Peter J Olsson; Rödskägg i lösskägg

PETER

J OLSSON OM

rödskägg

i

lösskägg

N

y

h

eter ska vara un

d

erhållan

d

e.

Infotainment

.

Raka puckar

.

Klara linjer

.

Neddragna byxor. Det är trenden just nu, kanske allra mest

i etermedier.

Och då blir det dolda kameror och överraskningar för att "sätta dit" allehanda makthavare.

Ibland är det förstås motiverat att få fram "

inoffi-ciella" svar, och visst är det inget fel att presentera nyheter så lättillgängligt som möjligt.

Problemet är att det blir svårare att vara objektiv

och risken ökar att journalisternas egna uppfattningar färgar resultatet.

G

UNTER WALLRAFF var den som på sextiota -let gav namn åt journalistik under falsk flagg. Hans reportage blev mycket

uppmärk-sammade för sina skildringar av tysk industri, invandrarfientlighet och skandalpressen.

Nu visar det sig att Wallraff var betald

agent av Stasi, Östtysklands egen variant

av KGB och en direkt förlängning av Gestapo.

Naturligtvis ger det anledning till många frågor. Var Wallraffs resultat

styrt av DDR:s kommunistiska ledning? Var det sanningen han fick fram, eller den

"sanning" som Östtysklands politbyrå ville

få spridd i väst?

Det exemplet är värt att hålla i minnet när nu svenska journalister är allt mer influerade

av Glinter Wallraff-eller om det bara är av Janne Josefsson på Uppdrag granskning.

Ett par veckor innan euroomröstningen sände

Sve-riges television ett debattprogram med de politiska ungdomsförbundet. Företrädarna där utsattes för frå-gor från vad som sades vara "vanliga ungdomar".

I

EFTERHAND HAR DET framkommit att fyra av de sju

var aktiva på den extrema vänsterkanten, en knuten till KPML(r):s ungdomsförbund Revolutionär kom-munistisk ungdom. Ändå presenterades de som musi-ker, elevassistent, truckförare och så vidare.

Detta visste redaktionen, de hade medvetet sökt efter tydliga åsikter.

-Vi visste var de är engagerade. Vi hade "rekat" fram dem. De var där för sin eurokritiska hållning,

IIJ

l

Svensk Tidskrift

l

2oo3, nr si

förklarade programledaren Lennart Persson för tid-ningen Expressen.

Det är inget fel på det. Inte heller på att ställa de demokratiska ungdomsförbunden mot extremvän-sterns EU-negativa.

Felet är att den svenska statstelevisionen vilseledde

inte enbart ungdomspolitikerna - det hade man väl

kunnat stå ut med -utan hela svenska folket-genom att få aktivisterna att framstå som "vanliga svenska

ungdomar".

D

ETTA VAR ETT OVANLIGT grovt övertramp. Men självfallet sätter det frågan på sin spets. Vi i press

och etermedia vill gärna göra frågor mer levande

genom att ta fram personer. Därför hittas "ty pfamil-jer" för att åskådliggöra statsbudgeten. Därför "rekar"

man fram en ja- och en nej-sägare för folkomröst-ningsartiklar.

I sin harmlösaste from frågar man fem "på sta'n"

-på torget utanför redaktionen eller någonstans där

en reporter råkar göra något helt annat jobb. Alla på tidningen vet att detta är fullständigt menings-löst som statistiskt urval och att de fem inte represente-rar något annat än sig själva. Och att dessutom en tydlig och originell uppfattning har lättare att komma med.

Ändå råkar man ibland - oftare i tv och radio får

jag till min belåtenhet konstatera- presentera det som "folkets röst" eller "vad malmöborna tycker".

S

OM BÄST FUNGERAR METODEN för att göra journa-listiken mer lättläst och locka till läsning även av

tyngre delar av materialet. Som sämst- som i fallet

med de förklädda vänsteraktivisterna -fungerar det

som en försåtlig åsiktsmanipulation. Det vill säga

motsatsen till god journalistisk.

Sven Stolpe brukade tala om 68-vågens vänster-vridning i tv som "rödskäggen". I dag är det lösskägg som gäller. Ser man inte upp kan de vara där för att

dölja reportrarnas röda skägg.

Peter

J

O

l

sson

(peter.j.olsson@kvp.se) är politisk redak· tör för Kvällsposten.