mm
Dokumentation från TräteknikCentrums temadag
Målning av nya träfasader
1989-11-16
Trätek
D o k u m e n t a t i o n f r å n T r ä t e k n i k C e n t r u m s t e m a d a g M Å L N I N G A V N Y A T R Ä F A S A D E R 1 9 8 9 - 1 1 - 1 6 T r ä t e k n i k C e n t r u m , R a p p o r t P 8 9 1 1 0 ^ 8 A n d r a u p p l a g a n N y c k e l o r d moisture content painting paints primers residential constinActionl wall panels S t o c k h o l m n o v e m b e r 1989
TRÄFASADER
Jan Hagstedi, Träinformation
K L I M A T E T K R I N G E N F A S A D 11 Christer Sjöström, Statens institut för byggnadsforskning
N O R S K E E R F A R I N G E R M E D U T V E N D I G T R E H U S M A L I N G 37 Tore Lund, Jotun A/S
E R F A R E N H E T E R A V FASADMÅLNING I S T O C K H O L M S - R E G I O N E N 43 Christer Sjöström, Statens institut för byggnadsforskning
TRÄ SOM MÅLNINGSUNDERLAG 49 Julius Boutelje, Trätek
B Y G G N A D S T E K N I S K T R I K T I G U T F O R M N I N G A V TRÄPANELER 57 Martin Gustafsson, Trätek
GRUNDLÄGGANDE FÄRGKUNSKAP 63 Jan Ekstedt, Trätek
G R U N D N I N G E N S B E T Y D E L S E FÖR P A N E L E N S V A R A K T I G H E T 69 Ralph Nussbaum, Trätek
B E T Y D E L S E N A V A T T B E H A N D L A ÄNDTRÄ 73 F U K T E G E N S K A P E R HOS UTOMHUSFÄRGER
Jan Ekstedt, Trätek
E R F A R E N H E T E R A V NIO Å R S FÄLTPROVNING A V O L I K A 79 FÄRGSYSTEM
Ralph Nussbaum, Trätek
SÅ S K A L L V I B E H A N D L A N Y A TRÄFASADER 83 Ingvar Johansson, Trätek
TRÄFASADER
Jan Hagstedt, 1989-11-02
A t t bygga med trä är en d e l av n o r d i s k k u l t u r i allmänhet
och är j u f a k t i s k t u r s p r u n g e t för vår e g e n t l i g a
byggverksamhet.
Frågan om träfasadernas h i s t o r i s k a ålder är d e l v i s en
definitionsfråga. Timmerhusens ursprung kan närma s i g i
ålder mänsklighetens, dvs ca 7 000 år, i många d e l a r av vårt
land. Innan dess användes dock trä i andra länder.
Träfasader är alltså en i n t e g r e r a d d e l av vår omgivning,
vårt sätt a t t förhålla oss t i l l byggnader och byggande.
Den är omtyckt av många, t i d v i s i l l a sedd som t e k n i s k t
undermålig, förknippad med knappa l e v n a d s v i l l k o r , i b l a n d
klädde den dåliga hus, hus där de boende levde i misär pga
sjukdomar och f a t t i g d o m , v i l l k o r som sedan förknippades,
åtminstone känslomässigt, med de dåliga husen.
Detta gällde i Sverige främst under en övergångstid i
a n s l u t n i n g t i l l i n d u s t r i a l i s m e n och ångsågarnas genombrott.
Nu ser v i på e t t h e l t annat sätt på trä och träfasader. I
v i s s a f a l l h a r j u trä b l i v i t e t t tecken på välstånd. I
a r k i t e k t k r e t s a r har d e t nästan a l l t i d v a r i t k a r a k t e r i s t i s k t
för byggnadskänsla, k u l t u r och väl avvägda lösningar.
Motsatsen är om man så v i l l de okänsliga, t i d v i s s k r y t i g a
t e g e l f a s a d e r n a som under en p e r i o d förekom på småhus i både
t i d och o t i d .
Före i n d u s t r i a l i s e r i n g e n hade träet också en p o s i t i v och
självklar r o l l . Följande skrevs av a r k i t e k t e n , militären mm
C a r l August Ehrensvärd (1745 - 1800)
" OM BYGGNAD
Vad är en byggnad?
Det är e t t t a k e l l e r e t t s k j u l på s t y l t o r , med e l l e r utan
väggar.
På vad sätt äger en bygnad e t t sammanhang med lagarne av det
vackra?
Om e f t e r människans sanna behov i e t t f r i s k t tillstånd man
f u l l k o m l i g t verkstälte en byggnad, e f t e r trädets f a s t h e t s
l a g a r t i l l i k a , så s k u l l e d e t vackra i allmänna utseendet
skapa s i g själv, men fodrade därjämte en s l a g s städning i
smådelarne för a t t v i s a ögat en färdiggörelse.
I c k e på stenens egenskap, som är v a r a k t i g a r e ?
Nej .
I c k e på m e t a l l e r n e s egenskap, som äro s t a r k a r e ?
Nej .
Trädets egenskap, vad är den?
Raka l i n j e n , f y r k a n t e n och stockens c i r k e l r u n d n i n g t i l l
kolonn.
Vad är stenens egenskap?
Med den härmar man trädet, och den uthärdar t i d e n .
Vad är m e t a l l e n s egenskap?
Deras egenskap i skapnad är ingen, man smälter, smider och
skapar dem e f t e r godtycke. I d e t stället a t t e t t hus får av
trädets n a t u r en g i v e n n a t u r l i g skapnad, och hade man a l d r i g
annat h a f t a t t bygga utav än m e t a l l e r , hade den n a t u r l i g a
skapnaden av e t t hus v a r i t okänd.
L i g g e r någon n a t u r i den skapnaden, som e t t trädhus
åstadkommer?
Ja.
Varav kommer det?
Det kommer därav a t t människans i n s t i n k t , hennes behov och
de saker n a t u r e n ger a t t dem u p p f y l l a l i g g a i en k e d j a . Och
trädet är t i l l e t t hus första v e r k e t .
Vårföre är trädet d e t första e l l e r d e t närmaste i n a t u r e n ,
a t t som verke t i l l e t t hus u p p f y l l a människans behov?
Därför a t t av a l l t verke t i l l hus är d e t t a a t t arbeta d e t
bekvämligaste, och e t t hus av träd, är d e t hälsosammaste för
en människa."
De moderna träfasadernas ursprung
Träpaneler användes u r s p r u n g l i g e n för a t t klä i n
timmer-väggar. Man började med a t t klä i n de för väta ömtåliga
knutarna med bräder. Senare kläddes även r e s t e n av huset.
Det äldsta p a n e l t y p e r n a g j o r d e s o f t a av okantade bräder i
k r a f t i g a dimensioner. Panelbräderna lades alltså av
prak-t i s k a skäl prak-tvärs över prak-t i m r e prak-t . Bräderna placerades o f prak-t a
i n t i l l varandra och en bräda lades över skarven. Man f i c k en
l o c k p a n e l . Sedermera kantsågades bräderna och placerades
kant mot k a n t . Då b l e v d e t möjligt a t t täcka skarven med e t t
smalare l o c k , så småningom med läkt, v i l k e t b l e v en mycket
materialekonomisk lösning.
Den stående panelen har l e v t kvar och är i Sverige v a n l i g a
-re än l i g g a n d e p a n e l . Moderna svenska träfasader har nästan
a l l t i d stående p a n e l . På senare t i d har spontade bräder
börjat användas t i l l p a n e l .
På andra håll, t ex i USA, där panelen redan från början
användes på r e g e l h u s , föredrog man l i g g a n d e panel, som
d i r e k t kunde spikas på stående r e g l a r e l l e r s t o l p a r .
Den liggande panelen är f o r t f a r a n d e den v a n l i g a s t e i
Kanada och USA. Några s t o r a avgörande s k i l l n a d e r mellan
stående och l i g g a n d e panel ifråga om f u n k t i o n e l l e r
livslängd är svåra a t t påvisa. I Sverige anses dock den
stående panelen bättre än den l i g g a n d e .
Sammanfattningsvis kan man d e l a i n träfasadens u t v e c k l i n g i
några t y p i s k a u t v e c k l i n g s f a s e r :
1) U r s p r u n g l i g a träfasader
homogena timmerhus
inklädda k n u t a r
inklädda timmerhus
e x t r e m t e n k e l t
skydd för d y r b a r t
timmer
2) Plankhus, s t o l p h u s , regelhus
virkesbesparande
måttnoggrannhet
f u n k t i o n s d i f f e r e n
-t i e r i n g
f u n k t i o n e l l e n k e l h e t
3) D e k o r a t i v a träfasader
regelhus
p a n e l a r k i t e k t u r
snickarglädje
k o m p l i c e r a t underhåll
hög snickerikompetens
byggmästarbyggen
timmermän
ekonomi
p r e f a b
färgvariationer,
kulör, färgtyper
Paneltyper
Stående panel är den populäraste
paneltypen. S p e c i e l l t stående
l o c k p a n e l anses av många vara
den a l l r a bästa träpanelen.
Lockpanelen har bra t e k n i s k a
egenskaper. Den tål rörelse, är
i n t e ömtålig för åverkan och ger
god l u f t n i n g och v a t t e n a v r i n
-n i -n g . E-n svårighet ka-n vara
panelens a n s l u t n i n g mot
karm-överstycken på fönster och
dörrar.
En v a r i a n t av l o c k p a n e l är den
t y p av panel där man i stället
för lockbräda s p i k a r en r i b b a ,
s k läkt, över skarven mellan
bräderna. Denna p a n e l t y p v a r
t i d i g a r e mycket v a n l i g . Den är
något ömtåligare än v a n l i g
l o c k p a n e l . Lockläktpanelen
utfördes t i d i g a r e med e t t s t o r t
a n t a l läktvarianter. Nu används
nästan a l l t i d standardläkt.
För en fasad som s k a l l ge e t t
mer s t o r s k a l i g t i n t r y c k är d e t
i n t e o v a n l i g t a t t man v i l l ha
v i r k e i k r a f t i g a dimensioner,
som kan vara både d y r t och svårt
a t t få t a g på. En utväg kan då
vara a t t sammanfoga - h e l s t
limma - två e l l e r t r e bräder och
därefter sätta lockbräder e l l e r
r i b b o r över skarvarna mellan de
i h o p s a t t a enheterna.
J>
L
L o c k p a n e l-y fr
Stående panel med lockiäkt
stående sk öppen panel är en
något o v a n l i g a r e v a r i a n t som
börjat användas på senare t i d .
E r f a r e n h e t e r n a av paneltypen är
i n t e tillräckliga för a t t den
s k a l l kunna bedömas o r d e n t l i g t
ännu, men såvitt man v e t
funge-rar den b r a om d e t
under-liggande s k i k t e t utsätts för
mekanisk åverkan. Beständigheten
mot f u k t t o r d e vara extremt god.
Stående spontad panel förekommer
i e t t s t o r t a n t a l v a r i a n t e r . Den
är enkel och f u n k t i o n e l l , lätt
a t t montera och a n s l u t a t i l l
fönster och dörrar. Den ger dock
som r e g e l l i t e n skuggverkan på
fasaden och därmed en mindre
v a r i e r a d fasad än l o c k p a n e l e r n a .
Vanligen är spontad panel h y v l a d
medan lockpanelen i r e g e l är
ohyvlad.
Liggande panel är o f t a spontad.
I b l a n d förekommer h y v l a t v i r k e ,
men v a n l i g a r e är f i n sågad
y t t e r y t a , som ger mera v i s u e l l t
l i v åt fasaden. V i d f a s s p o n t
-panel är f a s och spont i r e g e l
hyvlade y t o r . Förvandringspanel
är en annan t y p av liggande
p a n e l . Den är v a n l i g , framför
a l l t utomlands, och ger k r a f t i
-gare skuggning av fasaden och
därmed en t y d l i g a r e markering av
de liggande bräderna än en
spontad panel. Fogar i k n u t a r
och hörn anses svårare a t t
utföra än med k o n v e n t i o n e l l t
spontad panel.
Ändra v a r i a n t e r av liggande
panel är sk fjällpanel, s t o c k
-panel och l i g g a n d e öppen p a n e l .
Den senare paneltypen är
ovan-l i g .
J
Stående öppen panel, normalt syns inte spik-läkten så tydligt som på denna sctiematiska s k i s s
Stående spontad panel — paneioräda 2
bland f a s a d m a t e r i a l - är d e t i
v i s s mån förvånande a t t så pass
få av dessa u t n y t t j a s i dagens
byggande.
T i l l b e f i n t l i g a fasadtyper bör
även räknas e t t s t o r t a n t a l
v a r i a n t e r på stockhus bestående
av knutade liggande plank t i l l
f r i t i d s h u s , f r i g g e b o d a r och
d y l i k t .
Produktionen av hus med fasad av
träspån är mycket o v a n l i g i
Sverige, men förekommer tämligen
o f t a i USA och Kanada. Spån
används dock i b l a n d i
byggnads-vårdande sammanhang.
Konsekvenser av o l i k a fasadtyper och fasadlösningar
Den r i k a p a n e l a r k i t e k t u r e n som v i ser många exempel på från
1 8 0 0 - t a l e t s m i t t och t i l l m e l l a n k r i g s t i d e n har även
konsek-venser i andra avseenden än de som normalt brukar anses som
a r k i t e k t o n i s k a , dvs s t i l r i k t n i n g , l i v f u l l h e t och u t t r y c k , t
ex:
- skarvar
- brädernas medellängd v i d leverans och användning
- längdfördelning t o t a l t - s p i l l och virkesåtgång
- f u k t b e l a s t n i n g på ändträ
- fasadernas l i n j e r i n g
- omfattningen k r i n g fönster dörrar och andra öppningar
- u t b y t b a r h e t v i d skada
Äldre trähus utfördes v a n l i g e n med paneler i breda k r a f t i g a
dimensioner, i b l a n d i o l i k a bredd, i b l a n d med oregelbunden
o c h / e l l e r konisk form. Detta v a r n a t u r l i g t v i s en följd av
o u t v e c k l a d försågningsteknik.
P a n e l a r k i t e k t u r e n som började komma i m i t t e n av 1 8 0 0 - t a l e t
karaktäriserades b l a av a t t fasaden o f t a är i n d e l a d i o l i k a
fält med växlande stående och liggande panelbräder.
Dimensio-nerna v a r företrädesvis r e l a t i v t klena. Bräderna hyvlades
och spontades. P a n e l a r k i t e k t u r e n förutsatte en utpräglad och
avancerad h a n t v e r k s t e k n i k och känsla för utseende och
De f l e s t a byggnader från samma t i d utfördes dock med en
enkel och anspråkslös p a n e l t y p . Däremot lade man ner s t o r
omsorg på a t t utforma s p e c i e l l a f a s a d p a r t i e r , t ex t a k
-språng, k n u t p u n k t e r , panelens a v s l u t n i n g nedåt,
fönsterom-f a t t n i n g a r , entréparti. Kombinationen grundläggande enkelhet
och d e t a l j u t s m y c k n i n g r e s u l t e r a d e i byggnadstyper som senare
b l i v i t mycket uppskattade.
Det är uppenbart a t t e t t lågt fält på väggens nedre d e l , där
nederbördsbelastningen är störst är lätt a t t renovera genom
a t t e t t begränsat p a r t i bräder behöver b y t a s . P a n e l a r k i t e k
-t u r e n underlä-t-tar här r e n o v e r i n g .
Grundläggning med bred s t e n f o t medförde t i d i g a r e e t t behov
av vårdad a v s l u t n i n g på panelen med en sk f o t l i s t .
Ur t e k n i s k synpunkt är f o t l i s t e n t r o l i g e n olämplig. Den får
hög f u k t b e l a s t n i n g och livslängden borde vara k o r t . O f t a är
dock f o t l i s t e n i någorlunda b r a s k i c k och anmärkningsvärt
nog även de stående bräder som v i l a r d i r e k t på f o t l i s t e n .
En k o n v e n t i o n e l l t stående panel i e t t normalt småhus kan ge
ca 40 Im ändträ v i d panelens a v s l u t n i n g nedåt, där
expone-r i n g e n föexpone-r v a t t e n pga slagexpone-regn äexpone-r som stöexpone-rst.
En liggande panel på samma hus kan ha a l l t ifrån i n g e t
exponerat ändträ a l l s , om täckbräder används t i l l ca 10-15
d e l v i s exponerat ändträ om bräderna geras samman i hörnen
utan knutbräder.
Exponeringen av ändträ b l i r alltså b e t y d l i g t större för
stående p a n e l .
Dagens enplans- och 1 i-planshus har r e l a t i v t k o r t
panellängder utan nämnvärda problem med längdskarvar. P r e f a b h u s t i l l
verkarna lägger normalt en h o r i s o n t e l l skarv v i d g a v e l s p e t
-sarna med täckplåt för uppåtvänt ändträ.
Det är i n t r e s s a n t a t t k o n s t a t e r a a t t t i d i g a r e v a n l i g a
hustyper med förhöjt t a k på den övre våningen o f t a gav en
längd på ytterväggspanel (och väggreglar) som stämmer mycket
bra med normal medelängd på panelbräder. R e s u l t a t e t b l e v
l i t e s p i l l och få s k a r v a r .
Tvåvåningshus med f u l l takhöjd på övre p l a n e t får en
panel-längd på ca 5-6 meter, v i l k e t normalt innebär a t t a l l a
panelbräder måste skarvas, v i l k e t bör planeras noggrant.
Bäst är a t t köpa exaktkapat f i n g e r s k a r v a t v i r k e .
r i
n
n i m m 1 9 X 5 0 1 9 X 5 0 1 9 X 1 0 0 2 5 X 1 0 0 2 5 X 1 5 0 2 5 X 1 5 0 mm 1 9 X 1 2 5 2 5 X 1 5 0 2 5 X 1 5 0 2 5 X 1 5 0 2 5 X 1 5 0 2 5 X 1 7 5 varje dimension per 1 0 m^ panel 6 4 , 5 6 6 , 7 4 7 . 6 4 7 , 6 3 8 , 5 35.1 per 10 m^ 0.215 0.313 0.269 0.298 0.289 0.285 ) Spill ej medräknatNågra olika profilbräder, deras benämning och användningsområde samt virkesåtgången till 10 m^ väggyta'^ Typ o c h benämning
Enkelfasspont Sågoa
yto-Dubbelfasspont, ^\ / hyvlad T j o c k l e k t, T ä c k a n d e Användnings-mm bredd u, m m område 16 eller 22 6 3 8 8 103 113 138 1 6 3 16 6 3 8 8 103 1 1 3 138 163 Liggande panel Liggande eller stående panel Åtgång i m per 10 m^ 158.7 113,6 97.1 88,5 72,5 61.3 158.7 113.6 97.1 88.5 7 2 . 5 61.3
Panelbräda 1 A 16 6 0 Stående panel 166.7
Panelbräda 1 B 16 60 Liggande eller
stående panel 166.7 Panelbräda 2
1 5
5 . r ' 22 85 Stående panel 117.6 ^ a n e l b r ä d a 3 22 104 Liggande panel 96.2 Spill ej m e d r ä k n a tVirkesåtgången till 10 väggyfa för några ofika dimensioner på öppen paneP'i Paneltyp Dimension Åtgång i m Åtgång i (mm) per 10 m^ per 10 m^ panel
innmr
I III I g J j j ^ . ' ^ M . I > ' | [ 2 5 X 1 0 0 83.3 0.208 2 5 X 1 2 5 69.0 0.216 2 5 X 1 5 0 58,8 0.221 ') Spill ej medräknatVirkesåtgången till 10 väggyta för några olika dim på förvandringspanef^'^
Paneltyp Dimension (mm) Åtgång i m per 10 m^ panel Åtgång i m^ per 10 m^ 1 • 2
W
3k
0.321 1- 1 1
2 5 X 1 0 0 128.2 0.3211 1
2 5 X 1 2 5 98.0 0.3064 —1 —
k ' 2 5 X 1 5 0 75.8 0.284 ') Spill ej m e d r ä k n a tK L I M A T E T KRING EN FASAD
Christer Sjöström
Statens institut för byggnadsforskning
Dokumentationen är utdrag ur meddelande M: 16, Påverkan
på fasadytor från yttre miljö. Statens institut för
byggnads-forskning (SIB), som kan köpas från SIB eller Svensk
Byggtjänst
12
1 FUKT
Fukt o c h v a t t e n kan tillföras f a s a d k o n s t r u k t i o n e n från o l i k a håll,
på o l i k a sätt och f u k t kan vandra i k o n s t r u k t i o n e n med hjälp av
o l i k a t r a n s p o r t m e k a n i s m e r .
Den f u k t som f i n n s i en k o n s t r u k t i o n kan i v i s s a f a l l förorsaka
olägenheter. Som exempel kan nämnas f r o s t - och saltsprängning,
kemisk och b i o l o g i s k n e d b r y t n i n g , angrepp av k o r r o s i o n , rörelser,
försämrad värmeisolering och ojämn n e d s m u t s n i n g .
1.1 Fuktkällor
En yttervägg a n g r i p s av f u k t från o l i k a håll. S l a g r e g n kan f a l l a
på väggens u t s i d a . Läckage från t a k e t e l l e r från i n s t a l l a t i o n e r
kan f u k t a upp väggen. F u k t kan byggas i n från början o c h f u k t i
i n n e l u f t e n kan på o l i k a sätt t a s i g u t i väggen och o r s a k a skador.
1.1.1 Nederbörd
Med nederbörd a v s e s e n l i g t SMHIs t e r m i n o l o g i d e t v a t t e n som i f a s t
e l l e r f l y t a n d e form f a l l e r mot marken. Som exempel på o l i k a n e d e r
-bördsformer kan nämnas duggregn, r e g n , snö och h a g e l .
Nederbörds-mängden u t t r y c k s som höjden i mm av d e t v a t t e n s k i k t som s k u l l e
b i l d a t s på en p l a n , h o r i s o n t e l l y t a varifrån i n g e t v a t t e n bortgår.
On nederbördsmängden f a l l i t i form av snö, smälts denna före
upp-mätning .
Att regn träffar h o r i s o n t e l l a d e l a r av en byggnad och därmed utgör
en fuktkälla är u p p e n b a r t . Det är också u p p e n b a r t a t t sådana
k o n s t r u k t i o n e r måste v a r a vattentäta.
Snö på t a k g e r i n t e e n b a r t upphov t i l l snölaster utan påverkar
även t a k e t s f u n k t i o n i andra a v s e e n d e n . Den värmeisolerande
för-mågan ökar om d e t l i g g e r snö på t a k e t men s a m t i d i g t får man r i s k
för i s b i l d n i n g o c h i samband med snösmältningen får man e x t r a
v a t t e n t r y c k på t a k e t . Smältning v i d t a k y t a n och efterföljande
f r y s n i n g a r kan ge p r o b l e m både på t a k y t a n som s p r i c k b i l d n i n g i
tätskiktet och i f a s a d e n i f o r m av i s t a p p a r . Drivsnö kan tränga
in genom ventilationsöppningar och ge upphov t i l l s t o r a f u k t s k a
-dor .
1.1.2 S l a g r e g n
Av s t o r t i n t r e s s e a r sådant regn som träffar v e r t i k a l a y t o r . När
det r e g n a r och s a m t i d i g t blåser kommer r e g n e t a t t f a l l a s n e t t .
Den h o r i s o n t e l l a komposanten av r e g n e t brukar k a l l a s s l a g r e g n .
S l a g r e g n e t "ar s t a r k t beroende av byggnadens u t f o r m n i n g . Mätningar
av s l a g r e g n på byggnader v i s a r a t t r e g n d r o p p a r n a i s t o r
utsträckn i utsträckn g följer luftströmutsträckniutsträckngeutsträckn i utsträckn t i l l h u s e t v a r v i d r e g utsträckn e t kautsträckn t r a utsträckn s
-p o r t e r a s u-p-påt o c h träffa f a s a d e n s n e t t underifrån. Den största
a n s a m l i n g e n av r e g n v a t t e n s k e r v i d hörn o c h utsprång av f a s t i g
-h e t e n . V a t t n e t kan sedan r i n n a u t e f t e r f a s a d e n o c -h tränga i n
genom otätheter. Slagregnsmängden är p r o p o r t i o n e l l mot
nederbör-den och mot förhållandet m e l l a n v i n d h a s t i g h e t o c h f a l l h a s t i g h e t
hos r e g n d r o p p a r n a . Genom S I B s försorg h a r slagregnsmätningar
genomförts på 14 o l i k a p l a t s e r i S v e r i g e , r e f 1. R e s u l t a t från
m o t s v a r a n d e mätningar h a r p u b l i c e r a t s av NBI i Norge, r e f 2.
M e t e r o l o g i s k a i n s t i t u t e t i F i n l a n d kommer a t t p u b l i c e r a s l a g r e g n s
-värden u n d e r 1 9 8 7 . I f i g u r e r n a 1-4 v i s a s s l a g r e g n s k a r t o r över
S v e r i g e o c h Norge.
lA
ÖIÄCICSDALEN / ( HÄRNÖSAND SUNOSVALL M I ) « 0 K T « 4 M 4 0 M A J « 1 YTTEttOOA U l l l D C c n NOftRKÖflNG D i t M l l H O V t 16'' 03UUNMS«H»n
"ULLTOnA i W rSTAO kiMpaoHF i g 1. S l a g r e g n s k a r t a ( f r i t t s l a g r e g n ) . K a r t a n är b a s e r a d på
uppmätta slagregnsvärden 1.7.1963-1.7.1968. På k a r t a n
r e d o v i s a s årsmedelvärdet, de m a x i m a l t uppmätta
månads-och dygnsvärdena med r i k t n i n g för v a r j e o r t . Månaderna
då max.värdena inträffat h a r också a n g i v i t s . A l l a s i f f
-r o -r fö-r nede-rbö-rd och s l a g -r e g n ä-r a n g i v n a i mm. Ex T -r o s a s
n o r r p i l m o t s v a r a r 45 mm årsmedelslagregn. Uppmätt
års-medel nederbörd anges i k v a d r a t e n . Största dygns- o c h
månadsmängd anges v i d den r i k t n i n g värdet a v s e r .
Dygnsmängd föregås av D och månadsDygnsmängd av M; E f t e r s i f f r o r
-na anges må-nad och år då d e s s a max.mängder inträffade.
122
Ex T r o s a s söderpil D27DEC66
M81DEC66
innebär e t t årsmedelvärde på 122 mm f r i t t s l a g r e g n i
söderöppningen. Maximalt uppmätta d y g n s - o c h
månadsvär-den är 27 r r s p 81 mm, v i l k a bägge inträffade i dec 1966
i söderöppningen.
« « 0
fe
Fig 2. Norge; cumman av å r l i g a slagregnsmängder från norr, öster, söder och väster.
16
4
\
1.1.3 L u f t f u k t
Luft är en gasblandning innehållande bl a vattenånga. Luftens fuktighet kan karakteriseras antingen av vattenånghalten e l l e r av r e l a t i v a ånghalten tillsammans med rådande temperatur. Ur meteo-rologiska data kan l u f t f u k t i g h e t e n utomhus e r h å l l a s .
<p v (%) (g/m») 100 10 50 5 Malmö Vhsteris Malmberoel Malmö Västerås Maimb«fgel J F M A M J J A S O N D
Fig 5. Relativ ånghalt och ånghalt utomhus f ö r t r e orter i Sverige Vid de meteorologiska stationerna mates den r e l a t i v a ånghalten k o n t i n u e r l i g t . Det framgår av s t a t i s t i k e n a t t dygnsmedelvärdet av den r e l a t i v a ånghalten varierar över året från 80-90 % på vintern t i l l 60-80 % på sommaren. På v i n t e r n är variationerna över dygnet små medan s p e c i e l l t försommardygn visar större v a r i a -t i o n . Va-t-tenånghal-ten uppvisar mycke-t s-törre varia-tioner mellan både o l i k a orter och Över året än vad den r e l a t i v a ånghalten gör.
I f i g u r 5 visas som exempel hur r e l a t i v ånghalt och ånghalt v a r i -erar för t r e orter i Sverige, ref 3.
Luftfuktigheten inne bestäms av l u f t f u k t i g h e t e n ute och den verk-samhet man har inomhus. Om stor mängd f u k t t i l l s ä t t s inneluften och ventilationen är d å l i g kommer l u f t f u k t i g h e t e n inomhus a t t av-sevärt överstiga utefuktigheten. Normalt brukar ånghalten i e t t självdragsventilerat hus vara mellan 1-3 g/m3 högre inomhus än utomhus. Vid högre värden än dessa är förhållandena onormala. Om huset har god l u f t v ä x l i n g , som f a l l e t är i f l ä k t v e n t i l e r a d e bo-städer, brukar skillnaden mellan ute och innevärdet ligga under 1 g/m3.
1.1.4 Kondensation
Luftens vattenånga kondenserar på en yta om dennas temperatur t y är lägre än mättnadstemperaturen (daggpunkten) t s f ö r
vatten-ångan i den omgivande l u f t e n . Om vattnet väter ytan bildas en vattenfilm och man t a l a r om fiImkondensation. Om vattnet i n t e väter ytan bildas droppar och man f å r s k droppkondensation. Värme-transporten är större vid droppkondensation än vid fiImkondensa-t i o n . Vid fiImkondensafiImkondensa-tion fiImkondensa-t i l l f ö r s byggnadsdelen emellerfiImkondensa-tid mera vatten och därför räknar man i byggnadstekniska sammanhang med denna typ av kondensation. Om ty<0 kan vattenånga f ä l l a s ut som rimfrost e l l e r i s .
I en koruVLukdon sker u t f ä l l n i n g av vatten om ånghalten i por-luften på något s t ä l l e är högre än dess mättnadshalt på samma s t ä l l e . För a t t bedöma risken f ö r kondensation måste man därför även beräkna temperaturfördelningen i konstruktionen, eftersom temperaturen bestämmer vattenångans mättnadshalt.
20
2 TEMPERATUR
De temperaturdata som förekommer härrör framför a l l t från obser-vationer av den atmosfäriska temperaturen (lufttemperaturen). Relationerna mellan mätdata av lufttemperatur, yttemperatur och temperaturer i material och de egenskaper hos byggnadsmaterial som kan tjäna som indikatorer på nedbrytning är mycket nedsatta. I de nordiska länderna kan från meteorologiska data enkelt erhål-las följande uppgifter avseende lufttemperaturen f o r o l i k a orter med mätstationer.
Årsmedelvärde
Årsmedelvärde av max temperaturen under 24 timmar OC Årsmedelvärde av min temperaturen under 24 timmar OC Skillnad mellan max och min temperatur °C
Antal månader med max temperatur X)^ C
Temperatureffekter på fasadytor och fasadmaterial kan bero på höga e l l e r låga temperaturer, varaktigheten av en temperatur och på temperaturcykling.
2.1 Yttemperatur
Kunskap om yttemperatur bör ha stor betydelse vid utformning av fasader och val av ytbehandlingar. Temperaturextremer anger gräns värden för de temperaturer fasadmaterial u t s a t t s f o r . Sådana värden kan u t n y t t j a s f ö r a t t specificera temperaturnivåer i t e s t s i -tuationer. Matningar av yttemperaturer har genomförts på många håll och temperaturvärden finns redovisade i l i t t e r a t u r e n . Syste-matiska mätningar för o l i k a m a t e r i a l , o l i k a kulörer och o l i k a ex-poneringssituationer f i n n s dock i n t e redovisade och detta bör betraktas som en angelägen forskningsuppgift.
Yttemperaturer av storleksordningen 8S-90OC finns redovisade f ö r fasadmaterial. Från Kanada finns redovisat yttemperaturer om 110°C för en svart takyta. För många material i fasader - typ p l å t , plastmaterial etc - är yttemperaturer av storleksordningen 70-80OC d i r e k t vanliga under sommartid i nordiska förhållanden. I l i t t e r a t u r e n finns redovisat några metoder a t t beräkna yttemperaturer för o l i k a m a t e r i a l . Nödvändiga indata är då a l l t i d l u f t -temperaturen och materialytans absorbans e l l e r emmisivitet. Ta-bell värden f ö r o l i k a materialytors albedo^) (albedo «
100absorAlbedo anger hur måiiga procent av den infallande s o l s t r å l m n q -en som r e f l e k t e r a s .
bans, om albedo och absorbans uttrycks som %) går a t t finna i l i t -teraturen.
En angelägen forskningsuppgift bör vara a t t i samband med systema-t i s k a ysystema-tsystema-temperasystema-turmäsystema-tningar för o l i k a m a systema-t e r i a l , söka kalibrera någon lämplig ekvation f ö r a t t möjliggöra r i m l i g t säkra beräkning-ar av yttemperaturer utgående från t i l l g ä n g l i g a meteorologiska data.
2.2 Temperaturvariationer
Den huvudsakliga effekten av temperaturvariationer, bortsett fr&n frysning/upptining som behandlas separat nedan, är termiskt be-tingade rörelser i fasadmaterialen. De skador som kan uppstå ger sig primärt t i l l känna som s p r i c k b i l d n i n g , krackelering, i y t -skikten och denna sprickbildning kan sedan orsaka andra skade-e f f skade-e k t skade-e r .
Temperaturvariationer kan också förorsaka förändringar i egenska-per; som viskositetsförändring hos material där v i s k o s i t e t har betydelse. Sådana material är t ex fogmassor.
En speciell temperaturvariation, som kan ha stor betydelse för vissa material och y t s k i k t , är snabba t e m p e r a t u r f a l l . En mörkt
lackerad tunnplåtsyta med en temperatur på omkring 70°C som ut-sätts f ö r e t t h ä f t i g t och k a l l t regn kan på kort t i d få e t t tem-p e r a t u r f a l l tem-på 50-60OC.
Cykler av frysning och upptining betraktas som s ä r s k i l t negativa för porösa material och har en skadlig inverkan även på y t s k i k t av typen färger. Antalet temperaturgenomgångar genom 0°C kan f ö r -hållandevis enkelt beräknas ur t i l l g ä n g l i g a meteorologiska data för o l i k a orter med mätstationer.
S t a t i s t i s k a data över antalet nol1passager under en given t i d s -period, t ex en viss månad, utgör e t t beskrivningsmått på risken för sönderfrysning av porösa m a t e r i a l . Det är framför a l l t kust-områdena i de nordiska länderna som uppvisar e t t s t o r t antal
cyk-ler av frysning/upptining under höst-, v i n t e r - och vårmånaderna. Risken för utfrysning för porösa material beror i n t e endast på antalet cykler av frysning/upptining utan även på en k r i t i s k vattenmättnadsgrad i m a t e r i a l e t . Det är därför intressant att ur meteorologiska data beräkna tidsperioder med samtidigt nederbörd och cykler av f r y s n i n g / u p p t i n i n g . Denna makro- e l l e r mesoklimat-beskrivning f ö r en viss tidsperiod kan dock endast tolkas som en k v a l i t a t i v indikation på risken för sönderfrysning hos porösa material. Frostsprängning hos fasadmaterial behandlas y t t e r l i g a r e
22
3 UV-STRALNING
Merparten av den u l t r a v i o l e t t a s o l s t r å l n i n g (UV) som når jordytan är i våglängdsområdet 300-400 nm. Denna s t r å l n i n g är den största åldrandefaktorn för nedbrytning av organiska m a t e r i a l . UV utgör inte mer än 5 < av s o l l j u s e t s t o t a l a i n t e n s i t e t , men den bestärrmer ändå i s t o r t sett livslängden hos polymera material som används utomhus.
UV-intensiteten är beroende av atmosfären, luftföroreningarna, vädret, solhöjden, t i d på dagen mm. Kunskap om denna i n t e n s i t e t är nödvändig för a t t få en klar b i l d av nedbrytningsprocessen och för a t t eventuellt kunna förutse livslängden f ö r o l i k a polymera material under utomhusanvändning.
Data f ö r UV-intensitet som funktion av t i d , plats och exponerings-r i k t n i n g föexponerings-rekommeexponerings-r mycket spaexponerings-rsamt pga a t t stoexponerings-ra exponerings-resuexponerings-rseexponerings-r behövs för sådana mätningar. Allmänt kan man säga a t t UV-intensiteten är högre vid havsnivå och höga a l t i t u d e r jämfört med låga områden. Dessutom har luftföroreningar i industriområden väsentlig e f f e k t på UV-intensiteten.
Kunskap om UV-intensitet i olika klimat är nödvändigt vid studier av åldrande av byggnadsmaterial. Med detta kan man b ä t t r e planera, programmera och konstruera olika utrustning f ö r påskyndad å l d r i n g . Fotonedbrytning av o l i k a material leder o f t a t i l l försämring av materialens mekaniska och estetiska egenskaper, t ex minskning av h å l l f a s t h e t , missfärgning, sprödhet mm. Dessa negativa effekter vid utomhusanvändning framträder hos o l i k a byggnadsmaterial som exempelvis plaster, färger och t r ä m a t e r i a l .
Kortvågigt UV kan d i r e k t absorberas av polymeren och den bryts ned. Långvågigt UV kan absorberas av polära grupper t ex keton- e l l e r aldehydgrupper e l l e r av primärt bildade komplex av polymeren och adsorberat syre. I båda f a l l e n kan exciteringsenergin överföras t i l l syremolekyler som därvid övergår t i l l s i n g l e t t - t i 1 I s t å n d . Singlettsyre kan l ä t t reagera med mättade, omättade och aromatiska strukturer. Dessa mekanismer har v i k t i g a konsekvenser f o r tekniken att s t a b i l i s e r a polymerer i p l a s t , gummi, f i b r e r , y t s k i k t och lim mot fotokemisk nedbrytning. Det räcker i n t e a t t t i l l s ä t t a UV-absor-berande ämnen, som överför UV-kvanta med hög energi t i l l mer ofar-l i g t ofar-långvågigt ofar-l j u s . Det behövs också s t a b i ofar-l i s a t o r e r som kan verka som deaktivatorer för det exciterade syret i s i n g l e t t f o r m , som bildas genom energiöverföring från exciterande molekyler och grupper, t ex i polymeren e l l e r i föreningar e l l e r t i l l s a t s e r . Fotonedbrytning av polyolefiner, exempelvis polyeten och polypro-pen, är t i l l stor del i n i t i e r a d av närvarande ketongrupper och dubbelbindningar längs polymerkedjorna. Dessa grupper kan ha i n -f ö r t s där dels vid polymerisationen, dels vid den -följande upp-arbetningen av polymeren och framställningen av proverna. Vissa
föroreningar, som är svåra att avlägsna, kan också medverka vid fotonedbrytningen av polymeren.
Fotonedbrytning av p o l y v i n y l k l o r i d sker genom absorption av UV, e x c i t e r i n g av aktiva grupper som f i n n s i polymeren, bildning av f r i a r a d i k a l e r , reaktion med l u f t s y r e i en kedjereaktion där man t i l l s i s t får f l e r a f u n k t i o n e l l a grupper. Slutligen leder nedbryt ningen t i l l klyvning av polymerkedjan och/eller tvärbindning. Fotonedbrytning av t r ä sker under exponering f ö r UV-strålning där färgförändring kan observeras. Mörka t r ä s o r t e r b l i r ljusare medan ljusa sorter mörknar. Efter y t t e r l i g a r e påverkan övergår t r ä e t t i l l en mer brunaktig färgton och b l i r s l u t l i g e n l j u s g r å t t . Genom samverkan mellan UV och vatten sker en erosion och fiberlossning i t r ä y t a n . Det är främst l i g n i n e t och cellulosan i t r ä e t som foto-kemiskt nedbryts. Det sker kedjebrott i cellulosan under UV-expo-nering och man f å r o l i k a reaktionsprodukter. Även långvågigt l j u s bryter ned t r ä m a t e r i a l .
2^
5 LUFTFÖRORENANDE GASER OCH STOFT
Luftförorenande gaser och s t o f t i atmosfären kommer från f l e r a k ä l l o r ; några kan definieras som energiproduktionsanläggningar, andra som i n d u s t r i - , transport- e l l e r primärnäringskällor. I tabellerna 1-5 ges en översikt över de v i k t i g a s t e föroreningarna från o l i k a k ä l l o r .
Tabell 1. Utsläpp från kategorien "Energi"
Energi-bärare fören Svavel- Kväve-fören Halogen-fören Karbon-fören Metaller Partiklar
Kol
SO2
NOx HClPAH'''
Sot Hg As Cd Ni m f l Flygstoft Nedfallande s t o f t
Olja SOp NO,
PAH
Sot Ni
V
FlygstoftGas
Hydro-karboner
Biomassa NOx
PAH
Sot CO Bensen Aldehyder K Flygstoft Avfall HCl
Org Cl m f l
PAH
Cd Flygstoft 1) Polyaromatiska hydrokarbonerTabell 2. Utsläpp från kategorien " I n d u s t r i "
Produktion Svavel-fören
Kväve-fören Halogen-fören Kol-fören
Metaller Partiklar Utvinning av o l j a och gas, o l j e r a f f i n e -r i n g , pet-rokemisk industri NO X Org Cl Hydro-karboner Aldehyder Etylen Fiskförädling NOx Org N Lukt-fören Träförädling, t r ä i n d u s t r i , grafisk industri
SO2 NOx
Lukt-fören Lösn-medel Flygstoft Produktion av konstgödsel NH3 Flygstoft Produktion och bruk av "kemisk-tekniska" prod, f ä r g , lack, lim, p l a s t , t j ä r a och gummi prod,
lösn och t v ä t t -medel NO X Org Cl Lösn-medel Lukt-fören Aldehyder Produktion av mineraliska produkter, cement, l ä t t -betong, glas NO X As Pb m f l Flygstoft Ned-fallande s t o f t Produktion av j ä r n , stål och f e r r o legeringar, k i s e l -och kalciumkarbid mm. PAH CO Cr Mn n f l Flygstoft Ned-fallande s t o f t Produktion av aluminium Fluorid PAH CO Flygstoft Produktion av andra i eke-järn metaller. N i , Zn, Mg, T i , etc. Clp HCI Ni Zn m f l Flygstoft
26
Tabell 3. Utsläpp från kategorien "Transport"
Svavel-fören Kväve-fören Halogen-fören Kol-fören Metaller P a r t i k l a r På land NOx K l o r i d Bromid PAH CO Bensen Sot Aldehyder Pb Flygstoft Ned-fallande s t o f t T i l l sjöss
SO2
NOx PAHBensen CO Sot Aldehyder Pb Ned-fallande s t o f t
I l u f t e n NOx Sot
Ned-fallande s t o f t Hantering, lagring av d r i v s t o f t Lösn-medel Bensen Tabell 4. Utsläpp från "primärnäringen"
Svavel-fören fören Kväve- fören Halogen- fören Kol- P a r t i k l a r Jordbruk
H2S
Org S
NH3
NO3
NH4CI
Myrsyra L u k t s t o f t Insekts-medelNedfallande s t o f t
Tabell 5. T i l l f ö r s e l från andra länder Svavel
fören Kväve-fören fören Halogen, Kol-fören Metaller P a r t i k l a r Oxidanten Luft
SO2
Sulfat
NOx
N i t r a t Org Cl Sot PAH Ni Pb Cu As Cr m f r F l y g s t o f t
'^ND
Neder-börd Sulfat Ammonium N i t r a t 1) PAH Sot Ni Pb Cu As Cr m f l Peroxacetylnitrat5.1 Måttenheter
Utbtäpp av luftföroreningar anges vanligen som massa per
tidsen-het, t ex g/s, kg/h e l l e r t / a .
KoncQ.ntn.OLXJ.on av ga62A i l u f t e n anges på v i k t b a s i s e l l e r
volym-basis.
Viktbasis: mg/m^ e l l e r pg/m-^ Vol.vmbasis: ppm e l l e r ppb
ppm = "parts per m i l l i o n " (1:10^) ppb = "parts per b i l l i o n " (1:109)
Koncentrationsmått på viktbasis beror av tryck och temperatur. Koncentrat ionsmått på volymbasis är däremot oberoende av tryck och temperatur. I p r a k t i s k t miljövårdsarbete används mest v i k t -basis. I teoretiska arbeten används o f t a s t volym-basis.
Omräkning bker genom formeln: r- yP M _ M p 'o c X M P P T T R V S02 NO N02 'cl - koncentration på viktbasis (pg/m^ e l l e r mg/m3 - koncentration på volymbasis (ppb e l l e r ppm) - gasens molvikt - tryck - standardtryck - temperatur - standardtemp - gaskonstanten - molvolymen (22.4 g/mol) (atm) (1 atm) (K) (273 K) (0.082 1 atm/mol K) /mol 1 ppb = 1 " = 1 " = 1 " 1 ppm = 2.66 pg/m^ 1.25 " 1.91 " 2.00 " 1.16 mg/m3
KonczntAatA.on av poAtiklaA i l u f t e n anges nästan a l l t i d på v i k t
-basis, dvs ug/m3 e l l e r mg/m^.
KondtntAotion i noAtfibond anges på v i k t b a s i s , t ex pg/1 e l l e r
mg/1 e l l e r molbasis, t ex -jmol/l e l l e r p e k v / l .
VQ.ponQ.KinQ av förorening definieras som en f l u x , dvs massa per
t i d s - och ytenhet, t ex mg/m^a e l l e r g/m^a. För nedfallande s t o f t används gärna g/m^30d.
5.2 Svaveldioxid (SO2)
Svaveldioxid är den mest studerade föroreningen i samband med atmosfäri sk korrosion. Den adsorberas l ä t t på ytor och förekommer i betydliga mängder i i n d u s t r i e r och de f l e s t a stadsmiljöer.
Bort-28
sett från de industrier där SO2 ingår som en del i processen är det den mest betydande källan för S02-förbränning av o l j a och k o l . I de f l e s t a t ä t o r t e r finns därför en typisk säsongsvariation i S02-koncentration med höga vintervärden och låga sommarvärden. De lokala S02-mängderna varierar mycket. Medel koncentrationen över
långa perioder kan därmed vara mycket lägre än värdena för korta-re tidsperioder. De k r a f t i g a s t e effekterna fås i närheten av stora punktkällor när vindriktningen går från källan t i l l mät-punkten. Med många utspridda S02-källor b l i r nivån jämnare men inte så hög. En översikt över aktuella nivåer av SO2 framgår nedan.
Inom e t t industriområde upp t i l l 20 000 ug/m^ Tätorter, industri (dygnsbasis) 1000-4000 ug/m3
Tätorter, energiproduktion (dygnsbasis) 200-300 ug/m^ Tätorter (halvårsvärden) 40-80 yg/m^
Lantmiljö (bakgrundsnivå) 3-5 ug/m^
SO2 angriper material som angrips av syror. Angreppet b l i r kraf-tigare i f u k t i g m i l j ö . Typiska material som angrips är s t å l , zink, kalkbaserad sten, puts och en del målningssystem.
5.3 Kväveoxider (NOx)
De viktiwdste källorna för NOx b i l t r a f i k och förbränning av o l j a . S ä r s k i l t b i l t r a f i k e n s betydelse har ökat de senaste åren. NOx ""d^Q v"''^ sidan av SO2 den dominerande föroreningen i t ä t -o r t e r .
NOx «^r e t t samlingsbegrepp för NO2 och NO. Vid förbränning av bensin och eldningsolja föreligger 1-10 % av kväveoxiderna som NO2, resten som NO. Omvandlingen från NO t i l l NO2 kan ske direkt med O2 e l l e r med oxidanter som ozon. Reaktionshastigheten kan vara hög s ä r s k i l t med oxidanter. I t ä t o r t e r och tätbebyggda områ-den är l i k v ä l NO-koncentrationen något högre jämfört med N02-kon-centrationen. NOx ^^r ungefär samma föroreningsnivå under hela året. Aktuella nivåer för NOx ^^^^
Tätorter, längs t r a f i k l e d e r 1000-3000 ug/m^ Tätorter, utanför t r a f i k l e d e r 300-500 "
Utanför t ä t o r t e r bestäms NOx-nivåerna av biologiska processer. Koncentrationerna är störst om sommaren.
NOx sur karaktär och angriper en del material som zink, kalk-sten, puts. Effekten på stål reduceras på grund av a t t NOx också har oxiderande verkan. NOx angriper därför också en del organiska material som plaster och t r ä v i r k e . I kombination med andra gaser som SO2 ökar den korrosiviteten på metaller som koppar, nickel och e l e k t r i s k a kontakter.
SYROR
Den finns en stor mängd syror som i lokala områden runt o l i k a industrier kan registreras i mätbara mängder. Med en något större mätskala minskar antalet aktuella syror. Dessutom har en hel del syror så svag syrakaraktär a t t de är av mindre intresse. De mest aktuella syrorna behandlas nedan.
6.1 Svavelsyra
Svavelsyra och svavelsyrlighet används i många o l i k a i n d u s t r i p r o -cesser. Även om svavelsyran har en hög kokpunkt kan det förekomma betydliga utsläpp t i l l närmiljön runt t ex c e l l u l o s a i n d u s t r i -er och b a t t e r i f a b r i k e r . Depon-ering på utvändiga ytor sk-er snabbt och pH-värdet på ytor nära störra utsläppskällor kan b l i mycket låg.
En annan väsentlig k ä l l a t i l l svavelsyra är omvandlingen av SO2 t i l l svavelsyra i atmosfären. Omvandlingen sker både i gasfas och i aerosol fas i atmosfären. Eftersom SO2 l ä t t löses i vatten är reaktionen i aerosolfas ofta v i k t i g a s t . För bägge mekanismerna är den direkta reaktionen med syre trög och reaktioner där o l i k a oxidanter medverkar är o f t a s t hastighetsbestämmande. I förorenad f u k t i g l u f t kan man vänta en omvandling från lokala k ä l l o r (när-m i l j ö n ) . En väsentlig del uppehåller sig dock i at(när-mosfären i f l e r a dygn och transporteras därför från källan innan nedfallet av svavelsyra uppträder. Oetta är orsaken t i l l de perioder med långtransporterat k r a f t i g t sur nederbörd som uppträder över Skandinavien.
Aktuella pH-värden i nederbörd över Skandinavien Enskilda korta perioder 2.7 - 2.9
Lägsta veckomedelvärde 3.4 - 3.7 Medelvärden 4.1 - 4.7
Svavelsyra är en stark syra med hög kokpunkt. Beroende på koncent-rationen angriper den de f l e s t a konstruktionsmetaller och kalk-innehållande material. Den b l i r vid upptorkning koncentrerad på alla droppkanter och f å r ökad e f f e k t på dessa områden.
6.2 Salpetersyra
Salpetersyra används i många v i k t i g a industriprocesser som t ex vid framställning av konstgödsel och sprängämnen. Även t i l l betning av metaller och f ö r lösbetning av vissa mineraler används s a l -petersyra. Salpetersyran är mycket ^Vyktig och löses l ä t t i vat-ten. Utsläpp t i l l närmiljön runt stora och små i n d u s t r i e r upp-träder därför l ä t t .
30
Omvandling av kväveoxider t i l l salpetersyrlighet och salpetersyra sker också i atmosfären. Även om kväveoxider uppträder i stora mängder i atmosfären och f l e r a reaktionsmekanismer f ö r omvandling t i l l syra är kända så är kunskapen begränsad om mängden salpeter-syra som bildas i tätbebyggda områden. Detta har f l e r a orsaker, . f ö r det f ö r s t a har salpetersyran e t t högt ångtryck och f ö r b l i r därför i hög grad i gasfas, f ö r det andra har man under lång t i d
antagit a t t de negativa effekterna på m i l j ö n är minimala och där-med har intresset för mätningar v a r i t l i t e t .
Under senare år har man f å t t en mer nyanserad b i l d av syrans e f f e k t på material och skogsskador och intresset f ö r a t t k a r t l ä g -ga förhållandena har ökat.
I den utsträckning som salpetersyra bildas på ytan är den en starkt oxiderande syra som angriper både metaller och organiska material som träslag och p l a s t e r .
6.3 Saltsyra
Saltsyra är också en av de v i k t i g a s t e syrorna i i n d u s t r i e l l a pro-cesser och används både vid m e t a l l f r a m s t ä l l n i n g , inom plastindust-r i n och i f o t o g plastindust-r a f i - och gplastindust-rafisk i n d u s t plastindust-r i .
Saltsyran är l ä t t f l y k t i g och l ö s l i g i vatten. Den f i n n s i när-miljön runt f l e r a i n d u s t r i t y p e r .
Många förbränningsprocesser ger upphov t i l l saltsyra som r e s t produkt. Förbränning av kol och ved är sedan länge kända som k ä l -lor för s a l t s y r a b i l d n i n g . Under senare år har mycket av intresset v a r i t fokuserat på a v f a l l s f ö r b r ä n n i n g . Sådan förbränning kan resultera i betydliga mängder s a l t s y r a . Ursprunget t i l l saltsyra i a v f a l l är både plastmaterial och vanligt koksalt från hushålls-a v f hushålls-a l l .
Antagna utsläppsmängder från a v f a l l s f ö r b r ä n n i n g : 800-1000 mg/m^ Avfallsförbränning med gasrening: 10-200 " Saltsyra är s p e c i e l l t aggressiv f ö r konstruktionsmetaller som s t å l , zink och aluminium och material som betong, puts och kalk-h a l t i g sten.
10 B I O L O G I S K A ANGREPP
L e v a n d e o r g a n i s m e r är v i k t i g a m i l j ö f a k t o r e r , som m e d v e r k a r i n e d
-b r y t n i n g e n av o r g a n i s k a -b y g g n a d s m a t e r i a l , t e x t r ä - o c h t r ä p r o d u k
t e r . B i o l o g i s k a a n g r e p p på f a s a d m a t e r i a l o c h f a s a d y t o r b e r o r i
hög g r a d p a v ä d e r l e k s - o c h m i l j ö f a k t o r e r . D e s s u t o m g e r e g e n s k a p e r
hos m a t e r i a l e t f ö r u t s ä t t n i n g a r n a f o r de b i o l o g i s k a o r g a n i s m e r n a s
l i v s b e t i n g e l s e r . Av v ä d e r l e k s f a k t o r e r s p e l a r t e m p e r a t u r , f u k t o c h
även s o l s t r å l n i n g e n a v g ö r a n d e r o l l .
10.1 M ö g e l - o c h s v a m p a n g r e p p
S v a m p a r k a n b e s k r i v a s som e n g r u p p o r g a n i s m e r , som i n t e i n n e h å l l e r
k ' l o r o f y n , i n t e p r o d u c e r a r f ö d a genom f o t o s y n t e s o c h som l e v e r av
o r g a n i s k a m a t e r i a l . S v a m p a r s p r i d s genom s p o r e r . T i l l v ä x t av s v a m
-p a r b e s t ä m s a v t i l l g å n g e n -på f ö d a , s y r e o c h l ä m -p l i g a n i v å e r -på
t e m p e r a t u r o c h f u k t . O p t i m a l a n i v å e r för t e m p e r a t u r o c h f u k t v a r i
e r a r för o l i k a s v a m p a r t e r . D e t =ir i a l l m ä n h e t m ö j l i g t för m ö g e l
-och s v a m p t i l l v ä x t v i d t e m p e r a t u r e r ö v e r 0 ° C . O p t i m a l a t e m p e r a t u r e r
för t i l l v ä x t a n s e s d o c k v a r a över I S ^ C . T e m p e r a t u r e r ö v e r s t i g a n d e
AO^C b r u k a r b e t r a k t a s som l i v s h o t a n d e f ö r de s v a m p a r t e r som är
a k t u e l l a .
Vad g ä l l e r f u k t a n s e s n i v å e r över 20 % f u k t k v o t i trä v a r a t i l l
r ä c k l i g a för t i l l v ä x t av svamp o c h m ö g e l . O p t i m a l a f u k t n i v å e r l i g
-g e r b e t y d l i -g t h ö -g r e . E t t RH på ~ 80 % i den a b s o l u t a n ä r h e t e n av
m a t e r i a l y t a k a n a l l t s å a n s e s b e f r ä m j a m ö g e l - o c h s v a m p a n g r e p p
om ö v r i g a b e t i n g e l s e r är g y n n s a m m a .
U V - s t r å l n i n g med v ä g l ä n g d e r m i n d r e än 3 2 0 n a n o m e t e r dödar svamp,
mögel o c h b a k t e r i e r . M y c k e t l i t e a v d e n n a s t r å l n i n g når dock j o r d
-y t a n .
Svamp o c h mögel på f a s a d y t o r o c h f a s a d m a t e r i a l v i s a r s i g o f t a som
m ö g e l p å v ä x t på o r g a n i s k a b e l ä g g n i n g a r e l l e r som r ö t a h o s trä.
M ö g e l a n g r e p p på o r g a n i s k a b e l ä g g n i n g a r o r s a k a r v a n l i g e n a t t k u l ö
r e n m ö r k n a r . F ä r g e r b a s e r a d e på l i n o l j a är mer u t s a t t a f o r m ö g e l
-a n g r e p p , med-an s y n t e t i s k -a färger -a n s e s v -a r -a m i n d r e m o t t -a g l i g -a .
F ö r t j o c k a r e , s t a b i l i s a t o r e r , m j u k g ö r a r e e t c i s y n t e t i s k a f ä r g e r
kan d o c k ge g o d a l i v s b e t i n g e l s e r .
1 0 . 2 B a k t e r i e r
B a k t e r i e r s k i l j e r s i g f r å n svamp genom d e n m i k r o s k o p i s k a s t o r
-l e k e n , genom a t t de i n t e b i -l d a r h y f e r e -l -l e r m y c e -l o c h genom a t t
de i a l l m ä n h e t b e h ö v e r v a t t e n i f l y t a n d e f o r m f ö r t i l l v ä x t . Svamp
och m ö g e l d ä r e m o t k a n t i l l v ä x a u n d e r h ö g a f u k t i g h e t e r . Både a e r o
b i s k a o c h a n a e r o b i s k a b a k t e r i e r k a n s a n n o l i k t m e d v e r k a i n e d b r y t
-n i -n g av y t s k i k t på f a s a d e r .
32
B a k t e r i e r k a n o c k s å å s t a d k o m m a a g g r e s s i v a m i l j ö e r f ö r m a t e r i a l
genom d e p r o d u k t e r som b i l d a s u n d e r b a k t e r i e n s l i v s p r o c e s s . V i s s a
b a k t e r i e r som l e v e r på s u l f i d e r k a n s å l u n d a å s t a d k o m m a s v a v e l s u r a
m i l j ö e r . A v f a l l s p r o d u k t e r f r å n b a k t e r i e r k a n v a r a a g g r e s s i v a f ö r
b y g g n a d s m a t e r i a l genom a t t d e i n n e h å l l e r f e t t s y r o r .
M y c k e t l i t e a r känt om v i l k a e f f e k t e r b a k t e r i e r k a n h a p å b y g g
-n a d s m a t e r i a l . B e h o v e t av f o r s k -n i -n g ä r s t o r t .
12 K L A S S I F I C E R I N G AV M I L J Ö
12.1 K o r r o s i o n s m i l j ö e n l i g t I S O / T C 156/WG4
K l a s s i f i c e r i n g a v k o r r o s i o n s m i l j ö s k e r e n l i g t d e n n a m e t o d i p r i n
-c i p pS t v å sätt; a n t i n g e n genom a t t d e k o r r o s i o n s b e s t ä m m a n d e p a r a
m e t r a r n a , f u k t i g h e t o c h f ö r o r e n i n g a r , b e s t ä m s f ö r d e n o m g i v a n d e
m i l j ö n , e l l e r genom a t t k o r r o s i o n s h a s t i g h e t e n b e s t ä m s f ö r d e t
a k t u e l l a m a t e r i a l e t i d e n g ä l l a n d e m i k r o m i l j ö n .
12.1.1 M i l j ö v a r i a b l e r n a v å t t i d , SO2 o c h k l o r i d
VatUdDen n ö d v ä n d i g a f u k t i g h e t e n på y t a n o r s a k a s på m å n g a o l i k a sätt;
genom d a g g , r e g n , s m ä l t a n d e i s o c h s n ö o c h hög l u f t f u k t i g h e t .
Våt-t i d e n k a n a n Våt-t i n g e n b e r ä k n a s f r å n m e Våt-t e o r o l o g i s k a d a Våt-t a som d e n Våt-t i d
den r e l a t i v a f u k t i g h e t e n är s t ö r r e än 8 0 % o c h t e m p e r a t u r e n ö v e r
-s t i g e r O^C e l l e r k a n d e n d i r e k t m ä t a -s i m i k r o m i l j ö .
Det f ö r e s l a g n a k l a s s i f i c e r i n g s s y s t e m e t f ö r v å t t i d u t a r b e t a t inom
I C O / T C 125/WG4 v i s a s i t a b e l l 9.
T a b e l l 9. K l a s s i f i c e r i n g a v våttid på k o r r o d e r a n d e m e t a l l y t o r
K a t e g o r i
Våttid
P r a k t i s k a e x e m p e l
K a t e g o r i
T i m m a r p e r år
% p e r år
P r a k t i s k a e x e m p e l
^1
<10
<0.1
I n o m h u s l u f t med k l i m a t k o n t r o l l
^2
1 0 - 2 5 0
0 . 1 - 3
I n o m h u s l u f t u t a n k l i m a t k o n t r o l l ,
u n d a n t a g e t i n o m h u s i c k e l u f t
-k o n d i t i o n e r a t r u m i v å t a r e g i o n e r
T32 5 0 - 2 5 0 0
3-30
U t o m h u s a t m o s f ä r i t o r r a e l l e r
m y c k e t k a l l a r e g i o n e r , o c h
s ä k e r t v e n t i l e r a d e b y g g n a d e r i
t e m p e r e r a d e z o n e r .
T42 5 0 0 - 5 5 0 0
3 0 - 6 0
U t o m h u s a t m o s f ä r i a l l a k l i m a t
-z o n e r u n d a n t a g e t t o r r a t r o p i s k a
s a m t e x t r e m t k a l l a z o n e r .
T5> 5 5 0 0
>60
Svårt f u k t i g a r e g i o n e r o c h i c k e
-v e n t i l e r a d e b y g g n a d e r med
f u k t i g a f ö r h å l l a n d e n .
3h Svave.ldioxid (SO2) T a b e l l 10. K l a s s i f i c e r i n g av SO2 K a t e g o r i D e p o p e r i n g s h a s t i g h e t mg/m^ p e r d y g n K o n c e n t r a t i o n pg/m^ Po 1 1 0 1 1 2 P1. > 1 0 - 3 5 > 1 2 - 4 0 > 3 5 - 8 0 > 4 0 - 9 0 P3 > 8 0 - 2 0 0 > 9 0 - 2 5 0 V i d a n v ä n d n i n g av d e n n a s t a n d a r d u t n y t t j a s d e t å r l i g a m e d e l v ä r d e t för S02-nivån. O b s e r v e r a a t t k o r t t i d s m ä t n i n g a r k a n s k i l j a s i g v ä s e n t l i g t f r å n m e d e l v ä r d e n a v m ä t n i n g a r g j o r d a u n d e r lång t i d . KloKid Huvudkäl-län f o r k l o r i d f ö r o r e n i n g a r är h a v s s a l t som t r a n s p o r t e r a s i n ö v e r l a n d . T a b e l l 1 1 . K l a s s i f i c e r i n g a v k l o r i d K a t e g o r i D e p o n e r i n g s h a s t i g h e t mg/m^ p e r d y g n So <3 S i > 3 - 6 0 S2 > 6 0 - 3 0 0 S3 > 3 0 0 . 9 0 0 K l a s s i f i c e r i n g e n b a s e r a r s i g på m ä t n i n g a v k l o r i d med h j ä l p a v den så k a l l a d e " w e t c a n d l e " m e t o d e n . D e t f i n n s f l e r a a n d r a m ä t -m e t o d e r , t e x N I L U s a e r o s o l f ä l l a . M e t o d e r n a g e r i n t e h e l t jä-m- jäm-f ö r b a r a v ä r d e n . 1 2 . 1 . 2 K o r r o s i o n s k a t e g o r i e r K o r r o s i o n s k a t e g o r i e r n a b e s t ä m s med h ä n s y n t i l l f a s t s t ä l l d a v å t t i d s o c h f ö r o r e n i n g s k l a s s e r n a . De r e s u l t e r a n d e k o r r o s i o n s k a t e g o r i e r n a v i s a s i t a b e l l 1 2 . K o r r o s i o n s k a t e g o r i e r n a är k v a l i t a -t i v -t b e s k r i v n a i -t a b e l l 1 3 . N ä r de o l i k a k a t e g o r i e r n a a v d e n ä m n d a v a r i a b l e r n a b e s t ä m t s k a n man genom t a b e l l 1 2 b e s t ä m m a r e s u l t e r a n d e k o r r o s i o n s k a t e g o r i . Den
r e s u l t e r a n d e k o r r o s i o n s h a s t i g h e t e n f ö r d e t f ö r s t a å r e t s k o r r o s i o n för d e t a k t u e l l a m a t e r i a l e t g å r a t t u t l ä s a i t a b e l l 1 3 .