• No results found

Nationell förvaltningsplan för järv

N/A
N/A
Protected

Academic year: 2021

Share "Nationell förvaltningsplan för järv"

Copied!
88
0
0

Loading.... (view fulltext now)

Full text

(1)

Järv

FÖRVALTNINGSPLAN • Vilt • Järv

April 2013

Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm - Valhallavägen 195, Östersund - Forskarens väg 5 hus Ub. Tel: +46 10-698 10 00,

fax: +46 10-698 10 99, e-post: registrator@naturvardsverket.se Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: +46 8-505 933 40,

orderfax: +46 8-505 933 99, e-post: natur@cm.se Postadress: Arkitektkopia AB, Box 110 93, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer De stora rovdjuren, björn, varg, järv, lodjur och

kungs-örn, är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arterna ska finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i landet. Samtidigt påverkar de stora rovdjuren vardagen för många människor som lever och verkar i deras närhet och synen på deras före-komst är i vissa fall mycket polariserad.

I denna förvaltningsplan för järv redovisas vilka politiska målsättningar som gäller, vilka grundläggande principer för förvaltningsarbetet som identifierats, vilka förvaltningsåtgärder som planeras för att nå målen samt hur uppföljningen ska ske. Dessutom redovisas järvstammens utveckling och status, järvens betydelse för människor, hur förvaltningen är organiserad och vilka juridiska ramar som gäller samt vilken forskning som bedrivs om arten.

Järv

(2)

NATURVÅRDSVERKET 2013–2017

(3)

Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer

Naturvårdsverket

Tel: 010-698 10 00, fax: 010-698 10 99 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm

Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-8647-3

© Naturvårdsverket 2013 Tryck: Arkitektkopia AB, Bromma 2013

(4)

Förord

De stora rovdjuren, björn, varg, järv, lodjur och kungsörn, är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arterna ska finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i landet. Riksdagsbeslutet skedde i enlighet med Sveriges åtaganden gentemot art- och habitatdirektivet samt fågeldirek-tivet. Samtidigt påverkar de stora rovdjuren vardagen för många människor som lever och verkar i deras närhet och synen på deras förekomst är i vissa fall mycket polariserad.

Naturvårdsverket fastställde år 2000 nationella åtgärdsprogram för björn, varg järv och lo. Programmen fokuserade på bevarandeåtgärder för arterna och reviderades 2003. För kungsörn fastställde Naturvårdsverket i maj 2011 ett åtgärdsprogram.

Naturvårdsverket fick i juli 2011 regeringens uppdrag att redovisa en nationell förvaltningsplan för varg. I december 2011 fick Naturvårdsverket regeringens uppdrag att redovisa nationella förvaltningsplaner för björn, järv, lodjur och kungsörn. Förvaltningsplanen för varg redovisades i maj 2012.

I denna förvaltningsplan för järv redovisas vilka politiska målsättningar som gäller, vilka grundläggande principer för förvaltningsarbetet som iden-tifierats, vilka förvaltningsåtgärder som planeras för att nå målen samt hur uppföljningen planeras ske. Dessutom redovisas järvstammens utveckling och status, järvens betydelse för människor, hur förvaltningen är organiserad och vilka juridiska ramar som gäller för den samt vilken forskning som bedrivs om arten.

När denna förvaltningsplan redovisas har rovdjursutredningens slut-betänkande Mål för rovdjuren (SOU 2012:22) remissbehandlats men något politiskt ställningstagande har inte gjorts. Betänkandet innehåller flera förslag av betydelse för förvaltningen av de stora rovdjuren, bland annat förslag på ny ansvarsfördelning för beslut om nationella mål för rovdjursstammarnas utveckling.

Under arbetet med att ta fram förvaltningsplanen har samråd skett med berörda myndigheter och intresseorganisationer. Förvaltningsplanen har under vintern 2012/13 remissbehandlats. Av samråden och remissen har det framgått att flera berörda organisationer och myndigheter har invändningar mot den förvaltningsplan som nu fastställs. Bland annat har det framförts att redovisade mål för förvaltningsarbetet är för okonkreta, att referensvärden för gynnsam bevarandestatus saknas, samt att för lite utrymme ägnas åt och för lite hänsyn tas till rovdjursförekomstens socioekonomiska konsekvenser. När politiska ställningstaganden till den senaste rovdjursutredningen har gjorts samt när Naturvårdsverket redovisat bevarandestatus för björn, varg, järv och lodjur till EU-kommissionen avser Naturvårdsverket att uppdatera planen. Stockholm i mars 2013

(5)
(6)

Innehåll

Förord 3 SammaNFattNiNg 7 Politiska målsättningar 7 Adaptiv förvaltning 7 Delmål 8 rovdjurSpolitikeNS målSättNiNgar 10 Mål för järvstammens utveckling 11 Mål för förvaltningens inriktning 12

Naturvårdsverkets sammanfattning av politikens målsättningar 13

övergripaNde priNciper För FörvaltNiNgSarBetet 15

Ekosystemansatsen – bevarande och hållbart nyttjande 15

Ekosystembaserad förvaltning 15

Adaptiv förvaltning 15

Regionaliserad förvaltning med lokal delaktighet 16

FörvaltNiNgeNS delmål För att Nå politikeNS målSättNiNgar 17

Långsiktigt livskraftig stam med gynnsam bevarandestatus 17

God samexistens mellan människa och järv 18

FörvaltNiNg För att Nå måleN 20

Skadeförebyggande åtgärder och ersättning för skador 22

Skadeförebyggande jakt – skyddsjakt 26

Populationsreglerande jakt – licensjakt 28

Åtgärder mot illegal jakt 30

Regionalt ansvar för förvaltningen 32

Vägledning och myndighetssamverkan 37

Kommunikation och delaktighet 40

Samverkan med Norge och Finland 44

uppFöljNiNg av FörvaltNiNgeN och kuNSkapSFörSörjNiNg 46

Övervakning av järvstammens status 46

Forskningsfinansiering och forskningsuppdrag 49

Uppföljning av förvaltningsarbetet 51

deN SveNSka järvStammeN 53

Järvstammens utveckling och storlek 53

Järvstammens utbredning 57

Järvstammens genetik 59

(7)

mäNNiSkaN och järveN 63

Människors inställning till järv och järvförekomst 63

Skador orsakade av järv 63 Rovdjursturism 65 FörvaltNiNgeNS ramar 66 Internationella konventioner 66 EU-lagstiftning 68 Svensk lagstiftning 69 FörvaltNiNgeNS orgaNiSatioN 73

Aktörer och deras ansvar 73

ForSkNiNg 79

Forskning på järv 79

Forskning kring rovdjursförvaltning 79

Attityder till järv och rovdjursförvaltning 80

källFörteckNiNg 81

Bilaga 1 Sammanställning över styrande och vägledande dokument

för järvförvaltningen 83

(8)

Sammanfattning

Järven är en del av den svenska faunan och riksdagen har beslutat att arten ska finnas i så stort antal att den långsiktigt finns kvar i den svenska faunan. Det åligger Sverige även att i enlighet med art- och habitatdirektivet verka för att den svenska järvstammen uppnår respektive bibehåller en gynnsam bevarandestatus. Järven påverkar vardagen för en del människor som lever och verkar i dess närhet, samtidigt som dess förekomst uppskattas av många. Denna förvaltningsplan är ett led i arbetet med att fortsätta den framgångs-rika förvaltning av järvsom Sverige har haft och att hantera de nya utmaning-arna som förvaltningen av järvstammen står inför.

Politiska målsättningar

Den svenska rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av riksdagsbesluten om en sammanhållen rovdjurspolitik 2001 och om en ny rovdjursförvaltning 2009. Besluten är styrande för förvaltningen av bland annat järv. De politiska mål-sättningarna i riksdagsbesluten kan sammanfattas med att

• det ska finnas en långsiktigt livskraftig järvstam med gynnsam bevarandestatus och

• det ska råda en god samexistens mellan människa och järv.

Adaptiv förvaltning

Förvaltningen av järvstammen är komplex och i delar beroende av fakto-rer som är svåra att förutse. Förvaltningen behöver därför vara adaptiv (se figur 1). Det innebär att delmål sätts upp och nödvändiga åtgärder vidtas för att uppnå de övergripande målen. Utvecklingen övervakas och utvärde-ras sedan löpande och nödvändiga justeringar i förvaltningsarbetet görs. En fungerande adaptiv förvaltning förutsätter också att ny kunskap erhålls och görs tillgänglig.

(9)

Övervakning

Målsättning

Åtgärder

Kunskap

§

Utvärdering

Figur 1. Schematisk beskrivning av den adaptiva förvaltningen.

Delmål

Naturvårdsverket har i förvaltningsplanen brutit ned rovdjurspolitikens över-gripande målsättningar för järvförvaltningen till sex olika delmål (se figur 2).

För att nå delmålen krävs ett antal aktiva förvaltningsåtgärder. I stort innebär planerade åtgärder att det förvaltningsarbete som redan sker idag fortsätter. Den samlade förvaltningen av järvstammen (figur 2) består av de övergripande målen, delmålen och olika planerade åtgärder som syftar till att nå de övergripande målen. För att möjliggöra en ekosystembaserad adaptiv förvaltning sker även en kontinuerlig kunskapsuppbyggnad genom forsk-ning på järvförvaltforsk-ning, järven, andra rovdjur och bytesdjuren. Det utvecklas även ett system för uppföljning genom löpande övervakning av den svenska järvstammen.

(10)

Ersättning för skador

Kommunikation och delaktighet

Regionalt ansvar

Vägledning och myndighetssamverkan

MÅL DELMÅL ÅTGÄRDER FÖRV AL TNINGENS KUNSKAPSGRUND

Övervakning av järvstammens utveckling

Forskning om biologiska, samhälls- och beteendevetenskapliga aspekter

Skadeföre-byggande åtgärder inkl. skyddsjakt

Licensjakt

Internationell samverkan inkl. populations- baserad förvaltning Åtgärder mot illegal jakt

Tillräckligt stor

stam och utbredning

Ingen illegal jakt Minskade skador Jämnare utbredning Legitim förvaltning God genetisk status

Långsiktigt livskraftig stam (gynnsam bevarandestatus)

God samexistens mellan

människa och järv

(11)

Rovdjurspolitikens målsättningar

Rovdjurspolitiken styrs huvudsakligen av 2001 års riksdagsbeslut om en samman hållen rovdjurspolitik och 2009 års riksdagsbeslut om en ny rovdjurs-förvaltning. Riksdagsbesluten styr förvaltningsarbetet, men även beslutens för-arbeten, till exempel de aktuella propositionerna, utgör viktig vägledning.

Riksdagen beslutade den 29 mars 2001 om en sammanhållen rovdjurs-politik och beslutet utgör fundamentet i den svenska rovdjursrovdjurs-politiken. I propositionen Sammanhållen rovdjurspolitik (prop. 2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, rskr 2000/01:174) presenterar regeringen en rovdjurspolitik som ska säkerställa att björn, varg, järv, lo och kungsörn långsiktigt ska finnas kvar i den svenska faunan. Propositionen föregicks av Rovdjursutredningen som arbetade under 1998–1999 och presenterade ett delbetänkande i maj 1999 Skyddsjakt på varg (SOU 1999:50) och slutbetänkandet i januari 2000 Sammanhållen rovdjurspolitik (SOU 1999:146).

Den 21 oktober 2009 beslutade riksdagen om en ny rovdjursförvalt-ning och beslutet innebär en vidareutveckling av den svenska rovdjurs-politiken. I propositionen En ny rovdjursförvaltning (prop. 2008/09:210, bet 2009/10:MJU8, rskr 2009/10:7) presenterar regeringen en förvaltning av rov-djuren som innebär en ökad regionalisering med lokalt inflytande. Förslagen innebar bland annat att Naturvårdsverket får delegera beslut om skydds- och licensjakt till länsstyrelserna, att särskilda viltförvaltningsdelegationer eta-bleras vid länsstyrelserna, att tre rovdjursförvaltningsområden etaeta-bleras och att Naturvårdsverket fastställer miniminivåer för rovdjursstammarna inom varje förvaltningsområde. Vidare presenterar regeringen nya målsättningar för vargstammens utveckling. Målsättningarna innebar bland annat en till-fällig begränsning av vargstammens tillväxttakt och åtgärder för att stärka vargstammens genetiska status. Propositionen föregicks av Utredningen om de stora rovdjuren som arbetade under 2006–2007 och presenterade sitt slut betänkande Rovdjuren och deras förvaltning (SOU 2007:89) i december 2007.

Regeringen beslutade i juni 2010 att tillsätta en utredning som skulle utvärdera de långsiktiga målen för stammarna av de stora rovdjuren, analy-sera utfallet av den regionalianaly-serade förvaltningen, analyanaly-sera behov av ytter-ligare åtgärder för att förbättra vargstammens genetiska status samt ge förslag på åtgärder i övrigt som förbättrar samexistensen mellan människa och rovdjur. Utredningen presenterade i april 2011 delbetänkandet Rovdjurens bevarandestatus (SOU 2011:37) och i april 2012 slutbetänkandet Mål för rovdjuren (SOU 2012:22).

(12)

Mål för järvstammens utveckling

övergripande mål

2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik hade det över-gripande målet ”att svenska staten skall ta ansvar för att arterna björn, järv,

lo, varg och kungsörn skall finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och även kan sprida sig till sina naturliga utbrednings­ områden. I likhet med de 15 nationella miljökvalitetsmålen är ambitionen att detta övergripande mål skall nås inom en generation.”

Det nuvarande systemet med miljökvalitetsmål infördes genom att riksda-gen antog propositionen Svenska miljömål – Miljöpolitik för ett hållbart sam-hälle (prop. 1997/98:145). En utgångspunkt var det övergripande målet för miljöpolitiken – att till nästa generation kunna lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta. I den propositionen finns inget tydligt svar på frågan vad begreppet en generation innebär. Som skäl till sin bedöm-ning angav den dåvarande regeringen tidsintervallet ”omkring 2020–2025” (s. 19–20).

etappmål

2001 års riksdagsbeslut om en sammanhållen rovdjurspolitik innebar att nationella etappmål infördes:

”För varg och järv bör etappmål slås fast. Med etappmål avses delmål för stammarnas tillväxt mot en nivå där artens fortsatta existens i Sverige kan anses långsiktigt säkrad. När etappmålet uppnåtts bör en förnyad bedömning göras om mål för arten. Innan etappmålet uppnåtts bör endast skyddsjakt tillåtas och då i begränsad omfattning. Nivåerna och målen bör anges som antalet föryngringar.”1

För järv fastställde riksdagsbeslutet att:

”Etappmålet för järvstammen i Sverige skall vara 90 föryngringar per år, vilket motsvarar ett totalt antal av ca 400 individer.”2

Att 90 föryngringar skulle motsvara cirka 400 individer grundade sig på den då aktuella kunskapen. Idag anses 90 föryngringar motsvara cirka 550 individer.

I december 2008 meddelade Naturvårdsverket regeringen att den svenska järvstammen passerat 90 årliga föryngringar och att etappmålet därmed hade uppnåtts.

1 S. 27 i propositionen. Inga ändringar i riksdagens utskottsberedning och votering. 2 S. 34 i propositionen. Inga ändringar i riksdagens utskottsberedning och votering.

(13)

populationsmål

För att en art ska anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus krävs bland annat att ett referensvärde för gynnsam population har uppnåtts. Med referens värde avses den storlek som populationen minst måste ha för att på lång sikt garantera populationens livskraftighet. Att gynnsam bevarande-status för järvstammen ska bibehållas eller återställas innebär därmed att populationen minst ska uppgå till referensvärdet för gynnsam population.

utbredningsmål

Riksdagen beslutade 2001 att de stora rovdjuren ska finnas i så stora antal att de långsiktigt finns kvar i den svenska faunan och även kan sprida sig till

”sina naturliga utbredningsområden”. I propositionen till riksdagen angav

regeringen att naturliga utbredningsområden innebar ”områden som i dag är

sådana att respektive art kan leva och reproducera sig där”3. Vidare angavs

följande begränsning av huvudregeln om spridning till naturliga utbrednings-områden:

”I områden där riskerna för angrepp på människor och andra olyckor är störst bör man i förvaltningen försöka hindra en etablering eller i varje fall minska antalet djur. Också i områden där en art gör stor skada bör antalet djur minskas. För de arter som inte nått upp till etappmålet bör dock en förutsättning för sådan skyddsjakt vara att det kan konstateras att stam­ men som helhet i landet har en positiv utveckling. Detsamma gäller om en art minskat i antal så att den befinner sig under miniminivån. Inom ren­ skötselområdet bör rovdjursstammarnas utveckling styras så att ordnad renskötsel inte omöjliggörs eller allvarligt försvåras i någon sameby.”4

För järv fastställde riksdagsbeslutet att ” Målet för järvstammens utbredning

är att den sprider sig jämnare inom sitt naturliga utbredningsområde.”5.

För att en art ska anses ha uppnått gynnsam bevarandestatus krävs att ett referensvärde för gynnsam population har uppnåtts. Ett referensvärde för artens utbredningsområde är det område som krävs för att arten ska kunna uppnå gynnsam bevarandestatus.

Mål för förvaltningens inriktning

regionalt ansvar för och lokalt inflytande över rovdjursförvaltningen

Regeringen angav följande i propositionen En ny rovdjursförvaltning:

”Det regionala ansvaret för förvaltningen av rovdjur och annat vilt

behöver stärkas och det lokala inflytandet över förvaltningen behöver öka.

3 S. 26 i propositionen 4 S. 30 i propositionen

(14)

Det har stor betydelse för acceptansen för rovdjursförvaltningen att det finns möjligheter till ett verkligt inflytande över förvaltningens riktlinjer och principer.”6

Förslag i propositionen som ledde till ett ökat regionalt ansvar och lokalt inflytande var den utökade delegeringen av beslut om jakt till länsstyrelserna och etableringen av partssammansatta viltförvaltningsdelegationer vid läns-styrelserna.

adaptiv förvaltning

Regeringen angav i propositionen En ny rovdjursförvaltning att rovdjurs-förvaltningen ska präglas av ett s.k. adaptivt arbetssätt:

”Stora rovdjurs antal och utbredning ändras ständigt. Etablering av rov­ djur i helt nya områden går långsamt och rovdjursstammarnas utveckling är beroende av ett stort antal olika faktorer som är svåra att förutsäga. Rovdjursförvaltningen måste därför präglas av ett arbetssätt där förvalt­ ningens åtgärder ständigt anpassas till det som sker i naturen, s.k. adaptiv förvaltning.”7

Skador

Dagens svenska system för ersättning av viltskador baseras till stora delar på regeringens proposition Om jakt och viltvård (prop. 1991/92:9). I propositio-nen gör det ansvariga statsrådet följande övervägande:

”Respekten för naturen och dess givna regler måste prägla synen på kon­ flikter mellan olika mänskliga aktiviteter och viltet. Detta innebär att vilt­ skador inte helt kan undvikas. En alltför hög grad av tålighet kan emellertid inte krävas av dem som drabbas av skador. Principen bör dock vara att vilt­ skador skall förebyggas.”8

I propositionerna Sammanhållen rovdjurspolitik och En ny rovdjursförvaltning

anges att respektive regering anser att denna princip fortfarande ska gälla.9

Naturvårdsverkets sammanfattning av politikens

målsättningar

För att underlätta arbetet med den nationella förvaltningen av stora rovdjur och tydliggöra vilka förvaltningsåtgärder som genomförs för att uppnå olika delar av rovdjurspolitikens målsättningar sammanfattar Naturvårdsverket här på ett övergripande sätt politikens målsättningar.

6 S. 25 i propositionen 7 S. 24 i propositionen 8 S. 43 i propositionen

(15)

Den svenska rovdjurspolitiken har målsättningen att arterna långsiktigt ska finnas kvar i landet samt att en gynnsam bevarandestatus ska bibehållas eller återställas. Målsättningen kan sammanfattas på följande sätt:

Det ska finnas långsiktigt livskraftiga stammar av stora rovdjur med gynn­ sam bevarandestatus

Riksdagsbesluten saknar tydliga övergripande målsättningar för samexisten-sen mellan människa och stora rovdjur. De ovan citerade utdragen ur pro-positionerna och de åtgärder som beskrivs i propro-positionerna visar emellertid sammantaget att det finns en övergripande målsättning om en god sam existens mellan stora rovdjur och människan.

(16)

Övergripande principer för

förvaltningsarbetet

Ekosystemansatsen – bevarande och hållbart

nyttjande

Allt förvaltningsarbete innebär en avvägning mellan olika intressen. Såväl de övergripande målsättningarna för rovdjurspolitiken som den

ekosysteman-sats som har sitt ursprung i konventionen om biologisk mångfald10 innebär en

strävan efter en kombination av bevarande och nyttjande av biologisk mång-fald. Ekosystemansatsen erkänner att människan är en viktig del av många ekosystem och poängterar att alla berörda i samhället bör vara med när målen för förvaltningen formuleras.

Ekosystembaserad förvaltning

De stora rovdjurens expansion ställer nya krav på den samlade viltförvalt-ningen. Eftersom stora rovdjur och deras bytesdjur påverkar varandras före-komst kan rovdjursförvaltningen inte isoleras från annan viltförvaltning utan måste ha ett ekosystembaserat angreppssätt. En fungerande förvaltning kräver en grundläggande förståelse för hur systemet med de förvaltade resur-serna fungerar. Denna förståelse omfattar bland annat kunskap om samspelet mellan stora rovdjur, deras konkurrenter och bytesdjur. Vidare finns det ett behov av kunskap om vilka förändringar som sker på grund av naturliga vari-ationer och vilka förändringar som orsakats av förvaltningsåtgärder.

Adaptiv förvaltning

Även om en fungerande ekosystembaserad förvaltning förutsätter en grund-läggande förståelse för systemet som förvaltas kan inget förvaltningssystem vara så precist att det i detalj kan förutse hur detta dynamiska och komplexa system kommer att utvecklas. Av detta skäl krävs det en adaptiv förvaltning som kontinuerligt inhämtar ny kunskap om rovdjuren, bytesdjuren och även kontinuerligt utvärderar effekterna av genomförda förvaltningsåtgärder samt återför vunna erfarenheter in i den framtida förvaltningen.

En adaptiv och flexibel förvaltning definierar först övergripande mål för de områden som ska förvaltas. I nästa steg beslutar förvaltningen om delmål och åtgärder för att uppnå de övergripande målen. Under förvaltningsarbetet sker en löpande övervakning av utvecklingen och återkommande justeringar av förvaltningsarbetet. Sådana justeringar kan ske om planerade åtgärder inte visade sig ha avsedd effekt, om omvärldsfaktorer förändras eller om ny kun-skap tillkommer. Figur 1 åskådliggör dynamiken i den adaptiva förvaltningen.

(17)

Övervakning

Målsättning

Åtgärder

Kunskap

§

Utvärdering

Figur 1. Schematisk bild över den adaptiva förvaltningen.

Det är Naturvårdsverkets utgångspunkt att förvaltningen av stora rovdjur ska vara adaptiv.

Regionaliserad förvaltning med lokal delaktighet

En framgångsrik förvaltning av stora rovdjur underlättas av ett tydligt regio-nalt ansvar för förvaltningen med ett lokalt inflytande. Ett regioregio-nalt ansvar för förvaltningsarbetet ligger i linje med subsidiaritetsprincipen, som syftar till att förvaltningsbeslut tas så nära medborgarna som möjligt.

En regionaliserad förvaltning med ett lokalt inflytande skapar förutsätt-ningar för en stärkt dialog med medborgarna. Vidare underlättar den regio-naliserade förvaltningen, genom att vara närmare såväl rovdjur som berörda människor, ett adaptivt arbetssätt.

Ur såväl ett aktörs- som ett ekosystemperspektiv är det i många fall den samlade påverkan som flera rovdjursarter har på till exempel näringar eller stammar av bytesdjur som är relevant snarare än den enskilda rovdjursartens påverkan. Det är i huvudsak den regionaliserade förvaltningen som kan ta ett helhetsgrepp om den samlade påverkan som olika rovdjursarter har för en

näring eller i ett område11.

(18)

Förvaltningens delmål för att nå

politikens målsättningar

Naturvårdsverket har delat upp de övergripande målsättningarna i rovdjurs-politiken till ett antal delmål för förvaltningsarbetet. Även om delmålen här sammanställts och formulerats av Naturvårdsverket återfinns flertalet av del-målen som målsättningar i tidigare riksdagsbeslut eller förarbeten till riksdags-besluten.

Till varje delmål anges hur uppföljningen av arbetet mot delmålet och de övergripande målsättningarna ska ske. För vissa delmål saknas heltäckande kunskap om situationen som ska följas upp. För dessa används indikatorer för att bedöma hus arbetet mot delmålet fortskrider.

Långsiktigt livskraftig stam med gynnsam

bevarandestatus

Politikens målsättning om en långsiktigt livskraftig järvstam med gynnsam bevarandestatus kan delas upp i ett delmål om stammens storlek och utbred-ning samt ett delmål om god genetisk status.

tillräckligt stor stam och utbredning

Järvens bevarandestatus påverkas huvudsakligen av antalet järvar och deras utbredningsområde, som därför minst bör uppgå till ett fastställt referensvärde för populationen respektive utbredningsområdet. Sådana fastställda refe-rensvärden saknas idag. Referefe-rensvärdena används i rapporteringen av arters bevarandestatus till EU-kommissionen. Referensvärden kommer att ha fast-ställts inför nästa rapportering till EU-kommissionen som sker i juni 2013.

UPPFölJNINg AV DElMÅlET

Eftersom det saknas fastställda referensvärden för populationen och utbred-ningsområdet går det för tillfället inte att fastställa hur delmålet ska följas upp. Den pågående övervakningen av järvstammens storlek och utbredning, som genererar data om såväl föryngringar som järvens utbredning, bedöms vara tillräcklig för att följa upp delmålet.

God genetisk status

Järvstammens bevarandestatus påverkas långsiktigt av i vilken utsträckning det finns ett genetiskt utbyte mellan de tre identifierade delpopulationerna i Norge och Sverige samt mellan den skandinavisk-nordfinska populationen och den karelska järvpopulationen. Idag finns relativt god kunskap om det genetiska utbytet mellan delpopulationerna inom den skandinaviska popula-tionen, men kunskapen om utbytet mellan denna population och den karelska populationen i södra Finland och västra Ryssland är mycket begränsad.

(19)

UPPFölJNINg AV DElMÅlET

Det finns idag förhållandevis god kunskap om den skandinaviska järvpopula-tionens genetiska situation. genetiska data från döda djur och från spillnings-insamling vid inventering finns samlade i en gemensam svensk-norsk databas och bedöms kunna ligga till grund för nödvändig uppföljning. Dock saknas nödvändig kunskap om utbytet mellan den skandinaviska och den karelska populationen.

God samexistens mellan människa och järv

För politikens målsättning om en god samexistens mellan människa och järv kan delmålen minskade skador, jämnare utbredning, ingen illegal jakt samt legitim förvaltning sättas upp.

minskade skador

De skador järven åsamkar främst rennäringen är orsaken till konflikter mellan människa och järv. Minskade skador är därför ett viktigt delmål för att uppnå en god samexistens mellan människa och järv.

Då ersättningen för järvens skador på rennäringen sker i form av ersätt-ning för olika typer av förekomst av järv saknas det statistik över det totala antalet järvangrepp på ren.

jämnare utbredning

Den svenska järvstammen är idag koncentrerad till ett relativt begränsat område i norra Sverige och dess spridning till andra delar av landet, främst norra Sveriges skogsland och delar av mellersta Sverige, går långsamt. Spridningens långsamma takt påverkar möjligheterna att minska järvföre-komsten i de samebyar där stammen är som tätast negativt.

En konkretisering av delmålet kan formuleras som till exempel att antalet län med föryngring av järv senast ett visst år ska ha ökat till ett visst antal och att antalet föryngringar utanför renskötselområdet ett visst år ska ha ökat till ett visst antal. Ytterligare en konkretisering av delmålet kan vara att föryng-ringar av järv i de områden med tätast järvstam senast ett visst år ska ha mins-kat till ett visst antal. Det bedöms inte möjligt att konkretisera delmålet förrän ett referensvärde för populationen fastställts.

UPPFölJNINg AV DElMÅlET

Det är inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas.

• Antal län med föryngring av järv i det mellersta rovdjursförvalt-ningsområdet.

• Antal föryngringar av järv per län i mellersta rovdjursförvaltnings-området.

(20)

• Antal föryngringar av järv utanför renskötselområdet. • Antal föryngringar av järv per sameby.

Indikatorerna kan följas upp med hjälp av resultatet från den årliga övervak-ningen av järvstammens storlek och utbredning.

ingen illegal jakt

Illegal jakt efter järv är, i likhet med annan kriminell verksamhet, oacceptabel. Även om den illegala jakten efter järv inte förhindrat den svenska järvstam- mens tillväxt visar den att arbetet för en god samexistens och en upphörd ille-gal jakt måste fortgå.

indikatorer för uppföljning av delmålet

Det ligger i den illegala jaktens natur att den är svår att mäta. Därför är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indi-katorer kan användas.

• Uppskattad omfattning av dödlighet orsakad av illegal jakt.

Indikatorn uppskattad dödlighet orsakad av illegal jakt kräver långa tidsserier och bör därför inte följas upp årligen. En uppföljning planeras att initieras senast 2016.

legitim förvaltning

En legitim förvaltning är en förvaltning som uppfattas som rättmätig eller berättigad av allmänheten och berörda intressegrupper. legitimitet i förvalt-ningen är en förutsättning för att det ska finnas förtroende för de åtgärder som genomförs. Om förtroendet för rovdjursförvaltningen är lågt inom ett område kan detta leda till ett försvårat förvaltningsarbete. Det kan till exem- pel krävas extra stora informationsinsatser eftersom förvaltningsåtgärder stän-digt ifrågasätts. Vidare kan viktiga samarbeten med förvaltningsmyndigheten avslutas i protest, detta har i vissa områden skett i fråga om eftersök av trafik-skadat vilt. legitim förvaltning av järv är därför ett viktigt delmål för att nå en god samexistens mellan människa och järv.

INDIKATORER FöR UPPFölJNINg AV DElMÅlET

Det är inte möjligt att med ett absolut mått mäta en förvaltnings legitimitet. Därför är det inte möjligt att följa upp delmålet utan att använda indikatorer. Följande indikatorer kan användas:

• Andel av den svenska befolkningen som uppger sig förstå och vara nöjda med förvaltningen av järv i landet.

• Andel av befolkningen som lever i län med tät järvstam som uppger sig förstå och vara nöjda med förvaltningen av järv.

• Andel av befolkningen som anser att Naturvårdsverket respektive länsstyrelsen ska vara med och bestämma hur rovdjuren ska skötas. Indikatorerna kan följas upp genom upprepade attitydundersökningar.

(21)

Förvaltning för att nå målen

I detta kapitel redovisas vilka förvaltningsåtgärder som genomförs för att nå rovdjurspolitikens övergripande målsättningar och förvaltningens delmål. I stort innebär beskrivningen en redogörelse för det förvaltningsarbete som redan sker idag och som planeras fortsätta. I de fall kompletterande åtgärder planeras, redovisas dessa särskilt.

I enlighet med rovdjurspolitikens övergripande målsättningar ökar järvstammen och återkoloniserar gamla förekomstområden. Detta för dock bland annat med sig att

• järvens skador på rennäringen ökar, • inventering av järv kräver större resurser,

• metodutveckling för effektiv jakt efter järv behövs,

• förvaltningens kunskapsbehov om järvens ekologi i skogslandet har ökat.

Sammanfattningsvis behandlas här följande åtgärdsområden för att nå rov-djurspolitikens övergripande målsättningar och förvaltningens delmål:

• Skadeförebyggande åtgärder • Skadeförebyggande jakt – skyddsjakt • Populationsreglerande jakt – licensjakt • Åtgärder mot illegal jakt • Regionalt ansvar för förvaltningen • Kommunikation och delaktighet • Samverkan med Norge och Finland

Av figur 2 framgår hur åtgärderna i första hand förväntas påverka de olika delmålen och, indirekt, de övergripande målen.

(22)

Ersättning för skador

Kommunikation och delaktighet

Regionalt ansvar

Vägledning och myndighetssamverkan

MÅL DELMÅL ÅTGÄRDER FÖRV AL TNINGENS KUNSKAPSGRUND

Övervakning av järvstammens utveckling

Forskning om biologiska, samhälls- och beteendevetenskapliga aspekter

Skadeföre-byggande åtgärder inkl. skyddsjakt

Licensjakt

Internationell samverkan inkl. populations- baserad förvaltning Åtgärder mot illegal jakt

Tillräckligt stor

stam och utbredning

Ingen illegal jakt Minskade skador Jämnare utbredning Legitim förvaltning God genetisk status

Långsiktigt livskraftig stam (gynnsam bevarandestatus)

God samexistens mellan

människa och järv

(23)

Skadeförebyggande åtgärder och ersättning

för skador

Syftet med det skadeförebyggande arbetet är att minska skadorna orsakade av

fredat vilt,att skapa större tolerans för rovdjur och att härigenom underlätta

deras spridning. Arbetet bedrivs dels genom rådgivning om och utveckling av skadeförebyggande åtgärder, dels genom ett särskilt bidrags- och

ersättnings-system12 för skador orsakade av fredat vilt. Verksamheter med fritt betande

tamdjur, främst rennäring och fäboddrift, är särskilt skadeutsatta och svåra att skydda mot rovdjursangrepp. För dessa verksamheter finns det ett särskilt stort behov av att vidareutveckla skadeförebyggande åtgärder.

rådgivning, utveckling och utvärdering

Skadeförebyggande åtgärder består dels av permanenta åtgärder för att lång-siktigt minska risken för rovdjursskador, dels av så kallade akuta åtgärder för att minska risken för ytterligare skador direkt efter ett angrepp. långsiktiga åtgärder kan planeras in i det långsiktiga förvaltningsarbetet och akuta åtgär-der kräver planerad beredskap på länsnivå.

På uppdrag av Naturvårdsverket publicerar Viltskadecenter råd och infor-mation om vilka skadeförebyggande åtgärder som är lämpliga att vidta vid olika typer av näringsverksamheter. Detta sker i form av faktablad, broschyrer och rapporter som är tillgängliga för myndigheter, organisationer och enskilda personer till exempel på Viltskadecenters hemsida. Centret håller även utbild-ningar i skadeförebyggande åtgärder, exempelvis stängsling.

För hägnade djur finns det idag en väl fungerande förebyggande åtgärd i form av rovdjursavvisande stängsel. Det behövs dock metodutveckling för bland annat stängsling mot vatten.

För verksamheter med fritt betande tamdjur, till exempel rennäring och fäboddrift, är utvecklingsbehovet för skadeförebyggande åtgärder avsevärt större än för verksamheter med hägnade djur. Sametinget är ansvarig myndig-het för viltskador på ren och har utförligt sammanställt olika skadeföre-byggande åtgärder för rennäringen. De beskrivna åtgärderna är sådana som innebär särskilda renskötselåtgärder, som till exempel flytt av renar, sändar-märkning av renar och kalvning i hägn. Vidare beskriver Sametinget åtgärder som direkt berör rovdjuren, till exempel sändarmärkning av rovdjur, flytt av

rovdjur och olika former av jakt.13 Sveriges lantbruksuniversitet har i

novem-ber 2012 fått ett regeringsuppdrag att undersöka hur kalvning i hägn och

12 Systemet regleras av viltskadeförordningen (2001:724) och förordningen (2007:481) om stöd

för landsbygdsutvecklingsåtgärder. Förordningarna kompletteras av Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2008:16) om bidrag och ersättningar för viltskador enligt 11 och 12 §§ viltskadeförordningen (2001:724), Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 2012:1) om ändring i Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2007:42) om kompensationsbidrag, miljöersättningar och miljöinvesteringar och Sametingets föreskrifter (STFS 2007:9) om bidrag och ersättning för rovdjursförekomst i samebyar.

(24)

områdesinriktad jakt i kalvningsområde för ren påverkar överlevnaden i ren-hjorden (l2012/2817). Uppdraget ska slutredovisas den 15 december 2016.

Viltskadecenter bedriver ett flertal projekt med målet att utveckla och utvärdera skadeförebyggande åtgärder. Det handlar bland annat om att minska risken för angrepp på bikupor och djur på fritt bete. Viltskadecenter gör även prognoser om skaderisker för kommande år.

Dagens förekomst av järv i områden med aktiv fäboddrift har inte gett upphov till ett större antal angrepp på tamdjur på bete. Sannolikt kommer antalet järvangrepp på andra tamdjur än ren att förbli mycket lågt i rela-tion till antalet angrepp orsakade av björn, varg och lodjur. De områden där nyetablering av järv kan förväntas ske ligger i stor utsträckning i skogs- och mellan bygder med förekomst av andra rovdjur. Etablering av järv skulle kunna innebära en ytterligare belastning för tamdjurshållningen i dessa om råden, men samma skadeförebyggande åtgärder bör i stor omfattning kunna förebygga angrepp av de olika rovdjursarterna.

rovdjursakutgrupper

Under åren 2006 till 2010 fick länsstyrelserna i Dalarna och Värmlands län medel för att etablera och driva så kallade rovdjursakutgrupper. Akut-gruppernas uppdrag var främst att snabbt rycka ut vid rovdjurangrepp eller

oro för angrepp vid förekomst av rovdjur.14 Verksamheten har utvärderats av

Naturvårdsverket15. Ett resultat av utvärderingen är att medlen från och med

2011 fördelas till samtliga berörda länsstyrelser.

viltskadeersättningssystemet

Viltskadeersättningssystemet innehåller två huvudkomponenter, medel för skadeförebyggande åtgärder och ersättning för redan inträffade skador.

MEDEl TIll SKADEFöREBYggANDE ÅTgÄRDER

Samebyar kan ansöka om bidrag för skadeförebyggande åtgärder hos Same-tinget. Bidrag ska beviljas endast för åtgärder som normalt inte ingår i ren-skötseln. Bidragsbeloppet dras av från den ersättningen för rovdjursförekomst som samebyn är berättigad till (se nedan).

Med undantag för renägare kan enskilda tamdjursägare som bedriver näringsverksamhet ansöka om bidrag för skadeförebyggande åtgärder hos länsstyrelsen. Bidrag får endast beviljas till åtgärder som har dokumenterad skadeförebyggande effekt eller till utveckling av åtgärder som bedöms kunna

ge tillräckliga skadeförebyggande effekter16.

14 Beslutet om medel för akutgrupper återfinns i regleringsbrevet till Sametinget år 2006 vari man kan

läsa att rovdjursakutgruppernas uppgift är att omgående vidta åtgärder för att minimera skadeverkningar vid förekomst av stora rovdjur, upprätta en effektiv kontaktväg till Naturvårdsverket, verkställa beslut om skyddsjakt eller bortdrivande av stora rovdjur, tillhandahålla information om ersättningar vid skador orsakade av stora rovdjur, samt informera om länsstyrelsens arbete med stora rovdjur på lokal nivå.

15 Naturvårdsverkets rapport 6330 (2010).

(25)

ERSÄTTNINg FöR ROVDJURSFöREKOMST TIll RENNÄRINgEN

Skador av rovdjur på ren regleras generellt genom ett årligt anslag som regeringen lämnar till Sametinget vars storlek baseras på länsvisa invente-ringsresultat. Sametinget fördelar bidrag till samebyarna med vägledning av inventerings resultaten. Ersättning till samebyarna sker således som ersätt-ning för rovdjursförekomst, det vill säga för antalet rovdjur inom en sameby. Ersättningen ges utan ansökan. Ersättningen är i form av ett schablonbelopp och i fråga om järv grundar den sig på antalet föryngringar eller regelbun-den eller tillfällig förekomst inom samebyns betesområde. Ersättningsystemet kan anses vara riskbaserat genom att det är risken för rovdjursangrepp som ersätts snarare än faktiska angrepp. Särskild ersättning kan även ges om ett eller flera rovdjur inom ett begränsat område och under en begränsad tids-period dödar eller skadar ett stort antal renar, vilket kallas massdödande.

ERSÄTTNINg VID SKADA PÅ ANDRA TAMDJUR ÄN REN

Under förutsättning att det inte varit möjligt att förebygga eller förutse skadan eller om särskilda skäl föreligger får länsstyrelsen lämna ersättning för skador orsakade av bland annat järv. Vid skador på tamdjur baseras ersättningen på rekommendationer från Viltskadecenter enligt vilka ersättning i de flesta fall motsvarar marknadsvärdet av djuret. Det bör påpekas att det finns ett stort behov av att öka kunskapen om sekundära skador av rovdjursangrepp. Sådana skador inkluderar bland annat förlorad arbetsinkomst, minskad avels-produktion och problem med samling av spridda djur. Många drabbade djur-ägare anser att deras kostnader för sekundära skador inte blivit ersatta.

StAtiStiK öVER bEViljADE biDRAg oCh iNtRäFFADE SKADoR

Viltskadecenter publicerar årligen statistik över beviljade bidrag, inträffade skador och utbetald ersättning avseende skador som orsakats av fredade arter på andra tamdjur än ren. Viltskadestatistiken för 2011 anger att totalt sju lamm saknas efter höstens fribete på fjällen i Västerbottens län och att järv antas vara ansvarig för förlusten.

Predationen på ren visar ett annorlunda mönster. I Sverige sammanfaller en mycket stor del av järvens utbredningsområde med renskötselns. Järven är både opportunistisk jägare och asätare. Under för järven fördelaktiga snöför-hållanden, när skaren inte bär upp renen men järven, kan den vara ett effek-tivt rovdjur.

Den svenska järvstammens utveckling är beroende av att den i stor utsträckning kan livnära sig på ren. Några vedertagna uppgifter om skade-frekvensen på ren som följd av järvpredation finns dock inte att tillgå.

Bristanalys

RENNÄRINg

En stor utmaning för rovdjursförvaltningen är de skador som rovdjur orsakar renskötseln. Skador på rensköstel är på grund av renskötselns karaktär ofta svårare att förutse och förebygga än skador på andra tamdjur än ren.

(26)

En omständighet som motverkar skadeförebyggande åtgärder är att vilt skade-förordningen anger att bidrag för att förebygga rovdjursskada på ren ska räknas av från ersättning för rovdjursförekomst. I praktiken innebär denna regel att inga samebyar ansöker om bidrag för skadeförbyggande åtgärder. Såväl Naturvårdsverket och Sametinget som den senaste rovdjursutredningen och länsstyrelserna i renskötselområdet har föreslagit förändrade regelverk som möjliggör bidrag till skadeförbyggande åtgärder i renskötselområdet. Det har

också identifierats behov till budgetförstärkningar17 för detta ändamål.

Såväl rennärings- som myndighetsrepresentanter har vid upprepade till-fällen påpekat att det är viktigt att beakta den samlade rovdjursproblema-tiken i en sameby och inte varje rovdjursart för sig. länsstyrelsen har, inom ramen för sitt regionala ansvar för rovdjursförvaltningen, möjligheten att ta ett samlat grepp om förekomsten av de olika rovdjursarterna. gentemot ren näringen kan detta arbete till exempel ske i form av samebyvisa rovdjurs­

planer18. härvid bör också relevant traditionell kunskap tas till vara.

Naturvårdsverket och Sametinget har lämnat ett gemensamt förslag till förvaltningsverktyg för förekomst av stora rovdjur som möjliggör mer

rik-tade åtgärder för att minska rennäringens förluster till följd av stora rovdjur.19

Förvaltningsverktyget ska tillämpas av landets samebyar och berörda läns-styrelser i rovdjursförvaltningen. Verktyget bygger, i linje med de nationella förvaltningsplanerna för stora rovdjur, på en adaptiv förvaltningsmodell. Vid behov kommer de nationella förvaltningsplanerna att revideras efter att detta förslag om förvaltningsverktyg beretts av regeringen.

öVRIgT

Det har framförts från företrädare för tamdjursnäringar att rovdjursförvalt-ningen har för liten kunskap om och förståelse för näringarnas förutsätt-ningar. Ett sätt att öka den ömsesidiga förståelsen för såväl näringars som rovdjursförvaltningens förutsättningar och för att förbättra dialogen är att anordna gemensamma seminarier i ämnet.

kompletterande åtgärder

Det skadeförebyggande arbetet fortsätter enligt vad som beskrivs ovan men med följande kompletterande åtgärd:

• Naturvårdsverket kommer under 2013 att initiera seminarier om förutsättningarna för olika näringar som påverkas av förekomst av stora rovdjur.

17 Sametinget och rovdjursutredningen föreslår att 5,1 mkr respektive 5 mkr årligen avsätts för bidrag till

skadeförebyggande åtgärder.

18 T.ex. det pågående arbetet med samebyvisa rovdjursplaner i Västerbottens län 19 Sametinget och Naturvårdsverket 2013

(27)

Skadeförebyggande jakt – skyddsjakt

Skador av rovdjur ska i första hand förebyggas till exempel med rovdjurs­ avvisande stängsel. Det är dock inte alltid möjligt att inom rimliga grän-ser förebygga och undvika skador. Därför är det i vissa fall nödvändigt att bedriva skyddsjakt efter vissa individer som orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga skador. Om jakten riktas mot rätt individ är den en effektiv skade-förebyggande åtgärd.

Beslut om skyddsjakt

Naturvårdsverket får på eget initiativ eller efter ansökan av den som riskerar

att drabbas av skada besluta om skyddsjakt efter järv20. Förutsättningarna för

beslut om skyddsjakt är att det inte finns någon annan lämplig lösning på pro-blemet, att skyddsjakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam beva-randestatus hos artens bestånd i dess naturliga utbredningsområde samt att något av de skäl som anges i 23 a § jaktförordningen föreligger.

Naturvårdsverket får överlämna rätten att besluta om skyddsjakt till

läns-styrelsen under vissa förutsättningar21. Se avsnittet om regionalt ansvar för

förvaltningen.

jaktens genomförande

Den beslutande myndigheten fastställer vilka villkor som ska gälla för jakten22.

Det gäller exempelvis antalet djur som får fällas, vilka metoder som får använ-das, inom vilken tid och vilket område jakt får ske samt vilken kontroll som kommer att ske.

För att jakten ska bli effektiv får myndigheten medge undantag från vissa förbud och bestämmelser som gäller vid jakt. Exempelvis kan användning av motordrivet fordon samt motordriven luftfarkost tillåtas. Jakten kan också tillåtas pågå utanför ordinarie jakttid på dygnet och med hjälp av belysning. Om djuret är försett med sändare kan sändarens positioner användas och bidra till att skyddsjakten kan genomföras effektivare med minskad risk för ytterligare skador.

Jakten leds av en jaktledare som utses av den myndighet som beslutar om

jakten. I vissa fall deltar personal från länsstyrelsen i jakten23.

annan avlivning av järv

Även polismyndigheten får låta avliva ett vilt djur som orsakar avsevärd skada eller antas vara farligt för människors säkerhet om det inte finns någon annan

20 23 b § jaktförordningen (1987:905) 21 24 § jaktförordningen

22 9 b § jaktförordningen

23 Den senaste rovdjursutredningen (SOU 2012:22) anser att länsstyrelserna på lämpligt sätt bör

verkställa och utföra beslutad skyddsjakt efter bland annat varg. För att täcka kostnaderna bör länsstyrelserna kunna begära extra medel från ett nationellt anslag. Förslaget kräver ett politiskt ställningstagande innan det kan genomföras.

(28)

tillfredsställande lösning24. Naturvårdsverket känner dock inte till ett enda fall

där detta har skett när det gäller järv.

Det finns även vissa möjligheter för den enskilde tamdjursägaren att utan beslut från myndighet döda en järv om den angriper tamdjur eller om det

finns skälig anledning att befara ett sådant angrepp25. Det är dock enbart

tillåtet om det inte går att skrämma bort järven eller på något annat lämpligt sätt avbryta angreppet. Vidare ger jaktlagstiftningen möjlighet för envar att avliva frilevande vilt som är så skadat att det av djurskyddsskäl snarast bör

avlivas26. Det händer ibland att rovdjur som skadats allvarligt i trafikolycka

avlivas med stöd av denna bestämmelse.

rapportering och utvärdering

Samtliga beslut om skyddsjakt som länsstyrelserna fattar samt utfallet av beviljade skyddsjakter ska rapporteras till Naturvårdsverket. Samtliga fall där enskilda personer fäller järv på eget initiativ ska rapporteras till

polis-myndigheten27.

Naturvårdsverkets bedömer fortlöpande hur möjligheten att på eget initia-tiv döda rovdjur vid angrepp på tamdjur påverkar de olika arternas bevaran-destatus. hittills har Naturvårdsverket gjort bedömningen att bestämmelserna inte har påverkat järvstammens utveckling negativt.

Järvar som fälls vid skyddsjakt skickas till Statens veterinärmedicinska anstalt. Obduktion av sådana djur ger myndigheter och forskare underlag för analyser av järvstammens status och utveckling.

Bristanalys

Naturvårdsverkets delegering av rätten att besluta om skyddsjakt efter järv skedde första gången 2010. Under våren 2012 har Naturvårdsverket tagit fram särskilda riktlinjer för beslut om skyddsjakt efter bland annat järv. Det är viktigt att en uppföljning av riktlinjernas tillämpning görs och att behov av vidareutveckling identifieras.

Det bedrivs skyddsjakt efter järv som skadeförebyggande åtgärd inom ren-skötseln. Det diskuteras hur snabbt beslut borde tas av ansvarig länsstyrelse, vem som bör genomföra skyddsjakter, vilka metoder som bör användas och vem som bör bekosta sådana insatser. länsstyrelserna i det norra rovdjurs-förvaltningsområdet har på regional nivå tagit fram gemensamma riktlinjer

för skyddsjakter. Den senaste rovdjursutredningen28 har lämnat förslag på

en framtida organisering av skyddsjakter, som dock inte i alla delar överens-stämmer med riktlinjerna som länsstyrelserna har tagit fram. Skyddsjakt efter järv är idag till stor del länsstyrelsernas ansvar. Diskussioner om och

24 9 § jaktlagen 25 28 § jaktförordningen 26 40 b § jaktförordningen.

27 Den senaste rovdjursutredningen har föreslagit att sådana anmälningar istället ska ske till länsstyrelsen. 28 SOU 2012:22

(29)

utveckling av metoderna för skyddsjakt efter järv bör dock ske på både regional, nationell och internationell nivå.

Det finns ett behov av en analys av effekten av skyddsjakt som skade-förebyggande åtgärd. Vid behov bör analysen även föreslå metoder för att öka skyddsjaktens effektivitet. Vidare finns det behov av en kunskapssamman-ställning om olika jaktuttags konsekvenser för järvstammen.

Naturvårdsverket har inte tagit fram någon sammanhängande och allmänt tillgänglig IT-lösning för att registrera beslut om jakt. Den nationella regist-reringen av jaktbeslut sker på en tekniskt enkel nivå. För att ha en överblick över gällande beslut och länsstyrelsernas handlingsutrymme att ta skyddsjakt-sbeslut har rovdjursförvaltningsområdena tagit fram egna regionala lösningar. Bristen på en gemensam registrering av myndighetsbeslut om jakt efter järv har lett till merarbete i form av parallella databaser och en bristande tillgäng-lighet för allmänheten.

länsstyrelserna lägger in information om fällda järvar i den svensk-norska rovdjursdatabasen Rovbase, där uppgifterna hittills dock inte har varit till-gängliga för allmänheten.

Kompletterande åtgärder

Behovet av skyddsjakt hanteras enligt vad som beskrivits ovan men med följande kom-pletterande åtgärder:

• Naturvårdsverket kommer att följa upp och vid behov vidareutveckla de riktlinjer för länsstyrelsernas handläggning av skyddsjaktsärenden som har tagits fram under 2012. •

Naturvårdsverket ska under 2013 beställa en kunskapssammanställning om olika jakt-uttags konsekvenser för järvstammen.

• Naturvårdsverket avser senast 2014 ha en anpassad IT-lösning för registrering av beslut om jakt efter stora rovdjur samt jaktens utfall per jaktbeslut. Jaktbeslut och jaktutfall (antal fällda/påskjutna djur) ska vara tillgängliga för allmänheten.

• Naturvårdsverket avser att senast 2014 initiera en studie av den samlade effekten av skyddsjakt efter stora rovdjur.

Populationsreglerande jakt – licensjakt

Populationsreglerande jakt i syfte att reglera stammens täthet, storlek och tillväxt, det vill säga licensjakt, är en komponent i förvaltningen av stora rovdjur. Jakten kan bidra till att minska konflikterna mellan järv och män-niska i de regioner där järvens förekomst är tät och på så sätt medverka till att acceptansen för järven som art i den svenska faunan bibehålls och att för troendet för den beslutade rovdjurspolitiken ökar. Jakten kan reglera järvstammens numerär, täthet, utbredning och/eller tillväxt i olika delar av landet i syfte att nå uppsatta mål för antal och utbredning. Bland annat kan licensjakt användas som ett långsiktigt förebyggande verktyg för att minska behovet av skyddsjakt.

(30)

Under förutsättning att järvstammen har nått gynnsam bevarandestatus kan en populationsreglerande licensjakt komma att tillåtas i områden med höga koncentrationer av järv. Sådan jakt ska ske under strängt kontrollerade former och på sådant sätt och i sådan omfattning att den inte påverkar förutsättning-arna för att järvstammen ska bibehålla en gynnsam bevarandestatus.

Beslut om licensjakt

Naturvårdsverket får fatta beslut om licensjakt efter järv under förutsättning att det inte finns någon annan lämplig lösning och att jakten inte försvårar upprätthållandet av en gynnsam bevarandestatus hos järven. Jakten måste dessutom vara lämplig med hänsyn till stammens storlek och sammansättning

och ske selektivt och under kontrollerade förhållanden29.

Om förutsättningarna för licensjakt efter järv är uppfyllda avser Naturvårdsverket att på samma sätt som vid skyddsjakt överlämna rätten att besluta om licensjakt till länsstyrelsen om också förutsättningarna för ett

sådant överlämnande är uppfyllda30.

Den beslutande myndigheten fastställer vilka villkor som ska gälla för

jakten31. Det gäller exempelvis antalet djur som får fällas, vilka metoder som

får användas, inom vilken tid och vilket område jakt får ske samt vilken kon-troll som kommer att ske. Naturvårdsverket utarbetar föreskrifter och annan vägledning till stöd för länsstyrelsernas beslut om jakt.

regeringsuppdrag om jakt efter järv

Naturvårdsverket rapporterade 2009 ett regeringsuppdrag 32 som

behand-lar förvaltningsjakt och skyddsjakt på varg och järv. Rörande järv gjordes bedömningen att förvaltningsjakt, som idag kallas licensjakt, efter järv på ett negativt sätt skulle påverka möjligheten att bevilja skyddsjakt i de områden där arten medför stora problem för renskötseln. Det finns en risk att förvalt-ningsjakt, efter järv riskerar att i högre utsträckning beskatta järvförekomst i de, av människan mer tätbefolkade, östliga utkanterna av artens utbrednings-område än i de centrala delarna, som ofta utgörs av avlägsna och väglösa fjäll-områden. Naturvårdsverket bedömde att en sådan beskattning kan motverka målsättningen om att järvens spridning ska bli jämnare. Det har anförts att risken för beskattning i ”fel” områden i framförallt den södra delen av ren-skötselområdet bör kunna motverkas med hjälp av att begränsa jaktområdet till de områden där arten medför stora problem för rennäringen.

I Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget beskrivs hur en eventuell licensjakt efter järv skulle kunna utformas avseende jakttider, jakt-metoder, administration och tillsyn. I Norge tillåts jakt efter järv mellan den

29 23 c § jaktförordningen 30 24 b § jaktförordningen 31 9 b § jaktförordningen

(31)

10 september och 15 februari med åtel, kulvapen och fällor. Ingen licensjakt efter järv bedrivs i Finland.

rapportering och utvärdering

Samtliga beslut om licensjakt som länsstyrelserna fattar samt utfallet av bevil-jade jakter ska rapporteras till Naturvårdsverket. Information om fällda järvar ska då också läggas av länsstyrelserna in i rovdjursdatabasen Rovbase.

Bristanalys

Järvar är asätare och skulle vid en eventuell framtida licensjakt efter järv kunna jagas med hjälp av åtel. Användningen av åtel som jaktmetod vid rovdjursjakt har diskuterats intensivt under senare år. Naturvårdsverket har i samverkan med länsstyrelser, Skandinaviska björnprojektet och Svenska Jägareförbundet under åren 2010–2012 genomfört en studie i syfte att under-söka åteljakt och åtlingens effekter på björn. Vid uppföljningen av denna studie kan även resultatens relevans för förvaltningen av järv belysas.

Metoder som kan användas vid licensjakt efter järv är inte särskilt väl-beprövade i Sverige. Vid en ökande skyddsjakt efter järv kommer dock ansva-riga länsstyrelser att samla ytterligare erfarenhet när det gäller jaktmetoder. Ansvariga myndigheter i Norge har lång erfarenhet av jakt efter järv som också kan vara av värde för svenska förhållanden.

Kompletterande åtgärder

Det eventuella behovet av licensjakt kommer att hanteras enligt vad som beskrivs ovan men med följande kompletterande åtgärder:

• Naturvårdsverket kommer under 2013 att följa upp en treårig studie av jakt med hjälp av åtel och åtlingens effekter på björn. Studieresultatens relevans för jakt efter järv kommer också att belysas.

• Naturvårdsverket avser senast 2014 ha en anpassad IT-lösning för registrering av beslut om jakt efter stora rovdjur samt jaktens utfall per jaktbeslut. Jaktbeslut och jaktutfall (antal fällda/påskjutna djur) ska vara tillgängliga för allmänheten. • Naturvårdsverket avser att senast 2015 inleda en översiktlig studie av metoder för

licensjakt efter järv med ansvariga myndigheter i Norge och med de länsstyrelser som har erfarenhet av skyddsjakt efter järv i Sverige.

• Naturvårdsverket tar fram föreskrifter som reglerar länsstyrelsernas eventuella kom-mande beslut om licensjakt efter järv när delegering av beslutsrätten sker.

Åtgärder mot illegal jakt

Den senaste rovdjursutredningen anger att en omfattande illegal jakt på de stora rovdjuren alltjämt pågår och att denna jakt står för en stor del av arternas dödlighet. Vidare kan den i många fall innebära djurplågeri, genom bland annat utdragen förföljelse med motorfordon och skadskjutningar som inte följs upp med eftersök. I en rapport från det svenska järvforsknings-projektet utförd för Världsnaturfondens räkning konstateras det att illegal

(32)

jakt (inklusive sannolik illegal jakt) var den viktigaste dödsorsaken bland vuxna järvar (60 %) i järvforskningsprojektets studieområde i jokkmokks och

norra Arjeplogs fjäll- och fjällnära områden33. Nästan all illegal jakt på vuxna

järvar (97 %) skedde under snösäsongen (december–maj) med en tydlig topp i mars–maj. Författarna konstaterar baserat på de utförda analyserna att ille-gal jakt är en viktig del av järvarnas populationsdynamik i Sverige. Trots det tyder inventeringsresultat på att järvstammen i landet ökar och således att den illegala jakten inte är av sådan omfattning att populationstillväxten avstannar. Illegal jakt är dock, i likhet med annan illegal verksamhet, ett grundläggande samhällsproblem och kan påverka järvstammen lokalt. Det är av stor vikt att identifiera områden där det eventuellt förekommer hög frekvens av illegal jakt för åtgärd

I propositionen En ny rovdjursförvaltning menade regeringen att den ille-gala jakten bör motverkas genom ökad lokal delaktighet i rovdjursförvalt-ningen och genom förbättrad information.

Förändrad lagstiftning

Både försök till grovt jaktbrott och försök till grovt jakthäleri avseende de stora rovdjuren är sedan den 1 juli 2011 straffbara. Denna förändring i lag-stiftningen ger polis och åklagare utökade möjligheter att i ett tidigare skede ingripa för att beivra de grova jaktbrotten.

krav om skadestånd vid illegal jakt

Den senaste rovdjursutredningen har föreslagit att staten bör föra talan om skadestånd i de fall grova jaktbrott mot stora rovdjur har begåtts. Naturvårdsverket har under 2012 fört statens talan om skadestånd vid en domstolsprövning av ett fall av illegal jakt efter järv. Det innebär en återgång till tidigare praxis.

Samverkan mellan berörda aktörer

Samtliga tre rovdjursutredningar har framfört att samarbetet mellan länssty-relser, polismyndigheter och åklagarmyndigheter behöver förstärkas. Ett led i detta arbete är att samverkansgruppen mot illegal jakt på stora rovdjur etable-rats efter initiativ från Världsnaturfonden. gruppen består av representanter för ovan nämnda myndigheter samt Världsnaturfonden, Naturvårdsverket, Statens veterinärmedicinska anstalt, Statens kriminaltekniska laboratorium, Naturhistoriska riksmuseet och Viltskadecenter. gruppens syfte är att öka samverkan mellan berörda myndigheter och att öka kunskapen om detta pro-blemfält. gruppen har arrangerat nationella seminarier om arbetet mot illegal jakt på stora rovdjur åren 2005, 2007 och 2011.

(33)

Bristanalys

Även om den illegala jakten efter järv idag inte verkar vara ett problem för stammen, så kan förutsättningarna ändras, bland annat på grund av den ökade polariseringen som har skett i vargfrågan och som kan ha effekter även på de andra rovdjuren.

Ansvarsfördelningen för frågor som rör tillsyn för att förhindra, upptäcka och följa upp illegal jakt efter stora rovdjur är idag otydlig. Särskilt länsstyrel-sens ansvar för denna tillsyn bör förtydligas. Ett sådant förtydligande skulle kunna rymmas inom uppdraget för Utredningen översyn av jaktlagstiftningen

m.m. som regeringen i juli 2012 beslutade om34.

Kompletterande åtgärder

Utöver vad som beskrivits ovan planeras följande kompletterande åtgärder:

• Naturvårdsverket avser senast 2016 att initiera en uppföljning av tidigare studier av förekomst av illegal jakt på stora rovdjur i Sverige.

Regionalt ansvar för förvaltningen

Riksdagens beslut om Sammanhållen rovdjurspolitik 2000/01 innebar att länsstyrelserna fick ett utökat ansvar och i praktiken blev ansvariga för rov-djursinventering och övrig rovdjursförvaltning i sina respektive län. Det regionala ansvaret utvecklades ytterligare genom riksdagsbeslutet om En ny rovdjursförvaltning 2009. Sverige delades upp i tre rovdjursförvaltningsom-råden, viltförvaltningsdelegationer och samverkansråd inrättades på läns-styrelserna och beslutanderätten i vissa frågor regionaliserades med ett ökat utrymme för regionala avvägningar.

Ur såväl ett aktörs- som ett ekosystemperspektiv är det i många fall den samlade påverkan som flera rovdjursarter har på till exempel näringar eller stammar av bytesdjur som är relevant snarare än den enskilda rovdjursartens påverkan. Det är i huvudsak den regionaliserade förvaltningen som kan ta ett helhetsgrepp om den samlade påverkan som olika rovdjursarter har för en näring eller i ett område.

viltförvaltningsdelegationer

I samband med regionaliseringen upprättades en viltförvaltningsdelegation vid var och en av de 21 länsstyrelserna i Sverige. Den regionala viltförvalt-ningsdelegationen är ett beslutande organ inom länsstyrelsen för samverkan i frågor som rör viltförvaltningen inom länet. Delegationens åtaganden och beslutsmandat styrs av förordningen för viltförvaltningsdelegationer (SFS 2010:1474) samt den regionalt beslutade arbetsordningen.

(34)

Viltförvaltningsdelegationen ska bland annat besluta om övergripande rikt-linjer för viltförvaltningen inom länet, för licensjakt och skyddsjakt inom länet, och för bidrag och ersättning enligt viltskadeförordningen. Vidare ska delegationen fastställa de regionala rovdjursförvaltningsplanerna för länen. Delegationen leds av landshövdingen och har i övrigt en bred representation med regional förankring från intresseorganisationer och politiker.

Naturvårdsverket bistår vid kompetensutvecklingsinsatser som läns-styrelserna anordnar för delegationerna. Verket har även under uppstartsfasen 2010–2011 finansierat ett utbildningsprogram för att främja dialogen inom delegationerna.

regionala förvaltningsplaner

länsstyrelsen ska upprätta en rovdjursförvaltningsplan för länet35. Planen ska

gälla i högst fem år och beskriva målsättningar och rutiner för länsstyrelsens

förvaltningsarbete36.

De flesta län har redan idag regionala förvaltningsplaner för stora rovdjur. Dessa planer togs fram efter riksdagsbeslutet om en sammanhållen rovdjurs-politik 2001 och behöver nu uppdateras som en följd av de förändringar i förvaltningen som skett efter riksdagsbeslutet om en ny rovdjursförvaltning 2009.

I förvaltningsplanerna bör det formuleras mål för antal och utbredning av djuren, åtgärder för att nå dessa mål, problembilder som finns, en plan för hur problemen ska lösas, samt hur målen i synnerhet och förvaltningen i allmänhet ska följas upp. Vidare bör länsstyrelsernas huvudsakliga rovdjurs-relaterade arbetsområden beskrivas i planerna. Dessa är

• inventering av rovdjuren, • vissa jaktfrågor, • förebyggande och ersättning av viltskador, • hantering av djur med oönskat beteende, • information och kommunikation om förvaltningen, samt • samverkan med berörda aktörer inom rovdjursförvaltningen.

Naturvårdsverkets ansvar är att genom vägledning, stöd och råd samverka med länsstyrelserna i deras arbete med stora rovdjur. Naturvårdsverket vill bidra till att inom den regionaliserade förvaltningen underlätta för länsstyrel-serna att samordna sig i frågor som rör de stora rovdjuren. Naturvårdsverket har även ett ansvar att följa den verksamhet som bedrivs på regional nivå.

35 7 § förordning (2009:1263) om förvaltning av björn, varg, järv, lo och kungsörn

(35)

delegering av beslut om skydds- och licensjakt

I samband med riksdagens beslut om en sammanhållen rovdjurspolitik gavs Naturvårdsverket möjligheten att överlämna rätten att besluta om skyddsjakt efter enstaka djur av björn och lodjur till länsstyrelser i län med fast stam av den aktuella arten. Riksdagsbeslutet om en ny rovdjursförvaltning innebar att Naturvårdsverket fick utökade möjligheter att överlämna, delegera, beslutsrät-ten till länsstyrelsen.

I propositionen om en ny rovdjursförvaltning konstaterar regeringen att det främst är ytterligare delegering av beslut om jakt och skyddsjakt efter rov-djuren som har efterfrågats i kraven på en regionaliserad rovdjursförvaltning. Vidare konstaterar regeringen att kommissionens riktlinjer för förvaltning av stora rovdjur på populationsnivå anger att alla beslut bör fattas på lägsta effektiva nivå.

Naturvårdsverkets delegering av rätten att besluta om skydds- och licens-jakt styrs av licens-jaktförordningen. En förutsättning för att verket ska kunna

dele-gera beslutsrätten till ett län är att det finns en reproducerande stam37 av den

aktuella arten i länet. Se figur 3.

Ingen delegering Begränsad delegering Delegering utan antals-begränsning

Finns en reproducerande stam av arten i länet?

Finns en miniminivå för arten?

Är stammen över miniminivå i aktuellt län och rovdjursförvaltningsområde?

Förutsättningar för delegering av rätten att besluta om jakt

JA JA JA NEJ NEJ NEJ

Figur 3. Förutsättningar för delegering av beslut om jakt.

För arter där det finns fastställda miniminivåer för län och rovdjursförvalt-ningsområden kan Naturvårdsverket delegera rätten att besluta om jakt utan att ange ett högsta antal djur som får fällas med stöd av delegeringsbeslutet. En förutsättning för sådan delegering utan att ange det högsta antalet djur som får fällas, är att stammen för arten överstiger miniminivån i såväl aktuellt län som rovdjursförvaltningsområde. För järv saknas såväl nationella som regionala miniminivåer. Av detta skäl måste Naturvårdsverket i delegeringsbeslutet ange

Figure

Figur 1. Schematisk beskrivning av den adaptiva förvaltningen.
Figur 2. Schematisk bild över hur planerade åtgärder kopplar till mål och delmål.
Figur 1. Schematisk bild över den adaptiva förvaltningen.
Figur 2. Schematisk bild över hur planerade åtgärder kopplar till mål och delmål .
+7

References

Related documents

Bidraget utgår enligt schablon för drift och underhåll av kommun- och föreningsägda anläggningar, om inte annat avtal om reglering av dessa kostnader föreligger..

Vid ansökan om bidrag från företagsorganisationer skall Nybro kommuns riktlinjer för bidrag till företagsorganisationer följas.. Riktlinjerna ska leda till att stöden

Detta ansvarar huvudmannen för (2 kap. I huvudmannens/fritidshemmets redovisningar till förvaltningen ska personalens utbildningsnivå anges utifrån deras examen. Begreppet

När vårdnadshavare accepterat en skolplats och detta registrerats hos lärande- och kulturförvaltningen avslutas barnets placering hos huvudmannen med sista dag den 30 juni det

En kommun är inte skyldig att ge bidrag för studier i utlandet, men många kommuner beviljar att programpengen flyttas med till en sådan svensk

Förskolenämnden välkomnar förslaget till Riktlinjer för styrdokument, men efterfrågar om möjligt ett förtydligande avseende vilka typer av program och riktlinjer samt planer

Riktlinjerna för bestämmande av lön och annan ersättning till ledande befattningshavare i PostNord-koncernen utgår från svenska regeringens principer för ersättning och

• För ledande befattningshavare som lyder under andra regler än svenska får, såvitt avser förmåner, erforderliga anpassningar ske för att följa tvingande regler