk synpunkt möjligen betraktas som något världsfrånvänd och disengagerad.

Zenbuddisten skulle istället för att använda termen disengagerad kalla sig själv

transcendent i den meningen att han lever i en värld som är mer gränsöverskridande än den västerländska värld som vi är vana vid. Tornstams nya teori gör antagandet att åldrandet innebär en process där graden av transcendens i sättet att definiera verkligheten successivt ökar efter en viss punkt i livet. Graden av transcendens antas uppvisa ett u-format samband med levnadsåldern. Den transcendens vi lever i som barn kan kallas paedeotranscendens och den transcendens vi kan nå som gamla kallas då

gerotranscendens, där detta sistnämnda tillstånd samtidigt innefattar alla de erfarenheter som gjorts under livet. Livserfarenhet är ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för att nå gerotranscendens. (4)

Gerotranscendensteorin har enligt Tornstam ingenting med religiositet att göra. Processen kan påskyndas eller bromsas upp beroende på den omgivande miljön och den kultur man befinner sig i. På detta vis kan vi finna många olika grader av gerotranscendens hos gamla människor. Föreställningen om en process som vid optimala förhållanden kan nå fram till gerotranscendens liknar Tornstam (4) själv vid Eriksons

utvecklingspsykologiska modell, vilken beskriver individens åtta livsstadier och åtföljande psykosociala kriser. Dessa livsstadier har Erikson (18) tillskrivit olika mänskliga styrkor som kan komma ur kriserna. Hur man reagerar på dessa olika kriser blir bestämmande för den fortsatta utvecklingen av personligheten och därmed individens sätt att anpassa sig till tillvaron. Varje steg bygger på alla de tidigare och var och en av dessa styrkor ger nya betydelser åt alla de lägre och redan utvecklade stadierna, samt åt de högre som fortfarande befinner sig i utveckling. Livsstadierna är genomgående förknippade med somatiska processer samt även beroende av personlighetsutvecklingens psykiska och sociala processer. Enligt Erikson är den dominerande krisen i det sista stadiet av livscykeln den om integritet eller förtvivlan. I denna sista fas är det en förutsättning att människan besitter visdom för att hon eller han skall uppnå integritet. (18) Dock skiljer Eriksons och Tornstams modeller sig åt vad gäller det sista steget i utvecklingen (4). Erikson menar att de äldre i bästa fall uppnår visdom och acceptans av sitt liv som det förlöpt, medan Tornstam menar att de äldre i bästa fall uppnår

liv, utan kan betrakta detta med en känsla av att detta var en omogen period i deras liv. I gerotranscendensteorin kan den visdom som i bästa fall åtföljs av åldrandet beskrivas som en förändring i hela livsperspektivet. Tornstam sätter upp ett antal kriterier som de äldre uppfyller i högre eller lägre grad, vilket motsvarar det stadie av gerontranscendens som de befinner sig i (4). Några av kriterierna för att de äldre skall kunna sägas befinna sig i ett gerotranscendet till stånd är att man byter från ett materiellt och rationellt synsätt till ett mer kosmiskt och transcendent sådant. Rädslan för döden avtar medan känslorna av samhörighet med tidigare, nuvarande och kommande generationer ökar, vilket har stora likheter med Eriksons teori. Även intresset för ytliga sociala relationer och materiella ting avtar. (4) Tornstam påpekar att detta inte behöver leda till ett socialt undandragande. I vår kultur kan detta tillstånd av gerotranscendens lätt missför stås som ett negativt disengagemang, helt enkelt för att vårt samhälle inte kan erbjuda några aktiviteter som är i harmoni med detta tillstånd. I de flesta västerländska kulturer finns vare sig vägledning till, eller accepterande av, det visa gerotranscendenta tillståndet. Tornstam påpekar avslutningsvis att denna nya gerotranscendensteori inte bör användas med ett bakomliggande syfte att spara pengar inom äldreomsorgen. Han poängterar att tanken är att äldre både behöver aktivera sig och transcendera. Istället menar Tornstam att medvetenheten om denna nya gerotranscendensteori bör leda till vägledning och

diskussion om detta fenomen. I bästa fall skulle man därigenom kunna utveckla äldreomsorgen genom att inkludera aktiviteter för äldre i enlighet med

gerotranscendensteorin. (4) Tornstam hävdar att denna teori fortfarande är under

utveckling, vilket kan förklara en uppenbar brist på förslag och åtgärder till vidare arbete med att införliva teorin i det svenska samhället. Utvecklandet av teorin torde kunna ligga till grund för att öka de äldres känsla av tillfredsställelse och frångå rädslan för döden.

METOD

I nedan följande avsnitt kommer jag till att börja med ta upp olika begreppsdefinitioner för att klargöra i vilken mening jag har valt att använda olika begrepp i studien. Vidare beskrivs urvalet i kortfattade ordalag samt datainsamlingens process, i syfte att läsaren skall få en klarare bild över det kontext inom vilket studien har genomförts. Etiska frågor och bedömningar som har rört studien förklaras och studiens metodologiska ansats tas upp för att läsaren lättare skall kunna förstå de utgångspunkter som ligger till grund för analysen. Analysen utförs i syfte att skapa nya beskrivningar av det undersökta

fenomenet och redovisas sist i avsnittet.

Begreppsdefinition

Socialt kapital – Används i denna studie med samma betydelse som socialt stöd, se

nedan.

Socialt stöd – Med detta begrepp åsyftas en individs upplevelser av social

sammanhållning och gemenskap. Det omfattar även tillit till, samt känsla av stöd från, både samhället och andra människor. Jag inkluderar i detta begrepp även Putnams beskrivning av socialt kapital, som berör nätverk kring individen/hushållet, bygger på normer, värderingar och medborgerlig dygd i ett tätt nätverk av ömsesidiga sociala relationer (17).

Putnam gör ingen åtskillnad av socialt kapital och socialt stöd utan talar istället om de informella och formella sociala band som ingår i det sociala kapitalets definition (17). I enlighet med Tornstams resonemang (4) finns det en risk för brist på samklang mellan empiri och teori då man väljer att särskilja de olika teoretiska forskningsnivåerna inom socialgerontologins område. Därav har jag valt att inte särskilja begreppen socialt stöd, socialt kapital och sociala nätverk. Jag antar i denna studie Putnams resonemang om att sociala nätverk ingår som en del av det sociala kapitalet, och använder begreppet socialt stöd i en anda som liknar Putnams användning av socialt kapital (17).

Informella sociala band – Detta uttryck används i betydelse av en individs frekventa eller

mer tillfälliga kontakter, vilka inte innefattar formellt medlemskap, med andra människor. Dessa informella sociala band kan vara allt från att ta en drink ihop med arbetskamraterna varje fredag, ordna grillfest eller spela kort, till att gå med i en läscirkel i bokhandeln. Uttrycket inkluderar inte sociala band till familjen, då familjen i denna studie beskrivs i en kategori för sig. Uttrycket används i övrigt i enlighet med Putnams beskrivning av begreppet (17).

Formella sociala band – Uttrycket används i betydelse av en individs formella

anknytningar till närsamhället och andra människor genom politiska partier, föreningar, organisationer, kyrkor, fackföreningar och liknande. Uttrycket används enligt Putnams beskrivning av begreppet (17).

Urval

Utifrån studiens syfte har jag valt att göra en kvalitativ studie baserad på material från djupintervjuer av äldre personer, bosatta i Oskarshamns kommun. Enligt Kvale (19) brukar intervjustudier vanligen basera sig på mellan 5 och 25 intervjupersoner. Min studie bestod av primärdata från semistrukturerade intervjuer av fem äldre personer, två män och tre kvinnor.

Jag har använt mig av ett urval av strategisk art och de kriterier informanterna skulle uppfylla var att de skulle vara över åttio år samt bo i eget boende. Min avsikt var att få ett brett och heterogent urval av äldre med olikartade intresseområden. Genom en av

kommunens pensionärsföreningar, en frikyrka samt enhetschefen för en hemtjänstgrupp i kommunen kontaktades fem informanter vilka uppfyllde kriterierna och var intresserade av att deltaga.

Datainsamling

Innan intervjuerna genomfördes kontaktades informanterna via telefon. Under samtalet gavs information om mig och min utbildning, studiens syfte samt en kortfattad

beskrivning av intervjufrågornas primära innehåll. Detta för att informanterna skulle veta vilka ämnen intervjun i stora drag skulle komma att beröra samt vad deras svar skulle användas till.

Intervjuerna dokumenterades genom ljudinspelningar samt genom ett fåtal

fältanteckningar. Med ett undantag genomfördes samtliga intervjuer i informanternas hemmiljö. Detta för att upprätthålla en god maktbalans så att informanterna skulle känna sig väl till mods och vara så avslappnade som möjligt. I ett fall valde dock informanten att utföra intervjun i en lokal utanför hemmiljön där informanten brukade vistas och till synes kände sig hemmastadd och trygg.

Valet att göra semistrukturerade djupintervjuer gjordes i syfte att få de medverkande att prata relativt fritt kring frågorna om sina tankar och upplevelser och samtidigt påverka deras svar i så liten utsträckning som möjligt. Som stöd för intervjuerna användes en intervjuguide med övergripande frågor inom ett fåtal huvudkategorier, vilka fokuserade på vissa teman i de intervjuades livsvärld och relaterade till studiens syfte1. Målsättningen var att informanterna skulle ge så spontana och personliga svar som möjligt. Därigenom var tanken att få fram de intervjuades upplevelser av socialt stöd, dess betydelse och i vilken omfattning de kände att de hade stöd, både från de informella och de mer formella kretsarna samt från samhället.

Vid genomförandet av samtliga intervjuer var min upplevelse att atmosfären var

avslappnad. Trots att två av informanterna hade varit lite avvaktande vid telefonkontakten uttryckte samtliga pensionärer en positiv inställning till intervjun samt nyfikenhet på min studie då vi träffades för att genomföra intervjuerna. Intervjuerna inleddes med att informanterna ombads berätta lite om sig själva och om deras bakgrund, för att på detta

1

sätt få dem att slappna av samt ge mig en förberedande inblick i deras livshistoria innan vidare frågor berördes. Under intervjuernas gång validerades information genom att jag sammanfattade och återupprepade deras svar, vilka fick konfirmeras eller förtydligas. Sist i intervjuerna gavs informanterna möjlighet att helt fritt ta upp andra ämnen som de tyckte berörde området socialt stöd och som de ville föra fram i studien. Efter intervjuerna gavs ytterligare förklaringar och upplysningar om studiens syfte till de informanter som önskade detta.

Efter att fyra intervjuer genomförts gjordes en preliminäranalys av det inkomna

materialet i väntan på möte med resterande informanter. Genom denna analys framgick det att frågorna borde ställas mer tydligt och konkret under de återstående intervjuerna. Detta medförde att ordalydelsen i frågorna förändrades något, men ämnena var dock konstanta i samtliga intervjuer.

Etiska överväganden

Efter samspråk med den regionala etikprövningsnämnden i Lund fick jag vetskap om att den forskning som åsyftas i lagen (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor,rör lägst doktorandstudenter och att jag för min uppsats därför inte behövde ansöka om etisk granskning2. Som en försäkran om att samtliga informanter godkände att medverka i studien fick de före intervjuns genomförande skriva på ett avtal3 om detta. I avtalet gav informanterna sitt godkännande om att intervjuerna spelades in på band och att de medverkade på frivillig basis utan möjlighet till ekonomisk ersättning med utgångspunkt att informationen de gav mig skulle behandlas konfidentiellt. Vidare fastställde avtalet att informanterna när som helst under studiens gång kunde välja att hoppa av samt att studien skulle användas till ett examensarbete vilket skulle bli tillgängligt för både Malmö högskola och allmänheten.

2 _{Muntligt meddelande vid telefonsamtal med Iréne Barsegård, Regionala etikprövningsnämnden, Lund}

2004-01-26.

3

Informanternas psykiska välmående

Flertalet undersökningar som berör olika delar av informanternas liv kan sätta igång inre processer. I denna studie bedömdes detta kunna utgöras bland annat av existentiella frågor som kunde väckas till liv. Informanterna kunde få ökade funderingar kring deras sociala situation, vilket skulle kunna leda till en växande ensamhetskänsla. För att vid eventuella behov kunna vidarebefordra kontakter till professionellt stöd medtogs adress och telefonnummer till kommunens psykiatriska mottagning vid varje intervjutillfälle. Det blev dock aldrig nödvändigt att förmedla dessa kontakter och samtliga informanter uttryckte att intervjuerna varit en positiv upplevelse, även om den stundtals blev känslomässigt jobbig för somliga.

Metodisk ansats

För att söka nå en ökad förståelse inom problemområdet valdes Malteruds beskrivning och mindre omarbetning av Giorgis´ fenomenolo giska metod (20). I analysen dras slutsatser utifrån det material som samlats in under djupintervjuer genom att finna kategorier och mönster i informanternas svar. Analysen syftade till att upplysa om nya beskrivningar och nya perspektiv för att utveckla förståelsen av insamlad data. Det centrala var att skildra verkligheten sådan den upplevdes och förstods av informanterna.

Fenomenologi

Då fenomenologi är en känd befintlig analysprocedur (20) beskrivs den i denna studie endast i korta drag. Fenomenologi betyder företeelselära och är ett inte alldeles entydigt begrepp då det uppfattas på olika sätt av dem som kallar sig fenomenologer.

Fenomenologin är från början en filosofi, en lära om hur vi får sant vetande om tillvaron. (21) Ur sinneserfarenheter skapar människan en tolkning av det hon upplever.

Fenomenologin inriktar sig på hur denna tolkningsprocess skapar en förståelse för världen. I en fenomenologisk undersökning söks kunskap om strukturen och essensen i erfarenheten hos en grupp människor. Fenomen som kan studeras kan exempelvis vara en känsla eller en erfarenhet. För att förstå meningen i en människas beteende söker den fenomenologiska undersökningen förstå upplevelsen ur individens synvinkel. (22) Fenomenologin är ett försökt till direktbeskrivnin g av verkligheten utan hänsyn tagen till

upplevelsens ursprung eller orsak (19). Grundantagandet i en fenomenologisk

undersökning är att det finns något gemensamt i liknande erfarenheter även då de görs av skilda individer. (22) Analysen av de data som samlats in innebär att tolka något redan tolkat. Den fenomenologiska analysen grundar sig på förståelse, vilket innebär att

forskaren på en personlig nivå måste förstå de motiv och de trosföreställningar som ligger bakom människors handlingar. (22)

Analys av intervjudata

I så nära anslutning som möjligt till intervjuernas slutförande skrevs upplevelserna av den övergripande atmosfären vid varje intervjutillfälle ner. Därefter översattes de bandade intervjuerna ord för ord, med en något korrigerad grammatik samt omformulering av vissa ord för en ökad läsförståelse, till en skriftlig text. Intervjuernas längd sträckte sig från 50 till 120 minuter. Icke-verbala sidor av kommunikationen dokumenterades inte. Materialets inspelningskvalitet var genomgående god, vilket påtagligt underlättade transkriptionsprocessen.

Datamaterialet analyserades genom Malteruds beskrivning av Giorgis fenomenologiska analys (20) i följande steg:

1. De utskrivna intervjuerna lästes först igenom i syfte att få en känsla av helheten samt söka efter teman som representerade de äldres upplevelser av socialt stöd. För att kunna vara öppen för informanternas egna upplevelser och känslor försökte jag lägga min egen förförståelse av området åt sidan. Genom detta tillvägagångssätt identifierades de huvudteman som den fortsatta analys av materialet baserades på.

2. Efter arbetet med att hitta huvudteman söktes intervjuerna igenom ännu ett par gånger för att sortera fram de meningsbildande enheter som bäst belyste

problemställningen. Uppmärksamheten fä stes främst på de teman som fler än en intervjuperson tog upp. Meningsenheter och textavsnitt som var identiska eller i stort sett hade samma innebörd sorterades bort. Om endast en intervjuperson hade tagit upp ett tema placerades stycket under ett annat tema där det passade in eller

togs bort om det kändes mindre relevant för studiens resultat. I Giorgis ursprungliga analys bör hela texten delas in i meningsbärande enheter, men Malterud (20) uppfattar inte hela texten som meningsbärande. Då hennes resonema ng sågs vara mer aktuellt för denna studies material valdes de delar av materialet ut som uppfattades som meningsbärande och därmed skars den övriga texten bort tills vidare. Teman framtogs genom det som Malterud kallar för systematisk dekontextualisering där man lyfter ut delar av texten ur sina

ursprungliga sammanhang och sätter samman dessa med besläktade textelement (20). Genom denna dekontextualisering plockades de meningsbärande enheterna ut inom de teman som vid den första genomgången av materialet upplevdes som mest relevanta. De samlades i klassificerade textavsnitt som kunde härröras från det undersökta fenomenet. En matris av dessa enheter skapades i syfte att få en bättre överblick över materialet. Denna matris tas upp i Malteruds beskrivning av Giorgis fenomenologiska analys och tjänar bland annat som ett hjälpmedel för sammanfattning och validering under analysens avslutande fas (20). Under arbetet med matrisen framgick det att de dåvarande kategoriseringarna var för oprecisa och svåra att avgränsa. I syfte att skapa mer konkreta och åtskiljbara kategorier justerades de ursprungliga kodningstexterna. Utgångspunkterna blev istället Putnams definitioner av informella och formella sociala band (17) (beskrivna i stycket ovan om begreppsdefinitioner), samt olika former av socialt stöd från samhället. I och med denna omkodning upptäcktes vissa likheter i informanternas svar som tidigare hade förbisetts vilket ledde till att materialet delades in i fyra olika kodningsgrupper.

3. Det material som inte inne höll några meningsbärande enheter lades tillsvidare undan och fokus sattes istället på de fyra kodningsgrupper som framkommit i analysens föregående steg. Enligt Malterud (20) kan man, istället för att gå igenom varje meningsbildande enhet inom varje kodningsgrupp och omformulera textavsnittens innehåll till abstrakt innebörd, arbeta vidare med de enskilda kodningsgrupperna och sortera materialet vidare under subgrupper. Analysen utfördes på detta sätt och vissa nyckelord letades fram inom kodningsgrupperna

för att fästa fokus på syftet med analysen och därigenom bilda subgrupper under nämnda teman. Texten i dessa subgrupper kondenserades och förtätades därefter samt skrevs om till abstraherande beskrivningar vilka i mer generella ordalag kunde förklara vad texten berättade om det undersökta fenomenet. Då vissa subgrupper visade sig innehålla datamaterial som inte bedömdes vara lika relevant som resterande material togs de bort. Ytterligare andra subgrupper, som innehöll små mängder data men som upplevdes vara viktiga för studiens resultat, flyttades till någon av de andra enheterna.

4. Efter en preliminäranalys av de fyra första intervjuerna justerades

frågeställningarna en aning för att försöka få mer beskrivande och konkreta svar av informanterna. Då även den femte och sista intervjun hade genomförts fick den undergå samma fenomenologiska analys som de fyra första. De centrala delarna i materialets kodningsgrupper och subgrupper sammanfattades därefter i en

deskriptiv utsaga. Olika citat valdes ut i syfte att ge en målande beskrivning de upplevelser som informanterna återgav i resultatet. Därefter skapades överskrifter till respektive kodningsgrupp och subgrupp som speglade innehållet i dessa. Materialet, d v s resultaten, jämfördes därefter med ursprunglig data med hjälp av matrisen för att se om innehållet fortfarande var överensstämmande med dess ursprungliga sammanhang samt om det fanns data som motsade de framtagna resultaten. Resultaten söktes igenom ytterligare en gång för att se vilka områden som belysts och för att eventuellt finna områden som bättre skulle kunna ge svar på studiens syfte utifrån en annan vinkling av materialet. Emellertid bedömdes det inte vara nödvändigt med ytterligare förändringar i resultaten.

RESULTAT

Nedan presenteras de result at som framkommit under analysen uppdelade på fyra huvudteman:

• Familjens stöd

• Informella sociala band • Formella sociala band • Stöd ifrån samhället

Under samtliga teman presenteras även de subkategorier som framkommit under analysen. I vissa av de citat som används, för att försöka ge en så heltäckande bild som möjligt av resultaten, har språket korrigerats en aning för att underlätta förståelsen då en del citat uppkommer i samband med replikskifte.

Tema 1: Familjens stöd

Flera av informanterna uttryckte att det var mycket svårare att leva ensam än i en parrelation, oavsett om det var självvalt eller om man hade blivit änka/änklig. Två subkategorier kunde uttydas från informanternas uttalanden: känslomässigt och praktiskt stöd från familjen samt känslor av ensamhet.

1.1 Känslomässigt och praktiskt stöd från familjen

Majoriteten av informanterna hade barn, barnbarn och andra släktingar boende på andra orter i Sverige som de försökte träffa så ofta som möjligt. Dessa informanter uttryckte att de hade en fin relation med sina anhöriga och att de pratade med varandra i telefon flera gånger i veckan.

Vi syskon har ett underbart förhållande och nu är vi ju sex kvar som lever. Min man är ensamt barn och jag skulle inte ha velat byta med honom, fast han fick förmånen att gå i Realskola.

Många informanter menade att det kändes tråkigt att de inte hade sina släktingar i stan vilket en av informanterna uttryckte med följande citat: /.../tyvärr, jag är ensam i stan.

Flera informanter uttryckte att de upple vde ett fantastiskt stöd från den närmsta familjen både känslomässigt och med praktiska göromål.

Stödet från den närmsta familjen är så fantastiskt./.../ För sex år sedan drabbades jag utav stroke /.../ och då var det så att min yngsta son satt och vakade i flera dygn.

Ber jag om hjälp så får jag hjälp, och det är ju en hel del som jag behöver ett handtag med /.../

Majoriteten av informanterna menade också att man hade ett gott stöd av att leva i en parrelation, vilket en av informanterna uttryckte i följande mening: /.../ Ja först och

främst är det ju att man är två. Det är mycket, mycket svårare att vara ensam.

1.2 Känslor av ensamhet

Många av informanterna tyckte att det var skönt att få vara ensamma i vissa situationer eller perioder och ingen av dem upplevde ensamheten som jobbig då de menade att den var självvald.

Jag tycker att det är skönt att få vara ensam i vissa situationer och perioder, det tycker jag allt. Men jag känner inte någon ensamhet.

Några av informanterna menade att livspartnern var det viktigaste stödet för att man inte skulle känna ensamhet. Då en av informanterna fick frågan om hon upplevde ensamhet svarade hon spontant: Nej, nej! Jag har ju min man.

Många av informanterna menade att de själva inte kände sig ensamma, men de talade mycket om deras vänner som upplevdes som mycket ensamma. /.../ flera av dem (vännerna. förf. anm.) får man ju följa till den sista vilan /…/ många av dem har jag ju

märkt är väldigt ensamma.

Tema 2: Informella sociala band

Detta tema omfattade ett större material från informanterna än det tema som berörde familjen. De subgrupper som främst berördes inom denna kategori var kontakten med vänner och bekanta samt andra informella sociala sammankomster.

2.1 Kontakt med vänner och bekanta

Samtliga informanter uppgav att de hade en mycket god kontakt med vänner och bekanta. En av informanterna menade att vännerna hade blivit viktigare med tiden eftersom det inte längre fanns några släktingar kvar i stan.

De (vännerna. förf. anm.) är så viktiga! Vi har ju kommit ännu närmre, för vi har ju ingen släkt i närheten.

Informanterna ansåg sig ha fina kamratgäng och umgängeskretsar där de höll ihop. De berättade att vänner betydde oerhört mycket för hälsan och välbefinnandet då det innebar ett regelbundet socialt umgänge och personligt stöd.

/.../ sedan har vi en liten bekantskapskrets som är väldigt intim./.../ hur de än har flyttat och farit så har vi aldrig släppt kontakten. /.../ Vi har hållit i hop i 61 år hela tiden, hela tiden.

Definitionen av ett gott socialt stöd från vännerna uttryckte en av informanterna så här:

Vidare talade flertalet informanter om att det även var skönt att ha många bekanta som de exempelvis hälsade på och bytte några ord med. Detta kunde ske när de gick på stan, då de möttes i trapphuset eller när de planterade växter på gården.

/.../ vi försöker väl prata när vi möts här i huset och någon gång bjuder in varandra och sådär... Vi sköter om planteringarna här ute också och då träffar man ju en del och går och pratar.

Majoriteten av informanterna uttryckte att vänskap innebar ett ömsesidigt givande och tagande, vilket en informant uttryckte så här: Min vänskap med människor /.../ det betyder

ju att jag har gjort någonting. Jag har ju odlat vänskaper. Jag har ju försökt göra det trevligt för dem också. /.../ Jag känner mig inte misslyckad nu bara för det .

Samtliga kvinnliga informanter uttryckte att det fordrades ett arbete med att upprätthålla en vänkrets och att detta kunde vara svårt att orka med i olika perioder av livet.

/.../ när man blir äldre märker jag ju att det hänger ju väldigt på att man har ork och jobba med de där sakerna. /.../ För ens vänner är ju ofta då i samma ålder och kanske har olika handikapp och en del är lite äldre och orkar kanske inte. /.../ Så är det väl i alla åldrar, men det är bara det att det blir på ett annat sätt när man blir äldre genom att det är så mycket som händer. Och den umgängeskretsen man kanske har haft kanske inte finns mer utan man måste helt enkelt försöka få nya.

En av informanterna uttryckte att det var lättast att umgås med människor ur samma generation.

/.../ det är ju så att man känner sin egen åldersgeneration bäst, men det är inte så utan att vi i alla fall hälsar på varandra vi andra också.

Många informanter berättade att de brukade ställa upp och hjälpa sina vänner eller sin familj på olika sätt. Det verkade vara en viktig del av den sociala biten för många av dem att de kände sig behövda och hade möjlighet att hjälpa sina medmänniskor.

Så jag är inte så ensam, men jag vet att det finns människor, och jag försöker faktiskt där jag bor här dra in folk (i lägenheten. förf. anm.) så att de får lite att göra.

/.../ så länge jag klarar mig själv /.../ kan jag kanske hjälpa min omgivning istället, mina jämnåriga, och få lite liv i dem.

2.2 Informella sociala sammankomster

Många av informanterna uppgav att de ansåg sig leva ett aktivt liv som innefattade ett stort umgänge med vänner och bekanta. Bland annat var bridgespel med vänner, att gå på konserter och teaterföreställningar samt att spela Boule och vara med i olika studiecirklar populära sysselsättningar. Alla dessa olika former av informella sociala stöd uppgavs av informanterna skapa band till andra människor utifrån gemensamma intressen.

Jag spelar Boule bland annat, och det tycker jag är jättekul! Där är vi ett väldigt fint kamratgäng tycker jag. /.../ kamratskap som jag upplever både i ett par studiecirklar och i bouletävlingar.

Jag är ju bridgespelare också och har spelat Bridge i femtio år./.../ Och då får man ju vänner på det viset att – ja men kom hem till mig så spelar vi.

Vissa av informanterna uppgav även att de höll kontakten med före detta kollegor.

Jo det är, dels är det ju kollegor man har. Vi träffas en gång i månaden några stycken på ett kafé i stan.

Jag fick veta att kulturen var en viktig del i informanternas liv och även en viktig del av samhället då den skapade god gemenskap mellan människor.

Kulturen fostrar människan till att bli öppnare, få en annan livsinställning. Vi måste ju ha den biten om vi inte ska få ett fruktansvärt hårt samhälle. Kulturen lär oss

medmänsklighet och ger gemenskap med andra människor och kulturer.

Bokstödet på biblioteket i kommunen var en populär informell sammankomst enligt många av informanterna.

/.../ sedan är jag med i bokstödet som finns på biblioteket. Vi träffas också och har mycket trivselkvällar. Vi har gökottan och vi har lite utav varje. /…/ det är mycket givande.

Vissa uttalanden av informanterna motsade dock bilden av att de i hög utsträckning sökte aktivera sig och umgås med andra. Självvald ensamhet ansågs vara viktigt för många. En av informanterna uttryckte detta så här:

Jag är sådan att jag vill inte ha för mycket. Utan jag tycker det är roligt att ha lite lugn och ro och sitta och läsa och lösa korsord.

Tema 3: Formella sociala band

Samtliga informanter uppgav att det fanns annat betydelsefullt stöd i deras närhet, förutom familjens, vänners och samhällets stöd. Detta övriga stöd var av individuell karaktär och blev i somliga fall det ämne som intervjun främst kretsade kring. Föreningsliv uppgavs utgöra en viktig grundstomme i alla informanters sociala

samhörighet med andra människor. Även politik och religion var av stor betydelse för flera informanter.

3.1 Föreningsverksamhet

Samtliga informanter var vid intervjutillfället medlemmar i ett flertal olika föreningar och hade sina kalendrar fulltecknade med evenemang som de regelbundet gick på. En av

informanterna menade att det inte fanns tid till att vara med i så många föreningar som hon skulle önska: Jag skulle gärna vilja vara med i SPF på sätt och vis också, men jag

anser inte att jag orkar med (fler föreningar. förf. anm.).

Många av dessa föreningar ordnade resor och olika gymnastik - och sportevenemang. Dessa evenemang uppgavs bland annat vara roliga och givande samt skapa en god gemenskap bland medlemmarna.

/.../ de ordnade jättemycket trevliga resor på somrarna. Jag brukade följa med ibland och fick mycket kontakter därigenom och reste mycket neråt Italien /.../

Informanterna berättade att de förutom att träffa vänner och bekanta inom dessa föreningar även utvecklades personligen genom studiecirklar och föreläsningar. Det ansågs vara nyttigt att vara med inom föreningsverksamhet då denna oftast stimulerade de som hade slutat förvärvsarbeta både till tankeverksamhet och till fysisk rörelse.

/.../ För att om man är, har slutat sitt förvärvsarbete så behöver man ju något annat som stimulerar och då har det ju varit ett föreningsliv. Och det är ju särskilt

pensionärsföreningarna. De gör ju ett jättefint arbete för att de har ju både tankeverksamhet och rörelse, vi har ju både gymnastik och annat.

Flertalet pensionärer uppgav att föreningarna hade en viktig stödjande funktion i deras tillvaro då de ofta medförde både kamratskap och nya intressen.

Detta med föreningarna betyder för mig personlig gemenskap. Man känner att dessa människor har man väldigt gott att lita på.

Jag tycker att föreningarna gör ett stort arbete. För om jag går till mig själv, när min make dog, så fann jag sådant stöd i föreningarna. Och jag blev liksom, det där hemska det gick bort och jag hade något annat att intressera mig för.

En av informanterna menade att det var synd att människor idag inte deltog i föreningsverksamhet på samma sätt som förr.

Föreningslivet idag går ju på sparlåga. /.../ Det kan jag förstå för många av de yngre människorna och de i medelåldern som behövs i föreningslivet de förvärvsarbetar ju nu och orkar inte gå ut mer på kvällen. /.../ De har så mycket annat.

3.2 Religiösa sammanslutningar

Två av informanterna var engagerade i kyrkoverksamhet och uppgav detta vara ett viktigt existentiellt och socialt stöd i deras liv. Informanterna uppgav att det var en trygghet att ha denna Gudstro.

Man vill ju att det hela skall vara en personlig sak, en personlig hjälp. Och här finns ju den kristna tron som jag hela tiden vill ha in och jag vill att den skall vara frivillig och att alla skall få en chans att känna det ungefär som jag gör.

Båda informanterna menade att det var ett stort stöd att man inom kyrkan umgicks och träffades över generationsgränserna. På detta sätt fick de ett socialt kontaktnät med en mångfald olika människor i varierande ålder. En av informanterna uttryckte följande upplevelser:

När den privata bekantskapskretsen tunnas ut känner jag att min kyrka betyder oerhört mycket för mig. För det första är det väldigt mycket unga människor i den som jag har kontakt med också. Så att det blir inte bara min ålder, även om det är dem man umgås med.

Informanterna menade att man inom kyrkan fokuserade mycket på social hjälp och stöd för människor både i det svenska samhället och i andra länder. De sociala aspekterna av den religiösa verksamheten upptog enligt en av informanterna en stor del av hennes liv och tillförde mycket då den skapade en känsla av gemenskap med medmänniskor.

Nu är det en liten grupp som vi kallar oss för syförening, men vi dricker mest kaffe och så rullar vi förband som vi skickar till Kongo. /.../ Ja det är så roligt att göra sånt där.

3.3 Politiskt engagemang

Flera av informanterna berättade att de var politiskt intresserade och uttryckte en vilja av att kunna vara med och påverka samhällsutvecklingen.

Mitt medlemskap (i partiet. förf. anm.) har betytt mycket för mig eftersom jag naturligtvis har fått mycket erfarenheter under årens lopp. /.../ De har nog lyssnat på mig rätt så mycket tror jag och jag har haft goda kontakter med de politiska ledarna inom partiet. /.../ Jag har sagt precis vad jag har tyckt och de har satt värde på ärlighet alltså.

/.../ det kunde vara mycket, mycket bättre om politikerna och de styrande ville höra lite mera om det. Jag har alltid känt att jag ville vara med och styra lite.

Informanterna erfor att politikens stödjande funktion ofta brast då politikerna lovade saker de inte kunde hålla. En av informanterna uttryckte att äldre inte fick det stöd från politiskt håll som behövdes: Nej, jag tycker inte vi får det gehöret som vi borde få alltså

många gånger. /.../ det gör att man blir lite besviken på utvecklingen alltså. Man har svårt för att tro på någonting tillslut.

Det största problemet tycker jag är att politikerna har så svårt att lyssna på de äldre. De tar oss inte på allvar. Det är som om de som sitter i beslutande ställning i dag tror att de vet precis allting, trots att de inte har någon erfarenhet av hurdant det är att vara gammal.

Informanterna upplevde ett försämrat stöd från politikerna då de var ute mindre i dagens samhälle mot vad de var förr. Majoriteten av informanterna åsyftade att politikerna behövde vistas mer ute i samhället då människor behövde få reda på varför saker var som de var, samt att politikerna behövde få reda på hur saker fungerade i realiteten.

Politikerna är ute alldeles för lite idag mot vad de var förr. För det behövs så att man får reda på varför det är så och så.

Tema 4: Samhällets stöd

Min upplevelse av informanternas åsikter om samhället stöd var att de kände sig kluvna i frågan. Å ena sidan menade de att samhället gav ett gott stöd till samhällsmedborgarna och att människor i allmänhet klagade för mycket på samhället. Å andra sidan talade de mycket om de olika samhällsstöd som enligt deras mening borde bli bättre. Dessa åsikter framkommer i nedan följande stycke so m delats in i subgrupperna samhällsservice, förebyggande arbete samt sjukvård och äldreomsorg.

4.1 Samhällsservice

Flera av informanterna menade att allmänheten borde uppskatta allt om samhället erbjöd i högre utsträckning och en av dem framförde nedanstående åsikter:

/…/ det är ju ett härligt samhälle som vi har det. Jag njuter ju när jag cyklar, tänk att de har gjort cykelbanor åt mig så här./.../ Vad kostar det alltihopa? Tänker vi på och räknar vi ut, vad kostar det att få gå och bada?

Samtliga informanter berättade att de tyckte att samhället erbjöd en mängd olika slags service som var ett ovärderligt stöd för de äldre. Exempelvis var bibliotekets service med ”Boken kommer” samt böcker och dagstidningar på kassett omtyckta stöd för äldre med rörels ehinder eller synskador.

Jag har alltid fått ett gott stöd från biblioteket och att de alltid är vänliga och lämnar och hämtar böcker, eftersom jag inte kan gå dit själv.