MÄNNISKOHANDEL FÖR
SEXUELLA ÄNDAMÅL
EN PROBLEMATISK LAGSTIFTNING?
CORNELIA EK
MÄNNISKOHANDEL FÖR
SEXUELLA ÄNDAMÅL
EN PROBLEMATISK LAGSTIFTNING?
HUMAN TRAFFICKING FOR
PURPOSES OF SEXUAL
EXPLOITATION
PROBLEMS WITH LEGISLATION?
CORNELIA EK
ANDREA EKERMANN
Ek, C. & Ekermann, A. Människohandel för sexuella ändamål- En problematisk lagstiftning? Examensarbete i kriminologi, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och Samhälle, institutionen för kriminologi, 2013.
Människohandel för sexuella ändamål regleras i 4 kap. 1a § BrB och innebär att någon genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att exploatera honom eller henne för sexuella ändamål. I de fall där offret är under 18 år, döms gärningsmannen för
människohandel även om denne inte använt sig av något sådant otillbörligt medel. Uppsatsens målsättning är att studera huruvida lagstiftningen rörande
människohandel för sexuella ändamål har tillämpats sedan lagen infördes år 2002. Syftet med uppsatsen är således att studera om det förekommer någon förändring i brottsrubricering mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut och varför denna eventuella förändring i brottsrubricering sker. Ett annat syfte är att föra en diskussion rörande polisens preventiva arbete gentemot brottet. Uppsatsen bygger på material i form av 41 domstolsavgöranden från Tingsrätt och Hovrätt mellan årtalen 2003 och 2012, där åtalet har gällt människohandel för sexuella ändamål. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i en kombination av två vetenskapliga metoder, juridisk metod och textanalys, samt en mindre litteratursökning.
Sammanfattningsvis har det framkommit att lagstiftningen om människohandel för sexuella ändamål är svår att såväl tolka som att tillämpa. I hälften av åtalen sker en förändring av brottsrubricering och denna förändring är en direkt
konsekvens av domstolens svårighet att styrka rekvisitet otillbörligt medel. Vidare behövs mer forskning kring tillämpningsproblematiken rörande lagstiftningen.
Nyckelord: human trafficking, sexual exploitation, koppleri/grovt koppleri, köp av
sexuell tjänst, lagstiftning, människohandel för sexuella ändamål, otillbörligt medel, preventivt arbete.
INNEHÅLL
1. INLEDNING 6 1.1 Syfte 6 1.2 Frågeställningar 6 1.3 Operationalisering 6 1.4 Avgränsning 7 1.5 Disposition 7 1.6 Förkortningar 7 2. BAKGRUND 8 2.1 Vad är människohandel? 82.1.1 Skillnaden mellan människohandel och
människosmuggling 8
2.2 Koppleri/grovt koppleri 9
2.2.1 Skillnaden mellan människohandel och
koppleri/grovt koppleri 9
2.3 Köp av sexuell tjänst 9
2.4 Grov organiserad brottslighet 10
3. HISTORIK OCH FORSKNING 10
3.1 Historik- hur tillkom lagen? 10
3.2 Forskningsöversikt 11
3.2.1 Omfattning 12
3.2.2 Tillgång och efterfrågan 12
3.2.3 Nätverken 12
4. HUR ARBETAR POLISEN IDAG? 13
4.1 Polisens arbete 13
4.1.1 Rikskriminalpolisen 14
5. SVERIGES RÄTTSSYSTEM OCH LAGSTIFTNING 14
5.1 Rättsystemets uppbyggnad 14
5.1.1 Brottsbeskrivning och rekvisit 15
5.2 Lagstiftning- människohandel 15
5.2.1 Förklaring till lagstiftning 15
5.2.2 Individer under 18 år 17
5.2.3 Påföljdsbestämmelse 17
6. RÄTTSPROCESSENS FASER 17
6.1 Brott och polisanmälan 18
6.2 Förundersökning 18
6.2.1 Frihetsberövande av gärningsman 18
6.2.2 Tvångsmedel 19
6.2.3 Gärningsmannens rätt till försvar 20
6.2.4 Målsägandets rätt till målsägandebiträde 20
6.2.5 Åklagarens prövning av åtal 20
6.3 Åtal 20 6.3.1 Gärningsbeskrivning 21 6.3.2 Bevisning 21 6.4 Huvudförhandling 21 6.5 Meddelande av domslut 21 6.5.1 Påföljd 21 6.5.2 Överklagan av domslut 22 7. METOD 22 7.1 Val av metod 22 7.1.1 Juridisk metod 22
7.1.3 Litteratursökning 23 7.2 Frågeställning 1 och 2- Juridisk metod och
textanalys 23
7.2.1 Datainsamling- domstolsavgöranden 23
7.2.2 Datainsamling- rättskällor 24
7.2.3 Urval och material 24
7.2.4 Bortfall 24
7.2.5 Tillvägagångssätt- rättsfallsanalys 24 7.3 Diskussion rörande polisens preventiva arbete-
Litteratursökning 25
7.3.1 Sökord och databaser 25
7.3.2 Tillvägagångssätt 25
7.4 Validitet och reliabilitet 25
7.5 För- och nackdelar med val av metod 26
7.6 Etiska överväganden 26
8. RESULTAT OCH ANALYS 27
8.1 Förekommer det någon förändring i brottsrubricering mellan åklagarens yrkande
och domstolens beslut? 27
8.2 Störningsmoment 28
8.2.1 Störningsmoment 1 28
8.2.2 Störningsmoment 2 28
8.2.3 Störningsmoment 3 29
8.3 Varför sker denna eventuella förändring av brottsrubricering mellan åklagarens yrkande
och domstolens beslut? 29
9. DISKUSSION OCH SLUTSATS 30
9.1 Resultatdiskussion 30
9.2 Diskussion gällande polisens preventiva arbete
gentemot människohandel för sexuella ändamål 32
9.3 Metoddiskussion 33
9.4 Framtida forskning 34
9.5 Slutsats 34
REFERENSER
BILAGA 1- Människohandel- nuvarande lagstiftning BILAGA 2- Människohandel- förändringar av lagstiftning BILAGA 3- Koppleri/grovt koppleri- nuvarande lagstiftning BILAGA 4- Etisk prövning- ansökningsblankett
FÖRORD
Vi har på uppdrag av polisen i Malmö fått möjlighet att fördjupa oss i
lagstiftningen om människohandel. Uppsatsämnet är således av stort intresse för oss båda, och att ha fått chansen att uppmärksamma det juridiska inom
kriminologin har varit mycket intressant och lärorikt. Vi vill därför först och främst tacka polisen i Malmö som gav oss möjligheten att genomföra vår uppsats rörande människohandel för sexuella ändamål.
Vi vill även tacka vår handledare Marie Torstensson Levander, professor i kriminologi och prefekt för kriminologiska institutionen på Malmö Högskola, för hjälp och stöd under uppsatsskrivandets process.
Avslutningsvis vill vi även passa på att tacka familj, vänner och andra personer som på olika sätt hjälpt oss under uppsatsskrivandet.
Malmö 2013-05-24
1. INLEDNING
Den unga flickan kommer ursprungligen från ett östeuropeiskt land, men har för knappt ett halvår sedan transporterats till Sverige för att arbeta som prostituerad. Det hon inte visste, var att verksamheten hon skulle ingå i hade helt andra villkor än de hon fått bekräftat när hon antog jobbet. Flickan har precis fyllt 18 år, är fattig, besitter ingen utbildning, är lätt förståndshandikappad samt har varken familj eller vänner i det nya landet. Flickan har länge velat avsluta sitt arbete där hon dagligen blir sexuellt utnyttjad av äldre män. Men vart ska hon ta vägen? Samtidigt som hon fruktar extrem rädsla känner hon lojalitet gentemot sin arbetsgivare. Han ger henne trots allt en säng att sova på. Dessutom är hon inte ensam. I rummet intill sitter en yngre tjej i samma situation som hon själv.
Ovan presenterades ett fiktivt exempel som återspeglar en ung kvinnas utsatthet i en kriminell verksamhet rörande människohandel för sexuella ändamål.
Hur skulle man tackla problemet om det visar sig att bestämmelser i lagstiftningen om människohandel för sexuella ändamål inte går att tillämpa? Eller om
lagstiftningen för brottet medför svårigheter för polisen att arbeta preventivt, och därmed inte komma i kontakt med de brottsutsatta som exempelvis flickan i exemplet ovan?
Uppsatsen tar sin utgångspunkt i lagstiftningen om människohandel för sexuella ändamål som regleras i 4 kap. 1a § BrB. Målsättningen med uppsatsen är att studera hur lagstiftningen har tillämpats sedan den infördes år 2002.
1.1 Syfte
Syftet med uppsatsen är att studera om det förekommer någon förändring i brottsrubricering mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut och varför denna eventuella förändring i brottsrubricering sker. Ett annat syfte med uppsatsen är att föra en kort diskussion gällande polisens preventiva arbete gentemot brottet människohandel för sexuella ändamål, vilket sedermera kommer att presenteras i kapitlet diskussion och slutsats.
1.2 Frågeställningar
• Förekommer det någon förändring i brottsrubricering mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut, gällande brottet människohandel för sexuella ändamål?
• Varför sker denna eventuella förändring av brottsrubricering?
1.3 Operationalisering
För att underlätta för läsaren kommer en operationalisering av uppsatsens syfte och frågeställningar presenteras i kronologisk ordning. Operationaliseringen syftar till att klargöra förståelsen för enstaka begrepp i såväl syftet som i
frågeställningarna (Eriksson & Wiedersheim-Paul, 2011).
Med ordet om, som innefattas i uppsatsens syfte, avses att studera hur många gånger ett åtal gällande människohandel för sexuella ändamål har prövats i domstol, samt hur stor andel av åtalen som lett till en fällande dom.
Förändring innebär således skillnaden mellan åklagarens yrkande och domstolens
beslut. Brottsrubricering avser det specifika brott åklagaren yrkar för och/eller domstolen dömer gärningsmannen till. Följaktligen avser begreppet åklagarens
yrkande vilket brott åklagaren anser att gärningsmannen gjort sig skyldig till och
därmed bör dömas för, i detta fall människohandel för sexuella ändamål.
Domstolens beslut innebär vad domstolen, med stöd i bevisning, bedömer att
gärningsmannen gjort sig skyldig till.
Med ordet varför, som innefattas i uppsatsens andra frågeställning, innebär av vilken anledning en förändring i brottsrubricering sker. Vidare innehar begreppen
förändring och brottsrubricering samma betydelse som i frågeställning ett, och
definieras därmed likadant.
Begreppet preventivt arbete innebär hur polisen arbetar förebyggande, d.v.s. förhindrar att ett brott uppstår.
1.4 Avgränsning
Uppsatsen avgränsas genom att endast fokusera på brottet människohandel för
sexuella ändamål. Avgränsningen syftar till att studera brottet människohandel för
sexuella ändamål i allmänhet, och den svenska lagstiftningen gällande brottet i synnerhet.
Önskvärt hade varit att studera alla typer av människohandel samt genomföra en studie gällande rättstillämpningen i andra Europeiska länder. På grund av brist på såväl tid som utrymme har en sådan studie tyvärr inte varit möjlig att genomföra. Trots denna avgränsning har det valda uppsatsämnet samt slutsatserna av
uppsatsen givit oss mycket kunskap och öppnat många nya dörrar för vidare forskning kring ämnet.
Varför vi enbart valt att föra en diskussion angående polisens preventiva arbete, och inte innefatta denna diskussion i en frågeställning, är p.g.a. att en betydligt mer omfattande litteratursökning/litteraturstudie hade krävts för att utförligt kunna besvara en sådan.
1.5 Disposition
Uppsatsen disponeras enligt följande; i uppsatsens första kapitel (1) presenteras uppsatsens syfte, frågeställningar samt operationalisering, avgränsning och förkortningar. I andra kapitlet (2) redogörs en bakgrund till brottet
människohandel samt för andra snarlika brottstyper som ofta förknippas med denna kriminella handling. I kapitel tre (3) redovisas historik gällande
lagstiftningen samt en forskningsöversikt rörande omfattningen av brottet, följt av kapitel fyra (4) där en redogörelse för polisens preventiva arbete gentemot brottet presenteras. I uppsatsens femte (5) kapitel görs en noggrann beskrivning av lagparagrafen samt dess tre rekvisit, handelsåtgärd, otillbörligt medel och exploateringssyfte. Det sjätte kapitlet (6) innefattas av en förklaring till rättsprocessens samtliga faser. I kapitel sju (7) presenteras uppsatsens val av metod. Avslutningsvis presenteras uppsatsens resultat och analys i kapitel åtta (8) följt av diskussion och slutsats i kapitel nio (9).
1.6 Förkortningar
För att underlätta för läsaren, presenteras nedan ett antal förkortningar som återfinns kontinuerligt i uppsatsen;
BrB Brottsbalken
HD Högsta Domstolen
Prop. Regeringens propositioner SOU Statens Offentliga Utredningar
2. BAKGRUND
I detta kapitel presenteras inledningsvis en generell redogörelse av brottet människohandel. För att underlätta för vidare läsning samt få en ytterligare förståelse av uppsatsen och dess ämne, presenteras därefter en kortare introduktion av brott som ofta förknippas med människohandel, såsom människosmuggling, koppleri/grovt koppleri och köp av sexuell tjänst. Avslutningsvis följer ett avsnitt som beskriver människohandel som en del av grov organiserad brottslighet.
2.1 Vad är människohandel?
Människohandel utgör ett brott mot enskild person, där någon genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande eller hot förmår en annan individ att utföra diverse handlingar (Brå, 2008). Gärningsmannen har således i syfte att utnyttja sitt offer, samtidigt som denne är strikt kontrollerad, ofta under bristfälliga förhållanden. Vidare består bestämmelsen om människohandel av tre centrala rekvisit, handelsåtgärd, otillbörligt medel och exploateringssyfte, varav alla måste
innefattas för att brottet ska kunna rubriceras som människohandel. Lagstiftningen om människohandel innefattar således många olika typer av ändamål, såsom sexuell exploatering, tvångsarbete, tiggeri, avlägsnanden av organ etc. Nämnvärt är dock att poängtera att samtliga rekvisit som ingår i lagstiftningen är identiska för alla typer av exploateringssyften. (För vidare förklaring, se avsnitt lagstiftning-människohandel) (Dahlström et al, 2011; Lehti & Aromaa, 2006; Länsstyrelsen, 2010).
Straffbestämmelsen för människohandel återfinns i 4 kap. 1a § i BrB. Straffet för människohandel är lägst två år och högst tio år (Dahlström et al, 2011) (se bilaga 1).
2.1.1 Skillnaden mellan människohandel och människosmuggling
Människohandel och människosmuggling kan i vissa hänseenden antas vara två snarlika brottstyper. Skillnaden mellan brotten är dock stor. Till skillnad från människohandel är människosmuggling ett brott mot staten och innebär illegal inresa i ett annat land. Vidare återfinns ytterligare tre skillnader mellan
människohandel och människosmuggling (Länsstyrelsen, 2010);
1. Gällande människosmuggling är brottet alltid gränsöverskridande, vilket inte är ett krav i människohandel.
2. Respektive parter i människosmuggling är alltid överens, vilket baseras på ömsesidigt samtyckte, medan människohandel bygger på bedrägeri, våld eller tvång gentemot offret.
3. Människosmuggling som brott upphör när parterna/offret når
destinationslandet, medan offer för människohandel utsätts för brott i syfte att utnyttjas under obegränsad tid, trots att parterna/offret nått
Trots att människosmuggling kan ingå som ett led i människohandel, är bestämmelserna kring de olika brotten i de flesta fall lätt att urskilja i rättspraxis (a.a.).
2.2 Koppleri/grovt koppleri
Koppleri innebär att en individ främjar eller på ett otillbörligt sätt utnyttjar att en annan individ, mot ekonomisk ersättning, erhåller en tillfällig sexuell relation. Lagen för koppleri innefattar således två typer av situationer, dels främjande och dels utnyttjande (Dahlström et al, 2011; Länsstyrelsen 2010; Wennberg, 2011).
Främjande innebär att någon, oavsett syfte, bidrar, skapar möjlighet eller
underlättar verksamheten för prostitution. Ett exempel är att någon medvetet meddelar adresser, arrangerar transporter eller hyr ut en lägenhet/lokal till någons förfogande. Vidare kan främjandet även innebära en psykisk påverkan i form av hot eller övertalning (a.a.)
Utnyttjande innebär att gärningsmannen på ett otillbörligt sätt utnyttjar och
drar fördel av att en individ prostituerar sig, exempelvis genom att ta del av den ekonomiska inkomst prostitutionen medför (Dahlström et al, 2011;
Länsstyrelsen, 2010).
Såväl främjandet som utnyttjandet måste ske vid ett flertal tillfällen för att omfattas av straffbestämmelsen. Att vid enstaka tillfällen främja eller utnyttja prostitution, är således inte koppleri, men kan istället vara medverkan till köp av sexuell tjänst (a.a.).
Om en verksamhet gällande prostitution bedrivits i större organiserad omfattning, inneburit en stor ekonomisk vinst eller medfört ett grovt omänskligt utnyttjande, betraktas brottet som grovt (Dahlström et al, 2011; Länsstyrelsen, 2010;
Wennberg, 2011). Grovt koppleri innefattar även de fall av
människohandelsliknande karaktär, där bevis gällande otillbörlig påverkan inte kunnat styrkas (SOU 2010:49).
Bestämmelserna för koppleri/grovt koppleri återfinns i 6 kap. 12 § BrB. För koppleri är straffet fängelse i högst fyra år. Anses brottet grovt, är straffet fängelse i lägst två och högst åtta år (Dahlström et al, 2011) (se bilaga 3).
2.2.1 Skillnaden mellan människohandel och koppleri/grovt koppleri
Lagbestämmelsen om koppleri/grovt koppleri, kan även den uppfattas vara mycket snarlik lagbestämmelsen om människohandel för sexuella ändamål. Koppleri/grovt koppleri är således den kriminella handling som ligger närmast människohandel i rättspraxis, vilket innebär att händelseförloppet i de respektive brotten uppvisar näst intill identiska likheter. Den stora skillnaden mellan brotten är att människohandel för sexuella ändamål kräver att offrets fria vilja kränkts, medan koppleri/grovt koppleri enbart fokuserar på ett utnyttjande
(Rikspolisstyrelsen, 2012).
2.3 Köp av sexuell tjänst
År 1999 infördes lagen om förbud av köp av sexuell tjänst (6 kap. 11 § BrB). Brottet innebär att en individ som erhåller en tillfällig sexuell relation mot ersättning, gör sig skyldig till brott och kan bestraffas med böter eller fängelse i högst ett år. En tillfällig sexuell relation avser samlag eller annan form av sexuellt
umgänge, medan ersättning således kan vara av ekonomisk, materiell eller drogrelaterad form. I den svenska straffbestämmelsen är endast köp av sexuell tjänst kriminaliserat, och inte försäljning av en sådan tjänst, d.v.s. prostitution (Länsstyrelsen, 2010, Wennberg, 2011).
2.4 Grov organiserad brottslighet
Människohandel utgör ett led i grov organiserad brottslighet då karaktären av brottet uppfyller de kriterier en sådan verksamhet avser. Trots att definitionen av grov organiserad brottslighet ofta varierar, följer många länder idag EU:s
gemensamma definition. Definitionen innefattar 11 kriterier där minst 6 måste vara uppfyllda, varav 1, 3, 5 och 11 måste ingå för att brottet ska klassificeras som grov organiserad brottslighet (Brå, 2010; Sarnecki, 2009).
1. Samverkan mellan två eller flera individer.
2. Specifika uppgifter tilldelade varje enskild individ.
3. Bestående eller obegränsad varaktighet i tid.
4. Krav på kontroll och/eller disciplin.
5. Misstanke om allvarlig kriminell brottslighet.
6. Internationell samverkan.
7. Nyttjande av våld eller diverse metoder för hot.
8. Nyttjande av kommersiella och/eller affärsmässiga tillvägagångssätt. 9. Delaktighet i penningtvätt.
10. Otillbörlig inverkan på samhällsfunktioner som; ekonomi, media, politik, offentlig förvaltning samt rättsliga myndigheter.
11. Strävan till att uppnå makt och/eller ekonomisk vinning (Brå, 2010;
Sarnecki, 2009).
3. HISTORIK OCH FORSKNING
I detta kapitel kommer två avsnitt att redovisas, dels historik om hur lagstiftningen för människohandel tillkom och dels en forskningsöversikt rörande omfattningen av brottet människohandel för sexuella ändamål. Avsnittet gällande lagstiftningen presenteras för att få bakgrund till varför lagstiftningen tillkom, samt få en inblick i de ändringar som skett sedan lagen infördes år 2002. Forskningsöversikten presenteras för att få en övergripande bild av brottet människohandel för sexuella ändamål.
3.1 Historik- hur tillkom lagen?
I december år 1997 tilldelades Rikspolisstyrelsen (RPS) ett uppdrag från regeringen, vars syfte var att samla in och studera information gällande
omfattningen av handeln med människor, dels i Sverige och dels mellan Sverige och andra länder i världen. Syftet var även att undersöka hur ett preventivt arbete skulle kunna utvecklas mot denna typ av brott. Uppdraget bestyrdes av
Rikskriminalpolisen (RKP) som regelbundet underrättade regeringen med framkomna resultat. Under uppdragets genomförande skedde ett kontinuerligt samarbete med såväl nationella myndigheter som frivilligorganisationer, men även tillsammans med de Europeiska polisorganisationerna Europol och Interpol (Prop. 2001/02:124).
I juni år 1998 tillsatte regeringen sedermera en parlamentarisk straffrättslig kommitté, även kallad Sexualbrottskommittén, vars uppdrag var att granska de
framtagna bestämmelserna gällande brott av sexuell karaktär i 6 kap. BrB. Syftet var att undersöka om det fanns ett behov av en ny lagföring i Sverige avseende handel med människor för sexuella ändamål gällande främst kvinnor och barn (Justitieutskottets betänkande 2002/03:JuU5).
Två år senare, år 2000, presenterade FN sin konvention angående
gränsöverskridande organiserad brottslighet med ett tilläggsprotokoll, det s.k. Palermoprotokollet. Protokollet berör förebyggande, bekämpande och
bestraffande gällande handel med människor världen över. Palermoprotokollet och dess definition av människohandel innefattar således tre centrala rekvisit, handelsåtgärd, användning av otillbörligt medel och exploateringssyfte, varav alla måste innefattas för att brottet ska definieras som människohandel (Prop.
2001/02:124, Prop. 2003/04:111, Prop. 2009/10:152).
Som en följd av FN:s konvention, det s.k. Palermoprotokollet, presenterade den svenska sexualbrottskommittén år 2001 sitt betänkande- SOU 2001:14 ett ökat
skydd för den sexuella integriteten och angränsande frågor. Betänkandet
innefattade ett förslag gällande att straffansvar för handel med människor för sexuella ändamål skulle införas som ett nytt brott i Brottsbalken (BrB).
Regeringen lämnade därefter en proposition, prop. 2001/02:124- Straffansvar för
människohandel, till riksdagen. Riksdagen antog regeringens förslag och den 1
juli 2002 inrättades gränsöverskridande människohandel för sexuella ändamål som ett nytt brott i Sverige (Justitieutskottets betänkande 2002/03:JuU5). Den svenska lagstiftningen antog Palermoprotokollets utarbetade definition av brottet. Syftet med lagstiftningen var att förstärka det straffrättsliga skyddet mot handel med människor som utnyttjas för sexuella ändamål. Innan lagstiftningen infördes som ett nytt brott i BrB dömdes gärningsmän för fall av människohandel, enligt en rad andra brott såsom koppleri/grovt koppleri, människorov, olaga
frihetsberövande och olaga tvång (Prop. 2001/02:124).
Två år senare, 1 juli 2004, tillskrevs lagen även att omfatta människohandel för andra ändamål än sexuella, samt att brottet inte längre behövde vara av
gränsöverskridande karaktär. Brottsrubriceringen människohandel för sexuella ändamål ändrades därmed till brottsrubriceringen människohandel (Prop. 2003/04:111) (se bilaga 2).
Den 1 juli 2010 ändrades lagen om människohandel ytterligare då det s.k. kontrollrekvisitet togs bort. Tidigare var kravet att gärningsmannen genom handelsåtgärden tog kontroll över brottsoffret, vilket inte längre är ett krav för att gärningsmannen ska göra sig skyldig till brott. Ändringen inrättades för att förstärka det straffrättsliga skyddet mot människohandel samt effektivisera tillämpningen av brottsrubriceringen då endast ett fåtal domar gällande brottet avkunnats sedan lagen infördes år 2002 (Prop. 2009/10:152).
3.2 Forskningsöversikt
Under 2000-talet har det publicerats en mängd vetenskaplig forskning kring brottsbestämmelsen människohandel för sexuella ändamål, dock tenderar denna forskning endast att innefatta övergripande aspekter kring brottet i allmänhet och inte huruvida en tillämpning av kunskapen kring brottet kan appliceras i synnerhet (Laczko, 2005).
3.2.1 Omfattning
Forskningsresultat gällande omfattningen av människohandel för sexuella
ändamål är något bristfälliga och tenderar att underskattas snarare än överskattas, främst gällande minderåriga flickor (Feingold, 2005; Lehti & Aromaa, 2006). En sann bild av omfattningen för människohandel existerar således inte, p.g.a. avsaknad av jämförbar statistik över anmälda brott, åtal, rättsfall och offer, samt huruvida människohandel globalt är kriminaliserat, klassificerat och definierat (Lehti & Aromaa, 2006). Trots något inkonsekventa siffror är människohandel för sexuella ändamål således ett världsomfattande problem (UNODC, 2010).
I rapporten ”Global Report on Trafficking in Persons” framkommer det att människohandel för sexuella ändamål utgör ca 80 % av den totala handeln med människor världen över (UNODC, 2009), vilket även stöds i annan forskning av Lehti och Aromaa (2006). I Europa antas ca 140 000 kvinnor och barn dagligen falla offer för människohandel för sexuella ändamål och närmare 70 000 kvinnor och barn uppskattas årligen bli nya offer för denna typ av brott (UNODC, 2010). I de flesta fall tenderar dock sådana siffror, gällande omfattning, endast baseras på uppskattningar. Vidare tenderar få myndighetsrapporter att redovisa hur
uppskattningarna är genomförda och beräknade (Lehti & Aromaa, 2006). För att underlätta beräkningar av omfattningen gällande brottsrubriceringen
människohandel för sexuella ändamål har FN utformat en databas med ca 500 rapporter från över 160 länder, samt statistik från 200 nationella och
internationella myndigheter. Även här tenderar dock information och statistik vara bristfällig och snedvriden, bl.a. genom överrepresentation av välbärgade länder (a.a.).
Människohandel för sexuella ändamål är även ett problem i Sverige.
Rikskriminalpolisen uppskattade att mellan 400 och 600 kvinnor och barn utsattes för prostitution år 2003. Mellan åren 2004 till 2011 har Rikskriminalpolisen sedermera valt att inte redovisa några sådana siffror då de menar att det endast återspeglar i vilken utsträckning polisen fördelar sina resurser och prioriterar brottet (Rikspolisstyrelsen, 2002-2012).
3.2.2 Tillgång och efterfrågan
Människohandel för sexuella ändamål styrs till stor del av tillgång och efterfrågan. Handeln tenderar att i de flesta fall ske från fattig landsbygd till välbärgade
storstäder. Forskning visar på att de som utsätts för människohandel för sexuella ändamål främst är kvinnor och unga flickor i åldrarna 13-54 år. De kvinnor och barn som faller offer för denna typ av brott har i de flesta fall levt under mycket svåra förhållanden med extrem fattigdom i sina ursprungsländer. Offren ser en möjlighet till att tjäna pengar genom erbjudanden samt löften om arbetstillfällen i andra länder. En del kvinnor är medvetna om att de kommer att utsättas för någon typ av prostitution, men är omedvetna om under vilka förhållanden (Brå, 2008; Lehti & Aromaa, 2006).
3.2.3 Nätverken
De kriminella nätverk som existerar i Sverige, rörande människohandel, är förhållandevis små. Det finns dock indikationer på att dessa nätverk ingår i mer omfattande gränsöverskridande konstellationer världen över (Brå, 2008). Denna forskning får stöd från Lehti och Aromaa (2006), vilka hävdar att små nätverk på lång sikt tenderar att involveras i större organiserade kriminella nätverk.
I etablerade nätverk skiljs profitör och främjare åt, men tillsammans är de skyldiga för organiseringen av människohandel (Brå, 2008).
Profitör innebär rekryterare/människohandlare, som genom sin verksamhet
gör en ekonomisk vinst (a.a.).
Främjare är en individ som medvetet eller omedvetet på något sätt bidrar till
den kriminella verksamheten. Det kan exempelvis vara taxichaufförer, hotell- och restaurangpersonal eller fastighetsägare etc. (a.a.).
Att urskilja profitör från främjare kan såldes vara problematiskt, då en individ kan utgöra en position som både profitör och främjare (a.a.).
Forskning tyder på att rättsliga åtgärder gentemot lokala rekryterare (profitör) eller transportörer (främjare), inte har någon större inverkan på den totala handeln med människor för sexuella ändamål. Individer, såväl profitörer som främjare, blir i de flesta fall direkt ersatta av nya individer och den brottsliga handeln kan
fortsätta utan svårigheter för nätverken (Feingold, 2005).
4. HUR ARBETAR POLISEN IDAG?
I detta kapitel följer en presentation av polisens arbete i Sverige gentemot brottet människohandel för sexuella ändamål. Kapitlet ligger således till grund för kommande diskussionen rörande polisens preventiva arbete, som presenteras i avsnitt 9.2- Diskussion gällande polisens preventiva arbete gentemot
människohandel för sexuella ändamål.
4.1 Polisens arbete
Människohandel för sexuella ändamål är ett prioriterat brott för polisen i Sverige. Polisen arbetar således utifrån två strategier för att bekämpa denna brottslighet (Polisen, 2013);
1. Bekämpa redan existerande organiserade nätverk.
2. Arbeta preventivt för att förhindra uppkomsten av nya nätverk (a.a.). Målsättningen med polisens strategi är att göra Sverige till en oattraktiv marknad för människohandel, som utgör ett led i grov organiserad brottslighet (a.a.). På grund av brottets karaktär är anmälningsbenägenheten i princip obefintlig. Brottet upptäcks sällan och kommer först till polisens kännedom genom utredning av annan brottslighet (UR, 2011).
Individer involverade i nätverk för människohandel, tenderar att begå andra typer av grova kriminella handlingar (Brå, 2010; Sarnecki, 2009). För att upptäcka och bekämpa redan etablerade nätverk i Sverige, arbetar polisen aktivt med att lagföra gärningsmän för andra typer av brott. Syftet är främst att identifiera de
penningströmmar som uppkommer genom den kriminella verksamheten, och på så sätt såväl förebygga som bekämpa människohandelsbrott (Polisen, 2013). En stor del av det preventiva arbetet handlar även om att påverka individer som köper sexuella tjänster av kvinnor och barn, d.v.s. påverka efterfrågan (Skr.
Eftersom det råder hög problematik gällande arbetet gentemot människohandel, utgör samverkan med andra myndigheter ett viktigt led i arbetet mot denna typ av brottslighet. Polisen samverkar med bl.a. Migrationsverket, Socialtjänsten,
Åklagarmyndigheten och Skatteverket. Trots att polisen prioriterar brottet, är det likväl andra myndigheters ansvar att bekämpa och förebygga människohandel eftersom samtliga myndigheter utgör en viktig roll i arbetet, dels gällande offer och dels gällande identifiering av förövare (a.a.).
Människohandel är således ett allvarligt gränsöverskridande brott och nätverken tenderar att vara av stor omfattning. Därför krävs även ett globalt samarbete länder emellan, vilket i sin tur är svårt att uppnå (a.a.).
Under senare år har lagstiftningen gällande vissa straffprocessuella tvångsmedel ändrats, vilket dels har givit polis och åklagare möjlighet att nyttja hemlig
avlyssning vid förundersökningar, och dels även möjliggjort för dessa instanser att använda straffprocessuella tvångsmedel i syfte att förhindra allvarlig brottslighet (a.a.) (se kapitel rättsprocessens faser, avsnitt tvångsmedel).
4.1.1 Rikskriminalpolisen
Rikskriminalpolisen, som en del av Rikspolisstyrelsen, är Sveriges nationella rapportör gällande människohandel och redovisar årligen lägesrapporter rörande brottsutveckling, övriga insatser samt domslut, för varje enskilt år.
Lägesrapporterna är till för att sprida kunskap om brottet till framförallt regeringen och andra berörda myndigheter, men även till allmänheten (Rikspolisstyrelsen, 2012).
5. SVERIGES RÄTTSSYSTEM OCH
LAGSTIFTNING
För att underlätta för läsaren samt för att få en djupare förståelse av lagstiftningen för människohandel inleds kapitlet med en kortare beskrivning av rättssystemets uppbyggnad, följt av en förklaring av brottsbeskrivning och rekvisit. Vidare följer en utförlig redogörelse av lagstiftningen samt en ingående förklaring av de tre rekvisiten.
5.1 Rättsystemets uppbyggnad
I 1 kap. 1 § BrB fastslås den s.k. legalitetsprincipen, vilket innebär att inget brott kan fastställas utan reglering i lag. Vidare definieras brott, enligt Sveriges Rikes Lag;
”Brott är en gärning som är beskriven i denna balk eller annan lag eller
författning och för vilken straff som sägs nedan är föreskrivet.” Lag (1994:458).
Ett samhälle är uppbyggt av ett rättssystem som i sin tur är indelat i olika avsnitt beroende på vilken roll dess regler har i samhällsordningen (Hydén & Hydén, 2011). Rättssystemet delas in i två huvudområden, civilrätt och offentlig rätt, varav offentlig rätt innefattar straffrätt som i sin tur reglerar brott och påföljder mellan stat och medborgare (Wennberg, 2011). Syftet med straffrätten är att säkerhetsställa den sociala ordningen samt tryggheten i ett samhälle. Straffrätten regleras således i BrB, rörande såväl brott som bryter mot individers fysiska
integritet såsom misshandel och mord, men också brott gällande avtal och köp, exempelvis bedrägeri. Vidare finns, utöver BrB, ett antal specialstraffrätter som reglerar bl.a. narkotika och smuggling (Hydén & Hydén, 2011).
5.1.1 Brottsbeskrivning och rekvisit
Samtliga brott som regleras i BrB innehar en brottsbeskrivning, vilken anger bestämmelser för huruvida ett brott bedöms föreligga eller ej. Vidare innehar varje brottsbeskrivning objektiva rekvisit, d.v.s. specifika villkor för att respektive lagrum ska uppfyllas och motsvara det aktuella brott som uppdagats. Subjektiva rekvisit innebär att det endast krävs uppsåt eller oaktsamhet för att bli skyldig till ett brott (Wennberg, 2011).
5.2 Lagstiftning- Människohandel
Straffbestämmelsen för människohandel återfinns i 4 kap. 1a § i BrB och
inrättades, som tidigare nämnt, år 2002. Sedan dess har en rad olika förändringar gjorts, och nedan följer den lagstiftning vi rättar oss efter idag.
4 kap. 1a § BrB
1 a § Den som, i annat fall än som avses i 1 §, genom olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller med annat sådant otillbörligt medel rekryterar, transporterar, överför, inhyser eller tar emot en person i syfte att han eller hon ska exploateras för sexuella ändamål, avlägsnande av organ, krigstjänst, tvångsarbete eller annan verksamhet i en situation som innebär nödläge för den utsatte, döms för människohandel till fängelse i lägst två och högst tio år. 2 st. Den som begår en gärning som avses i första stycket mot en person som inte har fyllt arton år döms för människohandel även om inte något sådant otillbörligt medel som anges där har använts.
3 st. Är ett brott som avses i första eller andra stycket mindre grovt, döms till fängelse i högst fyra år. Lag (2010:371).
5.2.1 Förklaring till lagstiftning
Bilden nedan illustrerar de tre rekvisit, varav alla måste innefattas för att brottet ska kunna rubriceras som människohandel. Handelsåtgärderna såsom rekrytering och transport av människor, måste vidtas med hjälp av
otillbörliga medel såsom hot eller vilseledande, i syfte att utnyttja offret. I
uppsatsens mening avser exploateringssyftet, utnyttjande för sexuella ändamål (Länsstyrelsen, 2010).
Handelsåtgärd: Åtgärder som sker för handelns genomförande, både inom
ett och samma land men också mellan ursprungs-, transit- och destinationsland. Handelsåtgärderna innefattar åtgärderna rekrytera,
transportera, överföra, inhysa eller ta emot en person (Dahlström et al, 2011; Prop. 2009/10:152). Alla ovan nämnda handelsåtgärder behöver dock inte förekomma eller ske i någon specifik ordning för att brottet ska rubriceras som människohandel. Vidare är det inget krav på att handelsåtgärderna måste genomföras av en och samma person (Länsstyrelsen, 2010).
- Rekrytera innebär de olika förfaranden en gärningsman vidtar gällande värvning av brottsoffer. Det kan vara såväl rekrytering av arbetskraft som missvisande avtalsbestämmelser för arbete i andra länder.
- Transportera syftar till både organisering av brottsoffrets resa och transportering av brottsoffret till angivet destinationsland.
- Överföring avser tillvägagångssätt gällande förflyttning och överföring av brottsoffer till annan person eller när den brottsutsatta individen själv tvingas bege sig till angiven destination där arbetet ska fortgå.
- Inhysa innebär att brottsoffret tillskrivs tillfälligt alternativt permanent boende av gärningsmannen.
- Ta emot en person avser ett direkt mottagande och övertagande av primärt ansvar av brottsoffer (Dahlström et al, 2011; Prop. 2009/10:152).
Otillbörligt medel: Medel som används vid hantering av brottsoffer, vilka
innefattar olaga tvång, vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller annat sådant otillbörligt medel (a.a.).
- Olaga tvång avser, likt 4 kap. 4 § Olaga tvång, att gärningsmannen genom misshandel, våld eller hot om brottslig gärning tvingar brottsoffret att utföra, tåla eller underlåta något.
- Vilseledande kan likt 9 kap. 1 § Om bedrägeri och annan oredlighet avse att gärningsmannen framkallar, förstärker och vidmakthåller en inadekvat föreställning hos offret genom att ge en felaktig
beskrivning av arbetet de skall utföra.
- Utnyttjande av någons utsatta belägenhet, exempelvis att
gärningsmannen utnyttjar brottsoffrets sårbarhet såsom ekonomiskt svaga förhållanden, sjukdom, familjeproblem etc. för att brottsoffret skall utföra en tjänst i form av sexuella ändamål.
- Annat sådant otillbörligt medel innebär att gärningsmannen får kontroll över brottsoffrets fria vilja, vilket resulterar i att brottsoffret inte har något annat alternativ än att följa gärningsmannens
uppmaningar (a.a.).
Exploateringssyfte: Avser syftet med handeln. Gärningsmannen skall
inneha ett direkt uppsåt att använda sig otillbörligt av brottsoffret samt behandla vederbörande som en handelsvara/objekt. För att gärningsmannen
skall kunna förklaras skyldig till brott krävs därför endast direkt uppsåt till brott, och inte att brottet nödvändigtvis fullbordats. Vidare har samtycke från offer, gällande syftet med exploateringen, ingen betydelse för avkunnad dom (a.a.).
- I syfte att innebär ett direkt uppsåt av gärningsmannen.
Det återfinns således tre exploateringssyften, exploatering för sexuella ändamål, exploatering gällande avlägsnande av organ samt exploatering i krigstjänst, tvångsarbete eller likande situationer där offret inte kan bestämma över sina egna förehavanden. Då uppsatsen avgränsas till att endast fokusera på människohandel för sexuella ändamål, beskrivs nedan endast exploateringssyfte 1- exploatering för sexuella ändamål- i denna uppsats (a.a.).
- Exploatering för sexuella ändamål innebär att gärningsmannen har ett direkt uppsåt att exploatera brottsoffret för sexuella ändamål. Följaktligen, brottsoffret skall utnyttjas sexuellt i form av
exempelvis prostitution, men även andra tjänster där betalning inte sker samt deltagande vid framställning av pornografiskt material (a.a.).
5.2.2 Individer under 18 år
I 4 kap. 1a § 2 st. berörs de individer som ännu inte har fyllt 18 år.
Gärningsmän som begått brott avseende 1a § 1 st. gentemot individer som ännu inte har fyllt 18 år, döms utan nyttjande av otillbörligt medel. Detta innebär att det inte krävs att gärningsmännen använt sig av olaga tvång, vilseledande, eller något annat sådant otillbörligt medel för att handlingen skall rubriceras som människohandel (a.a.). Med andra ord krävs det endast att gärningsmannen vidtagit rekvisit 1 och 3, d.v.s. en handelsåtgärd och ett exploateringssyfte för att dömas till brott (Länsstyrelsen, 2010).
5.2.3 Påföljdsbestämmelse
Straffet för människohandel är lägst två år och högst tio år. En gärningsman som begått en sådan kriminell handling mot en individ som ännu inte fyllt 18 år, döms för människohandel utan hänsyn till om otillbörliga medel använts. Är brottet att anse som mindre grovt i första eller andra stycket, döms till fängelse i högst fyra år (Dahlström et al, 2011; Länsstyrelsen, 2010).
6. RÄTTSPROCESSENS FASER
Eftersom syftet med uppsatsen inte knyter an till någon specifik kriminologisk teori, har vi heller inte valt att innefatta någon sådan i vår uppsats. För att underlätta samt skapa ytterligare förståelse för läsaren har vi istället valt att studera rättsprocessens olika faser. Nedan följer den allmänna rättsprocessen från att ett brott kommer till polisens kännedom till att gärningsmannen får en fällande dom. Koppling till människohandel kommer därefter redovisas i resultat och diskussion.
6.1 Brott och polisanmälan
Brott avser en handling som bryter mot de straffrättsliga principerna som regleras i BrB. När ett brott inträffat och kommit till polisens kännedom påbörjas en s.k. förundersökning (Heimer & Sandberg, 2008).
6.2 Förundersökning
Beslut gällande inledning av förundersökning fattas av antingen Polismyndighet eller åklagare, vilket regleras i rättegångsbalken 23 kap. 1-2 §§ (a.a.). Åklagaren har som uppgift att leda förundersökningen framåt, medan polisen genomför majoriteten av arbetet kring utredningen (Wennberg, 2011).
Förundersökningens syfte är att klargöra diverse omständigheter kring ett eventuellt brott, skapa ett underlag för ett eventuellt beslut om åtal samt för att bereda inför en eventuell rättegång (Heimer & Sandberg, 2008).
Under förundersökningens process genomförs en utredning för att få kännedom angående huruvida ett brott har begåtts eller ej, om det finns en eventuellt misstänkt gärningsman samt vilka eventuella bevis som återfinns (Wennberg, 2011). Polisen genomför förhör med såväl målsäganden, vittnen samt den
misstänkte gärningsmannen. Vidare samlas eventuell bevisning in och analyseras. I förundersökningens slutskede får den misstänkte gärningsmannen tillfälle att ta del av den slutliga förundersökningen och ge sitt ställningstagande för anklagelsen till brott (Heimer & Sandberg, 2008).
6.2.1 Frihetsberövande av gärningsman
Under pågående förundersökning sker under vissa omständigheter ett
frihetsberövade av gärningsmannen. Finns det en misstänkt gärningsman har polisen rättighet att anhålla personen under högst 12 timmar om skäl för häktning föreligger (Wennberg, 2011). Åklagaren kan således ta ett beslut om fortsatt anhållan i väntan på beslut av häktning av Tingsrätten. Häktning ska ske senast tre dagar efter åklagarens beslut om att anhålla den misstänkte gärningsmannen (Heimer & Sandberg, 2008).
Häktning får endast ske om gärningsmannen på sannolika skäl är misstänkt (högre misstankegraden), straffskalan för ett brott överstiger ett års fängelse samt i de fall där det finns risk för någon av följande företeelse (Wennberg, 2011);
1. fara för flykt,
2. fara för att gärningsmannen förstör viktig bevisning eller försvårar utredningsarbetet i form av exempelvis inverkan på vittnen, samt 3. risk för att den misstänkte begår ytterligare brott (a.a.).
Undantag för skäl av häktning kan dock ske redan vid den lägre misstankegraden, skäligen misstänkt för brott, om det är av särskild vikt för utredningen (Heimer & Sandberg, 2008).
I häktningsprocessen återfinns en rad bestämmelser som måste efterföljas av såväl Tingsrätt som åklagare. Finns det krav för särskilda restriktioner för den
misstänkte gärningsmannen, exempelvis besöks- och telefonförbud, måste åklagaren få sitt medgivande av Tingsrätten. Om det under
förundersökningsprocessen inte längre finns skäl för häktning ska den misstänkte gärningsmannen friges (a.a.).
6.2.2 Tvångsmedel
För användning av tvångsmedel krävs att det valda tvångsmedlet väger tyngre än det integritetskränkande som föregås av någon typ av tvångsmedel. Utöver ovanstående beskrivna tvångsmedel, anhållan och häktning, återfinns vidare andra tvångsmedel såsom, beslag, husrannsakan, hemlig kameraövervakning och
hemlig övervakning av elektronisk kommunikation samt hemlig rumsavlyssning och hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (Wennberg, 2011).
Bestämmelser gällande användning av tvångsmedel för beslag och husrannsakan fattas av åklagare eller den aktuella förundersökningsledare, för brott där fängelse ingår i straffskalan (a.a.).
- Beslag innebär att polisen har rätt att beslagta föremål som kan användas som bevisning i förundersökningen.
- Husrannsakan möjliggör för polisen att beslagta föremål i den misstänktes bostad eller annan lokal för att kunna fastställa andra eventuellt viktiga omständigheter kring brottet (a.a.).
Användning av tvångsmedel för hemlig kameraövervakning, hemlig övervakning av elektronisk kommunikation samt hemlig avlyssning av elektronisk
kommunikation är begränsad. Tvångsmedlen får endast tillämpas i de
förundersökningar där straffskalan för det aktuella brott som begåtts är minst två års fängelse, eller i de specifika fall där brott är av särskild karaktär. Vidare måste gärningsmannen vara skäligen misstänkt för brott och åtgärden vara av hjälp för utredning. Ett undantag är dock tvångsmedlet för hemlig rumsavlyssning, eller s.k. buggning, som endast får tillämpas vid mycket grova brott där straffminimum är fängelse i minst fyra år. Beslut för användning av nedan nämnda tvångsmedel måste fattas av domstol (Säkerhetspolisen, 2013).
- Hemlig övervakning av elektronisk kommunikation (RättsPM 2012:8) innebär att polisen har rätt till att inhämta information gällande vilka personer den misstänkte gärningsmannen har kontakt med.
- Hemlig kameraövervakning innebär att polisen har rätt till utplacering av kameror för övervakning av den plats där brott har begåtts
(Säkerhetspolisen, 2013).
- Hemlig avlyssning av elektronisk kommunikation (RättsPM 2012:8) innebär att polisen kan ta del av den kommunikation den misstänkte gärningsmannen för med andra personer via såväl telefon som internet.
- Hemlig rumsavlyssning, s.k. buggning innebär att polisen kan ta del av enskilda samtal i enrum eller vid andra sammankomster (Säkerhetspolisen, 2013).
6.2.3 Gärningsmannens rätt till försvar
Antas gärningsmannen vara skäligen misstänkt (lägre misstankegraden) för brott, har denne rätt till offentlig försvarare, d.v.s. en advokat (Wennberg, 2011). Advokatens uppgift är att försvara gärningsmannen och dennes rättigheter och inte det eventuella brott som gärningsmannen står misstänkt för. För att undvika att oskyldiga individer döms är det viktigt att utreda och granska det material som framställts av polis och åklagare i förundersökningen. Advokaten framför den misstänktes talan samt visar sin klient lojalitet (Heimer & Sandberg, 2008).
6.2.4 Målsägandes rätt till målsägandebiträde
Målsäganden som blivit utsatt för ett brott har i de flesta fall rätt till ett s.k. målsägandebiträde. Ett målsägandebiträde är antingen en advokat eller en jurist som tillsätts under förundersökningens process och ska fungera som stöd för den brottsutsatta individen, under såväl förundersökning som huvudförhandling (a.a.).
6.2.5 Åklagarens prövning av åtal
När förundersökningen är genomförd överlämnas den till en åklagare som i sin tur gör en bedömning om huruvida åtal ska väckas mot den misstänkte
gärningsmannen. För att ett åtal ska väckas krävs tillräckliga skäl i form av stark bevisning som med stor sannolikhet kan leda till fällande dom. En jämförelse genomförs med liknande fall där rättspraxis studeras, d.v.s. Högsta Domstolens (HD) tidigare bedömningar i fällande domar (a.a.).
Ett åtal som har väckts, men där bevisningen bedöms som vag och inte tillräcklig, leder till en frikännande dom för den misstänkte. Därmed är målet avslutat och kan inte återupptas. Däremot kan en förundersökning som lagts ner p.g.a.
bristande bevisning upptas på nytt, om det framkommer ny bevisning i målet. Ett exempel är i de fall där gärningsmannen grips för ytterligare brott och i samband med den aktuella förundersökningen erkänner tidigare begångna brott, där brist på bevisning lett till att förundersökningarna lagts ner. Vidare exempel är fall där gärningsmannen begått nya brott mot samma brottsoffer där tillräcklig stark bevisning för åtal återfinns (a.a.).
6.3 Åtal
I de förundersökningar där åklagaren finner stark bevisning mot den misstänkte gärningsmannen, beslutar åklagaren att väcka ett åtal. Det innebär att en
stämningsansökan skickas till domstolen där uppgifter om den åtalade, eventuella frihetsberövanden samt ansvarsyrkanden anges, d.v.s. den/de brottsliga gärningar som den åtalade står misstänkt för (a.a.).
6.3.1 Gärningsbeskrivning
Gärningsbeskrivningen redogör för den/de brottsliga händelser som den åtalade står misstänkt för. Den/de brottsliga händelser redovisas i enskilda åtalspunkter där åklagaren beskriver brott, gärning, åberopat lagrum, målsägande samt bevisning (a.a.). Denna gärningsbeskrivning ligger till grund för det slutliga domslut som fattas av rätten (Wennberg, 2011).
6.3.2 Bevisning
Åklagarens bevisning består av förhör med målsäganden, eventuella vittnen, den misstänkte gärningsmannen samt annan eventuell bevisning i form av
rättsintyg/läkarintyg och fotografier på eventuella kroppsskador. All bevisning som kunnat styrkas måste även stämma överens med varje enskild detalj i
gärningsbeskrivningen. Stämmer inte bevisning och gärningsbeskrivning överens, finns det för åklagaren, möjlighet att ändra gärningsbeskrivningen. Efterföljs inte restriktionerna ogillas åtalet (Heimer & Sandberg, 2008).
6.4 Huvudförhandling
När stämningsansökan samt ett exemplar av förundersökningsprotokollet inkommit till domstolen betraktas åtal vara väckt. Därefter kallas den åtalade, målsäganden samt eventuella vittnen till huvudförhandling (a.a.).
Huvudförhandlingen inleds med att åklagaren yttrar ansvarsyrkandet, d.v.s. de brott den misstänkte gärningsmannen står skyldig till. Gärningsmannen får chans att erkänna eller förneka gärning. Vidare gör åklagaren en sakframställning som innefattar gärningens händelseförlopp och särskilda omständigheter gällande såväl bevisning som gärning. Rätten tar sedan ställning till åklagarens utlåtande.
Bevisning som uppdagats granskas noga och förhör med målsägande, åtalade samt eventuella vittnen genomförs. Slutligen avslutas huvudförhandlingen med att åklagare, målsägandebiträde och försvarare anger skäl för hur rätten bör avkunna domen (a.a.).
6.5 Meddelande av domslut
När huvudförhandlingen är avklarad sker en sekretessbelagd överläggning av rätten där det mest centrala från huvudförhandlingen granskas ytterligare (Wennberg, 2011). Överläggningen avslutas med att rätten styrker eller ogillar åtalet, d.v.s. om rätten anser att den åtalade gjort sig skyldig till brott eller ej (Heimer & Sandberg, 2008).
Meddelande av domslut sker i de flesta fall efter två veckor, och innehåller information beträffande vilket/vilka brott som den åtalade gjort sig skyldig till, påföljden samt om den åtalade är skyldig att betala eventuellt skadestånd och/eller målsägandebiträde (a.a.).
6.5.1 Påföljd
Påföljden ska stå i proportion till hur allvarligt brottet anses vara, vilket regleras i respektive lagrum. Påföljder som kan dömas ut är; böter, villkorlig dom,
skyddstillsyn, överlämnande till särskilt vård samt fängelse (a.a.). De flesta brott kan även delas in i olika grader, ringa brott, normalgradiga brott och grova brott, beroende på hur allvarligt brottet anses vara. Därmed kan även påföljden variera (Wennberg, 2011).
6.5.2 Överklagan av domslut
Överklagan av domslut ska genomföras inom tre veckor efter avkunnad dom. Godtas överklagan sker en ny huvudförhandling i Hovrätten. Vill Hovrättens domslut överklagas, fordras ett specifikt prövningstillstånd av HD (Heimer & Sandberg, 2008).
7. METOD
I kapitlet nedan presenteras inledningsvis en kortfattad introduktion till uppsatsens val av metod. Metodkapitlet är därefter uppdelat i två avsnitt. Först presenteras tillvägagångssätt gällande frågeställning ett och två (juridisk metod och
textanalys), följt av ett avsnitt gällande metoden rörande diskussion om polisens arbete (litteratursökning och textanalys). Därefter redogörs för uppsatsens validitet och reliabilitet följt av för- och nackdelar med metodvalet samt etiska överväganden.
7.1 Val av metod
Materialet i uppsatsen bygger på samtliga 41 domslutsavgöranden gällande människohandel för sexuella ändamål mellan årtalen 2003 och 2012. Eftersom uppsatsens syfte och frågeställningar eftersträvar en djupare förståelse och analys av domslut, har dels juridisk metod och dels kvantitativ och kvalitativ textanalys använts i uppsatsen. För att kunna föra en djupgående diskussion gällande polisens preventiva arbete, har således en mindre litteratursökning genomförts. För att förtydliga ovanstående stycke illustrerar bilden nedan när de olika metoderna används i respektive frågeställning samt diskussion.
7.1.1 Juridisk metod
Juridisk metod används när rättskällor såsom förarbeten, lag, rättsfall, praxis och doktrin studeras avsett det valda ämnet. Huvudsyftet med juridisk metod är således att beskriva, tolka och analysera innehåll i ovan nämnda rättskällor, för att sedermera kunna fastställa vad gällande rätt inom det valda ämnet är (Lehrberg, 2010). För att kunna besvara uppsatsens första och andra frågeställning samt
uppnå syftet med uppsatsen, har en djupare tolkning av förarbeten och lagstiftning varit av avgörande betydelse. Utan kunskap och bakgrund till lagstiftningen hade analysen av rättsfallen inte kunnat genomföras på ett korrekt sätt.
Nedan följer en kort definition till rättskällorna, d.v.s. kunskapskällor om gällande rätt;
- Lag= befintlig lagstiftning - Förarbeten= förarbeten till lag
- Rättspraxis eller prejudikat= rättsfall från HD - Doktrin= juridisk litteratur (Lehrberg, 2010).
7.1.2 Textanalys
En textanalys kan innefattas av ett såväl kvantitativt som kvalitativt
tillvägagångssätt. Kvantitativ textanalys innebär att materialet kvantifieras, d.v.s. att förekomsten av en viss företeelse beräknas. En kvalitativ textanalys innebär att en djupare identifiering, förståelse samt tolkning av ett mindre omfattande
textmaterial genomförs. Syftet är således att studera och undersöka betydelse av en texts innebörd. Uppsatsen tar sin utgångspunkt i dels den kvantitativa
textanalysen för att beräkna i hur många fall det sker en förändring i
brottsrubricering, och dels den kvalitativa textanalysen för att få en djupare förståelse samt kunna besvara frågeställning två, varför den eventuella förändringen i brottsrubriceringen sker (Bergström & Boréus, 2012).
7.1.3 Litteratursökning
En litteratursökning är en genomgång av befintlig litteratur inom ett visst område (Forsberg & Wengström, 2003). Syftet med litteratursökningen har varit att skapa en djupare förståelse och bakgrund till ämnet samt för att kunna föra en
diskussion rörande polisens preventiva arbete. Eftersom diskussionen rörande polisens arbete endast är en liten del av uppsatsen har vi medvetet valt att endast genomföra en litteratursökning och inte en systematisk litteraturstudie.
7.2 Frågeställning 1 och 2- Juridisk metod och textanalys
I detta avsnitt presenteras datainsamling, urval och material samt tillvägagångssätt, för uppsatsens första och andra frågeställning.
7.2.1 Datainsamling- domstolsavgöranden
I Sverige är domstolsavgöranden offentliga handlingar, vilket innebär att alla människor har rätt att ta del av en dom, såvida den inte är sekretessbelagd. För att kunna ta del av ett specifikt domslut krävs således att det specifika målsnummer varje dom tilldelats identifieras. Domen kan sedermera beställas från den domstol där målet avgjorts (Domstolen, 2013).
Eftersom det totala antalet domstolsavgöranden där åtalet avsett människohandel för sexuella ändamål är få, har samtliga domar valts att studeras. Identifiering av respektive målsnummer har genomförts med hjälp av vår kontaktperson på polisen i Malmö, utifrån polisens årliga lägesrapporter om människohandel, Länsstyrelsens rapport från år 2010 samt databasen InfoTorg Juridik. Efter identifiering av alla målsnummer utformades ett dokument där samtliga
målsnummer strukturerades i kronologisk ordning utifrån datum för domslut samt i vilken domstol domen avkunnats. Därefter gjordes ett utskick till de berörda instanserna via deras respektive hemsida. De avkunnade domarna tillhandahölls sedan via mail efter en till två arbetsdagar. När samtliga domar inkommit
genomfördes ytterligare en strukturering av målsnummer, årtal samt instans där domen avkunnats.
Eftersom domar innefattar personuppgifter och därför är av känslig karaktär, har samtliga domar under skrivandets process förvarats på våra respektive datorer och efterhand raderats (se vidare avsnitt etiska överväganden).
7.2.2 Datainsamling- rättskällor
Datainsamling gällande rättskällorna, avseende uppsatsens ämne, har samlats in via Sveriges Riksdag- och regerings hemsida samt via databasen InfoTorg Juridik. För att underlätta skrivandets process samt säkerhetsställa att samtliga berörda dokument infunnits, upprättades ett dokument där alla förarbeten, propositioner, Statens Offentliga Utredningar (SOU) etc., sammanställdes i kronologisk ordning efter publiceringsår.
7.2.3 Urval och material
Uppsatsens material bygger på domstolsavgöranden där åtalet avsett människohandel för sexuella ändamål samt rättskällor i form av förarbeten, propositioner, SOU-rapporter etc. rörande uppsatsens ämne.
Urval för uppsatsen är samtliga avkunnade domslut i Tingsrätt och Hovrätt mellan årtalen 2003 och 2012, där en eller flera gärningsmän stått åtalade för
människohandel för sexuella ändamål. Totalt har 41 avkunnade domar studerats, varav 23 i Tingsrätt och 18 i Hovrätt. Före år 2003 förekommer inga avkunnade domar rörande människohandel för sexuella ändamål. Det saknas således avkunnade domar i HD (prejudikat) varför inga sådana domar heller kunnat studeras.
7.2.4 Bortfall
Eftersom antalet domar där åtalet gällt människohandel för sexuella ändamål är få, har samtliga domar valts att inkluderas i uppsatsen. Vidare har inget bortfall förekommit, vilket stärker uppsatsens trovärdighet, resultat och analys.
7.2.5 Tillvägagångssätt- rättsfallsanalys
Innan domstolsavgöranden studerats och analyserats med hjälp av textanalysen, har kunskap rörande innehållet i rättskällorna grundligt och noggrant utforskats. Textanalysen som presenteras nedan har genomförts enligt Malteruds fyra steg;
1. Helhetsintryck- få en helhetsbild av materialet.
2. Meningsbärande enheter- systematisk genomgång av materialet där viktiga delar identifieras.
3. Kondensering- ytterligare fördjupning av de meningsbärande enheterna. 4. Sammanfattning- de meningsbärande enheterna sammanfattas och sätts in
i ursprungstexten (Malterud, 2009).
Som ett första steg i textanalysen genomfördes en överblick över samtliga domar för att säkerhetsställa att domarna var de som efterfrågats samt för att få en helhetsbild av materialets innehåll. Därefter genomfördes den kvantitativa
textanalysen, vilket innebär att en beräkning av antalet fall där en förändring i
brottsrubricering ägt rum sammanställdes. De teman som valdes ut innefattades av åklagarens yrkande (åtalspunkt) och domstolens beslut.
Nästa steg i tillvägagångssättet innefattades av den kvalitativa textanalysen. Varje enskild dom studerades noggrant i kronologisk ordning och teman utformades rörande de tre rekvisiten, vilka var ständigt återkommande och berörde
frågeställning två. Därefter plockades meningsbärande enheter ut gällande de tre rekvisiten för att kunna utläsa varför det sker en förändring i brottsrubricering. De meningsbärande enheterna delades sedan in i olika kategorier för att ytterligare kunna fördjupa sig i materialet. Slutligen sammanställdes en sammanfattning av kategorierna och de meningsbärande enheterna förankrades med ursprungstexten, detta för att försäkra att innehållet i de meningsbärande enheterna fortfarande stämde överens med texten.
En matris över processen och materialet utformades där varje avkunnad dom på ett tydligt och noggrant sätt sammanfattades. På så sätt fick vi en tydlig bild av det som studerats, vilket även upprättades för att underlätta för kommande resultat- och diskussionsavsnitt. Med hänsyn till den etiska aspekten och att specifika domslut och personer kan spåras, kommer således denna matris inte att bifogas.
7.3 Diskussion rörande Polisens arbete- Litteratursökning
Litteratursökningen genomfördes för att få en bakgrund samt en helhetsbild av brottet människohandel för sexuella ändamål samt för att kunna föra en diskussion om hur polisen arbetar gentemot brottet idag.
7.3.1 Sökord och databaser
Sökning av litteratur har främst genomförts via Malmö Högskolas bibliotek. De specifika databaser vi använt oss av är JSTORE, Wiley Online Library och InfoTorg Juridik. Vidare har vi även via polisens hemsida, Brottsförebyggande rådet samt annan svensk myndighetslitteratur tagit del av information om huruvida polisen arbetar gentemot brottet.
Sökord som använts är följande; människohandel för sexuella ändamål, human
trafficking, trafficking for sexual exploitation. Vi genomförde också sökningar på koppleri eftersom det är ett brott som ofta förknippas med människohandel för
sexuella ändamål.
7.3.2 Tillvägagångssätt
För att få en bakgrund till brottet människohandel för sexuella ändamål samt kunna föra en djupare diskussion gällande polisens arbete, har en annan typ av kvantitativ textanalys genomförts. Vi har med hjälp av textanalysen studerat vilka tvångsmedel polisen ofta använder sig av samt legat till grund för bevisning i åtalet.
7.4 Validitet och Reliabilitet
Validitet innebär i vilken omfattning resultat och analys återspeglar verkligheten.
Vidare görs en skillnad mellan intern och extern validitet. Intern validitet avser om man undersöker det man har haft avsikt att undersöka, medan extern validitet innebär huruvida resultatet kan generaliseras (Jacobsen, 2007). Eftersom
uppsatsen tar sin utgångspunkt i domslut, d.v.s. primärdata, antas validiteten vara hög. Detta p.g.a. att det tydligt framgår i domarna dels hur rubriceringen ser ut, och dels hur de specifika skäl till varför en eventuell förändring av
brottsrubricering sker mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut. Fördelen med att använda primärdata är att informationen som samlats in är unik, vilket innebär att ingen bearbetning av materialet tidigare skett. Vidare har
tillvägagångssättet vid textanalysen genomförts på ett systematiskt och noggrant sätt, för att ytterligare försäkra oss om att vi har undersökt det vi har haft som avsikt att undersöka. Att samtliga domar valts att studeras ökar uppsatsens validitet ytterligare.
Reliabilitet avser i vilken mån resultat och slutsats kan anses vara tillförlitliga
(a.a.). Trots att specifika domslut inte nämns i uppsatsen är vi övertygade om att samma resultat kan uppnås vid liknande analys eller om vår analys genomförts igen. Varför vi hävdar att så är fallet, är p.g.a. att vi utgått från primärt material samt genomfört en systematisk textanalys.
7.5 För- och nackdelar med val av metod
De fördelar som föreligger med juridisk metod är att metoden tar sin utgångspunkt i primärt material (Lehrberg, 2010), d.v.s. material som inte har omarbetats av andra forskare. Nackdelar med juridisk metod anses vara få (a.a.). Dock kan avsaknaden av avkunnade domar i HD anses utgöra en begränsning för uppsatsen. Vidare är materialet som undersökts relativt komplext och i vissa hänseenden svårt att tyda.
Fördelar med kvantitativ och kvalitativ textanalys är att en övergripande helhet av ett material infinns, samtidigt som specifika och unika delar i en text även
studeras och noggrant analyseras. Det kan även vara en fördel att materialet har hanterats manuellt, d.v.s. att bearbetning har skett utan datorns hjälp, och därmed har mer komplicerade tolkningar och analyser kunnat genomföras. Nackdelar med kvantitativ och kvalitativ textanalys är att en eventuell förförståelse inom ämnet kan medföra att fokus riktas mot specifika delar av texten (Bergström & Boréus, 2012). Vi hävdar dock att vår förförståelse inte har präglat uppsatsens resultat och analys.
Fördelar med litteratursökningen är att vi valt ut och analyserat befintlig forskning, och på sätt skapat en grundläggande förståelse av brottet
människohandel för sexuella ändamål i allmänhet. Nackdelar kan vara att vår litteratursökning är relativt liten. Detta var dock ett medvetet val eftersom litteratursökningen till största del ligger till grund för en diskussion avseende bakgrund till brottet samt polisens preventiva arbete. Under litteratursökningen framkom det även att mycket av litteraturen som återfinns är av likartad karaktär, varav vi anser att vi trots en mindre omfattande litteratursökning fått med relevant vetenskaplig forskning.
7.6 Etiska överväganden
Den etiska aspekten är ytterst viktig att ha i beaktande under uppsatsskrivandet, något även Jacobsen (2007) poängterar. Eftersom ämnet är av känslig karaktär har detta funnits i åtanke under hela uppsatsskrivandet. I och med att vi har tagit del av domslut och därmed tillhandahållit personuppgifter har en etikprövning från Malmö Högskolas etikråd genomförts och godkänts (2013-04-05) (se bilaga 4 och 5). Trots att uppsatsens syfte och frågeställningar har utvecklas något sedan etikprövningen genomfördes har dock inga större förändringar skett som skulle kunna påverka etikrådets utlåtande. Under uppsatsskrivandets process har domsluten förvarats på våra respektive datorer för att efterhand raderas. De upprättade dokument med anteckningar från respektive domslut samt vår textanalys har under skrivandet process förvarats varsamt. Vidare har inga
målsnummer eller hänvisningar till specifika domslut presenterats i uppsatsen, det med hänsyn till att skydda den personliga integriteten.
8. RESULTAT OCH ANALYS
I följande kapitel kommer resultat och analys gällande uppsatsens två frågeställningar att presenteras och besvaras. För att underlätta för läsaren
kommer således de respektive frågeställningarna att presenteras i separata avsnitt. Vidare kommer även en redogörelse för tre störningsmoment som ligger till grund för frågeställningarna att beskrivas.
8.1 Förekommer det någon förändring i brottsrubricering mellan åklagarens yrkande och domstolens beslut?
Uppsatsen tar sin utgångspunkt i samtliga 41 domstolsavgöranden från Tingsrätt och Hovrätt mellan årtalen 2003 och 2012, där minst en åtalspunkt har avsett människohandel för sexuella ändamål. Totalt avser materialet 23 avgöranden från Tingsrätt och 18 avgörande från Hovrätt. Det innebär således att minst en
gärningsman, alternativt åklagaren i 18 av de 23 Tingsrättsdomarna, överklagat till Hovrätt. Eftersom det saknas avkunnade domar från HD, har därför inga sådana domstolsavgöranden kunnat studeras och analyserats.
I de 23 Tingsrättsdomarna har totalt 54 personer stått åtalade för människohandel för sexuella ändamål. Tingsrätten har således dömt 31 personer för
människohandel för sexuella ändamål. I majoriteten av fallen fastställde Hovrätten Tingsrättens dom. Dock ändrades brottsrubriceringen i två fall. I första fallet skärpte Hovrätten Tingsrättens dom, från koppleri till människohandel avseende en gärningsman. I andra fallet sänkte Hovrätten Tingsrättens dom, från
människohandel till koppleri för fem gärningsmän.
Utifrån en textanalys av samtliga 41 domstolsavgöranden, har det som ovan nämnt kunnat utläsas att totalt 54 personer stått åtalade för människohandel för sexuella ändamål sedan lagen infördes år 2002. Av de 54 personerna har endast hälften, 27 personer, dömts för människohandel för sexuella ändamål. Resterande 27 personer har i de allra flesta fall istället blivit dömda för koppleri/grovt
koppleri.
Bilden nedan illustrerar antalet domstolsavgöranden, antalet åtalade personer samt antalet dömda personer mellan åren 2003 och 2012.
