Örebro universitet Örebro University
Institutionen för naturvetenskap och teknik School of Science and Technology 701 82 Örebro SE-701 82 Örebro, Sweden
Examensarbete 15 högskolepoäng C-nivå
FLEXIBILITET I BOSTÄDER
Lizette Berggården
Byggingenjörsprogrammet 180 högskolepoäng
Örebro vårterminen 2016
Examinator: Camilla Persson
FÖRORD
I detta arbete har flexibilitet i bostäder undersökts. Mitt intresse för ämnet började under andra året på min utbildning när jag fick projektera bostäder. Jag insåg att flexibilitet i planlösningar är ytterst viktigt i och med samhällets snabba utveckling.
Jag vill tacka alla medarbetare på Winell & Jern Arkitekter AB som hjälpt mig med frågor om bland annat bostadsplanering med mera under arbetets gång. Tack för att jag fick en egen arbetsplats på ert kontor.
Jag vill även tacka min handledare Basam Behsh som stöttat mig under hela arbetets gång, speciellt med frågor om bostadsutformning.
SAMMANFATTNING
I dagsläget har samhällsutvecklingen en hög takt vilket innebär ständiga förändringar i omvärlden. Bostäder är något som bland annat förändras i takt med samhällsutvecklingen. I och med utvecklingen behövs planlösningar som är enkla att förändra. För att åstadkomma detta kan projektörer beakta framtida möjligheter för förändringar i planlösningar under projekteringsskedet.
I arbetet har flexibilitet i planlösningar hos bostäder studerats. Flexibilitet innebär kortfattat att förändringar i planlösningar ska kunna göras enkelt och utan någon större kostnad. Fokus har varit på planlösningar i bostäder från två tidsperioder, därav miljonprogrammet
(Bostadsbyggande i Sverige år 1965-1975) och nutid (år 2005-2015). Arbetet beskriver om typen av planlösning påverkar flexibiliteten, om flexibilitet är förändrat över tiden, varför flexibilitet i bostäder behövs och vad god flexibilitet i planlösningar ger möjlighet till.
Lagstiftning om bostadsutformning har studerats för att förstå vad som styrt
bostadsutformningen under respektive tidsperiod. En viktig skillnad mellan lagstiftningarna är att man gått från normkrav till funktionskrav. Det har även studerats om människans
boendeförhållanden i bostaden från 1960-talet och framåt för att förstå bostadsutvecklingen.
Arbetet är baserat på en kvalitativ metod där fakta främst insamlats från publicerade böcker som lästs textkritiskt. En analys av planlösningar från miljonprogrammet och nutiden har gjorts. Metoden blev framgångsrik genom att bra kriterier gjordes innan analysen som kunde indikera på om planlösningarna hade god flexibilitet eller inte.
Analysen av planlösningarna från respektive period gjordes för att undersöka om flexibilitet är förändrat över tiden. I analysen jämfördes öppna och slutna planlösningar för att studera om planlösningstypen påverkar flexibiliteten, resultatet av arbetet tyder på att
planlösningstypen påverkar flexibiliteten. Slutna planlösningar representerar miljonprogrammets tid och öppna planlösningar representerar nutid.
Nyckelord: bostadsplanering, bostadsutveckling, bostad, planlösning, miljonprogrammet,
ABSTRACT
The development of Swedish society today is happening fast. With this comes that the surrounding enviroment of residental area is facing constant changes. The recidences change with the same speed as the social development. As a result floorplans of recidences have to be easy to change. To achieve easy transformable floorplans planners should pay attention to the possibility of transforming during the design stage.
In this work flexible floorplans of residences have been studied. Flexible floorplans mean that changes can be made easily to the floorplan and at a low cost. The focus of this work have been to look at residential floorplans from two different periods. The first period is the time of the ”million programme” (residential building programme during year 1965-1975 in Sweden) and the second period is the present time (year 2005-2015). The work describes why flexible floorplans are needed, which opportunities the flexibility gives, if flexibility is time-related or unchanged over time and if an open floorplan or closed floorplan affects the flexibility.
Legislation regarding residential design has been studied to understand which rules have controlled the floorplannings during the different times. One essential difference between legislation and rules from the time periods is that in the first period, the law set the standard requirements and nowadays it sets functional requirements. The human way of life in the housing has been studied from the 1960´s until today to understand the requirements of housing development.
The work is based on a qualitative method where facts mainly have been collected from published books that have been read critically. An analysis of floorplans from the ”millione programme” and the present has been performed. The method has been successful due to having clear criteria set before the analysis to indicate if the floorplan had good flexibility or not.
The analysis of the floorplans was made for each time period to examine if flexibility is time-related or unchanged over time. In the analysis open and closed floorplans were compared to see if the type of plan affects the flexibility. Closed floorplans represent the ”million
programme” period and open floorplans represent the present.
Keywords: Residential planning, housing development, residence, floorplan, the ”million
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1 INLEDNING ... 3
1.1 Bakgrund ... 3
1.2 Syfte ... 4
1.3 Avgränsning ... 4
1.4 Tidigare studier om flexibilitet i byggnader ... 5
2 METOD ... 6
2.1 Validering/ Reliabilitet ... 6
2.2 Metodkritik ... 6
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ... 8
3.1 Lagstiftning om bostadsutformning ... 8
3.1.1 Utformning av bostäder under år 1965-1975 ... 8
3.1.2 Utformning av bostäder år 2015 ... 11
3.2 Bostadsutveckling ... 13
3.2.1 Hushåll från 1960-talet till 1980-talet ... 13
3.2.2 Hushåll 1990-talet och 2000-talet ... 14
3.2.3 Miljonprogrammets bostad ... 15
3.2.4 Bostadsutformning under 1960-talet till 1980-talets slut ... 16
3.2.5 Bostadsutformning idag ... 17
3.3 Bostadsutformning – funktion och egenskaper ... 17
3.3.1 Bostadens rum, aktiviteter och funktioner ... 17
3.3.2 Egenskaper för en god funktion i bostaden ... 19
3.3.3 Flexibel planlösning ... 20
3.3.4 Sluten planlösning ... 20
3.3.5 Öppen planlösning ... 20
3.3.6 Tillgänglighet ... 20
3.3.7 Bostadens möblerbarhet ... 21
3.4 Faktorer som påverkar flexibiliteten ... 21
3.4.1 Hustyper och fönstersättning ... 21
3.4.2 Stomsystem ... 22
3.4.3 Schakt ... 24
3.4.4 Tekniska installationer ... 25
4 RESULTAT OCH ANALYS ... 26
4.1 Analys av planlösningar ... 26
4.1.2 1 rum och kök ... 27 4.1.3 2 rum och kök ... 29 4.1.4 3 rum och kök ... 31 4.1.5 4 rum och kök ... 34 4.1.6 Sammanställning analys ... 36 5 DISKUSSION ... 37 5.1 1 rum och kök ... 37 5.2 2 rum och kök ... 37 5.3 3 rum och kök ... 38 5.4 4 rum och kök ... 39 5.5 Övergripande sammanfattning ... 39 6 SLUTSATS ... 41 6.1 Samband ... 41 6.2 Schakt ... 41 6.3 Stomme ... 41 6.4 Tillgänglighet ... 42 6.5 Dörr- och fönsterplacering ... 42 6.6 Övergripande slutsats ... 42 7 REFERENSER ... 43
1 INLEDNING
Bostäder står ständigt inför förändringar i funktion och form på grund av utvecklingen i samhället och därför är det viktigt att kunna anpassa planlösningar för framtida behov. För att ge bättre möjlighet till förändring efter behov behövs planlösningar som är enkla och inte för kostsamma att förändra.
Rapporten handlar i huvudsak om flexibilitet hos planlösningar i bostäder. En analys har gjorts som består av en jämförelse av miljonprogrammets planlösningars flexibilitet med nutida planlösningars flexibilitet. En introduktion ges till varför flexibilitet i planlösningar behövs, vidare ges historia om hur människors levnadsstil i bostaden har förändrats sedan miljonprogrammet byggdes för att förstå de förändrade behoven över tiden.
Något som var annorlunda i jämförelse med idag var lagstiftningen som fanns när miljonprogrammet byggdes. Därav har en sammanfattning av denna lag om bostadsutformning gjorts. Det är viktigt att förstå denna eftersom den påverkade
planlösningens utformning under denna tid. Rapporten innehåller även en sammanfattning av dagens lagstiftning om bostadsutformning.
Sammanfattningsvis behandlar rapporten främst flexibilitet hos planlösningar där det undersöks vad flexibilitet är, varför det behövs, om öppen och sluten planlösning påverkar flexibiliteten och om flexibilitet i planlösningar är tidsanknutet. Rapporten behandlar även historia om människans olika hushåll från 1960-talet fram till 2010-talet för att förstå hur människans behov och förväntningar på bostaden har förändrats. Lagstiftningen från idag och från miljonprogrammet tid har studerats för att förstå hur de påverkade bostadsutformningen från respektive tid.
1.1 Bakgrund
Efterfrågan på olika typer av bostäder ändras med tiden på grund av samhällets utveckling. Idag byggs bostadshus för att användas i minst 100 år och därav bör byggnaden kunna förändras under dessa år [1]. Om bostäder ska kunna formas efter utvecklingen i samhället är det viktigt att nya utformningar av planlösningar kan ske på ett icke kostsamt sätt. Därför är det viktigt att beakta en kommande förändring i planlösningen redan när byggnaden
projekteras. Det är även viktigt att hushåll efter behov kan ändra sina bostäder enkelt.
Hushållssammansättningen i bostaden är något som förändras över tiden. Ibland får familjen ett till barn eller så flyttar en yngre vuxen hemifrån. När en sådan förändring sker behöver de boende kunna förändra sin planlösning efter behov. Det är då viktigt att kunna skapa ett extra rum eller riva en vägg för att få ett större rum i bostaden. Om det är god flexibilitet i bostaden kan detta enkelt ordnas. För att underlätta denna förändring kan projektörerna redan i
projekteringsskedet beakta en sådan förändring.
I början av 1900-talet så hade de svenska hemmen inte något badrum eller toalett i sina bostäder. Först på 1930-talet byggdes nyproducerade bostäder med ett badrum [1]. Eftersom byggnaderna från tidigt 1900-tal inte var projekterade för ett badrum i bostäderna så behövdes utrymme tas från ett annat rum i planlösningen. I framtiden kanske det behöver skapas ett utrymme för något annat rum som i dagsläget är okänt. Av denna anledning behöver dagens planlösningar göras anpassbara.
En större generell förändring i de svenska planlösningarna har skett. Innan 1980-talet var slutna planlösningar vanliga. Mellan 1980- till 1990-talet skedde en förändring i de svenska planlösningarna till en mer öppen planlösning. Frågan är om äldre planlösningar från tiden innan öppna planlösningar som ska renoveras idag är tillräckligt flexibla för att åstadkomma en förändring till en öppen planlösning. Att under projekteringsskedet beakta flexibilitet i planlösningen är viktig för förändringar som dessa.
Eftersom samhället har genomgått dessa förändringar i planlösningarna är frågan om flexibiliteten har blivit bättre med tiden. Har projektörer börjat beakta flexibiliteten i
planlösningar mer sedan miljonprogrammet byggdes? Då samhällets tekniska utveckling sker i allt fortare takt bör detta beaktas mer i dagens projektering av bostäder i jämförelse med då miljonprogrammet byggdes.
Det är svårt att förutspå vilka förändringar som kommer att ske i framtiden i bostädernas planlösningar. Däremot kan bostäder projekteras för att vara flexibla. Två viktiga faktorer som framförallt påverkar flexibiliteten är stomsystemet och schaktens placering i en bostad. Placeringen av schakten kommer troligen att vara konstant under hela byggnadens livscykel och därav är det viktigt att deras placering studeras noggrant för en framtida förändring av planlösningen. Behovet av flexibla bostäder är en bostadskvalité som behövs och ger möjlighet till förändring i planlösningen i takt med samhällsutvecklingen.
1.2 Syfte
Syftet med arbetet är att besvara följande frågeställning:
Vad menas med flexibilitet hos planlösningar och vad bidrar det till?
Påverkar öppen respektive sluten planlösning flexibiliteten i en planlösning? Har flexibilitet i planlösningar förändrats över tiden eller är det oförändrat?
Vilka skillnader är det i lagstiftningen om bostadsutformning från miljonprogrammets tid i förhållande till idag?
Vilka förändringar har skett i människors levnadsstil i bostaden som gör att flexibla planlösningar behövs?1.3 Avgränsning
Hållbara bostäder och en god bostadskvalité är idag ett krav när nya bostäder utformas. Arkitektarbetet handlar delvis om att ta hänsyn till de sex bostadskvalitéerna för en god boendemiljö: upplevelse, samband, generalitet, flexibilitet, effektivitet och tillgänglighet [2]. I detta arbete har en inriktning gjorts på bostadskvalitén flexibilitet.
Eftersom flexibilitet omfattar hela byggnaden så har arbetet begränsats till att bara undersöka planlösningars flexibilitet i bostäder inom befintlig lägenhetsyta. Planlösningarna som undersökts kommer från flerbostadshus från miljonprogrammet och nutiden då de representerar två olika lägenhetstyper.
1.4 Tidigare studier om flexibilitet i byggnader
Caroline Abrahamsson och Johanna Waltersson på Uppsala universitet skrev år 2014 ett arbete om flexibla byggnader. Deras arbete handlar om hur en förskola kan utformas för att i framtiden kunna omvandlas till ett äldreboende. Deras arbete skiljer sig i förhållande till detta arbete eftersom deras undersökta flexibilitet handlar om att i framtiden kunna omvandla till en ny verksamhet och med ett nytt ändamål. Deras inriktning är att omvandla från förskola till exempelvis ett äldreboende och detta arbete handlar om flexibilitet inom en befintlig bostads planlösning [3].
Stefan Lara Torres och Sara Wåhlberg på KTH (Kungliga tekniska högskolan) skrev år 2015 ett examensarbete om flexibelt byggande och flexibelt boende. De inriktade sig främst på flexibilitet hos mindre bostäder. De har skrivit arbetet för att det är brist på många mindre bostäder i dagsläget i Sverige men det är något som kan förändras och därför ville de komma fram till hur en mindre bostad kan omvandlas till en större bostad i framtiden. Detta arbete skiljer sig från detta arbete på så sätt att de har skissat och gett förslag på planutformning för mindre bostäder som i framtiden kan göras till större bostäder vid nya behov. Som tidigare nämnts handlar flexibiliteten i detta arbete om flexibilitet inom befintlig bostadsyta [4].
Johanna Tuulse på KTH skrev år 2014 ett arbete som hette Boende för förändring där hon ger flera konceptförslag på hur byggnader kan utformas för att bli flexibla. Hon sammanfattar även olika demografiska förändringar. Detta arbete skiljer sig mot arbetet som sammanfattats i denna rapport genom att hon undersökt en hel byggnad och inte bara inom en planlösning i en bostad [5].
2 METOD
I arbetet har en kvalitativ metod använts för att inhämta fakta under arbetets gång. Genom den kvalitativa metoden som använts så har den fakta som inhämtats studerats textkritiskt. Då en kvalitativ metod inte innehåller experimentförsök som en kvantitativ metod gör så kan denna metod inte heller jämföras med något tidigare genomfört försök.
Lagstiftningen från miljonprogrammets tid har studerats för att förstå utformningen av miljonprogrammets planlösningar. Skriften God bostad 1960 har lästs och tolkats. Dagens lagstiftning har också granskats där Boverkets byggregler 2015 om bostadsutformning har sammanfattats för att förstå nutida utformning av planlösningar.
För att inhämta fakta om människans levnadsstil i bostaden har litteratursökning gjorts. Böcker har sökts på bibliotekshemsidor för att hitta relevant litteratur och sedan har böckerna lånats både fysiskt och via internet för att läsa och inhämta fakta.
I analysarbetet som bestod av att jämföra planlösningar från miljonprogrammets tid och nutid togs ritningar fram på planlösningar från miljonprogrammet och nutida projekterade
lamellhus. För att kunna jämföra planlösningarna rättvist togs kriterier fram. Antalet uppfyllda kriterier för respektive planlösning sammanfattades sedan i en tabell för att sammanfatta analysen. Följande fall av planlösningar jämfördes utifrån kriterierna för att undersöka flexibiliteten hos respektive planlösning:
1 rok nutida planlösning jämfördes med 1 rok från miljonprogrammets planlösning. 2 rok nutida planlösning jämfördes med 2 rok från miljonprogrammets planlösning. 3 rok nutida planlösning jämfördes med 3 rok från miljonprogrammets planlösning. 4 rok nutida planlösning jämfördes med 4 rok från miljonprogrammets planlösning.
2.1 Validering/ Reliabilitet
Teorin baseras på publicerade böcker, för att säkerställa inhämtad information har flertalet böcker läst och jämförts för att se att fakta överensstämmer. Fakta som lästs i böcker har även jämförts med fakta från internetsidor som ytterligare gett bekräftelse på korrekt fakta.
Innan analysen i arbetet nedtecknades kriterier för flexibilitet som undersöktes om de uppfylldes hos planlösningarna. Genom detta blev det en rättvisande bedömning i analysen för respektive planlösning. Eftersom flexibilitet inte direkt kan mätas med en kvantitativ metod så gjordes dessa kriterier. Det antecknades för respektive planlösning hur många kriterier som uppfylldes som sedan sammanfattades i en tabell.
2.2 Metodkritik
I analysen har planlösningarna jämförts utifrån olika kriterier och därav anses det vara en rättvis behandling när flexibiliteten undersöktes. Antingen så uppfylldes kriteriekravet eller så uppfylldes det inte. Eftersom flexibilitet i en planlösning inte kan mätas kvantitativt så kan metoden inte ge lika stor noggrannhet som det annars skulle ha gett vid en kvantitativ metod.
I arbetet har endast planlösningar från lamellhus analyserats från respektive perioder. För att få en mer utförlig analys borde exempelvis loftgångshus och punkthus även ha undersökts.
För att få en ännu större noggrannhet kunde planlösningar från 1900-talet fram tills idag även ha undersökts.
Det bör även nämnas att litteratur som publicerades år 1985 har använts på grund av att det inte fanns senare litteratur inom ämnesområdet.
3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER
3.1 Lagstiftning om bostadsutformning
Svensk bygglagstiftning ändras ständigt, sedan miljonprogrammet byggdes har en stor förändring skett från normkrav till funktionskrav. Normkraven skulle följas strikt där både mått och ytor var bestämda för att säkerställa funktionen i bostaden. Funktionskrav handlar istället om att bostaden ska kunna uppfylla funktioner men inte hur de ska uppfyllas.
1 januari 1968 kom Svensk byggnorm 67 (SBN 67) som innehöll normkrav för
bostadsbyggande. Denna svenska byggnorm gavs ut i flera upplagor därefter, den sista trädde i kraft den 1 januari 1982 och hette Svensk byggnorm 80 (SBN 80). Denna lagstiftning kom att gälla ända fram till 1 juli 1987 då den ersattes med Plan- och bygglagen (PBL) som än idag utgör vår lagstiftning. 1 januari 1994 tillkom Boverkets byggregler (BBR) som innehöll funktionskrav istället för normer [6].
Standard och norm är två grundläggande begrepp inom lagtexterna som bör förstås. En standard innebär att något är frivilligt att använda om inte en myndighet hänvisar till den i sina föreskrifter för då blir standarden bindande. I standarden finns bland annat
standardiserade produkter, metoder, symboler och termer med flera. Standardisering används för att effektivisera, förenkla och säkerställa funktion. I Sverige finns Swedish Standards
Institute (SIS) som fastställer Svensk standard (SS). SIS ger bland annat ut underlag om
standard för projektering av bostäder. Standarden för bostäder innehåller exempelvis mått på möbler, inredning, utrustning, dörrar och passageöppningar. SIS ger även ut en standard om redovisningsteknik, Bygghandlingar 90 (BH 90) som beskriver hur ritningar ska redovisas [7].
Norm är en standard som är fastställd och ska följas utav alla [8]. Under miljonprogrammet användes normer för att säkra en minimumstandard i de svenska bostäderna. Normerna användes som utformningskrav på bostäderna och var grunden för att ett statligt lån eller bygglov skulle ges [9].
3.1.1 Utformning av bostäder under år 1965-1975
Under mitten av 1900-talet genomfördes utredningar och förslag för att åstadkomma en långvarig och god boendestandard i de svenska hemmen. Hemmets forskningsinstitut tillsammans med Statens Råd för Byggnadsforskning var organisationer som arbetade med detta. Deras arbete resulterade i normer, regler och råd vid bostadsbyggande. God bostad
1960 är en skrift som utvecklades för att ge de svenska hemmen en god boendestandard.
Denna skrift utvecklades senare till styrande regler i Svensk byggnorm 1967 [1].
I skriften God bostad 1960 beskrivs att bostadsforskning och studier av problem i detalj har varit grunden för normerna i skriften. Dessa normer kom att prägla bostadsbyggandet under miljonprogrammens år. Studier på människors bostadsboendevanor blev grunden för normerna som kom att forma bostäderna. God bostad 1960 innehåller bestämmelser om funktioner som bostaden skulle innehålla och normer som ansågs borde tillämpas på denna tid [10].
I skriften sägs att bostadens storlek inte bara bestäms av storleken på rummen utan också utav lägenhetens antal rum. Antalet rum i bostaden bestämdes av antalet personer som bostaden
var avsedd för. Den dagliga användningen av bostaden ska ge plats för funktioner som
samvaro, måltider, lek och vila. På natten skulle bostaden ge utrymme för lämpliga sovplatser i lämpligt antal beroende på familjestorlek som bostaden var avsedd för. Rummens mått bestämdes utifrån möblering, funktioner och friytor. Det ställdes krav på att projektören skulle förvissa sig om att bostadens planlösning fick en allmän användbarhet [10].
Lägenhetsytorna som ritades av projektörerna hade på 1960-talet begränsningar. Det fanns minimumytor och maximumytor som skulle följas. Om maximumytan överskreds skulle det tolkas som att projektören skulle studera om bostadens planlösning. Följande ytor i tabell 1 nedan visar på de ytor som är minimumytor respektive maximumytor för 1-4 rum och kök under miljonprogrammet [10].
Tabell 1 – Min- respektive maximumytor för 1-4 rum och kök baserat på skriften God bostad 1960 [10].
Lägenhetsstorlek Minimumyta [m2] Maximumyta [m2]
1 rum och kök 35 40
2 rum och kök 55 60
3 rum och kök 65 75
4 rum och kök 85 100
1 rum och kök var främst projekterat för ett enpersonshushåll men det kunde även accepteras att två personer bodde i lägenheten. I God bostad 1960 står det att 2 rum och kök bäst lämpar sig för hushåll med två personer så att ett eget rum kan vara för sömn. 3 rum och kök lämpade sig för familjer som hade ett barn i hushållet. Det fanns en trångboddhetsnormpå denna tid som innebar att det skulle bo högst två personer per rum där köket var frånräknat. Dock var det acceptabelt för familjer med två till fem barn att bo i en lägenhet som var 2 rum och kök eller större [10].
Köket var en central del i bostaden under miljonprogrammets bebyggelse. Hushållsarbetet skedde främst här men även många måltider. Mamman i familjen tillbringade större delen av sin tid i köket och så även småbarnen i familjen. Därav planerades köket som ett centralt rum i lägenheten som angränsade till övriga delar i bostaden. Köket skulle nås från hallen, entrén eller en passage. Rummet skulle ha mycket ljusintag, lättarbetade ytor, trivsam arbetsmiljö samt vara rymligt. Vanligen kunde ett sovrum eller vardagsrum ha samband med köket, det vill säga att rummet kunde nås från köket [10].
Köken planerades på denna tid utifrån arbetsytor, lämpliga arbetsställningar och
förvaringsutrymmen. Storleken på ytan i köket var beroende av hushållsstorleken. Lägenheter som var 2 rum och kök eller större skulle vara utrustade så att det fanns en avställningsyta eller diskbänk intill spisen och ytterligare en yta på andra sidan spisen på minst 300 mm. Överskåpen i köket skulle ha en minsta sammanlagd längd på 2800 mm. Skafferi och kylskåp skulle finnas i köket som var 600×600 mm. Frys ritades inte in under denna tid i köken, däremot gjordes en reservplats om det skulle tillkomma i framtiden i och med den tekniska utvecklingen [10].
Köket skulle även inrymma en matplats eller en angränsande matplats i intilliggande rum eller utrymme, för matplatsen krävdes en golvyta på minst 10 m2. Antalet matplatser skulle
beräknas till antalet personer som bostaden var avsedd för. I familjelägenheter skulle två matplatser finnas, en för vardagsmåltider och en för festmåltider där platsen för festmåltider
skulle inrymma fler personer än vad lägenheten var avsedd för. Den minsta bredden på matplatsen var 2100 mm och lämpligt mått var 2300 mm om det var väggar på båda sidorna. Måttet mellan köksbänkarna skulle vara minst 1100 mm [10].
Vardagsrummet var en samlingsplats för familjen och en central del i lägenheten när miljonprogrammets planlösningar projekterades. Rummet var till för vila, avkoppling,
underhållning, umgänge med gäster samt lättare arbete. I 2 rum och kök och en mindre 3 rum och kök kunde i vissa fall vardagsrummet nyttjas som sovplats av föräldrarna, i detta fall fick inte rummet användas som något genomgångsrum. Den möblering som skulle få plats i vardagsrummet var bland annat tv, soffgrupp, soffbord, bordsgrupp, förvaringsmöbler och radiogrammofon [10].
För att möbleringskraven skulle kunna utföras i vardagsrummet skulle golvytan uppgå till minst 20 m2. Bredden på rummet skulle inte understiga 3600 mm såvida inte rummet låg i längdriktning med fasaden för då kunde det vara smalare. Fönster och dörrars placering skulle ge möjlighet till goda möbleringsmöjligheter. Genom att från vardagsrummet ha direkt
kontakt med andra rum kunde en större rymlighet skapas i lägenheten, möbleringsmöjligheten kunde dock påverkas och även ljudisoleringen [10].
När det gällde sömn och vila i bostäder från 1960-talet så skulle barn och föräldrar ha skilda sovplatser. I varje sovrum skulle inte mer än två barn behöva sova och ingen person skulle sova i köket eller vardagsrummet. Barn som var 12 år eller äldre skulle ha ett eget sovrum. Sängen i sovrummet skulle inte behöva placeras under ett fönster och inte heller längsmed en yttervägg [10].
Skriften God bostad 1960 säger att sovrummets möblerbarhet var beroende av golvytan, rummets proportioner samt dörr- och fönsterplacering. Det stora föräldrasovrummet skulle ha en yta på minst 12 m2 för att kunna inrymma två sammanställda enkelsängar på 1000 mm var och två sängbord på vardera sida som hade en bredd på 700 mm. För de övriga sovrummen som var avsedda för två personer krävdes en yta på minst 10 m2 per sovrum. Dessa två olika typer av sovrum skulle kunna möbleras med sängarna skilda från varandra i rummet för att skapa mångsidig användbarhet [10].
Sovrum kunde även göras för att en person skulle sova där, detta kallades halvrum och skulle vara minst 7 m2. Sovrummen skulle i övrigt kunna nås från hall, kök eller vardagsrum och inte via ett annat sovrum. Köket förespråkades som ingång till sovrummet framför
vardagsrummet [10].
Badrummet utformades likvärdigt det som vi har idag. Badrummet skulle minst rymma ett tvättställ, ett badkar och en wc-stol. För boenden som var tänkta för fem personer eller fler skulle ett separat toalettrum utöver badrummet anordnas som inrymde wc-stol och tvättställ, se figur 14. Möjligheten att tvätta fanns både inom bostaden och i en gemensam anläggning för tvätt. Badrummet skulle placeras i anslutning till entrén. I de fall där både badrum och toalettrum fanns kunde badrummet placeras i anslutning till sovrummen som visas tydligt i figur 14. Att få dagsljus i badrummet var inget krav, det fick bedömas till huskroppens bredd och möjlighet att få dagsljus [10].
Klädkammare eller garderober var också ett krav i bostäderna. För en lägenhet som var på 2 rum och kök skulle en klädstång med totallängd på 3000 mm finnas. För tillkommande rum utöver 2 rum och kök adderades 600 mm klädstång per rum, alltså 3600 mm klädstång i 3 rum
och kök och så vidare. I lägenheter av storleken 1 rum och kök kunde klädstången begränsas till enbart 1800 mm. Klädkammarens placering skulle vara placerad i anslutning till ett allmänt utrymme och en garderob kunde placeras i ett sovrum. Garderobernas placering fick dock inte påverka rumsformen ofördelaktigt eller sängplaceringar [10].
Från hallen skulle ett kök, vardagsrum, badrum eller toalett kunna nås. Ytan i hallen fick inte vara för liten utan skulle inrymma hushållets och eventuellt gästers ytterkläder. I
familjeboenden skulle en kapphylla på minst 1000 mm bredd och 600 mm djup finnas. Inom hallen fanns krav som sa att det skulle kunna inrymmas en spegel och en stol [10].
3.1.2 Utformning av bostäder år 2015
Följande avsnitt handlar om regler som gäller för byggande i Sverige idag år 2015, det är en sammanfattning av de regler som gäller för utformning av en bostad i ett flerbostadshus. Sammanfattningen utgörs av Boverkets byggregler (BBR) och Svensk standard (SS). BBR innehåller krav på bostaden som ska följas och hänvisningar till andra skrifter. SIS ger ut SS 91 42 21:2006 som är en standard om byggnadsutformning som innehåller mått på möbler, inredning, utrustning och betjäningsareor, standarden baseras på aktiviteter [11]. Även SS 91 42 22:2006 ges ut av SIS och har studerats, den handlar om funktionsplanering i bostäder [12].
I BBR kap 3:22 står det att en bostad ska dimensioneras, disponeras, inredas och utrustas för en långsiktig användning. BBR (år 2015) har 12 punkter i kap 3:22 som ställer krav på vad bostaden ska innehålla, de sammanfattas nedan [13]:
Minst ett rum för personhygien
Inredning och utrustning för personhygien Rum eller avskiljbar del för daglig samvaro Rum eller avskiljbar del för sömn och vila Rum eller avskiljbar del av rum för matlagning Inredning och utrustning för matlagning
Utrymme för måltider i eller i närheten av rum för matlagning Utrymme för hemarbete
Entréutrymme med plats för ytterkläder m.m.
Utrymme för att tvätta och torka tvätt maskinellt om gemensam tvättstuga saknas Utrymme för förvaring
Inredning för förvaring
Utöver dessa punkter står det även att en balkong, uteplats eller liknande bör finnas, detta är ett allmänt råd. Vid dimensionering av mått och inredning är det SS 91 42 21:2006 som är lämplig att använda [13].
Tillgänglighet är enligt lag ett krav i dagens bostäder, det gäller vid nybyggnation och
ombyggnation. Tillgänglighet innefattar bland annat dörrar som ska utformas så att en rullstol kan passera genom och så att en person som sitter i rullstolen kan stänga eller öppna dörren, det gäller samtliga rum i bostaden. Övriga passager i bostaden ska också vara utformade så att en rullstol kan passera. För varje plan i ett flerbostadshus ska följande rum och utrymmen kunna nås av en person med rullstol: entrédörr till lägenhet, samtliga rum i lägenheten, balkong, terrass och uteplats. Av hygienrummen i bostaden ska minst ett ha tillgänglighet för
personer med nedsatt rörelseförmåga. Normal nivå är den som bör användas för bostäder för att uppnå tillgänglighet, denna sammanfattas i SS 91 42 21:2006 [13].
Det finns idag bestämmelser om vad lägenheter ska innehålla för funktioner beroende på storlek. För bostäder som har maximalt 35 m2 boarea (BOA) så ska bostaden innehålla funktioner för daglig samvaro, sömn och vila, personlig hygien samt matlagning. Dessa funktioner förutom personlig hygien får finnas i samma rum utan att vara avskiljbara. Daglig samvaro, sömn och vila får överlappa varandra, måltider och hemarbete får också överlappa varandra [13].
Bostäder som har en kvadratyta mellan 35-55 m2 BOA har andra bestämmelser. BBR säger här att det räcker att sovrummet eller köket är avskiljbart från övriga lägenheten. Bostaden behöver inte ha plats för en parsäng. Bostäder som har mer än 55 m2 BOA till ytan ska dock ha plats för en parsäng och utformas för antalet personer som är tänkt ska bo i bostaden [13].
SS 91 42 22:2006 sammanfattar tolv punkter om funktioner som bostaden bör innehålla, funktionerna är följande [12]: Entré Samvaro Arbete Måltid Matlagning Sömn Personhygien Tvätt Förvaring Förråd Aktiviteter inomhus Aktiviteter utomhus
För dessa funktioner sammanfattar SS 91 42 22:2006 även lämpliga mängder på möbler, inredning och utrustning. Mängderna utgår från bostadens storlek. Samtliga mått anges i M, 1 M = 100 mm.
År 1987 kom en ny bygglagstiftning i Sverige med funktionskrav. Som tidigare nämnts så hittas i SS 91 42 21:2006 lämpliga möbleringsmått för en bostads långsiktiga användning. Standarden främjar delvis tillgänglighet för personer med nedsatt rörelseförmåga. I SS 91 42 22:2006 är det som tidigare också nämnts fokus på funktionsplaneringen i en bostad [14].
Entrén i dagens bostäder ska vara tillgängliga för personer med nedsatt orienterings- och rörelseförmåga samt vara användbar för sin funktion. Om hallen är en del av en korridor bör den vara minst 1,3 m bred. Golvet i hallen bör väljas med hänsyn till att det ska vara lätt att köra rullstol på samt vara halksäkert [14].
Lagstiftning från miljonprogrammet hade krav på bredd och area i vardagsrum. Idag ser lagstiftningen annorlunda ut och det finns endast funktionskrav på att vardagsrummet exempelvis bör inrymma soffa, matgrupp, tv med fler. För sovrum beräknas det få plats en
säng med ett funktionsutrymme kring sängen för exempelvis städning och passage [14].
Lagstiftningen från miljonprogrammets tid hade ett krav på en matplats i närheten av köket, det har även lagstiftningen idag. Matplatsen ska vara dimensionerad för antalet som bor i lägenheten samt ha plats för gäster. En bostad idag ska även ha ett utrymme för hemarbete eller studier eftersom behovet har ökat [14].
Dagens krav på hygienrum är relativt lika de som var när miljonprogrammets byggdes. De ska inrymma tvättställ, wc-stol och dusch. Det som skiljer sig i lagstiftningen är dock
tillgängligheten i badrummet. En person som sitter i rullstol ska kunna besöka hygienrummet vid behov. Dimensionerande mått för badrumsutrustning hittas i SS 91 42 21:2006.
Tvättmöjlighet ska inrymmas i lägenheten med ett mått på minst 600×600 mm om inte en gemensam tvättstuga finns i nära anslutning [14]. Nedan i figur 1 visas ett exempel på ett badrum med höjd tillgänglighetsnivå, det vill säga att badrummet har en utökad tillgänglighet för individer med nedsatt funktionsförmåga. Normalt sett har bostäder normal
tillgänglighetsnivå, detta kommer att beskrivas mer utförligt senare i arbetet.
Figur 1 – Höjd tillgänglighetsnivå i ett badrum [11].
3.2 Bostadsutveckling
När bostäder utformas finns det många aspekter att beakta för att få en god planutformning i bostaden. Bland annat tas hänsyn till de olika rummen och vad de ska fylla för funktion samt vilka aktiviteter som rummen ska fungera för. Utöver detta finns det egenskaper som en bostad bör uppfylla för att ge en fullgod funktion. Hushåll ändras med tiden vilket bidragit till olika efterfrågan på bostäder, i kommande avsnitt beskrivs bland annat hushåll från 1960-talet och fram till 2010-talet. Även olika planlösningstyper och tillgänglighetsnivåer kommer att beskrivas.
3.2.1 Hushåll från 1960-talet till 1980-talet
Människans familjesammansättning i boendet är något som förändrats över tiden och påverkat planlösningars utformning i bostäder. Under 1960-talet var andelen ensamhushåll 20 % och under 1980-talet hade en ökning skett till 33 %. Hushåll med tre eller flera personer på
1960-talet var 53 % och senare under 1980-1960-talet hade en minskning skett till 36 %. Under
miljonprogrammet hade det byggts så många bostäder att utbudet av lägenheter gav möjlighet för ensamstående eller ett vuxet barn att skaffa sig en egen bostad vilket statistiken visar [15].
Ändring i skilsmässolagen år 1974-1975 bidrog till att kärnfamiljer splittrades och nya mindre hushåll bildades [16]. Med kärnfamilj menas ett hushåll med två vuxna med gemensamma barn. Två nya typer av hushåll bildades i och med ändringen i skilsmässolagen, då tillkom ensamhushåll och blandfamiljer. Med blandfamiljer avses två vuxna som bor tillsammans men har minst ett barn som inte är gemensamt. Med ensamhushåll avses hushåll bestående av enbart en person. År 1980 var cirka 25 % av hushållen med barn inte en kärnfamilj [15].
Under 1970-talet när miljonprogrammet fortfarande pågick ökade småhushållen i Sverige som statistiken tidigare visat. Småhushållen utgjordes främst av pensionärer som var en eller två personer men också av unga vuxna och studerande. År 1970-1975 utgjorde småhushållen 29 % och år 1975-1980 hade andelen sjunkit till 15 %. Minskningen av antalet
ensamboendehushåll hänger främst samman med den minskade produktionen av bostäder efter år 1974 när miljonprogrammet var avslutat [15].
Kollektivboende var en ny boendeform som blev vanlig under 1960-talet. Den främsta orsaken var att många kvinnor hade börjat arbeta och fick för hög arbetsbelastning om de skulle sköta hushållsarbetet samtidigt som arbetet. Hushållsarbetet skulle genom den nya hushållstypen skötas kollektivt, det vill säga gemensamt med andra hushåll. Exempelvis lagades mat gemensamt i kollektivboendet [8]. På 1960-talet kom en ny variant av kollektivboende med en gemensam bostad där främst yngre människor bosatte sig tillsammans utifrån praktiska skäl och ideologier. Genom ett gemensamt hushåll kunde boendekostnaden minimeras [15].
Dessa tidigare nämnda typer av hushåll leder till olika efterfrågan av bostäder på
bostadsmarknaden. I och med att nya målgrupper av hushåll tillkommer på marknaden är det viktigt att enkelt kunna förändra en bostad efter framtida behov utan någon större kostnad.
3.2.2 Hushåll 1990-talet och 2000-talet
Under perioden år 1990 till 2009 ökade de svenska hushållen från 3,9 miljoner till cirka 5,3 miljoner. Det beror bland annat på att befolkningen i Sverige har blivit allt äldre samtidigt som antalet ensamhushåll har ökat. Flertalet hushåll har resulterat i färre antal personer i genomsnitt per hushåll, från år 1990 till år 2009 hade antalet personer per hushåll minskat från 2,2 till 1,7 [17]. Med färre antal personer per hushåll ökar behovet av mindre bostäder.
Småhushållen är en bidragande faktor till denna sänkning av antalet personer per hushåll. De ensamstående föräldrahushållen och singelhushållen är idag stor. Ensamstående förälder är de som bor ensamma med minst ett barn och singelhushåll är individer som bor ensamma. I somliga ensamhushåll och singelhushåll är den ekonomiska situationen ansträngd vilket har lett till att dessa hushåll har inneboende i sina bostäder. I och med detta blir ekonomin mindre begränsad för den ensamstående eller singelhushållet [17]. Detta ställer krav på ett extra rum för den inneboende i bostaden.
Sambohushåll är idag också vanligt, exempelvis två vuxna som bor tillsammans. De vuxna lever ofta ett socialt liv och har många vänner eller familj på besök vilket betyder att
hemifrån. I vissa hushåll arbetas det hemifrån en del av tiden och andra som driver eget företag har exempelvis sin arbetsplats och egen mottagning för kunder i hemmet [17]. I och med detta kan bostaden behöva utformas efter hushållets behov.
Barnfamiljerna i dagens samhälle har oftast två föräldrar som arbetar, ibland arbetar föräldrarna hemifrån vilket ställer krav på en arbetsplats i hemmet. Barnen går vanligen på skola eller dagis på dagarna när föräldrarna arbetar. Det är vanligt att föräldrarna har ett sovrum och barnen har oftast också ett eget sovrum men ibland delar barn också på samma rum [17].
Den stora bostadsbristen på mindre lägenheter i Sverige har lett till att allt fler ungdomar väljer att dela lägenhet med fler ungdomar eller kompisar där varje person har ett varsitt sovrum. De gemensamma utrymmena i bostaden som vardagsrummet används bland annat för att arbeta, titta på tv och umgås. Kollektivboende idag finns också där de boende är alltifrån unga vuxna till äldre vuxna. Umgänge i kollektivet och med andra vänner är en stor del av de kollektivboendes vardag. Det är en fördel att bo tillsammans i kollektiv eftersom kostnaden för boendet blir lägre i jämförelse med om personen bor själv [17].
De ovan nämnda hushållen leder till en ny efterfrågan på bostäder. Exempelvis behöver ensamhushållet med en inneboende ett extra rum, helst ska detta vara privat för den inneboende. Om det är flexibilitet i planlösningen kan det enkelt ordnas inom befintlig bostadsyta.
3.2.3 Miljonprogrammets bostad
År 1960 var det bostadsbrist i Sverige. Många lägenheter i landet var små och ungefär hälften av befolkningen bodde i en lägenhet på 2 rum och kök. Lägenhetsstandarden i majoriteten av bostäderna var gammal och omodern. År 1964 beslutade Sveriges riksdag om
miljonprogrammet som skulle bli en byggperiod under år 1965-1975. Miljonprogrammet innebar att 100 000 bostäder skulle byggas per år under en tioårsperiod. Staten stöttade under denna tid kommunerna ekonomiskt för att de skulle kunna genomföra det omfattande
bostadsprogrammet [18].
För att klara denna radikala bostadsproduktion stimulerade staten stora byggserier,
elementbyggnationer och system för platsgjutning. Det var den ökade industrialiseringen i Sverige som gav utrymme för att bygga så många nya bostäder och i så stor skala. De nya bostadsområdena under denna tid präglades utav biltrafiken, normer och myndighetskrav. En estetisk idé var att från motorvägen skulle bostadshusen synas. Byggnaderna placerades så att de skulle kunna upplevas under höga farter från motorvägen. Samtidigt som detta var i åtanke så skulle stadsrummet i bostadsområdena även skiljas från trafik för att skapa intimitet [18].
Innan miljonprogrammet började byggas gjorde myndigheterna ett regelsystem med normer som skulle ge de svenska hushållen en högre standard i bostäderna än vad som då var. I köket blev det bland annat förändringar i bänklängder beroende på lägenhetsstorlek samt ett nytt krav om bänkskivans höjd. Den tidigare sammanfattade skriften God bostad 1960 innehöll dessa normer, regler och råd vid bostadsbyggandet [1].
Miljonprogrammets bostäder visar tydligt hur en sluten planlösning kan se ut. När
planlösningarna projekterades så ritades rum vanligen med två till tre öppningar till andra rum i lägenheten, se figur 14. Detta bidrog till många dörrar i lägenheten och stor rörelsefrihet
mellan rummen. Möjlighet att kunna stänga och skapa mer privata rum skapade en flexibilitet eftersom lägenheten kunde delas in i både privata rum och allmänna rum. Det är en stor tillgång att ha fri rörlighet mellan rummen eftersom lägenheten kan användas på olika sätt. Flertalet dörrar mellan rummen har dock en negativ inverkan på rummets möblerbarhet och ljud som lättare sprids [18].
Husdjupen i miljonprogrammets lamellhus var ofta djupa. Denna djupa husbredd bidrog till att planlösningarna blev tvärgående. Rummen blev långa och smala, trapphusen mörka och badrummen likaså mörka. I figur 14 visas tydligt att rummen är långa och smala. De långsmala rummen begränsar även möbleringsmöjligheten [18].
En större förändring skedde under miljonprogrammet, de tidigare hemmafruarna började arbeta. Därav strävades det efter att minimera tid för kvinnan i köket eftersom hon inte längre hade tid för långkok eller bakning. Frysskåpet blev en nyhet och bidrog till att hushållen kunde köpa hem färdiglagad mat att förvara i frysskåpet [18].
Miljonprogrammets planlösningar ser annorlunda ut jämfört med dagens planlösningar. Parallellkök var vanligt under denna tid då köket fungerade som ett genomgångsrum till exempelvis vardagsrum eller sovrum. År 1960 blev tv:n vanlig i de svenska hemmen. Detta bidrog till att vardagsrummet blev en allmän plats där familjen samlades för att titta på tv [18]. I vardagsrummet fanns också oftast flertalet bokhyllor för att förvara böcker som var viktigare på denna tid än idag när det mesta är digitaliserat [1].
Denna förändring som skett har krävt att planlösningarna går att ändra och möblera på olika sätt. I framtiden kommer det ske nya förändringar som ställer krav på att flexibilitet finns i planlösningar.
3.2.4 Bostadsutformning under 1960-talet till 1980-talets slut
År 1974 fanns norm 3 som sa att ett hushåll var trångbott om varje barn eller ensamstående vuxen inte hade ett eget sovrum för sömn. Senare under 1980-talet kom dock en norm om utrymmesstandard som accepterade att två barn delade sovrum. Forskning har visat att ett större sovrum för barn är bättre än ”sovceller”, därav delade sovrum. Under tidsperioden 1960-1980-talet fanns det normer som sa att per sovplats i lägenheten skulle det finnas en arbetsplats med ett bord och en stol [15].
Vardagsrummet är ett gemensamt utrymme för umgänge i en bostad. Skillnader i människors livsstil i bostaden leder till att rummet används och möbleras på olika sätt. Under 1960-, 1970- och 1980-talet var vanliga möbler i vardagsrummet bland annat bokhyllor, tv,
ljudanläggning, akvarium, piano och bardisk. Den finare matplatsen placerades ibland även i vardagsrummet [15].
Köket är en viktig plats för umgänge. När ett kök planeras är det viktigt att ta hänsyn till de behov som finns och vem som ska använda köket. Under 1980-talet hade den fina matplatsen i vardagsrummet och köksmatplatsen i det flesta hem ersatts av bara en matplats i köket. Matplatsen användes då även för att göra läxor och hemarbete [15].
Redan på 1940-talet dominerade badrum i familjebostäder som hade badkar, tvättställ och wc-stol. Badrummen var inte tillgänglighetsanpassade på denna tid. Rummet användes främst för att tvätta sig, använda wc:n men även för att raka sig, sminka sig och byta om. I badrummet
förvarades bland annat handdukar, hygienartiklar och smutstvätt. På 1980-talet fanns en norm som sa att lägenheter som var större än 3 rum och kök skulle ha ett extra toalettrum utöver badrummet, se figur 12 [15].
3.2.5 Bostadsutformning idag
I nutid så har trenden gått mot en öppen planlösning i de svenska bostäderna vilket främst innebär att hall, vardagsrum och kök inte skiljs åt av väggar i planlösningen som tidigare nämnts. Tillsammans bildar de tre rummen en stor allmän yta att vistas på som utgör ett öppet samband. Det går oftast efter behov att avskilja köket och vardagsrummet med en vägg i dessa öppna planlösningar. Sovrummen nås vanligen från vardagsrummet eller hallen. Hallen i dessa öppna planlösningar har ofta en främre del och en inre del, den inre utgörs utav köket och vardagsrummet och den främre av entrén. Badrummet ansluter idag vanligen till hallen och har ofta både tvättmaskin och torktumlare som ersatt den gemensamma tvättstugan. Bostäderna är numera även byggda med normal tillgänglighetsnivå så att en individ med funktionshinder kan besöka bostaden [17].
Köket har som tidigare nämnts ofta ett öppet samband med vardagsrummet. I vissa hem förekommer köksöar, vid denna kan mat lagas eller fungera som ett alternativ till köksbord. Köksön gynnar det sociala när exempelvis gäster är på besök genom att mat kan lagas
samtidigt som umgänge sker. De boende efterfrågar idag stora ytor av bänkskivor samt många skåp för förvaring vilket en köksö delvis löser. Det är även vanligt med ett större köksbord i anslutning till köket [17].
I vardagsrummet är idag tv:n fortfarande en central del och en stor soffa är vanligt. En förändring har dock skett i tv:ns tjocklek, idag finns ”platt-tv” vilket innebär att den tar minimal plats i jämförelse med tv-apparater från 1960-talet när tv:n vad tjock. Att använda vardagsrummet för hemarbete är också vanligt förekommande idag, exempelvis att sitta med en surfplatta eller laptop i soffan är inte ovanligt i de svenska hemmen. Vardagsrummet har också ofta ett samband med bostadens sovrum genom att sovrummet nås därifrån.
Sovrummen idag används mestadels för sömn men även för lek. I lägenheter som är 3 rum och kök eller större existerar ofta ett större sovrum samt ett eller flera mindre sovrum [17].
Den öppna planlösningen bidrar ofta till mer ljusinsläpp i hallen i jämförelse med en sluten planlösning. Planlösningen och ljusinsläppet i planlösningen uppskattas vanligen av de boende. Hallen har oftast även ett direkt samband med badrummet. Badrummen idag är mestadels utrustade med tvättställ, wc-stol, badkar/dusch, tvättmaskin och torktumlare. Ytan i badrummet är stor i och med tillgänglighetskraven [17].
3.3 Bostadsutformning – funktion och egenskaper 3.3.1 Bostadens rum, aktiviteter och funktioner
I bostadens utformning tas hänsyn till de individer som ska bo i bostaden och de funktioner bostaden bör ha för att kunna utföra aktiviteter. Bostäders planlösningar utformas även efter sociala och kulturella värderingar som samhället har. Dessa värderingar har under tiden skiftat vilket bidragit till att planlösningarna också förändrats. Detta ställer krav på
När de enskilda rummen utformas beaktas kulturella och sociala krav. Estetiska krav handlar om hur rummet ska upplevas och sociala krav handlar främst om kulturen i samhället. Om rum ska utformas för mångsidig användning ökar kraven på utformningen [15].
I projekteringsskedet bör olika möbleringsmöjligheter prövas för att försäkra sig om att rummet blir mångsidigt i användningen. För att försäkra sig om bostadens mångsidiga
användning kan baskrav för olika aktiviteter i olika rum användas, följande är grundläggande krav som finns hos en bostad [15]:
Komma in Sova och vila Arbeta och leka Umgås
Laga mat och äta Sköta personlig hygien Tvätta
Förvara
Städa bostaden Arbete i bostaden Omsorg av boende
Bostadens första rum är hallen, vid utformning i projekteringsskedet bör funktionella och sociala aspekter beaktas. Hallen ska ha den förvaring och inredning som behövs för de boende. I SS 91 42 22:2006 finns riktlinjer för hur mycket inredning med mera som behövs för respektive bostadsstorlek. Hallen utgjorde till och med 1990-talet ofta ett centralt utrymme i bostaden som hade samband med sovrum, vardagsrum, kök och badrum. Idag utformas istället oftast öppna planlösningar där hallen utgör en gemensam yta med kök och vardagsrum [15].
Sovrummet utgör en viktig del av bostaden. Rummet är en plats för ostörd sömn som ska leda till en god hälsa för de boende. En bra sovplats är därför ett krav när en bostad utformas. Utöver sömn ska sovrummet även kunna användas för vila, lek, läsning och umgänge. Bostäder som är större än 3 rum och kök bör kunna inrymma en dubbelsäng i samtliga sovrum [15].
Vardagsrummet är ett rum för samvaro inom hushållet men också med gäster. Användningen av vardagsrummet speglar sociala och kulturella mönster. Möbleringen och utrustningen sker främst utifrån kulturella och sociala värderingar. Då alla i hushållet samlas i vardagsrummet ska det inrymma många sittplatser. Det är även viktigt att vid fest ha extra golvyta för att kunna ställa upp tillfälliga möbleringar [15].
Köket är också en viktig plats för umgänge, speciellt under måltider. Maten som lagas speglar tradition, värderingar och ekonomiska resurser. I SS 91 42 21:2006 finns riktlinjer för hur kök kan utformas idag beroende på hushållets storlek. Det är viktigt att under projekteringsskedet väl planera organisationen av förvaring i köket. En viktig beaktning är exempelvis att tänka på åt vilket håll förvaringsluckor öppnas och att kylskåpet intill öppningen bör ha en
avställningsyta. Eftersom olika typer av hushåll ska bo i bostaden ska det finnas möjlighet att förändra köket utan större ekonomisk kostnad. Exempelvis om en barnfamilj bor i en lägenhet som har kök och vardagsrum avskilt, en så kallad sluten planlösning. Senare kanske ett äldre par flyttar in i samma bostad som vill ha ett mer öppet samband mellan kök och vardagsrum
som fås av en öppen planlösning. Köket ska fungera för hemarbete, lek, läxläsning och umgänge [15].
Badrummet är en plats i bostaden som är relativt låst. Den fasta inredningen eller rummet kan inte utan större förändringar förflyttas eller ändras om inte en renovering görs. Detta låsta rum beror främst på tekniska krav som avlopp och rördragningar bland annat. Därav är det viktigt att under projekteringsskedet beakta var i bostaden badrummet placeras eftersom det kommer att vara placerat där en lång tid framöver. Det som bör beaktas vid placeringen av badrummet i bostaden är att det ska ansluta till hallen och vara nära beläget sovrum. I och med att det är placerat intill hallen kan gäster besöka badrummet utan att behöva gå genom ett sovrum för att nå badrummet [15].
Sambanden och organisationen i bostaden mellan samtliga ovan nämnda rum ger upphov till planlösningen som i sin tur påverkar kommande hushålls rörelsemönster i bostaden. Olika typer av hushåll präglar också utformningen av planorganisationen. Vid trångbodda
förhållanden så är det viktigt att ha ett rum som är avskilt, oberoende av de andra rummen och att det kan nås från ett neutralt utrymme som exempelvis hall. Ett vanligt förhållande i
bostadsutformningen är att bostaden delas upp i en nattdel och en dagdel. Nattdelen utgörs utav sovrum och badrum och dagdelen utav kök, vardagsrum och hall. Denna uppdelning kan även benämnas privat och allmän zon [15].
Denna uppdelning av bostaden sker inte alltid i bostadsutformningen. Ibland görs en
utformning med ett gemensamt utrymme där vardagsrummet leder till övriga rum. I ett tredje fall kan bostaden ha flera dagliga zoner där en vuxendel och en barndel finns. Detta görs för att aktiviteter ska kunna ske parallellt dagtid. För att låta hushållet bestämma utformningen på planlösningen kan flexibla bostäder vara en lösning där bland annat flyttbara väggar kan användas [15].
3.3.2 Egenskaper för en god funktion i bostaden
Bostaden är utformad så att den ska passa individen eller individerna som bor där, människans bostad är även utformad efter värderingar. Det är förutom hushållsanpassning även estetiska och kulturella värderingar som slutligen styr planlösningens utformning. Eftersom
värderingar och användningssätt ändras under bostaden livstid måste bostaden vara mångsidig och anpassbar [15].
När bostäder utformas finns sex bostadskvalitéer som bör beaktas för att få en god funktion i bostaden enligt Bostadsboken: hyresgästernas handbok om bostadskvalitet. Dessa kvalitéer är till för att utforma bostäder som är varaktiga en lång tid framöver samt för att passa för olika behov och funktioner i hushållet. De sex grundläggande kvalitéerna i planeringsarbetet är följande [19]: Upplevelse Samband Generalitet Flexibilitet Effektivitet Tillgänglighet
Dessa kvalitéer kan inte mätas eller definieras exakt men är som tidigare nämnt
grundläggande för den goda boendemiljön och funktionen av bostaden. Utöver dessa styr lagstiftningen utformningen av bostäder. Som tidigare nämnts kom år 1987 en lagstiftning till i Sverige som bestod av funktionskrav för utformningen av bostäder [20]. Innan denna
lagstiftning fanns normer i lagstiftningen som skulle följas för bostadsutformning. I arbetet har en inriktning gjorts på bostadskvalitén flexibilitet som har undersökts i bostäders planlösningar.
3.3.3 Flexibel planlösning
En flexibel planlösning är en planlösning som enkelt kan anpassas för att användas för olika verksamheter, funktioner och möbleringar. Det ska dessutom vara ekonomiskt och tekniskt genomförbart. En viktig del i en flexibel planlösning är exempelvis att lägenheten ska kunna bilda ett extra rum eller slå ihop två mindre rum för att bilda ett större rum. En fördel är om kök och badrum är fasta och resterande del av lägenhetens yta är fri att nyttja på det sätt som behövs för de boende. Störst fri yta fås om lägenhetens stomsystem utgörs av planelement och pelare, eller balkar och lastbärande väggar. Med volymelement (ex. badrumsmodul) blir planlösningen nästintill inte alls flexibel, vid byggnation med planelement (ex. prefabricerad innervägg) ökar flexibiliteten och högst flexibilitet fås vid platsbyggnation [21].
3.3.4 Sluten planlösning
I en sluten planlösning är lägenhetens yta indelad i rum med mellanväggar som skiljer rummen åt och majoriteten av rummen nås från hallen eller en korridor. Hallen är en central del som oftast passeras för att nå ett annat rum i en sluten planlösning. I figur 12 visas rummens tydliga indelning för en sluten planlösning hos en lägenhet på 3 rum och kök [1]. Denna planlösningstyp var vanlig under den tid då miljonprogrammet byggdes.
3.3.5 Öppen planlösning
I en öppen planlösning är sambandet mellan köket, hallen och vardagsrummet öppet och skiljs inte utav några väggar. I planlösningen nås vanligen sovrummen från vardagsrummet och ibland även hallen [1]. I figur 15 visas en öppen planlösning på fyra rum och kök.
3.3.6 Tillgänglighet
Tillgänglighet handlar om att skapa möjligheter i byggnadens planlösning för alla individer oavsett vilken funktionsförmåga individen har. En person som är rullstolsburen, har
rörelsenedsättning, synnedsättning, hörselnedsättning eller kognitiv funktionsnedsättning ska i projektering av nya byggnader beaktas så att individerna kan bruka byggnaden [22]. För olika typer av byggnader finns olika krav, Svensk standard (SS) har tre tillgänglighetsnivåer:
höjd nivå – utökad tillgänglighet
normal nivå – grundläggande tillgänglighet sänkt nivå – utan krav på tillgänglighet
Höjd nivå förbättrar tillgängligheten för funktionshindrade, det används i offentliga miljöer och trapphus. Normal nivå anger tillgänglighet och användbarhet i bostäder, se figur 2 nedan. I den sänkta nivån anges mått för individer med full rörelseförmåga så att en god funktion ges, denna tillgänglighetsnivå används exempelvis på övervåningen i ett radhus [11].
Figur 2 – Normal tillgänglighetsnivå i badrum [11].
3.3.7 Bostadens möblerbarhet
Det som främst avgör en bostads möblerbarhet är fönstersättning, vägglängder, dörrplacering och rumsyta. Om detta inte studeras i utformningsskedet kan användningen av rummen begränsas. För att försäkra sig om mångsidig möblerbarhet bör det i projekteringsskedet beaktas att rummet ska kunna möbleras på olika sätt [15]. I SS 91 42 21:2006 kan många olika mått och funktionsmått för möbleringar bland annat hittas. Med dessa flertalet mått i standarden kan projektören pröva olika möbleringar och säkerställa att det går att möblera på olika sätt i samma bostad. I figur 3 visas ett köksbord med plats för rullstol.
Figur 3 – Funktionsmått för ett runt bord [11].
3.4 Faktorer som påverkar flexibiliteten 3.4.1 Hustyper och fönstersättning
Lamellhus är ett friliggande flerbostadshus som oftast har två eller flera trapphus, trapphusen är ofta två-, tre- eller fyrspännare. En tvåspännare har två lägenheter per plan och en
trespännare har tre lägenheter per plan och så vidare, i figur 4 nedan visas ett trapphus som är en trespännare. Lamellhusen är vanligen parallellställda eller i vinkel i förhållande till
varandra. Från 1930-talet fram till 1970-talet dominerande denna hustyp bland byggda flerbostadshus och därav har planlösningar från lamellhus analyserats i arbetet [1].
22
Figur 4 – Trapphus som är en trespännare
Lamellhusen innehåller alla olika typer av lägenhetsstorlekar, lägenheter som är 2 rum och kök eller större har vanligen fönstersättning med väderstreck åt två håll och 1 rum och kök har oftast enkelsidig fönstersättning. Dagsljusets insläpp i lägenheterna i lamellhus beror på husets djup och även balkongernas placering i förhållande till fasaden. Djupa lamellhus är ofta tolv meter vilket bidrar till mörka zoner i lägenheten. Varianter på lamellhus är bland annat skivhus som är över åtta våningar höga, korridorshus och tvåvånings låghus [15].
Även loftgångshus och punkthus byggdes under miljonprogrammet. Punkthuset skiljer sig i fönstersättningen i jämförelse med lamellhus och loftgångshus. Hustypen punkthus är ett friliggande flerbostadshus med fyra till sex lägenheter per våningsplan där trapphuset är centrerat i byggnaden. Hörnlägenheterna i ett punkthus har väderstreck åt två håll. Den andra hustypen som byggdes under miljonprogrammet var loftgångshus som blev vanlig under 1970-talet och 1980-talet. I loftgångshus finns ett trapphus som leder till en loftgång. Från loftgången når de boende sina entréer. Fönstersättningen är vanligen åt två håll, större lägenheter är placerade på gaveln för att få tresidig fönstersättning [1].
Olika hustyper påverkar flexibiliteten, det är främst fönstersättningen hos de olika hustyperna som påverkar. I punkthus förekommer fönstersättningen exempelvis mestadels i vinkel med varandra i jämförelse med lamellhus där fönstersättningen är på motstående fasadvägg. I exempelvis punkthus så har bostaden fönstersättning mot öst och söder. I ett lamellhus är det exempelvis mot norr och söder. Loftgångshus har liknande fönstersättning som lamellhus. Lamellhus respektive loftgångshus kan även ha fönstersättning åt tre väderstreck vid större lägenhetstyper, exempelvis mot norr, öster och söder. Fönstersättningen påverkar bostäders flexibilitet, exempelvis påverkar fönstersättningen om ett extra rum kan bildas.
3.4.2 Stomsystem
Stommen har en stor inverkan på om planlösningar har flexibilitet eller inte. Om en bärande vägg är placerad centralt i lägenheten kan denna hindra en ny planutformning. Följande avsnitt beskriver de stomsystem som användes under miljonprogrammet och vilka
DATUM ANSVARIG
UPPDRAG NR RITAD AV HANDLÄGGARE BET ANT ÄNDRING AVSER DATUM SIGN
> 1 4 -0 0 5 0 > N C C > B R F . R O T U N D A N > /V o lu m e s /W in e llJ e rn /P ro je k t/ 1 4 -0 0 5 0 _ D a n s b a n a n /2 H a n d lin g a r/ 1 A rk it e k t/ 1 M o d e ll/ R o tu n d a n .p ln > B y g g lo v h a n d lin g a r> A -0 2 > P L A N 1 1 1 2 > 2 0 1 4 -0 6 -2 6 > 1 8 :2 0 NYBYGGNATION AV FLERBOSTADSHUS
BRF. ROTUNDAN
BENGT WINELL T. JERN 14-0050 OMBUDSMANNEN 33 E. WALLÉN TT TM ST K F U/M G G G G L ST U/M TT TM K F L ST U/M TT TM K F L ST U/M K F G TT TM L ST U/M K F G TT TM L ST U/M K F G TT TM L TT TM K/F U/M ST L TT TM K/F U/M ST L TT TM K/F U/M ST L C C A A B B D D +74,60 +74,60 +74,60 +74,60 BV 8x8 BV 8x8 BV 8x8 BALKONG 7 m2 V A VA MEDIA VA V A M E D IA VA V A M E D IA VA MEDIA VA VA MEDIA VA MEDIA VA VA V A MEDIA VA V A MEDIA VA V A MEDIA VA BTA 756,8 m² TRAPPHUS 18,9 m² LGH.FRD 2,2 m² LGH.FRD 2,2 m² TRAPPHUS 19,8 m² LGH.FRD 2,2 m² LGH.FRD 2,2 m² TRAPPHUS 19,8 m² LGH.FRD 2,2 m² LGH.FRD 2,2 m² HISS 4,1 m² HISS 4,1 m² HISS 4,1 m² 6 4 RoK 86 kvm 20 2 RoK 59 kvm 4 2 RoK 59 kvm 34 2 RoK 59 kvm 18 3 RoK 73 kvm 32 3 RoK 73 kvm 5 2 RoK 54 kvm 19 2 RoK 54 kvm 33 2 RoK 54 kvm VARDAGSRUM 25,2 m2 KÖK 13,2 m2 BADRUM 6,5 m2 HALL SOVRUM 12,9 m2 SOVRUM 8,0 m2 SOVRUM 8,0 m2 WC/D. 2,9 m2 BADRUM 6,3 m2 HALL VARDAGSRUM 21,8 m2 KÖK 13,0 m2 SOVRUM 11,4 m2 SOVRUM 8,7 m2 KLK. 3,2 m2 BADRUM 6,3 m2 HALL VARDAGSRUM 21,8 m2 KÖK 13,0 m2 SOVRUM 11,4 m2 SOVRUM 8,7 m2 KLK. 3,2 m2 BADRUM 6,3 m2 HALL VARDAGSRUM 23,9 m2 KÖK 9,1 m2 SOVRUM 11,1 m2 BADRUM 6,3 m2 HALL VARDAGSRUM 23,9 m2 KÖK 9,1 m2 SOVRUM 11,1 m2 BADRUM 6,3 m2 HALL VARDAGSRUM 23,9 m2 KÖK 9,1 m2 SOVRUM 11,1 m2 BADRUM 5,6 m2 HALL VARDAGSRUM 16,3 m2 SOVRUM 12,6 m2 KÖK 10,6 m2 BADRUM 5,6 m2 HALL VARDAGSRUM 16,3 m2 SOVRUM 12,6 m2 KÖK 10,6 m2 BADRUM 5,6 m2 HALL VARDAGSRUM 16,3 m2 SOVRUM 12,6 m2 KÖK 10,6 m2 BALKONG 3 m2 BALKONG 3 m2 BALKONG 3 m2 BALKONG 11 m2 BALKONG 8 m2 BALKONG 10 m2 BALKONG 7 m2 BALKONG 12 m2 BALKONG 5 m2 BALKONG 5 m2 BALKONG 6 m2 TT TM ST K F U/M G G G G L ST U/M TT TM K F L ST U/M TT TM K F L ST U/M K F G TT TM L ST U/M K F G TT TM L ST U/M K F G TT TM L TT TM K/F U/M ST L TT TM K/F U/M ST L TT TM K/F U/M ST L C C A A B B D D +74,60 +77,38 +77,38 +77,38 BV 8x8 BV 8x8 BV 8x8 BALKONG 7 m2 V A VA MEDIA VA V A M E D IA VA V A M E D IA VA MEDIA VA VA MEDIA VA MEDIA VA VA V A MEDIA VA V A MEDIA VA V A MEDIA VA BTA 756,8 m² TRAPPHUS 18,9 m² LGH.FRD 2,2 m² LGH.FRD 2,2 m² TRAPPHUS 19,8 m² LGH.FRD 2,2 m² LGH.FRD 2,2 m² TRAPPHUS 19,8 m² LGH.FRD 2,2 m² LGH.FRD 2,2 m² HISS 4,1 m² HISS 4,1 m² HISS 4,1 m² 9 4 RoK 86 kvm 23 2 RoK 59 kvm 7 2 RoK 59 kvm 37 2 RoK 59 kvm 21 3 RoK 73 kvm 35 3 RoK 73 kvm 8 2 RoK 54 kvm 22 2 RoK 54 kvm 36 2 RoK 54 kvm VARDAGSRUM 25,2 m2 KÖK 13,2 m2 BADRUM 6,5 m2 HALL SOVRUM 12,9 m2 SOVRUM 8,0 m2 SOVRUM 8,0 m2 WC/D. 2,9 m2 BADRUM 6,3 m2 HALL VARDAGSRUM 21,8 m2 KÖK 13,0 m2 SOVRUM 11,4 m2 SOVRUM 8,7 m2 KLK. 3,2 m2 BADRUM 6,3 m2 HALL VARDAGSRUM 21,8 m2 KÖK 13,0 m2 SOVRUM 11,4 m2 SOVRUM 8,7 m2 KLK. 3,2 m2 BADRUM 6,3 m2 HALL VARDAGSRUM 23,9 m2 KÖK 9,1 m2 SOVRUM 11,1 m2 BADRUM 6,3 m2 HALL VARDAGSRUM 23,9 m2 KÖK 9,1 m2 SOVRUM 11,1 m2 BADRUM 6,3 m2 HALL VARDAGSRUM 23,9 m2 KÖK 9,1 m2 SOVRUM 11,1 m2 BADRUM 5,6 m2 HALL VARDAGSRUM 16,3 m2 SOVRUM 12,6 m2 KÖK 10,6 m2 BADRUM 5,6 m2 HALL VARDAGSRUM 16,3 m2 SOVRUM 12,6 m2 KÖK 10,6 m2 BADRUM 5,6 m2 HALL VARDAGSRUM 16,3 m2 SOVRUM 12,6 m2 KÖK 10,6 m2 BALKONG 3 m2 BALKONG 3 m2 BALKONG 3 m2 BALKONG 11 m2 BALKONG 8 m2 BALKONG 10 m2 BALKONG 7 m2 BALKONG 12 m2 BALKONG 5 m2 BALKONG 5 m2 BALKONG 6 m2 SKALA 1:100 PLAN 11 A1 - 1:100 PLAN 12 A1 - 1:100 BYGGLOVHANDLING (A1) 2014-06-26stomsystem som idag används. Först beskrivs vad prefabricering samt modulmått är som är väsentligt att förstå gällande stommar.
Prefabricering är en förtillverkning av ett byggelement i en fabrik som sedan fraktas till byggarbetsplatsen för att monteras. Elementen utgörs vanligen av betong eller trä. Ordet prefabricering förkortas nästan alltid och man använder istället ordet prefab. Prefab finns i de två varianterna; planelement och volymelement. Det som skiljer planelement och
volymelement åt är att volymelement omsluter en area vilket inte ett planelement gör. Planelement är exempelvis ett håldäck, ett volymelement är exempelvis ett färdigt badrum som lyfts på plats direkt till bostaden på byggarbetsplatsen. I prefabindustrin är modulmått vanligt, det betecknas 1 M = 100 mm. Syftet med denna standard är främst att på
byggarbetsplatsen underlätta utsättning, montage och placering av element [21].
Byggtekniken med prefab var en viktig del i miljonprogrammets byggnation för att klara den höga produktionstakten. Det fanns under 1970-talet nio stomsystem men de fyra vanligaste var bärande tvärväggar, bärande fasadväggar, vinkelelement och volymelement [18]. Nedan i figur 5 visas en byggnad där vinkelelement används som stomme.
Figur 5 – Vinkelelement [23]
I dagsläget är det färre stomsystem än de som fanns under miljonprogrammet som används. Pelar-balk-stomme används bland annat idag och utgörs oftast av kombinationen stålpelare, stålbalkar och håldäck/ plattbärlag eller den andra kombinationen som utgörs av betongpelare, betongbalkar och en betongbjälklagsplatta, se figur 6 nedan. De bärande delarna i stommen tar minimal plats i planlösningen vilket är en stor fördel för flexibiliteten i planlösningen, detta genom att pelare endast upptar en liten yta. Pelar-balk-stomme är även fördelaktigt eftersom stora spännvidder kan uppnås och därav stora öppna ytor som leder till att innerväggar kan placeras efter behov [21].
Fig 6 – Pelar-balk-stomme [24]
Lastbärande väggar är ett stomsystem som utvecklades under miljonprogrammet och som än idag är det dominerande sättet att bygga flerbostadshus. De lastbärande väggarna utgör tillsammans med håldäck eller filigranbjälklag en stomme i en byggnad. När förspända håldäck används som stomme kan stora spännvidder skapas vilket är fördelaktigt för byggnadens flexibilitet i och med att innerväggar kan disponeras fritt på den övriga ytan i planlösningen. Spännvidden kan vara rummets spännvidd eller byggnadens spännvidd [21].
3.4.3 Schakt
Schakt är en öppning eller också kallat hål som sträcker sig genom flera våningsplan. Det kan antingen vara ett schakt där hissen är placerad eller där byggnadens ventilation, el eller rördragningar är placerade. För att visa detta i en planvy markeras det med två heldragna diagonala streck, se figur 7 nedan [25].
Figur 7 – Installationsschakt i en hall
Schakt placeras i en byggnad vid projekteringen. Det är efter projekteringen svårt och mycket kostsamt att förflytta schaktet vid en framtida förändring eftersom det utgör en öppning genom flera våningsplan. Därmed är det viktigt att schaktets placering utvärderas noggrant för en eventuell kommande förändring av planlösningen.
3.4.4 Tekniska installationer
Utöver schakt ska inte andra tekniska installationer hindra att en vägg ska kunna förflyttas. Exempelvis bör radiatorer inte placeras på väggar som i framtiden eventuellt kan behöva förflyttas. Radiatorer kan placeras på bärande väggar eller fasadväggar för att inte hindra en väggs förflyttning eller uppbyggnad. Vägguttag och strömbrytare bör placeras så att de är lätta att förflytta eller kan tas bort enkelt.
