"Det gäller att vara väldigt tydlig."

FAKULTETEN FÖR LÄRANDE OCH SAMHÄLLE Barn-unga-samhälle

Examensarbete i fördjupningsämnet

Barndom och lärande

15 högskolepoäng, grundnivå

”Det gäller att vara väldigt tydlig.”

-En studie om språkliga och kulturella barriärer i mötet med föräldrar i

förskolan.

”It has to be very clear.”

-A study of linguistic and cultural barriers in the meeting with parents in

preschool.

Karolina Karlsson

Förskollärarexamen 210 hp Examinator: Ingegerd Tallberg Broman Slutseminarium: 2017-09-05 Handledare: Eva Nyberg

3

Abstract

Många förskollärare möter familjer med annan etnisk bakgrund ute i verksamheten, där det kan förekomma språkliga och kulturella barriärer. Inför mitt arbete berättade förskollärare att de ibland undviker kontakt med föräldrarna, på grund av svårigheter i kommunikationen. Genom att undvika kontakt kan föräldrarna känna sig osäkra och tappa förtroendet för förskollärarna.

Syftet med det här arbetet är att belysa och diskutera mötet och kommunikationen mellan pedagoger och föräldrar med annan etnisk bakgrund, där språkliga och kulturella barriärer kan förekomma. Det är en kvalitativ studie där föräldrar och personal intervjuats och observerats på två olika förskolor. En av förskolorna är en asylförskola, där familjerna har flytt från sina hemländer och tillfälligtvis inte vet om de får stanna i Sverige. Den andra förskolan är en mångkulturell förskola, med familjer som har annat modersmål än svenska. De frågeställningar som ska besvaras är:

 Hur kommunicerar pedagogerna med föräldrar som inte behärskar språket?

 Vilken betydelse kan de kulturella olikheterna tänkas ha för kommunikationen och mötet mellan föräldrar och pedagoger?

 Hur kan bristande kommunikation med föräldrarna ta sig uttryck på barnen

Under arbetet uppmärksammades förskollärarnas olika arbetssätt i mötet med föräldrarna. På asylförskolan användes mycket kroppsspråk och bilder, medan förskolläraren på den mångkulturella förskolan kommunicerade verbalt och med skriven text. Både föräldrar och förskollärarna nämnde flertalet gånger att tydlighet var viktigt i kontakten mellan hem och förskola. Arbetet har ett sociokulturellt perspektiv, som menar att det vardagliga mötet mellan människor ses som viktigt. Vidare kopplas arbetet också till två olika forskningsstudier med olika synvinklar kring mötet med föräldrar med annan etnisk bakgrund.

5

Innehåll

1. Inledning………...7

1.1 Syfte och frågeställningar ………....8

2. Tidigare forskning………...9

2.1 Kommunikation ………..………...9

2.2 Tryggheten i relationen förskola- hem………....10

3. Teoretiska perspektiv och centrala begrepp………...12

3.1 Sociokulturellt perspektiv………12 3.2 Kommunikation………..13 3.3 Kultur………..14 4. Metod……….17 4.1 Metodval……….17 4.2 Urval………...18 4.3 Genomförande………....19 4.4 Databearbetning………..20 4.5 Forskningsetiska överväganden………..20

5. Resultat och analys………22

5.1 Kroppsspråk och bilder………...22

5.2 Tolk……….24

5.3 Föräldrarnas syn på förskolan……….26

5.4 Kulturella krockar………...28 5.5 Sammanfattning………..29 6. Diskussion……….31 6.1 Resultatdiskussion………..31 6.2 Metoddiskussion……….33 6.3 Slutord……….34 7. Källförteckning Bilagor

7

1.Inledning

Tidigt under förskollärarutbildningen började jag att studera hur pedagogerna bemötte föräldrarna i de olika mötena i verksamheten. Ofta försöker de inkludera både föräldrarna och barnen i samtalen. Kontakten upplevdes många gånger som problemfri utan några specifika komplikationer. Dock började funderingarna kring hur mötet och kommunikationen fungerar med de föräldrar som kommer från andra länder. De som har annat modersmål, annan bakgrund och kultur.

I läroplanen för förskola (98/16) står det att: det svenska samhällets internationalisering

ställer höga krav på människors förmåga att leva med och förstå de värden som ligger i en kulturell mångfald. Ojala (2016) skriver att alla nyanlända har olika upplevelser och

livsbagage. Några kanske kommer till Sverige av egen fri vilja, men det finns också många som har flytt från krig. Detta gör att pedagogen inte kan bemöta alla personer med utländsk bakgrund på samma sätt. Det är viktigt att belysa hur pedagogerna på förskolan bemöter föräldrarna när det finns språkbarriärer. Jag har vid upprepade tillfällen pratat med pedagoger som berättat att de ofta inte söker kontakt med föräldrarna, utan helst undviker mötet. ”De förstår ju inte vad vi säger”, sa en av förskollärarna till mig under en diskussion. Detta beskrivs också av Bozarslan utifrån hennes upplevelser (2011). Hon berättar att pedagogerna hävdar att de inte har så bra kontakt med de föräldrar som inte behärskar språket.

På migrationsverkets hemsida går det att läsa att 162 877 personer sökte asyl 2015. Det skedde en minskning 2016, då 28 939 sökte asyl i Sverige. Det är alltså väldigt många människor, som alla har olika bakgrund och erfarenheter. Migrationsverket beskriver också den process som sker när de olika individerna kommer till landet. Först skrivs de in på en mottagningsenhet. Därefter får personerna olika boenden, gärna tillsammans med familjer som talar samma språk. Alla barn som kommer till Sverige ska ha rätt att gå i skolan. Det är kommunerna som har ansvaret att ge barnen plats i skolan. Bozarslan (2011) anser att det många gånger är pedagogerna på förskolan och skolan som är värdar och värdinnor för Sverige. Ofta är förskolan den första institution som den nyanlända familjen har regelbunden kontakt med.

8

1.1 Syfte och frågeställningar

I detta arbete ska jag belysa och diskutera hur kommunikationen och mötet mellan pedagoger och föräldrar fungerar på en mångkulturell och en asylförskola i södra Sverige. Arbetet kommer att fokusera på både personal och föräldrar i verksamheterna, då det är angeläget att höra båda parternas synvinkel. Bozarslan (2011) menar att det är svårt att skapa en integrationsprocess om pedagogerna inte kommunicerar och får en relation till föräldrarna.

Syftet är att belysa och diskutera mötet och kommunikationen mellan pedagoger och föräldrar med annan etnisk bakgrund, där språkliga och kulturella barriärer kan förekomma.

Jag kommer att närma mig problemområdet genom att ställa följande frågeställning:

 Hur kommunicerar pedagogerna med föräldrar som inte behärskar språket?

För att kunna besvara denna frågeställning ser jag det som relevant att även ställa frågorna:

 Vilken betydelse kan de kulturella olikheterna tänkas ha för kommunikationen och mötet mellan föräldrar och pedagoger?

9

2. Tidigare forskning

I den här delen av arbetet presenteras två olika forskningsstudier, som uppvisar olika synsätt kring bemötandet av nyanlända. Den första är en svensk forskning skriven av Lunneblad (2013) som handlar om kommunikation mellan pedagoger och nyanlända familjer, där informanterna agerar på olika sätt i mötet. Den andra studien är gjord i USA av Gelatt, Adams och Huerta (2014), där det presenteras olika metoder för att välkomna familjer med annan etnisk bakgrund. Forskningsstudierna kommer att återkomma i min analys för att ge tydliga exempel och skapa diskussioner, då det är svårt att veta vad som anses rätt eller fel.

2.1 Kommunikation

Lunneblad (2013) har gjort en forskningsstudie där han fokuserar på hur förskollärare bemöter nyanlända familjer. En del av familjerna bär med sig traumatiska minnen från krig och flykt och har lämnat sina hem och släktingar under svåra förhållanden. Lunneblad hänvisar till Angel och Hjern (2004) som menar att förskolan ofta är den första verksamhet som familjerna möter och som skapar struktur i deras vardag. De skriver också att förskolan blir en viktig tillgång, då familjerna ofta inte har etablerat något nätverk i Sverige. Lunneblad intervjuade förskollärare på två olika förskolor, i ett mångkulturellt område. Ett återkommande tema under samtalen var att föräldrarna med annan etnisk bakgrund har svårare att förstå rutinerna som finns på förskolorna. På en av förskolorna berättade förskollärarna att det ofta förekom missförstånd, för att de var för artiga mot föräldrarna. De använde ord som ”kanske”, exempelvis: ”Ni kan kanske hämta ert barn klockan två?”. Detta kunde skapade förvirring hos föräldrarna. Förskollärarna var medvetna om hur de talade till familjerna och varför det uppstod missförstånd. Lunneblad uppmärksammade att förskollärarna tänker olika kring bemötandet av familjer med annan etnisk bakgrund. Han hänvisar till Michel Billig (1996) som menar att invandringen i Sverige skapade ett ideologiskt dilemma, där åsikterna många gånger går isär. Detta kan även förekomma ute i verksamheterna, vilket kan skapa diskussioner kring bemötandet av de nyanlända. Några förskollärare i studien anser att förskolan ska försöka anpassa sig efter familjens behov, medan andra förskollärare vill att föräldrarna ska anpassa sig efter förskolan och det svenska levnadssättet. Under intervjuerna uppmärksammar Lunneblad att förskollärarna pratade mycket om tid, och att det är svårt att få föräldrarna att komma i tid. En förskollärare berättade att det var viktigt att vara tydlig när familjerna kom försent, genom att inte låta dem komma in och vara med på aktiviteten. Förskolläraren ansåg att tydliga konsekvenser hjälper

10

föräldrarna att lära sig de normer och värderingar som finns i Sverige, detta genom att visa tydligt med tal och kroppsspråk. Lunneblad menar dock att förskolan ska låta alla få vara med och att förskollärarens tankesätt gör att barnen blir utestängda pågrund av föräldrarnas misstag (Lunneblad, 2013).

2.2 Tryggheten i relationen förskola- hem

I en forskningsrapport av Gelatt, Adams och Huerta, som heter ”Supporting immigrant families access to pre-kindergarten” (2014) har man gjort över 40 olika telefonintervjuer med förskoleföreståndare, utomstående specialister och andraspråkslärare i USA. I studien fokuserar forskarna på förmågan att bygga trygga och tillitsfulla relationer med föräldrar som kommit till landet. De framhåller att det är viktigt att föräldrarna känner att förskolan är en trygg plats oavsett religiös och kulturell bakgrund. Vidare är det viktigt att all personal, så som både administrativ personal och förskollärare, arbetar för att barnen är trygga i verksamheten. I studien tar de upp att det finns program för personalen i hur man kan bemöta olika kulturella skillnader. Dessutom beskriver de att många föräldrar från andra länder inte vet så mycket om förskolan. För att kunna berätta mer om förskolan för de nyanlända, beskrivs i rapporten att det kan det hända att personalen kommer och knackar dörr, för att presentera olika event för de yngre barnen. Det kan även förekomma festivaler där familjen kan bli inkluderade i grannskapet. I vissa delstater finns det organisationer som vägleder nyanlända genom att presentera de förmåner och service som finns, och då även förskolan. Organisationerna skapar tillitsfulla band med familjerna. De kan till exempel förklara för familjen vilka kulturella skillnader som kan förekomma i förskolan. I några stater bjuder personalen in föräldrarna på öppet hus, där de är delaktiga i olika aktiviteter. Fortsättningsvis berättar de att kontakten mellan förskola och hemmet kan stärkas genom att möten sker mellan förälder och förskollärare, gärna hemma hos familjen. I studien framkommer det att personalen anser att det är viktigt att ha en välkommande attityd mot familjen. Genom att lära sig att säga ”hej” på familjens språk, skapar det ofta en bättre första kontakt. De berättar också att det är bra om det finns någon i verksamheten som delar samma kulturella bakgrund för att på så sätt ge trygghet och bra kommunikation. I en förskola i North Carolina berättar förskollärarna att de brukar ha ”cultural nights” där familjerna tar med sig mat från sina hemländer. De brukar också anordna frukost till föräldrarna när de har lämnat barnen, så att de kan möta andra föräldrar. Något annat som också kan inkludera föräldrarna är att ha kommunikation kring föräldraskapet. De kan berätta för förskollärarna hur de bemöter sina

11

barn och vad som funkar bäst i familjen, för att på så sätt underlätta barnens dag i förskolan (Gelatt, Adams & Huerta, 2014).

12

3.Teoretiska perspektiv och centrala begrepp

I detta kapitel presenteras det valda teoretiska perspektivet – det sociokulturella perspektivet-, med stöd av både Vygotskij och den svenska psykologen Roger Säljös perspektiv. Därefter fokuseras begreppen kommunikation och kultur. I början av varje del beskrivs de valda begreppen på en mer grundläggande nivå, för att därefter gå djupare in på deras innebörd genom att ta upp några exempel som kommer att återkomma i tolkning och analys av studiens resultat. De valda begreppen har till uppgift att ligga till grund för intervjuerna och observationerna på förskolorna. Tanken är att se hur kommunikationen fungerar på olika sätt. Det kulturella begreppet kommer att iakttas, för att se om det finns något samband mellan kommunikationen och de kulturella skillnader som kan förekomma i verksamheterna.

3.1 Sociokulturellt perspektiv

En av föregångarna till det sociokulturella perspektivet är Vygotskij, som menade att barns utveckling påverkas av den kulturella situation de växer upp i. Vidare spelar interaktion och det sociala samspelet med vuxna och syskon stor roll. Genom att kunna delta i dialoger utvecklas det egna tänkandet (Hwang och Nilsson, 2011). Bråten (1998) anser att Vygotskij kan ses som pedagogikens och psykologins stora geni, som redan år 1925 hävdade att människor har sitt bagage med erfarenheter och kunskaper som sedan har betydelse i samspel och kommunikation. Med hjälp kommunikation kan såväl barn som vuxna tillägna sig andras upplevelser. Vidare ansåg Vygotskij att barn lär sig i samspel av de vuxna. I skriften ”Tänkande och språk” (2001) skrev Vygotskij att kommunikationen uppvisar människors förnuft och vilka erfarenheter som finns. Språket ses som mycket centralt och kan ses som ett medel för social samvaro.

När Säljö (2000) beskriver det sociokulturella perspektivet menar han att det sociala samspelet mellan människor, både kollektivt och enskilt kan anses som mycket viktigt. Säljö skriver att det nyfödda barnet direkt försöker söka kontakt och kommunicera med sin omgivning. Dock utan att kunna tala med ord. När individen sedan kan samtala ger det möjlighet att kunna påverka mötet på ett helt annat sätt. I samtalen med varandra utbyts information och kunskaper. Vidare förklarar Säljö att förmågan att kommunicera gör människor till sociokulturella varelser. Människor är argumenterande och ideologiska, och med hjälp av kommunikationen framförs synen på etik och moral. På så sätt formas

13

människor av varandra. Likt Vygotskij menar även Säljö att lärandet sker mellan människor i olika sociala situationer. De vardagliga mötena anses viktiga, då människor lär sig att interagera med varandra genom att bidra till samtal och kunna sätta sig in i andra människors tankar. Säljö hänvisar till Engelström (1999) som beskriver att människor varje dag får nya erfarenheter av varandra, som de därefter tar med sig på olika sätt. Engelström menar att människor inte kan undvika att lära sig nya saker och att detta sker socialt.

3.2 Kommunikation

Begreppet kommunikation har sitt ursprung i latinets communicare, som betyder ”att göra gemensamt ” (nationalencyklopedins ordbok 1996: Band 2). Stier och Sandström Kjellin (2009) hänvisar till Gudykunst och Kim (2003) som förklarar att interkulturell kommunikation betyder att kommunikationer sker mellan personer med olika kulturella bakgrunder. Detta är relevant för studiens syfte som handlar om hur möten och kommunikation kan se ut i förskolor mellan personal och föräldrar med olika etnisk och kulturell bakgrund. När Dahlkwist (2012) beskriver begreppet så menar han att kommunikation oftast är skriftspråket och det verbala. Dock sker mycket av människans möten icke-verbalt, med kroppsspråket. Vidare är kommunikation mellan människor väldigt känsligt, ett litet ord som sägs fel eller kroppsspråket som signalerar något kan orsaka konflikter. När kroppsspråket säger något annat än det talade språket kan det bli missförstånd. Vidare berättar Dahlkwist (2012) att barn använder mycket mer kroppsspråk än vuxna, genom att tydligt visa glädje, ilska och sorg. Denna förmåga försvinner vid vuxen ålder, då det fokuseras på att skriva och tala korrekt. Ansiktet är något som ofta är centralt vid mötet med andra människor. Mycket går att avläsa, beroende på vilket ansiktsuttryck som används. Bozarslan (2011) förklarar att de föräldrar i förskolan som inte kan språket säkert uppskattar pedagogernas försök till kommunikation, även om detta sker med kroppsspråk och lättare ord. Om en pedagog inte tar kontakt med föräldern är risken stor att denna känner sig mindre värd och utanför. Enö (2013) har pratat med en förskollärare som berättade att det är viktigt att kommunicera med föräldrarna på ett språk som förstås. Samtalen är till för att hjälpa barn och föräldern. Bristande kommunikation kan skapa minskat förtroende. Ojala (2016) berättar i sin bok Mötet med nyanlända att personer som inte behärskar det svenska språket ofta behöver stöttning. Detta kan tillexempel vara kroppsspråk och bilder. De bilder som används kan ge stöttning i det som sägs. Kroppsspråket förtydligar och betonar samtalet, vilket är ett utmärkt redskap. Ojala fortsätter att berätta att vissa människor inte har någon skolbakgrund, vilket gör att de inte kan läsa och

14

skriva. Frågan är hur personalen ska nå ut till dessa personer, då kommunikationen ofta består av skriven text. Ladberg (2015) berättar att människor ofta låtsas att de förstår, trots att det inte är så. De nickar och ler enbart för att upprätthålla kontakten. Detta kan bero på att de inte vill göra bort sig, genom att avslöja den språkliga okunnigheten. Ladberg förklarar att när en förälder svarar ”ja” på en fråga, kan detta betyda att föräldern vill bibehålla kontakten (Ladberg, 2015).

Ojala (2016) skriver att många föräldrar från andra länder har en annan syn på pedagogerna i skolan. Det har uppmärksammats att de är de etniskt svenska föräldrarna som ofta tar plats på föräldramötena och ofta har synpunkter. Nyanlända föräldrar uppvisar ofta en tacksamhet mot pedagogerna och kan ha problem med att kritisera förskollärarna. De kan också känna att de inte vill blanda sig i barnens skolgång, för att de inte vet hur det fungerar. Det kan hända att de föräldrar som inte kan språket får hjälp att översätta av en annan person i deras umgänge. Vid positiva samtal brukar det inte vara några problem. Skulle samtalet däremot vara negativt rekommenderas det att en tolk ska användas. Dock kan det ta några dagar innan tolk kan erbjudas, vilket kan försvåra det för pedagogen om informationen ska fram snabbt. Ojala hänvisar till Bouakaz (2015), som förklarar att pedagogen inte ska låta barnet medla. Han menar att detta kan skapa en dålig relation mellan förälder och barn, då barnet får den språkliga makten. Fortsättningsvis kan barnet också bestämma vad som ska sägas och inte. Ojala berättar att det inte alltid är lätt att ha samtal med tolk, då meningarna som sägs ska hållas korta, så att tolken kan översätta korrekt. Det är viktigt att avsätta gott om tid, så att det inte blir stressigt utan avslappnat. Ojala förklarar också att det kan vara önskvärt att anlita en tolk som har liknande dialekt som föräldern, vilket kan underlätta kommunikationen. Slutligen poängterar Ojala att det är viktigt att vårdnadshavaren får all information om barnet, även det som inte fungerar. Detta för att föräldern ska ha förtroende för förskolan och skolan i Sverige (Ojala, 2015).

3.3 Kultur

Sommer (2012), som är professor i utvecklingspsykologi, beskriver begreppet kultur som ruti-ner, som är väldigt komplicerade. Förändringar av kulturen sker beroende på plats och indivi-der, vilket gör att begreppet blir levande i den sociala processen. Dock förtydligar Sommer att det är en mycket komplicerad process att förändra en given kultur, samhälleliga och historiska faktorer som sätter gränser.

15

De två docenterna i sociologi och pedagogik, Jonas Stier och Margareta Sandström Kjellin (2009) framhåller att det kan finns flera hundra olika sätt att beskriva begreppet kultur, men att det faktiskt inte finns någon direkt definition av ordet. De förklarar att begreppet kan delas upp i fyra olika kategorier. Den första gruppen är beteendemässig, där det går att se kulturella skillnader i människors yttre handlingar och beteenden. Vidare finns kategorin funktionalistisk där Stier (2009) förklarar att kultur kan vara olika komponenter som tvinnas samman, så som traditioner, normer och värden. Med hjälp av kulturen som finns ökas tryggheten och gemenskapen. Barnen blir tidigt uppfostrade till att följa de mönster som finns, vilket gör att samhällets kultur överlever från en generation till nästa. Därefter nämns kognitivistisk

beskriv-ning, där människor delar in varandra i grupper som systematiserar omvärlden. Den sista

kategorin är den symboliska, som rymmer hur exempelvis klädmodet är i samhället och hur varje individ klär sig. Dessa kategorier kommer att tas upp i analysen av studiens resultat.

När Bozarslan i boken Möte med mångfald (2011) berättar om kultur, så vill hon poängtera att det är viktigt att pedagogerna bemöter varje individ utan att generalisera. Hon förklarar att förskollärarna inte placerar in föräldrarna i olika fack, utan försöker se situationer som uppkommer från olika perspektiv och att ha förståelse för varje individ. Bozarslan fortsätter att berätta att det kan vara bra om pedagogerna blickar tillbaka till hur Sverige såg ut förr i tiden, och ställa olika frågeställningar. Hur uppfostrades barnen? Hur såg det ut när samhället var fattigt och när förskolan inte var etablerad? Med de här frågeställningarna menar hon att det är lätt att belysa de likheter som finns. Bozarslan förklarar att det ofta är bra att försöka hitta likheter med flyktingfamiljerna istället för att hela tiden fokusera på olikheterna. Stier och Sandström Kjellin (2009) skriver att samhället är uppbyggt av olika sociala regler i umgänget med andra människor. Det kan vara allt ifrån att inte svära till att ha ett bra bordsskick kring matbordet. Dock är det som är acceptabelt i en kultur kanske inte gångbart i en annan. Stier och Sandström Kjellin nämner ett exempel, där det i vissa länder lämnas lite mat kvar efter måltiden, för att visa sin uppskattning. Äts maten upp symboliserar detta att det inte fanns tillräckligt med mat. De berättar vidare att en annan kulturell skillnad kan vara synen på människors kroppar. Genom olika kulturella sammanhang kan individer ha olika syn på skönhet, sexualitet och hälsa. Synen på kroppen bottnar i de kulturella normer som råder i det samhälle de vuxna är uppväxta i. Bozarslan (2011) belyser vikten av att pedagoger bör försöka förstå att de inte ska uppfostra föräldrarna med annan etnisk bakgrund, utan istället acceptera att deras tankar och beteenden med största sannolikhet kommer från familjen och kulturen i deras hemland. Hon nämner en aspekt där många föräldrar är rädda för att barnen

16

ska smutsa ner sig. De ska vara rena och torra hela tiden. Detta för att de är rädda för vad andra vuxna ska tycka och tänka. Vidare har många värderingar funnits under en väldigt lång tid. Ladberg (2015) berättar att barn och vuxna i Sverige ofta umgås jämställt tillsammans, där de yngre kan skämta och retas med de äldre. Detta kan uppfattas som att barnen inte respekterar de vuxna. Det kan också upplevas som att de svenska barnen inte får någon uppfostran och att de vuxna inte bryr sig om de yngre. Ladberg förklarar att begreppet familj också kan variera i olika delar av världen. I Sverige betyder det oftast mamma, pappa och barnen, medan familj kan inkludera kusiner och far- och morföräldrar i andra länder. Enligt Bozarslan (2011) kan det upplevas som att de äldre människorna i Sverige inte värderas lika högt som de yngre och att deras livserfarenhet inte är värd så mycket, vilket ofta är tvärtom i många andra länder.

17

4. Metod

I detta kapitel följer en beskrivning över de val och överväganden som har skett under arbetsprocessen. De delar som tas upp är metodval, där en kortare förklaring över begreppen kvalitativ och kvantitativ metod kommer att beskrivas. Därefter fortsätter kapitlet med urval, genomförande, databearbetning och slutligen forskningsetiska överväganden.

4.1 Metodval

Som tidigare nämnts så är syftet att belysa och diskutera hur personalen på förskolorna arbetar för att kunna bemöta föräldrar med annan etnisk bakgrund, där språkliga och kulturella barriärer kan förekoma.

I Alvehus bok Skriva uppsats med kvalitativ metod (2016) skriver han om kvalitativ metod. När en uppsats är kvalitativ brukar det fokuseras på vad människor anser är viktigt. Alvehus säger att antropologen Clifford Geertz (1973) beskriver det som relevant att ta reda på hur människor lever sina liv och hur deras relationer ser ut. Alvehus lyfter också fram vetenskaps-sociologen Bruno Latours (1998) teorier, som hävdar att de olika individerna påverkar hän-delseförloppen. Olika scenarion kan utspela sig beroende på vilka aktörer som är inblandade. De båda synsätten har en gemensam nämnare, då det handlar om att analysera olika orsaks-samband. Eliasson (2013) förklarar i sin bok Kvantitativ metod från början att den kvalitativa metoden är bra när arbetet behöver ett sammanhang och förståelse. Hon berättar också att ar-betssättet är flexibelt, då det går att utöka materialet med fler intervjuer och observationer. Detta är bra vid begränsad arbetstid. Eliasson beskriver att med kvantitativ metod går resultaten att utläsa och presentera med hjälp av siffror. Ofta går det att generalisera och man undersöker inte på djupet och syftar inte till att fånga kvaliteter och förståelse. Fördelen med

kvantitativ metod är att arbetet går snabbt att förbereda och genomföra, då det ofta skickas ut

enkäter till informanterna. Dock kan det vara svårt att få in tillräckligt material. Eliasson förklarar att det kan vara bra att kombinera de två olika metoderna, vilket kallas för triangulering. Materialet kan på detta sätt bli mycket mer heltäckande och resultaten trovärdigare.

I detta arbete fokuseras den kvalitativa metoden. Detta för att få djupare förståelse för det problem som beskrivits och de frågeställningar som formulerats om de personer som är delak-tiga i studien. Tidigt under processen bestämdes det att intervjuer och observationer skulle

ge-18

nomföras Det har endast skett sex olika intervjuer, men varje individs åsikter och erfarenheter har varit relevant. Under insamlingen av material till arbetet har det fokuserats på att vara så personlig som möjlig i mötet med informanterna. Därutöver har det gjorts observationer på förskolorna i samband med intervjuerna.

4.2 Urval

Redan i början av arbetsprocessen bestämdes det att intervjuerna skulle ske med föräldrar med annan härkomst. Detta för att kunna närma mig arbetets syfte, att belysa och diskutera hur personalen på förskolorna arbetar för att kunna bemöta föräldrar med annan etnisk bakgrund, där språkliga och kulturella barriärer kan förekomma. Det kändes relevant att välja föräldrar som hade annat modersmål än svenska, för att undersöka hur kommunikationen kan ta sig uttryck. Det föreföll också lämpligt att undersöka en mångkulturell, och en asylförskola. Dessa benämns i den fortsatta texten som M- och A- förskola. Den mångkulturella förskolan hade många avdelningar, med över 100 barn och den låg i en större stad. Asylförskolan var en mindre förskola, med en avdelning som endast hade öppet några timmar om dagen.

Under den pågående praktiken på M-förskolan blev fyra föräldrar förfrågade om de kunde tänka sig att svara på frågor kring det valda ämnet. I början av studien var det viktigt att personerna kom från olika delar av världen. Dock visade sig att de flesta kom från forna Jugoslavien. Detta skapade inte någon problematik, då de alla hade olika erfarenheter och tankesätt. Slutligen blev tre av föräldrarna intervjuade på praktikplatsen. De tre föräldrarna hade bott i Sverige sedan början av 1990- talet, och behärskade språket väldigt bra. Under arbetets gång tillkom det en intervju med en förälder från en annan förskola. Personen kom från ett land i Östasien, och hade andra språkliga förutsättningar än de andra föräldrarna. Hen hade bott i Sverige sedan 2012 och intervjun fick genomföras på engelska. Under arbetet intervjuades två olika pedagoger från olika förskolor. En av pedagogerna arbetade på den mångkulturella förskolan, medan den andra var på förskolan för barn vars familjer söker asyl. Förskolläraren från den mångkulturella förskolan var relativt van vid att arbeta med familjer med annan etnisk bakgrund, dock inte med personer som inte behärskar språket alls. Pedagogen på asylförskolan har tidigare haft praktik på en förskola med flyktingbarn, och hade därför fått ett stort intresse att fördjupa sig inom detta ämne. Pedagogerna kommer att benämnas som M- och A- pedagog i den fortsatta texten. Tanken var att urvalen skulle vara så strategiska som möjligt. Alvehus (2016) berättar att det är bra om informanterna kan relatera till de frågor som ställs och att de har erfarenhet kring det valda ämnet. Dock poängterar

19

Alvehus att det är lätt att bli för strategisk, och välja personer slentrianmässigt. Detta kunde uppmärksammas i urvalet inför arbetet, då några av föräldrarna hade bott för länge i Sverige för att kunna relatera till frågorna. Detta gjorde att en del av intervjuerna inte kunde användas i arbetet.

4.3 Genomförande

När tankarna kring arbetet började komma, bestämdes det tidigt att fokuset skulle vara på mötet mellan pedagoger och föräldrar med annan härkomst. Under praktiken kontaktades de föräldrar som ansågs aktuella för intervjuer. De fick information om processen och varför just de hade blivit tillfrågade. Det var också viktigt att berätta hur lång tid intervjun skulle ta, då en del föräldrar var stressade. Tillsammans bokades det upp tider för samtalen i kalendern. Ibland när föräldern skulle hämta eller lämna barnen, då detta underlättade för dem. På M-förskolan fanns ett samtalsrum, som kunde bokas. Detta kändes som en självklarhet, då vi kunde få lugn och ro. Under samtalen ställdes det samma frågor till föräldrarna. Allt som sades spelades in, för att kunna jämföra de olika svaren vid ett senare tillfälle. Under intervjun tillkom det olika följdfrågor till föräldern, vilket var medvetet för att skapa en levande diskussion. Alvehus (2016) menar att det är bra att kunna ställa följdfrågor till informanten, för att på så sätt uppmuntra personen att prata. Det är viktigt att vara en god lyssnare, som är aktiv och följer upp intressanta ämnen. Fortsättningsvis var det viktigt att situationen skulle vara avslappnad, utan stress. Under två av intervjuerna kändes det som att föräldrarna hade gott om tid. De satt kvar länge och samtalen fortsatte även när bandspelaren stängdes av. Den tredje föräldern uppvisade ett stressat intryck, vilket också gjorde att följdfrågorna uteblev.

Efter praktikperioden bestämdes det på mejl, att jag skulle komma in för att intervjua en av pedagogerna på den mångkulturella förskolan. Nya frågor hade utformats, och även här var det viktigt att skapa en diskussion, med följdfrågor. Intervjun skedde på ett litet kontor på avdelningen. I början av arbetsprocessen bestämdes det att en asylförskola skulle kontaktas på telefon. Detta för att se om det fanns någon möjlighet till intervju med personal och observation i verksamheten. Det bestämdes att intervjun skulle ske på telefon en eftermiddag, när förskolan hade stängt. Samma frågor ställdes till denna pedagog, även detta för att kunna göra jämförelser. Det var svårt att ha en intervju på telefon, då mycket av det som sades inte skrevs ner. Dock var jag välkommen att ringa tillbaka om frågor skulle komma upp. Alvehus (2016) beskriver att det är riskfyllt att föra anteckningar vid en intervju. Det som sägs kanske

20

inte skrivs ner på korrekt sätt. Alvehus förklarar också att forskaren väljer ut det som sägs, och tar bort något annat. Detta kan göra att texten inte blir helt gångbar. En vecka senare gjordes en observation på A- förskolan. Under förmiddagen mötte jag pedagoger, barn och föräldrar och fick se de samtal, möten och de vardagliga situationerna som uppkom. Vid planeringen av mitt besök var tanken att det endast skulle iakttas. Johansson och Karlsson (2013) nämner några olika observationsmetoder i boken Att involvera barn i forskning och

utveckling. De nämner att när ren observation förekommer ökar koncentrationen på det som

händer. De hänvisar till Billy Ehn (2009) som förklarar att syn och hörselintryck är aktiva i iakttagelsen. Alltså är inte forskaren passiv när hen endast observerar. Dock blev jag som observatör relativt deltagande, där även samtal angående verksamheten förekom. Johansson och Karlsson (2013) menar att de samtal som äger rum under observationen ofta ökar förståelsen för det som händer i verksamheten. Observationer på M- förskolan skedde i samband med de inbokade intervjuerna, kring hämtning och lämning. Även vid dessa situationer var jag relativt aktiv och ställde frågor kring det som uppmärksammades.

4.4 Databearbetning

Efter de olika intervjuerna har inspelningarna lyssnats på. Det som kändes mest relevant för arbetets syfte och frågeställningar har därefter skrivits ner på ett dokument på datorn. Vidare sparades allt material, så att det enkelt gick att lyssna på under hela arbetsprocessen. De anteckningar som skrevs under telefonintervjun fördes också in på ett dokument. Därefter kategoriserades texten som ansågs viktig, för att på så sätt tydliggöra det primära. Detta visas i resultatkapitlet i form av tematiserande avsnittsrubriker, där det mest väsentliga innehållet i intervjuerna redovisas.

4.5 Forskningsetiska överväganden

Sven Hartman (2003) skriver i sin bok Skrivhandledning, för examensarbeten och rapporter om de etiska principer som måste följas. Han nämner fyra olika krav som är: öppenhet, självbestämmande för medverkande, kravet på konfidentiell behandling och autonomikravet. När Hartman beskriver öppenhet, så syftar han på att forskaren ska lämna en skriftlig redogörelse över arbetets upplägg. På blanketten ska det också stå hur materialet används och vad som hände med materialet efter avslutat arbete. Fortsättningsvis ska det tydligt framgå på blanketten att den medverkande när som helst får avbryta sitt deltagande. Hartman nämner att kravet på konfidentiell behandling innebär att det som är insamlat efter intervjuerna inte får

21

lov att spridas vidare. Det ska inte heller finnas någon möjlighet att identifiera de personer som är med i undersökningen. Vidare ska forskaren ha tystnadsplikt. Även detta ska stå på blanketten till informanterna. Slutligen nämner Hartman Autonomikravet, som betyder att materialet inte få lov att användas i andra ändamål än det som framkommer i samtyckesblanketten (Hartman, 2003). Detta motsvarar vetenskapsrådets fyra krav på forskningsetik: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjande-kravet.

Inför intervjuerna utformades två olika samtyckesblanketter till föräldrarna och pedagogerna. (Se bilaga 1 och 2). På dessa blanketter stod det kortfattat om arbetets syfte och hur texten kommer att utformas. Det förklaras också att intervjuerna kommer att spelas in och att allt material endast kommer att avlyssnas av mig, och att jag har tystnadsplikt. Vidare stod det att ljudinspelningarna kommer att skrivas ner och användas i arbetet. Det material som används kommer att anonymiseras. Slutligen framhölls det på blanketterna att allt material kommer att raderas efter avslutad kurs.

22

5.Reslutat och analys

I det här kapitlet följer en redovisning av de resultat som har framkommit. Dessa kopplas till tidigare forskning och teorier. De ämnen som har varit mest centrala under intervjuerna har kategoriseras under olika avsnittsrubriker för att skapa tydlighet. I varje avsnitt diskuteras innehållet med stöd av teoretiska utgångspunkter. De mest betydande aspekterna från intervjuerna citeras för att ge läsaren tydliga exempel. Slutligen sammanfattas de viktigaste slutsatserna.

5.1 Kroppsspråk och bilder.

Här presenteras resultat från intervjuerna med två pedagoger på dels en asylförskola, dels en mångkulturell förskola. Innehållet relaterar till det valda centrala begreppet kommunikation. Ett par observationer redovisas också, i syfte att skapa en bredare överblick över de kommuni-kativa processerna. Avsnittet är kopplat till den första frågeställningen: ”Hur kommunicerar pedagogerna med föräldrar som inte behärskar språket?”.

Under de två intervjuerna med pedagogerna så lyfte de fram vikten av att använda bilder till de familjer som inte förstod det svenska språket. Den fråga som ställdes till de båda förskollärarna var: ”På vilket sätt kan man kommunicera om föräldern inte kan språket?”. De svarade ungefär samma på den frågan. Dock var pedagogen från den mångkulturella förskolan inte lika erfaren kring familjer som inte kunde språket alls.

M- Pedagog: Jag har inte varit med om att föräldern inte har förstått alls. Exempel som jag har hört är att man kan visa på bilder.

Jag: Hur kan man utveckla miljön i verksamheten för att underlätta kommunikationen?

M- Pedagog: Vi har satt upp bilder på vad vi gör och vad barnen har gjort. Bilder visar ju väldigt tydligt. Ofta skriver vi också en beskrivande text, som är kopplad till läroplanen. Ute i vår hall, på informationsväggen så är det mycket som är skrivet.

Vid den andra intervjun med pedagogen från asylförskolan nämndes även här mycket om hur bilder kunde användas i verksamheten.

A-Pedagog: I vår verksamhet är bilderna jätteviktiga. Vi har bilder överallt. Med hjälp av dessa kan man peka sig fram till det som ska sägas. Vi har också en klocka, du vet en sådan som barn lär sig klockan på. Med denna klocka kan vi pedagoger visa föräldrarna när barnen ska hämtas och lämnas. Det gäller att vara väldigt tydlig.

23

Lunneblad (2013) uppmärksammade i sin studie att förskollärarna hade svårt att tala om tid med de nyanlända föräldrarna. En av informanterna menade att det bästa sättet för att få dem att komma i tid var genom att ge konsekvenser, vilket Lunnblad ansåg stred mot förskolans värdegrund. A- pedagogen försökte hela tiden vara tydlig mot föräldrarna, både verbalt och med kroppsspråk, genom att visa en klocka. En tanke är om det verkligen är möjligt att bemöta alla föräldrar på samma sätt. Vissa kanske behöver mer kroppsspråk och stöd, i form av bilder och klocka, medan några andra föräldrar kanske behöver annat stöd. A- pedagogen berättade vid ett tillfälle att en del föräldrar fick vara kvar i verksamheten, för att iaktta hur de arbetade och bemötte barnen. Detta kan möjligen vara ett alternativ till de föräldrar som kände sig osäkra och inte behärskade språket.

Vid observationen på asylförskolan gick det att se hur deras arbete var utformat. Det fanns bilder strategiskt placerade i hela lokalen, både i hallen och inne i det stora rummet. Speciellt mycket skriftlig text gick inte att hitta, dock ett och annat läroplanscitat under en del bilder. Till skillnad från M- förskolan, där mycket av informationen till föräldrarna var skriven i text på en tavla i kapprummet, fanns det inte någon tavla med skriftlig information. A-pedagogen på asylförskolan fick frågan: ”Hur många gånger använder ni bildkort för att kommunicera med föräldrarna?”. Bildkorten är små foton som kan användas för att förtydliga det som ska sägas. På korten kan det finnas en jacka, mössa eller skor, vilket kan öka förståelsen för både pedagog och förälder i den dagliga kommunikationen. Det visade sig att korten hade använts flitigt i början, när förskolan var nyöppnad. Efter ett tag hade korten försvunnit mer och mer. Nu användes de inte överhuvudtaget. Att kommunicera med både kroppsspråk och bilder kan kopplas till Ojalas (2016) teorier, där det är viktigt att använda stöd i den dagliga kontakten med personer som inte förstå språket. Ojala menar att kroppsspråket förtydligar och betonar det som ska sägas, och med hjälp av bilder kan det underlätta för båda parter. En del personer kan faktiskt inte läsa skriven text, vilket kan vara ytterligare en anledning att använda bilder som stöd (Ojala, 2016).

Vid observationer av de båda förskolorna gick det att se skillnader i kroppsspråket hos pedagogerna. I verksamheten i den mångkulturella förskolan upplevdes det som att det verbala var väldigt centralt i kommunikationen. Kroppsspråket användes i mindre utsträckning, helt enkelt för att föräldrarna kunde hantera språket. Detta kan kopplas till Vygotskijs (2011) tankar där det verbala språket ses som grundläggande i kommunikationen för att kunna delge erfarenheter. Vidare ses kommunikativa handlingar som betydelsefullt för den sociala samvaron. På asylförskolan användes kroppen på ett helt annat sätt. När

24

föräldrarna kom för att hämta sitt barn gjorde pedagogen tummen upp och log. Med hjälp av några ord kunde kortare meningar utbytas, som tillexempel ”Bra idag” och ”Ätit bra”. Föräldrarna i sin tur nickade och log. Pedagogen på asylförskolan fick frågan ”Hur mycket förstår egentligen föräldrarna av det som sägs?”. Förskolläraren berättade att det var individuellt. Vissa kunde inte så mycket, medan några faktiskt hade börjat kommunicera med enklare ord. Pedagogen berättade också att vissa föräldrar sa att de förstod, men att fallet inte alltid var så. Detta kan kopplas till Ladberg (2015) som skriver att många föräldrar vill upprätthålla den kontakt som skapas. Detta kan göra att föräldern nickar, ler och säger att de förstår. De vill inte heller göra bort sig, genom att erkänna att de inte förstår vad som sagts (Ladberg, 2015). Det går absolut att se att A-pedagogen försöker vara så tydlig som möjligt i mötet med föräldrarna, dock kan det tänkas att alla föräldrarna inte vet vad allt kroppsspråk betyder. Det finns säkerligen olika kulturella kroppsspråk, vilket gör att även kommunikation med kroppsspråk kan bli problematisk.

5.2 Tolk

Under de två intervjuerna med pedagogerna blev en av de mer intressanta diskussionerna användandet av tolk. Även denna fråga är relaterad till syftet och frågeställningen: ”Hur kom-municerar pedagogerna med föräldrar som inte behärskar det svenska språket?”. Det uppmärksammades olika synsätt och tankar kring temat. Vid den första intervjun med pedagogen från den mångkulturella förskolan blev svaren ganska osäkra.

Jag: På vilket sätt kan man kommunicera om föräldrarna inte kan språket?

M- Pedagog: Då får man använda tolk. Tillexempel vid samtal och så, att man tar in tolk. Jag: De föräldrarna som inte kan läsa lapparna som läggs i lådorna, ger ni informationen muntligt istället? Eller hur går ni tillväga?

M- Pedagog: Ja, eller så är det bra om en tolk används, så att den rätta informationen når fram. Under utvecklingssamtalen får det användas en tolk, så att jag kan berätta hur barnet är på förskolan och om utvecklingen. Men också för att kunna få information om hur det är hemma. Men det blir ju annorlunda i den dagliga verksamheten.

Jag: Känner du att tillgången till tolk finns när det behövs?

M- Pedagog: Jag har själv inte använt tolk. Behovet har inte funnits. Jag: Är det en ekonomisk fråga också? Vad kostar det att ta in en tolk?

M- Pedagog: Jag har faktiskt inte tänkt på det. Men att ha en person i arbetslaget som kan språket som familjen talar är ju verkligen en tillgång. För att ta in en tolk i den dagliga verksamheten är nog inte möjligt.

25

Vid intervjun upplevdes det som att pedagogen inte var så insatt i frågorna angående användandet av tolk. Dock kändes det som att personen var positiv och gärna använde tolk om situationen skulle kräva detta. När pedagogen på asylförskolan fick samma fråga kunde det antas att det inte var populärt att tillkalla tolk, vilket kunde upplevas som lite märkligt då behovet verkade finnas där på ett helt annat plan.

A- Pedagog: Vi ringer tolkservice om det behövs. Men det kostar 800 kronor i timmen, och så måste det betalas körersättning. Vi vill inte gärna ringa till dem i onödan. Jag anser att det är viktigare att använda tolk när barnen går i skolan. Vi har också tackat nej till hemspråkslärare, då det inte är någon fördel för oss. Det blir svårt när vi inte förstår vad som sägs mellan föräldrarna och hemspråksläraren. Detta kan ju göra att fel information når fram.

Enligt Säljö (2000) och den valda sociokulturella teorin så är kommunikationen grundläggande för människan. Genom att kunna föra fram sin åsikt påverkas mötet och personerna kan sätta sig in i varandras synsätt. De tankar som dyker upp är att det säkerligen underlättar för föräldern att kommunicera på det språk som kommer obehindrat. Detta i sin tur kan troligen öka självförtroendet hos vårdnadshavaren, då mycket kan kännas jobbigt och osäkert i ett nytt land.

Vidare ställdes frågan till pedagogen på asylförskolan:

Jag: Hur tror du att bristande kommunikation kan påverka barnets skolgång?

A- Pedagog: Det kan bli lidande. Barnen kan hamna i en enorm krock, då saker som är okej på förskolan inte är det i hemmet. En del föräldrar säger att saker är tillåtet i tamburen, medan de egentligen inte tycker det. Det är också viktigt att inte låta barnen medla, då barnen kan få svårigheter där hemma. Pedagogen får helt enkel sköta kontakten med föräldrarna.

Detta kan kopplas till Bouakaz (2015) som menar att barnen kan få en maktposition i hemmet då barnen ska medla mellan pedagog och förälder. Fortsättningsvis kan barnet också välja vad som ska sägas och inte. Ojala (2015) menar också att användandet av tolk är bättre. Dock kan det ta några dagar innan tillgången finns, vilket kan skapa problematik, då vissa samtal måste ske omgående (Ojala, 2015). Det samtal som förekom med pedagogen på asylförskolan väckte en del funderingar, då känslan är att de resurser som fanns inte utnyttjades fullt ut. Pedagogen hävdade att hemspråksläraren möjligen inte gav ut rätt information till föräldern, vilket kan tolkas som att förskollärarna kände sig osäkra i den situationen. Detta för att de inte förstod vad som sades. Bozarslan (2011) berättar att de föräldrar som inte behärskar det svenska språket uppskattar när pedagogen försöker göra sig förstådd, då de kan känna att de blir sedda och att de känner sig mindre utanför (Bozarslan, 2011) . Att använda tolk och hemspråkslärare kan ses som ett sätt för pedagogerna att försöka etablera kontakten med föräldrarna.

26

5.3 Föräldrarnas syn på förskolan

Under intervjuerna med föräldrarna diskuterades det en del om de skillnader som kan förekomma mellan förskolan och hemmet. Detta ämne kan kopplas till frågeställningen: ”Vilken betydelse kan de kulturella olikheterna tänkas ha för kommunikationen och mötet mellan föräldrar och pedagoger?”. Även efter att bandspelaren hade stängts av fortsatte dialo-gen kring de olikheter som kunde upplevas som stora för både pedagogerna och föräldrarna. Det kan tolkas som att de kulturella skillnaderna som förekommer i mötet med varandra i verksamheten kan ha en bidragande orsak till att kommunikationen ibland inte fungerade fullt ut. Det första scenariot som nämns är föräldern som kommer från ett land i Sydostasien, där samtalet mestadels skedde på engelska.

Jag: Hade du någon tidigare erfarenhet av den svenska förskolan? Förälder: Jag vet inte. Ingenting. Vi har aldrig pratat om det. Jag: Finns det någon motsvarighet till förskola i ditt hemland? Förälder: Ja.

Jag: Har du uppmärksammat några skillnader mellan förskolorna här och i hemlandet? Förälder: I mitt hemland tar de endast hand om barnen. De fokuserar inte på att barnen ska lära sig något. Många gånger tar de äldre släktingarna hand om barnen. Föräldrarna ger alltid pengar till de som tar hand om barnen, även mor och farföräldrarna. Dessa pengar går till kläder och mat, och även allt som rör barnens skolgång.

Jag: Hur upplevde du förskolan generellt i början, när ditt barn började?

Förälder: Det kändes bra. Allt var så bra. Jag var så glad. Det fanns många barn som mitt barn kunde leka med.

Det som upplevdes under intervjun var en tacksamhet från föräldern till förskolan. Personen sa inte så mycket negativt kring verksamheten och var mest lycklig över att barnet hade fått nya kompisar och börjat utveckla sina färdigheter. Vidare kom frågan om föräldern kände sig osäker kring något i verksamheten. Det funderades ett tag innan svaret kom: ”Jo, jag var orolig att barnen skulle sova ute. Tänk om de fryser.” Fortsättningsvis berättades det att föräldern inte hade pratat med pedagogerna kring oron, utan hade istället frågat sin respektive där hemma. Detta kan tolkas som att föräldern inte vill vara negativ mot pedagogerna i verksamheten. Ojala (2016) förklarar att en del föräldrar med annan etnisk bakgrund kan ha ett annat synsätt på lärarrollen. De kan komma från ett samhälle där de inte är acceptabelt att kritisera pedagogernas arbete, vilket kan göra att föräldrarna upplevs som väldigt tacksamma mot förskola och skolan (Ojala, 2016). Gelatt, Adams och Huerta (2014) skriver i sin

27

forskningsrapport om förmågan att kunna bemöta föräldrarna och bygga en tillitsfull relation. Detta kan göras med hembesök och dagar då föräldrarna kan komma på besök i verksamheten, för att äta frukost och möta andra föräldrar (Gelatt, Adams & Huerta, 2014). En tolkning av denna forskningsstudie är att detta möjligen skulle kunna hjälpa föräldern som inte behärskar språket så bra. Detta genom att visa hur förskolan i Sverige fungerar och även skapa möten med andra föräldrar och pedagoger i verksamheten. Vid en annan intervju med en förälder som kommer från sydvästasien, och som har bott i Sverige sedan början av 1990 talet uppmärksammades en del skillnader. Föräldern uppvisade en annan syn på lärarrollen och verkade inte ha några problem med att ifrågasätta de rutiner som förekom i verksamheten. Vidare berättade föräldern att familjen noga hade valt förskola till sitt barn, genom att fråga andra föräldrar vad de tyckte om den aktuella verksamheten. De hade också pratat med pedagogerna ute på gården och noga granskat förskolan när de gick förbi. Det kan tolkas som att föräldern hade valt förskola med en kritisk blick, där saker blev ifrågasatta.

Jag: Vad hade du hört om den svenska förskolan innan ditt barn började?

M- Förälder: Jag har hört av kollegor på jobbet att barnen utvecklas på förskolan. Att det är bra att de är på förskolan, men samtidigt ska barnen inte vara där för länge. Då kanske de inte lär sig traditionerna.

Jag: Traditionerna?

M- Förälder: Ja, traditionerna från hemlandet. Tillexempel att komma nära varandra i familjen. I mitt hemland har de en bild av att anknytningen är mycket större i familjen än vad den är i svenska familjer.

I intervjun kan det tolkas som att M- föräldern känner sig kluven, då personen berättar att förskolan kändes helt rätt och att kommunikationen fungerade utan några specifika kompli-kationer. M- föräldern berättar dock om oron kring för långa dagar för barnet och att barnet möjligen missar de viktiga kontakterna med släkt och familj. Detta kan kopplas till Gunilla Ladberg (2015) som skriver att kontakten mellan vuxna och barn kan skilja sig beroende på var personerna är födda och vilka sociala regler som råder i landet. I Sverige kan det tyckas att relationen mellan de vuxna och barnen är jämställd och att barnen inte respekterar de vuxna. Ladberg förklarar att synen på vad en familj innebär också kan skilja sig, där far och morföräldrar, kusiner och andra släktingar kan inkluderas i begreppet (Ladberg, 2015). M- förälderns syn på förskolan kan kopplas till Stier och Sandström Kjellins (2009) kategorier där den kognitiva beskrivningen syftar på att människor gärna delar in varandra i grupper, vilket systematiserar omvärlden. Även den beteendemässiga kategorin kan ses som relevant i denna tolkning. M- föräldern hävdar att barnen måste umgås med sin släkt och familj för att

28

lära sig de beteenden och handlingar som speglar dess kultur. Vidare kan det tolkas som att föräldern kategoriserar olika personer beroende på deras etniska härkomst. Detta kan kopplas samman med det sociokulturella perspektivet där Vygotskij (2011) menar att barn utvecklas beroende på vilken kulturell situation de befinner sig i.

5.4 Kulturella krockar

Något som diskuterades med pedagogerna och föräldrarna var de kulturella krockarna som kunde uppstå. Även detta avsnitt knyter an till frågeställningen: ”Vilken betydelse kan de kulturella olikheterna tänkas ha för kommunikationen och mötet mellan föräldrar och pedagoger?”. Det finns också en koppling till frågan: ”Hur kan bristande kommunikation med föräldrarna ta sig uttryck på barnen?”. Upprepade gånger beskrev flera av informanterna vikten av förståelse för andras seder och sociala koder som förekommer beroende på familj och var de kommer ifrån. Som Stier och Sandström Kjellin (2009) berättade finns det fyra olika kategorier kring det kulturella. Där den funktionalistiska kategorin belyser att olika komponenter tvinnas samman och bildar den sociala kulturen som skapar traditioner och normer, vilket skapar trygghet och sammanhållning i grupper.

De flesta påpekade att bristen på förståelse kan påverka det kommunikativa. Vid en av intervjuerna med pedagogen från asylförskolan berättades det långa berättelser om olika situationer där tydliga krockar förekom.

A- Pedagog: Ett barn fick inte använda kniv vid måltiden. Föräldern hade sett detta och blivit jättearg. ”It’s a weapon!” skrek föräldern. ”No, it’s not a weapon.” Svarade jag. Därefter försökte jag förklara att vi äter med kniv och gaffel i Sverige. Och får deras barn inte äta på detta sätt, så kan föräldrarna hämta sitt barn innan lunchen istället.

Den första reaktionen vid samtalet blev fundersam. Det gick absolut att förstå de båda parterna i diskussionen kring användandet av kniv. Föräldern berättade att de inte använde kniv i deras hemland, utan de hade en bit bröd istället som ett redskap. Pedagogen arbetade för att barnen skulle ha ett bra bordskick. Dock varierar synen på ”bra bordskick” beroende på var i världen man befinner sig. Detta kan kopplas till Bozarslan (2011) som menar att de föräldrar som har annan etnisk bakgrund antagligen har med sig andra värderingar, som med största sannolikhet kommer från familjen och kulturen i hemlandet. Hon hävdar att det inte är pedagogens uppgift att uppfostra föräldrarna och att ändra deras synsätt (Bozarslan, 2011). Vidare går det att koppla till forskningsstudien av Lunneblad (2013) som hänvisar till Billig (1996) att förskollärarnas agerande mot föräldrarna baseras på vilket ideologiskt synsätt som

29

finns i verksamheten. Ett annat scenario är från samma förskola, när barnen en sommar fick leka med vattenspridaren på gården. Barnen hade endast underkläder på sig vilket fick föräldrarna att reagera negativt. Pedagogen berättade att synen på nakenhet är annorlunda i Sverige jämfört med många andra länder. De funderingar som dök upp var hur pedagogerna skulle kunna bemöta föräldrarnas åsikter kring att barnen endast sprang runt i underkläder. Det kan tolkas som att pedagogerna gärna ville låta barnen leka tillsammans med vattnet och att alla skulle få vara delaktiga i aktiviteten. Dock kan det tänkas att föräldrarna hade en helt annan syn på situationen. Stier och Sandström Kjellin (2009) berättar att synen på kroppen beror på de kulturella normer som finns i det samhälle som personerna lever i. En annan aspekt nämner Bozarslan (2011) som menar att en del föräldrar med annan kulturell bakgrund anser att barnen inte ska kladda med lera och vatten. De vill gärna att barnen ska ha fina kläder och hålla sig torra och rena. Dock har förskolan ofta andra värderingar, där lek och kladd hör till vardagen (Bozarslan, 2011). M- pedagogen berättade under intervjun vikten av att upplysa föräldrarna om varför de låter barnen leka på ett visst sätt i förskolan. Gelatt, Adams och Huerta (2014) berättar i sin forskning att det finns organisationer i USA som hjälper nyanlända, genom att upplysa om de kulturella skillnader som kan förekomma mellan hem och förskola. En tanke som dyker upp kring detta ämne är hur barnen påverkas då pedagogerna och föräldrarna har olika synsätt kring nakenhet, smuts och vatten. Synsätten skiljer sig åt ganska mycket, då pedagogerna anser att barnen ska få utforska och leka fritt i förskolan. Detta är antagligen inte gångbart i hemmet, där andra regler sätts upp. En tolkning är att barnen kan hamna i en stor kulturell krock. Enligt Säljö (2006) och det sociokulturella perspektivet har människor en förmåga att argumentera och forma varandra, genom att förklara de normer som finns i samhället. Vid kommunikation förmedlas erfarenheter och lärdomar. M- pedagogen förklarar att det är viktigt att berättar och förklara för föräldrarna. På detta sätt kan det tolkas som att M-pedagogen är mån om att alla ska få sin röst hörd och att föräldrarnas tankar och åsikter blir tagna på allvar.

5.5 Sammanfattning

Efter de olika intervjuerna och observationerna gick det att utläsa mycket. Många ämnen togs upp och det var ganska svårt att välja ut de ämnen som på bästa sätt kunde besvara mina frågeställningar. Den första frågan som ställdes var: Hur kommunicerar pedagogerna med

föräldrar som inte behärskar det svenska språket? De två pedagogerna hade olika

30

kunde tala det svenska språket, medan den andre arbetade på en plats där ingen kunde varken tala eller förstå språket. Båda pedagogerna var överens om att bilder var viktigt. Att kunna visa och förtydliga med hjälp av dessa. Detta nämner Tiia Ojala (2016) som viktigt i mötet med nyanlända. Att kunna kommunicera med bilder, men också med kroppsspråket. På asylförskolan gick det att se ett annat arbetssätt där blickar, minspel och kroppsspråk var väldigt primärt i pedagogernas arbete. De berättade att tydligheten ansågs viktig och de tog hjälp av en klocka. Ett annat sätt att kommunicera är med hjälp av tolk. På asylförskolan ville de inte använda tolk, då det kostade mycket pengar. De ville inte heller använda hemspråkslärare, då de kände att tilliten inte fanns där fullt ut. Vidare ansåg de att kommunikationen kunde ske på annat sätt. Dock var pedagogen noga med att poängtera att barnen inte skulle agera medlare mellan hemmen och förskolan, vilket Bouakaz (2015) menar kan sätta barnen i en maktposition över föräldrarna. En annan frågeställning var: Vilken

betydelse kan de kulturella olikheterna ha för kommunikationen och mötet mellan föräldrar och pedagoger? Alla parter var eniga om att kommunikationen var viktig. Att pedagogerna

uppvisade en nyfikenhet kring familjens kultur och historia ansågs också bidragande till fungerande kommunikation. Det går det att utläsa att öppenhet, nyfikenhet och acceptans är något som var primärt i arbetet med kommunikation mellan pedagoger och föräldrar. Den sista frågan var: Hur kan bristande kommunikation med föräldrarna ta sig uttryck på barnen? Pedagogerna var eniga om att kommunikationen påverkar barnens fortsatta skolgång. Förskolläraren på asylförskolan menar att det kan finnas stora olikheter mellan hem och förskola, vilket kan göra barnen hamnar i en enorm krock. Detta gör att kommunikationen är väldigt viktig för att både barn och föräldrar ska känna sig trygga.

31

6. Diskussion

6.1 Resultatdiskussion

I början av det här arbetet började jag diskutera med några pedagoger kring synen på föräldrar som inte behärskar det svenska språket. Det visade sig att några av dem kände sig osäkra på hur de skulle kommunicera, och att de i vissa fall undvek kontakt för att det kändes svårt. Bozarslan (2011) skrev att förskolorna många gånger är nyanlända familjers första kontakt med Sverige, och att pedagogerna kan se sig som representanter för landet. Det här arbetet har som syfte att belysa och diskutera mötet och kommunikationen mellan pedagoger och föräldrar med annan etnisk bakgrund, där språkliga och kulturella barriärer kan förekomma. Detta ämne lyfts då nästan alla förskolor i Sverige har familjer med annan härkomst, och där de inte kan språket. De formulerade frågeställningar i arbetet var:

 Hur kommunicerar pedagogerna med föräldrar som inte behärskar språket?

 Vilken betydelse kan de kulturella olikheterna tänkas ha för kommunikationen och mötet mellan föräldrar och pedagoger?

 Hur kan bristande kommunikation med föräldrarna ta sig uttryck på barnen?

I intervjuerna med pedagogerna var svaren många gånger snarlika. I arbetet med det kommunikativa hävdade de att arbetet med bilder var primärt, då föräldrarna inte kunde det svenska språket. M- pedagogen hade ingen erfarenhet av personer som inte behärskade språket alls. Detta kunde märkas i verksamhetens miljö, där mycket av informationen stod i skriven text på en tavla i kapprummet. Det dokumenterade materialet hade också stöd av text i form av läroplanscitat. A- pedagogen hade mycket mer erfarenhet kring kommunikation med familjer som inte kunde språket. Vid telefonintervjun berättade hen att kroppsspråket var viktigt, men också bilder och klockan. På observationen gick det att se helt annat arbetsätt jämfört med M- förskolan. Ansiktsuttryck och kroppsspråk var den huvudsakliga kommunikationstekniken, med stöd av enklare ord och fraser. De båda pedagogerna pratade också om användandet av tolk i verksamheterna. M- pedagogen ansåg att tolk var ett bra redskap vid kommunikation, vid viktiga samtal, och var positiv till denna resurs. Dock hade de aldrig behövt tillkalla denna hjälp. Dessutom visste inte M- pedagogen så mycket om hur det fungerade att använda tolk, och vad det kostade. A- pedagogen berättade klart och tydligt att de helst inte ville tillkalla tolk, då detta kostade mycket pengar. De ville inte heller ha hjälp

32

av hemspråkslärare, då de var rädda för att fel information skulle nå fram till föräldrarna. Det kan kännas som att A- förskolan var i störst behov att ha kommunikativ hjälp. Föräldrarna i denna verksamhet har ofta genomgått krig och flykt tillsammans med sina barn, vilket kan ha satt djupa spår hos dem. Att ha en fungerande kommunikation kan öka deras tillit och trygghet och på så sätt få en bättre bild av Sverige. Med hjälp av hemspråkslärare kan de berätta vad som har hänt i deras liv på ett enklare sätt, och känner sig sedda. Jag blev förvånad över att A- pedagogerna inte ville använda denna hjälp. Dessutom fick de frågan om de inte ens använde tolk vid inskolningar, för att underlätta. De svarade att så inte var fallet, utan att de försökte klara av kommunikationen på egen hand. I vissa fall använde A- pedagogen de barn som behärskade språket som hjälp i kommunikationen, vilket kändes fel. Att barnen ska medla mellan pedagog och förälder kan möjligen skapa förvirring hos barnet, då denna hamnar i en komplicerad situation. Som Bouakaz (2015) skrev kan barnen få makt över föräldrarna. A- pedagogen nämnde också att några barn ibland inte ville agera tolk. Detta ses om ett tydligt tecken på att det är bättre att tillkalla professionell hjälp, eller att den vuxna kommunikationen sker mellan pedagog och förälder utan inblandning av barnet.

De två föräldrarna från Östasien och Sydvästasien hade olika sätt att bemöta den svenska förskolan. Föräldern från Östasien berättade i intervju att hen kände en stor tacksamhet mot förskolan, och ville inte gärna ifrågasätta. Det visade sig att hen gick hem till sin respektive och ställde frågorna istället. Föräldern från Sydvästasien uppvisade ett annat synsätt mot förskolan och pedagogerna, där hen ofta ställde frågor kring verksamheten. Denna förälder var också mer kritisk kring förskolan över lag. Detta kan vara kulturella skillnader. Många gånger kan det upplevas som att de föräldrar som inte ifrågasätter inte är engagerade i sitt barns skolgång, vilket ofta inte är fallet. Dock kan det vara en fördel att föräldern vågar ifrågasätta och kommentera verksamheten, då föräldern känner sitt barn bäst. Som Gelatt, Adams och Huerta (2014) nämner i sin forskningsstudie, att relationen mellan hemmet och förskolan är mycket mer öppen och inbjudande. Detta genom att har frukostar, öppethus och ”cultural nights” (Gelatt, Adams & Huerta, 2014). En tanke är att detta skulle kunna vara ett sätt att bjuda in de föräldrar som inte kan språket, genom att visa istället.

Föräldern från Sydvästasien berättade om oron kring att barnet kanske var på förskolan för länge om dagarna, och att detta möjligen påverkar barnets kontakt med släktingar. Detta var ett ämne som diskuterades med alla föräldrarna, när bandspelaren hade stängts av. De förklarade att det var viktigt att barnen umgicks med släkten, för att lära sig språket och kulturen som fanns där hemma. Stier och Sandström Kjellin (2009) skriver om den