1 Örebro universitet
Handelshögskolan C-uppsats
Handledare: Hans Englund Examinator: Sven Helin HT 2011
Klassificering och värdering av finansiella instrument
- Ett tillförlitlighetsperspektiv
Svante Engquist 900624 Helene Ellingsen 900127 Andreas Carlsson 880506
2
Förord
Vi vill framföra ett tack till vår handledare Hans Englund för hans engagemang och åsikter gällande vår undersökning. Vi vill även tacka bisittande handledare Tobias Johansson samt våra opponenter för idéer och inspiration.
Örebro, den 5 januari 2012
3
Sammanfattning
Under finanskrisen höjdes röster för att regelverket IAS 39 för klassificering och värdering av finansiella instrument var bristfälligt. Regelverket var alltför komplext och därmed svårt att tillämpa. IASB påskyndade då utformningen av det nya regelverket IFRS 9 som ska ersätta IAS 39. Tidigare forskning har gjorts på områdets komplexitet och intressenters inställningar till IFRS 9. Vi inriktar oss på tillförlitligheten i redovisningsinformationen, vilken är en viktig aspekt ur intressenters synvinkel för att t.ex. fatta rätt beslut. Syftet med vår undersökning är att kartlägga huruvida den kvalitativa kriterien tillförlitlighet kommer att förändras när IAS 39 byts ut mot IFRS 9. Uppsatsen bygger på en kvalitativ innehållsanalys där vi har läst och analyserat IAS 39 och IFRS 9, sedan har vi lyft ut delar ur de båda regelverken som vi anser intressanta att diskutera ur ett tillförlitlighetsperspektiv. Studiens analys mynnar ut i att positiva förändringar kommer ske samtidigt som det även blir negativa förändringar. Efter avväganden mellan de positiva och negativa aspekterna kommer vi fram till att det inte förekommer någon större skillnad (med vissa undantag) i tillförlitligheten mellan regelverken.
4
Abstract
During the financial crisis voices were raised towards the regulatory framework IAS 39 recognition and measurement of financial instruments and pointed out that it was inadequate. The complexity of the framework contributed to the fact that it was difficult to apply. IASB accelerated the modeling of the new to be regulatory framework IFRS 9. In this study we will focus on the reliability of accounting information, which is an important aspect from the stakeholder’s point of view, for example, to be able to make the best decisions the accounting information should be proper. The general purpose of this study is to clarify whether the qualitative characteristic, reliability, is to change when IAS 39 is replaced by IFRS 9. We will base our study on a qualitative content analysis were we have read and analyzed IAS 39 and IFRS 9. After that we lift the parts which we consider of interest to discuss out of a reliability point of view of the two regulations. The analysis of the study culminates in that some positive changes that will occur when the replacement takes place, on the other hand some negative changes that will occur as well. However, after taking in consideration, both the positive and negative aspects of the replacement, we come to the conclusion that there will be no significant difference (with some exceptions) in the reliability of the regulatory frameworks.
Key words: IAS 39, IFRS 9, Reliability
5
Ordlista
IASB – International Accounting Standards Board
FASB – Financial Accounting Standards Board
IAS – International Accounting Standards
IFRS – International Financial Reporting Standards
FVPL – Fair Value through Profit and Loss
AFS – Available For Sale
HTM – Held To Maturity
FVOCI – Fair Value through Other Comprehensive Income
BFN - Bokföringsnämnden
IASCF – International Accounting Standards Committee Foundation
FRSB – Financial Reporting Standards Board
AASB – Australian Accounting Standards Board
Reliability - Tillförlitlighet
Verifiability - Verifierbarhet
Faithful representation - Validitet
Neutrality- Neutralitet
Substance over form – Innebörd före form
6
Innehållsförteckning
1. Bakgrund ...8 1.2 Problemdiskussion ...9 1.3 Syfte ... 11 1.4 Bidrag ... 11 1.5 Avgränsning ... 11 2. Teoretisk referensram... 11 2.1 Ramverk ... 13 2.1.1 Tillförlitlighet ... 15 2.1.2 Neutralitet ... 15 2.1.3 Försiktighet ... 16 2.1.4 Validitet ... 162.1.5 Innebörd före form ... 17
2.1.6 Fullständighet ... 17
2.1.7 Verifierbarhet ... 18
2.2 Framtid för kvalitativa kriterier... 18
2.3 Finansiella instrument ... 18 2.3.1 Finansiella tillgångar ... 18 2.3.2 Finansiella skulder ... 19 2.3.3 Egetkapitalinstrument ... 19 2.3.4 Derivat ... 19 2.4 Undersökningsmodell ... 20 3. Metod ... 21 3.1 Metodval ... 21 3.2 Vetenskapligt tillvägagångssätt... 22
7
3.3 Undersökningsansats ... 23
3.4 Hur har vi sökt och samlat information till teoretisk referensram... 23
3.5 Hur har vi sökt och samlat empiri ... 24
3.6 Analysmetod ... 24
3.7 Kritik mot metod ... 25
3.8 Replikerbarhet ... 26
4. Resultat ... 26
4.1 Klassificering ... 27
4.1.1 Tillfölitlighet i klassificering... 29
4.2 Omklassificering ... 32
4.2.1 Tillförlitlighet vid omklassificering ... 33
4.3 Värdering vid anskaffningstillfället av finansiella tillgångar och skulder ... 34
4.3.1 Tillförlitlighet i värdering vid första värderingstillfället ... 35
4.4 Efterföljande värdering av finansiella tillgångar och skulder ... 38
4.4.1 Tillförlitlighet vid efterföljande värdering ... 39
4.5 Fair Value Option ... 41
4.5.1 Tillförlitlighet vid Fair Value Option ... 41
4.6 Inbäddade derivat ... 44
4.6.1 Tillförlitlighet vid inbäddade derivat ... 44
4.7 Sammanfattande analys ... 46
5. Slutsats ... 47
6. Slutdiskussion ... 48
8
1. Bakgrund
Sommaren 2008 började de internationella kreditvärderingsinstituten (vars uppgift är att bedöma kreditvärdigheten hos företag som utfärdar värdepapper etc.) sänka kreditbetygen på företag. Detta följdes av att Lehman Brothers gick i konkurs på hösten 2008, AIG ett av världens största försäkringsbolag blev tvångsförstatligat, banken Citigroup blev tvungna att ta emot statligt stöd och de ledande bankerna i Storbritannien förstatligades. (de Vylder 2009 och Wissén et.al 2011)
En av anledningarna till att bland annat så många banker plötsligt fick svårt att lösa ut sina låneavtal kan förklaras via begreppet ”The Shadow Banking System”. Detta fenomen kan förklaras med att bankerna lånade ut pengar till allmänheten i vanlig ordning, bankerna sålde sedan dessa låneavtal till andra banker och investmentbolag. De senare bäddade in dessa låneavtal med andra avtal och sålde till en tredje part. Samtidigt som detta pågick ökade derivatmarknaderna kraftigt, alla hade lånat pengar och köpt avtal av varandra – så när ett företag fick betalningssvårigheter följde de andra efter. (Wissén et.al 2011)
Pehr och Ulf Wissén (2011) nämner tillsammans med ”Shadow Banking” ytterligare några faktorer som ur vår synpunkt är intressanta och kan väntas förklara hur finanskrisen uppkom.
Regelverket som styr finansiella institutioner var inte tillräckligt bra. Det tillät aktörerna att gå runt vissa regler och på så sätt få för hög skuldsättning och höga avkastningar.
Det fanns även för höga finansiella risker inom de privata företagen då systemet för att kontrollera dessa var bristfälligt.
Problemen och de faktorer som nämns handlar främst om finansiella instrument och värderingen av dessa. Den komplexitet som finns inom området som nämns kan förklaras genom att kapitalmarknaderna utvecklades snabbare än vad de gjort tidigare och att det sker en ständig utveckling av avtal och användningssätt ( Norberg 2009 ). Detta gav upphov till att det under finanskrisen höjdes röster mot det dåvarande regelverket för redovisning av finansiella instrument, IAS 39. Dels riktades kritiken mot regelverkets komplexitet och de tolkningsproblem som detta tillförde redovisarna vid värdering av finansiella instrument
9 (Hesselman & Malmqvist 2009). Men kritik riktades också mot det faktum att finansiella instrument värderas enligt verkligt värde och att de där med blir konjunkturkänsliga (Halling 2009). Finanskrisen startade en slags dominoeffekt där tillgångar som var värderade till verkligt värde sjönk till låga nivåer när marknaden vek av (Wissén et.al 2011).
IASB bemötte kritiken med att snabba på arbetet med det regelverk som ska ersätta IAS 39. Det nya regelverket heter IFRS 9 och kommer att vara tvingande för företag från och med 1 januari 2015 (ifrs.org). Syftet med omarbetandet är att regelverket ska bli mer användarvänligt och öka harmoniseringen inom EU och även gentemot USA gällande redovisning av finansiella instrument (IASB 2009).
1.2 Problemdiskussion
Eftersom IFRS 9 ännu inte har tagits i bruk1, är det svårt att fastställa att IFRS 9 kommer att bli mer användarvänligt än IAS 39. En del studier som gjorts på området berör de båda regelverken och den komplexitet som påstås finnas, dessa studier berör hela IAS 39 samt alla tre faser av IFRS 9.
En magisteruppsats (2009) från Göteborgs universitet behandlar frågan huruvida IFRS 9 kommer att bli en mindre komplex standard. Undersökningens slutsats visar på att företagen som intervjuats tror att IFRS 9 kommer att underlätta redovisningen av finansiella instrument (Celik et.al 2009).
I ytterligare en magisteruppsats (2009) från Göteborg universitet förs en diskussion om bankers sätt och syn på värdering av finansiella instrument. Det framgår efter en undersökning av bankerna att de är medvetna om de värderingsproblem som finns när ett finansiellt instrument inte har ett givet marknadsvärde och att detta ibland ger upphov till osäkra bedömningar. Bankernas syn på IFRS 9 är återhållsam och de tror enbart att IFRS 9 kommer vara en förbättring av IAS 39 (Tekeste et.al 2009).
En magisteruppsats (2011) från Borås högskola är en kvalitativ studie som berör IFRS 9 fas II. De undersöker intressenters attityder till det nya regelverket inom EU. Diskussionen
1
Fas 1 av 3 i IFRS, Financial Instruments on the classification and measurement of financial assets publicerades i november 2009
10 mynnar ut i resultatet att intressenterna tror att IFRS 9 liksom dess föregångare IAS 39 kommer att bli en komplex standard (Jingmark et.al 2011).
En kandidatuppsats (2011) från Borås högskola behandlar fas III i IFRS 9 och huruvida det nya regelverket kommer att bli en förenkling eller fortsatt vara mycket komplext likt det gamla regelverket IAS 39. I uppsatsen har de gjort en kvantitativ studie på företag som kommer att tillämpa IFRS 9 fas III, de flesta är positiva till förändringarna och tror att regelverket kommer att öppna nya och fler möjligheter (Bergenholt et.al 2011).
Det övergripande resultatet av studierna ovan tyder på att IFRS 9 förväntas bli mindre kompext och att det troligtvis blir en förbättrad version av IAS 39. Därmed kan tänkas att användbarheten ökar vid byte av regelverk. Ijiri och Jaedicke (1966) diskuterar hur begreppet användbarhet kan delas upp i olika apekter, tillförlitlighet och objektivitet. Objektivitet diskuteras bland annat i ”The Basic Postulates of Accounting” (som även Ijiri och Jaedicke 1966 refererar till i sin artikel) som beskriver hur företag bör vara objektiva i sina bedömningar och mätningar av tillgångar och skulder. Objektiviteteten återspeglas bland annat som en vida accepterad kriterie för att producera bra redovisning. Ijiri och Jaedicke (1966) diskurerar sedemera huruvida tillförlitlighet kan användas av ägare för att förutsäga framtiden genom dagens redovisning. Vidare menar de att redovisningsinformation enbart är intressant om den är tillförlitlig och det finns två olika vägar för att uppnå högre tillförlitlighet vid värdering av instrument. Den första är att tillförlitligheten kan förbättras om värderingssystemet förändras (regelverken), det andra alternativet är att man använder det resultat som regelverket resulterar i på ett annorlunda sätt (Ijiri & Jaedicke 1966). Vi väljer därför att i vår studie undersöka om tillförlitligheten kommer att förändras när regelverken byts ut. I begreppet tillförlitlighet nämns ett antal underliggande egenskaper, dessa kommer att behandlas i avsnitt 2.
Efter den diskussion vi fört, ställer vi oss följande forskningsfråga;
- Kommer tillförlitligheten att förändras i redovisningsinformationen när företagen byter regelverk från IAS 39 till IFRS 9 gällande klassificering och värdering, och i så fall hur?
11
1.3 Syfte
Vi ämnar kartlägga hur det kvalitativa kriteriet tillförlitlighet kommer att förändras när IAS 39 byts ut mot IFRS 9. Vi vill även belysa de konsekvenser som kan tänkas uppstå ur ett tillförlitlighetsperspektiv vid bytet av regelverk.
1.4 Bidrag
Med denna forskning vill vi bidra till ökad insyn i vad det nya regelverket kan tillföra med avseende på tillförlitligheten i företagens redovisning av finansiella instrument. Vår undersökning bistår främst utomstående intressenter så som konsumenter med information och kunskap, men kan även vara användbart för de verksamheter som tillämpar regelverket.
1.5 Avgränsning
Vi väljer att inrikta oss på klassificering och värdering av finansiella instrument och avgränsar oss därför till första fasen av IFRS 9 och första delen av IAS 39. I de uppsatser vi behandlar i problemdiskussionen har IFRS 9:s fas II nerskrivningar och fas III säkringsredovisning undersökts samt intressenters åsikter och förväntningar rörande det nya regelverket. Vi har avgränsat oss till ett aktieägar/användarperspektiv i vår undersökning och kommer att undersöka kvalitativa kriterier i redovisningsinformationen. I de kvalitativa kriterierna har vi valt att inrikta oss på en av de primära egenskaperna; tillförlitlighet och dess underliggande kriterier.
2. Teoretisk referensram
I kapitlet kommer vi att behandla tillförlitlighet i redovisningsinformation och finansiella instrument. Först och främst beskriver vi hur FASB och IASB beskriver redovisningens kvalitativa kriterier och de ramverk som finns utarbetade. Därefter kommer vi att beskriva olika aspekter av tillförlitlighetsperspektivet, även framtiden för ramverken kommer att behandlas. Vi kommer också på ett övergripande plan beskriva finansiella instrument, detta eftersom vi kommer att använda oss av en del begrepp i vår analys som är kopplade till
12 finansiella instrument. Slutligen presenterar vi en undersökningsmodell som den teoretiska referensramen mynnar ut i.
På 1960-talet höjdes röster för att redovisningsteorin var bristfällig när det gällde vilka mål som skulle uppnås med redovisningen. De mål som hade satts upp med redovisningen bestämdes av den enskilde redovisaren och dennes preferenser. Detta gjorde det svårt att utveckla gemensamma mål i redovisningsteorin. Debatten resulterade i frågan om vem redovisningen var till för, den grundläggande synen var att redovisningen användes av finansiärer och beslutsfattare, denna syn har under åren förändrats och idag finns användare i alla delar av samhället. I redovisningsteorin beskrivs idag tre mål; rationalitet, eliminering av osäkerhet och information om tillgångar och skulder (Falkman 2000).
För att redovisningens mål ska uppnås är det viktigt att det finns så kallade kvalitativa kriterier. Vad som är kvalitativa kriterier är lika svårdefinierat och omdiskuterat som vilka mål redovisningen bygger på (Falkman 2000). FASB och IASB har skapat två olika ramverk, i modellen nedan illustreras de båda ramverken.
Figuren illustrerar FASBs ramverk som utkom 1980, de streckade raderna illustrerar de kvalitativa kriterierna som IASB har lagt till i sitt ramverk som utkom 1987.
13 Figur 1 Kvalitativa egenskaper som ska prägla redovisningsinformation
Relevans är en av de primära egenskaperna i kvalitativa kriterier, redovisningsinformationen måste vara relevant för att användarna ska kunna fatta riktiga beslut. Relevans uppnås genom bland annat framåtblickande – och bakåtblickande information, den information företagen publicerar ska bland annat skapa mindre osäkerhet inför framtiden, användaren ska även kunna använda informationen för att gå tillbaka i tiden och kontrollera samt göra uppföljning. Tidsenlighet är ytterligare en egenskap under relevansbegreppet, för att kunna fatta korrekta beslut måste informationen vara tillgänglig vid rätt tidpunkt (Falkman 2000 och Artsberg 2005).
2.1 Ramverk
Tillförlitlighet är en del av de ramverk som finns för att reglera och ge redovisningen vissa riktlinjer. Meningen med dessa riktlinjer är att de skall fungera som en plattform som hjälper till med hur redovisaren bör tolka de olika redovisningsrekommendationer som finns (Hjelmström et.al 1995). Begreppet ses och används på olika sätt av olika intressenter, aktieägare och ledning, parterna har inte alltid samma bild på begreppet tillförlitlighet vilket i vissa fall kan skapa en felaktig redovisningsinformation (Artsberg 1992). Tillförlitligheten i redovisningsinformationen ska hjälpa till i beslutsprocessen genom att rätt information ska bidra till rätt beslut. Dock beror tillförlitligheten mycket på beslutsfattarens inställning och acceptans (Falkman 2001).
I och med att redovisningsmålen växte fram under 1960-talet påbörjades en diskussion om att skapa en ”grundlag” där alla redovisningsteorins delar skulle finnas med, olika normbildare började även föra diskussioner om redovisningens syfte. Nyckelorden i den förra diskussionen var relevans och tillförlitlighet. Detta diskuterades för att man ville öka säkerheten, fastställa ett syfte med redovisning och skapa ett mer enhetligt regelverk. Det gav upphov till det vi idag kallar ramverk, på engelska Conceptual Framework (Nilsson 2010 och Jönsson 1985). USA var det land som var först ut med ett ramverk, 1979, men konceptet kan spåras bakåt i tiden till omkring 60 år sedan. Ramverket har sitt ursprung i den rapport som Trueblood-kommittén gav ut 1973. Kommittén hade satts ihop för att diskutera de olika
14 aspekter som fanns beträffande redovisningens syfte (Nilsson 2010). Trueblood-kommittén publicerade Objectives of Financial Statements som gav rekommendationer gällande bland annat vilka intressenter som skulle kunna ta del av redovisningen. De skrev att redovisningsinformationen borde vara till för alla och därför förenklas till den grad att en vanlig person skulle kunna förstå informationen. FASB bemötte uttalandet med att redovisare har ett ansvar att framställa redovisningsinformation, men det är upp till användaren att lära sig hur informationen ska tolkas och användas. De ansåg alltså att om man vill läsa redovisningsinformation måste man själv ansvara för att förstå den (Kam 1986).
Hjelmström (1995) skriver att Gore (1992 och 1994) gjort doktorsavhandlingar som har jämfört IASBs ramverk (skapades under 1980-talet) med det amerikanska ramverket som FASB har gett ut. Gore kom fram till att ramverken inte skiljde sig åt och att de rent av hade märkbart lika struktur och budskap. Han ansåg vidare att det därför kan dras slutsatser att FASBs ramverk har blivit plagierat av andra organisationer såsom IASB (Hjelmström et.al 1995). IASBs ramverk skiljer sig dock från FASBs med tre punkter. Målsättningen för IASB är att redovisningsreglerna IFRS ska bli vida accepterade och användas världen över. Kritiker menar att IASB därför har fått acceptera större variationer och mindre tydlighet i de normer organisationen skapat. Ett andra problem är anpassningen till olika länders preferenser, IASBs ramverk tenderar till att vara mer generellt än FASBs (Nilsson 2010).
Sverige använder sig sedan 1995 av IASBs internationella ramverk, anledningen är att vi i Sverige anses ha en resursbrist hos de organ som fastslår normer och lagar och därför har vi valt att översätta IASBs regelverk (Nilsson 2010). FASB menar dock att de pengar IASB erhåller inte räcker för att skapa ett ramverk som bygger på väl accepterade normer. IASB finansieras genom donationer från privata aktörer och därmed kanske går i vissa specifika intressen enlig FASB (Nilsson 2010).
Hjelmström (1995) skriver att ramverket är ett nödvändigt redskap för normgivningen inom redovisningen. Hjelmström (1995) refererar till Solomons (1986) som förklarar hur ett ramverk kan hjälpa normgivningen. Han menade att vid upprättande av nya ramverk sparas resurser, då de grundläggande begreppen redan är fastställda och att man då slipper ägna tid för ytterligare grundläggande diskussioner. Vidare påstår han att rekommendationer som upprättas med stöd från ett befintligt ramverk kan förväntas mer konsistenta. Även kommunikation vad gäller redovisningsfrågor som förs mellan olika organ kan underlättas i
15 normgivninsprocessen, trovärdigheten förväntas även den öka då de nya rekommendationerna kan luta sig tillbaka mot ett redan accepterat ramverk (Hjelmström et.al 1995).
Kritik finns mot ramverken och ett antal författare har diskuterat hur väl ramverken fyller sin funktion. Kritikerna ifrågasätter bland annat om ramverket verkligen ger någon handledning vid redovisningsproblem. Stor kritik riktas även mot politisk inblandning. Hjelmström (1995) beskriver hur Miller (1985) menar att normgivningen är en politisk process och ramverket kan därför inte bidra till konsistenta rekommendationer. En konsekvens av detta är att definitionerna blir vaga. Detta i sin tur leder till att de ramverk som skall kunna stå emot påtryckningar från politiskt håll kan användas som ett redskap och motarbeta sitt eget syfte (Hjelmström et.al 1995).
2.1.1 Tillförlitlighet
Som ses i figur 1, sidan 12, är tillförlitlighet en primär egenskap som byggs upp av flera sekundära egenskaper, vi behandlar de egenskaper som IASB använder i sitt ramverk och beskriver dem nedan.
2.1.2 Neutralitet
Neutralitet är en av de ursprungsegenskaper som FASB anger i sitt ramverk. Även IASB inkulderar neutralitet i sitt ramverk och ser neutralitet som en av de egenskaper som är viktig för att informationen inte ska vara felaktig eller vinklad (Braam et.al 2006). Neutralitet skall förhindra att redovisaren eller någon annan med inflytande i redovisningen vinklar informationen för att uppnå ett visst önskat utfall (Falkman 2000). Oberoende av vem som sköter företagets redovisning och dennes enskilda preferenser ska alla redovisare redovisa samma resultat i slutändan (Nilsson 2010). Både FASB och IASB fastställer att neutralitet ska vara fri från felaktigheter, Artsberg (2005) menar också att FASB och IASB anser att neutralitet är att ekonomiska konsekvenser inte ska påverka hur ett företag väljer att utforma sin redovisning. Neutralitetsbegreppet är viktigare för de som fastställer redovisningsstandarder än för de som tillämpar dem, men begreppet betyder samma sak för de olika grupperna. Alla som arbetar inom redovisningsområdet måste ha neutralitet i åtanke (Demski et.al 2006). Vidare menar Demski (2006) att påverkan från olika grupper förekommer i redovisningen och att det kanske också borde förekomma, men utgångspunkten
16 för hela neutralitetsbegreppet är att redovisningsinformation ska återges så riktigt och ofelaktigt som möjligt. Informationen ska inte riktas eller styras för att uppnå ett visst önskat utfall. Enligt Demski et.al (2006) menar vissa att neutralitet i redovisningen är omöjlig på grund av det som kallas ”feedback effect”. Den redovisningsinformation som ges ut för ett företag påverkar i själva verket företaget, positivt eller negativt.
2.1.3 Försiktighet
Vid diskussion rörande neutralitetsbegreppet bör försiktighetsbegreppet nämnas (Demski et.al 2006). Med försiktighet menas att redovisningsinformationen ska iakttaga en viss försiktighet i det som rapporteras. Främst används försiktighetsbegreppet vid uppskattningar av osäkra förhållanden. Vidare är det av stor vikt att tillgångar eller skulder inte över- respektive undervärderas med avsikt. Artsberg (2005) skriver att FASB anser att försiktighet förvränger informationen och skapar större osäkerhet än säkerhet. Detta eftersom försiktighet t.ex. förespråkar att osäkra tillgångar hellre undervärderas och att osäkra skulder hellre övervärderas. Detta bidrar till att försiktighetsbegreppet kolliderar med neutralitetsbegreppet som säger att informationen inte får vara vinklad. Det är en av anledningarna till att FASB har valt att inte ta med försiktighet i sitt ramverk. Motsatt anser dock IASB att försiktighet är så viktigt i redovisningsinformationen att de väljer att ta med försiktighet som en sekundär egenskap. De framhåller dock att det inte är tillåtet att manipulera eller på något annat sätt medvetet förvränga informationen under begreppet försiktighet (Artsberg 2005). Försiktighet i redovisningen bör behandlas och användas varsamt, detta för att inte skapa en acceptans för att antingen över- eller undervärdera vissa instrument, om detta skulle vara fallet försvinner tillförlitligheten i redovisningen (Braam et.al 2006). Försiktighet handlar i stor mån om uppskattningar som nämndes ovan. Det är ofta upp till redovisaren att bedöma och bestämma livslängd, värde och värdering av instrument. På så sätt är det en subjektiv bedömning som sker och Nilsson (2010) menar att försiktighet aldrig kan vara en egenskap hos information eller redovisning, utan att det bara kan vara en mänsklig egenskap.
2.1.4 Validitet
Redovisning ska återge en korrekt bild av företagets ekonomiska ställning. Validitet är en viktig egenskap som ska skapa tillförlitlighet i redovisningsinformationen genom att fastställa att alla transaktioner och andra sorters händelser framställs på rätt sätt och går att hänvisa till
17 enskilda instrument (AASB 2009). Validitet i redovisningsinformationen skapas genom en korrelation mellan redovisningsmått och den ekonomiska utkomsten av händelsen (Braam 2006). Med detta menas att det som redovisas eller beskrivs i finansiella rapporter ska stämma överens med verkligheten.
Enligt Braam (2006) förs diskussioner om begreppet tillförlitlighet och det underliggande kvalitativa kriteriet valididitet. Detta huruvida validitet (faithful representation) ska ersätta tillförlitlighet som huvudbegrepp eftersom många anser att begreppen står för samma innebörd.
2.1.5 Innebörd före form
Med innebörd före form menas att den ekonomiska aspekten av en händelse/transaktion ska spela en större roll i redovisningen än den juridiska formen på händelsen/transaktionen (Artsberg 2005). För att redovisningsinformation ska vara valid som vi behandlar ovan, är innebörd för form en viktig egenskap. Det är viktigt att en händelse redovisas och presenteras i enlighet med de ekonomiska aspekter det tillför företaget, hellre än den juridikska innebörd som företaget får (AASB 2009).
2.1.6 Fullständighet
För att redovisningsinformation ska vara tillförlitlig för aktieägare och även för beslutsfattande personer i företaget bör informationen vara fullständig. Detta kan beskrivas med att alla händelser/transaktioner ska redovisas fullt ut vid företagets finansiella rapportering. Lennard (2007) menar att det är viktigt för aktieägare att se att allt redovisas, detta för att frågor kan ställas och besvaras (Lennard 2007). Det är allmänt vidhållet att kostnaden inte bör överstiga nyttan med att ta fram informationen och redovisa den. (Artsberg, 2005) Om så skulle vara fallet kan neutraliteten i redovisningsinformationen påverkas. Skulle fullständigheten i redovisningsinformationen vara bristfällig påverkas även andra sekundära egenskaper såsom relevans och materialitet negativt (Sandin 1996).
18 2.1.7 Verifierbarhet
För att redovisningsinformation ska vara verifierbar krävs att det finns en hög grad av stringens i olika mätningar av samma föremål (Horngren et.al 1990). Falkman (2000) säger att det måste finnas en verifikation till händelsen/transaktionen för att kunna skapa en koppling mellan verklighet och redovisning. Med det menas att för att mäta verifierbarheten ska en tredje part kunna kontrollera alla steg i utvecklingen, från det att transaktionen genomförs och det att en verifikation uppkommer till dess att transaktionen redovisas i företagets finansiella rapporter.
2.2 Framtid för kvalitativa kriterier
2006 påbörjades ett gemensamt arbete mellan IASB och FASB för att skapa ett gemensamt ramverk för kvalitativa kriterier. I dagsläget skiljer sig ramverken åt och de båda normgivarna anser att de olika egenskaperna måste förtydligas. Det förslag som fanns var att göra tillförlitlighet och relevans till fundamentala kriterier och jämförbarhet, verifierbarhet, förståelse och tidsriktighet till förstärkande kriterier, väsentlighet och materialitet skulle bli begränsande egenskaper. Förslaget betyder att IASB kommer att få ta bort några egenskaper och FASB får lägga till egenskaper, en slags kompromiss. Den viktigaste delen av arbetet är att utarbeta och förfina ramverket för att anpassa det till omvärlden och de förändringar som ständigt sker (IASB 2008).
2.3 Finansiella instrument
Definitionerna av finansiella instrument kan utläsas i IAS 39 och där delas de finansiella instrumenten upp i fyra olika områden som vi nedan förklarar. Dessa definitioner är viktiga för att förstå den resultatdel som finns på kapitel 4.
2.3.1 Finansiella tillgångar
En finansiell tillgång är en tillgång som ett företag erhåller eller kommer att erhålla ett kassaflöde ifrån. Tillgången kan vara i form av pengar, aktier eller rättigheter att erhålla pengar från ett annat företag eller rätten att byta instrument på ett sådant sätt som gynnar företaget ekonomiskt. (Deloitte, 2011)
19 2.3.2 Finansiella skulder
Finansiell skuld är motsatsen till vad finansiell tillgång står för. Skulden innebär att företaget har ett eller flera krav att betala eller lämna pengar till någon annan, därmed ett utflöde av pengar eller andra sorters tillgångar. Finansiella skulder kan också beskrivas som en rättighet för företaget att byta instrument på ett sätt som inte gynnar det egna företaget utan motparten. (Deloitte, 2011)
2.3.3 Egetkapitalinstrument
Egetkapitalinstrument är ett avtal som ger rätten till tillgångar i ett företag efter att skulderna i företaget har avräknats. Egetkapitalinstrument är alltså bland annat aktier eller andra sorters andelar i olika sorters företag, deras värde härleds alltså från ett annat företags eget kapital. (Deloitte, 2011)
2.3.4 Derivat
Derivatinstrument betecknas med hjälp av tre kännetecken hämtat från IAS 39:
1) dess värde förändras till exempel med ränta, valutakurser, pris på ett finansiellt instrument, kreditbetyg, råvarupris etc.
2) derivatet behöver inte härledas till någon nettoinvestering eller en inledande nettoinvestering som är av en mindre summa än vad som krävs för liknande avtal som reagerar liknande vid förändringar som nämns i punkt 1.
3) köp/försäljning regleras vid en framtida tidpunkt.
Derivat påverkas (liksom alla finansiella instrument) av det som sker på marknaden utanför företaget. Till exempel, ränteförändringar, valutakursförändringar etc. De vanligaste derivaten är optioner, terminer och swappar, dessa är så kallade ”off-balance-sheet-poster” vilket betyder att det till en början är diskutabelt om de ens bör tas upp i balansräkningen, det är först vid försäljning eller annat avslut som det sker en transaktion. Derivat behöver inte vara en fristående post i företagets redovisning utan kan uppträda i form av så kallade inbäddade derivat (ett derivat som tillsammans med ett annat finansiellt instrument bildar en post) (Artsberg 2005).
20
2.4 Undersökningsmodell
I den teoretiska referensramen väljer vi att först behandla de ramverk och den historia som finns på området gällande kvalitativa kriterier i redovisningen. Vidare väljer vi ut den kvalitativa egenskapen tillförlitlighet och dess underkriterier. Anledningen till att vi väljer just dessa egenskaper är den diskussion som förts på området sedan finanskrisen då det i vissa fall blev tydligt att redovisningsinformationen var bristfällig och därigenom saknade tillförlitlighet. För att vi ska kunna undersöka de båda regelverken IAS 39 och IFRS 9 bör vi också sätta oss in i de begrepp som dessa regelverk berör, nämligen finansiella instrument. Detta berör vi kortfattat i den teoretiska referensramen då det främst är tillförlitligheten vi vill undersöka.
För att ge en bild av hur arbetet med analys och emprisamling kommer att gå till visar vi genom en slags operationalisering hur arbetet fortlöper. Det första viktiga steget i uppsatsarbetet har varit att skriva och läsa in den teoretiska referensram som ska ligga till grund för det vi vill analysera och undersöka. Vidare har vi läst in oss på de två lagrum vi vill undersöka och därefter funderat på hur vi ska gå tillväga med urval och datainsamling till empirin. Vi har valt att samla och sammanställa empirin utifrån de finansiella instrumentens redovisning från det att ett företag erhåller instrumentet till dess att det avyttras. Dock väljer vi att behandla de empridelar som liknar varandra i efterföljande ordning. Den ordning vi således har valt för insamling av empri och analysering blir då; klassificering, omklassificering, värdering vid första redovisningstillfälle, efterföljande värdering, fair value option och inbäddade derivat. De fem första delarna hänger ihop samt följer en viss ordning för redovisningen, inbäddade derivat har vi däremot lagt till i vår undersökning eftersom detta går att relatera till shadow banking system vilket kom att bli ett begrepp under finanskrisen.
21 Figur 2, Analysverktyg med nyckelord
Modellen ovan visar tillförlitligheten och de kvalitativa kriteriernas samspel. För de olika kvalitativa kriterierna har vi skapat vissa punkter/nyckelord som har varit extra viktiga för oss i vårt empiri/analysarbete och som vi har haft i åtanke vid val av analysmaterial.
3. Metod
I detta kapitel kommer vi att beskriva och förklara de de metodval vi väljer att göra för att skapa oss en grund för undersökningen. Vi behandlar bland annat metodval, analysmodell och tillvägagångssätt.
3.1 Metodval
För att kunna besvara frågeställningen och vårt syfte kommer vi att använda oss av en innehållsanalys där vi väljer att läsa och analysera de två regelverken IAS 39 och IFRS 9. En innehållsanalys går ut på att forskaren undersöker ett eller flera dokument och analyserar innehållet på ett sätt så att forskaren kan dela in och studera datan i kategorier för att stödja eller motbevisa sina hypoteser (Bryman & Bell 2003). Innehållsanalysen bygger på att hitta sammanhängande aspekter i en eller flera texter, aspekterna som undersöks begränsas med
22 hjälp av forskningfrågor. Aspekterna bildar med hjälp av avgränsningen så kallade undersökningsenheter eller kategorier och i dessa mäter forskaren det denne önskar undersöka (Früh 1998).
Fördelen med innehållsanalysen som forskningsmetod är dess flexibilitet, forskaren kan välja fritt hur denne vill utforma metoden för att bäst passa sin undersökning. På så sätt ses innehållsanalysen också som replikerbar och som en bra metod att göra uppföljningar på, förutsatt att undersökningens olika steg noga beskrivs (Bryman & Bell 2003). Även Früh (1998) ser på innehållanalysen på detta sätt, han menar att det är forskarens preferenser och sätt att se på omvärlden som påverkar den data denne väljer att ta ut och analysera. Vidare menar han att det är forskarens plikt att utveckla sitt tankesätt för att på så sätt göra en rättvisande studie.
Isaksson vid Umeå universitet beskriver hur Hisu-Fang och Shannon, tolkar tre olika perspektiv av den kvalitativa innehållsanalysen. Vi väljer för vår metod riktad innehållsanalys; metoden är strukturerad och empirin studeras utefter tidigare forskning och olika teorier. Meningen som Isaksson beskriver att Hisu-Fang & Shannon ser med riktad innehållsanalys är att forskaren ska kunna jämföra sina resultat med resultat från tidigare forskning, men även att kunna diskutera resultaten med hjälp av olika teoretiska begrepp.
3.2 Vetenskapligt tillvägagångssätt
I bakgrunden och problemdiskussionen går vi in på finansiella instrument under finanskrisen. Där uppmärksammar vi att regelverken för värdering av finansiella instrument kommer att bytas ut. Det vi ämnar undersöka är huruvida tillförlitligheten i redovisninginformationen påverkas eller förändras när IAS 39 byts ut mot IFRS 9. För att gå tillväga med den kvalitativa innehållsanalysen på bästa sätt väljer vi att i den teoretiska referensramen behandla tillförlitlighet och dess egenskaper för att ifrån den informationen skapa en analys som hjälper oss att förstå hur tillförlitligheten borde se ut när man använder sig av de olika regelverken. Alltså inte hur enskilda företag väljer att tillämpa regelverken. Innehållsanalysen som vi utformar för uppsatsen kommer att ge oss en bra grund för att utveckla en analysmodell som vi kan följa oss av under arbetets gång och utifrån den kommer vi också att kunna analysera det vi läser i de båda regelverken. Forskningsmetoden hjälper oss också med att inte sväva ut från ämnet som vi vill undersöka. Med tillförlitligheten i åtanke kommer vi sedan att behandla
23 och läsa både IAS 39 och IFRS 9 ur ett kritiskt perspektiv där vi blir tvunga att ”läsa mellan raderna” för att kunna beskriva förändringarna i begreppet tillförlitlighet. Anledningen till detta är att vi behöver förstå hur redovisningsinformation påverkas av de olika paragraferna, vilket inte direkt står i lagtexten.
Ett alternativt tillvägagångssätt för vår undersökning hade varit att vi själva inte valt att läsa IAS 39 och IFRS 9, utan gjort kvalitativa intervjuer med personer som är insatta i ämnet. Bland annat har KPMG en särskild redovisningsenhet som tolkar dessa regler och lagar, dock så är inte IFRS 9 helt aktuellt ännu och därför väljer vi att själva läsa texterna och se oss som experter på området.
När vi läst lagrummen har vi använt oss av olika tekniker för att hitta de delar som vi valt att analysera. Vi har först och främst läst igenom lagrummen, därefter har vi gått tillbaka till den teoretiska referensramen för att läsa igenom de kvalitativa kriterierna. Vi valde sedan ut vissa delar som vi fann intressanta ur ett tillförlitlighetsperspektiv som antingen kommer att ändras eller behållas mellan lagrummen. Vi beskriver detta närmare i kapitel 2.4.
3.3 Undersökningsansats
Vår undersökning baseras på en smal och djup ansats med en innehållsanalys som forskningsmetod. Vid en smal och djup undersökning har forskaren några få undersökningsfall där denne går in på djupet i materialet för att skapa en bättre förståelse för det som önskas undersöka (Christensen et.al 2001). Ansatsen vid en kvalitativ riktad innehållsanalys beskrivs ofta som deduktiv (Hisu-Fang & Shannon 2005).
3.4 Hur har vi sökt och samlat information till teoretisk referensram
Vi har sökt mycket av vår teori via bibliotekets i Örebro universietet databas. För att finna information om tillförlitlighet har vi fått söka via nyckelorden kvalitativa kriterier, qualitative characteristics och conceptual framework. Vi har även sökt på internet för att bland annat hitta IASBs ramverk där de beskriver kvalitativa kriterier. Tillförlitlighet kan delas upp på olika egenskaper, dessa egenskaper har vi även sökt separat på både svenska och engelska. Exempelvis har vi för att finna neutralitet undersökt olika lagar och rekommendationer. Begreppet tillförlitlighet diskuterades mycket under 1950-1980-talet och vi har därför sökt i
24 äldre redovisningslitteratur eller litteratur/artiklar som beskriver denna. Bland annat har vi i de äldre böcker som vi har använt oss av studerat referenslitteraturen för att därifrån finna mer litteratur att läsa.
I sökningen efter finansiella instrument har vi främst använt oss av de böcker och databaser som finns om ämnet i universitetsbibilioteket.
3.5 Hur har vi sökt och samlat empiri
Vår empiri kommer att grunda sig i de två regelverk som finns på området, IAS 39 och IFRS 9. IAS 39 sökte vi efter på internet. Regelverket är det som företagen använder sig av idag för att värdera och redovisa sina finansiella tillgångar. Vi har laddat ner regelverket från Far Komplett som vi har tillgång till via universitetsbibliotketets söktjänster, vi laddade även ner de bilagor som finns till IAS 39 som beskriver hur tillämpningen av regelverkets paragrafer ska ske. IFRS 9 kommer från och med 2015 att tillämpas vid värdering av finansiella tillgångar. Det nya regelverket är ännu inte helt klart och därför är det inte lika lätt att få tag på. Vi har sökt efter detta via både internet, revisionsbyråer och lärare vid Örebro universitet. Vid ett handledarmöte på Handelshögskolan vid Örebro universitet fick vi ett ”exposure draft” av IFRS 9 av vår handledare, detta utgivet av IASB. Det ”exposure draft” av IFRS 9 som vi använder oss av är från 2009, därmed finns det vissa oklarheter och delar som inte är färdigställda. Vi har därför valt att efter vidare sökning använda den version av IFRS 9 som Nya Zeelands redovisningsorgan FRSB har gett ut 2010 under godkännande av IASFC som ett komplement. Nya Zeeland är ett av de länder som redan börjat använda IFRS 9 och i och med att versionen är ett år nyare så innehåller den ytterligare paragrafer på de områden som berörs i ”exposure draft” från 2009. Påpekas bör att de paragrafer som finns i ”exposure draft” stämmer överens med motsvarande i Nya Zeelands version, den senare innehåller dock ytterligare några paragrafer på varje delområde.
3.6 Analysmetod
Innehållsanalysen ger oss möjlighet att själva utforma hur vår analysmodell kommer att se ut, vi behöver alltså inte ta hänsyn till några regler för hur vi ska analysera den data vi undersöker och hur vi går tillväga i själva analysarbetet.
25 För att vi ska kunna analysera den information vi erhåller när vi undersöker regelverken har vi gjort en analysmodell som beskriver hur vi kommer att analysera den data som vi samlar in.
Figur 3, Analysmodell
Vi kommer först och främst att läsa om det kvalitativa kriteriet tillförlitlighet, detta för att vi ska skapa oss största möjliga kunskap om det vi ämnar undersöka i vår studie. Med hjälp av de kunskaperna kommer vi att göra tolkningar av tillförlitlighet som egenskap, för att sedemera kunna läsa IAS 39 och IFRS 9 på ett granskande sätt. Vi lyfter fram de saker som vi anser kan komma att påverka redovisningsinformationens tillförlitlighet. De effekter vi hoppas finna kommer vi senare att redovisa som skillnader eller likheter om så är fallet. Vi kommer att analysera alla de sex sekundära egenskaperna under tillförlitlighetsbegreppet. Däremot kommer inte samtliga att tas upp under varje empiriavsnitt, vi väljer endast de som är intressanta mot bakgrund av de delar i regelverken vi väljer att analysera.
3.7 Kritik mot metod
Innehållsanalysen anses i vissa fall inte vara en fullvärdig forskningsmetod. Metoden får en del kritik för att den dessutom är ostrukturerad och lämnar mycket öppet för forskaren att bestämma. Detta ses dels som en fördel med metoden, men risken är att forskaren inte lyckas avgränsa ämnet och bara lyckas skrapa på ytan i studien om denne inte har satt upp tydliga linjer för hur undersökningen ska gå tillväga (Bryman & Bell 2003). I vår uppsats så möter vi kritiken genom att vi på gruppseminarium får hjälp och tips från opponenter och handledare för att avgränsa oss och skapa den bästa metoden för vår uppsats. Vi är dessutom noga med
26 att använda oss av de nyckelord för tillförlitlighetens olika egenskaper som vi visar i modellen i kapitel 3.2.
3.8 Replikerbarhet
IAS 39 som finns ute idag kommer inte att förändras något, däremot så kommer IFRS 9 att kunna förändras innan det tas i bruk då vi bara har använt oss av ett utkast på hur den slutgiltiga versionen kommer att se ut. Synen på de kvalitativa kriterierna kommer kanske med förslaget på ett gemensamt ramverk från IASB och FASB att förändras, dock så kommer innebörden av begreppet tillförlitlighet och dess egenskaper troligtvis inte att ändras. Eftersom vi använder oss av en innehållsanalys som forskningsmetod där vi själva har lagt upp strukturen och där vi själva gjort vår analysmodell så kommer vår studie att kunna replikeras om man följer de steg vi har lagt upp. De steg vi använt oss av i analysen går att läsa om i kapitel 3.2 Vetenskapligt tillvägagångssätt. Slutligen är det våra tolkningar av de båda regelverkens innebörd på begreppet tillförlitlighet som vi kommer att undersöka, därför finns det möjlighet till olika tolkningar hos olika forskare på området. Med tanke på de möjliga forskarnas egna preferenser har vi valt att utförligt beskriva vårt tillvägagångssätt i uppsatsarbetet. Görs detta på rätt sätt ska framtida forskare kunna följa och replikera de steg som vi har gjort under arbetets gång och på så sätt komma fram till ett liknande resultat i en liknande undersökning.
4. Resultat
I resultatkapitlet kommer vi att framställa empiri som vi finner i regelverken IAS 39 och IFRS 9. Efter varje empiridel kommer en följande analys. Analysen bygger på att vi först har en allmän diskussion om tillförlitligheten om vardera empiridel. Efter det väljer vi ut ett par av de kvalitativa kriterierna som vi var för sig inleder med en allmän diskussion och sen behandlar de positiva effekter som kan ses i IAS 39 samt IFRS 9, därefter följer de negativa aspekterna. I vissa analyser väljer vi att redovisa positiva och negativa effekter för båda regelverken tillsammans, då regelverken inte skiljer sig.
27
4.1 Klassificering
I IAS 39 använder företagen vid klassificering av finansiella instrument fyra olika kategorier som företagets finansiella instrument ska delas upp i. Hur företaget väljer att kategorisera och klassificera sina instrument lägger sedermera grunden för hur de finansiella instrumenten ska värderas, vid ett första skede samt vid framtida räkenskapsår. De fyra olika kategorierna är; investeringar som hålls till förfall, lånefordringar och kundfordingar, finansiell tillgång/skuld som innehas för handel och verkligt värde via resultatet. Vi kommer nedan förklara de olika kategorierna och kommer senare i detta kapitel beskriva hur dessa ska värderas från det att de anskaffas till dess att de säljs.
- Finansiell tillgång/skuld värderad till verkligt värde via resultatet, eng. förkortn. FVPL
När företaget för första gången ska redovisa ett instrument kan det välja att värdera detta till verkligt värde via resultatet. Denna klassificering är enbart tillåtet om värderingen tydligt minskar felaktigheter, inkonsekvens i redovisningen och höjer trovärdigheten i värdering och redovisning av instrument. Det krävs att företaget lämnar upplysningar om de finansiella instrument som placeras under denna kategori. Upplysningarna ska inkludera beskrivningar huruvida kraven för klassificering har uppfyllts.
- Investeringar som hålls till förfall, eng. förkortn. HTM
Detta kan beskrivas som finansiella tillgångar eller skulder (ej derivat) som har en fast löptid eller där det finns fastställda betalningar under perioden för innehav. Om företaget under innevarande räkenskapsår eller de två föregående åren har sålt eller omklassificerat instrument (som legat under kategorin och är av en betydande summa) före förfallotiden så bör företaget inte använda denna kategori.
- Lånefordringar och kundfordringar, eng. förkortn. LAR
Finansiella tillgångar eller skulder (ej derivat) som inte är noterade på en aktiv marknad och som i likhet med föregående kategori har fastställda eller möjlighet till att fastställa betalningar. Skillnaden mellan denna kategori och den föregående är att det i denna kategori ska vara tillgångar/skulder som inte finns på en aktiv marknad.
28 - Finansiell tillgång/skuld som innehas för handel, eng. förkortn. AFS
Som kan förstås av kategorins namn gäller den här klassificeringen tillgångar/skulder som innehas och har skaffats med avsikt att säljas. Vanligtvis för att tjäna pengar på det. Ett exempel på detta kan vara aktier (egetkapitalinstrument), det finns även vissa derivat som kan placeras under kategorin.
IFRS 9 frångår de fyra kategorier för klassificering som IAS 39 hänvisar företagen att använda sig av. IFRS 9 publicerar istället två modeller (Business Model Test & Contractual Cash Flow Characteristics test) som hjälper företagen i klassificeringen av finansiella instrument. Modellernas huvudsyfte är att bestämma hur företagen ska värdera sina instrument, antingen genom verkligt värde eller upplupet anskaffningsvärde. Detta ses dock som en slags klassificering som ska motsvara den klassificering som IAS 39 rekommenderar. IFRS 9 bygger sina modeller efter samma koncept som IAS 39, där de fyra kategorierna värderas till verkligt värde eller upplupet anskaffningsvärde, dock använder sig inte IFRS 9 av någon regelrätt klassificering så som i IAS 39.
De två modellerna konstrueras av företagen för att passa de finansiella instrument som företagen äger. Det är inte företagets ledning som bestämmer hur modellerna ska se ut. Modellerna baseras och utformas efter företagets natur och hur företaget väljer att hantera sina finansiella instrument, istället för att undersöka instrumentens natur och risker. Sålunda kan företaget genom modellerna bestämma hur man ska handskas med sina instrument (t.ex. om de innehas för handel) och hur de ska värderas. Modellerna får inte vara anpassade till ett enskilt instrument, men kan vara anpassade till en grupp instrument.
I likhet med IAS 39 finns det i IFRS 9 en klassificering som ger företagen möjlighet att klassificera finansiella instrument till verkligt värde (Fair Value Option) om detta skulle ge en mer tillförlitlig bild av instrumentet. Fair Value Option behandlas mer ingående i del 4.5 av resultatkapitlet.
29 Nedan visas ett exempel på hur ett Business Model test kan se ut. Exemplet är hämtat från KPMG och visar hur ett företag bestämmer klassificering och värdering med hjälp av att följa modellens olika steg. Vi ser i modellen de tre kategorier som utgör IFRS 9 klassificering, nämligen verkligt värde via resultat, upplupet anskaffningsvärde och fair value option.
Figur 3. Exempel på Business Model, KPMG (källa: bild 1)
4.1.1 Tillfölitlighet i klassificering
Tillförlitlighet är viktig i detta första skede, klassificering. Detta eftersom klassificeringen bestämmer hur företaget vidare ska värdera sina finansiella instrument. Processen går ut på att företaget först klassificerar och väljer kategori för instrumentet, vilket avgör hur värderingsarbetet ska gå till. Det kan i slutändan leda till vinst eller förlust för företaget. På så sätt kan klassificering ses som en viktig aspekt ur tillförlitlighetsperspektivet. I nedanstående del av detta avsnitt har vi valt att diskutera neutralitet, försiktighet och fullständighet vid klassificering.
30 Klassificering av finansiella instrument kan ses som ett måste då det blir mer korrekt eftersom olika instrument behöver värderas olika då de skiljer sig i sin natur. Neutralitet betyder att företaget skall redovisa utan att på förhand ha ett visst önskat utfall för till exempel ett finansiellt instrument. Frågan blir då, hur neutralt ett företag över huvudtaget kan göra klassificeringar, då det förutsätts att företaget redan på förhand har ett förutbestämt mål med instrumentet för att kunna klassificera det. I detta skede så faller neutralitetsbegreppet i och med att företagen inte neutralt på förhand kan se vad som kommer att ske i framtiden utan använder sig av en subjektiv bedömning. För att öka säkerheten tillåter regelverken företagen att omklassificera de finansiella instrumenten.
De fyra kategorier i IAS 39 som vi nämner ovan har kriterier vilka fastställer att det inte lämnas utrymme för redovisarens egna preferenser när denne klassificerar instrumenten. Detta påverkar neutraliteten positivt. Bland annat då neutralitetsbegreppet innebär att olika oberoende redovisare ska komma fram till samma sorts klassificering av liknande finansiella instrument.
IFRS 9 är mindre komplex än IAS 39 när det gäller klassificering. IASB har valt att utforma rekommendationer för två modeller som ska hjälpa till i beslutsfattandet när företaget klassificerar. Klassificeringen som grundar sig på dessa modeller resulterar i slutändan i två olika alternativ för klassificering. Det kan ses som en bidragande faktor till högre neutralitet då den enskilde redovisaren endast använder modellerna och därmed inte kan påverka valet själv. De exempelmodeller som vi har tagit del av innehåller enbart ja- och nej-frågor, vilka ger tydliga riktlinjer som i sin tur minskar risken för felaktigheter. Bland annat kan tänkas att redovisarens egna preferenser lämnas litet utrymme i klassificeringen i och med detta.
I de lagrum vi har tagit del av finner vi inga större riktlinjer för hur modellerna ska utformas, det kan tänkas att de kommer att publiceras i ett senare skede. Om så inte skulle vara fallet kan neutraliteten sjunka då det alltså är helt upp till företagen att själva skapa modellerna och sedan följa dessa, vilket är inte är någon garanti för att neutraliteten tas i beaktning. Att olika redovisare skulle utforma modellerna lika utefter de bristande riktlinjer som idag finns känns omöjligt, detta gör även att neutraliteten i det här avseende försämras i IFRS 9. Idén med modellerna kan ses som en bra idé för att öka neutraliteten. Detta då de skapar ett tydligt mönster för företagen och dess redovisare att följa vid klassificering, men det är modellbyggandet som kan vara en kritisk punkt.
31 Intressenter kan tänkas ställa frågan huruvida företaget som har utformat modellerna haft en neutral uppfattning om hur dessa ska se ut. Vid en första anblick kan det verka ganska enkelt att manipulera modellerna efter sina egna preferenser i detta skede. Regelverket har dock tagit hänsyn till detta genom att i lagrummet framhålla att utformningen av modellerna ska ske efter hela företagets ställning på marknaden och företagets avsikter med instrumenten.
Försiktighet
Försiktighet ska motverka att över- eller underskattningar sker med finansiella instrument. Försiktighet rör främst värdering, dock så är klassificeringen ett första steg i värderingen av finansiella instrument och är därför av vikt.
I IAS 39 finns en klassificering som kan användas enbart om det skapar mer tillförlitlighet i den information som redovisas. Tillförlitligheten ska uppnås genom att värderingen sker till verkligt värde. En möjlig anledning till att denna klassificering till verkligt värde finns är det faktum att ett företag kan inneha instrument som eventuellt skulle kunna värderas till upplupet anskaffningsvärde men att företaget inte med säkerhet kan fastställa att detta skulle ge en korrekt bild av instrumentet. Då kan denna klassificering till verkligt värde ge större tillförlitlighet och försiktighet. I och med att klassificeringen tillåter verkligt värde, förebygger regelverket att över respektive undervärderingar sker eftersom verkligt värde inte går att kontrollera för den enskilde redovisaren. I IFRS 9 finns en liknande möjlighet, klassificeringen benämns Fair Value Option och beskrivs senare.
Fullständighet
Fullständighetsbegreppet belyser värdet av att inget får utelämnas ur redovisningsinformationen. Ett problem vad gäller fullständighet i klassificering är att de kategorier som finns måste vara uteslutande så att inga möjliga utfall kan komma att hamna utanför någon kategori och att alla instrument redovisas för intressenterna.
IAS 39:s kategorier är tämligen breda och omfattande, de har även garderat sig mot fullständighetsproblem som skulle kunna uppkomma om det fanns ett finansiellt instrument som inte passar bra i någon kategori. Garderingen bygger på att företag kan klassificera till verkligt värde om detta ökar tillförlitligheten i redovisningsinformationen. På så sätt är det omöjligt att inte hitta en klass för ett finansiellt instrument, informationen blir därigenom fullständig. Fullständigheten förbättras ytterligare av att intressenter ganska enkelt kan få all
32 information och kunskap om de kriterier som krävs vid klassificering om man följer IAS 39:s rekommendationer.
IFRS 9:s modeller som företagen använder vid klassificeringen av finansiella instrument bidrar till fullständighet då alla instrument passar in. Det finns ingen annan möjlighet än att komma fram till en klassificering när modellerna följs. Det som är oklart för intressenten är huruvida modellerna kommer att publiceras för allmänheten. Om de publiceras finns det möjlighet för intressenten att följa upp kategoriseringen genom de olika stegen i modellen och därmed få fullständig information om klassificeringen. Annars kan informationen om klassificering ses som ofullständig då intressenterna inte kan ta del av processen och därigenom inte skaffa sig en egen uppfattning.
4.2 Omklassificering
I IAS 39 är omklassificering ett noga beskrivet avsnitt. Det tas upp en rad paragrafer som behandlar många undantag från det som kan ses som en huvudregel. Huvudregeln är att en omklassificering skall ske om det kan motiveras att detta skulle göra redovisningsinformationen mer tillförlitlig. Ifall ett finansiellt instrument inte längre uppfyller de kriterier som initialt fanns för att klassificeras i en kategori så anses det öka tillförlitligheten om företaget väljer att omklassificera instrumentet. Det är även tillåtet att omklassificera om företaget byter inriktning eller avsikter med sina finansiella instrument. Det finns dock begränsningar, företag får till exempel enbart omklassificera ifall instrumentet omvärderas till verkligt värde och inte tvärtom. Det vill säga, företag får inte omklassificera från kategorin finansiella tillgångar/skulder värderade till verkligt värde via resultatet till någon annan kategori. En eventuell vinst eller förlust vid omklassificering av instrumenten skall redovisas i totalresultatet.
I IFRS 9 är det möjligt att göra en omklassificering endast när det sker en ändring i Business Model och instrumentet på så sätt hamnar i en annan värderingskolumn. Vidare kan instrument omklassificeras om de ändrar sin natur och därigenom får ett annat utfall i modellen. Vinst eller förlust vid omklassificering skall redovisas i resultaträkningen. Även i IFRS 9 finns det begränsningar för när en omklassificering får ske, företag får inte omklassificera en finansiell skuld enligt det Nya Zeeländska regelverket.
33 4.2.1 Tillförlitlighet vid omklassificering
Tillförlitligheten i omklassificering är lika viktig som vid klassificering. Som nämndes i föregående avsnitt så lägger klassificering och därmed även omklassificeringen grunden för värdering och i slutänden eventuell vinst eller förlust för företaget. Omklassificering krävs för att ett företag ska kunna omvärdera ett instrument ifall dess natur ändras och det därigenom passar bättre in i en annan kategori. I kommande del av avsnittet kommer vi diskutera neutralitet, försiktighet och fullständighet.
Neutralitet
IAS 39 ger klara riktlinjer för när en omklassificering skall ske vilket minskar redovisarens inverkan och valmöjligheter. Riktlinjerna som vi menar tar sig form av de paragrafer som finns i lagrummet, i dessa står tydligt när och vad som får och inte får göras.
IFRS 9 framhåller att företagen skall omklassificera om modellerna skulle kräva det, därigenom litar IFRS 9 på att modellerna fungerar och att dessa följs på ett korrekt sätt. Om modellerna är korrekt konstruerade ser vi inget problem i att en omklassificering skulle ske neutralt. Neutraliteten kan påverkas positivt genom omklassificering om en ny modell är mer neutral än vid den första klassificeringen utformas.
Eftersom båda lagtexterna är tydliga i hur omklassificering ska gå till och när företaget får företa sig en omklassificering, anser vi att risken för att redovisaren omklassificerar ett instrument för att företaget ska uppnå ett bättre mål minskas avsevärt och det höjer neutraliteten.
De negativa effekterna vi kan se gällande modellerna i IFRS 9 är om de inte är korrekt sammansatta eller att företaget skapar nya modeller som inte stämmer överens med de gamla. Då kan neutraliteten påverkas på ett negativt sätt.
Försiktighet
Försiktighet rör främst värdering av finansiella instrument. Försiktigheten går ut på att instrumenten inte skall bli över- respektive undervärderade. I och med att det i båda regelverken är tillåtet att omklassificera, bidrar detta till hög försiktighet i båda regelverken. Om ett instrument förändras och därigenom kan vara över- respektive undervärderade krävs att en omklassificering sker för att instrumentet fortsättningsvis ska vara korrekt värderat.
34
Fullständighet
Fullständighet i omklassificering innebär främst att alla instrument skall kunna hamna i en kategori och information om hur detta skett finns tillgänglig för olika intressenter. Det är även fullständigt om omklassificeringen på ett bra sätt kompletterar den ursprungliga klassificeringen
Då förutsättningarna kan ändras både vad gäller företaget och de finansiella instrumenten, anser vi att det är bra att företagen har möjlighet att omklassificera sina instrument, så att detta ökar fullständigheten i redovisningen.
Om omklassificering inte hade varit möjligt enligt regelverken så skulle finansiella instrument kunna vara felvärderade och därigenom ofullständiga i sin information.
4.3 Värdering vid anskaffningstillfället av finansiella tillgångar och skulder
Vid företagets första värdering av ett finansiellt instrument rekommenderar IAS 39 att alla slags instrument ska värderas till verkligt värde (klassificeringen spelar ingen roll vid denna tidpunkt). Verkligt värde är det värde företaget köpte eller på något sätt förvärvade det finansiella instrumentet för. Vidare ska företaget tillföra eventuella transaktionskostnader som är direkt hänförliga och uppkommer vid köp av finansiella instrument. IAS definition av verkligt värde bygger på fortlevnadsprincipen. Verkligt värde ger en bild av det finansiella instrumentets kreditvärdighet och är ett överenskommet pris mellan köpare och säljare (det återspeglar dock inte vad företaget skulle få betalt om till exempel en tvångsförsäljning skulle behöva genomföras). Det IAS 39 tar upp gällande värdering till verkligt värde plus transaktionskostnader gäller enbart för de finansiella instrument som är värderade till verkligt värde via resultatet.
IFRS 9 har inte förändrat konceptet från IAS 39, det gäller alltså att alla finansiella instrument vid första redovisningstillfället skall värderas till verkligt värde via resultatet. Transaktionskostnader som är hänförliga till det finansiella instrumentet ska tillföras värdet på instrumentet.
För att illustrera köp och försäljning av finansiella instrument med transaktionskostnader kommer här ett exempel. En finansiell tillgång köps för 100 kr, provision för transaktion är 4 kr, vid det första redovisningstillfället är tillgången värd 104 kr och ska värderas till detta. Vid
35 nästa redovisningstillfälle är marknadspriset fortfarande 100 kr för instrumentet, om vi säljer tillgången får vi betala 3 kr i transaktionskostnad. Den eventuella försäljningsavgift (transaktionskostnad) vi skulle få om vi sålde tillgången räknas inte in i värdet, tillgången är värd 100 kr och värderas till det. Inköpstransaktionen räknas som en förlust på 4 kr och redovisas i övrigt totalresultat. Företagen har även möjlighet att skriva av förlusten på 4 kr under året och den bokförs då som en kostnad i resultaträkningen.
Både IAS 39 och IFRS 9 har i sina bilagor rekommendationer på hur värdering till verkligt värde ska ske. För företagen är det enklast om det finns en aktiv marknad och att de kan värdera sina instrument efter marknadsvärdet, men bilagorna nämner också hur företagen ska gå tillväga vid värdering till verkligt värde på en icke-aktiv marknad. Företagen ska då undersöka äldre transaktioner eller transaktioner mellan olika oberoende parter för liknande instrument, företagen ska därefter genom olika tekniker uppskatta vilket värde instrumentet ska värderas till. Dessa värderingstekniker kan bland annat vara; observation av marknad, förvaltningskostnader, kreditrisker etc.
4.3.1 Tillförlitlighet i värdering vid första värderingstillfället
Värdering vid första värderingstillfället är viktigt ur tillförlitlighetsperspektivet då företagets tillgångar och skulder ofta ger intressenter en bild av företagets ställning. Om första värderingen skulle vara felvärderad så kan ett sämre respektive förbättrat resultat förklaras med att investeringar har skett till ett högt respektive lågt värde, vilket skulle vara missvisande. Nedan analyserar vi begreppen; neutralitet, försiktighet, valididet, innebörd före form och fullständighet.
Neutralitet
Neutralitet vid värdering är mycket viktigt för att inte påverka resultatet för företaget. Både IAS 39 och IFRS 9 har utformat sina rekommendationer för värdering vid första tillfället på ett sådant sätt att det lämnas litet utrymme för icke neutrala beslut. IAS 39 och IFRS 9 skiljer sig inte vad gäller rekommendationer vid värdering vid första redovisningstillfället, vi redovisar därför fördelarna med regelverken tillsammans eftersom båda kräver att företaget värderar till verkligt värde vid anskaffningtillfället.
