Utvärdering av efterbehandling av förorenade områden

Utvärdering av

efterbehandling av

förorenade områden

Lars rosén, nikLas Törneman, Gerda kineLL, Tore söderqvisT, Åsa soUTUkorva, inGeLa Forssman, CLaes ThUreson

NATURVÅRDSVERKET

FÖRORENADE OMRÅDEN

Lars Rosén, Niklas Törneman, Gerda Kinell, Tore Söderqvist, Åsa Soutukorva, Ingela Forssman, Claes Thureson

Beställningar

Ordertel: 08-505 933 40 Orderfax: 08-505 933 99 E-post: natur@cm.se

Postadress: CM Gruppen AB, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer

Naturvårdsverket

Tel: 010-698 10 00 Fax: 010-698 10 99 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, 106 48 Stockholm

Internet: www.naturvardsverket.se ISBN 978-91-620-6601-7

ISSN 0282-7298 © Naturvårdsverket 2014 Tryck: Arkitektkopia AB, Bromma 2014

Omslag: Vänstra bilden: Hälleforsnäs bruk var en av Sveriges mest förorenade områden. Fotograf: Ulf Larsson, Naturvårdsverket.

strövområ-Förord

Naturvårdsverket är nationellt samordnande myndighet för arbetet med förorenade områden. Vi har sedan 1999 fördelat ett statligt bidrag för att efterbehandla förore-nade områden där det enligt miljöbalken inte finns någon som kan ställas till ansvar för att bekosta åtgärder. Bidragen fördelar vi till åtgärder där behoven är som störst utifrån en nationell prioritering. Förorenade områden är ett av de mest komplexa och kostsamma miljöproblemen vi har att lösa. Det statligt finansierade efterbe-handlingsarbetet är en viktig del av miljömålsarbetet och särskilt miljömålet Giftfri miljö som anger att förorenade områden inte ska utgöra några risker för människors hälsa och miljön.

Vår tidigare industriella utveckling har bidragit till Sveriges välstånd, men också orsakat många förorenade områden. I Sverige finns omkring 1300 förorenade om-råden som är så allvarligt förorenade att riskerna för människors hälsa eller miljön är potentiellt mycket stora, så kallade riskklass 1-områden. Ytterligare drygt 13000 områden finns med potentiellt stora risker, så kallade riskklass 2-områden. Läcka-get av farliga ämnen fortsätter tills områdena är åtgärdade. Områdena ligger ofta i glesbygd där efterfrågan på marken är liten och där en exploatering inte kan bära kostnaden för en efterbehandling. Efterbehandlingsarbetet handlar alltmer om åt-gärder nu när vi till stor del har kunskapen så att vi vet var det behövs åtåt-gärder. Det pågår ett läckage av föroreningar tills området är åtgärdat. Vi åtgärdar dessa områ-den för att inte nästa generation ska behöva lösa miljöproblemen.

Vi har låtit utvärdera det statligt finansierade efterbehandlingsarbetet med ett nat-ionellt perspektiv. Uppdraget var att belysa direkta miljö- och hälsoeffekter, lång-siktiga fördelar och andra effekter av efterbehandlingsarbetet samt visa på goda exempel av metoder och tekniker. Utvärderingen ger värdefulla bidrag till att ut-veckla fördelningen av bidrag, riskvärdering och metoder för att visa på nyttan. Utvärderingen visar även på behovet av information, så att det är möjligt att visa på nyttan. Det gäller särskilt nyttor som inte på ett enkelt sätt kan värderas ekono-miskt. Det totala värdet av en giftfri miljö ligger till stora delar utanför den typ av samhällsekonomisk beräkningsmodell som har använts i utvärderingen.

Utvärderingen har genomförts av Sweco och denna rapport är resultatet av utvärde-ringen. Rapportförfattarna svarar för de slutsatser och rekommendationer som läm-nas i rapporten.

Naturvårdsverket Januari 2013

Innehåll

2.1.1  Delområde 1: Miljö- och hälsoeffekter 21 

2.1.2  Delområde 2: Goda exempel 21 

2.1.3  Delområde 3: Effekter i samhället 22 

2.2  Underlag 23  2.3  Huvudsakliga moment 24  3  METODIK 26  3.1  Val av studieprojekt 26  3.1.1  Geografiskt läge 26  3.1.2  Föroreningstyp 26  3.1.3  Föroreningsförekomst 27  3.1.4  Storlek på EBH-projekt 27  3.1.5  Markanvändning 27  3.1.6  EBH-teknik 28 

3.1.7  Tid sedan slutförande 28 

3.1.8  Sammanfattande information om valda studieobjekt 28 

3.2  Insamling av underlag 30 

3.3  Utvärdering av miljö- och hälsoeffekter 30 

3.3.1  Kvantifiering av direkt hälsonytta 30 

3.3.2  Kvantifiering av potentiellt ökat välbefinnande 35 

3.3.3  Kvantifiering av miljönytta 36 

3.3.4  Kriterier för utvärdering av miljömässig hållbarhet 40 

3.4  Utvärdering av ekonomiska effekter 44 

3.4.2  Ambitionsnivåer ekonomisk analys av studieprojekt 55 

3.4.3  Kriterium för utvärdering av ekonomisk hållbarhet 56 

3.5  Utvärdering av sociala effekter 57 

3.5.1  Inledning 57 

3.5.2  Kriterier för utvärdering av social hållbarhet 57 

3.6  Övergripande hållbarhetsanalys 59 

3.7  Beräkning av nyckeltal 60 

3.8  Utvärdering av goda exempel 61 

4  RESULTAT 63 

4.1  Inledning 63 

4.2  Miljö- och hälsoeffekter 64 

4.3  Goda exempel 72 

4.3.1  Inledning 72 

4.3.2  Orsaker till begränsad användning av alternativa metoder 73 

4.4  Effekter i samhället 78 

4.4.1  Samhällsekonomiska effekter 78 

4.4.2  Sociala effekter 83 

5  SLUTSATSER 86 

6  EBH OCH MILJÖMÅL 92 

6.1  Miljömålet Giftfri miljö 92 

6.2  Miljömålet Grundvatten av god kvalitet 94 

6.3  Miljömålet Levande sjöar och vattendrag 95 

6.4  Miljömålet God bebyggd miljö 97 

6.5  Miljömålet Hav i balans samt levande kust och skärgård 98 

7  FÖRSLAG INFÖR FORTSATT EBH-ARBETE 100 

7.1  Miljö- och hälsoeffekter 100 

7.2  Åtgärdslösningar - ny teknik och nya metoder 101 

7.3  Effekter i samhället 103 

7.4  Förslag till kompletterande underlag 104 

7.4.1  Miljö- och hälsoeffekter 104 

7.4.2  Samhällsekonomiska effekter 104 

7.4.3  Sociala effekter 105 

BILAGOR:

1. Kontaktuppgifter vid utvärdering av studieprojekt 2. Matriser för bedömning av miljöeffekter

3. Matriser för bedömning av sociala effekter 4. Utvärdering av studieprojekt

Sammanfattning

Naturvårdsverket bedömer att det i Sverige finns ca 1 300 allvarligt förorenade områden (riskklass 1) och 13 000 områden i risklass 2 (områden med potentiellt stora risker). Flertalet av dessa saknar ansvariga verksamhetsutövare och regering-en har gett i uppdrag till Naturvårdsverket att förvalta ett statligt anslag för sane-ring av dessa områden. I dagsläget har ett 100-tal objekt sanerats med stöd av det statliga anslaget. För närvarande saneras 48 objekt med stöd av statligt anslag. Naturvårdsverket vill nu utvärdera det statligt finansierade arbetet med efterbe-handling av förorenade områden (EBH) för att få en god bild av genomförda åtgär-der och åtgär-deras miljönytta, samhällsekonomiska effekter samt övriga sociala effekter i samhället. Naturvårdsverket vill också utvärdera huruvida det statligt finansierade efterbehandlingsarbetet kan förbättras.

Utvärderingens huvudsakliga syften är att:

 Beskriva genomförda statligt finansierade EBH-åtgärders miljö- och häl-sonytta.

 Beskriva goda exempel inom EBH-området, både när det gäller tekniklös-ningar och arbetsformer.

 Identifiera och så långt möjligt kvantifiera effekterna av det statligt finan-sierade EBH-arbetet i samhället, när det gäller till exempel samhällsnytta, spridning av föroreningar, möjlig ny markanvändning, sysselsättning, ef-fekter på friluftsliv och lokalt näringsliv. Även långsiktiga, potentiella och indirekta effekter ska belysas.

 Belysa hur efterbehandlingsarbetet stödjer uppfyllandet av de nationella miljömålen.

Utvärderingen har baserats på studier av tio utvalda EBH-projekt. Urvalet av pro-jekt har gjorts utifrån en uppsättning kriterier för att identifiera propro-jekt med olika förutsättningar och karaktär, så som fördelning över landet, storlek och val av sane-ringsmetod. Syftet har varit att erhålla en uppsättning projekt som, så långt möjligt, är representativa för det statligt finansierade EBH-arbetet hittills. De utvalda pro-jekten är:

 BT Kemi (norra området) – avslutades 2009  EKA Bengtsfors – avslutades 2010

 Hagforstvätten – studerad fas avslutades 2004  Hanssons såg – avslutat 2005

 Hälleforsnäs bruk – avslutat 2006  Köpmanholmen – avslutades 2009

 F.d. kemtvätten i Lerum – studerad fas avslutades 2002

 Robertsfors gamla impregneringsanläggning – avslutades 2007  Skomakaren 1, Växjö – avslutat 2009

Utvärderingen av de tio projekten har delats in i tre delområden: 1. Miljö- och hälsomässiga effekter

2. Goda exempel med avseende på teknikval och organisation 3. Effekter i samhället

Effekter på människors hälsa och miljön har gjorts med avseende på minskade risker för exponering av föroreningar på platsen, minskad spridning av förorening-ar, sammanlagd reduktion av ett antal för samhället prioriterade ämnen samt emiss-ioner vid EBH-åtgärdernas genomförande. Miljö- och hälsoeffekter har kvantifie-rats så långt möjligt.

För varje studieprojekt har använda saneringstekniker och det organisatoriska ge-nomförandet sammanfattats och utvärderats. Exempel på egenskaper som utvärde-rats är val av efterbehandlingsteknik, teknikens innovationsgrad, projektstruktur och upphandling. Utifrån denna utvärdering beskrivs tekniska och organisatoriska ”goda exempel”.

Effekterna i samhället har delats in i sociala effekter och samhällsekonomiska ef-fekter. De samhällsekonomiska effekterna har utvärderats med hjälp av kostnads-nyttoanalys (ibland även benämnd samhällsekonomisk konsekvensanalys). Härvid har kvantifiering av kostnader och nyttor genomförts där så varit möjligt. I de fall kvantifiering inte varit möjligt har kostnads- och nyttoeffekter bedömts kvalitativt. Underlaget för kvantifieringar av ekonomiska effekter har varit begränsat, vilket innebär att de kvalitativa bedömningarna dominerar. De kvantitativa resultaten från kostnads-nyttoanalyserna ska därför tolkas med försiktighet.

Den sociala analysen kompletterar den samhällsekonomiska analysen och har om-fattat bedömning av EBH-åtgärdernas effekter på arbetstillfällen, lokalt näringsliv, kulturmiljö, rekreation, rättvisa, upplevda hälsoeffekter och markanvändning. Underlagsmaterialet vid utvärderingarna har i huvudsak utgjorts av huvudstudier eller motsvarande, projektrapporter samt intervjuer med representanter för pro-jekten. Underlagsmaterialet i dessa rapporter har för flera objekt varit begränsat. Detta har inneburit att effekterna i vissa avseenden har varit svåra att analysera och att resultaten är förknippade med osäkerheter. Eftersom endast tio projekt kunnat studeras inom ramen för denna utredning blir också graden av representativitet i de övergripande slutsatser som dras i utvärderingen osäker.

Baserat på det underlag och de resultat som tagits fram inom de tre delområdena har en hållbarhetsanalys utförs för vart och ett av de tio utvalda studieprojekten. Hållbarhetsanalysen omfattar utvärderingar i de tre hållbarhetsdimensionerna - miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet.

Därefter har en analys gjorts av hur EBH-arbetet bidrar till uppfyllelse av Sveriges miljömål. Slutligen redovisas, baserat på utvärderingens resultat, förslag och re-kommendationer inför det fortsatta statligt finansierade EBH-arbetet i Sverige. Arbetet har granskats av en referensgrupp med representanter från länsstyrelser, kommun och högskola samt SGI och SGU. Också Naturvårdsverkets miljöekono-mer och deltagande organisationer i de tio studieprojekten har lämnat synpunkter på utvärderingen.

Utvärderingens huvudsakliga slutsatser är:

 De miljömässiga effekterna av EBH-åtgärderna är övervägande positiva. Mark, grundvatten, ytvatten och sediment får överlag en förbättrad situat-ion till följd av att källföroreningar åtgärdas, antingen genom borttagning av föroreningar eller genom spridningsförhindrande åtgärder. Åtgärderna har gett upphov till en förbättrad miljökvalitet för såväl markområden som närliggande recipienter.

 Insatserna har medfört att flera prioriterade föroreningstyper åtgärdats vid dessa platser som i internationella och nationella konventioner och la-gar/direktiv identifierats som oönskade.

 Genom den förbättrade miljökvaliteten har efterbehandlade markområden också fått ökad potential för flera olika former av ny och förbättrad mar-kanvändning. Efterfrågan på den efterbehandlade marken är emellertid be-gränsad vid de studerade projekten eftersom dessa, liksom flertalet bi-dragsprojekt, i huvudsak är belägna i glesbygd.

 Det finns en tydlig bild att åtgärderna åstadkommer övervägande positiva miljöeffekter i jord, grundvatten, ytvatten och sediment. Åtgärderna har å andra sidan åstadkommit negativa effekter för luftmiljön och med avse-ende på förbrukning av naturresurser och produktion av avfall.

 De studerade EBH-åtgärderna har medfört övervägande positiva lokala so-ciala effekter. Särskilt upplevs förbättrad lokal markanvändning, rekreat-ion, hälsa, rättvisa och andra lokala sociala effekter, så som etablering av handel och arbetstillfällen, som positiva.

 EBH-åtgärderna har medfört en minskad oro och olägenhet för människor i närområdena till de förorenade platserna vilket kan ses som en positiv häl-soeffekt.

 De faktiska effekterna på människors hälsa är dock osäkra men sannolikt begränsade på grund av att få människor exponeras för föroreningarna vid flertalet av de studerade platserna. Detta har medfört att hälsonyttorna i termer av sparade liv blivit mycket kostsamma. De beräknade kostnaderna för sparade människoliv är avsevärt högre än vad som rapporteras för andra sektorer i samhället. Det är här viktigt att påpeka att åtgärder krävdes vid de studerade projekten eftersom riskerna för miljö och/eller hälsa be-fanns vara oacceptabla. Detta är något som fastslagits i riskvärderingarna inom projekten.

 Den genomförda utvärderingen visar emellertid att andra åtgärder med mindre miljöbelastning och lägre kostnader hade varit önskvärda i flera fall ur ett hållbarhets- och samhällsekonomiskt perspektiv. Exempelvis bör åt-gärder som behandlar föroreningar på plats eller som genom sortering minskar de mängder föroreningar och jordmassor som behöver transporte-ras och deponetransporte-ras utvärdetransporte-ras och övervägas i högre utsträckning. Den ge-nomförda utvärderingen visar att de projekt där alternativa lösningar an-vänts också uppvisar en högre grad av hållbarhet. Goda exempel på teknik och metoder i efterbehandlingsarbetet skulle kunna tillämpas mera brett och medföra en ökad grad av hållbarhet i EBH-arbetet.

 Även den samhällsekonomiska analysen har konstaterat positiva effekter på miljö och hälsa till följd av saneringen. Samhällsekonomisk lönsamhet förutsätter dock att nyttorna överstiger kostnaderna för det undersökta pro-jektet. För de studerade EBH-projekten har det i de flesta fall funnits mycket liten eller ingen efterfrågan på den sanerade marken. Det har inte heller funnits några boende på dessa områden. Därför är nyttorna i detta perspektiv sannolikt relativt små. Givet dagens situation på fastighets-marknaden är det därför troligt att flertalet av de studerade EBH-projekten inte är samhällsekonomiskt lönsamma. Denna bedömning är dock behäftad med osäkerhet eftersom så få kostnads- och nyttoposter varit möjliga att kvantifiera.

 Vid tolkningen av den samhällsekonomiska utvärderingen måste den skala som de ekonomiska effekterna studeras på noga beaktas. I denna analys har nationella effekter och resultat varit fokus. Det är naturligt eftersom de stu-derade objekten är finansierade av statliga medel. Dock har detta en viktig implikation när det gäller fördelningen av kostnader och nyttor. Kostna-derna utfaller på en nationell nivå eftersom efterbehandlingsobjekten är statligt finansierade med hjälp av skattemedel. Nyttorna faller däremot till största delen ut på en lokal eller regional skala men är relativt begränsade på ett nationellt plan. Det är möjligt att resultaten av den samhällsekono-miska lönsamheten hade blivit annorlunda om skalan för den ekonosamhällsekono-miska analysen hade varit på regional eller lokal nivå, dvs. om skalan för ”sam-hället” hade begränsats till t.ex. en region eller en kommun.

 Ramarna för den samhällsekonomiska lönsamheten implicerar vikten av den sociala hållbarhetsbedömningen. Den sociala analysen är ett viktigt komplement eftersom exempelvis effekter på den lokala ekonomin såsom sysselsättningseffekter av EBH-insatserna reflekteras här.

 Underlaget för att bedöma samhällsekonomiska och sociala effekter till följd av EBH-åtgärder är idag mycket begränsat. För att möjliggöra väl un-derbyggda bedömningar av sociala och samhällsekonomiska effekter av EBH-åtgärder måste utredningsmaterialet, som idag fokuserar på miljö och hälsoeffekter, teknisk utformning samt kostnader för åtgärder (dock inte inkluderat miljö- och hälsokostnader) kompletteras.

 Det är viktigt att påpeka att resultatet av den samhällsekonomiska analysen (och i viss mån den miljö- och hälsomässiga analysen) inte nödvändigtvis

innebär att EBH-insatser ska prioriteras ner i glesbygdsområden där efter-frågan på mark och exponeringen för människor är begränsad. Sanering av dessa objekt kan i många fall vara nödvändiga p.g.a. allvarlig risk för miljö och hälsa. Utvärderingen visar istället att det finns mycket goda skäl att noga fundera över hur dessa EBH-åtgärder genomförs och med vilken am-bitionsnivå för att bättre balansera åtgärdernas kostnader mot dess nyttor i samhället.

 I de genomgångna projekten har övergripande lärdomar angående använd-ningen av alternativa EBH-metoder framkommit. Flera av projekten har haft relativt höga ambitioner och har också varit föremål för studiebesök samtidigt som ett visst samarbete har skett med universitet och högskolor. Graden av innovation i de studerade åtgärderna måste dock generellt be-tecknas som låg. De flesta EBH-åtgärder har bestått av grävsaneringar med deponering av förorenade massor på annan plats.

 EBH- insatserna har en viktig funktion att fylla i miljömålsarbetet för att uppnå miljömålen Giftfri miljö, Grundvatten av god kvalitet, Levande sjöar och vattendrag, God bebyggd miljö och Hav i balans samt Levande kust och skärgård. Åtgärderna leder till att belastningen på miljö och i viss mån hälsa minskar. Som ett resultat av hur EBH-arbetet genomförts hittills i Sverige finns emellertid en konflikt mellan olika miljömål, exempelvis mellan Giftfri miljö å ena sidan och Frisk luft och Begränsad klimatpåver-kan å andra sidan. Detta eftersom omfattande grävsaneringar med transpor-ter medför emissioner av växthusgaser, försurande ämnen och hälsofarliga partiklar.

Sammantaget visar den genomförda utvärderingen övervägande positiva effekter av det statligt finansierade EBH-arbetet. Dock skulle saneringarna delvis kunna bedrivas mera hållbart och mera samhällsekonomiskt försvarbart. För att uppnå detta bör underlaget för prioritering av bidragsfinansierade EBH-åtgärder förbätt-ras. I utredningsfaserna behöver därmed mera ingående och strukturerade analyser göras av samhällsekonomisk lönsamhet, sociala effekter och hållbarhet för olika åtgärdsalternativ. Mer ändamålsenliga utvärderingsmetoder måste därmed utveck-las och anpassas för relevant bedömning av dessa faktorer i EBH-projekt.

För att möjliggöra sådana bedömningar behöver den s.k. riskvärderingen (vilket är en del av de utredningar som alltid görs enligt Naturvådsverkets väglednings-material inför en sanering) inkludera en integrerad bedömning av miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet. Riskvärdering behöver också i högre grad inte-greras med åtgärdsutredning. I utredningsfaserna behöver mer ingående och struk-turerade analyser göras av samhällsekonomisk lönsamhet och hållbarhet för olika åtgärdsalternativ. Detta är i linje med hur EBH-sektorn utvecklas internationellt och det är endast så ett mera heltäckande prioriteringsunderlag kan tas fram för en sund hushållning med samhällets begränsade resurser.

En mera mångfacetterad riskvärdering, enligt ovan, skulle sannolikt medföra en bredare palett av teknik- och organisationslösningar än idag. Eftersom underlaget för EBH-åtgärder idag, åtminstone till stor del, inte omfattar samhällsekonomiska och sociala effekter riskerar också urvalet av EBH-metoder som används i prakti-ken att bli mera begränsat om inte dessa aspekter vägs in. En ökad helhetssyn skulle därmed sannolikt innebära en minskad dominans av grävsaneringar till för-mån för alternativa åtgärdslösningar.

Sammanfattningsvis rekommenderar vi en fortsatt finansiering av saneringsåtgär-der. Viktiga lärdomar av denna utredning är att EBH-arbetet har en viktig funktion att fylla i miljömålsarbetet. EBH-åtgärderna leder till att belastningen på miljö och i viss mån hälsa vid de åtgärdade platserna minskar. Utvärderingen visar också att EBH-åtgärder medför i huvudsak positiva lokala sociala effekter. Genomgången visar emellertid att EBH-arbetet skulle kunna bedrivas mera hållbart och mera samhällsekonomiskt försvarbart.

Summary

The Swedish Environmental Protection Agency (EPA) has estimated that there are approximately 1 300 heavily contaminated sites in Sweden (Risk Class 1) and 13 000 sites with potentially significant risks to human health or the environment (Risk Class 2). The majority of these sites have no legally liable owner or operator and the Swedish government has appointed the Swedish EPA to manage a national fund for remediation of these sites. Until now, approximately 100 sites have been remediated and 48 sites are currently being remediated. The Swedish EPA now wants to evaluate the nationally funded remediation program and the completed remediations with respect to environmental benefits as well as socio-economic and other social effects. It also wants to evaluate the possibilities for improving future remediation efforts.

The main purposes of the evaluation were:

 To describe the benefits of the national remediation program to the envi-ronment and human health.

 To identify good examples of the remediation program, with respect to re-mediation technologies and organization.

 To identify, and as far as possible, quantify a wide range of effects in soci-ety of the national remediation program, e.g. socio-economy, spreading of contaminants, land-use, labor markets, recreation, and local businesses. Al-so long-term, potential and indirect effects should be considered.

 Describe how the national remediation program supports the fulfillment of the Swedish national environmental quality objectives.

The evaluation was based on studies of 10 selected remediation projects. The selec-tion of study projects was based on a set of criteria defined to identify projects of different preconditions and character, such as geographical distribution, size, and remediation technology. The purpose was to achieve a set of projects that, as far as possible, is representative of the nationally funded remediation program this far. The selected projects are:

 BT Kemi (northern part) – completed in 2009  EKA Bengtsfors – completed in 2010

 Hagforstvätten – the studied phase completed in 2004  Hanssons såg – completed in 2005

 Hälleforsnäs bruk – completed in 2006  Köpmanholmen – completed in 2009

 F.d. kemtvätten i Lerum – the studied phase completed in 2002  Robertsfors gamla impregneringsanläggning – completed in 2007  Skomakaren 1, Växjö – completed in 2009

The evaluation of the projects was divided into three sub-areas: 1. Effects on the environment and human health

2. Good examples with respect to remediation technology and organization 3. Effects in society

Effects on human health and the environment was performed with respect to re-duced exposure risks of contaminants at the site, rere-duced spreading of contami-nants to surroundings, total reduction of prioritized substances, and emissions from remedial actions. The environmental and human health effects were quantified as far as possible.

The remediation technologies and organization form was summarized and evaluat-ed for each project. Examples on evaluatevaluat-ed properties are choice of remevaluat-ediation technology, degree of innovation of selected technology, project organization and procurement. Based on this evaluation, technological and organizational “good examples” were described.

Effects in society were divided into social effects and socio-economic effects. The socio-economic effects were evaluated using cost-benefit analysis, with quantifica-tion of costs and benefit items when possible. When quantificaquantifica-tion was not possi-ble, costs and benefits were evaluated qualitatively. The available information for performing quantitative cost-benefit analyses was limited, resulting in a majority of qualitative evaluations. The quantitative results of the performed cost-benefit anal-yses should therefore be interpreted with caution.

The social analysis supplements the socio-economic analysis and comprised of evaluation of the effects of remediations on the labor market, local businesses, cultural values, recreation, equality, perceived human health effects and local land-use.

The available information for the evaluations consisted primarily of the principal investigations report (“huvudstudie”), the final project report delivered to the Swe-dish EPA (“projektrapport”), and interviews with representatives of the remedia-tion projects. The informaremedia-tion in these reports were, for several projects, limited, resulting in difficulties in the evaluation of some effects and subsequently leading to uncertainties in the outcomes of the evaluation. Since the evaluation is based on only ten remediation projects, the degree of representativeness regarding the gen-eral conclusions of this evaluation is subject to uncertainty.

Based on the information and results of each of the three sub-areas, an assessment of the sustainability of the remediations was performed for each of the ten projects. The sustainability assessment comprised evaluations in each of the three sustaina-bility domains: environmental, economic and social sustainasustaina-bility.

Subsequently, an evaluation was performed regarding how the national remediation program supports the fulfillment of the Swedish national environmental quality objectives. Finally, based on the results of the performed evaluations, recommen-dations are provided for improving the efficiency of future remediation efforts. The evaluation work was reviewed by a reference group with members from coun-ty authorities, municipalities, universities, the Swedish Geotechnical Institute (SGI) and the Swedish geological Survey (SGU). Environmental economists of the Swe-dish EPA and representatives of participating organizations in the ten studied re-mediation projects also provided reviews.

The main conclusions of the evaluation are:

 The environmental effects of the remediations are overall positive. Soil, groundwater, surface water and sediments have in most cases received an improved quality due to the removal and/or reduced spreading of the source contamination. The remediations have resulted in overall improved environmental quality on-site as well as in adjacent recipients.

 The remediations have resulted in removal at these sites of contaminants prioritized in Swedish and international conventions and directives.  By improved environmental quality the sites have also gained an increased

potential for different types of new and improved land-use. However, the demand for the remediated land areas is rather limited, due to most of the study sites being located in rural areas. This is true also for the majority of the sites funded by the national remediation program.

 It is clear that remediations have provided for an improved environmental situation with respect to soil, groundwater, surface water and sediments. However, remedial actions have also resulted in negative impacts by air emissions, by use of non-renewable natural resources, and by production of non-recyclable waste.

 The studied remediations have resulted in overall positive social effects, primarily concerning local land-use, recreation, perceived health effects, equity, local businesses and employment.

 The remediations have resulted in reduced concern and nuisance för people adjacent to the contaminated sites.

 The actual effects on human health are, however, uncertain but likely to be limited due to the small number of people being exposed to contamination at most sites. This has resulted in a limited improvement in human health, expressed as number of lives saved. The calculated costs for a life saved are substantially higher than what is reported from other sectors in society. It is important to note that actions were required at the studied sites since risk levels were considered unacceptable.

 The evaluation, however, shows that other actions with less negative envi-ronmental impacts and lower costs would have been desirable in several cases from a sustainability and socio-economic perspective. For example,

the amounts of soil in need for disposal should be more extensively con-sidered. The evaluation shows that projects with other remediation tech-nologies than traditional excavation and disposal (“dig and dump”) exhibit a higher degree of sustainability.

 Also the socio-economic analysis shows some benefits of the remediations. However, socio-economic analysis assumes that benefits are larger than the costs in order to show societal profitability. In the studied projects, the de-mand for the remediated land is limited or even non-existent and there were no persons living on the sites. The socio-economic benefits are there-fore rather limited. Given the current situation on the property market it is unlikely, for the majority of the studied sites, that the remediations were societally profitable. This conclusion is associated with uncertainty due to the fact that only some cost and benefit items were possible to quantify.  When interpreting the socio-economic assessment the scale of the

assess-ment has to be carefully considered. In this analysis focus has been on na-tional effects. This is highly reasonable since the remediations have had national funding. However, this has an important implication when consid-ering the distribution of costs and benefits. The costs are taken on the na-tional level, whereas the benefits primarily are gained on a local or region-al level. It is possible that the results of the socio-economic assessment had provided different outcomes if performed on another, more regional or lo-cal, scale.

 The boundaries of the socio-economic assessment implicate the importance of the social analysis. The social analysis is an important supplement since effects on the local economy, e.g. concerning unemployment, are reflected here.

 The available information for evaluating socio-economic and social effects due to remediations is currently rather limited. To facilitate well-founded and sound assessments of socio-economic and social effects of remediation investigations in remedial projects, which today focus entirely on environ-mental issues, human health, engineering design and project costs (alt-hough not environmental costs or other externalities), need to be improved.  It is important to note that the results of the socio-economic assessment

(and in some part also the assessment of effects on the environment and human health) do not necessarily mean that remedial activities should be down-prioritized in rural areas where the demand for land and exposure to humans are limited. The results instead show that there are very good rea-sons to reflect on how these remediations should be performed and with what level of ambition, in order to better balance the costs of the remedia-tions against their benefits.

 Important lessons have been learned in the studied projects regarding the use of “alternative” remediation techniques (i.e. techniques not completely relying on excavation and disposal). Several projects have been used as study sites for practitioners and there has been some collaboration with universities and research organizations. However, the degree of innovation

is in general considered to be low. Most projects have been remediated by excavation with disposal of contaminated materials at another location.  The remediation program plays an important role in the work on fulfilling

the Swedish national environmental quality objectives. The remediations lead to reduced contaminant load on the environment and, at least to some extent, to improved human health. As a result of how remediations have been performed in Sweden so far, there are however some negative envi-ronmental impacts of the remedial actions due to emissions of greenhouse gases, acidifying substances and particles.

Overall, the evaluation of the ten projects shows positive effects of the nationally funded Swedish remediation program. However, the remediations could be per-formed in a more sustainable and cost-efficient way. To achieve this, the basis for prioritization of nationally funded remediations needs to be improved. During the investigation and preparatory phases of remediation projects, more detailed and structured assessments of societal profitability, social effects and sustainability for different remediation alternatives need to be performed. Improved and better adapted assessment methods thus need to be developed and adapted for relevant assessment of these factors in remediation projects.

To facilitate such assessments the so called risk evaluation (”riskvärdering”) has to include an integrated assessment of environmental, social and socio-economic sustainability. The risk evaluation also to a higher degree needs to be integrated with the identification and design of remedial alternatives (“åtgärdsutredning”). More structured and detailed assessments of socio-economic effects and sustaina-bility thus need to be an integral part of the evaluation and selection process of remediation alternatives. This is in line with the development of the remediation sector internationally, and it is only in this way a more comprehensive basis for prioritization can be achieved for a sound use of society’s limited resources. A more comprehensive risk evaluation, in line with above, is likely to result in a wider range of technical and organizational remediation approaches being applied than today. Because the basis for decisions regarding remedial actions today, at least to a large degree, does not include assessments of socio-economic or social effects, the range of remediation approaches used is probably more limited than it would be if these aspects were considered. A more holistic view would thus likely result in fewer excavation and disposal projects in favor of an increased number of “alternative” remediation technologies.

In summary, we recommend a continued national funding of remediation of con-taminated sites. An important lesson learned from this study is that the national program has an important role in the fulfillment of the Swedish national environ-mental objectives. The program has resulted in reduced contaminant load on the environment, and to some degree also an improved health situation at these sites.

fects. The evaluation, however, shows that the remediation work could be per-formed in a more sustainable and socio-economic way.

1 Inledning

1.1 Bakgrund

Det finns ett stort antal, för närvarande cirka 80 000, potentiellt förorenade områ-den i Sverige. I storleksordningen 1300 av dessa är allvarligt förorenade och där bedöms riskerna för människors hälsa eller miljön som potentiellt mycket stora. Det övergripande syftet med efterbehandling av förorenade områden (EBH) är att långsiktigt minska riskerna med förorenade områden för människors hälsa och miljön. Efterbehandlingsarbetet är därmed en viktig del av miljömålsarbetet och för att uppnå miljömålet Giftfri miljö.

Efterbehandlingsarbetet är förankrat i miljöbalken och utgångspunkten är att den som förorenat ska stå för utredning och åtgärder. Det statliga anslaget för sanering och efterbehandling av förorenade områden, sakanslag 1:4, finns för att åstad-komma insatser där det inte finns någon som kan betala, eller där någon bara till viss del kan betala eller hållas ansvarig för att betala. Naturvårdsverket ansvarar för nationell samordning och prioritering när det gäller efterbehandling av förorenade områden. Naturvårdsverket administrerar det statliga anslaget och fattar beslut om bidrag till utredningar och åtgärder av förorenade områden.

För att förbättra underlaget för prioritering och användning av det statliga anslaget för EBH vill Naturvårdsverket utvärdera hittills genomförda åtgärder och deras miljönytta, samhällsekonomiska effekter samt övriga sociala effekter i samhället. Naturvårdsverket vill också identifiera goda exempel och belysa eventuella pro-blem med EBH-arbetet.

Utvärderingens målgrupp är miljödepartementet, Naturvårdsverkets ledning och ansvarig enhet, länsstyrelser och kommuner samt andra berörda aktörer som arbe-tar med efterbehandling av förorenade områden. Utvärderingen har utförts av Sweco Environment AB i samverkan med Enveco Miljöekonomi AB på uppdrag av Naturvårdsverket.

1.2 Syften

Utvärderingens huvudsakliga syften är att:

 Beskriva genomförda statligt finansierade EBH-åtgärders miljö- och häl-sonytta.

 Beskriva goda exempel inom EBH-området, både när det gäller tekniklös-ningar och arbetsformer.

 Identifiera och så långt möjligt kvantifiera effekterna av det statligt finan-sierade EBH-arbetet i samhället, när det gäller till exempel samhällsnytta, möjlig ny markanvändning, spridning av föroreningar, sysselsättning, ef-fekter på friluftsliv och lokalt näringsliv. Även långsiktiga, potentiella och indirekta effekter ska belysas.

 Belysa hur efterbehandlingsarbetet stödjer uppfyllandet av de nationella miljömålen.

Utifrån utvärderingen av efterbehandlingsarbetets effekter ska utredningen också reflektera och resonera kring hur det statliga anslaget för EBH-arbetet fungerar som styrmedel i arbetet med att uppfylla de svenska miljömålen. Härvid ska läggas särskild tonvikt vid miljömålet Giftfri miljö och delmålet Förorenade områden, men även koppling till övriga miljömål ska inkluderas.

1.3 Deltagare

Arbetet har utförts i samverkan mellan Sweco Environment AB i Göteborg och Malmö och Enveco Miljöekonomi AB i Stockholm. I projektet har en dialog förts fortlöpande med Naturvårdsverket. Vid Sweco Environment AB har Lars Rosén varit uppdragsledare. I arbetet har Niklas Törneman (Sweco), Ingela Forssman (Sweco), Claes Thureson (Sweco), Peter Englöv (Sweco), Gerda Kinell (Enveco), Åsa Soutukorva (Enveco) och Tore Söderqvist (Enveco) medverkat. Från Natur-vårdsverket har Ulf E Andersson (NaturNatur-vårdsverkets beställarrepresentant), Örjan Magnusson, Tanja I Näslund och Carl Mikael Strauss deltagit. En referensgrupp med representanter från länsstyrelser, kommun och högskola samt SGI och SGU har gett värdefulla synpunkter på arbetet.

2 Genomförande

2.1 Delområden

Uppdraget har genomförts under perioden september 2012 – december 2013. Utvärderingen baserats på studier av EBH-åtgärders genomförande och effekter i tio utvalda studieprojekt. För att kunna uppfylla Naturvårdsverkets syfte med pro-jektet har flera olika typer av utvärderingar varit nödvändiga. Arbetet har i enlighet med Naturvårdsverkets önskemål delats in i nedanstående huvudsakliga delområ-den.

2.1.1 Delområde 1: Miljö- och hälsoeffekter

Mål: Belysa miljö- och hälsoeffekter av genomförandet av åtgärder.

Effekter på människors hälsa och miljön har gjorts både med avseende på mins-kade risker för exponering av föroreningar på platsen och med avseende på EBH-åtgärdernas genomförande. Miljö- och hälsoeffekterna har kvantifierats så långt möjligt. Exempel på effekter som kvantifierats är mängd prioriterade föroreningar av olika typer som åtgärdats, reducerade hälsorisker, minskad belastning på sjöar och vattendrag, arealer som stöder högre grad av miljökvalitet och förbrukning av naturresurser och emissioner i samband med EBH-åtgärderna.

Nyckeltal för miljö- och hälsoeffekter redovisas för de utvärderade projekten. Med nyckeltal avses här främst de genomförda kvantifieringarna av miljö- och hälsoef-fekter. Mängden åtgärdad förorening har satts i relation till åtgärdernas kostnader. Åtgärdernas kostnader, inklusive kostnader för påverkan på miljö och hälsa, har kvantifierats så långt möjligt utifrån tillgänglig information. Kostnadsanalysen har genomförts som en del av den samhällsekonomiska analysen inom delområde 3.

2.1.2 Delområde 2: Goda exempel

Mål: Identifiera, beskriva och bedöma goda exempel, både avseende tekniklös-ningar och metodmässiga/organisatoriska arbetsformer.

För varje studieprojekt har använda saneringstekniker och det organisatoriska ge-nomförandet sammanfattats och utvärderats. Exempel på egenskaper som utvärde-rats är val av efterbehandlingsteknik, teknikens innovationsgrad, projektstruktur och upphandling. Utifrån denna utvärdering beskrivs tekniska och organisatoriska ”goda exempel” som bedömts vara viktiga erfarenheter inför fortsatt EBH-arbete i Sverige. Innovationsgraden hos enskilda tekniker och metoder inom saneringsar-betet har bedömts. Hinder och möjligheter för utveckling av ny teknik och innovat-ioner har belysts.

2.1.3 Delområde 3: Effekter i samhället

Mål: Identifiera effekter i samhället, ”nyttor” av efterbehandlingsverksamhet, i flera led.

Effekterna i samhället har delats in i sociala effekter och samhällsekonomiska ef-fekter. De samhällsekonomiska effekterna har utvärderats med hjälp av kostnads-nyttoanalys (ibland även benämnd samhällsekonomisk konsekvensanalys, se Na-turvårdsverkets handleding (Naturvårdsverket (2003a)). Härvid har kvantifiering av kostnader och nyttor genomförts där så varit möjligt. I de fall kvantifiering inte varit möjligt har kostnads- och nyttoeffekter bedömts kvalitativt. Den samhällseko-nomiska analysen har baserats på det tillgängliga underlagsmaterialet, kvantifie-ringen av miljö- och hälsoeffekter (delområde 1) samt intervjuer med representan-ter för projekten.

Sociala effekter av EBH-åtgärderna har bedömts utifrån intervjuer med represen-tanter för de olika projekten.

Baserat på det underlag och de resultat som tagits fram inom de tre delområdena har en hållbarhetsanalys utförs för vart och ett av de tio utvalda studieprojekten. Hållbarhetsanalysen omfattar utvärderingar i de tre hållbarhetsdimensionerna - miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet - i enlighet med vad som ursprungli-gen beskrevs av Brundtlandkommissionen i rapporten Vår gemensamma framtid (World Commission on Environment and Development, 1987).

Vid hållbarhetsvärderingen bedömdes dessa effekter med hjälp av poängsättning av ett antal nyckelkriterier, se Figur 1. Syftet med hållbarhetsanalysen är att ge en övergripande och sammanfattande bild av EBH-åtgärdernas effekter och få ett underlag för en diskussion kring åtgärdernas långsiktiga hållbarhet. En hållbarhets-värdering av EBH-åtgärdernas effekter bedömdes också vara lämpligt att genom-föra i ljuset av det omfattande arbete som nu drivs internationellt i syfte att åstad-komma så miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbara åtgärdslösningar som möjligt, se exempelvis SuRF UK (2010 och 2011) och (USEPA (2012). Hållbarhetsanalysen gjordes i enlighet med den metodik, baserad på multi-kriterieanalys, som beskrivits av Rosén m fl (2009; 2013) inom bl a Naturvårds-verkets program Hållbar sanering. För andra exempel på multi-kriterieanalys för utvärdering av hållbarhet av efterbehandlingsåtgärder, se exempelvis Harbottle et al (2008), Brinkhoff (2011) och Linkov & Moberg (2011).

Hållbarhetsanalysen ger information om EBH-åtgärdernas positiva och negativa effekter i respektive dimension samt även en övergripande analys av åtgärdernas totala hållbarhet. Syftet med analysen är dels att visa huruvida de genomförda EBH-åtgärderna bidrar till en hållbar utveckling, dels att identifiera i vilka avseen-deen åtgärder kan förändras för att uppnå ökad grad av hållbarhet.

Figur 1 Principiell struktur och nyckelkriterier för utvärdering av miljömässiga (grön färg), sociala (blå färg) och ekonomiska (röd färg) positiva och negativa effekter av EBH-åtgärder.

Med utgångspunkt i slutsatserna från utvärderingen av efterbehandlingsarbetets effekter och hållbarhet förs en diskussion kring hur det statliga anslaget för EBH-arbetet fungerar som styrmedel i EBH-arbetet med att uppfylla miljömålen. Här diskute-ras miljömålet Giftfri miljö och delmålet Förorenade områden, men även koppling till andra miljömål görs.

Baserat på de genomförda utvärderingarna ges slutligen rekommendationer inför det fortsatta EBH-arbetet i Sverige.

2.2 Underlag

Utvärderingen har baserats på studier av tio utvalda studieprojekts huvudstudierap-porter, eller motsvarande, och de projektrapporter som lämnats till Naturvårdsver-ket efter projektens slutförande. Dessutom har intervjuer genomförts med represen-tanter för de utvalda projekten. Under genomförandet har avstämning mellan Sweco Environment AB, Enveco Miljöekonomi AB och Naturvårdsverket skett fortlöpande.

Bedömningen av de miljö- och hälsomässiga effekterna baseras, som tidigare nämnts, i huvudsak på underlaget i huvudstudier och projektrapporter. De sociala effekterna har i huvudsak baserats på intervjuer, medan de samhällsekonomiska effekterna baserats på både tillgängligt dataunderlag och intervjuer. Identifieringen av goda exempel har baserats dels på det skriftliga underlaget, dels på intervjuer.

2.3 Huvudsakliga

moment

För att genomföra ovan beskrivna delområden och för att knyta samman utvärde-ringarna i delområdena har arbetet omfattat ett antal olika moment. Utredningens huvudsakliga moment har varit:

1. Val av tio studieprojekt. Syftet var att välja ut projekt med olika förutsätt-ningar och karaktär för att på så vis erhålla en uppsättning projekt som, så långt möjligt, är representativa för de statligt finansierade EBH-projekten i Sverige.

2. Insamling av underlagsmaterial. I samråd med Naturvårdsverket besluta-des att huvudsakligt underlagsmaterial skulle utgöras av projektens huvud-studier (eller motsvarande), projektrapport samt intervjuer med represen-tanter för projekten på berörda kommuner och länsstyrelser.

3. Utvärdering av miljö- och hälsoeffekter.

4. Beräkning av nyckeltal för miljö- och hälsoeffekter.

5. Utvärdering av effekter i samhället, uppdelat på samhällsekonomiska ef-fekter och sociala efef-fekter.

6. Utvärdering av EBH-åtgärdernas miljömässiga, ekonomiska och sociala hållbarhet.

7. Identifiering av goda exempel med avseende på teknikval och organisation. 8. Slutsatser rörande EBH-åtgärdernas effekter och hållbarhet.

9. Utvärdering av EBH-åtgärdernas nytta i miljömålsarbetet.

10. Granskning av projektets referensgrupp, Naturvårdsverkets miljöekono-mer, länsstyrelser samt deltagare från studieprojekten.

11. Rekommendationer inför fortsatt EBH-arbete.

Figur 2 ger en övergripande illustration av utvärderingens huvudsakliga moment och deras inbördes samband.

3 Metodik

3.1

Val av studieprojekt

Denna utvärdering är tänkt att leda till preliminära generella slutsatser om EBH-arbetet i Sverige. Då studien endast täcker in tio efterbehandlingsprojekt blir det av stor vikt att så långt det är möjligt välja representativa projekt. Nedan följer en genomgång av viktiga kriterier som har beaktats när projekten har valts ut. Samti-digt är det viktigt att notera att det egentligen inte finns några representativa pro-jekt. De är alla högst unika i sin kombination av de egenskaper som ges nedan. Således blir graden av representativitet i de övergripande slutsatser som dras i ut-värderingen osäker.

3.1.1 Geografiskt läge

Det geografiska läget kan spela en stor roll för den samhällsekonomiska nyttan av EBH-åtgärder, där exempelvis åtgärder i glesbygd kan innebära en lägre samhälls-nytta per investerad krona. Samtidigt kan EBH-åtgärder i glesbygd i flera fall med-föra större positiva miljöeffekter än i stadsmiljö beroende på att andra omfattande störningar på miljön förekommer i stadsområden. Således finns ett behov att inklu-dera EBH-objekt i både stadsområden och glesbygd. De sociala effekterna kan också förväntas skilja sig åt mellan glesbygd och stad. Till saken hör dock att det finns ytterst få storskaliga saneringar i stadsmiljö som finansierats med statliga medel.

3.1.2 Föroreningstyp

Olika föroreningstyper kommer att påverka både behovet av åtgärder, kostnader för åtgärder och nytta av åtgärder, exempelvis:

 Flyktiga och vattenlösliga ämnen är oftast ett problem för omgivande reci-pienter (vilket indikerar att åtgärden gör nytta i glesbygdsområden) eller för inomhusluft via ånginträngning (viket indikerar att åtgärder gör nytta i bostadsområden).

 Flyktiga vattenlösliga ämnen kräver ibland helt andra (tekniskt krävande) saneringsåtgärder/tekniker jämfört med exempelvis metaller och ej vatten-lösliga organiska ämnen.

 Persistenta ej vattenlösliga ämnen utgör ofta långtidsrisker medan lättned-brytbara och ofta flyktiga vattenlösliga ämnen utgör mer akuta risker. Så-ledes innebär dessa ämneskategorier riskreduktion inom olika tidshorison-ter.

Således bör objekt väljas där olika ämnestyper dominerar, men även objekt med blandföroreningar.

3.1.3 Föroreningsförekomst

Var ämnen förekommer är viktigt för både kostnadseffektiviteten av eventuella åtgärder och graden av riskreduktion som uppnås. Exempelvis kan det vara mer kostnadseffektivt (mer riskreduktion per krona) att åtgärda föroreningar i ytlig jord. Föroreningar som förekommer i grundvatten kräver helt andra typer av (ofta inno-vativa) åtgärder med högre tekniska osäkerheter jämfört med exempelvis grävsane-ringar. Grundvattensaneringar är dessutom ofta billigare per ytenhet jämför med grävsaneringar. I sammanhanget bör observeras att antalet traditionella sanerings-projekt av ytjord vida överstiger antalet grundvattensaneringar i Sverige. Det är av intresse att inkludera någon av de få grundvattensaneringar som genomförts i Sve-rige, även om detta inte innebär att urvalet är representativt, eftersom det är troligt att andelen grundvattensaneringar kommer att öka framledes.

Vidare kommer åtgärder i sediment att skilja sig avsevärt vad gäller kostnader per åtgärdad föroreningsmängd samt tekniska risker. Få saneringsprojekt med fokus på sediment har genomförts i Sverige och det är därför av intresse att sådana också inkluderas i studien.

Sammanfattningsvis har målsättningen varit att följande föroreningsförekomster ska återfinnas i de objekt som väljs:

 Blandförekomst i jord  Grundvatten

 Sediment

3.1.4 Storlek på EBH-projekt

Storleken på EBH projekt kan vara relaterad till samhällsnytta och hur mycket riskreduktion som uppnås per investerad krona. Exempelvis kan större projekt vara kostnadseffektiva genom skalfördelar, men i å andra sidan kan mindre projekt dri-vas mer effektivt vilket kan innebär lägre kostnader per sanerad enhet. Således har målet varit att få en spridning avseende kostnadsstorlek bland utvalda projekt.

3.1.5 Markanvändning

Planerad och existerande markanvändning påverkar både omfattningen av åtgärder samt genomförandet av dessa. I Sverige finns en generell indelning enligt känslig och mindre känslig markanvändning (KM vs MKM) vilket är en mycket grov kate-gorisering. I fördjupade studier görs ofta en mer relevant utvärdering av vändningen. Målsättningen i denna utvärdering var att följande typer av markan-vändning ska ingå i urvalet:

 Flerbostadshus.

 Blandad urban markanvändning.  Parkområden.

 Naturområden – hög känslighet där samhällsnyttan av åtgärder kan variera beroende på hur området används.

 Villaområden – komplicerade åtgärdslösningar och hög känslighet och po-tentiellt en stor samhällsnytta med åtgärder.

3.1.6 EBH-teknik

Olika EBH-tekniker särskiljs av ett antal olika parametrar som alla påverkar sam-hälls- och miljönyttan kontra kostnader, exempelvis:

 Miljökostnader (t.ex. emissioner från fordon, användning av icke förnyel-sebara resurser, etc.). Gäller genom åtgärdens hela livscykel.

 Investeringskostnader samt eventuella drift- och underhållskostnader.  Tekniska risker och effektivitet på längre sikt.

 Typ av riskreduktion (reduktion av föroreningsmängd, minskad expone-ring, reduktion av spridningsrisker etc).

Saneringsprojekt som omfattar grävsanering med efterföljande deponering över-skrider vida antalet projekt som använder andra typer av saneringsmetoder, speci-ellt bland de som finansierats via statliga medel. Om urvalet skall vara representa-tivt innebär det att endast något enstaka projekt med alternativa metoder tas med. Eftersom avvändandet av alternativa åtgärdsmetoder kommer att öka framgent har ändå fler projekt tillåtits ingå med alternativa åtgärdsmetoder metoder än vad en strikt representativitet skulle tillåta.

3.1.7 Tid sedan slutförande

Nyttorna för samhället med EBH-åtgärder blir troligen endast tydliga när en längre tid får förflyta sedan slutförandet. Således har vi har i utvärderingen försökt ha en övervikt av projekt som avslutats för > 2-3 år sedan. Idealiskt hade varit att välja projekt som avslutas för > 5-10 år sedan, men mycket få sådana fanns att tillgå.

3.1.8 Sammanfattande information om valda studieobjekt

Tabell 1 sammanfattar ovan beskrivna egenskaper hos de utvalda objekten. Gene-rellt har objekten tillsammans så god spridning som kan förväntas utifrån ett be-gränsat urval. Undantagen gäller EBH-projekt i storstadsmiljö för vilka det inte finns några projekt. Detta beror på att det inte finns några storstadsprojekt med full statlig finansiering där sanering är avslutad och rapporterad.

Tabell 1 Matris som beskriver egenskaper hos de valda studieobjekten.

Geografiskt läge Föroreningstyp Föroreningsförekomst Storlek på EBH

projekt (SEK) Markanvändning EBH-teknik

Glesbygd Urbant Stor-stad Metaller PB ämnen Vatten-lösliga / flykt

ig

a

Ytjord Djup jord Grundvatten Sediment < 2 M

kr < 1 0 Mk r > 1 0 Mk r

Fler-bostads- hus Ensk

ilda hus

Industri Urban Park Natur Gräv- sanering/ Inne-slutning In-Situ Byggnad BT Kemi, etapp 1 x x x x x x x x x x x EKA Bengtsfors x x x x x x x x x x x x x x Hagforstvätten x Hanssons såg x x x x x x x x x x x x Hälleforsnäs bruk x x x x x x x x x x x x x x Köpmanholmen x x x x x x x x x x x x F.d. Lerum Kemtvätt x x x x x x x Robertsfors x x x x x x x x x x Skomakaren 1 x x x x x x X x x Örserumsviken x X x x x x x

3.2

Insamling av underlag

Utvärderingen har i första hand grundats på projektens huvudstudier och projekt-rapporter. Kompletterande uppgifter har inhämtats via intervjuer med representan-ter från projekten och berörda myndigherepresentan-ter. De personer som inrepresentan-tervjuas eller på annat sätt lämnat uppgifter till utredningen redovisas i Bilaga 1.

3.3

Utvärdering av miljö- och hälsoeffekter

3.3.1 Kvantifiering av direkt hälsonytta

Hälsonyttan av en EBH-åtgärd beror på storleken på den population som påverkas, d.v.s. potentiellt exponerad population, och den reducerade hälsorisken för en indi-vid.

3.3.1.1 POTENTIELLT EXPONERAD POPULATION (HPOP)

Den potentiellt exponerade populationen består av: 1. de som bor på området som saneras (Popboende) 2. de som jobbar på området som saneras (Popjobb)

3. de som tillfälligtvis besöker området som saneras (Poptillfällig_besök) 4. de som bor i närområdet och som kan exponeras (Popnärområde)

Bedömningen av 1-4 görs erfarenhetsbaserat för varje projekt. Underlagsdata har varit kartdata, information från projekten och lokala I kontakter. I praktiken är det grova bedömningar, dels pga. av brist på data, dels för att hälsonyttan måste base-ras på den framtida användningen av området. Således skall bedömningen göbase-ras av antalet människor som hade exponerats på fastigheten om ingen sanering skett vilket är ytterligt svårbedömt. I vissa fall kan det vara lättare att bedöma antalet människor i omgivningen eftersom närboende ofta finns kvar. Huvudprincipen har varit att utgå från den historiska användningen av området och justera denna med avseende på den framtida användningen. Denna bedömning görs så långt möjligt utifrån huvudstudier eftersom åtgärdsmål och riskreduktion skall vara inriktad på användning av området i minst ett 100-års perspektiv. I praktiken är dock huvud-studierapporterna av mycket varierande kvalitet när det gäller bedömning av fram-tida markanvändning.

Sammantaget är den potentiellt påverkade populationen en kritisk parameter när det gäller att bedöma hälsonyttan med en efterbehandlingsåtgärd och de bedöm-ningar som har gjorts i detta projekt är i vissa fall grova. Dock bedöms det vara orimligt att exempelvis inte räkna in omgivningsrisker eller att endast utgå från det antal människor som förut (i vissa fall för mycket länge sedan) varit exponerade på platsen. Detta kommer alltid att vara en osäker parameter och det skulle krävas större insatser i varje enskilt efterbehandlingsprojekt för att ta fram mer säkra siff-ror.

För de som bor eller jobbar inom området antas full exponering enligt de antagan-den som görs när humanriktvärantagan-den beräknats i det enskilda projektet. För de som bor i närområdet eller som tillfälligtvis besöker området (t.ex. via fritidsaktiviteter) antas att exponering sker 10 % av tiden. Detta är ett mycket grovt antagande som dock använts i ett flertal huvudstudier. En allmän invändning kan vara att för de som bor i närområdet är endast damning aktuell som exponeringsväg. Om inte damning är en styrande exponeringsväg för humanrisker skulle hälsonyttan vara noll för närboende. I praktiken innebär närhet till ett förorenat område ofta en gene-rell höjning av föroreningsnivåerna och en något ökad hälsorisk (Asanteh-Duah 2002; Ebinghaus et al 1999; Kachenko & Singh 2006; Nyberg 2010) som inte bör bortses från när hälsonytta bedöms.

Utifrån ovanstående resonemang blir den potentiellt exponerade populationen: Hpop_exponerad = Popboende + Popjobb + 0.1*Poptillfällig_besök + 0.1*Popnärområde Samma markanvändning antas inom ett tidsintervall på 100 år och därför multipli-ceras den potentiellt exponerade populationen med en generationskonstant (kgen) för att räkna upp till det totala antalet människor som kan på exponeras på området inom detta tidsintervall:

Hpop_totalt_exponerad = Hpop × kgen

Generationskonstanten (kgen) antas vara 3 per 100 år, vilket således betyder att vi antagit att det går 3 generationer på 100 år.

3.3.1.2 REDUCERAD HÄLSORISK

Reducerad hälsorisk beräknas genom att beräkna en riskkvot för varje objekt före och efter åtgärder. Metodiken baseras på att totalrisk är relaterat till medelhalt sna-rare än maxvärden eller höga percentiler. Detta är problematiskt framförallt i de fall då man sanerar en liten volym för att bort en hög/akut risk, men låter resten kvarstå. Detta är emellertid sällan fallet i statligt finansierade EBH projekt. Följande steg görs för varje objekt:

a. Medelhalten tas fram före och efter sanering

Antingen finns medelhalten

(C

)

̅_ö _ ö

där mc är den totala massan av ämnet ifråga före och efter sanering och

mjord är den totala massan jord i inom det område där hälsorisker finns.

b. Envägskoncentration identifieras:

Den s.k. envägskoncentrationen (CE) identifieras för den förorenings som studeras genom följande steg:

1. Den viktigaste exponeringsvägen identifieras (från huvudstudie eller projektrapport)

2. Riktvärde för denna exponeringsväg identifieras (envägskoncentrat-ion i jord).

c. Riskkvot beräknas

Riskkvoten mellan envägskoncentration och medelhalt beräknas före och efter åtgärd:

_ ö

̅_ö

_

̅

d. Det minskade antalet cancerfall beräknas

Det minskade antalet cancerfall som saneringen leder till beräknas utifrån följande antaganden:

 Det finns ett linjärt samband mellan halt i en matris/intagen dos och reducerad risk. Detta samband antas vara sant vid låga doser och risker för vissa/många typer av cancerogena ämnen.

 Riktvärde/envägskoncentration är linjärt relaterat till sambandet mellan dos och respons. Detta antagande uppfylls eftersom linjära modeller används för att beräkna riktvärden/envägskoncentrationer baserat på dos-respons data.

För att kunna beräkna det minskade antalet cancerfall måste det finnas ett känt samband mellan dos/koncentration av en kemikalie och frekvensen av negativa effekter (s.k. cancer slope factor).

Envägskoncentrationer för cancerogena ämnen är den halt i jord vid vilken exponeringen orsakar en individrisk för cancer på 1×10-5_{. Om} koncentrat-ionen är dubbelt så hög som envägskoncentratkoncentrat-ionen innebär detta således en individcancerrisk på 2×10-5_{. Detta kan översättas till ett förväntat antal} cancerfall i en population genom att ta hänsyn till populationens storlek.

Således kan man direkt beräkna antalet cancerfall före och efter sanering som:

Hcancer_före= Hpop_totalt_exponerad × Rkvot_före × 10-5

Hcancer_efter= Hpop_totalt_exponerad × Rkvot_efter × 10-5 Således blir antalet reducerade cancerfall:

Hcancer_reduktion= Hcancer_före - Hcancer_efter

e. Det minskade antalet icke cancerogena sjukdomsfall beräknas

Icke cancerogena ämnen anses ha en tröskelnivå/koncentration då effekter uppstår. Under denna tröskelnivå/koncentration fås således inga negativa effekter medan alla exponerade individer (i teorin) drabbas av en negativ hälsoeffekt när tröskelkoncentrationen överskrids. I praktiken skulle såle-des alla människor som vistats på ett förorenat område med halter över ett humanbaserat riktvärde drabbas av kemikalierelaterade sjukdomar om de-ras vistelsetid överstämmor med de antaganden som görs när riktvärden be-räknas.

Ur ett individperspektiv är tröskelvärdesmodellen troligen korrekt, men empiriska observationer stödjer inte att den gäller på populationsnivå (Bogdanffy m fl 2001; National Research Council, 2012).

Figur 3 visar en trolig modell som beskriver skillnaden mellan tröskelef-fekter på individ- kontra populationsnivå. Som figuren visar har olika indi-vider i en population en individuell tröskelnivå/känslighet gentemot en kemikalie. När dessa tröskelnivåer adderas i en population fås ett approxi-mativt linjärt/icke-linjärt dos-respons samband (National Research Council 2012).

Problemet för en nyttoanalys är att det approximativt linjära sambandet mellan dos och respons för icke cancerogena ämnen i en humanpopulation i nuläget inte är känt, även om sådana värden föreslagits för ett fåtal ämnen (National Research Council 2012, Swartout m.fl 1998).

Mycket väl underbyggda och förhållandevis applicerbara modeller/metoder för att ta fram denna typ av dos respons samband för icke cancerogena äm-nen har föreslagits av National Research Council (2012) och det är troligt att dessa rekommendationer kommer att leda till en möjlighet att beräkna positiva populationseffekter inom en snar framtid.

Figur 3 Dos-respons samband för ickelinjära/tröskeleffekter för individ kontra popu-lation. Figuren är tagen från National Research Council (2012).

För förekommande nyttoanalys finns dock inte resurser att göra detta för de aktuella ämnena vilket innebär det inte finns egentlig någon metod att be-räkna antalet minskade sjukdomsfall som ett resultat av sanering. Doser som ger upphov till en 10-5 _{risk för icke cancerogena ämnen tycks} dock vara högre än de tröskelkoncentrationer som används för individrisk (National Research Council 2012). Om metodiken för cancerogena ämnen även appliceras på icke cancerogena ämnen fås således en minimiuppskatt-ning av antalet minskade sjukdomsfall för icke cancerogena ämnen. I andra ändan av intervallet ligger antagandet att tröskelmodellen är korrekt och att hela den potentiellt exponerade populationen påverkas. Således beräknas det minskade antalet icke cancerogena sjukdomsfall som ett intervall en-ligt:

Hmax_icke_cancer_reduktion = Hpop_totalt_exponerad

Hmin_icke_cancer_reduktion= Hicke_cancer_före – Hicke_cancer_efter

där Hicke_cancer_före och Hicke_cancer_efter beräknas med exakt samma metodik som för cancerogena ämnen. Detta ger ibland ett mycket stort intervall på antalet minskade icke cancerogena sjukdomsfall, vilket är en god indikat-ion på svårigheterna med dessa bedömningar. Någon bedömning av statist-isk signifikans för detta intervall har ej gjorts eftersom underlagsdata för beräkningen inte hanterats på ett sådant sätt att detta är möjligt.

f. Sammanlagd reduktion av hälsoeffekter beräknas

Steg a - e görs för maximalt tre ämnen per efterbehandlingsobjekt. För varje objekt adderas sedan Hcancer_reduktion, Hmax_icke_ancer_reduktion och

Hmin_icke_ancer_reduktion för cancerogena respektive icke cancerogena ämnen vilket ger följande slutliga mått på antalet minskade cancerfall respektive icke cancerogena sjukdomsfall:





H

H





H

H





H

H

där i (i=1...N) är cancerogena ämnen och j (j=1…M) är icke-cancerogena ämnen.

3.3.2 Kvantifiering av potentiellt ökat välbefinnande

Föregående avsnitt syftar till att kvantitativt beräkna minskat antal sjukdomsfall som sanering ger upphov till. Det finns dock andra nyttor för människor som bor i närområdet, som inte är relaterat till sjukdomar eller till direkt mätbara sociala effekter. Detta kan löst definieras som ett ökat välbefinnande som beror på att människor i sitt liv inte längre berörs av föroreningar, vilket resulterar i en behagli-gare livsmiljö (Feldman och Hanahan 1996, Eisen 2007, Higgins 2008).

Återigen finns det inga exakta metoder att generellt bedöma hur många människor som berörs på detta sätt. Detta skulle kräva en större intervju- och enkätstudie för varje objekt. Som ett grovt mått används istället det sammanlagda antalet männi-skor som direkt berörs av fastigheten, vilket definieras som:

Hpop_välbefinnande= Popboende + Popjobb + Poptillfällig_besök + Popnärområde

Observera att detta antal blir betydligt högre än antalet människor som exponeras (Hpop_totalt_exponerad)eftersom en faktor på 0.1 inte appliceras på antalet människor som bor i närområdet eller som potentiellt kan röra sig på fastigheten. Orsaken är att ett välbefinnande kan uppstå enbart av kunskap/kännedom eller visuella obser-vationer av att sanering har skett utan att någon exponering av föroreningar har förekommit.